Sök i Ratio Lex

Rörande ratifikation av en konvention mellan Sverige och Italien rörande social trygghet

1956-03-16 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:141, Rörande ratifikation av en konvention mellan Sverige och Italien rörande social trygghet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1956

1

Nr 141

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av

en konvention mellan Sverige och Italien rörande social

trygghet; given Stockholms slott den 16 mars

1956.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialårenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att godkänna,

att Sverige ratificerar en den 25 maj 1955 undertecknad konvention

mellan Sverige och Italien rörande social trygghet.

GUSTAF ADOLF

John Ericsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ratifikation av en den

25 maj 1955 undertecknad konvention mellan Sverige och Italien avseende

ömsesidigt utgivande av förmåner från ålders-, invalid- och efterlevandepensioneringen

samt sjuk-, yrkesskade- och arbetslöshetsförsäkringarna

ävensom av arbetslöshetshjälp, moderskapsförmåner och barnbidrag.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 111

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1956

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 mars

1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om ratifikation

av en konvention mellan Sverige och Italien rörande social trygghet samt

anför.

Sedan italienska regeringen inbjudit svenska regeringen till förhandlingar

för avslutande av en konvention mellan Sverige och Italien om social

trygghet, har sådana förhandlingar ägt rum i Stockholm i oktober—november

1953 och i Rom i oktober 1954. Jämsides härmed har förhandlingar bedrivits

mellan Danmark och Italien samt mellan Norge och Italien för avslutande

av motsvarande konventioner.

över ett förslag till svensk-italiensk konvention som uppgjordes under

förhandlingarna i Stockholm har, såvitt angår vårt land, yttranden inhämtats

från pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, arbetsmarknadsstyrelsen,

Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

i Sverige. I dessa yttranden framställda erinringar har vid utarbetandet

av den slutliga konventionen blivit i allt väsentligt beaktade.

Konventionen jämte slutprotokoll har den 25 maj 1955 undertecknats i

Rom. Konventionen innehåller bestämmelser om att den skall ratificeras.

Den träder inte i kraft förrän första dagen i andra månaden efter den då

ratifikationsinstrumenten utväxlats. Konventionen och slutprotokollet har

upprättats på svenska och italienska språken. Den svenska texten torde få

såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

Konventionsförhandlingarna mellan de nordiska länderna och Italien har

ingått som ett led i det arbete, som pågår inom Europarådets ram för att

medelst bilaterala och multilaterala konventioner sammanlänka de till rådet

anslutna ländernas sociala välfärdssystem. Därigenom åsyftar man att

tillförsäkra dessa länders medborgare rätt att i annat sådant land åtnjuta de

sociala förmåner som utgår enligt detta lands lagstiftning. Att detta är

syftet även med den svensk-italienska konventionen har kommit till uttryck

i inledningen till densamma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 141 år 1956

3

Konventionen innehåller tre delar. I första delen upptages allmänna bestämmelser

avseende bl. a. konventionens omfattning i materiellt hänseende

och rörande frågan vilket lands lagstiftning som skall tillämpas i konventionsfallen,

varjämte fastslås likställighetsprincipen. Den andra delen

innehåller de särskilda bestämmelser som skall gälla för de olika förmånsgrenarna.

I den tredje finns intagna vissa gemensamma bestämmelser samt

regler av teknisk natur.

Konventionens omfattning i materiellt hänseende

framgår av första delen artikel 1. Enligt 1 mom. blir konventionen för Sveriges

del tillämplig på såväl lagstiftningen om de egentliga socialförsäkringarna,

nämligen folkpensioneringen, den allmänna sjukförsäkringen med

moderskapshjälpen, yrkesskadeförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen,

som lagstiftningen om vissa närstående socialförmåner, nämligen bidragen

till änkor och änklingar med barn, de allmänna och särskilda barnbidragen

samt mödrahjälpen och arbetslöshetshjälpen. Vad åter angår Italien omfattar

konventionen den lagstiftning, som närmast motsvarar den angivna

svenska, nämligen lagstiftningen om obligatorisk invaliditets-, ålders- och

efterlevandeförsäkring, obligatorisk sjukförsäkring och obligatorisk tuberkulosförsäkring,

försäkringsmässiga natura- och penningförmåner åt arbetande

mödrar, familjebidrag, obligatorisk försäkring mot olycksfall i arbete

och yrkessjukdomar, obligatorisk försäkring mot ofrivillig arbetslöshet

innefattande föreskrifter om särskilda bidrag vid arbetslöshet, fakultativ

invaliditets-, ålders-, efterlevande- och tuberkulosförsäkring ävensom särskilda

försäkringsformer för vissa persongrupper, i den mån sådan försäkring

avser risker som täckes av nyss angiven lagstiftning. Vissa uppgifter

rörande innehållet i den italienska lagstiftningen skall lämnas i det följande

i samband med att de speciella bestämmelserna för de olika förmånsgrenarna

berörs.

Konventionen skall enligt mom. 2 även äga tillämpning på ändringar och

kompletteringar av nämnda lagstiftning. Vad nu sagts skall dock inte gälla

i fråga om lagstiftning, som avser en ny gren av social trygghet, med mindre

de berörda länderna träffar särskild överenskommelse därom. Ej heller

skall konventionen avse lagstiftning, som utvidgar tillämpningsområdet för

gällande lagstiftning till att omfatta nya persongrupper, därest vederbörande

lands regering meddelar regeringen i det andra landet inom tre månader

efter offentliggörandet av den nya lagstiftningen, att det inte är avsett

att konventionen skall tillämpas därå.

Den personkrets, å vilken konventionen äger t i 1 1- i ä in p n i n g, omfattar svenska och italienska medborgare, vilket framgår

av bl. a. artikel 2.

Denna artikel innehåller även en huvudregel beträffande frågan om v i 1- ket lands lagstiftning, som skall tillämpas i konventionsfallen.

Om inte annat stadgas i konventionen, skall svensk medborgare

i Italien omfattas av den italienska lagstiftning, som konventionen av
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr Hl år 1956

ser, samt italiensk medborgare i Sverige av motsvarande svenska lagstiftning.

Därvid fastslås även likställighetsprincipen, dvs. att medborgare

i Sverige respektive medborgare i Italien skall vara likställda med

det andra landets medborgare i fråga om rättigheter och skyldigheter enligt

sistnämnda lands ifrågavarande lagstiftning, något som även avser rätten

att uppbära förmåner utanför detta land.

I artikel 3 stadgas vissa undantag från den i artikel 2 givna huvudregeln

om tillämplig lagstiftning. Enligt den under a) i artikel 3 upptagna undantagsbestämmelsen

gäller sålunda, att i det ena landet bosatt person i tjänst

hos företag med säte i samma land skall, om han av detta företag utsändes

för arbete i det andra landet, under de första tolv månaderna av vistelsen

där alltjämt omfattas av lagstiftningen i det förra landet. Om arbetet blir

av längre varaktighet, blir vederbörande omfattad av vistelselandets lagstiftning.

