Angående livränta till A. Magnusson
1955-01-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1955:40, Angående livränta till A. Magnusson
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 40.
1
Nr 40.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående livränta till
A. Magnusson; given Stockholms slott den 4 januari
1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Hedlund
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att hemmansägaren A. Magnusson, vars hustru
blivit bragt om livet av en på Källshagens sjukhus i Vänersborg intagen,
av familjen Magnusson vårdad patient, skall så länge han lever ogift äga
uppbära en livränta å 1 800 kronor om året, dock längst intill dess hans
yngsta barn i äktenskapet med den avlidna uppnått 16 års ålder.
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 40.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 40.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
januari 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lange.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga om
livränta till A. Magnusson.
Förslag
Med skrivelse den 19 februari 1954 har medicinalstyrelsen överlämnat en
av hemmansägaren A. Magnusson, Manhem, Väne-Åsaka, Älvsborgs län, i
en den 20 augusti 1952 dagtecknad skrift gjord framställning om ersättning
för avlönande av en husföreståndarinna tills dess att Magnussons
yngste son, född den 14 februari 1948, fyllt 18 år. Som skäl för ansökningen
har Magnusson anfört, att hans hustru blivit bragt om livet av en
på Källshagens sjukhus i Vänersborg intagen patient, vilken varit omhändertagen
i familjevård av Magnusson.
Medicinalstyrelsen har i sin skrivelse anfört i huvudsak följande.
Den 9 augusti 1952 misshandlade i familjevård överflyttade patienten vid
Källshagens sjukhus i Vänersborg Åke Erik Karlsson husmodern i familjevårdshemmet
Ruth Asta Magnusson så svårt att hon kort därefter avled.
Jämlikt 88 § stadgan den 19 september 1929 angående sinnessjukvården
i riket må för vid statens sinnessjukhus intagna, stillsamma och renliga
sinnessjuka, vilka anses kunna vistas utom sjukhuset utan fara för annans
personliga säkerhet eller eget liv, anordnas vård i enskilt hem (kontrollerad
familjevård). Enligt ett den 15 och 20 mars 1939 träffat avtal mellan
direktionen för Källshagens sjukhus och Magnusson hade denne åtagit
sig att för sådan vård mottaga högst två manliga patienter vid sjukhuset.
Åke Erik Karlsson straffriförklarades den 2 augusti 1951 jämlikt 5 kap.
5 § strafflagen efter att ha misshandlat sin moder och intogs den 28 september
1951 för vård på Källshagens sjukhus. På föranstaltande av sjukvårdsläkaren
därstädes S. Hermansson överflyttades han den 4 mars 1952
i familjevård och placerades den 22 april samma år hos familjen Magnusson.
Medicinalstyrelsens disciplinnämnd har med anledning av dråpet genom
beslut den 12 februari 1953 uttalat följande.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 40.
»Utredningen giver vid handen, att Karlsson sedan början av år 1952
varit föremål för prövning i friare vårdform och varit utackorderad i familjevård
sedan början på mars månad utan att därvid någon anledning
till anmärkning mot hans uppträdande förefunnits. Handlingarna utvisa
vidare, att Karlsson ur psykiatrisk synpunkt varit ett svårbedömt fall. Med
hänsyn härtill finner disciplinnämnden den felbedömning av fallet, som
Hermansson gjort sig skyldig till, icke vara av sådan art att den för honom
bör medföra ansvar. På grund härav föranleder vad i ärendet förekommit
icke någon disciplinnämndens åtgärd.
Emellertid vill nämnden framhålla, att det i ett fall som detta varit av
omständigheterna påkallat, att vårdnadshavaren blivit närmare upplyst om
de tendenser till aggressivitet som Karlsson tidigare visat.»
