Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m

1955-11-18 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:216, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 216 år 1955

1

JVr 216

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december

1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt

m. m.; given Stockholms slott den 18 november 1955.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen

den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att fristen för anmälan av ersättningsanspråk

enligt lagen om ersättning för mistad fiskerätt in. in. skall utsträckas från

den 1 januari 1956 till den 1 januari 1958.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 216

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 216 år 1955

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950 (nr 599)

om ersättning för mistad fiskerätt m. m.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 1 december 1950 om ersättning för

mistad fiskerätt m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

(Nuvarande lydelse)

Fråga om---------

Anspråk på ersättning skall vid påföljd

av talans förlust framställas hos

nämnden före den 1 januari 1956.

(Föreslagen lydelse)

--Konungen bestämmer.

Anspråk på ersättning skall vid påföljd

av talans förlust framställas hos

nämnden före den 1 januari 1958.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 216 år 1955

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland

i statsrådet å Stockholms slott den 11 november

1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindeli., Nordenstam, Lindström, Lange,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet samt

statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Zetterberg, fråga om förlängning av den i lagen om ersättning för mistad

fiskerätt m. m. stadgade anmälningsfristen samt anför därvid följande.

Gällande bestämmelser. Bestämmelserna i lagarna den 1 december 1950

om gräns mot allmänt vattenområde samt om rätt till fiske har i vissa fall

föranlett minskning av det enskilda vattnet och intrång i förut bestående

enskild fiskerätt. Genom lagen den 1 december 1950 om ersättning för mistad

fiskerätt m. m. har givits möjlighet för den enskilde att få ersättning härför

av statsmedel. Fråga om ersättning skall enligt 2 § i sistnämnda lag upptagas

av särskild nämnd (fiskevärderingsnämnd), inrättad för län eller annat

område som Kungl. Maj :t bestämmer. Anspråk på ersättning skall vid

påföljd av talans förlust framställas hos nämnden före den 1 januari 1956.

Kronans talan i ersättningsfrågor bevakas enligt 8 § av kammarkollegiet. I

kungörelsen den 12 januari 1951 om fiskevärderingsnämnder och deras verksamhet

har föreskrivits att fiskevärderingsnämnd skall finnas för tio olika

områden. Vidare har stadgats, att ansökning bör innehålla uppgift om anspråkets

storlek och de omständigheter, varå det grundas, samt vara åtföljd

av de handlingar sökanden vill åberopa till stöd för sin talan. År inkommen

ansökan ofullständig och kan kompletterande uppgifter ej erhållas genom

förfrågan hos sökanden, må ordföranden förelägga denne att inom viss tid

lämna sådana upplysningar, vid påföljd att ansökningen eljest kan komma

att avvisas. Ordföranden äger inhämta yttrande från statens fiskeritjänsteman

eller annan sakkunnig myndighet samt vidtaga de förberedande åtgärder

i övrigt, som må erfordras för att ärendet skall kunna vid förhandling

inför nämnden slutföras i ett sammanhang. Finnes uppskov med ersättningsärende

nödvändigt, må nämnden tillerkänna sökanden förskott å honom tillkommande

ersättning med lämpligt belopp. Vid ersättningens bestämmande

skall tagas skälig hänsyn till ränteförlust som må ha skett under tiden från

det skadan uppkom.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 216 år 1955

Framställning och utredning om lagändring. I skrivelse till Konungen den

21 februari 1955 har advokaten Olof Chrysander i Uppsala hemställt bl. a.

att tidsfristen för framställande av ersättningsanspråk för mistad fiskerätt

måtte utsträckas. Såsom skäl härför har han anfört, att på grund av arbetsanhopning

hos lantmätarna och på området kunniga advokater svårigheter

föreligger för många ersättningssökande att få sina anspråk utredda före

innevarande års utgång.

Med anledning av framställningen har från ordförandena i var och en av

de tio fiskevärderingsnämnderna inhämtats yttrande, huruvida med hänsyn

till förhållandena inom nämndens verksamhetsområde kan antagas föreligga

behov av den ifrågasatta förlängningen.

Fyra av ordförandena tillstyrker med delvis olika motivering en förlängning

av ifrågavarande tidsfrist. Ordföranden i fiskevärderingsnämnden för

saltsjökusterna av Gävleborgs och Uppsala län säger sig ha anledning förmoda

att vissa fiskerättshavare vill dröja med att väcka ersättningsanspråk

till dess ledning kan erhållas av nämndens bedömande i åtminstone något

fall. Med hänsyn till att denna inställning torde ha visst skäl för sig men

att det kan dröja ännu ett par år innan något ärende ännu kan avgöras, föreslår

han en förlängning med tre år. Ordföranden i fiskevärderingsnämnden

för saltsjökusterna av Stockholms och Gotlands län anför, att för närvarande

endast tre ärenden är anhängiga hos nämnden men att sökandens ombud

i ett av dessa ärenden meddelat, att han har en mängd fall under utredning

och att han svårligen före årets slut kan hinna med att så fullständiga utredningen,

att en bedömning kan göras i vilka fall krav på ersättning bör framställas.

Ordföranden i fiskevärderingsnämnden för Mälaren och Hjälmaren

har av samma ombud erhållit liknande upplysningar. Han anser att fiskerättsägare

visserligen för att bevara sin talan kan framställa anspråk utan

att precisera dem inom föreskriven preklusionstid men finner med hänsyn

till svårigheterna för såväl advokater som lantmätare att färdigställa utredningsmaterialet

rimligt att ansökningstiden utsträckes, lämpligen med högst

två år. Ordföranden i fiskevärderingsnämnden för saltsjökusterna av Södermanlands

och Östergötlands län framhåller, att det finns anledning antaga

att flera anspråk skall framkomma, om tidsfristen förlänges, och att

det således kan vara lämpligt att förlänga densamma med minst två år för

undvikande av framtida missnöje bland kustbefolkningen.

De övriga sex ordförandena ställer sig avvisande till en förlängning av tidsfristen.

Ordföranden i fiskevärderingsnämnden för Hallands samt Göteborgs

och Bohus län meddelar, att det icke vid något tillfälle antytts för honom att

det skulle vara svårt att få framställningar om ersättning färdiga före årets

utgång. Ordförandena i fiskevärderingsnämnderna för Norrbottens och

Västerbottens län, för Västernorrlands och Jämtlands län samt för Kalmar

och Blekinge län förklarar, att det enligt deras mening för undvikande av

rättsförlust torde räcka med att vederbörande före tidsfristens utgång anmäler

anspråk utan angivande av beloppets storlek och att sökanden där
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 216 år 1955

efter kan få tillfälle att komplettera ansökningen. Den sistnämnde påpekar

även att i ett hos honom anhängigt ärende en förlängning av tidsfristen kan

medföra vissa nackdelar för sökanden. Denne har nämligen fiskat i oskiftat

fiskevatten och ersättningsfrågan kan icke avgöras förrän det visar sig

att fiskevattensägarna icke väcker anspråk beträffande samma fiske, eller

alltså först efter tidsfristens utgång.

