Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft

13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:207, Med förslag till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207

1

Nr 207

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

reglering av förbrukningen av elektrisk kraft; given

Stockholms slott den li oktober 1955.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk

kraft.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen framlägges förslag till lag, som möjliggör reglering

av förbrukningen av elektrisk kraft. Förslaget är utformat i nära överensstämmelse

med den lag i ämnet som gällde under åren 1949—1954. Giltighetstiden

för den nya lagen begränsas till den 30 juni 1956.

t Bihang till riksdagen protokoll 1955. 1 saml. Nr 207

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 207

Förslag

till

Lag

om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Därest på grund av bristande tillgång på vattenkraft eller av annan orsak

tillgången på elektrisk kraft inom riket under viss tidsperiod kan förutses

ej komma att förslå för att tillgodose behovet därav, må reglering av förbrukningen

av dylik kraft ske i enlighet med vad i denna lag sägs.

2 §.

Förordnande om åtgärder, som i 1 § avses, meddelas av Konungen samt

må innefatta föreskrift såväl om kraftens fördelning mellan förbrukarna

som om användningen i övrigt av tillgänglig kraft.

Konungen äger uppdraga åt myndighet eller annat för ändamålet lämpat

organ, som Konungen bestämmer, att meddela närmare föreskrifter om tilllämpningen

av förordnande, som avses i första stycket.

3 §•

Vid meddelandet av föreskrift enligt 2 § skall tillses, att behov, vilkas

täckande är av särskild vikt för befolkningen eller produktionen eller eljest

för det allmänna, i främsta rummet bliva tillgodosedda.

4 §.

Meddelas föreskrift enligt 2 §, åligger det ägare eller innehavare av sådan

anläggning för alstrande eller tillhandahållande av elektrisk kraft

(kraftföretag), som avses med föreskriften eller som tillhandahåller kraft

åt förbrukare vilka beröras av föreskriften, att enligt anvisningar av Konungen

eller organ, som i 2 § sägs, vidtaga åtgärder för att i görligaste mån förhindra

överträdelser av föreskriften.

5 §•

Förbrukare av elektrisk kraft, som uttager större myckenhet kraft än han

enligt föreskrift jämlikt 2 § äger uttaga, skall där Konungen så förordnar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr 207

3

vara skyldig att för den myckenhet kraft, som uttages utöver den enligt

föreskriften medgivna, erlägga förutom till kraftföretaget utgående avgift

en särskild överuttagningsavgift.

överuttagningsavgift utgår enligt grunder, som Konungen bestämmer,

samt tillfaller kronan.

6 §•

Det åligger ägare eller innehavare av kraftföretag att enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen eller organ som i 2 § sägs, uppbära och

redovisa överuttagningsavgifter för elektrisk kraft, som för mycket uttagits

från företaget.

Underlåter förbrukare av elektrisk kraft att i föreskriven ordning erlägga

överuttagningsavgift, åligger det ägaren eller innehavaren av kraftföretaget

att enligt anvisningar av Konungen eller organ som i 2 § sägs avstänga

förbrukaren från vidare kraftuttag.

Konungen må, då särskilda skäl därtill föranleda, befria förbrukare från

skyldighet att erlägga överuttagningsavgift, som påförts honom.

7 §•

Har ägare eller innehavare av kraftföretag eller av sådan järnvägs- eller

spårvägsanläggning eller industriell eller därmed jämförlig anläggning, vid

vilken elektrisk kraft användes för annat ändamål än för belysning, uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet åsidosatt beträffande företaget eller anläggningen

meddelad föreskrift enligt 2 §, dömes till dagsböter eller fängelse.

Har annan förbrukare av kraft än i första stycket avses uppsåtligen eller

av grov oaktsamhet använt kraft för annat ändamål än sådant, vartill han

enligt meddelad föreskrift äger använda kraft, dömes som i första stycket

sägs.

8 §•

Underlåter ägare eller innehavare av kraftföretag att fullgöra vad honom

åligger enligt 4 eller 6 §, må organ, som i 2 § sägs, vid vite tillhålla den

försumlige att fullgöra dylikt åliggande.

9 §.

