Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1955 Vid dess sjunde ordinarie möte fattade beslut

1956-03-23 · 34 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 34 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:145, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1955 Vid dess sjunde ordinarie möte fattade beslut

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1956

1

Nr 145

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande

församling år 1955 Vid dess sjunde ordinarie

möte fattade beslut; given Stockholms slott den 23

mars 1956.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om

riksdagens yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av

Europarådets rådgivande församling år 1955 vid dess sjunde ordinarie möte

fattade beslut.

GUSTAF ADOLF

Östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen lämnas en redogörelse för de viktigaste av rådgivande församlingens

rekommendationer och resolutioner. I likhet med vad som varit

fallet föregående år, har det befunnits lämpligt och önskvärt, att Kungl.

Maj :t genom proposition underställer riksdagen rekommendationerna och

resolutionerna för yttrande.

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 145

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1956

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,

Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern

för utrikes ärendena följande.

Det sjunde ordinarie mötet med Europarådets rådgivande församling ägde

rum i Strasbourg den 5—9 juli och 14—27 oktober 1955. Vid mötet antog

församlingen nedan uppräknade tjugo rekommendationer, av vilka nio

(nr 72—80) hänför sig till mötets första del och elva (nr 84—91) till andra

delen.

Rekommendation 72 om europeisk integration

73 om dubbelarbete mellan europeiska organisationer

74 om upprättande av en Europarådets kulturfond

75 om rapporten från Europarådets särskilde representant

för nationella flyktingar och överbefolkning

76 om åtgärder för att göra det möjligt för de lokala

myndigheterna att påtaga sig de nya uppgifter, som

upprättandet av Kol- och stålunionen givit upphov till

77 om Västeuropas ekonomiska integration

.78 om förbindelserna mellan Europarådet och OEEC:s

avdelning för livsmedel och jordbruk

79 om förslaget till europeisk konvention för fredlig lösning

av tvister

80 om framställningar från internationella icke statliga

organisationer för erhållande av konsultativ status

81 om möjligheterna att uppmuntra medborgare i rådets

medlemsstater att resa i övriga medlemsstater

82 om reduktion av tulltariffer

83 om klagomål från enskilda jämlikt konventionen om

de mänskliga rättigheterna

84 om förenkling av gränsformaliteter för resenärer

85 om förenkling av formaliteterna vid flygplatser

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 dr 1956

3

86 om underlättande av flyktingars resor

87 om statslöshet

88 om Europarådets emblem

89 om framställningar från internationella icke statliga

organisationer för erhållande av konsultativ status

90 om Europarådets budget

91 om Sydeuropas ekonomiska utveckling

Bland ovan uppräknade rekommendationer torde följande kunna anses

vara av den vikt, att de lämpligen bör göras till föremål för sedvanlig redogörelse

till riksdagen, nämligen nr 75, 77—79, 82—87 och 91.

I samband med behandlingen av vissa rekommendationer har ansetts

lämpligt att äx''en redovisa de resolutioner församlingen antagit i samma

eller närbesläktade ämnen. Sålunda har i samband med rekommendation

75 (om Europarådets flyktingrepresentant) en redogörelse lämnats för församlingens

resolution 82 med svar på den fjärde rapporten om FN:s flyktingkommissaries

verksamhet. I anslutning till rekommendation 77 (om

Västeuropas ekonomiska integration) har behandlats församlingens resolutioner

89 om en europeisk atomenergiorganisation och 90 om upprättande

av en allmän gemensam marknad. Tillsammans med rekommendationerna

78 (om Europarådet och OEECrs arbete på jordbruksområdet) och 91 (om

Sydeuropas ekonomiska utveckling) har redovisats resolution 72 med svar

på OEEC:s sjätte årsrapport. Såväl rekommendationerna som resolutionen

behandlar olika aspekter av samarbetet mellan Europarådet och OEEC.

Vidare har en redogörelse lämnats för ytterligare två resolutioner, som

synes vara av särskilt intresse, nämligen resolution 70 om åtgärder för att

omsätta i praktiken resolution 61/1954 om föi’bindelserna mellan rådgivande

församlingen och de nationella parlamenten samt 87 om en gemensam

europeisk politik vid kommande öst-västkonferenser.

Dessutom redogöres för den mera allmänt hållna delen av resolution 69

med svar på ILO:s fjärde rapport, vari församlingen framlägger sin syn på

principerna för samarbetet mellan Europarådet och ILO.

Texterna till ifrågavarande rekommendationer och resolutioner torde i

svensk översättning få såsom bilagor A—R fogas till statsrådsprotokollet i

detta ärende.

Rekommendation 75 om rapporten från Europarådets särskilde representant

för nationella flyktingar och överbefolkning samt resolution 82 med svar på

den fjärde rapporten om Förenta Nationernas flyktiitgkommissaries

verksamhet

Under hänvisning till det allvarliga flyktingproblemet i Europa och till

det förhållandet, att överbefolkningsfrågan icke täcktes av redan existerande

organisationer beslöt Europarådets ministerkommitté den 7 maj 1953 att

för eu tid av ett år utse en framstående europé med uppgift att ägna sig åt

europeiska flykting- och överbefolkningsproblem. Vid sitt möte i december

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1956

1953 uppdrog ministerkommittén åt förutvarande hälsovårdsministern och

presidenten i franska nationalförsamlingen Pierre Schneiter att i egenskap

av »Europarådets särskilde representant för flykting- och överbefolkningsfrågor»

under ett år, räknat från den 1 februari 1954, studera flykting- och

överbefolkningsproblemen i Europa samt underställa ministerkommittén

förslag till lösningar.

I december 1954 uppdrog ministerkommittén åt flyktingrepresentanten att

på grundval av en av honom tidigare framlagd rapport presentera detaljerade

förslag i synnerhet beträffande en av honom föreslagen fond, från vilken

lån skulle beviljas för att möjliggöra för de hjälpbehövande att etablera

sig i eller utanför Europa. Denna resolution antogs med samtliga röster

utom Sveriges, vars representant nedlade sin röst med motiveringen att resolutionen

skulle medföra förpliktelser, som man på svensk sida icke vore

beredd påtaga sig.

Dessa förslag förelåg vid ministerkommitténs möte i juli 1955 och på

grundvai därav beslöt ministerkommittén den 5 juli 1955 att förlänga flyktingrepresentantens

mandat utan tidsbegränsning. Samtidigt ombads regeringarna

att uppta hans förslag till omsorgsfullt och välvilligt studium. Åt

flyktingrepresentanten uppdrogs att vid ministerkommitténs nästa möte

framlägga en utredning angående möjligheterna till samordning på området

med särskilt angivande av de finansiella åtaganden från medlemsstaternas

sida, som en lösning av dessa problem skulle förutsätta.

I sin rekommendation 75, som antogs den 7 juli 1955 med 85 röster mot 3

och fyra nedlagda, däribland hr Dickson (h), uppmanar församlingen ministerkommittén

att utan dröjsmål vidtaga åtgärder för att bl. a. få till

stånd en hjälpfond av den typ flyktingrepresentanten föreslagit samt föreslår,

att flyktingsrepresentantens mandat skall förlängas.

Frågan var på nytt uppe i ministerkommittén vid dess möte i december

1955. Man beslöt därvid ånyo förlänga flyktingrepresentantens uppdrag på

obestämd tid. Han skall biträdas av en kommitté bestående av en representant

för varje intresserad medlemsstat och organisation. Den föreslagna

hjälpfonden upprättas på grundval av ett partiellt avtal, och ställföreträdarna

för de medlemsstater, som beslutar deltaga i fonden, skall före den

1 april 1956 i samarbete med hr Schneiter utarbeta förslag till stadga för

denna fond. Åt ställföreträdarekommittén i dess helhet uppdrages att före

nyssnämnda datum utarbeta mandat för flyktingrepresentanten och modaliteterna

för hans samverkan med andra organisationer på området.

I resolution 82 rekommenderas medlemsregeringarna att följa Nederländernas

exempel och insamla medel till den av Förenta Nationernas flyktingkommissarie

bedrivna verksamheten genom att vädja till humanitära organisationer

och till enskilda.

Resolutionen har av ministerkommittén överlämnats till medlemsregeringarna

för kännedom.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lh5 år 1956

5

Rekommendation 77 om Västeuropas ekonomiska integration, resolution 89

om en europeisk atomenergiorganisation och resolution 90 om upprättande

av en allmän gemensam marknad

Ifrågavarande rekommendation och resolutioner antogs av församlingen

mot bakgrunden av en ekonomisk debatt, under vilken bl. a. den belgiske

utrikesministern Spaak höll ett längre anförande. I detta lämnade han en

utförlig redogörelse för det till Bryssel förlagda utredningsarbetet avseende

bl. a. samarbete på atomenergiområdet och upprättande av en gemensam

marknad, varom beslut fattats vid den konferens, vilken utrikesministrarna

i de i Kol- och stålunionen deltagande sex staterna i början av juni 1955

höll i Messina. En redogörelse för debatten lämnas i den av utrikesdepartementet

utgivna blåboken rörande Europarådets verksamhet under 1955 (Ny

serie I: B: 5), s. 38—39.

I rekommendation 77 ombedes ministerkommittén uppmana Europarådets

och OEEC:s medlemsregeringar att med förnyad kraft fortsätta en politik

syftande till att i Västeuropa uppnå en högre grad av ekonomiskt samarbete,

ömsesidig hjälp och integration. Därvid borde särskilt beaktas problem

i samband med konvertibilitetens införande (full sysselsättning, betalningsbalans

och liberalisering av handeln) samt nödvändigheten att avskaffa

dubbel prissättning vid råvaruexport samt dumping och exportsubventioner.

Medlemsstaterna borde vidare undersöka möjligheterna att på

förhand utarbeta gemensamma arbetsprogram för att motverka ekonomiska

svårigheter. Särskild uppmärksamhet borde slutligen ägnas samarbetet i

vad avser jordbruk och transporter samt fredlig användning av atomenergi.

Ett närmare samarbete mellan Europarådet och OEEC förordas också i rekommendationen:

en representant för församlingen (närmast avses ordföranden

i ekonomiska utskottet) borde erhålla möjlighet närvara, då

OEEC:s ministerråd sammanträdde, samt en representant för Europarådets

sekretariat övervara OEEC-rådets sammanträden på tjänstemannaplanet.

Resolution nr 89 förordar bl. a. upprättande av en europeisk atomenergiorganisation.

Församlingen förklarar, att åtgärder omedelbart måste vidtagas

för att påbörja upprättandet av en gemensam forskningscentral samt

av europeiska anläggningar för produktion av atombränsle. Vidare bör upprättas

en europeisk atomenergiorganisation med uppgift att definiera och

verka för en gemensam politik i fråga om atomforskningens och atomindustrins

utveckling. Slutligen bör ett lämpligt organ skapas för utövande av

parlamentarisk kontroll.

Enligt resolution nr 90 står inga oövervinneliga tekniska svårigheter i vägen

för upprättandet av eu gemensam europeisk marknad. De sex i Brysselarbetet

deltagande regeringarna uppmanas i resolutionen att hålla Europarådets

övriga medlemsstater informerade om resultatet av sina ansträngningar

på detta område. Dessa senare anmodas i sin tur att ta kontakt med

de sex regeringarna i syfte att deltaga i detta arbete.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kangl. Maj:ts proposition nr 145 år 1956

Rekommendation 77 har av ministerkommittén överlämnats till OEEC

för yttrande. Beträffande resolutionerna 89 och 90 gäller, att ministerkommittén

anser sig böra avvakta resultaten av det i Bryssel pågående utredningsarbetet,

innan den tar ställning till de däri framförda tankegångarna.

Rekommendation 78 om förbindelserna mellan Europarådet och OEEC:s

avdelning för livsmedel och jordbruk, rekommendation 91 om Sydeuropas

ekonomiska utveckling och resolution 72 med svar på

OEEC:s sjätte årsrapport

Rekommendationerna 78 och 91 samt resolution 72 har på ena eller andra

sättet avseende på samarbetet mellan Europarådet och OEEC. I rekommendation

78 föreslår församlingen sålunda, att ministerkommittén måtte vidtaga

åtgärder, för att Europarådet skall bli associerat med arbetet i OEEC:s

jordbruksministerkommitté och dess ställföreträdarekommitté. Vidare borde

rådets genralsekreterare uppmanas att överenskomma med OEEC:s generalsekreterare

om att låta en sekretariatstjänsteman kontinuerligt följa arbetet

på OEEC:s avdelning för livsmedel och jordbruk.

