Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 21 december 19i5 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m

1956-03-23 · 31 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 30 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:156, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 21 december 19i5 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1956

1

Nr 156

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 21 december 19i5 (nr

872) om verkställighet av frihetsstraff m. m.; given

Stockholms slott den 23 mars 1956.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 21 december

1945 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I årets statsverksproposition har föreslagits, att det s. k. räjongsystemet

inom fångvården — vilket hittills omfattat blott anstalterna för det ordinära

fångklientelet — skall utsträckas att gälla jämväl för säkerhetsanstalter och

anstalter för ungt klientel. Den nu framlagda propositionen innehåller i huvudsak

förslag till därav föranledda lagändringar. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 156

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1956

Fö rslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 21 december 1945 (nr 872) om

verkställighet av frihetsstraff m. m.

Härigenom förordnas, dels att 2—5, 24, 26, 28, 49, 57, 64, 83 och 86 §§

lagen den 21 december 1945 om verkställighet av frihetsstraff in. m.1 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 43, 56, 63 och

67 §§ samma lag skola upphöra att gälla.

(Gällande lydelse)

2

Två eller flera fångvårdsanstalter

skola, om Konungen så föreskriver, för

samverkan bilda en anstaltsgrupp.

En av de i gruppen ingående anstalterna

skall vara centralanstalt för

gruppen. Vid centralanstalten skall

finnas psykiatrisk avdelning.

3

Fångvårdsstyrelsen har----

Under fångvårdsstyrelsen beslutar,

där ej annorlunda är stadgat, fångvårdsanstalts

styresman i frågor angående

de intagnas behandling och

anordnande av eftervård åt dem. Styresman

vid centralanstalt åligger att

uppmärksamt följa de intagnas behandling

på gruppens anstalter och

förberedelserna för deras frigivning

eller utskrivning samt äger, i den utsträckning

denna lag angiver eller eljest

föreskrives, meddela beslut även

rörande den som är intagen på annan

anstalt inom gruppen.

1 Senaste lydelse se beträffande 2—5, 26, 28

1954: 253.

(Föreslagen lydelse)

§•

Fångvårdsanstalter na skola, enligt

bestämmelser som Konungen meddelar,

för samverkan bilda särskilda anstaltsgrupper.

En av de i anstaltsgrupp

ingående anstalterna skall vara

centralanstalt för gruppen. Inom anstaltsgrupp

skall, såvida ej Konungen

för visst fall annorlunda förordnar,

finnas psykiatrisk avdelning.

§•

--sådan anstalt.

Styresman vid centralanstalt skall,

såvitt angår gruppens anstalter, under

fångvårdsstyrelsen utöva ledningen

av de intagnas behandling och anordnande

av eftervård åt dem. Under

styresmannen vid centralanstalt

beslutar, om ej annat är stadgat, styresman

vid anstalt inom gruppen.

och 49 §§ SFS 1953: 385 samt beträffande 86 §

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1956

3

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Överläkaren vid centralanstalts

psykiatriska avdelning skall lämna

råd och anvisningar beträffande behandlingen

av de på gruppens anstalter

intagna.

överläkaren vid psykiatrisk avdelning

inom anstaltsgrupp skall lämna

råd och anvisningar beträffande behandlingen

av de på gruppens anstalter

intagna. Såvitt angår behandlingen

av dem som överflyttats till avdelningen

skall han äga de befogenheter

som eljest tillkomma styresman vid

centralanstalt.

4 §.

—• -—- övriga ledamöter.

Vid fångvårdsanstalt---

Styresmannen skall, där det kan

ske utan dröjsmål, till överläggning i

nämnden upptaga frågor om fånges

hållande i enrum under arbete eller

fritid, om disciplinära åtgärder och

om eftervård ävensom andra viktigare

frågor. Nämnden har ock att avgiva

yttrande över ansökning om nåd

eller villkorlig frigivning samt att behandla

ärende som fångvårdsstyrelsen

eller, om anstalten ingår i anstaltsgrupp,

styresmannen vid centralanstalten

hänskjuter till nämnden

eller vars upptagande påkallas av ledamot.

Styresmannen skall, där det kan

ske utan dröjsmål, till överläggning i

nämnden upptaga frågor om fånges

hållande i enrum under arbete eller

fritid, om disciplinära åtgärder och

om eftervård ävensom andra viktigare

frågor. Nämnden har ock att avgiva

yttrande över ansökning om nåd

eller villkorlig frigivning samt att behandla

ärende som fångvårdsstyrelsen

eller styresmannen vid centralanstalten

hänskjuter till nämnden eller

vars upptagande påkallas av ledamot.

Nämnden må — —-■—--—-i övrigt.

Utöver vad------lämna anstalten.

De ledamöter------intagnas behandling.

5 §.

Tillfälle att deltaga i anstaltsnämnds

sammanträde skall beredas

skyddskonsulent eller skyddsassistent

i distriktet samt, om anstalten ingår

i anstaltsgrupp, centralanstaltens

styresman och överläkaren vid dess

psykiatriska avdelning. Jämväl annan,

som anses kunna lämna upplysningar

av vikt, må av styresmannen

eller nämnden kallas att närvara vid

sammanträde.

Ledamot av-------- — till

Tillfälle att deltaga i anstaltsnämnds

sammanträde skall beredas

skyddskonsulent eller skyddsassistent

i distriktet samt centralanstaltcns

styresman och överläkaren vid psykiatrisk

avdelning inom anstaltsgruppen.

Jämväl annan, som anses

kunna lämna upplysningar av vikt,

må av styresmannen eller nämnden

kallas att närvara vid sammanträde.

protokollet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1956

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

24 §.

Intagen skall------möjligt förebyggas.

Till ledning för en planmässig behandling

av den intagne skall i erforderlig

omfattning verkställas undersökning

av hans levnadsomständigheter,

personliga utveckling, hälsotillstånd,

anlag och kunskaper.

Den intagne------anstaltens personal.

En av — — — — — —--■— —-de intagna.

26 §.

Vid de — —----möjligt förhindras.

Män och —----— eller anstaltsavdelningar.

Styresmannen vid centralanstalt

bestämmer om placering på anstalt

inom anstaltsgrupp och om förflyttning

från en anstalt till annan inom

gruppen; dock äger överläkaren vid

centralanstaltens psykiatriska avdelning

besluta, att intagen skall överflyttas

till avdelningen för undersökning

eller behandling. Om placering

och förflyttning i annat fall än nu

sagts förordnar fångvårdsstyrelsen

eller, efter dess bemyndigande, styresman

vid fångvårdsanstalt.

Styresmannen vid centralanstalt

bestämmer om placering på anstalt

inom anstaltsgrupp och om förflyttning

från en anstalt till annan inom

gruppen; dock äger överläkaren vid

psykiatrisk avdelning inom gruppen

besluta, att intagen skall överflyttas

till avdelningen för undersökning eller

behandling. Om placering och förflyttning

i annat fall än nu sagts förordnar

fångvårdsstyrelsen eller, efter

dess bemyndigande, styresman Vid

fångvårdsanstalt.

28 §.

Intagen skall så snart ske kan un- Sjuknar intagen, skall han vårdas

dersökas av läkare vid anstalten, enligt anvisningar av läkare vid anSjuknar

intagen, skall han vårdas en- stalten. Angående överförande till sinligt

anvisningar av läkaren. Angåen- nessjukavdelning inom fångvården

de överförande till sinnessjukavdel- för vård eller observation är särskilt

ning inom fångvården för vård eller stadgat; såsom sådan avdelning skall,

observation är särskilt stadgat; så- därest ej annat föreskrives, anses

som sådan avdelning skall, därest ej psykiatrisk avdelning inom anstaltsannat

föreskrives, anses psykiatrisk grupp.

avdelning vid centralanstalt.

Enligt bestämmelser---—--lämplig vård.

När det------särskilda föreskrifter.

Tid, varunder —-----laga kraft.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 År 1956

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

43 §.

Beträffande straff- eller fängelsefånge

skall, om det ådömda straffet

uppgår till minst sex månader, till

ledning för behandlingen så snart ske

kan verkställas en såvitt möjligt fullständig

undersökning av hans levnadsomständigheter,

personliga utveckling,

hälsotillstånd, anlag och

kunskaper. Fångvårdsstyrelsen äger

jämväl i annat fall förordna om sådan

undersökning.

Undersökningen skall enligt fångvårdsstyrelsens

anvisningar utföras

av styresmannen vid den anstalt, där

fången intagits för straffets undergående,

under medverkan av anstaltens

läkare. Berättelse över undersökningen

jämte styresmannens och läkarens

förslag angående fångens placering

och behandling skall så snart

ske kan och senast inom en månad

efter intagningen insändas till fångvårdsstyrelsen.

När särskilda omständigheter

påkalla det, må styrelsen

medgiva anstånd, högst en månad,

med berättelsens avgivande.

Inom anstaltsgrupp skall, i stället

för vad som stadgas i första och andra

styckena, gälla följande. Frågan

om placering av straff- eller fängelsefånge

skall, om det ådömda straffet

uppgår till minst sex månader, upptagas

till överläggning inför styresmannen

vid centralanstalten så snart

det kan ske och senast inom två veckor

från det verkställighet på anstalt

inom gruppen började. Vad nu sagts

skall även gälla placering av annan

intagen, då styresmannen vid centralanstalten

anser frågan därom

tveksam eller eljest finner särskilt

skäl till överläggning. Föreligger ic
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1956

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

ke till ledning för placering och behandling

tillräcklig kännedom om

den intagne, åligger det styresmannen

vid centralanstalten att skyndsamt

föranstalta om den utredning

som erfordras. Krävs för utredningen

undersökning av den intagne, bör

undersökningen utföras vid centralanstalten.

Tillfälle bör beredas den

intagne att före överläggningen eder,

i den utsträckning det lämpligen kan

ske, vid denna framföra sina önskemål.

Konungen äger förordna om undantag

från bestämmelserna i denna

paragraf beträffande särskild anstalt

eller särskild grupp av intagna samt

meddela de föreskrifter som därav

påkallas.

