Sök i Ratio Lex

Angående anslag till förvaliningsbgggnad för vattenfallsstyrelsen

1956-03-16 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:130, Angående anslag till förvaliningsbgggnad för vattenfallsstyrelsen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1956

1

Nr 130

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till förvaliningsbgggnad

för vattenfallsstyrelsen; given Stockholms

slott den 16 mars 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att till inköp av mark för en tillämnad förvaltningsbyggnad

för vattenfallsstyrelsen vid Råcksta i Stockholm skall anvisas

5 milj. kr. på tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1955/56. Därjämte

äskas för budgetåret 1956/57 ett anslag av 2 milj. kr. till förberedelsearbeten

för förvaltningsbyggnaden.

1 Rihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr ISO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1956

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 16 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

I skrivelse den 8 november 1955 föreslog vattenfallsstyrelsen, att en ny förvaltningsbyggnad

för styrelsen skulle uppföras i Råcksta inom Stockholms

stad. För detta ändamål hemställde styrelsen att 7 milj. kr. måtte anvisas,

varav 5 milj. kr. avsåg inköp av mark och borde uppföras på tilläggsstat för

budgetåret 1955/56.

I ärendet inhämtades yttranden från byggnadsstyrelsen, bostad sstyrelsen

och arbetsmarknadsstyrelsen. Sistnämnda myndighet ansåg möjligheterna

att förlägga förvaltningsbyggnaden till ort utanför Stor-Stockholm böra närmare

undersökas, innan ärendet slutligt avgjordes.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande uppdrog jag den 21 december

1955 åt expeditionschefen i handelsdepartementet Yngve Söderlund att i

samråd med vattenfallsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen skyndsamt

utreda frågan, huruvida vattenfallsstyrelsen lämpligen borde förläggas till

annan ort än Stockholm. I avbidan på utredningsmannens förslag och de

ställningstaganden, som detta kunde ge anledning till, uppfördes anslag för

ifrågavarande förvaltningsbyggnad i årets statsverksproposition (bil. 27

p. 5) med allenast ett preliminärt beräknat belopp; för ändamålet upptogs

2 milj. kr.

Sedan utredningsmannen med skrivelse den 3 mars 1956 avlämnat sitt

betänkande i ämnet, anhåller jag nu att få taga upp frågan om vattenfallsstyrelsens

ämbetsbyggnad till behandling.

Vattenfallsstyrelsens framställning

I den inledningsvis nämnda skrivelsen anför vattenfallsstyrelsen, att dess

personal i Stockholm successivt tillväxt i antal i samband med kraftverks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1956

3

rörelsens expansion och f. n. uppgår till ca 1 800 personer. Styrelsens centrala

lokaler i kvarteret Björnen rynnner ca 1 050 personer och har sedan

lång tid tillbaka varit otillräckliga. Sedan mitten av 1940-talet har styrelsen

nödgats i allt större omfattning anskaffa kontorslokaler på andra håll.

F. n. har styrelsen dylika lokaler på icke mindre än 28 ställen i vitt skilda

stadsdelar, t. ex. Hammarby, Johanneshov, Kärrtorp, Blackeberg och Vällingby.

Det är givet att denna splittring i hög grad komplicerar och tynger

arbetet och minskar effektiviteten. Lokalhyrorna och erforderlig budsändning

etc. medför dessutom avsevärda kostnader. Det är därför nödvändigt,

att vattenfallsstyrelsen inom en snar framtid får möjlighet att åter samla

personalen i Stockholm i en gemensam förvaltningsbyggnad. Trots ansträngningar

att begränsa nyanställningarna och att decentralisera vissa

delar av verksamheten till lokalförvaltningarna beräknas personalen i Stockholm

komma att öka till uppemot 2 209 personer vid den tidpunkt omkring

år 1959, då en ny förvaltningsbyggnad kan vara färdig för inflyttning.

Sedan tidigare planer på en ny förvaltningsbyggnad å Mariebergsområdet

visat sig icke kunna realiseras, har förslag framkommit om att förlägga

byggnaden till ett av Stockholms stad disponerat område i Råcksta invid

den näst sista stationen på tunnelbanan till Vällingby. Området, som

omfattar ca 85 900 kvadratmeter, ger gott utrymme för den byggnad, som

erfordras, och erbjuder också tillräcklig plats för framtida utvidgning. För

att gälla en förvaltningsbyggnad för ett centralt verk blir avståndet från

huvudstadens centrum osedvanligt långt, men kommunikationerna kommer

att vara förhållandevis goda på grund av belägenheten alldeles intill

en tunnelbanestation.

Mellan styrelsen och representanter för Stockholms stad har — med förbehåll

för Kungl. Maj :ts och stadsfullmäktiges godkännande — träffats ett

köpeavtal, enligt vilket staden till vattenfallsstyrelsen försäljer sagda område

för 5 000 000 kr. Denna summa motsvarar ett pris av 58 kr. per kvadratmeter

tomtyta. Räknat på våningsytan vid full exploatering innebär priset

ungefär 50 kr. per kvadratmeter. Dessa priser överensstämmer i stort

sett med den taxa för tomträttsavgälder, som Stockholms stad tillämpar

i ifrågavarande stadsdelar, och får enligt styrelsen anses godtagbara.

Styrelsen framhåller, att staden enligt avtalet skall på flera sätt medxerka

till att ett utnyttjande av området för vattenfallsstyrelsens räkning skall

ställa sig förmånligt. Staden skall således medverka till eventuellt erforderliga

stadsplaneändringar samt till anordnande av parkeringsplatser. Vidare

skall staden medge viss förtursrätt för styrelsens personal till bostäder

i nuvarande och blivande bostadsområden i grannskapet av den nya byggnaden.

Värme för byggnaden skall erhållas från stadens blivande värmeverk

i Hässelby.

För närmare kännedom om innehållet i köpeavtalet torde få hänvisas till

handlingarna.

Styrelsen anför fortsättningsvis, att planeringen av byggnaden påbörjats.

Någon detaljerad utformning jämte därpå baserade kostnadsberäkningar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1956

har ännu icke medhunnits. Styrelsen kommer att härutinnan framlägga ett

fullständigt förslag i samband med anslagsframställningen för budgetåret

1957/58.

I samband med inflyttningen i den nya förvaltningsbyggnaden kommer

styrelsen att friställa de nuvarande lokalerna i kvarteret Björnen — med

undantag för en mindre kontorsvåning, som behövs som replipunkt i stadens

centrum — och de övriga hyrda lokalerna. Enbart byggnaderna i kvarteret

Björnen torde inklusive tillhörande mark ha ett värde för staten av

20 ä 25 milj. kr. Skall nuvarande uppsplittring bestå, torde vattenfallsstyrelsens

årliga kostnader för kontorslokaler utanför kvarteret Björnen samt

för transporter, budsändning in. in. komma upp till minst 1 500 000 kr, i det

stadium, då verkets personal i Stockholm uppgår till 2 200 personer. Den

avgörande vinsten med ett sammanförande av lokalerna i en byggnad är

emellertid den betydande förenkling och effektivitetsökning för arbetet,

som kommer att ernås och som icke kan direkt beräknas. Värdet av den

torde vara väsentligt större än den nyssnämnda direkta kostnadsbesparingen.

Vid förhandlingarna med Stockholms stad har förutsatts snabbaste möjliga

genomförande av markförvärvet, och en tidig tillträdesdag är ur styrelsens

synpunkt förmånlig, varför helst för köpeskillingens erläggande bör

disponeras ett anslag om 5 milj. kr. på tilläggsstat för budgetåret 1955/56.

Tiden till och med budgetåret 1956/57 torde åtgå för att närmare utforma

byggnaden och utarbeta ritningar. Därjämte beräknas under nästa

budgetår arbetet med att iordningställa markområdet kunna påbörjas. För

angivna ändamål beräknas ett medelsbehov av 2 000 000 kr. Styrelsen hemställer

slutligen, att kostnaderna för förvaltningsbyggnaden icke skall inräknas

bland de ramreglerade investeringarna.

