Sök i Ratio Lex

Angående garanti för visst lån till Aktiebolaget Statens skogsindustrier

1956-03-23 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:139, Angående garanti för visst lån till Aktiebolaget Statens skogsindustrier

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1956

1

Nr 139

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående garanti för visst

lån till Aktiebolaget Statens skogsindustrier; given

Stockholms slott den 23 mars 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sam. B. Norup

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen hemställes om bemyndigande för fullmäktige i riksgäldskontoret

att ikläda staten garanti för ett kortfristigt reverslån å högst

35 000 000 kronor, avsett att upptagas av Aktiebolaget Statens skogsindustrier.

1 liihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 139

s. 1956 Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1956

Utdrag au protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,

Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet fråga om garanti

för visst lån till Aktiebolaget Statens skogsindustrier samt anför därvid följande.

Med eget utlåtande den 21 februari 1956 har domänstyrelsen överlämnat

en av Aktiebolaget Statens skogsindustrier samma dag gjord framställning

i vilken hemställts att domänstyrelsen måtte bemyndigas att för statens räkning

ikläda sig garanti för ett lån uppgående till 60 000 000 kronor och avsett

att av bolaget upptagas i öppna marknaden.

Över framställningen har efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, fullmäktige i riksbanken samt fullmäktige i riksgäldskontoret.

Mot utlåtandet av fullmäktige i riksbanken har reservation

anförts av dels herr Rubbestad och dels herr Kristensson i Osby med instämmande

av lierr Kollberg. Vidare har reservation anförts av herr Hagberg mot

det av fullmäktige i riksgäldskontoret avgivna utlåtandet.

Innan närmare redogörelse lämnas för Statens skogsindustriers framställning

och de däröver avgivna utlåtandena torde böra erinras om följande av

statsmakterna tidigare fattade beslut angående domänverkets och Statens

skogsindustriers rörelsemedel.

Under rubriken Rörelsekapital för domänverket anvisade 1923 års riksdag

(prop. nr 183; rskr. nr 209) å riksstaten för budgetåret 1923/24 bland

utgifter för kapitalökning ett anslag av 10 000 000 kronor. Tillika bemyndigade

riksdagen dels fullmäktige i riksgäldskontoret att — för att bereda domänverket

ytterligare rörelsekapital — tillhandahålla verket en rörlig kredit

av intill 10 000 000 kronor, dels domänstyrelsen att för likviderande av utav

Kungl. Maj:t beslutade inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig

mark utfärda reverser, dock vid varje tidpunkt till belopp ej överstigande

behållningen å domänverkets markinköpsfond. I anledning av detta riksdagsbeslut

anbefallde Kungl. Maj :t den 8 juni 1923 domänstyrelsen att såsom

rörelsekapital för domänverket disponera de behållningar å fonden för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1956

inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark (markinköpsfonden)

samt domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader, vilka icke behövde

hållas tillgängliga för att täcka förestående utgifter för de ändamål, vilka

fonderna vore avsedda att fylla.

Eniigt Kungl. Maj:ts beslut den 2 december 1938 må jämväl domänverkets

tjänste- och familjepensionsfonders tillgångar disponeras såsom förlag för

domänverket. I samband med den avveckling av affärsverkens pensionsfonder,

som sedermera ägde rum i samband med kapitalbudgetens omläggning

per den 1 juli 1944, uppskrevs jämlikt beslut av Kungl. Maj :t den 17 november

1944 domänfonden med 11 213 409 kronor, vilket belopp därmed överfördes

såsom rörelsekapital för domänverket.

Sedan 1939 års lagtima riksdag (statsverksprop., kap. budg., bil. 7, punkt

1; rskr. nr 181) å riksstaten för budgetåret 1939/40 under samma anslagsrubrik

anvisat ett anslag av 7 500 000 kronor, förordnade Kungl. Maj :t den

9 juni 1939 att anslaget skulle av domänstyrelsen disponeras för därmed avsett

ändamål.

Härefter bemyndigade 1942 års riksdag (prop. nr 95; rskr. nr 134) fullmäktige

i riksgäldskontoret att, för att bereda domänverket rörelsekapital,

tillhandahålla sagda verk en rörlig kredit av ytterligare 10 000 000 kronor

eller sålunda tillhopa 20 000 000 kronor.

Vidare anvisade 1950 års riksdag å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret

1949/50 (prop. nr 2, bil. 14, p. 1; rskr. nr 53) såsom rörelsekapital för

domänverket ett investeringsanslag av 10 000 000 kronor, varjämte riksdagen

bemyndigade fullmäktige i riksgäldskontoret att, i samma syfte som

nyss angivits, tillhandahålla domänverket en rörlig kredit av ytterligare

30 000 000 kronor eller sålunda tillhopa högst 50 000 000 kronor.

