Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 och 10 §§ förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

1955-01-14 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:45, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 och 10 §§ förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 45.

1

Nr 45

Kiingl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 6 och 10 §§ förordningen

den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution;

given Stockholms slott den 14 januari

1955.

Ivungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 och 10 §§

förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution.

GUSTAF ADOLF

Per Edvin Sköld

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa lättnader i villkoren för s. k. särskild restitution

enligt tullrestitutionsförordningen. Sålunda förordas att generaltullstyrelsen

skall erhålla befogenhet att, om särskilda skäl föreligger, medgiva

förlängning av tiden (för närvarande 6 månader) inom vilken en vara skall

ha återutförts för att restitution skall få åtnjutas. Vidare föreslås viss uppmjukning

av det nuvarande ovillkorliga kravet att varan ej blivit här i riket

nyttjad.

Enligt 10 § tullrestitutionsförordningen ankommer det på Kungl. Maj :t

att pröva vissa dispensfrågor. I propositionen framlägges förslag om överflyttning

av dessa ärenden till generaltullstyrelsen. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr lö

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

»

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 6 och 10 §§ förordningen den

4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

Härigenom förordnas, att 6 och 10

angående tullrestitution1 skola erhålla

(Gällande lydelse)

6 §.

Förutom i fall, som avses i 2—5

§§, må restitution av tull (särskild

restitution) kunna medgivas,

a) i fråga---skäl föreligga;

b) vid återutförsel av från tullverket

utlämnad vara:

då beträffande varan förutsättningar

för tullfrihet under viss tid

enligt tulltaxeförordningen uppenbarligen

varit för handen;

då varan vid vederbörlig undersökning

befunnits innehålla arsenik eller

annat giftigt ämne i sådan myckenhet,

att varan enligt gällande

giftstadga icke må hållas till salu;

då varan befunnits icke överensstämma

med ingånget köpeavtal och

ej blivit här i riket nyttjad;

då tullavgiften för varan uppenbarligen

blivit av förbiseende erlagd

och varan ej blivit här i riket nyttjad;

eller

1 Senaste lydelse av 6 och 10 §§, se 1950:194.

§§ förordningen den 4 oktober 1929

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

6 §.

Förutom i fall, som avses i 2—5

§§, må restitution av tull (särskild

restitution) kunna medgivas,

a) i fråga---skäl föreligga;

b) vid återutförsel av från tullverket

utlämnad vara:

då beträffande varan förutsättningar

för tullfrihet under viss tid

enligt tulltaxeförordningen uppenbarligen

varit för handen;

då varan vid vederbörlig undersökning

befunnits innehålla arsenik eller

annat giftigt ämne i sådan myckenhet,

att varan enligt gällande

giftstadga icke må hållas till salu;

då varan på grund av fel eller eljest

befunnits icke överensstämma

med ingånget köpeavtal och ej blivit

här i riket nyttjad eller utbjuden till

försäljning, dock att restitution må

kunna medgivas beträffande vara,

som nyttjats endast i samband med

provning eller under därmed jämförliga

förhållanden, ävensom beträffande

till försäljning utbjuden vara i

fall då utbjudandet ägt rum utan att

felet i varan varit känt eller ock skett

uteslutande i syfte att begränsa den

kostnad och skada, som förorsakats

av felet;

då tullavgiften för varan uppenbarligen

blivit av förbiseende erlagd

och varan ej blivit här i riket nyttjad;

eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr t5.

(Gällande lydelse)

då eljest synnerliga skäl föreligga.

Tullrestitution enligt punkt b) må

åtnjutas, allenast för så vitt varan

inom sex månader efter införseln

återutförts av den, som infört varan.

Har transportmedel,----tull
kontroll

förstöres.

Har eljest---kunnat råda.

10 §.

På prövning av Konungen skall bero,

huruvida i särskilda fall utsträckning

av de i 2, 3 och 3 a §§ fastställda

tidrymder må medgivas. Likaledes

skall på prövning av Konungen

bero, huruvida tullrestitution, som

avses i nämnda paragrafer, må medgivas

jämväl i det fall, att hinder

uppstått för artiklarnas användning

för de i sagda paragrafer omförmälda

arbeten och artiklarna på grund

därav återutföras, liksom ock i det

fall, att det för sökanden skulle medföra

synnerlig kostnad eller olägenhet

att visa, att de använda artiklarna

äro av utländskt ursprung, men

han ådagalagt, att de till myckenhet

och beskaffenhet överensstämma med

de av honom införda.