49 §

Fånge som är intagen i sluten anstalt

skall i regel arbeta tillsammans

med en eller flera andra fångar. Han

må dock, när undersökning enligt

43 § skall äga rum, hållas till arbete

i enrum till dess undersökningen är

avslutad.

Finner styresmannen, med hänsyn

till fara för ordning och säkerhet

inom anstalten eller för menlig inverkan

fångarna emellan eller av annan

särskild anledning erforderligt att

fånge arbetar i enrum, må han förordna

därom. Utan medgivande av

fångvårdsstyrelsen eller, efter dess

bemyndigande, av styresman vid centralanstalt

må sådant förordnande ej

meddelas för längre tid än en månad

varje halvår. Medgivande som nu

sagts må ej avse förordnande för

längre tid än sex månader varje gång.

Fånge som är intagen i sluten anstalt

skall i regel arbeta tillsammans

med en eller flera andra fångar. Han

må dock, när undersökning som avses

i 24 § skall äga rum, hållas till

arbete i enrum till dess undersökningen

är avslutad.

Finner styresmannen, med hänsyn

till fara för ordning och säkerhet

inom anstalten eller för menlig inverkan

fångarna emellan eller av annan

särskild anledning erforderligt att

fånge arbetar i enrum, må han förordna

därom. Utan medgivande av

fångvårdsstyrelsen eller, efter dess

bemyndigande, av styresmannen vid

centralanstalten må sådant förordnande

ej meddelas för längre tid än

en månad varje halvår. Medgivande

som nu sagts må ej avse förordnande

för längre tid än sex månader varje

gång.

Då fånge--------- under arbetstiden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1956

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

56 §.

Den som skall undergå ungdomsfängelse

skall intagas å särskild mottagningsavdelning.

Å avdelningen

skall till ledning för den intagnes behandling

enligt fångvårdsstyrelsens

anvisningar verkställas en såvitt möjligt

fullständig undersökning av hans

levnadsomständigheter och personliga

förhållanden i övrigt, därvid synnerlig

vikt skall fästas vid utrönande

av hans förståndsutveckling, anlag

och kunskaper.

Berättelse över undersökningen

skall så snart ske kan och senast två

månader efter intagningen insändas

till fångvårdsstyrelsen.

57

Sedan undersökning enligt 56 §

verkställts, skola de intagna fördelas

på sätt som finnes lämpligt med hänsyn

till den behandling som bär komma

var och en till del. Intagen skall

vårdas i öppen anstalt, såframt det ej

med hänsyn till hans sinnesbeskaffenhet

eller av annan särskild anledning

måste anses olämpligt.

Intagen skall-----—---

63 §.

Till ledning för den intagnes behandling

skall enligt fångvårdsstyrelsens

anvisningar verkställas en såvitt

möjligt fullständig undersökning

av den intagnes levnadsomständigheter,

personliga utveckling, hälsotillstånd,

anlag och kunskaper. Berättelse

över undersökningen, som skall utföras

under medverkan av anstaltens

läkare, skall så snart ske kan och senast

två månader efter intagningen

insändas till fångvårdsstyrelsen.

§•

Intagen skall vårdas i öppen anstalt,

såframt det ej med hänsyn till

hans sinnesbeskaffenhet eller av annan

särskild anledning måste anses

olämpligt.

äro däremot.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1956

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

64 §.

Förvarad eller internerad skall hållas

avskild från andra intagna till

dess den i 63 § angivna undersökningen

är avslutad. Därefter må han

under dagen hållas avskild endast i

den utsträckning som påkallas av

hänsyn till hans behandling eller till

fara för menlig inverkan de intagna

emellan eller till ordningen och säkerheten

inom anstalten.

Förvarad eller-------

67 §.

Styresmannen har att rörande behandlingen

av förvarad eller internerad

samråda med anstaltens läkare.

Uppkommer meningsskiljaktighet i

fråga som sägs i 64 §, skall frågan

hänskjutas till fångvårdsstyrelsens

avgörande.

83

Fångvårdsstyrelsen äger efter

framställning av intagen, så ock eljest

när anledning förekommer ändra

vad styresman eller läkare jämlikt

denna lag beslutat.

Över fångvårdsstyrelsens beslut enligt

denna lag må klagan hos

Konungen föras genom besvär, som

skola hava inkommit till justitiede
-

Förvarad eller internerad skall hållas

avskild från andra intagna till

dess närmare kännedom vunnits om

hans sinnesart och beteende. Därefter

må han under dagen hållas avskild

endast i den utsträckning som

påkallas av hänsyn till hans behandling

eller till fara för menlig inverkan

de intagna emellan eller till ordningen

och säkerheten inom anstalten.

— öppen anstalt.

§.

Styresman vid centralanstalt äger

efter framställning av intagen eller

eljest när anledning förekommer ändra

vad styresman vid anstalt inom

gruppen jämlikt denna lag beslutat,

så ock vad som beslutats av läkare

vid sådan anstalt i annat fall än som

avses i 3 § tredje stycket och 26 §

tredje stycket.

Beslut av styresman vid centralanstalt

ävensom beslut av läkare i fall

varom i 3 § tredje stycket och 26 §

tredje stycket är fråga må av fångvårdsstyrelsen

ändras när skäl därtill

förekommer. Fångvårdsstyrelsen

äger ock ändra sådant beslut av styresman

eller läkare som i första stycket

sågs.

över fångvårdsstyrelsens beslut enligt

denna lag, så ock över länsstyrelses

beslut i fråga om uppskov

med verkställighet må klagan hos

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1956

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

&

partementet sist å trettionde dagen

efter den då klaganden erhöll del av

beslutet.

över länsstyrelses beslut i fråga om

uppskov med verkställighet må klagan

hos Konungen i justitiedepartementet

föras i den ordning som år bestämd

för överklagande av förvaltande

myndigheters och ämbetsverks beslut.

86 §.

Konungen äger-----—--för gruppen.

Beträffande viss anstaltsgrupp må

Konungen förordna att styresman vid

annan anstalt än centralanstalten

skall äga befogenheter som eljest tillkomma

styresman vid centralanstalt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1956.

Konungen föras genom besvär, som

skola ingivas till justitiedepartementet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1956

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 2 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lindholm.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler fråga rörande

vissa ändringar i lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m. samt

anför därvid följande.

Inledning

I propositionerna nr 143 och 144 till 1953 års riksdag framlade jag på

grundval av ett av 1951 års fångvårdsutredning utarbetat betänkande (SOU

1952:21) förslag till en administrativ omläggning inom fångvården (den

s. k. räjongplanen) och till därav föranledda ändringar i 1945 års lag om

verkställighet av frihetsstraff m. m. samt äskade därjämte erforderliga anslag.

Sedan riksdagen bifallit propositionerna (sammansatt stats- och första

lagutskotts utlåtanden nr 9 och 10), utfärdades den 5 juni 1953 lag angående

ändring i lagen den 21 december 1945 (nr 872) om verkställighet av

frihetsstraff m. m. Lagändringen trädde i kraft den 1 juli 1953. Reformen

innebar i huvudsak, att fångvårdsanstalterna, om Kungl. Maj :t så förordnade,

skulle för samverkan indelas i anstaltsgrupper under ledning av en

större och i vårdtekniskt hänseende bättre rustad anstalt såsom centralanstalt.

Det avsågs, att åtskilliga ärenden skulle decentraliseras från fångvårdsstyrelsen

till styresmännen för dessa centralanstalter. Beträffande frågor

om placering och författning inom en anstaltsgrupp skedde detta genom

ett uttryckligt stadgande i lagen. I övrigt avsågs decentraliseringen

skola ske genom delegation från fångvårdsstyrelsen av styrelsen tillkommande

befogenheter. Vid varje centralanstalt skulle finnas psykiatrisk avdelning,

vars chef skulle vara rådgivande psykiater inom anstaltsgruppen.

En omorganisation av det kamerala arbetet och av ledningen för arbetsdriften

genomfördes även. Reformen skulle begränsas till det ordinära fångklientelet;

ungdoms- och säkerhetsanstalterna med sitt mera komplicerade

klientel lämnades tills vidare åsido.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

KnngL Maj.ts proposition nr 156 år 1956

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 5 juni 1953 tillkallade jag

samma dag tre sakkunniga med uppdrag att framlägga förslag till åtgärder

för genomförande av den beslutade administrativa omläggningen inom

fångvården och till ändringar i fångvårdsstyrelsens organisation efter reformens

genomförande. I förstnämnda hänseende överlämnade de sakkunniga,

som antog benämningen fångvårdens organisationskommitté1, under

våren 1954 promemorior, innehållande förslag dels till regler och anvisningar

för behandlingplanering i fångvårdsanstalt som ingår i anstaltsgrupp,

dels till registreringsåtgärder avseende i sådan anstalt intagna, dels

till bestämmelser beträffande fångvårdsanstalternas ekonomiska förvaltning

och kassarörelse, dels ock till instruktioner för fångvårdsdirektör, fångvårdsinspektör,

överläkare vid psykiatrisk avdelning, ingenjör och fångvårdsassistent.

Därjämte föreslog kommittén, att det skulle läggas i Kungl.

Maj :ts hand att bestämma i vilken omfattning fångvårdsstyrelsen eller

styrelsen underordnade myndigheter skulle äga besluta i frågor rörande de

på fångvårdsanstalt intagna.

I proposition nr 199 till 1954 års riksdag framlades förslag om en tillläggsbestämmelse

(86 §) till lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m.

av innehåll att Kungl. Maj:t skulle äga förordna att befogenhet som enligt

lagen tillkommer fångvårdsstyrelsen skulle, såvitt angick anstaltsgrupp,

överflyttas till styresmannen vid gruppens centralanstalt. Riksdagen biföll

propositionen och lag i ämnet utfärdades den 21 maj 1954 (nr 253).

Vidare utfärdades den 27 juli 1954 på grundval av vad kommittén föreslagit

författningar med erforderliga ändringar i instruktionen den 21 juni

1946 för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna samt i kungörelserna

samma dag angående översändande av domar i vissa brottmål m. m. och

angående straffdoms befordran till verkställighet, varjämte ett cirkulär

utfärdades till fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna med vissa bestämmelser

om behandling av de intagna i fångvårdsanstalt, som ingar i anstaltsgrupp.