Domänstyrelsen hemställde i skrivelse den 29 november 1952 dels att av

styrelsens överskott för år 1952 ett belopp av 22 000 000 kronor skulle få

användas till fördubbling av Statens skogsindustriers aktiekapital, dels att

domänverket skulle tillhandahållas en rörlig kredit av ytterligare 30 000 000

kronor. Framställningen om utökad rörlig kredit för domänverket gjordes

i syfte att möjliggöra för verket att tillhandahålla bolaget erforderliga förlagsmedel.

Med anledning av framställningen hemställde Kungl. Maj:t i 1953 års

statsverksproposition (kapitalbudgeten, jordbruksdepartementet, p. 3) att

riksdagen måtte dels till Rörelsekapital för domänverket för budgetåret

1953/54 anvisa ett investeringsanslag av 22 000 000 kronor till utökning av

Aktiebolaget Statens skogsindustriers aktiekapital, dels bemyndiga fullmäktige

i riksgäldskontoret att, för att bereda domänverket rörelsekapital,

tillhandahålla sagda verk en rörlig kredit av ytterligare 30 000 000 kronor

eller tillhopa med tidigare beviljade krediter högst 80 000 000 kronor. I propositionen

erinrades om att riksdagen vid bildandet av Statens skogsindustrier

förutsatt, att domänverket skulle förse bolaget med erforderliga rörelsemedel.

Vidare uttalades att domänverkets kredit till bolaget borde utformas

så, att ett fast grundbelopp å 20 000 000 kronor ställdes till törfo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1950

gande för bolaget. I fråga om denna kredit syntes böra erläggas i huvudsak

samma ränta som vid vanliga långfristiga lån. I den mån bolaget behövde

anlita ytterligare kredit, borde denna göras kortfristig och löpa med så

mycket högre ränta, att bolaget därigenom stimulerades att även undersöka

möjligheterna på den allmänna lånemarknaden.

1953 års riksdag hade icke något att erinra (JoU 3; rskr. nr 90) mot den

i propositionen gjorda framställningen.

Aktiebolaget Statens skogsindustriers framställning

I sin framställning anför Aktiebolaget Statens skogsindustrier till en början,

att bolaget alltsedan sin tillkomst år 1942 varit klart medvetet om nödvändigheten

av att åstadkomma en genomgripande modernisering och rationalisering

av de industrianläggningar som bolaget fick övertaga. Dessa

anläggningar utgjordes huvudsakligen av sågverk i norra och mellersta delarna

av landet jämte en mindre sulfatfabrik och en liten, helt omodern kolningsanläggning.

Samtliga dessa anläggningar var hårt nedkörda och dessutom

omoderna, varför en upprustning och modernisering av desamma var

en nödvändig förutsättning för att rörelsen skulle kunna bedrivas på ett

ekonomiskt tillfredsställande sätt. I sina industrianläggningar har bolaget

sedan den 1 januari 1942 t. o. m. den 31 december 1955 investerat sammanlagt

240 000 000 kronor, varjämte i lager bundet kapital samtidigt ökat med

50 000 000 kronor. Den totala investeringsökningen i anläggningar och lager

under åren 1942—1955 uppgår sålunda till 290 000 000 kronor. Under samma

period har bolagets överskott, efter avdrag för skatter och räntor men

före avskrivningar och utdelningar, uppgått till sammanlagt 168 600 000

kronor. Angående den nyssnämnda upprustningen och moderniseringen har

Statens skogsindustrier anfört i huvudsak följande.

I första hand gällde det att modernisera och rationalisera sågverken, vilket

var en omfattande och kapitalkrävande uppgift. Sammanlagt har bolaget

således för att åstadkomma ändamålsenliga anordningar för torkning, lagring

av det sågade virket, förbättrade utlastningsanordningar samt bättre

arbetsförhållanden och bättre bostäder för arbetarpersonalen m. in. investerat

ett belopp av i runt tal 91 000 000 kronor. Ännu återstår att ombygga

ett par av sågverken innan bolagets sågverksanläggningar kan anses

fullt moderniserade till ett sådant skick som kräves i dagens läge. Dessa arbeten

jämte ett försatt underhåll av sågverken torde dock vara av relativt

underordnad storlek och de torde utan svårighet kunna inpassas i ett

normalt rationaliserings- och utvecklingsprogram. Utöver direkta investeringar

för om- och nybyggnader har dessutom avsevärda belopp fått bäras

av driften på grund av det onormala underhåll som de omoderna anläggningarna

krävde. Storleken av sådana onormala driftskostnader torde kunna

uppskattas till åtminstone cirka 15 000 000 kronor. Inalles torde således

för sågverksgruppen ha investerats cirka 106 000 000 kronor.

