Sök i Ratio Lex

Angående höjning av vissa enligt allmänna resereglementet den 21 november 1952 (nr 735) utgående traktamenten m. m

1956-03-16 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:133, Angående höjning av vissa enligt allmänna resereglementet den 21 november 1952 (nr 735) utgående traktamenten m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1956

1

Nr 133

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående höjning av

vissa enligt allmänna resereglementet den 21 november

1952 (nr 735) utgående traktamenten m. m.; given

Stockholms slott den 16 mars 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sigurd Lindholm

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges i anslutning till överenskommelser, som under

förutsättning av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande träffats med

statstjänstemännens huvudorganisationer, förslag om höjning av vissa enligt

allmänna resereglementet utgående traktamenten samt om vissa ändringar

beträffande samordningen av sjukförmåner. Sålunda förordas, att

fr. o. m. den 1 juli 1956 traktamente för natt höjes med 2 kronor och traktamente

för dag med 3 kronor. I fråga om traktamente för dag förutsättes

dock icke någon höjning i de fall, då för resa eller förrättning tagits i anspråk

högst 12 timmar i följd av viss dag.

Vidare föreslås i propositionen en höjning av de kompensationstillägg,

vilka såsom ett led i sjuksamordningen fr. o. m. den 1 januari 1955 utgår

till statstjänstemännen såsom ersättning för de utgifter, som dessa tjänstemän

får vidkännas i form av avgifter till den allmänna sjukförsäkringen.

1 H i han g till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. nr 133.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1956

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars

1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund,

Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för civildepartementet, statsrådet Lindholm, fråga om höjning av vissa

enligt allmänna resereglementet utgående traktamenten m. m. samt anför

därvid följande.

Liksom på den enskilda sektorn av arbetsmarknaden förutsattes vid den

i februari 1956 träffade uppgörelsen om statstjänstemännens löner för år

1956, att å den generella lönehöjningen icke skulle avräknas ändringar av

traktamentsförmåner och ersättningar för andra direkta utlägg i den mån

de motsvarar ökade kostnader för tjänstemännen. Av denna natur är i

första hand de traktamenten, som utgår enligt allmänna resereglementet

och tilläggsbestämmelserna till detta reglemente. Hit hör också de s. k. kompensationstillägg,

som fr. o. m. den 1 januari 1955 utgår till statstjänstemännen

såsom ersättning för de utgifter, som de i form av avgifter till

den allmänna sjukförsäkringen fått vidkännas för att komma i åtnjutande

av i princip samma sjuklöne- och sjukvårdsförmåner som före försäkringens

genomförande.

På begäran av statstjänstemännens huvudorganisationer har inom civildepartementet

upptagits överläggningar med organisationerna om dessa

spörsmål. Därvid har ansetts böra till behandling upptagas även vissa andra

frågor, avseende samordningen mellan sjuklönebestämmelserna och den

allmänna sjukförsäkringen. Under överläggningarna har från departementets

sida — under förutsättning av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande

— framlagts ett den 8 mars 1956 dagtecknat förslag, som den 13

samma månad godtagits av huvudorganisationerna. Förslaget är av följande

lydelse.

A. Traktamenten

De i 7 § 2 mom. allmänna resereglementet upptagna traktamentsbeloppen

för natt höjas fr. o. m. den 1 juli 1956 med 2 kronor.

Tillägg till de i samma moment upptagna traktamentsbeloppen för dag

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:is proposition nr 133 år 1956

skall utgå med 3 kronor för varje dag, varunder resa eller förrättning tagit

i anspråk mer än 12 timmar i följd.

De i 7 § 1 mom. tilläggsbestämmelserna till allmänna resereglementet

upptagna traktamentsbeloppen för dag höjas fr. o. m. den 1 juli 1956 med

1 krona 50 öre för förrättningsman med eget hushåll och med 1 krona för

annan förrättningsman.

