Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 februari 195b (nr 73) angående tillverkning av brännvin, m. m

35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:5, Med förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 februari 195b (nr 73) angående tillverkning av brännvin, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

1

Nr 5

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i förordningen den 26 februari

195b (nr 73) angående tillverkning av brännvin,

m. m.; given Stockholms slott den 26 november 1954.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag

till

1) förordning om ändring i förordningen den 26 februari 1954 (nr 73)

angående tillverkning av brännvin;

2) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juli 1918

(nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m.; samt

3) förordning med vissa bestämmelser om systembolag.

GUSTAF ADOLF

Per Edvin Sköld

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa författningsändringar, som sammanhänger

med den vid 1954 års riksdag antagna nya försäljningslagstiftningen för

rusdrycker. Förslagen upptar bl. a. en modernisering av straffbestämmelserna

i brännvinstillverkningsförordningen i förening med viss skärpning

av påföljderna för olovlig brännvinstillverkning och därmed jämförliga

brott. För att underlätta den av statsmakterna beslutade fusionen mellan

systembolagen och det nya detaljhandelsbolaget för rusdrycker föreslås vidare,

att kontrollstyrelsen skall få befogenhet att förordna om överlåtelse

av aktierna i systembolag till detaljhandelsbolaget.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19513. 1 samt. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 26 februari 1954 (nr 73)

angående tillverkning av brännvin

Härigenom förordnas, att 30—33 §§ förordningen den 26 februari 1954

angående tillverkning av brännvin skola upphöra att gälla samt att 19—

29 §§ samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives;

och kommer till följd härav 4 kap. av förordningen att hava följande lydelse.

4 kap.

Ansvarsbestämmelser m. m.

(Gällande lydelse)

19 §•

1. Den som olovligen tillverkar

brännvin eller bereder mäsk i uppenbart

syfte att därav framställa brännvin

straffes med dagsböter, ej under

trettio. Den som innehar mäsk, uppenbarligen

avsedd för olovlig brännvinstillverkning,

vare ock underkastad

ansvar som nu sagts.

Bedriver någon brännvinstillverkningen

eller mäskberedningen i större

omfattning eller i syfte att försälja

framställt brännvin eller har den

som beträdes med förbrytelse varom

i första stycket av detta mom. sägs

tidigare fällts till straff för sådan

förbrytelse eller för förbrytelse som

avses i 20 § 2 mom. av denna förordning

eller i 7 kap. 1 § 1 mom. av

förordningen angående försäljning av

rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller

23 § 1 mom. av förordningen angående

handel med skattefri sprit eller i

11 § 1 mom. första stycket eller 2

mom. första stycket av förordningen

angående vissa alkoholhaltiga preparat

m. m., straffes med fängelse i

högst ett år eller med dagsböter, ej

under femtio. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande, må till

straffarbete i högst ett år dömas.

Har tillverkningen eller beredning
-

(Före slagen lydelse)

19 §•

1. Den som olovligen tillverkar

brännvin eller bereder mäsk i uppenbart

syfte att därav framställa brännvin,

så ock den som innehar mäsk,

uppenbarligen avsedd för olovlig

brännvinstillverkning, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

Är brottet grovt, vare straffet fängelse

eller straffarbete i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet

är grovt skall särskilt beaktas, om

brännvinstillverkningen eller mäskberedningen

skett i större omfattning

eller i syfte att försälja framställt

brännvin.

Begår någon brott som ovan sagts

efter det han genom laga kraftvunnen

dom fällts till straff för sådant

brott eller för brott, som avses i 20 §

2 mom. denna förordning eller 80 §

1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen

eller i 22 § 1 mom. eller 23 §

1 mom. förordningen angående handel

med skattefri sprit eller i 11 §

1 mom. första stycket eller 2 mom.

första stycket förordningen angående

vissa alkoholhaltiga preparat m. m.,

dömes till straff som i andra stycket

sägs, där ej med hänsyn till brottens

beskaffenhet, den tid som förflutit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

3

(Gällande lydelse)

en icke bedrivits i större omfattning

eller i syfte att försälja det framställda

brännvinet, må, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande,

straffet nedsättas till tio eller,

vid upprepad förbrytelse, trettio dagsböter.

2. Bcträdes någon med förbrytelse

som i 1 mom. avses, skola vid förbrytelsen

nyttjade redskap, å stället

befintliga förråd av för den olovliga

tillverkningen eller beredningen uppenbarligen

avsedda råämnen samt

av brännvin och mäsk ävensom de

kärl vari brännvinet och mäsken förvaras

tagas i beslag och dömas förbrutna.

3. Den som olovligen tillverkat

brännvin skall ock dömas skyldig att

för den tillverkade myckenheten gälda

den omsättningsskatt å rusdrycker

som belöper på renat brännvin

av lägst trettiofem och högst fyrtio

volymprocents alkoholhalt, dock

minst etthundra kronor.

20 §.

1. Den som tillverkar, till försäljning

utbjuder eller eljest saluhåller

för beredande av brännvin ägnad apparat

eller del av dylik apparat med

uppenbart syfte att apparaten eller

apparatdelen skall komma att nyttjas

vid olovlig brännvinstillverkning

eller för att obehörigen antingen från

denaturerat brännvin borttaga denatureringsmedlet

eller försvaga denatureringen

eller göra annan till

dryck ej ämnad alkoholhaltig vara

användbar därtill, så ock den vilken

överlåter dylik apparat eller apparatdel,

ehuru han har skälig anledning

antaga att densamma skall komma

att nyttjas för ändamål som nu sagts,

straffes med dagsböter, ej under tio,

och vare apparaten eller apparatdelen

förbruten. Vid upprepad förbrytelse

eller om omständigheterna eljest

äro försvårande, må dömas till

fängelse i högst sex månader. Äro

omständigheterna synnerligen mildranile,

må antalet dagsböter bestämmas

till lägre än tio.

(Föreslagen lydelse)

mellan dem eller eljest särskilda skäl

äro däremot.

2. Har någon förövat gärning, som

avses i 1 mom., skola därvid nyttjade

redskap, å stället befintliga förråd

av för den olovliga tillverkningen eller

beredningen uppenbarligen avsedda

råämnen samt av brännvin och

mäsk ävensom de kärl, i vilka brännvinet

och mäsken förvaras, tagas i

beslag och dömas förverkade.

3. Den som olovligen tillverkat

brännvin skall dömas skyldig att för

den tillverkade myckenheten gälda

den omsättningsskatt å rusdrycker

som belöper på renat brännvin av

lägst trettiofem och högst fyrtio volymprocents

alkoholhalt, dock minst

etthundra kronor.

20 §.

1. Den som tillverkar eller saluhåller

för tillverkning av brännvin ägnad

apparat eller del av dylik apparat

med uppenbart syfte att apparaten

eller apparatdelen skall komma

att nyttjas vid olovlig brännvinstillverkning

eller för att obehörigen antingen

från denaturerad sprit borttaga

denatureringsmedlet eller försvaga

denatureringen eller göra annan

till dryck ej ämnad alkoholhaltig vara

användbar därtill,

så ock den som överlåter dylik apparat

eller apparatdel, ehuru han har

skälig anledning antaga att densamma

skall komma att nyttjas för ändamål

som nu sagts,

straffes med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader, och vare

apparaten och apparatdelen förverkade.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

2. Befinnes någon i andra fall än i

1 mom. avses innehava redskap, som

uppenbarligen är av honom avsett att

nyttjas för ändamål som där sägs,

straffes med dagsböter, ej under tio,

och vare redskapet förbrutet. Äro

omständigheterna synnerligen mildrande,

må antalet dagsböter bestämmas

till lägre än tio.

Beträdes någon, som förut fällts

till straff för förbrytelse varom i detta

mom. sägs, andra gången eller oftare

med dylik förbrytelse, eller har

någon, som beträdes med sådan förbrytelse,

tidigare fällts till straff för

annan förbrytelse som avses i 19 §

1 inom., dömes till dagsböter, lägst

trettio, eller till fängelse i högst sex

månader.

21 §.

1. Den som vid brännvinstillverkning

undansnillar brännvin eller begagnar

tillverkningsredskap, ledningsrör

eller förvaringsredskap med

dold öppning eller avledning, varigenom

brännvin kan lönnligen uttagas,

eller olovligen bryter försegling eller

öppnar eller borttager lås som kontrolltjänsteman

åsatt eller gör åverkan

å den i bränneriet uppsatta kontrollapparaten

straffes med dagsböter,

ej under tio, eller dömes till

fängelse i högst ett år; dock må, där

undansnillning skett i större omfattning

eller omständigheterna eljest

äro synnerligen försvårande, dömas

till straffarbete i högst två år.

Lag samma vare, där någon vid

sådan försändning som i 17 § 3 och

4 mom. avses undansnillar brännvin

eller bryter försegling eller öppnar

eller borttager lås som kontrolltjänsteman

åsatt.

2. Där någon vid tillgodonjutande

av tillstånd som omförmäles i 16 §

2 mom. icke ställer sig till efterrättelse

med tillståndet förbundet villkor,

straffes med dagsböter eller, i

händelse omständigheterna äro synnerligen

försvårande, med fängelse i

högst sex månader.

(Föreslagen lydelse)

2. Innehar någon i annat fall än i

1 mom. sägs redskap som uppenbarligen

är av honom avsett att nyttjas

för ändamål som där sägs, straffes

med dagsböter eller fängelse i högst

sex månader, och vare redskapet förverkat.

21 §.

1. Förfogar tillverkare eller bränneriföreståndare

över tillverkat brännvin

på annat sätt än som är medgivet

i denna förordning eller med

stöd därav utfärdade föreskrifter,

straffes med dagsböter eller fängelse

i högst ett år. Är brottet grovt, vare

straffet fängelse eller straffarbete i

högst två år.

2. Där tillverkare eller brånneriföreståndare

icke ställer sig till efterrättelse

villkor som är förbundet med

tillstånd enligt 16 § 2 mom., straffes

med dagsböter eller fängelse i högst

sex månader.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

5

(Gällande lydelse)

3. I fall som i 1 mom. avses skola,

där ej synnerligen mildrande omständigheter

föreligga, de förråd av

brännvin, som finnas hos den brottslige

eller eljest uppenbarligen äro avsedda

för olovligt förfogande, jämte

de kärl, vari brännvinet förvaras vara

underkastade beslag och dömas

förbrutna.

Lag samma vare i fråga om redskapen

i fall varom i 1 mom. första stycket

sägs.

Den som dömes till ansvar för

förbrytelse som i 1 mom. avses skall

tillika dömas skyldig att för den undansnillade

myckenheten utgiva den

omsättningsskatt å rusdrycker som

belöper på renat brännvin av lägst

trettiofem och högst fyrtio volymprocents

alkoholhalt.

25 §d

Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare

eller partihandelsbolag att

ställa sig till efterrättelse i denna förordning

eller i enlighet med densamma

meddelad föreskrift, vare straffet,

där ej särskilt ansvar är bestämt,

dagsböter.

20 §.

1. T)en som uppsåtligen förleder annan

till förbrytelse varom i 1!) § t

mom. sägs eller vid utförande av sådan

förbrytelse med råd eller dåd

uppsåtligen hjälper så alt gärningen

(Föreslagen lydelse)

3. Har tillverkare eller bränneriföreståndare

förövat gärning, som avses

i 1 mom., skola, där det ej är uppenbart

obilligt, de förråd av brännvin

som finnas hos honom och varmed

förfarits på otillåtet sätt, jämte

de kärl, i vilka brännvinet förvaras,

tagas i beslag och dömas förverkade.

