Sök i Ratio Lex

Angående ersättning i vissa fall i finledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom

1955-01-04 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:49, Angående ersättning i vissa fall i finledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49

1

Nr 49

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning

i vissa fall i finledning av olycksfall i arbete eller

yrkessjukdom; given Stockholms slott den 4 januari

1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

4 januari 1955.

Närvarande

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, uppkomna frågor om

ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom

samt anför.

1—47 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 49.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 49

Ersättning i anledning av olycksfall i arbete

1. Greta Claesson

Lagbestämmelser

Enligt 7 § i 1916 års olycksfallsförsäkringslag i dess lydelse under åren

1949—1954 skulle vid olycksfall i arbete, som medfört den skadades död,

1 ersättning utgivas — förutom begravningshjälp — livränta till vissa efterlevande.

Sålunda skulle änka, när äktenskapet slutits före olycksfallet, så

länge hon levde ogift erhålla livränta med en tredjedel av den avlidnes

årliga arbetsförtjänst, beräknad efter de i 9 § nämnda lag stadgade grunderna.

Ersättningsfrågans tidigare behandling

Skifferarbetaren vid Svenska skiifferoljeaktiebolaget Erland Persson avled

den 6 november 1953 till följd av olycksfall i arbete.

Av de handlingar, som jämte anmälan om olycksfallet ingavs till riksförsäkringsanstalten,

framgår att Persson var ogift, att han sedan år 1941

sammanlevat med Agda Margareta (Greta) Claesson, född 1901, samt att han

med henne hade en dotter, född 1944.

Genom beslut den 16 december 1953 tillerkände riksförsäkringsanstalten

dödsboet efter Persson begravningshjälp samt dottern livränta med 1 200

kronor för år tills hon uppnått 16 års ålder. Någon livränta kunde däremot

icke utgå till Greta Claesson, enär hon icke varit gift med den omkomne.

Föreliggande framställning jämte yttrande

I en den 16 mars 1954 till socialdepartementet inkommen skrivelse har

Greta Claesson hemställt om livränta efter den avlidne.

Av tillgängliga handlingar framgår, att behållningen efter den avlidne

enligt upprättad bouppteckning uppgått till 268 kronor; dödsbodelägarna

hade avstått sin arvsrätt till nyssnämnda dotter. Greta Claesson hade för år

1952 icke blivit påförd skatt till vare sig stat eller kommun. Tillsammans

med en son i tidigare äktenskap äger hon en jordbruksfastighet, taxerad

till 9 300 kronor. Gården brukas huvudsakligen av Greta Claesson, medan

sonen har anställning som verkstadsarbetare. I övrigt har hon ett banktillgodohavande

å 2 000 kronor, men häftar i skuld för ca 1 500 kronor.

Hennes arbetsförmåga är till följd av ett lyte nedsatt med ca 35 %.

Riksförsäkringsanstalten har inhämtat, att Greta Claesson och den avlidne

enligt trovärdiga uppgifter haft för avsikt att ingå äktenskap med

varandra och att de allmänt betraktats som gifta. Om olycksfallsförsäkringslagen

varit tillämplig, skulle Greta Claesson ha tillerkänts livränta med

2 400 kronor för år, räknat fr. o. m. den 7 november 1953 så länge hon

lever ogift. Anstalten tillstyrker ersättning jämlikt grunderna i olycksfallsförsäkringslagen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 49

3

Ersättning i anledning av silikos

Lagbestämmelser

I den i lagen den 14 juni 1929 om försäkring för vissa yrkessjukdomar

upptagna förteckningen över ämnen, vilka framkallar sådana yrkessjukdomar

å vilka ifrågavarande lag är tillämplig, infördes stendamm genom

lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 1931. Härigenom blev lagen

tillämplig på yrkessjukdomen silikos (stendammlunga), dock endast där

arbetaren efter ingången av år 1931 varit sysselsatt med arbete i verksamhet,

där arbetarna är utsatta för inverkan av den art, som framkallar sjukdomen.

Såsom förutsättning för ersättningsrätt för silikos gäller vidare enligt

3 § i lagen (enligt paragrafens lydelse efter lagändring år 1936), att arbetaren

inom tio år -före dagen för sjukdomens yppande varit sysselsatt med

arbete i verksamhet, där risk föreligger att ådraga sig -sjukdomen.

2. Karl Arvid Ivström

Karl Arvid Ivström, född 1881, var under åren 1899—1912 huvudsakligen

sysselsatt med såsom silikosifarligt -ansett arbete hos vissa gruvbolag.

Åren 1912—1944 arbetade han som gruvbyggare; enligt en inom riksförsäkringsanstalten

gjord utredning har han varit i silikosfarligt arbete i

vart fall senast omkring år 1915. Vid olycksfall i arbete år 1944 ådrog sig

Ivström skador i ett ben med efterföljande lungemboli. Han har därefter i

stort -sett icke kunnat utföra något arbete.