Remissyttrandena över vattenfallsstyrelséns framställning

Byggnadsstyrelsen, som utgår ifrån, att verkställda undersökningar inom

vattenfallsstyrelsen visat, att förvaltningsbyggnaden alltjämt måste lokaliseras

till Stor-Stockholm, har icke något att erinra mot en förläggning av

byggnaden till Råcksta. Styrelsen finner den överenskomna köpeskillingen

skälig, medan det för projektering in. in. beräknade beloppet förefaller styrelsen

högt.

Även bostadsstyrelsen vitsordar skäligheten av köpeskillingen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vid sitt ställningstagande haft uppmärksamheten

riktad på de problem, som Stockholms snabba tillväxt medför.

Tidigare har styrelsen i annat sammanhang framhållit, att en fortsatt kraftig

expansion av näringslivet i Stor-Stockholm kan medföra så allvarliga

samhällsproblem, att det kan bli nödvändigt vidtaga ytterligare åtgärder

för att begränsa företagsetablering i detta område. Mot bakgrunden härav

har styrelsen icke ansett sig på grundval av förebragt material kunna tillstyrka,

att den nya förvaltningsbyggnaden förlägges till Stockholmsområ
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1956

5

det. Innan slutlig ställning tages till frågan, bör enligt styrelsens mening

möjligheterna att förlägga förvaltningsbyggnaden till ort utanför Stor-StockIiolm

närmare undersökas.

Betänkandet rörande vattenfallsstyrelsens förläggning

Vid fullgörandet av det inledningsvis nämnda uppdraget att utreda frågan,

huruvida vattenfallsstyrelsen lämpligen bör förläggas till någon annan

ort än Stockholm, har utredningsmannen haft överläggningar med vattenfallsstyrelsen

och arbetsmarknadsstyrelsen. Under utredningens gång har

även företagsnämnden vid vattenfallsstyrelsen, samtliga personalorganisationer

vid statens vattenfallsverk, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

Svenska elverksföreningen och Svenska vattenkraftföreningen fått

framföra sina synpunkter.

Allmänna utgångspunkter

Utredningsmannen har till en början redogjort för vissa i tidigare sammanhang

och under utredningsarbetet framförda allmänna synpunkter på

frågan om ämbetsverks lokalisering ävensom en av arbetsmarknadsstyrelsen

lämnad redogörelse för befolkningsutvecklingen i Stor-Stockholm. I

dessa hänseenden torde få hänvisas till betänkandet.

Vidare har i betänkandet lämnats en orientering om vattenfallsverkets organisation,

personal och arbetsuppgifter. Av vad i dessa avseenden anföres

må här redovisas följande uppgifter rörande verkets personal.

De vid vattenfallsstyrelsen anställda uppgick den 1 oktober 1955 till omkring

2 120 personer, varav 1 610 män och 510 kvinnor. Av de anställda

tjänstgjorde 1 870 personer i Stockholm och 250 å annan ort. Huvudparten

av de i Stockholm tjänstgörande utgjordes av teknisk personal, nämligen

1 110 personer. Av dessa hade 890 teknisk examen. Bland den vid styrelsen

tjänstgörande ingenjörspersonalen fanns 210 civilingenjörer, 290 läroverksingenjörer

och 390 institutsingenjörer. Av civilingenjörerna var ungefär

hälften elektrotekniker samt de övriga väg- och vattenbyggare, mekanister

eller husbyggare.

Antalet av de vid statens vattenfallsverk — utom vattenfallsstyrelsen —

anställda utgjorde tillhopa 11 200, varav 3 250 tjänstemän och 7 950 arbetare.

Av tjänstemännen var 210 verksamma i Stockholm (40 på stationsmontageavdelningen,

70 vid stamlinjebyggnaderna och 100 tillhörande Älvkarleby

kraftverk).

Till ledning för bedömande av frågan om vattenfallsstyrelsens förläggning

till annan ort än Stockholm redovisas fortsättningsvis de synpunkter,

som under utredningsarbetet framförts från vattenfallsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen

in. fl. i fråga om förhållandena på förläggningsorten. I

detta hänseende råder i stort sett enighet om, att vid en utflyttning måste

såsom förläggningsort väljas en stad med omkring 50 000 invånare och att

staden bör ligga inom 20 mils avstånd från Stockholm.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1956

Förläggningsortens betydelse för personalrekryteringen

Vattenfallsstyrelsen påpekar bl. a., att styrelsen under senare år haft svåra

rekryteringsproblem, särskilt i fråga om den högre tekniska personalen,

främst civilingenjörerna. Medelanställningstiden för civilingenjörer, som

avgått före pensionsåldern, var år 1945 9 å 10 år men är nu 3 år. Vattenfallsverket

har f. n. en brist på omkring 65 civilingenjörer. En landsortsplacering

av styrelsen skulle komma att försvåra kontakten med arbetssökande,

vilket är betänkligt med hänsyn till föreliggande rekryteringssvårigheter.

Styrelsen anser, att en utflyttning skulle medföra en personalavgång

med minst 50 % och att särskilt den tekniska personalen skulle söka sig

andra anställningar. Även den kvinnliga personalen skulle visa en stor avgångsprocent.

Redan ett beslut om vattenfallsstyrelsens förflyttning skulle

med största sannolikhet medföra massavgång och i praktiken nyanställningsstopp

inom de känsligaste personalgrupperna, exempelvis biträdesgruppen.

Styrelsen anser det kunna ifrågasättas, om det finns någon ort i Sverige,

som skulle kunna ställa till styrelsens förfogande 200 å 300 tränade kvinnliga

tjänstemän.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller bl. a., att ett beslut om utflyttning

av vattenfallsstyrelsen från Stockholm torde beträffande den tekniska personalen

leda till en strävan i vissa fall att söka annan anställning i Stockholm.

I detta sammanhang måste emellertid beaktas, att vattenfallsstyrelsen

f. n. är i hög grad dominerande, då det gäller efterfrågan i Stockholm på

ingenjörer med kraftteknisk utbildning. Elektrotekniskt utbildade ingenjörer

torde därför ha relativt små möjligheter att erhålla annan lämplig anställning

i Stockholm. Även hos vattenfallsstyrelsen anställda ingenjörer

med väg- och vattenbyggnadsteknisk utbildning, vilka inte är inriktade på

huvudsakligen hus- eller vägbyggnadsfrågor, kommer sannolikt att stöta på

svårigheter, om de önskar övergå till annan tjänst i Stockholm. Maskintekniskt

utbildade ingenjörer kan förutsättas ha relativt lätt att övergå till annan

verksamhet utan att behöva flytta från Stockholm. Med hänsyn härtill

synes man kunna våga utgå från att avgången bland personal med ingenjörsutbildning

icke skall komma att bli av alltför betydande storleksordning.

Den brist på teknisk personal, som f. n. råder och som torde komma att

bestå under ganska lång tid, kommer enligt arbetsmarknadsstyrelsen att

medföra rekryteringssvårigheter vare sig vattenfallsstyrelsen är placerad i

Stockholm eller på annan ort. Sannolikt skulle dock en utflyttning av styrelsen

komma att under en övergångstid medföra ökade rekryteringssvårigheter.

På längre sikt torde emellertid dessa svårigheter troligen ej komma

att bestå.

\ ad gäller den kvinnliga personalen förmodar arbetsmarknadsstyrelsen,

att ett beslut om utflyttning skulle medföra stor avgång. Ganska stora möjligheter

skulle dock föreligga att besätta uppkomna vakanser i fråga om

lägre kvinnlig ''biträdespersonal. I den mån högre biträdestjänster blir vakanta,

kan det däremot bli svårare att för sådana tjänster anskaffa lämpligt

kvalificerade sökande. På längre sikt torde en placering av vattenfalls
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kangl. Maj:ts proposition nr 130 år 1956

styrelsen utanför Stockholm komma att leda till att styrelsen får bättre möjligheter

än f. n. att nyrekrytera biträdespersonal.