I rekommendation 91, som antogs med 70 röster och 2 nedlagda, däribland

hr Wistrand (h), uttalar församlingen sitt gillande av OEEC:s beslut

att godkänna den italienska ekonomiska tioårsplanen samt föreslår

ministerkommittén att anmoda medlemsstaterna att snarast möjligt ange, i

vilken utsträckning de kan lämna den i OEEC:s resolution begärda hjälpen.

Vidare föreslås, att regeringarna i Grekland och Turkiet skall uppmanas

underställa OEEC program för ekonomisk utveckling samt att övriga medlemsstater

skall uppmanas vidtaga vissa åtgärder till förmån för de nämnda

länderna. Bl. a. skulle regeringarna, innan de planerar sina insatser på

området för tekniskt bistånd, rådföra sig med grekiska och turkiska regeringarna.

Avslutningsvis anmodas församlingens medlemmar att i sina

nationella parlament fästa uppmärksamheten på denna rekommendation.

I resolution 72 slutligen uttalar församlingen sin tillfredsställese med de

ekonomiska framsteg, som gjorts i Europa, men varnar samtidigt för överdriven

optimism, som kunde leda till avslappning i ansträngningarna. Förbättringen

berodde till icke ringa del på de extraordinära utgifter, som

Förenta Staterna hade i Västeuropa. Vidare konime konvertibilitetens införande

att avslöja omfattningen av det dollarunderskott, som hittills dolts

genom diskriminerande ågärder mot dollarimporten. ökningen i den industriella

produktiviteten i Europa vore dessutom, relativt sett, ännu ej tillfredsställande.

En kraftansträngning borde göras för att bli kvitt kvarvarande kvantitativa

importrestrikitoner. För att detta skulle lyckas måste dock samtidigt

andra hinder för handelutbytet bortskaffas. OEEC borde undersöka, i vilken

utsträckning åtgärder såsom dubbel prissättning, duinping och exportsubventioner

i sig själva vore upphov till handelshinder. Vidare borde det ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1956 7

redas, vilken effekt skiljaktigheterna mellan olika skatte- och socialvårdssvstem

hade på liberaliseringsarbetet. OEEC borde slutligen snarast vidtaga

åtgärder i syfte att hjälpa de otillräckligt utvecklade områdena i södra

Europa.

Rekommendation 78 har av ministerkommittén överlämnats till OEEC för

yttrande. Rekommendation 91 är under behandling i kommittén. Resolution

72 har ej behandlats av ministerkommittén.

Rekommendation 79 om förslaget till europeisk konvention för

fredlig lösning av tvister

I november 1950 antog församlingen en rekommendation (nr 56) om upprättande

av en permanent organisation för biläggande av tvister mellan

Europarådets medlemsstater. I denna föreslogs bl. a., att medlemsregeringarna

skulle inleda förhandlingar för utarbetande av en konvention i ämnet.

Den expertkommitté, som för detta ändamål tillsattes av ministerkommittén,

framlade i början av år 1953 ett förslag till en sådan konvention,

bestående av fyra kapitel innehållande föreskrifter om obligatoriskt domstolsförfarande

i tvister av rättslig natur, obligatoriskt förlikningsförfarande

i tvister av icke-rättslig natur och obligatorisk skiljedom i tvister av ickerättslig

natur samt allmänna bestämmelser. Konventionsförslaget togs upp

till behandling i ministerkommittén vid dess möte i december 1953. Därvid

diskuterades även ett från svensk sida i expertkommittén framlagt förslag

till ändring av kapitlet om obligatorisk skiljedom i icke-rättsliga tvister.

Det svenska förslagets syfte var att utsträcka skiljedomsförpliktelsen enligt

konventionen.

Ministerkommitténs beslut blev, att den av experterna föreslagna texten

godkändes i sitt ursprungliga skick. d. v. s. utan de svenska ändringsförslagen.

Kommittén beslöt emellertid samtidigt överlämna texten till rådgivande

församlingen för yttrande.

I den av församlingens juridiska utskott gjorda — och av församlingen

med rekommendation 79 godkända — omarbetningen av den av ministerkommittén

antagna konventionstexten har de svenska förslagen i väsentlig

grad beaktats. Enligt denna omarbetade text skall visserligen en part

kunna resa invändningen, att en intressetvist skall vara undandragen skiljedomsförpliktelsen

såsom gällande ett livsviktigt intresse. Men det skall tillkomma

ministerkommittén att avgöra, om invändningen är befogad eller

icke. — I övrigt göres följande allmänna deklarationer i rekommendation 79.

Församlingen uttrycker på nytt sin övertygelse, att långtgående åtaganden

av Europarådets medlemsstater i vad avser fredlig lösning av tvister skulle

stärka den europeiska enigheten och den internationella säkerheten. Det av

ministerkommittén framlagda konventionsförslaget välkomnas som ett steg

framåt i denna riktning men samtidigt konstateras, att församlingens ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1956

skott för juridiska och administraitva frågor ansett sig böra föreslå ett antal

ändringar, av vilka inånga är av betydande vikt. Detta har skett efter

förnyat studium av konventionsförslaget under särskilt hänsynstagande till

de kommentarer, som gjorts av svenska regeringen och de svenska ombuden

i församlingen. Med godkännande av de ändringar utskottet föreslagit

rekommenderar församlingen, att utskottets rapport i frågan underställes de

regeringsexperter, som utarbetat konventionsförslaget, för slutgiltig översyn

av texten. Församlingen uttrycker till sist förhoppningen, att konventionen

skall undertecknas och träda i kraft i en nära framtid och utgöra ytterligare

eu etapp på vägen mot ett förenat Europa.

Ministerkommittén har överlämnat konventionsförslaget till den i rekommendationen

omnämnda expertkommittén. Denna verkställde den anbefallda

översynen av texten vid ett sammanträde i februari innevarande år.

Rekommendation 82 om reduktion av tulltariffer

Denna rekommendation syftar till en gradvis reduktion av de av medlemsstaterna

sinsemellan tillämpade tulltarifferna. Ministerkommittén rekommenderas

uppmana medlemsstaterna att i största möjliga utsträckningutnyttja

de möjligheter, en allmän tullkonferens inom ramen för GATT

kunde erbjuda att få till stånd effektiva reduktioner i de tullar, som för

närvarande belastar det intereuropeiska varuutbytet. Vid förhandlingarna

borde regeringarna låta sig inspireras av de metoder, som återfunnes i

Europarådets projekt om en »lågtariffklubb» och GATT:s plan för harmonisering

av de europeiska tullnivåerna. De skulle vidare överväga att ta

kontakt med GATT för att förhandla om upprättande av en frihandelszon,

inom vilken man genom systematiska och årliga tullsänkningar så småningom

skulle kunna nå fram till en europeisk tullunion.

Ministerkommittén har ännu ej tagit ställning till denna rekommendation,

men den har av kommittén översänts till den inom GATT:s ram anordnade

tullsänkningskonferens, som sedan januari månad innevarande år

pågår i Geneve. I missivskrivelsen motiverades denna åtgärd med att vissa

delegationer (däribland den svenska) ansett det önskvärt att — ehuru ministerkommittén

ännu ej haft tillfälle uttala sig om rekommendationen —

GATT redan nu informerades om församlingens inställning till tullsänkningsspörsmålen.

Rekommendation 83 om klagomål från enskilda jämlikt konventionen

om de mänskliga rättigheterna

Denna rekommendations syfte är att utvidga den i art. 25 av Europarådets

konvention för de mänskliga rättigheterna stadgade petitionsrätten för

enskilda personer. I rekommendationen föreslås, att en petition från en en
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:is proposition nr 145 år 1956

9

skild person, vilken riktar sig mot eu regering, som icke erkänt den individuella

petitionsrätten och vilken icke skulle ha avvisats jämlikt art. 27 i

konventionen ( på grund av anonymitet m. in.) skall kunna hänskjutas till

Europarådets kommission för de mänskliga rättigheterna icke blott — som

hittillls — av en regering utan även av en grupp av regeringar. I det

senare fallet skall petitionen överlämnas till ministerkommitténs ordförande.

Denne associerar med sig två andra medlemmar av miniserkommittén,

och dessa tre avgör, huruvida de i petitionen relaterade omständigheterna

skall bringas till kommissionens kännedom genom en kollektiv framställning

från de tre regeringarna.

Rekommendationen är under behandling i ministerkommittén.

Beträffande möjligheten för den europeiska kommissionen för de mänskliga

rättigheterna att för närvarande mottaga framställningar från enskilda

personer gäller, att kommissionens behörighet i detta avseende hittills erkänts

av sju stater, nämligen — förutom Sverige — Belgien, Danmark, Förbundsrepubliken

Tyskland, Irland, Island och Norge.

Rekommendation 84 om förenkling av gränsformaliteter för resenärer, 85 om

förenkling av formaliteterna vid flygplatser och 86 om underlättande

av flyktingars resor I

I dessa tre rekommendationer föreslår församlingen vissa åtgärder för

förenkling av olika slags gränsformaliteter.

I rekommendation 84 gör församlingen sålunda följande förslag. Beträffande

pass: de stater, som visat beredvillighet att uppmjuka sina passbestämmelser,

nämligen Beneluxländerna samt Frankrike, Italien, Tyskland

och Saar, bör inleda såväl bilaterala som multilaterala förhandlingar i detta

syfte. Dessa stater bör också överväga att unilateralt vidtaga åtgärder i sådant

syfte även gentemot stater, som står utanför denna krets. — Beträffande

visa: medlemsstaterna bör överväga möjligheterna att helt avskaffa

visumtvånget. De stater, som ännu ej avskaffat visumtvånget i förhållande

till Finland, Portugal, Spanien och Jugoslavien, bör utan dröjsmål pröva

möjligheten att göra detta utan att nödvändigtvis kräva reciprocitet. Medlemsregeringarna

bör vidare överväga möjligheterna att avskaffa visumtvånget

i förhållande till övriga medlemsstater och så många utomeuropeiska

stater som möjligt, ävensom undersöka, huruvida överenskommelser

skulle kunna träffas med central- och östeuropeiska stater om ett frikostigare

beviljande av turistviseringar än hittills. — Beträffande bestämmelser

om motorfordon: här hänvisas till det system, som tillämpas mellan de

skandinaviska staterna inbördes beträffande tillfällig införsel av motorfordon,

nämligen att inga tullhandlingar fordras och att kontrollen inskränkes

till stickprovsgranskning av registreringsdokument och körkort. Det föreslås,

att de stater, som har betänkligheter mot ett sådant arrangemang, skall

pröva det under eu försöksperiod om ett halvt till ett år. — Beträffande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo år 1956

granskning av resedokument: under hänvisning till den interskandinaviska

passfriheten föreslås, att granskningen av identitetshandlingar tillhörande

turister från andra medlemsstater skall inskränkas till stickprovskontroll.

I rekommendation 85 föreslås, att alla medlemsregeringar skall utan

dröjsmål börja tillämpa de rekommendationer, som antogs vid ICAO-lconferensen

i Strasbourg i april—maj 1954 angående bl. a. förenklingar i fråga

om tull- och passformaliteter vid flygplatser. Vidare påtalas de passageraravgifter,

som uttages på brittiska och franska flygplatser, och föreslås,

att de antingen avskaffas eller inkluderas i biljettpriset.

Enligt rekommendation 86 bör de medlemsstater, som är parter i 1951 års

Genévekonvention om flyktingars rättsliga ställning, uppmanas att snarast

möjligt utfärda resedokument för flyktingar överensstämmande med det

mönsterdokument, som utarbetats av FN:s flyktingskommissarie.1 Medlemsstaterna

bör vidare uppmanas att avskaffa visumtvånget för flyktingar med

hemvist i andra medlemsstater på sätt skett mellan Beneluxländerna. De

medlemsstater, som ej är beredda härtill, bör söka tillse, att viseringsformaliteterna

blir mindre tidskrävande samt reducera kostnaderna till ett

minimum.

Dessa tre rekommendationer är under behandling i ministerkommittén.

