Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 116 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal och till förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:43, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 116 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal och till förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43

1

Nr 43

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 116 § lagen den 8 april 1927

(nr 77) om försäkringsavtal och till förordning angående

ändrad lydelse av 12 § förordningen den 6 juni

1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt; given

Stockholms slott den 30 december 1954.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 116 § lagen den

8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal och till förordning angående ändrad

lydelse av 12 § förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och

gåvoskatt.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den utmätningsfrihet för vissa livförsäkringar,

som för närvarande gäller, skall utsträckas till att omfatta även flertalet

s. k. grupplivförsäkringar och övriga rena dödsfallsförsäkringar. Därjämte

föreslås en motsvarande utvidgning av arvsskattefriheten för livförsäkringar.

Ilihang till riksdagens protokoll 1955. i samt. iVr 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 43

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 116 § lagen den 8 april 1927 (nr 77)

om försäkringsavtal.

Härigenom förordnas, att 116 § lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse.)

116 §.

Är försäkring tagen å försäkringstagarens

eller hans makes liv, må

rätt, som på grund av försäkringsavtalet

tillkommer endera av dem, ej tagas

i mät för någonderas gäld, utan

så är att enligt avtalet premiebetalningen

skall vara fullgjord under en

tid understigande tio år eller under

något år erlagts premie, som uppgår

till mer än en femtedel av sammanlagda

beloppet av de premier, som

skolat erläggas därest premiebetalningen

lika fördelats på tio år från

avtalets slutande.

Är i---genom testamente.

(Föreslagen lydelse.)

116 §.

Är försäkring tagen å försäkringstagarens

eller hans makes liv, må

rätt, som på grund av försäkringsavtalet

tillkommer endera av dem, ej tagas

i mät för någonderas gäld, utan

så är att enligt avtalet premiebetalningen

skall vara fullgjord under en

tid understigande tio år eller under

något år erlagts premie, som uppgår

till mer än en femtedel av sammanlagda

beloppet av de premier, som

skolat erläggas därest premiebetalningen

lika fördelats på tio år från

avtalets slutande. Har försäkringen

tagits endast för dödsfall, må den på

avtalet grundade rätten dock icke i

något fall tagas i mät för sådan gäld,

med mindre premiebetalningen under

något år överstigit två gånger den

premie som skolat erläggas, därest

försäkringen tagits vid början av det

året och försäkringsbeloppet skolat

utbetalas endast om den försäkrade

dött under samma år.

Är i---genom testamente.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1955 och skall, utom i mål som då

redan äro anhängiga, äga tillämpning

jämväl där avtalet tillkommit

före sagda dag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43

3

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den 6

juni 1911 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Härigenom förordnas, att 12 § förordningen den 6 juni 19411 om arvsskatt

och gåvoskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse.)

12 §.

Har någon---skolat ökas.

Vidare skall, där försäkringen är

tagen

a) å försäkringstagarens eller hans

makes liv samt enligt avtalet premiebetalningen

skolat vara fullgjord under

en tid icke understigande tio år

och ej heller under något år erlagts

premie, som uppgår till mer ån en

femtedel av sammanlagda beloppet

av de premier, som skolat erläggas,

därest premiebetalningen lika fördelats

på tio år från avtalets slutande,

eller

b) för olycksfall---samman
lagt

15 000 kronor.

Vad som ---- — äga rum.

Skattskyldighet enligt — — —

kronors årsränta.

Angående vad----31 § kom
munalskattelagen.

(Föreslagen lydelse.)

12 §.

Har någon---skolat ökas.

Vidare skall, där försäkringen är

tagen

a) A försäkringstagarens eller hans

makes liv samt den rätt, som på

grund av försäkringsavtalet tillkommit

endera av dem, jämlikt 116 §

första stycket lagen om försäkringsavtal

icke kunnat tagas i mät för någonderas

gäld, eller

b) för olycksfall---samman
lagt

15 000 kronor.

Vad som — — — äga rum.

Skattskyldighet enligt — — —

kronors årsränta.

Angående vad —- —- — 31 § kommunalskattelagen.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1955.

1 Senaste lydelse se SFS 1950: 315.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 43

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 december 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

§ Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,

fråga om utmätnings frihet för vissa dödsfallsförsäkringar. Föredraganden

anför följande.

I skrivelse den 27 april 1954 har Svenska livförsäkringsbolags förening

hemställt om sådan ändring av 116 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om

försäkringsavtal, att utmätningsfrihet komme att omfatta även s. k. temporära

dödsfallsförsäkringar. Yttranden över skrivelsen har efter remiss avgivits

av Svea hovrätt, hovrätten för Västra Sverige, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Kronobergs och Kopparbergs län, försäkringsinspektionen,

landsorganisationen i Sverige samt tjänstemännens centralorganisation,

överståthållarämbetet har jämväl överlämnat yttrande av Stockholms stads

indrivningsverk samt länsstyrelsen i Kronobergs län yttrande av länsavdelningen

av föreningen Sveriges landsfiskaler.

Jag anhåller nu att få upptaga frågan till behandling.

Rättsläget

Lagen om försäkringsavtal är —- med vissa i förevarande sammanhang

ej aktuella undantag — tillämplig dels å alla slag av skadeförsäkringsavtal

och dels å all slags summaförsäkring. Med summaförsäkring avses en försäkring,

som tillförsäkrar försäkringstagaren eller dennes rättsinnehavare

en bestämd summa penningar, oberoende av om denne lidit någon förmögenhetsförlust.

Livförsäkringen är det mest renodlade exemplet på summaförsäkring.

Innebörden av en livförsäkring kan vara, att den avtalade försäkringssumman

skall utbetalas vid försäkringstagarens död. Men en livförsäkring

kan också innebära, att försäkringssumman skall utbetalas då försäk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 43

ringstagaren uppnår viss ålder. Livförsäkringar konstrueras ofta så, att försäkringssumman

skall utbetalas icke endast vid dödsfall utan även, alternativt,

när försäkringstagaren uppnår viss i avtalet angiven ålder. Försäkringen

benämnes då blandad liv- och kapitalförsäkring. Med temporär dödsfallsförsäkring

avses en livförsäkring, där försäkringssumman endast utbetalas om

försäkringstagaren avlider före uppnåendet av viss ålder.

