Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige m. m

1955-02-11 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1955:81, Med förslag till lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

1

Nr 81

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige

m. m.; given Stockholms slott den

11 februari 1955.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting,

kommunalfullmäktige in. in.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att vid proportionella val inom landsting, kommunalfullmäktige,

stadsfullmäktige, municipalfullmäktige och kyrkofullmäktige

samt å kyrkostämma skall för platsfördelning inom parti tilllämpas

en ny sammanräkningsmetod, uppbyggd efter principen om s. k.

enkel absolut rangordning, i stället för den nuvarande kombinerade rangordnings-

och reduktionsmetoden. Den nya metoden föreslås skola upptagas

i en lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige

in. in., vilken skall ersätta den nu gällande lagen av den 6

juni 1930 om valsätt vid sådana val.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 81

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr SI

F örslag

till

Lag

om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Skall enligt gällande föreskrifter annat val inom landsting än riksdagsmannaval

eller ock val inom kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige, municipalfullmäktige

eller kyrkofullmäktige eller å kyrkostämma vara proportionellt,

skola därvid de i denna lag givna bestämmelserna lända till

efterrättelse.

2 §.

Vid valet utses av och bland de i valet deltagande erforderligt antal

personer att vid valförrättningen biträda ordföranden.

Där ordföranden med avseende å befarad tidsutdräkt eller av annan anledning

finner det nödigt, äger han att, sedan valsedlarna avlämnats och

innan sammankomsten upplöses, utsätta annan dag för valförrättningens

fortsättande och avslutande. Då så sker, skola av och bland de i valet deltagande

utses minst två personer att såsom vittnen närvara vid den fortsatta

valförrättningen, och skall valurnan, i vilken de avlämnade valsedlarna

förvaras, omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill samt

därefter sättas i säkert förvar. Innan förseglingen vid förrättningens fortsättande

borttages, skall ordföranden i vittnenas närvaro förvissa sig, att

sigillen äro obrutna. Särskild kungörelse om dag för valförrättningens fortsättande

erfordras ej.

3 §•

Val skall förrättas med valsedlar. För att bliva gällande skola valsedlarna

vara enkla och slutna samt före namnen upptaga partibeteckning

(partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av de väljande eller

för viss meningsriktning) men i övrigt vara omärkta.

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra.

Sedel må ej upptaga flera men väl färre namn än det antal personer

valet avser.

Är något namn å valsedel överstruket, eller framgår med avseende å något

där förekommande namn ej fullt otvetydigt, vem därmed åsyftas, eller

upptager valsedel namn å någon, som ej är valbar, anses sådant namn såsom

obefintligt. Äro å valsedel upptagna flera namn än vad ovan är medgivet,

anses det eller de sista övertaliga namnen som obefintliga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr SI 3

4 §•

De avgivna valsedlarna ordnas i grupper, så att sedlar med samma partibeteckning

bilda en grupp.

Inom varje grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom särskilda

sammanräkningar ordning mellan namnen å gruppens valsedlar.

Vid varje sammanräkning gäller valsedel allenast för ett namn. Valsedel

gäller för det namn, som står först å sedeln, så länge detta namn ej erhållit

rum i ordningen. Därefter gäller valsedeln för det namn, vilket, bortsett

från namn som redan erhållit plats i ordningen, står främst å sedeln.

Valsedel, vilken gäller för sitt första namn, räknas som en röst, valsedel

gällande för sitt andra namn som en halv röst, valsedel gällande för sitt

tredje namn som en tredjedels röst, och så vidare efter samma grund.

Vid varje sammanräkning kommer det namn närmast i ordningen, som

erhållit högsta rösttalet.

5 §.

1 mom. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika

valsedelsgrupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den

grupp, vilken för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.

Plats, som blivit en grupp tilldelad, besättes genast så, att gruppens

första plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom

gruppen, gruppens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen,

gruppens tredje plats den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare

efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan fått

sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper.

Jämförelsetalet är lika med gruppens rösttal, så länge gruppen ännu icke

fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje

gång så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet av

gruppen tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit platser

från två grupper, skall dock vid beräkning av det antal platser, som utdelats,

vardera platsen anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit

platser från tre grupper, anses varje sådan plats såsom en tredjedels plats;

och så vidare efter samma grund.

Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar

antalet namn å gruppens valsedlar, är den utesluten från vidare

jämförelse.

2 mom. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står

främst i ordningen inom den grupp, som har största rösttalet.

6 §•

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas

genom lottning.

7 §•

Vid val av suppleanter skall vad här ovan är stadgat i fråga om val av

ledamöter äga motsvarande tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ds proposition nr 81

8 §•

Den ordning, vari suppleanter böra inkallas till tjänstgöring i stället för

ledamot, skall bestämmas enligt följande regler:

a) Suppleant, utsedd från grupp med samma partibeteckning som den

grupp, från vilken ledamoten blivit vald, har företräde framför övriga suppleanter,

och av dessa har den företräde, som utsetts från grupp med högre

rösttal.

b) Av suppleanter från samma grupp har den företräde, vars namn blivit

tidigare uppfört i den jämlikt 4 § bestämda ordningen inom gruppen.

Den ledamot eller suppleant, som fått sig tillerkänd plats från två eller

flera grupper, anses vald för den grupp, från vilken plats först tilldelats

honom.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1955, då lagen den 6 juni 1930

(nr 254) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma

m. m. upphör att gälla.

Fortsattes efter nya lagens ikraftträdande valförrättning, som dessförinnan

påbörjats, skall dock å förrättningen i dess helhet tidigare lag äga

tillämpning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

5

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

11 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam, Lindström, Lange.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga om det proportionella

valsättet vid val inom kommunala representationer. Föredraganden

anför härvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 januari 1950 tillkallade

chefen för justitiedepartementet samma dag dåvarande ledamoten av riksdagens

första kammare landshövdingen K. J. Olsson, ordförande, samt ledamoten

av första kammaren direktören J. Bergvall, borgmästaren, numera

lagmannen C. O. Engqvist, ledamoten av andra kammaren professorn E.

Håstad, ledamoten av andra kammaren folkskolläraren G. Skoglund, ledamoten

av första kammaren professorn S. Wahlund och numera avlidne

ledamoten av andra kammaren sekreteraren A. Wallentheim att verkställa

utredning rörande vissa frågor om folkomröstning och valsätt. Genom beslut

den 5 maj samma år uppdrog Kungl. Maj :t åt utredningsmännen, vilka

antagit benämningen 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning, att

utreda frågan om revision av lagen den 6 juni 1930 om proportionellt valsätt

vid val inom landsting, å kommunalstämma m. in. i syfte att undanröja

rådande olägenheter vid platsfördelning inom grupp med samma partibeteckning.

Utredningen har i ett den 26 maj 1954 avlämnat betänkande,

del VI Om proportionella val inom kommunala representationer m. m. (SOU

1954: 17) behandlat nämnda fråga ävensom frågorna om ny valmetod vid

val av borgmästare och rådmän samt om sammanläggning av Älvsborgs

läns båda andrakammarvalkretsar. Av dessa spörsmål ankommer det förstnämnda,

om revision av 1930 års lag, å inrikesdepartementets handläggning.

Jag anhåller nu att få upptaga detta spörsmål till behandling.

Betänkandet har varit föremål för remissbehandling,

över den nu förevarande frågan har, efter remiss, yttranden avgivits

av överståthållaräinbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

Älvsborgs, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norrbottens län,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund samt Svenska

landstingsförbundet. Vid överståthållarämbetets och länsstyrelsernas yttranden

har fogats utlåtanden av följande kommunala representationer och

organ, nämligen Stockholms stadsfullmäktige, Stockholms läns landstings

förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Södertälje, Sundbyberg och Solna,

kommunalfullmäktige i Sollentuna, österåker, Djurö och Huddinge, kommunalnämnderna

i Frösåker och Botkyrka, Uppsala läns landstings förvaltningsutskott,

stadsfullmäktige i Uppsala och Enköping, kommunalnämnden

i Älvkarleby, Södermanlands läns landstings förvaltningsutskott,

magistraterna och drätselkamrarna i Eskilstuna och Nyköping, magistraten

och kommunalborgmästaren i Katrineholm, kommunalnämnderna i Rönö,

Malmköping och Gnesta, kyrkorådet i Nyköping, Östergötlands läns landstings

förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Norrköping och Linköping,

kommunalfullmäktige i Åtvidaberg, Kalmar läns norra och södra landstings

förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Kalmar och Västervik, kommunalfullmäktige

i Mörbylånga och Högsby, kyrkofullmäktige i Västervik

och Mörbylånga, Malmöhus läns landstings förvaltningsutskott, magistraterna

och stadsfullmäktige i Malmö och Hälsingborg, stadsfullmäktige i

Lund, stadsfullmäktiges i Landskrona beredningsutskott, kyrkofullmäktige

för den kyrkliga samfälligheten i Malmö, Hallands läns landstings

förvaltningsutskott, stadsfullmäktige i Halmstad och Falkenberg, kommunalfullmäktige

i Laholms landskommun och i Årstad, Göteborgs och Bohus

läns landstings förvaltningsutskott, magistraterna och stadsfullmäktige i

Göteborg och Uddevalla, stadsfullmäktige i Mölndal, kommunalfullmäktige

i öckerö, Vette och Munkedal, Älvsborgs läns landstings förvaltningsutskott,

stadsfullmäktige i Borås, Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott,

stadsfullmäktige i Västerås och Fagersta, kommunalnämnden

i Norberg, Gävleborgs läns landstings förvaltningsutskott, drätselkammaren

i Gävle, Västernorrlands läns landstings förvaltningsutskott, stadsfullmäktige

i Sundsvall och Örnsköldsvik, kommunalfullmäktige i Njurunda,

Nätra och Fjällsjö, Norrbottens läns landstings förvaltningsutskott samt

magistraten i Luleå. Härjämte har länsstyrelsen i Hallands län överlämnat

yttrande av Hallands länsavdelning av Svenska landskommunernas förbund.

Inledning

Gällande bestämmelser

De år 1909 införda bestämmelserna om proportionellt valsätt avsåg valen

till riksdagens båda kamrar liksom valen till landsting och stadsfullmäktige

samt därutöver de inom riksdagens kamrar förrättade valen av riksdagsutskott.

För tillsättandet av platser inom en grupp med samma parti
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

beteckning (ordnandet av kandidaternas namn) föreskrevs därvid en kombinerad

rangordnings- och reduktionsmetod. Vid denna metod är, på sätt

närmare angives i det följande, ordningen mellan namnen pa i östsedlarna

avgörande under vissa förutsättningar, men om dessa brister, beräknas i

andra hand rösttal för kandidaterna utan nagot som helst anseende pa

den ordningsföljd i vilken de upptagits på sedlarna.

Sedan proportionalitetsprincipen utsträckts till att gälla även vissa val

inom landsting och stadsfullmäktige, upptogs motsvarande bestämmelser

för dessa val i en år 1913 utfärdad stadga. Genom ändring i stadgan år

1918 kom denna att avse även proportionella val å kommunalstämma och

kyrkostämma, inom kommunalfullmäktige in. in.

1913 års stadga ersattes sedermera år 1930 av den ännu gällande lagen

om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma in. m.