Ersättningsfrågans tidigare behandling

År 1951 inkom till riksförsäkringsans-talten ett antal röntgenfilmer, som

tagits av Ivströms lungor under åren 1946—1951. Docenten Torsten Bruce

ansåg, att röntgenbilderna visade silikosförändringar. Sedan utredningen

kompletterats, inhämtades yttrande jämväl av docenten Gunnar Jönsson,

som uttalade att det vore omöjligt att enbart med ledning av röntgenfyndet

utesluta silikos, även om denna måste anses mindre sannolik. Bruce ansåg

i förnyat yttrande, att silikos finge anses yppad den 5 februari 1946. Riksförsäkringsanstalten

förklarade, att även om röntgenfyndet -sistnämnda dag

utvisade silikos, någon ersättning icke kunde utgå, enär Ivström icke varit

sysselsatt i farligt arbete inom tio år dessförinnan.

Förnyad framställning från Ivström föranledde ingen ändring hos vare

sig riksföns-äkringsanstalten eller försäkringsrådet.

Föreliggande framställning jämte yttranden

Riksförsäkringsanstalten har med eget yttrande överlämnat eu av

Svenska Gruvindustriarbetareförbundet i Grängesberg gjord, till anstalten

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 49

den 27 september 1952 inkommen framställning om ersättning till Ivström

på grund av sjukdomen.

Anstalten har föranstaltat om ny röntgenundersökning av I vs t rom s

lungor genom centraldispensärläkaren i Borlänge. Denne anser sig finna

tecken till genomgången lungsäcksinflammation, till en troligen föga eller

icke alls aktiv lungtuberkulos och sannolikt till silikos stadium II. Efter

granskningen av samtliga röntgenbilder har docenten Jönsson uttalat, att

lungförändringarna icke heller vid de senaste undersökningarna hade något

för silikos karakteristiskt utseende, men att det liksom förut vore omöjligt

att enbart med ledning av röntgenfyndet utesluta förekomsten av silikos

stadium II. Silikotiska processer kunde döljas bakom de förändringar, som

dominerade bilden.

Efter undersökning av Ivströms lungor har docenten Bruce uttalat, att

de vid röntgenundersökningen konstaterade förändringarna icke uteslutande

vore beroende på silikos, men att med hänsyn till röntgenbildernas

utseende möjligheten av silikos stadium I (—II) måste tagas i beräkning.

Nedsättningen av Ivströms arbetsförmåga berodde i första hand på en uttalad

åderförkalkning. Därjämte lede Ivström av förhöjt blodtryck och

sockersjuka. Lungsjukdomen vore i jämförelse med nu nämnda sjukdomstillstånd

av förhållandevis underordnad betydelse. Den vore dock så uttalad,

att den inverkade på hans förmåga att utföra kroppsarbete. Det förefölle

skäligt att uppskatta den av lungsjukdomen orsakade nedsättningen

av arbetsförmågan till 33Vs %.

Senare har docenten Jönsson funnit silikosmisstänkta förändringar jämväl

å en röntgenbild av den 15 januari 1946.

Riksförsäkringsanstalten finner sig böra räkna med möjligheten, att

silikos kan anses yppad hos Ivström den 15 januari 1946.

Ivström har i sin egenskap av vaktmästare en inkomst av 720 kronor

för år. På grund av kvarvarande men efter olycksfallet år 1944 åtnjuter

han dessutom livränta med 650 kronor för år från riksförsäkringsanstalten.

Vidare åtnjuter han ålderspension jämte indextillägg. Han äger icke vare

sig fast egendom eller sparkapital. Han har dock heller icke några skulder.

Hans hustru, född 1893, tjänstgör som postombud med en avlöning av

ca 129 kronor för månad. Makarna bär fyra barn, vilka alla är gifta. De

bidrager icke till föräldrarnas försörjning.

Riksförsäkringsanstalten vill för sin del icke göra någon erinran mot

ersättning jämlikt grunderna i yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Försäkringsrådet har inhämtat yttrande av professor Alf Westergren.

Det bör här framhållas, att den dittills presterade tekniska utredningen begränsade

tiden för Ivströms sysselsättning i farligt arbete till i stort sett

åren 1910—1912. Från denna utgångspunkt anförde Westergren, att silikosdiagnosen

vore särdeles tveksam, liksom även den eventuella silikosens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49

5

andel i nedsättningen av arbetsförmågan. Med generös tillämpning av

yrkessjukdomsförsäkringslagen kunde fallets godtagande, resp. en livräntesats

av 33Vs % dock tillstyrkas. Om emellertid farligt arbete förekommit i

nämnvärd omfattning före år 1910, syntes möjligheterna av ett visst inslag

av silikos mer beaktansvärda.

Försäkringsrådet har låtit verkställa en kompletterande utredning rörande

Ivströms arbete åren 1895—1909 och därvid från tekniska avdelningen å

riksförsäkringsanstaltens försäkringsbyrå erhållit besked om att Ivströms

arbete åren 1899—1909 torde vara att hänföra till silikosfarligt arbete.

Rådet instämmer i rikförsäkringsanstaltens utlåtande.

3. Joel Karlsson

Jod Karlsson, född 1892, var under åren 1915—1948 anställd vid

AB Zinkgruvor, därvid han fram till år 1946 huvudsakligen var sysselsatt

med torrborrning under jord i Kalvsbäckens gruva. Han avbröt sitt arbete

den 20 april 1948, från vilken dag han varit sysselsatt med jordbruksarbete.

