Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december 19b9 (nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus
10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1955:38, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december 19b9 (nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
1
Nr 38.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 21 december 19b9
(nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning
från sinnessjukhus; given Stockholms slott den 30
december 195b.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
21 december 1949 (nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning
från sinnessjukhus.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Hedlund
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att 1949 års lag med särskilda bestämmelser om
utskrivning från sinnessjukhus, vars giltighetstid utgår den 30 juni 1955,
skall erhålla fortsatt giltighet t. o. m. den 31 december 1956.
1 —Bilxang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 38.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december 1949 (nr 655) med
särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus.
Härigenom förordnas, att lagen den 21 december 1949 med särskilda
bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus, vilken jämlikt lag den
30 maj 1952 (nr 275) gäller till och med den 30 juni 1955, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 31 december 1956.
Kungl. Maj. ts proposition nr 38.
3
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
3 december 1954.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Lindell,
Nordenstam, Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga
om fortsatt giltighet av lagen den 21 december 1949 med särskilda bestämmelser
om utskrivning från sinnessjukhus och anför härvid följande.
Genom lagen den 21 december 1949 (nr 655) med särskilda bestämmelser
om utskrivning från sinnessjukhus erhöll Kungl. Maj :t fullmakt att beträffande
visst sinnessjukhus förordna, att de ärenden om utskrivning från sjukhuset
av straffriförklarade m. fl., vilka enligt sinnessjuklagen i första hand
skall prövas av sinnessjuknämnden, i stället skall handläggas av en lokal utskrivningsnämnd.
I avbidan på att man skulle vinna erfarenhet av den nya
ordningen gavs lagen giltighet endast till och med den 30 juni 1952.
Genom lag den 30 maj 1952 har giltighetstiden för 1949 års lag förlängts
till och med den 30 juni 1955.
Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om vilken ordning
för utskrivning som bör gälla efter sistnämnda dag.
Gällande bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus
Bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus finnes f. n. som framgår
av vad redan sagts dels i sinnessjuklagen den 19 september 1929 dels i
lagen den 21 december 1949 med särskilda bestämmelser om utskrivning
från sinnessjukhus. Tillämpningen av sistnämnda lag vid visst sjukhus är
som nämnts beroende av Kungl. Maj :ts förordnande. Har sådant förordnande
ej meddelats, är sålunda sinnessjuklagens regler tillämpliga.
Enligt sinnessjuklagen meddelas beslut om utskrivning från sinnessjukhus
antingen av vederbörande sjukvårdsläkare eller av sinnessjuknämnden,
överinspektören för sinnessjukvården äger därjämte befogenhet att förordna
om utskrivning i sådana fall, då det enligt lagen ankommer på sjukvårdsläkaren
att besluta därom. Vad om överinspektören för sinnessjukvården
är stadgat äger, såvitt angår sinnesslövården, i stället tillämpning
å inspektören för sinnesslövården.
4
Kungi. Maj:ts proposition nr 38.
Sinnessjuknämnden är utskrivningsmyndighet beträffande den som på
grund av sin sinnesbeskaffenhet av domstol förklarats icke kunna fällas
till ansvar för begånget brott (N-fall) eller som, enligt vad känt är, under
inflytande av sinnessjukdom begått mot annans personliga säkerhet riktat
brott, vilket icke blivit beivrat, s. k. O-fall (20 § första stycket, jämfört
med 18 § andra stycket). Vidare handlägger sinnessjuknämnden fråga om
utskrivning från sinnessjukhus av den som intagits där i samband med
frigivning från straffarbete eller fängelse och vissa därmed jämförliga
kategorier.
Sinnessjuknämnden kan uppdraga åt sjukvårdsläkaren att beträffande
viss person meddela beslut om utskrivning i nämndens ställe. Har sådant
uppdrag meddelats och begår därefter den, om vilkens utskrivning är fråga,
mot annans personliga säkerhet riktat brott, skall uppdraget anses återkallat
(20 § första stycket).
I andra fall än sådana, i vilka beslut om utskrivning enligt nyss återgivna
bestämmelser i första hand skall meddelas av sinnessjuknämnden,
ankommer det på vederbörande sjukvårdsläkare — samt överinspektören
för sinnessjukvården — att förordna därom (P-fall; 20 § andra stycket).