Livförsäkring är under vissa betingelser utmätningsfri. Utmätningsfriheten

hänför sig antingen till själva den på försäkringsavtalet grundade

rätten eller till belopp, som utfaller efter försäkringsfallet. Om utmätningsfrihet

i förstnämnda hänseende stadgas i 116 § första stycket försäkringsavtalslagen.

Frågan om utmätningsfrihet för utfallande försäkringsbelopp

regleras i lagens 102 och 104 §§ samt i 116 § andra stycket. I 117 § stadgas

vissa inskränkningar i den på 116 § grundade utmätningsfriheten, avseende

läget vid försäkringstagarens konkurs.

I 116 § första stycket stadgas att, om försäkring är tagen å försäkringstagarens

eller hans makes liv, rätt som på grund av försäkringsavtalet tillkommer

endera av dem ej må tagas i mät för någonderas gäld, utan så är

att enligt avtalet premiebetalningen skall vara fullgjord under en tid understigande

tio år eller under något år erlagts premie, som uppgår till mer än

en femtedel av sammanlagda beloppet av de premier, som skolat erläggas

därest premiebetalningen lika fördelats på tio år från avtalets slutande.

Enligt 102 § må försäkringstagaren, om han vill att försäkringsbeloppet

skall tillfalla annan, insätta denne såsom förmånstagare. Sådant förordnande

må av försäkringstagaren när som helst återkallas, såframt han ej

gent emot förmånstagaren förbundit sig att låta förordnandet stå vid makt.

Är förmånstagare insatt, skall enligt 104 § första stycket försäkringsbelopp,

som utfaller efter försäkringstagarens död, ej ingå i dennes kvarlåtenskap.

Har försäkringstagaren efterlämnat make, bröstarvinge, adoptivbarn

eller dess bröstarvinge, skall, där förordnandet hade kunnat av försäkringstagaren

återkallas, försäkringsbeloppet, så vitt fråga är om efterlämnad

dödsbodelägares giftorätt, rätt till vederlag eller laglott, behandlas

så som om beloppet tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom

testamente (andra stycket i samma paragraf). Tredje stycket innehåller en

hänvisning till 116 § andra stycket beträffande frågan huru efter försäkringstagarens

död hans borgenärer i visst fall äger hålla sig till försäkringsbeloppet.

I sistnämnda lagrum stadgas att, om förmånstagare är insatt i

fall då rätt på grund av försäkringsavtal må tagas i mät, utan att försäkringstagaren

gent emot honom förbundit sig att låta förordnandet stå vid

makt, försäkringstagarens borgenärer, i den mån deras fordringar ej kan

utgå ur kvarlåtenskapen, äger samma rätt till försäkringsbeloppet som de

skulle ha ägt om det tillagts förmånstagaren genom testamente.

I detta sammanhang må nämnas att i 123 f; föreskrives att fordran, som

på grund av olycksfalls- eller sjukförsäkring innestår hos försäkringsgivaren,

ej får tagas i mät för gäld.

Det må vidare nämnas, att enligt 12 § förordningen den 6 juni 1941 (nr

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 43

416) om arvsskatt och gåvoskatt viss frihet från arvsskatt är medgiven för

utfallande försäkringsbelopp, om försäkringen är tagen å försäkringstagarens

eller hans makes liv samt enligt avtalet premiebetalningen skolat vara

fullgjord under en tid icke understigande tio år och ej heller under något

år erlagts premie, som uppgår till mer än en femtedel av sammanlagda

beloppet av de premier, som skolat erläggas därest premiebetalningen lika

fördelats på tio år från avtalets slutande. I så fall skall nämligen vid skattens

beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare

såsom skattefritt avräknas ett belopp av 15 000 kronor.

Före försäkringsavtalslagens tillkomst fanns i svensk rätt inga bestämmelser

om utmätningsfrihet för kapitalförsäkring. Ej heller kunde rättspraxis

åberopas såsom stöd för att ett förordnande av förmånstagare skulle

medföra rätt för denne att vid försäkringstagarens död framför borgenärerna

tillgodogöra sig utfallande försäkringsbelopp.

När kommittén för utarbetande av lagförslag inom obligationsrättens område

— vilken kommittés förslag ligger till grund för försäkringsavtalslagen

-—- skulle pröva huruvida och i vilken omfattning inskränkningar borde

stadgas i den rätt till försäkringen som tillkomme försäkringstagarens borgenärer,

uttalade kommittén att enligt dess mening till utgångspunkt måste

tagas den allmänna principen, att en borgenär är berättigad att hålla sig till

alla gäldenärens tillgångar. Icke blott för den enskilde utan även ur det allmännas

synpunkt vore det dock av synnerlig vikt — menade kommittén —

att den som genom livförsäkring sökte bereda sig själv understöd på sin ålderdom

eller trygga sin familjs bärgning i händelse av sitt frånfälle, för genomförande

av detta syfte erhölle erforderligt stöd från lagstiftningens sida. Vid

bedömande av frågan i vad mån undantag från den allmänna regeln borde

göras för livförsäkring, måste enligt kommitténs tanke avgörande vikt tillläggas

försörjningssynpunkten. För lagstiftaren gällde det sålunda att mot

varandra väga, å ena sidan det privat- och samfundsekonomiska intresset

att bereda den enskilde möjlighet att genom livförsäkring trygga sin egen

ålderdom samt sina efterlevandes försörjning, å andra sidan borgenärernas

anspråk på betalning för sina fordringar.

Ville man införa utmätningsfrihet för livförsäkring i högre grad än för

andra förmögenhetsobjekt, måste man enligt kommitténs uppfattning taga

sikte på de förhållanden, som medförde att detta sätt för tillgodoseendet av

egen eller andras försörjning borde vara förtjänt att gynnas framför andra,

i samma syfte vidtagna åtgärder. Från denna utgångspunkt vore det lätt

att finna, att, skälen för utmätningsfrihet icke gjorde sig gällande med samma

styrka ifråga om alla slags livförsäkringar.

