Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om försäljning av alkoholfria drycker

31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:6, Med förslag till förordning om försäljning av alkoholfria drycker

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr G

]

Nr 6

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om försäljning av alkoholfria drycker; given

Stockholms slott den 29 oktober 1954.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om försäljning av alkoholfria

drycker.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Per Edvin Sköld

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ändrad lagstiftning om försäljning

av alkoholfria drycker. Det nuvarande tillstånds- och anmälningstvånget

vid utskänkning av sådana drycker och den därmed förbundna prövningen

av innehavarens lämplighet föreslås i huvudsak slopade. Utminutering och

utskänkning av alkoholfria drycker skall enligt förslaget i princip vara tilllåten

under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet.

Vidare förordas att den särskilda besiktning av vissa enklare utskänkningslokaler,

som kvarstår efter 1954 års ändringar i gällande förordning, skall

bortfalla. Missförhållanden i samband med alkoholfria serveringar skall

enligt förslaget motverkas genom effektiviserade bestämmelser om övervakning

och ingripanden. Förslaget innebär i övrigt åtskilliga förenklingar och

har utarbetats i viss anslutning till de vid 1954 års riksdag antagna förordningarna

om försäljning av rusdrycker och öl. De nya bestämmelserna föreslås

skola träda i kraft den 1 oktober 1955.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr G

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 6

Förslag

till

förordning om försäljning av alkoholfria drycker

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Med alkoholfri dryck förstås i denna förordning dels lättöl, dels varje

annan dryck som antingen är helt fri från alkohol eller icke håller mer än

två och en fjärdedels volymprocent alkohol.

Vad som är att hänföra till lättöl angives i förordningen angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker.

Under försäljning inbegripes allt tillhandahållande som sker mot ersättning.

Med utskänkning förstås försäljning till förtäring på stället.

2 §•

Försäljning av alkoholfria drycker är, med de inskränkningar som stadgas

i denna förordning, tillåten under samma villkor som gälla för drivande

av handel i allmänhet.

Har länsstyrelsen jämlikt 8 § 1 eller 2 mom. nedan meddelat eller fastställt

förbud mot utskänkning av alkoholfria drycker eller med stöd av 43 §

rusdrycksförsäljningsförordningen eller 49 § ölförsäljningsförordningen

meddelat beslut, varigenom rätt till utskänkning av rusdrycker eller öl upphört

att gälla, må dock den som innehade rörelsen, då förbudet eller beslutet

meddelades, icke bedriva utskänkning av alkoholfria drycker, förrän

länsstyrelsen i det län, där han första gången ånyo vill idka sådan utskänkning,

lämnar honom tillstånd därtill.

Hembryggt lättöl må icke säljas.

3 §.

1 mom. Utskänkning av alkoholfria drycker må icke fortgå längre än till

klockan 22, där ej tidigare tidpunkt föreskrivits enligt 8 § eller senare tidpunkt

är tillåten på grund av bestämmelserna i 2 mom. eller medgivits enligt

3 mom.

2 mom. I fall, då rusdrycker eller öl få utskänkas efter klockan 22, må

alkoholfria drycker utskänkas under samma tid.

3 mom. Föreligger behov av längre utskänkningstid än i 1 mom. sägs,

äger polismyndigheten lämna medgivande därtill.

i mom. Vad i denna paragraf stadgas skall icke gälla

a) då alkoholfria drycker utskänkas vid allmän sammankomst eller tillställning;

eller

b) då i matsal eller därmed jämförlig lokal, vari matservering anordnas

för de anställda vid institution eller företag, (personalmatsal) "alkoholfria

drycker utskänkas vid slutet bord till de anställda.

4 §•

Återförsäljare må icke på försäljningsställe förvara lättöl och läskedrycker

i andra kärl än dem i vilka drycken levererats av tillverkaren. Ej heller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6

3

må lättöl, som är avsett för försäljning, av återförsäljaren förändras.

Hembryggd maltdryck må icke förvaras på försäljningsställe.

5 §■

Å utskänkningsställe skall ett exemplar av denna förordning finnas tillgängligt.

6 §•

I lokal eller å plats, där alkoholfria drycker utskänkas utan att rätt föreligger

att utskänka rusdrycker eller öl, är det förbjudet att förtära eller

låta någon förtära rusdrycker, ersättningsmedel därför eller öl. Ej heller

må rusdrycker, ersättningsmedel därför eller öl förvaras i lokalen eller å

platsen eller eljest på sådant sätt, att gästerna äga tillgång till dem.

Länsstyrelsen äger för personalfest i slutet sällskap medgiva undantag

från bestämmelserna i första stycket i fråga om personalmatsal som i 3 §

4 mom. under b) sägs. Vid ansökan härom skall fogas förklaring från institutionens

eller företagets ledning att erinran icke göres mot ansökningen.

7 §•

Det åligger länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd, polismyndighet och kommunal

nykterhetsnämnd att övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i

denna förordning och med stöd därav meddelade föreskrifter.

Den som har att taga befattning med övervakning enligt förordningen

är berättigad att erhålla tillträde till försäljningsställe med tillhörande lokaler.

Länsstyrelsen skall, om länsnykterhetsnämnd eller polismyndighet finner

anledning till anmärkning, snarast möjligt erhålla del därav. Kommunal

nykterhetsnämnd skall i motsvarande fall underrätta polismyndigheten.

8 §.

1 mom. Iakttagas icke bestämmelserna i denna förordning eller med stöd

därav meddelade föreskrifter, eller uppfyller utskänkningsrörelse icke de

särskilda krav som med hänsyn till ordning, nykterhet och trevnad böra

uppställas på sådan rörelse, skall länsstyrelsen alltefter omständigheterna

a) tillhålla försäljningsrörelsens innehavare att vidtaga rättelse;

b) förbjuda försäljning från försäljningsstället; eller

c) om så finnes lämpligt med hänsyn till särskilda förhållanden, meddela

föreskrifter rörande försäljning från försäljningsstället.

2 mom. Finner polismyndigheten på grund av förhållande som i 1 mom.

sägs förbud mot utskänkning från utskänkningsställe erforderligt och kan

länsstyrelsens beslut icke utan olägenhet avvaktas, må polismyndigheten

meddela sådant förbud. Beslutet skall ofördröjligen underställas länsstyrelsen.

Har ej länsstyrelsen inom fjorton dagar fastställt förbudet, är det

därefter utan verkan.

3 mom. För visst tillfälle, då så anses erforderligt för ordningens upprätthållande,

äger länsstyrelsen, så ock polismyndigheten förbjuda försäljning

av alkoholfria drycker eller föreskriva inskränkningar däri.

9 §.

1 mom. över beslut, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrelse,

må klagan föras hos Konungen genom besvär, vilka skola ingivas eller

insändas till finansdepartementet.

2 mom. Beslut som länsstyrelse eller polismyndighet meddelat enligt

denna förordning länder till omedelbar efterrättelse, där ej annorlunda

särskilt förordnas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 6

3 mom. Avskrift av beslut, som enligt denna förordning meddelats av

länsstyrelse, skall tillställas länsnykterhetsnämnden, polismyndigheten och

kommunens nykterhetsnämnd.

10 §.

1 mom. Bedriver någon försäljning av alkoholfria drycker, som ej är

tillåten enligt denna förordning, straffes med dagsböter.

2 mom. Låter den som bedriver utskänkning eller någon hos honom anställd

rusdrycker, ersättningsmedel därför eller öl förtäras eller förvaras i

strid mot 6 § första stycket, straffes med dagsböter.

Bryter gäst mot 6 § första stycket, eller utskänker någon alkoholfria

drycker på otillåten tid, straffes med böter, högst trehundra kronor.

3 mom. Förbryter sig någon i annat fall än i 1 eller 2 mom. sägs mot

vad i denna förordning är stadgat eller mot föreskrift som meddelats med

stöd av förordningen, straffes med böter, högst etthundra kronor.

11 §•

Där någon under tid då han är ställd under åtal för förseelse mot denna

förordning fortsätter sitt brottsliga förfarande, skall såsom särskild förseelse

anses vad han före varje åtal förbrutit.

12 §.

Husbonde ansvarar för förseelse, som vid försäljning av alkoholfria drycker

begås av hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore

förseelsen begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,

att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1955 i den mån annat

ej följer av vad nedan stadgas.

2. Genom förordningen upphäves förordningen den 8 maj 1925 (nr 119)

angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker,

och skall i följd härav förordningen den 26 maj 1954 (nr 523) om ändring

i förordningen den 8 maj 1925, vilken enligt sitt slutstadgande skulle hava

trätt i kraft den 1 oktober 1955, upphöra att gälla.

Förordningen den 8 maj 1925 skall dock alltjämt äga tillämpning beträffande

förhållanden som hänföra sig till tiden före den 1 oktober 1955.

3. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till stadgande, som

ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall den bestämmelsen i

stället tillämpas.

4. Beslut, som med stöd av förordningen den 8 maj 1925 meddelats rörande

inskränkning eller utsträckning av utskänkningstiden eller rörande

förbud mot utskänkning och som är gällande vid tidpunkten för nya förordningens

ikraftträdande, skall äga fortsatt giltighet, där ej vederbörande

myndighet annorlunda förordnar. Beslut, som i enlighet härmed erhåller

giltighet efter ikraftträdandet av nya förordningen, skall anses lämnat med

stöd av denna.

5. I fråga om ansökan, som avser medgivande enligt nya förordningen,

skola bestämmelserna i förordningen äga tillämpning även före den 1 oktober

1955.

Beslut enligt förordningen må meddelas även före den 1 oktober 1955,

dock med verkan tidigast från och med nämnda dag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet

å Stockholms slott den 29 oktober 195i.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Lingman,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström.

Efter gemensam beredning med chefen för inrikesdepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, fråga om revision av

lagstiftningen rörande försäljning av alkoholfria drycker samt anför därvid

följande.

I. Inledning

Inom ramen för de vid 1954 års riksdag beslutade reformerna inom nykterhetspolitiken

har en ny lagstiftning om försäljning av alkoholhaltiga

drycker antagits. Huvudförfattningarna på området, rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954 (nr 521) och ölförsäljningsförordningen av

samma dag (nr 522), träder i kraft den 1 oktober 1955. I anslutning till

denna lagstiftning genomfördes även vissa ändringar i förordningen den 8

maj 1925 (nr 119) angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed

jämförliga drycker (Aff). Ändringarna, som upptogs i en den 26 maj

1954 (nr 523) utfärdad författning, inskränkte sig till vad som omedelbart

föranleddes av den nya försäljningslagstiftningen, medan huvudprinciperna

i Aff lämnades orubbade.

Med skrivelse den 8 juli 1954 har kontrollstyrelsen överlämnat en av

t. f. byrådirektören A. O. Hillbo på styrelsens uppdrag utarbetad promemoria

med förslag till revision av lagstiftningen rörande försäljning av

alkoholfria drycker (stencilerad). Vid promemorian, som upprättats i samråd

med styrelsen, har fogats förslag till ny förordning om försäljning av

alkoholfria drycker. Förslaget innebär i huvudsak att nu gällande regler

om förprövning av tilltänkt utskänkning av alkoholfria drycker borttas

samt alt myndigheternas befogenheter och skyldigheter att ingripa mot

missförhållanden ökas.

