Sök i Ratio Lex

Angående ersättning för tjänstgöring på obekväm arbetstid in. m

1955-04-01 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:21, Angående ersättning för tjänstgöring på obekväm arbetstid in. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21

1

Nr 21

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning för

tjänstgöring på obekväm arbetstid in. m.; given Stockholms

slott den 10 december 195b.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås i anslutning till en efter förhandlingar inom civildepartementet

träffad överenskommelse, att gällande bestämmelser om ersättning

till statstjänstemän för tjänstgöring på obekväm arbetstid skall

ändras i vissa hänseenden. Ändringarna innebär i huvudsak, att ersättningsbeloppen

skall från resp. 30 öre i lönegraderna 1—4, 35 öre i lönegraderna

5—8 och 40 öre i högre lönegrader höjas till ett enhetligt belopp av 60 öre

per timme och att såsom obekväm arbetstid skall på lördagar (motsvarande)

anses tiden från kl. 16.00 i stället för som för närvarande från kl. 18.00.

Vidare förordas upphävande av de nuvarande begränsningsreglerna i fråga

om ersättning för nattjänstgöring och för sådan fullgjord tjänstgöring, som

enligt meddelade arbetstidsbestämmelser skall beräknas motsvara viss kortare

tjänstgöringstid. Förslagen beräknas medföra en kostnadsökning per år

av i runt tal 11,5 miljoner kronor, varav 9 miljoner kronor belöper på kommunikationsverken.

1

1 fiiliang Ull riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 21.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 21

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 december

195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Persson,

Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för civildepartementet, statsrådet Lange, fråga om ersättning för tjänstgöring

på obekväm arbetstid m. m. och anför därvid följande.

Inledning

Under de förhandlingar, som ägde rum mellan 1945 års lönekommitté och

statstjänstemännens huvudorganisationer, berördes även frågan om ersättning

för tjänstgöring på obekväm arbetstid. Härmed avsågs arbete på nätter,

sön- och helgdagar samt på de större helgdagsaftnarna. I sitt betänkande

den 11 mars 1947 med förslag till statens allmänna avlöningsreglemente

m. m. (SOU 1947:23) anförde kommittén, att en verkställd undersökning

utvisat, att arbete på obekväm arbetstid förekom i betydande omfattning

inom statsförvaltningen och att i vissa särskilda fall sådant arbete

kompenserades på olika sätt. De problem, som var förbundna med frågan

om arbete på obekväm tid, kunde enligt kommitténs åsikt icke lösas utan

att omfattande undersökningar först verkställdes. Att utföra dessa tidskrävande

undersökningar hade icke varit möjligt inom den tid, som stått till

kommitténs förfogande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndiganden den 4 juni och den 3 september

1948 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet särskilda utredningsmän

med uppdrag att verkställa utredning rörande arbete på obekväm

arbetstid för befattningshavare i statens tjänst och därmed sammanhängande

frågor.

I avvaktan på slutförandet av nämnda utredning och av arbetstidsutredningen1

förordnade Kungl. Maj :t genom kungörelsen den 14 mars 1952 (nr

68) med stöd av riksdagens beslut (prop. 1952:61; SU 50; Rskr 70) om

provisoriskt lönetillägg åt statstjänstemän för tjänstgöring på obekväm arbetstid

(obekvämhetstillägg).

1 Tillkallad enligt Kungl. Maj ds beslut den 28 februari 1947.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 21

Med skrivelse den 31 augusti 1953 avlämnade utredningen ett betänkande

angående obekväm arbetstid för statstjänstemän (stencilerat). I betänkandet

redogjorde utredningen för sina principiella ståndpunktstaganden till

spörsmålet, huruvida viss arbetstid med hänsyn till sin förläggning å kalenderdygnet

eller till visst kalenderdygn eller av andra skäl må anses för tjänstemännen

innebära viss obekvämhet. Inom ramen för sina direktiv avgav utredningen

också förslag i fråga om kompensation för arbete på obekväm

tid åt tjänstemän med reglerad arbetstid. I enlighet med direktiven hade utredningen

ej till behandling upptagit frågan om kompensationens storlek.