I anledning av det nya systemets ikraftträdande har vidare

fångvårdsstyrelsen under år 1954 utfärdat vissa rundskrivelser till befattningshavare

inom fångvårdsstaten, bl. a. den 30 september med vissa anvisningar

och bemyndiganden angående anstaltsplacering och förflyttning.

Genom beslut den 29 januari 1954 förordnade Kungl. Maj :t bl. a. att

från och med dag som Kungl. Maj:t framdeles ville bestämma fångvårdsanstalterna

för ordinärt manligt fångklientel efter viss angiven fördelning

skulle sammanföras i fyra olika anstaltsgrupper med anstalterna på Långholmen

och Härianda samt i Malmö och Härnösand som centralanstalter

samt att anstalten i Växjö och kolonien Eleonora skulle bilda en grupp för det

kvinnliga klientelet med den förra anstalten som centralanstalt.

Räjongindelningen trädde i kraft den 1 oktober 1954.

Sedermera har organisationskommittén den 24 oktober 1955 överlämnat

sitt slutbetänkande, kallat Räjongplanens fullföljande (SOU 1955: 40).

1 Ledamöter i kommittén liar varit byråchefen Torsten Eriksson, byråchefen Hertil Forssell

och byrådirektören Paul Taminelin.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1956

Häri redovisar kommittén resultaten av den genomförda reformen samt

löreslår bl. a. att nya grupper bildas av anstalterna för förvarade och internerade

samt för fångvårdens ungdomsklientel. Med utgångspunkt från de

erfarenheter som vunnits sedan den 1 oktober 1954 har kommittén underkastat

det nya systemet i dess helhet en allmän översyn och framlägger i

betänkandet även vissa därav betingade förslag.

På grundval av det sist berörda betänkandet, över vilket yttranden inhämtats

av myndigheter och sammanslutningar, har jag vid anmälan i årets

statsverksproposition (II ht s. 79 ff) av fångvårdsstyrelsens anslagsbehov

under nästa budgetår föreslagit, att räjongsystemet införes jämväl för säkerhetsanstalter

och för anstalter för ungt klientel samt äskat av en sådan

reform påkallade anslag. Jag har därvid lämnat en redogörelse för innehållet

i betänkandet i berörda delar samt för yttrandena däröver.

Jag anhåller att nu få till behandling upptaga frågan om vissa av organisationskommitténs

förslag betingade ändringar i lagen om verkställighet

av frihetsstraff in. m.

Räjongsystemet enligt gällande bestämmelser

Såsom förut nämnts skall, om Kungl. Maj:t så förordnar, två eller flera

fångvårdsanstalter för samverkan bilda en anstaltsgrupp. Bestämmelse härom

har upptagits i 2 § straffverkställighetslagen. I samma paragraf stadgas

vidare, att en av de i gruppen ingående anstalterna skall vara centralanstalt

för gruppen samt att vid denna anstalt skall finnas psykiatrisk avdelning.

I 3 § meddelas vissa allmänna bestämmelser om kompetensfördelningen.

Enligt första stycket i paragrafen har fångvårdsstyrelsen att leda och öva

inseende över behandlingen av dem som intages i fångvårdsanstalt ävensom

att, där ej annorlunda är stadgat, öva tillsyn över eftervården av dem som

frigivits eller utskrivits från sådan anstalt. Under fångvårdsstyrelsen beslutar

enligt paragrafens andra stycke, där ej annorlunda är stadgat, fångvårdsanstalts

styresman i frågor angående de intagnas behandling och anordnande

av eftervård åt dem. Styresman vid centralanstalt (fångvårdsdirektör)

åligger att uppmärksamt följa de intagnas behandling på gruppens anstalter

och förberedelserna för deras frigivning eller utskrivning samt äger,

i den utsträckning lagen angiver eller eljest föreskrives, meddela beslut

även rörande den som är intagen på annan anstalt inom gruppen. Slutligen

föreskrives i tredje stycket, att överläkaren vid centralanstalts psykiatriska

avdelning skall lämna råd och anvisningar beträffande behandlingen

av de på gruppens anstalter intagna.

Rörande de dömdas anstaltsplacering stadgas i 26 § tredje stycket, att

fångvårdsdirektören bestämmer om placering på anstalt inom anstaltsgrupp

och om förflyttning från en anstalt till annan inom gruppen; dock inskränkes

fångvårdsdirektörens exklusiva befogenhet i detta avseende genom en

föreskrift att överläkaren vid centralanstaltens psykiatriska avdelning äger

besluta, att intagen skall överflyttas till avdelningen för undersökning eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 dr 1956

behandling. Om placering eller förflyttning i annat fall än nu sagts förordnar

fångvårdsstyrelsen eller, efter dess bemyndigande, styresman vid fångvårdsanstalt.

Sistnämnda bestämmelse innebär bl. a., att det i princip ankommer

på fångvårdsstyrelsen att förordna om de dömdas förflyttning

mellan anstaltsgrupperna.

I fråga om fångvårdsdirektörens kompetens må vidare framhållas, att

straffverkställighetslagen beträffande ett flertal ärenden ger fångvårdsstyrelsen

möjlighet att delegera sina befogenheter. Genom de i anslutning till

räjongindelningens ikraftträdande vidtagna ändringarna i instruktionen för

fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalterna har Kungl. Maj :t med stöd av

den år 1954 i straffverkställighetslagen införda 86 § överflyttat den på fångvårdsstyrelsen

ankommande beslutanderätten i vissa fall till fångvårdsdirektören.

Ytterligare må i detta sammanhang nämnas, att fångvårdsdirektör

tillagts befogenhet att hänskjuta ärenden till anstaltsnämnd vid sidoanstalt

(4 §) och att deltaga i sådan nämnds sammanträden (5 §).

I 43 § första och andra styckena meddelas beträffande straff- och fängelsefångar

vissa bestämmelser om s. k. verkställighetsundersökningar. Dessa

bestämmelser har genom räjongindelningens ikraftträdande förlorat aktualitet.

De är nämligen icke tillämpliga å intagna på anstalter inom anstaltsgrupp.

Beträffande sådan intagen skall i stället uppgöras en s. k. behandlingsplan.

De grundläggande bestämmelserna härom har upptagits i ett

genom 1953 års lagändring infört nytt tredje stycke i 43 §. Enligt detta lagrum

med därtill anslutande administrativa föreskrifter skall frågan om

placering av straff- eller fängelsefånge, om det ådömda straffet uppgår till

minst sex månader, upptagas till överläggning inför fångvårdsdirektören

(vid s. k. behandlingskollegium) så snart det kan ske och senast inom två

veckor från det verkställighet på anstalt inom gruppen började. Vad nu

sagts skall även gälla placering av annan intagen, då fångvårdsdirektören

anser frågan därom tveksam eller eljest finner särskilt skäl till överläggning.

Föreligger icke till ledning för placering och behandling tillräcklig

kännedom om den intagne, åligger det fångvårdsdirektören att skyndsamt

föranstalta om den utredning som erfordras. Kräves för utredningen undersökning

av den intagne, bör undersökningen utföras vid centralanstalten.

Sådan undersökning kallas behandlingsundersökning och resultatet därav

antecknas jämte annat i den behandlingsjournal, som skall finnas för varje

intagen. Det är vidare föreskrivet, att den intagne bör beredas tillfälle att

före behandlingskollegiet eller, i den utsträckning det lämpligen kan ske,

vid detta framföra sina önskemål. Behandlingsplanen skall alltid innehålla

uppgift om den anstalt, där den intagne skall vistas, och det arbete, som

han skall sysselsättas med. Dessutom kan planen innehålla, att den intagne

vid viss senare tidpunkt skall överföras till annan anstalt, att han är berättigad

taga emot besök, att han skall bedriva vissa studier, genomgå antabus-

eller annan medicinsk behandling o. s. v. allt efter omständigheterna

i det särskilda fallet. — I 43 § infördes genom 1953 års lagändring även

ett nytt fjärde stycke av innehåll att Kungl. Maj:t äger förordna om undan
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 156 år 1956

tag från bestämmelserna i paragrafen beträffande särskild anstalt eller

särskild grupp av intagna samt meddela de föreskrifter som därav påkallas.

I detta sammanhang må även erinras om de bestämmelser om verkställighetsundersökning

som gäller i fråga om den som skall undergå ungdomsfängelse,

förvaring eller internering. I 56 § stadgas, att den som skall

undergå ungdomsfängelse skall intagas å särskild mottagningsavdelning. Å

avdelningen skall till ledning för den intagnes behandling enligt fångvårdsstyrelsens

anvisningar verkställas en såvitt möjligt fullständig undersökning

av hans levnadsomständigheter och personliga förhållanden i övrigt,

därvid synnerlig vikt skall fästas vid utrönande av hans förståndsutveckling,

anlag och kunskaper. Berättelse över undersökningen skall så snart ske

kan och senast två månader efter intagningen insändas till fångvårdsstyrelsen.

Beträffande förvarade och internerade är hithörande bestämmelser

upptagna i 63 §. Enligt denna paragraf skall till ledning för den intagnes behandling

enligt fångvårdsstyrelsens anvisningar verkställas en såvitt möjligt

fullständig undersökning av den intagnes levnadsomständigheter, personliga

utveckling, hälsotillstånd, anlag och kunskaper. Berättelse över undersökningen,

som skall utföras under medverkan av anstaltens läkare, skall så

snart ske kan och senast två månader efter intagningen insändas till fångvårdsstyrelsen.

Den intagne skall enligt 64 § hållas avskild från andra intagna,

till dess den i 63 § angivna undersökningen är avslutad.

Organisationskommitténs lagförslag

Enligt kommitténs förslag skall räjongsystemet genomföras fullständigt

för hela fångvården sålunda att till de fyra grupperna för ordinärt manligt

klientel och gruppen för kvinnligt klientel fogas ytterligare två anstaltsgrupper,

den ena avseende anstalter för förvarade och internerade med

Hall såsom centralanstalt samt den andra avseende anstalter för unga intagna,

ådömda antingen ungdomsfängelse eller tidsbestämt frihetsstraff,

med Skenäs såsom centralanstalt. Inom gruppen av säkerhetsanstalter saknas

särskild psykiatrisk avdelning. Kommittén föreslår, att Håga sjukhus

vid sidan av sina uppgifter som rättspsykiatrisk undersökningsstation samt

sinnessjukhus, avsett för fångvården i dess helhet, tills vidare, intill dess

särskilda lokaler härför hunnit färdigställas inom Hallanslalten, får fungera

även såsom särskild psykiatrisk avdelning för ifrågavarande anstaltsgrupp.