B. Samordning av sjukförmåner

1. Kompensationstillägg enligt SFS 1954:806 utgå fr. o. m. den 1 juli

1956 med belopp, som framgå av bifogade tabell.1

2. Gällande bestämmelser om särskilda löneavdrag för vissa statsanställda

m. fl. (SFS 1954:805) kompletteras fr. o .m. den 1 juli 1956 genom föreskrifter

av följande innebörd.

a) Efter därom gjord ansökan må myndighet beträffande tjänsteman,

som styrker att han är inplacerad i lägre sjukpenningklass än som motsvarar

för honom gällande inkomstklass och att han fullgjort vad som rimligen

kan fordras av honom i fråga om skyldighet att anmäla ändrad inkomst

till sjukkassan, medgiva att löneavdrag i förekommande fall göres

efter den inkomstklass, som motsvarar den tillämpade sjukpenningklassen.

Möjlighet öppnas att omreglera under förfluten tid tillämpade avdrag

efter motsvarande grunder.

b) Har tjänsteman under längre tid än 15 dagar i följd på grund av

sjukhusvård åtnjutit hempenning i stället för sjukpenning, må myndighet

på därom gjord ansökan medgiva, att han för varje dag efter den 15 :e

dagen, varunder han i en följd åtnjuter hempenning, erhåller minskning i

eljest tillämpligt sjukpenningavdrag med 3 kronor för dag.

Departementschefen, De i allmänna resereglementet angivna traktamentena

vid tjänsteresor och förrättningar bestämdes vid 1952 års riksdag. De

utgör

i traktamentsklass A

15 kronor för natt och 20 kronor för dag eller sammanlagt 35 kronor

för dygn,

i traktamentsklass B

13 kronor för natt och 18 kronor för dag eller sammanlagt 31 kronor för

dygn samt

i traktamentsklass C

11 kronor för natt och 16 kronor för dag eller sammanlagt 27 kronor för

dygn.

Traktamente för dag utgår icke, om av viss dag för resa eller förrättning

icke tagits i anspråk mer än 3 timmar resp. vid förrättning, som såväl påbörjats

som avslutats mellan kl. 6 och 19 samma dag, mer än 6 timmar i

följd. Har mer än 3 men högst 8 timmar resp. vid sist avsedda förrättningar

mer än 6 men högst 10 timmar i följd tagits i anspråk, utgår traktamente

med hälften av angivna belopp.

t Tabellen, vilken är likalydande med den vid statsrådsprotokollet fogade bilagan A,

bar hiir uteslutits.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1956

Under hänvisning till de kostnadsstegringar i fråga om såväl hotellrum

och andra uthyrningsrum som måltidspriser, som ägt rum sedan början

av 1952, har statstjänstemännens huvudorganisationer yrkat höjningar

av traktamentena. Undersökningar beträffande rums- och måltidspriser har

i anledning härav gjorts inom civildepartementet. Därvid har en höjning

av traktamentsbeloppen befunnits motiverad. Det från departementets sida

vid överläggningarna i ämnet framlagda förslaget innebär, att traktamente

för natt höjes med 2 kronor fr. o. in. den 1 juli 1956 och att traktamente

för dag i princip höjes med 3 kronor från samma tidpunkt. I fråga om

traktamente för dag har emellertid en begränsning ansetts påkallad beträffande

sådana dagar, varav allenast en del tagits i anspråk för resa eller

förrättning. Denna begränsning innebär, att traktamente icke höjes för sådan

dag, varav för resa eller förrättning tagits i anspråk högst 12 timmar i

följd. I sist angivna fall skall sålunda enligt förslaget de nuvarande traktamentsbeloppen

alltjämt gälla.

Förslaget innefattar även, att sådant traktamente för dag, som enligt til 1- 1 äggsbestämmelserna till allmänna resereglementet vid längre förrättningar

utgår fr. o. m. det sextonde dygnet, skall höjas med 1 krona 50 öre för förrättningsman

med eget hushåll och med 1 krona för annan förrättningsman.

Anledning har däremot icke ansetts föreligga att höja motsvarande

traktamenten för natt.

