Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lijdelse av 10 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

1956-03-23 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:153, Med förslag till förordning om ändrad lijdelse av 10 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1956

1

Nr 153

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lijdelse av 10 § förordningen den 4

oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution; given

Stockholms slott den 23 mars 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § förordningen

den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås viss utvidgad befogenhet för generaltullstyrelsen

att jämlikt 10 § tullrestitutionsförordningen dispensvis medgiva restitution

av tull för sådana importerade artiklar, som använts inom exportindustrien.

1

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr l,r>3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1956

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 10 § förordningen den 4 oktober 1929

(nr 307) angående tullrestitution

Härigenom förordnas, att 10 § förordningen den 4 oktober 1929 angående

tullrestitution1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

10 §.

Generaltullstyrelsen må i särskilda

fall medgiva utsträckning av de i 2,

3 och 3 a §§ fastställda tidrymder.

Likaledes må generaltullstyrelsen

medgiva, att tullrestitution, som avses

i nämnda paragrafer, må åtnjutas

jämväl i det fall, att hinder uppstått

för artiklarnas användning för

de i sagda paragrafer omförmälda

arbeten och artiklarna på grund därav

återutföras, liksom ock i det fall,

att det för sökanden skulle medföra

synnerlig kostnad eller olägenhet att

visa, att de använda artiklarna äro

av utländskt ursprung, men han ådagalagt,

att de till myckenhet och beskaffenhet

överensstämma med de av

honom införda.

(Föreslagen lydelse)

10 §.

Generaltullstyrelsen må i särskilda

fall medgiva utsträckning av de i 2,

3 och 3 a §§ fastställda tidrymder.

Likaledes må generaltullstyrelsen

medgiva, att tullrestitution, som avses

i nämnda paragrafer, må åtnjutas

jämväl i det fall, att hinder uppstått

för artiklarnas användning för de i

sagda paragrafer omförmälda arbeten

och artiklarna på grund därav

återutföras, liksom ock i det fall, att

det för sökanden skulle medföra synnerlig

kostnad eller olägenhet att

visa de använda artiklarnas slag och

ursprung, men han ådagalagt, att artiklarna

till myckenhet och beskaffenhet

överensstämma antingen med

artiklar, som av sökanden införts

från utlandet, eller med artiklar, som

av honom framställts med användande

av artiklar, införda av honom.

Denna förordning skall äga tillämpning från och med den 1 januari 1956.

1 Senaste lydelse se 1955: 73.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr i53 år 1956

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23

mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om

viss ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

och anför därvid följande.

I en till Kungl. Maj :t ställd, den 18 februari 1956 dagtecknad framställning

har generaltullstyrelsen hemställt om viss ändring av 10 § tullrestitutionsförordningen

i enlighet med ett vid framställningen fogat förslag. Styrelsen

har i ärendet haft överläggningar med Sveriges industriförbund och

samråd med kommerskollegium.

Gällande bestämmelser. Enligt 2 § tullrestitutionsföroraningen äger restitutionsberättigad

näringsidkare vid utförsel av här i riket framställd, reparerad

eller kompletterad vara för vars framställning, reparation, komplettering

eller emballering använts av honom från utlandet införda materialier

eller artiklar, åtnjuta restitution av tull (allmän industrirestitution). Rätten

till restitution avser tullen för en motsvarande myckenhet materialier eller

andra artiklar av samma slag, vilka inom två år före utförseln av honom

införts från utlandet.

För att komma i åtnjutande av restitution enligt 2 § skall sökanden sålunda

visa att de importerade artiklarna använts vid framställning av exportvaran.

Erfarenhetsmässigt kan emellertid svårigheter uppkomma att

fullgöra sådan bevisning till följd av att de importerade artiklarna under

tillverkningens gång sammanblandas med likvärdiga artiklar av inhemskt

ursprung. Till lättnad i berörda hänseende lämnades vid förordningens tillkomst

(10 §) bemyndigande för Kungl. Maj :t att pröva huruvida restitution

må medgivas jämväl i det fall, att det för sökanden skulle medföra synnerlig

kostnad eller olägenhet att visa, att de använda artiklarna är av utländskt

ursprung, men han ådagalagt, att de till myckenhet och beskaffenhet överensstämmer

med de av honom införda. Sedermera har genom beslut av riksdagen

prövningen av sådana dispensärenden överflyttats till generaltullsty
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1956

relsen. Dylik dispens har lämnats i ett stort antal fall, då tekniska eller

andra förhållanden medför en sammanblandning av införselvaran med annan

liknande vara under lagring eller bearbetning. Genom dispensmedgivande

kommer restitutionsrättshavaren emellertid icke i bättre ställning,

än om han kunnat i sin rörelse hålla det importerade materialet och den på

detta grundade exporttillverkningen helt avskilda.

