Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge rörande transittrafiken över hamnar i Trondheimsf jorden, m. m
1956-03-09 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1956:120, Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge rörande transittrafiken över hamnar i Trondheimsf jorden, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1956
1
Nr 120
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Norge rörande transittrafiken
över hamnar i Trondheimsf jorden, m. m.; given
Stockholms slott den 9 mars 1956.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen måtte godkänna ett förslag till avtal
mellan Sverige och Norge rörande transittrafiken över hamnar i Trondheimsf
jorden.
Enligt avtalet förklarar norska regeringen sig beredd lämna koncession
till ett svenskt bolag för uppförande av oljehamn med cisternutrymmen i
berg vid Trondheimsfjorden. Avtalet föreslås få en giltighetstid av 25 år.
En oljelagringsanläggning för en beräknad kostnad av 23,1 milj. kronor
föreslås skola uppföras i enlighet med förslag av riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap. Statens intressen i samband med denna anläggning
anses böra företrädas av ett helstatligt bolag. Till aktieteckning i bolaget
föreslås skola anvisas 1 milj. kronor samt till lån åt bolaget 4 milj. kronor.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 120
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1956
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 mars 1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga angående godkännande
av förslag till avtal mellan Sverige och Norge rörande transittrafiken
över hamnar i Trondheimsfjorden, m. m. och anför därvid följande.
Inledning
Efter förslag av Kungl. Maj:t (prop. 1955: 149) anvisade 1955 års riksdag
(skr. 247) sammanlagt 440 000 kronor till undersökningar m. m. beträffande
åtgärder till främjande av varutrafiken över Trondheimsområdet. I
propositionen redogjordes för resultaten av dittills verkställd utredning i
ämnet samt i anslutning därtill upptagna norsk-svenska förhandlingar.
Efter fortsatta förhandlingar har nu framlagts förslag till avtal mellan
Sverige och Norge rörande transittrafiken över hamnar i Trondheimsfjorden.
Avtalet torde såsom bilaga (Bilaga A) få fogas till statsrådsprotokollet
i detta ärende.
Vidare har riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, som av Kungl.
Maj :t erhållit uppdrag att verkställa nyssnämnda undersökningar m. m.,
framlagt förslag om uppförande för svensk räkning av en oljelagringsanläggning
vid Trondheimsfjorden samt om förvaltningen av anläggningen.
Innan jag övergår till att behandla nu nämnda förslag, torde jag i korthet
få redogöra för de förberedande åtgärder till främjande av den svensknorska
varutrafiken över Trondheimsområdet, som hittills vidtagits.
Förberedande åtgärder till främjande av den svensk-norska
varutrafiken över Trondheimsområdet
Som ett led i arbetet med planläggningen av rikets ekonomiska försvarsberedskap
upptogs år 1953 till behandling inom handelsdepartementet frågan
om importen till Sverige över norska västkusthamnar. I en av särskilda
sakkunniga upprättad promemoria (14/11 1953) framhölls bl. a. följande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1956
3
Diskussionerna rörande en ökad transittrafik via Norge till Sverige hade
helt koncentrerats till Trondheimsområdet. Transportlederna från detta område
in till Sverige utgjordes av dels järnvägen över Storlien och dels vissa
mellanriksvägar. Beträffande järnvägen över Storlien ansågs några speciella
åtgärder för en kapacitetsökning tills vidare icke erforderliga. Däremot ansågs
de gällande, jämförelsevis höga järnvägsfrakterna utgöra ett avgörande
hinder mot en ökning av transittrafiken. Angående landsvägsförbindelserna
erinrades om att ingen av mellanriksvägarna norr om Härjedalsvägen
hölls öppen för trafik året runt eller utan förstärkningar lämpade sig
för en regelbunden tyngre trafik. En vägförbindelse över Storlien till Norge
syntes få den största betydelse för mellanriksförbindelserna på längre sikt.
Vad gällde import av speciella varor via Trondheimsfjorden fästes uppmärksamheten
särskilt på importen av olja. Lagerutrymmena för flytande bränslen
och drivmedel i östra Sverige var för små för att kunna säkra försörjningen
härmed under en svår vinter med isspärr i sunden. Påfrestningarna
på Göteborgs hamn i sådana fall kunde bli så stora, att en avlastning var
önskvärd. Under avspärrning utgjorde oljeförsörjningen ett av de svåraste
beredskapsproblemen. Åtgärder för att under olika avspärrningsalternativ
underlätta möjligheterna för en kontinuerlig tillförsel av oljor måste därför
få en framträdande plats i beredskapsplaneringen. Som ett led häri skulle
tillkomsten av tillförselmöjligheter via Storlien kunna få betydelse, vilket
dock förutsatte särskilda anordningar.
Som lämpliga åtgärder till främjande av ifrågavarande varutrafik rekommenderades
att i Trondheimsfjorden uppföra mottagningsanordningar för
olja i form av hamn och oljecisterner, att förstärka de svenska och norska
vägförbindelserna samt att justera järnvägstaxorna för transittrafiken över
Storlien. Därjämte förordades, att frågan om en oljeledning till svenskt
område måtte bli föremål för ytterligare studier.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 19 mars 1954 utsåg dåvarande
departementschefen samma dag generaldirektören N. A. E. Malmfors
och biträdande kabinettssekreteraren L. A. L. Belfrage såsom ombud
för Sverige att förhandla med ombud för norska regeringen rörande åtgärder
för ökning av kapaciteten vid den varutrafik, som över norska västkusthamnar
går till och från Sverige, samt rörande därmed sammanhängande
spörsmål. Med skrivelse den 9 mars 1955 överlämnade de svenska ombuden
en av de båda delegationerna gemensamt upprättad rapport med sammanfattning
av dittills uppnådda förhandlingsresultat (rapporten intagen i prop.