Storleken av de i allmänna resereglementet angivna traktamentena fastställes

av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut, medan det ankommer

på Kungl. Maj:t att besluta om traktamenten enligt tilläggsbestämmelserna

till reglementet. Det har vid överläggningarna med statstjänstemännens huvudorganisationer

förutsatts, att en omprövning skall ske även av sådana

av Kungl. Maj :t bestämda traktamentsförmåner och särskilda ersättningar,

som avvägts i anslutning till nyssnämnda traktamenten.

Målsättningen för de utredningar och förhandlingar, som föregick 1954 års

beslut om samordning mellan de sjuklöne- och sjukvårdsförmåner, som utgår

enligt avlöningsreglementena, och de förmåner, som den allmänna sjukförsäkringen

innebär, var att söka åstadkomma ett system, som medgav att

de dåvarande sjuklöne- och sjukvårdsförmånernas reella värde skulle i princip

bibehållas oförändrat. Detta förutsatte bl. a., att tjänstemännen skulle

erhålla kompensation för sina kostnader för avgifter till den allmänna sjukförsäkringen.

De kompensationstillägg, som i anslutning härtill fastställdes

att utgå fr. o. m. den 1 januari 1955, avvägdes med hänsyn till de avgiftsbelopp,

som riksförsäkringsanstalten år 1954 bestämt för beräkning av

preliminär skatt för år 1955. Det förutsattes emellertid vid förhandlingarna,

att kompensationstil läggen skulle upptagas till omprövning bl. a. om det

skulle visa sig, att de verkliga sjukförsäkringsavgifterna kom att avsevärt

skilja sig från de beräknade.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1056 5

Kompensationsbeloppen och villkoren för deras utgående har upptagits

i kungörelsen den 3 december 1954 (nr 806) om kompensationstillägg till

vissa statsanställda m. fl. Beloppen är enligt denna kungörelse differentierade

efter löneklasser och utgör för år räknat lägst 72 kronor och högst

168 kronor. De verkliga sjukförsäkringsavgifterna har emellertid kommit

att i vissa fall avsevärt skilja sig från dessa kompensationstillägg. Sålunda

varierar maximiavgifterna per år (sjukpenningklass 13) enligt sammanställningar,

som inom civildepartementet gjorts på grundval av uppgifter

från riksförsäkringsanstalten, mellan 218 kronor 60 öre och 153 kronor.

Den genomsnittliga årsavgiften i sjukpenningklass 13 för hela landet utgör

176 kronor. Med hänsyn till att en mycket väsentlig del av statst jänstemännen

tillhör sjukkassor med maximiavgifter, som ligger över denna genomsnittssiffra,

torde maximimedeltalet för statstjänstemännen vara högre. På

grund härav har en höjning av kompensationstilläggen ansetts motiverad.

Det skulle givetvis vara i hög grad önskvärt, om kompensationsbeloppen

kunde så nära som möjligt anslutas till de i de olika sjukkassorna tillämpade

faktiska avgifterna. Olika metoder för att förverkliga detta önskemål

har ingående prövats under överläggningarna. Det har emellertid befunnits,

att en nära anknytning till de faktiska avgifterna skulle vålla ett

i förhållande till tilläggens storlek orimligt administrativt krångel och merarbete.

Ej heller kan en anslutning av tilläggen till lönegrupperingen ge

ett resultat, som bättre än det nuvarande systemet anknyter till de faktiska

avgifterna. Enighet har därför vid överläggningarna nåtts om att bibehålla

det nuvarande systemet, som visat sig vara förhållandevis enkelt att tilllämpa,

och att höja tilläggen till belopp, som ligger något över årsmedeltalen

för statstjänstemännen. Därjämte har enighet nåtts om att ett ytterligare

tillägg av 12 kronor per år skall utgå till tjänstemän stationerade i

Stockholm eller Göteborg med hänsyn till avgifternas särskilt höga nivå i

sjukkassorna på dessa orter.

Storleken av det kompensationstillägg en tjänsteman erhåller är beroende

av vilken löneklass han tillhör. Sjukkasseavgiftens storlek är däremot avhängig

av inkomstens storlek. De generella löneökningar, som genomförts

under 1955 resp. föreslagits för år 1956, medför därför att tjänstemännens

avgifter till sjukförsäkringen automatiskt ökar, under det att kompensationstillägget

såsom anknutet till löneklass icke ändras. En jämkning av

tilläggens anslutning till löneklasserna har därför befunnits påkallad.

Det förslag till ändrade kompensationstillägg, som i anslutning till det

anförda uppgjorts inom civildepartementet och varom enighet uppnåtts vid

överläggningarna, torde få fogas vid protokollet i detta ärende såsom bilaga

A. Ökningen av tilläggen varierar i de olika löneklasserna mellan 12 och

36 kronor per år utom i Stockholm och Göteborg, där ökningen är mellan

24 och 48 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1956

Samordningen mellan de löneförmåner, som utgår enligt avlöningsreglementena

vid sjukdom, yrkesskada och tjänstledighet för havandeskap eller

barnsbörd, och de förmåner, vartill av motsvarande anledning rätt föreligger

enligt lag, sker i enlighet med beslut vid 1954 års riksdag genom att

tjänstemännen vidkänns särskilda löneavdrag (sjukpenningavdrag, yrkesskadeavdrag

och havandeskapsavdrag). Skyldigheten att vidkännas dylika

avdrag är inskriven i avlöningsreglementena, medan avdragsbeloppen och

de närmare föreskrifterna beträffande avdragens tillämpning meddelas i

kungörelsen den 3 december 1954 (nr 805) om särskilda löneavdrag för

vissa statsanställda m. fl.

I enlighet med den förut angivna målsättningen för sjuksamordningen

har avdragen avvägts så att — med beaktande av olika faktorer bl. a. de

skattetekniska — tjänstemännen skall i princip bibehållas vid samma totala

sjuklönenivå som före den nya lagstiftningens ikraftträdande den 1

januari 1955. Avdragen anknytes till tjänstemännens inkomst genom en

differentiering efter inkomstklasser. Dessa inkomstklasser motsvarar de

i sjukförsäkringslagen angivna sjukpenningklasserna på sådant sätt att

mot inkomstklass 1 svarar sjukpenningklass 2, mot inkomstklass 2 sjukpenningklass

3 o. s. v. Tjänstemän med lägst den årsinkomst av 14.000

kronor, som krävs för inplacering i den högsta sjukpenningklassen, d. v. s.

sjukpenningklass 13, fördelas dock i avdragshänseende på inkomstklasserna

12—21. Sistnämnda förhållande sammanhänger med att värdet av

skattefriheten på den i sistnämnda sjukpenningklass tillämpliga sjukpenningen

ökar med stigande inkomst för tjänstemannen. Angivna system medför

i princip, att tjänstemännen kommer att vidkännas avdrag, avvägda att

motsvara värdet av sjukpenningen i den sjukpenningklass, till vilken de är

hänförda.

Vid bestämmelsernas utfärdande förutsattes icke, att fullständig korrespondens

mellan sjukpenningklass och inkomstklass skulle ernås i alla

situationer. Emellertid har erfarenheterna av bestämmelsernas tillämpning

givit vid handen att bristande överensstämmelse härutinnan uppkommit i

större utsträckning än som varit förutsett. Detta har exempelvis i åtskilliga

fall inträffat på grund av att tjänsteman insjuknat innan vederbörande

sjukkassa kunnat fatta beslut om förhöjd sjukpenningklassplacering i anledning

av anmälan om inkomsthöjning från tjänstemannen. Behov föreligger

därför av en garantiregel, som tillförsäkrar den enskilde tjänstemannen,

att högre avdrag icke göres än som motsvarar hans faktiska placering

i sjukpenningklass.

Den garantiregel, varom enighet nåtts vid överläggningarna, innebär, att

myndighet i fall, då tjänsteman är inplacerad i lägre sjukpenningklass än

som motsvarar den för honom gällande inkomstklassen, fr. o. in. den 1

juli 1956 skall äga medge att löneavdrag göres efter den inkomstklass, som

motsvarar den tillämpade sjukpenningklassen. För att icke onödigtvis be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1956

7

tunga myndigheterna, föreslås regelns tillämpning skola vara beroende

av ansökan från tjänstemannen. Det skall härvid åvila denne att styrka,

att han är inplacerad i lägre sjukpenningklass än som motsvarar hans inkomstklass

samt att han fullgjort vad som rimligen kan fordras av honom

i fråga om skyldigheten att anmäla ändrad inkomst till sjukkassan. Hänsyn

bör i sistnämnda hänseende bl. a. kunna tagas till de svårigheter att fullgöra

lagstadgad anmälningsskyldighet, som kan medföras av sjötjänstgöring

eller eljest tjänstgöring på avlägsen ort.

Här avsedd ansökan till myndigheten förutsättes skola göras snarast

möjligt och senast inom en månad efter återinträdet i tjänst. Har tjänstemannen

på tillfredsställande sätt styrkt förut angivna förhållanden, skall

avdrag ske efter den tillämpliga lägre inkomstklassen ävensom i förekommande

fall göras en omreglering av verkställda avdrag.

Möjlighet synes böra öppnas för vederbörande myndigheter att omreglera

före den 1 juli 1956 tillämpade avdrag efter motsvarande grunder. Härvid

torde få beaktas jämväl de övergångssvårigheter, som införandet av samordningssystemet

medförde. Även i dessa fall torde omregleringen få göras

beroende av ansökan från den enskilde tjänstemannen. Dylik ansökan förutsättes

skola göras inom viss kortare tid efter de ändrade bestämmelsernas

ikraftträdande.

Enligt kungörelsen om särskilda löneavdrag medför den övergång från

högre till lägre sjukpenning, som i princip tillämpas fr. o. m. 94 dagen

av en sjukperiod, också en reducering av sjukpenningavdraget. Däremot

reduceras icke sjukpenningavdraget för tid, varunder tjänsteman på grund

av sjukhusvård åtnjuter hempenning i stället för sjukpenning, oaktat hempenningen

i allmänhet utgår med ett 3 kronor lägre belopp än sjukpenningen.

Utformningen av föreskrifterna på denna punkt får ses mot bakgrunden

av önskemålet att undvika alltför genomgripande detaljreglering i

bestämmelserna.

Under de nu avslutade överläggningarna har emellertid framhållits, att utformningen

av angivna bestämmelser, särskilt då fråga är om sanatorievård

eller andra fall av långvarig sjukhusvård, medför ett kännbart inkomstbortfall.

Med beaktande härav har överenskommits om viss komplettering

av gällande föreskrifter. Enligt förslaget skall fr. o. m. den 1 juli 1956 minskning

i eljest tillämpligt sjukpenningavdrag med 3 kronor för dag kunna

medges tjänsteman, som under längre tid än 15 dagar i följd på grund av

sjukhusvård åtnjutit hempenning i stället för sjukpenning. Nedsättningen

skall avse den tid efter nämnda dag, varunder han i en följd åtnjuter heinpenning,

och skall tillämpas efter ansökan från tjänstemannen, vari styrkes

att förutsättningarna för nedsättning föreligger. Dylik ansökan förutsättes

skola inges snarast möjligt och senast inom en månad efter utskrivningen

från sjukhuset. Nedsättningen skall kunna ske antingen genom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ls proposition nr 133 år 1956

retroaktiv omreglering av tillämpade avdrag eller, för tid efter det ansökan

ingivits, genom fortlöpande reduktion av avdragen.

Den träffade överenskommelsen bör enligt min mening godtagas och

underställas riksdagens prövning i de delar, beträffande vilka det ankommer

på riksdagen att meddela beslut. I anslutning till överenskommelsen,

i vad den avser i allmänna resereglementet angivna traktamentsbelopp, har

inom civildepartementet upprättats förslag till kungörelse om ändrad lydelse

av 7 § 2 och 3 mom. allmänna resereglementet den 21 november 1952

(nr 735), vilket torde få fogas vid protokollet i detta ärende såsom bilaga B.

Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att meddela beslut i fråga om andra

traktamentsförmåner och särskilda ersättningar, som avvägts i anslutning

till ifrågavarande traktamenten och som fastställts i av Kungl. Maj :t meddelade

bestämmelser. Kostnadsökningarna på grund av förslagen om höjda

traktamentsbelopp har icke kunnat beräknas, då myndigheterna icke har

att i bokföringen särskilja resekostnadsersättningar och traktamenten. Förslaget

om ändrade kompensationstillägg har uppskattats medföra en kostnadsökning

av 7 miljoner kronor per år.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

1) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga ändringar i allmänna

resereglementet den 21 november 1952 (nr 735) i

huvudsaklig överensstämmelse med det såsom bilaga B vid

statsrådsprotokollet i ärendet fogade författningsförslaget

samt

2) bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela ändrade bestämmelser

om kompensation för avgifterna till den allmänna

sjukförsäkringen samt om sjukpenningavdrag, yrkesskadeavdrag

och havandeskapsavdrag i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående förordats.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bertil Sjöfors

s. 9 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 133 år 1956

9

Bilaga A

Kompensationstillägg för sjukförsäkringsavgifter

Löneplan

nr

Löneklass

nr

Kompensations- tillägg för

månad,

kronor

Löneplan

nr

Löneklass

nr

Kompensations- tillägg för

månad,

kronor

i

1—3

10

2

1—25

16

4—8

11

3

1—4

16

9—12

13

4

1—4

16

13—17

14

5, avd. A o. B

1—3

9

18—20

15

4—6

10

21—40

16

7

11

För tjänsteman, stationerad i Stockholm eller Göteborg, förhöjes angivna

belopp med 1 krona.

Är med anställning ej förenad rätt till sjukvårdsförmåner, skall tilläggsbeloppen

minskas med 3 kronor.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. nr 133.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:is proposition nr 133 år 1956

Bilaga B

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av 7 § 2 och 3 mom. allmänna

resereglementet den 21 november 1952 (nr 735).

Härigenom förordnas, att 7 § 2 och 3 mom. allmänna resereglementet

den 21 november 1952 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

7 §■

2 mom. Traktamente utgår med de belopp, som angivas i nedanstående

tabell, där ej med stöd av 2 § 1 mom. annorlunda bestämts eller annat följer

av 3 mom.

Traktamentsklass

Traktamente

för natt

för dag

tillhopa

för dygn

A ........................

17:—

23:—

40:—

B ........................

15:—

21:—

36:—

C ........................

13:—

19:—

32:—

3 mom. Traktamente må icke åtnjutas för natt, varav högst en timme tagits

i anspråk för tjänsteresa eller förrättning, och icke heller för dag, varav

högst 3 timmar i följd sålunda tagits i anspråk.

För dag, varav för tjänsteresa eller förrättning tagits i anspråk längre tid

än som i föregående stycke angives dock högst 12 timmar i följd, utgår

traktamente med de belopp, som angivas i nedanstående tabell.

Traktamentsklass

Traktamente för dag, var- av tagits i anspråk

mer än 3

men högst

8 timmar

i följd

mer än 8

men högst

12 timmar

i följd

A ............................

10:—

20:—

B ............................

9:—

18:—

C ............................

8:—

16:—

Då fråga är om dag, varunder tjänsteresa eller förrättning såväl påbörjats

som avslutats mellan klockan 6 och klockan 19, skola dock vid til 1- lämpningen av vad ovan i detta moment stadgas de där angivna tiderna

3 och 8 timmar förlängas till 6 respektive 10 timmar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1956

11

Traktamente för dag må icke i något fall åtnjutas med högre belopp än

som angives i 2 mom.

Kungl. Maj :t äger föreskriva undantag från vad i första, andra och tredje

styckena är stadgat.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1956.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av vissa enligt allmänna resereglementet den 21 november 1952 s. 1 i texten
  2. SU 1956:100 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av vissa enligt allmänna resereglementet den 21 november 1952 s. 5 i texten