över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av överbefälhavaren,

statens orgamisationsnämnd, näringsrättsutredningen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Jämtlands och Väslernorrlands

län, länsnykterhetsnämnderna i Göteborgs och Bohus samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 6

Västerbottens län, Föreningen Sveriges landsfiskaler, Svenska nykterhetsvårdsförbundet,

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Sveriges köpmannaförbund

och Sveriges kaférestauratörers riksförbund, överståthållarämbetet

har vid sitt yttrande fogat yttranden från Stockholms stads nyklerhetsnämnd

samt polismästaren, t. f. ordningspolisintendenten och distriktspoliskommissarierna

i Stockholm. Länsstyrelsen i Stockholms län

har bifogat yttranden från stadsfiskalen i Sundbyberg och landsfiskalenpolischefen

i Solna distrikt. Vid yttrandet från länsstyrelsen i Malmöhus

län har fogats yttranden från förste provinsialläkaren i länet, poliskammaren

och nykterhetsnämnden i Malmö, förste stadsläkaren i Hälsingborg

samt Skånes handelskammare. Slutligen har länsstyrelsen i Västernorrlands

län översänt yttranden från länsnykterhetsnämnden i länet, poliskammaren

och nykterhetsnämnden i Sundsvall samt nykterhetsnämnden i Själevads

kommun.

I några yttranden har betänkligheter anförts mot att slopa förprövningen

av ifrågasatt utskänkning av alkoholfria drycker. De allra flesta remissorganen

har emellertid helt eller i allt väsentligt tillstyrkt det inom kontrollstyrelsen

upprättade förslaget.

Särskilda av mig tillkallade sakkunniga har den 22 juli 1954 avlämnat

utredning och förslag angående åtgärder för att främja ett alkoholfritt umgängesliv

(stencilerad). Jämväl detta förslag har remissbehandlats. Nämnda

förslag torde få upptagas i annat sammanhang. Jag kommer nu endast

att anmäla den fråga, som aktualiserats genom den av kontrollstyrelsen

överlämnade promemorian, och skall därvid till en början redogöra för

gällande bestämmelser och deras tillkomst.

II, Gällande bestämmelser m. m.

Tillkomsten av 1925 års förordning

Enligt förordningen den 9 juni 1905 (nr 36 s. 32) angående försäljning

av tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka (maltdricka), vilken förordning

sedermera ändrats 1917 (nr 341), 1919 (nr 409) och 1923'' (nr 144)j

gällde i huvudsak följande.

Butiksförsäljning av sådana drycker var i det stora hela tillåten utan

andra inskränkningar än som var gällande för idkande av handel i allmänhet.

För utskänkning fordrades i regel endast anmälan, i Stockholm till

överståthållarämbetet, i annan stad till magistraten och på landet till landsfiskalen.

Någon prövning av sökandens lämplighet förekom inte. I vissa

fall krävdes tillstånd. Detta gällde bl. a. dels i fråga om personer som stått

under förbud att sälja rusdrycker, pilsnerdricka eller i förordningen avsedda

drycker, eller vilkas rättigheter att sälja rusdrycker eller pilsnerdricka

återkallats, dels beträffande utskänkning i lokal vari någon tidigare

förbjudits att driva utskänkningsrörelse av här ifrågavarande art. Då utskänkning

gav anledning till oordning eller osedlighet ägde överståthållar
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6

7

ämbetet resp. magistrat eller kommunalnämnd förbjuda rörelsens fortsatta

utövande. Beslut av magistrat eller kommunalnämnd skulle underställas

länsstyrelsen, som också kunde omedelbart meddela sådant förbud.

I skrivelse den 8 mars 192b anhöll riksdagen, i anledning av likalydande

motionerna 1:27 och 11:150 samt motionen 1:79, om utredning på vad

sätt och under vilka former utskänkning av tillagade alkoholfria drycker

eller maltdricka kunde göras beroende av länsstyrelsens eller annan myndighets

tillstånd samt om förslag till erforderliga författningsändringar.

Motionärerna hade yrkat på vissa ändringar i 1905 års förordning för

att få en bättre uppsikt över utskänkningen av alkoholfria drycker. I

detta syfte hade ifrågasatts att utskänkningen skulle underkastas länsstyrelsernas

tillståndsprövning och att nykterhetsnämnderna skulle få inflytande

vid tillståndsärendenas behandling.

Bevillningsutskottet hade i sitt betänkande över motionerna (nr 7) avstyrkt

bifall till desamma, varvid utskottet bl. a. uttalat följande.

Det torde icke kunna förnekas att åtminstone på vissa platser innehavarna

av nykterhetskaféer i stor utsträckning överträtt utskänkningsbestämmelserna

och att åtskilliga sådana kaféer kommit att tjäna som tillhåll

för personer som sysslade med olaga sprithandel. Dessa missförhållanden

syntes dock inskränka sig till en del städer och andra större samhällen. I

den ojämförligt största delen av landet förekom däremot sådant missbruk,

såvitt utskottet hade sig bekant, icke i någon nämnvärd omfattning. Att

uppställa tillståndskrav skulle ej obetydligt öka länsstyrelsernas arbetsbörda,

medan inom flertalet län någon motsvarande fördel inte skulle vinnas.

Det låg vidare i öppen dag att inskränkningar i den allmänna näringsfriheten

inte borde vidtas utan särskilt starka skäl. Sådana skäl hade enligt

utskottets mening icke åberopats.

I en vid utlåtandet fogad reservation hade emellertid hemställts om utredning

i ämnet, och kamrarna biföll reservationen.

Över riksdagens skrivelse inhämtades yttranden från länsstyrelserna. En

stor del av länsstyrelserna ansåg det inte vara behövligt att ändra gällande

lagstiftning. Man ifrågasatte i stället effektivare polisuppsikt, eventuellt i

förening med skärpta straffbestämmelser. Enligt några länsstyrelsers uppfattning

borde ett begränsat tillståndsförfarande införas. Det skulle gälla

antingen enbart för stad eller också för stad och municipalsamhälle samt

efter länsstyrelsens förordnande för annat landsbygdsområde, överståthållarämbetet

och en länsstyrelse förordade tillståndsförfarande för riket i dess

helhet. Några länsstyrelser avvisade tanken på tillståndsförfarande men

föreslog i stället att de som villo driva utskänkningsrörelse skulle underkastas

lämplighetsprövning och att myndigheterna skulle få ökad rätt att

förbjuda utskänkning då missbruk eller olägenhet härav förekom.

Härefter avgav kontrollstyrelsen utlåtande och förslag i ämnet. Styrelsen

anförde bl. a.

Den gällande lagstiftningen syntes inte lämna tillräcklig garanti mot vissa

konstaterade missförhållanden. Behovet av skärpta åtgärder syntes emellertid

vara högst olika på skilda orter. Det måste anses önskvärt att på orter,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 6‘

där ett kraftigare ingripande var påkallat, en särskild prövning kom till

stånd, inte endast om den person som ville öppna utskänkningsrörelse var

lämplig att förestå rörelsen, utan också om det med hänsyn till antalet redan

förefintliga ställen kunde anses tillrådligt att lämna medgivande att

öppna nya. Den lämpligaste anordningen syntes vara att tillståndsförfarande

kom till generell användning i de kommuner beträffande vilka länsstyrelsen,

efter framställning av vederbörande kommunala myndighet, förordnat

härom. Gjordes tillståndsförfarandet på så sätt fakultativt, syntes några

bärande skäl inte kunna anföras mot att befogenheten att meddela tillstånd

uppdrogs åt länsstyrelsen. Skulle de lokala myndigheterna meddela tillstånd,

var det att anta att tillämpningen skulle bli olika på skilda orter,

vilket vore mindre lämpligt. Därtill kom att en från lokala hänsyn mera

fri prövning skulle vinnas om länsstyrelsen blev den tillståndsbeviljande

myndigheten. Länsstyrelsens prövning syntes dock böra föregås av ett obligatoriskt

remissförfarande till lokala myndigheter, magistrat eller landsfiskal

och nykterhetsnämnd. Kontrollstyrelsen ansåg att den i viss mån

likartade beskaffenheten med utskänkningsrörelse i allmänhet samt hotell-

och pensionatrörelse syntes motivera att, såsom var fallet vid dessa

slag av rörelser, kraven på kvalifikationer hos den, som utövade rörelsen,

gjordes strängare än vad som krävdes för idkande av handel i allmänhet.

Kontrollstyrelsen ansåg vidare bl. a. att besiktning av serveringsställena

var erforderlig både i tätorter och på landsbygden. Härvid borde besiktningsförfarandet

bringas i överensstämmelse med vad som gällde i fråga om

försäljningsställen för rusdrycker och pilsnerdricka.

I proposition till 1925 års riksdag (nr 141) med förslag till förordning

angående försäljning av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker

anförde föredragande departementschefen att det av kontrollstyrelsen framlagda

författningsförslaget syntes vila på riktiga grunder och vara väl avvägt,

eftersom det dels medgav tillbörlig hänsyn till de skiftande lokala

förhållandena, dels inte gjorde större ingrepp i näringsfriheten än som var

nödvändigt. Han förordade alltså att kontrollstyrelsens förslag lades till

grund för ny lagstiftning i ämnet.

Bevillningsutskottet ansåg sig (bet. nr 27) med hänsyn till vissa konstaterade

missförhållanden i samband med den alkoholfria utskänkningen

samt till det föreslagna tillståndsförfarandets fakultativa karaktär inte böra

vidhålla 1924 års bevillningsutskotts avvisande hållning mot införande av

tillståndstvång. Utskottet kunde dock inte godta den av kontrollstyrelsen

till stöd för styrelsens förslag lämnade motiveringen, i vad däri förutsattes

att länsstyrelsen skulle vid prövningen av ansökan om tillstånd ta hänsyn

till antalet redan befintliga utskänkningsställen. Besiktning av utskänkningslokal

skulle på den egentliga landsbygden endast äga rum då länsstyrelsen

fann detta erforderligt på grund av särskilda skäl. Enligt utskottets

mening skulle nämligen ett besiktningstvång på landet mången gång

med hänsyn till de störa avstånden och därav föranledda resekostnader

ställa sig oskäligt betungande för utskänkningsinnehavaren.

Utskottets betänkande godkändes av riksdagen (skrivelse nr 152).

Med stöd av riksdagens beslut utfärdades den nu gällande försälj ningsförordningen,

vilken fram till den år 1954 beslutade nykterhetsreformen änd
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6 9

rats ett flertal gånger (SFS 1930 nr 225, 1932 nr 196, 1932 nr 205, 1944 nr 426,

1947 nr 410, 1947 nr 481, 1951 nr 825 och 1953 nr 188).

Huvudinnehållet i 1925 års förordning efter de år 1954 beslutade ändringarna

Förordningen avser enligt 1 § dels varje till maltdryck icke hänförlig,

tillagad dryck som antingen är helt alkoholfri eller inte håller mera än 2 1/4

volymprocent alkohol, dels lättöl, d. v. s. maltdryck av första klassen. De

drycker det här gäller — de kallas i förordningen med ett gemensamt namn

alkoholfria drycker — är alltså lättöl, läskedrycker, kaffe, te etc.

Enligt 3 § är utminutering tillåten under samma villkor som gäller för

idkande av handel i allmänhet; inom område som upplåtits uteslutande

för krigsmaktens behov fordras dock att länsstyrelsen, efter framställning

av befälhavaren, lämnat tillstånd till utminuteringen.

Beträffande rätt till utskänkning gäller bestämmelserna i 4—7 §§. Utskänkningsrättigheterna

är av tre slag, nämligen sådana som kan utövas

utan vare sig tillstånd eller anmälan, sådana som fordrar tillstånd och

sådana som grundar sig på anmälan.

Utan tillstånd eller anmälan enligt förordningen får alkoholfria drycker

utskänkas i fall då rätt finns att utskänka rusdrycker eller öl; dessutom

får sådana drycker tillfälligtvis utskänkas vid allmän sammankomst eller

tillställning genom arrangörens försorg (4 § 1 mom.).

