Med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443)
1955-10-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1955:210, Med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443)
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 210 år 1955
1
Nr 210
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5
april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och
23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) ; given
Stockholms slott den 14 oktober 1955.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen
till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§
epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Gunnar Hedlund
Propositionens innehåll
I propositionen föreslås, att epidemidistrikt må kunna få ytterligare anstånd
med inrättande av epidemisjukhus till utgången av år 1957.
1 Hihang till riksdagens protokoll 1955. Isaml. Nr 210
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 210 år 1955
Förslag
till
Lag
om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 (nr
130) om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919
(nr 443)
Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april
1946 om ändrad lydelse av 18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919
(nr 443 )x skall erhålla följande ändrade lydelse.
Medicinalstyrelsen må, om särskilda omständigheter därtill föranleda,
medgiva epidemidistrikt anstånd längst till utgången av år 1957 med inrättande
av sådan epidemivårdanstalt, som enligt lagen om vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus är epidemisjukhus.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av övergångsbestämmelsen, se SFS 1952: 695.
Kungl. Maj.ts proposition nr 210 dr 1955
3
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet
å Stockholms slott den I t oktober 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,
Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,
Nordenstam, Lange, Lindholm.
Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, anmäler fråga om
förlängning av den tid, inom vilken epidemisjukhus skall inrättas, samt
anför.
Översikt
Ansvaret för den allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar åvilar
alltsedan tillkomsten av epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) särskilda
epidemidistrikt. Enligt huvudregeln skall varje landstingsområde och stad,
som icke deltager i landsting, utgöra epidemidistrikt. Konungen äger dock
för särskilt fall medgiva, att stad som deltager i landsting må utgöra eget
epidemidistrikt.
Epidemivården i egentlig mening är huvudsakligen sluten. Bestämmelserna
om organisationen av epidemisjukhusväsendet var ursprungligen tämligen
allmänt hållna. I epidemilagen stadgades, att epidemidistrikt svarade
för att inom distriktet funnes erforderligt antal platser på sjukhus avsedda
för personer behäftade med sådana epidemiska sjukdomar, som uppräknades
i 2 § 1 mom. lagen. Sådana sjukhus skulle vara ändamålsenligt förlagda
och vid dem skulle finnas anställda läkare och personal i övrigt som påkallades
av behovet. Därjämte fanns föreskrifter om skyldighet att anskaffa
utrustning för och planlägga inrättandet av tillfälliga sjukvårdslokaler att
tagas i bruk om så erfordrades. Lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om
vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus gällde icke epidemianstalter
annat än i vissa delar, som i delta sammanhang är av endast sekundärt
intresse.
I syfte att effektivisera epidemivården vidtogs 1946 vissa ändringar i sjukhuslagen
och epidemilagen. Dessa gick i första hand ut på alt sjukhuslagen
i alla avseenden skall vara tillämplig på cpidemivårdanstalter, som gjordes
till en sammanfattande benämning på sjukhus för vård huvudsakligen av
sjuka, behäftade med i 2 § 1 mom. epidemilagen omförmälda sjukdomar.
Enligt 2 § 2 mom. sjukhuslagen i dess nya lydelse förstås med epidemisjukhus
epidemivårdanstalt, som är avsedd för vårdbehövande oberoende av fal
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 210 år 1955
lets svårare eller lindrigare art. Annan epidemivår danstalt är epidemisjukstuga.
Epidemisjukhus skall sålunda vara rustat för tillfredsställande vård
även av mer komplicerade sjukdomsfall. Meningen är att läkare vid sådant
sjukhus skall vara heltidsanställd. Endast i undantagsfall och då det gäller
mindre epidemidistrikts epidemisjukhus kan dispens komma i fråga. Läkarna
skall uppfylla höga fordringar såsom epidemiologer.
För epidemisjukstugor — dessa får endast efter tillstånd av medicinalstyrelsen
ha fler än 60 vårdplatser — är kraven lindrigare i flera avseenden.