Ersättningsfrågans tidigare behandling

År 1950 inkom till vederbörande försäkringsbolag anmälan, att Karlsson

ådragit sig silikos. Av anmälningen framgick, att Karlsson första gången

sökt läkare den 8 november 1945. Enligt ett av sanatorieläkaren Åke Björklund

år 1950 utfärdat läkarintyg hade Karlsson sedan år 1948 besvärats av

andfåddhet och hjärtklappning. Hans arbetsförmåga var nedsatt för all

framtid. Björklund ställde diagnosen ».silikos I?».

Sedan försäkringsbolaget införskaffat samtliga röntgenbilder uttalade

docenten Gunnar Jönsson, att vissa processer syntes på båda lungorna, men

att bilden icke vore karakteristisk för silikos. Även om några positiva hållpunkter

för silikos ej funnes, kunde dock en samtidig förekomst av denna

sjukdom stadium I ej uteslutas. Försäkringsbolaget fann silikos ej yppad.

Försäkringsrådet, hos vilket Karlsson anförde besvär, inhämtade yttrande

av professor Alf Westergren, som uttalade, att röntgenfilmer från

åren 1946, 1948 och 1950 icke visade någon på silikos tydande bild. Försäkringsrådet

fann ej skäl göra ändring i det överklagade beslutet.

I skrivelse till försäkringsbolaget år 1952 framhöll doktor Björklund,

att ny röntgenundersökning av Karlsson utvisat en ytterligare progress i

lungorna. Karlsson hade år 1952 vårdats på Falu lasarett under diagnosen

»Silicos? Morbus Schaumann?» Det hade ej ansetts helt bekräftat att Karlsson

led av morbus Schaumann, ehuru denna sjukdom ej heller kunde anses

utesluten. Den långvariga exposition (30 år i gruvarbete), för vilken Karlsson

varit utsatt, talade emellertid för att silikos kunde ha uppstått. Björklund

hemställde atl ärendet på nytt måtte upptagas till prövning.

Docenten Jönsson uttalade i yttrande över de senast tagna röntgenbil
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 49

derna, att dessa icke liknade någon av Jönsson känd form av silikos. Om

något inandat ämne vore orsak till de sjukliga förändringarna, måste detta

vara av annat slag än kiseldamm. Bilden liknade ej heller tuberkulos, och

någon bestämd diagnos vore inte möjlig att ställa. Det vore omöjligt att

enbart med ledning av röntgenfyndet utesluta en samtidig förekomst av

silikos istadium I—II.

Försäkringsbolaget fann silikos alltjämt icke yppad hos Karlsson.

Hos försäkringsrådet företedde Karlsson i samband med besvär över

bolagets beslut två läkarintyg, det ena av doktor Carl Gustaf Sundell vid

Grängesbergs sjukstuga och det andra av centraldispensärläkaren Erik

Adler i Borlänge. Sundell ansåg, att röntgenbilden visade tecken till silikos

stadium II—III. Lungbilden vore icke den vanliga för silikos men erfarenheterna

visade, att olika gruvor och olika bergarter ger ganska vitt skilda

röntgenbilder. Adler, som undersökt Karlsson i september 1952, ansåg att

tuberkulos kunde uteslutas samt att morbus Schauinann syntes osannolik,

liksom även en enbar silikos; däremot vore en kombination av silikos och

neoplasma antaglig.

Professor Westergren förklarade i yttrande till försäkringsrådet, att

röntgenbilden ej vore typisk för morbus Schaumann, men tycktes hellre

kunna tolkas så än som silikos. Tuberkulos vore osannolik. Möjligheten av

en kombination av morbus Schaumann och silikos syntes kunna diskuteras,

men då expositionen tydligen »ej innebure stark silikosmisstanke» och

röntgen närmast talade däremot förefölle fortfarande silikos ej vara yppad.

I förnyat yttrande framhöll Westergren, att något odisputabelt silikosfall

icke tycktes ha förekommit vid ifrågavarande gruva. Westergren redovisade

från Kalvsbäckens gruva endast tre fall, där silikosdiagnos godtagits.

I det ena fallet skedde detta med tvekan, i det andra anser Westergren

diagnosen obefogad och i det tredje kunde den sjukes silikos antagas

grundlagd i annat silikosfarligt arbete.

Föreliggande framställning jämte yttrande

Karlsson har i en till socialdepartementet den 9 januari 1954 inkommen

skrivelse hemställt om ersättning i anledning av sjukdomen.

Genom riksförsäkringsanstalten har yttrande inhämtats av docenten

Torsten Bruce, vilken anfört i huvudsak följande:

Karlsson är till följd av lungsjukdomen för framtiden oförmögen till

arbete. Om yrkessjukdomsförsäkringslagen vore tillämplig, skulle 100 %

livränta vara motiverad.