Generaltullstyrelsens framställning. I framställningen upptar generaltullstyrelsen

frågan om en motsvarande bevisningsdispens i vissa fall, då sammanblandning

med likartad vara icke gäller själva importvaran utan en av

denna framställd produkt, vilken framkommer som ett led i exportvarans

tillverkning. I ett fall inom den kemiska industrien, vilket aktualiserat förevarande

fråga, framställes sålunda av ett restitutionsberättigat utgångsmaterial

en mellanprodukt, vilken senare vid framställning av exportvaran

sammanblandas med likvärdig mellanprodukt av annat ursprung. Generaltullstyrelsen

har i detta och några därmed likartade fall ansett sig icke kunna

meddela bevisningsdispens enligt 10 § tullrestitutionsförordningen, emedan

den mellanprodukt, som använts vid exportvarans framställning, icke .^r

av samma beskaffenhet som den av restitutionssökanden införda varaij,. Iförande

de huvudsakliga omständigheterna i det berörda fallet anfö|Styrelsen

följande. ,

Ett restitutionsberättigat företag framställer en slutprodukt — dels för

export under restitutionsanspråk, dels för inhemskt bruk — på basis av en

mellanprodukt, som dels importeras från utlandet och dels tillverkas inom

landet av ett visst utgångsmaterial. Mellanprodukten är, oavsett ursprung,

utgångsmaterial och tillverkningssätt, kemiskt sett densamma. Det exporterande

företaget importerar vissa kvantiteter av mellanprodukten från utlandet

och åtnjuter restitutionsrätt för denna införsel. Emellertid mottager

företaget även leveranser av samma mellanprodukt framställd inom landet.

Därigenom säkerställes tillförseln av mellanprodukten, samtidigt som den

svenska produktionen därav gynnas.

Ett av de svenska företag, som leverera mellanprodukten, använder vid

dess framställning importerat utgångsmaterial och åtnjuter gemensamt med

det exporterande företaget restitutionsrätt för utgångsmaterialet i den mån

den därav framställda mellanprodukten använts till exporttillverkning av

slutprodukten. Ett annat svenskt företag, som levererar mellanprodukten

till det exporterande företaget, framställer den av svenskt utgångsmaterial,

varför någon tullrestitution icke kommer i fråga i denna del.

Framställningen äger rum i stor skala. På grund av sättet för mellanproduktens

lagring (i cisternanläggning) och införande i apparaturen för

slutproduktens framställning låter det sig icke göra att särskilja de partier

av mellanprodukten, som komma från ena och andra hållet. På grund härav

har dispens enligt 10 § tullrestitutionsförordningen lämnats från skyldigheten

att bevisa, att den mellanprodukt, som använts för framställning

av exportvaran, är av utländskt ursprung. Hinder möter alltså icke för

restitution beträffande den från utlandet införda mellanprodukten, som

sammanblandas med likvärdig, i Sverige framställd vara.

Härutöver har hos styrelsen yrkats, att den ovan omnämnda restitutionsrätt,

som tillkommer det exporterande företaget gemensamt med ett annat

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1956

svenskt företag, måtte få, trots mellanproduktens sammanblandning, åtnjutas

för det importerade utgångsmaterialet. Hittills har det från tullverkets

sida endast ansetts kunna medgivas, att restitution för detta utgångsmaterial

åtnjutes i proportion till den myckenhet därav framställd mellanprodukt,

som kan beräknas ha använts vid exporttillverkning. Beräkningen

göres på grundval av en med ledning av vissa uppgifter kalkylerad procentuell

fördelning efter ursprunget av den under en viss period förbrukade

mellanprodukten. Eftersom endast en del av slutprodukten exporteras, leder

emellertid detta förfarande under vissa förhållanden till att restitutionsbeloppet

blir mindre än om en exporttillverkning på basis av den mellanprodukt,

som i sin tur framställts av importerat utgångsmaterial, kunde

bedrivas helt avskilt, så att det kunde bevisas, att den exporterade slutprodukten

härrör (via mellanprodukten) från det importerade utgångsmaterialet.

Styrelsen uppställer — med bortseende från det förhållandet att i det anförda

fallet två företag samverkar i utövandet av en gemensam restitutionsrätt

— frågan huruvida restitution bör kunna beviljas dispensvis för ett

importerat utgångsmaterial, när hinder för ursprungsbevisning möter till

följd av att den av importvaran framställda mellanprodukten sammanblandas

med en produkt av samma slag, som icke framställts av restitutionsrättshavaren.

Därjämte erinrar styrelsen att i de fall, då jämväl en del av

mellanprodukten importerats, tillkommer fråga huruvida restitutionsrättshavare

skall äga frihet att välja vilket av de i rörelsen använda restitutionsberättigade

materialen — utgångsmaterialet eller mellanprodukten — han

vill åberopa för restitutionens beräknande. Härom uttalar styrelsen följande.

När dispensregeln i 10 § talar om att ett använt substitut skall visas vara

likvärdigt med själva importvaran, torde detta sammanhänga med att restitutionsrättshavaren

förutsättes svara för hela tillverkningen alltifrån bearbetningen

av den restitutionsberättigade importvaran (jämte substitut)

till färdigställandet av exportprodukten. Så är icke förhållandet i det nu

förevarande fallet, eftersom mellanprodukten till en del har framställts av

annat — svenskt eller utländskt — företag, som icke har del i restitutionsrätten

och ej är underkastat därmed sammanhängande ansvar och kontroll.

Det är vidare i princip icke uteslutet, att mellanprodukten kan ha framställts

av ett utgångsmaterial av annat slag än det importerade utgångsmaterialet

eller — om material av samma slag använts — med andra fabrikationsmässiga

utbytesförhållanden.

Om styrelsen sålunda icke anser sig ha tillräckligt stöd i författningsrummets

nuvarande avfattning för att meddela en bevisningsdispens av

ifrågasatt innebörd, synas å andra sidan de nyss anförda omständigheterna

icke böra hindra en författningsändring, varigenom dylik dispens möj liggöres.

När de från olika håll kommande delarna av mellanprodukten äro

fullt likvärdiga, måste det nämligen praktiskt sett vara likgiltigt om det ena

eller andra partiet tages i anspråk just för exporttillverkningen. Dispensen

skulle icke heller leda till utbetalning av restitution för större kvantitet importerat

utgångsmaterial än som — därest exporttillverkningen på basis av

det importerade materialet från början till slut kunde hållas helt avskild

— i vanlig ordning kunde bevisas ha ingått i tillverkningen av den exporterade

slutprodukten. Med denna utgångspunkt bör icke heller vara något

alt invända mot alt restitutionsrältshavaren får full frihet att i varje sär
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 153 år 1956

skilt fall välja vilket av de i rörelsen använda restitutionsberättigade materialen

han vill åberopa för restitutionens beräknande.

Styrelsen anser därför, att den ifrågasatta dispensen skulle vara fullt förenlig

med restitutionsväsendets syfte. Den aktuella tillverkningen bedrives

som nämnts i stor skala, vartill kommer att införselvaran är jämförelsevis

liårt tullbelastad. Restitutionsfrågan gäller sålunda stora belopp. Med hänsyn

såväl härtill som till förhållandena i övrigt är det angeläget, att restitutionsmöjligheten

icke begränsas av formella hänsyn.

Under åberopande av vad i framställningen anförts hemställer generaltullstyrelsen

om ändring av 10 § tullrestitutionsförordningen av innebörd

att restitution dispensvis må medgivas, därest restitutionssökande ådagalagt

att till exportvara använda artiklar till myckenhet och beskaffenhet

överensstämmer antingen med artiklar, som av sökanden införts från utlandet,

eller med artiklar, som av honom framställts med användande av

artiklar, införda av honom. De ändrade bestämmelserna föreslås erhålla

giltighet från och med den 1 januari 1956, varigenom de sålunda skulle äga

tillämpning å varupartier utförda efter 1$56 års ingång.

Departementschefen. Enligt 2 § tullrestitutionsförordningen gäller i fråga

om rätten till allmän industrirestitution i princip, att de artiklar, som använts

för framställning av exportvaran, skall ha införts från utlandet av

den restitutionsberättigade näringsidkaren. Från detta krav på att använt

material skall visas vara av utländskt ursprung kan emellertid undantag

medgivas i vissa särskilda fall. Sålunda har i 10 § lämnats bemyndigande

för generaltullstyrelsen att dispensvis medge restitution jämväl i det fall, att

det för sökanden skulle medföra synnerlig kostnad eller olägenhet att visa,

att de använda artiklarna är av utländskt ursprung, men han ådagalagt, att

de till myckenhet och beskaffenhet överensstämmer med de av honom införda.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår att dylik dispens lämnats

i ett stort antal fall, då tekniska och andra förhållanden medför en

sammanblandning av den restitutionsberättigade införselvaran med annan

likvärdig vara under lagring och bearbetning.

I den föreliggande framställningen har generaltullstyrelsen anmält att

behov framkommit av en motsvarande dispensregel, då sammanblandningen

med likvärdig vara gäller icke själva importvaran utan en av denna framställd

mellanprodukt, vilken ingår som ett led i exportvarans framställning.

Bakom den nuvarande dispensregeln torde ligga den grundsatsen, att

restitution bör medgivas för så stor kvantitet importerat utgångsmaterial,

som skulle ha ingått i den exporterade slutprodukten, därest exporttillverkningen

på basis av det importerade materialet kunnat hållas helt avskild.

Den omständigheten att restitutionsrättshavaren icke själv svarat för hela

tillverkningen bör enligt min mening icke medföra inskränkning av restitutionsrätten;

detta under förutsättning naturligtvis, att det kan visas, att

de använda artiklarna till myckenhet och beskaffenhet överensstämmer

med artiklar, som framställts med användande av genom import anskaffat

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 153 år 1956

7

material. Jag tillstyrker sålunda den av styrelsen föreslagna ändringen i

10 § tullrestitutionsförordningen.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till förordning om ändrad Igdelse av 10 § förordningen

den i oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att förenämnda

författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Georg Ringström

660607 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:212 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 a1 i texten
  2. BevU 1956:38 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 10 § förordningen den 4 oktober 1929 s. 1 i texten