Inom gruppen av anstalter för unga intagna föreslås, såsom nämnts,

Skenäs bli centralanstalt. Skenäs är emellertid en ungdomsanstalt i teknisk

mening och kan icke — lika litet som Roxtuna — för undersökning eller

behandling mottaga ordinärt fångklienlel. De gruppen tillhörande unga

straff- och fängelsefångar som skall underkastas behandlingsundersökning

eller eljest bör bli föremål för särskild observation eller behandling föreslår

kommittén skola intagas på anstalten i Nyköping, som ligger lätt tillgänglig

för fångvårdsdirektören och annan på Skenäs stationerad personal. Anstal
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1956

ten kommer sålunda att fungera såsom ett annex till centralanstalten, överläkaren

på Roxtuna föreslås skola tillika tjänstgöra som gruppens psykiater

och i denna egenskap regelbundet besöka såväl centralanstalten å Skenäs

som dess annex i Nyköping. Sinnesoroliga och särskilt svårbehandlade unga

fångar avses liksom hittills kunna mottagas även på den för sådana intagna

särskilt anordnade psykiatriska avdelningen i Malmö samt vidare på

Håga sjukhus. Fortlöpande psykiatrisk kontroll av de på Ystads- och Hilderoanstalterna

intagna skall även i fortsättningen mot särskilt arvode utövas

av överläkaren vid centralanstalten i Malmö. Avståndet anses nämligen vara

alltför stort för att överläkaren på Roxtuna skulle kunna fylla räjongläkarens

funktioner på ifrågavarande anstalter. Kommittén har tänkt sig, att

behandlingskollegium under fångvårdsdirektörens ordförandeskap varje

vecka skall hållas på Nyköpingsanstalten samt att anstalten likaledes en

gång i veckan skall besökas av räjongpsykiatern. Om Skenäs erhåller en

psykolog, bör denne enligt kommittén kunna vara verksam även på anstalten

i Nyköping.

Kommittén framlägger även förslag till vissa andra reformer beträffande

räjongsystemet. I främsta rummet föreslås en utvidgning av fångvårdsdirektörernas

kompetens. Sådan denna är reglerad huvudsakligen

i straffverkställighetslagen och i instruktionen för fångvårdsstyrelsen

och fångvårdsanstalterna är den icke, uttalar kommittén, av den

art att fångvårdsdirektören kan sägas i alla hänseenden intaga en räjongchefs

ledarställning i förhållande till styresmän och övriga befattningshavare

vid gruppens sidoanstalter. I straffverkställighetslagen angives såsom

generell regel, att det är fångvårdsanstaltens styresman som under fångvårdsstyrelsen

beslutar i frågor angående behandling och eftervård. Räjongchefen

äger beslutanderätt i dessa avseenden endast i den mån det är särskilt

föreskrivet. I den nämnda instruktionen fastslås fångvårdsdirektörens

befogenheter med avseende på de intagnas placering och på en del andra

frågor rörande deras behandling i vidsträckt mening. Helt allmänt uttalas

att han skall »uppmärksamt följa verksamheten» vid anstalterna inom anstaltsgruppen

samt att han skall lämna »erforderliga råd och anvisningar» i

behandlingsarbetet. Endast beträffande anstaltsgruppens ekonomiska förvaltning

sägs uttryckligen att han skall »leda» denna.

Kommittén anför, att den bakomliggande tanken vid textens utformning

torde ha varit, att fångvårdsdirektörens ställning skulle regleras genom de

faktiska befogenheter, som i skilda hänseenden tillädes honom, men att

hans dominans inom gruppen icke skulle därutöver särskilt understrykas;

farhågor hade nämligen under ärendets remissbehandling yppats för att

fångvårdsdirektörens ledande position skulle verka hämmande på de enskilda

styresmännens initiativlust och arbetsglädje. Utvecklingen under de

gångna månaderna torde emellertid faktiskt ha inneburit, att fångvårdsdirektörens

ledning av räjongarbetet varit både fastare och av större räckvidd

än lagens ordalydelse omedelbart ger vid handen. Hans regelbundet

återkommande besök på sidoanstalterna, hans deltagande i behandlings
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungt. Maj:ts proposition nr 156 år 1956

arbetet vid dessa anstalter och icke minst hans personliga kvalifikationer

såsom erfaren och om det nya systemet väl informerad fångvårdsman har,

uttalar kommittén, medfört att hans ledarställning inom räjongen på ett

naturligt sätt vuxit fram så att säga inifrån. Detta förhållande synes alls

icke ha skapat någon misstämning bland sidoanstalternas styresmän; tvärtom

har dessa i yttranden till kommittén samstämmigt uttalat sin tillfredsställelse

med den nya ordningen.

Mot bakgrunden härav förefaller det kommittén icke helt lyckligt att

fångvårdsdirektören saknar formell befogenhet att i alla funktioner auktoritativt

uppträda såsom verklig räjongchef. Kommittén föreslår, att han

får under fångvårdsstyrelsen omedelbart ansvara för räjongens anstalter

såväl i fråga om behandlingen av de intagna som beträffande förvaltningen

i övrigt. Chefsställningen bör sålunda enligt kommittén inbegripa t. ex.

tillsättning, ledning och kontroll av räjongens personal vid gruppens anstalter.

I den mån tillsättandet av personal vid gruppens anstalter ligger i

fångvårdsstyrelsens hand, bör fångvårdsdirektören ha ovillkorlig rätt och

skyldighet att yttra sig i tillsättningsärendet. Även i rent anstaltsorganisatoriska

ärenden, såsom kolonianskaffning o. dyl., bör fångvårdsdirektören

lämna sin medverkan. Hans yttrande bör under alla förhållanden regelmässigt

inhämtas före avgörandet av dylika frågor.

Kommittén ingår även på frågan om behandlingsplan eringen.

Denna har enligt kommittén visat sig utgöra ett värdefullt inslag i vårdarbetet

bland annat därigenom att den för de intagna gett stadga och innehåll

åt anstaltstillvaron. I betänkandet lämnas en redogörelse för innebörden

av begreppet behandlingsplanering och för dess praktiska utformning.

Förfarandet sådant det därvid redovisats synes kommittén — med mindre,

individuella avvikelser — kunna tjäna som norm vid behandlingsarbetets

uppläggande på anstalterna. Det torde sålunda böra i sina huvuddrag tilllämpas

även vid säkerhetsanstalter och anstalter för ungt klientel, sedan

den föreslagna gruppindelningen genomförts.

Differentieringen av klientelet mellan ungdomsanstalterna kräver ett nära

samgående mellan fångvårdsdirektören och räjongpsykiatem. Initialplaceringen

skall ligga i fångvårdsdirektörens hand, men psykiatern skall anses

ha samma befogenhet som i en ordinär räjong tillkommer överläkaren på

centralanstaltens psykiatriska avdelning, nämligen att besluta om intagens

överflyttande till Roxtuna, resp. Nyköping för undersökning eller behandling.

Behandlingsundersökningar och behandlingskollegier skall förekomma

vid båda anstalterna. Fångvårdsdirektören skall äga deltaga i behandlingskollegium

på Roxtuna på samma sätt som räjongpsykiatem bör deltaga i kollegium

på Skenäs och, om möjligt, även i Nyköping.

Kompetensfördelningen mellan cheferna på Hall och Håga skall enligt

förslaget regleras på sätt som här antytts beträffande styresmännen på Skenäs

och Roxtuna.

Kommittén framlägger i detta sammanhang även förslag till behandlings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1956

17

journal, vari ett tänkt normalfall med olika, på varandra följande verkslälligheter

redovisas. Ehuru behandlingsjournalen kommit till uteslutande

med sikte på fångvårdens interna behov, är det, framhåller kommittén, naturligt

att den så småningom kommer att bli en värdefull informationskälla

för domstolar, socialvårdande myndigheter, personundersökare in. fl. organ.

Värdet av journalen både inom och utom fångvården ökar i den mån resultatet

av företagna sinnesundersökningar finns antecknat i densamma. Kommittén

understryker därför önskvärdheten av att resultatet av företagna

sinnesundersökningar kommer till uttryck i vederbörandes behandlings journal.

De sekretessproblem som i detta och andra sammanhang uppkommer

torde enligt kommittén få lösas genom att berörda myndigheter anmodas

iakttaga särskild varsamhet med hänsyn till materialets ömtåliga och konfidentiella

natur.

De ändringar i straffverkställighetslagen, som påkallas

av de av kommittén föreslagna reformerna sammanfattas av kommittén

på följande sätt:

Förslaget att samtliga fångvårdsanstalter skall omfattas av räjongindelningen

föranleder ändringar i 2 §. I denna paragraf bör stadgas, att fångvårdsanstalterna

enligt bestämmelser som Konungen meddelar skall bilda

särskilda anstaltsgrupper. För att möjliggöra räjongindelning av samtliga

anstalter måste man vidare uppmjuka den i 2 § i dess gällande lydelse upptagna

föreskriften, att vid centralanstalt skall finnas psykiatrisk avdelning.

Med hänsyn till förhållandena inom den nya ungdomsräjongen hör det ej

vara nödvändigt att den psykiatriska avdelningen är knuten till själva

centralanstalten, utan regeln bör innebära att sådan avdelning skall finnas

inom anstaltsgruppen. Innan psykiatrisk avdelning hunnit inrättas inom

Hallgruppen kan emellertid lagbestämmelsen ej göras ovillkorlig. Tills vidare

torde få stadgas att psykiatrisk avdelning såvitt möjligt skall finnas

inom anstaltsgrupp.