De i rekommendation 85 åsyftade av ICAO-konferensen föreslagna förenklingarna

i fråga om tull- och passformaliteter vid flygplatser har till

största delen genomförts för Sveriges vidkommande.

Rekommendation 87 om statslöshet

Enligt denna rekommendation bör ministerkommittén uppmana medlemsstaterna

att underteckna och ratificera 1954 års konvention om statslösa

personers rättsliga ställning samt snarast möjligt ge sitt samtycke till sammankallande

av den i FN:s genralförsamlings resolution 896 (IX) föreslagna

konferensen för utarbetande av en överenskommelse om avskaffande av

framtida statslöshet.

I anledning av denna rekommendation har ministerkommittén beslutat

rikta en uppmaning till de medlemsregeringar, som ännu ej undertecknat

1954 års konvention, att meddela Europarådets sekretariat, när de beräknar

kunna underteckna konventionen. Då svaren föreligger, skall ministerkommitténs

behandling av frågan återupptas.

Sverige undertecknade konventionen den 28 september 1954; den har hittills

ratificerats av endast en stat, nämligen Danmark. — Vad beträffar den

föreslagna konferensen, har svenska regeringen i skrivelse till Förenta Nationernas

generalsekreterare den 17 juni 1955 förklarat sig beredd deltaga i

en sådan. 1

1 Härmed avses det vid 1951 års Genévekonterens utarbetade mönsterdokument, som bifogades

konventionstexten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 195C>

11

Resolution 69 med svar på ILO:s fjärde rapport

I denna resolution märkes särskilt en redogörelse för vilka principer församlingen

anser böra ligga till grund för samarbetet mellan Europarådet

och ILO.

Församlingen förklarar sig sålunda dela det av ILO uttryckta önskemålet,

att samarbete mellan internationella organisationer, som har att behandla

sociala frågor, skall grundas på vederbörlig samordning av arbetsinsatserna

åstadkommen såvitt möjligt är genom hänsynstagande till de berörda

organisationernas behörighetsområden. Församligen förklarar sig också vara

ense med ILO om nödvändigheten av att de regionala sociala problemen tas

upp till behandling i sitt sammanhang bland de xärldsomfattande sociala

problemen. Härtill fogar församlingen emellertid ett uttalande om värdet avregionala

institutioner. Åtgärder av begränsad omfattning, som vidtoges

inom ramen för en regional organisation hade större utsikter att ge resultat

än försök att finna en lösning av samma problem på en världsomfattande

basis. Ju mera den ekonomiska och sociala strukturen i en grupp av

länder stämde överens, desto lättare vore det att finna gemensamma lösningar

på dessa länders sociala problem.

I resolutionen vill församlingen även fästa ILO:s uppmärksamhet på att

Europarådet bär betraktas som ramen för europeisk politik, inklusive socialpolitik.

Alla åtgärder i samband med europeisk integration ävensom all

europeisk mellanstatlig verksamhet, utom försvarsfrågor, fölle inom dess behörighetsområde.

Vad beträffar församlingens roll i det mellanstatliga arbetet,

så vore den icke endast att avge rekommendationer utan även att övervaka

dessas tillämpning. Denna dubbla roll gjorde Europarådet till en internationell

organisation helt olika de mellanstatliga organisationerna.

Resolutionen har av ministerkommittén överämnats till ILO under angivande

av att kommitténs uppfattning om Europarådets roll på det sociala

området i vissa hänseenden avviker från den, som kommit till uttryck i församlingens

resolution.

Resolution 70 om åtgärder för att omsätta i praktiken resolution 61/1954 om

förbindelserna mellan rådgivande församlingen och de

nationella parlamenten I

I resolution 61/1954 riktar församlingen en uppmaning till medlemsländernas

ombud att i sina respektive parlament ta initiativ till diskussioner

om församlingens rekommendationer, resolutioner och yttranden samt anmodar

sin president att regelbundet tillställa parlamenten texterna till församlingens

beslut.

I den nu antagna resolution 70 anges närmare, hur man tänkt sig att

detta skall gå till i praktiken. Sålunda uppmanas ombuden från varje med
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1956

lemsstat att närhelst så är lämpligt söka få till stånd debatter i sina respektive

parlament om sådana rekommendationer, i vilka församlingen hemställer,

att ministerkommittén eller de nationella parlamenten skall ta ståndpunkt

till någon bestämd fråga. De bör vidare fästa vederbörande parlaments

uppmärksamhet på de beslut, församlingen fattat i en viss fråga, då

denna fråga är under behandling i parlamentet, samt tillse att vederbörande

parlament efter varje möte, församlingen hållit, erhåller en rapport härom.

En av vederbörande lands ombud utsedd person bör tillse, att ovannämnda

åtgärder vidtas.

Resolution 87 om en gemensam europeisk politik vid

kommande öst-västkonferenser

Inför de då stundande förhandlingarna i Geneve mellan Förenta Staterna,

Frankrike, Storbritannien och Sovjetunionen ansågs det i församlingen, att

man borde låta en samlad europeisk parlamentarisk opinion komma till uttryck

rörande de spörsmål, som på nytt skulle avhandlas mellan öst och

väst.

Som avslutning på denna debatt antog församlingen den 26 oktober resolution

87, vari anges de principer, på vilka en gemensam europeisk politik

vid kommande öst-västkonferenser bör grunda sig. En redogörelse för debatten

lämnas i den av utrikesdepartementet utgivna blåboken rörande Europarådets

verksamhet under 1955 (Ny serie I: B: 5), s. 34—36.

I resolutionen välkomnar församlingen de instundande förhandlingarna i

Geneve och anser det lyckligt, att ett tillfälle sålunda erbjudes att gå fram

mot en verklig avspänning. Europas nuvarande delning kunde ej erbjuda

någon grundval för en uppgörelse innebärande säkerhet för alla. För att nå

detta mål måste de demokratiska staterna ovillkorligen intaga en gemensam

hållning, präglad av försonlighet men tillika av fasthet och vaksamhet.

Därest avspänningen kunde stödjas på en stärkt europeisk solidaritet, öppnade

den ljusa perspektiv; uppnåddes den däremot till priset av försvagad

europeisk solidaritet, riskerade den att leda till en förvärrad situation.

Kapprustningen utgjorde resultatet av misstro och politisk spänning. Ansträngningarna

att minska denna spänning borde drivas parallellt med arbetet

i Förenta Nationernas nedrustningskommission och syfta mot allmän,

samtidig och kontrollerad nedrustning, Ariliken ej borde inskränkas till vissa

vapen eller vissa geografiska områden. Församlingen understryker, att avgörande

betydelse bör tillmätas det planerade kontrollorganets befogenheter.

Församlingen insisterar på nödvändigheten av att snabbt nå fram till

Tysklands återförening på grundval av fria val och betecknar varje avtal

med Sovjetunionen om Europa, vilket ej omfattar Tysklands återförening,

såsom otillräckligt och farligt. Ett avtal måste vidare skänka samma säkerhet

åt väst som åt öst. Ett återförenat Tyskland bör åtnjuta samma rättigheter

som andra stater. Det bör ej vara skyldigt ansluta sig till ett militär
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1956

13

förbund och bör fritt få besluta om metoderna för sitt deltagande i det europeiska

och internationella samarbetet.

Upprättandet av ett enat Europa betecknas såsom nödvändigare än någonsin,

ej minst med hänsyn till det europeiska samarbetets karaktär av fredsgaranti.

Församlingen påminner om att väst ej kan acceptera såsom definitiv ett

stort antal central- och östeuropeiska folks förlust av nationellt oberoende

och politisk frihet.

Slutligen uttalar församlingen som sin åsikt att ett avtal mellan de tre i

förhandlingarna deltagande västmakterna och Sovjetunionen förutsätter föregående

rådplägning mellan de förstnämnda och övriga intresserade stater.

Resolutionen antogs med 65 röster, däribland hrr Elmgren och Sundström

(s), Wistrand (h) samt fröken Olsson (s). Fyra delegater nedlade

rösten däribland hrr Bengtsson och Andersson (s).

Församlingens resolution behandlades av ministerkommittén vid dess

möte i december 1955. På grundval av de av församlingen gjorda uttalandena

antog ministrarna därvid utan omröstning en resolution, som tar fasta

på kärnpunkten i församlingsresolutionen, nämligen frågan om Tysklands

återförening. I sin resolution välkomnar ministerkommittén de ansträngningar,

som gjorts av rådgivande församlingen för att en gemensam europeisk

vilja skall göra sig gällande i förhållande till öststaterna. Kommittén

understryker, att säkerhet för alla icke kan åstadkommas på grundvalen

av Europas nuvarande delning, att Tysklands återförening på grundvalen

av fria val är nödvändig, att varje nytt arrangemang med Sovjetunionen rörande

Europas säkerhet, som icke innefattar Tysklands återförening, är

otillräckligt och farligt samt att det fortfarande är oundgängligen nödvändigt

att upprätta ett enat Europa. Slutligen uppmanar ministerkommittén

församlingen att fortsätta sina ansträngningar för att öst-västproblemen

skall behandlas och diskuteras ur europeisk synvinkel.

I samband med resolutionens godkännande förklarade den svenske delegaten

i ministerkommittén, ambassadören Westman, att man genom att

rösta för resolutionen från svensk sida ville understryka vikten av att en

återförening av Tyskland ägde rum och att detta skedde på grundvalen av

fria val samt att svenska delegationen icke i övrigt önskade ta ställning till

villkoren för en återförening.

Departementschefen

Vad angår rekommendationen 75 om flykting- och överbefolkningsproblemen,

har från svensk sida ansetts att dessa tvenne problem icke borde

behandlas i ett sammanhang utan var för sig. Svenska regeringen har icke

velat ställa i utsikt deltagande i eu hjälpfond, avsedd för åtgärder varigenom

olägenheterna av överbefolkningen i vissa länder kunde mildras. Vid rekommendationens

behandling i ministerkommittén har också räknats med

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 14-5 år 1956

att ett blivande avtal i amnet icke kominer att biträdas av samtliga medlemsstater.

I rekommendationen 82 innefattas en välkommen förnyad vädjan till förmån

för en gradvis reduktion av medlemsstaternas tulltariffer. Ministerkommittén

har dock hittills ej kunnat enas om någon annan åtgärd i frågan

än rekommendationens översändande för kännedom till den inom

GATT:s ram anordnade tullsänkningskonferensen.

Genom resolutionen 69 har församlingen velat precisera sitt förhållande

till Internationella arbetsorganisationen. Därvid har församlingen icke blott

--understrukit värdet i vissa fall av regionala överenskommelser i sociala

ämnen utan dessutom gjort gällande att Europarådet bör generellt sett utgöra

ramen för europeisk politik, inklusive socialpolitik. Det är givet att

sådana vittgående anspråk skall leda till kompetenskonflikter med ILO.

Ministerkommittén har därför med allt fog gjort en reservation vid rekommendationens

överlämnande till ILO för kännedom.

Resolutionen 87 om en gemensam eurapeisk politik vid kommande östvästkonferenser

blev av ministerkommittén omredigerad, bl. a. därför att de

behandlade frågorna kommit i ett nytt läge efter församlingens möte. Ministerkommitténs

resolution begränsar sig till ett uttalande i Tysklandsfrågan.

Såsom ovan anmärkts, gjordes från svensk sida en reservation, varigenom

framhölls att den svenska delegationen ville understryka vikten av att

en återförening av Tyskland ägde rum på grundvalen av fria val men att

delegationen icke i övrigt önskade ta ställning till villkoren för en återförening.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmäldn

, av Europarådets rådgivande församling år 1955 vid dess

sjunde ordinarie möte fattade beslut.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tage Pousette

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 1\5 år 1956

15

Rekommendation 75

om rapporten från Europarådets särskilde representant för

flykting- och överbefolkningsfrågor

Församlingen,

som studerat den av hr Pierre Schneiter, Europarådets särskilde representant

för flykting- och överbefolkningsfrågor, framlagda rapporten;

som uttrycker sin uppskattning av hr Schneiters ansträngningar att i enlighet

med församlingens ofta uttryckta önskan utarbeta enkla och effektiva

metoder för att utan dröjsmål lösa ett allvarligt europeiskt problem;

som anser, att de av flyktingrepresentanten vidtagna åtgärderna kan fullföljas

på ett verksamt sätt endast om hans mandat förlänges,

rekommenderar ministerkommittén:

1. att utan dröjsmål inrätta en fond, bestående av bidrag från medlemsstaterna

avsedda att återbetalas, vars tillgångar skulle användas till att genom

beviljande av lån täcka kostnaderna för att få flyktingar och överbefolkning

placerade;

2. att förlänga flyktingrepresentantens mandat;

3. att antaga den plan för upprättande av ett samordningsorgan, som hr

Pierre Schneiter framlagt.