Jämte det sinnessjuknämnden i första hand beslutar om utskrivning av
förut angivna kategorier sinnessjuka fungerar nämnden i fråga om övriga
sinnessjuka såsom överinstans i förhållande till sjukvårdsläkaren i utskrivningsfrågor.
Har sjukvårdsläkaren lämnat framställning om utskrivning
utan bifall, må nämligen envar, som äger påkalla utskrivning, hänskjuta
utskrivningsfrågan till sinnessjuknämndens prövning (23 §). Nämnden är
dock icke skyldig att mer än en gång var fjärde månad pröva sådan framställning
om utskrivning. Samma begränsning gäller i fråga om nämndens
skyldighet att pröva framställning om utskrivning av straffriförklarad eller
annan, om vars utskrivning nämnden i första hand äger besluta (22 § andra
stycket).
Sinnessjuknämnden består av fem ledamöter. Chefen för medicinalstyrelsen
är självskriven ledamot; övriga ledamöter jämte suppleanter utses
av Konungen. Av de särskilt utsedda ledamöterna skall två vara i sinnessjukvård
särskilt kunniga läkare. De båda övriga får icke vara läkare, och
den ene av dem skall vara eller hava varit ordinarie innehavare av domarämbete.
Har förordnande meddelats om tillämpning av 1949 års lag beträffande
visst sinnessjukhus, skall jämlikt 1 och 3 §§ nämnda lag de utskrivningsfrågor,
som enligt vad nyss sagts prövas av sinnessjuknämnden såsom
första instans, i stället handläggas av en lokal utskrivningsnämnd. I andra
fall ankommer det vid dessa sjukhus på sjukvårdsläkaren ensam att besluta
om utskrivning, sjukvårdsläkaren dock obetaget att i dylika fall hänskjuta
ärendet till utskrivningsnämndens prövning.
Utskrivningsnämnd skall bestå av sjukvårdsläkaren, en lagfaren ordfö
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
rande, vilken bör vara innehavare av domarämbete, och en person med
erfarenhet i allmänna värv. För särskild utsedd ledamot förordnar Konungen
en eller flera suppleanter. Närmare bestämmelser om nämndens verksamhet
meddelas av Konungen (2 §). Detta har skett genom instruktion
den 10 mars 1950 (nr 79) för utskrivningsnämnd vid sinnessjukhus, ändrad
genom kungörelser den 29 juni 1950 (nr 460) och den 12 december 1952
(nr 747).
För att en lokal utskrivningsnämnd skall få skriva ut en intagen fordras
att nämnden är enig. Är ledamöterna icke ense, skall, därest nagon ledamot
så yrkar, ärendet hänskjutas till sinnessjuknämndens prövning. Innan
utskrivningsnämnden fattar beslut i ett utskrivningsärende, skall nämndens
ledamöter ha skaffat sig personlig kännedom angående den om vars Utskrivning
är fråga. Är denne redan utskriven på försök, får dock beslut fattas
även om icke samtliga ledamöter har sådan kännedom (4 §).
Har utskrivningsnämnden avslagit framställning om utskrivning, kan
var och en, som äger påkalla utskrivning, begära att fråga härom hänskjutes
till sinnessjuknämndens prövning (7 §). Under förutsättning att
förbehåll därom gjorts kan även ett beslut av nämnden om utskrivning av
straffriförklarad eller med honom likställd överklagas hos den centrala
nämnden av överinspektören för sinnessjukvården (inspektören för sinnesslövården)
eller statsåklagare. Framställning härom skall göras inom
fjorton dagar från dagen för beslutet. Har förbehåll gjorts enligt vad riu
sagts, får utskrivningsbeslutet ej gå i verkställighet förrän det visat sig
att beslutet blivit beståndande eller sinnessjuknämnden annorlunda förordnat
(8 §).
Om tillämpning av 1949 års lag meddelades till en början förordnande
endast för fyra sinnessjukhus, nämligen Psykiatriska sjukhuset i Stockholm,
Ulleråkers sjukhus i Uppsala, S:t Sigfrids sjukhus i Växjö och Sidsjöns
sjukhus i Sundsvall. I samband med förlängningen av lagens giltighetstid
förordnades genom kungörelse den 12 december 1952 att lagen skulle
tillämpas vid samtliga statens sinnessjukhus samt vid de kommunala sinnessjukhusen
i Stockholm, Eskilstuna, Malmö, Hälsingborg, Göteborg, Örebro,
Sundsvall och Härnösand.