Efter sedvanlig remissbehandling anmälde min företrädare i ämbetet utredningens

betänkande i statsrådet den 26 februari 1954. Efter att ha erinrat

om att såväl i fråga om betänkandets huvudprinciper som beträffande

detalj förslagen stark kritik framkommit i åtskilliga av de yttranden, som avgivits

av skilda remissinstanser, förklarade sig min företrädare icke kunna

förorda, att utredningens förslag lades till grund för en revision av de gällande

provisoriska bestämmelserna om ersättning för tjänstgöring på obekväm

arbetstid. Ej heller kunde enligt min företrädares uppfattning förslag

till ändringar av de nuvarande gränserna för den obekväma kalendertiden

och av ersättningsbeloppens storlek upptagas i avsaknad av närmare överblick

över den verkan, som olika åtgärder kunde ha i kostnadshänseende.

Strävandena hade därför inriktats på att inom ramen för de gällande bestämmelserna

söka åvägabringa sådana ändringar, som syftade till att i möjligaste

mån förenkla tillämpningen av föreskrifterna eller bereda fullständigare

ersättning åt vissa personalgrupper. Med utgångspunkt från angivna

förutsättningar framlade min företrädare i ämbetet vissa förslag till ändringar

i de gällande bestämmelserna i ämnet. Dessa förslag underställdes

riksdagen genom prop. 1954: 100. Vid behandlingen av propositionen uttalade

statsutskottet (SU 1954: 88), att utskottet funnit förslagen motiverade

ur förenklings- och rättvisesynpunkter och därför tillstyrkte förslagen. Däremot

ansåg utskottet sig icke kunna för det dåvarande tillstyrka ett motionsvis

framställt yrkande om höjning av ersättningsbeloppen. I anslutning

härtill anförde emellertid utskottet, att större förutsättningar för en prövning

av ett dylikt yrkande syntes föreligga, när en inom civildepartementet

igångsatt undersökning rörande de ekonomiska konsekvenserna av ändrade

bestämmelser på detta område slutförts. Riksdagen beslöt på hemställan av

statsutskottet att bifalla propositionen.

Sedan de i statsutskottets utlåtande omförmälda undersökningarna slutförts,

har inom civildepartementet utarbetats förslag till ändringar i de nuvarande

bestämmelserna om ersättning för tjänstgöring på obekväm arbetstid.

Därjämte har förhandlingar ägt rum med de av frågan berörda huvudorganisationerna

av statstjänstemän—Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens

riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation. Innan jag närmare

ingår på resultatet av undersökningarna och förhandlingarna, torde jag

emellertid få redogöra för de nu gällande provisoriska bestämmelserna i

ämnet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 21

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § förenämnda kungörelse 1952:68 är förmånen av lönetillägg

för tjänstgöring på obekväm arbetstid i princip begränsad till att avse tjänstemän

i högst 18 lönegraden, som fyllt 17 år, har reglerad arbetstid och enligt

32 § Saar äger att för arbete under motsvarande förhållanden erhålla

gottgörelse för övertidstjänstgöring. Lönetillägg utgår för sådan fullgjord

verklig tjänstgöring på obekväm arbetstid, som icke skall anses utgöra övertidsarbete.

Ursprungligen var gränsen satt till högst 16 lönegraden men ändrades

år 1954 till 18 lönegraden. Kungl. Maj :t äger emellertid medge, att

obekvämhetstillägg må utgå till tjänstemän i lönegraderna 19—22, som i

förekommande fall äger åtnjuta gottgörelse för övertidstjänstgöring, under

förutsättning att de till väsentlig del har samma arbetsuppgifter som tjänstemän

i lägre lönegrader, vilka är berättigade till obekvämhetstillägg. I särskilda

fall har undantag ansetts kunna ske i fråga om kravet på att vederbörande

i princip skall vara berättigade att i förekommande fall erhålla

gottgörelse för övertidstjänstgöring. Undantag har däremot icke ansetts

kunna göras från kravet på att fråga skall vara om tjänstemän med reglerad

arbetstid.

Till obekväm arbetstid hänföres enligt 2 § arbetstid, som infaller mellan

kl. 19 (vardag före sön- eller helgdag kl. 18) och 6 samt å sön- eller helgdag,

påskafton, midsommarafton eller julafton mellan kl. 6 och 19.

Obekvämhetstillägget har i 3 § fastställts till olika belopp per timme för

tjänstemän i lönegraderna 1—4 (30 öre) och 5—8 (35 öre) samt i lägst 9

lönegraden (40 öre). Dessa timbelopp motsvarar i stort sett 10—15 procent

av den efter nu utgående löner för 200 timmar per månad beräknade timlönen.