Rekommendation 77

om Västeuropas ekonomiska integration

Församlingen,

som uppmärksammat de fortsatta framsteg, som gjorts mot Europas politiska

och ekonomiska konsolidering genom upprättandet av Västeuropeiska

unionen, genom de beslut Kol- och stålunionens ministerråd fattat vid Messinakonferensen

den 3 juni 1955 och genom den liberalisering och förstärkning

av Västeuropas ekonomi, som skildrats i OEECrs sjätte årsrapport.

1. välkomnar och fäster medlemsregeringarnas och parlamentens uppmärksamhet

på den av utredningsavdelningen inom Europarådets sekretariat

utarbetade rapporten »Den ekonomiska integrationens nuvarande läge

i Västeuropa»;

som anser det önskvärt att utnyttja rådande gynnsamma ekonomiska förhållanden

i Europa för att främja ekonomisk integration som en varaktig

grundval för Europas politiska konsolidering;

som vidare anser att samordning av de västeuropeiska staternas ekonomiska

och finansiella politik på grundval av ömsesidig hjälp med särskild

tonvikt på bistånd till de minst utvecklade medlemsstaterna är oundgänglig

för alt man skall kunna eliminera alla konstgjorda hinder och tillgodogöra

sig fördelarna av eu gemensam marknad.

2. rekommenderar ministerkommittén att uppmana Europarådets och

OEEC:s medlemsregeringar att med förnyad kraft föra eu akliv politik syftande

till att i Västeuropa få till stånd en högre grad av ekonomiskt samarbete,

ömsesidig hjälp och integration under särskilt beaktande av följande

omständigheter:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Knngl. Maj. ts proposition nr Ilo år 1956

(a) Önskvärdheten av att åstadkomma förhållanden, som skulle gynna

konvertibiliteten, och nödvändigheten av att planera och göra sig beredd för

de problem, som konvertibiliteten kan ge upphov till med avseende på full

sysselsättning, betalningsbalans och liberalisering av handeln;

(b) Målsättningen att under strävandena mot liberalisering av handeln

och sänkning av tullarna avskaffa sådana företeelser inom handeln som

dubbel prissättning vid råvaruexport, dumping av färdigvaror och exportsubventioner,

vilka ofta ger anledning till motåtgärder;

(c) Införande av en frivillig procedur, enligt vilken medlemsstaterna

i särskilda fall skulle uppmanas ta sin handelspolitik och sina skyddsåtgärder

under övervägande i syfte att bistå andra medlemsstater, som har svårigheter

med sin arbetslöshet eller sin betalningsbalans;

(d) Utarbetande av planer för gemensamma åtgärder mot eventuella ekonomiska

svårigheter förorsakade av inflationistiskt eller deflationistiskt

tryck;

(e) Utvecklande och utnyttjande av atomkraften och andra energikällor

för fredliga ändamål genom samarbete mellan medlemsstaterna och en undersökning

av de återverkningar på ekonomi och industri, som atomkraftens

användning i industri och transportväsen kan få;

(f) Nödvändigheten av att mera rationellt utnyttja Europas tillgångar på

jordbruksområdet genom förbättrade produktionsmetoder och ökad lokal

specialisering i förening med förbättrade metoder och samordning i fråga

om internationell distribution och försäljning;

(g) Samordning inom transportväsendet, särskilt i fråga om investeringar

och internationella taxor;

(h) Den trängande nödvändigheten av att — med hänsyn till mångfalden

och den heterogena uppbyggnaden av de många internationella organisationer,

som behandlar likartade sidor av Västeuropas ekonomi -— sammanföra

dessa organisationers arbete, i den mån det har avseende på Västeuropa,

inom ramen för Europarådet och OEEC;

(i) Upprättande av närmare samarbete mellan Europarådet och OEEC,

varvid åtgärder i synnerhet bör vidtagas för att möjliggöra:

(I) att en representant för församlingen får vara närvarande, då OEEC:s

ministerråd sammanträder;

(II) att en representant för Europarådets sekretariat får övervara OEECrådets

sammanträden på tjänstemannaplanet.

3. rekommenderar vidare ministerkommittén att mot bakgrunden av den

ovan nämnda rapporten om den ekonomiska integrationens nuvarande läge

i Västeuropa rikta en uppmaning till var och en av Europarådets medlemsstater

att i samråd med OEEC utarbeta ett program innefattande åtgärder

ägnade att gradvis bringa vederbörande stats ekonomi i samklang med Europas

ekonomiska intressen betraktade som en helhet och sålunda jämna vägen

för en sant europeisk ekonomi.

Rekommendation 78

om förbindelserna mellan Europarådet och OEEC:s avdelning för

livsmedel och jordbruk

Församlingen,

som i sin rekommendation 67 begärt att på det politiska och administrativa

planet bli så nära associerad som möjligt med den inom OEEC:s ram

inrättade jordbruksininisterkommittén,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr H5 år 1956

konstaterar med beklagande att denna rekommendation ej föranlett någon

åtgärd och att församlingen ej ens informerades om de diskussioner

rörande europeiska jordbruksproblem, som nyligen ägt rum;

anser att denna inställning, som troligen kommer att ta sig nya uttryck,

på grund av sin systematiska karaktär är ägnad att skada både idén om

europeiskt samarbete och principen om internationella organs harmoniska

utveckling och samarbete;

bevittnar med oro, hurusom OEEC uppenbarligen är beslutet att undvika

all kontakt med parlamentariska instanser, och skulle vilja understryka,

att en sådan inställning på grund av den atmosfär den framkallar i jordbrukskretsar

tenderar att begränsa, om ej helt förhindra, alla ansträngningar

att åstadkomma ett fullständigare samarbete;

protesterar kraftigt mot en politik, som i längden måste leda till likgiltighet

bland allmänheten och inkräkta på rådgivande församlingen tillkommande

väsentliga prerogativ;

rekommenderar ministerkommittén:

att vidta erforderliga åtgärder för att Europarådet skall bli associerat

med arbetet i OEECrs jordbruksministerkommitté och dess ställföreträdarekommitté;
att

uppmana Europarådets generalsekreterare att träffa överenskommelse

med OEEC:s generalsekreterare om att låta en sekretariatstjänsteman fortlöpande

följa arbetet på OEEC:s avdelning för livsmedel och jordbruk för

åstadkommande av reciprocitet i fråga om informationer och beslut.

Rekommendation 79

om förslaget till europeisk konvention för

fredlig lösning av tvister

Församlingen,

som konsulterats av ministerkommittén rörande texten till ett förslag till

en europeisk konvention för fredlig lösning av tvister (dok. 271), som utarbetats

i ljuset av församlingens rekommendationer 56 (1950) och 36

(1952);

som på nytt uttrycker sin övertygelse, att långtgående åtaganden från

Europarådets medlemsstaters sida i vad avser fredlig lösning av tvister kommer

att stärka den europeiska enigheten och den internationella säkerheten;
välkomnar

det av ministerkommittén framlagda konventionsförslaget som

ett steg framåt i denna riktning, alldenstund det föreskriver att alla stater,

som undertecknar konventionen, därefter skall erkänna skyldigheten

att låta de tvister, som uppräknas i art. 3, paragraf 2 av Internationella

domstolens stadga, gå till skiljedom;

konstaterar emellertid att utskottet för juridiska och administrativa frågor,

som gjort konventionsförslaget till föremål för förnyat studium under

särskilt hänsynstagande till de kommentarer, som gjorts av svenska regeringen

och de svenska ombuden i församlingen, ansett det nödvändigt att

föreslå ett antal ändringar, av vilka många är av betydande vikt;

godkänner de av utskottet för juridiska och administrativa frågor föreslagna

ändringarna,

rekommenderar att bifogade rapport från utskottet för juridiska och administrativa

frågor av ministerkommittén underställes de regeringsexperter,

som haft ansvaret för konventionens utarbetande, för verkställande av

2 II i haag till riksdagens protokoll 1956. t samt. Nr 145

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr lk5 år 1956

en slutgiltig översyn av texten, och uttrycker förhoppningen att konventionens

undertecknande och ikraftträdande skall äga rum i en nära framtid

och utgöra ytterligare en etapp på vägen mot ett förenat Europa.

Rekommendation 82

om reduktion av tulltariffer

Församlingen,

1. som noterar att den lag rörande förlängning av handelsavtal, som undertecknades

av Förenta Staternas president den 21 juni 1955, bemyndigar

presidenten att under en treårsperiod sänka de amerikanska tulltarifferna

ined 15 procent och att reducera till 50 procent av varans värde de tullsatser,

som f. n. överstiger denna procentsats;

2. som tar i beaktande att regeringarna i ett stort antal av Europarådets

medlemsstater under senare år klargjort, att de kunde tänka sig en ytterligare

sänkning av sina tulltariffer endast under förutsättning att Förenta

Staterna gjorde sammalunda;

3. som vidare tar i beaktande att i OEEC ett antal av denna organisations

medlemsstater förklarat sig vara ur stånd att fortsättningsvis bedriva en

politik syftande till att avlägsna kvantitativa restriktioner, om ej nya ansträngningar

gjordes på tullområdet,

rekommenderar ministerkommittén att uppmana medlemsstaterna:

(a) att i största möjliga utsträckning utnyttja de möjligheter en allmän

tullkonferens inom ramen för GATT kunde erbjuda att få till stånd effektiva

reduktioner i de tullar, som belastar det europeiska varuutbytet;

(b) att föra sina förhandlingar på grundvalen av de metoder, som återfinnes

i projektet om en »lågtariffklubb» och i GATT-planen för en harmonisering

av de europeiska tullnivåerna;

(c) att överväga att ta kontakt med GA3T för att förhandla om upprättande

av en frihandelszon, inom vilken man genom systematiska och årliga

sänkningar på exempelvis 10 eller t. o. in. 5 procent av tullsatserna mellan

Europarådets medlemsstater så småningom skulle kunna nå fram till

en europeisk tullunion.

Rekommendation 83

om klagomål från enskilda jämlikt konventionen om

de mänskliga rättigheterna

Församlingen,

som är medveten om att ett viktigt steg framåt tagits genom att det i konventionen

fastställda minimiantalet stater tillerkänt den europeiska kommissionen

för de mänskliga rättigheterna behörighet att mottaga framställningar

från enskilda;

som emellertid konstaterar att flera medlemsstater ännu ej gjort nagon

dylik förklaring, så att kommissionen saknar befogenhet att fullgöra sina

åligganden med avseende å skyddet av de mänskliga rättigheterna i förhållande

till dessa stater, såvida icke framställningar härom hänskjutes till

den av andra parter i konventionen;

som anser det vara fara värt, att en enskild regering kan hysa betänkligheter

mot att ta ansvaret för vad som skulle kunna framstå som en ovän
ö
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr H5 år 1956

lig handling, vilket skulle ha till följd att konventionen om de mänskliga

rättigheterna för många stater skulle förbli en död bokstav;

som tar till utgångspunkt den procedur, som år 1920 antogs av Nationernas

Förbunds råd i syfte att övervinna liknande svårigheter,

rekommenderar ministerkommittén att ge sitt samtycke till följande resolutioner:
1.

Icke blott en enskild regering utan även en grupp av regeringar kan

jämlikt konventionen om de mänskliga rättigheterna till kommissionen hänskjuta

klagomål från en enskild person.

2. I detta syfte skall en petition, som en enskild person riktat till den

europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna eller till Europarådets

generalsekreterare men som ej kan upptagas av kommissionen, enär

den är riktad mot en stat, som ej erkänt kommissionens behörighet i detta

avseende, vidarebefordras till ministerkommitténs ordförande för att undersökas

av en tremannakommitté tillsatt på nedan angivet sätt. En första

förutsättning är emellertid, att petitionen ej skulle ha avvisats jämlikt art.