Den förstärkning av räjongchefernas ställning som kommittén föreslår

bör komma till uttryck i 3 §. Det bör där föreskrivas, att det skall tillkomma

räjongchef, i den mån ej annorlunda är stadgat, att under fångvårdsstyrelsen

besluta i frågor angående de intagnas behandling och anordnande

av eftervård. Under räjongchef skall styresman vid fångvårdsanstalt inom

gruppen besluta, om ej annat är stadgat. Räjongchefens bestämmanderätt

bör dock ej omfatta behandlingen av dem som intagits på anstaltsgruppens

psykiatriska avdelning. I detta hänseende bör ansvaret direkt under

fångvårdsstyrelsen ankomma på räjongpsykiatern, som redan enligt gällande

lag (26 § tredje stycket) äger besluta om överflyttning av intagen till

avdelningen för undersökning eller behandling. Kommittén föreslår därför,

att till 3 § tredje stycket fogas ett tillägg av innebörd, att överläkaren vid

psykiatrisk avdelning inom anstaltsgrupp såvitt angår behandlingen av dem

som överflyttats till avdelningen skall äga de befogenheter som eljest tillkommer

styresman vid centralanstalt.

I andra stycket av 5 § påkallas en jämkning med hänsyn till att alla

fångvårdsanstalter kommer att ingå i anstaltsgrupp. Av samma skäl bör

sista punkten i 26 § tredje stycket utgå. Att räjongchefen utgör ett led

mellan anstalternas styresmän och fångvårdsstyrelsen bör vidare komma till

uttryck i bestämmelsen i 83 § angående ändring av beslut, som meddelats

Dihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 156

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1956

av styresman eller läkare. Med hänsyn till den särskilda ställning som enligt

förslaget Hågaanstalten kommer att intaga synes därjämte 86 § böra

kompletteras med ett bemyndigande för Kungl. Maj:t att i särskilt fall förordna,

att styresman vid annan anstalt än centralanstalt skall äga befogenheter

som eljest tillkommer styresman vid centralanstalt.

I 43 § i den gällande lydelsen meddelas, såsom i det föregående nämnts,

vissa regler om undersökning av straff- och fängelsefångar till ledning för

deras placering och behandling. Första och andra styckena, som avser intagna

på anstalt utom anstaltsgrupp, kan utgå, om kommitténs förslag genomföres.

Vad beträffar reglerna i tredje stycket, som avser intagna inom

anstaltsgrupp, måste dessa regler vid fullständig räjongindelning kompletteras

med motsvarande bestämmelser rörande intagna i ungdomsanstalter

och säkerhet sanstalter. Då det emellertid ändock är nödvändigt att meddela

utförligare bestämmelser i administrativ ordning (på sätt som skett genom

1954 års behandlingscirkulär med kompletterande föreskrifter av fångvårdsstyrelsen)

synes det vara enklare och mera överskådligt att icke upptaga

dessa regler i själva lagen utan ersätta dem med administrativa föreskrifter.

Kommittén föreslår sålunda att även tredje stycket i 43 § får utgå,

varvid jämväl fjärde stycket bortfaller. Detsamma gäller bestämmelserna

i 56 § och 57 § första punkten angående ungdomsfängelse ådömda samt

i 63 § angående förvarade och internerade. Regeln i 67 § om skyldighet för

styresman att rörande behandlingen av förvarad eller internerad samråda

med anstaltens läkare synes, med den organisation som Hallgruppen erhåller,

ej ha någon funktion att fylla vid sidan av 3 § tredje stycket och bör

därför utgå. Dessutom torde den i första punkten av 28 § upptagna föreskriften

om läkarundersökning böra utgå och inarbetas i de administrativa

bestämmelserna om behandlingsundersökning och behandlingsplanering.

Verkställighetslagen synes emellertid böra såsom grundval för de administrativa

föreskrifterna i ämnet upptaga en allmän, för alla intagna gällande

bestämmelse om att behandlingen skall vara planmässig och grundas

på erforderlig undersökning av den intagnes levnadsomständigheter, personliga

utveckling, hälsotillstånd, anlag och kunskaper. En sådan bestämmelse

kan lämpligen införas i lagen genom en komplettering av första

stycket i 24 §.

För att utfylla de luckor som uppkommer genom bortfallet av 43, 56,

63 och 67 §§ torde innehållet i var och en av 44, 57, 64 och 65 §§ böra uppdelas

på två paragrafer och 66 § erhålla ändrat paragrafnummer. Vad angår

64 § föreslås därjämte, med anledning av att 63 § utgår, den ändringen

att hänvisningen till den i gällande lydelsen av 63 § angivna undersökningen

ersättes med att närmare kännedom vunnits om den intagnes sinnesart

och beteende. Det får antagas att sådan kännedom regelmässigt vinnes genom

den i 24 § i dess föreslagna lydelse antydda och i administrativ ordning

närmare reglerade behandlingsundersökningen och behandlingsplaneringen.

Vid betänkandet har fogats ett på grundval av det anförda upprättat förslag

till lag angående ändring i lagen den 21 december 1945 (nr 872) om

verkställighet av frihetsstraff in. m.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1956

Remissyttranden

19

Över organisationskommitténs betänkande har efter remiss yttranden avgivits

av Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, fångvårdsstyrelsen,

statskontoret, medicinalstyrelsen, statens organisationsnämnd, statens

lönenämnd, ungdomsfängelsenämnden, interneringsnämnden, svenska fångvårdssällskapet,

föreningen tjänstemän inom kriminalvården, Sveriges fångvårdsmannaförbund,

Sveriges psykologförbund, Sveriges läkarförbund —

efter hörande av rättspsykiatriska föreningen — och civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund.

Av remissinstanserna har endast ett mindre antal särskilt yttrat sig över

de av kommittén föreslagna ändringarna i straffverkställighetslagen.

Beträffande den av kommittén föreslagna bestämmelsen i 2 §, att p s ykiatrisk

avdelning såvitt möjligt skall finnas inom

anstaltsgrupp, anför Göta hovrätt, att därest det förutsättes att psykiatrisk

avdelning inom någon anstaltsgrupp under en övergångstid icke

kan finnas att tillgå detta förhållande bör komma till uttryck i lagen på det

sättet att Kungl. Maj:t tillägges rätt att meddela dispens från föreskriften

att inom anstaltsgrupp skall finnas psykiatrisk avdelning. Enahanda ändringsförslag

framställes också av fångvårdsstyrelsen.

Sveriges läkarförbund har efter framställning från rättspsykiatriska föreningen

hemställt, att benämningen »psykiatrisk avdelning» måtte utbytas

mot »rättspsykiatrisk avdelning».

Den av kommittén föreslagna utvidgningen av fångvård sdirektörernas

kompetens har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av samtliga remissinstanser utom fångvårdsstyrelsen, som anför att

den skulle innebära en väsentlig förändring beträffande sidoanstalternas

ställning jämfört med vad som avsågs när reformen genomfördes 1953. När

en samverkan kommit till stånd, som visat sig gagnelig för sidoanstalternas

verksamhet, finns det enligt styrelsens mening anledning antaga att

detta väsentligen berott på att fångvårdsdirektörens rådgivande arbetsuppgifter

skjutits i förgrunden. Vid sidan av nu anförda psykologiska skäl talar

praktiska skäl emot den föreslagna utvidgningen av fångvårdsdirektörens

arbetsuppgifter. Styrelsen anser, att fångvårdsdirektörernas arbetsbörda med

tanke på centralanstalternas personal och intagna icke tål ytterligare belastning.

I den mån fångvårdsdirektörerna kan tagas i anspråk för ytterligare

arbetsuppgifter bör dessa avse sådana åtgärder som kan bidraga till

att få till stånd nya vårdplatser. — Vad angår den föreslagna utformningen

av 3 § anser fångvårdsstyrelsen, att den i andra stycket meddelade föreskriften

om fångvårdsdirektörens rådgivande och kontrollerande verksamhet

bör bibehållas, samt anför vidare.

Beträffande beslutanderätten införes genom de föreslagna ändringarna i

3 § en generell regel att fångvårdsdirektören under fångvårdsstyrelsen har

att besluta i behandlingsfrågor, i den mån ej annorlunda är stadgat, samt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1956

att under fångvårdsdirektören styresman vid sidoanstalt beslutar i sådana

frågor. Detta synes innebära att fångvårdsdirektören skulle i första hand

meddela beslut inte bara när detta angivits i lagen utan också när det i de

särskilda lagstadgandena icke är angivet vem som skall besluta samt att

styresman vid sidoanstalt således skulle meddela beslut i första hand endast

när detta är utsagt i lagen eller fångvårdsdirektören har delegerat beslutanderätten

(när delegationsrätt finnes). Om detta verkligen är avsett, skulle

det innebära t. ex. att beslut enligt 28 § andra stycket om anlitande av

utomstående läkare och överförande till sjukhus skulle meddelas av fångvårdsdirektören

(nu styresmannen), varemot styresmannen skulle bibehålla

sin nuvarande befogenhet att enligt tredje stycket samma paragraf besluta

rörande bevakning av den som överföres till sjukhus. Vidare skulle

det vid sidoanstalt ankomma på fångvårdsdirektören att enligt 48 och

49 §§ första stycket besluta rörande gemensamhet eller enrum under arbete

och fritid, varvid dock styresmannen enligt 49 § andra stycket ensam

skulle kunna förordna om arbete i enrum för kortare tid än en månad.

Befogenheten att enligt tredje stycket i samma paragraf medgiva fånge som

arbetar i enrum att ha dörren olåst ävensom att i övrigt medgiva lättnader

i isoleringen skulle övergå från styresmannen till fångvårdsdirektören. Bestämmandet

av arbetspremie enligt 68 § och fördelningen av arbetspremiemedlen

i disponibelt och besparat belopp skulle överflyttas från styresmannen

till fångvårdsdirektören. Även i en rad andra fall skulle en sådan centralisering

av beslutanderätten bliva följden av förslagets genomförande.