Samtidigt med att sjukhuslagen utvidgades till att avse epidemivårdanstalter
utfärdades lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av
18, 20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443). Varje epidemidistrikt
skall enligt 18 § första stycket i dess nya lydelse äga tillgång till erforderligt
antal platser på epidemivårdanstalter. Minst en av distriktet driven
epidemivårdanstalt skall vara epidemisjukhus. Medicinalstyrelsen äger
dock medgiva undantag från detta i fråga om distrikt, som enligt avtal äger
förfoga över tillräckligt antal platser på epidemisjukhus, som drives av annat
distrikt, eller på epidemivårdanstalt, som drives av staten. Lagen trädde
i kraft den 1 januari 1948. Enligt dess övergångsbestämmelse i den ursprungliga
lydelsen ägde medicinalstyrelsen, om särskilda omständigheter därtill
föranledde, medgiva epidemidistrikt anstånd under högst fem år efter
lagens ikraftträdande med inrättande av epidemisjukhus.
Då vissa epidemidistrikt av olika skäl icke hunnit inrätta epidemisjukhus
under den stadgade övergångstiden befanns det sedermera erforderligt
att förlänga tidsfristen. I proposition nr 239 till 1952 års riksdag föreslogs
därför att epidemidistrikt skulle kunna få anstånd intill utgången av år
1955. Häremot hade riksdagen intet att erinra (jämför andra lagutskottets
utlåtande nr 45). Genom lag den 28 november 1952 (nr 695) om ny lydelse
av övergångsbestämmelserna till lagen den 5 april 1946 (nr 130) utsträcktes
sålunda medicinalstyrelsens möjlighet att medge anstånd att gälla längst
till utgången av år 1955.
Medicinalstyrelsens framställning, m. m.
I skrivelse den 27 juni 1955 har medicinalstyrelsen under åberopande av
att epidemisjukhus ännu ej inrättats i samtliga epidemidistrikt hemställt,
att nyssnämnda övergångsbestämmelse måtte givas förlängd giltighet under
en tid av ytterligare högst två år eller till den 1 januari 1958.
I skrivelsen erinrar medicinalstyrelsen om att riket f. n. är indelat i 31
epidemidistrikt, varav två — Gävleborgs läns landsting och Gävle stad —
etablerat en så nära samverkan att de i realiteten fungerar som ett enda.
I 28 av distrikten är nyordningen av epidemiorganisationen redan formellt
genomförd, i det att i 27 av distrikten anordnats epidemisjukhus, som drives
av distriktet, och i ett distrikt avtal som avses i 18 § epidemilagen träffats
om disposition av vårdplatser vid epidemisjukhus, som drives av annat
epidemidistrikt. I anslutning härtill framhåller emellertid medicinalstyrelsen
att den statliga begränsningen av byggnadsverksamheten i många fall
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 210 år 1955
hindrat epideminämnderna att lösa de lokalfrågor, som är förutsättningen
för en fullt genomförd övergång till en tidsenlig epidemivårdsorganisation.
I några fall har därför en provisorisk lösning av epidemisjukhusfrågan genom
utnyttjande av förefintliga epideinisjukstugulokaler och anställande av
epidemisjukhusläkare måst vidtagas.
Beträffande den nuvarande epidemivårdsorganisationen i de epidemidistrikt,
som ännu ej inrättat särskilda epidemisjukhus, anför medicinalstyrelsen
följande.