Rätten till lönetillägg för tid mellan kl. 22 och 6 har i syfte att undvika

dubbelkompensation för nattjänstgöring i viss utsträckning gjorts beroende

av omfattningen av utfört arbete. Ursprungligen stadgades härom i 4 §, att

lönetillägg för tjänstgöring mellan kl. 22 och 6 skulle utgå endast i den mån

antalet till sådan tid förlagda arbetstimmar översteg tre gånger det antal

timmar, varmed den verkligen fullgjorda tjänstgöringen understeg 193 timmar

för 30 dagar eller däremot svarande timantal för annan arbetstidsperiod.

Detta innebar, att en tjänsteman, som hade en arbetstid av exempelvis

190 timmar för 30 dagar, erhöll lönetillägg för tjänstgöring mellan

kl. 22 och 6 endast om och i den mån han under sådan tid fullgjorde tjänstgöring

mer än 9 timmar. Då denna bestämmelse vållat administrativt merarbete

och för vissa grupper medfört ojämnheter, som ur saklig synpunkt

icke framstått som berättigade, har stadgandet i enlighet med förslag i

prop. 1954: 100 ändrats därhän att ersättning för nattjänstgöring utgår utan

särskild prövning, om normalarbetstiden, d. v. s. turlistetiden jämte eventuell

bufferttid, uppgår till minst 190 timmar per 30-dagarsperiod. Understiger

normalarbetstiden angivna tidsmått, utgår ersättning för tjänstgöring

mellan kl. 22 och 6 endast om och i den mån Kungl. Maj:t eller, efter

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 21

Kungl. Maj :ts bemyndigande, vederbörande myndighet det medger. Bemyndigande

att lämna sådant medgivande har givits kommunikationsverken, Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut samt generaltullstyrelsen.

Enligt 5 § skall i de fall, då annan kontant gottgörelse förekommer med

hänsyn till arbetets förläggning till tid mellan kl. 22 och 6, obekvämhetstillägget

för samma tid minskas med motsvarande belopp eller helt bortfalla.

Beräknas tiden för fullgjord tjänstgöring enligt meddelade arbetstidsbestämmelser

motsvara viss kortare tjänstgöringstid, skall enligt 6 § den tid,

för vilken lönetillägget må beräknas, minskas i motsvarande mån. Härmed

avses sådana fall, då längre tjänstgöringstid än den eljest normala må uttagas

på grund av att den verkliga tjänstgöringstiden med hänsyn till arbetets

art anses motsvara viss kortare tjänstgöringstid. Detta förekommer

huvudsakligen vid vissa stationer vid statens järnvägar.

Lönetillägg enligt i kungörelsen meddelade bestämmelser utgår också för

tjänstgöring, som icke fullgjorts i enlighet med tjänstgöringslista eller därmed

jämförlig handling. Härvid skall emellertid enligt 7 § iakttagas, att

av sålunda fullgjord tjänstgöring arbetstid, som ej uppgår till 30 minuter

i en följd, icke må tagas i beräkning för bestämmande av tillägg, med mindre

under det kalenderdygn tjänstgöringen fullgjorts förekommer någon period

av dylik tjänstgöring, som uppgår till minst 30 minuter i en följd. Utbetalning

av lönetillägget sker endast för sammanlagt antal hela tjänstgöringstimmar.

Med mindre Kungl. Maj :t det medger må enligt 8 § lönetillägg icke utgå,

om anspråk på sådant tillägg ej gjorts inom sex månader efter utgången av

den månad, under vilken tjänstgöringen fullgjorts.

Åt verksmyndigheterna har i 9 § uppdragits att, om så erfordras, utfärda

närmare föreskrifter rörande tillämpningen av kungörelsen.

Enligt 14 § 2 mom. kungörelsen den 14 maj 1954 (nr 227) med tilläggsbestämmelser

till polislönereglementet skall kungörelsen 1952: 68 äga motsvarande

tillämpning å polismän.

Gjorda undersökningar

I syfte att erhålla underlag för bedömande av de ekonomiska konsekvenserna

av ändringar i gällande bestämmelser om ersättning för tjänstgöring

på obekväm arbetstid igångsattes under våren 1954 särskilda undersökningar

inom civildepartementet. För detta ändamål infordrades från kommunikationsverken,

fångvårdsanstalterna, försvaret, ungdomsvårdsskolorna, Sveriges

meteorologiska ocli hydrologiska institut, tullverket, statens sinnessjukhus,

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet uppgifter om arbetstidens

förläggning till olika lider av dygnet under veckan den 10—16 maj 1954.