4. Den som på otillåtet sätt förfogat

över brännvin skall dömas skyldig

att för brännvinet utgiva den omsättningsskatt

å rusdrycker som belöper

på renat brännvin av lägst trettiofem

och högst fyrtio volymprocents

alkoholhalt.

5. 1 fall, som i 1 mom. avses, äger

kontrollstyrelsen återkalla det för

tillverkaren utfärdade driftsbeviset.

22 §.

Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare

eller befattningshavare hos

partihandelsbolaget att ställa sig till

efterrättelse i denna förordning eller

i enlighet med densamma meddelad

föreskrift, vare straffet, där ej särskilt

ansvar är bestämt, dagsböter.

23 §.

Där någon, under tid då han är

ställd under åtal för brott mot denna

förordning, fortsätter samma

brott, skall såsom särskilt brott anses

vad han före varje åtal förbrutit.

För brotten gemensamt ådömt

fängelsestraff må ej överstiga två år.

24 §.

1. Hava flera medverkat till gärning,

som i 19 och 21 §§ sägs, gäller

vad i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är

stadgat. Den, till vilken brännvin avyttrats

eller eljest anskaffats, vare

1 Motsvarighet saknas i förslaget till nuvarande 22 §, som har följande lydelse:

Till redskap som enligt 19 § 2 mom., 20 § 2 mom. eller 21 § 3 mom. är förbrutet räknas

i bränneri varje för kokning, mäskberedning, jäsning, bränning eller förvaring av brännvin

inrättat redskap eller för tillverkningen nyttjad maskin med tillbehör.

Angående nuvarande 23 § se den föreslagna 29 §.

Angående nuvarande 24 § se den föreslagna 26 §.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

därigenom sker straffes som vore han

själv gärningsman. Har någon före

brottets utförande eller vid utförandet,

dock i mindre mån ån nyss är

sagt, med råd eller dåd gärningen

främjat, straffes efter ty som han

prövas hava till brottet bidragit. Om

någon utan att hava sådan del i brottet

som nu sagts, sedan brottet timat,

med vetskap därom gått den brottslige

tillhanda genom att dölja vara

som genom brottet framställts, straffes

efter som brottet var till, dock

mindre än om han själv varit gärningsman.

Den till vilken här ovan avsedd vara

avyttrats vare ej förfallen till ansvar

för delaktighet i gärningen enligt

vad i första stycket sägs.

2. Brånneriföreståndare, så ock

den som tillverkar eller saluhåller i

20 § 1 mom. avsedd apparat eller apparatdel,

ansvarar för förbrytelse mot

denna förordning som begås av hans

hustru, barn, husfolk eller i arbetet

antagen person, såsom vore förbrytelsen

av honom själv begången, därest

icke omständigheterna göra sannolikt

att förbrytelsen skett utan

hans vetskap och vilja. Begagnar

brånneriföreståndare ombud, ansvare

ombudet jämte föreståndaren och lika

med denne för sådan förbrytelse.

3. Är förbrytelse som i 19 eller

20 § avses begången och skola i anledning

därav redskap, råämnen,

mäsk, brännvin eller förvaringskärl

dömas förbrutna, eller fälles eljest

tillverkare eller brånneriföreståndare

till ansvar för förbrytelse med dylik

påföljd, inträder påföljden även om

den som begått förbrytelsen icke är

godsets ägare.

28 §.i

Den som har eller haft att taga befattning

med kontroll enligt denna

(Föreslagen lydelse)

dock ej förfallen till ansvar för annan

medverkan än anstiftan.

2. Tillverkare, så ock den som tillverkar

eller saluhåller i 20 § avsedd

apparat eller apparatdel, ansvarar

för brott mot denna förordning som

begås av hans husfolk eller i hans

arbete antagen person, liksom vore

brottet begånget av honom själv, såframt

ej omständigheterna göra sannolikt,

att brottet skett utan hans

vetskap och vilja. Bränner iföreståndare

vare jämte tillverkaren och lika

med denne ansvarig för sådant brott.

25 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna förordning inhämtats

1 Motsvarighet saknas i förslaget till nuvarande 27 §, som har följande lydelse:

Tillverkare eller brånneriföreståndare som giver eller erbjuder något såsom gåva åt kontrolltjänsteman,

vilken utövar tillsyn över bränneriet, böte från och med tjugo till och

med tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman som mottager gåvan vare underkastad lika ansvar

och miste därjämte befattningen. Gåvan tillfälle kronan.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

förordning vare förbjudet att röja

tillverkares yrkeshemlighet, och må

han ej heller, dår det ej kan anses

påkallat av tjänstens intresse, yppa

tillverkares affärsförhållanden. Gör

han detta och framgår ej av omständigheterna,

att han erhållit kännedom

om hemligheten eller affärsförhållandena

å tid då han ej innehaft dylik

befattning, straffes med dagsböter,

ej under fem. Sker det för att

göra skada eller begagnar han sig av

sin kännedom till egen eller annans

fördel, må till fängelse dömas.

Har i nu omförmälda hänseenden

genom kontrolltjänstemans åtgörande

skada uppkommit, vare han ock

skyldig den till fullo gottgöra.

24 §.

Den som vägrar att hålla handelsböcker

eller tillhörande verifikationer

tillgängliga för kontrollstyrelsen

eller den styrelsen befullmäktiga!

eller för överkontrollör

eller vägrar kontrolltjänsteman eller

den som äger anställa undersökning

i avseende å förbrytelse mot

denna förordning tillträde till rum

eller byggnad där undersökning må

ske

straffes med dagsböter, lägst fem.

31 §•’

1. De i 30 § 1 mom. omförmälda

åklagare äga taga i beslag egendom

vilken skäligen kan antagas vara förverkad

enligt denna förordning. Beslag

skall, där så ske kan, göras i två

vittnens närvaro. Innehavare av vad

i beslag tages eller, om han är frånvarande,

hans ombud på stället eller

någon av hans husfolk skall tillsägas

om beslaget.

(Föreslagen lydelse)

vid glanskning av handelsböcker med

tillhörande verifikationer, så ock vad

som eljest vid tillsyn å tillverkning

inhämtats må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det

med tillsynen avsedda ändamålet.

Bryter någon häremot, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader, dår ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

26 §.

Vägrar tillverkare att vid anfordran

hålla sina handelsböcker med

tillhörande verifikationer tillgängliga

för kontrollstyrelsen eller den styrelsen

befullmäktigat eller för överkontrollör,

äger styrelsen förelägga

honom vite.

27 §.

1. De personer vilka särskilt förordnats

att vaka över denna förordnings

efterlevnad äga taga i beslag

egendom vilken skäligen kan antagas

vara förverkad på grund av brott

mot förordningen. I övrigt gäller angående

beslag vad därom finnes särskilt

stadgat.

i Motsvarighet saknas i förslaget till nuvarande 29 §, som har följande lydelse:

Skulle någon vilken det åligger att hålla tillsyn å bränneri eller den vilken har till tjänsteåliggande

att åtala förbrytelser mot denna förordning själv beträdas med förbrytelse

varom i 19 § 1 mom. sägs eller med främjande av sådan förbrytelse eller av förbrytelse

som omförmäles i 21 §, dömes till fängelse eller straffarbete från och med sex månader

till och med två år.

Angående nuvarande 30 § se den föreslagna 28 §.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

2. Sker beslag i bränneri under

den tid då tillverkningsrätt där gäller,

må ej panna utbrytas eller någon

del av tillverkningsredskapen borttagas

eller tillverkningens fortsättande

hindras innan första domstol i målet

dömt redskapen förbruten, där ej vid

tillverkningen begagnats redskap eller

ledningsrör med dold öppning eller

avledning, varigenom brännvin

kunnat lönnligen uttagas, eller åverkan

skett å kontrollapparaten.

3. Redskap som tages i beslag

skall, till förekommande av dess utbyte

mot annan, av beslagaren utmärkas

med särskild stämpel, där ej

redskapen vid beslaget fråntages ägaren,

i vilket fall den skall sättas i

allmänt förvar.

32 §.

Utöver vad i 28 kap. rättegångsbalken

är stadgat om husrannsakan gälle

om sådan förrättning för uppdagande

av förbrytelse, som i denna

förordning avses, eller eljest för eftersökande

av egendom, som kan antagas

enligt denna förordning vara

förverkad, att i lågenhet, som avses

i 28 kap. 3 § rättegångsbalken, husrannsakan

må företagas även av polisman,

då honom anbefalld tjänstgöring

därtill föranleder, samt att till

sådan lägenhet skola hänföras även

bränneri med tillhörande lägenheter,

magasin, upplagsbodar och uthus.

33 §.

Värdet av förverkad egendom tillfaller

kronan.

30 §.

1. Allmän åklagare samt de personer

vilka särskilt förordnas att vaka

över denna förordnings efterlevnad

åligger att åtala förbrytelser mot

densamma.

2. 1 övrigt äger envar rättighet att

för sådana förbrytelser anställa åtal,

dock ej föräldrar och barn eller ma
-

(Föreslagen lydelse)

2. Brännvin, som enligt denna förordning

tagits i beslag och dömts

förverkat, skall, därest det är i försäljningsdugligt

skick, hemb judas

till partihandelsbolaget. Bolaget år

skyldigt att till skäligt pris inköpa

den hembjudna varan. Är värdet så

ringa, att det ej kan anses motsvara

forslingskostnaderna, skall brännvinet

bevisligen förstöras.

3. Värdet av förverkad egendom

tillfaller kronan.

28 §.

Brott, som avses i 22 §, må av

åklagare åtalas allenast efter angivelse

av kontrollstyrelsen.

Brott, varom i 25 § sågs, må, där

det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas endast efter angivelse av

målsägande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

kar eller syskon mot varandra, ej

heller annan skyldeman mot den hos

vilken han njuter kost eller underhåll,

ej fosterbarn mot fosterföräldrar

och ej heller tjänare mot husbondefolk

under den tid de äro i

tjänsten.

23 §.

Där någon utan anmälan som i

14 § 2 mom. sägs vid brännvinstillverkning

använt majs, utländsk potatis,

maniokarot eller andra stärkelsehaltiga

utländska råämnen, erlägge

han för allt det brännvin, som vid

bränneriet tillverkats under den tid

då tillverkning där pågick på grund

av det driftsbevis som gällde när den

olovliga användningen av nämnda

råämnen ägde rum, en särskild avgift

av 8 öre för varje liter, dock

minst femhundra kronor.

(Föreslagen lydelse)

29 §.

Där någon utan anmälan som i

14 § 2 mom. sägs-vid brännvinstillverkning

använt majs, utländsk potatis,

maniokarot eller andra stärkelsehaltiga

utländska råämnen, erlägge

han för allt det brännvin, som vid

bränneriet tillverkats under den tid

då tillverkning där pågick på grund

av det driftsbevis som gällde när den

olovliga användningen av nämnda

råämnen ägde rum, en särskild avgift

av 8 öre för varje liter av 50 volymprocents

alkoholhalt, dock minst

femhundra kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 1 juli 1918 (nr 564)

angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 1 juli 1918 angående

vissa alkoholhaltiga preparat in. m.1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse)

1 §•

Denna förordning------

Innehåller närings- eller njutningsmedel,

efter frånskiljande av däri ingående

fasta beståndsdelar, mera än

två och en fjärdedels volymprocent

alkohol, och är enligt gällande bestämmelser

varan icke att anse såsom

rusdryck, pilsnerdricka, exportöl

eller apoteksvara, skall i fråga om

tillverkning, införsel till riket och försäljning

av varan vad i 5—10 §§,

11 § 2 och 3 mom. samt 12—20 §§

i denna förordning är stadgat i tilllämpliga

delar lända till efterrättelse.