Möjlighet öppnas dock för vederbörande myndigheter i detta land

att medge förlängning av nyssnämnda tolvmånadersperiod.

Vid järnvägs- eller vägtrafikföretag anställd resande personal med arbete

i båda länderna skall enligt punkt b) i artikel 3 omfattas av lagstiftningen

i det land där företaget har sitt säte. Om vederbörande är bosatt i det andra

landet skall dock sistnämnda lands lagstiftning tillämpas. För personal vid

lufttrafikföretag med verksamhet i båda länderna har andra regler befunnits

erforderliga, vilka återfinnes under punkt c). Beträffande flygande

personal gäller lagstiftningen i det land, där företaget har sitt säte; är vederbörande

medborgare i det andra landet och bosatt där, skall dock detta

lands lagstiftning tillämpas. Vad angår annan vid sådant företag anställd

personal, som är utsänd för tillfälligt arbete i det andra landet, skall oavsett

om vederbörande är medborgare i detta eller det andra landet gälla

lagstiftningen i det land, där företaget har sitt säte. I övriga fall skall i

fråga om sådan personal tillämpas huvudregeln enligt artikel 2.

Enligt de under punkt d) i artikel 3 upptagna specialreglerna skall för

besättning på fartyg som är hemmahörande i ettdera landet gälla lagstiftningen

i det land fartyget tillhör. Om för lastning, lossning, reparationsarbete

eller vakttjänst ombord å fartyg hemmahörande i ena landet under

fartygets uppehåll i det andra landet antagits arbetare från det land där

uppehållet sker, skall dessa arbetare omfattas av lagstiftningen i sistnämnda

land.

För personal vid diplomatiska eller konsulära representationer samt hos

sådan personal i personlig tjänst anställda personer skall enligt punkt e)

i artikel 3 gälla lagstiftningen i det land representationen tillhör, om vederbörande

är medborgare i detta land. Nu avsedda personer — dock ej de som

utsänts från det land representationen tillhör — kan emellertid enligt en

i slutprotokollet under punkt 1 intagen bestämmelse begära, att lagstiftningen

i det land där de är sysselsatta skall bli tillämplig på dem i fråga om

en eller flera av de grenar av social trygghet som konventionen avser; vid

prövningen av sådan begäran skall största möjliga hänsyn tagas till vederbörandes

önskemål. De nu angivna specialreglerna äger enligt punkt e)

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 141 år 1956 5

i artikel 3 inte tillämpning på olönad konsul eller av honom avlönad arbetstagare.

Dessa undantag från huvudregeln om tillämplig lagstiftning kan enligt

artikel 4 kompletteras med ytterligare undantag eller modifieras genom

överenskommelse mellan de båda ländernas högsta förvaltningsmyndigheter.

Andra delen av konventionen, som innehåller särskilda bestämmelser rörande

de olika grenarna av social trygghet, är indelad i fem kapitel, av

vilka kapitel I handlar om förmåner vid ålderdom och invaliditet

samt åt efterlevande. Beträffande dessa förmåner föreligger

stora skiljaktigheter mellan de båda ländernas lagstiftning. Rörande

den italienska invaliditets-, ålders- och efterlevandeförsäkringen må nämnas,

att den är obligatorisk för alla arbetstagare i enskild tjänst i Italien

oavsett nationalitet samt att möjlighet till frivillig försäkring finnes för bl. a.

den, som tidigare varit men inte längre är obligatoriskt försäkrad, och för

självständiga företagare med lägre inkomster. Pensionsåldern är 60 år för

män och 55 år för kvinnor. För rätt till ålderspension kräves minst 15 års

försäkring ävensom att avgifter till försäkringen erlagts eller — vid sjukdom

eller barnsbörd -— gottskrivits för minst 15 år. Pensionen beräknas i

princip i förhållande till summan av erlagda avgifter men förhöjes med ca

en tiondel för varje år, som vederbörande väntar utöver pensionsåldern med

att börja uppbära pension. Invalidpensionen beräknas efter i huvudsak

samma normer som ålderspensionen, dock att för rätt till invalidpension

fordras minst fem års försäkring samt att avgifter erlagts eller gottskrivits

för minst fem år. Efterlevandepension utgår till efterlevande make och barn

samt i vissa fall även till föräldrar. Vissa barntillägg utgår till ifrågavarande

pensioner. Försäkringen finansieras genom arbetsgivarbidrag, avgifter från

de försäkrade och bidrag från italienska staten. Avgifterna täcker ungefär

en fjärdedel av kostnaderna.

Med hänsyn till att 15 års försäkringstid kräves för rätt till ålderspension

från den italienska försäkringen har i artikel 5 beträffande italiensk medborgares

rätt till allmän ålderspension jämte tilläggsförmåner enligt lagen

den 29 juni 1946 om folkpensionering uppställts krav på att vederbörande

efter 18 års ålder varit bosatt och mantalsskriven i Sverige under sammanlagt

minst 15 år, därav minst fem år i oavbruten följd omedelbart före ansökan

om pension. Vad åter angår invalidpension och sjukbidrag enligt folkpensioneringslagen

samt bidrag till änkor och änklingar med barn enligt

lagen den 26 juli 1947 uppställes däremot — såsom framgår av det följande

— i vissa fall kortare tidsvillkor. Om italiensk medborgare vid uppnåendet

av den svenska folkpensionsåldern 67 år redan uppbär sådan förmån, skall

ban äga rätt att omedelbart erhålla ålderspension. Därigenom undvikes, att

lian för en tid blir utan folkpensionsförmån om han vid nämnda ålder ej

uppfyller 15-årsvillkoret.

För att italiensk medborgare skall bli berättigad till invalidpension eller

sjukbidrag jämte tilläggsförmåner kräves enligt artikel 6, alt han varit bosatt

och mantalsskriven i Sverige sammanlagt minst fem år och efter sista

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj. ts proposition nr lil år 1956

ankomsten till Sverige under minst ett år varit i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet.

Avlider italiensk medborgare, är den efterlevande maken enligt artikel 7

berättigad till änkepension eller änke- och änklingsbidrag, om den avlidne

efter det han fyllt 18 år varit bosatt och mantalsskriven i Sverige under

sammanlagt minst 15 år, därav minst fem år i oavbruten följd omedelbart

före dödsfallet, allt under förutsättning att den efterlevande maken vid

dödsfallet var bosatt och mantalsskriven i Sverige. Samma förmåner äger

den efterlevande uppbära, om han själv varit bosatt och mantalsskriven i

Sverige under minst 15 år, därav minst fem i oavbruten följd omedelbart

före ansökningen.

Vad angår de i artiklarna 5—7 avsedda fallen gäller vidare, att italiensk

medborgare endast äger uppbära ifrågavarande förmåner så länge han är

bosatt och mantalsskriven i Sverige. Därjämte kräves, att han uppfyller

samtliga de villkor som beträffande svensk medborgare uppställes för rätt

till förmån. Vid bedömningen av de tidsvillkor, som angivits i nämnda artiklar,

skall bortses från tillfällig bortovaro från Sverige. Härom stadgas i

artikel 10, där uttrycket tillfällig bortovaro definieras. Under punkt 2 i

slutprotokollet har anmärkts, att den svenska regeringen åtager sig att verka

för att de kommunala bostadstilläggen till folkpension även skall komma

italienska medborgare till del.

Italiensk medborgare ålägges genom artikel 2 samma skyldighet som

svensk medborgare att erlägga pensionsavgift till folkpensioneringen. I analogi

med vad som skett i den mellan Sverige och Schweiz avslutade konventionen

rörande socialförsäkring (se prop. 1955:48) har i förevarande konvention

upptagits bestämmelser om rätt för italiensk medborgare att i vissa

fall återfå erlagda avgifter. I artikel 8 mom. 1 stadgas sålunda, att italiensk

medborgare, som ej uppfyller förutsättningarna för rätt till förmån varom

nu är fråga, ävensom hans efterlevande skall äga rätt att återbekonnna erlagda

avgifter, när vederbörande lämnar Sverige med avsikt att ej mer återvända.

Av administrativa skäl har återbetalning blott medgivits av pensionsavgifter,

å vilka vederbörliga kvitton företes. Sedan återbetalning skett, äger

vederbörande inte göra anspråk på ifrågavarande förmån förrän han ånyo

uppfyllt villkoren härför.

Enligt artikel 8 mom. 2 skall det ankomma på vederbörande italienska

myndigheter att utfärda erforderliga bestämmelser rörande rätt för italiensk

medborgare att inbetala sålunda återbekommet belopp såsom avgifter till

den italienska försäkringen.

Vad beträffar svensk medborgares rätt till motsvarande italienska förmåner

finnes intet stadgande i kapitel I, enär därutinnan inte uppställts

några särskilda villkor utöver dem som gäller för italienska medborgare.

Att svensk medborgare är likaberättigad med dem framgår redan av

artikel 2. Emellertid har svensk medborgare i artikel 9 tillerkänts rätt att

i vissa fall återfå av honom erlagda avgifter till den italienska försäkringen.

Denna rätt, som även tillkommer hans efterlevande, föreligger när ve
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Mcij. ts proposition nr IM år 1956

derbörande, innan han blivit berättigad till förmån från nämnda försäkring,

lämnar Italien med avsikt att ej mer återvända. Om sådan återbetalning skett

blir vederbörande inte berättigad till förmån, förrän villkoren härför ånyo

uppfyllts.

I kapitel II upptages bestämmelser om försäkring mot sjukdom,

tuberkulos och moderskap. För Sveriges del omfattar konventionen

i denna del den allmänna sjukförsäkringen enligt lagen den 3 januari

1947, moderskapshjälp enligt lagen den 21 maj 1954 och mödrahjälp enligt

förordningen den 11 juni 1937. Beträffande dessa förmånsgrenar jämställes

redan enligt artikel 2 italiensk medborgare med svensk medborgare, varför

någon särbestämmelse i kapitel II icke ansetts erforderlig. Denna likställighet

medför bl. a., att det krav på mantalsskrivning här i riket, som i 5 §

sjukförsäkringslagen uppställes för att andra än svenska medborgare skall

bli sjukförsäkrade, bortfaller beträffande italienska medborgare. Däremot

kvarstår givetvis för dem det även för svenska medborgare gällande bosättningskravet.

Svensk medborgare är enligt artikel 2 i Italien likställd med italiensk

medborgare i fråga om nu ifrågavarande italienska försäkringar. Härvid

må nämnas, att sjukförsäkringen i Italien är obligatorisk för arbetstagare och

vissa egna företagare inom jordbruket. Frivillig anslutning till försäkringen

för enskild person är inte utesluten men i praktiken medges sådan anslutning

blott för särskilda grupper, vanligen avseende visst yrke, varvid försäkringsvillkoren

fastställes av försäkringsgivaren, s. k. fakultativ försäkring.

För rätt till förmån från sjukförsäkringen kräves att minst ett års avgifter

erlagts under den sistförflutna femårsperioden. Sjukförsäkringen omfattar

inte tuberkulos. För denna sjukdom finnes en särskild försäkring, som är

obligatorisk för samma befolkningsgrupper som invalid-, ålders- och efterlevandeförsäkringen.

För rätt till förmån fordras minst två års försäkring

och minst ett års premier under de sista fem åren före försäkringsfallet.

Vid recidiv behöver dessa villkor inte ånyo uppfyllas. Vid sidan av tuberkulosförsäkringen

finnes olika former av kommunalt organiserad tuberkuloshjälp.

I artikel 11 första stycket medges svensk eller italiensk medborgare, som

flyttar från Sverige till Italien och där blir ansluten till ifrågavarande italienska

försäkring, rätt att för uppfyllande av förutnämnda villkor få tillgodoräkna

tid, varunder han varit medlem i allmän sjukkassa i Sverige.

Andra stycket innehåller en bestämmelse för fall då svensk eller italiensk

medborgare, som tidigare varit ansluten till den italienska obligatoriska försäkringen

mot tuberkulos men utträtt ur denna, flyttar från Sverige till Italien.

Vid återkomsten skall han då äga frivilligt fortsätta den tidigare försäkringen

och därvid för uppfyllande av förutnämnda italienska försäkringsvillkor

få tillgodoräkna tid, varunder han varit medlem i allmän sjukkassa

i Sverige.

I de i artikel 11 avsedda fallen skall enligt artikel 12 förmån vid sjukdom

och tuberkulos från den italienska försäkringen endast utgå, om sjukdomen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr lil år 1956

eller tuberkulosen yppats efter det vederbörande blivit ansluten till försäkringen

respektive — i fall som avses i artikel 11 andra stycket — fortsatt

försäkringen efter återkomsten till Italien. Stadgandet i artikel 12 avser —

enligt vad närmare utvecklas under punkt 4 i slutprotokollet — blott fall

då vederbörande för att erhålla förmån måste tillgodoräkna annan försäkringstid

än som fullgjorts i försäkringslandet. Den som eu gång varit ansluten

till den italienska tuberkulosförsäkringen och fullgjort de i det

föregående angivna villkoren för rätt till förmån behåller sedan denna rätt

även om han under viss tid mellan villkorets fullgörande och försäkringsfallet

inte tillhört försäkringen, t. ex. under vistelse i annat land. I punkt 4

uttalas, att svensk eller italiensk medborgare i enlighet härmed skall vid

återkomsten till Italien äga rätt till förmån vid tuberkulos även om han

skulle ha underlåtit att innan denna sjukdom yppades åter ansluta sig till

försäkringen eller oaktat sådan anslutning skett först efter sjukdomens

yppande.

Ytterligare två anteckningar i slutprotokollet berör de i kapitel II avsedda

italienska försäkringarna. Enligt punkt 3 åtager sig italienska regeringen

att verka för att svenska medborgare i Italien, som ej omfattas av

den italienska obligatoriska försäkringen mot sjukdom, tuberkulos och

moderskap, likväl skall bli berättigade till naturaförmåner från försäkringen

på de villkor och enligt de regler, som avtalas mellan den svenska diplomatiska

representationen i Italien och vederbörande italienska försäkringsinstitution.

Vidare åtager sig den italienska regeringen enligt punkt 5 att verka

för att svenska medborgare bosatta i Italien skall bli delaktiga av den

Jokalt organiserade tuberkuloshjälpen på samma villkor som italienska

medborgare, under förutsättning att italienska medborgare bosatta i Sverige

i detta hänseende tillförsäkras samma behandling som svenska medborgare.

Kapitel III innehåller bestämmelser om barnbidrag. Det har befunnits

erforderligt att göra vissa avsteg från likställighetsprincipen när det

gäller att utge svenska barnbidrag för barn, som själv är eller vars fader

eller moder är italiensk medborgare. Enligt lagen den 26 juli 1947 om allmänna

barnbidrag utgår sådant barnbidrag till barn, som är bosatt i Sverige.

För barn, som inte är svensk medborgare, kräves dessutom, att det

fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven i riket. Detta krav, från

vilket lagen ej medger dispens, upprätthålles i fråga om italienska medborgare

genom bestämmelse härom i artikel 13.

Vad åter angår särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn

enligt lagen den 26 juli 1947 anges i artikel 13, att sådant bidrag skall utges

för ifrågavarande barn, därest fadern, styvfadern eller modern är berättigad

till svensk folkpension eller änke- och änklingsbidrag. I övriga fall

fordras för rätt till särskilt barnbidrag för nämnda barn, att barnet varit

bosatt och mantalsskrivet i Sverige oavbrutet minst fem år omedelbart innan

ansökan om bidrag göres. Härvid skall bortses från tillfällig bortovaro

från Sverige på sätt stadgats i artikel 10.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1956

Rörande den italienska invalid-, ålders- och efterlevandeförsäkringens

barntillägg och efterlevandepensioner till barn gäller för svenska medborgare

i Italien likställighetsprincipen enligt artikel 2.

I kapitel IV behandlas yrkesskadeförsäkring. För Sveriges del

avses försäkringen enligt lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring.

Likställighetsprincipen skall här gälla, vilket markeras genom bestämmelserna

i artikel 14. Enligt mom. 1 skall salunda förmaner från det ena

landets ifrågavarande försäkring utges oavkortade till medborgare från det

andra landet utan hinder av förekommande inskränkande bestämmelser för

utländska medborgare. För svenska och italienska medborgare skall enligt

mom. 2 inte heller gälla sådana i det ena landets lagstiftning förefintliga

bestämmelser, som begränsar rätten till förmån vid bosättning i det andra

landet. Enligt 1 och 3 mom. skall vad nu sagts även gälla beträffande förhöjningar

av och tillägg till ifrågavarande förmåner.

Det må nämnas, att den svenska yrkesskadeförsäkringslagen i 30 § gör

skillnad i vissa avseenden mellan svenska medborgare och utlänningar.

Dessa undantag från likställighetsprincipen, vilka gällde redan enligt 1916

års olycksfallsförsäkringslag, har dock genom internationella överenskommelser

förklarats inte skola äga tillämpning beträffande medborgare i ett

flertal länder, bland dem Italien. Härom hänvisas till kungörelse den 4 november

1921, nr 668.

Artikel 15 innehåller ytterligare bestämmelser rörande yrkesskadeförsäkringen.

I mom. 1 stadgas, att vid bestämmande av rätten till ersättning och

graden av arbetsoförmåga enligt det ena landets lagstiftning jämväl skall

beaktas tidigare inträffad skada, som omfattas av det andra landets lagstiftning.

Mom. 2 upptager vissa regler om yrkessjukdom. Eftersom termen yrkessjukdom

inte förekommer i gällande svenska yrkesskadeförsäkringslag

har ansetts, att termen borde definieras för svensk del, vilket skett i slutprotokollet

under punkt 6 genom hänvisning till 6 § litt. b) och c) i nämnda

lag. Enligt mom. 2 av artikel 15 skall, om yrkessjukdom yppas efter det

den sjuke i båda länderna varit sysselsatt i verksamhet, vari fara för sjukdomen

förelegat, ersättning utgå från försäkringen i det land, där verksamheten

senast utförts. Har yrkessjukdom föranlett ersättning från försäkringen

i det ena landet, skall samma försäkring svara även för försämring av

sjukdomen som inträffat i det andra landet, dock ej om försämringen är att

hänföra till arbete i detta land i verksamhet, vari fara för sådan sjukdom

föreligger. I mom. 3 stadgas slutligen förbud mot att ålägga företag, som

har säte i ena landet men bedriver verksamhet som omfattas av det andra

landets yrkesskadeförsäkring, högre avgifter till denna försäkring på den

grund att företaget saknar säte i detta land.

I kapitel V regleras arbetslös hetsförmåner.

Den italienska arbetslöshetsförsäkringen är obligatorisk för arbetstagare,

dock med vissa betydelsefulla undantag, exempelvis för jordbruksarbetare.

För rätt till ersättning krävs minst två års försäkring ävensom att minst ett

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1956

ärs avgifter erlagts eller gottskrivits för de två sistförflutna åren. Från italiensk

sida har i artikel 16 mom. 1 utfästs, att svensk och italiensk medborgare,

som flyttar från Sverige till Italien och där tar ett arbete varigenom

han blir omfattad av nämnda försäkring, skall få tillgodoräkna tid,

varunder han varit ansluten till arbetslöshetsförsäkringen i Sverige, för uppfyllande

av försäkringstidsvillkoret i den italienska försäkringen.

Vad beträffar arbetslöshetsförsäkringen i Sverige gäller, att avtal, som de

svenska statsmakterna ingår med annat land för att reglera frågor om motsvarande

tillgodoräknande inom den svenska försäkringen av försäkringsoch

avgiftsperioder i det andra landet, inte blir gällande mot de erkända arbetslöshetskassorna

med mindre de själva enligt vad som stadgas i 21 § 2

mom. förordningen den 15 juni 1934 om erkända arbetslöshetskassor åtagit

sig att följa avtalet samt arbetsmarknadsstyrelsen lämnat godkännande därtill.

Detta förhållande har lett till att mom. 2 ej kunnat givas absolut karaktär.

I stället stadgas, att efter överenskommelse mellan berörda svenska

arbetslöshetskassa och vederbörande italienska försäkringsinrättning och

enligt de närmare regler, som därvid uppställes, svensk eller italiensk medborgare,

som flyttat från Italien till Sverige, skall för rätt till förmån från

den svenska arbetslöshetsförsäkringen äga tillgodoräkna tid, varunder han

varit ansluten till den italienska försäkringen.

Vad slutligen angår den svenska arbetslöshetshjälpen enligt kungörelsen

den 27 maj 1949 angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid

arbetslöshet har i mom. 3 intagits en bestämmelse, att italiensk medborgare,

som minst ett år haft stadigvarande anställning inom det svenska näringslivet,

skall på samma villkor som svensk medborgare äga åtnjuta sådan

hjälp.

Det bör anmärkas, att den proposition med förslag till ny förordning om

erkända arbetslöshetskassor m. in., som Kungl. Maj :t förut denna dag beslutat

avlåta till riksdagen, i här angivna hänseenden inte innebär någon

saklig ändring i vad nu gäller.

De i tredje delen av konventionen upptagna bestämmelserna är huvudsakligen

av teknisk natur och överensstämmer i allt väsentligt med vad konventioner

av detta slag vanligen innehåller i berörda ämnen. Här må blott nämnas,

att enligt artikel 17 de högsta förvaltningsmyndigheterna äger överenskomma

om erforderliga tillämpningsföreskrifter till konventionen. Med de

högsta förvaltningsmyndigheterna avses därvid, enligt artikel 26, för Sveriges

del Konungen eller den myndighet Konungen förordnar och för Italiens

del den minister, under vilken vederbörande socialförsäkringsgren sorterar.

Enligt artikel 28 skall konventionen äga tillämpning även på fall, som

inträttat före konventionens ikraftträdande, oavsett tidigare avgörande i

ärendet. Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om förmåner från den svenska

yrkesskadetörsäkringen. Detta undantag sammanhänger med svårigheterna

att nu utreda omständigheterna i för länge sedan inträffade yrkesskadefall,

vilka tidigare ej kunnat föranleda ersättning och därför inte heller blivit

föremål för utredning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1956

Förmån skall enligt artikel 28 inte utgå för tid före konventionens ikraftträdande.

Om förmån sökes inom viss tid därefter, föreligger rätt till förmån

från ikraftträdandet i fall som inträffat dessförinnan. Denna lid är

i fråga om svensk folkpension tre månader och i övrigt ett år. Göres ansökan

senare utgår förmånen från och med första dagen i månaden näst efter

ansökningsdagen. Vidare skall vid tillämpning av konventionen hänsyn

tagas till försäkrings- och vistelsetid före ikraftträdandet.

Enligt artikel 29 slutes konventionen på ett år med förlängning på ett år

i sänder, om ej uppsägning sker. Har uppsägning skett skall redan förvärvade

förmåner alltjämt gälla utan hinder av förekommande inskränkande

bestämmelser i ländernas lagstiftning för fall då vederbörande ej är medborgare

i landet eller vistas i annat land. Rörande sadan rätt till blivande

förmån, som må ha förvärvats före utgången av konventionens giltighetstid,

skall bestämmelserna i konventionen och därtill anslutande överenskommelser

äga fortsatt tillämpning enligt de närmare regler, som fastställes genom

särskild överenskommelse.

Slutprotokollets innehåll har redan behandlats i det föregående.

En ratifikation av förevarande konvention synes inte förutsätta att någon

ändring vidtages i hithörande svenska lagstiftning.

Slutligen må nämnas, att i samband med förhandlingarna rörande de bilaterala

konventionerna mellan Italien, å ena, och ettvart av de tre nordiska

länderna, å andra sidan, även upptagits frågan om att genom ett multilateralt

avtal samordna de bilaterala konventionerna. Arbetet med detta avtal

är emellertid ännu inte slutfört. Därest arbetet skulle resultera i ett avtal,

som faller inom området för de Kungl. Maj :t i hithörande lagstiftning lämnade

fullmakterna att träffa överenskommelse med främmande stat, torde

det icke vara erforderligt att förelägga riksdagen avtalet för godkännande

av ratifikation.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att godkänna, att Sverige ratificerar ifrågavarande, den

25 maj 1955 undertecknade konvention mellan Sverige och

Italien rörande social trygghet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

A. Börje Carlsson

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Knngl. Maj.ts proposition nr 141 år 1956

Bilaga

Konvention

mellan

Konungariket Sverige och Italienska Republiken rörande social trygghet.

HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SVERIGE och PRESIDENTEN I ITALIENSKA

REPUBLIKEN, vilka önska tillförsäkra svenska och italienska

medborgare de sociala förmåner, som utgå enligt de båda ländernas lagstiftning,

hava överenskommit att sluta en konvention härom och hava för detta

ändamål till sina fullmäktige utsett:

HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SVERIGE:

Friherre JOHAN BECK-FRIIS, Hans Majestät Konungens av Sverige

Utomordentliga Sändebud och Befullmäktigade Minister i Rom

PRESIDENTEN I ITALIENSKA REPUBLIKEN:

Understatssekreteraren i utrikesministeriet FRANCESCO MARIA DOMINEDö.

De befullmäktigade ombuden hava efter utväxling av sina fullmakter,

vilka befunnits vara i god och behörig form, överenskommit om följande

bestämmelser:

FÖRSTA DELEN.

Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

Mom. 1. Denna konvention är tillämplig på följande lagstiftning:

1) i Sverige rörande ö

a) folkpensionering (ålders-, invaliditets- och efterlevandepensionering);

b) bidrag till änkor och änklingar med barn;

c) allmän sjukförsäkring;

d) moderskapshjälp;

el mödrahjälp;

f) allmänna barnbidrag;

g) särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn;

h) yrkesskadeförsäkring;

i) understöd från erkända arbetslöshetskassor;

j) vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet.

2) i Italien rörande

a) den obligatoriska invaliditets-, ålders- och efterlevandeförsäkringen;

b) den obligatoriska sjukförsäkringen;

c) den obligatoriska tuberkulosförsäkringen;

d) försäkringsmässiga natura- och penningförmåner åt arbetande mödrar;
e)

familjebidrag;

f) den obligatoriska försäkringen mot olycksfall i arbete och yrkessjukdomar;
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr lbl år 1956

g) den obligatoriska försäkringen mot ofrivillig arbetslöshet innefattande

föreskrifterna om särskilda bidrag vid arbetslöshet;

h) de fakultativa invaliditets-, ålders-, efterlevande- och tuberkulosförsäkringarna;
i)

särskilda försäkringsformer för vissa persongrupper, i den mån försäkringen

avser risker som täckas av ovan angiven lagstiftning.

Mom. 2. Konventionen äger jämväl tillämpning på lagar eller författningar,

som ändra eller komplettera den lagstiftning, som angives i mom. 1.

Konventionen skall dock icke tillämpas:

a) å lagar och författningar, vilka avse en ny gren av social trygghet, med

mindre överenskommelse därom träffas mellan de fördragsslutande länderna;
b)

å lagar och författningar, vilka utvidga tillämpningsområdet för gällande

lagstiftning till nya persongrupper, därest inom tre månader efter lagens

eller författningens offentliggörande det berörda landets regering meddelar

det andra landets regering, att en motsvarande utvidgning av konventionen

icke är avsedd.

Artikel 2.

Svenska medborgare i Italien och italienska medborgare i Sverige omfattas

av den italienska resp. svenska lagstiftning, som angives i artikel 1,

samt äro därvid likställda med vederbörande lands egna medborgare i fråga

om rättigheter och skyldigheter, såvida ej annat stadgas i denna konvention.

Motsvarande gäller i fråga om rätten till förmåner utomlands.

Artikel 3.

Från regeln i artikel 2 beträffande tillämplig lagstiftning gälla följande

undantag:

a) För den, som är bosatt i det ena fördragsslutande landet och i tjänst

hos företag med säte i detta land samt av företaget utsändes för arbete i det

andra landet, skall förstnämnda lands lagstiftning fortsätta att gälla under

de första tolv månaderna av vistelsen i det andra landet, överskrider arbetet

i det andra landet denna tid, må nämnda lagstiftning efter medgivande av

vederbörande högsta förvaltningsmyndighet i det andra landet alltjämt gälla.

b) Vid järnvägs- eller vägtrafikföretag anställd resande personal med arbete

i båda de fördragsslutande länderna omfattas av lagen i det land, där

företaget har sitt säte. Är vederbörande bosatt i det andra landet, skall dock

lagen i det landet tillämpas.

c) För flygande personal vid lufttrafikföretag med verksamhet i båda

fördragsslutande länderna gäller lagen i det land, där företaget har sitt säte,

såvida ej vederbörande är medborgare i det andra landet och bosatt där. För

annan personal vid sådant företag gäller oavsett medborgarskap lagen i det

land, där företaget har sitt säte, om vederbörande är utsänd för tillfälligt

arbete inom det andra landet.

d) För besättningen på fartyg under svensk eller italiensk flagg gäller

lagen i det land fartyget tillhör. Har för lastning, lossning, reparationsarbete

eller vakttjänst ombord å ett i det ena landet hemmahörande fartyg

under dess uppehåll i det andra landet antagits arbetare från det land, där

uppehållet sker, skall i fråga om denne gälla lagen i sistnämnda land.

e) För personal vid diplomatiska eller konsulära representationer ävensom

för arbetstagare i personlig tjänst hos sådan personal gäller lagen i det

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1956

land representationen tillhör, såvida vederbörande är medborgare i detta

land. Vad nu sagts gäller ej olönad konsul eller av denne avlönad arbetstagare.

Artikel 4.

De högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda fördragsslutande länderna

kunna överenskomma om ytterligare undantag från huvudregeln i artikel 2.

De kunna likaledes träffa överenskommelse om att undantag, som angives i

artikel 3, i visst fall icke skall gälla.

ANDRA DELEN.

Särskilda bestämmelser.

Kapitel I.

Förmåner vid ålderdom och invaliditet samt åt efterlevande.

Artikel 5.

Italiensk medborgare äger, så länge han är bosatt och mantalsskriven i

Sverige, rätt att på samma villkor och med samma tilläggsförmåner som

svensk medborgare erhålla allmän ålderspension,

om han efter det han fyllt 18 år varit bosatt och mantalsskriven i Sverige

under sammanlagt minst 15 år, därav minst fem år i oavbruten följd omedelbart

före ansökan om pension, eller

om han vid uppnåendet av 67 års ålder redan blivit och då alltjämt var

berättigad till invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller bidrag till änkor

och änklingar med barn.

Artikel 6.

Italiensk medborgare äger, så länge han är bosatt och mantalsskriven i

Sverige, rätt att på samma villkor och med samma tilläggsförmåner som

svensk medborgare erhålla invalidpension eller sjukbidrag, om han varit

bosatt och mantalsskriven i Sverige sammanlagt minst fem år och efter sista

ankomsten till Sverige under minst ett år varit i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet.

Artikel 7.

Avlider italiensk medborgare, är den efterlevande maken, så länge denne

är bosatt och mantalsskriven i Sverige, på samma villkor och med samma

tilläggsförmåner som svensk medborgare berättigad till änkepension och

bidrag till änkor och änklingar med barn,

om den avlidne efter det han fyllt 18 år varit bosatt och mantalsskriven i

Sverige under sammanlagt minst 15 år, därav minst fem år i oavbruten följd

omedelbart före dödsfallet, allt under förutsättning att den efterlevande vid

dödsfallet var bosatt och mantalsskriven i Sverige, eller

om den efterlevande maken varit bosatt och mantalsskriven i Sverige under

minst 15 år, därav minst fem år i oavbruten följd omedelbart innan ansökan

om förmån göres.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1956

15

Artikel 8.

Mom. 1. Italiensk medborgare, som ej uppfyller förutsättningarna för rätt

till någon av de förmåner som avses i artiklarna 5—7, ävensom hans efterlevande

äga, om vederbörande lämnar Sverige med avsikt att ej mer återvända,

rätt till återbetalning av de till folkpensioneringen erlagda pensionsavgifter,

å vilka vederbörliga kvitton företes.

Italiensk medborgare, för vilken återbetalning skett, äger därefter ej göra

anspråk på förmån, som avses i artiklarna 5—7, förrän han ånyo uppfyllt

däri uppställda villkor.

Mom. 2. De högsta förvaltningsmyndigheterna i Italien utfärda erforderliga

bestämmelser rörande villkoren för och omfattningen av rätten för

italienska medborgare, vilka återfått avgifter som avses i mom. 1, att inbetala

det återbetalade beloppet till den obligatoriska invaliditets-, åldersoch

efterlevandeförsäkringen i Italien eller till den fakultativa invaliditetsoch

åldersförsäkringen för erhållande eller bibehållande av pensionsrätt

samt beträffande pensionens storlek.

Artikel 9.

Svensk medborgare, som ej uppfyller förutsättningarna för rätt till förmån

från den italienska invaliditets-, ålders- och efterlevandeförsäkringen, ävensom

hans efterlevande äga, om vederbörande lämnar Italien med avsikt att

ej mer återvända, rätt till återbetalning av de av honom erlagda premierna.

Har återbetalning skett, föreligger ej rätt till förmån, förrän villkoren härför

ånyo uppfyllts.

Artikel 10.

Vid tillämpningen av artiklarna 5—7 skall bortses från tillfällig bortovaro

från Sverige. Sådan tillfällig bortovaro anses föreligga, om bortovaron ej

sträcker sig över fyra månader. Dock kan även bortovaro av längre varaktighet

betraktas som tillfällig, om särskilda skäl tala därför. Sålunda kan

hänsyn tagas till den sammanlagda vistelsen i landet och anledningen till

bortovaron.

Kapitel II.

Försäkring mot sjukdom, tuberkulos och moderskap.

Artikel 11.

För rätt till förmån från den obligatoriska eller fakultativa försäkringen

i Italien mot sjukdom, tuberkulos och moderskap äger svensk eller italiensk

medborgare, som efter flyttning från Sverige till Italien blivit ansluten till

sådan försäkring, tillgodoräkna tid, varunder han omfattats av den allmänna

sjukförsäkringen i Sverige.