En livförsäkring, för vilken hela premiebeloppet inbetalas på en gång

eller under mycket kort tid, kunde enligt kommitténs mening innebära en

med vissa andra former för kapitalplacering jämförlig anordning. Tillräckliga

skäl syntes icke föreligga att införa ett kraftigare skydd mot utmätning,

om ett kapital av ägaren användes till att skaffa en sådan livförsäkring för

honom själv eller hans närmaste än om det t. ex. insattes i en bank under

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 43

villkor att det insatta beloppet jämte upplupen ränta skulle utbetalas när

insättaren uppnådde en viss ålder eller, om han dessförinnan avlede, till

hans hustru och barn.

Kommittén framhöll emellertid, att livförsäkringens särställning tydligt

framträdde i sådana fall, då premieinbetalningen vore fördelad över en längre

tidrymd. En familjeförsörjare, som toge livförsäkring under villkor att

premiebelalningen skulle fullgöras under en lång försäkringstid, kunde på

ett sätt som saknade motsvarighet inom andra områden genom en jämförelsevis

ringa ekonomisk uppoffring omedelbart skapa en betryggande säkerhet

för sin familj för den händelse att han skulle drabbas av en för tidig

död. Det vore ett viktigt samhällsintresse, att den enskilde efter förmåga

sörjde för sina efterlevandes och sin egen ekonomiska framtid. Använde

han en del av sina årliga inkomster till förvärvande och vidmakthållande

av en livförsäkring, bleve sparandet för dödsfall omedelbart fullt effektivt;

även för en mycket måttlig premie kunde han åt sina efterlevande trygga

ett avsevärt ekonomiskt stöd. Denna form av sparande borde därför anlitas

av var och en, som, utan egen förmögenhet, vid unga år bildade familj, och

det ankomme på staten att uppmuntra till och främja sådan förtänksamhet.

Men den kraftigaste uppmuntran staten i detta avseende kunde lämna

familjefadern vore visshet om att vad han avsatt för hustru och barn verkligen

komme dem tillgodo och ej åtginge till gäldande av skuld, som motgångar

eller — låt vara — eget oförstånd ådragit honom. Borgenärerna

skedde ej därigenom någon orätt. Såframt ej premieutgiften stode i missförhållande

till försäkringstagarens inkomster och ekonomiska ställning i

övrigt, borde staten i eget intresse genom lagstiftning erkänna en familjefaders

rätt — för att icke säga plikt — att, fastän skuldsatt, underkasta sig

denna utgift.

Vad kommittén sålunda anfört avsåge — yttrade kommittén — närmast

förhållandet efter försäkringstagarens död mellan hans borgenärer och

hans familj eller andra, för vilka han ansett sig böra sörja. Men även under

hans livstid borde dessa äga bättre rätt till en för dem avsedd livförsäkring

än hans borgenärer. Under den första delen av försäkringstiden vore det

värde, varur borgenären skulle kunna söka betalning — det s. k. återköpsvärdet

— mycket ringa. I den mån återköpsvärdet så småningom stege,

komme också den tidpunkt, då försäkringstagaren använt en del av sina

besparingar till premiens betalning, att ligga allt längre tillbaka i tiden;

och det syntes obilligt, att åt borgenärerna skulle tillerkännas någon rätt

till dessa för ett förnuftigt ändamål utgivna penningar, vilka försäkringstagaren

ägt full frihet att förslösa för vilket oförnuftigt ändamål som helst.

Såsom villkor för att en livförsäkring skulle vara undandragen borgenärernas

anspråk ansåg sig kommittén böra uppställa, att enligt avtalet premiebetalningen

skulle fullgöras under minst tio år samt dessutom vara

någorlunda jämnt fördelad på de särskilda åren. I sistnämnda avseende föreslog

kommittén den begränsningen, att icke under något år erlades premie

med belopp, som överstege femtedelen av sammanlagda beloppet av de pre
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 43

mier, som skolat erläggas därest premiebetalningen lika fördelats på tio år

från avtalets slutande.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår utformades 116 g

första stycket försäkringsavtalslagen i enlighet med kommitténs förslag.

Då syftet med utmätningsfriheten är att underlätta livförsäkringens användande

såsom medel för familj ef ör sörj ningens ordnande, gäller den ej

lör andra försäkringar än sådana som tages å försäkringstagarens eller

hans makes liv. En försäkring, som tagits å någon annans liv, är alltså underkastad

utmätning enligt vanliga regler, även om premiebetalningen fullgöres

på sätt i paragrafen angives. Detsamma gäller i sådana fall då rätten

på grund av en försäkring, som tagits å försäkringstagarens eller hans makes

liv, genom överlåtelse eller annorledes övergår å någon annan person.

De i paragrafen använda ordalagen utmärker vidare, att utmätningsfriheten

icke avser annat än själva den på försäkringsavtalet grundade rätten;

den gäller sålunda icke redan utbetalda försäkringsbelopp.

Livbolagsforeningens framställning

1 sin förut nämnda skrivelse den 27 april 1954 har livbolagsföreningen anfört

:

För att en kapitalförsäkring skall vara utmätningsfri fordras enligt 116 §

försäkringsavtalslagen (FAL) beträffande premiebetalningen, att en betalningstid

av minst 10 år avtalas och att icke under något år erlagts premie

överstigande visst belopp.

Lagstiftningen har på detta sätt dragit vissa gränser för borgenärers rätt

till sådan försäkring, innan den förfallit till utbetalning, och genom bestämmelserna

om verkan av ett förmånstagareförordnande (FAL 102 och

104 §§) kan även utfallande belopp för utmätningsfri försäkring skyddas.

Ltmätningsfriheten har sålunda betydelse såväl under försäkringstagarens

livstid som efter hans död.

Premiebetalningen medför vanligen att viss del av premien (sparpremien)

fonderas. Försäkringen har sin bestämda andel i sådan fondbildning och av

denna andel står det s. k. återköpsvärdet till försäkringstagarens förfogande.

