Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av eu civil reservläkarkår

1956-03-16 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:128, Angående inrättande av eu civil reservläkarkår

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 är 1956

1

Nr 128

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inrättande av

eu civil reservläkarkår; given Stockholms slott den

16 mars 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om inrättande försöksvis av en civil

reservläkarkår med huvudsakligt syfte att bereda ökade möjligheter att anskaffa

vikarier på vakanta provinsialläkartjänster eller vid sådan läkares

semester och annan ledighet. Reservläkarkåren föreslås tills vidare omfatta

cirka 10 befattningshavare, vilka skall vara skyldiga att årligen under omkring

60 dagar uppehålla tjänst såsom provinsialläkare eller att biträda

såsom extra läkare inom den civila öppna sjukvården. Kostnaderna för

hudgetåret 1956/57 uppskattas till i runt tal 55 000 kronor.

1 - Bihnng till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 128

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1956

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars

1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga om

inrättande av en civil reservläkarkår samt anför därvid följande.

Framställning från medicinalstyrelsen

I skrivelse den 15 oktober 1955 har medicinalstyrelsen —- efter samråd

med styrelsens huvudmannaråd och med Sveriges läkarförbund — framlagt

förslag om inrättande av en särskild civil reservläkarkår.

Medicinalstyrelsen erinrar därvid om att i syfte att skapa en reserv av

läkare, disponibla för vissa angelägna vårdbehov, sedan början av 1900-talet

medgivits anställande av ett visst antal s. k. civila läkarstipendiater. Medel

för detta ändamål har beräknats under en särskild delpost, benämnd Avlöning

till civila läkarstipendiater, i den för förslagsanslaget till Förste provinsialläkare

och provinsialläkare m. fl.: Avlöningar fastställda avlöningsstaten.

På senare tid har emellertid förelegat betydande rekryteringssvårigheter

inom läkarstipendiatorganisationen. Sedan budgetåret 1947/48 har

för ändamålet beviljade medel icke tagits i anspråk, och fr. o. in. budgetåret

1951/52 har ifrågavarande post upptagits med allenast ett formellt belopp

av 100 kronor.

Bristen på läkare i vårt land är alltjämt mycket kännbar. Allvarliga svårigheter

yppar sig att finna vikarier på vakanta provinsialläkartjänster eller

vid provinsialläkares semestrar och tjänstledigheter, särskilt i vissa norrländska

distrikt. Styrelsen har i avsevärd omfattning nödgats tillgripa s. k.

dubbelförordnanden, vilka i betydande utsträckning haft längre varaktighet

än femton dagar. Dylika längre förordnanden har under tiden 1 juli 1954—

30 juni 1955 meddelats under sammanlagt omkring 280 månader, varav icke

mindre än 131 månader i de fyra nordligaste länen. Härtill kommer lång
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 128 år 1956

förordnanden i samband med distriktsdelningar om sammanlagt omkring

165 månader. Det sagda visar angelägenheten av att styrelsen beredes möjlighet

att anvisa läkare till tjänstgöring åtminstone i sådana distrikt, där

särskilt stora svårigheter föreligger rörande läkarvårdens bestridande.

Mot bakgrunden av vad sålunda förekommit har medicinalstyrelsen funnit

sig höra överväga andra åtgärder att bemästra svårigheterna. Styrelsen

har därvid kommit till den uppfattningen, att inrättandet av en kår av civila

reservläkare med så bred rekryteringsbas som möjligt, närmast efter mönster

av bataljonsläkarna vid fältläkarkåren, skulle vara en framkomlig väg.

Huvudsyftet med en dylik civil reservläkarkår bör vara att ställa ett antal

läkare till medicinalstyrelsens disposition för förordnanden såsom vikarier

å provinsialläkartj änster. En sådan kår skulle dock kunna bli av stort värde

även för andra grenar av sjukvården. Främst skulle reservläkarna kunna

medföra en värdefull förstärkning av den personella epidemiberedskapen.