1955: 149). Delegationerna föreslog att en mellanriksväg av god standard
utbyggdes på sträckan Enafors—Storlien—riksgränsen—Turiloss—Stjördal.
De ansåg vidare önskvärt, att sådana varaktiga förändringar i respektive
länders järnvägstaxor kom till stånd, att den olägenhet ur taxeberäkningssynpunkt,
som riksgränsen medförde, undanröjdes såvitt var praktiskt möjligt.
De svenska ombuden hade framfört önskemål om att i det inre av
Trondheimsfjorden skulle få anläggas en oljehamn med cisternutrymmen i
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1956
berg och en mindre godskaj i anslutning därtill. Den norska delegationen
hade förklarat sig icke ha någon erinran mot detta önskemål. Enligt delegationernas
uppfattning borde anläggningen uppföras, ägas och disponeras av
ett i Sverige bildat bolag.
I enlighet med förslag i prop. 1955: 149 anvisade riksdagen (skr. nr 247)
till Undersökningar m. m. beträffande åtgärder till främjande av varutrafiken
över Trondheimsområdet dels å tilläggsstat II för budgetåret 1954/55
ett reservationsanslag av 140 000 kronor, dels för budgetåret 1955/56 ett
reservationsanslag av 300 000 kronor. Kungl. Maj:t uppdrog därefter den
20 maj 1955 åt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att fullfölja
undersöknings- och projekteringsarbetena rörande en oljehamn med bergcisternanläggning
samt godskaj vid Trondheimsfjorden samt att utarbeta
entreprenadhandlingar ävensom att i övrigt planlägga anordningarna.
Vad beträffar frågan om justering av de för transittrafiken aktuella järnvägstaxorna
har järnvägsstyrelsen —- efter bemyndigande av Kungl. Maj :t
den 27 juli 1955 — med hovedstyret för Norges statsbaner träffat preliminär
överenskommelse om nedsättning fr. o. in. den 1 augusti 1955 av avgifterna
för vissa transittransporter av gods på järnvägen över Storlien.
Frågan angående utbyggnad av en mellanriksväg Enafors—Storlien—riksgränsen—Turifoss—Stjördal
anmäldes för 1955 års riksdag i propositionen
nr 201. Riksdagen (skr. nr 364) bemyndigade Kungl. Maj:t att för bestridande
av Sveriges andel i kostnaderna för vägföretaget taga i anspråk medel
under anslaget till Byggande av länsvägar. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
erhöll den 25 november 1955 Kungl. Maj:ts bemyndigande att med
den norska statliga vägmyndigheten träffa avtal om utförande och finansiering
av vägföretaget. Sedan dylikt avtal träffats, har vägarbetena påbörjats;
dessa beräknas bli slutförda hösten 1958.
Förslag till avtal mellan Sverige och Norge rörande transittrafiken
över hamnar i Trondheimsfjorden
De fortsatta norsk-svenska förhandlingarna rörande åtgärder, ägnade att
främja en ökning av varutrafiken mellan Trondheimsområdet och Sverige,
har nu slutförts. Förhandlingarna har resulterat i ett förslag till avtal mellan
Sverige och Norge rörande transittrafiken över hamnar i Trondheimsfjorden.
Avtalet, vars syfte är att öka transportkapaciteten för varutrafiken
till och från Sverige över hamnar i Trondheimsfjorden, innehåller i huvudsak
följande.
De norska och svenska landsvägar, som f. n. har sina ändpunkter i Turifoss
på norsk sida och i Enafors på svensk sida, skall sammanbindas genom
anläggande av en ny väg. Härjämte skall vägsträckan Stjördal—Turifoss
ombyggas. — Som framgår av vad nyss nämnts, har dessa frågor redan
behandlats av 1955 års riksdag.
5
Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1956
För att främja järnvägstrafiken på den s. k. Meråkerbanan, som förbinder
Trondheim med Storlien, skall järnvägstaxorna för godstransittrafiken
över Storlien fastställas så att den olägenhet ur taxeberäkningssynpunkt, som
riksgränsen medför, såvitt är praktiskt möjligt undanröjes. I detta syfte
har de norska och svenska järnvägsförvaltningarna överenskommit om vissa
fraktnedsättningar, som trätt i kraft den 1 augusti 1955.
Norska regeringen förklarar sig beredd att till det eller de bolag, som
skall företräda de svenska statsintressena, lämna koncessioner för förvärv
av de mark- och vattenområden, som erfordras för uppförande av en oljehamn
med cisternutrymme i berg vid Muruvik samt en liknande mottagnings-
och lagringsanläggning för olja vid Langstein. Regeringen är också
beredd lämna erforderliga koncessioner och tillstånd för uppförande av
nämnda oljeanläggningar och byggande av kajer i anslutning till anläggningarna
samt skall i övrigt välvilligt pröva andra frågor, som kan uppstå i samband
med anläggningarnas tillkomst och drift. Anläggningarna avses skola
utnyttjas för transitering av olja. Under avspärrningstider eller efter tillstånd
av de norska myndigheterna kan anläggningarna också användas för
andra varor. Transiteringen via anläggningarna skall handhas av en norsk
firma efter avtal med det bolag som företräder de svenska intressena.