Vad i denna lag är stadgat angående ägare eller innehavare av kraftföretag

eller av anläggning, varom förmäles i 7 §, skall, såvitt angår kommunalt

kraftföretag eller kommunal anläggning, i stället äga tillämpning å föreståndaren.

10 §.

Konungen äger meddela närmare föreskrifter angående tillämpningen

av denna lag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 207

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 30 juni 1956. Föreskrift, som meddelas med stöd av lagen,

skall ej gälla längre än lagen äger giltighet.

Vad i lagen stadgas i fråga om sådant under tiden för lagens giltighet begånget

brott, som i lagen avses, skall dock äga tillämpning även efter det

lagen i övrigt upphört att gälla. Vad nu sagts skall ock, i den mån Konungen

ej annorledes förordnar, äga tillämpning i fråga om skyldighet att erlägga

överuttagningsavgift för elektrisk kraft, som uttagits under tid, då

föreskrift jämlikt 5 § om dylik avgift varit gällande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 207

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 7 oktober 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler t. f.

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, fråga om lagstiftning

angående reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och anför därvid

följande.

Tidigare lagstiftning. Med anledning av bristen på kraft och bränsle under

det senaste kriget genomfördes lagen den 12 december 19Al (nr 925) om

reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas (prop. 1941: 347, första

lagutskottets utlåtande 1941: 49). Enligt denna lag ägde Kungl. Maj :t eller,

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens bränslekommission vid behov

meddela föreskrift om kraftens och gasens fördelning mellan förbrukarna

samt om användningen i övrigt av tillgänglig kraft och gas. I likhet med ett

flertal andra av de lagar av kristidslags natur som tillkom under kriget

skulle lagen äga tillämpning först efter särskilt förordnande. Sådant förordnande

meddelades av Kungl. Maj :t, efter inhämtande av riksdagens samtycke,

samtidigt med lagens utfärdande. Lagen gällde till en början till och

med den 30 juni 1943, men den förlängdes sedermera successivt med ett år

i sänder, sista gången till och med den 30 juni 1949.

Med stöd av 1941 års lag utfärdades vid ett flertal tillfällen av Kungl.

Maj :t och bränslekommissionen föreskrifter angående inskränkningar i och

reglering av förbrukningen av kraft och gas.

Från och med den 1 juli 1949 ersattes 1941 års lag med lagen den 6 maj

19A9 (nr 182) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft (prop. 1949:

82, andra lagutskottets utlåtande 1949: 9). I denna lag stadgades, i 1 §, att

därest på grund av bristande tillgång på vattenkraft eller av annan orsak

tillgången på elektrisk kraft inom riket under viss tidsperiod kunde förutses

ej komma att förslå för att tillgodose behovet därav, reglering av förbruk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 207

ningen av dylik kraft finge ske i enlighet med vad i lagen föreskrevs. Förordnande

om reglering fick enligt 2 § meddelas av Kungl. Maj:t och kunde

innefatta föreskrift såväl om kraftens fördelning mellan förbrukarna som

om användningen i övrigt av tillgänglig kraft. Kungl. Maj :t ägde vidare uppdraga

åt myndighet som Kungl. Maj :t bestämde att meddela närmare föreskrifter

om tillämpningen av sådant förordnande. I 3 § stadgades, att vid

meddelande av föreskrifter skulle tillses, att behov vilkas täckande var av

särskild vikt för befolkningen eller produktionen eller eljest för det allmänna,

i främsta rummet blev tillgodosedda. Kraftföretagarna ålades enligt 4 §

att vidtaga åtgärder för att i görligaste mån förhindra överträdelser av meddelade

föreskrifter. Bestämmelser om skyldighet för förbrukare, som uttog

för mycket kraft, att erlägga särskild överuttagningsavgift meddelades i 5

och 6 §§. I 7—11 §§ slutligen meddelades vissa ansvars- och vitesbestämmelser

och i övrigt föreskrifter av formell natur.

Den år 1949 utfärdade lagen gällde till och med den 30 juni 1954. Lagen

har icke sedermera förlängts. Det må anmärkas, att vattenfallsstyrelsen —

i samråd med svenska elverksföreningen och svenska vattenkraftföreningen

— i skrivelse till handelsdepartementet den 25 november 1953 uttalade, att

en förlängning av 1949 års lag icke syntes erforderlig, dock under förutsättning

att kraftverksbyggnader och sjöregleringar skulle kunna genomföras

enligt föreliggande planer och att behovet av elektrisk kraft icke skulle stiga

i snabbare takt än som kunde förväntas av utförda prognosstudier.