(Föreslagen lydelse)

1 §•

- alkoholhaltiga preparat.

Innehåller närings- eller njutningsmedel,

efter frånskiljande av däri ingående

fasta beståndsdelar, mera än

två och en fjärdedels volymprocent

alkohol, och är enligt gällande bestämmelser

varan icke att anse såsom

rusdryck, öl eller apoteksvara,

skall i fråga om tillverkning, införsel

till riket och försäljning av varan

vad i 5—10 §§, 11 § 2 och 3 mom.

samt 12—20 §§ i denna förordning

är stadgat i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955.

Förslag

till

förordning med vissa bestämmelser om systembolag

Härigenom förordnas som följer.

Utan hinder av vad i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående

försäljning av rusdrycker eller eljest är stadgat om aktie i systembolag, må

kontrollstyrelsen förordna att aktierna i sådant bolag skola överlåtas på

det i rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521) omförmalda

detaljhandelsbolaget. Den som överlåter aktie på detaljhandelsbolaget

på grund av förordnande som nu sagts skall erhålla aktiens nominella

belopp jämte vinstutdelning för nästföregående år, i den mån sådan innestår

hos bolaget, ävensom ränta efter fem procent å aktiebeloppet från löpande

årets början till dess betalning sker.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

’ Senaste lydelse se 1927:123.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet å

Stockholms slott den 22 oktober 195i.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson,

Sträng, Ericsson, Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Nordenstam, Lindström.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om vissa författningsändringar

i anledning av den år 1954- beslutade nya nykterhetslagstiftningen

samt anför följande.

Vid 1954 års riksdag har på grundval av bl. a. propositionen nr 151 beslut

fattats om nya riktlinjer för den framtida nykterhetspolitiken, varvid en ny

försälj ningslagstiftning för alkoholdrycker antagits. I propositionen anmärkte

jag att de nya författningarna skulle göra det erforderligt att vidtaga

åtskilliga ändringar i andra författningar. Vidare framhöll jag, att

i den mån dessa ändringar krävde riksdagens medverkan, förslag i ämnet

torde få föreläggas 1955 års riksdag. Ytterligare frågor av nykterhetspolitisk

natur har aktualiserats genom färdigställda utredningar. Dessa frågor

torde emellertid få anmälas i annan ordning. I detta sammanhang avser jag

att upptaga några författningsändringar som sammanhänger med den nya

försälj ningslagstiftningen. I.

I. Ansvarsbestämmelserna i brännvinstillverkningsförordningen

I samband med den omläggning av rusdrycksbeskattningen, som genomfördes

vid riksdagen år 1954 på grundval av propositionen nr 28, antogs förordningen

den 26 februari 1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin.

Förordningen ersätter förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning

och beskattning av brännvin. I den nya förordningen har de äldre

bestämmelserna om tillvcrkningsskatt slopats; denna skatt hai inarbetats i

omsättningsskatten. Vidare har en genomgripande revision skett av de inledande

allmänna bestämmelserna (1 kap.) samt bestämmelserna beträffande

tillverkningen (2 kap.) och om tillverkares rätt att förfoga över tillverkat

brännvin m. m. (3 kap.). Däremot har den äldre författningens ansvarsbestämmelser

överförts med allenast vissa smärre jämkningar och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

redaktionella ändringar, av vilka den viktigaste består däri att reglerna om

skatt för olovligen tillverkat brännvin m. m. anpassats till de ändrade bestämmelserna

om rusdrycksbeskattningen och undergått viss skärpning. Beträffande

innehållet i nu gällande ansvarsbestämmelser torde få hänvisas till

parallelltexten vid det författningsförslag (fogat vid statsrådsprotokollet som

Bilaga), upptagande de ändrade bestämmelser som jag i det följande kommer

att förorda.

Till grund för den nya förordningen låg ett av konirollsiyrelsen med skrivelse

den 3 december 1953 överlämnat förslag. Redogörelse för detta har, i

vad angår ovan nämnda, i 1—3 kap. av den nya förordningen upptagna

bestämmelser, lämnats i propositionen nr 28 till 1954 års riksdag s. 56 f.

Kontrollstyrelsens förslag avsåg även en revision av straffbestämmelserna.

Styrelsen erinrade om att straffet för olovlig brännvinstillverkning enligt

1926 års förordning var böter från och med trehundra till och med tretusen

kronor, vilket straff genom tillkomsten av 1931 års särskilda böteslag

kommit att utgöra lägst trettio dagsböter. I samband med en år 1939 verkställd

omläggning av bestämmelserna om skatt för olovligen tillverkat brännvin

hade styrelsen föreslagit en skärpning av bötesstraffen. Detta förslag

hade emellertid icke lett till någon författningsändring. Dåvarande chefen

föi finansdepartementet hade funnit, att denna fråga borde upptagas till

behandling i samband med en allmän översyn av rusdrycksförfattningarnas

straffbestämmelser som då var under övervägande (propositionen nr 175

s. 11). Någon sådan revision hade emellertid — anmärkte kontrollstyrelsen

— icke verkställts.

Enligt kontrollstyrelsens mening borde påföljderna för olovlig tillverkning

icke kvarstå oförändrade, särskilt med tanke på den då förestående skärpningen

av lusdrycksbeskattningen, varigenom ökad risk för olovlig rusdryckshantering

skulle uppkomma. Därvid måste även beaktas att, om hänsyn

toges till penningvärdets försämring, påföljderna i själva verket nu

vore betydligt lindrigare än före böteslagens tillkomst. Styrelsen föreslog

att straffet för olovlig tillverkning skulle vara dagsböter, ej under femtio,

och att detta straff, när omständigheterna vore synnerligen mildrande, finge

nedsättas till tjugu dagsböter. Styrelsen hade i sitt förslag avvägt övriga

straffbestämmelser med utgångspunkt härifrån. Vid utarbetandet av de nya

ansvarsbestämmelserna hade i övrigt den principen tillämpats att bestämmelser

i 1926 års förordning, som motsvarades av bestämmelser i strafflagen

eller rättegångsbalken, icke hade medtagits. Styrelsen hade vidare

ansett att husbondeansvaret icke borde bibehållas. Bestämmelser om sådant

ansvar syntes icke ha meddelats i nyare författningar, exempelvis livsmedelsstadgan.

Kontrollstyrelsen framlade i sin skrivelse även utredning och förslag rörande

skatt för olovligen tillverkat brännvin m. m., vilka förslag lades till

grund for de jämkningar av bestämmelserna härutinnan som beslöts vid

riksdagen år 1954.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5 13

Kontrollstyrelsens förslag torde såsom Bihang få fogas till detta protokoll.

I propositionen nr 28 till 1954 års riksdag uttalade jag att en mera genomgripande

revision av ansvarsbestämmelserna i hrännvinstillverkningsförordningen

torde böra anstå i avvaktan på att statsmakterna tagit ställning till

frågan om rusdryckslagstiftningens framtida utformning.

Detta uttalande föranledde icke någon erinran från riksdagens sida.

Såsom tidigare anmärkts har vid 1954 års riksdag beslut sedermera fattats

om nya riktlinjer för nykterhetspolitiken. Samtidigt har en ny rusdrycksförsäljningsförordning

antagits med moderniserade straffbestämmelser.

Departementschefen. När brännvinstillverkningsförordningen omarbetades

i början av 1954 års riksdag i samband med ändringarna i rusdrycksbeskattningen,

förestod en allmän omprövning av nykterhetspolitiken och lagstiftningen

om försäljning av alkoholhaltiga drycker. Ansvarsbestämmelserna i

1926 års brännvinstillverkningsförordning överfördes med tanke härpå till

den nya tillverkningsförordningen med i huvudsak oförändrat innehåll.

De väntade reformerna inom nykterhetspolitiken genomfördes sedermera

under samma riksdag. Reformerna innebär bl. a. att motbokssystemet

och den därmed förbundna spritransoneringen upphävs fr. o. m. den 1 oktober

1955. En ny rusdrycksförsäljningsförordning antogs, som även i andra

hänseenden innebär ökad frihet för den enskilde och lättnader i gällande

restriktioner. Bestämmelser om straff för olovlig överlåtelse av rusdrycker

ansågs alltjämt nödvändiga, men en möjlighet till påföljdseftergift infördes

för ringa fall av sådana lagöverträdelser. Vidare skedde en teknisk omarbetning

av ansvarsbestämmelserna i den äldre förordningen med syfte alt

vinna förenklingar och att anpassa reglerna efter de principer som varit

vägledande vid senare års strafflagsreformer.

Ansvarsbestämmelserna i brännvinstillverkningsförordningen bör omarbetas

nu, i samband med övrig följ dlagstiftning till rusdrycksförsäljningsförordningen.

Medan straffbestämmelserna i denna på vissa punkter innebär

en mildring i förhållande till äldre rätt, synes man, såsom kontrollstyrelsen

förordat, böra genomföra vissa skärpningar i den straffrättsliga reaktionen

för lagöverträdelser på brännvinstillverkningsförordningens område.

Även efter motbokssystemets avskaffande torde det vara anledning att se

ganska allvarligt på denna art av brottslighet, som bl. a. innebär att den

skyldige undandrar sig rusdrycksbeskattning; denna har flerdubblats, sedan

de nuvarande bestämmelserna om bötes- och frihetsstraff införts. En viss

skärpning i påföljderna har redan skett genom de år 1954 beslutade ändringarna

i reglerna om skatt för olovligen tillverkat brännvin m. m. Därutöver

torde det vara påkallat att göra bestämmelserna om bötes- och frihetsstraff

något strängare.

Samtidigt bör ansvarsbestämmelserna i tekniskt hänseende omarbetas i

enlighet med de principer som godtagits av riksdagen i fråga om rusdrycks
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

försäljningsförordningen. Detta innebär bl. a. att de nuvarande, starkt differentierade

straffskalorna i viss utsträckning sammanslås och att domstolarna

får möjlighet att inom ramen för tämligen vida skalor utdöma den i

det aktuella fallet lämpliga påföljden. Den av kontrollstyrelsen förordade

metoden att höja minimiantalet dagsböter i de nuvarande skalorna kan jag

därför icke tillstyrka. I stället bör skärpningen ske genom att i vidgad omfattning

införa frihetsstraff för olovlig brännvinstillverkning och därmed

jämförliga brott. Härigenom åstadkommes en höjning av normalstraffen

för dessa brott.

Jag förordar sålunda att straffet för olovlig brännvinstillverkning skall

vara dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt, bör

straffet vara fängelse eller straffarbete i högst två år. Samma straffskala

bör stadgas för upprepat brott. Bestämmelserna om iteration synes i övrigt

kunna utformas efter mönster av 80 § 2 mom. nya rusdrycksförsäljningsförordningen.

Övriga bestämmelser synes lämpligen kunna utarbetas i anslutning till

kontrollstyrelsens förslag och efter förebild av rusdrycksförsäljningsförordningen.

Vad angår föreskriften om husbondeansvar får jag erinra om att

bestämmelser av denna art upptagits såväl i rusdrvcksförsäljningsförordningen

och ölförsäljningsförordningen som i annan nytillkommen lagstiftning.