Då denna f. n. helt bygger på läkarnas frivilliga deltagande, skulle otvivelaktigt

bättre garantier skapas i fråga om läkarvårdens ombesörjande vid

svårare epidemier, därest reservläkarna stode till förfogande även inom

epidemivården såsom en sista reserv. Dessa läkare borde i så fall kunna

förordnas icke blott att såsom extra läkare biträda i öppen sjukvård vid

epidemier utan även att tjänstgöra i sluten epidemivård vid trängande behov.

Vid enstaka tillfällen har styrelsen icke kunnat anskaffa kompetent vikarie

på lasarettsläkartjänst vid smärre lasarett, där underläkare med erforderlig

kompetens ej funnits att tillgå. I en dylik situation, som dock icke

torde komma att inträffa ofta, skulle förhandenvaron av en civil reservläkarkår

ge styrelsen ökade möjligheter att förordna lämplig läkare till

tjänstgöring såsom vikarie å ifrågavarande tjänster.

Sammanfattningsvis bör det alltså åligga reservläkare att, på förordnande

av medicinalstyrelsen, uppehålla tjänst såsom provinsialläkare eller

att biträda såsom extra läkare inom den civila öppna sjukvården. Därjämte

bör reservläkare vara skyldig att, då förefintligt behov av läkare icke kan på

annat sätt tillgodoses, tjänstgöra på epidemivårdanstalt eller undantagsvis

på lasarett eller sjukstuga.

För anställning såsom reservläkare bör fordras att vederbörande är legitimerad

läkare eller av Kungl. Maj it erhållit särskilt tillstånd att inom riket

utöva läkarkonsten.

Anställning som civil reservläkare bör ske medelst kontrakt för viss lid, i

regel för en tid av tre år i sänder. Dock anser styrelsen, att bestämmelserna

om reservläkare icke bör innehålla uttrycklig föreskrift i sistnämnda hänseende,

emedan det stundom torde komma att bli önskvärt, att styrelsen

kan anställa dylika läkare för annan tidsperiod. Ledig befattning bör i vanlig

ordning kungöras med föreläggande av tre veckors ansökningstid.

Reservläkare bör vara skyldig att årligen på av medicinalstyrelsen föreskriven

tid tjänstgöra under högst 60 dagar. Tjänstgöringsskyldighet mot
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kunr/l. Maj:ts proposition nr 128 år 1956

svarande flera i kontraktstiden ingående år bör efter överenskommelse

kunna fullgöras under ett och samma år.

Medicinalstyrelsen föreslår, att till en början försöksvis anställes trettio

civila reservläkare, vilket med en tjänstgöringsskyldighet för läkarna om

två månader per år skulle ge styrelsen möjlighet att förfoga över 60 tjänstgöringsmånader

årligen. Ifrågavarande tjänstgöringstid täcker visserligen

icke på långt när behovet men torde dock vara tillräcklig för att avhjälpa

de svåraste missförhållandena.

Till dem som antagits såsom civila reservläkare, bör utgå arvode med

samma belopp som det för bataljonsläkare vid fältläkarkåren fastställda,

nämligen f. n. — inklusive särskilda tillägg — 6 444 kronor för år. Till

bataljonsläkai na utgår dessutom under den aktiva tjänstgöringstiden

tjänstgöringspengar med 10 kronor per dag vid tjänstgöring i hemorten och

eljest med 17 kronor per dag. Även de civila reservläkarna synes, i samband

med den aktiva tjänstgöringen, böra komma i åtnjutande av vissa

särskilda förmåner utöver årsarvodet. Här avses förekommande taxeinkomster,

resekostnads- och traktamentsersättning för resor till och från

tjänstgöringsorten m. in. Däremot bör förordnande såsom reservläkare icke

vara förenat med annan fast avlöningsförmån under tjänstgöringstiden,

exempelvis underläkarlön vid förordnande på epidemivårdanstalt. För resor

till och från tjänstgöringsort i samband med förordnande på tjänst, för

vilken landsting är huvudman, bör denne svara.

Beträffande reservläkare, som är anställd hos stad eller landsting, bör i

tillämpliga delar gälla av Kungl. Maj:t den 26 maj 1954 utfärdade bestämmelser

angående vissa förmåner vid vikariat å provinsialläkartjänst (viss

sjuklön, ersättning för pensionsavgifter och semesterdagar m. in.).