På samma sätt måste vid sulfatmassafabriken i Karlsborg omedelbart etl

ombyggnadsprogram igångsättas.

Bolaget hade från första början fullt klart för sig att, för att speciellt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr i39 år 1959

5

sågverksanläggningarna skulle kunna utvecklas till ekonomiska och bärkraftiga

industrier, en integration måste komma till stånd som syftade till

ett intimt samarbete mellan sågverken och annan skogsindustriell verksamhet

så att råvaran kunde utnyttjas helt och hållet och s. k. avfall tillvaratagas.

Effektuerandet av ett sådant program fick dock uppskjutas, enär bolaget

under sitt första år fick åtaga sig uppförandet i stor skala av trädestillationsanläggningar,

vilka helt och hållet var av kristidsnatur. Dessa anläggningar,

för vilka bolaget nödgades investera ej mindre än cirka 18 000 000

kronor, kunde ej under den relativt korta tid de erfordrades tillnärmelsevis

amorteras med eget driftsöverskott. De har senare avskrivits med tillskott

från bolagets övriga industrier.

Först år 1947 kunde bolaget sedan återupptaga sitt förutnämnda integrationsprogram,

varvid moderna wallboardfabriker uppförts i Piteå och Skinnskatteberg

samt en helt genomgripande ombyggnad av sulfatmassafabriken

genomförts. Härigenom har det varit möjligt att i större omfattning och på

ett rationellt sätt tillvarataga avfallsveden från sågverken samt även bidraga

till ett tillvaratagande av klenved från skogarna. Enbart vid bolagets wallboardfabriker

är det årliga produktionsvärdet för närvarande över 40 000 000

kronor och med eljest värdelöst avfall som råvara. Produktionen, som till

cirka 80 procent exporteras, uppgår till cirka 85 000 ton w''allboard per år.

Anläggningskostnaden för dessa fabriker uppgår till cirka 37 000 000 kronor.

Vid sulfatmassafabriken i Karlsborg, som efter en första ombyggnad och

modernisering fått sin tillverkningskapacitet mer än fördubblad — nu

60 000 ton per år — kan sågverksavfall användas till cirka 30 procent av

den erforderliga råvaran. Därigenom utgör fabriken en värdefull avnämare

för avfallet från de lokala sågverken. Fabriken har även försetts med blekeri

och pappersfabrik, varför anläggningen är väl rustad för att på ett ekonomiskt

sätt kunna utnyttja råvaran från skogen och sågverken. För fabrikens

ombyggnad har investerats sammanlagt cirka 43 000 000 kronor.

Parallellt med industriens utveckling och nydaning har genomförts ett

omfattande byggnadsprogram för att sanera det ursprungliga bostadsbeståndet

och härigenom har vid de olika industrianläggningarna praktiskt taget

genomgående behovet av n}7a och moderna bostäder tillgodosetts. Endast

under de senaste åren och i ringa omfattning har härvid statliga lån utnyttjats.

För närvarande pågår en utbyggnad av sulfatmassafabriken i Karlsborg

för att tillvarataga det stora överskottet av klenare dimensioner i Norrbottens

skogar, varigenom denna fabrik får en total produktionskapacitet av

120 000 lon sulfatmassa per år, och samtidigt utökas pappersbrukets maskinella

kapacitet från 18 000 till 60 000 ton kraftpapper per år. I Skinnskatteberg

pågår en utbyggnad av wallboardfabriken med en ytterligare tillverkningskapacitet

av 25 00.0 ton per år.

På ett för ändamålet inköpt område vid Otterbäcken bar planerats uppförande

av eu anläggning med eu årlig produktion av 60 000 ton papper och

cellulosa, och bolaget avvaktar nu byggnadstillstånd för denna anläggning.