Utredning om rättssäkerhetsfrågor inom sinnessjukvården.
I proposition nr 167/1952 om förlängning av giltighetstiden för 1949 års
lag upptogs till diskussion vissa frågor om revision av de gällande utskrivningsreglerna.
Bl. a. behandlades förslag om alt göra reglerna i 194!) ai s
lag generellt tillämpliga och i så fall skriva in dem i sinnessjuk lagen samt
att utvidga den lokala nämndens befattning med utskrivningsfrågor till att
omfatta även P-fallen. Även förslag om ändrade bestämmelser angående
nämndens sammansättning och om införande av rätt för nämnden att dele
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
gera beslutanderätten till sjukvårdsläkaren berördes. Av skäl som närmare
angavs ansågs emellertid att en revision borde föregås av en mera ingående
undersökning av problemen än som då förelåg och att det var nödvändigt
att man under utredningen kunde tillgodogöra sig erfarenheter från en
icke alltför kort tillämpning av 1949 års lag vid ett ökat antal sjukhus. På
grund härav förordades att giltighetstiden för 1949 års lag skulle förlängas
med tre år.
En utredning angående nyss nämnda och andra närliggande frågor har
sedermera igångsatts. Den 17 juni 1954 tillkallades inom inrikesdepartementet
med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande en sakkunnig för utredning
av vissa rättssäkerhetsfrågor inom sinnessjukvården. I direktiv för
utredningen uttalades (statsrådsprotokollet den 4 juni 1954) bl. a., att såvitt
känt erfarenheterna av utskrivningsnämndernas arbete under tiden
efter 1952 över lag varit goda och att det syntes vara en allmän uppfattning
att systemet med sadana nämnder borde bibehållas. Det borde emellertid
n°ggrant utredas hur systemet verkat i praktiken och om några förbättringar
av detsamma borde genomföras. Om det, såsom man hade anledning
antaga, befunnes att tiden nu vore mogen för att förläna 1949 års lagstiftning
generell giltighet, syntes skäl tala för den lagtekniska förändringen
att bestämmelserna intoges i sinnessjuklagen. I direktiven erinrades vidare
om att år 1952 frågan varit uppe om att utvidga området för de lokala
utskrivningsnämndernas verksamhet till att omfatta även P-fallen och uttalades
att utredningen borde avse även detta spörsmål. I samband därmed
borde utredas frågan om nämndens sammansättning och beslutförhet och
vidare också huruvida och i vad man nämnden borde äga delegera sin
beslutanderätt till sjukvårdsläkaren. Vid sidan av de nu berörda spörsmålen
om formerna för utskrivningsprövningen pekades i direktiven även på
vissa andra utredningsuppgifter. Enligt sinnessjuklagen är alla på sinnessjukhus
för vård intagna underkastade reglerna om retentionsrätt. Det kunde
emellertid ifragasättas — framhölls i direktiven — om icke vissa av de på
sinnessjukhus vårdade skulle kunna helt undantagas från dessa bestämmelser
liksom fallet är med dem som vårdas på psykiatrisk avdelning vid
ett centrallasarett. Man skulle kunna tänka sig att vid sinnessjukhusen inrättades
särskilda vårdavdelningar för vilka lagens bestämmelser om retentionsrätt
icke gällde. Vidare borde utredas frågan om möjlighet att giva
lekmän ökad insyn inom sinnessjukvården ej hlott beträffande utskrivningsfrågor
utan även i andra vårdfrågor, vilket vore ett gammalt önskemål.
Utredningen borde även avse organet för kontinuerlig inspektion inom
det ifrågavarade vårdområdet, nämligen överinspektören för sinnessjukvården.
— Om det vid utredningsarbetet komme att visa sig önskvärt att
reformera bestämmelserna om utskrivningsnämnderna och deras verksamhet
i andra hänseenden än som särskilt angivits i direktiven, borde utredningen
vara oförhindrad att framlägga förslag därom.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 38.
Den nu angivna utredningen har påbörjat sitt arbete men har hittills
icke framlagt något förslag.