Samtidigt fick proportionalitetsbestämmelserna tillämpning även på val

inom kyrkofullmäktige.

Reglerna för namnens ordnande inom partierna bibehölls enligt 1930

års lag i sak oförändrade, oaktat redan åren 1921 och 1922 för riksdagsmannaval

och kommunalval införts en annan sammanräkningsmetod föi

platstillsättningen, d’Hondl-Phragméns metod, varvid tillämpas absolut

rangordning, d. v. s. principen att namn som står längre ned på en röstsedel

icke i något fall tages i betraktande förrän samtliga högre upp stående

namn blivit valda.

I den nu gällande riksdagsstadgan av år 1949 har för val av riksdagens

utskott likaledes den äldre rangordnings- och reduktionsmetoden bibehållits.

Frågan i vilka fall val som förrättas inom kommunala församlingar

skall vara proportionella, besvaras ej i 1930 års lag, utan man har här att

gå till kommunallagen och motsvarande författningar. I 22 § 1953 års

kommunallag stadgas sålunda att val av kommunens styrelse liksom i

allmänhet av nämnder m. in. skall vara proportionellt, om det begäres av

ett visst antal bland de väljande. Även 1954 års landstingslag liksom lagen

om församlingsstyrelse upptager en motsvarande bestämmelse.

Lagen den 6 juni 1930 om proportionellt valsätt vid val inom landsting,

ä kommunalstämma in. m. anknyter i 1 § till de sist nämnda bestämmelserna

genom stadgande att, om enligt gällande föreskrifter proportionella

val skall anordnas inom landsting — dock ej riksdagsmannaval - å (kommunalstämma,

municipalstämma, allmän rådstuga eller) kyikostämma

eller inom kommunalfullmäktige, municipalfullmäktige, stadsfullmäktige

eller kyrkofullmäktige, de i samma lag givna bestämmelserna skall lända

till efterrättelse.

Reglerna för platstillsättningen inom parti eller grupp återfinnes i 4 §.

Denna sammanräkning, som alltså sker enligt rangordnings- och reduktionsregeln,

tillgår på följande sätt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr SI

De avgivna valsedlarna ordnas först i grupper, så att sedlar med samma

partibeteckning bildar en grupp. Inom varje grupp fastställes därefter, i

den mån detta är erforderligt för utseende av det antal personer valet

gäller, ordningen mellan namnen å gruppens valsedlar. Så långt följande

förutsättningar är uppfyllda tillämpas därvid rangordningsregeln. Om

samma namn står först på mer än hälften av gruppens valsedlar (gruppens

rösttal) blir detta namn det första i ordningen; upptager valsedlar,

som har samma första namn och utgör mer än två tredjedelar av gruppens

rösttal, även samma andra namn, blir detta namn gruppens andra; upptager

valsedlar, som har samma första och samma andra namn samt utgör

mer än tre fjärdedelar av gruppens rösttal, även samma tredje namn,

blir detta gruppens tredje namn o. s. v. efter samma grunder.

I den mån ordningen inom gruppen ej längre kan bestämmas enligt

denna rangordningsregel därför att splittringen inom gruppen är större

än nyss förutsatts, fortsättes sammanräkningen enligt reduktionsregeln.

Härvid är som nämnts icke ordningen mellan namnen på valsedlarna avgörande

utan endast storleken av deras rösttal. Frånvaron av varje rangordning

tar sig uttryck däri att varje å en valsedel upptaget namn tillgodoräknas

sedelns hela rösttal. Rösttalen fastställes genom särskilda sammanräkningar,

varvid valsedel, som ej fått något namn placerat, räknas som

en hel röst, valsedel med ett namn placerat räknas som en halv röst,

sedel med två namn placerade som en tredjedels röst o. s. v. För varje

gång kommer det namn närmast i ordningen, som sammanlagt får högsta

rösttalet.

Såväl 1930 års lag om proportionellt valsätt (6 §) som 1949 års riksdagsstadga

innehåller en bestämmelse att mellan lika rösttal skall, där så

erfordras, skiljas genom lottning. I praxis har dock frågan om fördelningen

av platserna mellan oplacerade namn med lika rösttal inom riksdagen

lösts så, att det namn som stått först å valsedeln ägt företräde framför

längre ned placerade namn, varemot vid tillämpningen av 1930 års

lag — enligt bestämmelsens ordalydelse — lottning företagits.

I ett väsentligt avseende är således de båda regler, vilka innefattas i den

gällande metoden för platsfördelning inom partierna, uppbyggda efter helt

skilda principer. Vid tillämpningen av reduktionsregeln är ordningen mellan

namnen på valsedlarna likgiltig, medan denna enligt rangordningsregeln

som namnet anger är avgörande. Enligt rangordningsregeln kan

nämligen en valsedel ej tillgodoräknas ett därå upptaget namn förrän

samtliga ovanför befintliga namn blivit placerade. Såvitt rör riksdagsinannavalen

och kommunalvalen tillämpas, som förut antytts, genomgående

en sådan rangordning mellan namnen.

Fördelningen av platserna mellan de olika valsedelgrupperna (partierna)

sker liksom vid förstakammarvalen — tidigare även vid andrakammarvalen

och de kommunala valen — i enlighet med d’Hondts metod (5 §).

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 81

Reformyrkanden

Vid flera tillfällen har i den offentliga debatten behandlats frågan om

att vid valen inom de kommunala representationerna ersätta gällande

sammanräkningsmetod med annat system. Beträffande tidigare förslag

eller uttalanden härom vid 1921, 1922, 1927 och 1947 års riksdagar och i

kommittébetänkanden av år 1921 och 1947 torde få hänvisas till folkomröstnings-

och valsättsutredningens nu förevarande betänkande (s.

14—16).

Utredningens uppdrag i fråga om revision av 1930 års lag föranleddes

av en skrivelse av 1950 års riksdag.

I en inom första kammaren avgiven motion (nr 39) av herr Petrén m. fl.

erinrades om att bristerna i gällande metod framträtt mycket bjärt vid

ett val år 1949 inom Västmanlands läns landsting. Motionärerna hemställde

i anledning därav om utredning och förslag i ändamål att bringa

ifrågavarande regler för röstsammanräkningen till överensstämmelse med

de regler om proportionellt valsätt, som finns i andra valförfattningar.

Två andra motionärer, herrar Persson i Norrby och Ericsson i Näs framhöll

(mot. 11:22), att med nuvarande bestämmelser kom det vid valet

ibland att helt bero på slumpen vilka som valdes, nämligen om rösttalen

för två eller flera grupper av kandidatnamn var lika. Då blev det likgiltigt

i vilken ordning namnen upptogs. Rangordningen blev bruten redan från

början och vilken som helst kandidat kunde bli vald. Vidare erinrades

om att rangordningen även lätt kunde brytas genom strykningar av namn.

Valet kunde således bli slumpartat även om lika rösttal ej skulle föreligga.

De båda motionärerna hemställde därför, att riksdagen hos Kungl. Maj:t

skulle begära förslag till sådan ändring av ifrågavarande bestämmelser,

att ordnandet av namnen å kandidatlistorna måtte ske enligt samma regler,

som var föreskrivna i lagen om val till riksdagen.

Vidare upptogs frågan i två inom andra kammaren av herr Håstad

väckta motioner (nr 343 och 344). I den förstnämnda av dessa yrkades

på en revidering av riksdagsstadgan i vad avser utskottsvalen, så att dess

fördelningsregler bättre klargjordes i lagtexten och bringades så nära som

möjligt den i vallagen föreskrivna metoden. I den senare begärdes i samma

syfte en översyn och revidering av lagen om proportionellt valsätt vid val

inom landsting, å kommunalstämma m. in. I sin motivering för dessa båda

yrkanden framhöll motionären bl. a., att de båda ifrågavarande författningarna,

som i hithörande delar var lika lydande, innehöll eu fördelningsregel,

som särskilt i två hänseenden inbjöd till kritik och tvekan om den

rätta tolkningen. För det första riktades kritiken mot bestämmelsen, att

vid fördelningen av platser inom en grupp reduktion av en särlistas rösttal

måste ske så snart något av sedelns namn — oavsett vilken plats det

intog på sedeln — placerats. Detta stadgande stod helt i strid med del

betraktelsesätt som anlades enligt vallagen där nämligen en listas röst
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

värde ej fick reduceras förrän dess första namn placerats. För det andra

påpekade motionären, att de berörda författningarna icke gav några otvetydigt

klara föreskrifter om liur röstvärdet för oplacerade namn skulle beräknas

i det fall, att rangordningen hade brutits. I sådana fall hade nämligen

olika tolkningar av de likalydande reglerna gjorts vid tillämpningen

av de båda ifrågavarande författningarna. Motionären önskade för sin del

framhålla, att ett inskrivande av att regeln om absolut rangordning även

härvidlag skulle gälla torde erbjuda den bästa lösningen.

Konstitutionsutskottet tillstyrkte (uti. nr 5) i anledning av nämnda

motioner en utredning av frågan om revision av 1930 års lag om proportionellt

valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma in. in. i syfte

att undanröja rådande olägenheter vid platsfördelning inom grupp med

samma partibeteckning. Resultatet av denna utredning borde sedan enligt

utskottets mening kunna tjäna till vägledning vid en revision av 1949 års

riksdagsstadga.

I sitt utlåtande framhöll utskottet, att omständigheterna vid ett i motionerna

omnämnt val hade visat, att olägenheter kunde uppkomma vid fördelningen

av platser inom ett parti enligt stadgandena i nämnda lag. Utskottet

anförde vidare.

Osäkerheten rörande de härom gällande författningsbestämmelsernas

rätta tolkning liksom risken för att väljarnas mening icke skall komma

till rättvist uttryck i valresultatet utgöra enligt utskottets mening bärande

skäl för en revision av desamma. Härvid bör om möjligt en enklare sammanräkningsmetod

eftersträvas än den vid riksdagsmannaval och kommunalval

gällande. Denna skulle nämligen genom sin invecklade beskaffenhet

sannolikt komma att medföra tolkningssvårigheter vid tillämpningen

särskilt inom de kommunala församlingarna.

Konstitutionsutskottets utlåtande godkändes av riksdagens båda kamrar.

Riksdagen hemställde därefter i skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 mars

1950 (nr 61) under åberopande av nämnda utskottsutlåtande om ifrågavarande

utredning.

Betänkandet

Kritik av det nuvarande fördelningssystemet

I betänkandet lämnar utredningen å s. 19—24 en redogörelse för en av

utredningen företagen undersökning rörande det gällande valsystemets

(rangordnings- och reduktionsmetoden) allmänna verkningssätt samt de

olägenheter, som kan anses förbundna med systemet.

Utredningen finner till en början, att en allvarlig invändning mot metoden

är den dualism som föreligger i det att rangordningsregeln och

reduktionsregeln vilar på artskilda tankegångar. Härom anföres.

Mot rangordnings- och reduktionsmetoden har kritik riktats i flera

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

avseenden. Anmärkningarna ha emellertid härvid aldrig gällt själva rangordningsregeln.