Tillstånd fordras i följande fall. Enligt 5 § 1 mom. första stycket kan

länsstyrelsen, efter framställning av kommunens fullmäktige, förordna att

utskänkning av alkoholfria drycker inte får bedrivas inom kommunen utan

länsstyrelsens tillstånd. Sådant förordnande kan dock inte avse de »fria»

rättigheter som nyss nämnts och ej heller personalmatsal, där matservering

vid slutet bord anordnas för de anställda vid institution eller företag.

I sistnämnda fall skall fordras endast anmälan; förordningens bestämmelser

om personalmatsal är nya (jfr nedan under 5 § 2 mom., 11 och

13 §§). Länsstyrelsens tillstånd krävs också dels då någon vill driva utskänkning

av alkoholfria drycker efter det honom meddelat förbud att

utskänka sådana drycker eller att sälja rusdrycker eller öl upphört att

gälla, eller efter det honom meddelat tillstånd att sälja rusdrycker eller

öl återkallats, dels då utskänkningen är avsedd att drivas i lokal där utskänkningsrörelse

förut idkats men upphört på grund av förbud eller återkallelse

som nu sagts (5 § 1 mom. andra stycket). Slutligen gäller att för

utskänkning inom område som upplåtits uteslutande för krigsmaktens behov

fordras att länsstyrelsen, efter framställning av befälhavaren meddelat

tillstånd härtill; tillstånd behövs dock inte då rätt finns att utskänka

rusdrycker eller öl och ej heller beträffande personalmatsal vid institution

eller företag (5 § 2 mom).

Enbart anmälan fordras i övriga fall för rätt att utskänka alkoholfria

drycker. Anmälan göres till magistraten (resp. kommunalborgmästaren

eller poliskammaren) eller landsfiskalen (6 §).

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 6

Over tillstånd eller anmälan skall bevis utfärdas. Sådant bevis får endast

utfärdas om sökande fyller vissa särskilda kvalifikationer utöver fordran

på alt han inte skall vara omyndig eller i konkurstillstånd. Endast den

som gjort sig känd för ordentlighet och i övrigt prövas vara lämplig att

utöva rörelsen skall erhålla bevis (4 § 2 mom.). I de fall då tillstånd er1

ordras skall ansökan av länsstyrelsen remitteras till nykterhetsnämnden

samt till magistraten (resp. kommunalborgmästaren eller poliskammaren)

-eller landsfiskalen.

b—16 §§ innehåller ordningsföreskrifter.

Enligt 9 § får i stad, köping eller municipalsamhälle utskänkning av alkoholfria

drycker vartill rätt förvärvats genom tillstånd eller anmälan

endast äga rum i lokal eller på plats, som godkänts vid besiktning. Sådan

besiktning hålls i stad, där stadsfiskal finns, av denne eller den länsstyrelsen

därtill iörordnar och på annan ort av landsfiskalen med biträde av

två av vissa kommunala myndigheter utsedda personer. I samhälle, där

obligatorisk besiktning ej är föreskriven, äger länsstyrelsen, då särskilda

omständigheter föranleder därtill, förordna om besiktning genom lämplig

person. Genom ett nytt tredje moment föreskrives att bestämmelserna om

besiktning inte skall gälla i fall då lokalen eller platsen godkänts av hälsovårdsnämnden

enligt livsmedelsstadgan. Tillägget som står i samband

med att det särskilda besiktningsförfarandet i fråga om utskänkningsställen

för rusdrycker och öl slopats, innebär att besiktning av lokaler för alkoholfri

utskänkning i fortsättningen endast kommer att erfordras i de

mera sällsynta fall då serveringen omfattar uteslutande läskedrycker, saft

och bakverk.

I 11 §, som också anpassats till den nya rusdrycks- och öllagstiftningen,

regleras stängningstiden. Normalt får den alkoholfria utskänkningen fortgå

till kl. 22. Då rätt föreligger att servera rusdrycker eller öl efter detta

klockslag, får dock alkoholfria drycker utskänkas under samma tid.

I övrigt skall polismyndigheten kunna i den mån så anses behövligt utsträcka

eller inskränka utskänkningstiden. Denna befogenhet har enligt de

hittillsvarande bestämmelserna tillkommit länsstyrelsen. Bestämmelserna

om utskänkningstid gäller inte tillfällig utskänkning vid allmän sammankomst

eller tillställning och ej heller utskänkning i personalmatsal.

Förtärings- och förvaringsförbud för rusdrycker och öl stadgas i 13 §.

1 anslutning till motsvarande bestämmelse i den nya ölförsäljningsförordningen

har i ett nytt andra moment införts föreskrift om att länsstyrelsen

skall kunna för personalfest i slutet sällskap medge undantag från förtärings-

och förvaringsförbuden i fråga om personalmatsal vid institution eller

företag.

Enligt 14 § äger länsstyrelsen vid uppkommande missförhållanden återkalla

tillstånd till försäljning eller för viss tid meddela förbud mot utskänkning.

Även magistraten (resp. kommunalborgmästaren eller poliskammaren)

eller kommunalnämnden kan i sådant fall förbjuda utskänkningen,

men beslutet skall underställas länsstyrelsen. Vid visst tillfälle,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 6

såsom vid marknad, ting eller eljest då mycket folk samlas, kan länsstyrelsen

ävensom polismyndigheten och kommunalnämnden förbjuda försäljningen

eller föreskriva inskränkningar häri (15 §). över länsstyrelsens

beslut, varigenom tillstånd återkallats eller förbud fastställts eller meddelats,

får besvär inte anföras (16 § 1 mom.).

Bestämmelserna i 1925 års förordning kompletteras numera, såsom framgår

av det föregående, i vissa hänseenden av livsmedelsstadgan den 21 december

1951. Enligt 9 § 2 mom. nämnda stadga skall, innan serveringslokal

tages i bruk, lokalens innehavare skriftligen anmäla förhållandet till hälsovårdsnämnden.

Enligt 3 mom. får lokalen ej tagas i bruk förrän hälsovårdsnämnden

efter lokalens färdigställande utfärdat bevis att lokalen godkänts.

Nämnden kan återkalla godkännandet under vissa omständigheter,

bl. a. om rörelsen vidgas eller underhållet av lokalen eftersatts. Godkännandet

är ej gällande om lokalen ombygges eller eljest väsentlig ändring

vidtages, överlåtes rörelsen, skall enligt 5 mom. anmälan göras inom fjorton

dagar till hälsovårdsnämnden. Vad i 2 och 3 mom. stadgas skall enligt

6 mom. icke gälla lokal, där serveringen omfattar allenast läskedrycker,

saft och bakverk. Det åligger emellertid rörelsens innehavare att inom fjorton

dagar efter det lokalen tagits i anspråk för rörelsen göra anmälan därom

till hälsovårdsnämnden. Bestämmelsen i 5 mom. gäller även dessa lokaler.

Nämnden får härigenom möjlighet att kontrollera förhallandena vid

serveringen samt att meddela nödiga föreskrifter eller göra andra ingripanden

enligt stadgans bestämmelser.

Tillämpningen av 1925 års förordning

I promemorian lämnas vissa uppgifter om förordningens tillämpning.

Därav framgår att förordnande om tillståndstvång meddelats i fråga om

26 städer och 50 landskommuner samt 23 i landskommuner ingående kommuner

enligt äldre kommunindelning med ett sammanlagt befolkningstal

av 1 620 000, d. v. s. en dryg femtedel av landets folkmängd. De städer,

i vilka förordnande meddelats, är Stockholm, Eskilstuna, Katrineholm, Trosa,

Norrköping, Söderköping, Ljungby, Nybro, Västervik. Kristianstad,

Ängelholm, Hälsingborg, Halmstad, Varberg, Laholm, Vänersborg, Alingsås,

Åmål, Arvika, Örebro, Härnösand, Kramfors, Sollefteå, Sundsvall, Östersund

och Umeå.

1 3 län, Blekinge, Västmanlands och Norrbottens, förekommer inga som

helst dylika förordnanden. I Västernorrlands län är — om man bortser

från Stockholms stad — frekvensen av förordnande relativt störst: kommuner

med tillsammans ca 40 % av länsbefolkningen omfattas härav.

Antalet tillstånd utgör ca 3 600, medan totalantalet rättigheter till enbart

alkoholfri utskänkning uppskattas till mellan 8 000 och 10 000.

Beträffande förekomsten av fall då tillstånds- eller anmälningsbevis vägrats

resp. ansökan eller anmälan återtagits pa grund av sökandens bristande

kvalifikationer har gjorts en undersökning avseende de 5 största stä
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 6

derna för åren 1951—1953. Av dessa städer tillämpar Stockholm, Norrköping

och Hälsingborg tillståndsförfarande, medan Göteborg och Malmö anlitar

anmälningsförfarande. Det visar sig att nämnda frekvens är ingen eller

ringa. För Malmö och Hälsingborg redovisas således inga sådana fall.

1 Göteborg har förekommit 6 och i Norrköping 1 fall under treårsperioden.

I Stockholm har en ansökan avslagits; ett 15-tal ansökningar har av olika

anledningar återtagits. Återkallelserna synes inte i något fall ha föranletts

av konstaterad misskötsamhet.

Praxis i tillståndsärenden m. m., sådan den utbildat sig hos överståthållarämbetet,

är enligt vad som inhämtats från ämbetet i korthet följande.

Ansökan remitteras först till vederbörande poliskommissarie som yttrar

sig om sökandens lämplighet m. m. Härefter sker remiss till poliskammaren

och nykterhetsnämnden. De båda sistnämnda remissinstanserna torde emellertid

i regel inte verkställa någon mera ingående realprövning; svaren har

så gott som undantagslöst kunnat expedieras med påsatt stämpel om att

erinran inte föreligger. I viss utsträckning lämnas vederbörande branschorganisation,

Sveriges kaférestauratörers riksförbund, tillfälle att yttra sig.

tillstånd till utsträckt utskänkningstid skall kunna medges uppställs

enligt praxis fordran på minst 1 års branschvana. I ett fall har det

under de senaste 20 åren förekommit sådana missförhållanden i samband

med utskänkning av alkoholfria drycker att rättigheten indragits. I ett par

andra fall har varning meddelats. Uppskattningsvis handläggs årligen inom

overståthållarämbetet ca 400 ärenden rörande utskänkning av alkoholfria

drycker. Att antalet sådana ärenden är relativt stort beror på att dessa utskänkningsrörelser

tämligen ofta överlåts på nya innehavare, mången gång

i rent spekulationssyfte. ° b &

Som exempel på ett län där man i regel endast tillämpar anmälningsförfarande

har valts Stockholms län. I detta län förekommer tillstånd bara

i ett par landskommuner. Eftersom anmälningsärendena handläggs av de

lokala myndigheterna, är länsstyrelsens befattning med tillämpningen av

förordningen om alkoholfria drycker begränsad. I runt tal handlägger länsstyrelsen

ett 50-tal sådana ärenden per år, huvudsakligen avseende utsträckning

av utskänkningstiden. Länsstyrelsen har i ett par enstaka fall måst

ingripa i anledning av missförhållanden i samband med alkoholfri utskänkning.

Vissa kompletterande uppgifter rörande förordningens tillämpning lämnas

i några yttranden över promemorian.