Svensk eller italiensk medborgare, som flyttar från Sverige till Italien och

som tidigare varit ansluten till den italienska obligatoriska försäkringen mot

tuberkulos, äger, även om denna anslutning ägt rum före flyttningen till Italien,

frivilligt fortsätta sådan försäkring och äger därvid tillgodoräkna tid,

varunder han omfattats av den allmänna sjukförsäkringen i Sverige.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 141 år 1956

Artikel 12.

I fall som avses i artikel 11 utgår förmån för sjukdom eller tuberkulos endast

om sjukdomen eller tuberkulosen yppats efter sådan anslutning till

eller fortsättning av försäkring, som avses i nämnda artikel.

Kapitel III.

Barnbidrag.

Artikel 13.

För barn, som själv är eller vars fader eller moder är italiensk medborgare,

utgives i Sverige enligt samma villkor, som gälla för svenska medborgare,

allmänt barnbidrag, om barnet är bosatt i Sverige och fostras av någon,

som är bosatt och mantalsskriven därstädes;

särskilt barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, om barnet varit

bosatt och mantalsskrivet i Sverige oavbrutet minst fem år omedelbart innan

ansökan om bidrag göres, eller om barnets fader, styvfader eller moder

är berättigad till svensk folkpension eller bidrag till änkor och änklingar

med barn. Härvid bortses från tillfällig bortovaro från Sverige på sätt stadgats

i artikel 10.

Kapitel IV.

Yrkesskadeförsäkring.

Artikel 14.

Mom. 1. Förmåner från yrkesskadeförsäkringen innefattande även förhöjningar

och tillägg utgivas oavkortade till medborgare i de fördragsslutande

länderna oavsett eventuella inskränkande bestämmelser för utländska

medborgare.

Mom. 2. För svenska och italienska medborgare gälla icke sådana i det

ena fördragsslutande landet gällande bestämmelser om yrkesskadeförsäkringen,

som begränsa förmånsrätten vid bosättning i det andra landet.

Mom. 3. Förhöjningar och tillägg till förmåner från yrkesskadeförsäkringen

utgivas till personer, som avses i mom. 2, även vid bosättning i det

andra landet.

Artikel 15.

Mom. 1. Vid bestämmandet av rätten till ersättning och graden av arbetsoförmåga

enligt lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring i ena fördragsslutande

landet skall jämväl tidigare inträffad skada, som omfattas av det

andra landets yrkesskadeförsäkring, beaktas.

Mom. 2. Yppas yrkessjukdom efter det den sjuke i båda fördragsslutande

länderna varit sysselsatt i verksamhet, vari fara för sjukdomen förelegat,

skall ersättning utgå från försäkringen i det land, där sådan verksamhet senast

utförts.

Om yrkessjukdom föranlett ersättning från försäkringen i det ena landet,

skall samma försäkring svara även för försämring av sjukdomen, som in
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 141 år 1956

träffar i det andra landet, dock ej om försämringen är att hänföra till arbete

i sistnämnda land i verksamhet, vari fara för sådan sjukdom föreligger.

Mom. 3. Bedriver företag med säte i ena fördragsslutande landet verksamhet,

som omfattas av yrkeskadeförsäkringen i det andra landet, må företaget

icke på den grund att det saknar säte i sistnämnda land åläggas högre

avgifter till nämnda försäkring.

Kapitel V.

Arbetslöshetsförmåner.

Artikel 16.

Mom. 1. För rätt till förmån från den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen

i Italien äger svensk eller italiensk medborgare, vilken efter flyttning

från Sverige till Italien utfört arbete som omfattas av denna försäkring, tillgodoräkna

tid, varunder han varit ansluten till arbetslöshetsförsäkringen i

Sverige.

Mom. 2. Efter överenskommelse mellan berörda svenska arbetslöshetskassa

och vederbörande italienska försäkringsinrättning och enligt de närmare

regler, som därvid uppställas, äger svensk eller italiensk medborgare,

som flyttat från Italien till Sverige, för rätt till förmån från den svenska arbetslöshetsförsäkringen

tillgodoräkna tid, varunder han varit ansluten till

den italienska försäkringen.

Mom. 3. Italiensk medborgare, som minst ett år haft stadigvarande anställning

inom det svenska näringslivet, äger på samma villkor som svensk

medborgare åtnjuta den hjälp vid arbetslöshet, som avses i artikel 1, mom.

1,1) j.

TREDJE DELEN.

Övriga bestämmelser.

Artikel 17.

De högsta förvaltningsmyndigheterna äga överenskomma om erforderliga

tillämpningsbestämmelser till denna konvention. De skola särskilt träffa

överenskommelse om utseende av erforderliga förbindelseorgan i vartdera

landet för underlättande av konventionens tillämpning. Vidare skola de

högsta förvaltningsmyndigheterna reglera kontrollen i medicinskt och administrativt

hänseende över personer, som uppbära förmåner enligt denna

konvention, ävensom utgivandet i förekommande fall av förmån i annat land

än det, varifrån förmånen utgår.

Artikel 18.

Mom. 1. Vid tillämpningen av denna konvention skola myndigheter och

organ i de båda fördragsslutande länderna lämna varandra bistånd i samma

utsträckning som vid tillämpningen av det egna landets lagstiftning. Sådant

bistånd lämnas utan vederlag, dock att ersättning skall utgå för åtgärder,

som ej falla inom myndighetens eller organets sedvanliga verksamhet.

2 Mhang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt Nr 141

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr Hl år 1956

Mom. 2. Vederbörande myndigheter och organ äga skriftväxla direkt med

varandra och med enskild person. De kunna även om så är nödvändigt hänvända

sig till myndighet i det andra landet genom detta lands diplomatiska

och konsulära representationer.

Mom. 3. De diplomatiska och konsulära representationerna äga direkt

hänvända sig till myndigheter och organ i det andra landet för att erhålla

erforderliga upplysningar för tillvaratagande av egna medborgares intressen

och äga därvid företräda dem utan särskild fullmakt.

Artikel 19.

De högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda länderna skola snarast

möjligt underrätta varandra om alla ändringar i den lagstiftning, som angives

i artikel 1.

Artikel 20.

De högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda länderna skola hålla varandra

underrättade om de åtgärder, som vidtagas inom det egna landet för

tillämpningen av konventionen.

Artikel 21.

I det ena fördragsslutande landet medgiven befrielse från stämpel- och

andra avgifter på handlingar och bevis, som skola företes för myndigheter

och organ i nämnda land, skall även gälla för handlingar och bevis, som vid

tillämpningen av denna konvention skola företes för myndigheter och organ

i det andra landet. Handlingar och bevis, som skola företes i ärenden enligt

denna konvention, behöva ej legaliseras genom diplomatisk eller konsulär

myndighet.

Artikel 22.

Besvär, som inom viss tid skola ingivas till behörig myndighet i ett av de

båda fördragsslutande länderna, skola anses hava inkommit i rätt tid, om de

inom fastställd tid ingivits till motsvarande myndighet i det andra landet.

Därvid skall sistnämnda myndighet omedelbart vidarebefordra besvären till

behörig myndighet i det andra landet.

Artikel 23.

Handling, som vid tillämpningen av denna konvention tillställes vederbörande

myndigheter eller organ i det andra fördragsslutande landet, må ej

avvisas allenast på den grund att handlingen är avfattad på det andra

landets officiella språk.

Artikel 2i.

Utbetalning enligt denna konvention må med befriande verkan göras i

det egna landets valuta.

Därest valutarestriktioner införas i något av de fördragsslutande länderna,

skola dessa länders regeringar omedelbart i samförstånd vidtaga åtgärder

för att säkerställa erforderlig överföring mellan de båda länderna av

belopp enligt denna konvention.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:is proposition nr til år 1956

Artikel 25.

Tvist, som uppkommer vid tillämpningen av denna konvention, skall

lösas i samförstånd av de högsta förvaltningsmyndigheterna i de fördragsslutande

länderna.

Kommer uppgörelse därvid icke till stånd, skall tvisten avgöras genom

skiljedomsförfarande, som regleras genom överenskommelse mellan de

högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda länderna. Skiljedomen skall

grundas på denna konventions anda och mening.

Artikel 26.

Med de högsta förvaltningsmyndigheterna avses i denna konvention:

1) i Sverige Konungen eller den myndighet han förordnar;

2) i Italien, den minister, under vilken de i artikel 1, mom. 1, 2) angivna

socialförsäkringsgrenarna sortera.

Artikel 27.

Denna konvention skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skola utväxlas

i Stockholm.

Konventionen träder i kraft första dagen i andra månaden efter den då

ratifikationsinstrumenten utväxlades.

Artikel 28.

Mom. 1. Bestämmelserna i denna konvention äga tillämpning även på

fall, som inträffat före konventionens ikraftträdande, oavsett tidigare avgörande

i ärendet.

Mom. 2. Vid tillämpning av konventionen tages hänsyn jämväl till försäkrings-

eller vistelsetid före ikraftträdandet.

Mom. 3. I fall som avses i mom. 1 föreligger rätt till förmån från ikraftträdandet,

om ansökan göres inom ett år därefter. Denna tid nedsättes

till tre månader, när det gäller svensk folkpension. Göres ansökan senare

utgår förmånen från och med första dagen i månaden näst efter ansökningen.

Mom. 4. Vad i mom. 1 stadgats gäller icke förmåner från den svenska

yrkesskadeförsäkringen.

Artikel 29.

Mom. 1. Denna konvention slutes för ett år. Giltighetstiden anses förlängd

för ett år i sänder, om konventionen icke uppsäges av det ena fördragsslutande

landet senast tre månader före utgången av giltighetstiden.

Mom. 2. Uppsäges konventionen skola dess bestämmelser äga fortsatt

giltighet å redan förvärvad förmån utan hinder av vad som må hava stadgats

i de båda ländernas lagstiftning rörande begränsningar i rätten till förmån

vid medborgarskap eller vistelse i annat land.

Mom. 3. Rörande sådan rätt till blivande förmån, som må hava förvärvats

före utgången av konventionens giltighetstid, skola bestämmelserna

i konventionen och därtill anslutande överenskommelser äga fortsatt tilllämpning

enligt de närmare regler, som fastställas genom särskild överenskommelse.

Som bevis härför hava de befullmäktigade ombuden undertecknat denna

konvention och försett den med sina sigill.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr lkl år 1956

Som skedde i Rom den 25 maj 1955 i fyra exemplar, två på svenska språket

och två på italienska språket, vilka texter äga lika vitsord.

Slutprotokoll till konventionen mellan Konungariket Sverige och Italienska

Republiken rörande social trygghet.

I samband med undertecknandet denna dag av konventionen mellan Konungariket

Sverige och Italienska Republiken rörande social trygghet hava

de befullmäktigade ombuden för de fördragsslutande länderna överenskommit

om följande:

1. Personer, som avses i artikel 3 litt. e) i konventionen, med undantag

av dem som utsänts från det land representationen tillhör, kunna begära,

att lagstiftningen i det land, där de äro sysselsatta, skall gälla i fråga om en

eller flera av de grenar av social trygghet, som angivas i artikel 1. Vid

prövningen av sådan ansökan skall största möjliga hänsyn tagas till vederbörandes

önskemål.

2. Svenska regeringen åtager sig att verka för att de kommunala bostadstilläggen

till folkpension även skola komma italienska medborgare i Sverige

till del.

3. Italienska regeringen åtager sig att verka för att svenska medborgare

i Italien, som ej omfattas av obligatorisk försäkring mot sjukdom, tuberkulos

och moderskap, bli berättigade till naturaförmåner från sådan försäkring

på de villkor och enligt de regler, som avtalas mellan den svenska

diplomatiska representationen i Italien och vederbörande italienska försäkringsinstitution.

4. Artikel 12 i konventionen avser fall då vederbörande för rätt till förmån

i det ena av de båda länderna äger tillgodoräkna försäkringstid i det andra

landet. Om vederbörande tidigare varit ansluten till den italienska försäkringen

mot tuberkulos och begär förmån från denna försäkring, efter det

han en tid varit ansluten till den svenska sjukförsäkringen, samt den italienska

lagstiftningens förutsättningar uppfyllts i förevarande fall utan att

svensk försäkringstid tages i beräkning, utgår förmån även om han icke

begärt anslutning till den frivilliga italienska försäkringen eller oavsett om

sjukdomen yppats innan han medgivits sådan anslutning.

5. Italienska regeringen åtager sig att verka för att svenska medborgare

bosatta i Italien bliva delaktiga av den lokalt organiserade tuberkuloshjälpen

på samma villkor som italienska medborgare, under förutsättning att

italienska medborgare bosatta i Sverige i detta hänseende tillförsäkras samma

behandling som svenska medborgare.

6. Vad angår Sverige förstås med yrkessjukdom i denna konvention sådan

yrkesskada, som avses i 6 § litt. b) och c) lagen den 14 maj 1954 om

yrkesskadeförsäkring.

Som bevis härför hava de befullmäktigade ombuden undertecknat detta

slutprotokoll och försett det med sina sigill.

Som skedde i Rom den 25 maj 1955 i fyra exemplar, två på svenska språket

och två på italienska språket, vilka texter äga lika vitsord.

För Konungariket Sverige: För Italienska Republiken:

För Konungariket Sverige:

För Italienska Republiken:

DOMINEDÖ

JOHAN BECK-FRIIS

JOHAN BECK-FRIIS

DOMINEDÖ

Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

543213

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av en konvention mellan Sverige och Italien rörande social trygghet. a1 i texten