Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december 19b9 (nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus

10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:38, Med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december 19b9 (nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

1

Nr 38.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

fortsatt giltighet av lagen den 21 december 19b9

(nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning

från sinnessjukhus; given Stockholms slott den 30

december 195b.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

21 december 1949 (nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning

från sinnessjukhus.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1949 års lag med särskilda bestämmelser om

utskrivning från sinnessjukhus, vars giltighetstid utgår den 30 juni 1955,

skall erhålla fortsatt giltighet t. o. m. den 31 december 1956.

1 —Bilxang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 38.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december 1949 (nr 655) med

särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus.

Härigenom förordnas, att lagen den 21 december 1949 med särskilda

bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus, vilken jämlikt lag den

30 maj 1952 (nr 275) gäller till och med den 30 juni 1955, skall äga fortsatt

giltighet till och med den 31 december 1956.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 38.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 december 1954.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Lindell,

Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga

om fortsatt giltighet av lagen den 21 december 1949 med särskilda bestämmelser

om utskrivning från sinnessjukhus och anför härvid följande.

Genom lagen den 21 december 1949 (nr 655) med särskilda bestämmelser

om utskrivning från sinnessjukhus erhöll Kungl. Maj :t fullmakt att beträffande

visst sinnessjukhus förordna, att de ärenden om utskrivning från sjukhuset

av straffriförklarade m. fl., vilka enligt sinnessjuklagen i första hand

skall prövas av sinnessjuknämnden, i stället skall handläggas av en lokal utskrivningsnämnd.

I avbidan på att man skulle vinna erfarenhet av den nya

ordningen gavs lagen giltighet endast till och med den 30 juni 1952.

Genom lag den 30 maj 1952 har giltighetstiden för 1949 års lag förlängts

till och med den 30 juni 1955.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om vilken ordning

för utskrivning som bör gälla efter sistnämnda dag.

Gällande bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus

Bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus finnes f. n. som framgår

av vad redan sagts dels i sinnessjuklagen den 19 september 1929 dels i

lagen den 21 december 1949 med särskilda bestämmelser om utskrivning

från sinnessjukhus. Tillämpningen av sistnämnda lag vid visst sjukhus är

som nämnts beroende av Kungl. Maj :ts förordnande. Har sådant förordnande

ej meddelats, är sålunda sinnessjuklagens regler tillämpliga.

Enligt sinnessjuklagen meddelas beslut om utskrivning från sinnessjukhus

antingen av vederbörande sjukvårdsläkare eller av sinnessjuknämnden,

överinspektören för sinnessjukvården äger därjämte befogenhet att förordna

om utskrivning i sådana fall, då det enligt lagen ankommer på sjukvårdsläkaren

att besluta därom. Vad om överinspektören för sinnessjukvården

är stadgat äger, såvitt angår sinnesslövården, i stället tillämpning

å inspektören för sinnesslövården.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 38.

Sinnessjuknämnden är utskrivningsmyndighet beträffande den som på

grund av sin sinnesbeskaffenhet av domstol förklarats icke kunna fällas

till ansvar för begånget brott (N-fall) eller som, enligt vad känt är, under

inflytande av sinnessjukdom begått mot annans personliga säkerhet riktat

brott, vilket icke blivit beivrat, s. k. O-fall (20 § första stycket, jämfört

med 18 § andra stycket). Vidare handlägger sinnessjuknämnden fråga om

utskrivning från sinnessjukhus av den som intagits där i samband med

frigivning från straffarbete eller fängelse och vissa därmed jämförliga

kategorier.

Sinnessjuknämnden kan uppdraga åt sjukvårdsläkaren att beträffande

viss person meddela beslut om utskrivning i nämndens ställe. Har sådant

uppdrag meddelats och begår därefter den, om vilkens utskrivning är fråga,

mot annans personliga säkerhet riktat brott, skall uppdraget anses återkallat

(20 § första stycket).

I andra fall än sådana, i vilka beslut om utskrivning enligt nyss återgivna

bestämmelser i första hand skall meddelas av sinnessjuknämnden,

ankommer det på vederbörande sjukvårdsläkare — samt överinspektören

för sinnessjukvården — att förordna därom (P-fall; 20 § andra stycket).