Landsfogden i Älvsborgs län har genom resolution den 28 augusti 1952
beslutat, att, då Karlsson enligt intyg av överläkaren vid Källshagens sjukhus
begått ifrågavarande dråp under inflytande av sinnesslöhet och han
fortfarande vore i behov av vård å sinnessjukhus, ärendet icke skulle föranleda
till vidare åtgärd.
Då Karlssons överflyttande i familjevård, såvitt utredningen giver vid
handen, icke kan lastas den för beslutet ansvarige tjänstemannen som försummelse,
synes Magnusson icke äga möjlighet att på rättslig väg utfå någon
ersättning.
Beträffande frågan, huruvida Magnusson bör tillerkännas bidrag av statsmedel
till avlönande av en husföreståndarinna, har medicinalstyrelsen
anfört.
I kontrollerad familjevård omhändertagen sjuk är fortfarande inskriven
vid sjukhuset och vårdavgift för honom utgår på samma sätt som för å
sjukhuset vårdade patienter. Enligt 91 § ovannämnda stadga skall han
minst en gång i månaden besökas av läkare vid sjukhuset. Därjämte skall
tillsyn minst en gång i veckan ske genom därtill förordnad befattningshavare.
Vidare skall sjukjournal rörande honom föras. Hans vårdnadshavare
får dock anses ha visst ansvar för patientens vård. För Karlssons
vård har Magnusson icke mottagit någon ersättning av sjukhuset. Han har
däremot till Karlsson som ersättning för dennes arbete i jordbruket utbetalat
10 kronor i veckan, varjämte han till sjukhuset för Karlssons räkning
inbetalat 30 kronor i månaden.
Den förmån av relativt billig arbetskraft, som Magnusson härigenom
åtnjutit, kan givetvis icke kompensera de risker, som kunna vara förenade
med att mottaga familjevårdspatienter. Styrelsen anser det därför rimligt,
att staten i ett fall som det förevarande träder emellan och ersätter de
merkostnader, som förorsakas av dylik patient. Styrelsen får därför tillstyrka,
att Magnusson medgives viss ersättning av statsmedel. Ersättningen
bör enligt styrelsens mening givas formen av årlig livränta till Magnusson
så länge han lever ogift, dock längst till dess hans yngsta barn i äktenskapet
med den avlidna uppnått 16 års ålder. Med hänsyn till omständigheterna
i fallet finner styrelsen skäligt föreslå, att sådan livränta utgår med
1 800 kronor för år. Styrelsen vill nämna, att månadslönen till hushållerska
på orten enligt från arbetsförmedlingen i Vänersborg under hand inhämtad
uppgift f. n. uppgår till 200—250 kronor.
Därest styrelsens förslag om beredande av livränta åt Magnusson icke
vinner statsmakternas bifall, torde höra övervägas att tillerkänna honom
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 40.
en engångsersättning för de kostnader, som varit förenade med dödsfallet.
Enligt handlingarna bilagt utdrag av bouppteckning uppgingo begravningskostnaderna
och kostnaderna för gravvård m. in. till 4 232 kronor
75 öre.
Medicinalstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
medgiva, att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
diverse pensioner och understöd in. in. må till A. Magnusson utgå livränta
med 1 800 kronor för år fr. o. m. den 1 september 1952 räknat så
länge han lever ogift, dock längst intill dess hans yngsta barn i äktenskapet
med den avlidna uppnått 16 års ålder, med iakttagande att å den
sålunda bestämda livräntan icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån
som enligt gällande bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.
Av vid medicinalstyrelsens skrivelse fogade handlingar framgår, att Magnusson
— förutom ovannämnda barn —- har ytterligare två barn, födda
resp. 1940 och 1942, att den i anledning av ifrågavarande dödsfall upprättade
bouppteckningen utvisar en behållning av i runt tal 34 900 kronor
samt att Karlsson åtnjuter folkpension och har endast obetydliga privata
tillgångar (den 23 augusti 1952 111 kronor).