Emellertid betalas vid vissa försäkringsformer ingen eller helt obetydlig

sparpremie och någon egentlig fondbildning sker då icke. Den premie'' en

försäkring av detta slag -— en s. k. temporär dödsfallsförsäkring — betingar,

kan betecknas såsom riskpremie. En riskpremie för dödsfall avser täckning

för dödsfallsutbetalning inom en bestämd tid och måste givetvis vara mindre

än den premie som skolat erläggas, därest utbetalning skulle ske jämväl

under den försäkrades livstid. Lagstiftningen vilar på den tanken att ett

icke alltför koncentrerat sparande för skapande av försäkringsskydd icke

skall vara tillgång för borgenärerna. Det borde då motsvara denna tanke

att ifråga om sådana försäkringar, där något egentligt sparande icke sker —

och där försäkringen icke har något nämnvärt värde under försäkringstiden

uttallande belopp icke skall kunna tagas i anspråk av borgenärerna, oavsett

vilken premiebetalningstid som avtalats. Endast om förhållandena äro

sådana att med stor säkerhet kan förutsägas att dödsfall kommer att inträffa

under lörsäkringstiden kunna andra synpunkter anläggas. Om t. ex. en 60- åring på en gång erlägger en premie för en försäkringstid av 30 år, bör för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 43

säkringen icke kunna betraktas såsom en temporär dödsfa 11 sförsäkring.

Skydd mot borgenärerna bör icke föreligga vid en sådan försäkring. I detta

fall skiljer sig nämligen försäkringen praktiskt taget icke från en livstidsförsäkring

med utbetalningsskyldighet vid dödsfall. (läller det däremot en

försäkring, där premie icke under något år erlagts med belopp övei stigande

vad som skolat erläggas, därest försäkringstiden utgjort eu så kort tid som

exempelvis fem år och betalningen skett på en gång, synas inga in\ andningar

kunna riktas mot att försäkringen är utmätningsfri.

Det må i detta sammanhang framhållas, att en olycksfallsförsäkring alltid

är utmätningsfri under försäkringstiden. Mellan en olycksfallsförsäkring och

en temporär dödsfallsförsäkring finns stora likheter. Vid båda försäkringarna

beror försäkringsfallet på en oviss händelse. Det finns lika stor anledning

att skydda båda under försäkringstiden. Inträffar försäkringsfall och

medför det ett förmånstagareförvärv bör sådant förvärv vid en temporar

dödsfallsförsäkring icke heller vara i sämre läge än ett förvärv på grund av

olycksfallsförsäkring.

Frågan har fått en mycket stor praktisk betydelse genom den s. k. grupplivförsäkringens

allt större utbredning. Grupplivförsäkring innebar att personer

tillhörande en på närmare sätt bestämd grupp erhålla temporär dödsfallsförsäkring.

Försäkringstiden är ofta obestämd, men premien äi alltid

en ettårig riskpremie, som vanligen betalas månadsvis. Något sparmoment

förekommer sålunda icke. Grupplivförsäkringen, som infördes i Sverige först

år 1948, omfattade vid 1953 års slut cirka 300 000 personer med en sammanlagd

försäkringssumma om cirka 850 miljoner kr. Härav måste anses framgå

att det är en angelägenhet av stor vikt att grupplivförsäkringens rättsliga

ställning i nu berörda hänseende blir klarlagd. Även om utmätningsfriheten

under försäkringstagarens livstid saknar praktisk betydelse, är den dock

efter försäkringstagarens död av samma värde som vid andra slag av försäkringar.

Under hänvisning till det anförda har livbolagsföreningen föreslagit att

116 § första stycket försäkringsavtalslagen erhåller följande lydelse:

Är försäkring tagen å försäkringstagarens eller hans makes liv, må rätt,

som på grund av försäkringsavtalet tillkommer endera av dem, ej tagas i

mät för någonderas gäld, utan så är antingen att i fråga om försäkring, som

innebär att utbetalning skall ske endast om den försäkrade avlider inom bestämd

tid, premie under något år erlagts med belopp överstigande vad som

skolat erläggas, därest försäkringstiden utgjort fem år och betalningen skett

på en gång, eller att i fråga om annan försäkring premiebetalnmgen enligt

avtalet skall vara fullgjord under en tid understigande tio år eller under något

år erlagts premie, som uppgår till mer än en femtedel av sammanlagda

beloppet av de premier, som skolat erläggas därest premiebetalningen lika

fördelats på tio år från avtalets slutande.

Den föreslagna utvidgningen av den i 116 § första stycket försäkringsavtalslagen

stadgade utmätningsfriheten bör enligt föreningens mening medföra

eu motsvarande utvidgning av den arvsskattefrihet, som jämlikt 12 §

arvsskatteförordningen är medgiven vid förmånslagarcförvärv av utinälningsfria

försäkringar.

Avslutningsvis nämner livbolagsföreningen att livförsäkringanstalten Folket,

ömsesidig, som icke är medlem av föreningen, instämt i framställning
-

en.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 43

Yttrandena

Förslaget om vidgad utmätningsfrihet för temporära dödsfallsförsäkringar

har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. En

av de hörda myndigheterna — försäkringsinpektionen — har emellertid

hävdat, att bestämmelserna i ämnet bör erhålla en i vissa hänseenden annan

utformning än den som föreslagits av livbolagsföreningen.

Landsorganisationen påpekar att grupplivförsäkringen under senare år —- bl. a. på grund av de relativt låga premiebeloppen — fått en allt större utredning,

framför allt inom löntagargrupperna. Denna försäkringsforms

rättsliga ställning har dock icke blivit helt klarlagd, vilket i åtskilliga fall

torde ha skapat tveksamhet beträffande skyddet mot utmätning. Med hänsyn

till angelägenheten av att grupplivförsäkringen och andra likartade försäkringstyper

i detta avseende tillerkännes ett fastare rättsskydd har landsorganisationen

för sin del intet att invända mot den föreslagna ändringen av

116 § försäkringsavtalslagen. Jämväl tjänstemännens centralorganisation

har — med instämmande av försäkringstjänstemannaförbundet, med vilket

samråd i förevarande fråga skett — helt anslutit sig till det av livbolagsföreningen

framlagda förslaget.

Enligt vad Stockholms stads indrivning sverk framhåller har temporära

dödsfallsförsäkringar stora likheter med olycksfallsförsäkringarna, vilka alltid

är utmätningsfria under försäkringstiden. Premierna för de förstnämnda

försäkringarna torde i allmänhet icke uppgå till så stora belopp att risk

finnes för att utmätningsfrihet kan öppna möjligheter till att undandraga

borgenärerna tillgångar.

Efter en redogörelse för de förut återgivna motiven till 116 § första stycket

försäkringsavtalslagen har försäkringsinspektionen något berört försäkringsavtalslagens

regler om förmånstagareinstitutet. Av dessa följer — yttrar

försäkringsinspektionen — att en förmånstagares fordran i anledning

av inträffat försäkringsfall vid en kapitalförsäkring åtnjuter skydd mot försäkringstagarens

borgenärer. Därest emellertid förmånstagareförordnandet

kunnat återkallas — vilket är den vanliga konstruktionen — är dock på

grund av bestämmelsen i 116 § andra stycket försäkringsavtalslagen förmånstagarens

skydd fullständigt allenast under förutsättning att fråga är

om en utmätningsfri försäkring. Reglerna om utmätningsfrihet för kapitalförsäkring

har därför betydelse även för förmånstagarens rättsställning.

Vidare nämner försäkringsinspektionen, att vid olycksfalls- och sjukförsäkring

en ännu vidsträcktare utmätningsfrihet införts. Undantagslöst gäller

här att fordran, som på grund av sådan försäkring innestår hos försäkringsgivaren,

icke får tagas i mät. Denna vidsträckta utmätningsfrihet har motiverats

av sociala hänsyn, vartill kommit att en begränsning i borgenärernas

rätt på detta område, i olikhet mot vad som gäller beträffande livförsäkriug>

icke ansetts medföra någon fara för borgenärernas förfördelande genom

obehöriga åtgärder från försäkringstagarens sida. Då en olycksfallseller

sjukförsäkring i allmänhet icke har något återköpsvärde, som försäk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 43

ringstagaren vid behov kan tillgodogöra sig, anses det icke föreligga någon

frestelse för honom att till betalning av premier för sådan försäkring använda

belopp, som är alltför stora i förhållande till hans ekonomiska ställning.

Mot bakgrunden av de tankegångar, som ligger till grund för de gallande

reglerna om utmätningsfrihet för olika slag av personförsäkringar, har försäkringsinspektionen

funnit det rimligt och riktigt, att sådana kapitalförsäkringar,

vid vilka försäkringsbeloppet utbetalas endast vid den försäkrades

dödsfall, i vissa lägen blir fria från utmätning även om enligt avtalet

premiebetalningen skall vara fullgjord under kortare tid än tio år eller under

något år premie erlagts, som uppgår till mer än två gånger den premie

för ett år, som skolat erläggas därest premiebetalningen lika fördelats på

tio år från avtalets slutande. Om t. ex. en familjeförsörjare med barn i skolåldern

önskar ge sin familj det försäkringsskyddet, att ett visst belopp utfaller

för den händelse han avlider inom de närmaste nio åren, då barnen

fortfarande är minderåriga, synes det av sociala skäl angeläget, att en dylik

försäkring kan göras utmätningsfri. Därest icke premiebetalningen i alltför

hög grad koncentreras till något visst eller några vissa år, kan icke ur

borgenärernas synpunkt någon berättigad invändning göras mot en dylik

utmätningsfrihet. Visserligen är en sådan försäkring förenad med återköpsrätt,

men om icke premiebetalningen koncentreras alltför mycket, är återköpsvärdet

obetydligt. Då förarbetena till försäkringsavtalslagen icke berör

nu nämnda fall, torde detta sammanhänga med att de temporära dödsfallsförsäkringarna

vid ifrågavarande tid var mycket sällsyntare än nu. Förarbetena

syns helt skrivna med tanke på den s. k. blandade liv- och kapitalförsäkringen,

vid vilken försäkringsbeloppet utbetalas då den försäkrade

uppnår viss ålder eller dessförinnan dör.

Försäkringsinspektionen biträder därför den av livbolagsföreningen framförda

tanken på en ändring av 116 § första stycket försäkringsavtalslagen.

Inspektionen har dock funnit, att bestämmelserna lämpligen bör erhålla en

i vissa avseenden annan utformning än den som föreslagits av föreningen.

Vid en sådan partiell reform av utmätningsfrihetsreglerna, varom här är

fråga, synes det inspektionen önskvärt att man, för undvikande av onödiga

skillnader i behandlingen av olika försäkringsformer, i större utsträckning

än som skett ansluter utmätningsfrihetsvillkoren för temporära dödsfallsförsäkringar

till gällande regler för försäkringar med minst tio års betalningstid.

Den av föreningen föreslagna premiegränsen för utmätningsfrihet

för temporära dödsfallsförsäkringar (engångspremien för en femårsförsäkring)

synes vidare för flertalet fall vara onödigt liberal för det avsedda

syftet. Samtidigt synes det emellertid på grund av premiestegringen för högre

åldrar mindre lämpligt, att premiegränsen för utmätningsfrihet skall bestämmas

efter förhållandena vid början av försäkringstiden. Då försäkringstiden

vid gruppförsäkring ofta är obestämd, synes det vidare mindre tillfredsställande,

att såsom förutsättning för specialregelns tillämplighet uppställes

att fråga är om försäkring, som innebär att utbetalning skall ske

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 43

endast om den försäkrade avlider inom bestämd tid. En lämpligare lösning

synes inspektionen vara att specialregeln i och för sig blir tillämplig på

varje försäkring, där försäkringsbeloppet skall utbetalas endast vid den försäkrades

dödsfall, men att samtidigt premiegränsen sättes i relation till premien

för en försäkring, vid vilken försäkringsbeloppet utbetalas endast om

den försäkrade avlider inom viss i lagtexten angiven tid.

Försäkringsinspektionen nämner att sedan inspektionen under hand varit

i kontakt med livbolagsföreningen och därvid framhållit, att vissa jämkningar

i den föreslagna lydelsen av 116 § första stycket kunde ifrågasättas,

inom föreningen utarbetats förslag till en ny lydelse av lagrummet i fråga.

Detta förslag hade därefter under hand överlämnats till inspektionen. Enligt

detsamma borde lagrummet erhålla följande lydelse:

Är försäkring tagen på försäkringstagarens eller hans makes liv, må rätt

som pa grund av försäkringsavtalet tillkommer endera av dem icke tagas i

mat för nagonderas gäld, utan så är att enligt avtalet premiebetalningen

skall vara fullgjord under en tid understigande tio år eller under något år

erlagts premie, som uppgår till mer än två gånger den premie för ett år,

som skolat erlaggas därest premiebetalningen lika fördelats på tio år från

avtalets slutande. Därest försäkringsbeloppet skall utbetalas endast vid den

torsakrades dödsfall, skall dock ifrågavarande rätt icke kunna utmätas,

aven om den avtalade premiebetalningstiden är kortare än tio år och även

om under något år premie erlagts med högre belopp än ovan sagts, med

mindre premiebetalningen under ett år i något fall överstigit två gånger

den premie som skolat erläggas, därest försäkringen tagits vid början av

det året och försäkringsbeloppet skolat utbetalas endast om den försäkrade

avlider under samma år.

Försäkringsinspektionen anför, att det sålunda reviderade förslaget tillgodoser

inspektionens nyssnämnda synpunkter och enligt inspektionens mening

utgör en god lösning av frågan hur 116 § första stycket lämpligen bör

andras i anledning av utbredningen av nya försäkringsformer. Försäkringsinspektionen

tillstyrker därför, att utmätningsfrihetsreglerna för kapitalförsäkring

utformas i enlighet med sistnämnda förslag. Såvitt inspektionen

kunnat finna torde emellertid en viss förkortning av lagtexten kunna göras

utan att någon ändring i sak därigenom åstadkommes. Sålunda synes sista

punkten enligt inspektionens mening lämpligen kunna erhålla följande förkortade

lydelse:

Dä/e,?t försäkringsbeloppet skall utbetalas endast vid den försäkrades

dodstaU, skall dock ifrågavarande rätt icke i något fall kunna utmätas, med

mindre premiebetalningen under något år överstigit två gånger den premie

f?m..,sk.olat erlaggas, därest försäkringen tagits vid början av det året och

torsakringsbeloppet skolat utbetalas endast om den försäkrade avlider under

samma år.

Livbolagsföreningen har sedermera under hand skriftligen meddelat, att

föreningen ej har något att erinra mot den utformning av tilläggsbestämmelsen

rörande utmätningsfrihet för dödsfallsförsäkringar som angivits av

'' f P ^ sammanhanget är — menar föreningen

att tilläggsbestämmelsen icke framstår såsom ett alternativ till huvud
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 43

bestämmelsen i första punkten av paragrafen utan såsom en ytterligare

utbyggnad av utmätningsfriheten enligt nämnda punkt, något som i försäkringsinspektionens

förslag framgår av orden »skall dock ifrågavarande rätt

icke i något fall kunna utmätas».

Svea hovrätt, som erfarit att livbolagsföreningens förslag varit föremål

för överläggningar mellan föreningen och försäkringsinspektionen samt att

föreningen modifierat sitt förslag till ändring av lagtexten, har inskränkt sig

till att uttala, att hovrätten i varje fall icke funnit anledning till erinran

mot sådan lagstiftning, varigenom jämväl andra former av temporära dödsfallsförsäkringar

än grupplivförsäkringen erhåller skydd mot utmätning

och frihet från arvsskatt efter principiellt samma normer som gäller för

vanliga livförsäkringar.

Förslaget till ändring av 12 § arvsskatteföroMningen har tillstyrkts av

bl. a. försäkringsinspektionen, som uttalat att samma skäl, som talar för

en utvidgning av utmätningsfriheten för temporära dödsfallsförsäkringar,

också talar för en däremot svarande utvidgning av arvsskattefriheten för

sådana försäkringar.

Hovrätten för Västra Sverige har ifrågasatt om icke, för den händelse de

föreslagna ändringarna i försäkringsavtalslagen och arvsskatteförordningen

vidtoges, även 21 § förordningen om kvarlåtenskapsskatt borde ändras

i överensstämmelse därmed.

Departementschefen

Såsom av 116 § första stycket försäkringsavtalslagen framgår må själva

rätten till en livförsäkring ej tagas i mät för försäkringstagarens eller hans

makes gäld, om premiebetalningen enligt avtalet skall fullgöras under en tid

av minst tio år samt betalningen dessutom är någorlunda jämnt fördelad

på de olika åren.

Av försäkringsavtalslagens regler om förmånstagareinstitutet följer att

även utfallande försäkringsbelopp är undantagna från utmätning för den

försäkrades gäld, i den mån fråga är om försäkring som redan före försäkringsfallet

var utmätningsfri (102 och 104 §§ samt 116 § andra stycket).

Reglerna om utmätningsfrihet för livförsäkring är motiverade av sociala

hänsyn; det har sålunda ansetts utgöra ett viktigt samhällsintresse att den

enskilde genom en jämförelsevis ringa ekonomisk uppoffring omedelbart

skapar en betryggande säkerhet för sin familj för den händelse han skulle

drabbas av en för tidig död. Utmätningsfriheten har närmast tagit sikte på

sådana försäkringar som har karaktären av blandade liv- och kapitalförsäkringar,

d. v. s. försäkringar där försäkringssumman skall utbetalas icke

blott vid dödsfall utan alternativt jämväl när försäkringstagaren uppnår en

viss ålder.

På senare år har en ny försäkringsform — gruppförsäkringen — utbildats.

Gruppförsäkringen är en form av livförsäkring, som ordnas kollektivt

för anställda i ett företag eller medlemmar i vissa yrltesföreningar. Grupp
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 43

försäkringen utmärkes därav, att försäkringsbeloppet endast utbetalas vid

dödsfall. Premien betalas fortlöpande, och något sparmoment föreligger

icke vid dessa försäkringar, vilket gör att premierna i regel är relativt låga.

Enligt vad livbolagsföreningen uppgivit omfattade grupplivförsäkringen

vid 1953 års utgång cirka 300 000 personer; sammanlagda försäkringsbeloppet

uppgick vid samma tidpunkt till ungefär 850 miljoner kronor.

Utmätningsfrihet för dödsfallsförsäkringar föreligger i den mån dessa

försäkringar uppfyller de i 116 § första stycket stadgade villkoren härför.

För utmätningsfrihet fordras sålunda dels att premiebetalningen skall fullgöras

under minst tio år och dels att icke under något år erlagts premie,

som uppgår till mer än en femtedel av sammanlagda beloppet av de premier

som skolat erläggas därest premiebetalningen fördelats lika på tio år

Irån avtalets slutande; premien får med andra ord icke under något år uppgå

till belopp, som utgör mer än två gånger den premie för ett år som

skulle ha erlagts därest premiebetalningen lika fördelats på den nvss angivna

tiden. 8

Det är tydligt, att de rena dödsfallsförsäkringarna i åtskilliga fall ej motsvarar

de uppställda kraven för utmätningsfrihet. En dödsfallsförsäkring

där försäkringssumman utfaller endast för den händelse den försäkrade

avlider före utgången av de närmaste tio åren efter försäkringens tecknande

— ett på grupplivförsäkringens område ej ovanligt fall — kan sålunda tagas

i mät. Visserligen har icke en dylik försäkring före försäkringsfallet

något värde ur borgenärernas synpunkt, varför det kunde tyckas vara utan

större vikt att försäkringen då är utmätningsbar. Men då såsom förutsättning

för utmätningsfrihet för utfallande försäkringsbelopp enligt 116 §

andra stycket försäkringsavtalslagen gäller, att försäkringen skall vara utmätningsfri

redan före försäkringsfallet, är det likväl för borgenärerna

uppenbarligen av stor praktisk betydelse att själva den på försäkringsavtalet

grundade rätten kan utmätas. Ur försäkringstagarens synpunkt innebär

denna möjlighet emellertid, att syftet med hans försäkring lätt kan

äventyras.

Såsom livbolagsföreningen framhållit vilar den i försäkringsavtalslagen

stadgade utinätningsfriheten för livförsäkringar på den tanken, att ett ej

allttör koncentrerat sparande i syfte att skapa försäkringsskydd icke skall

kunna bli en tillgång för försäkringstagarens borgenärer. Det bör då enligt

föreningens mening motsvara denna tanke att temporära dödsfallsförsäkrmgar,

som ej innefattar något egentligt sparande och som följaktligen ej

har något nämnvärt värde under försäkringstiden, skall vara skyddade mot

anspråk från borgenärernas sida, oavsett vilken premiebetalningstid som

avtalats. Föreningen har därför föreslagit att 116 § första stycket försäkringsavtalslagen

ändras på så sätt, att dessa försäkringar blir utmätningsfria

oberoende av premiebetalningstidens längd; dock skulle därvid den

begränsningen gälla att premie ej under något år finge ha erlagts med belopp

överstigande vad som skolat erläggas, därest försäkringstiden utgjort

fem år och betalningen skett på en gång.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43 15

Vad föreningen föreslagit har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av samtliga hörda remissinstanser. Försäkringsinspektionen har emellertid

ansett, att bestämmelserna om utmätningsfrihet bör erhålla en i vissa

hänseenden annan utformning än den livbolagsföreningen förordat. Vid

en sådan partiell reform av reglerna om utmätningsfrihet, varom i förevarande

sammanhang är fråga, har inspektionen — för att undvika onödiga

skillnader i behandlingen av olika försäkringsformer — funnit det önskvärt

att villkoren för utmätningsfrihet närmare anslutes till gällande regler

angående försäkringar med minst tio års betalningstid. Med hänsyn till att

försäkringstiden vid gruppförsäkring ofta är obestämd, har det vidare synts

inspektionen mindre tillfredsställande, att såsom förutsättning för specialregelns

tillämplighet uppställes att fråga är om försäkring, som innebär att

utbetalning skall ske endast om den försäkrade avlider inom bestämd tid.

En lämpligare lösning är enligt inspektionens mening att specialregeln i

och för sig blir tillämplig på varje försäkring, där försäkringsbeloppet skall

utbetalas endast vid den försäkrades dödsfall, men att samtidigt premiegränsen

sättes i relation till premien för en försäkring, vid vilken försäkringsbeloppet

utbetalas endast om den försäkrade avlider inom viss i lagtexten

angiven tid. Denna tanke borde enligt försäkringsinspektionens mening

komma till uttryck i ett lagstadgande av innehåll att rena dödsfallsförsäkringar

icke skall i något fall kunna utmätas med mindre premiebetalningen

under något år överstigit två gånger den premie som skolat erläggas,

därest försäkringen tagits vid början av det året och försäkringsbeloppet

skolat utbetalas endast om den försäkrade avlider under samma år.

Livbolagsföreningen har sedermera förklarat sig helt biträda försäkringsinspektionens

ståndpunkt.

För egen del anser jag framställningen om vidgad utmätningsfrihet för

berörda försäkringar vara sakligt sett mycket välgrundad. De skäl, som på

sin tid föranledde införandet av den i 116 § första stycket stadgade utmätningsfriheten

för livförsäkringar över huvud taget, kan med samma styrka

åberopas till stöd för förslaget att medgiva vidgad utmätningsfrihet för sådana

försäkringar, där försäkringsbeloppet endast utbetalas vid den försäkrades

frånfälle. Dessa försäkringar är otvivelaktigt i hög grad ägnade

att underlätta familjens försörjningssituation vid försäkringstagarens död.