Jämte det sinnessjuknämnden i första hand beslutar om utskrivning av

förut angivna kategorier sinnessjuka fungerar nämnden i fråga om övriga

sinnessjuka såsom överinstans i förhållande till sjukvårdsläkaren i utskrivningsfrågor.

Har sjukvårdsläkaren lämnat framställning om utskrivning

utan bifall, må nämligen envar, som äger påkalla utskrivning, hänskjuta

utskrivningsfrågan till sinnessjuknämndens prövning (23 §). Nämnden är

dock icke skyldig att mer än en gång var fjärde månad pröva sådan framställning

om utskrivning. Samma begränsning gäller i fråga om nämndens

skyldighet att pröva framställning om utskrivning av straffriförklarad eller

annan, om vars utskrivning nämnden i första hand äger besluta (22 § andra

stycket).

Sinnessjuknämnden består av fem ledamöter. Chefen för medicinalstyrelsen

är självskriven ledamot; övriga ledamöter jämte suppleanter utses

av Konungen. Av de särskilt utsedda ledamöterna skall två vara i sinnessjukvård

särskilt kunniga läkare. De båda övriga får icke vara läkare, och

den ene av dem skall vara eller hava varit ordinarie innehavare av domarämbete.

Har förordnande meddelats om tillämpning av 1949 års lag beträffande

visst sinnessjukhus, skall jämlikt 1 och 3 §§ nämnda lag de utskrivningsfrågor,

som enligt vad nyss sagts prövas av sinnessjuknämnden såsom

första instans, i stället handläggas av en lokal utskrivningsnämnd. I andra

fall ankommer det vid dessa sjukhus på sjukvårdsläkaren ensam att besluta

om utskrivning, sjukvårdsläkaren dock obetaget att i dylika fall hänskjuta

ärendet till utskrivningsnämndens prövning.

Utskrivningsnämnd skall bestå av sjukvårdsläkaren, en lagfaren ordfö
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

rande, vilken bör vara innehavare av domarämbete, och en person med

erfarenhet i allmänna värv. För särskild utsedd ledamot förordnar Konungen

en eller flera suppleanter. Närmare bestämmelser om nämndens verksamhet

meddelas av Konungen (2 §). Detta har skett genom instruktion

den 10 mars 1950 (nr 79) för utskrivningsnämnd vid sinnessjukhus, ändrad

genom kungörelser den 29 juni 1950 (nr 460) och den 12 december 1952

(nr 747).

För att en lokal utskrivningsnämnd skall få skriva ut en intagen fordras

att nämnden är enig. Är ledamöterna icke ense, skall, därest nagon ledamot

så yrkar, ärendet hänskjutas till sinnessjuknämndens prövning. Innan

utskrivningsnämnden fattar beslut i ett utskrivningsärende, skall nämndens

ledamöter ha skaffat sig personlig kännedom angående den om vars Utskrivning

är fråga. Är denne redan utskriven på försök, får dock beslut fattas

även om icke samtliga ledamöter har sådan kännedom (4 §).

Har utskrivningsnämnden avslagit framställning om utskrivning, kan

var och en, som äger påkalla utskrivning, begära att fråga härom hänskjutes

till sinnessjuknämndens prövning (7 §). Under förutsättning att

förbehåll därom gjorts kan även ett beslut av nämnden om utskrivning av

straffriförklarad eller med honom likställd överklagas hos den centrala

nämnden av överinspektören för sinnessjukvården (inspektören för sinnesslövården)

eller statsåklagare. Framställning härom skall göras inom

fjorton dagar från dagen för beslutet. Har förbehåll gjorts enligt vad riu

sagts, får utskrivningsbeslutet ej gå i verkställighet förrän det visat sig

att beslutet blivit beståndande eller sinnessjuknämnden annorlunda förordnat

(8 §).

Om tillämpning av 1949 års lag meddelades till en början förordnande

endast för fyra sinnessjukhus, nämligen Psykiatriska sjukhuset i Stockholm,

Ulleråkers sjukhus i Uppsala, S:t Sigfrids sjukhus i Växjö och Sidsjöns

sjukhus i Sundsvall. I samband med förlängningen av lagens giltighetstid

förordnades genom kungörelse den 12 december 1952 att lagen skulle

tillämpas vid samtliga statens sinnessjukhus samt vid de kommunala sinnessjukhusen

i Stockholm, Eskilstuna, Malmö, Hälsingborg, Göteborg, Örebro,

Sundsvall och Härnösand.