Att härvidlag göra någon skillnad mellan brännvinstillverkningsförordningen

och nyssnämnda förordningar synes icke motiverat. En bestämmelse

i ämnet bör alltså kvarstå i tillverkningsförordningen.

De nya ansvarsbestämmelserna bör träda i kraft den 1 oktober 1955. Med

hänsyn till straffsatsernas höjd bör lagrådets utlåtande inhämtas. II.

II. Förordningen angående vissa alkoholhaltiga preparat m. m.

I 19U års nykterhetskommittés betänkande del VI, s. 354 f„ redovisas

vissa överväganden angående följdändringar till den av kommittén föreslagna

rusdryckslagstiftningen. De författningar som behandlas av kommittén

är förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga

preparat m. m., förordningen samma dag (nr 508) angående handel

med skattefri sprit samt lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda

bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin. Sistnämnda

lag (spritinförsellagen), som har tidsbegränsad giltighet, gäller

enligt lag den 30 april 1953 (nr 183) till och med den 30 juni 1958. Till

spritinförsellagen ansluter sig lagen den 27 november 1925 (nr 463) om

utsträckt tillämpning av spritinförsellagen samt lagen den 31 maj 1935

(nr 234) med tillägg till gällande bestämmelser rörande införsel av spritdrycker

och vin till svenskt territorialvatten. Även dessa lagar har genom

lagar den 30 april 1953 (nr 184 och 185) erhållit fortsatt giltighet till och

med den 30 juni 1958.

Kommittén förordar en redaktionell jämkning av 1 § förordningen an
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 5

gående vissa alkoholhaltiga preparat. Däri undantas nu från förordningens

tillämpningsområde vara som enligt gällande bestämmelser är att anse

såsom rusdryck, pilsnerdricka, exportöl eller apoteksvara. Undantaget bör

med hänsyn till kommitténs terminologi i stället avse vara som enligt

gällande bestämmelser är att anse såsom rusdryck, öl eller apoteksvara.

1 övrigt synes enligt kommittén någon ändring i förordningen icke erforderlig.

Kommittén uttalar vidare att dess förslag icke synes behöva föranleda

några ändringar i förordningen om skattefri sprit.

Beträffande 1924 års spritinförsellag och därtill anknutna lagar finner

kommittén ej skäl att göra dem permanenta i samband med införandet av

ett friare system för rusdrycksförsäljningen. Det är givetvis, framhåller

kommittén, icke möjligt att bestämt förutsäga det nya systemets verkningar

med avseende å sådan olovlig hantering som lagstiftningen avser; man

måste här avvakta de erfarenheter som kommer att vinnas under systemets

tillämpning. Det finnes därför enligt kommitténs mening anledning att

efter en rusdrycksreform låta ifrågavarande lagstiftning behålla sin provisoriska

karaktär under ytterligare någon tid.

I vad angår lagstiftningens innehåll synes enligt kommittén icke föreligga

något behov av mera betydelsefulla förändringar. En särskild fråga

är emellertid om den ställning starkölet skall få bör föranleda att lagstiftningen

utvidgas att omfatta även denna dryck. Härom anför kommittén.

Åtminstone på en punkt synes ett praktiskt behov av en sådan utvidgning

föreligga, nämligen i vad angår bestämmelserna i 11 § 2 mom. av

1924 års lag. Enligt detta lagrum skall spritdrycker och vin, vilka, utan att

hava olovligen införts eller olovligen tillverkats, uppenbarligen åtkommits

genom olovlig överlåtelse av dryckerna eller av inköpsrätt till dryckerna,

vara förverkade även om ingen fälles till ansvar för den olovliga överlåtelsen.

Detta gäller dock endast för så vitt dryckerna anträffas under sådana

omständigheter, att det tillika är uppenbart att de är avsedda att i befintligt

eller förarbetat skick olovligen avyttras. Det synes önskvärt att den

möjlighet, som lagrummet erbjuder, kommer att stå till buds även för

starkölets del. I övrigt synes behovet av att göra 1924 års lag tillämplig

även på starköl mindre framträdande. Det torde dock vara lämpligt att så

sker; därigenom vinnes bl. a. att samtliga slag av rusdrycker blir enhetligt

reglerade ur förevarande synpunkt. Ändringen torde lämpligen kunna få

formen av en särskild lag av innehåll att vad i 1924 års lag finnes stadgat

med avseende å vin skall äga tillämpning även i fråga om starköl.

Enligt 1925 års lag kan införsel av spritdrycker till farvatten, som ligger

utanför territorialvattengränsen men innanför en linje tolv sjömil från

kusten, under vissa omständigheter vara att anse såsom olovlig införsel.

Lagen gäller icke vin och synes ej heller böra avse starköl.

Från den enligt 1924 års lag gällande regeln, att införsel av spritdrycker

och vin till svenskt territorialvatten med vissa mindre farkoster skall anses

såsom olovlig införsel till riket, göres i samma lag undantag såtillvida

att straffrihet eller strafflindring samt frihet från förverkandepåföljd äger

rum, om det av omständigheterna uppenbarligen framgår att dryckerna

icke är avsedda att olovligen införas till riket (således oavsett om dryckerna

är avsedda att smugglas till annat land). I 1935 års lag stadgas att den
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

na undantagsregel, i den mån Konungen så förordnar, icke skall äga tilllämpning

vid införsel till område inom territorialvattnet, i fråga om vilket

avtal med främmande stat om gemensam bevakning för bekämpande av

olovlig införsel av alkoholvaror träffats, med mindre av omständigheterna

tillika uppenbarligen framgår, att dryckerna icke är eller varit avsedda att

olovligen införas till den stat, med vilken avtalet ingåtts. Det synes riktigast

att dessa bestämmelser, som ju bl. a. avser vin, även göres tillämpliga

på starköl.

Kontrollstyrelsen har vid förfrågan under hand meddelat, att något omedelbart

behov av ändringar i förordningen om alkoholhaltiga preparat ej torde

föreligga utöver vad nykterhetskommittén förordat. I författningen om

skattefri sprit torde i detta sammanhang icke erfordras några ändringar.

Kontrollstyrelsen har i skrivelse den 20 augusti 1954 till Aktiebolaget

Vin- & Spritcentralen, med stöd av 7 § 2 mom. förordningen om skattefri

sprit, meddelat ändrade föreskrifter rörande denaturering av blåsprit. Enligt

dessa föreskrifter skall blåsprit — som hittills varit att hänföra till enkeldenaturerad

sprit i förordningens mening — från och med den 1 september

1954 denatureras på sådant sätt att den blir att anse som dubbeldenaturerad.

Vidare har styrelsen genom cirkulär samma dag (nr 13) meddelat

vissa föreskrifter rörande detaljhandeln med rödsprit och blåsprit

samt i skrivelse den 25 augusti 1954 till systembolagen underrättat dessa

om att deras befattning med försäljningen av blåsprit skall avvecklas med

början den 1 september 1954 och helt upphöra den 1 januari 1955.

Departementschefen. Förordningarna om alkoholhaltiga preparat och skattefri

sprit ansluter sig i formellt hänseende huvudsakligen till den rusdryckslagstiftning

som var gällande vid deras tillkomst. Ur lagteknisk synpunkt

skulle det självfallet vara till fördel om de bringades i närmare

överensstämmelse med de nya förordningarna om försäljning av rusdrycker

och om tillverkning av brännvin. Därvid skulle i första hand ifrågakomma

att omarbeta straffbestämmelserna. Dessa hänvisar emellertid i allmänhet

till motsvarande bestämmelser i rusdrycksförsäljningsförordningen

och brännvinstillverkningsförordningen. Den modernisering av ansvarsbestämmelserna,

som redan verkställts beträffande rusdrycksförsäljningen

och av mig nu förordas i tillverkningsförordningen, kommer således indirekt

de nu aktuella förordningarna till godo. I övrigt kunde vissa skäl

tala för att jämka de föreskrifter om detaljhandeln med enkeldenaturerad

sprit som upptages i 13—15 §§ förordningen om skattefri sprit. Dessa

bestämmelser har hittills tillämpats vid handel med s. k. blåsprit. Kontrollstyrelsen

har emellertid utfärdat nya föreskrifter om denaturering av

sådan sprit, varigenom denna vara blir att anse som dubbeldenaturerad.

Till följd härav kommer bestämmelserna i 13—15 §§ förordningen om

skattefri sprit praktiskt taget icke att tillämpas efter den 1 oktober 1955

då den nya rusdryckslagstiftningen träder i kraft.

Med hänsyn till det anförda finner jag att frågan om en allmän översyn

av förordningarna om alkoholhaltiga preparat och skattefri sprit bör an
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 5 17

stå till dess mera genomgripande ändringar i sakligt hänseende visar sig

påkallade. På sätt nykterhetskommittén förordat bör emellertid en jämkning

ske i 1 § förordningen om alkoholhaltiga preparat.

Vad härefter angår spritinförsellagen och därtill knuten lagstiftning tillstyrker

jag kommitténs förslag att låta densamma behålla sin provisoriska

karaktär under ytterligare någon tid. Kommittén har förordat att spritinförsellagen

och 1935 års särskilda lag göres tillämpliga även på starköl.

Syftet härmed skulle väsentligen vara att möjliggöra tillämpning av den

särskilda förverkanderegeln i 11 § 2 mom. spritinförsellagen på starköl.

Huruvida något ökat behov av ingripande mot illegal handel med denna

vara kommer att föreligga efter den 1 oktober 1955 synes ovisst. När ifrågavarande

lagstiftning erhöll fortsatt giltighet vid 1953 års riksdag, förutskickade

jag att en allmän översyn av strafflagstiftningen mot smugglingsbrott,

däribland spritinförsellagen och därtill anknutna lagar, skulle

igångsättas (propositionen nr 92). Den av kommittén väckta frågan synes

lämpligen kunna prövas i samband med denna översyn, som bör kunna

igångsättas inom en relativt snar framtid.

III. Avvecklingen av systembolagen

Enligt 13 § i den nya rusdrycksförsäljningsförordningen den 26 maj

1954 (nr 521), som träder i kraft den 1 oktober 1955, skall rätt till utminutering

av rusdrycker allenast tillkomma ett för ändamålet bildat aktiebolag,

som blivit av Kungl. Maj :t godkänt (detaljhandelsbolag). Bolaget har

även vissa uppgifter beträffande utskänkningen. Av förordningen framgår

vidare att detalj handelsbolaget skall överta den rörelse som bedrives av

de nuvarande 41 systembolagen.

I propositionerna nr 151 och 152 till 1954 års riksdag har närmare riktlinjer

uppdragits för omorganisationen. Dessa har i enlighet med särskilda

utskottets utlåtanden nr 1 och 2 godtagits av riksdagen med vissa smärre

jämkningar. De av statsmakterna sålunda antagna riktlinjerna innebär såvitt

nu är i fråga följande. Omorganisationen skall, bl. a. för att så långt

möjligt nedbringa kostnaderna, i allt väsentligt slutföras före den 1 oktober

1955. Det nya bolaget skall självt leda organisationsarbetet i samråd

med kontrollstyrelsen och företrädare för systembolagen. Aktierna i dessa

bolag övertas snarast möjligt av detaljhandelsbolaget. Åtgärder för fusion

och avveckling av övertalig personal skall också vidtas så fort ske kan.

1 anslutning härtill stadgas i 7. övergångsbestämmelserna till den nya

förordningen att kontrollstyrelsen må i mån av behov och i samråd med

detaljhandelsbolaget meddela närmare anvisningar angående nedläggande

av rörelsen å systembolag och rörelsens övertagande av detaljhandelsbolaget.

Rusdrycksförsäljningsförordningen den 18 juni 1937, vilken upphör att

gälla med utgången av september 1955, innehåller i 6 kap. vissa bestäm
2

lUIxang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 5

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

melser om systembolag. Sålunda stadgas i 3 § att aktieägare i sådant bolag

skall vara här i riket bosatt svensk medborgare som av länsstyrelsen erhållit

tillstånd att äga aktie i bolaget. Antalet aktieägare, som ej må understiga

tio eller överstiga tjugu, skall vara i bolagsordningen bestämt. Aktieägare

må ej äga mer än en aktie. Tillstånd att äga aktie må ej meddelas,

med mindre den som söker sådant tillstånd till länsstyrelsen avlämnat förbindelse

att på anmodan av länsstyrelsen överlåta sin aktie till behörig person

mot erhållande av aktiens nominella belopp jämte vinstutdelning från

föregående år, i den mån sådan innestår hos bolaget, ävensom ränta efter

fem procent å aktiebeloppet från löpande årets början till dess betalning

sker. Motsvarande bestämmelser har på grundval av en av Kungl. Maj :t

fastställd normalbolagsordning införts i systembolagens bolagsordningar.

Vidare föreskrives i 3 §, att om antalet aktieägare nedgår under det antal

som är bestämt i bolagsordningen, skall bolaget träda i likvidation, där ej

tillräckligt antal aktieägare inträtt inom sex månader.

Av 6 § framgår bl. a. att det överskott som vid upplösning av systembolag

må finnas, sedan bolagets samtliga skulder blivit guldna och till aktieägarna

utbetalats aktiernas nominella belopp jämte viss till 5 procent maximerad

vinstutdelning och ränta, skall tillkomma statsverket. I 7 § stadgas, att

befogenhet eller skyldighet som enligt lagen om aktiebolag tillkommer bolagsstämma

skall i fråga om systembolag, med vissa undantag, tillkomma

dess styrelse. Ytterligare framgår av 9 §, att kontrollstyrelsen skall i systembolagsstyrelsens

ställe besluta om avlöning av personal och därmed sammanhängande

frågor, samt av 10 §, att bolagets styrelse icke utan samtycke

av kontrollstyrelsen kan vidta viktigare ekonomiska dispositioner. Systembolag

står enligt 12 § vid utövande av sin verksamhet under överinseende

av kontrollstyrelsen och har att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter

kontrollstyrelsen meddelar beträffande bolagets förvaltning eller eljest i

förordningen särskilt angivna hänseenden.

Det i den nya förordningen avsedda detaljhandelsbolaget har nu bildats

med firma Detaljhandelsbolaget för rusdrycker, Aktiebolag, och har godkänts

av Kungl. Maj :t denna dag.

På våren 1954 tog kontrollstyrelsen initiativ till omplacering av övertalig

systembolagspersonal och har sedermera vidtagit organisatoriska förändringar

inom vissa systembolag i syfte att underlätta övergången. Sedan

detaljhandelsbolaget bildats, har organisationsarbetet bedrivits av kontrollstyrelsen

och bolaget i samråd. Av den beräknade övertaliga personalen,

omkring 750 personer, har fram till den 15 oktober 1954 omkring 260 kunnat

placeras i ny verksamhet. Ytterligare ett 60-tal väntas övergå före årsskiftet.

Vid planläggning av fusionsförfarandet har, enligt vad detalj handelsbolaget

under hand meddelat, viss tvekan uppstått huruvida detalj handelsbolagets

inköp av aktierna i systembolagen, vilket vore förutsättning för fusion

enligt 174 § aktiebolagslagen, vore förenligt med de formellt ännu gällande

bestämmelserna i 6 kap. 3 § 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning och

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 5

19

därpå grundade föreskrifter i bolagsordningarna. Beträffande fusion enligt

175 § samma lag förelåge visserligen icke detta spörsmål. Det hade emellertid

vid prövning av olika alternativ befunnits att en fusion enligt det

förstnämnda lagrummet ställde sig enklare ur teknisk synpunkt och medförde

mindre kostnader.

Departementschefen. Enligt den nya rusdrycksförsäljningsförordningen

skall detaljhandelsbolaget fr. o. in. den 1 oktober 1955 övertaga systembolagens

rörelse. Vissa riktlinjer för omorganisationen uppdrogs av statsmakterna

i samband med att förordningen antogs och anslag beviljades till teckning

av aktier i detaljhandelsbolaget. Dessa riktlinjer innebär i huvudsak att

detalj handelsbolaget skall förvärva aktierna i systembolagen och efter fusion

överta systembolagens tillgångar och skulder. Den närmare utformningen

av fusionsförfarandet, som innefattar ett flertal bolagstekniska spörsmål,

tillkommer bolaget och kontrollstyrelsen. Vid den nya lagstiftningens

antagande förelåg icke, såvitt då kunde bedömas, anledning att i annan mån

reglera dessa frågor än att kontrollstyrelsen, i likhet med vad som skedde

vid systembolagskoncentrationen 1937, erhöll en generell fullmakt att i samråd

med detaljhandelsbolaget utfärda närmare anvisningar angående omorganisationen.

Vid planläggningen av fusionsförfarandet har framkommit att en fusion

enligt 174 § aktiebolagslagen, förutgången av inköp av aktierna i systembolagen,

skulle ställa sig fördelaktigast för det allmänna. Härvid har fråga uppkommit

om de formellt till den 1 oktober 1955 gällande bestämmelserna i

1937 års förordning och därpå grundade föreskrifter i systembolagens bolagsordningar

utgör hinder för detalj handelsbolagets inköp av aktierna i

systembolagen.

Då den nya förordningen uttryckligen anger att systembolagens rörelse

skall övertagas av detaljhandelsbolaget och statsmakterna beslutat att detta

skall ske i form av fusion, skulle det i och för sig kunna göras gällande, att

åtgärder som vidtages för verkställighet härav icke hindras av den äldre

rusdrycksförsäljningsförordningens för andra förhållanden avsedda bestämmelser.

Visst stöd för en sådan uppfattning skulle även kunna hämtas i det åt

kontrollstyrelsen lämnade bemyndigandet att utfärda närmare anvisningar

för omorganisationen. Det torde emellertid vara av vikt för organisationsarbetet

att varje oklarhet om rättsläget på denna punkt undanröjes. Ett

snabbt genomförande av fusionsförfarandet är önskvärt icke blott ur kostnadssynpunkt

utan även av hänsyn till systembolagens personal. Jag vill

därför förorda att kontrollstyrelsen genom särskild föreskrift erhåller bemyndigande

att, utan hinder av vad i 1937 års förordning eller eljest är

stadgat om aktie i systembolag, förordna att aktierna i systembolagen skall

överlåtas till detaljhandelsbolaget. Vederlaget för aktierna bör vid sådan

överlåtelse bestämmas till samma belopp som vid aktieöverlåtelse enligt

1937 års förordning. Föreskrifter av denna innebörd torde lämpligen kunna

utfärdas i form av en förordning med vissa bestämmelser om systembolag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

Genomföres en sådan förordning, bortfaller även det hinder som skulle

kunna anses ligga i de förut nämnda bestämmelserna i systembolagens

bolagsordningar. Anmärkas bör att den här förordade lagstiftningen endast

har formell betydelse och icke rubbar det förhållandet att systembolagen

tillkommande sociala uppgifter fram till den 1 oktober 1955 alltjämt fullgöres

av systembolagen och under ledning av deras styrelser.

IV. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 26 februari

1954- (nr 73) angående tillverkning av brännvin;

2) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den

1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat

m. m

3) förordning med vissa bestämmelser om systembolag.

Nämnda författningsförslag torde såsom Bilaga1 få fogas

vid statsrådsprotokollet för denna dag.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att

lagrådets utlåtande över det under 1) upptagna förslaget

till förordning om ändring i förordningen den 26 februari

1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin måtte för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Kungl. Höghet Regenten bifalla.

Ur protokollet:

Bengt Resare

1 Ur bilagan har endast det under 1) angivna förfaltningsförslaget här bibehållits. Övriga i

bilagan upptagna förslag överensstämmer med motsvarande vid propositionen fogade författningsförslag.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

21

Bilaga

Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 26 februari 1954 (nr 73)

angående tillverkning av brännvin

Härigenom förordnas, att 30—33 §§ förordningen den 26 februari 1954 angående

tillverkning av brännvin skola upphöra att gälla samt att 19—29 §§

samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives; och

kommer till följd härav 4 kap. av förordningen att hava följande lydelse.

4 kap.

Ansvarsbestämmelser m. m.

(Gällande lydelse)

19 §.

1. Den som olovligen tillverkar

brännvin eller bereder mäsk i uppenbart

syfte att därav framställa brännvin

straffes med dagsböter, ej under

trettio. Den som innehar mäsk, uppenbarligen

avsedd för olovlig brännvinstillverkning,

vare ock underkastad

ansvar som nu sagts.

Bedriver någon brännvinstillverkningen

eller mäskberedningen i större

omfattning eller i syfte att försälja

framställt brännvin eller har den

som heträdes med förbrytelse varom

i första stycket av detta mom. sägs

tidigare fällts till straff för sådan

förbrytelse eller för förbrytelse som

avses i 20 § 2 mom. av denna förordning

eller i 7 kap. 1 § i mom. av

förordningen angående försäljning av

rusdrycker eller i 22 § 1 mom. eller

23 § 1 mom av förordningen angående

handel med skattefri sprit eller i

11 § 1 mom. första stycket eller 2

mom. första stycket av förordningen

angående vissa alkoholhaltiga preparat

m. m., straffes med fängelse i

högst ett år eller med dagsböter, ej

under femtio. Äro omständigheterna

synnerligen försvårande, må till

straffarbete i högst ett år dömas.

Ilar tillverkningen eller beredning
-

(Föreslagen lydelse)

19 §.

1. Den som olovligen tillverkar

brännvin eller bereder mäsk i uppenbart

syfte att därav framställa brännvin,

så ock den som innehar mäsk,

uppenbarligen avsedd för olovlig

brännvinstillverkning, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

Är brottet grovt, vare straffet fängelse

eller straffarbete i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet

är grovt skall särskilt beaktas, om

brännvinstillverkningen eller mäskberedningen

skett i större omfattning

eller i syfte att försälja framställt

brännvin.

Begår någon brott som ovan sagts

efter det han genom laga kraftvunnen

dom fällts till straff för sådant

brott eller för brott, som avses i 20 §

2 mom. denna förordning eller 80 §

1 mom. rusdrgcksförsäljningsförordningen

eller i 22 § 1 mom. eller 23 §

1 mom. förordningen angående handel

med skattefri sprit eller i 11 §

1 mom. första stycket eller 2 mom.

första stycket förordningen angående

vissa alkoholhaltiga preparat m. m.,

dömes till straff som i andra stycket

sägs, där ej med hänsyn till brottens

beskaffenhet, den lid som förflutit

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Knngl. Maj.ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

cn icke bedrivits i större omfattning

eller i syfte att försälja det framställda

brännvinet, må, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande,

straffet nedsättas till tio eller,

vid upprepad förbrytelse, trettio dagsböter.

2. Beträdes någon med förbrytelse

som i 1 mom. avses, skola vid förbrytelsen

nyttjade redskap, å stället

befintliga förråd av för den olovliga

tillverkningen eller beredningen uppenbarligen

avsedda råämnen samt

av brännvin och mäsk ävensom de

kärl vari brännvinet och mäsken förvaras

tagas i beslag och dömas förbrutna.