Norska regeringen förklarar sig i princip icke ha någon erinran mot att
oljeledningar anläggs på norskt område för transitering av olja från nämnda
oljeanläggningar till Sverige. Om man från svensk sida önskar aktualisera
frågan härom, skall särskilda förhandlingar upptagas mellan svenska
och norska regeringarna rörande villkoren för ett sådant projekts genomförande.
Regeringen kommer inte heller att lägga hinder i vägen för att de i avtalet
omnämnda anläggningarna och transportlederna används för transitering
till svenskt område även under avspärrningstider.
Avtalet skall gälla för en tid av 25 år. Om avtalet icke uppsagts från
någondera sidan fem år före avtalstidens utgång, förnyas det för en ny period
av 25 år.
Om ändrade förhållanden påkallar jämkningar i avtalet eller komplettering
därav, skall förhandlingar upptagas på begäran av endera parten.
Enligt förslaget skall avtalet träda i kraft med ingången av den kalendermånad
som följer närmast efter ratifikationshandlingarnas utväxlande.
Förslag angående oljelagringsanläggning vid Trondheimsfjorden
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har i skrivelse den 30 januari
1956 avgivit förslag angående utförande och finansiering av en oljelagringsanläggning
vid Trondheimsfjorden.
I skrivelsen framhålles inledningsvis, att ståndpunkt ännu icke tagits till
frågan om anordnande av en oljeledning från Norge till Sverige. Detaljundersökningarna
har därför inriktats på trakten av Muruvik, vilken plats
ligger invid Stjördalsfjorden i Trondheimsfjordens inre del vid järnvägen
Trondheim—Hd! ca 25 km öster om Trondheim. Avståndet till riksgränsen
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1956
vid Storlien är per järnväg ca 75 km. Intill samhället går huvudvägen från
Trondheim norrut. Muruvik har visat sig vara den lämpligaste platsen med
hänsyn till möjligheterna att såväl få en hamnanläggning med tillräckligt
vattendjup som kunna vidarebefordra importgodset på järnväg och landsväg
till Sverige. Riksnämnden föreslår att en oljelagringsanläggning uppföres
vid Muruvik. De svenska förhandlingsombuden har successivt orienterats
om undersökningarnas fortgång.
I fråga om den föreslagna platsen i Muruvik för oljelagringsanläggningen
har riksnämnden i ett tidigt skede trätt i förbindelse med berörda markägare.
Med undantag för vissa områden har överenskommelse angående frivillig
försäljning av behövliga markområden kunnat träffas mellan respektive
markägare och riksnämnden. Enligt överenskommelserna arrenderar
riksnämnden områdena tills vidare under 5 år, räknat från och med den
9 maj 1955, med rätt att före utgången av sagda tidrymd förvärva desamma
med äganderätt till i avtalen redan nu angivna priser. Riksnämnden äger
bl. a. att verkställa alla för de fortsatta projekteringsarbetena nödvändiga
mark- och bergundersökningar, såsom sprängningsarbeten, djupborrningar
in. m.; rättigheterna enligt överenskommelserna kan av riksnämnden överflyttas
på annat svenskt eller norskt företag.
I cisternanläggningen bör även ingå ett torrgodsmagasin. För att i framtiden
kunna möta eventuella krav på ökade utrymmen har vid projekteringen
räknats med möjligheterna av en utvidgning.
Enligt ett av en entreprenadfirma utarbetat förprojekt skulle totalkostnaderna
för bergcisternanläggningen med erforderliga, likaledes bergförlagda
distributionsanordningar för järnvägscisternvagnar och tankbilar samt övrig
erforderlig utrustning ävensom kaj anläggning uppgå till 27,1 milj.
norska kronor enligt löne- och prisläget i Norge i oktober 1955. Med de ändringar
i och tillägg till förprojektet, som riksnämnden finner påkallade, beräknar
nämnden de totala kostnaderna för denna anläggning komma att
uppgå till ca 31,7 milj. norska kronor vid nyss angivna löne- och prisläge
eller i svenskt mynt efter dagens kurs ca 23,1 milj. kronor.
I detta belopp har inräknats bergförstärkningskostnader med ca 3,3 milj.
norska kronor. Riksnämnden vill emellertid framhålla att det är mycket
vanskligt att nu bedöma, huruvida detta belopp är tillfyllest för de förstärkningar
som under byggnadsarbetets gång kan visa sig bli erforderliga. De
geologiska undersökningarna av bergspartiet visar, att dettas struktur icke
är av bästa kvalitet för bergsprängningsarbeten av den omfattning och karaktär,
som det här är fråga om.
Vid sin kostnadsberäkning har entreprenadfirman vidare förutsatt, att
arbetena kommer att utföras av svenska entreprenörer med i huvudsak
norska arbetare. Leveranser av viss maskinell utrustning har beräknats skola
ske från Sverige. Vid import till Norge från Sverige har härvid räknats med
en genomsnittlig värdetull av 10 procent. Även norsk omsättningsskatt, uppgående
till 10 procent på den egentliga byggnadsinvesteringen, ingår i kostnadsberäkningarna.