De grupper, som ej omfattas av undersökningarna, däribland polispersonalen,

kan uppskattas sammanlagt svara för ca 6 procent av hela kostnaden

för obekvämhetstillägg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 21

Uppgiftslämnandet har avsett endast Saar underkastade tjänstemän i högst

22 lönegraden med reglerad arbetstid och har av naturliga skäl begränsats

till ett urval av tjänstemän hos de ifrågavarande myndigheterna. Urvalet

l]ar Sjorts med ledning av tjänstemännens födelsedata och har inneburit

att uppgift lämnats för ca 10 procent av tjänstemännen i de berörda

personalkategorierna vid statens järnvägar, drygt 20 procent vid tullverket

och ca 13 procent vid övriga myndigheter. Sammanlagda antalet tjänstemän,

för vilka uppgifter lämnats, uppgår till 10 354.

De lämnade uppgifterna har avsett tidpunkten, då de olika arbetspassen

under den aktuella veckan började resp. slutade. Beträffande flertalet myndigheter

har som allmänt arbetstidsmått enbart angivits den för varje tjänsteman

gällande normalarbetstiden. Med hänsyn till sättet för arbetstidens

bestämmande vid statens järnvägar samt post- och tullverken har beträffande

dessa myndigheter uppgift lämnats om såväl normalarbetstid som

gällande tjänstgöringstid och den ianspråktagna bufferttiden.

De bearbetningar av uppgiftsmaterialet, som redovisas i det följande, avser

tjänstemän med rätt till övertidsgottgörelse. Undantag härifrån har dock

gjorts beträffande bevakningspersonal vid gräns- och kustbevakningen.

Hos de flesta myndigheter tillämpas endast ett begränsat antal normalarbetstider.

Vid statens järnvägar samt post- och tullverken förekommer emellertid

ett flertal normalarbetstider. I följande tabell anges hur den verkliga

tjänstgöringstiden vid olika myndigheter fördelas på normalarbetstider av

olika längd. Härvid har normalarbetstider av annan längd än 30 dagar omräknats

till perioder av denna längd.

Myndighet

Det procentuella antalet arbetstimmar verklig

tjänstgöringstid fallande på en normalarbetstid

för 30 dagar av

Summa

182 o. lägre

183—189

190-199

200 o. högre

Statens järnvägar maskinavd.....

1

14

16

69

100

» > trafikavd......

0

2

4

94

100

Postverket.....................

21

9

25

45

100

Tullverket......................

32

2

35

31

100

Televerket......................

76

1

1

22

100

Statens sinnessjukhus............

—

_

1

99

100

Övriga myndigheter ............

10

0

4

86

100

Samtliga........................

21

4

9

66

100

Den verkliga tjänstgöringstidens fördelning på de tre olika lönegradsgrupper,

efter vilka ersättningsbeloppen för tjänstgöring på obekväm arbetstid

för närvarande är differentierade, är mycket varierande. Genomsnittligt för

samtliga de av undersökningarna omfattade myndigheterna utgår det högsta

beloppet, 40 öre för timme, till 82 procent av de berörda tjänstemännen, mellanbeloppet,

35 öre, till 13 procent och det lägsta beloppet, 30 öre, till 5 procent.

Medan vid statens järnvägar så gott som samtliga tjänstemän, beträffande

vilka uppgift lämnats, är berättigade till det högsta beloppet, äger

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21

7

-vid televerket endast 55 procent av de ifrågavarande tjänstemännen erhålla

samma belopp.

Hur arbetstiden fördelas på vissa tidsintervall under veckan framgår av

följande tabell. I tabellen har upptagits de olika tidsintervall, som enligt

gällande bestämmelser hänföres till obekväm kalendertid, och därjämte tidsintervallet

kl. 16—18 på lördagar.

Myndighet

Det procentuella antalet arbetstimmar infallande

Summa

kl.

kl.

kl.

kl.

kl.

å andra

19-22

22—6

16-18

18—19

6—19

tider

samtiga

lördag

söndag

veckodagar

(mot-

(motsva-

svarande)

rande)

Statens järnvägar maskinavd. ...

» > trafikavd.....

8

10

14

10

1

2

1

1

5

5

71

72

100

100

8

6

1

1

1

83

100

5

8

1

0

3

83

100

9

3

1

0

3

84

100

4

10

2

1

9

74

100

1

0

88

100

3

4

4

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för de nuvarande bestämmelserna

om obekvämhetstillägg, gäller särskilda regler om ersättning

för nattjänstgöring. Sålunda utgår ersättning för tjänstgöring mellan kl. 22

och 6 utan särskild prövning endast om normalarbetstiden uppgår till minst

190 timmar för 30 dagar. I vad mån den verkliga tjänstgöringstiden faller

på normalarbetstider över och under 190 timmar för 30-dagarsperiod anges i

följande tabell, i vilken nattarbetstiden redovisats särskilt.