27 i konventionen. Om ministerkommitténs ordförande är medborgare i den

stat, mot vilken petitionen är riktad eller under vars jurisdiktion klaganden

befinner sig, skall petitionen överlämnas till den av ministerkommitténs

tidigare ordförande, beträffande vilken detta icke gäller.

3. Samma procedur kan tillämpas av varje part i konventionen med avseende

på liknande petitioner, som den ej önskar på egen hand hänskjuta till

kommissionen.

4. Ordföranden i ministerkommittén eller den person, som ersätter honom,

skall ex officio vara medlem av den kommitté, som tillsättes för att

undersöka den i paragraf 1 åsyftade petitionen. Han skall bland sina kolleger

i ministerkommittén genom lottning utse ytterligare två medlemmar

och därvid utesluta dem, som är medborgare antingen i den stat, mot vilken

petitionen är riktad, eller den stat, i vilken klaganden är medborgare.

ö. Tremannakommitten skall avgöra, huruvida de i petitionen relaterade

omständigheterna måste bringas till kommissionens kännedom genom en

kollektiv framställning från de tre regeringarna. Innan kommittén fattar

ett sådant beslut, kan den översända det mottagna dokumentet till den re«enng,

mot vilken petitionen är riktad, för att bereda den möjlighet att yttra

sig däröver. J

Rekommendation 84

om förenkling av gränsformaliteter för resenärer

Församlingen,

som behandlat ministerkommitténs meddelande om förenkling av «ränsiormahteter

(dok. 346) och bifogade rapport från utskottet för juridiska

och administrativa frågor, ''

. anser att ministrarnas ställföreträdare genom att blott konsultera sina

hemmamyndigheter och återge dessas ofta negativa argument förbisett de

politiska fordelar, som de av församlingen föreslagna åtgärderna skulle innebara

for Europa såsom helhet, samt icke till fullo utnyttjat alla möjligheter

att omsätta dessa förslag i praktiken eller att, där så skulle visa si»

lämpligt, inga partiella avtal;

anser att det skulle vara (ill fördel för alla berörda parter, om ulrikesimnistrarna

sjalva ville diskutera församlingens förslag med hänsyn lagen

(ill dessas allmänna önskvärdhet ur politisk synvinkel samt ge stäilföreträ
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^5 år 1956

darna direktiv i enlighet härmed och därigenom möjliggöra en grundligare

och mera hoppingivande undersökning av de föreslagna reformerna;

understryker ännu en gång att det är en stark opinion i medlemsländerna

till förmån för lättnader i reseformaliteterna och att tiden sedan länge tillhaka

är inne för en allmän översyn av dessa;

påminner ministerkommittén om hur framgångsrikt Förbundsrepubliken

Tysklands initiativ blev att ensidigt upphäva visumtvånget, vilket raskt följdes

av motsvarande åtgärder från alla andra medlemsstaters sida; församlingen

uttrycker sin fasta förvissning att de bästa metoderna och de, som

är mest ägnade att leda till snabba resultat, är att de stater, som är beredda

att införa lättnader i reseformaliteterna, icke betraktar reciprocitet som en

absolut nödvändig förutsättning för sådana åtgärder;

uppmanar ministerkommittén att utan dröjsmål vidtaga åtgärder i anledning

av följande rekommendationer och hemställer att snarast möjligt

och senast vid nästa vårmöte bli informerad om dessa åtgärder och därigenom

vunna resultat.

DEL A

Pass

Församlingen,

som vidhåller sin övertygelse att Europarådets slutmål måste vara att helt

avskaffa pass för resor mellan rådets medlemsstater;

som särskilt erinrar om att möjligheten att nå detta mål bevisats genom

förefintligheten av de regionala passunioner, som upprättats av de skandinaviska

staterna samt av Irland och Storbritannien, vilka båda haft fullständig

framgång;

som informerats om att speciella arrangemang är i kraft mellan Beneluxländerna,

mellan Belgien, Luxemburg, Frankrike och Schweiz samt mellan

Belgien, Luxemburg, Frankrike och Saar, enligt vilka pass icke erfordras,

utan identitetskort eller ogiltiga pass betraktas som tillfredsställande identifieringsbevis,

samt att dessa speciella arrangemang är helt tillfredsställande;
som

beaktat meddelandet om att Förbundsrepubliken Tysklands regering

på förslag av vederbörande underutskott av förbundsdagens utrikesutskott

beslutat att — om erforderligt genom ett unilateralt beslut — avstå från

kravet på pass i fråga om medborgarna i vissa andra medlemsstater, under

förutsättning att de har ett giltigt identitetskort;

som beaktat att regeringarna i Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg och

Saar förklarat sig beredda undersöka möjligheten av att vidtaga liknande

åtgärder under förutsättning av reciprocitet,

uttrycker åsikten att den gynnsamma inställning dessa länder visat utgör

en tillfredsställande grundval för underhandlingar åtminstone mellan vissa

till varandra gränsande länder;

rekommenderar ministerkommittén att vidtaga erforderliga åtgärder för

att:

1. de stater eller grupper av stater, som visat beredvillighet att medverka

till en ansträngning att modifiera gällande passfordringar i förhållande till

medborgare i andra medlemsstater, d. v. s. Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken

Tyskland, Italien, Luxemburg och Saar, skall utan dröjsmål inleda

bilaterala eller multilaterala förhandlingar under ministerkommitténs

överinseende i syfte att omsätta dessa förslag i praktiken;

2. de stater, som nämnes i paragraf 1 även skall utan dröjsmål undersöka

möjligheten av att vidtaga unilaterala åtgärder icke blott i förhållande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Hö år 1956

21

till medborgarna i de andra däri omnämnda staterna utan även i förhållande

till medborgarna i Europarådets alla övriga medlemsstater;

3. andra medlemsstater än de, som nämnes i paragraf 1, skall utan dröjsmål

ta sin inställning till denna fråga under förnyat övervägande. De bör

erhålla fullständiga upplysningar om hur tillfredsställande de arrangemang

fungerar, som omnämnes i tredje paragrafen i inledningen till denna del av

rekommendationen, och bör, om de så önskar, inbjudas att såsom observatörer

närvara vid bilaterala förhandlingar mellan intresserade parter;

DEL B

Visa

Församlingen,

som med tillfredsställelse noterat att viseringar för affärs- eller turistbesök,

som icke varar längre än tre eller i några fall två månader, nu avskaffats

mellan Europarådets medlemsstater utom för resor mellan Grekland

och Irland, Turkiet och Irland samt Turkiet och Saar, vilka torde avskaffas

före den 1 januari 1956;

som informerats om att Förbundsrepubliken Tyskland ämnar avskaffa

viseringar helt och hållet, oberoende av hur länge besökaren avser att vistas

i landet, och att det följaktligen icke längre blir nödvändigt att pass — i

de fall dylika erfordras — stämplas eller granskas vid inresa i Förbundsrepubliken

Tyskland;

som beaktat att vanliga viseringar för resor mellan å ena sidan samtliga

medlemsstater, å andra sidan Schweiz och Österrike, även ha avskaffats i

praktiken,

rekommenderar ministerkommittén att vidtaga erforderliga åtgärder för

att:

1. de medlemsstater, som ännu ej gjort så, skall helt avskaffa visumtvånget,

i den mån viseringar ännu erfordras för besök av medborgare från

andra medlemsstater av längre varaktighet än två eller tre månader;

2. de medlemsstater, som ännu ej avskaffat visumtvånget i förhållande

till Finland, Jugoslavien, Portugal och Spanien skall utan dröjsmål överväga

möjligheten att göra så utan att nödvändigtvis insistera på reciprocitet;

3. man på ett aktivt sätt skall överväga möjligheten att avskaffa visumtvånget

— utan att nödvändigtvis insistera på reciprocitet — vid resor mellan

medlemsstaterna och så många utomeuropeiska stater som möjligt, med

vilka medlemsstaterna har vänskapliga förbindelser;

4. möjligheten skall undersökas att få till stånd arrangemang med de central-

och östeuropeiska staterna, varigenom turistviseringar skulle kunna

beviljas mera frikostigt än hittills av alla regeringar; detta skulle kunna bidraga

till att skapa bättre förståelse mellan öst och väst och skulle utgöra

det första steget mot det slutliga avskaffandet av viseringar i förhållande

till dessa länder;

DEL C

Motorfordon

Församlingen,

som hänvisar till de yttranden, som avgivits av medlemsregeringarna över

rekommendation 59 om förenkling av gränsformaliteterna för motorfordon,

beklagar att ministerkommittén på ett så ytligt sätt behandlat en fråga,

som på grund av den ständiga ökningen av den internationella motortrafiken

i Europa är av den yttersta vikt och kräver konstruktiva åtgärder, samt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1956

att fyra regeringar, nämligen Frankrikes, Italiens, Luxemburgs och Turkiets,

icke ens lär ha uttalat sig om församlingens förslag;

som erhållit kategoriska försäkringar att den ordning, som för över ett år

sedan infördes i Danmark och Sverige och enligt vilken tullhandlingar ej

längre erfordras för tillfällig införsel av privata motorfordon från andra

skandinaviska stater och formaliteterna vid gränserna reducerats till stickprovsgranskning

av nationella registreringsdokument och körkort, blivit en

fullständig framgång,

uppmanar ministerkommittén att till en noggrann och omsorgsfull granskning

upptaga del C i rekommendation 59, vilken församlingen fortfarande

ger sin fulla anslutning, samt utan ytterligare dröjsmål sammankalla den

expertkommitté, som där förutses;

hemställer att därest vissa regeringar — trots de bevis om motsatsen,

som tillhandahållits av de skandinaviska staterna — verkligen anser, att

församlingens förslag kan ge upphov till allvarliga bedrägerier, de bör pröva

de nya anordningarna under en försöksperiod om ett halvt till ett år som

ett tillfälligt medgivande;

uttalar på nytt sin önskan om att möjligheten att vidtaga unilaterala åtgärder

alltid beaktas;

DEL D

Granskning av resedokument

Församlingen,

som hänvisar till den ordning, som nyligen med framgång införts i de

skandinaviska staterna, där det icke är någon som helst identitetskontroll

för skandinaver vid gränserna mellan de skandinaviska länderna;

som anser att i avvaktan på att liknande åtgärder vidtas i andra europeiska

stater den starka ökningen av turisttrafiken kräver, att ett system med

stickprovsgranskning — varmed avses att endast en liten del av bona fide

turister, exempelvis 5 %, skulle anmodas visa sina identitetshandlingar —

tillämpas i så många medlemsstater som möjligt och särskilt på de ställen

vid gränserna, där trafiken är livligast, exempelvis Kehl;

som understryker att det icke är fråga om någon minskning av vederbörande

tjänstemäns nuvarande lagenliga befogenheter och att de föreslagna

medgivandena kan återtagas när som helst i fall av trängande nödvändighet,

rekommenderar ministerkommittén att vidtaga erforderliga åtgärder för

att medlemsstaterna — i avvaktan på att identitetskontrollen skall kunna

avskaffas åtminstone mellan angränsande stater — skall införa lättnader i

kontrollen vid landgränserna av identitetshandlingar för turister från andra

medlemsstater och införa ett system med stickprovskontroll samt att detta

skall göras utan dröjsmål mellan angränsande stater i fråga om medborgarna

i dessa stater.