Medicinalstyrelsen utgår från att samma praxis, som f. n. tillämpas i

fråga om rätt att tillgodoräkna tjänstår vid framtida avgång från statlig

tjänst eller tjänst förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt för

tjänstgöringar av de slag som nu nämnts, skall äga tillämpning även där

dylik tjänstgöring fullgjorts av någon i egenskap av civil reservläkare.

Tjänstgöring, som fullgöres av sådan reservläkare, bör vidare i merithanseende

berättiga till tjänstårsberäkning lika med civila läkare i statens

tjänst.

Kostnaderna för anställande av civila reservläkare enligt det framlagda

förslaget skulle under budgetåret 1956/57 komma att uppgå till (30 X 6 444)

193 320 kronor eller i avrundat tal 195 000 kronor.

Yttranden

Statskontoret erinrar om att kommittén för översyn av hälso- och sjukvården

i riket har till uppgift bl. a. att pröva olika möjligheter att öka

tillströmningen till tjänsteläkarbanan. Utredningen har också att särskilt

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kunyl. Maj.ts proposition nr 128 år 1956

undersöka möjligheterna att underlätta utbyggnaden av läkarorganisationen

i Norrland. Med hänsyn härtill torde förevarande spörsmål böra upptagas

till prövning först i samband med ställningstagandet till utredningens förslag.

Vad gäller det av medicinalstyrelsen nu framlagda förslaget vill statskontoret

endast framhålla, att det föreslagna årsarvodet till reservläkarna

enligt ämbetsverkets mening är alltför högt i betraktande av läkarnas begränsade

tjänstgöringsskyldighet.

Statens lönenämnd vill, därest inrättande av ifrågavarande befattningar

är av behovet påkallat, icke motsätta sig de av medicinalstyrelsen föreslagna

löneförmånerna.

Försvarets sjukvårdsstyrelse, som i ärendet samrått med försvarsgrensöverläkarna,

har i princip intet att erinra mot det föreliggande förslaget

3in anställande av civila reservläkare.

Beträffande vissa detaljer i förslaget har arméöverläkaren i skrivelse till

sjukvårdsstyrelsen uttalat följande.

Medicinalstyrelsens förslag i fråga om avlöningsförmåner utgår från samma

årslön som gäller för bataljonsläkare vid fältläkarkåren men upptager

icke det dagarvode om 10 resp. 17 kronor, som tillkommer dessa. Min erfarenhet

beträffande inkallelser av sådana bataljonsläkare ger vid handen,

att det vore till stor fördel om dessa dagarvoden kunde utbytas mot tjänstgöringstraktamenten

enligt allmänna resereglementet och utredning om

ändring därhän pågår. Därför bör övervägas om icke de civila reservläkarna

i vissa fall bör åtnjuta sådant traktamente vid tjänstgöring utom bostadsorten.

Detta gäller främst läkare som beordras till tjänstgöring vid sinnessjukhus,

epidemisjukhus eller i arbete på fältet i samband med epidemier,

då vederbörande själva måste bestrida utgifter för förläggning och förplägnad.

För egen del ansluter sig styrelsen till de synpunkter, som kommit till

uttryck i nämnda uttalande, så mycket mera som ifrågavarande civila reservläkare

i likhet med bataljonsläkarna icke heller kan påräkna de med

verksamhet i den öppna sjukvården förenade extrainkomsterna.

Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket vitsordar den

synnerliga angelägenheten av att åtgärder snarast vidtages för att söka bemästra

de i medicinalstyrelsens framställning omnämnda svårigheterna.

Den civila läkarstipendiatinstilutionen är uppenbarligen intet att räkna

med och bör alltså kunna avskaffas. Medicinalstyrelsens förslag att ersätta

denna institution med en civil reservläkarkår synes i nuvarande läge innebära

en ändamålsenlig lösning. I vart fall synes förslaget väl värt att prövas.

Kommittén tillstyrker alltså varmt ett försök i enlighet med styrelsens

förslag.