Läkarna vid de särskilda anstalterna, fortsätter styrelsen, skall enligt förslaget

behålla beslutanderätten i de frågor där denna för närvarande ankommer

på dem. Mest betydelsefullt är härvid stadgandet i 28 § straffverkställighetslagen,

att intagen som är sjuk skall vårdas enligt anvisningar av

läkaren. Då denna regel anses innebära att beträffande intagen som överförts

till sinnessjukavdelning beslutanderätten i behandlingsfrågor övergår

till överläkaren, kan det enligt styrelsens mening övervägas att låta det av

kommittén föreslagna tillägget till 3 § tredje stycket utgå. Styrelsen riktar

vidare kritik mot förslaget, att den i 83 § första stycket reglerade befogenheten

för fångvårdsstyrelsen att ändra vad styresman eller läkare jämlikt

straffverkställighetslagen har beslutat skall överflyttas till fångvårdsdirektören.

Styrelsen framhåller, att fångvårdsstyrelsen således skulle äga ändra

ett av styresman vid sidoanstalt meddelat beslut först efter en mellankommande

prövning av fångvårdsdirektören, samt anför vidare.

Att på detta sätt införa fyra instanser i behandlingsfrågor förefaller överdrivet

och föga ägnat att främja stabiliteten i vårdarbetet. Fångvårdsstyrelsen

vill ytterligare framhålla att det inte är lämpligt att låta en ensam

tjänsteman, fångvårdsdirektören, överpröva sådana beslut som annan styresman

har meddelat i samråd med anstaltsnämnd. Vidare kunna brådskande

besvärsärenden befaras bli fördröjda genom den föreslagna ordningen.

Om en intagen skriver direkt till fångvårdsstyrelsen med begäran om

ändring, t. ex. av ett beslut av styresman om enrumsbestraffning (styresmannens

beslut går omedelbart i verkställighet) bör styrelsen, alldeles* särskilt

med tanke på sådana fall då beslutet uppenbarligen ej är lagligen

grundat, ha befogenhet att upptaga ärendet till omedelbart avgörande.

En medelväg skulle vara att tillerkänna fångvårdsdirektören samma befogenhet

att vid besök på sidoanstalt rätta till uppenbara missförhållanden

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1956

21

som enligt instruktionen för närvarande tillkommer, förutom överdirektören,

inspektionsförrättande byråchef, således att provisoriskt med omedelbar

verkan besluta om ändring till dess frågan prövats i fångvårdsstyrelsen.

Häremot har styrelsen ej samma betänkligheter som mot införandet av den

för fångvårdsdirektören utvidgade beslutanderätten och befogenheten att

ändra annan styresmans beslut.

Vad angår kommitténs förslag att upphäva 26 § tredje stycket sista punkten

framhåller styrelsen, att den däri meddelade regeln innebär bl. a. att det

är fångvårdsstyrelsen som fördelar de icke häktade dömda mellan olika anstaltsgrupper.

Vidare heter det i yttrandet, att det beträffande ungdomsfängelse

i detta sammanhang måste övervägas om icke speciella bestämmelser

erfordras med hänsyn till det förhållandet att beslut om ungdomsfängelse

går i verkställighet utan hinder av att det ej vunnit laga kraft. Med

hänsyn till den inledande observationens förändrade karaktär kan övervägas

att införa en bestämmelse, innebärande att den till ungdomsfängelse

dömde, om han enligt domen skall hållas häktad i avbidan på verkställighet,

intages i sluten anstalt (enligt Roxtuna-chefens bestämmande) och om

han enligt domen ej skall hållas häktad intages i öppen anstalt (enligt fångvårdsdirektörens

bestäfnmande). Slutligen uttalar styrelsen, att det enligt

dess mening vore av stort värde om reglerna rörande beslutanderättens

fördelning kunde inarbetas i själva lagen. I klarhetens intresse bör man icke

gå vidare på den redan inslagna vägen att låta straffverkställighetslagen innehålla

regler om beslutanderätt, vilka helt sättes ur funktion genom administrativa

beslut grundade på det år 1954 införda stadgandet i 86 §.

Sveriges läkarförbund framför i anslutning till 3 och 26 §§ krav på regler

om utskrivning från psykiatrisk avdelning. Förbundet uttalar sålunda, att

,-när överläkaren finner att intagen icke längre är i behov av vård på avdelningen

han skall utskriva den intagne, varefter räjongchefen bör vara skyldig

att omedelbart placera honom på lämplig anstalt. Erfarenheten har visat,

att betydande svårigheter kan uppslå, när intagna som icke är i behov

av vård kvarstannar för länge på de psykiatriska avdelningarna. De nämnda

paragraferna bör enligt förbundet omarbetas med hänsyn härtill. Eventuellt

bör i eu ny paragraf upptagas bestämmelser om utskrivning i analogi

med motsvarande regler i sinnessjuklagen.

Beträffande frågan om undersökning av de intagna till

ledning för dessas placering och behandling har hovrätten

över Skåne och Blekinge icke något att erinra mot att detaljbestämmelserna

i ämnet meddelas i administrativ ordning. Straffverkställighetslagen

bör emellertid innehålla en grundläggande bestämmelse, som närmare

angiver riktlinjerna för behandlingsundersökning och annan erforderlig undersökning

av de intagna. Vad som i sådant hänseende antytts i den föreslagna

lydelsen av 24 § första stycket är enligt hovrättens mening icke tillräckligt.

Fångvårdsstijrelsen anför, att den av kommittén föreslagna tillläggsbestämmelsen

bör inarbetas i 26 § första stycket, som redan innehåller

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1956

en regel om hänsynstagande vid de intagnas fördelning och behandling till

deras ålder, hälsotillstånd, sinnesbeskaffenhet, karaktärsegenskaper, tidigare

vandel, arbetsförmåga, anlag och utbildning. Styrelsen anför vidare, att

56 och 63 §§ icke, såsom föreslagits av kommittén, bör upphävas. Enligt

styrelsens mening bör de nuvarande bestämmelserna i dessa paragrafer antingen

bibehållas oförändrade eller utformas som tilläggsstadganden til!

det allmänna stadgandet om observation av de intagna. Därvid bör beträffande

ungdomsfängelse i anslutning till nuvarande bestämmelser angivas att

vid undersökningen skall fästas synnerlig vikt vid utrönande av elevens förståndsutveckling,

anlag och kunskaper samt kan i fråga om förvaring och

internering övervägas att på motsvarande sätt angiva att medicinska synpunkter

och den intagnes behov av omskolning i arbete bör vinna särskilt

beaktande. Härutöver framhåller styrelsen ytterligare, att straffverkställighetslagen

såväl för del nu berörda klientelet som för straffångar och fängelsefångar

med längre stralftid även framdeles bör innehålla en huvudregel

om läkares medverkan vid undersökningen.

Ungdomsfängelsenämnden uppehåller sig vid den undersökning som skall

ske beträffande den som skall undergå ungdomsfängelse samt förutsätter

därvid, att stadgandet i 56 § att undersökningen skall vara såvitt möjligt

fullständig kommer att erhålla motsvarighet i de av kommittén antydda

administrativa bestämmelserna. Nämnden anser, att även föreskrift motsvarande

56 § andra stycket om berättelse över undersökningen är erforderlig

beträffande ungdomsfängelseklientelet, och fortsätter.

De i kommitténs förslag till behandlingsjournal upptagna anteckningarna,

avsedda för normalfall, äro uppenbarligen alltför knapphändiga för att

kunna ersätta den verkställighetsberättelse som upprättas enligt nämnda

lagbestämmelse och enligt den praxis som beträffande ifrågavarande klientel

utbildats vid mottagningsanstalten i Nyköping och som fullföljes vid

Roxtunaanstalten. Det bör genom uttryckliga bestämmelser klargöras att

kommitténs såsom modell betecknade journalförslag icke får vara normgivande

för ungdomsanstalternas mottagningsavdelningar. Att mera ingående

och fullständiga undersökningar böra göras i fråga om ungdomsfängelseeleverna

och att tämligen utförliga redogörelser över undersökningarna upprättas

följer såväl av ungdomsfängelsets speciella på utbildning och fostran

av unga personer inriktade funktioner som också av ungdomsfängelsenämndens

ställning och uppgifter. För nämndens verksamhet är det nödvändigt

att såsom hittills alltid skett nämnden snarast möjligt efter den

dömdes intagning erhåller fullständig redogörelse över undersökningen. Utan

ständig tillgång till sådana redogörelser skulle nämnden icke äga den kännedom

om klientelet, som är en oundgänglig förutsättning för att nämnden

skall kunna fullgöra sina skyldigheter såväl i förhållandet till domstolar

och åklagare som till anstalterna och de intagna. Tvånget att upprätta fullständiga

redogörelser, vilka skola granskas av nämnden, utgör också en god

garanti för att undersökningarna verkligen utföras med tillbörlig omsorg och

skyndsamhet. Stadgandena om fullständighet och skyndsamhet vid undersökning

av ungdomsfängelseklientelet och om upprättande av redogörelse

äro av den vikt, att nämnden anser sig i första hand böra hemställa att de

bibehållas såsom lagbestämmelser.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1956

Beträffande den formella utformningen av lagförslaget anser Göta hovrätt,

att systemet med uppdelning av paragrafer och ändring av deras nummer

icke är lämpligt; mindre olägenheter torde vållas av den eljest tillämpade

metoden att vid upphävande av vissa lagrum lämna luckor i nummerföljden.

Under alla förhållanden, framhåller hovrätten, bör en översyn ske

av alla förekommande hänvisningar till de lagrum, som blir ändrade eller

upphävda.

Departementschefen

Den vid 1953 års riksdag genomförda administrativa omläggningen av

fångvårdsväsendet enligt den s. k. räjongplanen syftade i främsta rummet

till att vinna en effektivare behandling av de intagna genom en samverkan

mellan fångvårdsanstalter i grupper. Reformen berörde endast anstalterna

för det ordinära fångklientelet. Ungdoms- och säkerhetsanstalterna med

sitt mera komplicerade klientel lämnades tills vidare åsido. Räjongindelningen

för det ordinära fångklientelet trädde i kraft den 1 oktober 1954.

En noggrann undersökning om erfarenheterna av räjongsystemets tillämpning

har, såsom framgår av den föregående redogörelsen, utförts av fångvårdens

organisationskommitté. Denna har konstaterat, att det nya systemet

fungerar tillfredsställande. Med hänsyn till de vunna erfarenheterna har kommittén

rekommenderat att räjongsystemet nu införes även för säkerhetsanstalter

och för anstalter för unga. Såsom förut nämnts har jag också framlagt

förslag härom i årets statsverksproposition.

