Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 30 maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser om inoch upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit

1955-02-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:79, Med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 30 maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser om inoch upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79

1

Nr 79

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om fortsatt tillämpning av förordningen den 30

maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser om

in- och upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit;

given Stockholms slott den 11 februari 1955.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen

den 30 maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser om inoch

upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit.

GUSTAF ADOLF

Sam B. Norup

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att förordningen den 30 maj 1952, genom vilken

centralkassa för jordbrukskredit provisoriskt berättigats att öka sin inlåning

under år 1953 och, enligt förordning den 24 april 1953, jämväl under

åren 1954 och 1955, skall äga giltighet även under år 1956.

1 Biliang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 79

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 79

Förslag

till

Förordning

om fortsatt tillämpning av förordningen den 30 maj 1952 (nr 325) med

särskilda bestämmelser om in- och upplåning vid centralkassa

för jordbrukskredit.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 30 maj 1952 med särskilda

bestämmelser om in- och upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit

stadgas i fråga om in- och upplåning under år 1953 och, jämlikt förordning

den 24 april 1953 (nr 165), utsträckts att gälla även under åren

1954 och 1955, skall äga motsvarande tillämpning jämväl i fråga om in- och

upplåning under år 1956.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om fortsatt tilllämpning

av förordningen med särskilda bestämmelser om in- och upplåning

vid centralkassa för jordbrukskredit samt anför därvid följande.

Den 19 januari 1955 har 1950 års jordbrukskasseutredning överlämnat

ett betänkande med förslag till lag om jordbrukskasserörelsen m. m. (SOU

1955: 1). I betänkandet har utredningen såsom dag för lagstiftningens

ikraftträdande förslagsvis satt den 1 januari 1957. Samtidigt har erinrats

om att förordningen den 30 maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser

om in- och upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit upphör att

gälla med utgången av år 1955 och att anledning torde föreligga att förordningen

förlänges att gälla intill utgången av år 1956.

Över frågan om förlängning av 1952 års förordning har, efter remiss av

betänkandet, särskilda utlåtanden avgivits av bank- och fondinspektionen,

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret samt svenska

jordbrukskreditkassan.

Jordbrukskasserörelsens organisation är författningsmässigt reglerad genom

förordningen den 5 juni 1942 (nr 325) om jordbrukets kreditkassor

(j ordbruk skasseförordningen).

Kasserörelsen är organiserad i tre led, jordbrukskassorna, centralkassorna

och svenska jordbrukskreditkassan. Varje centralkassa skall vara ansluten

till svenska jordbrukskreditkassan och varje jordbrukskassa till den

centralkassa, inom vars verksamhetsområde styrelsen har sitt säte.

Jordbrukskassorna är kasserörelsens lokala organ. Deras huvudsakliga

uppgift är att bereda sina medlemmar kredit. De härför erforderliga medlen

erhåller jordbrukskassorna genom att hos vederbörande centralkassa återbelåna

fordringsbevis, som belånats hos jordbrukskassan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 79

Centralkassorna tjänstgör såsom kreditgivare åt jordbrukskassorna. Medel

för detta ändamål anskaffar de bl. a. genom att från allmänheten mottaga

inlåning på räkning som av bank allmänneligen begagnas — sparkasseräkning,

depositionsräkning, kapitalräkning och checkräkning.

Svenska jordbrukskreditkassan bedriver viss utlåning till centralkassorna

samt utövar dessutom kontroll och tillsyn över centralkassorna och jordbrukskassorna.

Jordbrukets kreditkassor är samtliga organiserade såsom ekonomiska föreningar

med begränsad personlig ansvarighet. Lagen om ekonomiska föreningar

är tillämplig för kassorna i den mån särskilda föreskrifter icke meddelats

för dem.

Centralkassornas inlåningsrätt regleras främst genom bestämmelserna i

32 § jordbrukskasseförordningen.

Enligt första stycket av denna paragraf äger centralkassa inlåna penningar

dels till ett belopp, för vilket full täckning hos kassan finnes i kontanta

penningar, i medel som för kassans räkning innestår hos riksbanken,

jordbrukskreditkassan eller inländskt bankaktiebolag, eller på postgiro, i

statens eller Sveriges allmänna hypoteksbanks obligationer eller i fordringar

på grund av lån, för vilkas fulla gäldande staten är ansvarig, eller för vilka

säkerheten utgöres av inteckning inom sex tiondelar av senast fastställda

taxeringsvärdet å jordbruksfastighet, dels därutöver till ett belopp motsvarande

tolv och en halv gånger centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors

fonder och insatskapital.