Kommittén förutsätter, att man vid rekryteringspropagandan för reservläkarkåren

i första hand vänder sig till de läkare, som icke innehar sådana

nyckelpositioner, att de under sin reservläkartjänstgöring oundgängligen

behöver ersättas av lika kvalificerade läkare. Vidare förutsätter kommittén,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1956

att i fråga om de samtidigt hos annan huvudman anställda civila reservläkarna

sådan kontakt kommer att föreligga med huvudmännen, att olägenheterna

av att ifrågavarande läkare lämnar sitt vanliga arbete för att tjänstgöra

som reservläkare blir så små som möjligt. Då såväl anställandet av de

civila reservläkarna som deras inkallande avses skola omhänderhas av medicinalstyrelsen,

torde erforderliga garantier i angivna hänseenden föreligga.

Svenska landstingsförbundets styrelse framhåller, att rådande brist på

läkare lägger betydande hinder i vägen vid anskaffande av vikarier under

ordinarie läkares ledigheter, sjukdom, semester o. d. Detta gäller icke endast

provinsialläkarväsendet utan även de mindre sjukhusen. Särskilt

accentuerade är svårigheterna i övre Norrland. Någon varaktig förbättring

av förhållandena kan icke motses, förrän läkartillgången blir mera tillfredsställande.

Medicinalstyrelsens nu framlagda förslag för att lösa vikariefrågan för

främst provinsialläkarna synes i och för sig välmotiverat och ägnat att underlätta

anskaffningen av vikarier. Förbundsstyrelsen kan alltså i princip

tillstyrka förslaget.

Frågan om provinsialläkarväsendets framtida organisation ligger f. n. i

stöpsleven. Därest de överväganden, som kommittén för översyn av hälsooch

sjukvårdens organisation nu gör, skulle leda till ett ändrat huvudmannaskap

för provinsialläkarväsendet, kommer förevarande fråga i viss

mån i annat läge. Behovet att säkra tillgången till vikarier kommer dock,

som av det anförda framgår, att kvarstå oförändrat ännu under lång tid.

Möjligen kan i dylikt fall vissa modifieringar beträffande finanseringen bli

påkallade. Denna omständighet bör dock enligt styrelsens mening ej utgöra

hinder för att det nu föreliggande förslaget realiseras.

Medicinalstyrelsen har icke närmare ingått på hur reservläkarkåren skall

rekryteras. Oundgängligt synes vara, att läkare, som redan har tjänster,

kommer att knytas till kåren. Man får därför vara försiktig, så att man ej

genom inrättande av denna kår visserligen löser vikariefrågan för provinsialläkarna

men skapar svårigheter på andra områden, t. ex. för sjukhusen.

Med hänsyn till den knappa läkartillgången vid landstingens sjukhus förutsätter

förbundsstyrelsen, att rekryteringen till reservläkarkåren företrädesvis

sker bland andra läkarkategorier och att uttagningen till tjänstgöring

sker med beaktande av den ordinarie tjänstens krav.

Mot medicinalstyrelsens förslag beträffande läkarnas tjänstgöringsskyldighet

och anställningsförhållanden har styrelsen intet att erinra. Ej heller

förslaget om dessa läkares utnyttjande föranleder några invändningar från

styrelsens sida.

Svenska stadsförbundets sjukvårdsdelegation är väl medveten om medicinalstyrelsens

svårigheter att i vissa fall rekrytera provinsialläkartjänster

liksom att anskaffa erforderliga vikarier å dylika tjänster. Orsakerna till

den föreliggande krissituationen är flera, vilka delegationen i detta samman
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 är 1956

hang saknar anledning att närmare beröra. Delegationen anser emellertid

angeläget framhålla, att jämväl övriga sjukvårdshuvudmän har betydande

svårigheter att rekrytera vissa för sjukvårdens behöriga bedrivande erforderliga

tjänster. Den väg medicinalstyrelsen för sin del valt synes vara en

nödlösning, som inger starka principiella betänkligheter.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter och det samråd, som i ärendet