Sålunda omtalar Stockholms stads nykterhetsnämnd, att när en ansökan

om tillstånd till utskänkning av alkoholfria drycker inkommer till nämndens

expedition, undersöker denna, om sökanden förekommer i nämndens

register eller har annan nykterhetsanmärkning. Är inte detta fallet, expedieras

ärendet med meddelande härom jämte nämndens tillstyrkan. Föreligger

anmärkning i nykterhetsavseende, skall ärendet föredragas vid sammanträde

med nämnden. Under senare år har endast något enstaka fall varit

av sådan beskaffenhet att nämnden ansett sig böra avstyrka bifall till

framställningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 6

Länsstyrelsen i Västernorrlands län upplyser i sitt yttrande, att antalet

där handlagda ärenden — trots att tillståndsförfarandet vunnit särskilt

stor utbredning inom länet -— endast uppgår till ett fyrtiotal, vilka är av

mycket enkel natur och därför enligt länsstyrelsens uppfattning ej har någon

nämnvärd betydelse ur arbetssynpunkt.

Poliskammaren i Malmö uppger att det under den senaste treårsperioden i

tre fall inträffat att kammaren ansett sig höra göra framställning om förbud

mot fortsatt utskänkning på grund av att rörelsen misskötts och lokalerna

blivit tillhåll huvudsakligen för ordningsstörande och kriminella

individer. Kammaren har den erfarenheten att ett dåligt kafé erbjuder polisen

mera arbete och flera problem än en ölhall, som förtjänar samma

epitet.

Tidigare reformförslag

I promemoria den 12 mars 1948, nr 13, framlade decentraliseringsutredningen

vissa förslag på förevarande område. Förslagen innebar i huvudsak

att länsstyrelsens befattning med tillstånd och ingripanden vid missförhållanden

skulle överflyttas på lokal myndighet, magistrat respektive landsfiskal.

Utredningen föreslog även vissa jämkningar i reglerna om besiktning

av utskånkningslokaler.

Riksåklagarämbetet föreslog i skrivelse den 9 juni 1949 ändring i bestämmelserna

om besiktning av innebörd att åliggandet skulle ankomma

på polischefen, dock att länsstyrelsen skulle få möjlighet att förordna annan

person, företrädesvis befattningshavare i befälsställning vid polisväsendet

att verkställa besiktning.

Slutligen har kommunalborgmästaren L. Holmgren i en av Föreningen

Sveriges kommunalborgmästare den 8 juni 1954 överlämnad skrivelse upptagit

fråga om ändring av stadgandet i 4 § 2 mom. tredje stycket Aff att

om någon, som genom tillstånd eller anmälan förvärvat rätt till utskänkning,

mer än sex månader underlåtit att begagna sig därav, samma rätt

skall anses hava upphört. I skrivelsen erinras om att denna bestämmelse

gör det nödvändigt för sommarserveringar att varje år förnya utskänkningsanmälan.

Förslaget går ut på att rätt till utskänkning i dessa fall medges

enligt samma grunder som gäller för utskänkning året runt utan avbrott.

Som tidigare nämnts, genomfördes i anslutning till nykterhetsreformen

1954 vissa ändringar i Aff, som dock begränsade sig till vad som omedelbart

föranleddes av den nya lagstiftningen om försäljning av rusdrycker

och öl. Ändringarna i Aff grundade sig på förslag av 1944 års nykterhetskommitté

(SOU 1952:55), vilka var på samma sätt begränsade. I vissa

yttranden över nykterhetskommitténs betänkande föreslogs emellertid en

längre gående revision av bestämmelserna i Aff.

Sålunda framhöll kontrollstyrelsen att behov av en revision av förordningen

otvivelaktigt förelåg redan av formella skäl med hänsyn till att bestämmelserna

delvis företedde en ålderdomlig prägel och att en revision

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 6

dessutom var motiverad även på sakliga grunder. Styrelsen ansåg det till

och med böra sättas i fråga om inte förordningen skulle kunna i sin helhet

eller i varje fall i väsentliga delar upphävas. Det föreföll sålunda uppenbart

att ett system med tillstånds- och anmälningsförfarande i ärenden

om utskänkning av alkoholfria drycker i stort sett inte kunde anses vara av

behovet påkallat. Beträffande de i förordningen upptagna ordningsföreskrifterna

gällde att, fastän materiellt behov förefanns av vissa av dem, det

kunde ifrågasättas om inte dessa bestämmelser lämpligen skulle kunna

införlivas med andra författningar som reglerar hithörande förhållanden.

Även statens organisationsnamnet ifrågasatte om det förelåg tillräckliga

skäl att bibehålla lagstiftningen om alkoholfria drycker. I varje fall borde

— uttalade organisationsnämnden — en återgång till 1905 års lagstiftning;

kunna genomföras utan men för de nykterhetsvårdande intressena, särskilt

om nu förefintliga möjligheter till ingripande vid missförhållanden i samband

med utskänkningen i huvudsak bibehölles. Enbart anmälan till polismyndigheten

rörande utskänkningen skulle i så fall som regel erfordras.

För det fall att grunddragen i den nuvarande förordningen likväl ansågs

böra bestå, borde enligt organisationsnämnden vissa förenklingar kunna vidtas

häri. Detta gällde bl. a. tillståndsgivningen, och befogenheten att ingripa

vid missförhållanden, vilka nämnden — i likhet med decentraliseringsutredningen

— ansåg böra överflyttas från länsstyrelserna till de lokala myndigheterna.

Överståtliållaråmbetet förordade bl. a. att bestämmelserna om besiktning

skulle utgå.

Slutligen har även länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasatt överflyttande

av tillståndsgivningen från länsstyrelserna till polismyndigheterna, som

också borde få befogenhet att meddela förbud eller eljest inskränka utskänkningsrätt.

Grannländernas lagstiftning

I Danmark föreligger på grund av en liberal praxis förhållandevis stor

frihet i fråga om handeln med alkoholhaltiga och alkoholfria drycker. Enligt

lagen den 15 mars 1939 om »bevaertning og gaestgiveri samt om handel

med staerke drikke» föreligger emellertid tillståndstvång för utskänkning både

av starka drycker och av enbart alkoholfria sådana. Lagens regler är i stora

delar desamma för båda slagen av tillstånd. För erhållande av tillstånd uppställes

tämligen stränga krav på sökandens personliga kvalifikationer. Tillstånd

meddelas i städerna av en tillståndsnämnd med representanter för

stadsfullmäktige. På landsbygden beviljas tillstånd av amtsrådet (ungefärligen

motsvarande landstinget i Sverige) efter hörande av kommunalfullmäktige,

som har vetorätt.

I lagen finns vidare ordningsföreskrifter av olika slag, avseende utskänkningslokalernas

beskaffenhet, stängningstid, förtärings- och förvaringsförbud

för starka drycker i lokaler utan rätt till utskänkning härav, ingrepp i

anledning av oordningar m. in.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 6

15

Lagen har varit föremål för en ingående behandling i 1947 års alkoholkommission,

och inom kort torde ett betänkande med ganska vittgående

ändringsförslag föreligga.

Även i Finland gäller tillståndstvång för utskänkning av alkoholfria

drycker. Enligt förordningen den 18 februari 1938 angående härbärgeringsoch

förplägnadsrörelser meddelas tillstånden av länsstyrelsen, som därvid

har att pröva sökandens personliga egenskaper och förmåga att upprätthålla

ordning, de lokala behoven, utskänkningsställets beskaffenhet o. s. v.

Vid missbruk kan länsstyrelsen bl. a. meddela varning, stänga rörelsen för

viss tid eller återkalla tillståndet.

I Norge kan enligt lagen den 5 april 1927 om »infprsel og omsetning

av brennevin, vin, fruktvin, mjpd og 01» alkoholsvagt öl (högst 2,5 volymprocent)

och alkoholfria drycker utan tillstånd enligt nämnda lag utskänkas

av var och en som driver restaurang eller annan dylik näringsrörelse.

Vissa bestämmelser om sådan utskänkning finnes emellertid i lagen den

25 juni 1935 om »hoteller, andre herberger og bevertninger». Enligt sistnämnda

lag skall den som vill driva rörelse för servering av mat eller dryck

anmäla detta till polisen. Denna skall undersöka innehavarens personliga

förhållanden och serveringsställets beskaffenhet. Polisen kan neka sökanden

att driva rörelsen om innehavarens förhållanden och serveringsstället

inte bedömes ge tillräcklig säkerhet mot missbruk eller om det anses betänkligt

med hänsyn till samhället eller gästerna att verksamheten utövas.

Efter framställning av kommun kan Konungen bestämma att nu avsedd näringsverksamhet

inom kommunen eller del därav endast får bedrivas efter

tillstånd. Sådant tillstånd ges av kommunens fullmäktige efter hörande av

polisen. Tillstånd kan indras vid uppkommande missförhållanden.

I rusdryckslagen stadgas bl. a. förtäringsförbud, avseende alla rusdrycker

som inte med stöd av tillstånd serveras i utskänkningslokal.

III. Kontrollstyrelsens promemoria

I promemorian föreslås, att 1925 års förordning skall avlösas av liberaliserade

och moderniserade bestämmelser, upptagna i en ny förordning om

försäljning av alkoholfria drycker. Tillstånds- och anmälningsförfarandet

vid utskänkning och den därmed förbundna lämplighetsprövningen föreslås

slopade. Förslaget innebär, att försäljning av alkoholfria drycker — såväl

butikshandel och ambulerande handel som servering till allmänheten —

skall få utövas enligt samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet.

För försäljning av alkoholfria drycker skall enligt den föreslagna förordningen

alltjämt gälla vissa ordningsföreskrifter med tillhörande straffbestämmelser.

Dessa avser huvudsakligen stängningstid samt förtärings- och

förvaringsförbud för rusdrycker och öl i samband med utskänkning. Här
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 6

vid har huvudprinciperna i de nya rusdrycks- och ölförsäljningsförordningarna

följts. Länsstyrelsernas befogenhet att ingripa mot missförhållanden

föreslås ökade. De skall kunna ingripa om en utskänkningsrörelse inte fyller

skäliga krav på ordning och nykterhet. Ingripandena omfattar i första

hand varning, i andra hand utskänkningsförbud eller, eventuellt, särskilda

utskänkningsföreskrifter. Å andra sidan borttas den nuvarande möjligheten

för polisen och kommunala organ att besluta sådana ingripanden. Stängningstiden

blir normalt klockan 22 med rätt för polisen att medge utsträckt

tid.

Besiktningstvånget för alkoholfria utskänkningsställen skall enligt förslaget

helt slopas, liksom redan beslutats för rusdrycks- och ölutskänkningen.

I promemorian erinras om att 1925 års lagstiftning innebar en väsentlig

skärpning i förhållande till den tidigare gällande förordningen av år 1905.

Sålunda infördes bl. a. ett fakultativt generellt tillståndsförfarande samt en

lämplighetsprövning för alla som önskade utöva alkoholfri utskänkning.

Skärpningen finge ses mot bakgrunden av den då för tiden förhärskande

restriktiva tendensen inom den svenska alkoholpolitiken ävensom de missförhållanden

som vid denna tid förekom på de s. k. nykterhetskaféerna. Den

restriktiva tillståndsprövningen enligt 1917 och 1919 års försäljningslagstiftning

för rusdrycker och pilsnerdricka återverkade nämligen på sådant sätt

att åtskilliga personer som vägrats tillstånd att utskänka dylika drycker i

stället öppnade utskänkningsrörelse för alkoholfria drycker. Denna utveckling

medverkade till att många innehavare av s. k. nykterhetskaféer blev

mindre nogräknade i fråga om sin kundkrets och upprätthållandet av ordning

och nykterhet inom lokalen. Åtskilliga av dessa kaféer blev tillhåll för

personer som sysslade med illegal alkoholhantering eller som där förtärde

medhavda spritdrycker; även olaga servering av pilsnerdricka förekom

inte sällan på sådana kaféer.

Utredningsmannen konstaterar att läget nu är ett annat samt anför härom.

