Angående höjning av vissa enligt allmänna resereglementet den 21 november 1952 (nr 735) utgående traktamenten m. m
1956-03-16 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1956:133, Angående höjning av vissa enligt allmänna resereglementet den 21 november 1952 (nr 735) utgående traktamenten m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1956
1
Nr 133
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående höjning av
vissa enligt allmänna resereglementet den 21 november
1952 (nr 735) utgående traktamenten m. m.; given
Stockholms slott den 16 mars 1956.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sigurd Lindholm
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges i anslutning till överenskommelser, som under
förutsättning av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande träffats med
statstjänstemännens huvudorganisationer, förslag om höjning av vissa enligt
allmänna resereglementet utgående traktamenten samt om vissa ändringar
beträffande samordningen av sjukförmåner. Sålunda förordas, att
fr. o. m. den 1 juli 1956 traktamente för natt höjes med 2 kronor och traktamente
för dag med 3 kronor. I fråga om traktamente för dag förutsättes
dock icke någon höjning i de fall, då för resa eller förrättning tagits i anspråk
högst 12 timmar i följd av viss dag.
Vidare föreslås i propositionen en höjning av de kompensationstillägg,
vilka såsom ett led i sjuksamordningen fr. o. m. den 1 januari 1955 utgår
till statstjänstemännen såsom ersättning för de utgifter, som dessa tjänstemän
får vidkännas i form av avgifter till den allmänna sjukförsäkringen.
1 H i han g till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. nr 133.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1956
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars
1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund,
Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,
Lindholm.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för civildepartementet, statsrådet Lindholm, fråga om höjning av vissa
enligt allmänna resereglementet utgående traktamenten m. m. samt anför
därvid följande.
Liksom på den enskilda sektorn av arbetsmarknaden förutsattes vid den
i februari 1956 träffade uppgörelsen om statstjänstemännens löner för år
1956, att å den generella lönehöjningen icke skulle avräknas ändringar av
traktamentsförmåner och ersättningar för andra direkta utlägg i den mån
de motsvarar ökade kostnader för tjänstemännen. Av denna natur är i
första hand de traktamenten, som utgår enligt allmänna resereglementet
och tilläggsbestämmelserna till detta reglemente. Hit hör också de s. k. kompensationstillägg,
som fr. o. m. den 1 januari 1955 utgår till statstjänstemännen
såsom ersättning för de utgifter, som de i form av avgifter till
den allmänna sjukförsäkringen fått vidkännas för att komma i åtnjutande
av i princip samma sjuklöne- och sjukvårdsförmåner som före försäkringens
genomförande.
På begäran av statstjänstemännens huvudorganisationer har inom civildepartementet
upptagits överläggningar med organisationerna om dessa
spörsmål. Därvid har ansetts böra till behandling upptagas även vissa andra
frågor, avseende samordningen mellan sjuklönebestämmelserna och den
allmänna sjukförsäkringen. Under överläggningarna har från departementets
sida — under förutsättning av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande
— framlagts ett den 8 mars 1956 dagtecknat förslag, som den 13
samma månad godtagits av huvudorganisationerna. Förslaget är av följande
lydelse.
A. Traktamenten
De i 7 § 2 mom. allmänna resereglementet upptagna traktamentsbeloppen
för natt höjas fr. o. m. den 1 juli 1956 med 2 kronor.
Tillägg till de i samma moment upptagna traktamentsbeloppen för dag
3
Kungl. Maj:is proposition nr 133 år 1956
skall utgå med 3 kronor för varje dag, varunder resa eller förrättning tagit
i anspråk mer än 12 timmar i följd.
De i 7 § 1 mom. tilläggsbestämmelserna till allmänna resereglementet
upptagna traktamentsbeloppen för dag höjas fr. o. m. den 1 juli 1956 med
1 krona 50 öre för förrättningsman med eget hushåll och med 1 krona för
annan förrättningsman.