Vilken synpunkt som än anlägges beträffande lämpligheten

av att tillägga namnens ordningsföljd på valsedlarna en absolut

verkan, kunna nämligen knappast några invändningar göras mot att ordningen

mellan namnen tillerkännes betydelse i den begränsade omfattning,

som innefattas i den nämnda rangordningsregeln. Tankegången bakom

förfarandet enligt denna metod, som kan sägas konvertera den d''Hondtska,

är nämligen att om majoriteten inom ett parti successivt delas i två eller

tre o. s. v. lika grupper, så blir var och eu av dessa större än återstoden

inom partiet. Då en enig grupp inom ett parti disponerar över t. ex. mer

än hälften av partiets röster och således över mer än alla övriga valmäns

tillsammantagna bör — även om dessa övriga skulle ha förenat sig om

det namn den förra gruppen satt i andra rummet — knappast något vara

att anmärka mot att denna fraktion tillerkännes rätt att besatta första

plats med den kandidat, som den helst önskar so vald. Något missnöje

med den gällande metodens verkningssätt i denna del har heller aldrig

försports.

Kritiken har i allmänhet icke heller riktats mot själva reduktionsregeln

i och för sig, även om mycket befogade anmärkningar kunna göras mot

denna. Däremot ha allvarliga invändningar gjorts mot den dualism, som

kommit att utmärka rangordnings- och reduktionsmetoden. Kombinationen

av två olika regler måste verka förvirrande, särskilt som de båda reglerna

kunna sägas bygga på helt motsatta principer. Enligt rangordningsregeln

få namnen på en valsedel endast tagas i betraktande i den ordning de

äro uppförda å sedeln; ett lägre stående namn kan således icke tillgodogöra

sig ens någon del av valsedelns röstvärde, innan de högre stående

namnen vunnit placering. Rangordningen är med andra ord absolut. Enligt

reduktionsregeln är däremot ordningen mellan namnen likgiltig; samtliga

namn på en valsedel få vid sammanräkningarna tillgodogöra sig ett lika

röstvärde. Det är detta förhållande som måste väcka gensaga. Man kan

nämligen våga antagandet, att väljarna uppgöra sina valsedlar under den

förutsättningen, att'' namnen företrädesvis skola väljas i den ordning i

vilken de upptagits på valsedeln. Erfarenheterna från den tid, då rangordnings-

och reduktionsmetoden även tillämpades för hl. a. andrakammar-

och landstingsvalen, bekräftar också riktigheten av detta antagande.

Vid platstillsättningen kan det nu emellertid inträffa att — till följd av

att rangordningsregeln ej kan användas — man i stället utgår från ett

rakt motsatt betraktelsesätt, nämligen att full jämställdhet råder mellan

namnen. Att få väljarna att uppgöra sina valsedlar under hänsynstagande

till dessa båda motstridiga principer är givetvis ogörligt, i synnerhet som det

ofta icke är möjligt att på förhand bedöma i vilka fall den ena eller den

andra regeln kommer alt tillämpas.

Såsom redan påpekats kunna ej några anmärkningar riktas mot själva

rangordningsregelns verkningssätt. Det är först då denna regel icke längre

går att använda, som den gällande fördelningsmetoden kan komma att

medföra mindre tilltalande valutslag. För att vinna en utgångspunkt för

prövningen av vilka vägar som böra beträdas vid eu reformering av ifrågavarande

valmetod, torde det bliva nödvändigt att närmare ingå på de

viktigaste olägenheter, som kunna uppkomma när rangordningen spränges.

När utredningen härefter går all påvisa brister i metodens

v e r k n i n g s s ä t t yttras inledningsvis.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

I detta sammanhang torde det böra anmärkas att ofta subjektiva synpunkter

måste komma att spela in vid avgörandet av frågan, om en brist

hos en metod skall anses föreligga. En tidigare utredning av valsättsfrågan

har på tal härom framhållit, att om t. ex. inom ett parti bestående av

100 valmän 55 önska till representanter i första rummet A och i andra

rummet B samt 45 vilja se C och B valda i nu nämnd ordning, kan det

givetvis vara tvivel underkastat, huruvida metoden bör vara sådan att

A och B eller A och C skola väljas. Vilken mening som omfattas beror

uppenbarligen på vad man anser att väljarna avsett med att sätta den ene

kandidaten före den andre. Anser man detta betyda, att den senare kandidaten

ej bör få komma i betraktande innan den förre valts, belinnes

givetvis den regel vara felaktig som leder till att B blir våld framför C.

Anser man däremot det i andra rummet å en valsedel upptagna namnet

böra få komma i betraktande samtidigt med det i första rummet upptagna,

om än med en mindre andel av valsedelns röstvärde, blir förhållandet

ett annat.

Den mest påtalade svagheten hos rangordnings- och reduktionsmetoden

ligger — framhåller utredningen — däri, att faran för s. k. dekapitering

är betydande. Med dekapitering avses en sådan valmanöver, som medvetet

eller omedvetet förhindrar invalet av ett partis främsta kandidater.

Utredningen belyser detta med bl. a. följande exempel.

Om det t. ex. för ett parti har avgivits 100 röster, vilka fördela sig med

55 på en valsedeltyp upptagande namnen A och B samt med 45 på en

annan upptagande enbart namnet C, blir A i enlighet med rangordningsregeln

partiets första namn, eftersom mer än hälften av partiets valmän

önska se denne vald i första hand. Skulle emellertid fem väljare, som

använt majoritetslistan, ha strukit det främsta namnet, blir resultatet

följande.

Valsedeltyper: ABC

B

Rösttal: 50 5 45 Summa: 100

Icke någon av listorna med samma första namn har erhållit mer än

hälften av de för partiet avgivna rösterna, varför rangordningsregeln ej

kan tillämpas. Enligt reduktionsregeln utses vid första sammanräkningen

B, som har 55 röster. A har därvid 50 och C 45 röster. Vid andra sammanräkningen

reduceras A:s rösttal till 25, eftersom B som står på samma

valsedeltyp redan blivit vald, medan C fortfarande har oförändrad röstmängd.

Trots att alltså A upptagits som första namn på hälften av partiets

valsedlar, placeras såväl B som C före vid sammanräkningsförfarandet.

Således kunna minoritetsgrupper inom partierna genom strykningar av

de främsta och därför mest omstridda namnen eller genom att framföra

valsedlar, som blott upptaga ett eller några enstaka på huvudlistan sämre

placerade namn, åstadkomma att rangordningen spränges.--— Lik
nande

förhållanden med ofta alldeles oberäkneliga valutslag kunna — till

följd av enstaka strykningar på valsedlarna — lätteligen uppkomma i fall,

då rangordningen brytes i ett tidigt skede och ett flertal platser finnas

att fördela. Denna risk för dekapitering måste därför betraktas som en

mycket allvarlig anmärkning mot den gällande sammanräkningsmetoden.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

Angående olägenheter av annat slag anför utredningen.

Även i ett annat avseende, som i hög grad påminner om dekapitering,

kunna olägenheterna med rangordnings- och reduktionsmetoden framträda.

Det är då anhängarna av en i visst rum å huvudlistan uppsatt kandidat

befarat, att partiet ej skulle erhålla så många platser att rangordningsregeln

skulle förhjälpa honom till placering, och därför gått till val med

hans namn uppsatt längre upp på listan men därvid även medtagit ett i

lägre rum på huvudlistan placerat namn.

Valsedeltyper: ABC

B C

C

Rösttal: 57 29 2 Summa: 88

Om två platser skola tillsättas får A enligt rangordningsregeln den första.

Vid andra sammanräkningen erhållas följande rösttal: B — + 29 = 57VS;

C — + 29 + 2 = 59Va. B blir således ej, som avsett var, hjälpt av spräng
listan,

vilken i stället medför att mandatet gives åt C, som ju endast har

två förstahandsröster. Hade BC-listans anhängare däremot i stallet anvant

A-gruppens valsedlar, skulle de främjat invalet av B. _

Förutom de redan påtalade olägenheterna, som äro förknippade med

kombinationen av två sins emellan skiljaktiga fördelningsregler, har kritik

även riktats mot ett par andra brister av mera matematisk beskaffenhet.

En av dessa anmärkningar gäller röstreduktionen. Om valsedlar, som gemensamt

bidragit till ett eller flera namns placering, sedermera understödja

skilda namn, blir sålunda enligt den anförda meningen röstreduktionen

för dessa olika listtyper alltför stor. Varje sådan valsedeltyp far

nämligen vidkännas lika stor reduktion, som om den ensam hade svarat

för placeringen av de redan valda kandidaterna. Vid tävlan mellan olika

partier däremot begränsas röstreduktionen ifall partierna ha något namn

gemensamt till hälften eller tredjedelen o. s. v. Det nu nämnda förhållandet

kan belysas av följande exempel.

Valsedeltyper: A A Iv

B D L

C E

Rösttal: 52 48 27 Summa: 127

Om partiet skall besätta två platser, erhåller A den första enligt rangordningsregeln.

Vid andra sammanräkningen får AB-gruppen rösttalet — 26,

AD-gruppen = 24 samt K-gruppen 27. Andra rummet i ordningen tillfaller

således antingen Iv eller L. Mellan dessa båda måste skiljas genom

lottdragning. Hade det i stället varit tre partier som konkurrerat om mandaten,

skulle AB-gruppen och AD-gruppen endast fått vidkännas halv rostreduktion.

K-gruppen skulle i ett sådant fall icke ens ha kunnat erhålla

den tredje platsen i ordningen.

Beträffande den praktiska betydelsen av metodens olägenheter anför

utredningen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

De anmärkningar, som under årens lopp ha framförts i fråga om rangordnings-

och reduktionsmetodens sätt att verka, ha i allmänhet varit

föranledda av de ofta slumpartade resultat som erhöllos i samband med

metodens tidigare användning vid andrakammar- och landstingsvalen. Däremot

har mera sällan någon kritik riktats mot verkningarna av metoden

inom dess nuvarande tillämpningsområde. Detta torde sammanhänga med

att vid såväl valen inom landsting in. in. som vid riksdagens utskottsval

— i den mån dessa^ val över huvud taget förrättats enligt proportionell

metod —- sammanhållningen inom de olika partigrupperna i allmänhet

varit så stor, att samtliga platser kunnat besättas i kraft av absolut rangordning.

Några olägenheter av metoden ha därför knappast kunnat uppmärksammas.

Skulle det emellertid i något fall uppstå betydande oenighet

inom ett parti vad beträffar kandidatnamnens ordnande på valsedeln,

kunna lätt bristerna i metoden framträda. Särskilt synes det härvid vara

svårt att undvika risk för s. k. dekapitering.

Att dylika olägenheter vid platsfördelningen även faktiskt, om än i

mycket sällsynta fall, uppkommit även vid nu ifrågavarande val belyses

bl. a. av omständigheterna vid ett val år 1949 inom Västmanlands läns

landsting. Vid landstingets val av förvaltningsutskott avgåvos härvid under

partibeteckningen »Arbetarpartiet» 24 röster, vilka schematiskt fördelade

sig på följande sätt.

Valsedeltyper: A K

B L

C M

D N

E O

F P

Rösttal: 12 12 Summa: 24

Partiet ägde rätt att tillsätta sex platser. Vid valet ansågs namnet A av

vissa skäl såsom obefintligt. Då rangordningsregeln ej kunde tillämpas

och då vidare alla de elva valbara kandidaterna enligt reduktionsregeln

förfogade över lika rösttal, 12, måste för besättandet av partiets första

plats lottning företagas mellan samtliga de elva kandidaterna. Härvid tillföll

första platsen kandidaten N på Iv-listan, varefter denna listas röstvärde

reducerades till sex. Vid andra sammanräkningen måste lottdragning

äga rum mellan de fem namnen på A-listan, varvid G erhöll detta

rum i ordningen. För besättandet av partiets tredje plats måste sedan

lottdragning ske mellan de återstående nio kandidaterna, som nu var och

en förfogade över sex röster. Även vid de återstående platstillsättningarna

måste efter samma grunder lotten vara avgörande för ordningsföljden

mellan de icke redan utsedda kandidaterna. Valet resulterade i att N, C,

B, K, M och D blevo valda i nu nämnd ordning. Det namn, som uppsatts i

andra rummet pa K-listan, L, ställdes alltså genom detta åt slumpen överlämnade

avgörande utanför förvaltningsutskottet. Det förtjänar emellertid

dessutom påpekas, att ifrågavarande val lätt kunde ha fått en betydligt

0 S yn us amma re utgång. Vid de skilda lottdragningarna var nämligen sannolikheten

lika stor för att de sist på de båda listorna placerade namnen

skulle blivit utsedda som för att de främsta namnen — vilket nästan nu

helt blev fallet — skulle väljas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

Möjliga reformvägar

Huvuddelen av betänkandet, såvitt det rör frågan om revision av 1930

års lag, upptages av en redogörelse för olika tänkbara reformvägar (s. 25

—40). Såsom vägledande uppställer utredningen vissa allmänna principer.

Utredningen finner det angeläget att metoden för mandatens fördelning

blir så enkel att tillämpa som möjligt. Denna synpunkt framträder med

särskild skärpa när det gäller sådana val inom beslutande kommunala

församlingar, om vilka nu är fråga. Trots att rangordnings- och reduktionssystemet

ej kan anses innefatta särskilt omständliga och invecklade

bestämmelser, har enligt utredningen erfarenheten visat att metoden förorsakat

vissa svårigheter i den praktiska tillämpningen. Framför allt föreligger

risk för tillämpningssvårigheter i de mindre kommunerna med deras

begränsade tillgång på särskild expertis. Av dessa skäl kan utredningen

icke ansluta sig till det emellanåt framförda förslaget att även för här

åsyftade val införa den d’Hondt-Phragménska fördelningsregeln, vilken

gäller för riksdags- och kommunalvalen. Denna senare metod, mot vars

allmänna verkningssätt några invändningar icke torde ha rests, kan nämligen

— yttrar utredningen — i sådana fall, då en mera påtaglig splittring

förekommer inom ett parti, medföra mycket svara och tidsödande

sammanräkningar, vid vilka lätt begås misstag.

Som nämnts anser utredningen att de största olägenheterna med det

gällande rangordnings- och reduktionssystemet har sin rot i den omständigheten

att det är uppbyggt efter två motsatta principer: ett förstahandsförfarande

med absolut rangordning mellan namnen på en valsedel och

ett andrahandsförfarande helt utan sådan rangordning. Vid en reformering

av valsystemet bör det därför enligt utredningens mening vara en

riktlinje, att denna dualism upphäves eller åtminstone väsentligt reduceras

till sin betydelse.

Utredningen anför vidare, att felaktigheterna i metoden för de ifrågavarande

valen framträder först när rangordningen spränges och man blir

tvungen att övergå till en fördelning i enlighet med reduktionsregeln. Av

denna anledning synes det utredningen klart, att rangordningen bör på

något sätt utsträckas. De vid olika slags val vunna praktiska erfarenheterna

har också visat, att väljarna vid uppgörandet av sina valsedlar i allmänhet

utgår från den förutsättningen, att ordningen mellan namnen skall vara

åtminstone i viss mån avgörande. Detta betraktelsesätt kan enligt utredningens

uppfattning anses ha inträngt i det allmänna medvetandet i sådan

utsträckning, att man vid en reformering av valmetoden måste anpassa

sig därefter och låta någon form av rangordning genomgående gälla.

Bland de allmänna krav som enligt utredningens uppfattning måste

ställas på en godtagbar sammanräkningsmetod är vidare alt den såvitt

möjligt icke skall giva rum för slumpmässigt valutslag eller locka till taktiska

valmanipulationer.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

I sistnämnda hänseende anför utredningen vidare.

Det har redan påtalats, att det nuvarande fördelningssystemet innebär

en fara för dekapitering. Å andra sidan äro möjligheterna för lönande uppdelningar

inom partierna tämligen små vid en tillämpning av denna metod.

Till följd av sistnämnda omständighet kan det sägas, att metoden i viss

män främjat sammanhållningen inom de olika partierna. Risken för dekapitering

skulle till en väsentlig del kunna elimineras genom en utvidgning

av rangordningsreglernas användningsområde, men en sådan åtgärd

kan lätt komma att medföra ökade möjligheter för andra slags valmanövrer.

Visserligen kan det finnas skäl för att skilda meningsriktningar inom

ett parti i högre grad än vad som nu är fallet skola äga möjlighet att erhålla

en representation motsvarande deras andelar av de samlade rösterna,

men det synes därför ej önskvärt, att en metod är så konstruerad att den

kan leda till en splittring på olika särlistor av enbart taktiska orsaker.

Det är vid nämnda förhållanden anledning understryka, att en reform

syftande till att undanröja rådande olägenheter hos den nuvarande fördelningsmetoden

icke bör genomföras på ett sådant sätt att nya, nu ej

förekommande missförhållanden uppträda.

Med utgångspunkt från dessa allmänna riktlinjer för en reform diskuterar

utredningen i det följande olika tänkbara metoder och kommer fram

till följande fem sammanräkningsprinciper, mellan vilka utredningen sedan

träffat sitt val.

1) Relativ rangordning med rörligt streck

Rangordningsmetoden kan utformas på två principiellt olika sätt: Den

är antingen absolut, vilket innebär att en röstsedel aldrig får tillgodoräknas

ett lägre stående namn innan de högre stående vunnit placering, eller

relativ, d. v. s. ett efterföljande namn kan väl beaktas dessförinnan men

får tillgodoräkna sig endast en viss mindre andel av valsedelns röstvärde

än ett framförvarande. För fastställande av storleken av de röstandelar

som vid relativ rangordning skall tillfalla de olika namnen på en lista

kan skilda normer väljas. Utredningen har av olika redovisade skäl funnit

att graderingen bör vara att första namnet på en valsedel erhåller en

röst, andra namnet en halv röst, tredje namnet en tredjedels röst o. s. v.

Vid sammanräkningen skall för varje namn de olika röstandelar som namnet

fått från skilda listor sammanläggas, varvid rösttalet erhålles. Platstillsättningen

kan därefter ske genom denna enda sammanräkning efter

storleken av kandidaternas sammanlagda rösttal.

Utredningen har funnit, att vissa betänkligheter kan anföras mot den

relativa rangordningen i den utformning som nyss beskrivits. Bl. a. kan

den giva anledning till taktiska valmanövrer i form av dekapitering och

uppdelning. Dels utgör nämligen regeln ej alltid ett effektivt skydd för

de främsta namnen på en lista*, dels kan anhängarna av en majoritetslista

ibland få möjlighet att genom uppdelningsmanövrer utestänga även en

stark minoritet från en skälig tilldelning. Verkan av rangordningen kan

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

emellertid — yttrar utredningen — i viss män förstärkas och dekapiteringsrisken

således till stor del elimineras genom införandet av ett automatiskt

streck efter det antal namn, som motsvarar gruppens eller partiets

platsantal. Det automatiska strecket innebär alltså, att på en valsedel

endast så många namn uppifrån räknat får tagas i betraktande vid fördelningen,

som motsvarar antalet av de platser partiet har att besätta.

Förmånligare än att på detta sätt låta strecket vara fast, d. v. s. från början

sätta det efter det antal namn, som partiet blivit berättigat till, är

enligt vad utredningen funnit att låta strecket vara rörligt och successivt

förflytta sig för varje plats som besättes. Vid sammanräkning för besättandet

av ett partis första plats skulle således endast det främst stående

namnet på varje valsedel få tagas i betraktande, vid sammanräkning för

andra platsen skulle de två främsta namnen få gälla, vid sammanräkning

för tredje platsen de tre främsta o. s. v. (Även om vid tidigare sammanräkning

något av nämnda namn placerats, föranleder detta icke att ytterligare

namn tages i betraktande.)

2) Enkel absolut rangordning

Absolut rangordning innebär att vid varje sammanräkning endast det

främsta av de ännu ej valda namnen på en valsedel tages i betraktande.

Den enklaste och mest lättfattliga formen för ett absolut rangordningssystem

blir då, att valsedel, som icke fått sitt första namn placerat, gäller

som en hel röst; sedan första namnet placerats, gäller valsedel såsom en

halv röst; sedan två namn vunnit placering som en tredjedels röst, o. s. v.

Angående verkan av de under 1) och 2) angivna metoderna har utredningen

gjort ingående undersökningar, om vilka sammanfattningsvis yttras.

Om resultatet av de undersökningar, för vilka hittills redogjorts kan

sammanfattningsvis anföras, att såväl metoden med relativ rangordning

och ett rörligt streck som metoden med enkel absolut rangordning avhjälper

de mest kännbara olägenheterna hos det nuvarande rangordnings- och

reduktionssystemet. Sålunda kan någon dekapiteringsrisk knappast anses

föreligga vid tillämpning av relativ rangordning i nu angiven utformning

och än mindre vid absolut rangordning. Dessa metoder förefalla även vara

enklare att använda än rangordnings- och reduktionssystemet. På grund

av de nämnda metodernas större enhetlighet kunna dessa icke heller på

samma sätt som det nuvarande systemet giva upphov till rent slumpartade

valutslag. Å andra sidan bör vid en jämförelse icke helt bortses från att

möjligheten till lönande uppdelningsmanövrer åtminstone teoretiskt ej kan

uteslutas vid dessa metoder.

3) Absolut rangordning kombinerad med relativ rangordning med rörligt

streck

Denna metod innebär, liksom den nu gällande, att platstillsättningen i

första hand sker enligt den absoluta rangordningens princip, därvid emel2—-Bihang

till riksdagens protokoll 1955. 1 sand. Nr 81

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

lertid vissa förutsättningar måste vara förhanden, samt i andra hand —

då förutsättningarna brister — enligt ett annat förfarande. Som andrahandsförfarande

har här valts den relativa rangordningen med rörligt

streck. Om samma namn står först på mer än hälften av partiets valsedlar,

blir detta namn det första i ordningen; upptager valsedlar, som

har samma första namn och utgör mer än två tredjedelar av partiets

rösttal, även samma andra namn, erhåller detta senare namn den andra

platsen; upptager valsedlar, som har samma första och samma andra namn

samt utgör mer än tre fjärdedelar av partiets rösttal, samma tredje namn,

blir detta partiets tredje namn; o. s. v. efter samma grund. När denna

rangordningsregel icke längre går att tillämpa, får man fortsätta fördelningen

enligt relativ rangordning med rörligt streck. Härvid besättes

platserna i ordning efter storleken av särskilda för namnen beräknade

rösttal. Rösttalet för ett namn erhålles genom att sammanlägga de olika

röstandelar, som namnet får från skilda valsedlar, varvid första rummet

å en valsedel gäller som en röst, andra rummet som en halv, tredje rummet

som en tredjedels röst o. s. v. En röstandel från en valsedel får emellertid

icke tillgodoräknas ett namn förrän vid sammanräkningen för besättandet

av den plats i ordningen, som motsvarar detta namns placering

på vederbörande valsedel. Vid första sammanräkningen kan således

endast de främst å valsedlarna uppsatta namnen tagas i betraktande, vid

andra sammanräkningen får de två främsta namnen tillgodogöra sig sina

röstandelar o. s. v.

Om denna metod anför utredningen.

En på nu angivet sätt utformad valmetod måste medföra samma valresultat

som den i föregående avsnitt behandlade metod, vid vilken relativ

rangordning med ett rörligt streck redan från början äger tillämpning.

Den nu gällande absoluta rangordningsregeln går nämligen blott att använda

i sådana fall, där sammanhållningen inom ett parti är mycket stark,

och under dessa förutsättningar verka samtliga de av utredningen diskuterade

fördelningsmetoderna på samma sätt. När å andra sidan den absoluta

rangordningsprincipen ej längre är tillämpbar, bli ju de båda metoderna

identiskt lika, varför icke heller i dylika fall några skiljaktiga valutslag

kunna uppkomma.

4) Fördelning efter förminskad valkvot (Droops metod) jämte såsom

andrahandsförfärande relativ rangordning med rörligt streck

Då enligt nu gällande ordning mycket stränga krav uppställts för att

den absoluta rangordningen skall kunna tillämpas, kan en t. o. m. mycket

ringa splittring inom en partigrupp förorsaka att även andrahandsprincipen

måste tillgripas för platstillsättningen. Detta har givit utredningen

anledning att jämväl pröva huruvida man kan finna ett lämpligt system,

som ytterligare tillgodoser önskemålet om en proportionellt sett säkrare

utskiftning av platserna, genom att mildra de fordringar vilka nu upp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

ställes för att absolut rangordning skall gälla mellan namnen så att förstahandsförfarandet

får en vidare tillämpning. Samtidigt har synts lämpligt

att för andrahandsförfarandet utbyta den nuvarande reduktionsregeln mot

relativ rangordning med rörligt streck.

Ett sätt att giva ökad tillämpning åt den absoluta rangordningsregeln

är att för fördelningen mellan namnen inom varje parti så långt möjligt

använda metodiken med s. k. förminskad valkvot (Droops metod).

Den förminskade valkvoten erhålles genom att antalet röster — i det

här fallet inom ett parti — divideras med det antal platser som tillerkänts

partiet, ökat med 1, varefter den erhållna kvoten höjes till närmast högre

hela tal.

Så långt det är möjligt fördelas platserna med tillhjälp av det på angivna

sätt erhållna fördelningstalet. Vid första sammanräkningen tilldelas därvid

plats åt det eller de i första rummet på valsedlarna upptagna namn, vilkas

rösttal uppnår fördelningstalet. Vid andra sammanräkningen tilldelas plats

åt det eller de namn, som — bortsett från namn vilka vid första sammanräkningen

erhållit placering ■— står främst på valsedlarna och som har

ett rösttal uppgående minst till två gånger fördelningstalet. Vid tredje

sammanräkningen tilldelas plats åt det eller de namn, som — bortsett

från namn vilka vid första eller andra sammanräkningen vunnit placering

— står främst på valsedlarna och som har ett rösttal uppgående

minst till tre gånger fördelningstalet. Vid övriga sammanräkningar tillgår

fördelningen på motsvarande sätt. Vid sammanräkningarna får namnen,

oavsett om något namn på valsedeln redan placerats, tillgodoräkna sig

sedelns fulla röstvärde.

Tydligt är att med denna metod tilläggsbestämmelsen om fördelning av

eventuellt överblivna platser endast sällan behöver tillgripas.

Efter redogörelse för undersökningar rörande verkningarna av metoderna

under 3) och 4) anför utredningen i en sammanfattning.

Av utredningens undersökning framgår, att de hittills prövade nya metoderna

systemet med förstahandsfördelning enligt absolut rangordning och

förminskad valkvot skapar den säkraste garantien mot slumpmässiga valutslag

och minst kan locka till uppdelningar och liknande. Å andra sidan

måste medges att förklaringen till metodens uppbyggnad ej är särskilt

lättillgänglig. Denna fördelningsmetod förefaller därjämte kunna bli något

svårare alt tillämpa än de övriga nämnda metoderna, detta desto mer som

reglerna kanske få ytterligare kompliceras med en bestämmelse, som reglerar

ordningen mellan de namn vilka vunnit placering på fulla valkvoter.

5) Begagnande av fraktionsbeleckningar samt fördelning efter relativ rangordning

med fast streck

Utredningen anför.

Var och eu av de fyra nu nämnda valmetoderna kan, på sätt utredningen

framhållit, från olika synpunkter anses lämplig att vid en reform av plats
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

tillsättningen inom partierna vid val inom landsting in. in. ersätta det nu

gällande sammanräkningssystemet. Tydligt är emellertid att man — under

förutsättning att allt för invecklade fördelningsregler skola undvikas —

icke med någon av dessa nya metoder kan vinna full säkerhet mot att

fördelningsresultatet i vissa komplicerade lägen kan från proportionell

synpunkt diskuteras. Till följd härav har vid utredningen uppmärksammats

möjligheterna att komplettera valordningen med rätt för anhängarna

av skilda valsedeltyper att använda mer än en välj arbeteckning. Ett införande

av s. k. fraktionsbeteckning skulle nämligen vid tillämpning av

olika fördelningsmetoder kunna tänkas erbjuda ett skydd mot dekapiterings-

eller andra valmanövrer.

Det utkast till valordning med rätt att förutom sedvanlig partibeteckning

även upptaga en andra beteckning (fraktionsbeteckning), som varit

under särskilt övervägande inom utredningen, bygger i fråga om platsfördelningsregeln

på relativ rangordning. Graderingen av röstvärdena har

härvid utformats på samma sätt som vid de tidigare beskrivna metoderna.

En valsedel får alltså gälla såsom hel röst för det första, såsom halv röst

för det andra, såsom tredjedels röst för det tredje därå upptagna namnet,

o. s. v. efter samma grund. Vid sammanräkningen för besättandet av de

tillgängliga platserna inom ett parti utses kandidaterna i ordning efter

storleken av deras rösttal, vilka erhålles genom summering av de olika

röstandelar, som en kandidat får från skilda valsedlar. För att emellertid

minska svagheterna hos den relativa rangordningen har metoden även

kompletterats med ett s. k. automatiskt streck. Härigenom får alltså endast

så många namn på en valsedel medtagas vid sammanräkningsförfarandet,

som partiet i fråga har platser att besätta. Det har emellertid för detta

fall befunnits tillräckligt att det automatiska strecket är fast. Först ordnas

namnen dels inom varje fraktion för sig och dels mellan alla ofraktionerade

valsedlar enligt den beskrivna relativa rangordningsregeln. Vid detta

förfarande får icke någon hänsyn tagas till att namn kan vara gemensamma

för flera fraktionsgrupper eller för en eller flera sådana grupper

samt den ofraktionerade gruppen. Härefter vidtar fördelningen av de

partiet tillerkända platserna mellan å ena sidan alla ofraktionerade valsedlar

sammanförda till en grupp och å andra sidan de olika fraktionerna

var för sig. Denna fördelning sker enligt d’Hondts metod, d. v. s. samma

metod som vid ifrågavarande val tillämpas för fördelningen av mandaten

mellan partierna.

Sina undersökningar beträffande verkningarna av nu förevarande metod

sammanfattar utredning på följande sätt.

Av den prövning som företagits inom utredningen av detta valutkast

med rätt för särgrupper att begagna fraktionsbeteckning framgår att metoden

rent tekniskt erbjuder en utväg att avhjälpa flertalet av de olägenheter,

som kunna uppstå vid en platsfördelning enligt relativ rangordning.

Så t. ex. är denna metod den enda av de nu behandlade som kan ge ett

fullt riktigt utslag i de fall, där inom ett parti en grupp med gemensamt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

första namn delat sig i fråga om de övriga namnen. Metoden förefaller

vidare under den antagna förutsättningen, att någon hänsyn icke tages

till namn som äro gemensamma för flera fraktioner eller för fraktion och

utanförstående ofraktionerade grupper, vara tämligen enkel att tillämpa.

Å andra sidan är emellertid metoden även behäftad med vissa svagheter.

Till följd av underlåtenheten att i sådana lägen som sist nämnts beakta

namngemenskapen för skilda grupper inom ett parti kan det nämnda

valsystemet sålunda medföra från proportionell synpunkt mindre rättvisande

valutslag. Denna omständighet skulle dessutom vid en praktisk

tillämpning av metoden kunna komma att spela en ej obetydlig roll, eftersom

man torde få utgå från att tillkomsten av en fraktionslista ofta härrör

från en önskan att placera ett visst namn, medan fraktionsgruppen

kan väntas i övrigt acceptera huvudlistans kandidater.

Utredningens ställningstagande

Utredningen anför.

Det gällande rangordnings- och reduktionssystemet har i allmänhet icke

medfört några otillfredsställande utslag vid valen inom landsting och kommunala

beslutande församlingar. I de få fall där dessa val över huvud

taget förrättats proportionellt har nämligen sammanhållningen inom partierna

i allmänhet varit så stark att något speciellt uträkningsförfarande

icke varit erforderligt för kandidatnamnens ordnande. Av denna anledning

kan det förefalla som om behovet av en reform i fråga om platstillsättningen

vid nämnda val ej kan anses mera framträdande.

Läget kan dock vara sådant, att en platsberäkning erfordras och att

därvid den absoluta rangordningen spränges, så att förfarandet måste

fortsättas enligt reduktionsregeln. Denna fördelningsregel måste anses

mindre lämplig, då den icke alls tager någon hänsyn till den ordning, i

vilken namnen upptagits på valsedlarna, och därför ej heller kan sägas

giva ett riktigt uttryck för de väljandes intentioner. Denna brist hos reduktionsregeln

framträder med desto större skärpa som den kombinerats

med den efter rent motsatt princip uppbyggda absoluta rangordningsregeln.

Saknas vid något tillfälle samarbetsvilja inom ett parti, riskerar

man alltså vid den nuvarande valmetoden mycket otillfredsställande, ibland

rent slumpmässiga utslag, vilket belyses bl. a. av omständigheterna vid

det tidigare omnämnda valet inom Västmanlands läns landsting. Särskilt

synes det vara svårt att, i de fall där rangordningen ej blir tillämplig,

undvika faran för s. k. dekapitering. Även om svagheten i den gällande

valmetoden endast sällan aktualiseras, måste således olägenheterna dock

för sådana fall anses betydande och svårligen kunna accepteras. Av detta

skäl kan — såsom riksdagen också funnit — en reform av reglerna för

platstillsättning inom grupp vid de ifrågavarande valen anses motiverad.

Med hänsyn till att såsom en riktlinje vid reformarbetet måste uppställas

att vid ifrågavarande val sammanräkningsmetoden måste vara enkel att

tillämpa avvisar utredningen som tidigare nämnts tanken på att här använda

den vid de allmänna valen tillämpade d’Hondt-Phragménska metoden.