Även enligt min mening är Karlssons lungsjukdom okarakteristisk för

silikos. Det är sålunda otillfredsställande att tolka lungsjukdomen i sin

helhet som silikos i ett fall, där obetydliga förändringar påvisas först efter 30

års exposition och sjukdomen därefter progredicrar tämligen snabbt. I ett

fall där yrkosanainnesen är förenlig med uppkomst av silikos — och Karls
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 49

sons yrkesMstoria kan väl förklara uppkomst av silikos — är det emellertid

motbjudande att avvisa silikosdiagnosen, när ingen annan plausibel

diagnos kan presteras. Själv har jag förr varit betydligt mer benägen än nu

att icke godtaga diagnosen silikos annat än i skolifall. Erfarenheten bär

emellertid lärt, att atypiska fall av silikos finnas. Själv har jag sålunda

medverkat till att avvisa fall som silikos, där obduktionen sedermera tillrättalagt

misstaget. När yrkesanamnesen är förenlig med antagandet av

silikos och ingen annan diagnos kan ställas, plägar jag numera förorda,

att lungsjukdomen på sannolika skäl uppfattas som silikos intill dess att

annan diagnos presteras. Min uppfattning är, att det i Karlssons lungåkomma

ingår en silikoskomponent, och jag anser mig böra förorda, att

lungsjukdomen för närvarande i sin helhet tolkas som yrkessjukdom. Om

denna uppfattning framdeles visar sig felaktig får korrektion då ske.

Det har ansetts lämpligt att komplettera utredningen med uppgifter

rörande de tekniska betingelserna för uppkomsten av silikos hos arbetare

i Kalvsbäckens gruva. Från försäkringsbyråns tekniska avdelning hos riksförsäkringsanstalten

har i detta hänseende inhämtats, att den genomsnittliga

halten fri kvarts på det utbrutna materialet torde ligga vid ca 40 %.

Härtill kommer, att de arbetshygieniska förhållandena åtminstone under

Karlssons första tio arbetsår varit avsevärt sämre än senare. Bl. a. nämnes,

att ventilationen förbättrats under åren och att den riskabla torrborrningen

avsevärt inskränkts. Man har att räkna med att i Karlssons arbete över 30

år under jord i omförmälda gruva tekniska betingelser förelegat för hälsoskadlig

exposition av damm, bestående av oorganiskt ämne, och damm

bestående av fri kvarts.

Under hand har inhämtats, att Karlssons tillstånd är oförändrat. Han är

sedan hösten 1954 änkling. Han har ett kapital av 2 500 kronor samt en

fordran på 8 750 kronor för en jordbruksfastighet, som han år 1952 sålde

till sin dotter och måg. Hos dessa åtnjuter Karlsson fri bostad och vedbrand.

Sedan år 1952 uppbär Karlsson invalidpension såsom helinvalid.

Ersättning i anledning av lungtuberkulos

Enligt 1 § andra stycket 7) i lagen den 14 juni 1929 om försäkring för

vissa yrkessjukdomar åtnjöt viss personal, som var yrkesmässigt sysselsatt

i sjukvård, laboratoriearbete o. d., försäkringsskydd mot vissa epidemiska

sjukdomar. Därjämte omfattade lagen vissa särskilt angivna smittsamma

sjukdomar, dock ej tuberkulos.

Genom lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring har tuberkulosen

godtagits som yrkessjukdom under vissa betingelser. Enligt 6 § första

stycket c) förstås med yrkesskada i den mån Konungen så föreskriver

skada, som förorsakats bl. a. av smitta. I kungörelsen den 29 oktober 1954

(nr 644) med föreskrifter enligt 6 § första stycket c) lagen om yrkesskade
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

o Kungl. Maj:ts proposition nr 49

försäkring har till skada, som avses i nämnda lagrum, hänförts bl. a. dels

sjukdom, som ådragits i sysselsättning vid laboratorium, där arbete med

smittämnet bedrives, dels ock tuberkulos jämväl i annat fall såframt sjukdomen

ådragits vid medicinsk undersökning eller forskning å institution

eller laboratorium eller i sysselsättning vid sjukvårdsinrättning eller eljest

under yrkesmässigt utövande av sjukvård eller allmän hälsovård m. m.

4. Lilly Wallgren

Lilly Wallgren, född år 1923, var från november 1948 t. o. in. den 30 juni

1951 anstalld som biträde vid statens bakteriologiska laboratorium. Hon var

sjukleddg den 3 mars 1950—den 30 juni 1951 på grund av lungtuberkulos.

Tidigare behandlade ersättningsfrågor

Statens bakteriologiska laboratorium föreslog i november 1950, att Lilly

Wallgren skulle tillerkännas vissa löneförmåner under sin sjukledighet.

Laboratoriet uppgav följande.

I det mim, dar Lilly Wallgren arbetat, fanns eu autoklav till vilken transporterades

infekterad disk från tuberkulossektionen i och för avdödning

av kvarvarande tuberkelbakteriehaltigt material. Vid enstaka tillfällen hade

Lilly Wallgren biträtt vid den infekterade diskens instuvning i au to k laven.

Aven om detta arbete utföres med försiktighet, kan det icke undvikas att

en viss smittrisk föreligger. På grund härav är det icke uteslutet, att Lilly

Wallgren adragit sig tuberkulos under sin tjänstgöring vid laboratoriet.