Framför allt måste den på senare år utbildade grupplivförsäkringen anses

vara ett både billigt och relativt verksamt medel att ernå ett tillfredsställande

försäkringsskydd. Det är av sociala skäl angeläget, att detta med ringa

ekonomisk insats åsyftade skydd verkligen kommer dem till godo, för vilka

det avsetts. Med hänsyn härtill måste det anses rimligt att också vid nu

nämnda försäkringar intresset för de efterlevandes trygghet ges företräde

framför intresset att tillgodose försäkringstagarens borgenärer, såvida dessas

möjligheter till betalning därigenom ej i någon mer betydande utsträckning

försämras. 1 den mån premiebetalningen ej i alltför hög grad koncentreras

till en kortare tidrymd, synes del ej möta några betänkligheter ur

borgenärernas synpunkt alt medge utmätningsfrihet oberoende av premie
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 43

betalningstidens längd. De villkor för utmätningsfrihet, som försäkringsinspektionen

till borgenärernas skydd föreslagit, finner jag väl avvägda.

Jag förordar därför, att 116 § första stycket försäkringsavtalslagen ändras

på så sätt att detsamma förses med ett tillägg, vari föreskrives att, därest

försäkringsbeloppet skall utbetalas endast vid den försäkrades dödsfall,

den rätt som på grund av försäkringsavtalet tillkommer försäkringstagaren

eller hans make ej i något fall må tagas i mät för någonderas gäld utan så

är att premiebetalningen under något år överstigit två gånger den premie

som skolat erläggas, därest försäkringen tagits vid början av det året och

försäkringsbeloppet skolat utbetalas endast om den försäkrade avlider under

samma år.

Såsom livbolagsföreningen framhållit bör en sådan lagändring leda till

en motsvarande ändring i 12 § arvsskatteförordningen, enligt vilken viss

frihet från arvsskatt föreligger under samma förutsättningar som beträffande

utmätningsfrihet angivits i 116 § första stycket försäkringsavtalslagen.

Däremot kan jag ej finna det påkallat att, såsom en remissinstans ifrågasatt,

vidtaga motsvarande ändring jämväl i 21 § förordningen om kvarlåtenskapsskatt.

Författningsändringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1955. Med

hänsyn till innehållet i 5 § arvsskatteförordningen — enligt vilken skattskyldighet,

där ej annorlunda stadgas, inträder vid arvlåtarens (testators)

död — lärer det utan särskild övergångsbestämmelse vara klart, att

den föreslagna ändringen i 12 § arvsskatteförordningen icke blir tillämplig

med mindre arvlåtaren (testator) avlidit efter utgången av juni 1955.

I enlighet med det sagda har inom justitiedepartementet utarbetats förslag

till lag angående ändrad lydelse av 116 § lagen den 8 april 1927 (nr

77) om försäkringsavtal och till förordning angående ändrad lydelse av

12 § förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Föredraganden hemställer härefter att lagrådets utlåtande över förenämnda

författningsförslag1, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg

1 Förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 12 § arvsskatteförordningen, vilket är

likalydande med det vid propositionen fogade förslaget till dylik förordning, har här uteslutits.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition r\r 43

17

Förslag
till
Lag
angående

ändrad lydelse av 116 § lagen den 8 april 1957 (nr 77)

om försäkringsavtal.

Härigenom förordnas, att 116 § lagen den 8 april 1927 om försäkringsavtal

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse.)

116 §.

Är försäkring tagen å försäkringstagarens

eller hans makes liv, må

rätt, som på grund av försäkringsavtalet

tillkommer endera av dem, ej tagas

i mät för någonderas gäld, utan

så är att enligt avtalet premiebetalningen

skall vara fullgjord under en

tid understigande tio år eller under

något år erlagts premie, som uppgår

till mer än en femtedel av sammanlagda

beloppet av de premier, som

skolat erläggas därest premiebetalningen

lika fördelats på tio år från

avtalets slutande.

Är i — — — genom testamente.

(Föreslagen lydelse.)

116 §.

Är försäkring tagen å försäkringstagarens

eller hans makes liv, må

rätt, som på grund av försäkringsavtalet

tillkommer endera av dem, ej tagas

i mät för någonderas gäld, utan

så är att enligt avtalet premiebetalningen

skall vara fullgjord under en

tid understigande tio år eller under

något år erlagts premie, som uppgår

till mer än en femtedel av sammanlagda

beloppet av de premier, som

skolat erläggas därest premiebetalningen

lika fördelats på tio år från

avtalets slutande. Skall enligt avtalet

försäkringsbeloppet utbetalas endast

då den försäkrade dör, må den på

avtalet grundade rätten dock icke i

något fall tagas i mät för sådan gäld

med mindre premiebetalningen under

något år överstigit två gånger den

premie som skolat erläggas, därest

försäkringen tagits vid början av det

året och försäkringsbeloppet skolat

utbetalas endast om den försäkrade

dör under samma år.

Är i--- — genom testamente.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1955 och skall, utom i mål som då

redan äro anhängiga, äga tillämpning

jämväl där avtalet tillkommit

före sagda dag.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 43

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 43

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 28 december

1954.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 22 december 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i

statsrådet den 17 december 1954, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 116 § lagen den 8 april 1927 (nr 77)

om försäkringsavtal; samt

2) förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den 6 juni

1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet, hovrättsrådet S. Dennemark.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Harriet Stangenberg

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43

19

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 december 1954.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

samt t. f. chefen för handelsdepartementet, statsrådet Nordenstam,

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets

den 28 december 1954 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 17 i samma

månad remitterade förslagen till lag angående ändrad lydelse av 116 § lagen

den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal och till förordning angående

ändrad lydelse av 12 § förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt

och gåvoskatt.

Med förmälan att förslagen av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer

föredraganden att förslagen, sedan några mindre redaktionella jämkningar

vidtagits i det förstnämnda av dem, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlämnas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Fischier

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:102 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl, Kaj ris proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 21 december 1949 s. 9 i texten
  2. 1LU 1955:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 116 § lagen den 8 april 1927 s. 15 i texten