B. Samordning av sjukförmåner
1. Kompensationstillägg enligt SFS 1954:806 utgå fr. o. m. den 1 juli
1956 med belopp, som framgå av bifogade tabell.1
2. Gällande bestämmelser om särskilda löneavdrag för vissa statsanställda
m. fl. (SFS 1954:805) kompletteras fr. o .m. den 1 juli 1956 genom föreskrifter
av följande innebörd.
a) Efter därom gjord ansökan må myndighet beträffande tjänsteman,
som styrker att han är inplacerad i lägre sjukpenningklass än som motsvarar
för honom gällande inkomstklass och att han fullgjort vad som rimligen
kan fordras av honom i fråga om skyldighet att anmäla ändrad inkomst
till sjukkassan, medgiva att löneavdrag i förekommande fall göres
efter den inkomstklass, som motsvarar den tillämpade sjukpenningklassen.
Möjlighet öppnas att omreglera under förfluten tid tillämpade avdrag
efter motsvarande grunder.
b) Har tjänsteman under längre tid än 15 dagar i följd på grund av
sjukhusvård åtnjutit hempenning i stället för sjukpenning, må myndighet
på därom gjord ansökan medgiva, att han för varje dag efter den 15 :e
dagen, varunder han i en följd åtnjuter hempenning, erhåller minskning i
eljest tillämpligt sjukpenningavdrag med 3 kronor för dag.
Departementschefen, De i allmänna resereglementet angivna traktamentena
vid tjänsteresor och förrättningar bestämdes vid 1952 års riksdag. De
utgör
i traktamentsklass A
15 kronor för natt och 20 kronor för dag eller sammanlagt 35 kronor
för dygn,
i traktamentsklass B
13 kronor för natt och 18 kronor för dag eller sammanlagt 31 kronor för
dygn samt
i traktamentsklass C
11 kronor för natt och 16 kronor för dag eller sammanlagt 27 kronor för
dygn.
Traktamente för dag utgår icke, om av viss dag för resa eller förrättning
icke tagits i anspråk mer än 3 timmar resp. vid förrättning, som såväl påbörjats
som avslutats mellan kl. 6 och 19 samma dag, mer än 6 timmar i
följd. Har mer än 3 men högst 8 timmar resp. vid sist avsedda förrättningar
mer än 6 men högst 10 timmar i följd tagits i anspråk, utgår traktamente
med hälften av angivna belopp.
t Tabellen, vilken är likalydande med den vid statsrådsprotokollet fogade bilagan A,
bar hiir uteslutits.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1956
Under hänvisning till de kostnadsstegringar i fråga om såväl hotellrum
och andra uthyrningsrum som måltidspriser, som ägt rum sedan början
av 1952, har statstjänstemännens huvudorganisationer yrkat höjningar
av traktamentena. Undersökningar beträffande rums- och måltidspriser har
i anledning härav gjorts inom civildepartementet. Därvid har en höjning
av traktamentsbeloppen befunnits motiverad. Det från departementets sida
vid överläggningarna i ämnet framlagda förslaget innebär, att traktamente
för natt höjes med 2 kronor fr. o. in. den 1 juli 1956 och att traktamente
för dag i princip höjes med 3 kronor från samma tidpunkt. I fråga om
traktamente för dag har emellertid en begränsning ansetts påkallad beträffande
sådana dagar, varav allenast en del tagits i anspråk för resa eller
förrättning. Denna begränsning innebär, att traktamente icke höjes för sådan
dag, varav för resa eller förrättning tagits i anspråk högst 12 timmar i
följd. I sist angivna fall skall sålunda enligt förslaget de nuvarande traktamentsbeloppen
alltjämt gälla.
Förslaget innefattar även, att sådant traktamente för dag, som enligt til 1- 1 äggsbestämmelserna till allmänna resereglementet vid längre förrättningar
utgår fr. o. m. det sextonde dygnet, skall höjas med 1 krona 50 öre för förrättningsman
med eget hushåll och med 1 krona för annan förrättningsman.
Anledning har däremot icke ansetts föreligga att höja motsvarande
traktamenten för natt.