I likhet med vattenfallsstyrelsen finner företagsnämnden, personalorganisationerna,

Svenska vattenkraftföreningen och Svenska elverksföreningen

riskerna för en betydande personalavgång vara stora vid en utflyttning.

Nackdelarna för personalen synes icke uppvägas av fördelarna.

Personalorganisationerna har berett vattenfallsstyrelsens personal i Stockholm

tillfälle att skriftligen uttala sina synpunkter enligt ett utsänt frågeformulär,

vilket statistiskt behandlats.

Utredningsmannen har funnit redovisningen av den sålunda verkställda

opinionsundersökningen utvisa bl. a. följande rörande personalens inställning

till en förläggning av vattenfallsstyrelsen till ort högst 20 mil från

Stor-Stockholm.

Av de 1 487 tjänstemän, från vilka svar inkommit, har 590 (40 %) förklarat

sig komma att behålla sin anställning och flytta med till ny förläggningsort,

757 (51 %) sagt sig ämna sluta samt 140 (9 %) lämnat svaret

»vet inte».

Beträffande svarens fördelning efter utbildning framgår följande. Av

157 tillfrågade tjänstemän med civilingenjörsexamen har 62 (40 %) förklarat

sig skola sluta, 68 (43 %) sagt sig vilja kvarstå och 27 (17 % ) lämnat

frågan öppen. Av 226 läroverksingenjörer har 91 (40 %) sagt sig vilja

sluta, 119 (53 %) kvarstå och 16 (7 %) icke velat taga ställning. För institutingenjörerna

— 336 till antalet — är motsvarande siffror 138 (41 %),

155 (46 %) och 43 (13 %). Av de till övriga tekniska tjänstemän hänförliga

befattningshavarna, tillhopa 223, har 108 (48 %) förklarat sig ämna

sluta, 95 (43 %) kvarstå och 20 (9 %) icke uttalat sin mening. Vad angår

kamerala tjänstemän — inalles 350 personer — har flertalet eller 217

(62 %) sagt sig skola sluta, 110 (32 %) förklarat sig ämna kvarstå samt

23 (6 %) svarat »vet inte». Av övriga tjänstemän — 186 personer — har

icke mindre än 136 (73 %) uttalat sig för att sluta sin anställning, medan

39 (21 %) sagt sig ämna kvarstå och 11 (6 %) icke givit sin mening tillkänna.

Förläggningsortens betydelse för samarbetet med andra organ

Vattenfallsstyrelsen framhåller, att fullgörandet av verkets uppgifter i

hög grad kräver personliga kontakter mellan ledande representanter för å

ena sidan vattenfallsstyrelsen och dess olika byråer samt å andra sidan

utomstående organ och företag, såsom statliga ämbetsverk och institutioner,

leverantörer av anläggningsmateriel och driftförnödenheter, samkörande

kraftföretag inklusive regleringsföreningar m. m. samt större kundföretag.

En utflyttning av styrelsen till landsorten skulle försvåra dessa förbindelser.

Det rör sig härvid icke i första hand om en ökning av resekostnaderna utan

om större åtgång av arbetstid för resor, försening av ärendenas behandling

till följd av att resor icke kan arrangeras lika snabbt som sammanträffanden

mellan på samma ort befintliga, organ samt osmidigare och ogynnsammare

handläggning av arbetsuppgifterna, i den mån önskvärda person
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 130 år 1956

liga kontakter bortfaller, vilket allt innebär minskad effektivitet. Inhämtade

överslagsuppgifter rörande dels det antal utomstående organ och företag,

varmed vattenfallsstyrelsens olika byråer har kontakt, dels antalet åtföljande

personliga sammanträffanden per år, har givit följande summasiffror till

resultat.

Antal

Antal personliga sammanträt-

Statliga organ med säte i Stockholm • . . .

210

fanden per år

4 3001

Andra organ och företag med ledningen placerad i

Stockholm . • . . . •........ .

970

70001

1 Stockholm

11 300

Statliga organ i landsorten...........

180

800]

1 Landsorten

Andra organ och företag i landsorten . . • . . .

630

3 3001

4 100

En undersökning, huruvida och i vad mån dessa kontakter skulle kunna

ersättas med telesamtal, i det fall att styrelsen flyttar till en ort med helautomatisk

teleförbindelse med Stockholm, har givit till resultat, att detta

beräknas bli möjligt endast i liten utsträckning, bl. a. därför att flertalet av

de primäruppgifter, som ligger till grund för summasiffrorna, är baserade

på en bortrensning av sådana kontakter, som kan ske per telefon.

Vattenfallsstyrelsen har på utredningsmannens begäran lämnat närmare

redogörelser för styrelsens kontakter med utomstående organ. Av dessa beskrivningar

har utredningsmannen ansett sig kunna utläsa följande.

I anläggningsfrågor, som rör kraftstationer, sker kontakter med Kungl.

Maj :ts kansli och riksdagens utskott samt med ett antal andra myndigheter

medelst personliga sammanträffanden. I ett stort antal fall äger därvid

genomgång rum av kartor, planer, statistiska sammanställningar och

annat utredningsmaterial. Sådant material genomgås även vid personliga

sammanträffanden med representanter för privata kraftverk, industriföretag,

näringsorganisationer, naturvårdsorganisationer samt entreprenörer och

leverantörer. Inalles har angivits ett 30-tal exempel på kontakter av nu

nämnd art. Dessutom sker personliga sammanträffanden i mindre utsträckning

med representanter för andra myndigheter, varjämte kontakter förekommer

genom skriftväxling och telefonsamtal. Vid anläggningsarbeten, som

avser större transformatorstationer, förekommer en kontaktverksamhet av

i stort sett samma art och omfattning som den nyss angivna.

Vattenfallsstyrelsen har vidare framhållit bl. a., att en betydande del av

den tekniska utvecklingen försiggår förmedelst samarbetsorgan, forskningsoch

standardiseringskommittéer etc., i vilka olika intressenter och företag

är representerade. För styrelsen är det av stor betydelse att vara representerad

i sådana sammanhang, då därmed möjligheten att påverka utvecklingen

i en för styrelsen önskvärd riktning och utsikterna för ett fördelaktigt

utnyttjande av vunna resultat ökas. Vid en landsortsplacering skulle med

säkerhet styrelsens möjligheter härtill minska.

Styrelsen anser icke, att erforderliga kontakter skulle kunna upprätthållas

genom att ett avdelningskontor inrättas i Stockholm. Detta skulle av

praktiska skäl icke kunna bli representativt nog för att uppehålla styrelsens

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1956

kontakter i huvudstaden, eftersom det ej skulle kunna utrustas med erforderlig

sakkunskap och befogenheter. Kontakterna är nämligen så många

och skiftande och frågorna så besvärliga, att nödig sakkunskap måste hämtas

från de olika byråerna. Däremot räknar styrelsen redan vid Råckstaprojektet

med att en replipunkt behövs centralt i Stockholm, bestående av

en kontorsvåning för konferenser, överläggningar o. d.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför i detta sammanhang bl. a., att styrelsen

givetvis är medveten om att kontaktfrågorna är av den största betydelse

vid ett ställningstagande till frågan om lokalisering till annan ort än Stockholm.

Såsom arbetsmarknadsstyrelsen anfört i andra sammanhang synes

åtskilliga av de svårigheter vattenfallsstyrelsen anfört mot en förflyttning

vara av övergångskaraktär. Det är möjligt, att detta icke gäller kontaktsvårigheterna,

men den frågan kräver ett noggrannare studium och mera detaljerade

uppgifter. Vid bedömning av nu förevarande spörsmål bör man

icke bortse från att det är sannolikt, att den fortsatta tekniska utvecklingen

av televäsendet och andra kommunikationsmedel inom en icke alltför avlägsen

framtid kommer att nedbringa vissa av de svårigheter, som nu förefinnes.