Kalmar läns norra landstings epidemidistrikt. Epidemisjukhusfrågan kan
enligt styrelsens mening — om distriktet även i framtiden skall fortbestå
som självständigt epidemidistrikt — icke lösas utan nybyggnad av epidemisjukhus
i Västervik. Epideminämnden planerar, enligt vad som kommit till
medicinalstyrelsens kännedom, att antingen inrätta ett epidemisjukhus om
40—50 platser i Västervik, varvid om möjligt epidemisjukhusläkartjänsten
skulle kombineras med tjänst såsom lasarettsläkare vid den blivande barnavdelningen
vid lasarettet i Västervik eller också att vid lasarettet i Västervik
inrätta en infektionsavdelning, som skulle kunna fylla samma funktion
som ett epidemisjukhus men kunna utnyttjas på ett smidigare sätt med
hänsyn till det vid varje tidpunkt rådande epidemiläget. Därmed blir distriktets
fråga om lokaler i framtiden för epidemisjukhusändamål beroende av
den fortsatta utbyggnaden av lasarettet i Västervik. Att förverkliga planen
inom den allra närmaste tiden torde dock vara tämligen utsiktslöst. Andra
utvägar att lösa frågan måste därför tillgripas.
Tills nämnda byggnadsplan hunnit taga form och genomföras torde epidemidistriktet
bliva hänvisat att, liksom hittills, lösa sin epidemisjukhusfråga
genom att träffa avtal enligt 18 § epidemilagen med något av de angränsande
epidemidistrikten om rätt att disponera erforderligt antal platser
för kvalificerad epidemivård.
Beträffande Hallands läns landstings epidemidistrikt torde genomförandet
av en epidemisjukhusorganisation enligt nutida krav vara helt beroende
av att distriktet får ett nytt epidemisjukhus. För detta distrikt torde andra
vägar för att lösa frågan knappast stå till buds. Inom epideminämnden hav
uppförande av ett nytt epidemisjukhus varit under diskussion och vissa
preliminära byggnadsplaner torde föreligga. Dessa har emellertid av berörda
myndigheter ansetts böra stå tillbaka för andra byggnadsföretag. Någon
möjlighet att förverkliga planerna på en ny epidemisjukhusbyggnad torde
icke föreligga med mindre extra tilldelning av byggnadskvot etc. lämnas för
ändamålet.
Skaraborgs läns landstings epidemidistrikt saknar ävenledes möjlighet att
rationellt lösa sin epidemisjukhusfråga annorledes än genom nybyggnad
av ett epidemisjukhus. Behovet av ett sådant har framträtt med särskild
styrka under de senaste polio- och paralyfusepidemierna. Som eu partiell
lösning av problemet torde böra betraktas anordnandet av en ny observationspaviljong
för epidemivård vid lasarettet i Lidköping, enligt av medicinalstyrelsen
granskade ritningar avsedd för 19 vårdplatser för vuxna.
Beträffande Västerbottens läns landstings epidemidistrikt har Kungl.
Maj :t genom beslut 18/7 1947 medgivit alt epidemisjukhusläkare får anställas
vid centrallasarettet i Umeå. Härigenom finns formella förutsättningar
för eu blivande anslutning till den nuvarande organisationen för sluten
epidemivård. Emellertid har denna epidemisjukhusläkartjänst, trots att
den utannonserats upprepade gånger, icke lockat några sökande, vilket torde
bero på bland annat att arbetsmöjligheterna vid epidemisjukhuset i
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 210 år 1955
fråga om lokaler etc. är mindre tillfredsställande. Vid sådant förhållande
har med medicinalstyrelsens medverkan ordnats ett provisorium, vilket innebär
att lasarettsläkaren vid lasarettets pediatriska avdelning, som har en
relativt omfattande epidemiologisk utbildning och visat stort intresse för
uppgiften, åtagit sig att med viss förstärkning av underordnade läkare svara
för ifrågavarande vård. Eu definitiv lösning av frågan synes väsentligen
sammanhänga med möjligheterna att bereda en epidemisjukhusläkare fullgoda
arbetslokaler och detta i sin tur med byggnadsplanerna i övrigt vid
lasarettet i Umeå. Även i detta fall är det synnerligen angeläget att särskild
tilldelning av byggnadskvot in. in. kunde utverkas för epidemivårdens
trängande behov.