Enligt paragrafens andra stycke må dock i intet fall in- och upplåningen

med avdrag av ett belopp motsvarande centralkassans kassa och de medel,

som för centralkassans räkning innestår hos riksbanken, jordbrukskreditkassan

eller inländskt bankaktiebolag eller på postgiro, överstiga trettio

gånger centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors fonder och insatskapital.

Reglerna i 32 § jordbrukskasseförordningen har alltsedan den 1 juli 1948

modifierats genom särskilda bestämmelser om in- och upplåning vid centralkassa

för jordbrukskredit. Stadgandena ger vissa lättnader i jordbrukskasseförordningens

inlåningsbestämmelser. För år 1953 har sådana bestämmelser

givits i förordningen den 30 maj 1952 (nr 325). Dessa bestämmelser

bär genom förordning den 24 april 1953 (nr 165) förklarats skola äga motsvarande

tillämpning i fråga om in- och upplåning under åren 1954 och 1955.

Enligt 1 § 1952 års förordning skall vid bestämmande av den omfattning,

i vilken centralkassa på grund av stadgandena i 32 § första stycket jordbrukskasseförordningen

må in- och upplåna penningar, dels med kontanta

penningar i centralkassan likställas kontanta penningar i därtill anslutna

jordbrukskassor, dels med fordringar, som avses i nämnda stadgande, likställas

fordringar på grund av lån, för vilka säkerheten utgöres av inteckning

inom hälften av det senast fastställda taxeringsvärdet å sådan i 52 §

andra stycket sagda förordning omförmäld fastighet, vars huvudsakliga

värde består i tomt eller bostadsbyggnad. — Nu angivna bestämmelser träd
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 79

de i stället för bestämmelser av enahanda innehåll i förordningen den 26

juni 1948 (nr 376), vars giltighetstid utlöpte med utgången av 1952.

Enligt 2 § 1952 års förordning äger Konungen på framställning av centralkassa

efter hörande av bank- och fondinspektionen medgiva att, utan hinder

av stadgandet i 32 § andra stycket jordbrukskasseförordningen, in- och

upplåningen med det avdrag, som i nyssnämnda författningsrum sägs, må

överstiga centralkassans och därtill anslutna jordbrukskassors fonder och

insatskapital det antal gånger, över trettio men högst femtio, som Konungen

med hänsyn till omständigheterna finner skäligt bestämma. Dispensregeln

i 32 § hade icke någon motsvarighet i förut gällande författningar för kassorna.

Det är att märka att dispens kan medgivas endast från den särskilda

regeln i 32 § andra stycket jordbrukskasseförordningen. Från huvudregeln i

32 § första stycket kan undantag ej meddelas.

1952 års förordning tillkom sedan jordbrukskasseutredningen anmält, att

behov förelåg av provisoriska bestämmelser för centralkassornas inlåningsrätt

i avvaktan på att en ny författning om jordbrukets kreditkassor kunde

träda i kraft. 1953 års författning om fortsatt giltighet av bestämmelserna

i 1952 års förordning föranleddes av en ny framställning från utredningen,

vari utredningen förklarade, att ny författning ej kunde beräknas träda i

kraft före den 1 januari 1956, varför provisoriska bestämmelser komme att

erfordras även för tiden till och med utgången av år 1955. Beträffande motiven

i övrigt till 1952 och 1953 års förordningar torde jag få hänvisa till

propositionerna nr 185 till 1952 års riksdag och nr 44 till 1953 års riksdag.

I betänkandet (s. 146) anmäler utredningen, att den har kännedom om

att man inom jordbrukskasserörelsen önskar, att ny lagstiftning om möjligt

skall träda i kraft tidigare än den 1 januari 1957, varjämte utredningen

förklarar, att den i och för sig ej finner något att erinra mot att så sker.

Vidare har utredningen i annat sammanhang (s. 59) redogjort för tillämpningen

av den dispensregel som infördes genom 1952 års förordning. Utredningen

anför, att dispens, gällande år 1953, under våren 1953 beviljades

i tre fall. I ett fall medgavs höjning av relationstalet enligt 32 § andra

stycket jordbrukskasseförordningen från 30 till 35, i två fall från 30 till 33.

För åren 1954—1955 hade sedermera dispens givits för fyra centralkassor.

För alla fyra hade höjning till 35 medgivits. — Utredningens redogörelse

torde få kompletteras med uppgiften att numera ytterligare fem ccntralkassor

erhållit tillstånd att utnyttja ett till 35 förhöjt relationstal. Därjämte

har en centralkassa, som tidigare fått tillstånd att utnyttja relationstalet

35, gjort framställning om ytterligare höjning till 40. Denna framställning

är för närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning.