Rekommendation 85

om förenkling av formaliteterna vid flygplatser

Församlingen,

som granskat rapporten från utskottet för juridiska och administrativa

frågor om förenkling av formaliteterna vid flygplatser (dok. 437),

hemställer att ministerkommittén måtte utan dröjsmål ta upp till be
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposilion nr 145 år 1956

23

handling nedanstående rekommendationer och avge rapport senast vid vårmötet

1956 om de åtgärder, som vidtagits för att verkställa dem. Denna

rapport bör icke endast vara en redogörelse för rådande förhållanden och

härav föranledda svårigheter utan bör även lämna besked om vad som gjorts

för att förbättra situationen;

Formaliteter vid flygplatser

Församlingen, som anser att de tekniska och administrativa formaliteter

och åtgärder, som erfordras mellan den tidpunkt, då passagerarna skall infinna

sig vid flygplatsen och flygplanets avgångstid, ger upphov till onödiga

och ansenliga olägenheter samt tidsförlust för passagerarna;

som anser att den bristande proportionen mellan den tid, som tillbringas

i luften, och den tid, som användes för att färdas till och från flygplatserna

och där genomgå formaliteter, ger anledning till invändningar i särskilt hög

grad, då det är fråga om korta resor, exempelvis från London till Paris,

välkomnar de rekommendationer rörande lättnader, som antagits vid den

ICAO-konferens, som på Europarådets initiativ hölls i Strasbourg från den

21 april till den 8 maj 1954;

konstaterar emellertid att många av dessa rekommendationer ännu icke

omsatts i praktiken vare sig helt eller delvis och att ett antal deltagande regeringar

icke underrättat ICAO:s generalsekreterare om huruvida de är beredda

att sätta dem i verket och, i nekande fall, skälen härför;

rekommenderar ministerkommittén:

1. att alla medlemsregeringar som ett första steg mot en väsentlig förenkling

av formaliteterna vid flygplatser bör utan ytterligare dröjsmål godkänna

och tillämpa rekommendationerna från ICAO:s konferens i Strasbourg

under tiden 21 april—8 maj 1954;

2. att de med särskild kraft bör bedriva den undersökning, som föreslagits

i ICAO:s rekommendation 24 (vilken återges i bifogade rapport från

utskottet för juridiska och administrativa frågor), i syfte att göra det lika

enkelt att gå ombord på ett flygplan som att stiga på ett tåg på en järnvägsstation,

samt att de bör informera församlingen om resultaten av dessa

undersökningar;

Passageraravgifter

Församlingen,

som hänvisar till att en avgift om fem shilling sedan den 1 maj 1952 uttages

vid brittiska statens flygplatser av passagerare med utländska destinationsorter;
som

hänvisar till att jämlikt förordningar utfärdade i oktober 1954 och

ändrade i december 1954 liknande avgifter uttages vid vissa franska flygplatser

med belopp från 300 till 1 200 francs beroende på avreseorten, biljettpriset

och destinationsorten;

som hänvisar till att, ehuru dessa avgifter lägges på de företag, som driver

den internationella flygtrafiken, de ändå tas ut av deras passagerare;

som anser alt andra länder än Frankrike, Storbritannien, Polen, Portugal

och Spanien, där sådana avgifter nu uttages, kan bli föranledda att införa

liknande avgifter,

finner att bruket att uttaga sådana avgifter oberoende av det officiella

biljettpriset slår i strid med flygtrafikens verkliga intressen, eftersom det

medför irriterande förseningar och olägenheter för passagerarna;

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1956

rekommenderar ministerkommittén, att Frankrike och Storbritannien

utan dröjsmål skall vidtaga de åtgärder, som erfordras för att flygbolagen

skall inkludera dessa passagerareavgifter i det officiella biljettpriset, om regeringarna

i dessa stater icke är i stånd att avskaffa sådana avgifter helt

och hållet.

Rekommendation 86

om underlättande av flyktingars resor

Församlingen,

som granskat och godkänt bifogade rapport från utskottet för juridiska

och administrativa frågor om svårigheterna för flyktingar att erhålla nödvändiga

dokument för utlandsresor,

rekommenderar ministerkommittén att följande åtgärder omedelbart vidtas

för att underlätta flyktingars resor samt att de stater, som icke är i

tillfälle att tillämpa dessa rekommendationer, utan dröjsmål redogör för

skälen härtill;

Resedokument

Församlingen,

som anser att det är ytterst önskvärt att uppnå största möjliga enhetlighet

i fråga om de för flyktingar i Europa utställda resedokumenten såsom

ett första steg mot ernående av fullständig standardisering på en världsomfattande

grundval;

som anser att de resedokument, som utfärdas av signatärmakterna till

1951 års konvention om flyktingars rättsliga ställning, icke endast bör

överensstämma med texten till föreskrifterna i denna konvention utan även

vara enhetliga till utseendet,

rekommenderar ministerkommittén:

1. att de medlemsstater, som är anslutna till 1951 års Genévekonvention,

skall snarast möjligt utfärda resedokument överensstämmande med det

mönsterdokument, som utarbetats av Förenta Nationernas flyktingkommissarie

och av honom underställts signatärmakterna;

2. att de medlemsstater, som icke är anslutna till 1951 års Genévekonvention

eller till 1946 års Londonöverenskommelse om resedokument för

flyktingar — d. v. s. Irland, Island, Saar och Turkiet — skall överväga möjligheten

av att ansluta sig till Londonöverenskommelsen, om de icke är i

tillfälle att ansluta sig till Genévekonventionen. Om även detta är omöjligt,

bör de för flyktingar utfärda resedokument av passtyp, som överensstämmer

med föreskrifterna i endera av dessa överenskommelser;

Visa

Församlingen,

som erinrar om att visumtvånget för resor mellan medlemsstaterna i

praktiken nästan fullständigt avskaffats i vad avser medlemsstaternas medborgare

och att medlemsregeringarna åtagit sig att före 1 januari 1956 avskaffa

ännu bestående visumtvång;

som anser att förmånen av detta medgivande, i de fall så är möjligt, även

bör gälla flyktingar med lagligt hemvist i medlemsländerna,

välkomnar de mellan Belgien, Luxemburg och Nederländerna nyligen

träffade överenskommelserna, varigenom flyktingar med lagligt hemvist i

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr H5 år 1956

25

ett av dessa länder befrias från förpliktelsen att skaffa sig visering för resa

till annan Benelux-stat, förutsatt att de innehar ett giltigt resedokument

för flyktingar, som utfärdats i det land, där de har hemvist, i överensstämmelse

med föreskrifterna i 1946 års års Londonöverenskommelse eller 1951

års Genévekonvention;

rekommenderar ministerkommittén:

3. att alla medlemsstater, som utfärdar resedokument för flyktingar i

överensstämmelse med 1946 års Londonöverenskommelse eller 1951 års

Genévekonvention, omedelbart skall vidta åtgärder för att utsträcka tilllämpligheten

av de ovannämnda Benelux-arrangemangen och därigenom avskaffa

visumtvånget i vad avser flyktingar, som har lagligt hemvist i andra

medlemsstater och är i besittning av resedokument, utfärdade i överensstämmelse

med Londonöverenskommelsen eller Genévekonventionen;

4. att medlemsstater, som icke för närvarande är beredda att undantaga

flyktingar från visumtvånget skall utan dröjsmål ta under övervägande de

i "bifogade rapport från utskottet för juridiska och administrativa frågor

framlagda förslagen med syfte dels att påskynda proceduren för utfärdande

av viseringar, dels att för flyktingarnas del reducera viseringsavgiften till

ett symboliskt belopp med möjlighet att, då detta är motiverat, helt efterskänka

avgiften.

Rekommendation 87

om statslöshet

Församlingen,

som behandlat bifogade rapport från utskottet för juridiska och administrativa

frågor;

som beaktat att Förenta Nationerna sammankallat en konferens rörande

statslösa personers rättsliga ställning, vilken ägde rum i New York i september

1954, med syfte att utarbeta en konvention om nuvarande fall av

statslöshet;

som med tillfredsställelse noterat att denna konferens resulterade i avslutandet

av en »konvention om statslösa personers rättsliga ställning», som

antogs den 28 september 1954 och är öppen för undertecknande i Förenta

Nationernas högkvarter i New York;

som beaktat att denna konvention redan undertecknats av vissa, men icke

alla, av Europarådets medlemsstater och att den ännu icke ratificerats;

som dessutom beaktat att Förenta Nationernas generalförsamling antagit

en resolution (896, IX) om sammankallande av en »internationell konferens

av befullmäktigade ombud med syfte att avsluta en konvention för att reducera

eller avskaffa framtida statslöshet, så snart minst tjugo stater underrättat

generalsekreteraren om sin beredvillighet att deltaga i en sådan konferens»

;

som beaktat att endast några av Europarådets medlemsstater givit sitt

samtycke till sammankallandet av ovannämnda konferens;

som anser att det är av den största betydelse, att konventionen om statslösa

personers rättsliga ställning undertecknas och ratificeras utan dröjsmål

och att den internationella konferensen av befullmäktigade ombud äger

rum snarast möjligt,

rekommenderar ministerkommittén att uppmana regeringarna i Europarådets

medlemsstater:

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj. ts proposition nr 145 år 1956

1. att utan dröjsmål underteckna och ratificera den konvention om statslösa

personers rättsliga ställning, som den 28 september 1954 antogs av

Förenta Nationernas konferens i New York;

2. att snarast möjligt — i överensstämmelse med Förenta Nationernas

generalförsamlings resolution (896, IX) — ge sitt samtycke till sammankallandet

av den internationella konferensen av befullmäktigade ombud

med syfte att avsluta en konvention för att reducera eller avskaffa framtida

statslöshet;

3. att underrätta församlingen i början av dess nästa möte om de åtgärder,

som i detta avseende vidtagits av regeringarna.

Rekommendation 91

om Sydeuropas ekonomiska utveckling

Församlingen,

som beaktat föreskrifterna i artikel 1 av Europarådets stadga;

som beaktat det i paragraf 28 av ministerkommitténs särskilda budskap

den 20 maj 1954 (dok. 238) framlagda förslaget, och erinrar om det av

rådgivande församlingen den 29 maj 1954 antagna direktivet 57, vilket ger

utskottet för ekonomiska frågor i uppdrag att studera lämpliga mått och

steg för att främja Greklands, Italiens och Turkiets ekonomiska utveckling;

som tagit del av den italienska regeringens tioårsplan för Italiens ekonomiska

utveckling;

som tagit del av OEEC:s ministerråds resolutioner den 14 januari och 10

juni 1955 angående den italienska planen;

som beaktat de åsikter, som framförts av den av utskottet för ekonomiska

frågor — på grundval av hr MacBrides rapport den 15 oktober 1955 (dok.

428) — tillsatta arbetsgruppen;

som beaktat att i Italiens fall programmet för dess ekonomiska utveckling

nått det stadium, då det kan sättas i verket;

som väntar på att detaljerade planer för Greklands och Turkiets ekonomiska

utveckling skall fullbordas och att de skall studeras av OEEC;

som i synnerhet beaktat att medlemmar av den tyska förbundsdagen har

för avsikt att framlägga en motion, som går ut på att använda från Marshallhjälpen

härrörande motvärdesfonder för att bistå ifrågavarande länder,

anser att det för Europas välfärd är oundgängligt att tillse, att alla åtgärder

som är möjliga, vidtas för att trygga förbättringen av de ekonomiska

villkoren i Sydeuropa;

uttalar sitt fulla gillande av OEEC:s ministerråds beslut den 10 juni 1955

angående den italienska planen;

rekommenderar ministerkommittén att använda alla till buds stående medel

för att ånyo fästa medlemsregeringarnas uppmärksamhet på de rekommendationer,

som återfinnes i OEEC:s nämnda resolution, och att anmoda

medlemsstaternas regeringar att snarast möjligt ange, i vilken utsträckning

och på vad sätt var och en av dem kan lämna den i sagda resolution begärda

hjälpen och på annat sätt bistå Italien med att realisera dess program

för ekonomisk utveckling;

rekommenderar ministerkommittén:

(a) att uppmana Greklands och Turkiets regeringar att för skyndsamt studium

och verkställande underställa OEEC program för ekonomisk utveckling;
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1956

(b) att uppmana medlemsregeringarna att, innan de utformar sina program

för tekniskt bistånd till mindre utvecklade länder — vare sig program

av nationell karaktär eller internationella program, vari medlemsregeringarna

deltar — rådgöra med Greklands och Turkiets regeringar och ge hog

prioritet åt lämpliga projekt, som fordrar tekniskt bistånd till dessa länder,

samt . _ ....

(c) att uppmana medlemsregeringarna att främja åtgärder, som ar agna
de

att öka handeln mellan Grekland och Turkiet å ena sidan och Europarådets

andra medlemsstater å den andra för att i synnerhet stimulera exporten

från Grekland och Turkiet; ...

anmodar församlingens medlemmar att i sina nationella parlament fasta

uppmärksamheten på föreliggande rekommendation.

Resolution 69

med svar på ILO:s fjärde rapport

I sitt preliminära svar sistlidna september på ILO:s fjärde rapport om sin

verksamhet välkomnade rådgivande församlingen de ändringar, som ILO

gjort i sin årsrapport. Dessa syntes i stor utsträckning utgöra ett erkännande

av Europarådets växande andel i lösandet av de sociala problem, som äi

gemensamma för alla dess medlemmar.