3. Den som olovligen tillverkat

brännvin skall ock dömas skyldig att

för den tillverkade myckenheten gälda

den omsättningsskatt å rusdrycker

som belöper på renat brännvin

av lägst trettiofem och högst fyrtio

volymprocents alkoholhalt, dock

minst etthundra kronor.

20 §.

1. Den som tillverkar, till försäljning

utbjuder eller eljest saluhåller

för beredande av brännvin ägnad apparat

eller del av dylik apparat med

uppenbart syfte att apparaten eller

apparatdelen skall komma att nyttjas

vid olovlig brännvinstillverkning

eller för att obehörigen antingen från

denaturerat brännvin borttaga denatureringsmedlet

eller försvaga denatureringen

eller göra annan till

dryck ej ämnad alkoholhaltig vara

användbar därtill, så ock den vilken

överlåter dylik apparat eller apparatdel,

ehuru han har skälig anledning

antaga att densamma skall komma

att nyttjas för ändamål som nu sagts,

straffes med dagsböter, ej under tio,

och vare apparaten eller apparatdelen

förbruten. Vid upprepad förbrytelse

eller om omständigheterna eljest

äro försvårande, må dömas till

fängelse i högst sex månader. Äro

omständigheterna synnerligen mild
-

(Föreslagen lydelse)

mellan dem eller eljest särskilda skäl

äro däremot.

2. Beträdes någon med brott, som

i 1 mom. avses, skola vid brottet

nyttjade redskap, å stället befintliga

förråd av för den olovliga tillverkningen

eller beredningen uppenbarligen

avsedda råämnen samt av brännvin

och mäsk ävensom de kärl, i vilka

brännvinet och mäsken förvaras,

tagas i beslag och dömas förverkade.

3. Den som olovligen tillverkat

brännvin skall ock dömas skyldig att

för den tillverkade myckenheten gälda

den omsättningsskatt å rusdrycker

som belöper på renat brännvin

av lägst trettiofem och högst fyrtio

volymprocents alkoholhalt, dock

minst etthundra kronor.

20 §.

1. Den som tillverkar eller saluhåller

för tillverkning av brännvin ägnad

apparat eller del av dylik apparat

med uppenbart syfte att apparaten

eller apparatdelen skall komma

att nyttjas vid olovlig brännvinstillverkning

eller för att obehörigen antingen

från denaturerad sprit borttaga

denatureringsmedlet eller försvaga

denatureringen eller göra annan

till dryck ej ämnad alkoholhaltig vara

användbar därtill,

så ock den som överlåter dylik apparat

eller apparatdel, ehuru han har

skälig anledning antaga att densamma

skall komma att nyttjas för ändamål

som nu sagts,

straffes med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader och vare apparaten

och apparatdelen förverkade.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 5

23

(Gällande lydelse)

rande, må antalet dagsböter bestämmas

till lägre än tio.

2. Befinnes någon i andra fall än i

1 mom. avses innehava redskap, som

uppenbarligen är av honom avsett att

nyttjas för ändamål som där sägs,

straffes med dagsböter, ej under tio,

och vare redskapet förbrutet. Äro

omständigheterna synnerligen mildrande,

må antalet dagsböter bestämmas

till lägre än tio.

Beträdes någon, som förut fällts

till straff för förbrytelse varom i detta

mom. sägs, andra gången eller oftare

med dylik förbrytelse, eller har

någon, som beträdes med sådan förbrytelse,

tidigare fällts till straff för

annan förbrytelse som avses i 19 §

1 mom., dömes till dagsböter, lägst

trettio, eller till fängelse i högst sex

månader.

21 §.

1. Den som vid brännvinstillverkning

undansnillar brännvin eller begagnar

tillverkningsredskap, ledningsrör

eller förvaringsredskap med

dold öppning eller avledning, varigenom

brännvin kan lönnligen uttagas,

eller olovligen bryter försegling eller

öppnar eller borttager lås som kontrolltjänsteman

åsatt eller gör åverkan

å den i bränneriet uppsatta kontrollapparaten

straffes med dagsböter,

ej under tio, eller dömes till

fängelse i högst ett år; dock må, där

undansnillning skett i större omfattning

eller omständigheterna eljest

äro synnerligen försvårande, dömas

till straffarbete i högst två år.

Lag samma vare, där någon vid

sådan försändning som i 17 §3 och

å mom. avses undansnillar brännvin

eller bryter försegling eller öppnar

eller borttager lås som kontrolltjänsteman

åsatt.

2. Där någon vid tillgodonjutande

av tillstånd som omförmäles i 10 §

2 mom. icke ställer sig till efterrättelse

med tillståndet förbundet villkor,

straffes med dagsböter eller, i

händelse omständigheterna äro syn
-

(Föreslagen lydelse)

2. Innehar någon i annat fall än i

1 mom. sägs redskap som uppenbarligen

är av honom avsett att nyttjas

för ändamål som där sägs, straffes

med dagsböter eller fängelse i högst

sex månader och vare redskapet förverkat.

21 §.

1. Förfogar tillverkare eller bränneriför

eståndare över tillverkat brännvin

på annat sätt än som är medgivet

i denna förordning eller med

stöd därav utfärdade föreskrifter,

straffes med dagsböter eller fängelse

i högst ett år. År brottet grovt, vare

straffet fängelse eller straffarbete i

högst två år.

2. Där tillverkare eller bränneriföreståndarc

icke ställer sig till efterrättelse

villkor som är förbundet med

tillstånd enligt 10 § 2 mom., straffes

med dagsböter eller fängelse i högst

sex månader.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

nerligen försvårande, med fängelse i

högst sex månader.

3. I fall som i 1 mom. avses skola,

där ej synnerligen mildrande omständigheter

föreligga, de förråd av

brännvin, som finnas hos den brottslige

eller eljest uppenbarligen äro avsedda

för olovligt förfogande, jämte

de kärl vari brännvinet förvaras vara

underkastade beslag och dömas

förbrutna.

Lag samma vare i fråga om redskapen

i fall varom i 1 mom. första stycket

sägs.

Den som dömes till ansvar för

förbrytelse som i 1 mom. avses skall

tillika dömas skyldig att för den undansnillade

myckenheten utgiva den

omsättningsskatt å rusdrycker som

belöper på renat brännvin av lägst

trettiofem och högst fyrtio volymprocents

alkoholhalt.

25 §.i

Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare

eller partihandelsbolag att

ställa sig till efterrättelse i denna förordning

eller i enlighet med densamma

meddelad föreskrift, vare straffet,

där ej särskilt ansvar är bestämt,

dagsböter.

26 §.

1. Den som uppsåtligen förleder annan

till förbrytelse varom i 19 § 1

(Föreslagen lydelse)

3. I fall, som avses i 1 mom., skola,

där ej synnerligen mildrande omständigheter

föreligga, de förråd av

brännvin som finnas hos den brottslige

och som uppenbarligen äro avsedda

för olovligt förfogande, jämte

de kärl, i vilka brännvinet förvaras,

tagas i beslag och dömas förverkade.

i. Den som fälles till ansvar för

brott, som avses i 1 mom., skall tilllika

dömas skyldig att för det brännvin,

varöver han olovligen förfogat,

utgiva den omsättningsskatt å rusdrycker

som belöper på renat brännvin

av lägst trettiofem och högst

fyrtio volymprocents alkoholhalt.

5. I fall, som i 1 mom. avses, äger

kontrollstyrelsen återkalla det för

tillverkaren utfärdade driftsbeviset.

22 §.

Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare

eller befattningshavare hos

partihandelsbolaget att ställa sig till

efterrättelse i denna förordning eller

i enlighet med densamma meddelad

föreskrift, vare straffet, där ej särskilt

ansvar är bestämt, dagsböter.

23 §.

Där någon, under tid då han är

ställd under åtal för brott mot denna

förordning, fortsätter samma

brott, skall såsom särskilt brott anses

vad han före varje åtal förbrutit.

För brotten gemensamt ådömt

fängelsestraff må ej överstiga två år.

24 §.

1. Hava flera medverkat till gärning,

som i 19 och 21 §§ sägs, gäller

Motsvarighet saknas i förslaget till nuvarande 22 §, som har följande lydelse:

Till redskap som enligt 19 § 2 mom., 20 § 2 mom. eller 21 § 3 mom. är förbrutet räknas

i bränneri varje för kokning, mäskberedning, jäsning, bränning eller förvaring av brännvin

inrättat redskap eller för tillverkningen nyttjad maskin med tillbehör.

Angående nuvarande 23 § se den föreslagna 29 §.

Angående nuvarande 24 § se den föreslagna 26 §.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25-

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

mom. sägs eller vid utförande av sådan

förbrytelse med råd eller dåd

uppsåtligen hjälper så att gärningen

därigenom sker straffes som vore han

själv gärningsman. Har någon före

brottets utförande eller vid utförandet,

dock i mindre mån än nyss är sagt,

med råd eller dåd gärningen främjat,

straffes efter ty som han prövas

hava till brottet bidragit. Om någon

utan att hava sådan del i brottet som

nu sagts, sedan brottet timat, med

vetskap därom gått den brottslige tillhanda

genom att dölja vara som genom

brottet framställts, straffes efter

som brottet var till, dock mindre än

om han själv varit gärningsman.

Den till vilken här ovan avsedd vara

avyttrats vare ej förfallen till ansvar

för delaktighet i gärningen enligt

vad i första stycket sägs.

2. Bränneriföreståndare, så ock

den som tillverkar eller saluhåller i

20 § 1 mom. avsedd apparat eller apparatdel,

ansvarar för förbrytelse mot

denna förordning som begås av hans

hustru, barn, husfolk eller i arbetet

antagen person, såsom vore förbrytelsen

av honom själv begången, därest

icke omständigheterna göra sannolikt

att förbrytelsen skett utan hans

vetskap och vilja. Begagnar brännerif

öreståndare ombud, ansvare ombudet

jämte föreståndaren och lika med

denne för sådan förbrytelse.

3. Är förbrytelse som i 19 eller

20 § avses begången och skola i anledning

därav redskap, råämnen,

mäsk, brännvin eller förvaringskärl

dömas förbrutna, eller fälles eljest

tillverkare eller brännerif öreståndare

till ansvar för förbrytelse med dylik

påföljd, inträder påföljden även om

den som begått förbrytelsen icke är

godsets ägare.

28 §.i

Den som har eller haft att taga befattning

med kontroll enligt denna

(Föreslagen lydelse)

vad i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är

stadgat. Den, till vilken brännvin avyttrats

eller eljest anskaffats, vare

dock ej förfallen till ansvar för annan

medverkan än anstiftan.

2. Tillverkare, så ock den som tillverkar

eller saluhåller i 20 § avsedd

apparat eller apparatdel, ansvarar

för brott mot denna förordning som

begås av hans husfolk eller i hans

arbete antagen person, liksom vore

brottet begånget av honom själv, såframt

ej omständigheterna göra sannolikt,

att brottet skett utan hans

vetskap och vilja. Brännerif öreståndare

vare jämte tillverkaren och lika

med denne ansvarig för sådant brott..

25 §.