(Föreslagen lydelse)

då eljest synnerliga skäl föreligga.

Tullrestitution enligt punkt b) må

åtnjutas, allenast för så vitt varan

inom sex månader efter införseln

återutförts av den, som infört varan.

Då särskilda skäl föreligga må dock

generaltullstyrelsen i fråga om vara,

som befunnits icke överensstämma

med ingånget köpeavtal, medgiva, att

restitution må åtnjutas även om återutförseln

skett efter utgången av

nämnda tid å sex månader.

Har transportmedel, -—--tull
kontroll

förstöres.

Har eljest---kunnat råda.

10 §.

Generaltullstyrelsen må i särskilda

fall medgiva utsträckning av de i 2,

3 och 3 a §§ fastställda tidrymder.

Likaledes må generaltullstyrelsen

medgiva, att tullrestitution, som avses

i nämnda paragrafer, må åtnjutas

jämväl i det fall, att hinder uppstått

för artiklarnas användning för

de i sagda paragrafer omförmälda arbeten

och artiklarna på grund därav

återutföras, liksom ock i det fall, att

det för sökanden skulle medföra synnerlig

kostnad eller olägenhet att visa,

att de använda artiklarna äro av

utländskt ursprung, men han ådagalagt,

att de till myckenhet och beskaffenhet

överensstämma med de av

honom införda.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

14 januari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om vissa

ändringar i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

och anför därvid följande.

Fråga om ändring av 6 § tullrestitutionsförordningen

I till Kungl. Maj :t ställda, den 9 mars och den 19 november 1954 dagtecknade

framställningar har Stockholms handelskammare hemställt om

vissa ändringar av 6 § tullrestitutionsförordningen. över den förstnämnda

framställningen har generaltullstyrelsen avgivit utlåtande den 9 september

1954, varvid tillika överlämnats en till generaltullstyrelsen ställd skrift

i samma ämne från Sveriges pianoförbund, över den senare framställningen

har yttranden avgivits av generaltullstyrelsen den 18 december 1954 och

av kommerskollegium den 21 i samma månad.

Gällande bestämmelser. Enligt 6 § b) tredje avsnittet tullrestitutionsförordningen

må restitution av tull (särskild restitution) kunna medgivas vid

återutförsel av från tullverket utlämnad vara, då varan befunnits icke överensstämma

med ingånget köpeavtal och ej blivit här i riket nyttjad. Jämlikt

andra stycket samma paragraf må restitution enligt punkt b) åtnjutas,

allenast för såvitt varan inom sex månader efter införseln återutförts av

den, som infört varan.

Bestämmelser om rätt till restitution av tull för återutförda varor, som

icke överensstämt med ingånget köpeavtal, tillkom efter förslag i proposition

nr 215 till 1925 års riksdag. Ursprungligen föreskrevs — utöver vad

som nu gäller — det villkoret, att varan skulle visas icke ha blivit här i riket

till annan överlåten eller till försäljning utbjuden. Beträffande detta

villkor framhöll departementschefen i propositionen att såväl statsverkets

som skilda näringars intressen krävde, att tullrestitution icke medgåves, då

varan på ett eller annat sätt kommit till användning i den fria rörelsen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45. :5

Ifrågavarande villkor slopades i samband med tillkomsten av den nu gällande

tullrestitutionsförordningen (se prop. 1929: 66). Departementschefen

uttalade i propositionen följande.

För egen del hyser jag den uppfattningen, att förbudet i fråga kan bortfalla.

Det må nämligen erinras, att bestämmelserna rörande särskild restitution

icke hava samma karaktär som de övriga restitutionsbestämmelserna.

Under det att industri- och handelsrestitution tillkommer näringsidkaren

såsom en ovillkorlig rätt, därest lämplighetsprövningen utfallit till hans

förmån och föreskrivna kontrollföreskrifter iakttagas, är medgivandet av

särskild restitution beroende på prövning från fall till fall. Även om de

formella förutsättningarna för medgivande av särskild restitution skulle

föreligga, kan sålunda ansökan härom avslås, därest utredningen givit vid

handen, att varorna utbjudits till försäljning men sedermera återutförts

endast på grund av att de här icke funnit beräknad avsättning. Givetvis

bör i dylika fall restitution också förvägras. Ett borttagande ur författningstexten

av förbudet mot varornas utbjudning'' till försäljning skulle därför

i praktiken endast medföra den ändringen, att undantag från förbudet

kunde medgivas, då nödig garanti funnes för att ansökningen icke tillkommit

i illojalt syfte.

Vid prövning av frågor om restitution av tull för återutförda varor, som

icke överensstämt med ingånget köpeavtal och som salubjudits här i riket,

har det berörda författningsrummet tolkats synnerligen restriktivt. Sålunda

har restitution icke medgivits i andra fall än då felet i varan upptäckts

först efter det varan salubjudits och utbjudandet till försäljning således

skett i god tro vad angår varans beskaffenhet. Denna tolkning har kommit

till uttryck bl. a. i flera regeringsrättsutslag.

Stockholms handelskammares och pianoförbundets framställningar. Stockholms

handelskammares första framställning syftar till sådan ändring av

tullrestitutionsförordningen, att den för erhållande av restitution fastställda

tidsfristen å sex månader förlänges till tolv månader samt att sådant nyttjande

som erfordras för fastställande av importerad varas kontraktsenlighet

icke skall utgöra hinder mot restitution.

Handelskammaren uttalar, att gällande bestämmelser förutsätter, att importören

— utan att nyttja införd vara — skulle kunna inom sex månader

fastställa, att varan icke är kontraktsenlig och inom samma tid hinna träffa

överenskommelse med den utländske säljaren om varans återtagande.

Handelskammaren anför följande.

I praktiken har det ofta visat sig vara svårt att uppfylla dessa förutsättningar.

Inom Handelskammarens verksamhetsområde sysselsatta företag

ha inför Handelskammaren bl. a. hävdat, att då det gäller vissa tyngre maskiner

såsom lantbruks-, skogsbruks-, byggnads- och vägmaskiner eventuella

konstruktionsfel icke läte sig fastställa förrän efter viss tids praktiskt

bruk samt att maskinerna ofta icke komine till användning förrän relativt

lång tid efter importtillfället, eftersom de icke sällan nyttjades endast under

sommarhalvåret eller endast under vinterhalvåret. Förhandenvaron av

konstruktionsfel, som omöjliggöra maskinernas fortsatta användning, kunde

alltså i dessa fall icke ens konstateras inom sexmånadsfristen, än mind
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 45.

re kunde den utländske fabrikanten inom denna tid förmås att gå med på

ett utbyte av maskinen. På grund av tullrestitutionsförordningens restriktiva

bestämmelser är i dessa fall importören urståndsatt att erhålla särskild

tullrestitution. Möjlighet föreligger visserligen för importören att återutlöra

varan för reparation i enlighet med § 9 i tulltaxeförordningen, men

ett sådant förfarande förutsätter, att samma maskin efter utförseln sedermera

återinföres, och den svenska köparen blir därigenom nödsakad avvara

maskinen under den tid som åtgår för reparation och transport till och

irån leverantörens fabrik. Många gånger förorsaka dessutom dylika reparationer

högre kostnader än om en helt ny produkt finge levereras; då fråga

ar om rena konstruktionsfel, vilka här närmast åsyftas, har felet i fråga

kanske redan föranlett tillverkaren att vidtaga sådana konstruktionsändringar,

att han skulle ur den,löpande produktionen omedelbart kunna ställa

till förfogande en ny funktionsduglig maskin. En förlängning av tidsfristen

för erhållande av särskild tullrestitution från sex till tolv månader

skulle enligt Handelskammarens mening vara ägnad att förebygga här angivna

otillfredsställande förhållanden.

I fortsättningen erinrar handelskammaren att berörda bestämmelser icke

i praxis ansetts hindra importören att prova varan. Eftersom emellertid

den impoi terade Ararans användning för produktivt arbete i princip ansetts

utgöra hinder för tullrestitution, vore det enligt handelskammarens mening

önskvärt, om förevarande författningsbestämmelse förtydligades så

att sådant nyttjande som måste anses erforderligt för fastställande av en

varas kontraktsenlighet icke får utgöra hinder för restitution, även om varan

därvid använts för produktivt ändamål.

Sveriges pianoförbund påpekar att fem års garanti lämnas för de flesta

utländska pianofabrikat som importeras till Sverige. Icke sällan inträffade,

att instrumentet försalts till kunder, som dröjer åtskilliga månader med

reklamationen. Pianoförbundet anför följande.

Nyligen lia rapporterats fall där ett par instrument gått tillbaka till en

tysk fabrik efter nära tva år. Enligt uppgift rör det sig icke om rena undantagsfall,

utan förekommer detta med jämna mellanrum hos alla större

importörer. Med nuvarande tullrestitutionen har det i dessa fall blivit en

dubbel tullavgift på instrumentköpet. Eftersom denna utgift måste bäras

av importören eller den utländske leverantören, bli dessa mindre benägna

att erkänna att garantifel föreligger än de skulle vara om det fanns möjlighet

till restitution av den första tullavgiften eller eftergift av den senare.

I de fall där importören respektive den utländske leverantören går med på

att taga tillbaka instrumentet är instrumentet att anse som icke överensstämmande

med det ingångna köpeavtalet.

Om den i författningen bestämda tidsfristen förlängdes till mer än sex

månader och bestämmelsen i övrigt tolkades generöst skulle visserligen enligt

förbundet tullrestitution kunna medgivas även i de nu åsyftade fallen.

Förbundet anser emellertid det icke vara helt tillfredsställande med en bestämmelse,

som fixerar ifrågavarande tidsfrist utan att möjlighet gives till

förlängning i vissa fall. Förbundet förordar därför, att generaltullstyrelsen

erhåller rätt att medgiva tullrestitution i vissa fall även då den i författningen

bestämda tidsfristen överskridits. I övrigt instämmer förbundet i

handelskammarens framställning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr bo.

I sin framställning den 19 november 1954 yrkar Stockholms handelskammare

på sådan ändring av ifrågavarande lagrum, att det av lagtexten otvetydigt

framgår, att restitution må medgivas även i sådana fall, då sökanden

på begäran av leverantören utbjudit varan till försäljning i riket och detta

icke skett i illojalt syfte.

Handelskammaren erinrar om att restitution i nu berörda fall icke ansåges

kunna medgivas enligt den praxis som utbildats. Handelskammaren anför

härvidlag följande.

Handelskammaren har uppmärksammat, att Generaltullstyrelsen alltjämt

synes känna sig bunden av vissa äldre regeringsrättsutslag, vilket försvårar

en i Handelskammarens mening riktig och ändamålsenlig tillämpning av

restitutionsförordningen. Det är nämligen vanligt inom affärslivet, att en

köpare, vilken icke själv velat godkänna ett felaktigt varuparti, ställt sig

till säljarens förfogande för att söka avsätta detta, varigenom den utländske

säljaren besparas kostnader och besvär. En sådan medverkan från köparens

sida borde enligt Handelskammarens mening icke betaga honom möjligheten

att, därest han misslyckas med att sälja partiet, erhålla restitution vid

dess återutförsel. Sådana fall borde prövas individuellt med beaktande av

det bakom erbjudandet liggande syftet.

Yttrandena. Generaltullstyrelsen förordar i sitt yttrande över handelskammarens

första framställning att möjlighet tillskapas att — i likhet med

vad gäller enligt 10 § tullrestitutionsförordningen i fråga om allmän industri-,

varvsindustri- och flygindustrirestitution — dispensvis medgiva utsträckning

av den nu gällande sexmånadersfristen, om erforderligt även utöver

ett år. Sådan utsträckning synes emellertid enligt styrelsen icke böra medgivas,

med mindre särskilda skäl kan åberopas för att sexmånadersfristen

överskridits. Prövningen av dispensfrågan skulle enligt förslaget kunna

överlåtas på generaltullstyrelsen. Styrelsen tillstyrker vidare en sådan jämkning

av bestämmelsen, att viss frihet lämnas att i praxis bedöma i vad mån

varans nyttjande bör anses utgöra hinder för restitution.

