Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november 1886 (nr 84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada

1956-03-23 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,8 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:152, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november 1886 (nr 84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Majits proposition nr 152 år 1950

1

Sr 152

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november 1886 (nr

84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i

rättegång vid svensk domstol mot inländsk man ställa

borgen för kostnad och skada; given Stockholms slott

den 23 mars 1956.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november

1886 (nr 84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång

vid svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och

skada.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i gällande bestämmelser om skyldighet

för utlänning att vid rättegång i Sverige ställa säkerhet för rättegångskostnad.

Ändringarna föranledes av ett mellan Sverige och Frankrike

träffat rättshjälpsavtal, vilket i särskild proposition (nr 100) underställts

riksdagen för godkännande. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 152

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 152 år 1956

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november 1886 (nr 84 s. 14)

angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk

domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 19 november 1886 angående skyldighet

för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk

man ställa borgen för kostnad och skada1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Konungen äger efter avtal med

främmande stat och under förutsättning

av ömsesidighet meddela bestämmelser,

varigenom den stats undersåtar

befrias från skyldighet att

ställa säkerhet, varom i denna lag är

fråga.

Konungen äger efter avtal med

främmande stat och under förutsättning

av ömsesidighet meddela bestämmelser,

varigenom medborgare

i den främmande staten eller juridiska

personer, bildade i denna stat

enligt dess lag, befrias från skyldighet

att ställa säkerhet, som i 1 §

sägs, eller varigenom de erhålla samma

befogenhet att kräva säkerhet,

som enligt denna lag tillkommer

svensk man.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1956. 1

1 Senaste lydelse se SFS 1899:12 s. 8.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 152 år 1956

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om vissa ändringar

i gällande bestämmelser om skyldighet för utlänning att i rättegång

vid svensk domstol ställa säkerhet för rättegångskostnad samt anför därvid

följande.

Om en utlänning vill inleda rättegång vid svensk domstol, är han i vissa

fall skyldig att ställa säkerhet för motpartens rättegångskostnad. Bestämmelser

härom finnes i lagen den 19 november 1886 (nr 84- s. 14) angående

skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk

man ställa borgen för kostnad och skada. Ifrågavarande lag tillkom

på initiativ av riksdagen efter hemställan i en vid 1886 års riksdag

väckt motion (se mot. II: 36 och lagutskottets uti. nr 43; jfr Nytt Jur. Arkiv

II 1886 nr 7 s. 17 ff).

I 1 § stadgas att, om utländsk man vill hos svensk domstol väcka talan

mot svensk man, det åligger honom att, på yrkande av svaranden, till

denne avlämna löftesskrift av två vederhäftiga, inom landet bosatta svenska

män, som borgar en för båda och båda för en såsom för egen skuld för den

kostnad och skada, som käranden genom laga kraftägande beslut i rättegången

kan kännas skyldig att gälda svaranden, eller också ställa annan

säkerhet härför. Regeln gäller oavsett om utlänningen är bosatt här i riket

eller icke. Yrkande om säkerhet får enligt stadgandet ej framställas senare

än vid första rättegångstillfälle, då svaranden tillstädeskommer, och säkerhet

får ej fordras, där utlänningens talan innefattar allenast genstämning

eller grundas å växel eller äger rum i följd av offentlig stämning, som av

domstol eller domare utfärdats. Beträffande tiden för yrkandets framställande

stadgas numera i 28 § lagen den 20 december 1946 om införande av

nya rättegångsbalken, att svaranden har att framställa yrkandet inom tid

som i 34 kap. 2 § rättegångsbalken stadgas, d. v, s. då han första gången

skall vid rätten föra talan i målet.

Då yrkande om säkerhet framställts, skall enligt 2 § i 1886 års lag käranden

föreläggas att inom viss utsatt tid ställa säkerhet till det belopp och av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 152 år 1956

den beskaffenhet som av svaranden godkännes eller av domstolen då bestämmes,

allt vid äventyr att målet eljest avskrives.

Möjlighet till undantag från lagens bestämmelser beredes emellertid enligt

3 §. Enligt stadgande i denna paragraf äger Kungl. Maj:t efter avtal

med främmande stat och under förutsättning av ömsesidighet meddela bestämmelser,

varigenom den statens undersåtar befrias från skyldighet att

ställa säkerhet varom i lagen är fråga. Sådana bestämmelser har av Kungl.

Maj :t meddelats bl. a. i kungörelsen den 18 april 1935 (nr 132) angående

befrielse för vissa främmande undersåtar från skyldighet att i rättegång

ställa säkerhet för kostnad och skada. Kungörelsen innehåller undantagsregler

beträffande undersåtar i ett stort antal länder. Undantagsreglerna

är främst betingade av bestämmelser i 1905 års Haagkonvention angående

vissa till civilprocessen hörande ämnen av internationell natur. Enligt art.

17 i nämnda konvention gäller att, om medborgare i en av de fördragsslutande

staterna, med hemvist i någon av dem, är kärande eller mellankommande

part vid domstol i en annan av dessa stater, han ej må på grund

av sin egenskap av utlänning eller i följd av saknaden av hemvist eller

uppehållsort inom landet, förpliktas att ställa borgen eller annan säkerhet,

under vad namn det vara må. Denna bestämmelse kompletteras av art. 18

och 19, som ger bestämmelser om att dom avseende rättegångskostnader i

dylikt fall skall vara verkställbar i övriga fördragsslutande stater. Möjlighet

till sådan verkställighet inom Sverige beredes genom lagen den 6 mars

1899 (nr 12 s. 9) om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut.

Det stadgas i 1 § i denna lag att — om främmande stat genom avtal medger

att beslut, varigenom förpliktelse att gälda rättegångskostnad blivit

av svensk domstol ålagd kärande eller mellankommande part som är medborgare

i den främmande staten och där har sitt hemvist, må i den staten

bringas till verkställighet — Kungl. Maj:t äger förordna att beslut av domstol

i den främmande staten må, i vad det innefattar så beskaffad förpliktelse,

här i riket verkställas. Förordnande i sådant hänseende har meddelats

av Kungl. Maj :t beträffande åtskilliga stater, bl. a. genom kungörelsen

den 18 april 1935 (nr 13b) angående tillämpning av lagen den 6 mars 1899

om verkställighet i visst fall av utländsk domstols beslut.

Ministern för utrikes ärendena anmäler denna dag fråga om godkännande

bl. a. av ett med Frankrike träffat rättshjälpsavtal, innefattande bestämmelser

om räckvidden och sättet för tillämpningen, såvitt rör förhållandet

mellan Sverige och Frankrike, av vissa regler i 1905 års Haagkonvention.

Såsom framgår av den av utrikesministern lämnade redogörelsen stadgas

i art. 8 i det nämnda avtalet, att juridiska personer som bildats i ettdera

landet i enlighet med dess lagar, i det andra landet skall åtnjuta de

förmåner som tillerkännes fysiska personer enligt art. 17—19 i Haagkonventionen.

Stadgandet innebär att en sådan juridisk person, då den uppträder

som kärande eller intervenient i rättegång, icke på grund av sin

egenskap av utländsk skall kunna förpliktas att ställa säkerhet för rätte
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 152 år 1956

gångskostnad. Genom hänvisningen till art. 18 och 19 i Haagkonventionen

utfäster sig de båda staterna att tillse, att juridiska personer som med tilllämpning

av nämnda stadgande befriats från skyldigheten att ställa säkerhet

icke därigenom undandrager sig verkställighet av dom avseende rättegångskostnader.

Vidare stadgas i art. 9 i avtalet, att juridiska personer som

avses i art. 8 och fysiska personer, som är medborgare i endera av de fördragsslutande

staterna, vid rättegång i den andra staten har rätt att fordra

ställande av säkerhet för rättegångskostnader under samma förutsättningar

som denna stats egna medborgare.

Vid godkännande av avtalet torde -— med anledning av den i art. 8 upptagna

bestämmelsen — 3 § i 1886 års lag böra kompletteras så, att befogenheten

för Kungl. Maj :t att befria undersåtar i främmande stat från skyldighet

att ställa säkerhet för rättegångskostnad utsträckes att gälla jämväl

bolag, förening eller annan samfällighet som bildats enligt lagen i den främmande

staten. Vidare bör med anledning av bestämmelsen i art. 9 fogas ett

tillägg till samma paragraf, varigenom Kungl. Maj:t bemyndigas att, efter

avtal med främmande stat och under förutsättning av ömsesidighet, förordna

att medborgare eller samfällighet i den främmande staten tillerkännes

den befogenhet att i rättegång mot utlänning kräva säkerhet för rättegångskostnad

som enligt lagen tillkommer svensk man. Någon ändring i 1 § i

1886 års lag för att utmärka att stadgandet omfattar jämväl juridiska personer

torde ej erfordras. Att de i stadgandet använda uttrycken »utländsk

man» och »svensk man» inbegriper såväl fysiska som juridiska personer

blir i varje fall fullt klart efter ändringen i 3 §.

Såsom nyss nämndes utfäster sig Sverige genom avtalet att tillse att juridiska

personer som i Frankrike befriats från skyldigheten att ställa säkerhet

för rättegångskostnader icke kan undandraga sig verkställighet, om de

dömes att utgiva sådan kostnad. Någon lagändring i detta avseende torde

emellertid ej påkallas, då 1899 års lag medger verkställighet jämväl i fråga

om förpliktelse att gälda rättegångskostnad som ålagts juridisk person.

Ehuru själva ordalydelsen av 1 § i lagen möjligen kan giva anledning till

en snävare tolkning, torde det stå klart att lagen tillåter att verkställighet

må medgivas beträffande varje beslut som innefattar förpliktelse för kärande

eller mellankommande part att utgiva ersättning för rättegångskostnad.

En sådan mera vidsträckt tolkning av lagen ligger till grund för de tilllämpningsföreskrifter

till lagen som utfärdats år 1935.

Den föreslagna ändringen i 1886 års lag torde lämpligen kunna träda i

kraft den 1 juli 1956.

Enligt vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november 1886 (nr 8b s. 1b)

angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol

mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 152 år 1956

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

avsedda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

-''.t-'' • . t . ‘ j; i. ’ n: ''»bfiuMt’.*

Ur protokollet:

Chr. af Winklerfelt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152 år 1956

7

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november 1886 (nr 84 s. 14)

angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid svensk

domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 19 november 1886 angående skyldighet

för utländsk man att i rättegång vid svensk domstol mot inländsk

man ställa borgen för kostnad och skada1 skall erhålla följande lydelse.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §.

Konungen äger efter avtal med

främmande stat och under förutsättning

av ömsesidighet meddela bestämmelser,

varigenom den stats undersåtar

befrias från skyldighet att

ställa säkerhet, varom i denna lag är

fråga.

Konungen äger efter avtal med

främmande stat och under förutsättning

av ömsesidighet meddela bestämmelser,

varigenom medborgare

i den främmande staten eller bolag,

förening eller annan samfällighet,

som bildats enligt lagen i denna stat,

befrias från skyldighet att ställa säkerhet,

varom i denna lag är fråga,

eller varigenom sådan medborgare

eller samfällighet tillerkännes den

befogenhet att kräva säkerhet, som

enligt lagen tillkommer svensk man.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1956.

1 Senaste lydelse se SFS 1899:12 s. 8.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 152 år 1956

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 21 mars

1956.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 15 mars 1956 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 9 mars 1956, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november

1886 (nr 84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid

svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet P. Bergsten.

Lagrådet yttrade:

I texten till det med Frankrike träffade rättshjälpsavtal som föranlett lagförslaget

användes uttrycket »juridiska personer» och motsvarande franska

ord såsom beteckning å dem som skola åtnjuta de förmåner som enligt

Haagkonventionen tillerkännas fysiska personer. I förslaget har i stället angivits,

att förmånerna tillkomma »bolag, förening eller annan samfällighet».

Under denna bestämning torde stiftelser näppeligen kunna inrymmas. Även

om uttrycket »juridiska personer» med hänsyn till dess teoretiska anstrykning

icke väl lämpar sig för användning i vanlig lagtext, torde betänkligheter

icke böra anses möta mot att detsamma begagnas i en bestämmelse av

den art varom här är fråga. Lagrådet förordar att så sker.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 152 år 1956

9

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 21

mars 1956 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 9 mars 1956 remitterade

förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november 1886

(nr 84 s. 14) angående skyldighet för utländsk man att i rättegång vid

svensk domstol mot inländsk man ställa borgen för kostnad och skada.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget, med den av lagrådet föreslagna

ändringen och viss redaktionell jämkning i övrigt, måtte jämlikt § 87

regeringsformen föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Johansson

2 Bihang till riksdagens protokoll 19H6. 1 samt. Nr 152

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:246 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda hemställan om anslag till Skogsvård m. m.: Vägoch flottledsbyggnader å sko a1 i texten
  2. 1LU 1956:27 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 november 1886 s. 1 i texten