Vad som med stöd av bestämmelserna

i denna förordning inhämtats

1 Motsvarighet saknas i förslaget till nuvarande 27 §, som har följande lydelse:

Tillverkare eller bränneriföreståndare som giver eller erbjuder något såsom gåva åt kontrolltjänsteman,

vilken utövar tillsyn över bränneriet, böte från och med tjugo till och med

tvåhundra kronor. Kontrolltjänsteman som mottager gåvan vare underkastad lika ansvar

och miste därjämte befattningen. Gåvan tillfälle kronan.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

förordning vare förbjudet att röja tillverkares

yrkeshemlighet, och må han

ej heller, där det ej kan anses påkallat

av tjänstens intresse, yppa tillverkares

affärsförhållanden. Gör han

detta och framgår ej av omständigheterna,

att han erhållit kännedom om

hemligheten eller affärsförhållandena

å tid då han ej innehaft dylik befattning,

straffes med dagsböter, ej

under fem. Sker det för att göra skada

eller begagnar han sig av sin kännedom

till egen eller annans fördel,

må till fängelse dömas.

Har i nu omförmälda hänseenden

genom kontrolltjänstemans åtgörande

skada uppkommit, vare han ock

skyldig den till fullo gottgöra.

24 §.

Den som vägrar att hålla handelsböcker

eller tillhörande verifikationer

tillgängliga för kontrollstyrelsen

eller den styrelsen befullmäktiga!

eller för överkontrollör

eller vägrar kontrolltjänsteman eller

den som äger anställa undersökning

i avseende å förbrytelse mot

denna förordning tillträde till rum

eller byggnad där undersökning må

ske

straffes med dagsböter, lägst fem.

31 §4

1. De i 30 § 1 mom. omförmälda

åklagare äga taga i beslag egendom

vilken skäligen kan antagas vara förverkad

enligt denna förordning. Beslag

skall, där så ske kan, göras i två

vittnens närvaro. Innehavare av vad

i beslag tages eller, om han är frånvarande,

hans ombud på stället eller

någon av hans husfolk skall tillsägas

om beslaget.

2. Sker beslag i bränneri under

den tid då tillverkningsrätt där gäl
-

(Föreslagen lydelse)

vid granskning av handelsböcker med

tillhörande verifikationer, så ock vad

som eljest vid tillsyn å tillverkning

inhämtats må ej yppas i vidare mån

än som erfordras för vinnande av det

med bestämmelserna avsedda ändamålet.

Bryter någon häremot, straffes

med dagsböter eller fängelse i högst

sex månader, där ej gärningen är belagd

med straff i strafflagen.

26 §.

Vägrar tillverkare att vid anfordran

hålla sina handelsböcker med

tillhörande verifikationer tillgängliga

för kontrollstyrelsen eller den styrelsen

befullmäktigat eller för överkontrollör,

äger styrelsen förelägga

honom vite.

27 §.

1. De personer vilka särskilt förordnats

att vaka över denna förordnings

efterlevnad äga taga i beslag

egendom vilken skäligen kan antagas

vara förverkad på grund av brott

mot förordningen. 1 övrigt gäller angående

beslag vad därom finnes särskilt

stadgat.

2. Brännvin, som enligt denna förordning

tagits i beslag och dömts

1 Motsvarighet, saknas i förslaget till nuvarande 29 §, som har följande lydelse:

Skulle någon vilken det åligger att hålla tillsyn å bränneri eller den vilken har till tjänsteåliggande

att åtala förbrytelser mot denna förordning själv beträdas med förbrytelse varom

i 19 § 1 mom., sägs eller med främjande av sådan förbrytelse eller av förbrytelse som omförmäles

i 21 §, dömes till fängelse eller straffarbete från och med sex månader till och

med två år.

Angående nuvarande 30 § se den föreslagna 28 §.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts

(Gällande lydelse)

ler, må ej panna utbrytas eller någon

del av tillverkningsredskapen borttagas

eller tillverkningens fortsättande

hindras innan första domstol i målet

dömt redskapen förbruten, där ej vid

tillverkningen begagnats redskap eller

ledningsrör med dold öppning eller

avledning, varigenom brännvin

kunnat lönnligen uttagas, eller åverkan

skett å kontrollapparaten.

3. Redskap som tages i beslag

skall, till förekommande av dess utbyte

mot annan, av beslagaren utmärkas

med särskild stämpel, där ej redskapen

vid beslaget fråntages ägaren,

i vilket fall den skall sättas i allmänt

förvar.

32 §.

Utöver vad i 28 kap. rättegångsbalken

är stadgat om husrannsakan gälle

om sådan förrättning för uppdagande

av förbi''ytelse, som i denna

förordning avses, eller eljest för eftersökande

av egendom, som kan antagas

enligt denna förordning vara

förverkad, att i lägenhet, som avses

i 28 kap. 3 § rättegångsbalken, husrannsakan

må företagas även av polisman,

då honom anbefalld tjänstgöring

därtill föranleder, samt att till

sådan lägenhet skola hänföras även

bränneri med tillhörande lägenheter,

magasin, upplagsbodar och uthus.

33 §.

Värdet av förverkad egendom tillfaller

kronan.

30 §.

1. Allmän åklagare samt de personer

vilka särskilt förordnas att vaka

över denna förordnings efterlevnad

åligger att åtala förbrytelser mot

densamma.

2. I övrigt äger envar rättighet att

för sådana förbrytelser anställa åtal,

dock ej föräldrar och barn eller makar

eller syskon mot varandra, ej

heller annan skyldeman mot den hos

vilken han njuter kost eller underhäll.

ej fosterbarn mot fostcrföräld
-

proposition nr 5

(Föreslagen lydelse)

förverkat, skall, därest det år i försäljningsdugligt

skick, hemb judas

till partihandelsbolaget. Bolaget är

skyldigt att till skäligt pris inköpa

den hembjudna varan. Är värdet så

ringa, att det ej kan anses motsvara

forslingskostnaderna, skall brännvinet

bevisligen förstöras.

3. Värdet av förverkad egendom

tillfaller kronan.

28 §.

Brott, som avses i 22 §, må av

åklagare åtalas allenast efter angivelse

av kontrollstyrclsen.

Brott, varom i 25 § sägs, må, där

det ej innefattar ämbetsbrott, av

åklagare åtalas endast efter angivelse

av målsägande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

(Gällande lydelse)

rar och ej heller tjänare mot husbondefolk

under den tid de äro i

tjänsten.

23 §.

Där någon utan anmälan som i

14 § 2 mom. sägs vid brännvinstillverkning

använt majs, utländsk potatis,

maniokarot eller andra stärkelsehaltiga

utländska råämnen, erlägge

han för allt det brännvin, som vid

bränneriet tillverkats under den tid

då tillverkning där pågick på grund

av det driftsbevis som gällde när den

olovliga användningen av nämnda

råämnen ägde rum, en särskild avgift

av 8 öre för varje liter, dock

minst femhundra kronor.

(Föreslagen lydelse)

29 §.

Där någon utan anmälan som i

14 § 2 mom. sägs vid brännvinstillverkning

använt majs, utländsk potatis,

maniokarot eller andra stärkelsehaltiga

utländska råämnen, erlägge

han för allt det brännvin, som vid

bränneriet tillverkats under den tid

då tillverkning där pågick på grund

av det driftsbevis som gällde när den

olovliga användningen av nämnda

råämnen ägde rum, en särskild avgift

av 8 öre för varje liter av 50 volymprocents

alkoholhalt, dock minst

femhundra kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 5

29

Bihang

Kontrollstyrelsens förslag

till

ansvarsbestämmelser i brännvinstillverkningsförordningen

4 KAP.

Ansvarsbestämmelser m. m.

19 §.

1. Den som olovligen tillverkar brännvin eller bereder mäsk i uppenbart

syfte att därav framställa brännvin eller innehar mäsk, uppenbarligen

avsedd för olovlig brännvinstillverkning, straffes med dagsböter, ej under

femtio. .

Bedriver någon brännvinstillverkningen eller mäskberedningen i större

omfattning eller i syfte att försälja framställt brännvin,

eller har den som beträdes med brott, varom i första stycket sägs, tidigare

genom lagakraftvunnen dom fällts till straff för sådant brott eller för brott,

som avses i 20 § 2 mom. denna förordning eller 7 kap. 1 § 1 mom. förordningen

angående försäljning av rusdrycker eller 22 § 1 mom. eller 23 § 1

mom. förordningen angående handel med skattefri sprit eller 11 § 1 mom.

första stycket eller 2 mom. första stycket förordningen angående vissa alkoholhaltiga

preparat m. m., .

straffes med fängelse i högst ett år eller med dagsböter, ej under sjuttiofem.

Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i

högst ett år dömas. .

Har tillverkningen eller beredningen icke bedrivits i större omfattning

eller i syfte att försälja det framställda brännvinet, må, där omständigheterna

äro synnerligen mildrande, straffet nedsättas till tjugu eller, vid upprepat

brott, femtio dagsböter.

2. Beträdes någon med brott, som i 1 mom. avses, skola vid brottet nyttjade

redskap, å stället befintliga förråd av för den olovliga tillverkningen

eller beredningen uppenbarligen avsedda råämnen samt av brännvin och

mäsk ävensom de kärl, i vilka brännvinet och mäsken förvaras, tagas i

beslag och dömas förverkade.

4. Den som fälles till ansvar för olovlig brännvinstillverkning skall ock

dömas skyldig att för den tillverkade myckenheten utgiva den omsättningsskatt

å rusdrycker som belöper på brännvin av fyrtio volymprocents alkoholhalt,

dock för minst tjugu liter.

20 §.

1. Den som tillverkar eller saluliåller för tillverkning av brännvin ägnad

apparat eller del av dylik apparat med uppenbart syfte att apparaten eller

apparatdelen skall komma att nyttjas vid olovlig brännvinstillverkning eller

för att obehörigen antingen från denaturerad sprit borttaga denatureringsmedlet

eller försvaga denatureringen eller göra annan till dryck ej ämnad

alkoholhaltig vara användbar därtill,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 5

så ock den som överlåter dylik apparat eller apparatdel, ehuru han har

skälig anledning antaga att densamma skall komma att nyttjas för ändamål

som nu sagts,

straffes med dagsböter, ej under trettio, och vare apparaten eller apparatdelen

förverkad.

Vid upprepat brott eller om omständigheterna eljest äro försvårande, må

dömas till dagsböter, ej under femtio, eller till fängelse i högst sex månader.

Äro omständigheterna synnerligen mildrande, må böterna nedsättas

till tio dagsböter.

2. Befinnes någon i andra fall än i 1 mom. avses innehava redskap, som

uppenbarligen är av honom avsett att nyttjas för ändamål som där sägs,

straffes med dagsböter, ej under tjugu, och vare redskapet förverkat. Äro

omständigheterna synnerligen mildrande, må böterna nedsättas till tio dagsböter.

Beträdes någon, som förut genom lagakraftvunnen dom fällts till straff

för brott, varom i detta mom. sägs, andra gången eller oftare med dylikt

brott, eller har någon, som beträdes med sådant brott, tidigare genom

lagakraftvunnen dom fällts till straff för brott, som avses i 19 § 1 inom.,

dömes till dagsböter, ej under femtio, eller till fängelse i högst sex månader.

21 §.

1. Förfogar tillverkare över tillverkat brännvin på annat sätt än i denna

förordning är medgivet, straffes med fängelse i högst ett år eller med

dagsböter, ej under sjuttiofem. Äro omständigheterna synnerligen försvårande,

må till straffarbete i högst ett år dömas; äro de synnerligen mildrande,

må böterna nedsättas till trettio dagsböter.