Svenska vattenkraftföreningen och Svenska elverksföreningen anför, att

den enskilda och kommunala kraflindustrien, som i många olika hänseenden

— tekniskt och kommersiellt — har nära samarbete med vattenfallsstyrelsen,

efter en förflyttning icke kommer att få samma möjligheter som

nu att låta sina tjänstemän kombinera de besök, som av andra skäl göres

i Stockholm, med affärsbesök vid vattenfallsstyrelsen. Denna nödvändiga

kontakt med styrelsen måste sålunda, om en förflyttning av vattenfallsstyrelsen

sker, föranleda extra resor och extra tidsåtgång av stora mått.

Förläggningsortens betydelse för verksamheten

Vattenfallsstyrelsen anför bl. a. följande. Fullgörandet av vattenfallsverkets

arbetsuppgifter är f. n. och säkerligen för långa tider framåt så vanskligt

och liggande på gränsen för det genomförbara, att i stället för extra

störningar alla sådana underlättande åtgärder, som är möjliga, är motiverade.

Det måste räknas som oundvikligt, att en sådan störning som en utflyttning

skulle nedsätta de reella prestationerna. Konsekvenserna härav

blir antingen sämre läge för verkets kunder eller nödtvungen begränsning

av verksamheten, vilket medför försämrad kraftservice i landet. Begränsningen

av verksamheten kan dock i bästa fall kompenseras medelst ökad

aktivitet inom den enskilda sektorn av kraftförsörjningen.

Vattenfallsstyrelsen har vidare berört de direkta ekonomiska verkningarna

av eu förflyttning. Själva förvaltningsbyggnaden och tomten till denna

skulle möjligen bli något billigare än i Stockholm. Teoretiskt skulle lönekontot

kunna minska, om utflyttningen skedde till ort i lägre dyrortsgrupp.

Genom den ekonomiska kompensation, som säkerligen måste lämnas personalen.

skulle besparingen bli illusorisk och i stället eu kostnadsökning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1956

uppstå, ökat personalbehov på grund av lägre effektivitet, större resekostnader

m. m. skulle också medföra kostnadsökningar. Den utrustning för

överföring av mätvärden, kopplingsupplysningar m. m., som till en kostnad

av flera miljoner kronor anskaffats för förbindelser mellan kraftanläggningarna

och styrelsens kontrollrum i Stockholm, från vilket driften av

det samkörande riksnätet dirigeras, kommer att bli till stor del utan användning,

ifall kontrollrummet flyttas till annan plats, medan ytterligare

kostnader kommer att få nedläggas på motsvarande utrustning av det nya

kontrollrummet.

Vattenfallsstyrelsens farhågor för konsekvenserna av en utflyttning delas

av företagsnämnden och personalorganisationerna liksom av Svenska vattenkraftföreningen

och Svenska elverksföreningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller bl. a., att någon beräkning av de merkostnader,

som en utflyttning skulle medföra, icke föreligger. En sådan är

nära nog omöjlig att göra. Man bör emellertid strängt skilja mellan kostnadsökningar

av övergångskaraktär och mera permanenta kostnadsstegringar.

Arbetsmarknadsstyrelsen utgår ifrån, att de kostnader och försämringar,

som kan uppstå för personalen, skall bäras av staten och icke av den

enskilde befattningshavaren; detta medför en del kostnader av övergångsnatur

men leder icke till att löneläget på sikt blir högre på den nya förläggningsorten

än i Stockholm. På längre sikt bör man väl i stället kunna räkna

med att lönekostnaderna snarast blir lägre vid förläggning på annan ort

än Stockholm. Därtill kommer att omsättningen av arbetskraft sannolikt

blir mindre, vilket höjer effektiviteten och minskar utbildningskostnaderna.

Från riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållits, att

en förläggning till en mindre utsatt plats än någon av de tre största städerna

kan medföra vissa fördelar ur beredskapssynpunkt, men att dessa knappast

är så otvetydiga eller betydande, att de bör tillmätas någon mera avgörande

betydelse vid bedömningen av förläggningsfrågan. En förläggning

till de inre delarna av Stockholm bör dock om möjligt undvikas.

Utflyttning i etapper

Från arbetsmarknadsstyrelsen har framhålits, att med hänsyn främst till

den byggnadsverksamhet, som en förflyttning av vattenfallsstyrelsen förutsätter

på den nya förläggningsorten, en utflyttning icke torde kunna ske

på en gång utan måste beräknas få genomföras i etapper under en tidrymd

av tre till fem år.

Vattenfallsstyrelsen anför i anledning härav, att dess funktioner f. n. och

säkerligen för flera år framåt huvudsakligen är betingade av verkets an^äggningsverksamhet.

Detta yttrar sig däri, att övervägande delen av styrelsens

personal på ett eller annat sätt är sysselsatt med arbetsuppgifter, som

sammanhänger med nämnda verksamhet. Mest personal har också de båda

^y§8nadsbyråerna — alltså vattenbyggnadstekniska och elektrobyggnads
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1956

byrån. Dessa båda byråer torde icke kunna vara skilda från varandra under

särdeles lång tid utan sådant avbräck för anläggningsverksamheten, som

icke kan accepteras. Dessa byråer måste därför förutsättas flytta med huvudsakligen

hela sin personal inom högst två närliggande kalenderår. Utflyttningen

av dessa byråer drar med nödvändighet med sig utflyttning av

en del andra mindre byråer under samma period, exempelvis kanslibyrån,

juridiska byrån och vissa delar av driftbyrån och rationaliseringsavdelningen.

Då på grund av anläggningsverksamhetens betydelse generaldirektören

och överdirektören torde böra flytta med byggnadsbyråerna, följer därav att

bl. a. de avdelningar inom driftbyrån, som sysslar med kraftproduktionsfrågor,

och de avdelningar inom kommersiella byrån, som har hand om

kraftförsäljningsfrågor, skall komma med samtidigt. En etappvis skeende

utflyttning skulle kunna genomföras under en fyraårig flyttningsperiod.

Det visar sig dock, att en fullt lika fördelning på de olika åren är omöjlig.

Resultatet härav blir, att överflyttningen skulle omfatta 300 å 400 tjänstemän

under det första året, 600 å 700 under det andra året, 500 ä 600 under

det tredje året och 300 å 400 under det fjärde året.

Vid en utflyttning i etapper befarar vattenfallsstyrelsen, att tidpunkten

för flyttningen blir uppskjuten från 1959 å 1960 till långt in på 1960-talet.

Under tiden blir styrelsen nödsakad att fortsätta att arbeta med nuvarande

besvärliga splittring i Stockholm och även att skaffa ytterligare provisoriska

lokaler med hänsyn till den fortgående personalökningen.

Den omständighet, som enligt styrelsen allra mest gör en utsträckning av

flyttningen på flera år oacceptabel, är emellertid den effektivitetsminskning,

som kommer att uppstå under flyttningsperioden till följd av att på olika

arbetsuppgifter samarbetande avdelningar under långa tider blir placerade

på skilda orter. Härom anför styrelsen i huvudsak följande.

Vattenfallsstyrelsen har under de senaste åren varit tvungen att utnyttja

skilda lokaler i Stockholm och har därigenom erfarenheter av hur arbetsresultat

går ner vid en placering för sig av organ, som behöver samarbeta

med andra. En följd är åtskilligt dubbelarbete, därför att dels samordningen

mellan arbetena på olika håll försvåras, dels de erforderliga kontakterna

med beslutande instanser försämras. Vid en temporär placering av ett av

elektrobyggnadsbyråns konstruktionskontor i särskilda lokaler inträdde

trots oförändrad personalstyrka 30 % minskning i fråga om antalet färdigställda

rilningar.

Vidare är att beakta, att ett hjälpligt upprätthållande av förbindelserna

under flyttningstiden skulle komma att för åtskilliga tjänstemän medföra

ett omfattande resande mellan den nya förläggningsorten och Stockholm.