Göteborgs och Bohus läns landstings epidemidistrikt har hittills sökt lösa
sin epidemisjukhusfråga genom att med Göteborgs sjukhusdirektion träffa
avtal om förfogande över 30 vårdplatser på Göteborgs epidemisjukhus för
vård av sådana patienter från Göteborgs och Bohus läns landstingsområde,
vilka behöver vård på epidemisjukhus. Avtalet är dock av temporär giltighet.
Såsom en första lösning av distriktets epidemisjukhusfråga kan också
betraktas planen att genom uppförande av en epidemipaviljong vid lasarettet
i Uddevalla tillförsäkra epidemidistriktet 49 vårdplatser för kvalificerad
epidemivård. Ritningar till denna nya epidemipaviljong har granskats av
medicinalstyrelsen.
Medicinalstyrelsen uttalar härefter, att bland de epidemidistrikt, som formellt
ordnat den slutna epidemivården enligt gällande föreskrifter, dock
finns flera där resurserna i fråga om lokaler är sådana att en rationellt bedriven
epidemivård icke är möjlig eller mycket försvårad. I några av dessa
distrikt föreligger färdigställda byggnadsplaner, vilka granskats av medicinalstyrelsen.
Så är bland annat fallet beträffande det epidemisjukhus som
är avsett att ingå i lasarettet vid Stocksund i Stockholms län samt epidemisjukhusen
i Växjö och Falun.
Härutöver föreligger emellertid, enligt medicinalstyrelsen, trängande behov
av nybyggnad inom följande epidemidistrikt: Malmöhus läns landstings
(Lund), Göteborgs stads, Älvsborgs läns landstings (Borås och Vänersborg),
Örebro läjns landstings, Västmanlands läns landstings (Västerås) samt
Gävleborgs läns landstings och Gävle stads (Gävle), ävensom Visby med
flera.
över medicinaltyrelsens framställning har Svenska landstingsförbundets
styrelse avgivit yttrande och däri bl. a. framhållit, att samma skäl som år
1952 talade för en förlängning av övergångstiden alltjämt föreligger. Styrelsen
fortsätter.
Det torde vara onödigt framhålla, att det knappast kan läggas de berörda
landstingen till last, att epidemisjukhusfrågan ännu icke kunnat ordnas. De
restriktioner, som rått beträffande byggnadsverksamheten, ha betagit
landstingen möjligheterna alt snabbt lösa de med epidemisjukhus inrättande
förenade byggnadsfrågor!^
Styrelsen är sålunda helt införstådd med medicinalstyrelsens förslag, alt
ytterligare anstånd med inrättande av epidemisjukhus är erforderligt, men
vill ifrågasätta, huruvida det är möjligt att inom eu tvåårsfrist kunna lösa
föreliggande byggnadsfrågor. För att undvika ytterligare lagändringar synes
det enligt styrelsens mening lämpligt, att fristen utsträckes till för
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 210 år 1955
slagsvis den 1 januari 1960. Ett dylikt anstånd torde icke medföra, att de
aktuella byggnadsfrågorna onödigt komma att förhalas av de berörda
landstingen.
Departementschefen
Enligt de ändringar i epidemilagen som vidtogs 1946 skall varje epidemidistrikt
äga tillgång till erforderligt antal platser å epidemivårdanstalter och
minst en anstalt skall vara så anordnad, att den uppfyller sjukhuslagens
fordringar å ett epidemisjukhus. Epidemidistrikt som enligt avtal äger förfoga
över tillräckligt antal platser å epidemisjukhus, som drives av annat
distrikt, eller å epidemivårdanstalt, som drives av staten, kan dock av medicinalstyrelsen
befrias från skyldigheten att anordna särskilt epidemisjukhus.
Redan vid lagändringens genomförande ansågs det lämpligt — för att underlätta
övergången till den nya organisationen av epidemiväsendet — att
införa en möjlighet att under en viss övergångstid medge epidemidistrikt
anstånd med byggande av epidemisjukhus. Anstånd skulle få lämnas då
särskilda omständigheter föranledde därtill och under en tid av högst fem
år efter den 1 januari 1948, då lagändringen trädde i kraft, och det förutsattes,
att anstånd icke beviljades för längre tid än som oundgängligen krävdes.
Emellertid visade det sig icke möjligt för samtliga epidemidistrikt att
under nyssnämnda femårsperiod ordna sin epidemivård på tillfredsställande
sätt i de hänseenden varom nu är fråga. Såväl läget på byggnadsmarknaden
som svårigheterna att med en gång besätta ett flertal epidemisjukhusläkartjänster
gjorde att ett ytterligare anstånd ansågs nödvändigt. Den
tid, inom vilken epidemidistrikt hade att inrätta epidemisjukhus, förlängdes
därför genom en år 1952 genomförd lagändring ytterligare tre år. Tiden
utlöper således den 31 december i år.
I det stora flertalet epidemidistrikt är epidemivården nu ordnad i överensstämmelse
med den nya organisationen. Visserligen föreligger på en del
håll behov av nybyggnad, men epidemiväsendet är ändå -— i något fall
med hjälp av provisoriska lösningar — ordnat på ett godtagbart sätt.
I ett par distrikt är emellertid frågan om epidemiväsendets ordnande
ännu olöst. Sålunda saknas epidemisjukhus alltjämt i fyra distrikt. Ett av
dessa distrikt disponerar dock enligt avtal epidemisjukhusplatser inom annat
distrikt och för ytterligare ett distrikt har försök gjorts att lösa frågan
avtalsvägen. Beträffande de återstående två distrikten torde, såvitt nu kan
bedömas, epidemisjukhusfrågan rationellt kunna lösas endast genom nybyggnad.
Det torde därför vara ofrånkomligt att bereda möjlighet att bevilja
ytterligare anstånd med inrättande av epidemisjukhus. Jag vill emellertid
i detta sammanhang understryka angelägenheten av att epidemisjukhusfrågan
för berörda distrikt nu snarast möjligt bringas till sin lösning. De
rådande förhållandena är icke tillfredsställande och den redan 1946 beslutade
organisationen bör nu fullständigt genomföras.
I frågans nuvarande läge anser jag mig sålunda böra biträda medicinal
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 210 år 1955
styrelsens hemställan om förlängning av den tid, inom vilken epidemidistrikt
har att inrätta epidemisjukhus. Medicinalstyrelsen har hemställt, att
tidsfristen förlänges med ytterligare två år eller till den 1 januari 1958
under det att styrelsen för Svenska landstingsförbundet ansett lämpligt att
iidsfristen bestämmes till den 1 januari 1960. Med hänsyn till angelägenheten
av att organisationen snarast möjligt genomföres och då det nu
återstår endast ett fåtal epidemidistrikt, för vilka frågan är olöst, anser jag
att en förlängning av tidsfristen bör begränsas till två år. Lagtekniskt bör
detta lösas genom att övergångsbestämmelsen till 1946 års lag ändras sålunda,
att medicinalstyrelsen får befogenhet att bevilja anstånd längst till
utgången av år 1957. Med hänsyn till omständigheterna torde förslag i ärendet
böra framläggas för riksdagen redan vid instundande höstsession.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
föreslå riksdagen att antaga ett i enlighet med det anförda inom inrikesdepartementet
upprättat förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen
till lagen den 5 april 1946 (nr 130) om ändrad lydelse av 18,
20 och 23 §§ epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ulla Chruzander
651576. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1955:377 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 19^6 a1 i texten
- 2LU 1955:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ny lydelse av övergångsbestämmelsen till lagen den 5 april 1946 s. 1 i texten