Myndighet

Statens järnvägar maskinavd

> i trafikavd.

Postverket.................

Tullverket.................

Televerket.................

Statens sinnessjukhus.......

Övriga myndigheter .......

Samtliga...................

Procentuell del av verklig tjänstgöringstid

fallande på normalarbetstider för 30 dagar

Summa

lägre än 190 timmar

190 timmar o. däröver

nattid

annan tid

nattid

annan tid

4

11

10

75

100

0

2

10

88

100

4

26

1

69

100

4

30

6

60

100

2

75

0

23

100

10

90

100

0

10

4

86

100

2

23

6

69

100

I ärendet förda förhandlingar

Såsom inledningsvis nämnts bar förhandlingar rörande ersättning för

tjänstgöring på obekväm arbetstid ägt rum med representanter för Statstjänarkartellen,

Statstjänstemannens riksförbund och Tjänstemännens

centralorganisation. Därvid framlades den 25 oktober 1954 från civildepar
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 21

tementets sida, under förbehåll för Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande,

ett inom departementet utarbetat förslag, vilket är av följande lydelse.

Förslag om obekvämlietstillägg

Krsättningen skall avse sådant arbete, som ut föres på obekväm arbetstid,

och utgå enligt nuvarande bestämmelser med följande ändringar.

1. Till obekväm arbetstid hänföres tiden mellan klockan 16 och 19 på vardag,

som omedelbart efterföljes av sön- eller helgdag, dock ej på dagen

före Långfredagen, Kristi Himmelsfärds dag eller Alla Helgons dag.

2. Timbeloppen höjes över lag till 60 öre.

3. Reduceringsregeln i nuvarande 4 § i fråga om nattjänstgöring slopas.

4. Reduceringsregeln i nuvarande 6 § slopas (avser huvudsakligen s. k.

260- och 234-timmarsstationer).

5. Den nuvarande möjligheten att dispensera från regeln att tillägg utgår

i högst 18 lönegraden utsträckes till att avse även viss tjänstgöring av tjänstemän

i högst 22 lönegraden, som icke är berättigade till gottgörelse för övertidstjänstgöring

(avser fall, då sådana tjänstemän går i tur med tjänstemän,

som är berättigade till övertidsgottgörelse).

Representanterna för Statstjänarkartellen och Tjänstemännens centralorganisation

förklarade sig den 25 oktober 1954 tillstyrka förslaget.

Den 30 oktober 1954 godkändes förslaget definitivt av nämnda huvudorganisationer

ävensom av Statstjänstemännens riksförbund.

Departementschefen

Såsom den i det föregående lämnade redogörelsen ger vid handen har sedan

år 1952 gällt provisoriska bestämmelser om ersättning till statstjänstemän

för tjänstgöring på obekväm arbetstid. Vid anmälan i statsrådet den 26

februari 1954 av ett av den år 1948 tillsatta utredningen rörande arbete på

obekväm arbetstid framlagt betänkande i ämnet förklarade sig min företrädare

i ämbetet icke kunna förorda, att utredningens förslag lades till

grund för en revision av nämnda provisoriska bestämmelser. I avsaknad av

erforderligt underlag för bedömande av de ekonomiska konsekvenserna av

ändrade bestämmelser på förevarande område kunde ej heller upptagas förslag

till ändringar av de nuvarande gränserna för den obekväma kalendertiden

och av ersättningsbeloppens storlek. I överensstämmelse härmed framlades

för 1954 års riksdag endast vissa förslag av begränsad räckvidd,

huvudsakligen i syfte att förenkla tillämpningen av bestämmelserna. Samtidigt

igångsattes inom civildepartementet statistiska undersökningar rörande

arbetstidens förläggning hos olika myndigheter. Sedan bearbetningen

av undersökningsmaterialet fortskridit så långt, att den verkan, som olika

åtgärder kan ha i kostnadshänseende, kunde överblickas, upptogs förhandlingar

i ämnet med de av frågan berörda huvudorganisationerna av stats
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21 9

tjänstemän. Såsom förut nämnts ledde dessa förhandlingar till att organisationerna

den 30 oktober 1954 definitivt godkände ett inom civildepartementet

utarbetat förslag till ändringar i gällande bestämmelser om ersättning

för tjänstgöring på obekväm arbetstid. Förslaget, som framlagts under

förbehåll för Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande, bör enligt min mening

godtagas och underställas riksdagens prövning. I anslutning härtill vill

jag understryka, att ifrågavarande lönetillägg är avsett att utgöra en kompensation

för att tjänstgöring fullgöres å sådan kalendertid, då flertalet

tjänstemän har fritid. Den omständigheten, att en tjänsteman på grund av

att hans tjänstgöring till större eller mindre del är förlagd till obekväm kalendertid

kommer i åtnjutande av viss ersättning utöver lönen, kan därför

icke tagas till intäkt för löneökningskrav från grupper, som icke har dylik

tjänstgöring. Enighet härom har rått vid de i ärendet förda förhandlingarna.