I framställningen anför Statens skogsindustrier vidare, att det av den

lämnade redogörelsen framgår att bolaget sett som sin uppgift ej endast att

rationalisera de vid bolagets tillkomst i statens ägo befintliga anläggningarna

utan också att skapa nya avsättningsmöjligheter för virke från statens

skogar och för avfall vid egna anläggningar. Den kraftiga utveckling, som

därigenom kommit till stånd, grundar sig på bolagets och domänverkets

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1956

gemensamma bedömanden av de virkesmängder, som måste förädlas, om

skogarnas avkastningsförmåga skall kunna tillvaratagas, ej minst beträffande

gallringsvirket. Utbyggnaden av bolagets industrier har effektivt bidragit

till landets exportinkomster och den har tagit all den hänsyn till befintliga

industrianläggningar, som under föreliggande förhållanden kan vara

skäligt. Vidare anföres att den enskilda skogsindustrien under senare år

skjutit fart, sedan man kommit till insikt om, att skogarna producerar mera

virke än de befintliga fabrikerna kan förädla. Därigenom har riktigheten av

bolagets investeringspolitik bekräftats. Statens skogsindustrier framhåller i

detta sammanhang, att om bolaget kunnat fritt disponera hälften av den

skogsproduktion på statens skogar, som bolaget sedan sin tillkomst förädlat,

skulle bolaget kunnat tillgodogöra sig minst 50 000 000 kronor i sin rörelse

och för varje nytt år ytterligare omkring 7 000 000 kronor i rent netto.

Utvecklingen av bolagets verksamhet sedan år 1942 har redovisats i följande

sammanställning.

År

Produktions-

värde

kronor

Råvaruinköp

kronor

1942 ......

........ 40 000 000

13 500 000

67 000 000

1951 ......

........ 173 000 000

1954 ......

........ 180 000 000

130 000000

1955 ......

........ 230 000 000

95 000 000

För åren 1956—1960 har Statens skogsindustrier räknat med en ökning

av produktionsvärdet från 259 000 000 kronor år 1956 till 352 000 000 kronor

år 1960. Samtidigt har för råvaruinköpen under samma tid beräknats

en ökning från 90 000 000 kronor till 158 000 000 kronor.

Beträffande bolagets aktiekapital framhålles, att detta år 1942 motsvarade

55 procent och år 1955 19 procent av produktionsvärdet. Vid oförändrat

aktiekapital har bolaget räknat med en fortsatt sänkning av ifrågavarande

procenttal till 12 under år 1960. Uttryckt i procent av leveransvärdet understiger

Statens skogsindustriers eget kapital väsentligt de större enskilda

skogsindustriella bolagens, som växlar mellan 30 och 80 procent med ett

medeltal av omkring 60 procent. Enligt bolagets mening skulle likställighet

i detta hänseende kräva, att bolagets aktiekapital ökades högst väsentligt.

Med hänsyn till den allmänna ekonomiska politiken anser emellertid

bolaget att med en sådan åtgärd bör anstå tills vidare under förutsättning

att bolagets kapitalbehov i enlighet med framställningen kan tillgodoses

genom långfristigt lån av erforderlig storlek.

Till stöd för framställningen om bemyndigande för domänstyrelsen att

iör statens räkning teckna garanti för det ifrågavarande lånet å 60 000 000

kronor anför Statens skogsindustrier i övrigt huvudsakligen följande.

Den 1 januari 1942 upptogs i ingående balansräkningen för bolaget en

skuld till domänstyrelsen av 9 171 000 kronor, motsvarande värdet av då

inneliggande lager, vilket belopp skulle utgöra bolagets av staten tillhandahållna

förlagskapital.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 139 år 1956

7

I samband med bolagets köp av aktierna i Laxå Bruks Aktiebolag år 1947

beslöt riksdagen, att köpet skulle finansieras med att bolaget skulle till domänstyrelsen

överlämna Laxåbolagets skogsfastigheter samt att resterande

belopp av köpeskillingen, 3 700 000 kronor, skulle kvarstå som förslagskapital

ur domänstyrelsens markinköpsfond mot räntebärande långfristig revers.

På grund av utökning av bolagets rörelse beslöt 1953 års riksdag, att det

av staten tillhandahålla torlagskapitalet skulle ökas med netto 20 829 000

kronor. Bolaget har sålunda för närvarande statligt förlagskapital med inalles

30 000 000 kronor samt därjämte från domänverkets markfond ovannämnda

särskilda förlag av 3 700 000 kronor.

Vid bedömning av bolagets aktuella kapitalbehov måste beaktas, att bolaget

nu har i överskottslager av rundvirke bundet cirka 35 000 000 kronor.