I detta sammanhang kan omnämnas även en annan utredning, som enligt
sina direktiv har att behandla hithörande frågor, nämligen den inom
justitiedepartementet verksamma utredningen angående ökade rättsliga garantier
vid administrativa frihetsberövanden och därmed sammanhängande
spörsmål.
Departementschefen.
Såsom framgår av den tidigare redogörelsen regleras utskrivning från
sinnessjukhus dels av sinnessjuklagen och dels av 1949 års lag med särskilda
bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus. Sistnämnda lag
är tidsbegränsad; giltighetstiden utgår den 30 juni 1955.
Enligt sinnessjuklagen beslutas utskrivning i flertalet fall av sjukvårdsläkaren
men beträffande straffriförklarade och därmed jämställda av sinnessjuknämnden;
vidare kan klagan ske hos sinnessjuknämnden om sjukvårdsläkaren
lämnat framställning om utskrivning utan bifall. Enligt 1949
års lag kan Kungl. Maj :t förordna, att de utskrivningsfrågor, som enligt
sinnessjuklagen skall prövas av sinnessjuknämnden som första instans, i
stället skall handläggas av en lokal utskrivningsnämnd. Till denna kan sjukvårdsläkaren
också hänskjuta prövningen av fall, som eljest skall handläggas
av honom.
I den proposition till 1952 års riksdag, varigenom föreslogs att giltighetstiden
för 1949 års lag skulle förlängas till att omfatta även perioden den 1
juli 1952—den 30 juni 1955 framhölls att flera frågor om revision av utskrivningsbestämmelserna
uppkommit och att en särskild utredning av
dessa borde verkställas. Utredningen borde få tillfälle att tillgodogöra sig
erfarenheterna från en något längre tillämpning av 1949 års lag vid ett ökat
antal sjukhus. I yttrande över propositionen anförde första lagutskottet, att
visserligen starka skäl talade för en slutgiltig lagstiftning i ämnet, men
att utskottet dock med hänsyn till de i propositionen anförda skälen icke
ville motsätta sig att giltighetstiden för 1949 års lag förlängdes såsom föreslagits.
Från ingången av 1953 har 1949 års lag tillämpats vid alla statliga sinnessjukhus
och vid kommunala sinnessjukhus i åtta städer. Av årsberättelserna
för 1953 från sinnessjuknämnden och de lokala utskrivningsnäinnderna
framgår, att sinnessjuknämnden detta år behandlat 523 utskrivningsärenden
(motsvarande antal var år 1950 2 306 ärenden, år 1951 2 209 ärenden
och år 1952 2 072 ärenden) samt att de lokala nämnderna behandlat
sammanlagt 3 726 utskrivningsärenden.
Som jag tidigare nämnt har under innevarande år tillsatts en utredning
rörande de frågor om revision av utskrivningsreglerna, som redovisades i
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
lagstiftningsärendet angående den särskilda lagens förlängning. Även vissa
andra närliggande frågor om rättssäkerheten inom sinnessjukvården skall
upptagas av utredningen. Denna kan icke beräknas bli färdig inom sådan
tid, att ett på dess utlåtande byggt förslag till ny ordning för utskrivningen
kan föreläggas 1955 års riksdag. Vid sådant förhållande torde det provisorium,
som 1949 års lag innebär, böra förlängas ytterligare ett och ett halvt
år i avbidan på att den ifrågasatta revisionen skall kunna genomföras och
eventuella följdförfattningar utfärdas.
Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett
i enlighet med det anförda inom inrikesdepartementet upprättat förslag till
lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december 1949 (nr 655) med
särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus, av den lydelse
bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Torsten Jeppsson.
1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här utelämnats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
9
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 28 december
1954.
Närvarande:
justitieråden Lech,
Regner,
Gösta Lind,
regeringsrådet Lorichs.
Enligt lagrådet den 9 december 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll
över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
3 december 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december
1949 (nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet, hovrättsassessorn
A. Brunnberg.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Harriet Stangenberg
2—Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 38.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 december 1954.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen
anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, lagrådets
den 28 december 1954 avgivna utlåtande över det den 3 december
1954 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående fortsatt giltighet av
lagen den 21 december 19i9 (nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning
från sinnessjukhus samt hemställer att förslaget, som av lagrådet
lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ulla Chruzander
1DUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 55
411802
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.