Likaså har vid förhandlingarna förelegat enighet om att genom departementsförslaget

ställning icke tagits till frågan om hur lång arbetstiden bör vara

för olika grupper.

Förslaget upptar som en första punkt en ändring av de nuvarande gränserna

för den obekväma kalendertiden. Ändringen innebär, att även tiden

kl. 16—18 på lördagar och däremot svarande dagar skall betraktas såsom

obekväm arbetstid. Jag vill i detta sammanhang erinra om att utredningen

rörande arbete på obekväm arbetstid i sitt förenämnda betänkande förordat,

att tidsgränsen på lördagar skulle sättas till kl. 15 och på övriga vardagar

till kl. 18. Beträffande motiveringen för utredningens förslag och de däröver

avgivna yttrandena torde jag få hänvisa till prop. 1954: 100. Med hänsyn

till de konsekvenser, som en dylik utsträckning av den obekväma kalendertiden

skulle medföra, anser jag i likhet med flertalet av de av frågan

berörda myndigheterna, att utredningens förslag i denna del icke kan accepteras,

utan den utvidgning av den ersättningsberättigande tiden, som kan

komma i fråga, bör begränsas på sätt i departementsförslaget förordats.

Med lördagar har i departementsförslaget likställts vardag, som omedelbart

efterföljes av helgdag. Undantag har dock ansetts böra göras för dagen närmast

före Långfredagen, Kristi Himmelsfärds dag eller Alla Helgons dag. Skäl

kan givetvis anföras för att även trettondedagsafton och valborgsmässoafton

skulle undantagas i den mån dessa helgdagsaftnar ej infaller på lördagar

eller söndagar. För att undvika komplikationer vid tillämpningen har dessa

båda dagar dock icke undantagits.

Den i punkten 2 av departementsförslaget förordade höjningen av timbeloppen

innebär, att obekvämhetstillägget skall bli av samma storlek i alla

lönegrader och från 30 öre per timme i lönegraderna 1—4, 35 öre per timme

i lönegraderna 5—8 och 40 öre per timme i högre lönegrader höjas till 60 öre

per timme. Den föreslagna höjningen är betydande men är enligt min mening

icke ägnad att inge farhågor för konsekvenser på andra områden. Förslaget

att till skillnad mot gällande bestämmelser införa ell för alla ifrågakömmande

löneklasser enhetligt timhelopp har accepterats av samtliga de

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 21

i förhandlingarna deltagande huvudorganisationerna. Statstjänstemannens

riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation har därvid dock tillkännagivit

som sin principiella uppfattning, att obekvämhetstillägget alltjämt

borde ha differentierats. I anledning härav vill jag erinra om att enligt de

verkställda statistiska undersökningarna endast en obetydlig del, nämligen

5 procent, av de berörda tjänstemännen tillhör den kategori, som äger uppbära

det lägsta av de nu förekommande timbeloppen, och att endast 13 procent

tillhör de grupper, som är berättigade till mellanbeloppet. Vid sådant

förhållande anser jag anledning icke föreligga att bibehålla en differentiering

av ersättningsbelopp av ifrågavarande storleksordning, särskilt som ett förenhetligande

av timbeloppen förenklar uträkningen av ersättningarna.

Punkten 3 i departementsförslaget innebär, att den nuvarande reduceringsregeln

i fråga om nattjänstgöring skall upphävas och således obekvämhetstillägg

för tjänstgöring mellan kl. 22 och 6 utgå oberoende av omfattningen

av det arbete, som utföres under vederbörande arbetstidsperiod. Den begränsning,

som alltifrån obekvämhetstilläggets införande gällt på detta område,

har motiverats med att vissa grupper redan tidigare erhållit tidskompensation

för nattjänstgöring. Den ursprungliga bestämmelsen i detta hänseende

vållade emellertid administrativt merarbete och medförde för vissa grupper

ojämnheter, som ur saklig synpunkt icke framstod som berättigade. På grund

härav ändrades bestämmelsen i enlighet med förslag i förenämnda prop.