Detta kan icke undgå att minska arbetseffektiviteten, helst som det inträffar

samtidigt med den omläggning av kontakterna med utomstående organ

och företag, som landsortsförläggningen i och för sig framtvingar. Likaså

skulle det komma att vara högst besvärande, att verkschefen och åtskilliga

chefer för byråer och avdelningar under flyttningsperioden torde nödgas i

särskilt stor omfattning alternera mellan den nya förläggningsorten och

Stockholm med åtföljande minskad tillgänglighet för brådskande ärenden

o. d.

Även om personalen stannar i tjänst så gott som helt trots flyttningen,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1956

blir det ofrånkomligen en effektivitetsminskning, vars ogynnsamma verkningar

växer minst i proportion till flyttningsperiodens längd. En exakt kalkylering

är icke möjlig, men uppskattningsvis skulle den komma att snarare

överstiga än understiga 20 % i genomsnitt. Egentligen skulle motåtgärden

vara att utöka personalen. Den erforderliga personalutökningen jämte

tillkommande resekostnader m. m. torde väl då medföra en merutgift av

ea 5 milj. kr. per år.

Tanken på en dylik mer eller mindre temporär personalutökning är dock

blott teoretisk. I realiteten skulle den icke komma att vara möjlig, utan

effektivitetsminskningen skulle komma att gå ut över verkets reella prestationer,

närmast då anläggningsutbyggandet. Någon nämnvärd möjlighet att

som ersättning anlita entreprenörer för konstruktions- och byggnadsarbeten

kan icke påräknas, ty även för konsulterande firmor och entreprenadföretag

kommer de personella resurserna att vara begränsade vid de här förutsatta

förhållandena, att styrelsen skulle kunna i allt väsentligt behålla sin

personal trots utflyttningen. Det förhåller sig också så, att ett utförande av

arbetena genom entreprenörer ökar det sammanlagda behovet av sådan teknisk

personal, beträffande vilken tillgången är otillräcklig redan nu, i det

att de kompetenta kontrollanter, som beställaren måste ha, tillkommer utöver

vad själva utförandet kräver.

Måste åter den nedsatta prestationsförmågan få konsekvenser för verkets

möjlighet att klara sin andel av landets kraftförsörjning, framstår redan

nödvändigheten att fördela själva flyttningen på flera år som ett absolut

hinder för landsortsplaceringen i och för sig. Det räcker därvid med att risk

lör dylika följder föreligger och det är av mindre betydelse att angiva verkningarna

i kostnadsbelopp, då sådana icke kan bli fullt representativa för

realiteterna. Storleksordningen framgår av att 20 % nedsättning av den för

de närmaste åren avsedda utbyggnaden av vattenkraft, motsvarande årliga

tillskott om 850 milj. kWh per år i produktionsförmåga under normalt vattenår,

skulle ge en eftersläpning av ungefär 700 milj. kWh per år vid slutet

av en fyraårig flyttningstid, varefter åtskilliga år med endast successivt förbättrat

bristläge skulle krävas, innan det förlorade kan tas igen. Om en sådan

eftersläpning vid flyttningstidens slut sammanfaller med svår vattenbrist,

kan under det året kostnaden för ersättande ångkraft bli 30 å 50 milj. kr.,

såvida dylik kraft över huvud taget står till buds, så att icke i stället ransonering

erfordras med ur samhällelig synpunkt förmodligen större förlust.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför i denna del, att om beslut rörande lokaliseringsort

fattas under våren 1956, förvaltningsbyggnaden i dess helhet bör

med en försiktig beräkning vara färdig och bostäder för hela personalen finnas

tillgängliga 1961—1962. — Det är icke en nödvändig förutsättning, att

överflyttningen sker med samma antal personer varje år. Den teoretiska

utflyttningsplan vattenfallsstyrelsen presenterat liksom även utflyttningsperiodens

längd — 4 år — är acceptabel.

Arbetsmarknadsstyrelsen understryker, att övergångstidens svårigheter

kan mildras genom ökat anlitande av entreprenörer. I praktiken skulle ett

sadant förfarande kunna få samma effekt som en förlängd utflyttningsperiod.

Allteftersom arbetsstyrkan på den nya orten utbygges, återföres arbetena

till vattenfallsstyrelsen, och slutresultatet blir det ur allmän lokaliseringssynpunkt

önskade.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1956

13

Myndigheternas ställningstaganden

Vattenfallsstyrelsen avstyrker bestämt, att styrelsen förlägges till annan

ort än Stockholm. En utflyttning av styrelsen skulle nämligen medföra så

allvarliga konsekvenser för styrelsens verksamhet, att nära nog ett katastrofläge

skulle uppstå med därav följande betydande skadeverkningar för landets

kraftförsörjning. — I vattenfallsstyrelsens ställningstagande instämmer

de personalorganisationer och enskilda organisationer, som hörts av

utredningsmannen.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner från lokaliseringspolitiska synpunkter

starka skäl tala för en förläggning av vattenfallsstyrelsen till annan ort än

Stockholm och vill livligt tillstyrka en sådan och följaktligen avstyrka den

av vattenfallsstyrelsen föreslagna förläggningen till Råcksta. De svårigheter,

som angivits såsom skäl mot en förflyttning från Stockholmsområdet, synes

till väsentlig del vara av övergångskaraktär och icke av sådan storleksordning,

att de omöjliggör en förläggning av vattenfallsstyrelsen till annan ort.

Utredningsmannens synpunkter och ställningstagande

En bedömning av frågan om vattenfallsstyrelsen lämpligen bör förläggas

till ort utanför Stockholm bör enligt utredningsmannen ske under hänsynstagande

till den allmänna lokaliseringspolitiken och till andra på frågan inverkande

omständigheter, främst de verkningar en förflyttning kan antagas

få för fullgörandet av de arbetsuppgifter, som åvilar styrelsen.

Vattenfallsstyrelsen har i sin egenskap av styrelse för statens vattenfallsverk

att leda verksamheten vid olika lokala förvaltningar, mestadels belägna

i landets mellersta och norra delar. I likhet med vattenfallsstyrelsen är två

centrala avdelningar inom vattenfallsverket, nämligen stationsmontageavdelningen

och stamlinjebyggnaderna, förlagda till Stockholm. Med hänsyn till

den arbetsgemenskap, som finns mellan styrelsen och de båda nämnda avdelningarna,

bör vid en utflyttning av vattenfallsstyrelsen från Stockholm

även dessa avdelningar förflyttas och förläggas på samma ort som styrelsen.

En förläggning av vattenfallsstyrelsen och nämnda båda avdelningar till

någon annan ort än Stockholm berör direkt omkring 2 000 befattningshavare.

Det kan beräknas, att flertalet av befattningshavarna eller omkring

1 300 är gifta. Även om en del av personalen vid en utflyttning kan förutsättas

komma att lämna sin anställning hos styrelsen och stanna kvar i

Stockholm, är det enligt utredningsmannen uppenbart, att en utflyttning

måste anses medföra gynnsamma''verkningar, därest frågan bedömes ur sociala

lokaliseringspolitiska synpunkter. Särskilt gäller detta, om en samhällelig

lokaliseringspolitik anses böra inriktas på att hejda en ytterligare

tillväxt av Stockholm.

Vid en bedömning av lämpligheten av en utflyttning ur andra synpunkter

än de lokaliseringspolitiska synes till en början böra beaktas, vilka allmänna

förutsättningar, som bör vara uppfyllda i fråga om den förlägg
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1956

ningsort, som skall väljas. Härom anför utredningsmannen i huvudsak följande.