Genom den nyligen beslutade nykterhetsreformen har statsmakterna slagit

in på en liberalare linje inom alkoholpolitiken. Parollen har varit större

frihet och ökat ansvar för medborgarna vid deras befattning med alkoholhaltiga

drycker. Liberaliseringen har framför allt gällt utminuteringen av

rusdrycker och öl, men även utskänkningsbestämmelserna har på åtskilliga

viktiga punkter uppmjukats. Med hänsyn till denna liberalisering av

försälj ningsbestämmelserna för rusdrycker och öl förefaller det allmänt sett

knappast konsekvent att i fortsättningen behålla nuvarande restriktiva lagstiftning

i fråga om försäljning av alkoholfria och alkoholsvaga drycker. Att

undanröja onödiga hinder för försäljningen av dessa ur nykterhetssynpunkt

oskadliga drycker bör tvärtom ligga i linje med de aktuella strävandena

att främja övergång till konsumtion av alkoholsvagare drycker. Vid reformen

av försäljningslagstiftningen har man bl. a. beaktat den allmänna

hyfsningen av alkoholvanorna och den inträdda minskningen av alkoholmissbruket

och alkoholskadorna. Denna utveckling motiverar friare försälj
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 6

17

den olaga alkoholhanteringen numera inte har samma allvarliga karaktär

som på 1920-talet och därför inte utgör något skäl för en fortsatt restriktiv

lagstiftning på detta område.

Den nuvarande förordningen är vidare enligt promemorian föråldrad och

i behov av modernisering. Detta behov har framträtt ännu mera markant

efter de år 1954 beslutade ändringarna.

1 promemorian behandlas i första hand den av organisationsnämnden antydda

möjligheten att slopa de år 1925 tillkomna restriktionerna och återgå

till en lagstiftning av ungefär det innehåll som representerades av 1905 års

förordning.

Härvid uttalas till en början att det numera knappast torde kunna åberopas

några skäl att behålla det ingrepp i den allmänna näringsfriheten som

det fakultativa tillståndsförfarandet utgör. Att inom betydande

delar av landet fordra särskilt tillstånd för rätt att driva en ur social synpunkt

så oskyldig näring som servering av kaffe, läskedrycker o. d. synes

innebära större våld än nöden kräver. Det fakultativa tillståndsförfarandet

medför dessutom en ej ringa arbetsbelastning för överståthållarämbetet och

vissa länsstyrelser. Härtill kommer att det remissförfarande, som är knutet

till tillståndsgivningen, i viss omfattning torde ha fått karaktären av

ren »pappersexercis».

Vad angår lämplighetsprövningen — vilken gäller både tillstånds-

och anmälningsärenden — framhålles, att uppställande av särskilda

kvalifikationskrav av detta slag i praktiken ofta blir ineffektivt, eftersom

dessa krav tämligen lätt kan kringgås genom anlitande av bulvan.

I fråga om lämplighetsprövningen anföres vidare.

Antalet fall då tillstånds- eller anmälningsbevis vägrats på grund av bristande

lämplighet torde vara mycket ringa. Häremot kan visserligen invändas

att blotta förhandenvaron av bestämmelser om en sådan prövning kan utgöra

en spärr som avhåller olämpliga personer att göra ansökan eller anmälan.

Betydelsen av en sådan spärr understryks särskilt från branschhåll.

Härvid bör emellertid ånyo erinras om att servering av alkoholfria drycker

i och för sig är en näring av sådan art att för densamma inte bör uppställas

några särskilda fordringar. En annan sak är att det givetvis — liksom vid

all utskänkning — kan förekomma oordningar eller andra missförhållanden

vid sådan servering. Men frekvensen av dessa missförhållanden är uppenbarligen,

i varje fall numera, inte av sådan storlek att den kan anses

motivera en generell förhandsprövning av utskänkningsinnehavarnas lämplighet.

Det bör vara tillräckligt med en möjlighet för myndigheterna att

ingripa med motåtgärder i den mån missförhållanden faktiskt uppkommer.

I sådant syfte synes de nuvarande reglerna om förbud mot utskänknings

fortsatta bedrivande böra effektiviseras, förslagsvis genom införande av

bestämmelser i huvudsak motsvarande dem som reglerar hithörande förhållanden

i de nya rusdrycks- och ölförsäljningsförordningarna. Härigenom

skulle principen om ökad frihet och ökat ansvar erhålla full tillämpning

även i fråga om försäljning av alkoholfria drycker.

Beträffande den reglering genom lillståndsförfarande och lämplighetsprövning

som förekommer i Danmark och Finland samt delvis även Norge

2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. I saml. Nr 0

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 6

lramhålles, att i Danmark och Norge råder speciella förhållanden inom näringsrätten;

där fordras i allmänhet för rätt att driva näring särskilt tillstånd

genom näringsbrev resp. handelsbrev. Vad Finland angår torde behovet

av särskild reglering på förevarande område sannolikt med hänsyn bl. a.

i ill alkoholskadornas och den olaga alkoholhanteringens omfattning kunna

bedömas såsom ej obetydligt större än i Sverige.

På grund av det anförda förordas i promemorian att det fakultativa tillståndsförfarandet

och den allmänna lämplighetsprövningen slopas.

Härefter upptages till bedömning den särskilda tillståndsprövning som i

1925 års förordning föreskrives i vissa fall då missförhållanden tidigare förekommit

samt i fråga om militärt område. Härom anföres.

Tillståndsförfarandet i förstnämnda fall innebär närmast en speciell lämplighetsprövning

och kan självfallet synas ha visst berättigande. Liksom den

eljest enligt förordningen föreskrivna lämplighetsprövningen lider den

emellertid i viss utsträckning av den svagheten att den kan sättas ur spel

genom bulvanförhållanden. Under förutsättning att man behåller och förstärker

möjligheten för myndigheterna att inskrida med motåtgärder vid

taktiska missförhållanden, synes också detta särskilda tillståndsförfarande

kunna utan olägenhet avvecklas.

Det särskilda tillståndsförfarandet för alkoholfri utskänkning inom militärt

område torde, i varje fall numera, inte ha någon uppgift att fylla. Utskänkning

av enbart alkoholfria drycker äger inom dessa områden rum huvudsakligen

i marketenterier och manskapsmässar. Sådan utskänkningsrörelse

kan självfallet inte bedrivas utan samtycke av vederbörande befälhavare,

som också har det närmaste ansvaret för ordningen i samband med

utskänkningen.

Även tillståndsprövningen för utminutering inom militärt område föreslås

slopad.

Utredningsmannen förordar slutligen att också den i 1925 års förordning

stadgade anmälningsplikten slopas. Genom ett anmälningsförfarande

skulle myndigheterna erhålla underrättelse om rörelsens tillkomst och

belägenhet. Emellertid skall rörelseidkaren, oavsett denna anmälan, inge åtminstone

två särskilda anmälningar till myndigheterna, nämligen dels om

rörelsen enligt näringsfrihetsförordningen eller firmalagen, dels om lokalen

enligt livsmedelsstadgan. Dessa anmälningar förefaller fullt tillräckliga. Polismyndigheterna

kan sålunda ur närings- eller handelsregistren lätt få de

upplysningar som kan anses erforderliga för övervakningens fullgörande.

Beträffande besiktningsbestäm melserna erinras i promemorian

om den besiktning som äger rum enligt livsmedelsstadgan. Med hänsyn

härtill har särskilda bestämmelser om besiktning icke upptagits i de nya

rusdrycks- och ölförsäljningsförordningarna och besiktning enligt Aff har

efter 1954 års ändringar bibehållits endast för det fall, då godkännande av

utskänkningslokalen inte erfordras enligt livsmedelsstadgan, d. v. s. då servering

förekommer av enbart läskedrycker, saft och bakverk. Besiktning

skall således endast ske för vissa smärre rörelser som i allmänhet inte erbjuder

särskilda problem ur ordnings- och nykterhetssynpunkt. Att märka

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6

19

är emellertid, framhålles vidare i promemorian, att även de rörelser, som

alltjämt är underkastade besiktningstvång enligt Aff, är ställda under kontinuerlig

tillsyn av hälsovårdsmyndigheterna enligt livsmedelsstadgan. I 9 § 6

mom. av denna stadga föreskrivs nämligen anmälningsplikt till hälsovårdsnämnden

beträffande lokal för servering åt allmänheten av enbart läskedrycker,

saft och bakverk.

Detta besiktningstvång — som är betungande för såväl myndigheter som

företagare särskilt i fall då vid säsongrörelse ombesiktning sker varje år —•

kan enligt promemorian numera inte anses ha någon uppgift att fylla och

bör, på sätt överståthållarämbetet redan tidigare förordat, utgå ur förordningen.

Förslaget medför att väsentliga partier — i huvudsak 4—10 §§ — av den

gällande förordningen blir överflödiga. Behov skulle enligt promemorian alltjämt

finnas — utom av definitioner och straffbestämmelser — utav vissa

allmänna ordningsföreskrifter m. m. De viktigaste föreskrifterna av sistnämnda

slag avser åtgärder vid missförhållanden i samband med utskänkning,

förbud mot förtäring och förvaring av rusdrycker och öl samt tidpunkten

för utskänkningens avslutande. I promemorian har, med utgångspunkt

från kontrollstyrelsens tidigare yttrande, undersökts huruvida icke

dessa bestämmelser kunde överflyttas till ordningsstadgan för rikets städer,

rusdrycksförsäljningsförordningen och butikstängningslagen. Förordningen

om alkoholfria drycker skulle därvid kunna upphävas i dess helhet. Det hade

emellertid visat sig att en sådan överflyttning icke lämpligen kunde ske.

Det föreslås därför att bestämmelserna behålles i en vid jämförelse med den

nuvarande förordningen förenklad och förkortad författning.

IV. Yttranden över promemorian

Det genom promemorian framlagda förslaget har helt eller i huvudsak

biträtts i nästan alla yttranden. Förslaget avstyrkes emellertid i allo av Sveriges

nykterhetsvänners landsförbund och i huvudsak av Sveriges kaférestauratörers

riksförbund. Kritik anföres även i yttrandet från länsstyrelsen

i Västernorrlands län och vissa av denna länsstyrelse hörda myndigheter.

Förslaget att slopa tillstånd stvånget och lämplighetsprövningen

tillstyrkes av samtliga remissorgan utom de nämnda.

Överståthållarämbetet biträder den i promemorian uttalade uppfattningen,

att det får anses inkonsekvent att behålla en restriktiv lagstiftning i fråga

om alkoholfria drycker, sedan rusdrycks- och ölförsäljningen genom nykterhetsreformen

väsentligt liberaliserats. De förhållanden, som legat till

grund för ifrågavarande lagstiftning, har ock otvivelaktigt i åtskilliga hänseenden

ändrats under de senaste årtiondena.

Ämbetet anför vidare.

Att en viss kontroll över utskänkningsställena för alkoholfria drycker alltjämt

är påkallad får dock anses tydligt. Där antalet utskänkningsställen är

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 6

så stort som i Stockholm finnes helt naturligt en risk att en eller annan rörelseidkare

av ekonomiska eller andra skäl släpper efter på kraven i ordningshänseende

och att man får en kategori samlingsställen, som särskilt

med tanke på ungdomen är mindre önskvärd.

Den centrala frågeställningen är därför, huruvida ordnings- och kontrollföreskrifterna

enligt den föreslagna nya lagstiftningen äro tillräckliga för att

komma till rätta med eventuellt framträdande tendenser av ogynnsamt slag

i samband med ifrågavarande utskänkningsrörelser. Enligt ämbetets mening

bör man kunna utgå från att dessa föreskrifter äro till fyllest för angivna

ändamål. Med den utformning, som i förslaget skett av bestämmelserna om

rätt och skyldighet att ingripa mot bristfälligt skötta rörelser, torde kravet

på tillstånd eller anmälan utan olägenhet kunna slopas.

Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Stockholms län och länsnykterhctsnämnden

i Västerbottens län.

Poliskammaren i Malmö finner att risken för att olämpliga personer skall

lockas att etablera sig i branschen, om tillstånds- och anmälningstvånget slopas,

torde motverkas av de ökade möjligheterna till ingripanden och den därmed

förknippade faran för ekonomiska förluster för rörelseägaren.

Stockholms stads nykterhetsnämnd anser angeläget, att försäljningen av

alkoholfria drycker på allt sätt underlättas, samt understryker den i promemorian

uttalade meningen att avlägsnandet av onödiga hinder för försäljning

av dessa ur nykterhetssynpunkt oskadliga drycker ligger i linje med strävandena

att främja en övergång till konsumtion av alkoholsvaga drycker.

Svenska nykterhetsvårdsförbundet anför.

Den förekommande tillståndsgivningen torde numera ha ringa praktisk

betydelse. Förbundet vill emellertid fästa uppmärksamheten vid att den fria

försäljningen av spritdrycker säkerligen kommer att öka utminuteringen

jämfört med restaurantförsäljningen. Alkoholmissbrukare komma att —

med eller utan mellanhänder — jämförelsevis lätt kunna skaffa sig berusningsmedel

i utminuteringsaffärerna. Det är en erfarenhet inom nykterhetsvården

att just denna kategori emellanåt har svårigheter att finna lokal för

alkoholförtäringen. En ökad »litersupning» kommer därför att öka frestelserna

att använda nykterhetskaféer och liknande publika lokaler vid dryckeslag.

Det är sålunda icke osannolikt att frågan om ordningen på dessa lokaler

kan bli mera brännande efter spritförsäljningsreformernas ikraftträdande.

Det torde icke vara möjligt att genom tillståndsprövning förhindra en sådan

utveckling. Huvudvikten måste läggas vid övervakning av försäljningsställen

och ett inskridande mot sådana företagare, vilka icke förmå upprätthålla förbudet

mot alkoholförtäring.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller, att ett genomförande av förslaget

otvivelaktigt skulle medföra icke oväsentliga lättnader för både allmänheten

och berörda myndigheter.

Överbefälhavaren, som endast ingått på bestämmelserna för militära områden,

tillstyrker att det särskilda tillståndsförfarandet för försäljning inom

sådana områden avskaffas.

I motsats till nu nämnda remissorgan hävdar länsstyrelsen i Västernorrlands

län, att förslaget kan förväntas medföra sämre möjligheter att tillse

att de ur ordnings- och nykterhetssynpunkt givna bestämmelserna upprätt
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6

21

hålles. Någon häremot svarande förenkling i administrationshänseende vinnes

enligt länsstyrelsens uppfattning icke. Länsstyrelsen förordar att den

personliga lämplighetsprövningen bibehålies och att prövningen därjämte

bör avse lokalernas lämplighet. Prövningen bör emellertid i sin helhet förläggas

till polismyndigheterna, varvid det nuvarande anmälningsförfarandet

synes kunna bibehållas. Länsstyrelsen anför.

Vad i utredningen anförts därom att det med hänsyn till liberaliseringen

av försäljningsbestämmelserna för rusdrycker och öl ej skulle vara konsekvent

att bibehålla lämplighetsprövningen synes så mycket mindre vara av

betydelse, som denna liberalisering huvudsakligen avser inköpsrätten, medan

kravet på personliga kvalifikationer hos dem, som handha försäljningen,

i intet fall uppmjukats.

Vad angår den betydelse, lämplighetsprövningen haft ur nykterhets- och

ordningssynpunkt, synes det ovedersägligt, att förhållandena å de alkoholfria

utskänkningsställena i dessa hänseenden avsevärt förbättrats under de

snart trettio år lagstiftningen varit i kraft. Även om brott mot utskänkningsbestämmelserna

alltjämt förekomma, synas dock de uppenbara missförhållanden,

som flerstädes rådde vid lagstiftningens ikraftträdande, ha försvunnit.

Utan tvivel har lagstiftningen varit den väsentliga orsaken härtill.

Lämplighetsprövningens betydelse ligger framför allt däri att den avhåller

olämpliga personer från att göra ansökan eller anmälan. Utredningsmannen

bestrider att så är fallet under hänvisning till möjligheten att kringgå

prövningen genom anlitande av bulvan. Länsstyrelsen har sig emellertid

ej bekant, att denna möjlighet begagnats i någon större utsträckning. Lagstiftningens

goda verkningar tala också mot riktigheten av utredningsmannens

uppfattning.

Utredningsmannen anser, att ett system med övervakning främst genom

polisens försorg av bestämmelsernas efterlevnad samt möjlighet till motåtgärder,

då missförhållanden visa sig, ur effektivitetssynpunkt är likvärdig

med den nuvarande ordningen. Länsstyrelsen kan ej dela denna uppfattning.

Polisen är så överhopad av arbetsuppgifter, att den knappast kommer

att ha möjlighet att ägna tillräcklig tid åt övervakningsuppgiften särskilt

med tanke på den utökning av antalet utskänkningsställen som skulle

bli följden. Man måste allvarligt befara, att bestämmelsen härom i stor utsträckning

kommer att stanna på papperet.

Länsstyrelsen uttalar även att ifrågavarande ärenden icke har någon

nämnvärd betydelse ur arbetssynpunkt för länsstyrelsen. Även för polismyndigheternas

del ifrågasättes om åtminstone på längre sikt någon arbetsbesparing

uppkommer.

Liknande synpunkter anföres av länsnykterhetsnåmnden i Västernorrlands

län, poliskammaren i Sundsvall och nykterhetsnumndcn i Själevads

kommun.

Sveriges nykterhetsvänners landsförbund anför följande skäl för sitt avstyrkande.

Erfarenheten både från vårt land och främmande länder ger vid handen,

att rusdryckshandeln kräver ett komplement, som avser utskänkning överhuvud,

således även den, som icke avser alkoholdrycker. Den danska lagstiftningen

har med en ändamålsenlig systematik täckt hela hithörande område

med en lag om restaurangrörelse och handel med starka drycker. Där

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 6

har man liksom i Sverige funnit effektiviteten kräva att erforderlig kontroll

utövas även över de restaurangrörelser, som sakna rätt att utskänka

alkoholdrycker. Liksom i Sverige har man där funnit, att dessa eljest

i några fall bli lönnkrogar. Den svenska rättsstatistiken ger dessutom

vid handen, att innehavare av nykterhetskaféer i icke ringa omfattning

fällts för olaga utskänkning av pilsnerdricka. Genom lagstiftningen

1925 har på detta område nåtts ett tillfredsställande läge i fråga om

denna kontroll. På orter, där tidigare olägenheter yppade sig, har tillsiåndsförfarandet

gett en möjlighet att sålla bort olämpliga element ur företagarkretsen.

I motsats till vad kontrollstyrelsen menar, har denna uppgift varit

en realitet i nykterhetsnämndernas arbete. Och den omständigheten, att endast

ett fåtal sökande vägrats tillstånd genom detta förfarande, är inget

mått på förfarandets kvantitativa betydelse. Själva tillståndsförfarandet

medför nämligen att ansökningar från ett stort antal personer uteblir, vilka

betrakta ansökningen som utsiktslös men som under andra omständigheter

skulle försöka sig i branschen. Genom 1925 års lagstiftning har man därför

enligt landsförbundets mening nått en smidig anpassning till de på förevarande

område föreliggande behoven.

Något egentligt missnöje med denna lagstiftning har kontrollstyrelsen

icke heller kunnat redovisa. Styrelsens förslag motiveras uteslutande med

en hänvisning till en förment principiellt restriktionsfientlig innebörd av

de vid 1954 års riksdag vidtagna ändringarna i alkohollagstiftningen. Enligt

landsförbundets mening saknar dessa ändringar någon sådan principiell

innebörd. Riksdagens beslut innebär visserligen, att man funnit det ur nykterhetssynpunkt

olämpligt att upprätthålla den individuella kontrollen i

fråga om köpare av rusdrycker, men däremot knappast någon principiell

benägenhet att häva kontrollen över de företagare, som äro verksamma på

områden, vilka nykterhetspolitiskt äro av betydelse. Det av kontrollstyrelsen

anförda skälet saknar därför enligt landsförbundets mening varje giltighet.

Landsförbundet måste därför i motsats till kontrollstyrelsen finna det

värdefullt, om bestämmelserna i den nuvarande förordningen med deras av

erfarenheten styrkta profylaktiska värde bibehållas vid övergången till de

nya reglerna rörande försäljning av spritdrycker, starköl och Öl.

Liknande synpunkter anföres av Sveriges kaférestauratörers riksförbund,

som hävdar att bestämmelserna om lämplighetsprövning bör skärpas och att

tillståndstvånget bör kvarstå. Vidare hemställer förbundet att utskänkning

av kaffe och läskedrycker endast bör få ske från fast utskänkningsställe.

Härvid erinrar förbundet om att rullande barer kräver avsevärt mindre kostnader

och att för dessa skapas en konkurrenskraft som icke kan anses rimlig.

Enligt förbundets mening finnes anledning befara att det s. k. fickflasksuperiet

främjas genom kringföringsservering. Förbundet anför ytterligare

bl. a.

Förhållandena ur ordnings- och nykterhetssynpunkt har även enligt vår

uppfattning avsevärt förbättrats, men måste vi med beklagande konstatera,

att trots vår organisations strävan att sanera på detta område, det idealtillstånd

som kontrollstyrelsen redovisar ej existerar i verkligheten. Denna standardhöjning

är också avhängig av den fortgående minskning av antalet näringsställen

som av olika anledningar ägt rum, vilket å sin sida skapat större

lönsamhet och möjliggjort inköp av nya och ändamålsenligare möbler och

inventarier.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 6

23

I frågan om ett anmälningsförfarande bör ingå i ett system

där tillståndstvång och lämplighetsprövning slopats förekommer uttalanden

i några yttranden.

Länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågasätter, om icke den som vill bedriva

utskänkning skall åläggas att till vederbörande polismyndighet för kännedom

översända ett genomslag av sin anmälan till handels- eller näringsregistret.

Distriktskommissarierna vid ordningspolisen i Stockholm framför tanken

att polismyndigheten genom handelsregistret underrättas om registreringar

av nya rörelser för utskänkning av alkoholfria drycker.

Å andra sidan framhåller överståthållarämbetet och t. f. ordningspolisintendenten

i Stockholm, att ett underrättelseförfarande av sist angiven innebörd

icke skulle få större praktisk betydelse. Ämbetet anmärker härvid att

övervakningen i första hand kommer att åligga vederbörande distriktspolis.

De i promemorian föreslagna skärpta bestämmelserna om övervakning

av utskänkningsrörelserna och om ingripande mot missförhållanden

tillstyrkes allmänt.

1 flera yttranden förordas emellertid att jämväl nykterhetsnämnd skall

åläggas övervakningsskyldighet och få tillträde till utskänkningslokalerna.

Sålunda erinrar Stockholms städs nykterhetsnämnd om att nu gällande

relativt restriktiva bestämmelser främst tillkom därför att på de s. k. nykterhetskaféerna

förekom olaga förtäring av spritdrycker och öl. Även om

förhållandena blivit bättre, kan i samband med den nya rusdrycksförsäljningsförordningens

ikraftträdande liknande missförhållanden befaras. Särskilt

vintertid torde dessa ställen komma att nyttjas av dem som behöver

en plats där de kan förtära inköpt sprit. I samband med tillståndsprövningens

upphörande kan konkurrensen mellan kaféinnehavarna förväntas öka.

Detta torde komma att innebära att åtminstone vissa kaféinnehavare blir

mindre nogräknade beträffande kunderna och deras uppförande. Det synes

därför angeläget att även kommunal nykterhetsnämnd ålägges att övervaka

bestämmelsernas efterlevnad och rapportera överträdelser.

Uttalanden av samma innebörd göres av länsstyrelsen i Malmöhus län,

nykterhetsnämnden i Malmö, länsnykterhetsnåmnden i Göteborgs och Bohus

län samt Svenska nykterhetsvårdsförbundet.

Häremot anför överståthållarämbetet att den kontroll och de ingripanden

som förordningen föreskriver torde böra förbehållas polismyndigheten och

länsstyrelsen. Ämbetet underskattar ingalunda betydelsen av att jämväl nykterhetsnämnd

aktgiver pa missförhållanden inom ifi agavarandc naringsgren.

Nykterhetsnämndens åligganden enligt 4 § lagen den 27 juli 1954 om

nykterhetsvård synes ge nämnden anledning att rikta polismyndighetens

eller länsstyrelsens uppmärksamhet på företeelser, som kan sättas i samband

med utskänkningsrörelser och bör göras till föremål för undersökning

ur nykterhetssynpunkt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 6

Att ingripanden mot missförhållanden skall beslutas av länsstyrelsen tillstyrkes

eller lämnas utan erinran i de allra flesta remissvaren.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och poliskammaren i Malmö ifrågasätter

dock om icke poliskammare i stad borde, i överensstämmelse med vad nu

gäller, erhålla befogenhet att förbjuda utskänknings fortsatta bedrivande.

Härvid erinrar länsstyrelsen om att i städer med större befolkningstäthet

sådana missförhållanden kan tänkas uppstå att ett omedelbart ingripande

är nödvändigt.

Poliskammaren i Malmö ifrågasätter även om icke länsstyrelsens befattning

med övervakning och ingripanden generellt kunde decentraliseras till

polismyndigheterna.

Förslaget att slopa den särskilda besiktning av vissa enklare lokaler

som kvarstår efter 1954 års ändringar tillstyrkes allmänt i yttrandena eller

lämnas utan erinran.

Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller emellertid att hälsovårdsstadgans

bestämmelser icke alltid medför att besiktning sker av nu avsedda lokaler.

Länsstyrelsen ifrågasätter därför om icke den bestämmelse om besiktning

som kvarstår efter 1954 års ändringar bör bibehållas. I vart fall anser länsstyrelsen

lämpligt att Kungl. Maj :t — på sätt stadgats i rusdrycks- och ölförsäljningsförordningarna

— erhåller rätt att utfärda de bestämmelser om

beskaffenheten av utskänkningsställe för alkoholfria drycker som kan erfordras

utöver vad i livsmedelsstadgan föreskrives om serveringslokal.

I några yttranden förordas uppmjukning av bestämmelserna om stängningstid.

Statens organisationsnämnd erinrar om att den generella bestämmelsen

om stängning klockan 22 försetts med vittgående undantag. Nämnden vill

starkt ifrågasätta, om det är motiverat att bibehålla tillståndstvånget för

övriga utskänkningsfall. Ofta torde i dessa fall polismyndighetens tillstånd

ändock erfordras på grund av bestämmelserna i ordningsstadgan (vid

nöjes- och danstillställningar o. d.). För återstående fall synes den allmänna

ingreppsbefogenheten vid missförhållanden i samband med utskänkningens

bedrivande vara tillfyllest.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, nykterhetsnämnden i Malmö och Skånes

handelskammare förordar att den allmänna stängningstiden förlägges senare,

till klockan 23 eller 23.30. Härvid erinras om att teatrar och biografer

i allmänhet slutar sina föreställningar efter klockan 22 och att publiken

därifrån ofta söker sig till något utskänkningsställe.

Promemorians ståndpunkt att de kvarvarande bestämmelserna bör upptas

i en ny förordning om alkoholfria drycker har biträtts av näringsrättsutredningen

och länsstyrelsen i Stockholms län samt lämnas i

övrigt utan erinran.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 6

25

V. Departementschefen

Gällande förordning om alkoholfria drycker innehåller tämligen ingripande

föreskrifter om utskänkningen. Innan sådan rörelse får igångsättas,

skall innehavarens lämplighet som regel prövas. På vissa orter sker detta

genom ett formligt tillståndsförfarande, i vilket länsstyrelsen beslutar efter

remiss till polismyndigheten och nykterhetsnämnden i kommunen. Det ankommer

på länsstyrelsen att, efter initiativ av vederbörande kommun, avgöra

om sådant tillståndsförfarande skall tillämpas i kommunen. Inom landet

i övrigt prövas innehavarens lämplighet av polisen efter särskild anmälan.

Detta förfarande, som avslutas med att polisen alltefter prövningens resultat

utfärdar eller vägrar anmälningsbevis, innebär i verkligheten också

ett tillståndstvång. Härutöver skall innehavaren på grund av annan lagstiftning

åtminstone göra anmälan till handelsregistret och hälsovårdsnämnden

samt i flertalet fall utverka hälsovårdsnämndens godkännande av serveringslokalen.

Förordningen tillkom år 1925 och innebar väsentliga skärpningar i förhållande

till tidigare bestämmelser. Skärpningarna föranleddes i huvudsak

av missförhållanden, som framträtt på nykterhetskaféerna, bl. a. såsom en

indirekt följd av den några år tidigare införda restriktiva alkohollagstiftningen.

I samband med de år 1954 beslutade reformerna inom nykterhetspolitiken

har en avsevärt friare ordning antagits för utskänkningen av rusdrycker och

öl. I samband med behandlingen av dessa frågor framhölls från flera håll

att det vore inkonsekvent att behålla en ingående reglering av den alkoholfria

utskänkningen. Någon utredning i ämnet förelåg emellertid icke, och

ändringarna i förordningen om alkoholfria drycker inskränkte sig till vad

som omedelbart föranleddes av den nya lagstiftningen om rusdrycker och öl.

En sådan utredning har sedermera verkställts genom kontrollstyrelsens

försorg. Av denna framgår, att förhållandena på området blivit avsevärt

bättre. Ingripanden mot alkoholfria serveringar är sällsynta. Utredningen

visar också att det icke alls eller sällan förekommer att myndigheterna

vägrar utfärda tillstånds- eller anmälningsbevis. Kontrollstyrelsen föreslår,

att de nuvarande bestämmelserna om tillståndstvång och anmälningsplikt

slopas och att utskänkning av alkoholfria drycker skall vara tillåten under

samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet. Uppkomsten

av dåligt skötta alkoholfria serveringar anses kunna motverkas genom ökade

befogenheter och skyldigheter för myndigheterna att ingripa vid missförhållanden.

Förslaget har i allmänhet tillstyrkts vid remissbehandlingen. I enstaka yttranden

förordas emellertid att en lämplighetsprövning bibehålies. Härvid

har man bl. a. åberopat att blotta förhandenvaron av en sådan prövning

utgör en verksam spärr mot att olämpliga personer försöker etablera sig

som företagare i branschen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 6

Vid omläggningen av reglerna om utskänkning av rusdrycker och öl har

eftersträvats att ge den enskilde ökad frihet och ökat ansvar samt att icke

upprätthålla andra samhällsingripanden än som är klart motiverade och

lätta att tillämpa. Administrativa förenklingar har samtidigt genomförts.

Samma principer bör enligt min uppfattning även tillämpas i fråga om utskänkning

av alkoholfria drycker. Att undanröja onödiga hinder för försäljningen

av alkoholfria drycker ligger vidare, såsom framhållits i promemorian,

i linje med strävandena att främja en övergång av konsumtionen från

alkoholhaltiga till alkoholfria drycker.

Den förhållandevis ingripande reglering av den alkoholfria utskänkningen

som sker genom lämplighetsprövningen och de därmed förbundna administrativa

procedurerna kan icke sägas stå i överensstämmelse med dessa

principer. Värdet av en sådan anordning torde numera även vara ringa.

De missförhållanden som föranledde införandet av lämplighetsprövningen

synes i huvudsak ha försvunnit. Vad i de avstyrkande yttrandena anförts

om att förhandenvaron av prövningen utgör en spärr mot olämpliga företagare

torde visserligen icke helt sakna fog. Betydelsen av denna spärrverkan

synes emellertid ha överskattats. Prövningen tar huvudsakligen sikte på att

utröna om sökanden har nykterhetsanmärkning eller på annat sätt är diskvalificerad;

den är icke förbunden med annan social utredning såsom då

fråga är om utskänkning av rusdrycker och öl. Man torde vidare kunna

räkna med, att mindre skötsamma personer har svårt att anskaffa utskänkningslokaler

och att få nödiga krediter hos leverantörer. Såsom framhållits

i promemorian torde missförhållanden i samband med alkoholfria serveringsrörelser

kunna i erforderlig utsträckning motverkas genom att myndigheterna

erhåller ökade möjligheter och skyldigheter att ingripa.

Jag tillstyrker därför förslaget att avskaffa den lämplighetsprövning som

nu är föreskriven för utskänkningsrörelser i allmänhet. Såvitt angår lokalernas

beskaffenhet kommer ändå en tillståndsprövning att ske i flertalet

fall på grund av livsmedelsstadgans bestämmelser. Det sistnämnda gäller

icke blott kafé- och konditorilokaler i vanlig bemärkelse utan även fasta

kiosker. Beträffande kiosker, rullande barer o. dyl. må vidare anmärkas,

att utskänkning därifrån på allmän plats kräver tillstånd av magistrat eller

motsvarande myndighet enligt 2 § ordningsstadgan för rikets städer. Även

rörlig försäljning av alkoholfria drycker står under kontroll av hälsovårdsnämnd.

De ökade möjligheterna att ingripa mot missförhållanden skall

självfallet även stå till buds i fråga om utskänkning från kiosker, rullande

barer o. dyl.

Att bibehålla ett anmälningsförfarande torde, av skäl som anförts i promemorian,

icke heller vara behövligt. Utskänkning av alkoholfria drycker

bör sålunda — liksom redan nu utminutering av dessa varor — i princip

vara tillåten under samma villkor som gäller för drivande av handel i allmänhet.

I promemorian föreslås även, att den särskilda tillståndsprövning som

nu är föreskriven för militärt område samt i vissa fall då missförhållanden

förekommit skall slopas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr G

27

Vad förstnämnda fall angår torde tillståndsprövning icke vara erforderlig,

och jag kan därför tillstyrka förslaget i denna del. Däremot synes man

icke kunna helt avskaffa den prövning som nu är föreskriven för olika fall

då missförhållanden förekommit. Om, såsom jag i det följande kommer att

förorda, myndigheterna får befogenhet att förbjuda utskänkning av alkoholfria

drycker i den lokal eller på den plats där missförhållanden förekommit

och förbudet meddelas att gälla tills vidare, får visserligen rörelsen icke

upptagas ånyo utan medgivande av den myndighet som meddelat förbudet.

Ett sådant förbud utgör emellertid icke hinder för innehavaren att anordna

utskänkning på annan plats och skulle exempelvis icke bli effektivt i fråga

om flyttbara kiosker och rullande barer. Det synes icke heller lämpligt att

en person, som haft rätt till utskänkning av rusdrycker eller öl och på grund

av missförhållanden vid utskänkningen gått denna rätt förlustig, skall utan

prövning från myndigheternas sida kunna utskänka alkoholfria drycker i

samma eller annan lokal. Jag vill därför förorda, att den som var inneharare

av utskänkningsrörelse vid tidpunkten för sådant ingripande icke får

bedriva utskänkning av alkoholfria drycker, förrän länsstyrelsen i den ort,

där han första gången ånyo vill idka sådan utskänkning, lämnar honom tillstånd

därtill.

För ingripande mot en utskänkningsrörelse uppställer 1925 års förordning

tämligen snäva förutsättningar. Dessa har utvidgats i förslaget. Ingripande

skall enligt detta ske om rörelsen icke fyller skäliga krav i fråga om ordning

och nykterhet. Åtgärderna omfattar i första hand varning och i andra

hand utskänkningsförbud eller, eventuellt, särskilda ulskänkningsföreskrifter.

Beslutande myndighet skulle bli länsstyrelsen. Den nuvarande befogenheten

för lokala organ att verkställa ingripanden har däremot slopats i förslaget.

övervakningen av utskänkningen och bestämmelsernas efterlevnad i

övrigt skulle liksom nu utföras av länsstyrelsen och vederbörande polismyndighet.

Vad sålunda föreslagits har i allmänhet tillstyrkts i yttrandena. Flera remissorgan

har emellertid framhållit att även nykterhetsnämnd bör åläggas

formlig övervakningsskyldighet och erhålla tillträde till lokalerna.

För egen del vill jag instämma i vad som anförts i dessa yttranden. Skyldighet

att övervaka försäljningen av alkoholfria drycker bör alltså åvila länsstyrelse,

länsnykterhetsnämnd, polismyndighet och kommunal nykterhetsnämnd.

Rätt alt besluta ingripanden bör, liksom i gällande förordning, i princip

endast tillkomma länsstyrelsen. Om utskänkning av alkoholfria drycker, såsom

jag nyss förordat, i allmänhet får igångsättas utan särskild provning

från myndigheternas sida, kan man emellertid icke bortse från att ett snabbt

ingripande med försäljningsförbud ibland kan vara nödvändigt. Med tanke

härpå förordar jag, i viss anslutning till vad nu gäller, att polismyndigheten

skall få meddela provisoriskt utskänkningsförbud, om länsstyrelsens beslut

icke utan olägenhet kan avvaktas. Beslutet bör ofördröjligen underställas

länsstyrelsen och bör, om länsstyrelsen icke lastställt detsamma inom fjorton

dagar, därefter vara utan verkan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 6

De föreslagna bestämmelserna bör enligt min mening i övrigt jämkas på

det sätt att ingripande skall ske, om rörelsen icke uppfyller skäliga anspråk

på ordning, nykterhet och trevnad. De krav som kan uppställas i sist angivna

hänseende får självfallet avpassas efter rörelsens belägenhet och art

i det särskilda fallet.

För att övervakningen skall bli effektiv förordar jag vidare alt länsstyrelsen

skall erhålla del av anledningar till anmärkning som kommit till annan

övervakande myndighets kännedom. Uppgifter om missförhållanden som

konstaterats av kommunal nykterhetsnämnd bör dock av praktiska skäl förmedlas

av polismyndigheten.

Med här angivna jämkningar tillstyrker jag promemorians förslag angående

övervakning och ingripanden.

Gällande förordning föreskriver, att utskänkningslokal i stad, köping eller

municipalsamhälle samt — i den mån länsstyrelsen så förordnar — även å

annan ort skall undergå särskild besiktning. I samband med den nya lagstiftningen

om rusdrycker och öl har emellertid från besiktningstvånget undantagits

de lokaler som blivit godkända av hälsovårdsnämnd enligt livsmedelsstadgan.

Sådant godkännande meddelas i fråga om flertalet serveringslokaler.

Besiktningstvånget skulle endast komma att avse vissa enklare lokaler,

där serveringen icke omfattar annat än läskedrycker, saft och bakverk.

I promemorian föreslås att besiktningstvånget helt avskaffas. Därvid har

framhållits att även de sistnämnda lokalerna står under hälsovårdsnämndens

kontroll. Förslaget har i allmänhet biträtts i yttrandena, och jag finner mig

kunna godtaga detsamma.

Såsom förordats i promemorian bör en ny förordning om försäljning av

alkoholfria drycker utfärdas. Förslag till en sådan förordning har på grundval

av promemorian upprättats inom finansdepartementet. Beträffande de

särskilda bestämmelserna torde ytterligare få anföras följande.

1 §•

Förordningen bör i enlighet med vad som föreslagits i promemorian omfatta

lättöl samt alkoholfria drycker av alla slag. Detta innebär en viss utvidgning

i förhållande till gällande förordning, vari drycker som ej är att

anse som tillagade, t. ex. mjölk, är undantagna. Då försäljning av alkoholfria

drycker i enlighet med vad som tidigare förordats i allmänhet skall få

ske utan särskild provning, torde anledning saknas att upprätthålla detta

undantag.

Med försäljning bör avses detsamma som i rusdrycksförsäljningsförordningen

och ölförsäljningsförordningen, d. v. s. allt tillhandahållande som

sker mot ersättning. Under utskänkning bör på samma sätt innefattas försäljning

till förtäring på stället. Härigenom faller under förordningen de i

gällande lagstiftning särskilt anmärkta fallen att alkoholfria drycker mot ersättning

tillhandahålles vid allmän sammankomst eller tillställning eller vid

sådan tillställning som avses i förordningen den 10 juni 1932 angående utsträckt

tillämpning av vissa bestämmelser i 13 § av ordningsstadgan för rikets

städer den 24 mars 1868 m. m.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 6

3 §.

I samband med den nya lagstiftningen om försäljning av rusdrycker och

öl genomfördes vissa ändringar beträffande stängningstiden för alkoholfria

serveringar. Personalmatsalar undantogs sålunda från den eljest normalt

gällande föreskriften om stängning kl. 22. Denna föreskrift skulle icke heller

gälla i fråga om heminackorderingsställen eller kollektivhusmatsalar.

Vidare decentraliserades prövningen av frågor om utsträckt tid från länsstyrelserna

till polismyndigheterna. De sålunda jämkade bestämmelserna

synes väl avvägda. De förslag om ytterligare uppmjukningar och förenklingar

som framförts i vissa yttranden kan jag icke tillstyrka utan vill, i anslutning

till promemorian, förorda att bestämmelserna med endast vissa smärre

formella jämkningar överföres till den nya förordningen.

Enligt lagen den 15 juni 1944 om vad i allmänhet skall med polismyndighet

avses skall de uppgifter som i förslaget ålagts polismyndighet tillkomma,

i stad med poliskammare, denna och i övriga delar av riket polischefen

i orten.

5 §•

Om utskänkning av alkoholfria drycker enligt vad här förordats i allmänhet

skall få ske utan särskilt tillstånd eller anmälan, får rörelseidkarna icke

såsom nu särskild anledning att sätta sig in i de regler som skall gälla för

verksamheten. Med hänsyn härtill synes det påkallat att föreskriva att ett

exemplar av förordningen skall finnas tillgängligt å utskänkningsställe. Vid

tillsyn över nytillkomna utskänkningsrörelser bör innehavaren göras uppmärksam

på bestämmelsen.

6 §•

Bestämmelserna om förtärings- och förvaringsförbud och undantag därifrån

erhöll ändrad lydelse i samband med den nya lagstiftningen om försäljning

av rusdrycker och Öl. De har i enlighet med vad som förordats i

promemorian överförts till den nya förordningen utan sakliga ändringar.

7 §•

I denna paragraf upptages de bestämmelser om tillsyn över handeln med

alkoholfria drycker som i det föregående förordats. Genom föreskrift i 9 §

3 mom. är sörjt för att länsnykterhetsnämnden, polismyndigheten och den

kommunala nykterhetsnämnden erhåller del av beslut som enligt förordningen

meddelats av länsstyrelsen. Utan att särskild föreskrift meddelas torde

man kunna förutsätta att länsstyrelser och polismyndigheter skall föra

erforderliga anteckningar om anmärkningar mot och beslut rörande utskänkningsrörelser

för alkoholfria drycker.

8 §•

Bestämmelserna om ingripande mot missförhållanden har i huvudsak redan

behandlats tidigare. Avfaltningen av 1 mom. ger vid handen att länssly
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 6

relsen efter omständigheterna skall pröva, om varning är tillfyllest eller om

försäljningsförbud skall utfärdas. Möjligheten att meddela särskilda föreskrifter,

t. ex. om tidigare stängningstid, bör endast användas i undantagsfall.

För att ett försälj ningsförbud icke skall kunna kringgås genom bulvan,

bör det riktas mot lokalen eller platsen för utskänkningen. Det synes

i allmänhet lämpligt att förbudet meddelas att gälla tills vidare. Härigenom

vinnes, såsom tidigare framhållits, att försäljning av alkoholfria drycker i

samma lokal eller på samma plats icke kan återupptagas utan medgivande

av länsstyrelsen. Hinder för att meddela förbud för viss tid föreligger dock

icke.

Av skäl som förut angivits bör ett förbud mot utskänkning medföra att

den som innehade rörelsen vid den tidpunkt då länsstyrelsen_ eller, i fall

som avses i 2 mom., polismyndigheten — meddelat förbudet, överhuvudtaget

icke får utskänka alkoholfria drycker förrän länsstyrelsen i den ort,

där han första gången ånyo vill idka sådan utskänkning, lämnar honom tillstånd

därtill. En bestämmelse av denna innebörd har upptagits i 2 § andra

stycket.

Bestämmelserna i förevarande paragraf är utformade huvudsakligen med

tanke på förhållandena vid utskänkning. De . omfattar emellertid också de

sällsynta fall då ett ingripande mot en utminuteringsrörelse kan bli aktuellt.

9 §.

Enligt 16 § gällande förordning må klagan ej föras över länsstyrelses beslut,

varigenom försälj ningsförbud fastställts eller meddelats. Någon motsvarande

ldagospärr finnes icke i de nya förordningarna om rusdrycker och

ol. Då hithörande beslut, exempelvis ett förbud mot utskänkning av alkoholfria

drycker, kan vara synnerligen kännbara för den som träffas därav, vill

jag förorda att alla beslut av länsstyrelse som meddelas med stöd av den

nya förordningen får överklagas hos Kungl. Maj :t.

10 §—12 §.

Ansvai sbestämmelserna har utarbetats efter samma principer som motsvarande

bestämmelser i rusdrycks- och ölförsäljningsförordningarna. Betraffande

10 § 2 mom., som kriminaliserar överträdelser av förtärings- och

förvaringsförbuden, må anmärkas att dessa förbud, såsom framgår av 6 §,

knutits till den faktiska förekomsten av alkoholfri utskänkning och således

gäller aven i det fall att någon bedriver utskänkning trots förbud. Straffet

för innehavare eller anställd som överträtt förtärings- eller förvaringsförbudet

är, i enlighet med vad som beslutats redan i samband med nykterhetsreformen,

bestämt till dagsböter.

Övergångsbestämmelserna

Den nya förordningen bör träda i kraft den 1 oktober 1955 samtidigt med

den nya alkohollagstiftningen. Detta medför att de år 1954 beslutade ändringarna

i 1925 års förordning aldrig kommer att tillämpas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 6

31

Av praktiska skäl synes alla gällande medgivanden till utsträckt tid böra

erhålla fortsatt giltighet efter nya förordningens ikraftträdande, intill dess

den myndighet som därefter har beslutanderätten, d. v. s. polismyndigheten,

annorlunda bestämmer. Motsvarande bör gälla beslut om inskränkning av

utskänkningstid och förbud mot utskänkning.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå 1955 års riksdag att antaga

inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning om försäljning av

alkoholfria drycker.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulf Thorselius

5I7G84

Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:98 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen den 26 februari 1954 a1 i texten
  2. BevU 1955:8 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om försäljning av alkoholfria drycker, jämte i ämnet väckta motioner. s. 6 i texten