ägt rum med huvudmannarådet och Sveriges läkarförbund, anser sig

delegationen dock icke kunna motsätta sig förslagets genomförande. Därvid

förutsätter delegationen, att — enär det torde vara fråga om en försöksverksamhet

— någon utökning av antalet reservläkare utöver föreslagna 30

icke medgives förrän medicinalstyrelsen redovisat erfarenheterna av verksamheten

och huvudmännens organisationer beretts tillfälle att framföra

sina synpunkter i frågan. Man torde nämligen icke kunna bortse från att

de föreslagna åtgärderna att trygga tillgången på läkare till statliga läkartjänster

kan få vissa menliga konsekvenser, särskilt på löneområdet, för

sjukvårdens övriga huvudmän. Den ekonomiska gottgörelse, som enligt förslaget

skall tillkomma reservläkare, som anlitas såsom provinsialläkare,

synes i jämförelse med vad som gäller för likvärdiga arbetsuppgifter hos övriga

huvudmän vara betydande.

Delegationen anser sig med hänsyn till nu anförda synpunkter sakna anledning

att närmare yttra sig över detaljutformningen av det föreliggande

förslaget.

Sveriges läkarförbund har icke något att erinra mot medicinalstyrelsens

förslag.

Departementschefen

Ända sedan början av 1900-talet har medel ställts till medicinalstyrelsens

förfogande för att möjliggöra anställandet av ett visst antal s. k. civila

läkarstipendiater. Avsikten härmed var att söka skapa en reserv av läkare

för tjänstgöring inom den civila sjukvården. Anställningstiden var för stipendiat

av första klassen från ett till tre år samt för stipendiat av andra

klassen tre månader med möjlighet för medicinalstyrelsen att i lörra fallet

reducera den årliga tjänstgöringsskyldigheten till elva månader. Betydande

rekryleringssvårigheter har emellertid visat sig föreligga inom den civila

läkarstipendiatorganisationen. Sedan budgetaret 1947/48 har sålunda den

för ändamålet under förslagsanslaget till förste provinsialläkare och provinsialläkare

in. fl.: avlöningar upptagna delposten icke tagits i anspråk.

Posten har därför fr. o. m. budgetåret 1951/52 upptagits med ett allenast

formellt beräknat belopp om 100 kronor.

Medicinalstyrelsens nu framlagda förslag innebär, att en civil reservläkarkår,

närmast efter mönster av bataljonsläkarna vid fältläkarkåren, skulle

tillskapas. Huvudsyftet med denna kår skulle vara alt ställa ett antal läkare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1956

till medicinalstyrelsens disposition för förordnanden såsom vikarier på

provinsialläkartjänster. Enligt styrelsens mening skulle en sådan kår kunna

bli av stort värde också för andra grenar av sjukvården, främst epidemivård

men även lasarettsvård in. m.

Vid min anmälan i årets statsverksproposition av anslaget till förste provinsialläkare

och provinsialläkare in. fl.: avlöningar framhöll jag, att antalet

provinsialläkartjänster, som den 1 december 1955 icke hade ordinarie innehavare,

uppgick till 40, varav dock 13 var blockerade. I detta sammanhang

har, liksom i det följande, icke medräknats s. k. rutinlediga distrikt. Enligt

vad jag sedermera inhämtat från medicinalstyrelsen uppgick antalet provinsialläkartjänster

utan innehavare räknat per den 1 mars 1956 till 51.

Antalet vakanta tjänster har under nämnda tremånadersperiod sålunda

ökat med elva. I det alldeles övervägande antalet fall uppehölls dock de

vakanta tjänsterna av svenska eller utländska vikarier. Av de nämnda 51

tjänster uppehölls sålunda 23 av utländska och 17 av svenska vikarier.

Antalet s. k. dubbelförordnanden, d. v. s. förordnande för provinsialläkare

i ett angränsande distrikt att bestrida sjukvården jämväl i det lediga

distriktet, uppgick alltså till sammanlagt (51 — 23—17) 11, vilket innebär

en reducering med ett dubbelförordnande i förhållande till läget den

1 december 1955. I åtskilliga av de distrikt, där dubbelförordnanden meddelats,

saknas emellertid bostad och mottagningslokal, varför vikarie knappast

kunnat anslällas. Antalet utländska vikarier ökade under förenämnda

tid med 9 och antalet svenska med 3. Situationen har sålunda i stort

sett bibehållit sig oförändrad under ifrågavarande tidsperiod. Svårigheter

föreligger emellertid att få tillräckligt antal vikarier såväl på nämnda vakanta

tjänster som vid provinsialläkares semestrar och andra ledigheter.