En utflyttning av den storleksordning och den art, det här är fråga om,

torde förutsätta, att byggnadsproduktionen på förläggningsorten kan ökas

med omkring 350 lägenheter årligen. För enbart tjänstemännens räkning

kommer att erfordras uppskattningsvis 1 300 nya lägenheter. Vidare erfordras

ett väl utbyggt skolväsende, innefattande såväl allmänt som tekniskt läroverk,

samt lasarett, kulturella institutioner av skilda slag, goda hotell samt

specialaffärer av olika slag. Rekrytering av kontorspersonal bör kunna ske

från förläggningsorten eller dess närmaste omgivning. Med hänsyn till dessa

förhållanden bör såsom förläggningsort väljas en stad med ett invånarantal

av omkring 50 000.

För att kunna fullgöra sin uppgift att leda verksamheten vid statens vattenfallsverk

är vattenfallsstyrelsen beroende av att förläggningsorten har

goda kommunikationer både med Stockholm och med andra delar av landet.

Med hänsyn till vikten av att samarbetet med i Stockholm verksamma organ

icke onödigtvis försvåras, torde förläggningsorten icke böra ligga alltför

långt från huvudstaden utan inom ett område, som begränsas av en cirkel

med omkring 20 mils radie. Förläggningsorten bör även ha helautomatiska

teleförbindelser.

En närmare undersökning torde ge vid handen, att det finnes städer i

mellersta Sverige, som kan tillgodose de krav, som sålunda bör ställas på

en förläggningsort för vattenfallsstyrelsen.

Utredningsmannen anser det uppenbart, att en byggnadsverksamhet av

angiven omfattning icke utan alldeles extraordinära åtgärder kan genomföras

inom sådan tid, att en utflyttning av vattenfallsstyrelsen kan ske på en

gång. Bl. a. med hänsyn härtill måste förutsättas, att en utflyttning måste

göras successivt under ett flertal år. Från nu angivna utgångspunkt synes

utflyttningstiden böra beräknas till omkring 4 år.

När det gäller att bedöma, vilka följder en utflyttning kan antagas medföra

för den av styrelsen bedrivna verksamheten, pekar utredningsmannen

främst på två faktorer, nämligen förläggningsortens betydelse för personalrekryteringen

och dess betydelse för styrelsens samarbete med andra statliga

organ samt med organisationer och enskilda. Med hänsyn till att förflyttningen

måste ske i etapper blir även samarbetet mellan verksledningen

och styrelsens olika avdelningar och byråer samt mellan dessa inbördes av

betydelse. Vid en bedömning av nu förevarande frågor synes jämväl böra

beaktas, att vattenfallsstyrelsens arbetsuppgifter väsentligen är av teknisk

och kommersiell art. Följderna av en förläggning av vattenfallsstyrelsen

till ort utanför Stockholm torde böra bedömas både i vad de hänför sig till

den fleråriga utflyttningstiden och till tiden därefter.

Beträffande först förläggningsortens betydelse för personalrekryteringen

anser utredningsmannen det klart framgå, att vissa av de nu hos vattenfallsstyrelsen

anställda befattningshavarna kommer att lämna sin anställning,

därest styrelsen förflyttas från Stockholm. Att på grundval av det

föreliggande utredningsmaterialet med någon större grad av tillförlitlighet

bedöma storleken av denna personalavgång är synnerligen vanskligt. Den
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1956

15

na synes nämligen vara avhängig av flera faktorer, som nu icke är kända,

såsom exempelvis valet av förläggningsort, läget på arbetsmarknaden, då

det blir känt att en utflyttning kommer att ske, och storleken av de ersättningar,

vilka kan komma att utgå till personal, som flyttar till den nya

förläggningsorten. Det kan emellertid antagas, att ett beslut om utflyttning

av vattenfallsstyrelsen kommer att medföra, att befattningshavare tillhörande

samtliga kategorier av de inom vattenfallsstyrelsen tjänstgörande i

ganska betydande omfattning kommer att lämna sin anställning. Det synes

vidare kunna förutses, att avgången kommer att bli särskilt stor i fråga

om kvinnlig kontorspersonal. Möjligheterna att under utflyttningstiden ersätta

den personal som avgår med nyanställd personal måste bedömas såsom

mycket begränsade. Det torde nämligen — i varje fall i ett arbetsmarknadsläge

som det nuvarande —■ möta svårigheter att i Stockholm rekrytera

tekniker och kontorspersonal för en tjänstgöring, som inom en

nära framtid kommer att förläggas till annan ort. Och en rekrytering på

den nya förläggningsorten för tjänstgöring i Stockholm synes icke kunna

ske i någon mera betydande omfattning under utflyttningstiden. Under utredningen

har från vattenfallsstyrelsen och personalsammanslutningarna

framhållits, att styrelsen f. n. lider brist på personal. Det torde icke råda

något tvivel om att svårigheterna att rekrytera personal kommer att väsentligen

öka under tiden för en förflyttning.

Det framstår likaledes såsom vanskligt att nu söka bedöma möjligheterna

för vattenfallsstyrelsen att rekrytera personal, sedan en utflyttning

till ny förläggningsort genomförts.

Bedömes dessa möjligheter på utredningsmaterialet och under antagande,

att nu gällande avlöningssystem bibehålies, synes möjligheterna att

rekrytera personal med teknisk utbildning, särskilt högre sådan, och mera

kvalificerad biträdespersonal i ett arbetsmarknadsläge sådant som det nuvarande

komma att vara mindre än om styrelsen kvarblivit i Stockholm.

Däremot kan antagas, att möjligheterna att rekrytera kvinnlig biträdespersonal

för mindre kvalificerade arbetsuppgifter kan komma att öka, förutsatt

att särskilda anordningar för utbildning av sådan personal vidtages på

förläggningsorten. En utflyttning av vattenfallsstyrelsen skulle troligen

medföra en minskad rörlighet i anställningsförhållandena, särskilt i fråga

om den kvinnliga biträdespersonalen. Nu angiven bedömning leder således

till att en förläggning av vattenfallsstyrelsen till annan ort än Stockholm

kan, sedan utflyttningen slutförts, väntas medföra såväl för- som nackdelar

vid rekrytering av personal. Därvid synes nackdelarna överväga, eftersom

de hänför sig till mera kvalificerad personal.

En i angivna hänseenden försvårad personalrekrytering måste uppenbarligen

i hög grad ogynnsamt påverka vattenfallsstyrelsens möjligheter

att fullgöra sina arbetsuppgifter, anför utredningsmannen.

Vad angår förläggningsortens betydelse för vattenfallsstyrelsens samarbete

med myndigheter, organisationer och enskilda framhåller utrednings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1956

mannen, att ett sådant samarbete f. n. förekommer i betydande utsträckning

med organ, som är förlagda till Stockholm. Det får anses ådagalagt,

att nämnda samarbete är av stor betydelse för den av styrelsen bedrivna

verksamheten. Samarbetet, som till mycket väsentlig del avser tekniska

frågor, fordrar för att rätt bedrivas personliga sammanträffanden i stor

omfattning, bl. a. till följd av att ritningar och annat skriftligt material

måste vara tillgängligt vid överläggningarna. Det synes vid sådant förhållande

berättigat utgå från att en förläggning av vattenfallsstyrelsen till annan

ort än Stockholm kommer att försvåra möjligheterna att upprätthålla

det erforderliga samarbetet med organ, som är förlagda till huvudstaden.

Det kommer sålunda att fordras resor i icke obetydlig omfattning, vilket

bl. a. medför tidsspillan och risk för försening vid ärendenas behandling.

I vilken utsträckning dessa nackdelar kan uppvägas av att samarbetet med

organ på platser utanför Stockholm underlättas, synes icke kunna bedömas

utan närmare undersökning, bl. a. med utgångspunkt från vilken förläggningsort,

som väljes. Då samarbetet med organ i huvudstaden torde

vara mer omfattande än det med de på andra orter förlagda, kan emellertid

antagas, att de fördelar, som kan vinnas, icke uppväger nackdelarna.