Storleken av de i allmänna resereglementet angivna traktamentena fastställes
av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut, medan det ankommer
på Kungl. Maj:t att besluta om traktamenten enligt tilläggsbestämmelserna
till reglementet. Det har vid överläggningarna med statstjänstemännens huvudorganisationer
förutsatts, att en omprövning skall ske även av sådana
av Kungl. Maj :t bestämda traktamentsförmåner och särskilda ersättningar,
som avvägts i anslutning till nyssnämnda traktamenten.
Målsättningen för de utredningar och förhandlingar, som föregick 1954 års
beslut om samordning mellan de sjuklöne- och sjukvårdsförmåner, som utgår
enligt avlöningsreglementena, och de förmåner, som den allmänna sjukförsäkringen
innebär, var att söka åstadkomma ett system, som medgav att
de dåvarande sjuklöne- och sjukvårdsförmånernas reella värde skulle i princip
bibehållas oförändrat. Detta förutsatte bl. a., att tjänstemännen skulle
erhålla kompensation för sina kostnader för avgifter till den allmänna sjukförsäkringen.
De kompensationstillägg, som i anslutning härtill fastställdes
att utgå fr. o. m. den 1 januari 1955, avvägdes med hänsyn till de avgiftsbelopp,
som riksförsäkringsanstalten år 1954 bestämt för beräkning av
preliminär skatt för år 1955. Det förutsattes emellertid vid förhandlingarna,
att kompensationstil läggen skulle upptagas till omprövning bl. a. om det
skulle visa sig, att de verkliga sjukförsäkringsavgifterna kom att avsevärt
skilja sig från de beräknade.
Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1056 5
Kompensationsbeloppen och villkoren för deras utgående har upptagits
i kungörelsen den 3 december 1954 (nr 806) om kompensationstillägg till
vissa statsanställda m. fl. Beloppen är enligt denna kungörelse differentierade
efter löneklasser och utgör för år räknat lägst 72 kronor och högst
168 kronor. De verkliga sjukförsäkringsavgifterna har emellertid kommit
att i vissa fall avsevärt skilja sig från dessa kompensationstillägg. Sålunda
varierar maximiavgifterna per år (sjukpenningklass 13) enligt sammanställningar,
som inom civildepartementet gjorts på grundval av uppgifter
från riksförsäkringsanstalten, mellan 218 kronor 60 öre och 153 kronor.
Den genomsnittliga årsavgiften i sjukpenningklass 13 för hela landet utgör
176 kronor. Med hänsyn till att en mycket väsentlig del av statst jänstemännen
tillhör sjukkassor med maximiavgifter, som ligger över denna genomsnittssiffra,
torde maximimedeltalet för statstjänstemännen vara högre. På
grund härav har en höjning av kompensationstilläggen ansetts motiverad.
Det skulle givetvis vara i hög grad önskvärt, om kompensationsbeloppen
kunde så nära som möjligt anslutas till de i de olika sjukkassorna tillämpade
faktiska avgifterna. Olika metoder för att förverkliga detta önskemål
har ingående prövats under överläggningarna. Det har emellertid befunnits,
att en nära anknytning till de faktiska avgifterna skulle vålla ett
i förhållande till tilläggens storlek orimligt administrativt krångel och merarbete.
Ej heller kan en anslutning av tilläggen till lönegrupperingen ge
ett resultat, som bättre än det nuvarande systemet anknyter till de faktiska
avgifterna. Enighet har därför vid överläggningarna nåtts om att bibehålla
det nuvarande systemet, som visat sig vara förhållandevis enkelt att tilllämpa,
och att höja tilläggen till belopp, som ligger något över årsmedeltalen
för statstjänstemännen. Därjämte har enighet nåtts om att ett ytterligare
tillägg av 12 kronor per år skall utgå till tjänstemän stationerade i
Stockholm eller Göteborg med hänsyn till avgifternas särskilt höga nivå i
sjukkassorna på dessa orter.