Enligt vad riksnämnden erfarit, har det norska finansdepartementet
avstått från att uttaga sådan skatt på den svenska investe
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1956 7
ringsanparten i den norska delen av mellanriksvägen från Stjördal till
Enafors. I fråga om tull på maskiner och arbetsredskap, som för ifrågavarande
vägbyggnad införes från Sverige till Norge för att där användas av
svensk entreprenör, har det norska finansdepartementet vidare medgivit
att sådan tull icke behöver erläggas, under förutsättning att maskinerna och
arbetsredskapen återutföres från Norge under tullväsendets kontroll omedelbart
efter det att arbetena avslutats och att tullväsendet därvid icke finner
anledning till tvivel på varornas identitet. Hos vederbörliga norska myndigheter
torde — framhåller riksnänmden — böra undersökas möjligheterna
att erhålla motsvarande lättnader i fråga om omsättningsskatt och tull
med avseende på det här ifrågavarande anläggningsprojektet.
Arbetet på Muruviksanläggningen beräknas kunna påbörjas under nästa
budgetår, sedan erforderliga entreprenadhandlingar utarbetats. Byggnadstiden
beräknas till ungefär fyra år.
Beträffande Muruviksanläggningens finansiering anför riksnänmden i huvudsak
följande.
Enligt de svenska och norska förhandlingsdelegationernas i mars 1955
angivna rapport borde oljelagringsanläggningen uppföras, ägas och disponeras
av ett i Sverige bildat bolag, vilket eventuellt samarbetade med ett
norskt bolag. Ett svenskt, av staten ägt bolag bör nu bildas med huvudsaklig
uppgift att uppföra och förvalta anläggningarna. Riksnämnden har upprättat
förslag till bolagsordning för ett sådant bolag. Förslaget torde såsom
bilaga (Bilaga B) få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. Enligt
förslaget skall bolaget benämnas Aktiebolaget Oljetransit och ha till föremål
för sin verksamhet att uppföra, äga och förvalta anläggningar för mottagande,
lagring och expedition av oljeprodukter, att äga och förvalta annan
fast eller lös egendom samt att idka sådan handel med oljor, som föranleds
av ifrågavarande oljelagring. Bolagets aktiekapital bestämmes i den
föreslagna bolagsordningen till 1 milj. kronor. Styrelsen skall bestå av lägst
tre och högst fem ledamöter samt ha sitt säte i Stockholm. Om ett särskilt
norskt bolag behöver bildas, torde det enligt riksnämnden få ankomma på
det svenska bolaget att vidtaga åtgärder härför.
För aktieteckningen erforderliga medel, 1 milj. kronor, bör anvisas å kapitalbudgeten
under fonden för statens aktier. Utöver aktiekapitalet behövliga
medel torde böra lämnas i form av räntefria lån till det svenska bolaget
och anvisas å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd. För nästa
budgetår beräknas bolagets lånebehov till 4 milj. kronor. Medlen torde
ställas till riksnämndens förfogande att av nämnden utlämnas till bolaget
i mån av behov. Frågan om avskrivning å lån torde få upptagas framdeles.
Riksnämnden hemställer i enlighet härmed, att å kapitalbudgeten för budgetåret
1956/57 anvisas dels till Teckning av aktier i Aktiebolaget Oljetransit
under fonden för statens aktier ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor,
dels till Lån till Aktiebolaget Oljetransit under fonden för låneunderstöd
ett investeringsanslag av 4 000 000 kronor.
På grund av önskvärdheten ur beredskapssynpunkt att fördela riskerna
har även möjligheterna undersökts att anordna en kompletterande anlägg
-
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1956
ning nära Langstein, ca 15 km nordost om Muruvik vid den del av Trondheimsfjorden,
som heter Fadtenfjorden. Enligt riksnämndens mening är
denna plats lämplig för en mindre cisternanläggning för lättare oljor såsom
komplettering av Muruviksanläggningen. Kostnaderna för en dylik mindre
anläggning beräknas till 9,5 milj. svenska kronor. Med hänsyn till de allmänna
överväganden, som kan påfordras innan beslut fattas om byggande
av en kompletteringsanläggning, har riksnämnden ej velat framlägga förslag
härom.
För närmare uppgifter om anläggningarna torde få hänvisas till handlingarna
i ärendet.
Departementschefen
Frågan om en ökning av varutrafiken mellan Trondheimsområdet och
Sverige aktualiserades för några år sedan i samband med planeringen av
vårt lands ekonomiska försvarsberedskap. Av en förberedande utredning rörande
importen över norska västkusthamnar framgick, att särskilt en ökad
import av olja via Trondheimsfjorden skulle få avsevärd betydelse för det
svenska folkhushållet. En utvidgning av oljeimporten denna väg ansågs
dock ej möjlig utan vissa förberedande åtgärder, över huvud taget förutsatte
en ökad varutrafik vissa förbättringar i fråga om transiteringsförhållandena.