1954: 100. Då såsom framgår av den föregående redogörelsen för de gjorda

statistiska undersökningarna tillämpningsområdet för den sålunda ändrade

begränsningsregeln är synnerligen ringa — endast 2 procent av den totala

verkliga tjänstgöringstiden för de till obekvämhetstillägg berättigade grupperna

hänför sig till normalarbetstider, som är lägre än 190 timmar per

månad, och infaller under tiden kl. 22—6 — har bestämmelsen ansetts

kunna helt upphävas. Härigenom erhålles icke obetydliga administrativa fördelar.

Därest, såsom ibland uppges, kostnaderna för uträknandet av obekvämhetstillägg

vid statens järnvägar skulle uppgå till 500 000 kronor för år, lärer

huvuddelen därav få hänföras till ifrågavarande begränsningsregel.

Lika litet som valet av arbetstidsmått vid tillkomsten av de hittillsvarande

begränsningsbestämmelserna innebär slopandet av dylika bestämmelser

något uttryck för uppfattningen om hur lång arbetstiden bör vara. Såsom

jag redan framhållit har enighet härom förelegat vid förhandlingarna.

I vissa fall skall tiden för fullgjord tjänstgöring enligt meddelade arbetstidsbestänunelser

beräknas motsvara viss kortare tjänstgöringstid. Detta

gäller, då längre tjänstgöringstid än den eljest normala må uttagas på grund

av att den verkliga tjänstgöringstiden med hänsyn till arbetets art anses

motsvara viss kortare tjänstgöringstid, och förekommer bl. a. för vissa tjänstemän

vid statens järnvägar, för vilka 260 eller 234 arbetstimmar per 30

dagar beräknas motsvara 208 timmar. Enligt gällande bestämmelser skall

den tid, för vilken obekvämhetstillägg må beräknas, minskas i motsvarande

mån. Då förekomsten av dylika arbetstidsbestämmelser endast i ringa grad

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 21

påverkar kostnaderna för obekvämhetstillägget, har den nuvarande reduceringsregeln

ansetts kunna i förenklingssyfte upphävas. Förslag härom har

upptagits i punkten 4 i departementsförslaget.

Enligt gällande bestämmelser utgår obekvämhetstillägg endast till tjänstemän,

som är placerade i högst 18 lönegraden, som fyllt 17 år, som har

reglerad arbetstid och som enligt 32 § Saar äger att för arbete under motsvarande

förhållanden erhålla gottgörelse för övertidstjänstgöring. Kungl.

Maj :t har emellertid med stöd av riksdagens bemyndigande i vissa fall medgivit

undantag från vad sålunda stadgats. Det av statstjänstemännens huvudorganisationer

godkända departementsförslaget upptager icke något förslag

till ändring av de i förevarande hänseende gällande bestämmelserna.

Vid förhandlingarna har emellertid två av huvudorganisationerna, nämligen

Statstjänstemännens riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation,

förklarat sig anse, att obekvämhetstillägg i princip borde få åtnjutas av

samtliga tjänstemän, som har reglerad arbetstid och fullgör tjänstgöring på

obekväm arbetstid enligt tjänstgöringslista. Hänsyn till lönegradsplaceringen

skulle således icke tagas. Detta uttalande av nämnda organisationer överensstämmer

med den principiella uppfattning, som utredningen rörande

arbete på obekväm arbetstid gav uttryck åt i sitt omförmälda betänkande. I

anledning härav vill jag understryka, att obekvämhetstillägget införts som

en motsvarighet till skifttillägg och dylika ersättningar på den enskilda arbetsmarknaden

och att ersättning av angivna slag där tillkommer endast

arbetare och därmed direkt jämställd personal. Ett borttagande av lönegradsgränsen

skulle enligt min mening icke kunna genomföras utan att

man allvarligt rubbade de förutsättningar, som allmänt gäller i fråga om

sådan ersättning. Jag kan därför icke ansluta mig till utredningens förslag

på denna punkt.

Såsom förut nämnts äger Kungl. Maj :t i vissa fall medge, att jämväl

tjänstemän i lönegraderna 19—22 må erhålla obekvämhetstillägg, om de

till väsentlig del fullgör samma arbetsuppgifter som tjänstemän i lägre lönegrader,

vilka är berättigade till obekvämhetstillägg. Denna dispensmöjlighet

synes böra bibehållas även efter det bestämmelserna ändrats på sätt i det

föregående förordats. Då det gäller tjänstemän, som har reglerad arbetstid

och som äger rätt till övertidsgottgörelse, synes det dock få ankomma på

vederbörande myndighet att avgöra, huruvida obekvämhetstillägg skall utgå

eller icke.

Även möjligheten att i särskilda fall medge undantag från kravet på att

fråga skall vara om tjänstemän, som äger rätt till övertidsgottgörelse, torde

höra bibehållas. I överensstämmelse med vad i punkten 5 i departementsförslaget

förordats bör undantag från nämnda krav kunna göras även i

fråga om sådan tjänstgöring, som till övertidsgottgörelse icke berättigade

tjänstemän fullgör i tur med tjänstemän, som äger erhålla sådan gottgörelse.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 21

I vidare mån än jag i det föregående angivit påkallas icke ändringar i vad

som nu gäller angående obekvämhetstillägg. Detta innebär bl. a., att Kungl.

Maj :t även i fortsättningen bör äga möjlighet att bemyndiga vederbörande

myndigheter att i förenklingssyfte vid obekvämhetstilläggets bestämmande

tillämpa en medeltalsberäkning (jfr prop. 1954: 100).

De av mig framlagda ändringsförslagen bör, i de delar det kan ske utan

större administrativa olägenheter, lända till efterrättelse redan fr. o. in. den

1 januari 1955. Enligt vad jag inhämtat kommer en retroaktiv tillämpning

av de höjda timbeloppen icke att vålla myndigheterna merarbete i någon

större omfattning. Detsamma är förhållandet med förslaget om slopande

av reduceringsregeln för de fall då den verkliga tjänstgöringstiden enligt

meddelade arbetstidsbestämmelser skall beräknas motsvara viss kortare

tjänstgöringstid. I övrigt torde de föreslagna ändringarna böra träda i kraft

den 1 april 1955.

De nuvarande kostnaderna för obekvämhetstillägget har beräknats efter

de under år 1954 gjorda ändringarna uppgå till inemot 17 miljoner kronor

per år. Ett bifall till vad jag föreslagit torde medföra att årskostnaderna

ökas med i runt tal 11,5 miljoner kronor. Härav belöper 1,25 miljoner kronor

på punkten 1 i departementsförslaget, 9 miljoner kronor på punkten 2

och 1,25 miljoner kronor på punkterna 3—5. Av den totala kostnadsökningen

torde 9 miljoner kronor hänföra sig till kommunikationsverken,

medan återstoden, 2,5 miljoner kronor, belastar driftbudgeten. De på affärsverken

belöpande kostnaderna bör bestridas i den ordning, som dessa verks

övriga utgifter bestrides. Den övriga delen av kostnadsökningarna kommer

att belasta riksstatens utgiftssida. I allmänhet bör denna del i vanlig ordning

redovisas under resp. avlöningsanslag. Dessa kan därför behöva överskridas

i vad avser innevarande budgetår. För nästa budgetår har hänsyn

till de ökade kostnaderna däremot tagits vid höstens budgetarbete. Även i den

mån de riksstaten belastande kostnadsökningarna belöper på innevarande

budgetår bör de emellertid komma till uttryck i budgeten. Å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1954/55 bör för ändamålet äskas ett särskilt

förslagsanslag av 1,25 miljoner kronor. Liksom fallet varit i liknande sammanhang

under senare år bör ett dylikt anslag endast i undantagsfall tagas

i anspråk för bestridande av kostnadsökningarna, vilka ju såsom nyss

nämnts i regel bör belasta resp. avlöningsanslag. Förslag om anvisande av

ifrågavarande anslag torde jag senare få framlägga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser om

obekvämhetstillägg i huvudsaklig överensstämmelse med de

riktlinjer, som jag i det föregående förordat,

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att för budgetåret 1954/55

medge de överskridanden av maximerade anslag och an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 21

slagsposter, som kan bli erforderliga vid genomförandet av

angivna förslag.

Med bifall till den av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att

proposition av lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Uno Wilhelmsson

7797. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. BU 1955:24 Utlåtande i anledning av delegerades för riksdagens verk skrivelse angående obekvämhet stillägg. s. 10 i texten
  2. SU 1955:75 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1955/56 till poliskåren i Boden m. m. s. 2 i texten
  3. SU 1955:10 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1955/56 under tionde huvu s. 38 i texten
  4. Rskr. 1955:105 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. M\aj:ts proposition angående ersättning för tjänstgöring på obekväm arbetstid ni. m. a1 i texten
  5. SU 1955:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts pronnsition angående utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 195å/55, i vad propositionen avser civilde s. 1 i texten