Det är ett tilltagande behov av samarbete mellan ILO och Europarådet,

och ILO:s försök att klargöra de principer, som bör vara vägledande för ett

sådant samarbete, kommer vid en lämplig tidpunkt.

Församlingens kommentarer kommer följaktligen att avse icke blott ILO:s

ställning i förhållande till frågor, som berör båda organisationerna, utan

även de principer, på vilka förhållandet dem emellan bör grundas. II.

II. PRINCIPER SOM RÖR VARA VÄGLEDANDE FÖR SAMARBETET

MELLAN EUROPARÅDET OCH ILO

Församlingen delar till fullo det av ILO:s styrelse uttryckta önskemålet,

att samarbetet mellan de internationella organisationer, som svarar för handläggningen

av sociala frågor, skall grundas på »vederbörlig samordning av

arbetet, åstadkommen i största möjliga utsträckning genom hänsynstagance

till behörighetsområdena». Tillämpningen av denna princip på samarbetet

mellan ILO och Europarådet behöver utredas.

ILO:s styrelse anser, att ILO:s behörighet i fråga om europeiska sociala

frågor härledes från följande tre principer:

— nödvändigheten av att utnyttja de tekniska hjälpmedel, som ILO torfogar

över, för att lösa internationella sociala problem;

__ nödvändigheten av att få representanterna för regeringar, arbetsgivare

och arbetare att vid sina möten fatta principbeslut rörande dessa problem;

_ nödvändigheten av att studera sådana problem i det världsomfattande

sammanhang, där de med nödvändighet hör hemma.

Församlingen anser sig å andra sidan böra fästa styrelsens uppmärksamhet

på vissa principer, som ger Europarådet och i synnerhet rådgivande

församlingen dess existensberättigande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr U5 år 1956

(a) Fördelarna med regionala institutioner

Samtidigt som det är nödvändigt att se sociala problem av en regional karaktär

i deras världsomfattande sammanhang, förhåller det sig dock så, att

åtgärder av begränsad omfattning, som vidtages inom ramen för en regional

organisation, har större utsikter att krönas med framgång än försök att finna

lösningar på en världsomfattande basis. Ju mera den ekonomiska och

sociala strukturen stämmer överens i en grupp av länder, som erbjuder

en serie problem på det sociala området, desto lättare är det att finna en

gemensam lösning. Detta gäller för alla områden och utgör alla regionala

organisationers raison d’étre. Det säger sig självt, att sådana organisationer

kan fylla sin uppgift på ett tillbörligt sätt endast under förutsättning alt

regionsindelningen skett på grundval av lämpliga kriterier. Det förhållandet

att en region till synes bildar en geografisk enhet behöver inte betyda, att

den också utgör en homogen social enhet. De sociala problemen på den amerikanska

kontinenten har flera drag gemensamma med motsvarande problem

i Västeuropa än dessa senare har med de sociala problemen i Östeuropa.

I detta avseende bildar de västeuropeiska nationerna en jämförelsevis homogen

enhet i fråga om sin sociala struktur, även om levnadsstandarden är

olika, och de kan sålunda ur social synvinkel sägas bilda en lämplig regional

gruppbildning. Det är denna gruppbildning, som församlingens utskott

för sociala frågor skulle vilja lägga till grund för sammansättningen av den

regionala trepartskonferensen,1 och jämlikt art. 3 (2) i överenskommelsen

mellan Europarådet och ILO skulle församlingen vilja underställa trepartskonferensen

det förslag till europeisk social stadga, som inom kort skall utarbetas

av rådet.

(b) Europarådet som ram för europeisk politik,

inklusive socialpolitik

Den andra fråga, som församlingen önskar fästa styrelsens uppmärksamhet

på, är att Europarådet bör betraktas som ramen för europeisk politik,

inklusive socialpolitik. Allt arbete, som utföres i fråga om europeisk integration

ävensom all mellanstatlig europeisk verksamhet, utom försvarsfrågor,

faller inom dess behörighet. I ministerkommitténs särskilda budskap,

varmed Europarådets handlingsprogram översändes till församlingens sjätte

möte, förklaras:

»På det område, som anges i art. 1 (b) av stadgan, är rådet berättigat att

befatta sig med varje problem, även av teknisk natur, vars lösning är "ägnad

att främja enheten bland dess medlemmar».

Rådet kan sålunda ta kännedom om varje åtgärd, som syftar till att samordna

den industriella lagstiftningen eller att höja den sociala standarden

till samma nivå i alla dess medlemsstater. Det måste emellertid framhållas,

att denna uppfattning på intet vis minskar giltigheten av ILO:s krav att på

grundval av de tre grundsatser, som återgivits av ILO:s styrelse, deltaga i

Europarådets undersökning av varje socialt problem. På samma sätt kan

det uppenbarligen aldrig bli tal om att Europarådet skulle utföra några undersökningar

på detta område utan att rådet först tagit del av de liknande

undersökningar, som ILO må ha företagit, eller utan fullständig kontakt

mellan de båda organisationerna.

1 Avser ILO:s i resolutionens tidigare, här ej återgivna del omnämnda europeiska regionala

konferens.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr Ho år 1956

(c) Rådgivande församlingens roll i samband med åtgärder, som vidtages av

medlemsstaterna för att förverkliga Europarådets syften

Församlingen noterar uttalandet i ILO:s rapport, att det särskilda budskapet

skall bringas till styrelsens kännedom, som där kommer att finna en

analys av frågan om samordning av Europarådets arbete med den verksamhet,

som bedrives av andra organisationer, exempelvis ILO. Församlingen

anser sig emellertid böra komplettera denna del av budskapet genom att

precisera församlingens speciella behörighet inom ramen för Europarådets

allmänna behörighet och sålunda fastställa den tredje regel, som enligt dess

mening bör vara vägledande för all samverkan med de internationella organisationerna.

Rådgivande församlingen har alltid sett som sin uppgift i det

europeiska mellanstatliga arbetet icke blott att avge rekommendationer

utan även att övervaka dessas tillämpning. Det är denna dubbla roll, och i

synnerhet den sistnämnda aspekten, som förlänar Europarådet som ett internationellt

organ en karaktär helt olika de mellanstatliga organisationernas.

I paragraf 16 av sitt särskilda budskap erkänner ministerkommittén

församlingens rätt att ta varje initiativ, som kan åstadkomma större enhet

mellan dess medlemmar, oberoende av om ett sådant initiativ är under behandling

i någon annan internationell organisation:

»Nästan alla andra internationella organisationer har ett ministeriellt organ;

mycket få har ett parlamentariskt. Det är vanligtvis icke önskvärt, att

vår kommitté (d. v. s. ministerkommittén) studerar ett problem på samma

gång som det ministeriella organet i en annan internationell organisation,

men det kan ofta vara till nytta, att församlingen gör det, emedan den ser

på frågorna ur en annan synvinkel».

Det återstår för församlingen att här understryka sin ledande och följaktligen

sin övervakande roll i fråga om europeisk inellanstatlig verksamhet

och vidare att framhålla att, eftersom denna verksamhet ofta ej blir föremål

för debatt i de nationella parlamenten, den med fördel kan och bör diskuteras

i församlingen. Det är i detta syfte som församlingen ber att få

hållas fullständigt informerad om ILO:s verksamhet i Europa, icke för att

kontrollera denna organisations handlingar, vilket sker med tillämpning av

andra konstitutionella tillvägagångssätt, utan för att hålla sig själv i fullständig

kontakt med den hållning, som intagits av Europarådsländernas regeringar

i förhållande till lLO:s konventioner och rekommendationer både

i fråga om deras utarbetande, deras ratificering och deras tillämpning. Det

är här fråga om en tillämpning, som är av alltför stor vikt för att man med

tystnad skulle kunnat förbigå den underliggande principen.

I ovanstående paragrafer har ett försök gjorts att fastställa vissa regler,

som både ILO och Europarådet bör respektera, om de skall kunna åstadkomma

det fullständiga samarbete i sitt sökande efter lösningar på de olika

europeiska sociala problemen, som de båda vill uppnå och som de är på väg

att realisera. ,. :

Resolution 70

om åtgärder för att omsätta i praktiken resolution 61/1954 om förbindelserna

mellan rådgivande församlingen och de nationella parlamenten

Församlingen,

som anser att regelbundna förbindelser bör upprättas mellan rådgivande

församlingen och de nationella parlamenten för alt ge effektiv tillämpning

åt resolution 61,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1956

A. uppmanar ombuden från varje medlemsstat:

1. att göra sitt yttersta — genom att tillsätta en särskild kommitté för

frågor rörande Europarådet, genom inlägg i allmänna debatter, genom att

lramställa muntliga och skriftliga frågor och interpellationer, genom att

framlägga lagförslag etc. — för att närhelst så är lämpligt få till stånd en

debatt i sina respektive parlament om sådana rekommendationer, i vilka

församlingen hemställer att ministerkommittén eller de nationella parlamenten

skall ta ståndpunkt till någon bestämd fråga;

2. att tillse att texter, som godkänts av rådgivande församlingen i en viss

fråga, bringas till parlamentets kännedom, då denna fråga är under behandling

där;

3. att tillställa parlamentet en rapport om rådgivande församlingens arbete

efter varje möte eller del av ett möte;

4. att göra erforderliga förberedelser, så att dessa åtgärder vidtas i god

tid; i detta syfte skulle ombuden från varje medlemsstat kunna utse en eller

flera representanter, sotm med hjälp av eu ständig sekreterare och i samarbete

med församlingens greffier skulle svara för att ovan föreslagna åtgärder

vidtoges;

B. uppmanar rådgivande församlingens president att med vederbörliga

kommentarer tillställa de nationella parlamenten de av församlingen antagna

texter, som det enligt presidiets åsikt skulle vara särskilt värdefullt att

informera de nationella parlamentens medlemmar om;

C. instruerar församlingens greffier att vidta alla åtgärder, som erfordras

för denna resolutions tillämpning och i synnerhet att förse ombuden med:

(a) de texter, som skall sändas till de nationella parlamenten jämlikt avdelning

A, paragraferna 1 och 2;

(b) de uppgifter som behövs för att utarbeta de rapporter, som avses i

avdelning A, paragraf 3.

Resolution 72

med svar på OEEC:s sjätte årsrapport

1. Europarådets rådgivande församling tackar OEEC för dess sjätte årsrapport

och den belgiske utrikeshandelsministern hr Larock för hans presentation

av rapporten.

2. Församlingen uppskattar även det samarbete, som ägt rum mellan OEEC

och u Iskottet för ekonomiska frågor, liksom även andra av Europarådets

organ.

3. Församlingen noterar med tillfredsställelse den förbättring i Västeuropas

ekonomi, som skildras i rapporten, men varnar för överdriven optimism,

som skulle kunna leda till en avslappning i regeringarnas ansträngningar

på området för ekonomisk integration. Församlingen fäster i synnerhet uppmärksamheten

på följande på rapporten grundade konstateranden:

(a) att törbättringen i betalningsbalansen i fråga om dollar i viss utsträckning

beror på Förenta Staternas extraordinära utgifter i Västeuropa och att

en leduktion av dessa utgifter kan vålla ett avbrott i denna gynnsamma utveckling.

Man bör vidare ha klart för sig, att införande av konvertibilitet

skulle avslöja omfattningen av det dollarunderskott, som hittills dolts genom

förekomsten av diskriminerande åtgärder mot dollarimporten.

ökningen i den industriella produktiviteten i Europa, även om den

ar tillfredsställande, dock är långt mindre än motsvarande ökning i Förenta

Staterna under samma tid; det bör även märkas, att medan konsumtio
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1956

31

nen per huvud från 1938 till 1954 steg med 12 % i Europa, konsumtionen

i Förenta Staterna under samma period ökade med 45 %.

(c) att medan de framsteg, som gjorts i fråga om en gradvis reduktion

av kvantitativa restriktioner är tillfredsställande i och för sig, eu kraftansträngning

nu bör göras med avseende på återstoden av sådana restriktioner,

vilka är starkt koncentrerade till jordbruksprodukter. I detta sammanhang

betonar församlingen vikten av att samtidigt ta itu med andra handelshinder

som en förutsättning för vidare framsteg i fråga om handelns

frigörande och föreslår att man gör en undersökning av existerande handefsmetoder

för att konstatera, i vilken utsträckning dubbel prissättning,

dumping och exportsubventioner i sig själva ger upphov till upprättande eller

bibehållande av handelshinder.