Yttrande
Statskontoret tillstyrker med hänsyn till föreliggande omständigheter,
att Magnusson erhåller en årlig livränta med belopp och under förutsättning
som medicinalstyrelsen föreslagit. Ämbetsverket anser tillika skäligt,
att Magnusson såsom ersättning för kostnaderna i samband med hustruns
begravning tillerkännes ett engångsbelopp av 3 000 kronor.
Departementschefen
Av utredningen i ärendet framgår, att Åke Erik Karlsson den 2 augusti
1951 straffriförklarats efter att ha misshandlat sin moder och den 28
september 1951 intagits för vård på Källshagens sjukhus i Vänersborg.
Karlsson har därefter på föranstaltande av vederbörande sjukvårdsläkare
den 4 mars 1952 överflyttats i familjevård och den 22 april samma år placerats
hos hemmansägaren A. Magnusson, Väne-Åsaka i Älvsborgs län.
Den 9 augusti 1952 berövade Karlsson genom misshandel A. Magnussons
hustru livet.
Medicinalstyrelsens disciplinnämnd har uttalat, att Karlsson ur psykiatrisk
synpunkt varit ett svårbedömt fall samt att den felbedömning av
fallet, som sjukvårdsläkaren gjort sig skyldig till, ej vore sådan, att den
för honom borde medföra ansvar. Disciplinnämnden har emellertid påpekat,
att Magnusson bort bliva upplyst om de tendenser till aggressivitet,
som Karlsson tidigare ådagalagt.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 40.
Landsfogden i Älvsborgs län har beslutat att, då Karlsson enligt intyg
av överläkaren vid Källshagens sjukhus begått ifrågavarande dråp under
inflytande av sinnesslöhet och fortfarande vore i behov av vård på sinnessjukhus,
ärendet ej skulle föranleda vidare åtgärd.
Enligt vad handlingarna utvisar, åtnjuter Karlsson folkpension och har
endast obetydliga privata tillgångar.
Ersättning har av Magnusson yrkats för avlönande av en husföreståndarinna
att förestå hushållet för honom och hans tre barn intill dess det
yngsta barnet fyllt 18 år.
Frågan om det allmännas skadeståndsansvar utreds f. n. av en särskild
kommitté. Resultatet av denna utredning bör självfallet icke föregripas.
Utan att taga ställning till den principiella frågan om ersättning bör utgå
i fall av denna natur anser jag emellertid med hänsyn till de föreliggande
omständigheterna i likhet med statskontoret och medicinalstyrelsen skäligt,
att Magnusson tillerkännes en ersättning av statsmedel i form av livränta.
Denna torde böra bestämmas till 1 800 kronor för år och utgå fr. o. m.
1 september 1952 så länge Magnusson lever ogift, dock längst intill dess
hans yngsta barn i äktenskapet med den avlidna uppnått 16 års ålder. Å
livräntan bör icke utgå sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser
eljest tillkommer pensionstagare. Kostnaden för livräntan synes
böra bestridas från förslagsanslaget till diverse pensioner och understöd
m. m.
Vad angår det framförda förslaget om att tillerkänna Magnusson en engångsersättning
för kostnaderna i samband med hustruns begravning synes
Kungl. Maj :t utan riksdagens hörande äga att med anlitande av omkostnadsanslaget
för statens sinnessjukhus besluta om ersättning. Beslut
i denna fråga har ännu ej fattats.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
må räknat fr. o. in. den 1 september 1952 till A. Magnusson
utgå årlig livränta med 1 800 kronor så länge han lever
ogift, dock längst intill dess hans yngsta barn i äktenskapet
med hans avlidna hustru uppnått 16 års ålder, med
iakttagande av att å den sålunda bestämda livräntan icke
må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande
bestämmelser eljest tillkommer pensionstagare.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Torsten Jcppsson
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1955:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till II. K. Almkvist m. fl. a1 i texten
- SU 1955:39 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående livränta till A. Magnusson. a1 i texten