Utredningen övergår härefter till att närmare mot varandra väga de

tidigare omtalade fem metoder 1)—5) som särskilt prövats. Härom anföres

till en början.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

Beträffande var och en av de fem alternativt angivna fördelningsmetoderna

kan utan tvekan konstateras, att de generellt sett lämna större säkerhet

än nuvarande metod för att valutslagen skola stå i huvudsaklig överensstämmelse

med valmännens intentioner och styrkeförhållandena mellan

grupperna. Den större enhetligheten i förfarandet enligt de förstnämnda

metoderna — åstadkommen genom att en enda fördelningsprincip

blir rådande eller att i varje fall de två delförfarandena närmas till varandra

och rangordningen blir genomgående — innebär en förbättring icke

endast i konstruktivt avseende. Därigenom undviker man även i splittringssituationer

sådana slumpmässiga utslag, varpå det förut berörda Västmanlandsfallet

utgör ett exempel. Vart och ett av de nämnda alternativen

måste alltså med hänsyn till sina allmänna verkningar vara att föredraga

framför den hittills tillämpade metoden.

Vad särskilt angår dekapiteringsrisken torde denna risk helt elimineras

enligt såväl den enkla absoluta rangordningsmetoden (alternativ 2) som

den absoluta rangordningsmetoden med fördelning efter förminskad valkvot

(alternativ 4). Någon större dekapiteringsfara föreligger knappast

heller enligt övriga alternativ, även om de teoretiska möjligheterna icke

äro alldeles uteslutna. Från den nämnda synpunkten måste samtliga fem

alternativ för en reform innebära en väsentlig fördel i förhållande till

gällande rangordnings- och reduktionssystem.

I anslutning till en här tidigare omnämnd anmärkning mot det nuvarande

systemet yttrar utredningen.

I vissa fall kan den nuvarande sammanräkningsmetoden medföra allt

för stor röst förbrukning för sådana grupper inom ett parti, vilka ha gemensamt

första namn men som skilja sig i fråga om de övriga namnen. Av

de här berörda nya fördelningsmetoderna undanröjer endast metoden med

rätt att använda fraktionsbeteckningar (alternativ 5) denna svaghet. Om

nämligen vid en tillämpning av denna metod de grupper som ha ett gemensamt

första namn gå fram under samma fraktionsbeteckning, skydda de

sig gent emot andra valsedeltyper inom partiet mot den allt för starka

röstreducering, som eljest skulle ha gjorts. Härtill bör dock anmärkas

att i detta fall skulle fraktioneringen således brukas för att värna skilda

grupper inom ett parti, vilka framföra gemensamma namn, medan fraktionsmetoden,

sådan den här utformats, eljest i praktiken hindrar skiljaktiga

grupper att förena sig om gemensamma kandidater.

Enligt övriga alternativ får man — liksom enligt nuvarande ordning —

för ifrågavarande särfall godtaga den väl kraftiga röstreduceringen.

Utredningen fortsätter.

Vid tillämpning av rangordnings- och reduktionsmetoden föreligga —

med de undantag som nyss nämnts — knappast några möjligheter att

genomföra lönande uppdelningsmanövrer. På sätt utredningen tidigare

framhållit bör emellertid särskilt uppmärksammas att en reform av valordningen

icke skapar nya sådana möjligheter.

Åtminstone teoretiskt kunna vissa uppdelningsmöjligheter tänkas enligt

tre av de behandlade valmetoderna, nämligen den relativa rangordningsmetoden

med ett rörligt streck, den enkla absoluta rangordningsmetoden

samt den gällande rangordningsregeln kombinerad med den först

nämnda relativa rangordningsmetoden (alternativen 1, 2 och 3), vilka till

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungi. Maj.ts proposition nr 81

sina verkningar äro mycket likartade. Sålunda kan (såsom visats genom

ett exempel) vid en utskiftning av tre platser en grupp på 66 valmän

teoretiskt sett genom en uppdelning utestänga en enig minoritet på 34

röster från att ens få någon kandidat placerad. På liknande sätt kunna

enligt de angivna tre metoderna fall tänkas, där en minoritet inom ett

parti genom en uppdelningsmanöver tillförsäkrar sig platser på bekostnad

av en enig majoritetsgrupp. Vid en bedömning av huruvida dessa teoretiskt

föreliggande uppdelningsmöjligheter vid de nämnda tre metoderna även

kunna få praktisk betydelse, bör särskilt hållas i minnet att för ett genomförande

av dessa åtgärder fordras dels vetskap om motsidans avsikter och

dels kännedom om de skilda gruppernas exakta styrkeförhållanden och

ordningsföljden mellan namnen. När härtill lägges att en sådan uppdelning

ej kan ha någon effekt annat än i vissa speciella lägen, torde knappast

finnas anledning förmoda att vid en tillämpning av någon av dessa

nya metoder de nämnda splittringsriskerna skulle bli av någon betydelse.

Den absoluta rangordningsmetoden med platstillsättning efter förminskad

valkvot (alternativ 4) har den förtjänsten i förhållande till de nyssnämnda

tre metoderna att utsikterna att med någon framgång begagna

sådana uppdelningsmanövrer även teoretiskt synas vara helt uteslutna.

Den relativa rangordningsmetoden med ett fast automatiskt streck skulle

väl i och för sig i något större utsträckning än de övriga metoderna kunna

medföra risk för splittring, men med rätt bruk av fraktionsbeteckningar

(alternativ 5) kunna majoritets- eller minoritetsgrupper även här på ett

effektivt sätt skydda sig mot befarade uppdelningar av motparten.

Sammanfattningsvis kan om nu gjorda erinringar anföras, att utredningen

icke funnit dem ägnade att rubba dess förut uttalade uppfattning

att samtliga de alternativt uppställda fem valmetoderna allmänt sett måste

giva större säkerhet för en riktig fördelning av platserna än den gällande

metoden. I den mån någon olikhet i detta avseende föreligger mellan

metoderna, måste säkerheten anses störst vid den absoluta rangordningsmetoden

med förminskad valkvot såsom fördelningstal (alternativ 4). Mot

denna metod kan endast den anmärkningen riktas att röstreduktionen

för sådana grupper, som gemensamt bidragit till ett eller flera namns

placering men därefter understödja skilda kandidater, kan bli föi stoi i

vissa fall. Detta fel har metoden, som nyss nämnts, gemensamt med förutom

gällande metod övriga nu prövade metoder med undantag för alternativet

med möjlighet till fraktionsbeteckning (alternativ 5).

Beträffande den tekniska konstruktionen av de olika metoderna anför

utredningen.

Från konstruktiv synpunkt måste den valmetod vara att föredraga som

i alla lägen förmår att ordna samtliga namn enligt cl t enhetligt förfarande.

Så är fallet med den relativa rangordningsmetoden med ett rörligt streck

(alternativ 1) och den enkla absoluta rangordningsmetoden (alternativ 2).

Ordnandet av namnen kan även sägas ske enhetligt vid tillämpning av

den relativa rangordningsmetoden med ett fast streck och möjlighet till

användande av fraktionsbeteckningar (alternativ 5). Genom bestämmelsen

om fraktion tillkommer dock utöver fördelningen mellan partierna och

mellan namnen ett nytt led i sammanräkningsförfarandet. Såsom synnerligen

enkelt och lätt tillämpligt framstår alternativet med absolut rangordning

(alternativ 2), bl. a. därför att därvid i motsats till alternativen

1 och 5 — icke erfordras något slag av spärranordning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

Vid de återstående fördelningssystemen (alternativen 3 och 4) medger

huvudregeln icke alltid en fullständig fördelning av platserna. En särskild

kompletterande tilläggsbestämmelse måste tillgripas för de fall, där den

absoluta rangordningen enligt dessa metoder ej vidare kan tillämpas. Dessa

båda nya system med förstahandstillsättning enligt en absolut rangordningsregel

äro dock från nu berörda synpunkt överlägsna det gäliande

fördelningssystemet därigenom att de även för andrahandsförfarandet tilllämpa

en form av rangordning mellan namnen efter dessas placering på

valsedlarna.

Som slutsats rörande undersökningarna av de fem metodernas verkningssätt

och konstruktion fastslår utredningen, att envar av dessa metoder

har ej obetydliga företräden framför det gällande systemet. Utredningen

fortsätter.

När det härefter gäller att mot varandra väga angivna möjligheter fölen

reform, uppställer sig till en början frågan, om ett fraktionssystem

sådant som det enligt alternativ 5 skisserats, i detta sammanhang kan

anses påkallat eller eljest lämpligen bör upptagas för de ifrågavarande

valen.

Genom införande av möjlighet till fraktion skulle onekligen de svagheter,

med vilka det nuvarande rangordnings- och reduktionssystemet är behäftat,

mera fullständigt än enligt övriga prövade metoder kunna avlägsnas.

På sätt berörts erfordras emellertid synnerligen invecklade regler, om man

vill taga hänsyn till att namn kunna vara gemensamma för en fraktion

och utanförstående grupp inom samma parti. För att uppnå tillbörlig

enkelhet har utredningen därför vid utformningen av alternativ 5 avstått

från hänsynstagande till eventualiteten av sådana gemensamma namn.

Härav följer dock, som tidigare påvisats, att i dylikt läge utfallet av

denna metod kan framstå som mindre tillfredsställande. Redan detta förhållande,

att den ökade säkerheten i ett avseende åtminstone i viss mån

motväges av en ny svaghet på en annan punkt, måste föranleda tvivel om

lämpligheten av att för de ifrågavarande valen tillgripa ett fraktionssystem.

Härtill kommer, som förut i olika sammanhang framhållits, att fråga

endast är om platsfördelningen inom de särskilda partierna och att det

närmast gäller att för de fåtaliga fallen av starkare partisplittring undanröja

den påtagliga osäkerhet, som i sådana fall följer av hittills gällande

fördelningsmetoder. Med hänsyn till splittringsfallens ringa frekvens torde

därvid vara väl försvarad att godtaga en viss schematisering, om

därigenom kan vinnas större enkelhet i metoden. Det praktiska värdet

av fraktioner måste därför i förevarande sammanhang vara mycket litet

och införandet av särskilda bestämmelser av denna art vid just dessa val

föga påkallat.

Utredningen kan på de nu anförda rent praktiska skälen icke förorda

inföi ande av ett fraktionssystem enligt alternativ 5 för valen inom landsting

och kommunala beslutande församlingar.

Av de därefter återstående fyra fördelningsmetoderna kan på sätt förut

nämnts den såsom alternativ 4 betecknade metoden — innefattande ett

förstahandsförfarande enligt absolut rangordning med förminskad valkvot

som fördelningstal och ett andrahandsförfarande enligt relativ rangordning

med rörligt streck — anses i vissa speciella fall lämna något större

säkerhet för ett rättvisande utslag än de övriga av dessa metoder. Skillnaden

torde emellertid åtminstone i praktiken vara av mycket ringa be
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

tydelse. Då nämnda metod vidare måste anses som den minst enkla av

dem som nu äro i fråga, kan den anförda olikheten i verkningssättet enligt

utredningens mening ej utgöra tillräckligt motiv för att utredningen skulle

förorda samma metod.

Beträffande alternativ 3 — som jämte gällande absoluta rangordningsregel

omfattar ett andrahandsförfarande av nyss angiven beskaffenhet —

överensstämmer detta till verkningssättet helt med alternativ 1 och nära

med alternativ 2, vid vilka alternativ varje andrahandsförfarande är obehövligt.

Även i detta fall synes därför den konstruktiva enkelheten böra

fälla utslaget.

Vid nu nämnda förhållanden har det slutliga valet för utredningen kommit

att stå mellan alternativen 1 och 2, d. v. s. mellan metoden med relativ

rangordning kombinerad med ett rörligt streck och metoden med enkel

absolut rangordning.

Såsom antytts redan vid redogörelsen för olika valmetoder och utredningens

undersökningar av dessa, är frågan huruvida relativ eller absolut

rangordning från principiell synpunkt är att föredraga som grundregel

för platstillsättningen vid val i stor utsträckning beroende av subjektiva

värderingar. Skillnaden mellan metoderna ligger ju i det mer eller mindre

fullständiga företräde som därvid anses tillkomma ett framförstående namn

på en valsedel i förhållande till de efterföljande. Nagra rent objektiva

grunder till stöd för bedömandet om väljarna skola anses i sådan högre

eller lägre grad koncentrera sin röststyrka på de första namnen torde

knappast föreligga. Det må emellertid erinras om att vid de allmänna

valen absolut rangordning mellan namnen sedan lång tid är rådande genom

den för platstillsättningen vid dessa val tillämpade d’Hondt-Phragménska

fördelningsmetoden.

Vad beträffar de praktiska verkningarna av metoderna enligt alternativen

1 och 2 ha de olikheter i placeringen av ett eller annat namn, som

kunna följa av den nyss nämnda principiella skiljaktigheten i metodernas

uppbyggnad, i stor utsträckning utjämnats genom att den relativa rangordningsmetoden

enligt alternativ 1 försetts med ett rörligt streck. I fråga

om verkningssättet torde dessa alternativ därför lämna i stort sett överensstämmande

resultat. Den enkla absoluta rangordningsmetoden har dock

den fördelen, att den ej ger någon som helst möjlighet till debitering.

En omständighet, som ytterligare talar till förmån för den sistnämnda

metoden, är att denna kan tillämpas utan något sådant automatiskt streck,

som erfordras vid den relativa rangordningsmetoden, eller annan form av

spärr. Härtill kommer även att principen om absolut rangordning redan

nu ligger till grund för platstillsältningen vid de ifrågavarande valen såvitt

angår förstahandsförfarandet. Ett accepterande av metoden med enkel

absolut rangordning innebär alltså endast den ändringen i rådande förhållanden

att samma princip utsträckes till att gälla samtliga fördelningsfall.

På grund av denna värdering har utredningen stannat för att förorda

att den gällande rangordnings- och reduktionsmetoden skall ersättas med

enkel absolut rangordningsmelod (alternativ 2). Förslaget innebär följande:

Liksom hittills skall avgivna valsedlar, vilka befunnits giltiga, först

ordnas i grupper efter sin partibeteckning, varefter i den mån det erfordras

ordningen mellan namnen inom varje grupp bestämmes genom

särskilda sammanräkningar. Den absoluta rangordningen kommer därvid

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

till uttryck genom att varje valsedel — i olikhet med vad enligt redulctionsregeln

är fallet — varje gång gäller endast för ett namn, nämligen

det som står först på sedeln eller, sedan ett eller flera av de på sedeln

upptagna namnen placerats, det som därefter står främst. Så länge valsedel

gäller för sitt första namn räknas den som en röst. Valsedel gällande

för sitt andra namn räknas som en halv röst, valsedel gällande för

sitt tredje namn som en tredjedels röst o. s. v. efter samma grund. Vid

varje sammanräkning kommer det namn närmast i ordningen som erhållit

högsta rösttalet.

Utredningen föreslår att den förordade metoden upptages i en ny lag

om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige

m. m. och att 1930 års lag upphäves. Rörande lagförslaget yttrar utredningen,

att enär det utan vidare torde stå klart att vid protokollering av

sammanräkningen rösttal och röstvärden bör angivas i sådan omfattning

att en tydlig bild av förfarandet erhålles, särskild bestämmelse om protokolls

innehåll, motsvarande den som finnes i 1930 års lag, ansetts icke

erforderlig. I förslaget har den nya sammanräkningsmetoden intagits i 4 §.

Övriga paragrafer har oförändrade överförts från 1930 års lag bortsett

från att i regeln om lagens tillämpningsområde i 1 § gjorts en jämkning

till följd av att kommunalstämma, municipalstämma och allmän rådstuga

numera avskaffats.

Särskilt yttrande av herr Håstad

Ledamoten av utredningen, herr Håstad, har i ett särskilt yttrande anfört.

Den av kommittén gjorda utredningen rörande olika tänkbara metoder

har visat, hur svårt för att inte säga omöjligt det är att skapa ett förfarande

som på en gång är ostridigt rättvist och så enkelt att det utan

besvär och risker för missförstånd kan användas av kommunala förtroendemän.

Enligt, min mening kan det med fog hävdas att det förslag, som kommittén

till sist stannat för, inte uppfyller alla krav på proportionell rättvisa;

exempelsamlingen visar sålunda, hur vid stor splittring sådana resultat

kunna uppnås som enligt hittills gängse proportionalistiska principer

inte skulle anses som godtagbara. Ett fakultativt system med fraktionsbeteckning

undanröjer praktiskt taget alla dessa risker; endast när

gemensamma namn förekomma skulle det enkla förfarande, som diskuterats

av utredningen, kunna leda till resultat, vilkas »riktighet» kan bli

föremål för olika bedömanden. Säkerligen skulle dock vetskapen om

metodens verkningar föranleda grupperna inom ett parti att rätta uppställningen

av listorna därefter. I vart fall skulle denna olägenhet hos

fraktionsmetoden vara mindre än den risk för oförklarliga resultat, som

är förknippad med kommitténs förslag.

Då jag emellertid hyser den uppfattningen att den av utredningen föreslagna

metoden i praktiken torde kunna fungera på ett nöjaktigt"sätt och

då densamma erbjuder den största enkelheten har jag trots ovan anförda

synpunkter anslutit mig till utredningens förslag.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

27

Remissyttrandena

Av de 94 remissinstanserna liar alla utom en — Svenska stadsförbundet

— klart tillstyrkt införandet av den föreslagna nya sammanräkningsmetoden

eller lämnat förslaget härutinnan utan erinran.

De tillstyrkande remissinstanser, som särskilt motiverat sitt ståndpunktstagande,

ansluter sig i allmänhet till kommitténs motivering. Sålunda anfor

länsstyrelsen i Uppsala län.

Gällande ordning för platstillsättningen vid val inom landsting m. in. kan

icke anses tillfredsställande. Även om genom sammanhållningen inom

partierna några flagranta olägenheter av densamma i allmänhet icke framträtt

inrymmer dock ordningen i sig sådana möjligheter till valtekniska

manövrer, framför allt dekapitering, att den synes böra ersättas med en

annan, mera tillförlitlig uträkningsmetod. På en sådan synes böra uppställas

två krav, nämligen att den dels ger ett utslag som är så rättvist som

möjligt dels är enkel vid tillämpningen. Vad angår det förstnämnda kravet

finner länsstyrelsen i likhet med utredningen, att införandet av en relativ

rangordningsmetod med ett fast streck och med möjlighet till fraktionsbeteckning

med all sannolikhet skulle vara ägnad att avlägsna de flesta av

de svagheter, med vilka den nuvarande ordningen är behäftad. Metoden

är emellertid komplicerad och därför knappast lämplig att användas inom

de kommunala organen. Av övriga ifrågasatta alternativ synes den av

utredningen föreslagna metoden med enkel, absolut rangordning erbjuda

de största fördelarna. Såvitt verkställda undersökningar giva vid handen

leder denna metod som regel till ett rättvist resultat, varjämte den ar enkel

att tillämpa. Länsstyrelsen förordar därför att denna metod lagfästes.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar.

Då fördelning av platserna inom parti mer och mer sällan torde komma

till användning och enstaka mindre lyckade utslag därför mer och mer

sällan kan påräknas, torde det vara viktigare att åstadkomma en valmetod

som är enkel att tillämpa än en metod som i görligaste mån i alla tänkbara

ytterlighetsfall ger ett fullt tillfredsställande resultat. Man måste betänka

att i dessa representationer ofta frågan om fördelning av platserna inom

parti genom sammanräkning kanske är aktuell endast med flera års mellanrum

och att någon sakkunskap i dessa frågor i regel ej är för dem tillgänglig.

Den av utredningen föreslagna lösningen av problemet anser länsstyrelsen

ur dessa synpunkter vara tillfredsställande.

Även stadsfullmäktige i Västerås understryker vikten av att saminanräkningsmetoden

är enkel att tillämpa.

Rent allmänt sett torde det knappast vara möjligt att införa en sammanräkningsmetod

så konstruerad, att icke i något undantagsfall valutslaget

kan bliva mer eller mindre slumpbetonat. Av praktiska skal maste

man därför enligt stadsfullmäktiges mening begränsa sig till att söka tramkonstruera

en metod, som åtminstone för de flesta fall åstadkommer eu

rättvis fördelning av platserna enligt proportionalismens principer och

som i största möjliga mån försvårar olika slag av valmanövrer. Att för

alla fall åstadkomma millimeterrättvisa låter sig icke göra. Det bör i detta

sammanhang framhållas att proportionella val inom kommunala församlingar

i praktiken förekomma synnerligen sparsamt och alt den praktiska

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

betydelsen av den sammanräkningsmetod som än väljes, kommer att bliva

skäligen ringa. Ett oeftergivligt krav på en dylik metod måste emellertid

vara att den är så lättfattlig och enkel att tillämpa som möjligt, då många

kommuner sakna erforderlig tillgång till expertis vid sammanräkningarna

och endast begränsad tid för dessas företagande oftast står till förfogande.

Det gäller därför rent principiellt att finna en metod, som så långt möjligt

uppfyller båda förut angivna villkor: att försvåra valmanövrer och att lätt

kunna tillämpas.

Efter att ha vägt alternativen 1)—5) mot varandra kommer stadsfullmäktige

på i huvudsak samma grunder som utredningen fram till att alternativ

2) bör föredragas.

Det enda remissyttrande, som ej är helt positivt till förslaget, är som

nämnts det som avgivits av Svenska stadsförbundet. Förbundet avstyrker

dock icke direkt förslaget. I yttrandet anföres.

Enligt stadsförbundets mening innebär den i betänkandet föreslagna metoden

med enkel absolut rangordning förbättringar i jämförelse med nu

gällande system för platsfördelningen inom partigrupp vid proportionella

val inom kommunala representationer. Stadsförbundet skulle därför närmast

vilja förorda denna metod men kan å andra sidan icke bortse ifrån

att även densamma synes ha sina svagheter. Utan att uttala någon bestämd

mening angående möjligheterna att också komma till rätta med dessa

svagheter ifrågasätter stadsförbundet fördenskull, om icke förevarande

spörsmål bör bli föremål för ny prövning, innan ställning tages till utredningens

förslag.

Vid yttrandet har stadsförbundet fogat en av dess direktör, Sixten Humble,

utarbetad promemoria angående platsfördelningsmetoden vid ifrågavarande

slag av proportionella val. I promemorian erinras om att utredningen konstaterat

att den förordade enkla absoluta rangordningsmetoden ger vissa

möjligheter till uppdelningsmanövrer från såväl en majoritets som en minoritets

sida. Då utredningen anfört att sådana möjligheter icke kan utnyttjas

utan dels vetskap om motsidans avsikter och dels kännedom om de

skilda gruppernas exakta styrkeförhållanden och ordningsföljden mellan

namnen, är enligt promemorian att märka att dessa förutsättningar icke

sällan torde vara för handen inom ifrågavarande väljarkårer. Enligt matematiska

begrepp om proportionell fördelning bör — yttras vidare i promemorian

— ett antal väljare som motsvarar totala antalet väljare delat med

totala antalet platser (platskvoten) få en plats. Fördelningsmetoden bör

så nära som möjligt anknyta till denna exakta norm. I promemorian skisseras

därefter en metod som i korthet kan beskrivas sålunda: Sammanräkningsförfarandet

börjar med att platserna fördelas mellan partierna enligt

gängse regel (d’Hondts metod). För fördelning av ett partis platser mellan

namnen å partiets valsedlar ordnas dessa sedlar — såvida de icke alla är

likalydande i vilket fall ordningsföljden mellan namnen är avgörande - i delgrupper så att sedlar som i sin helhet upptager samma namn i samma

ordning bildar en delgrupp. Har partiet erhållit blott en plats, tillerkännes

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj. ts proposition nr 81

denna det namn som står främst inom den delgrupp som har högsta rösttalet.

Har partiet fått mer än en plats, sker fördelningen mellan partiets

namn genom särskild sammanräkning för varje plats. Vid varje sammanräkning

gäller sedel blott för sitt första namn, bortsett från redan placerade

namn. Varje namn som deltager i en sammanräkning tillgodoräknas rosttalet

för den eller de delgrupper som stödjer namnet. Om delgrupp tidigare

deltagit i placering av namn, reduceras vid följande sammanräkningar

delgruppens rösttal. För varje plats som delgruppen ensam besatt minskas

dess rösttal med partiets platskvot, för varje plats som delgruppen erövrat

tillsammans med en annan delgrupp minskas dess rösttal med hälften av

partiets platskvot o. s. v. Vid varje sammanräkning vinner det namn som

enligt vad nu sagts tillgodoräknas största röstvärdet. Tilläggsbestämmelser

reglerar de situationer, som uppkommer då ett namn erhåller plats från

mer än en delgrupp eller parti.

Departementschefen

Av utredningen i detta ärende framgår, att det är en allmän uppfattning

att den gällande metoden för platsfördelning inom parti vid proportionella

val inom landsting och andra kommunala representationer är otillfredsställande.

Anmärkningar mot metoden har flera gånger framställts inom riksdagen

och år 1950 föranlett en riksdagsskrivelse med begäran om utredning

i syfte att i ifrågavarande hänseende revidera 1930 års lag om proportionellt

valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma in. in.

Såsom utredningen klarlagt är det framför allt den omständigheten att

metoden bygger på två principiellt motsatta system rangordnings- och

reduktionssystemen — som ger anledning till kritik. Mot rangordnmgsprincipen,

vilken innebär att namnen på en valsedel tillerkännes ett inbördes

värde i förhållande till den ordning i vilken de blivit upptagna, torde

i och för sig ingen invändning kunna göras. En princip av denna innebörd

tillämpas ju allmänt vid val och baseras på det naturliga antagandet att

väljaren menat att ett tidigare namn skulle ha företräde framför ett senare.

Vad man, då det gäller namnplacering inom parti vid nu ifrågavarande val,

framför allt anmärkt på är att tillämpningen av rangordningsprincipen

starkt begränsats och att för de fall, då principen ej är tillämplig, fördelningen

sker utan beaktande av namnens inbördes placering på valsedeln.

Det är också särskilt i de lägen, då enligt sammanräkningsmetoden rangordningen

brytes och reduktionsprincipen skall tillämpas, som olagenheterna

framträtt.

Det torde visserligen förhålla sig så, att vid ifrågavarande val Proportionellt

valsätt jämförelsevis sällan användes. Vidare har, då så likväl

skett, sammanhållningen inom grupperna ofta varit sa stor att förutsättningarna

för rangordningsmetodens användning varit uppfyllda, varför ur

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 81

proportionell synpunkt tillfredsställande resultat uppnåtts. Exempel på motsatsen

har emellertid icke saknats. Det torde därför finnas fullt tillräcklig

anledning att nu ersätta den gällande metoden med en lämpligare. Här

kan erinras om att denna metod tidigare gällt även vid val till riksdagen,

till landsting och kommunala fullmäktige men för dessa val för längesedan

utmönstrats.

För sina försök att komma fram till en bättre valordning har utredningen

uppdragit vissa allmänna riktlinjer. Sålunda har det ansetts viktigt

att metoden, vid vars tillämpning särskild expertis ofta ej är att tillgå, bleve

sa enkel att använda som möjligt. Av denna anledning har utredningen

icke kunnat förorda den s. k. d’Hondt-Phragménska fördelningsregeln,

vilken gäller vid riksdags- och kommunalvalen. Vidare har utredningen

utgått från att dualismen i den gällande metoden mellan rangordningsprincipen

och en princip utan rangordning efter namnens placering borde

upphävas och att någon form av rangordning genomgående borde gälla.

Slutligen borde metoden såvitt möjligt vara sådan att den icke medförde

slumpmässiga valutslag eller lockade till taktiska valmanipulationer. I

sistnämnda hänseende har framför allt beaktats risken för s. k. dekapitering

och manövrer med uppdelning på särgrupper för att vinna fördelar

vid valet. Med dekapitering avses här en valmanöver vid vilken minoritetsgrupper

inom ett parti genom strykningar på valsedeln eller på annat sätt

förhindrar inval av partiets främsta kandidater. — Mot de sålunda uppställda

allmänna principerna synes ingen invändning vara att göra.

Efter ingående undersökningar har utredningen anvisat fem olika sammanräkningsmetoder,

alla på ett eller annat sätt byggda på principen om rangordning

mellan namnen efter deras placering på valsedeln, såsom möjliga

att tillämpa i stället för den gällande. Angående dessa metoders närmare

uPPbyggnad och verkningssätt torde jag få hänvisa till den föregående

framställningen och till betänkandet. Såsom konstaterats av utredningen

innebär den större enhetligheten i dessa metoder, i det att rangordningen

är genomgående, fördelar framför det nuvarande systemet genom konstruktiv

enkelhet samt minskad risk för slumpmässiga utslag och eljest

olämpliga verkningar vid splittring inom parti.

Även då det gällt att träffa avgörandet mellan de nämnda fem metoderna

har utredningen följt de uppdragna allmänna riktlinjerna för en reform.

Den metod som utredningen förordat — benämnd enkel absolut rangordning

innefattar ett enhetligt förfarande byggt på rangordningsprincipen.

Den eliminerar helt risken för dekapitering. I fråga om möjligheten

att företaga lönande uppdelningsmanövrer har konstaterats att metoden,

liksom även ett par av de andra prövade metoderna, väl icke innefattar en

absolut garanti däremot i alla lägen. Möjligheten torde emellertid kunna betecknas

som mera teoretisk. Den förefinnes endast i vissa speciella fall

och för att kunna begagna den fordras f. ö. vetskap om motsidans avsikter

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

och kännedom om de skilda gruppernas exakta styrkeförhållande och

ordningsföljden mellan namnen. Slutligen är den enkla absoluta rangordningen

överlägsen de andra metoderna i konstruktivt avseende och lätt

att tillämpa.

Av de 94 remissinstanserna har alla utom en uttalat sig för utredningens

förslag. Endast Svenska stadsförbundet har uttryckt tvekan och ifrågasatt

ytterligare utredning. Det förslag till ny valordning, upprättat inom förbundets

kansli, som förbundet överlämnat synes enligt vad en undersökning

givit vid handen visserligen avhjälpa några av de brister, som den

enkla absoluta rangordningen åtminstone teoretiskt är behäftad med, men

det har i stället andra fel som kan medföra en oriktig valutgång. Och vidare

måste metoden betecknas såsom alltför invecklad och svår att tillämpa för

att kunna ifrågakomma vid valen inom de kommunala representationerna.

För egen del finner jag den av utredningen föreslagna metoden vara den

ur olika synpunkter lämpligaste av dem som framkommit, och då den är

avgjort att föredraga framför den nuvarande, vill jag förorda att den enkla

absoluta rangordningsmetoden införes för platsfördelning inom grupp med

samma partibeteckning vid de ifrågavarande valen. Metoden innebär, att

bestämmandet av ordningsföljden mellan namnen inom varje parti sker

genom särskilda sammanräkningar. Vid varje sammanräkning gäller sedel

blott för ett namn nämligen det som — med bortseende från tidigare placerade

namn — står främst. Så länge valsedel gäller för sitt första namn

räknas den som en röst. Valsedel gällande för sitt andra namn räknas som

halv röst, valsedel gällande för sitt tredje namn som en tredjedels röst o. s. v.

Reducering av valsedelns röstvärde äger alltså rum vare sig det tidigare

namnet placerats med hjälp av just denna sedel eller icke. Vid varje sammanräkning

kommer det namn närmast i ordningen som erhållit högsta

rösttalet.

Lika med utredningen anser jag lämpligt att den nya sammanräkningsmetoden

upptages i en helt ny lag som bör ersätta 1930 års lag om proportionellt

valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m. Det av

utredningen upprättade förslaget till ny lag upptar i 4 § den nya sammanräkningsregeln

för namnens ordnande. I rubriken till lagen och i 1 §

har — i jämförelse med 1930 års lag — vidtagits ändringar som betingats

av att kommunalstämma, municipalstämma och allmän rådstuga icke längre

förekommer. I övrigt har bestämmelserna i 1930 års lag oförändrade överförts

till den föreslagna nya lagen. På en punkt vill jag förorda ytterligare

ändring av 1930 års lag. I 3 § uppställes vissa krav på hur en valsedel skall

vara beskaffad. Endast beträffande det krav, som går ut på att sedlarna

skall vara enkla och slutna, är uttryckligen utsagt att ett åsidosättande

därav medför att sedeln är ogiltig. Uppenbarligen måste emellertid detsamma

gälla i fråga om bestämmelsen alt sedlarna skall vara försedda

med partibeteckning men i övrigt omärkta. Så är förhållandet beträffande

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 81

motsvarande bestämmelse i lagen om val till riksdagen och kommunala

vallagen. Jag vill förorda, att 3 § omarbetas så att detta klart framgår.

Den nya lagen torde lämpligen böra träda i kraft den 1 juli 1955. Inom inrikesdepartementet

har i överensstämmelse med det sagda upprättats förslag

till lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunalfullmäktige

m. m. Förslaget är, bortsett från ändringen i 3 § samt en

mindre jämkning av formell natur, likalydande med det av utredningen

framlagda lagförslaget.

Föredraganden hemställer härefter, att förut omförmälda inom inrikesdepartementet

upprättade lagförslag måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

N. A. Hegardt

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 55

602843

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:132 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändring av vissa postavgifter. s. 9 i texten