Nagon Mman smittkälla i hennes omgivning bär icke kunnat påvisas. Docenten

Torsten Bruce, som undersökt vissa befattningshavare vid laboratoriet

vilka lidit av tuberkulos, har ansett att omständigheterna kring förevarande

sjukdomsfall vore sådana att det vore skäligt att uppfatta sjukdomen

som adragen i tjänsten. J

Medicinalstyrelsen och statens lönenämnd tillstyrkte vissa löneförmåner

under sjukdomstiden.

Kungl. Maj.t medgav den 30 mars 1951, att Lilly Wallgren finge, med

hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter, åtnjuta löneförmåner

som om hon varit tjänstledig för i tjänsten ådragen yrkessjukdom, varom

förmäles i yrkes,sjukdomsförsäkringslagen. I enlighet härmed åtnjöt Lilly

Wallgren oavkortad lön under 180 dagar samt därefter lön med B-avdra«

t.o.m. den 30 juni 1951.

Föreliggande framställning jämte yttranden

Fr. o. in. den 1 juli 1951 ansågs Lilly Wallgren i stånd att i viss /utsträckning

åter arbeta. Någon ny anställning har hon dock icke sedermera

innehaft. Den 23 juli 1953 sjukskrevs hon på nytt för lungtuberkulos. Enligt

intyg av sanatorieläkare Harry Neumiiller var hon arbetsoförmögen till

utgången av år 1954, eventuellt längre.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ls proposition nr 49

Lilly Wallgren har i en till civildepartementet den 13 november 1953

inkommen skrivelse hemställt om ytterligare ersättning i anledning av .sjukdomen.

Medicinalstyrelsen finner det angeläget, att personer, som efter tjänstgöring

vid statens bakteriologiska laboratorium insjuknat i sjukdom, beträffande

vilken det icke kan anses uteslutet att den ådragits i tjänsten,

i möjligaste mån erhåller visst vederlag. Styrelsen hemställer, att Lilly

Wallgren erhåller ersättning under sjukdomstiden såsom vid yrkessjukdom,

som avses i yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Statens lönenämnd föreslår, att Lilly Wallgren erhåller ersättning enligt

grunderna i yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Riksförsäkringsanstalten uppgiver, att Lilly Wallgren är gift samt att

hennes make är anställd som spårvägskonduktör i Stockholm med eu avlöning

av 855 kronor i månaden. Makarna bär ej några barn. De har ej

något sparkapital. Lilly Wallgren bär ej heller några skulder. Hennes make

uppför för närvarande en mindre sportstuga och har till följd därav åsamkats

en skuld å ca 5 000 kronor. Från erkänd sjukkassa har Lilly Wallgren

uppburit viss sjukpenning och ersättning för sjukhusvård. Hon är icke berättigad

till någon ersättning från sjukkassan i anledning av lungsjukdomen

för tiden efter den 31 mars 1954.

Därest yrkessjukdomsförsäkringslagen varit tillämplig, skulle riksförsäkringsanstalten

tillerkänt Lilly Wallgren — förutom ersättning för sjukhus-

och läkarvård m. m. — dels sjukpenning för tiden den 23 juli 1953

den 11 maj 1954 och dels därefter livränta efter 3 905 kronor för år t. o. in.

utgången av år 1954, varvid nedsättningen i arbetsförmågan skulle ha beräknats

till 100 %. Härtill komme ersättningstillägg enligt gällande bestämmelser.

Vid utgången av sistnämnda period skulle anstalten ha omprövat

ersättningsfrågan.

Riksförsäkringsanstalten, som av sin biträdande läkare, medicine doktor

John Lundquist, inhämtat att Lilly Wallgrens insjuknande i juli 1953 måste

anses äga samband med hennes sjukdom åren 1950 1951, tillstyrker att

hon i vad avser tiden fr. o. m. den 23 juli 1953 beredes ersättning jämlikt

grunderna i yrkessjukdomsförsäkringslagen. Från ersättningen bör avdragas

vad Lilly Wallgren uppburit från sjukkassan.

5. Bengt Arne Andersson

Bengt Arne Andersson, född 1932, är sedan i januari 1950 anställd såsom

vaktmästarbiträde vid Uppsala universitets hygienisk-bakteriologiska institution.

Av handlingarna i ärendet framgår, att Andersson efter calmettevaccination

år 1947 företett positiv tuberkulinreaktion i april samma år

liksom sommaren 1952, alt han i mitten av december 1952 insjuknade med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 49

hosta och feber, att han vid undersökning i januari 1953 befanns lida av

lungtuberkulos samt att han fr. o. m. den 1 mars 1953 erhållit tjänstledighet

utan lön. Enligt av professor Erik Hedvall den 25 maj 1954 utfärdat läkarintyg

var Andersson fullständigt arbetsoförmögen åtminstone till mitten

av augusti 1954.

Andersson har i en till civildepartementet den 30 november 1953 inkommen

skrivelse hemställt om ersättning i anledning av sjukdomen.