Vidare bör beaktas bolagets på grund av 1941 års riksdagsbeslut särskilda

belastning i pensionshänseende för den från domänverket övertagna personalen,

som tillförsäkrats pensioner enligt grunder för statsanställda. Det

kapitaliserade värdet av denna särskilda pensionsbelastning beräknades per

den 1 januari 1942 utgöra 15 446 000 kronor, varav för tiden efter nämnda

datum beräknades 8 000 000 kronor. På grund av senare riksdagsbeslut har

emellertid de ifrågavarande pensionsförpliktelserna genom index- och kristillägg

ökats därhän, att det kapitaliserade värdet av denna särskilda, bolaget

åvilande förpliktelse nu torde överstiga 30 000 000 kronor. Häremot har

bolaget hittills avsatt till särskild pensionsstiftelse 18 000 000 kronor, vilket

belopp jämte övriga pensionsmedel nu ingår i bolagets rörelse. Hela nämnda

kapital skall likväl undan för undan ånyo tagas ur rörelsen i den mån som

den berörda gruppen av anställda inträder i pensionsåldern, vilket nu får beräknas

komma att ske i under de närmaste åren alltmera accelererad takt.

Då Statens skogsindustrier i jämförelse med de övriga större skogsindustriföretagen

alltjämt i hög grad belastas med nackdelen av att ej ha rotvärde

av egen skog eller egen vattenkraft samt därjämte har ett tyngre pensionsåtagande,

torde det vara rimligt, att bolaget sättes i tillfälle att disponera

rörelsemedel i något så när samma utsträckning som gäller för de större

enskilda skogsindustriella bolagen, exklusive de egna naturtillgångarna.

Om man utsträcker den i bolagets förevarande framställning redovisade

jämförelsen med enskilda skogsindustriföretag i fråga om aktiekapital till

alt jämväl gälla övriga medel som på längre sikt står till förfogande (långsiktiga

lån), visar det sig, att bolaget över huvud taget utrustats med kapitalmedel

i betydligt mindre omfattning än den jämförbara enskilda industrien.

Enär med utökning av aktiekapitalet torde böra tills vidare anstå, anser

bolaget nödvändigt, att de tillskott till kapitalförsörjningen, som för närvarande

erfordras, tillföres bolaget genom ett långfristigt lån täckande eu

mera väsentlig del av det underskott i kapitaltillgången som utmärker bolaget

i förhållande till enskild industri. Lånet bör därför utgöra lägst

60 000 000 kronor.

Det förhållandet atl bolaget saknar egna naturtillgångar liksom den till

år 1953 gällande regeln att bolagets kapitalförsörjning skulle tillgodoses genom

domänstyrelsen, har omöjliggjort för bolaget att täcka sitt lånebehov

i öppna marknaden. Enligt 1953 års riksdagsbeslut har bolaget emellertid

all vid behov av långfristig kredit, utöver den som då av staten genom domänstyrelsen

ställdes till bolagets förfogande, undersöka möjligheterna på

den allmänna lånemarknadcn. Bolagets nu aktuella lånebehov avses i överensstämmelse

härmed täckas genom långfristig upplåning i öppna marknaden.

Härvid får emellertid beaktas bolagets särskilda egenart, då bolaget

till skillnad från de övriga större skogsindustriella företagen helt saknar

egna naturtillgångar att läggas som säkerhet för dylik upplåning. Då domän
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1956

styrelsen är ensam ägare av bolagets aktier och skogsvinsten för den råvara

som uppköpes av bolaget från statens skogar dessutom tillfaller domänverket,

anser bolaget rimligt, att denna upplåning får ske mot statlig garanti

genom domänstyrelsen.

Yttrandena

Samtliga de myndigheter, som avgivit yttranden över Statens skogsindustriers

framställning, har i princip tillstyrkt, att bolagets behov av rörelsemedel

skall tillgodoses. Olika meningar har dock uttalats i fråga om det

sätt på vilket detta lämpligen bör ske.

Domänstyrelsen, som i sitt utlåtande (21/2 1956) dels redogjort för styrelsens

uppfattning av den huvudsakliga innebörden av 1953 års riksdagsbeslut

angående Statens skogsindustriers kapitalförsörjning dels hemställt

om bemyndigande att i enlighet med bolagets framställning för statens räkning

ikläda sig garanti för ett lån av 60 000 000 kronor, anför i huvudsak

följande.

Av den redogörelse, som lämnats av bolaget framgår, att på grund av bolagets

utveckling och de under senare åren ändrade penningförhållandena

bolaget, liksom industrien i allmänhet, måste ställa ökade anspråk på långfristigt

tillgängliga rörelsemedel. Styrelsen delar bolagets uppfattning att anspråken

för närvarande bör begränsas till anskaffande av de långfristiga

medel som oundgängligen erfordras för fullföljande av påbörjade och beslutade

anläggningar inom företaget. I enlighet med statsmakternas direktiv

bör medlen sökas på den allmänna lånemarknaden. Med hänsyn till att bolaget

icke disponerar egna skogsfastigheter, bör säkerhet för lånet lämnas

på annat sätt än genom inteckningar. Lämpligast torde detta enligt styrelsens

förmenande kunna ske genom samma förfarande som användes, då

staten år 1950 (prop. nr 29) ställde garanti för visst lån till Norrbottens läns

virkesmätningsförening u. p. a. Den 31 mars 1950 bemyndigade Kungl. Maj :t

därvid domänstyrelsen att förbinda staten att ikläda sig garanti för ifrågavarande

lån och förklarade tillika, att riksgäldskontoret skulle äga att i

fall av behov infria ifrågavarande förbindelse.