Utredning om rättssäkerhetsfrågor inom sinnessjukvården.

I proposition nr 167/1952 om förlängning av giltighetstiden för 1949 års

lag upptogs till diskussion vissa frågor om revision av de gällande utskrivningsreglerna.

Bl. a. behandlades förslag om alt göra reglerna i 194!) ai s

lag generellt tillämpliga och i så fall skriva in dem i sinnessjuk lagen samt

att utvidga den lokala nämndens befattning med utskrivningsfrågor till att

omfatta även P-fallen. Även förslag om ändrade bestämmelser angående

nämndens sammansättning och om införande av rätt för nämnden att dele
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

gera beslutanderätten till sjukvårdsläkaren berördes. Av skäl som närmare

angavs ansågs emellertid att en revision borde föregås av en mera ingående

undersökning av problemen än som då förelåg och att det var nödvändigt

att man under utredningen kunde tillgodogöra sig erfarenheter från en

icke alltför kort tillämpning av 1949 års lag vid ett ökat antal sjukhus. På

grund härav förordades att giltighetstiden för 1949 års lag skulle förlängas

med tre år.

En utredning angående nyss nämnda och andra närliggande frågor har

sedermera igångsatts. Den 17 juni 1954 tillkallades inom inrikesdepartementet

med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande en sakkunnig för utredning

av vissa rättssäkerhetsfrågor inom sinnessjukvården. I direktiv för

utredningen uttalades (statsrådsprotokollet den 4 juni 1954) bl. a., att såvitt

känt erfarenheterna av utskrivningsnämndernas arbete under tiden

efter 1952 över lag varit goda och att det syntes vara en allmän uppfattning

att systemet med sadana nämnder borde bibehållas. Det borde emellertid

n°ggrant utredas hur systemet verkat i praktiken och om några förbättringar

av detsamma borde genomföras. Om det, såsom man hade anledning

antaga, befunnes att tiden nu vore mogen för att förläna 1949 års lagstiftning

generell giltighet, syntes skäl tala för den lagtekniska förändringen

att bestämmelserna intoges i sinnessjuklagen. I direktiven erinrades vidare

om att år 1952 frågan varit uppe om att utvidga området för de lokala

utskrivningsnämndernas verksamhet till att omfatta även P-fallen och uttalades

att utredningen borde avse även detta spörsmål. I samband därmed

borde utredas frågan om nämndens sammansättning och beslutförhet och

vidare också huruvida och i vad man nämnden borde äga delegera sin

beslutanderätt till sjukvårdsläkaren. Vid sidan av de nu berörda spörsmålen

om formerna för utskrivningsprövningen pekades i direktiven även på

vissa andra utredningsuppgifter. Enligt sinnessjuklagen är alla på sinnessjukhus

för vård intagna underkastade reglerna om retentionsrätt. Det kunde

emellertid ifragasättas — framhölls i direktiven — om icke vissa av de på

sinnessjukhus vårdade skulle kunna helt undantagas från dessa bestämmelser

liksom fallet är med dem som vårdas på psykiatrisk avdelning vid

ett centrallasarett. Man skulle kunna tänka sig att vid sinnessjukhusen inrättades

särskilda vårdavdelningar för vilka lagens bestämmelser om retentionsrätt

icke gällde. Vidare borde utredas frågan om möjlighet att giva

lekmän ökad insyn inom sinnessjukvården ej hlott beträffande utskrivningsfrågor

utan även i andra vårdfrågor, vilket vore ett gammalt önskemål.

Utredningen borde även avse organet för kontinuerlig inspektion inom

det ifrågavarade vårdområdet, nämligen överinspektören för sinnessjukvården.

— Om det vid utredningsarbetet komme att visa sig önskvärt att

reformera bestämmelserna om utskrivningsnämnderna och deras verksamhet

i andra hänseenden än som särskilt angivits i direktiven, borde utredningen

vara oförhindrad att framlägga förslag därom.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

Den nu angivna utredningen har påbörjat sitt arbete men har hittills

icke framlagt något förslag.

I detta sammanhang kan omnämnas även en annan utredning, som enligt

sina direktiv har att behandla hithörande frågor, nämligen den inom

justitiedepartementet verksamma utredningen angående ökade rättsliga garantier

vid administrativa frihetsberövanden och därmed sammanhängande

spörsmål.

Departementschefen.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen regleras utskrivning från

sinnessjukhus dels av sinnessjuklagen och dels av 1949 års lag med särskilda

bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus. Sistnämnda lag

är tidsbegränsad; giltighetstiden utgår den 30 juni 1955.

Enligt sinnessjuklagen beslutas utskrivning i flertalet fall av sjukvårdsläkaren

men beträffande straffriförklarade och därmed jämställda av sinnessjuknämnden;

vidare kan klagan ske hos sinnessjuknämnden om sjukvårdsläkaren

lämnat framställning om utskrivning utan bifall. Enligt 1949

års lag kan Kungl. Maj :t förordna, att de utskrivningsfrågor, som enligt

sinnessjuklagen skall prövas av sinnessjuknämnden som första instans, i

stället skall handläggas av en lokal utskrivningsnämnd. Till denna kan sjukvårdsläkaren

också hänskjuta prövningen av fall, som eljest skall handläggas

av honom.

I den proposition till 1952 års riksdag, varigenom föreslogs att giltighetstiden

för 1949 års lag skulle förlängas till att omfatta även perioden den 1

juli 1952—den 30 juni 1955 framhölls att flera frågor om revision av utskrivningsbestämmelserna

uppkommit och att en särskild utredning av

dessa borde verkställas. Utredningen borde få tillfälle att tillgodogöra sig

erfarenheterna från en något längre tillämpning av 1949 års lag vid ett ökat

antal sjukhus. I yttrande över propositionen anförde första lagutskottet, att

visserligen starka skäl talade för en slutgiltig lagstiftning i ämnet, men

att utskottet dock med hänsyn till de i propositionen anförda skälen icke

ville motsätta sig att giltighetstiden för 1949 års lag förlängdes såsom föreslagits.

Från ingången av 1953 har 1949 års lag tillämpats vid alla statliga sinnessjukhus

och vid kommunala sinnessjukhus i åtta städer. Av årsberättelserna

för 1953 från sinnessjuknämnden och de lokala utskrivningsnäinnderna

framgår, att sinnessjuknämnden detta år behandlat 523 utskrivningsärenden

(motsvarande antal var år 1950 2 306 ärenden, år 1951 2 209 ärenden

och år 1952 2 072 ärenden) samt att de lokala nämnderna behandlat

sammanlagt 3 726 utskrivningsärenden.

Som jag tidigare nämnt har under innevarande år tillsatts en utredning

rörande de frågor om revision av utskrivningsreglerna, som redovisades i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

lagstiftningsärendet angående den särskilda lagens förlängning. Även vissa

andra närliggande frågor om rättssäkerheten inom sinnessjukvården skall

upptagas av utredningen. Denna kan icke beräknas bli färdig inom sådan

tid, att ett på dess utlåtande byggt förslag till ny ordning för utskrivningen

kan föreläggas 1955 års riksdag. Vid sådant förhållande torde det provisorium,

som 1949 års lag innebär, böra förlängas ytterligare ett och ett halvt

år i avbidan på att den ifrågasatta revisionen skall kunna genomföras och

eventuella följdförfattningar utfärdas.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över ett

i enlighet med det anförda inom inrikesdepartementet upprättat förslag till

lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december 1949 (nr 655) med

särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus, av den lydelse

bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Torsten Jeppsson.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här utelämnats.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 28 december

1954.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 9 december 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll

över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

3 december 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december

1949 (nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet, hovrättsassessorn

A. Brunnberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg

2—Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 38.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

30 december 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, lagrådets

den 28 december 1954 avgivna utlåtande över det den 3 december

1954 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående fortsatt giltighet av

lagen den 21 december 19i9 (nr 655) med särskilda bestämmelser om utskrivning

från sinnessjukhus samt hemställer att förslaget, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulla Chruzander

1DUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 55

411802

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.