Rektorsämbetet vid Uppsala universitet och kanslern för rikets universitet

tillstyrker framställningen. Enligt uttalande av professor G. Lövström

vid hygienisk-bakteriologiska institutionen förefaller det ytterst sannolikt,

att Andersson ådragit sig smitta på institutionen.

Statens lönenämnd föreslår att Andersson fr. o. m. den 1 maris 1953

kommer i åtnjutande av ersättning enligt grunderna i yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Riksförsälcringsanstalten bär inhämtat, att Andersson är ogift. Han har

ej några tillgångar och icke heller några skulder utöver återbetalningisskyldighet

för ett månatligt understöd sedan mars 1953. Detta understöd utgår

icke av statsmedel.

Därest yrkessjukdomsförsäkringslagen varit tillämplig, skulle anstalten

för tiden den 1 mars 1953—den 15 augusti 1954 ha tillerkänt Andersson

sjukpenning samt ersättning för sjukhusvård, läkarvård m. m. Därefter

skulle anstalten ha omprövat ersättningsfrågan.

Riksförsäkringsanstalten har inhämtat yttrande av sin biträdande

läkare, doktor John Lundquist, som funnit samband kunna godtagas mellan

Anderssons sjukdom och hans tjänstgöring å institutionen. Anstalten vill

icke ställa sig avvisande till att ersättning beredes Andersson fr. o. m. den

1 mars 1953 jämlikt grunderna i yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Försäkringsrådet, som inhämtat yttrande av professor Anders Kristenson,

tillstyrker lönenämndens förslag med tillägg att i ärendet omförmält

understöd, som ej återbetalas, bör avdragas från ersättning för motsvarande

tid enligt grunderna i yrkessjukdomsförsäkringslagen.

6. Inga Karin Johansson

Inga Karin Johansson (Albin), född 1930, var anställd som isjuksköterska

vid S:t Lars sjukhus från mitten av år 1946 till i början av år 1948. Vid

röntgenundersökning år 1946 hade ej framkommit några tecken på lungtuberkulos.

Vid skärmbildsfotografering i februari 1947 avslöjades lungtuberkulos,

vilket medförde sjukskrivning från i mars 1947 t. o. m. den

16 januari 1948. Sistnämnda dag slutade hon isin anställning. Hon var därefter

fortfarande arbetsoförmögen t. o. m. den 31 maj 1948.

I augusti 1951 erhöll Inga Johansson anställning som sköterska vid Vipeholms

sjukhus. Hon insjuknade på nytt i februari 1952 och erhöll sjuk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. M(tj:ts proposition nr 49

ledighet t. o. m. den 4 november 1952. Därvid uppbar hon lön med B-avdrag

t. o. m. den 6 augusti 1952. Fr. o. in. den 5 november 1952 har hon vistats

i hemmet och därstädes kunnat utföra lättare sysslor.

Tidigare behandlade ersättningsfrågor

I en till medicinalstgrelsen den 9 maj 1953 inkommen skrivelse anhöll

Inga Johansson om ersättning i anledning av sjukdomen. Styrelsen överlämnade

framställningen jämte eget utlåtande till Kungl. Maj:t. Enligt

yttrande av överläkaren vid S:t Lars sjukhus Nils Wessel hade Inga Johansson

tidvis under åren 1946 och 1947 tjänstgjort å vårdavdelning, där

patienter med tuberkulos vårdats, och hon hade med stor sannolikhet

ådragit sig sjukdomen under sin tjänstgöring därstädes. Medicinalstyrelsen

ansåg för egen del att det icke kunde anses klarlagt, att Inga Johansson

ådragit sig sjukdomen i tjänsten, men att sannolika skäl talade därför.

Styrelsen hemställde, att Kungl. Maj :t måtte medgiva att Inga Johansson

finge för vissa angivna tider åtnjuta löneförmåner som om hon varit tjänstledig

för i tjänsten ådragen yrkessjukdom.

Statens lönenåmnd tillstyrkte dels att Inga Johansson finge för den tid

hon varit sjukledig från S:t Lars och Vipeholms sjukhus åtnjuta löneförmåner

som om hon varit tjänstledig för i tjänsten ådragen sjukdom, dels

ock att Kungl. Maj :t måtte föranstalta om ersättning för sjukdomstiden

i övrigt enligt grunderna i yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Kungl. Maj:t medgav den 21 maj 1954, att Inga Johansson, med hänsyn

till föreliggande omständigheter, finge åtnjuta löneförmåner i enlighet med

lönenämndens förslag och förklarade sig vilja sedermera pröva frågan om

ersättning under viss ytterligare sjukdomstid.

Frågan om fortsatt ersättning

I ärendet har utlåtande ytterligare inhämtats från riksförsäkringsanstalten,

som uppgiver, att Inga Johansson är gift. Makarna Johansson har

i äktenskapet ett barn. Mannen är anställd som lagerarbetare med en avlöning

av 140 kronor i veckan. Makarna har icke något sparkapital men skulder

till ett belopp av 2 770 kronor.