2. Där tillverkare vid tillgodonjutande av tillstånd, som omförmäles i

16 § 2 inom., icke ställer sig till efterrättelse med tillståndet förbundet

villkor, straffes med dagsböter, ej under tio, eller, om omständigheterna

äro synnerligen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

3. I fall, som i 1 mom. avses, skola de förråd av brännvin som finnas

hos tillverkaren och som uppenbarligen äro avsedda för olovligt förfogande

jämte de kärl, i vilka brännvinet förvaras, tagas i beslag och dömas förverkade.

4. Tillverkare, som fälles till ansvar för brott, som i 1 mom. avses, skall

tillika dömas skyldig att för det brännvin, varöver han olovligen förfogat,

utgiva den omsättningsskatt å rusdrycker som belöper på brännvin av

nittiofem volymprocents alkoholhalt.

5. I fall, som i 1 mom. avses, äger kontrollstyrelsen, där ej synnerligen

mildrande omständigheter föreligga, återkalla det för tillverkaren utfärdade

driftsbeviset.

22 §.

Uraktlåter tillverkare, bränneriföreståndare eller partihandelsbolaget att

ställa sig till efterrättelse i denna förordning eller i enlighet med densamma

meddelad föreskrift, vare straffet, där ej särskilt ansvar är bestämt,

dagsböter, ej under tio.

23 §.

Där någon, under tid då han är ställd under åtal för brott mot denna förordning,

fortsätter samma brott, skall såsom särskilt brott anses vad han

före varje åtal förbrutit. För brotten gemensamt ådömt fängelsestraff må

ej överstiga två år.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 5

31

24 §.

Hava flera medverkat till garning, som i 19 och 21 §§ sägs, gäller vad

i 3 kap. 4 och 5 §§ strafflagen är stadgat. Den, till vilken brännvin avyttrats

eller eljest anskaffats, vare dock ej förfallen till ansvar för annan

medverkan än anstiftan.

25 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna

förordning får ej röja eller obehörigen nyttja yrkeshemlighet, som därigenom

blivit känd för honom, och ej heller, där det ej kan anses påkallat i

tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande, vilket sålunda

blivit honom kunnigt.

Bryter någon mot vad i denna paragraf är stadgat, straffes med dagsböter

eller fängelse.

26 §.

Vägrar tillverkare att vid anfordran hålla sina handelsböcker med tillhörande

verifikationer tillgängliga för kontrollstyrelsen eller den styrelsen

befullmäktigat eller för överkontrollör, äger styrelsen förelägga honom vite.

Länsstyrelse äger i förekommande fall förordna om uttagande av sådant

vite.

27 §.

Brännvin, som enligt denna förordning tagits i beslag och dömts förverkat,

skall, därest det är i försälj ningsdugligt skick, hembjudas till partihandelsbolaget.

Bolaget är skyldigt att till skäligt pris inköpa den hembjudna

varan. Är värdet så ringa, att det ej kan anses motsvara forslingskostnaderna,

skall brännvinet bevisligen förstöras.

28 §.

Brott, som avses i 22 §, må av allmän åklagare åtalas allenast efter anmälan

av kontrollstyrelsen.

Brott, varom i 25 § sägs, må av allmän åklagare åtalas allenast efterangivelse

av målsägaren.

29 §.

Värdet av förverkad egendom tillfaller kronan.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 5

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 23 november

1954.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Gösta Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 4 november 1954 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Höghet Regenten, Hertigen av Halland,

1 statsrådet den 22 oktober 1954, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till förordning om ändring i förordningen den

26 februari 1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

nv e. o. hovrättsassessorn Sten Walberg.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

19 §.

I överensstämmelse med den allmänna bestämmelsen om förverkande i

2 kap. 17 § strafflagen torde i 2 mom. av förevarande paragraf såsom förutsättning

för tillämpning av de där angivna påföljderna böra stadgas att någon

förövat gärning som avses i 1 mom. Härigenom komma påföljderna att

inträda oberoende av om någon fälles till ansvar för gärningen.

För att det skall bliva otvetydigt att, såsom torde vara avsett, jämväl den i

3 mom. omförmälda påföljden skall tillämpas oberoende av om straff tillika

ådömes, synes ordet »ock» böra utgå.

,r,21 §.

I överensstämmelse med vad söm förordats i fråga om 19 § 2 mom. synes

i 21 § 3 mom. böra stadgas, att där angivna påföljder skola inträda när tillverkare

eller bränneriföreståndare förövat gärning, som avses i 1 mom., varvid

bestämmelsen i vad angår föremålet för beslag och förverkandeförklaring

bör ändras att gälla förråd som finnas hos den som så förfarit. Såsom ytterligare

förutsättning för tillämpning av påföljderna stadgas, att ej synnerligen

mildrande omständigheter föreligga. Lämpligheten av detta uttryckssätt

synes emellertid kunna ifrågasättas. Härvid må särskilt erinras om fall då

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

33

tillverkaren ej själv kan straffas för det otillåtna förfogandet. Vidare kunna

förekomma fall då förverkande framstår såsom obilligt oaktat tillverkaren

kan straffas och omständigheterna beträffande själva gärningen icke äro

synnerligen mildrande. Lagrådet förordar därför att, efter förebild i 2 kap.

17 § strafflagen, i stället stadgas att påföljderna skola tillämpas, om det ej

är uppenbart obilligt.

Medan straffbestämmelsen i 1 mom. endast avser åtgärd varigenom otillåtet

förfogande ägt rum, anger stadgandet i 3 mom. såsom föremål för beslag

och förverkande brännvinsförråd som uppenbarligen äro avsedda för olovligt

förfogande. Tydligen är uttrycket förfogande avsett att hava en vidsträckt

innebörd, och svårigheterna att bevisa att förfogandeavsikt förelegat

äro uppenbara. Med hänsyn härtill skulle möjligheten att beslagtaga

brännvinet och förklara det förverkat ändå att förfogandet ej fullbordats,

säkerligen få ringa praktisk betydelse. Däremot skulle stadgandet vara ägnat

att medföra viss osäkerhet i tillämpningen. På grund härav hemställes att

detsamma begränsas att gälla de förråd, varmed förfarits på otillåtet sätt,

jämte tillhörande kärl.

Anledning synes ej föreligga till annat än att för tillämpningen av påföljd

som avses i 4 mom. skall gälla enahanda förutsättning som enligt motsvarande

stadgande i 19 § 3 mom. Lydelsen av bestämmelsen i 4 mom. torde

därför böra jämkas så att bestämmelsen får avseende å tillverkare eller

bränneriföreståndare som på otillåtet sätt förfogat över brännvin, varjämte

ordet »tillika» bör uteslutas.

23 §.

Den föreslagna bestämmelsen innebär, att ett brottsligt förfarande, som

fortsättes efter det åtal blivit anställt och som eljest icke skulle anses innefatta

flera brott utan behandlas som enkel brottslighet, likväl skall vara

underkastat sådan förhöjning av straffmaximum som inträder vid tillämpning

av reglerna i 4 kap. strafflagen om gemensamt straff för flera brott.

Motsvarighet till bestämmelsen finnes ej i förordningen i dess nu gällande

lydelse och fanns ej heller i 1926 års författning i ämnet. Och de straffsatser

som enligt förslaget skola gälla beträffande brott som avses i 19—21

och 25 §§ synas vara sådana, att behov knappast kan antagas föreligga av

den skärpningsmöjlighet bestämmelsen innebär. I fråga om 19 § och 21 §

1 mom. är att märka, att den brottsliga verksamhetens fortsättande kan

medföra att brottet bedömes som grovt. Vad angår 22 § skulle bestämmelsen

medföra allenast att maximum för bötesstraffet höjdes från 120 till 180

dagsböter. På grund härav och då det torde vara önskvärt att i specialstraffrätten

ej utan synnerliga skäl införas regler som innebära avvikelse från

vad i allmänhet gäller rörande sammanträffande av brott, hemställes att

bestämmelsen uteslutes.

Ur protokollet:

Harr i et S tangent) c rg

8 Bihang till riksdagens protokoll t955. 1 samt. Nr 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 november

195b.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Zetterberg,

Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 23 november

1954 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 22 oktober 1954 remitterade

förslaget till förordning om ändring i förordningen den 26 februari

195b (nr 73) angående tillverkning av brännvin.

Föredragande departementschefen anför följande.

Vad lagrådet anfört vid granskningen av 19 och 21 §§ i det remitterade

förslaget torde böra iakttagas. Därutöver synes en redaktionell jämkning

böra ske i 25 §.

Enligt den föreslagna 23 § skall, där någon under tid då han är ställd under

åtal för brott mot förordningen fortsätter samma brott, såsom särskilt

brott anses vad han före varje åtal förbrutit. Paragrafen innehåller i övrigt

en begränsning av det fängelsestraff som skulle kunna ådömas med

stöd av densamma.

Lagrådet har hemställt att bestämmelsen uteslutes, varvid anförts att de

straffsatser som enligt förslaget skall gälla beträffande ifrågavarande brott

synes vara sådana, att behov knappast kan antas föreligga av ytterligare

skärpningsmöjlighet. Vidare har lagrådet framhållit såsom önskvärt att i

specialstraffrätten ej utan synnerliga skäl införes regler som innebär avvikelse

från vad i allmänhet gäller rörande sammanträffande av brott.

Vid den modernisering av straffbestämmelserna i alkoholförfattningarna

som skett vid revisionen av förordningarna om försäljning av olika slags

drycker samt genom det nu föreliggande förslaget har eftersträvats att så

långt möjligt slopa sådana bestämmelser som avviker från vad i allmänhet

gäller inom straffrätten. Beträffande vissa bestämmelser av denna art, som

återfinnes i ett större antal författningar, har jag emellertid ansett lämpligast

att de omprövas i ett större sammanhang. Jag har förut haft anledning

att framhålla detta i fråga om bestämmelserna rörande husbondeansvar.

Vad angår den nu föreslagna bestämmelsen saknas visserligen •—- såsom

ock påpekats av lagrådet — motsvarighet härtill i brännvinstillverkningsförordningen

och dess föregångare. Bestämmelser av samma innebörd åter
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 5

35

finnes emellertid i ett stort antal författningar, däribland lagen den 20 juni

1924 med vissa bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker

och vin, de fram till den 1 oktober 1955 gällande förordningarna om försäljning

av rusdrycker, pilsnerdricka och alkoholfria drycker samt förordningarna

om skattefri sprit och alkoholhaltiga preparat. Av nyss angivna skäl

har sådana bestämmelser överförts till de år 1954 antagna rusdrycks- och

ölförsäljningsförordningarna samt till ett av mig den 29 oktober 1954 anmält

förslag till ny förordning om försäljning av alkoholfria drycker. Att

en sådan bestämmelse medtagits i det föreliggande förslaget motiveras huvudsakligen

av önskvärdheten att åstadkomma en samordning mellan straffbestämmelserna

i de olika alkoholförfattningarna.

Med hänsyn till det anförda vill jag förorda att den föreslagna bestämmelsen

tills vidare upptas i brännvinstillverkningsförordningen.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, under åberopande

av vad till statsrådsprotokollet för den 22 oktober 1954 och för denna dag

anförts, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå 1955 års riksdag

att antaga förslag till

1) förordning om ändring i förordningen den 26 februari

1954- (nr 73) angående tillverkning av brännvin;

2) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den

i juli 1918 (nr 56b) angående vissa alkoholhaltiga preparat

m. m.; samt

3) förordning med vissa bestämmelser om systembolag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand

547687. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 1LU 1955:24 Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin. Första laguts s. 4 i texten
  2. Rskr. 1955:97 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 februari 1954 a1 i texten
  3. BevU 1955:7 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 februari 195b s. 1 i texten