Framförallt under sommarmånaderna uppstår regelbundet stora svårigheter

att lösa vikariefrågan. Särskilt framträdande har svårigheterna visat

sig vara i de fyra nordligaste länen, där under budgetåret 1954/55 dubbelförordnanden

om längre varaktighet än 15 dagar meddelats under en sammanlagd

tid av icke mindre än 131 månader. Någon verklig förbättring i

dessa hänseenden synes icke vara att vänta, förrän läkartillgången blivit

väsentligt mera tillfredsställande än vad nu är fallet.

Det förslag till åtgärder som medicinalstyrelsen nu framlagt synes därför

böra försöksvis prövas. I avbidan på erfarenheter av verksamheten och dess

omfattning synes emellertid den föreslagna reservläkarkåren böra i viss

mån begränsas. Jag förordar, att medicinalstyrelsen bemyndigas att under

nästa budgetår anställa cirka It) reservläkare. Tjänstgöringsskyldigheten

bör såsom medicinalstyrelsen föreslagit utgöra 60 dagar årligen men anställningstiden

synes tills vidare böra begränsas från tre till högst två år. Huvudsyftet

med anställningen bör vara att vederbörande reservläkare åtager sig

att på förordnande av medicinalstyrelsen tjänstgöra såsom provinsialläkare

eller eljest inom den civila öppna sjukvården. I anslutning till vad medicinal
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 är 1956 9

styrelsen anfört om tjänstgöring vid epidemivårdanstalt vill jag erinra om

den cirkulärskrivelse till samtliga epideminämnder i riket med riktlinjer

för en effektivisering av epidemiberedskapen, vilken av medicinalstyrelsen

utfärdats med stöd av Kungl. Majrts den 18 juni 1954 lämnade bemyndigande.

De åtgärder, som alltjämt kan anses erforderliga för att uppnå en

tillfredsställande personell epidemiberedskap, bör även i fortsättningen vidtagas

med utgångspunkt från i cirkuläret angivna riktlinjer och sålunda

icke bygga på den reservläkarkår, som eventuellt kan komma att stå till

medicinalstyrelsens förfogande. Något formellt hinder att i undantagsfall

förordna reservläkare att tjänstgöra även inom den slutna epidemivården

synes dock ej böra föreligga.

Jag vill vidare i detta sammanhang framhålla angelägenheten av alt medicinalstyrelsen

före anställning av reservläkare i förekommande fall samråder

med vederbörande sjukvårdshuvudman för att såvitt möjligt undanröja

eller minska de olägenheter, som ett ianspråk tagande av vissa läkare

kan komma att innebära.

Ersättningen till reservläkare torde böra utgå — förutom i form av

taxeinkomster in. in. — med ett fast årligt arvode. Detta arvode synes

emellertid, med hänsyn bl. a. till de övriga förmåner, som konmier att bli

förenade med anställningen, böra begränsas till 5 000 kronor per år.

I övrigt torde det böra ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de närmare

bestämmelser rörande försöksverksamheten, som kan konnna att erfordras.

Kostnaderna för verksamheten torde i enlighet härmed kunna beräknas

till för årsarvodena omkring (10 X 5 000) 50 000 kronor och för övriga utgifter,

som bör bestridas av statsmedel, till omkring 5 000 kronor. För ändamålet

torde böra anvisas ett särskilt förslagsanslag om (50 000 + 5 000)

55 000 kronor.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Anställande av civila reservläkare för budgetåret

1956/57 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

55 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans

Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Bert A. Edberg

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 128

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:228 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts fnoposition angående inrättande av en civil reservläkarkår. a1 i texten
  2. SU 1956:93 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en civil reservläkarkår. s. 16 i texten