Utredningen har i betänkandet föreslagit inlåningsregler som utformats

efter delvis andra principer än de som för närvarande tillämpas. Till belysande

av förslaget i denna del må hänvisas till en i betänkandet (s. 78) intagen

tablå, avseende in- och upplåningsrättens utnyttjande i procent enligt

gällande regler och enligt jordhrukskasseutredningens förslag. Den 31/12

åren 1951, 1952 och 1953 skulle vid tillämpning av de i betänkandet före
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 79

slagna inlåningsreglerna centralkassorna vid utgången av år 1953 ha utnyttjat

sin inlåningsrätt i följande utsträckning: 81 % en kassa, 80.% en kassa,

79 % två kassor, 74 % en kassa, 69 % två kassor, 68 % en kassa, 66 % en

kassa, 63 % eu kassa och 59 % en kassa. Vid samma tidpunkt år 1953 var

inlåningsrätten enligt huvudregeln i 32 § första stycket jordbrukskasseförordningen

utnyttjad till 99 % av en kassa, till 96 % av tre kassor, till 92 %

av tre kassor, till 91 % av en kassa, till 90 % av en kassa, till 87 % av en

kassa och till 83 % av en kassa och enligt den särskilda regeln i 32 § andra

stycket till 101 % av en kassa, till 95 % av en kassa, till 94 % av en kassa,

till 93 % av en kassa, till 90 % av en kassa, till 88 % av en kassa, till 86 %

av en kassa och till 76 % av en kassa. Tre kassor hade vid denna tidpunkt,

med tillämpning av 2 § 1952 års förordning, fått tillstånd att vid beräkningav

inlåningsrätten enligt den särskilda regeln använda högre relationstal

än 30. — Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för dispensmöjlighetens

utnyttjande har numera tillhopa nio av de elva centralkassorna

erhållit tillstånd att överskrida relationstalet 30.

I yttrandena har fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret

samt bank- och fondinspektionen förklarat, att de icke har något att erinra

mot att förordningen den 23 maj 1952 (nr 325) får förlängd giltighet intill

utgången av år 1956. Svenska jordbrukskreditkassan har understrukit att

en förlängning av 1952 års förordning uppenbarligen är erforderlig, därest

den nya lagstiftningen ej kan träda i kraft den 1 januari 1956. Kassan

förutsätter, att en förlängning intill utgången av år 1956 ej skall hindra, att

den nya jordbrukskasselagstiftningen kan träda i kraft vid tidigare tidpunkt,

t. ex. den 1 juli 1956.

Departementschefen. Förordningen den 30 maj 1952 med särskilda bestämmelser

om in- och upplåning vid centralkassa för jordbrukskredit infördes

på jordbrukskasseutredningens förslag för att provisoriskt tillgodose

centralkassornas behov av viss utvidgning av inlåningsrätten under tiden

från del 1948 års förordning i samma ämne upphörde att gälla vid utgången

av år 1952 och till dess ny lagstiftning skulle träda i kraft. Detta beräknades

kunna ske den 1 januari 1954 och förordningen fick därför till en början

giltighet endast under 1953. Sedan det visat sig att lagstiftningen ej

kunde genomföras förrän tidigast från och med år 1956 blev 1952 års förordning

lörlängd intill utgången av år 1955. I det betänkande med förslag

till lag om jordbrukskasserörelsen in. in., som i januari 1955 avgivits av

jordbrukskasseutredningen, har utredningen förslagsvis satt dagen för den

nya lagstiftningens ikraftträdande till den 1 januari 1957 och förordat förlängning

av 1952 års förordning intill utgången av år 1956. Detta förslag

har lämnats utan erinran av fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret

samt bank- och fondinspektionen medan svenska jordbrukskreditkassan

tillstyrkt förslaget under förutsättning alt dess genomförande

ej hindrade att den nya lagstiftningen kunde träda i kraft före den av utredningen

angivna tidpunkten. För egen del finner jag förslaget välgrundat.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 79

Det torde ej vara att påräkna, att proposition med förslag till ny lagstiftning

kan föreläggas riksdagen i sådan tid att lagstiftningen kan sättas i

kraft från ingången av 1956. Skulle det visa sig möjligt att genomföra den

före den 1 januari 1957, kan givetvis 1952 års provisoriska bestämmelser

sättas ur kraft från och med den dag då inlåningsbestämmelserna i den nya

lagstiftningen skall tillämpas. Jag förordar därför att utredningens förslag

om förlängning intill utgången av år 1956 genomföres.

Härefter hemställer föredraganden att inom jordbruksdepartementet

upprättat förslag till förordning om fortsatt tillämpning ad förordningen

den 30 maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser om in- och upplåning

vid centralkassa för jordbrukskredit måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Arne Beckman

650400 Stockholm 11)55. Isanc Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:211 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Majts proposition med förslag till lag om ändring i 11 kap. vattenlagen, dels och en i anledning av propositi s. 1 i texten
  2. BU 1955:18 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt tillämpning av förordningen den 30 maj 1952 s. 1 i texten