Jämväl kammarkollegiet har, efter att ha tagit del av yttrandena från

ordförandena i fiskevärderingsnämnderna, avgivit utlåtande i ärendet. Kollegiet

avstyrker förlängning av preklusionstiden. Nu gällande preklusionstid

är enligt kollegiets mening tillräckligt lång för att omfattningen och värdet

av skada som orsakats genom 1950 års fiskerätts- och vattengränslagstiftning

skall kunna bedömas av vederbörande fiskerättsägare. Den som

icke före tidsfristens utgång är beredd att angiva visst belopp torde, i likhet

med vad som anvisats i ett av statsrådet Hjalmar Nilson den 19 april 1955

i första kammaren avgivet interpellationssvar, kunna bevaka sin rätt genom

att dessförinnan reservationsvis anmäla anspråk. Med hänsyn härtill föreligger

icke någon nämnvärd risk för att nu gällande preklusionsbestämmelse

i och för sig skall behöva orsaka rättsförlust. Kollegiet anser å andra sidan

att en förlängning av preklusionstiden skulle medföra vissa olägenheter och

hänvisar därvid till vad ordföranden i fiskerivärderingsnämnden för Kalmar

och Blekinge län anfört. Vidare yttrar kollegiet, att en förlängning kan vara

till nackdel även ur allmän utredningssynpunkt. Med varje år minskar sålunda

självfallet möjligheterna att erhålla tillfredsställande utredning i den

för bedömandet av ersättningsfrågor betydelsefulla omständigheten hur fisket

utövats och vilken avkastning det genomsnittligt givit åren närmast före

lagändringens ikraftträdande. Bland annat bevaras icke självdeklarationer

längre tid än sex år efter taxeringsårets utgång.

Departementschefen. Av den verkställda utredningen framgår, att det åtminstone

på vissa håll synes föreligga svårigheter för dem, som kan vara

berättigade till gottgörelse för mistad fiskerätt enligt 1950 års lag, att tillfredsställande

förbereda sin ersättningstalan före utgången av innevarande

år, då den i lagen stadgade anmälningsfristen utlöper. Det kan icke antagas

att svårigheterna överlag beror på försummelse från fiskerättsägarnas

sida att i tid påbörja de erforderliga utredningarna. Dessa utredningar blir

tydligtvis ofta mycket tidskrävande och kan i regel icke verkställas utan biträde

av advokater och lantmätare. Det har påpekats att möjlighet finnes

att reservationsvis, utan förebringande av närmare utredning, anmäla ersättningsanspråk

innan fristen utlöpex*. Ett sådant förfaringssätt är emellertid

uppenbarligen ur olika synpunkter mindre önskvärt, och risken för rättsförluster

torde likväl icke vara helt utesluten. Det synes därför föreligga

behov av en förlängning av anmälningsfristen.

Det är givet att vissa olägenheter kan vara förbundna med eu förlängning

av tidsfristen. Betydelsen av dessa synes dock icke böra överdrivas. Om en

förlängning — med hänsyn till att fiskevärderingsnämnden för avgörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

■6 Kungl. Maj.ts proposition nr 216 år 1955

av viss ersättningsfråga niaste ha kännedom om vilka övriga ersättningskrav

som föreligger — skulle medföra att en ersättningsberättigad får vänta

på gottgörelse och därigenom åsamkas ränteförlust, medger gällande bestämmelser

att skälig hänsyn tages härtill vid bestämmandet av ersättningen.

Därjämte kan fiskevärderingsnämnd vid längre uppskov med avgörande

av ersättningsärende tillerkänna sökanden förskott på blivande ersättning.

Några väsentliga nackdelar ur allmän utredningssynpunkt torde icke behöva

följa av en måttlig förlängning av anmälningstiden.

På grund av det anförda vill jag förorda att, genom ändring av 2 § i 1950

års lag, tidsfristen för anmälan av ersättningsanspråk förlänges med förslagsvis

två år. Lagändringen bör träda i kraft omedelbart. Det bör ankomma

på ordförande i fiskevärderingsnämnd att i likhet med vad som skedde

vid ikraftträdandet av 1950 års lag utfärda kungörelse om den nya fristen.

Föreskrifter härom kan utfärdas i administrativ ordning.

I enlighet med vad nu sagts har inom justitiedepartementet utarbetats

förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950

(nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Sven Fischier

1 Bilagan, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 216 år 1955

7

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 18 november

1955.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 17 november 1955 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten,

Hertigen av Halland i statsrådet den 11 november 1955, hade Kungl.

Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag angående

ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning

för mistad fiskerätt m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

e. o. hovrättsassessorn Bengt Wieslander.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 216 år 1955

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 18 november 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund,

Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet samt

statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Zetterberg, lagradets den 18 november 1955 avgivna utlåtande över det

till lagrådet den 11 november 1955 remitterade förslaget till lag angående

ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning

för mistad fiskerätt m. m.

Med förmälan, att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden, att förslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Chr. af Winklerfelt

Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

551709

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:373 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950 a1 i texten