Storleken av det kompensationstillägg en tjänsteman erhåller är beroende
av vilken löneklass han tillhör. Sjukkasseavgiftens storlek är däremot avhängig
av inkomstens storlek. De generella löneökningar, som genomförts
under 1955 resp. föreslagits för år 1956, medför därför att tjänstemännens
avgifter till sjukförsäkringen automatiskt ökar, under det att kompensationstillägget
såsom anknutet till löneklass icke ändras. En jämkning av
tilläggens anslutning till löneklasserna har därför befunnits påkallad.
Det förslag till ändrade kompensationstillägg, som i anslutning till det
anförda uppgjorts inom civildepartementet och varom enighet uppnåtts vid
överläggningarna, torde få fogas vid protokollet i detta ärende såsom bilaga
A. Ökningen av tilläggen varierar i de olika löneklasserna mellan 12 och
36 kronor per år utom i Stockholm och Göteborg, där ökningen är mellan
24 och 48 kronor.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1956
Samordningen mellan de löneförmåner, som utgår enligt avlöningsreglementena
vid sjukdom, yrkesskada och tjänstledighet för havandeskap eller
barnsbörd, och de förmåner, vartill av motsvarande anledning rätt föreligger
enligt lag, sker i enlighet med beslut vid 1954 års riksdag genom att
tjänstemännen vidkänns särskilda löneavdrag (sjukpenningavdrag, yrkesskadeavdrag
och havandeskapsavdrag). Skyldigheten att vidkännas dylika
avdrag är inskriven i avlöningsreglementena, medan avdragsbeloppen och
de närmare föreskrifterna beträffande avdragens tillämpning meddelas i
kungörelsen den 3 december 1954 (nr 805) om särskilda löneavdrag för
vissa statsanställda m. fl.
I enlighet med den förut angivna målsättningen för sjuksamordningen
har avdragen avvägts så att — med beaktande av olika faktorer bl. a. de
skattetekniska — tjänstemännen skall i princip bibehållas vid samma totala
sjuklönenivå som före den nya lagstiftningens ikraftträdande den 1
januari 1955. Avdragen anknytes till tjänstemännens inkomst genom en
differentiering efter inkomstklasser. Dessa inkomstklasser motsvarar de
i sjukförsäkringslagen angivna sjukpenningklasserna på sådant sätt att
mot inkomstklass 1 svarar sjukpenningklass 2, mot inkomstklass 2 sjukpenningklass
3 o. s. v. Tjänstemän med lägst den årsinkomst av 14.000
kronor, som krävs för inplacering i den högsta sjukpenningklassen, d. v. s.
sjukpenningklass 13, fördelas dock i avdragshänseende på inkomstklasserna
12—21. Sistnämnda förhållande sammanhänger med att värdet av
skattefriheten på den i sistnämnda sjukpenningklass tillämpliga sjukpenningen
ökar med stigande inkomst för tjänstemannen. Angivna system medför
i princip, att tjänstemännen kommer att vidkännas avdrag, avvägda att
motsvara värdet av sjukpenningen i den sjukpenningklass, till vilken de är
hänförda.
Vid bestämmelsernas utfärdande förutsattes icke, att fullständig korrespondens
mellan sjukpenningklass och inkomstklass skulle ernås i alla
situationer. Emellertid har erfarenheterna av bestämmelsernas tillämpning
givit vid handen att bristande överensstämmelse härutinnan uppkommit i
större utsträckning än som varit förutsett. Detta har exempelvis i åtskilliga
fall inträffat på grund av att tjänsteman insjuknat innan vederbörande
sjukkassa kunnat fatta beslut om förhöjd sjukpenningklassplacering i anledning
av anmälan om inkomsthöjning från tjänstemannen. Behov föreligger
därför av en garantiregel, som tillförsäkrar den enskilde tjänstemannen,
att högre avdrag icke göres än som motsvarar hans faktiska placering
i sjukpenningklass.
Den garantiregel, varom enighet nåtts vid överläggningarna, innebär, att
myndighet i fall, då tjänsteman är inplacerad i lägre sjukpenningklass än
som motsvarar den för honom gällande inkomstklassen, fr. o. in. den 1
juli 1956 skall äga medge att löneavdrag göres efter den inkomstklass, som
motsvarar den tillämpade sjukpenningklassen. För att icke onödigtvis be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1956
7
tunga myndigheterna, föreslås regelns tillämpning skola vara beroende
av ansökan från tjänstemannen. Det skall härvid åvila denne att styrka,
att han är inplacerad i lägre sjukpenningklass än som motsvarar hans inkomstklass
samt att han fullgjort vad som rimligen kan fordras av honom
i fråga om skyldigheten att anmäla ändrad inkomst till sjukkassan. Hänsyn
bör i sistnämnda hänseende bl. a. kunna tagas till de svårigheter att fullgöra
lagstadgad anmälningsskyldighet, som kan medföras av sjötjänstgöring
eller eljest tjänstgöring på avlägsen ort.
Här avsedd ansökan till myndigheten förutsättes skola göras snarast
möjligt och senast inom en månad efter återinträdet i tjänst. Har tjänstemannen
på tillfredsställande sätt styrkt förut angivna förhållanden, skall
avdrag ske efter den tillämpliga lägre inkomstklassen ävensom i förekommande
fall göras en omreglering av verkställda avdrag.
Möjlighet synes böra öppnas för vederbörande myndigheter att omreglera
före den 1 juli 1956 tillämpade avdrag efter motsvarande grunder. Härvid
torde få beaktas jämväl de övergångssvårigheter, som införandet av samordningssystemet
medförde. Även i dessa fall torde omregleringen få göras
beroende av ansökan från den enskilde tjänstemannen. Dylik ansökan förutsättes
skola göras inom viss kortare tid efter de ändrade bestämmelsernas
ikraftträdande.
Enligt kungörelsen om särskilda löneavdrag medför den övergång från
högre till lägre sjukpenning, som i princip tillämpas fr. o. m. 94 dagen
av en sjukperiod, också en reducering av sjukpenningavdraget. Däremot
reduceras icke sjukpenningavdraget för tid, varunder tjänsteman på grund
av sjukhusvård åtnjuter hempenning i stället för sjukpenning, oaktat hempenningen
i allmänhet utgår med ett 3 kronor lägre belopp än sjukpenningen.
Utformningen av föreskrifterna på denna punkt får ses mot bakgrunden
av önskemålet att undvika alltför genomgripande detaljreglering i
bestämmelserna.
Under de nu avslutade överläggningarna har emellertid framhållits, att utformningen
av angivna bestämmelser, särskilt då fråga är om sanatorievård
eller andra fall av långvarig sjukhusvård, medför ett kännbart inkomstbortfall.
Med beaktande härav har överenskommits om viss komplettering
av gällande föreskrifter. Enligt förslaget skall fr. o. m. den 1 juli 1956 minskning
i eljest tillämpligt sjukpenningavdrag med 3 kronor för dag kunna
medges tjänsteman, som under längre tid än 15 dagar i följd på grund av
sjukhusvård åtnjutit hempenning i stället för sjukpenning. Nedsättningen
skall avse den tid efter nämnda dag, varunder han i en följd åtnjuter heinpenning,
och skall tillämpas efter ansökan från tjänstemannen, vari styrkes
att förutsättningarna för nedsättning föreligger. Dylik ansökan förutsättes
skola inges snarast möjligt och senast inom en månad efter utskrivningen
från sjukhuset. Nedsättningen skall kunna ske antingen genom
8
Kungl. Maj.ls proposition nr 133 år 1956
retroaktiv omreglering av tillämpade avdrag eller, för tid efter det ansökan
ingivits, genom fortlöpande reduktion av avdragen.
Den träffade överenskommelsen bör enligt min mening godtagas och
underställas riksdagens prövning i de delar, beträffande vilka det ankommer
på riksdagen att meddela beslut. I anslutning till överenskommelsen,
i vad den avser i allmänna resereglementet angivna traktamentsbelopp, har
inom civildepartementet upprättats förslag till kungörelse om ändrad lydelse
av 7 § 2 och 3 mom. allmänna resereglementet den 21 november 1952
(nr 735), vilket torde få fogas vid protokollet i detta ärende såsom bilaga B.
Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att meddela beslut i fråga om andra
traktamentsförmåner och särskilda ersättningar, som avvägts i anslutning
till ifrågavarande traktamenten och som fastställts i av Kungl. Maj :t meddelade
bestämmelser. Kostnadsökningarna på grund av förslagen om höjda
traktamentsbelopp har icke kunnat beräknas, då myndigheterna icke har
att i bokföringen särskilja resekostnadsersättningar och traktamenten. Förslaget
om ändrade kompensationstillägg har uppskattats medföra en kostnadsökning
av 7 miljoner kronor per år.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
1) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga ändringar i allmänna
resereglementet den 21 november 1952 (nr 735) i
huvudsaklig överensstämmelse med det såsom bilaga B vid
statsrådsprotokollet i ärendet fogade författningsförslaget
samt
2) bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela ändrade bestämmelser
om kompensation för avgifterna till den allmänna
sjukförsäkringen samt om sjukpenningavdrag, yrkesskadeavdrag
och havandeskapsavdrag i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bertil Sjöfors
Knngl. Maj:ts proposition nr 133 år 1956
9
Bilaga A
Kompensationstillägg för sjukförsäkringsavgifter
Löneplan
nr
Löneklass
nr
Kompensations- tillägg för
månad,
kronor
Löneplan
nr
Löneklass
nr
Kompensations- tillägg för
månad,
kronor
i
1—3
10
2
1—25
16
4—8
11
3
1—4
16
9—12
13
4
1—4
16
13—17
14
5, avd. A o. B
1—3
9
18—20
15
4—6
10
21—40
16
7
11
För tjänsteman, stationerad i Stockholm eller Göteborg, förhöjes angivna
belopp med 1 krona.
Är med anställning ej förenad rätt till sjukvårdsförmåner, skall tilläggsbeloppen
minskas med 3 kronor.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. nr 133.
10
Kungl. Maj:is proposition nr 133 år 1956
Bilaga B
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av 7 § 2 och 3 mom. allmänna
resereglementet den 21 november 1952 (nr 735).
Härigenom förordnas, att 7 § 2 och 3 mom. allmänna resereglementet
den 21 november 1952 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
7 §■
2 mom. Traktamente utgår med de belopp, som angivas i nedanstående
tabell, där ej med stöd av 2 § 1 mom. annorlunda bestämts eller annat följer
av 3 mom.
Traktamentsklass
Traktamente
för natt
för dag
tillhopa
för dygn
A ........................
17:—
23:—
40:—
B ........................
15:—
21:—
36:—
C ........................
13:—
19:—
32:—
3 mom. Traktamente må icke åtnjutas för natt, varav högst en timme tagits
i anspråk för tjänsteresa eller förrättning, och icke heller för dag, varav
högst 3 timmar i följd sålunda tagits i anspråk.
För dag, varav för tjänsteresa eller förrättning tagits i anspråk längre tid
än som i föregående stycke angives dock högst 12 timmar i följd, utgår
traktamente med de belopp, som angivas i nedanstående tabell.
Traktamentsklass
Traktamente för dag, var- av tagits i anspråk
mer än 3
men högst
8 timmar
i följd
mer än 8
men högst
12 timmar
i följd
A ............................
10:—
20:—
B ............................
9:—
18:—
C ............................
8:—
16:—
Då fråga är om dag, varunder tjänsteresa eller förrättning såväl påbörjats
som avslutats mellan klockan 6 och klockan 19, skola dock vid til 1- lämpningen av vad ovan i detta moment stadgas de där angivna tiderna
3 och 8 timmar förlängas till 6 respektive 10 timmar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1956
11
Traktamente för dag må icke i något fall åtnjutas med högre belopp än
som angives i 2 mom.
Kungl. Maj :t äger föreskriva undantag från vad i första, andra och tredje
styckena är stadgat.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1956.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1956:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av vissa enligt allmänna resereglementet den 21 november 1952 s. 1 i texten
- SU 1956:100 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av vissa enligt allmänna resereglementet den 21 november 1952 s. 5 i texten