Med hänsyn till vad som framkommit vid den förberedande utredningen
upptogs år 1954 förhandlingar i ämnet mellan ombud för de norska och
svenska regeringarna. I mars 1955 redovisade de båda delegationerna sina
dittills uppnådda förhandlingsresultat. Den norska delegationen hade icke
någon erinran mot ett av de svenska ombuden framfört önskemål om att
i det inre av Trondheimsfjorden skulle få anläggas en oljehamn med cisternutrymmen
i berg och en mindre godskaj. De norska och svenska ombuden
föreslog vidare att en mellanriksväg av god standard utbyggdes på
sträckan Enafors—Storlien—riksgränsen—Turifoss—Stjördal. Ombuden ansåg
det också önskvärt att den olägenhet ur järnvägstaxesynpunkt som riksgränsen
medförde undanröjdes såvitt var praktiskt möjligt.
Härefter anmäldes för föregående års riksdag frågan om åtgärder till
främjande av varutrafiken över Trondheimsområdet. Riksdagen framförde
icke erinran mot tanken att uppföra en oljelagringsanläggning vid Trondheimsfjorden
samt anvisade medel till erforderliga förberedande åtgärder
för en sådan anläggning. Därjämte lämnade riksdagen förra året bemyndigande
för utbyggande av en mellanriksväg Enafors—Stjördal. Vidare har,
såsom en följd av ombudens förslag, avgifterna för vissa transittransporter
av gods på järnvägen över Storlien föregående år preliminärt nedsatts.
I anledning av riksdagens beslut uppdrog Kungl. Maj :t åt riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap att fullfölja undersöknings- och projekteringsarbetena
rörande en oljehamn med bergcisternanläggning och en
godskaj vid Trondheimsfjorden samt att utarbeta entreprenadhandlingar
ävensom att i övrigt planlägga anordningarna. Riksnämnden har nu av
-
9
Kiincjl. Maj.ts proposition nr 120 år 1956
givit förslag om uppförande och finansiering av en oljelagringsanläggning
i Muruvik vid Trondheimsfjordens inre del.
Förhandlingarna mellan de norska och svenska ombuden har numera
slutförts och resulterat i ett förslag till avtal mellan Sverige och Norge rörande
transittrafiken över hamnar i Trondheimsfjorden. För att avtalet
skall träda i kraft måste det ratificeras, för Sveriges del av Kungl. Maj :t
med riksdagens samtycke.
Syftet med avtalet är att öka transportkapaciteten för varutrafiken till
och från Sverige över hamnar i Trondheimsfjorden. Fn huvudfråga i avtalet
gäller uppförandet av en oljelagringsanläggning. Norska regeringen förklarar
sig enligt avtalet beredd att inom ramen för sin befogenhet till det eller
de bolag, som skall företräda de svenska statsintressena, dels lämna koncessioner
för förvärv av de mark- och vattenområden, som erfordras för
uppförande av en oljehainn med cisternutrymme i berg vid Muruvik samt
en liknande mottagnings- och lagringsanläggning för olja vid Langstein —
som likaledes ligger vid Trondheimsfjorden — dels ock lämna erforderliga
koncessioner och tillstånd avseende uppförande av nämnda oljeanläggningar
samt byggande av kajer i anslutning till anläggningarna. Regeringen
skall i övrigt välvilligt pröva andra frågor, som kan uppstå i samband med
anläggningarnas tillkomst och drift. Anläggningarna skall utnyttjas för
transitering av olja. Under avspärrningstider eller efter särskilt tillstånd av
de norska myndigheterna skall anläggningarna enligt avtalet också kunna
användas för andra varor. Norska regeringen har förklarat sig icke komma
att lägga hinder i vägen för användandet av de i avtalet omnämnda anläggningarna
och transportlederna för transitering till svenskt område, även
under avspärrningstider. Vidare anmäles i avtalet vissa påbörjade vägarbeten
samt redan genomförda fraktnedsättningar på järnvägstrafiken.
Såsom min företrädare anförde vid anmälan av hithörande frågor för
föregående års riksdag, är på svensk sida intresset för en förbättring av
trafikförbindelserna västerut över norskt område främst betingat av beredskapsskäl.
Det bör emellertid framhållas, att även med hänsyn till näringslivets
intressen och till turismen en ökning av transportkapaciteten synes
motiverad. Särskilt bör i det sammanhanget understrykas möjligheten att
öka oljetillförseln under perioder då de svenska farvattnen är helt eller delvis
spärrade av is. Det nu föreliggande avtalet tillgodoser enligt min mening
i stort sett de svenska önskemålen om en ökad varutrafik över Trondheimsområdet.
I avtalet förutsättes, att de svenska statsintressena skall företräda-s av ett
eller flera bolag. Då bolagsformen torde vara eu lämplig lösning av förvaltningsfrågan
bör denna avtalsbestämmelse godtagas. Med hänsyn till de av
riksnämnden gjorda undersökningarna, vilka legat till grund för avtalet,
har jag intet att erinra mot de i avtalet angivna platserna för lagringsanläggningar,
Muruvik och Langstein. Ett ställningstagande till spörsmålet
om en anläggning vid Langstein ifrågasättes dock ej i detta sammanhang.
Av vad jag redan nämnt torde framgå, afl de svenska önskemålen om
Ökad varutrafik över Trondheimsområdet främst avser att söka få till stånd
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1956
förbättrade möjligheter för vår oljeförsörjning. Med hänsyn härtill anser
jag någon erinran ej bör göras mot bestämmelserna i avtalet att anläggningarna
avses skola utnyttjas för transitering av olja samt att anläggningarna
endast under avspärmingstider eller efter särskilt tillstånd av norska
myndigheter skall kunna användas för andra varor. Jag vill i detta sammanhang
nämna, att de norska och svenska delegationerna vid förhandlingarna
varit ense om att begreppet avspärrning i detta sammanhang icke syftar
på ishinder eller liknande förhållanden.
I avtalet föreskrives, att transiteringen via anläggningarna skall handhavas
av en norsk firma efter avtal med det bolag, som företräder de svenska
intressena. Denna avtalsbestämmelse innebär, att ett norskt företag skall
ombesörja dels lastning och lossning vid hamn dels transporterna mellan
såväl hamnen och lagringsanläggningen som lagringsanläggningen och de
transportmedel, som för varorna till eller från Sverige. Någon invändning
torde ej böra göras häremot.
Såsom framgår av avtalet har norska regeringen i princip intet att erinra
mot att oljeledningar anlägges på norskt område från lagringsanläggningarna
till Sverige. Om denna fråga aktualiseras skall emellertid särskilda
förhandlingar upptagas.
Avtalet föreslås få en giltighet av 25 år. Jag biträder detta förslag. Då
avtalet även i övrigt synes innebära en tillfredsställande lösning, tillstyrker
jag att Kungl. Maj.t godkänner avtalet.
Jag övergår nu till riksnämndens förslag om uppförande och finansiering
av en oljelagringsanläggning i Muruvik vid Trondheimsfjorden. Förslaget
avser en bergcisternanläggning med bergförlagda distributionsanordningar
för järnvägscisternvagnar och tankbilar samt övrig erforderlig utrustning
jämte kajanläggning. Enligt nämndens beräkningar kommer de
totala kostnaderna för den föreslagna anläggningen enligt löne- och prisläget
i Norge i oktober 1955 att uppgå till 31,7 milj. norska kronor eller 23,1
milj. svenska kronor. Nämnden har framhållit att det är mycket vanskligt
att bedöma huruvida de kostnader som härvid beräknats för bergförstärkningar
är tillfyllest. Vidare har nämnden framhållit, att möjligheterna att
i Norge erhålla lättnader i fråga om omsättningsskatt och tull med avseende
å anläggningen bör undersökas. Riksnämnden har beräknat, att anläggningsarbetena
skall kunna påbörjas nästa budgetår och att byggnadstiden
skall bli ungefär fyra år. Riksnämnden utgår från att det bolag som skall
företräda de svenska statsintressena är helstatiigt. Enligt ett av riksnämnden
upprättat förslag till bolagsordning skall bolaget uppföra, äga och förvalta
anläggningar för mottagande, lagring och expedition av oljeprodukter.
Vidare skall bolaget äga och förvalta annan fast eller lös egendom samt idka
sådan handel med oljor, som föranleds av ifrågavarande oljelagring. Aktiekapitalet
föreslås till 1 milj. kronor. De medel som bolaget därutöver behöver
bör enligt riksnämnden lämnas i form av statliga lån. Bolagets lånebehov
för nästa budgetår har nämnden beräknat till 4 milj. kronor.
Under hänvisning till min tillstyrkan av avtalsförslaget och i enlighet med
riksnämndens förslag förordar jag, att åtgärder vidtages för att uppföra en
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1956
oljelagringsanläggning i Muruvik vid Trondheimsfjorden. Byggnadsföretaget
torde få utföras i huvudsaklig överensstämmelse med nämndens projekt.
Den av nämnden beräknade totala anläggningskostnaden, 23,1 milj.
svenska kronor, synes böra godtagas. Jag förutsätter, att föreliggande möjligheter
till lättnader i fråga om i Norge utgående tull och omsättningsskatt
kommer att beaktas vid byggnadsföretaget.
Med hänsyn till verksamhetens art synes statens intressen i samband med
oljelagringsanläggningen böra -— som jag tidigare anfört företrädas av
ett bolag. Jag delar riksnämndens uppfattning, att bolaget skall vara helstatligt.
Aktiekapitalet bör i enlighet med riksnämndens förslag bestämmas
till 1 milj. kronor. Frågan om fastställelse av bolagsordning torde sedermera
få underställas Kungl. Maj:ts prövning. I detta sammanhang må nämnas,
att underlag för en bedömning av bolagets verksamhet på längre sikt
självfallet ännu saknas. Hithörande spörsmål bör framdeles föreläggas riksdagen.
Utöver aktiekapitalet erforderliga medel torde böra lämnas bolaget i form
av lån under fonden för låneunderstöd. Då byggnadsföretaget förutsätts
kunna påbörjas nästa budgetår bör anslag till såväl aktieteckning i det tillämnade
bolaget som lån till bolaget anvisas för budgetåret 1956/57. Lånebehovet
anser jag, i likhet med riksnämnden, böra beräknas till 4 milj.
kronor. Lånen bör vara räntefria. Sedan anläggningarna uppförts och närmare
erfarenhet av verksamheten erhållits, torde räntefrågan få upptagas till
omprövning.
Under åberopande av det anförda samt under erinran om att det torde
ankomma på ministern för utrikes ärendena att göra framställning rörande
undertecknandet av avtalet hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att
a) godkänna ingåendet av avtal mellan Sverige och Norge
rörande transittrafiken över hamnar i Trondheimsfjorden
av förut angivet innehåll;
b) till Aktieteckning i ett för oljelagringsverksamlxet m. m.
tillämnat bolag å kapitalbudgeten, fonden för statens aktier,
för budgetåret 1956/57 anvisa ett investeringsanslag av
1 000 000 kronor;
c) till Lån till ett för oljelagringsverksamhet m. m. tillämnat
bolag å kapitalbudgeten, fonden för låneunderstöd, för
budgetåret 1956/57 anvisa ett investeringsanslag av 4 000 000
kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Rlonxqvist
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1956
Bilaga A
Förslag till avtal mellan Sverige och Norge rörande
transittrafiken över hamnar i Trondheimsfjorden
Konungariket Sverige och Konungariket Norge hava överenskommit att
sluta ett avtal med syfte att öka transportkapaciteten för varutrafiken till
och från Sverige över hamnar i Trondheimsfjorden.
Artikel 1
De norska och svenska landsvägar, som för närvarande hava sina ändpunkter
i Turifoss på norsk sida och i Enafors på svensk sida, sammanbindas
genom anläggande av en ny väg, som passerar gränsen nära Storlien
och därefter följer den norska älvdalen ner till Turifoss. Därutöver ombygges
vägsträckan Stjördal—Turifoss.
Beträffande vägarnas standard godkännas de normer, som förordats i de
svenska och norska förhandlingsdelegerades här bifogade rapport av den
5 mars 19551.
Kostnaderna för vägbygget skola fördelas i enlighet med vad som föreslagits
i nämnda rapport.
Artikel 2
För att främja järnvägstrafiken på den s. k. Meråkerbanan, som förbinder
Trondheim med Storlien, skola järnvägstaxorna för godstransittrafiken
över Storlien fastställas så att den olägenhet ur taxeberäkningssynpunkt,
soin riksgränsen medför, såvitt är praktiskt möjligt undanröjes.
I detta syfte hava de bägga ländernas järnvägsförvaltningar överenskommit
att på norsk sträcka nedsätta frakten så att trafikanten erhåller minst
den procentuella reduktion, som skulle uppstå om frakten genomräknas för
hela avståndet i stället för att beräknas för var delsträcka för sig, allt enligt
norsk taxa, och på motsvarande sätt för svensk sträcka enligt svensk taxa
till ca 500 km.
De sålunda överenskomna fraktnedsättningarna hava trätt i kraft den
1 augusti 1955.
Artikel 3
Norska regeringen förklarar sig beredd att inom ramen för sin befogenhet,
till det eller de bolag, som skall företräda de svenska statsintressena, dels
lämna koncessioner för förvärv av de mark- och vattenområden, som erfordras
för uppförande av en oljehamn med cisternulrymme i berg vid Muruvik
samt en liknande mottagnings- och lagringsanläggning för olja vid
Langstein, dels ock lämna erforderliga koncessioner och tillstånd avseende
uppforande av nämnda oljeanläggningar samt byggande av kajer i anslutning
till anläggningarna.
Norska regeringen skall i övrigt välvilligt pröva andra frågor, som kunna
uppstå i samband med anläggningarnas tillkomst och drift.
Anläggningarna avses skola utnyttjas för transitering av olja. Under avspärrningstider
eller efter särskilt tillstånd av de norska myndigheterna
kunna anläggningarna också användas för andra varor.
Transiteringen via anläggningarna skall handhavas av en norsk firma
efter avtal med det bolag, som företräder de svenska intressena.
1 Ej intagen här, se prop. 1955:149.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1956
Artikel 4
Norska regeringen förklarar sig i princip icke ha någon erinran mot att
oljeledningar anläggas på norskt område för transitering av olja från de
ovannämnda oljeanläggningarna till Sverige.
Därest man från svensk sida önskar aktualisera frågan om anläggning
av oljeledningar, skola särskilda förhandlingar upptagas mellan svenska
och norska regeringarna i syfte att överenskomma om de närmare villkoren
för ett sådant projekts genomförande.
Artikel 5
Norska regeringen förklarar, att den icke kommer att lägga hinder i vägen
för användandet av de i detta avtal omnämnda anläggningarna och
transportlederna för transitering till svenskt område, även under avspärrningstider.
Artikel 6
Detta avtal slutes för en tid av 25 år.
Om avtalet icke uppsagts från någondera sidan fem år före avtalstidens
utgång, förnyas det för en ny period av 25 år o. s. v.
Därest ändrade förhållanden påkalla jämkningar i avtalet eller komplettering
därav, skola förhandlingar upptagas på begäran av endera parten.
Artikel 7
Detta avtal skall ratificeras, för Sveriges del av Hans Majestät Konungen
av Sverige med riksdagens samtycke och för Norges del av Hans Majestät
Konungen av Norge med stortingets samtycke. Ratifikationshandlingarna
skola utväxlas i Oslo.
Artikel 8
Avtalet skall träda i kraft med ingången av den kalendermånad, som
följer närmast efter ratifikationshandlingarnas utväxlande.
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1956
Bilaga B
Riksnämndens för ekonomisk försvarsberedskap förslag
till bolagsordning för Aktiebolaget Oljetransit
§ 1.
Bolagets firma är Aktiebolaget Oljetransit.
§ 2.