Styrelsen erinrar om att den ifrågavarande tidsfristen ursprungligen omfattat

tre månader. Utsträckningen av tremånadersfristen till sex månader

skedde 1929 i samband med tullrestitutionsförordningens tillkomst och motiverades

huvudsakligen med att bristfälligheter i en vara ofta upptäcktes

först efter den kortare respittidens utgång. I övrigt antör styrelsen följande.

De av handelskammaren anförda skälen för en ytterligare utsträckning

i omhandlade fall av berörda tidsfrist synas beaktansvärda. Dock torde

lämpligheten av en generell sådan utsträckning kunna ifrågasättas, bland

annat med hänsyn till att tullkontrollen försvåras, då mera avsevärd tid förflyter

mellan en varas införsel och återutförsel. I allmänhet torde vidare enligt

styrelsens erfarenhet den nu gällande sexmånadersfristen vara tillfyllest.

Under åren 1950—1953 har styrelsen av omkring ettusen prövade ansökningar

om särskild restitution enligt (i § b) — vilka ansökningar med

få undantag avsett varor, som befunnits icke överensstämma med ingånget

köpeavtal — avslagit allenast femtiotvå ansökningar på grund av att sexmånadersfristen

överskridits. I tio av de fall, då restitution icke kunnat

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

medgivas, har tiden mellan införseln och återutförseln överskridit ett år.

Det kan följaktligen förutsättas, att en utsträckning av tidsfristen till ett

år icke skulle tillgodose alla fall, där eljest förutsättningar för tullrestitution

föreligga. Av den av Sveriges Pianoförbund ingivna skriften framgår också,

att för den bransch, förbundet representerar, eu ettårsfrist icke alltid skulle

vara tillfyllest.

Beträffande frågan i vad mån varas nyttjande skall anses som hinder för

tullrestitution uttalar styrelsen följande.

Vad angår det för åtnjutande av restitution föreskrivna villkoret, att

varan ej blivit här i riket nyttjad, har detsamma i praktiken ansetts icke

böra utgöra hinder för medgivande av restitution i vissa fall, då fel å varan

upptäckts först i samband med att varan tagits i bruk och det ej kan läggas

importören till last att felet icke upptäckts tidigare. Ett visst stöd för en

sådan tillämpning utgör Kungl. Maj :ts utslag den 27 maj 1942 på besvär

av Bröderna Ivarsson aktiebolag (RÅ ref. nr 30). Restitution har emellertid

i dylika fall förvägrats av styrelsen, om varan efter felets upptäckande

nyttjats utöver vad som erfordrats för ytterligare avprovning eller, vad

angår maskiner och dylika artiklar, om över huvud taget produktivt arbete

annat än i mindre omfattning utförts med varan.

Restitution för varor, som på sätt ovan sagts tagits i bruk, ifrågasättes

allenast i ringa omfattning. Sålunda har styrelsen under åren 1952, 1953

och första halvåret 1954 haft att pröva sammanlagt endast åtta sådana fall,

varav restitution medgivits i fyra fall.

I sitt yttrande över handelskammarens framställning den 19 november

1954 föreslår generaltullstyrelsen, att berörda lagrum ändras så att restitution

må kunna medgivas även beträffande till försäljning utbjuden vara

i fall då utbjudandet ägt rum utan att felet i varan varit känt eller ock

skett uteslutande i syfte att begränsa den kostnad och skada, som förorsakats

av felet.

Styrelsen, som vid sitt yttrande fogat förslag till författningsändringar,

anför bl. a. följande.

Såsom torde framgå av den remitterade framställningen avser handelskammaren,

att möjlighet skulle beredas för tullrestitution vid utförsel av

vara, som leverantören förklarat sig villig taga i retur på grund av varans

bristande överensstämmelse med köpeavtal men som för besparing av kostnader

och besvär för leverantören på dennes begäran och för hans räkning

utbjudits till försäljning utan att dock sådan försäljning kommit till stånd^

önskemål om en sådan författningstillämpning har i ett flertal fall kommit

till uttryck i yttranden, som på styrelsens begäran avgivits av Stockholms

handelskammare och andra handelskammare i riket vid inträffade

likartade fall.

Frågan huruvida restitution bör kunna åtnjutas under nyssnämnda omständigheter

torde närmast sammanhänga med bedömningen, huruvida i

sådana fall en ur allmän näringssynpunkt olämplig konkurrens må anses

därigenom bli möjliggjord, eller med andra ord i första hand beröra näringslivets

egna intressen. Ur statsfinansiell synpunkt synes icke vara något

att erinra mot att möjlighet till tullrestitution medgives under ifrågavarande

omständigheter. För motverkande av missbruk torde dock i dessa fall jämförelsevis

stränga krav böra upprätthållas beträffande tillförlitligheten av

lämnade uppgifter angående de åberopade omständigheterna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

9

I fråga om vara, som utbjudits till försäljning utan vetskap om felet i

varan, innebär ändringsförslaget endast en legalisering av hittills tillämpad

tolkning av författningen. Beträffande vara, som utbjudits i syfte att

begränsa uppkommen kostnad och skada, har icke i författningsförslaget

medtagits det villkoret, att utbudet skall ske på leverantörens begäran. Det

torde emellertid böra förutsättas, att utbudet sker först sedan leverantör

och importör enats om att i syfte att undvika de med en returnering förenade

kostnaderna utbjuda varan här i riket för annat ändamål än det

ursprungligen avsedda. Styrelsen förutsätter vidare, att, därest en författningsändring

skulle genomföras i denna del, tillämpningen kommer att ske

med återhållsamhet och begränsas till fall, där bristande överensstämmelse

med köpeavtalet klart ådagalagts.

Kommerskollegium har förklarat att icke något syntes vara att erinra mot

bifall till handelskammarens sist ingivna framställning.

Departementschefen. Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår

kan under vissa i 6 § tullrestitutionsförordningen angivna villkor restitution

av tull medgivas vid återutförsel av vara, som befunnits icke överensstämma

med ingånget köpeavtal. För sådant medgivande kräves dels, att

varan icke här i riket nyttjats, dels att densamma återutförts inom sex månader

efter införseln. Då vara före utförseln utbjudits till försäljning har

enligt praxis restitution ansetts kunna medgivas endast då fel i varan upptäckts

först efter det att den salubjudits.

1 de föreliggande framställningarna har hemställts om vissa lättnader i

villkoren för restitution. Sålunda hemställer Stockholms handelskammare

att tidsfristen utsträckes från 6 till 12 månader. Sveriges pianoförbund ansluter

sig till detta förslag, men önskar därutöver att generaltullstyrelsen

erhåller befogenhet att i särskilda fall bevilja ytterligare förlängning.

Den i ärendet förebragta utredningen visar att den nuvarande sexmånadersfristen

torde vara tillräcklig för flertalet restitutionsfall. En generell utsträckning

av tiden till 12 månader skulle troligen leda till att tiden mellan

en varas införsel och återutförsel över lag förlängdes, vilket givetvis skulle

vara olägligt ur kontrollsynpunkt. Å andra sidan kan man icke bortse från

att i det särskilda fallet omständigheterna kunna vara sådana att vederbörande

icke haft möjlighet återutföra varan inom sexmånadersfristen. För

att kunna tillgodose berättigade önskemål om restitution i dessa fall bör —

såsom även generallullstyrelsen föreslagit — möjlighet öppnas att dispensvägen

erhålla förlängning av tidsfristen. Jag vill i detta sammanhang erinra

om att dispensmöjligheten redan står till buds vid s. k. industrirestilution,

som regleras i 2, 3 och 3a §§ restitutionsförordningen. Jag förordar sålunda

att generaltullstyrelsen erhåller befogenhet att, om särskilda skäl föreligger,

medgiva förlängning av sexmånadersfristen. Någon bestämd maximitid torde

därvid icke böra angivas i författningen utan torde det få ankomma på

generaltullstyrelsen att avgöra förutsättningarna för restitution från fall till

fall.

2 Bilwng till riksdagens protokoll li)!>5. 1 samt. .Yr 4ä

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr i5.

De förslag i övrigt till jämkning av 6 § tullrestitutionsförordningen, som

framlagts av generaltullstyrelsen och vilka i allt väsentligt torde tillgodose

de i förevarande sammanhang framförda önskemålen, föranleder ingen erinran

från min sida. Jag tillstyrker sålunda att det nuvarande förbudet mot

att varan ej blivit här i riket nyttjad uppmjukas så att restitution skall kunna

medgivas beträffande vara, som nyttjats endast i samband med provning

eller under därmed jämförliga förhållanden. Vidare tillstyrker jag att hinder

mot restitution ej skall föreligga beträffande till försäljning utbjuden

vara, då utbjudandet skett uteslutande i syfte att begränsa den kostnad och

skada, som förorsakats av ett fel i varan. I samband härmed bör den i praxis

redan godtagna regeln, att restitution kan medgivas i sådana fall då felet

i varan upptäckts först efter det varan salubjudits och utbjudandet till försäljning

således skett i god tro vad angår varans beskaffenhet, direkt upptagas

i författningstexten.

Viss fråga rörande dispens enligt 10 § tullrestitutionsförordningen

I förevarande sammanhang torde jag få anmäla ytterligare en fråga rörande

tullrestitutionsförordningen.

Enligt 7 § tullrestitutionsförordningen ankommer det på generaltullstyrelsen

att pröva fråga om rätt till bl. a. allmän industrirestitution, varvsindustrirestitution

och flygindustrirestitution ävensom fastställa erforderliga

villkor för rättighetens åtnjutande. I vissa frågor rörande nämnda slag av

tullrestitution skall emellertid enligt 10 § beslut fattas av Konungen. Så är

fallet i fråga om utsträckning av de i förordningen stadgade tidsfristerna

för bevarande av restitutionsrätten. På Kungl. Maj :ts prövning beror vidare

huruvida tullrestitution må medgivas jämväl i det fall, att hinder uppstått

för de införda materialiernas användning och dessa på grund därav återutföres.

Slutligen ankommer det på Kungl. Maj :t att medgiva restitution i

det fall, att det för sökanden skulle medföra synnerlig kostnad eller olägenhet

att visa, att de använda artiklarna är av utländskt ursprung, men

han ådagalagt, att de till myckenhet och beskaffenhet överensstämmer med

de av honom införda.

Beslut i nu nämnda ärenden meddelas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Före avgörandet

infordras regelmässigt yttrande från generaltullstyrelsen, som verkställer

erforderlig utredning och avger eget utlåtande.

Vid införandet av ifrågavarande bestämmelser utvecklades icke närmare

de skäl som föranledde att prövningen i berörda ärenden lämnades åt Kungl.

Maj :t. Det synes emellertid icke numera föreligga någon anledning att

längre bibehålla den sålunda införda ordningen. En fast praxis har utbildats

på området och några särskilda frågor av beskaffenhet att böra direkt

underställas Kungl. Maj :t torde icke uppkomma i dessa ärenden. Ur tullteknisk

synpunkt torde för övrigt nu avsedda medgivanden ofta vara av

mindre betydelse.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

11

Med hänsyn till angivna förhållanden synes prövningen i ifrågavarande

dispensärenden kunna överföras till generaltullstyrelsen. En sådan åtgärd

skulle innebära en i och för sig önskvärd rationalisering. Jag förordar

sålunda att 10 § tullrestitutionsförordningen ändras i enlighet härmed.

Självfallet skall den som är missnöjd med generaltullstyrelsens beslut kunna

i vanlig ordning genom besvär underställa ärendet Kungl. Maj :ts prövning.

Enligt nu gällande bestämmelser torde ett besvärsärende av detta slag

komma att handläggas av regeringsrätten. Jag vill emellertid erinra om att

frågan angående kompetensfördelningen mellan regeringsrätten och Kungl.

Maj :t i statsrådet för närvarande är under utredning genom särskild utredningsman.

Det kan naturligtvis ifrågasättas huruvida icke besvär i förevarande

dispensärenden, där det ju många gånger är rena skälighetsfrågor,

som föreligger till bedömande, borde avgöras i statsrådet. Jag förutsätter

att detta spörsmål uppmärksammas vid den nu pågående utredningen.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 och 10 §§ förordningen

den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution. Jag hemställer,

att detta författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl-lngmar Edstrand

550001. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:73 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse ~dv 6 och 10 §§ förordningen den 4 oktober 1929 a1 i texten
  2. BevU 1955:6 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 6 och 10 §§ förordningen den 4 oktober 1929 s. 1 i texten