Därest yrkessjukdomsförsäkringslagen varit tillämplig, skulle anstalten

ha utgivit — förutom ersättning för läkarvård in. in. sjukpenning för

tiden den 17 januari—den 31 maj 1948 samt livränta efter 75 % invaliditet

för tiden den 5 november 1952—den 27 mars 1953, efter 50 % invaliditet

för tiden den 28 mars 1953—25 juni 1954 och efter 33Vs % invaliditet den

26 juni —den 31 december 1954. Vid utgången av sistnämnda period skulle

anstalten ha omprövat ersättningsfrågan. Livräntebeloppen skulle, räknat

efter helt år, ha uppgått till resp. 1 050, 700 och 466: 67 kronor, oberäknat

ersättningstil lägg enligt gällande bestämmelser.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Iiungl. Maj:ts proposition nr 49

Riksförsäkringsanstalten tillstyrker ersättning jämlikt grunderna i

yrkessjukdomsforsäkringslagen i vad avser tiderna den 17 januari_den 31

maj 1948 och fr. o. med den 5 november 1952.

Departementschefen

Greta Claesson har sammanbott med den genom olycksfall i arbete

omkomne Persson från år 1941 intill dennes död år 1953 och har tillsammans

med Persson ett barn. 1916 års olycksfallsförsäkringslag, som är tilllämplig

i detta fall, medgiver ej efterlevandelivränta åt Greta Claesson

Riksdagen har emellertid tidigare beviljat ersättning i ett antal liknande

fall. Jag tillstyrker, att Greta Claesson får uppbära ersättning i anledning

av Perssons död som om hon före olycksfallet ingått äktenskap med

honom.

Ivstrom var sysselsatt i silikosfarligt arbete åren 1899_1912 eller

möjligen till omkring år 1915. Hans ansökan om ersättning i anledning av

silikos har avslagits under hänvisning till att han icke varit i farligt arbete

inom tio år före sjukdomens yppande. Beträffande arten av Ivströms lungsjukdom

har en viss osäkerhet rått. Såväl riksförsäkringsanstalten som

forsakringsrådet bär dock ansett det befogat att räkna med att silikos

föreligger och har ej framställt erinran mot ersättning enligt grunderna i

yrkessjukdomsforsäkringslagen. Det synes skäligt, att sådan ersättning får

utga. Riksförsäkringsanstalten bär ansett, att sjukdomen yppats den 15

januari 1946. Innan tidpunkten för sjukdomens yppande fastställes, bör

anstalten låta granska befintliga röntgenbilder, som tagits år 1944 i anledning

av Ivströms lungemboli, enär skadeakten innehåller vissa antydningar

om att redan dessa bilder kan vara av betydelse för bedömningen härutlnnan.

Jag vill tillägga, att det endast torde vara förmånligare för Ivström

vid beräkningen av den till grund för livränta liggande arbetsförtjänsten,

därest dagen för sjukdomens yppande kan föras tillbaka till år 1944.

Karlsson lider av en lungsjukdom, som är synnerligen svår att diagnosticera.

Lakarna ar allmänt ense om att sjukdomen icke är karakteristisk för

silikos. Doktor Sundeil vid sjukstugan i Grängesberg framhåller, att silikos

kan ge vitt skilda röntgenbilder från olika gruvor; enligt Sundeils uppfattning

rör det sig här om silikos. Sanatorieläkaren Björklund anser sig icke

kunna bestämt ange sjukdomen men lutar åt den uppfattningen att silikos

föreligger. Centraldispensärläkaren Adler kommer närmast till diagnosen

silikos + neoplasma. Docenten Jönsson anser, att någon diagnos icke är

moj^g att stalla med ledning av röntgenbilderna, men att det är omöjligt

att enbart med ledning av dessa utesluta förekomsten av silikos. Professor

Westergren diskuterar möjligheten av morbus Schaumann + silikos men

avvisar silikostanken med hänsyn till att expositionen för silikosfarliga

ämnen ansetts ringa och röntgen närmast talar mot silikos. Försäkrings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 49 13

bolaget och försäkringsrådet har ansett att silikos icke yppats och avvisat

ersättningsanspråken.

Utredningen har nu kompletterats genom att Karlsson undersökts av

docenten Bruce. Denne anser att Karlssons yrkeshistoria — 30 års gruvarbete,

huvudsakligen som borrare under jord — val kan förklara uppkomst

av silikos. Han framhåller vidare, att erfarenheten visat att okarakteristiska

silikosfall förekommer. När yrkeshistorien är förenlig med antagandet

av silikos och ingen annan diagnos kan ställas, bör enligt Bruces

uppfattning sjukdomen på sannolika skäl uppfattas som silikos tills annan

diagnos presteras. Bruce anser, att det i Karlssons lungåkomma ingår en

silikoskomponent, och han förordar, att lungsjukdomen för närvarande

tolkas som yrkessjukdom.

Försäkringsbolaget har under hand tagit del av Bruces yttrande men

anser sig fortfarande icke kunna utgiva ersättning till Karlsson. Försäkringsrådets

beslut åtnjuter laga kraft och rådet saknar sålunda möjlighet

att vidtaga ändring i detsamma. I praktiken är fallet således utagerat på

försäkringsplanet.

Frågan är nu om tillräckligt starka skäl kan anses föreligga för att tillerkänna

Karlsson ersättning på extra ordinär väg. Inför läkarnas tveksamhet

om den rätta diagnosen synes det vara av väsentlig betydelse att komma

till större klarhet rörande spörsmålet huruvida Karlsson i sitt arbete varit

utsatt för inverkan av sådana ämnen som kan förorsaka silikos. I försäkringsärendet

har i detta hänseende undersökts sjukdomens frekvens bland

arbetarna vid gruvan. Enligt professor Westergren hade vid denna redovisats

tre fall, där silikos godtagits av försäkringsorganen; enligt Westergrens

mening ger dessa intet otvetydigt belägg för silikosrisk i gruvan. Jag

vill i detta sammanhang framhålla, att enligt vad jag inhämtat från försäkringsbolaget

ytterligare ett fall inträffat vid gruvan, i vilket silikos ansetts

föreligga.

I ett så tveksamt fall som det föreliggande hav jag ansett det angeläget

att låta ytterligare undersöka, huruvida tekniska förutsättningar föreligger

för att ådraga sig silikos på denna arbetsplats. En sådan utredning har på

min begäran skett inom riksförsäkringsanstalten. Utredningen synes visa,

att de geologiska förhållandena i kombination med de arbetstekniska och

hygieniska omständigheterna under Karlssons trettioåriga gruvarbete varit

sådana att man måste räkna med att betingelser förelegat för exposition av

sådana ämnen, som kan förorsaka silikos.

Med hänsyn till Bruces uttalande samt i betraktande av de nya uppgifter,

som presterats rörande expositionsförhållandena under Karlssons arbete i

gruvan, anser jag, att det är skäligt att statsmakterna tillerkänner Karlsson

ersättning enligt grunderna i yrkessjukdomsförsäkringslagen. Visar

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 49

det sig i framtiden att silikosmisstanken kan uteslutas, kör ersättningen

givetvis upphöra att utgå. Det torde få ankomma på riksförsäkringsanstalten

att — med utgångspunkt från att silikos föreligger — avgöra vid

vilken tidpunkt sjukdomen skall anses yppad.

Jag övergår nu till de tre tuberkulosfallen. Det rör sig här om tre personer,

Lilly Wallgren, Bengt Andersson och Inga Johansson,

vilka på sannolika skäl får antagas ha ådragit sig lungtuberkulos under

tjänstgöring på laboratorier eller sjukhus. Någon ersättning med stöd av

yrkessjukdomsförsäkringslagens bestämmelser har icke kunnat utgå, enär

tuberkulos icke införts i denna lag. Fallen torde däremot ha varit ersättningsberättigade

enligt den nya yrkesskadeförsäkringslagen, därest sjukdomen

yppats efter ingången av år 1955. Statsmakterna har i några tidigare

behandlade fall medgivit ersättning på extra ordinär väg till tuberkulossmittade

(prop. 1948:307, rd. skr. 1948:461 samt prop. 1953:99, rd. skr.

1953:244). Tilläggas bör, att Kungl. Maj:t i avlöningshänseende godtagit

Lilly Wallgrens och Inga Johanssons tuberkulos som likställd med i tjänsten

ådragen yrkessjukdom. Jag föreslår att ersättning får utgå jämväl till

dessa tre personer enligt grunderna i yrkessjukdomsförsäkringslagen.

I likhet med vad som föreskrevs för de ersättningsfall, vilka avgjordes

av 1954 års riksdag (prop. nr 43; statsutsk. uti. nr 31, rd. skr. nr 106),

bör ersättningens retroaktivitet begränsas till två år från den dag, då den

framställning inkom som föranlett förslag till riksdagen. Där framställningen

överlämnats av ämbetsverk, bör såsom utgångspunkt tagas den dag,

då densamma inkom till verket. Denna tidsbegränsning ansluter sig till

den preskriptionsregel, som upptagits i 1954 års lag om yrkessskadeförsäkring

(29 §).

Vid bestämmande av ersättning bör avdrag göras för vad vederbörande

för motsvarande ändamål uppburit eller kan komma att uppbära från

erkänd sjukkassa eller före den första utbetalningen från riksförsäkringsanstalten

uppburit från allmän sjukkassa och som icke skulle ha tillkommit

dem om ersättning utgått jämlikt yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Vidare bör avdragas de belopp, varmed folkpension skulle ha

minskats, därest den av statsmakterna tillerkända ersättningen utgått

vid pensionens bestämmande. Däremot kan jag icke finna skäl föreligga

att, såsom försäkringsrådet föreslagit, göra avdrag från Anderssons ersättning

för det understöd — i själva verket lån — som denne uppburit av

andra medel än statens.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

medgiva att av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

till statsverket åliggande, av andra medel ej

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 49

utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m.m.

må i enlighet med vad jag i det föregående föreslagit utgivas

ersättningar i anledning av sjukdom eller olycksfall i arbete,

som drabbat i de särskilda fallen angivna personer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Alf Björnelid

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:123 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m. a1 i texten
  2. SU 1955:41 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom. a1 i texten