Bolaget skall hava till föremål för sin verksamhet att uppföra, äga och
förvalta anläggningar för mottagande, lagring och expedition av oljeprodukter,
att äga och förvalta annan fast eller lös egendom samt att idka
sådan handel med oljor, som föranledes av ovannämnda lagring av oljor.
§ 3.
Bolagets aktiekapital skall utgöra en miljon (1 000 000) kronor.
§ 4.
Aktie skall lyda å 100 kronor.
§ 5.
Styrelsen skall hava sitt säte i Stockholm.
§ 6.
Styrelsen skall bestå av lägst tre och högst fem ledamöter. För varje ledamot
utses en personlig supplean. Är såväl ledamtot som dennes personliga
suppleant förhindrad närvara vid styrelsesammanträde skall en av de övriga
suppleanterna kallas till sammanträdet.
Ledamöter och suppleanter väljas årligen å ordinarie bolagsstämma för
tiden intill dess nästa ordinarie stämma hållits.
§ 7.
Styrelsen må bemyndiga annan än styrelseledamot, styrelsesuppleant,
verkställande direktör och vice verkställande direktör att teckna bolagets
firma. Verkställande direktören äger ensam teckna bolagets firma.
§ 8.
För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvaltning
och bolagets räkenskaper utses årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden
intill dess nästa ordinarie stämma hållits två revisorer med en personlig
suppleant för envar av dem. Minst en av revisorerna och dennes personliga
suppleant skola vara auktoriserade.
§ 9.
Bolagets räkenskapsår skola omfatta tiden 1 juli—30 juni påföljande år.
§ 10.
Ordinarie bolagsstämma hålles en gång årligen under november eller december
månad.
Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1956 15
Å ordinarie bolagsstämma skola följande ärenden förekomma till behandling:
1.
val av ordförande vid stämman;
2. justering av röstlängden;
3. val av en eller två justeringsmän;
4. fråga om stämman blivit behörigen sammankallad;
5. föredragning av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen;
6. fråga om fastställande av balansräkningen;
7. fråga om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktören;
8.
beslut i anledning av bolagets vinst eller förlust enligt den fastställda
balansräkningen;
9. bestämmande av antalet styrelseledamöter och styrelsesuppleanter;
10. fastställande av arvoden åt styrelsen och revisorerna;
11. val av styrelse samt revisorer och revisorssuppleanter;
12. övriga ärenden, vilka i behörig ordning hänskjutits till stämman.
§ 11.
Kallelse till bolagsstämma och andra meddelanden till aktieägarna skola
ske genom rekommenderade brev, kallelse till bolagsstämma senast två veckor
före ordinarie och senast en vecka före extra stämma.
§ 12.
Vid bolagsstämma må envar röstberättigad själv eller genom ombud rösta
för fulla antalet av honom ägda aktier.
§ 13.
Har aktie övergått till någon, som icke förut är aktieägare i bolaget, skall
aktien ofördröjligen hembjudas aktieägarna till inlösen genom skriftlig anmälan
hos bolagets styrelse. Åtkomsten av aktien skall därvid styrkas samt,
där aktie övergått genom köp, uppgift lämnas om den betingade köpesumman.
När aktie sålunda hembjudits, skall styrelsen därom genast underrätta
bolagets aktieägare på sätt om meddelanden till aktieägarna är föreskrivet,
med anmodan till den, som önskar begagna sig av lösningsrätten, att skriftligen
anmäla sig hos styrelsen inom fjorton dagar räknat från anmälan hos
styrelsen om aktiens övergång. Anmäler sig svenska staten i egenskap av
aktieägare vilja lösa hembjuden aktie, skall den äga företrädesrätt härtill.
Begagnar sig svenska staten ej av denna rätt, skall, där flera anmält sig
vilja lösa, företrädesrätten dem emellan bestämmas genom lottning, verkställd
av notarius publicus, dock att, därest samtidigt flera aktier hembjudits,
aktierna först, så långt ske kan, skola jämnt fördelas bland dem, som
vilja lösa.
Därest överenskommelse ej kan träffas om lösens belopp, skall detta belopp,
motsvarande aktiens verkliga värde, dock högst dess nominella värde,
bestämmas av tre skiljemän i den ordning lagen om skiljemän den 14
juni 1929 stadgar, utan rätt för part, som ej åtnöjes med skiljemännens
beslut, att draga tvisten under rättens prövning.
Därest ej inom stadgad tid någon anmäler sig vilja lösa hembjuden
aktie eller, sedan lösenbeloppet å dylik aktie i behörig ordning fastställts,
aktien ej inom fjorton dagar därefter inlöses, äger den, som gjort hembudet,
att bliva registrerad för aktien.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1956
§ 14.
Utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse får ej genom teckning
eller överlåtelse förvärva aktie i bolaget. Detsamma gäller svenskt handelsbolag,
vari finnes utländsk bolagsman, svensk ekonomisk förening, svenskt
aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, ävensom annat svenskt
aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits förbehåll, varom förmäles i 2 §
andra stycket lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten
att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag.
§ 15.
Denna bolagsordning må ej ändras utan Kungl. Maj :ts samtycke.
560540.
Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1956:201 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge rörande transittrafiken över hamnar i Tr a1 i texten
- SU 1956:77 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge rörande transittrafiken över hamnar i Trondheimsfjorde s. 10 i texten