Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 22 april 1949 angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift, m. m

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:8, Med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 22 april 1949 angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr S

1

Nr 8

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 22

april 1949 angående rätt för Konungen att åsätta särskild

tullavgift, m. m.; given Stockholms slott den

12 november 1954.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att

dels antaga bilagda förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen

den 22 april 1949 (nr 180) angående rätt för Konungen att åsätta

särskild tullavgift;

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Per Edvin Sköld

Förslag

till

förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 22 april 1949 (nr

180) angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift

Härigenom förordnas, att förordningen den 22 april 1949 angående rätt

för Konungen att åsätta särskild tullavgift, vilken förordning gäller till och

med den 30 juni 19551, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni

1957.

'' Se 1951:100.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 8

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 12 november 195b.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Lingman, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell,

Nordenstam, lindström.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen

för handelsdepartementet anmäler chefen för finansdepartementet,

statsrådet Sköld, fråga om fortsatt giltighet av förordningen angående rätt

för Konungen att åsätta särskild tullavgift, m. m. samt anför därvid följande.

Förordningen angående särskild tullavgift

Alltsedan år 1932 har riksdagen bifallit av Kungi. Maj:t framlagda förslag

till förordning angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift

eller till förordning om fortsatt giltighet av förut gällande förordning

i ämnet. Den nuvarande förordningen, som utfärdades den 22 april 1949

(nr 180) och jämlikt förordningen den 13 mars 1953 (nr 100) äger giltighet

till och med den 30 juni 1955 har följande lydelse.

Konungen må förordna, att vara som införes från utlandet skall beläggas

med särskild tullavgift utöver den enligt tulltaxan utgående tullavgiften.

Sådan särskild tullavgift må bestämmas till högst tre gånger den avgift som

utgår enligt tulltaxan eller, där varan enligt taxan är tullfri, till högst en

fjärdedel av varans värde.

Särskild tullavgift enligt vad nu är sagt må åsättas allenast å tid, under

vilken riksdagssession ej pågår. Beslutet att åsätta avgiften skall underställas

riksdagen vid nästföljande session inom tio dagar från dess början.

Om riksdagen icke godkänner beslutet oförändrat, gäller detsamma högst

tio dagar efter det riksdagen fattat sitt beslut i ärendet.

Vid framläggandet för 1951 års riksdag (prop. nr 5/1951) av förslag till

förordning om fortsatt giltighet av 1949 års förordning framhölls bl. a., att

vårt lands handlingsfrihet i tullfrågor begränsats genom anslutningen till

allmänna tull- och handelsavtalet (GATT). Å andra sidan hade i nyssnämnda

avtal ävensom i Havanastadgan för en blivande världshandelsorganisation

vissa möjligheter lämnats de avtalsbundma länderna att ingripa

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 8

mot dumpingföreteelser genom antidumping- och utjämningstullar. För

dessa fall hade 1949 års förordning angående rätt för Konungen att åsätta

särskild tullavgift, ehuru den måhända formellt sett skulle kunna åberopas,

icke ansetts lämpligen höra användas. I stället hade genom förordningen

den 12 maj 1950 (nr 164) angående rätt för Konungen att förordna om uttagande

av antidumping- och utjämningstullar Kungl. Maj :t bemyndigats

att i förekommande fall förordna om uttagande av sådana antidumping- och

utjämningstullar. Ehuru användningsområdet för den fullmakt, som innefattas

i 1949 års förordning, sålunda blivit inskränkt, ansågs det likväl att

fullmakten under vissa förhållanden kunde få betydelse.

I skrivelse den 13 oktober 1954 har generaltullstyrelsen hemställt, att

Kungl. Maj :t måtte avlåta proposition till riksdagen med förslag om utsträckning

av giltighetstiden för 1949 års förordning, förslagsvis till och med

den 30 juni 1957. Styrelsen har uttalat, att behov av fullmakt för Kungl.