Av den förebragta utredningen vill det synas statskontoret (2/3 1956), att

behov av ytterligare rörelsemedel föreligger för Statens skogsindustrier. Ämbetsverket

finner jämväl övervägande skäl tala för att kapitalbehovet för

närvarade tillgodoses genom upptagande av lån å den allmänna lånemarknaden.

Statskontoret, som dock icke ansett sig kunna ingå på närmare bedömande

av storleken av det erforderliga lånebeloppet, har ej något att erinra

mot att domänstyrelsen bemyndigas ikläda sig garanti för lånet. I anledning

av vad domänstyrelsen anfört beträffande innebörden av 1953 års

riksdagsbeslut rörande domänverkets kredit till bolaget, må framhållas, att

enligt ämbetsverkets mening föredragande departementschefen synes ha

åsyftat, att bolaget skulle undersöka möjligheterna att erhålla lån å den

öppna marknaden, sedan domänverkets kredit i form av ett fast grundbelopp

å 20 000 000 kronor utnyttjats. Enligt vad under hand inhämtats har

emellertid bolaget tagit i anspråk även den ytterligare kredit å 10 000 000

kronor, som medgivits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1956

Riksräkenskapsverket anför i sitt yttrande (28/2 1956), att den förstärkning

av bolagets rörelseinedel, som i anledning av föreliggande framställning

kan befinnas böra äga rum, enligt riksräkenskapsverkets mening med hänsyn

till det avsevärda kapital, som bundits i bolagets anläggningstillgångar,

i första hand bör ske genom en utökning av bolagets aktiekapital. Därest

emellertid de ytterligare rörelsemedlen på grund av särskilda skäl befinnes

böra tillföras bolaget genom upptagande av ett statsgaranterat lån, bör riksgäldskontoret

och icke domänstyrelsen bemyndigas att lämna statens garanti

för lånet.

Fullmäktige i riksbanken (8/3 1956) anför, att fullmäktige icke har något

att erinra mot bifall till bolagets framställning.

1 sin reservation mot det av fullmäktige i riksbanken avgivna yttrandet

anför herr Rubbestad, att bolagets framställning bör avstyrkas med hänsyn

såväl till statsmakternas strävan till återhållsamhet beträffande nyinvesteringar

som till de nu gällande kreditrestriktionerna, som förhindrar ännu

mer behjärtansvärda lånebehov. Herr Kristensson i Osby anser i sin reservation,

i vilken herr Kollberg instämt, att bolagets investeringar och finansieringspolitik

bör bli föremål för särskild utredning och att, i avvaktan på

resultatet av en sådan utredning, den begärda statsgarantien icke nu bör beviljas.

Fullmäktige i riksgäldskontoret (8/3 1956) föreslår såsom en provisorisk

anordning för budgetåret 1956/57, att fullmäktige för tillgodoseende av bolagets

mest trängande kapitalbehov erhåller bemyndigande att för nämnda

budgetår höja maximibeloppet för domänverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret

med 30 000 000 kronor, eller från 80 000 000 kronor till

110 000 000 kronor. Därest denna utväg av tekniska skäl icke skulle visa

sig framkomlig, vill fullmäktige icke motsätta sig att bolaget medges att

utge ett kortfristiskt reverslån med garanti av riksgäldskontoret. I anslutning

härtill förordar fullmäktige, att en närmare utredning angående bolagets

kapitalförsörjning på längre sikt kommer till stånd, så att en avveckling

av det ifrågasatta provisoriet kan ske senast vid början av budgetåret 1957/

58. Till stöd för sitt förslag anför fullmäktige följande.

Av framställningen i ärendet framgår, att bolaget sedan länge befinner

sig i en stark expansion och att bolagets ledning även för de närmaste åren

beräknar en fortsatt avsevärd stegring av produktionen. I stor utsträckning

har bolaget kunnat finansiera sina omfattande rationaliserings- och utbyggnadsprojekt

med egna överskottsmedel. Genom beslut av 1953 års riksdag

skedde en konsolidering av bolagets finansiella ställning, varvid aktiekapitalet

fördubblades till 44 miljoner kronor och bolaget dessutom över domänstyrelsen

erhöll dels en långfristig kredit i riksgäldskontoret å 20 miljoner

kronor och dels en kortfristig kredit, också i riksgäldskontoret, på 10 miljoner

kronor. Härutöver har bolaget emellertid nödgats anlita krediter i den

allmänna marknaden i icke obetydlig omfattning.

Bolaget har nu kommit i det läget, att anskaffande av långfristiga medel

i betydande utsträckning beräknas bli oundgängligen nödvändigt för fullföljande

av påbörjade och beslutade omläggningar inom företaget. I enlighet

med vad som förutsattes vid 1953 års riksdagsbehandling av bolagets

2 liihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 139

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Mnj:ts proposition nr 139 år 19 åt i

iinansieringsproblem ämnar bolaget söka upplåna dessa medel i den allmänna

marknaden. Emellertid hemställer nu bolaget — vilket däremot icke

torde ha varit avsett av statsmakterna 1953 — att staten för ändamålet

skulle ikläda sig garanti för det lånebelopp, varom här är fråga, eller 60

miljoner kronor. Om man till en början bortser från att en kapitalinvestering

av denna storleksordning icke står i god samklang med den av statsmakterna

förda åtstramningspolitiken, anmäler sig här ett spörsmål av enligt

fullmäktiges uppfattning stor principiell räckvidd. Den fråga, som här

närmast uppställer sig till besvarande och som ytterst gäller omfattningen

av och formerna för de statliga bolagens kapitalförsörjning över huvud taget,

är om ett statligt bolag, som icke kan på normalt sätt få sina kapitalbehov

tillgodosedda på den allmänna lånemarknaden och därför kräver

stöd från statens sida, bör få detta stöd i form av en statsgaranti å av bolaget

utgivna revers- eller obligationslån. Eu sådan ordning skulle emellertid

enligt fullmäktiges uppfattning — eftersom det i realiteten och i princip

icke torde föreligga någon skillnad mellan statlig upplåning genom riksgäldskontoret

och statsgaranterad upplåning genom statligt bolag — kunna

leda till en desorientering och splittring av lånemarknaden och vara till förfång

för statens totala upplåningsverksamhet och kan sålunda icke av fullmäktige

tillstyrkas. Om i undantagsfall en statsgaranti eller ett statligt borgensåtagande

kommer i fråga, bör det därför ankomma på riksgäldskontoret

att teckna garantin eller borgensförbindelsen, vilken i så fall bör anknyta

sig till ett reverslån och icke till ett obligationslån.

Det sagda leder alltså fram till att den föreliggande framställningen bör

bedömas, som om densamma avsett anslag över budgeten. Det naturliga

hade härvid varit att bolagets kapitalanspråk hade kommit under bedömning

vid budgetberedningen eller i vart fall i ett vidare sammanhang, där en

riktig avvägning kunnat ske gentemot andra liknande anspråk. Utbruten

Irån ett sådant sammanhang torde den föreliggande framställningen vara

ägnad att väcka betänkligheter och detta icke blott med hänsyn till det avsevärda

belopp, som bolagets framställning avser. Den ifrågasatta upplåningen,

som, på sätt redan framhållits, i realiteten är att likställa med statlig

upplåning till motsvarande belopp, låter sig svårligen förena med strävandena

att ernå eu totalbalanserad budget, som ju innebär att statens

kapitalinvesteringar icke skall täckas lånevägen. Härtill kommer, att med

hänsyn till den allmänna åtstramningspolitiken såväl den allmänna som den

enskilda sektorn måste ålägga sig den största återhållsamhet i fråga om

nya investeringar.

Från nu angivna utgångspunkter är fullmäktige därför närmast benägna

att avstyrka bifall till den föreliggande framställningen. Emellertid kan fullmäktige

icke bortse från att den av Statens skogsindustrier bedrivna verksamheten

är av stor betydelse för vårt folkhushåll och att bolaget nu ofrånkomligen

är i behov av ökade rörelsemedel för att lätta bolagets likviditetssvårigheter.

Då det med hänsyn till det nyss anförda icke torde vara görligt

att belasta kapitalbudgeten för nästa budgetår med anslag till höjning av

bolagets aktiekapital eller på annat sätt över budgeten bereda bolaget erforderliga

anslagsmedel, får fullmäktige såsom en provisorisk anordning

lör budgetåret 1956/57 föreslå, att fullmäktige för tillgodoseende av bolagets

mest trängande kapitalbehov erhåller bemyndigande att för nämnda

budgetår böja maximibeloppet för domänverkets rörliga kredit i riksgäldskontoret

med 30 miljoner kronor, eller från 80 miljoner kronor till 110

miljoner kronor. Därest denna utväg av tekniska skäl icke skulle visa sig

tramkomlig, vill fullmäktige icke motsätta sig att bolaget medges att utge

ett kortfristigt reverslån med garanti av riksgäldskontoret. I anslutning

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 139 år 1956

härtill vill fullmäktige förorda, att en närmare utredning angående bolagets

kapitalförsörjning på längre sikt kommer till stånd, så att en avveckling av

det ifrågasatta provisoriet kan ske senast vid början av budgetåret 1957/58.

Herr Hagberg framhåller i sin reservation mot det av fullmäktige i riksgäldskontoret

avgivna yttrandet, att de av fullmäktige gjorda övervägandena

och bedömningarna enligt hans mening bort leda till ett avstyrkande

av framställningen i fråga.

Departementschefen

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har Aktiebolaget Statens

skogsindustrier under en relativt kort tidrymd genomfört en betydande upprustning

och utbyggnad av sina industrianläggningar. De därvid gjorda investeringarna,

vilka framför allt syftat till en genomgripande modernisering

och rationalisering av de anläggningar av växlande kvalitet, som överfördes

från domänverket vid bolagsbildningen år 1942, har medfört, att bolagets

egna kapitaltillgångar liksom dess kreditmöjligheter hårt utnyttjats. Härtill

har kommit, att bolaget bland annat genom 1954 års stormskador å vissa

skogar nödgats binda betydande medel i en onormal lagerhållning. Som

en följd av nu angivna omständigheter har uppstått behov av en förbättrad

kapitalförsörjning för bolaget. I rådande läge har bolagsledningen ansett

lämpligast att öka bolagets medelstillgångar genom upptagande av ett lån

i öppna marknaden. Då emellertid bolaget saknar egna skogstillgångar att

ställa som säkerhet för ett dylikt lån och bolagets rörelse i huvudsak grundar

sig på statens skogar, som befinner sig under domänstyrelsens förvaltning,

har bolagsledningen hemställt om bemyndigande för domänstyrelsen

att för statens räkning ikläda sig garanti för ett lån uppgående till 60 000 000

kronor. Samtliga de över bolagets framställning hörda remissmyndigheterna,

bortsett från några reservanter, har också funnit angeläget, att bolaget

tillföres ytterligare rörelsekapital.

Beträffande min egen inställning till denna fråga vill jag till en början

framhålla att jag, i likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret, hyser betänkligheter

mot att tillstyrka bifall till bolagets hemställan redan på grund

av den utav statsmakterna för närvarande förda restriktiva kreditpolitiken.

Därtill kommer att viss tveksamhet synes råda beträffande torinen för utökningen

av bolagets kapital. Med hänsyn härtill samt till det förhållandet

att bolaget befinner sig i stark utveckling delar jag den av fullmäktige i riksgäldskontoret

uttalade uppfattningen, att en närmare utredning bör komma

till stånd angående bolagets kapitalförsörjning på längre sikt. Enligt

vad jag inhämtat har bolaget för avsikt att låta verkställa en utredning

härom. Prövningen av frågan om statens medverkan till täckande av bolagets

ytterligare behov av rörelsemedel borde givetvis principiellt ha fått anstå

till dess resultatet av nämnda utredning förelegat. Emellertid bör beaktas

att bolagets aktuella kapitalbehov i viss utsträckning föranletts av alt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 139 år 1956

bolaget nödgats binda omkring 35 000 000 kronor i överskottslager av rundvirke,

som i huvudsak hänför sig till de förenämnda stormfällningarna.

Med hänsyn härtill anser jag mig böra i så måtto tillstyrka bolagets framställning

att jag förordar, att staten för tillgodoseende av bolagets mest

trängande kapitalbehov ikläder sig garanti för ett av bolaget i öppna marknaden

upptaget lån å högst 35 000 000 kronor. Härför fordras emellertid

riksdagens medgivande. Den föreslagna garantien, vilken endast torde böra

avse ett kortfristigt reverslån, synes vid bifall från riksdagens sida böra

tecknas av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att ikläda

staten garanti för ett kortfristigt reverslån å högst 35 000 000

kronor, avsett att upptagas av Aktiebolaget Statens skogsindustrier.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ulla B. Silén

560585 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:257 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående garanti för visst lån till Aktiebolaget Statens skogsindustrier jämte i ämnet väckta m a1 i texten
  2. JoU 1956:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående garanti för visst lån till Aktiebolaget Statens skogsindustrier jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten