Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443)

1955-10-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:210, Med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 210 år 1955

1

Nr 210

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5

april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och

23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) ; given

Stockholms slott den 14 oktober 1955.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen

till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§

epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gunnar Hedlund

Propositionens innehåll

I propositionen föreslås, att epidemidistrikt må kunna få ytterligare anstånd

med inrättande av epidemisjukhus till utgången av år 1957.

1 Hihang till riksdagens protokoll 1955. Isaml. Nr 210

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 210 år 1955

Förslag

till

Lag

om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 (nr

130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919

(nr 443)

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april

1946 om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919

(nr 443 )x skall erhålla följande ändrade lydelse.

Medicinalstyrelsen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda,

medgiva epidemidistrikt anstånd längst till utgången av år 1957 med inrättande

av sådan epidemivårdanstalt, som enligt lagen om vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus är epidemisjukhus.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av övergångsbestämmelsen, se SFS 1952: 695.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 210 dr 1955

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet

å Stockholms slott den I t oktober 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam, Lange, Lindholm.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, anmäler fråga om

förlängning av den tid, inom vilken epidemisjukhus skall inrättas, samt

anför.

Översikt

Ansvaret för den allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar åvilar

alltsedan tillkomsten av epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) särskilda

epidemidistrikt. Enligt huvudregeln skall varje landstingsområde och stad,

som icke deltager i landsting, utgöra epidemidistrikt. Konungen äger dock

för särskilt fall medgiva, att stad som deltager i landsting må utgöra eget

epidemidistrikt.

Epidemivården i egentlig mening är huvudsakligen sluten. Bestämmelserna

om organisationen av epidemisjukhusväsendet var ursprungligen tämligen

allmänt hållna. I epidemilagen stadgades, att epidemidistrikt svarade

för att inom distriktet funnes erforderligt antal platser på sjukhus avsedda

för personer behäftade med sådana epidemiska sjukdomar, som uppräknades

i 2 § 1 mom. lagen. Sådana sjukhus skulle vara ändamålsenligt förlagda

och vid dem skulle finnas anställda läkare och personal i övrigt som påkallades

av behovet. Därjämte fanns föreskrifter om skyldighet att anskaffa

utrustning för och planlägga inrättandet av tillfälliga sjukvårdslokaler att

tagas i bruk om så erfordrades. Lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om

vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus gällde icke epidemianstalter

annat än i vissa delar, som i delta sammanhang är av endast sekundärt

intresse.

I syfte att effektivisera epidemivården vidtogs 1946 vissa ändringar i sjukhuslagen

och epidemilagen. Dessa gick i första hand ut på alt sjukhuslagen

i alla avseenden skall vara tillämplig på cpidemivårdanstalter, som gjordes

till en sammanfattande benämning på sjukhus för vård huvudsakligen av

sjuka, behäftade med i 2 § 1 mom. epidemilagen omförmälda sjukdomar.

Enligt 2 § 2 mom. sjukhuslagen i dess nya lydelse förstås med epidemisjukhus

epidemivårdanstalt, som är avsedd för vårdbehövande oberoende av fal
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 210 år 1955

lets svårare eller lindrigare art. Annan epidemivår danstalt är epidemisjukstuga.

Epidemisjukhus skall sålunda vara rustat för tillfredsställande vård

även av mer komplicerade sjukdomsfall. Meningen är att läkare vid sådant

sjukhus skall vara heltidsanställd. Endast i undantagsfall och då det gäller

mindre epidemidistrikts epidemisjukhus kan dispens komma i fråga. Läkarna

skall uppfylla höga fordringar såsom epidemiologer.

För epidemisjukstugor — dessa får endast efter tillstånd av medicinalstyrelsen

ha fler än 60 vårdplatser — är kraven lindrigare i flera avseenden.

Samtidigt med att sjukhuslagen utvidgades till att avse epidemivårdanstalter

utfärdades lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av

18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443). Varje epidemidistrikt

skall enligt 18 § första stycket i dess nya lydelse äga tillgång till erforderligt

antal platser på epidemivårdanstalter. Minst en av distriktet driven

epidemivårdanstalt skall vara epidemisjukhus. Medicinalstyrelsen äger

dock medgiva undantag från detta i fråga om distrikt, som enligt avtal äger

förfoga över tillräckligt antal platser på epidemisjukhus, som drives av annat

distrikt, eller på epidemivårdanstalt, som drives av staten. Lagen trädde

i kraft den 1 januari 1948. Enligt dess övergångsbestämmelse i den ursprungliga

lydelsen ägde medicinalstyrelsen, om särskilda omständigheter därtill

föranledde, medgiva epidemidistrikt anstånd under högst fem år efter

lagens ikraftträdande med inrättande av epidemisjukhus.

Då vissa epidemidistrikt av olika skäl icke hunnit inrätta epidemisjukhus

under den stadgade övergångstiden befanns det sedermera erforderligt

att förlänga tidsfristen. I proposition nr 239 till 1952 års riksdag föreslogs

därför att epidemidistrikt skulle kunna få anstånd intill utgången av år

1955. Häremot hade riksdagen intet att erinra (jämför andra lagutskottets

utlåtande nr 45). Genom lag den 28 november 1952 (nr 695) om ny lydelse

av övergångsbestämmelserna till lagen den 5 april 1946 (nr 130) utsträcktes

sålunda medicinalstyrelsens möjlighet att medge anstånd att gälla längst

till utgången av år 1955.

Medicinalstyrelsens framställning, m. m.

I skrivelse den 27 juni 1955 har medicinalstyrelsen under åberopande av

att epidemisjukhus ännu ej inrättats i samtliga epidemidistrikt hemställt,

att nyssnämnda övergångsbestämmelse måtte givas förlängd giltighet under

en tid av ytterligare högst två år eller till den 1 januari 1958.

I skrivelsen erinrar medicinalstyrelsen om att riket f. n. är indelat i 31

epidemidistrikt, varav två — Gävleborgs läns landsting och Gävle stad —

etablerat en så nära samverkan att de i realiteten fungerar som ett enda.

I 28 av distrikten är nyordningen av epidemiorganisationen redan formellt

genomförd, i det att i 27 av distrikten anordnats epidemisjukhus, som drives

av distriktet, och i ett distrikt avtal som avses i 18 § epidemilagen träffats

om disposition av vårdplatser vid epidemisjukhus, som drives av annat

epidemidistrikt. I anslutning härtill framhåller emellertid medicinalstyrelsen

att den statliga begränsningen av byggnadsverksamheten i många fall

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 210 år 1955

hindrat epideminämnderna att lösa de lokalfrågor, som är förutsättningen

för en fullt genomförd övergång till en tidsenlig epidemivårdsorganisation.

I några fall har därför en provisorisk lösning av epidemisjukhusfrågan genom

utnyttjande av förefintliga epideinisjukstugulokaler och anställande av

epidemisjukhusläkare måst vidtagas.

Beträffande den nuvarande epidemivårdsorganisationen i de epidemidistrikt,

som ännu ej inrättat särskilda epidemisjukhus, anför medicinalstyrelsen

följande.

Kalmar läns norra landstings epidemidistrikt. Epidemisjukhusfrågan kan

enligt styrelsens mening — om distriktet även i framtiden skall fortbestå

som självständigt epidemidistrikt — icke lösas utan nybyggnad av epidemisjukhus

i Västervik. Epideminämnden planerar, enligt vad som kommit till

medicinalstyrelsens kännedom, att antingen inrätta ett epidemisjukhus om

40—50 platser i Västervik, varvid om möjligt epidemisjukhusläkartjänsten

skulle kombineras med tjänst såsom lasarettsläkare vid den blivande barnavdelningen

vid lasarettet i Västervik eller också att vid lasarettet i Västervik

inrätta en infektionsavdelning, som skulle kunna fylla samma funktion

som ett epidemisjukhus men kunna utnyttjas på ett smidigare sätt med

hänsyn till det vid varje tidpunkt rådande epidemiläget. Därmed blir distriktets

fråga om lokaler i framtiden för epidemisjukhusändamål beroende av

den fortsatta utbyggnaden av lasarettet i Västervik. Att förverkliga planen

inom den allra närmaste tiden torde dock vara tämligen utsiktslöst. Andra

utvägar att lösa frågan måste därför tillgripas.

Tills nämnda byggnadsplan hunnit taga form och genomföras torde epidemidistriktet

bliva hänvisat att, liksom hittills, lösa sin epidemisjukhusfråga

genom att träffa avtal enligt 18 § epidemilagen med något av de angränsande

epidemidistrikten om rätt att disponera erforderligt antal platser

för kvalificerad epidemivård.

Beträffande Hallands läns landstings epidemidistrikt torde genomförandet

av en epidemisjukhusorganisation enligt nutida krav vara helt beroende

av att distriktet får ett nytt epidemisjukhus. För detta distrikt torde andra

vägar för att lösa frågan knappast stå till buds. Inom epideminämnden hav

uppförande av ett nytt epidemisjukhus varit under diskussion och vissa

preliminära byggnadsplaner torde föreligga. Dessa har emellertid av berörda

myndigheter ansetts böra stå tillbaka för andra byggnadsföretag. Någon

möjlighet att förverkliga planerna på en ny epidemisjukhusbyggnad torde

icke föreligga med mindre extra tilldelning av byggnadskvot etc. lämnas för

ändamålet.

Skaraborgs läns landstings epidemidistrikt saknar ävenledes möjlighet att

rationellt lösa sin epidemisjukhusfråga annorledes än genom nybyggnad

av ett epidemisjukhus. Behovet av ett sådant har framträtt med särskild

styrka under de senaste polio- och paralyfusepidemierna. Som eu partiell

lösning av problemet torde böra betraktas anordnandet av en ny observationspaviljong

för epidemivård vid lasarettet i Lidköping, enligt av medicinalstyrelsen

granskade ritningar avsedd för 19 vårdplatser för vuxna.

Beträffande Västerbottens läns landstings epidemidistrikt har Kungl.

Maj :t genom beslut 18/7 1947 medgivit alt epidemisjukhusläkare får anställas

vid centrallasarettet i Umeå. Härigenom finns formella förutsättningar

för eu blivande anslutning till den nuvarande organisationen för sluten

epidemivård. Emellertid har denna epidemisjukhusläkartjänst, trots att

den utannonserats upprepade gånger, icke lockat några sökande, vilket torde

bero på bland annat att arbetsmöjligheterna vid epidemisjukhuset i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 210 år 1955

fråga om lokaler etc. är mindre tillfredsställande. Vid sådant förhållande

har med medicinalstyrelsens medverkan ordnats ett provisorium, vilket innebär

att lasarettsläkaren vid lasarettets pediatriska avdelning, som har en

relativt omfattande epidemiologisk utbildning och visat stort intresse för

uppgiften, åtagit sig att med viss förstärkning av underordnade läkare svara

för ifrågavarande vård. Eu definitiv lösning av frågan synes väsentligen

sammanhänga med möjligheterna att bereda en epidemisjukhusläkare fullgoda

arbetslokaler och detta i sin tur med byggnadsplanerna i övrigt vid

lasarettet i Umeå. Även i detta fall är det synnerligen angeläget att särskild

tilldelning av byggnadskvot in. in. kunde utverkas för epidemivårdens

trängande behov.

Göteborgs och Bohus läns landstings epidemidistrikt har hittills sökt lösa

sin epidemisjukhusfråga genom att med Göteborgs sjukhusdirektion träffa

avtal om förfogande över 30 vårdplatser på Göteborgs epidemisjukhus för

vård av sådana patienter från Göteborgs och Bohus läns landstingsområde,

vilka behöver vård på epidemisjukhus. Avtalet är dock av temporär giltighet.

Såsom en första lösning av distriktets epidemisjukhusfråga kan också

betraktas planen att genom uppförande av en epidemipaviljong vid lasarettet

i Uddevalla tillförsäkra epidemidistriktet 49 vårdplatser för kvalificerad

epidemivård. Ritningar till denna nya epidemipaviljong har granskats av

medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen uttalar härefter, att bland de epidemidistrikt, som formellt

ordnat den slutna epidemivården enligt gällande föreskrifter, dock

finns flera där resurserna i fråga om lokaler är sådana att en rationellt bedriven

epidemivård icke är möjlig eller mycket försvårad. I några av dessa

distrikt föreligger färdigställda byggnadsplaner, vilka granskats av medicinalstyrelsen.

Så är bland annat fallet beträffande det epidemisjukhus som

är avsett att ingå i lasarettet vid Stocksund i Stockholms län samt epidemisjukhusen

i Växjö och Falun.

Härutöver föreligger emellertid, enligt medicinalstyrelsen, trängande behov

av nybyggnad inom följande epidemidistrikt: Malmöhus läns landstings

(Lund), Göteborgs stads, Älvsborgs läns landstings (Borås och Vänersborg),

Örebro läjns landstings, Västmanlands läns landstings (Västerås) samt

Gävleborgs läns landstings och Gävle stads (Gävle), ävensom Visby med

flera.

över medicinaltyrelsens framställning har Svenska landstingsförbundets

styrelse avgivit yttrande och däri bl. a. framhållit, att samma skäl som år

1952 talade för en förlängning av övergångstiden alltjämt föreligger. Styrelsen

fortsätter.

Det torde vara onödigt framhålla, att det knappast kan läggas de berörda

landstingen till last, att epidemisjukhusfrågan ännu icke kunnat ordnas. De

restriktioner, som rått beträffande byggnadsverksamheten, ha betagit

landstingen möjligheterna alt snabbt lösa de med epidemisjukhus inrättande

förenade byggnadsfrågor!^

Styrelsen är sålunda helt införstådd med medicinalstyrelsens förslag, alt

ytterligare anstånd med inrättande av epidemisjukhus är erforderligt, men

vill ifrågasätta, huruvida det är möjligt att inom eu tvåårsfrist kunna lösa

föreliggande byggnadsfrågor. För att undvika ytterligare lagändringar synes

det enligt styrelsens mening lämpligt, att fristen utsträckes till för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 210 år 1955

slagsvis den 1 januari 1960. Ett dylikt anstånd torde icke medföra, att de

aktuella byggnadsfrågorna onödigt komma att förhalas av de berörda

landstingen.

Departementschefen

Enligt de ändringar i epidemilagen som vidtogs 1946 skall varje epidemidistrikt

äga tillgång till erforderligt antal platser å epidemivårdanstalter och

minst en anstalt skall vara så anordnad, att den uppfyller sjukhuslagens

fordringar å ett epidemisjukhus. Epidemidistrikt som enligt avtal äger förfoga

över tillräckligt antal platser å epidemisjukhus, som drives av annat

distrikt, eller å epidemivårdanstalt, som drives av staten, kan dock av medicinalstyrelsen

befrias från skyldigheten att anordna särskilt epidemisjukhus.

Redan vid lagändringens genomförande ansågs det lämpligt — för att underlätta

övergången till den nya organisationen av epidemiväsendet — att

införa en möjlighet att under en viss övergångstid medge epidemidistrikt

anstånd med byggande av epidemisjukhus. Anstånd skulle få lämnas då

särskilda omständigheter föranledde därtill och under en tid av högst fem

år efter den 1 januari 1948, då lagändringen trädde i kraft, och det förutsattes,

att anstånd icke beviljades för längre tid än som oundgängligen krävdes.

Emellertid visade det sig icke möjligt för samtliga epidemidistrikt att

under nyssnämnda femårsperiod ordna sin epidemivård på tillfredsställande

sätt i de hänseenden varom nu är fråga. Såväl läget på byggnadsmarknaden

som svårigheterna att med en gång besätta ett flertal epidemisjukhusläkartjänster

gjorde att ett ytterligare anstånd ansågs nödvändigt. Den

tid, inom vilken epidemidistrikt hade att inrätta epidemisjukhus, förlängdes

därför genom en år 1952 genomförd lagändring ytterligare tre år. Tiden

utlöper således den 31 december i år.

I det stora flertalet epidemidistrikt är epidemivården nu ordnad i överensstämmelse

med den nya organisationen. Visserligen föreligger på en del

håll behov av nybyggnad, men epidemiväsendet är ändå -— i något fall

med hjälp av provisoriska lösningar — ordnat på ett godtagbart sätt.

I ett par distrikt är emellertid frågan om epidemiväsendets ordnande

ännu olöst. Sålunda saknas epidemisjukhus alltjämt i fyra distrikt. Ett av

dessa distrikt disponerar dock enligt avtal epidemisjukhusplatser inom annat

distrikt och för ytterligare ett distrikt har försök gjorts att lösa frågan

avtalsvägen. Beträffande de återstående två distrikten torde, såvitt nu kan

bedömas, epidemisjukhusfrågan rationellt kunna lösas endast genom nybyggnad.

Det torde därför vara ofrånkomligt att bereda möjlighet att bevilja

ytterligare anstånd med inrättande av epidemisjukhus. Jag vill emellertid

i detta sammanhang understryka angelägenheten av att epidemisjukhusfrågan

för berörda distrikt nu snarast möjligt bringas till sin lösning. De

rådande förhållandena är icke tillfredsställande och den redan 1946 beslutade

organisationen bör nu fullständigt genomföras.

I frågans nuvarande läge anser jag mig sålunda böra biträda medicinal
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 210 år 1955

styrelsens hemställan om förlängning av den tid, inom vilken epidemidistrikt

har att inrätta epidemisjukhus. Medicinalstyrelsen har hemställt, att

tidsfristen förlänges med ytterligare två år eller till den 1 januari 1958

under det att styrelsen för Svenska landstingsförbundet ansett lämpligt att

iidsfristen bestämmes till den 1 januari 1960. Med hänsyn till angelägenheten

av att organisationen snarast möjligt genomföres och då det nu

återstår endast ett fåtal epidemidistrikt, för vilka frågan är olöst, anser jag

att en förlängning av tidsfristen bör begränsas till två år. Lagtekniskt bör

detta lösas genom att övergångsbestämmelsen till 1946 års lag ändras sålunda,

att medicinalstyrelsen får befogenhet att bevilja anstånd längst till

utgången av år 1957. Med hänsyn till omständigheterna torde förslag i ärendet

böra framläggas för riksdagen redan vid instundande höstsession.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition

föreslå riksdagen att antaga ett i enlighet med det anförda inom inrikesdepartementet

upprättat förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen

till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18,

20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulla Chruzander

651576. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:377 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 19^6 a1 i texten
  2. 2LU 1955:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 s. 1 i texten