Förslaget att samtliga fångvårdsanstalter skall omfattas av räjongindelningen

föranleder vissa ändringar i lagen om verkställighet av frihetsstraff

in. m. Med utgångspunkt från de erfarenheter som vunnits av det nya systemet

har kommittén underkastat detta en allmän översyn och även framlagt

vissa därav betingade reformförslag.

Det mest betydelsefulla av de framförda reformförslagen avser en utvidgning

av de befogenheter som tillkommer styresmännen vid centralanstalterna.

En ledande grundsats i räjongplanen är att åtskilliga ärenden skall decentraliseras

från fångvårdsstyrelsen till dessa styresmän. Sådan delegering

har också genomförts beträffande placering och förflyttning inom anstaltsgrupp

samt i fråga om ett stort antal ärenden av annan beskaffenhet. Emellertid

erhöll centralanstaltens styresman enligt de år 1953 införda bestämmelserna

inte sådana befogenheter, att han kan sägas i alla avseenden intaga

en räjongchefs ledarställning i förhållande till styresmän och övriga

befattningshavare vid gruppens sidoanstalter. I verkställighetslagen anges

såsom generell regel, att det är fångvårdsanstaltens styresman som under

fångvårdsstyrelsen beslutar i frågor angående behandling och eftervård.

Centralanstaltens styresman äger beslutanderätt i dessa avseenden endast i

den mån det är särskilt föreskrivet. Det förutsattes emellertid vid 1953 års

reform att förhållandet mellan sidoanstalterna och centralanstalten måste

avvägas med hänsyn till vad som visar sig praktiskt och ändamålsenligt och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 156 år 1956

med beaktande av att centralanstaltens chef komnie att som regel besitta

högre kvalifikationer och större erfarenhet av fångvårdstjänst än sidoanstalternas

styresmän och därför borde ha ett allmänt ansvar för fångbehandlingen

inom hela anstaltsgruppen och härför nödvändiga befogenheter.

Kommittén- har nu konstaterat, att utvecklingen faktiskt har inneburit att

den ledning av räjongarbetet som utövats av styresmannen vid centralanstalten

varit både fastare och av större räckvidd än lagens ordalydelse omedelbart

ger vid handen, och detta förhållande synes icke ha skapat någon missstämning

bland sidoanstalternas styresmän; tvärtom har dessa för kommittén

samstämmigt uttalat sin tillfredsställelse med den nya ordningen.

Mot bakgrunden härav har kommittén funnit det inte vara helt lyckligt att

centralanstaltens chef saknar formell befogenhet att i alla funktioner auktoritativt

uppträda såsom verklig räjongchef och föreslår, att han får under

fångvårdsstyrelsen omedelbart ansvar för räjongens anstalter såväl i

fråga om behandlingen av de intagna som beträffande förvaltningen i övrigt.

Detta förslag har överlag vunnit gillande vid remissbehandlingen. Endast

fångvårdsstyrelsen har avstyrkt förslaget med hänvisning särskilt till att

centralanstalternas styresmän redan har en alltför stor arbetsbörda. Det synes

emellertid ej vara anledning antaga, att den föreslagna förstärkningen

av den formella kompetensen i praktiken skall innebära någon väsentlig

ökning av arbetsbördan, och jag vill med hänsyn till de vunna erfarenheterna

biträda kommitténs förslag.

För en individuell fångbehandling är en ändamålsenlig uppdelning och

placering av de intagna alltid en grundläggande förutsättning. För att en

sådan differentiering skall vara möjlig, krävs kännedom om den intagnes

pei son, hans vanliga miljö och brottslighetens orsaker. En undersökning

härav och en fortgående iakttagelse av den intagne är alltså av betydelse

lör dennes behandling på anstalt och för eftervården. Då de tidigare verkställighetsundersökningarna

för anstaltsgruppernas del vid räjongsystemets

införande ersattes av den moderna behandlingsplaneringen, var den bakomliggande

tanken att man borde begränsa skrivandet om den intagne och i

stället inrikta ansträngningarna på praktiska åtgärder. Ett viktigt skäl för

decentraliseringen var även att det enligt allmän erfarenhet är betydligt lättare

att bedöma en människa, som man träffar och talar med, än att göra det

på grund av skriftliga uppgifter från andra.

Erfarenheterna av behandlingsplaneringen under den tid som förflutit

efter räjongindelningens ikraftträdande har varit goda; den har visat sig

utgöra ett värdefullt inslag i vårdarbetet. Kommittén anser, att behandlingsplaneringen

sådan den utformats vid anstalterna för det ordinära fångklientelet

bör kunna i sina huvuddrag tillämpas även vid säkerhetsanstalterna och

anstalterna för ungt iklientel, sedan gruppindelningen genomförts även

för dessa anstalter, och har i enlighet härmed föreslagit, att de nuvarande

särskilda bestämmelserna om undersökning av den som skall undergå ungdomsfängelse,

förvaring eller internering skall upphävas. Vad kommittén

sålunda föreslagit har vunnit de flesta remissinstansernas gillande. Fång
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Mapts proposition nr 156 år 1956

vårdsstyrelsen har emellertid hemställt, att de nuvarande bestämmelserna

måtte bibehållas, och liknande yrkande har framställts av ungdomsfängelsenämnden,

såvitt angår ungdomsfängelseklientelet. Därvid har nämnden

bl. a. uttalat, att den av kommittén utarbetade nya behandlingsjournalen

är alltför knapphändig för att kunna ersätta de nuvarande verkställighetsberättelserna.

Enligt min mening saknas anledning att antaga annat än att behandlingsplanering

enligt de principer som nu tillämpas vid anstalterna för det ordinära

fångklientelet skulle ge ett lika tillfredsställande resultat också vid

ungdoms- och säkerhetsanstalterna. Jag ansluter mig därför till vad kommittén

i förevarande hänseende föreslagit. Därvid vill jag särskilt framhålla,

att undersökningen av de intagna självfallet måste anpassas efter förhållandena

i olika fall. Det är sålunda tydligt, att klientelet vid ungdomsoch

säkerhetsanstalterna regelmässigt fordrar ett mera ingående studium än

ordinärt fångklientel. Vad särskilt angår dem som skall undergå ungdomsfängelse

måste synnerlig vikt fästas vid utrönande av deras förståndsutveckling,

anlag och kunskaper. En bestämmelse härom synes mig lämpligen

böra införas i de administrativa föreskrifter som blir erforderliga om den

föreslagna reformen skall genomföras. I samband härmed får även närmare

övervägas hur behandlingsjournalen bör utformas, så att den kan tjäna

som ett lämpligt underlag för ungdomsfängelsenämndens verksamhet.

Vad angår de föreslagna ändringarna i lagen om verkställighet av frihetsstraff

m. in. bör till en början, i enlighet med kommitténs förslag i 2 §

stadgas, att fångvårdsanstalterna enligt bestämmelser som Kungl. Maj :t

meddelar skall bilda särskilda anstaltsgrupper. Med hänsyn till förhållandena

inom räjongen för ungt klientel kan vidare den nuvarande bestämmelsen

att psykiatrisk avdelning skall finnas vid centralanstalt inte bibehållas

oförändrad. I stället bör gälla, att sådan avdelning skall finnas inom anstaltsgrupp.

Då särskild psykiatrisk avdelning tills vidare inte kommer att

finnas inom gruppen av säkerhetsanstalter, bör Kungl. Maj:t äga förordna

om undantag från den angivna regeln. Med hänsyn till den särskilda ställning,

som Håga sjukhus i detta hänseende kommer att intaga, bör 86 § kompletteras

med ett stadgande, enligt vilket Kungl. Maj :t beträffande viss anstaltsgrupp

må förordna, att styresman vid annan anstalt än centralanstalten

skall äga befogenheter som eljest tillkommer styresman vid centralanslall.

Det av Sveriges läkarförbund framförda förslaget, att benämningen psykiatrisk

avdelning skall utbytas mot rättspsykiatrisk avdelning kan jag icke

biträda. Benämningen psykiatrisk avdelning synes mig vara den lämpligaste

beteckningen på ifrågavarande avdelningar, och härtill kommer att denna

benämning inforts i lagen så sent som genom 1953 års lagändring.

Införandet av räjongsystemet för samtliga fångvårdsanstalter påkallar vidare

jämkningar i 4, 5 och 26 §§.

Beträffande sistnämnda paragraf har kommittén föreslagit, att tredje

stycket sista punkten skall utgå. I denna punkt meddelas en bestämmelse,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1956

som bl. a. avser förflyttning av intagna från en anstaltsgrupp till annan.

Även om detta är ett ämne som Kungl. Maj:t äger reglera genom tillämpningsföreskrifter

med stöd av lagens 87 §, synes det mig mest lämpligt att

den nuvarande bestämmelsen får kvarstå oförändrad. Fångvårdsstyrelsen

har i detta sammanhang ifrågasatt om inte, med hänsyn till det förhållandet

att dom å ungdomsfängelse går i verkställighet utan hinder av att den inte

vunnit laga kraft, särskilda bestämmelser bör meddelas om fördelning av de

till ungdomsfängelse dömda mellan olika anstalter allt eftersom den dömde

är häktad eller inte. Vad fångvårdsstyrelsen anfört synes värt beaktande, men

de bestämmelser härom som kan finnas erforderliga torde kunna meddelas

i administrativ ordning.

Den föreslagna förstärkningen av räjongchefernas ställning bör komma

till uttryck i 3 §. Förslaget innebär att räjongchefen, såvitt angår gruppens

anstalter, skall utgöra ett led mellan fångvårdsstyrelsen och sidoanstalternas

styresmän. Liksom hittills skall det emellertid ankomma på dessa att i första

hand besluta i alla frågor om behandling och eftervård, i den mån inte

beslutanderätten uttryckligen har förbehållits annan. För att denna innebörd

av förslaget skall bli fullt klar, synes kommitténs förslag till ändrad

lydelse av 3 § böra något jämkas. Såsom kommittén föreslagit bör i förevarande

paragraf även upptagas en bestämmelse om de befogenheter som

skall tillkomma överläkaren vid psykiatrisk avdelning inom anstaltsgrupp

såvitt angår behandlingen av dem som överflyttats till avdelningen.

