Angående befrielse från viss ersättningsskyldighet till kronan
1955-01-04 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1955:30, Angående befrielse från viss ersättningsskyldighet till kronan
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 30
5
Nr 30
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående befrielse
från viss ersättningsskyldighet till kronan; given Stockholms
slott den 4 januari 1955.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
statsrådet hemställt.
GUSTAF ADOLF
Hj. R. Nilson
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 4 januari 1955.
Närvarande :
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,
Nordenstam, Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
statsrådet Hjalmar Nilson.
Genom lagakraftvunnen dom den 29 december 1951 av Vadsbo häradsrätt
dömdes vägarbetaren Johan Erik Konrad Larsson för vållande till kroppsskada,
som i 14 kap. 12 § strafflagen sägs, för allmänfarlig vårdslöshet och
för framförande av bil utan att vara därtill berättigad att böta etthundra
dagsböter om tre kr. Larsson förpliktades även att utgiva skadestånd jämte
ränta i anledning av skador på person och egendom samt betala vissa rättegångskostnader.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 30
Av handlingarna i målet inhämtas följande.
Den It maj 1951 medföljde Larsson, som ej hade körkort, i en vägförvaltningen
i Skaraborgs län tillhörig lastbil. Denna fördes av en vid vägförvaltningen
anställd chaufför till den färja, som upprätthåller förbindelsen
mellan Torsö, norr om Mariestad, och fastlandet, för att användas vid
vissa belastningsprov med färjan. Lastbilen samt en annan vägförvaltningen
tillhörig lastbil lastades med grus och placerades på färjan, som därefter
avgick från Torsö. Under provet satt Larsson i förarhytten på förstnämnda
bil, som stod främst på färjan. Plötsligt slog Larsson till startknappen, så
att motorn startade. Genom att en växel var inlagd rullade bilen fram mot
färjans främre läm och därefter med stor kraft bakåt mot den andra lastbilen.
Denna sköts i sin tur bakåt mot färjans bakre läm, som föll ned,
och trycktes ytterligare med bakhjulen över färjans kant, där den stannade
i ett läge nära att falla i sjön. En person, som stod lutad mot sistnämnda
bil, kastades omkull och fick en fot skadad. En annan person föll i vattnet
samt ådrog sig bl. a. en bäckenfraktur.
Av handlingarna i ärendet framgår vidare, att Larsson numera gäldat de
honom ådömda böterna om 300 kr. samt av rättegångskostnaderna betalat
512 kr., utgörande det sammanlagda belopp, som han förpliktigades att återgälda
statsverket för av allmänna medel förskotterade kostnader för ersättning
till offentlig försvarare samt vittneslöner till i målet hörda vittnen.
Larsson har i en skriftlig förbindelse den 26 mars 1954 förklarat sig ersättningsskyldig
gentemot väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med 32 246: 88
kr., inberäknat ränta till den 31 mars 1954, utgörande styrelsen tilldömda
eller av styrelsen eljest utbetalade skadestånd m. m. i anledning av ifrågavarande
händelse. Denna skuld är ännu helt ogulden. Därutöver återstår
för Larsson att till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen betala 460 kr. i ersättning
för rättegångskostnader.
I skrivelse den. 15 september 1954 har Svenska vågarbetareförbundet, vari
Larsson är medlem, hemställt, att Larsson måtte befrias från skyldigheten
att gottgöra kronan det belopp han enligt sagda förbindelse erkänt sig
skyldig att betala samt ådömd ersättning till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
för rättegångskostnader. Såsom stöd härför anföres följande. »Att
Larsson tryckte på startknappen torde mänskligt att döma närmast kunna
betraktas som klåfingrighet. Med hänsyn till Larssons okunnighet i fråga
om dels bilens konstruktion, dels att föra bil är det sannolikt, att Larsson
icke för ett ögonblick tänkt sig att hans vidrörande av en knapp på bilens
instrumentbräda skulle kunna medföra så våldsamma konsekvenser som
nu blev fallet. Uppenbarligen var sålunda hans handling med avseende på
skadeverkningarna helt och hållet oavsiktlig.»
Förbundet upplyser även om att Larsson saknar alla möjligheter att
betala sin skuld till kronan samt bestyrker detta med intyg.
Över framställningen har utlåtanden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och statskontoret.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 3Ö
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser lika med förbundet, att Larssons
handlande enligt vanligt språkbruk kan betecknas som klåfingrighet. Med
hänsyn härtill och då Larsson uppenbarligen saknar möjlighet att gälda
sin skuld till kronan, anser styrelsen, att han bör, på sätt som skett i andra
liknande fall, befrias från betalningsskyldighet.
Statskontoret vill med hänsyn till att Larsson erlagt tidigare omnämnda
belopp om 512 kr. och med beaktande av riksdagens beslut i liknande fall
ej motsätta sig, att Larsson befrias från återstående ersättningsskyldighet.
Föredraganden
Av redogörelsen framgår att Larsson genom att starta en väg- och
vattenbyggnadsverket tillhörig, på en färja uppställd lastbil med påföljd
att skada uppstått på person och egendom ådragit sig en betydande ersättningsskyldighet
till statsverket. För Larsson, som betalat en mindre del
av sin skuld, har nu begärts befrielse från återstående ersättningsskyldighet,
omfattande dels vad han i en skriftlig förbindelse den 26 mars 1954
förklarat sig skyldig betala eller 32 246: 88 kr., inberäknat ränta till den
31 mars 1954, dels 460 kr. i utdömd ersättning för rättegångskostnader.
Larssons ekonomiska förhållanden synes omöjliggöra gäldandet av förevarande
skuld. I likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och statskontoret
anser jag det skäligt, att kronan avstår från sin fordran hos
Larsson.
Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva
att vägarbetaren Johan Erik Konrad Larsson befrias från
nyssnämnda honom åliggande återstående ersättningsskyldighet
till statsverket till följd av förutberörda händelse den 11
maj 1951.
Till vad föredragande statsrådet med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter hemställt, behagar
Hans Maj:t Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gösta Kahm
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1955:72 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt disposition av vissa äldre anslag. a1 i texten
- SU 1955:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från viss ersättningsskyldighet till kronan. s. 7 i texten