En betydande del av den tekniska utvecklingen försiggår inom samarbetsorgan

samt forsknings- och standardiseringskommittéer, i vilka tjänstemän

hos styrelsen är representerade. Vattenfallsstyrelsen har gjort gällande,

att en förläggning av styrelsen till ort utanför Stockholm skulle medföra,

att dylik representation minskade i omfattning. Denna verkan av en

förflyttning synes utredningsmannen icke kunna frånkännas beaktande vid

bedömningen av frågan.

Vad vid utredningen förekommit har givit utredningsmannen stöd för

uppfattningen, att den försämring av möjligheterna till samarbete, som

skulle följa med en förläggning av vattenfallsstyrelsen till ort utanför

Stockholm, skulle menligt påverka den av styrelsen bedrivna verksamheten.

Förutom nyss behandlade verkningar för samarbetet med andra organ,

vilka i allt väsentligt torde göra sig gällande även sedan förflyttningen genomförts,

kommer en successiv utflyttning att påverka det samarbete, som

förekommer mellan verksledningen vid vattenfallsstyrelsen och dess olika

avdelningar och byråer samt mellan dessa inbördes. Utförandet av de arbetsuppgifter,

som sammanhänger med styrelsens anläggningsverksamhet

och handläggning av driftfrågor, är i betydande grad avhängigt av att ett

nära samarbete mellan verksledningen och styrelsens olika enheter samt

mellan dessa inbördes kan åvägabringas. I vilken utsträckning det sålunda

nödvändiga samarbetet måste ske genom personliga sammanträffanden har

icke närmare ådagalagts, men det torde kunna antagas, att vad härutinnan

förekommit beträffande samarbetet mellan styrelsen och andra organ i icke

obetydlig mån gäller även nu förevarande samarbete, som likaledes huvudsakligen

är av teknisk art. En successiv utflyttning av vattenfallsstyrelsen

från Stockholm synes enligt utredningsmannen under den tid förflytt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kunyl. Maj:ts proposition nr 130 ur 1956

ingen pågår komma att medföra betydande svårigheter att upprätthålla de

kontakter, som för verksamhetens bedrivande erfordras inom styrelsen,

och sålunda vara till påtagligt men för verksamheten.

Vad härefter angår de konsekvenser av ekonomisk natur, som skulle

uppkomma med en utflyttning, möter det stora svårigheter alt med stöd av

nu kända förhållanden göra några mera bestämda uttalanden härom. Allmänt

framhåller utredningsmannen, att en förflyttning skulle medföra vissa

engångskostnader för flyttning av styrelsens kontrollrum, inventarier,

arkivalier in. in. samt för flyttningsersättningar till personal. Kompensation

för ökade levnadsomkostnader under en övergångstid synes i viss utsträckning

böra utgå till personal, som följer med till den nya förläggningsorten.

Vidare torde en förläggning till annan ort än Stockholm komma att

medföra ökade årliga kostnader för tjänsteresor och för telefonsamtal. Det

kan vidare ej uteslutas, att kostnader kommer att uppstå till följd av att

en förläggning till annan ort föranleder en utökning av personalen utöver

vad som varit erforderligt, därest styrelsen kvarblivit i Stockholm. Å andra

sidan kan i fråga om engångskostnaderna en utgiftsminskning antagas ske,

då kostnaderna för eu förvaltningsbyggnad på annan ort troligen bli lägre

än för motsvarande byggnad i Stockholm. Vad gäller de årliga kostnaderna

kan förutses, alt löneutgifterna till följd av dyrortsgrupperingen kommer

att minska vid en förläggning till ort utanför Stockholm, därest utflyttningen

icke föranleder, att antalet befattningshavare måste ökas. Emellertid

torde de direkta ekonomiska verkningarna för vattenfallsstyrelsen av en

förläggning till annan ort än Stockholm, särskilt med beaktande av att statens

vattenfallsverks driftskostnader för innevarande budgetår beräknats

till 220 milj. kr., icke vara av den storleksordningen, att de bör tillmätas

någon mera avgörande betydelse vid bedömningen av den fråga, utredningen

avser.

Ej heller torde enligt utredningsmannen beredskapssynpunkter på något

mera avgörande sätt påverka bedömningen av frågan om vattenfallsstyrelsens

förläggning i fredstid.

Av de övriga synpunkter på frågan om vattenfallsstyrelsens förläggning,

som framkommit under utredningen, nämner utredningsmannen, att personalorganisationerna

givit uttryck för den uppfattningen, att eu förflyttning

av styrelsen från Stockholm innebär ett mycket stort ingrepp i tjänstemännens

och deras familjemedlemmars livsföring.

Avslutningsvis understryker utredningsmannen, att eu bedömning av

de nackdelar, som kan vara förenade med eu förläggning av vattenfallsstyrelsen

till annan ort än Stockholm, hör ske under hänsynstagande till den

betydelse den av vattenfallsstyrelsen bedrivna verksamheten har för landets

kraftförsörjning.

Utredningsmannen framhåller sammanfattningsvis som sin mening, alt

även om det ur allmänna lokaliseringspolitiska synpunkter kan anses 1''ram
''Z

llihang till riksdagens protokoll 1956. I samt. Nr iso

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts /jropusitiun nr 130 är lilöti

stå såsom angeläget, att vattenfallsstyrelsen förlägges till någon annan ort

än Stockholm, en dylik förläggning, särskilt med hänsyn till att den förutsätter

en utflyttning under ett flertal år, måste anses medföra sådana nackdelar

för den av styrelsen bedrivna verksamheten, att den icke lämpligen

hör ske.

Departementschefen

Vattenfallsstyrelsen har i sin skrivelse framhållit, att de stigande anspråken

på elektrisk kraft föranlett eu snabb ökning av utbyggnadsverksamhcten.

Den härav förorsakade stegringen av arbetsuppgifterna har medfört eu

ansvällning av vattenfallsverkets personal i Stockholm. Styrelsens centrala

lokaler har därigenom blivit helt otillräckliga. F. n. har styrelsen lokaler

på inte mindre än 28 ställen i vilt skilda delar av Stockholm. Denna splittring

komplicerar och tynger arbetet i hög grad och minskar effektiviteten.

Lokalhyror och erforderlig budsändning medför dessutom avsevärda kostnader.

Styrelsen anser därför nödvändigt, att den inom en snar framtid får

möjlighet att återsamla personalen i Stockholm i en gemensam förvaltningsbyggnad.

Enligt vad jag under hand inhämtat från styrelsen torde kostnaden

för en ny sådan byggnad exklusive toantmark kunna preliminärt uppskattas

till storleksordningen 30 milj. kr.

Vattenfallsstyrelsen har i syfte att lösa markfrågan för en ny förvaltningsbyggnad

träffat avtal om inköp av ett tomtområde av Stockholms stad.

Markområdet är beläget i stadsdelen Råcksta och omfattar ca 85 900 kvadratmeter.

Den överenskomna köpeskillingen uppgår till 5 milj. kr. Köpeavtalet

har träffats under förutsättning, att detsamma godkännes av Stockholms

stadsfullmäktige senast den 1 januari 1956 och av Kungl. Maj:t före den 1

juli 1956. Stockholms stadsfullmäktige har den 19 december 1955 godkänt

köpeavtalet.

För projekteringsarbeten rörande ny förvaltningsbyggnad och för vissa

planeringsarbeten på tomtområdet har vattenfallsstyrelsen hemställt, att ell

belopp av 2 milj. kr. måtte anvisas för budgetåret 1956/57.

I remissyttrande över skrivelsen har arbetsmarknadsstyrelsen icke ansett

sig på grundval av då föreliggande material kunna tillstyrka, att den nya

lörvaltningsbyggnaden förlägges till Stockholmsområdet. Enligt styrelsens

mening borde möjligheterna att förlägga förvaltningsbyggnaden till ort utanför

Stor-Stockholm närmare undersökas.

Då jag i likhet med arbetsmarknadsstyrelsen ansett lokaliseringsfrågan

böra närmare prövas, har jag låtit en särskild tillkallad sakkunnig skyndsamt

utreda frågan om vattenfallsstyrelsens framtida förläggning.