Intagen som för vård eller observation överförts till psykiatrisk avdelning

inom anstaltsgrupp bär självfallet inte kvarstanna där längre än som betingas

av hans hälsotillstånd utan bör, när han befinnes inte längre vara

i behov av vård, så snart som möjligt förflyttas från avdelningen. Att såsom

Sveriges läkarförbund påyrkat införa särskilda bestämmelser om utskrivning

från psykiatrisk avdelning synes emellertid inte erforderligt eller

lämpligt. Det gäller här uppenbarligen inte ett spörsmål som kan anses analogt

med frågan om utskrivning från vanligt sinnessjukhus.

Med den ställning som styresmännen vid centralanstalterna enligt förslaget

kommer att intaga följer, att de bör kunna ändra beslut, som meddelats

av styresman vid anstalt inom gruppen. De skäl som av fångvårdsstyrelsen

anförts mot att tillerkänna centralanstalternas styresmän en dylik befogenhet

finner jag inte övertygande. Även om en sidoanstalts styresman i en

viss fråga samrått med anstaltsnämnden, är han ensam beslutande, och det

kan alltså inte med fog göras gällande att den föreslagna rätten för centralanstaltens

styresman att ändra beslut av styresman vid sidoanstalt skulle

innebära att en ensam befattningshavare tillerkännes befogenhet att ändra

vad som beslutats av ett kollegium. Anledning saknas för övrigt att antaga

annat än att de råd som må ha lämnats av anstaltsnämnden kommer att

beaktas av styresmannen vid centralanstalten, när han prövar ett av stvresmannen

vid sidoanstalten meddelat beslut. En decentralisering av beslutanderätten

även i det avseende, varom nu är fråga, kommer enligt min uppfattning

att verksamt bidraga till att prövningen blir mindre komplicerad och

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1956

därför också snabbare. Det viktigaste skälet för den föreslagna reformen

är emellertid att besluten av anstalternas styresmän i första hand kommer

att prövas av en befattningshavare, som besitter mera ingående kännedom

om förhållandena vid anstalterna och de intagna än som kan finnas hos en

central myndighet. Jag tillstyrker därför de av kommittén föreslagna ändringarna

i 83 §. I detta sammanhang torde jämväl de i paragrafen meddelade

bestämmelserna om besvär över beslut av fångvårdsstyrelsen och av

länsstyrelse i fråga om uppskov med verkställighet böra jämkas med hänsyn

till lagen den 4 juni 1954 om besvärstid vid talan mot förvaltande myndighets

beslut.

Om räjongsystemet införes för samtliga anstalter, kan de nuvarande bestämmelserna

om verlcställighetsundersökningar utgå ur lagen. Enligt kommitténs

förslag skall i denna inte heller upptagas bestämmelser om behandlingsundersökning

och behandlingsplanering, utan bestämmelserna härom

skall helt inarbetas i administrativa tillämpningsföreskrifter. Jag delar

kommitténs uppfattning att man inte bör tynga lagtexten med bestämmelser

i detta ämne. Sådana bestämmelser måste med nödvändighet bli tämligen

utförliga, och tillämpningsföreskrifter kan ändå inte undvaras. Jag biträder

således vad kommittén i denna del föreslagit. I likhet med kommittén

anser jag vidare, att regeln i 67 § om skyldighet för styresman att rörande

behandlingen av förvarad eller internerad samråda med anstaltens

läkare kan utgå. Vid sidan av tredje stycket av 3 § kommer denna regel

nämligen inte att ha någon funktion. Den i 28 § första punkten meddelade

föreskriften om läkarundersökning torde likaledes böra utgå. Den bör i stället

inarbetas i de administrativa bestämmelserna om behandlingsundersökning.

Med anledning av att 63 § kommer att utgå måste den i 64 § intagna

hänvisningen till den i förstnämnda paragraf omförmälda undersökningen,

såsom kommittén beaktat, jämkas. Mot kommitténs förslag i detta avseende

har jag ingen erinran. Jämväl 49 §, vari förekommer en hänvisning till

undersökning enligt 43 §, måste av samma anledning jämkas.

I lagen bör såsom grundval för de administrativa bestämmelserna om behandlingsundersökning

och behandlingsplanering upptagas en allmän bestämmelse

i ämnet. Vad kommittén i detta hänseende föreslagit har hovrätten

över Skåne och Blekinge funnit otillräckligt. Jag anser för min del att

kommitténs förslag i huvudsak bör kunna godtagas. Dock vill jag föreslå,

att en bestämmelse i ämnet upptages såsom en fristående regel och alltså

inte, såsom enligt kommitténs förslag, inarbetas i de i 24 § första stycket

meddelade bestämmelserna. Jag föreslår därför en särskild bestämmelse av

innehåll, att till ledning för en planmässig behandling av den intagne undersökning

i erforderlig omfattning skall verkställas av hans levnadsomständigheter,

personliga utveckling, hälsotillstånd, anlag och kunskaper. Det

kan råda någon tvekan om var en dylik regel lämpligen bör ha sin plats.

Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit kan det ifrågasättas att upptaga den i

26 §. Jag anser emellertid övervägande skäl tala för alt bestämmelsen införes

i 24 §, där den torde böra utgöra ett nytt andra stycke. Den nuvaran
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 156 år 1956

de hänvisningen i 49 § till 43 § synes då kunna ersättas av en hänvisning

till undersökning som avses i 24 §.

För att utfylla de luckor som uppstår genom bortfallet av 43, 56, 63 och

67 §§ har kommittén föreslagit, att innehållet i var och en av 44, 57, 64 och

65 §§ uppdelas på två paragrafer samt att 66 § erhåller ändrat paragrafnummer.

Såsom Göta hovrätt anmärkt innebär emellertid eu sådan omgruppering

utan tvivel vissa olägenheter, som knappast uppväges av fördelen av

en obruten paragrafföljd. Det synes mig därför lämpligare att rätt och slätt

upphäva de ifrågavarande lagrummen. Jag vill i detta sammanhang även

erinra om att lagen för närvarande är föremål för översyn inom strafflagberedningen

och att en mera genomgripande omarbetning av densamma

alltså tämligen snart kan bli aktuell.

Lagändringen bör träda i kraft den 1 juli 1956.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till lag angående ändring i lagen den 21 december 19^5 (nr 872) om

verkställighet av frihetsstraff m. m.

höredraganden hemställer, att lagrådets yttrande över lagförslaget, av

den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Fischier

1 Bilagan, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget frånsett att

83 § andra stycket kompletterats i enlighet med vad lagrådet hemställt, har här uteslutits.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1956

29

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 21 mars

1956.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 17 mars 1956 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 2 mars 1956, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den 21 december

1945 (nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsfiskalen H. Romander.

Lagrådet yttrade:

Den vidgade befogenhet att leda verksamheten inom en anstaltsgrupp, som

avses skola tillkomma styresmannen vid den i gruppen ingående centralanstalten,

har i lagförslaget kommit till uttryck — förutom i en allmänt hållen

föreskrift i 3 § — i 83 § första stycket, vari stadgas att styresman vid centralanstalt

äger efter framställning av intagen eller eljest när anledning förekommer

ändra beslut som fattats av styresman vid annan anstalt inom

gruppen eller i vissa fall av läkare vid sådan anstalt. I ett andra stycke av

samma paragraf stadgas, att beslut av styresman vid centralanstalt ävensom

beslut av läkare i fall varom i 3 § tredje stycket och 26 § tredje stycket är

fråga må av fångvårdsstyrelsen ändras när skäl därtill förekommer. Dessa

två stycken avses skola ersätta det nuvarande första stycket, enligt vilket

fångvårdsstyrelsen har rätt att ändra varje beslut som fattas av styresman

eller läkare jämlikt ifrågavarande lag.

Icke minst med hänsyn till att sistnämnda stadgande skulle upphöra att

gälla synes det föreslagna andra stycket knappast kunna tolkas på annat

sätt än att fångvårdsstyrelsen hädanefter skulle vara förhindrad att utan

mellankommande beslut av styresman vid centralanstalt ändra sådant beslut

som denne enligt första stycket äger ändra. En dylik följd av räjongchefernas

ökade befogenheter synes dock knappast påkallad och är måhända

icke heller åsyftad. Fångvårdsstyrelsens nuvarande rätt att ändra

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 156 år 1956

styresmans beslut är uttryck för subordinationsförhållandet inom fångvårdsmyndigheten

och däri sker icke annan ändring än att styresmännen

även underordnas styresmännnen vid centralanstalterna såsom räjongchefer.

Fångvårdsstyrelsen förblir dock alltjämt högsta chefsmyndighet och synes i

denna egenskap alltjämt böra ha befogenhet att i förekommande fall ingripa

direkt mot ett felaktigt beslut av en styresman utan att först behöva underställa

ärendet räjongchefen och avvakta dennes ställningstagande. En på fångvårdsanstalt

intagen synes även böra vara oförhindrad att, om han skulle finna

det med sin fördel förenligt, med förbigående av det nya mellanledet vända

sig direkt till fångvårdsstyrelsen och påkalla dess omprövning av ett beslut

som fattats av styresmannen vid en anstalt som ej är centralanstalt.

Stadgandet i 83 § andra stycket synes således böra undergå sådan jämkning

att fångvårdsstyrelsens befogenhet i nyssnämnda hänseende alltjämt

kommer till tydligt uttryck. Detta kan förslagsvis ske genom att i en andra

punkt i stycket stadgas, att fångvårdsstyrelsen ock äger ändra sådant beslut

av styresman och läkare som i första stycket sägs.

I övrigt föranleder lagförslaget icke någon erinran.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. M(tj:ts proposition nr 156 år 1956

31

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 23 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler lagrådets

den 21 mars 1956 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 2 mars 1956

remitterade förslaget till lag angående ändring i lagen den 21 december 1945

(nr 872) om verkställighet av frihetsstraff m. m.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget med den av lagrådet föreslagna

kompletteringen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Johansson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:338 Skrivelse till Konungen med överlämnande av riksstat för budgetåret 1956/57. a1 i texten