Framställning av centrala driftledningen. I framställning till Kungl. Maj:t

den 16 september 1955 har centrala driftledningen — i samråd med vattenfallsstyrelsen,

svenska elverksföreningen och svenska vattenkraftföreningen

— hemställt om åtgärder för att ånyo möjliggöra en reglering av elektricitetsförbrukningen.

I framställningen anföres:

Situationen är för dagen den, att belastningsökningen särskilt under det

sist förflutna året vida överstigit den prognos man arbetat efter vid bestämmande

av utbyggnadstakten och att de senaste månadernas ihärdiga torka

avsevärt försämrat möjligheterna att uppnå balans mellan tillgång och kraftbehov

under vinterhalvåret 1955/56. Belastningsökningen har det senaste

året uppgått till ett ca 50 % högre värde än enligt den prognos man arbetade

med, när nu för idrifttagning aktuella kraftstationer påbörjades. Nederbörden

har under sommaren varit exceptionellt låg. En jämförelse mellan å

ena sidan tillgängliga produktionsresurser genom tillgång på produktionsmaskinen

och vatten i magasinen och å andra sidan väntad belastningsökning

under det kommande vinterhalvåret bär gett vid handen, att det för

dagen är en avsevärd risk för att under detta vinterhalvår tillgången icke

skall räcka till för att tillgodose behovet av elkraft även om all tillgänglig

reservkraft och möjlighet till kraftimport från Danmark utnyttjas.

Genom kraftförsörjningens struktur kan en kraftbrist drabba olika landsdelar

i olika hög grad, varför risken för bristande balans kan vara större i

vissa landsdelar än på andra håll. I själva verket har inskränkningar redan

måst göras hos en del storindustrier, belägna i trakter, som drabbats särskilt

svårt av torkan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 207

Centrala driftledningen bedömer läget så, att den genomsnittliga risken

för att inskränkningar av kraftleveranser måste göras är så stor, att man

till den kommande vintern måste göra sig beredd att kunna genomföra en

statlig reglering av kraftförbrukningen. Därjämte har numera även situationen

på längre sikt klarnat så till vida, att man icke under den närmaste

femårsperioden kommer att uppnå tillräcklig balans gentemot den väntade

belastningsökningen. Detta sammanhänger med eftersläpningar i utbyggnadsprogrammet

till följd av dels investeringsbegränsningar och kreditrestriktioner,

dels svårigheterna för vattendomstolarna att med nuvarande omfattning

av arbetskraften och det växande motståndet mot vattenkraftutbyggnader

i Norrland i tid genomföra sin andel av arbetsprogrammet. Uppträder

torrår under denna tid, torde belastningsinskränkningar bli ofrånkomliga.

Då sålunda de förutsättningar, som föranledde kraftindustrien att icke

förorda en förlängning av 1949 års lag nu icke till någon del är uppfyllda,

och man sålunda befinner sig i ungefär samma läge, som när 1949 års lag

kom till, får det anses nödvändigt att ånyo erhålla de möjligheter till reglering

av kraftförbrukningen, som denna lag erbjöd. Lämpligen kunde detta

ske genom att lagen åter antogs i oförändrat skick. Med hänsyn till att kraftsituationen

redan nu är prekär, bör lagen träda i kraft snarast och senast

den 1 december 1955. Den bör gälla under återstående del av belastningsåret

1955/56, d. v. s. till och med den 30 juni 1956. För dagen är i stort sett planerna

klara för vilka kraftstationsutbyggnader som beräknas komma i drift

senast år 1960. Även om detta program genomföres planenligt, vilket förutsätter

att inga svårigheter av finansiell natur uppträder och att icke begränsningen

av vattendomstolarnas kapacitet lägger hinder i vägen, uppnås icke

någon gång under den mellanvarande tiden sådan balans mellan väntad belastning

och krafttillgången, att belastningen kan täckas av tillgängliga vatten-

och värmekraftresurser under dåliga vattenår. Lagen synes emellertid

nu böra ta sikte på de aktuella svårigheterna innevarande budgetår. Centrala

driftledningen vill i anslutning härtill understryka nödvändigheten av att

utbyggnadsverksamhetens planenliga genomförande icke äventyras genom

svårigheter i form av kreditrestriktioner och investeringsbegränsningar eller

genom begränsningen i vattendomstolarnas kapacitet. Eljest riskerar man

att det redan nu föreliggande och i och för sig otillräckliga utbyggnadsprogrammet

icke kan fullföljas.

Med hänsyn till att det kan bli aktuellt att genomföra en reglering av

kraftförbrukningen redan denna vinter, kan det bli nödvändigt att inom snar

framtid taga ställning till genom vilken myndighet en sådan reglering bör

äga rum. Någon nu befintlig myndighet har icke nu och har icke heller tidigare

haft Kungl. Maj :ts uppdrag att handha en dylik reglering. Den myndighet,

som skulle ligga närmast till hands, torde vara statens handels- och

industrikommission, som övertagit en del av förutvarande bränslekommissionens

uppgifter. Emellertid har Kungl. Maj :t i nådig skrivelse den 22

april 1955 till riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap godkänt, att

planläggningsarbetet rörande hushållningen av elektrisk kraft under krig

får bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som föreslagits

av riksnämnden. Enligt dessa riktlinjer skulle frågor rörande hushållningen

av elkraft under krig handhas av eu myndighet, som i viss mån kan

sägas utgöra en ombildning av den nuvarande centrala driftledningen, vilken

ju annars icke har myndighets karaktär. Centrala driftledningen vill

deklarera, alt den, om så befinncs önskvärt, är beredd alt efter en liknande

ombildning handha även den statliga reglering av elektrisk kraft, som kan

komma alt erfordras vintern 1955/56. Väljcs denna lösning, torde myndig
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 207

hetens sammansättning böra göras något annorlunda än vad som föreslagits

för »centrala driftledningen i krig», eftersom under fredstid såsom nu andra

hänsyn torde böra väga tyngre vid myndighetens bedömanden av angelägenheten

hos olika konsumtionsbehov än under ett krig. Förutom ordföranden,

vilken såsom för krigsorganisationen förutsättes vara chefen för statens

vattenfallsverk, bör därför ingå representanter för ansvariga organ inom

de områden, som närmast kommer att beröras av en reglering. Sålunda synes

statens handels- och industrikommission, arbetsmarknadsstyrelsen, Sveriges

industriförbund och kraftföretagen, statens såväl som de enskilda, böra vara

representerade.

Framställningen utmynnar i en hemställan, att Kungl. Maj :t måtte dels

vidtaga sådana åtgärder, att en reglering av den elektriska kraftförsörjningen

i den omfattning och under de förutsättningar, som angavs i 1949 års lag,

kan bli möjlig med verkan senast från och med den 1 december 1955 och

med giltighet till och med den 30 juni 1956, dels omedelbart uppdraga åt

centrala driftledningen att vidtaga förberedande åtgärder för en reglering.

Yttranden. Över centrala driftledningens framställning har efter remiss

yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, kommerskollegiet, statens

handels- och industrikommission och Sveriges industriförbund.

Samtliga remissinstanser uttalar sig för att åtgärder snarast måtte vidtagas

för att möjliggöra en statlig reglering av kraftförsörjningen. Kommerskollegiet

anför sålunda, att centrala driftledningen i sin framställning

anfört övertygande skäl för att det kan bli nödvändigt inom en snar framtid

att reglera förbrukningen av elektrisk kraft. Såvitt av framställningen

kan utläsas torde läget vara sådant, att en på frivillighetens väg genomförd

ransonering icke kan förordas utan att en sådan måste ske under statens

ledning. Statens handels- och industrikommission framhåller i sitt yttrande,

att enligt uppgift kraftleveranskontrakten numera, i motsats till vad fallet

var vid tillkomsten av 1949 års lag, i allt större utsträckning innehåller force

majeure-klausuler så avfattade, att leverantörerna icke blir skadeståndsskyldiga

vid minskade leveransmöjligheter. Med hänsyn härtill torde en viss

nedskärning av förbrukningen av elektrisk kraft kunna genomföras utan att

en ransoneringslag finnes. Om en starkare nedskärning av förbrukningen

måste genomföras, synes det dock mindre tillfredsställande att fördelningen

av tillgänglig kraft skall ske genom leverantörernas försorg. Fn mer central

planering torde då vara att föredraga, särskilt med hänsyn till den bättre

överblick av behoven som därvid synes möjlig. En förutsättning för en sådan

ransonering är att lagstiftning av nu föreslagen art kommer till stånd.

Sveriges industriförbund uttalar att — även om det ännu icke torde vara

uteslutet att en förbättring i vattentillgången kan komma att inträda, som

gör en allmän inskränkning av kraftförbrukningen onödig — möjligheter

dock snarast bör skapas för att genomföra en statlig reglering av kraftförbrukningen.

Detta torde lämpligen kunna ske genom en lagstiftning med

samma innehåll som 1949 års lag. Förbundet delar centrala driftledningens

uppfattning, att det icke för närvarande finns anledning att giva lagen längre

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 207

9

giltighetstid än till den 30 juni 195G. Vidare understryker förbundet, att

ransonering icke bör tillgripas utan att först alla möjligheter att på frivillighetens

väg uppnå besparing av kraft tillvaratagits. Blir en kraftransonering

trots allt nödvändig, är det givetvis av vitalt intresse för landets ekonomi

att begränsningen av kraftförbrukningen genomföres på sådant sätt,

att inskränkningar i den industriella produktionen så långt som möjligt

undvikes.

Vad beträffar frågan om handhavandet av en reglering biträder kommerskollegiet

förslaget, att centrala driftledningen skall utnyttjas i detta

avseende. Enligt kollegiets mening bör en statlig nämnd tillsättas, vars ordförande

och ledamöter utses av Kungl. Maj :t. I nämnden bör ingå represenianter

för den centrala driftledningen samt för olika förbrukarkategorier

och allmänna intressen. En på detta sätt sammansatt nämnd kan begagna

sig av den centrala driftledningens organisation vid fullgörandet av det erhållna

uppdraget. Statens handels- och industrikommission anför att principiella

betänkligheter kan resas mot att för en kortare period ombilda centrala

driftledningen till en myndighet. Som en lämplig anordning synes

kunna ifrågakomma, att ransoneringens handhavande uppdrages åt en

särskild av Kungl. Maj :t tillsatt statlig styrelse eller nämnd, som förfogar

över centrala driftledningens organisation för utrednings- och verkställighetsuppgifter.

Denna styrelse eller nämnd bör under Kungl. Maj :t ha att meddela

närmare föreskrifter rörande ransoneringen och även kunna taga emot

klagomål över ransoneringens handhavande. Över dess beslut bör besvär

kunna anföras hos Kungl. Maj :t. I styrelsen eller nämnden bör lämpligen

centrala driftledningen vara representerad, men härutöver bör även ingå

företrädare för olika konsumentkategorier och för allmänna intressen. Utan

att i övrigt ingå på sammansättningen fäster kommissionen uppmärksamheten

på att en ransonering och dess utformning, särskilt om ransoneringen

blir hård, i hög grad berör landets försörjning med olika varor och även kan,

genom att leda till minskade exportmöjligheter och ökat importbehov beträffande

vissa varor, påverka handelsbalansen. Sveriges industriförbund

ifrågasätter, om det icke ur juridiskt-administrativa synpunkter skulle vara

till fördel, om en reglering omhänderhaves av en för ändamålet särskilt

tillskapad nämnd, som intager en i förhållande till centrala driftledningen

fristående ställning. En sådan nämnd bör givetvis representera olika intressen,

som kan komma att beröras av kraftregleringen. Den bör å andra sidan

icke göras för stor. Förbundet tillstyrker att nämnden i huvudsak får den

sammansättning centrala driftledningen tänkt sig i sitt förslag till ombildning

av själva centrala driftledningsorganisationen. 1 nämnden bör även ingå

representant för den s. k. borgerliga förbrukningen. På vilken myndighet

ansvaret för regleringen än kommer att läggas utgår förbundet från att centrala

driftledningens organisation kommer att utnyttjas för förberedande

åtgärder, utredningar och det huvudsakliga handhavandet av det löpande

arbetet med ransoneringen. Genom sina personella resurser och ingående

kännedom om ifrågavarande produktions- och konsumtionsförhållanden har

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 207

nämligen centrala driftledningen bättre möjligheter än något annat befintligt

organ att snabbt och effektivt genomföra de åtgärder som en ransonering

inom olika förbrukningsområden skulle kräva. Arbetsmarknadsstyrelsen

understryker angelägenheten av att styrelsen under alla förhållanden blir

lepresenterad i det organ som skall handhava regleringen.

Föredraganden. Såsom framgår av den föregående redogörelsen har 1949

års lag om reglering av elektricitetsförbrukningen numera upphört att

gälla. Då giltighetstiden för lagen utlöpte förra året, räknade man icke

med att det i fortsättningen skulle föreligga behov av ransonering. De

förutsättningar på vilka detta antagande byggdes har dock nu väsentligt

ändrats. Kraftbehovet har stegrats i en takt som icke varit väntad, och den

långvariga torkan under den förflutna sommaren har ytterligare skärpt

läget. Om icke en väsentlig förbättring i vattentillgången inträder under den

närmaste tiden, måste man räkna med att åtgärder för en reglering av förbrukningen

åter blir påkallade. Det torde visserligen icke vara uteslutet

att den nu akuta bristsituationen skall kunna bemästras på frivillighetens

väg. Såsom handels- och industrikommissionen påpekat innehåller kraftleveranskontrakten

numera ofta klausuler om force majeure, vilka möjliggör

en nedskärning av leveranserna utan att skadeståndsskyldighet för leverantören

inträder. Uppenbarligen skulle det också vara mest tilltalande om

en särskild ransoneringslagstiftning kunde undvikas. Jag anser mig dock

nödsakad att — i överensstämmelse med centrala driftledningens av sakkunniga

myndigheter och organisationer understödda framställning — såsom

en beredskapsåtgärd föreslå genomförandet av en dylik lagstiftning, så att

möjlighet föreligger att införa en statlig reglering om en sådan skulle visa

sig påkallad. Lagstiftningen bör träda i kraft snarast möjligt. Den bör

emellertid få provisorisk karaktär, varför dess giltighetstid torde få begränsas

till den 30 juni 1956.

Vid utformningen av den nya lagen bör 1949 års lag i ämnet i allt väsentligt

kunna tjäna såsom förebild. Handhavandet av regleringen kan lämpligen

uppdragas åt ett för ändamålet särskilt bildat organ med nära anknytning

till centrala driftledningen. I detta organ bör ingå representanter för

de olika intressen som kan komma att beröras av en reglering; även den s. k.

borgerliga förbrukningen synes härvid böra vara representerad. Närmare

bestämmelser härom liksom beträffande tillämpningen i övrigt av lagen

torde få meddelas av Kungl. Maj :t. I själva lagen synes i det angivna hänseendet

tillfyllest att stadga, att Kungl. Maj :t äger uppdraga handhavandet

av regleringen åt myndighet eller annat för ändamålet lämpat organ som

Kungl. Maj :t bestämmer.

I likhet med 1949 års lag torde den nya lagen böra medgiva åläggande av

överuttagningsavgift, då för mycket kraft uttages. Denna avgift är inte av

den karaktär, att den bör inräknas i det beskattningsvärde, som ligger till

grund för uttagandet av elskatt enligt 1951 års elskatteförordning.

Enligt vad jag erfarit av chefen för kommunikationsdepartementet är det

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition ni 207

11

avsett, att kostnaderna för en eventuell reglering skall förskotteras av vattenfallsstyrelsens

driftmedel. Något anslag för ändamålet behöver alltså

icke nu begäras av riksdagen. Om en reglering skulle komma att genomföras,

torde frågan om det slutliga bestridandet av kostnaderna få upptagas

till särskild prövning.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk

kraft.

Föredraganden hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Fischier

1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 207

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den U oktober

1955.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 13 oktober 1955 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 7 oktober 1955, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk

kraft.

Förslaget, som finnes bilagi detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet P. Bergsten.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

i statsrådet å Stockholms slott den 74 oktober

1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 14 oktober

1955 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 7 oktober 1955 remitterade

förslaget till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Chr. af Winklerfelt

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.