Maj :t alt åsätta särskild tullavgift fortfarande syntes bestå med hänsyn

till de osäkra förhållanden, som alltjämt rådde på det handelspolitiska området

och svårigheterna att förutse den kommande utvecklingen.

Departementschefen. I enlighet med vad generaltullstyrelsen föreslagit torde

förordningen den 22 april 1949 (nr 180) angående rätt för Konungen

att åsätta särskild tullavgift — vars giltighetstid utgår den 30 juni 1955 —

böra erhålla giltighet jämväl för tiden därefter. Jag förordar sålunda, att

nyssnämnda förordning ges fortsatt giltighet under tiden till och med den

30 juni 1957.

Jag anser mig i detta sammanhang böra beröra en speciell fråga av teknisk

natur. Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår innehåller

1949 års förordning den föreskriften, att den särskilda tullavgiften må

bestämmas till högst tre gånger den avgift som utgår enligt tulltaxan eller,

där varan enligt taxan är tullfri, till högst en fjärdedel av varans värde.

Samma maximiregel fanns intagen redan i 1932 års förordning i ämnet. De

svenska koncessionerna enligt GATT-avtalet innebär som bekant i regel

en bindning av gällande tullsatser. I de fall denna tullsats utgöres av en

specifik tull har Sverige emellertid i stor utsträckning förbehållit sig rätt

att övergå till en värdetullsats av viss angiven höjd. Om frågan angående

åsättande av särskild tullavgift enligt 1949 års förordning framdeles skulle

aktualiseras beträffande en med specifik tull belagd vara, för vilken koncession

med nyss angivet förbehåll givits enligt GATT-avtalet, borde den förhöjda

tullen uttagas i form av värdetull. Enligt min mening lägger 1949

års förordning icke hinder i vägen för cn sådan övergång från specifik tull

till värdetull utan särskiljande av den enligt tulltaxan utgående tullen och

den enligt förordningen åsätta särskilda tullavgiften. Jag vill tillägga att

vid bedömandet av huruvida i dylikt fall maximiregeln i 1949 års förordning

iakttagits, torde det vara tillfyllest att utgå från clt normalt genomsnittligt

värde för varuslaget i fråga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kung!. Maj.ts proposition nr 8

Fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från

gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution

I 3 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare

äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller

utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt

fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet, utländskt järnfartyg även av 70

tons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockport, ponton,

slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad, reparation,

inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från utlandet

införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (varvsindustriresti

tu tion) för en motsvarande myckenhet materialier eller andra

artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande av

honom införts från utlandet.

Enligt 7 § nämnda förordning skall prövning av fråga angående rätt till

varvsindustrirestitution ävensom fastställandet av de närmare villkor för

rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga, ankomma

på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium. Rätt till

restitution kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt fall, för viss tid eller tills

vidare.

I 10 § kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med tillämpningsföreskrifter

till föronämnda förordning föreskrives, att prövning av fråga om

utbekommande av restitutionsbelopp eller om avförande av sådant belopp

i fall, då befrielse från erläggande av motsvarande tullbelopp åtnjutits, ankommer

på generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen icke finner prövningen

lämpligen kunna överlåtas på lokal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande

eller avförande av restitutionsbelopp skall ha inkommit till den prövande

myndigheten inom tre år, räknat från den dag då arbetet slutförts.

Då skäl därtill är må generaltullstyrelsen för särskilt fall medgiva utsträckning

a-s ansökningstiden. Enligt 11 § samma kungörelse skall, därest varans

in- eller utförsel ombesörjts av annan än sökanden, ansökningen om restitution

åtföljas av en av sökanden på tro och heder avgiven försäkran, att

den som omhänderhatt in- eller utförseln varit sökandens befullmäktigade

ombud för ändamalet, och skall detta förhållande vara av ombudet bestyrkt.

I proposition den 31 december 1943 (nr 19) hemställde Kungl. Maj:t hos

1944 års riksdag om bemyndigande att under tiden till och med den 31 december

1946 i fall, da särskilda skäl därtill förelåge, medgiva att näringsidkare,

som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution,

oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare,

som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution. Såsom motivering

för detta förslag anfördes i propositionen, bland annat, att de till följd

av kriget försämrade handelsförbindelserna vållat varvsindustrien särskilda

svårigheter beträffande materialanskaffningen och att företagen i detta avseende

i större utsträckning än tidigare vore beroende av varandras bistånd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 8

5

Det syntes därför rimligt, att så länge nämnda svårigheter bestode, varvsindustrien

bereddes sådan lättnad i villkoren för erhållande av tullrestitution,

att samarbetet mellan företagen vid anskaffande av material utomlands

såvitt möjligt underlättades. Den lättnad i fråga om villkoren för

erhållande av varvsindustrirestitution, som kunde anses påkallad, vore att

kravet på identitet mellan importören och förbrukaren av de ifrågavarande

materialierna i viss utsträckning eftergåves. I fall, då särskild anledning

därtill funnes, borde sålunda tullrestitution kunna erhållas, oaktat sådan

identitet icke förelåge, om blott importören och förbrukaren båda vore berättigade

till varvsindustrirestitution. Härför erfordrades emellertid riksdagens

medverkan. På grund härav och då frågan om undantag från berörda restitutionsvillkor

borde ankomma på Kungl. Maj :ts prövning, borde bemyndigande

för Kungl. Maj:t inhämtas att under viss tid, förslagsvis till och med

den 31 december 1946, medgiva sådant undantag.

Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 23).

I en den 28 oktober 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift hemställde

Sveriges varvsindustriförening, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta

om att det såsom ett särskilt tidsbegränsat undantag reglerade medgivandet

av restitutionsrätt, då varan införts av ett restitutionsberättigat varv och

överlåtits till och använts av annat sådant varv, måtte upptagas såsom en

icke tidsbegränsad bestämmelse under 3 § i 1929 års förordning angående

tullrestitution. Därest denna hemställan icke kunde bifallas anhölle föreningen

i andra hand att den på bemyndigandet för Kungl. Maj :t grundade

undantagsbestämmelsen måtte givas förlängd giltighet under minst tre år

från den 1 januari 1947.

Till motivering för denna framställning anförde föreningen följande.

Bakgrunden till undantagsbestämmelsen var givetvis de under kriget uppkomna

materialsvårigheterna inom varvsindustrien. Det förekom då ofta

att varven för att lösa de aktuella materialproblemen måste samarbeta på

så sätt att importerat material överläts från ett varv till ett annat. Situationen

i fråga om varvens material är emellertid fortfarande synnerligen svår,

och det synes föga sannolikt att någon avgörande förbättring kan komma

att inträda inom de närmaste åren. Även om en återgång till mera normala

förhållanden skulle ske relativt snabbt, vill föreningen framhålla, att

möjligheten till överlåtelse av material eller byte av material mellan varven

är av stort värde, då det gäller att hålla i gång en effektiv och kontinuerlig

produktion inom varvsindustrien. I detta sammanhang bör även beaktas,

att produktionen av valsplåt, särskilt i Amerikas Förenta Stater, i framtiden

torde komma att rationaliseras på sådant sätt att varven få svårare att inköpa

vissa mera specialiserade materialsorter.

I proposition den 24 januari 1947, nr 28, hemställde Kungl. Maj:t om

bemyndigande att under tiden till och med den 30 juni 1949 i fall då särskilda

skäl därtill förelåge medgiva, alt näringsidkare, som erhållit rätt till

varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av

honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt

till enahanda slag av tullrestitution. Såsom motivering för detta förslag an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 8

fördes bl. a. att de särskilda skäl, som föranlett att rätten till varvsindustrirestitution

i enlighet med 1944 års riksdagsbeslut utvidgats på angivet sätt,

alljämt vore för handen. Fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj :t borde inhämtas

för en begränsad tidsperiod, lämpligen för tiden t. o. m. juni 1949.

Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 42).

Efter framställningar av varvsindustriföreningen hemställde Kungl. Maj :t

i propositionerna nr 203: 1949, 179: 1951 och 129: 1953 om fortsatt bemyndigande

av förut angivet slag för tiden den 1 juli 1949—den 30 juni 1951

respektive den 1 juli 1951—den 30 juni 1953 och den 1 juli 1953—den 30

juni 1955. Även dessa propositioner bifölls av riksdagen (skrivelse nr 214/

1949, 215/1951 och 130/1953).

I anslutning till de nyss nämnda riksdagsskrivelserna har Kungl. Maj :t

i särskilda brev till generaltullstyrelsen den 18 februari 1944, den 28 februari

1947, den 20 maj 1949, den 18 maj 1951 och den 24 april 1953 förklarat, att

Kungl. Maj :t ville, efter framställning av vederbörande näringsidkare, i varje

särskilt fall pröva, huruvida uti ifrågavarande avseende undantag från gällande

restitutionsvillkor kunde beviljas.

Generaltullstyrelsen har med eget utlåtande överlämnat en den 11 oktober

1954 dagtecknad skrift, vari Sveriges varvsindustriförening hemställt om

sådan förlängning av bestämmelsen i Kungl. Maj :ts brev den 20 maj 1949,

att varven även efter den 30 juni 1955 finge komma i åtnjutande av varvsindustrirestitution

i fall som avsåges i nämnda brev. Föreningen uttalar i

skriften, att svårigheten för varven att erhålla material av olika slag för sin

produktion för närvarande vore lika utpräglad som vid de tidigare tillfällen,

då frågan om dessa bestämmelser varit föremål för prövning. Huru länge

dessa svårigheter komme att bestå kunde icke nu bedömas, men utan tvivel

komme de att göra sig gällande även lång tid efter den 30 juni 1955.

Generaltullstyrelsen uttalar att de förhållanden som föranlett de tidigare

bemyndigandena kunde förutsättas komma att ännu under någon tid vara

lör handen. Vidare torde vissa förluster för varven kunna befaras uppstå

om bemyndigandet skulle upphöra att gälla med utgången av juni 1955. Styrelsen

hemställde, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen att

för tiden från och med den 1 juli 1955 förslagsvis till och med den 30 juni

1957 lämna bemyndigande av enahanda innehåll som det hittillsvarande.

Departementschefen. De särskilda skäl, som föranledde att den utvidgade

rätten till varvsindustrirestitution i enlighet med 1953 års riksdagsbeslut

förlängdes till att avse tiden till och med den 30 juni 1955, torde alltjämt

vara för handen. Med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda, att den nu

ifrågavarande lättnaden i rätten till varvsindustrirestitution utsträckes till

att avse jämväl tiden från och med den 1 juli 1955 till och med den 30 juni

1957.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 8

Därest riksdagen bifaller en framställning i detta syfte torde få förutsättas,

att tullrestitution må kunna beviljas även för materialier, som införts

till riket före den tidpunkt, då nu ifrågavarande bemyndigande erhåliits.

Restitution bör emellertid icke ifrågakomma i sådant fall då det arbete, varom

fråga är, avslutats först efter bemyndigandets giltighetstid.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå 1955 års riksdag att

dels antaga inom finansdepartementet upprättat förslag

till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 22

april 1949 (nr 180) angående rätt för Konungen att åsätta

särskild tullavgift;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att under tiden från och

med den 1 juli 1955 till och med den 30 juni 1957 i fall, då

särskilda skäl därtill är, medgiva att näringsidkare, som erhållit

rätt till varvsindustrirestitution, må åtnjuta sådan

tullrestitution, oaktat de av honom använda artiklarna införts

av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda

slag av tullrestitution.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenlen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Otto Winther

.5-477 ti G. Stockholm 1954. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1955:49 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 3 maj 1929 a1 i texten
  2. BevU 1955:2 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 22 april 1949 angående rätt för Konung a1 i texten