(d) Behovet av extraordinära och omedelbara åtgärder för att bistå de

mindre utvecklade områdena i Sydeuropa.

(e) Önskvärdheten av att utreda, vilken effekt skiljaktigheterna i skatteoch

socialvårdssystem har på strävandena att frigöra den internationella

handeln.

4. Församlingen fäster OEEC:s uppmärksamhet på de förslag, som framlagts

i församlingens rekommendation (nr 77) angående Västeuropas ekonomiska

integration.

Resolution 82

med svar på den fjärde rapporten om Förenta Nationernas

flyktingkommissaries verksamhet

Rådgivande församlingen har med intresse tagit del av den till Europarådet

överlämnade rapporten från Förenta Nationernas flyktingkommissarie

och tackar honom för densamma.

1. Församlingen uppskattar i hög grad allt, som gjorts för att definitivt

lösa problemet med 300 000 internationella flyktingar i Europa, vilkas assimilering

hittills icke varit möjlig.

Församlingen anser, att en särskild ansträngning bör göras för att söka

åstadkomma definitiva lösningar på problemen rörande de internationella

flyktingarna genom att hjälpa dem att assimileras i vistelseländerna eller att

bosätta sig i andra europeiska länder. Dessa lösningar är nämligen de snabbaste

och minst kostsamma. Församlingen hoppas därför, att de berörda regeringarna

i anledning av flyktingkommissariens vädjan skall bereda denna

flyktingkategori vidsträckta möjligheter.

2. För att i överensstämmelse med resolution 43 den 20 september 1953

underlätta och påskynda en politik syftande till assimilation i vistelselandet

uttrycker församlingen förhoppningen, att tillräckliga medel skall ställas

till flyktingkommissariens förfogande för att sätta honom i tillfälle att

inom en nära framtid lösa det oroande problemet med internationella flyktingar

i enlighet med de av Förenta Nationernas generalförsamling godkända

planerna.

3. Förefintligheten av nära 15 000 »svåra fall» understryker behovet av

eu positiv internationell aktion. Församlingen uppmanar därför medlemsstater

med erforderliga resurser att göra ett allvarligt försök att la emot sjuka

eller vanföra flyktingar och ge dem sjukhusvård.

4. Församlingen noterar med tillfredsställelse, att Förenta Nationernas generalförsamling

bemyndigat flyktingkommissarien att begära bidrag från

privat håll.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Ma''j:ts proposition nr H5 år 1956

5. Församlingen rekommenderar enträget medlemsregeringarna att följa

Nederländernas exempel att insamla betydande medel genom upprop till enskilda

och välgörenhetsorganisationer, enär insamlingar av detta sia» är

agnade att utveckla en anda av ömsesidig hjälp och internationell solidaritet.

6. Församlingen hoppas, att flyktingkommissarien — i syfte att bättre

samordna arbetet för flyktingarna i Europa — skall underhandla direkt med

Europarådets särskilde representant i vad avser samordningen av deras

verksamhet på detta område. Församlingen uttrycker också förhoppningen,

att de olika internationella myndigheter, som är verksamma på flyktingomradet,

vid små ansträngningar att insamla medel skall beakta önskvärdhe
hela

problemet med dess olika aspekter underställes de regeringar

till vilka de hänvänder sig. ’

Resolution 87

om en gemensam europeisk politik vid kommande

öst-västkonferenser

Församlingen,

som avslutat den vid juli- och oktobermötena förda debatten om en gemensam

europeisk politik vid kommande öst-västkonferenser,

anser att denna politik bör grunda sig på följande principer:

. „ '' F°rsaiyuingen ser med hopp fram emot de förestående förhandlingarna

i Geneve och välkomnar dem som ett tillfälle att gå fram mot en verklig avspänning

Säkerhet för alla kan icke uppnås på grundval av Europas nuvarande

delning. Om den skall ernås, måste de demokratiska staterna ovillkorligen

intaga en gemensam hållning, präglad av försonlighet men tillika

av lasthet och vaksamhet. Denna vaksamhet måste ta sig uttryck i att den

europeiska solidariteten ständigt förstärkes. Med denna solidaritet som

grundval kan avspänningen mycket väl öppna gynnsamma framtidsutsikier''0.

m. den varemot uppnås till priset av en försvagad europeisk solidaritet

f.r ,Jara vart att avspänningen blir kortvarig och ytterst resulterar i att

laget forvarras.

2. Kapprustningen är resultatet av misstro och politisk spänning. Ansträngningarna

att minska spänningen bör drivas parallellt med arbetet i

horenta Nationernas nedrustningskommission på grundval av allmän, samtidig

och omsesuhgt kontrollerad nedrustning, vilken ej bör inskränkas vare

sig till vissa vapen eller till vissa områden.

Församlingen noterar med tillfredsställelse, att det engelsk-franska förslaget

från juni 19o4 lett till en sammanjämkning av åsikterna, vilket i svnnerhet

belyses av skriftväxlingen mellan marskalk Bulganin och president

Eisenhower. Församlingen understryker den avgörande betydelse, som bör

tiilmatas de befogenheter, varmed kontrollorganet skall utrustas,

rp 2 3‘ ,Fol?ai"lln§.en insisterar på nödvändigheten av att snabbt nå fram till

lysklands återförening på grundval av fria val och understryker otillräckligheten

och faran av varje avtal med Sovjetunionen om Europa, vilket ej omtattar

en sadan återförening. Det intima ömsesidiga beroende, i vilket dessa

bada problem star till varandra, har skapat ett samband mellan Tysklands

återförening och ett europeiskt säkerhetssystem, vilket nödvändiggör parallella

framsteg mot en lösning av vart och ett av dessa problem

En reglering av dessa frågor kommer att underlättas av främstes i riktning

mot ett avtal om allmän nedrustning.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1956

33

Varje avtal om Europa måste skänka samma säkerhet åt väst som åt öst.

Med tanke på den livsviktiga nödvändigheten av att åstadkomma en lösning

av det tyska problemet uppmanar församlingen enträget regeringarna att

ta under övervägande varje förslag, som tillgodoser det för båda parter

gemensamma säkerhetsintresset.

Ett återförenat Tyskland bör åtnjuta samma rättigheter som andra stater.

Det bör icke vara skyldigt att ansluta sig till ett militärförbund och bör

fritt få bestämma om metoderna för sitt deltagande i det europeiska och

internationella samarbetet.

Församlingen anser, att upprättandet av ett enat Europa är nödvändigare

än någonsin, icke endast emedan det kommer att möjliggöra en fredlig reglering

av alla interna konflikter, utan även emedan den defensiva karaktären

av dess allianser och kontrollen av dess rustningar kommer att utgöra

en garanti för allmän fred.

4. Församlingen erinrar om att väst icke kan såsom slutgiltigt acceptera

undertryckandet av nationellt oberoende och politisk frihet för ett stort antal

folk i Central- och Östeuropa.

5. Församlingen anser att, innan de tre västmakterna träffar någon överenskommelse

med Sovjetunionen, de bör i förväg rådpläga med de andra

berörda länderna. Därest en provisorisk överenskommelse träffas rörande

de allmänna principerna, bör dess slutgiltiga godkännande och sättet för

dess tillämpning fastställas med alla berörda länders samtycke.

Resolution 89

om en europeisk atomenergiorganisation

Församlingen,

som hänvisar till sin debatt om det försatta europeiska integrationsarbetet

och till det anförande, som därunder hölls av ordföranden i den av Messinakonferensen

tillsatta mellanstatliga kommittén, hr Spaak, och som avvaktar

sagda kommittés allmänna rapport liksom även resultaten av de utredningar

rörande »klassisk» energi och atomenergi, som bedrives av OEEC;

som med tillfredsställelse noterar det framgångsrika fortskridandet av

den mellanstatliga kommitténs arbete, i synnerhet i vad avser planerna på

en allmän gemensam marknad och en europeisk atomenergiorganisation;

som hoppas att de utredningar rörande en allmän gemensam marknad,

som bedrives efter de nya riktlinjer, hr Spak redogjort för, skall leda till

gynnsamma resultat, enär dessa skulle vara av den största vikt för fortskridandet

av det europeiska integrationsarbetet;

som tror, att Europa endast genom gemensamma åtgärder kan trygga eu

maximal ekonomisk expansion under de kommande åren och eu oberoende

ställning i fråga om energiförsörjning samt att alla europeiska länder endast

på så sätt kommer att bli i tillfälle alt dra nytta av atomenergin för

industriella ändamål;

som anser det angeläget att ett beslut fattas om alt för detta ändamål

upprätta eu europeisk atomenergiorganisation,

anser det nödvändigt att åtgärder omedelbart vidtas:

1. för att påbörja upprättandet av eu gemensam grundforsknings- och

industriforskningscentral och uppförandet av europeiska anläggningar för

produktion av atombränsle (isotopseparation av uran och extraktion av plutonium

genom behandling av bestrålat uran);

2. för att upprätta eu europeisk atomenergiorganisation med uppgift att

it llilumij till riksdagens protokoll 1111)0. I saml. Nr Ilo

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1956

definiera och verka för en gemensam politik i fråga om atomforskningens

och atomindustrins utveckling. Församlingen anser, att organisationen för

detta ändamål bör utrustas med de reella befogenheter, som är nödvändiga

för att den skall kunna fullgöra sina uppgifter;

3. för att så många som möjligt av Europarådets medlemsstater skall

medverka i dessa planer;

4. för att skapa ett organ för europeisk parlamentarisk kontroll i en för

de planerade institutionerna lämpad form. Församlingen understryker den

utomordentliga betydelsen av europeiskt parlamentariskt inflytande på

atomenergins livsviktiga område.

5. för att det i Bryssel pågående utredningsarbetet skall fortsätta utan avbrott,

tills de av Messina-konferensen förutsedda mellanstatliga konferenserna

sammankallats, vilket församlingen hoppas skall ske inom en nära

framtid.

Resolution 90

om upprättande av en allmän gemensam marknad

Församlingen,

som med livligt intresse tagit del av den rapport, som den belgiske utrikesministern

hr Spaak avgivit inför församlingen angående den av Messinakonferensen

tillsatta mellanstatliga kommitténs arbete;

som ånyo uttalar sin övertygelse, att Västeuropas länder kan bibehålla sin

ställning i världen endast genom att förena sina mänskliga och materiella

resurser i gemensamma ansträngningar;

som erinrar om sin den 9 juli 1955 antagna rekommendation 77 om Västeuropas

ekonomiska integration,

ansluter sig till den av hr Spaak uttryckta åsikten att, om den politiska

viljan finnes, inga oövervinneliga tekniska hinder står i vägen för Europas

ekonomiska integration;

uppmanar enträget de sex ländernas regeringar att på allt sätt söka bringa

Brysselkonferensens arbete till ett framgångsrikt slut och i synnerhet att

med all kraft eftersträva upprättandet av en allmän gemensam marknad;

understryker de betydelsefulla sociala problem, som upprättandet och

förekomsten av en gemensam marknad ger upphov till. Dessa inbegriper icke

blott åtgärder till förmån för personer, som förorsakas olägenheter genom

den gemensamma marknadens upprättande, utan är även nära förknippade

med syftet med en sådan marknads skapande, nämligen att höja hela befolkningens

levnadsstandard; i det sammanhanget bör man beakta de erfarenheter,

som vunnits genom förekomsten av den gemensamma kol- och

stålmarknaden och som för varje dag allt klarare visar behovet av arbetarnas

medverkan vid utarbetandet och förverkligandet av alla planer rörande

europeisk integration på det ekonomiska och sociala området;

uppmanar de sex i Messina-konferensen deltagande ländernas regeringar

att hålla regeringarna i de medlemsstater, som icke deltog i konferensen,

underrättade om resultaten av den mellanstatliga kommitténs arbete och att

inbjuda dem att medverka vid utförandet av de planerade uppgifterna;

uppmanar de icke-deltagande regeringarna att vända sig till de sex vid

Messina-konferensen representerade staterna i syfte att deltaga i deras arbete.

Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

500590

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:268 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse nr 82 med överlämnande av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation. s. 15 i texten
  2. UU 1956:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1955 vid dess s s. 3 i texten