Av utredningsmannens nyligen överlämnade betänkande framgår, att vattenfallsstyrelsen

bestämt avstyrker en förläggning till annan ort än Stockholm,

under det att arbetsmarknadsstyrelsen ur lokaliseringspolitiska synpunkter

finner starka skäl tala för en utflyttning från huvudstaden och

därför livligt tillstyrker en sådan. Utredningsmannen uttalar som sin me
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1956

ning, att även om det ur allmänna lokaliseringspolitiska synpunkter kan

anses framstå som angeläget, att vattenfallsstyrelsen förlägges till någon annan

ort än Stockholm, en dylik förläggning, särskilt med hänsyn till att

den förutsätter en utflyttning under ett flertal år, måste anses medföra

sådana nackdelar för den av styrelsen bedrivna verksamheten, att den icke

lämpligen bör ske. Vid utredningen har betydande avseende bl. a. fästs vid

arbetsmarknadsfrågorna, främst möjligheterna att rekrytera personal med

högre teknisk utbildning samt vattenfallsstyrelsens behov av mera personliga

kontakter med utomstående organ, som är förlagda till huvudstaden.

Under utredningsarbetets gång har arbetsmarknadsstyrelsen fäst uppmärksamheten

på att även lokaliseringen av Älvkarleby kraftverksförvaltning,

som nu är förlagd till Stockholm, borde övervägas.

Frågan om näringslivets lokalisering har under senare år tilldragit sig

allt större uppmärksamhet och de samhälleliga åtgärderna på detta område

har aktiviserats. Objekten för lokaliseringspolitiken måste givetvis i lika

grad gälla de statliga företagen och den statliga förvaltningen som det enskilda

näringslivets företag.

Rent principiellt måste den meningen hävdas, att valet av förläggningsort

för såväl administrationen som för näringslivet måste ske utifrån ekonomiska

och samhälleliga bedömningar. När det gäller frågan om lämplig plats

för ny förvaltningsbyggnad för vattenfallsstyrelsen, måste enligt min mening

bedömningen ske mot bakgrunden av den föreliggande situationen för

landets kraftförsörjning samt betydelsen härvidlag av vattenfallsstyrelsens

verksamhet.

Som jag vid anmälan av vattenfallsstyrelsens investeringsäskanden i årets

statsverksproposition framhållit, ter sig kraftförsörjningsläget såväl totalt

som för vattenfallsverkets del ogynnsamt för en rad av år framåt. Av den i

statsverkspropositionen redovisade prognosen, som omfattar tiden t. o. m.

år 1961, framgår att under ett exceptionellt torrår nettobelastningen kommer

att väsentligt överstiga produktionen av vattenkraft. I ett sådant läge

kan, trots ett intensivt utnyttjande av ångkraftresurserna, konsumtionsbegränsande

åtgärder bli ofrånkomliga.

Av den för hela landet totala belastningsökningen faller omkring hälften

på statens vattenfallsverk, vilket för verket nödvändiggör en mycket intensiv

utbyggnadstakt. Vattenfallsstyrelsens funktioner kommer därför att huvudsakligen

vara betingade av verkets anläggningsverksamhet.

Vad som i olika avseenden framkommit vid den verkställda utredningen

har övertygat mig, att en förläggning av styrelsen till annan ort än Stockholm

skulle i icke oväsentlig grad sätta ned verkets prestationsförmåga under

själva flyttningstiden och att även på längre sikt risk för en sådan nedsättning

kan tänkas föreligga. Vad angår svårigheterna under övergångstiden

är att märka, att verkningarna härav kommer att göra sig gällande

långt framåt i tiden på grund av den avsevärda tid det tar att projektera och

bygga vatten fallsverkets anläggningar. En flerårig utflyttningsperiod med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1956

början inom en snar framtid skulle sålunda inverka oförmånligt på anläggningsverksamheten

långt in på mitten av 1960-talet. Ehuru en uppskattning

år svår att verkställa vad avser den eftersläpning i utbyggnadsprogrammet,

som en utflyttning skulle komma att medföra, finner jag det vara uppenbart,

att en utflyttning av styrelsen kan enbart under flyttningsperioden få

för folkhushållet allvarliga konsekvenser ur kraftförsörjningssynpunkt. Mot

bakgrunden av det redan nu ansträngda kraftförsörjningsläget framstår det

som i hög grad angeläget, att den för folkhushållet betydelsefulla kraftutbyggnadsverksamheten

störningsfritt kan fullföljas inom ramen för tillgängliga

resurser.

Med hänsyn till vad jag nu sagt kan jag inte — oavsett de lokaliseringspolitiska

skäl, som kan anföras för en utflyttning av styrelsen —- tillstyrka

en förläggning av vattenfallsstyrelsen till ort utanför Stor-Stockholm.

I anslutning till styrelsen är f. n. vissa fristående till statens vattenfallsvcrk

hörande avdelningar förlagda, nämligen dels två centrala avdelningar

— stationsmontageavdelningen och stamlinjebyggnaderna — och dels den

lokala förvaltningen för Älvkarleby kraftverk. Vid utredningen, som enligt

direktiven avsett vattenfallsstyrelsens förläggning, har icke närmare undersökts

frågan om en utflyttning från Stockholm av dessa avdelningar. Ur allmänna

lokaliseringspolitiska synpunkter framstår det såsom motiverat, att

frågan om en förläggning av dessa fristående avdelningar till ort utanför

huvudstaden närmare utredes och jag har för avsikt att vid ett senare tillfälle

föreslå Kungl. Maj :t att förordna härom.

Vid en förläggning till Stor-Stockholm har jag funnit styrelsens förslag, att

förlägga förvaltningsbyggnaden till stadsdelen Råcksta inom Vällingbyområdet

omkring 12 km från Stockholms centrum vara ur lokaliseringspolitiska

synpunkter lämpligt. Jag biträder därför styrelsens förslag i detta avseende.

Mot det av vattenfallsstyrelsen och Stockholms stad ingångna köpeavtalet

rörande förvärv av mark i Råcksta har jag inte något att erinra. Jag förordar

därför, att ett belopp av ö milj. kr. anvisas till inköp av tomtmarken.

Beloppet torde böra anvisas på tilläggsstat till riksstaten för budgetåret

1955/56.

Vad angår vattenfallsstyrelsens hemställan om ett belopp av 2 milj. kr.

för projekterings- och planeringsarbeten, har jag från styrelsen under hand

inhämtat, att av beloppet 650 000 kr. avsetts för projekteringsarbetena och

av återstoden bl. a. 1 080 000 kr. beräknats för vissa schaktningsarbeten och

sprängningsarbeten för byggnadens källarvåning. Jag har intet att erinra

mot beloppets storlek och förordar sålunda, att ett anslag om 2 milj. kr.

för ifrågavarande förberedelsearbeten anvisas för nästa budgetår.

De belopp, som jag sålunda tillstyrkt, torde anvisas under vattenfallsverkets

fond på ett särskilt anslag, benämnt Förvaltningsbyggnad för vattenfallsstyrelsen.

Jag förutsätter, att medelsförbrukningen på detta anslag

sknll anses falla utanför vattenfallsverkets rambegränsade investeringar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1956 21

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

I. att å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1955/56

till Förvaltningsbyggnad för vattenfallsstyrelsen under statens

affärsverksfonder, statens vattenfallsverks fond, anvisa

ett investeringsanslag av 5 000 000 kr.;

II. att för budgetåret 1956/57 till Förvaltningsbyggnad för

vattenfallsstyrelsen under nyssnämnda fond anvisa ett investeringsanslag

av 2 000 000 kr.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Erik Nilsson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:289 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående television jämte i ämnet väckt motion. a1 i texten
  2. SU 1956:132 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till förvaltning sbyggnad för vattenfallsstyrelsen jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten