Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändring i 19A7 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, m. m

1956-04-06 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:157, Med förslag till ändring i 19A7 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1956

1

Nr 157

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändring i

19A7 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, m. m.;

given Stockholms slott den 6 april 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogat förslag till kungörelse om ändring i 19A7 års

tjänstepensionsreglemente för arbetare den 30 juni 19A7 (nr A22),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sigurd Lindholm

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändrad ordning för riksdagens medverkan vid

ändring i 1947 års pensionsreglementen för statens tjänstemän och arbetare

samt motsvarande reglementen för folkskolan och de högre kommunala

skolorna ävensom 1951 års förordning om ändrade bestämmelser rörande

avgångsåldern för civila statstjänstemän. Härjämte upptages förslag till

vissa ändringar i 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, som påkallas

vid ett genomförande av de förslag till åtgärder för att underlätta

sysselsättandet i statens tjänst av partiellt arbetsföra m. in., som i annat

sammanhang underställts riksdagens prövning.

Vidare förordas i propositionen särskilda pensionsunderlag för vissa

tjänstemän inom den centrala försvarsförvaltningen och vid riksförsäkringsanstalten.

1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 157

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

Förslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare den 30 juni 1947 (nr 422)

Härigenom förordnas,

att till 2 § 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare den 30 juni

1947 skall fogas ett nytt moment, betecknat 4 mom., av följande lydelse samt

att 6 § reglementet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

4 mom. Från reglementets tillämpning må ock genom beslut av Kungl.

Maj :t undantagas arbetare, som vid läkarundersökning i samband med hans

anställande befinnes vara partiellt arbetsför med oviss prognos beträffande

arbetshindret.

6 §.

Rätt att--— föreligger (ålderspension);

b) till följd av yrkesskada befinnes för framtiden oförmögen att på tillfredsställande

sätt utföra honom åliggande arbete och i den ordning Kungl.

Maj:t bestämmer prövats icke lämpligen böra överflyttas till annat arbete

i statens tjänst (invalidpension); eller

c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs

eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen

att på tillfredsställande sätt utföra honom åliggande arbete och i den ordning

Kungl. Maj:t bestämmer prövats icke lämpligen böra överflyttas till

annat arbete i statens tjänst, dock under förutsättning att arbetaren vid anställningens

upphörande antingen under sammanlagt minst 5 år varit underkastad

detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser eller

ock under sammanlagt minst tio år i statens tjänst innehaft sådan anställning,

som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla

(sjukpension).

I fråga--— föregående arbetsgivaren.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1956. 1

1 Senaste lydelse av 6 §, se 1955:343.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 april

1956.

Närvarande :

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för civildepartementet, statsrådet Lindholm, vissa pensionsfrågor

och anför därvid följande.

I. Riksdagens medverkan vid ändringar i pensionsreglementena m. m.

I fråga om riksdagens medverkan vid utfärdandet av de nuvarande pensionsreglementena

gäller med undantag för SPA-reglementet och 1951 års

pensionsreglementen för präster, att de är till sin ordalydelse godkända av

riksdagen. Jämväl de ändringar, som senare vidtagits i pensionsreglementena,

har med nämnda undantag underställts riksdagen till sin ordalydelse.

Enahanda ordning för riksdagens medverkan vid utfärdande och ändringar

har tillämpats i fråga om förordningen om ändrade bestämmelser rörande

avgångsåldern för civila statstjänstemän, m. m. (nr 1951:335).

I angivna hänseenden föreligger en skillnad i förhållande till avlöningsreglementena.

Dessa är utfärdade i huvudsaklig överensstämmelse med förslag,

som godkänts av riksdagen. Kungl. Maj:t är härigenom oförhindrad

att vidtaga förtydliganden eller eljest redaktionella jämkningar i nämnda

reglementen, såväl vid utfärdandet som därefter. Kungl. Maj:t har vidare —

utom i vad avser prästlönereglementet — bemyndigats att utan riksdagens

medverkan ändra avlöningsbestämmelserna, dels då riksdagens beslut i

organisations- eller anslagsfrågor föranleder tillägg till eller ändringar i

reglementenas bestämmelser, så framt dessa tillägg eller ändringar icke

avviker från de principer, på vilka reglementenas bestämmelser är byggda,

dels då skäl föreligger att utsträcka tillämpningen av enligt reglementena

för vissa grupper av tjänstemän gällande bestämmelser till andra, i stort

sett likartade grupper, dels ock då skäl föreligger alt i samband med ändringar

och tillägg, som nyss sagts, vidtaga vissa modifikationer av gällande

bestämmelser.

Beträffande utfärdandet av och ändringar i SPA-reglementet och 1951

års pensionsreglementen för präster har förfarits på samma sätt som i fråga

om avlöningsreglementena. Vad rör pensionsreglementena för präster har

dock ej utverkats bemyndigande att vidtaga andra ändringar i pensionsbestämmelserna

än sådana som har redaktionell karaktär.

Den ordning för avlöningsreglementenas utfärdande och för dctaljjämk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

ningar i dem, som sålunda genomförts, motiverades med att den var praktisk

och ägnad att underlätta såväl riksdagens arbete som arbetet i Kungl.

Maj :ts kansli. Detta har beaktats i samband med utfärdandet av SPAreglementet

och prästpensionsreglementena.

Det skulle enligt min mening vara värdefullt, om formerna för riksdagens

medverkan vid ändring i övriga pensionsreglementen och i den förenämnda

förordningen kunde anpassas till den ordning, som är genomförd i fråga

om avlöningsreglementena. Jag är för min del av den uppfattningen, att

de principiella betänkligheter, som kan anföras mot en dylik omläggning

av formerna för riksdagens medverkan vid ändring i pensionsförfattningarna,

måste stå tillbaka för de fördelar, som står att vinna vid en övergång

till det system, som redan gäller beträffande avlöningsreglementena och på

senare tid utfärdade pensionsreglementen.

Jag förordar i anslutning härtill, att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens

bemyndigande att vidtaga förtydliganden eller eljest redaktionella jämkningar

i de angivna pensionsförfattningarna och även i övrigt ändra desamma

under de förutsättningar och i den omfattning, som gäller beträffande

avlöningsreglementena. Kungl. Maj :t torde vidare, därest riksdagen

ej har något att erinra däremot, i fråga om ändringar i pensionsförfattningarna

av sådant sakinnehåll, att de ej omfattas av det föreslagna bemyndigandet,

kunna övergå till en sådan ordning, att ändringarna icke skall

till sin ordalydelse bindas med riksdagen utan få ske i huvudsaklig överensstämmelse

med av riksdagen godkända förslag.

Den av mig i det föregående föreslagna ändrade ordningen för ändring i

pensionsförfattningarna får betydelse i fråga om 1947 års allmänna tjänsteoch

familjepensionsreglementen (nr 416 och 417), 1947 års tjänste- och

familjepensionsreglementen för de högre kommunala skolorna (nr 418 och

419), 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen för folkskolan (nr

420 och 421), 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare

(nr 422 och 423) samt 1951 års förordning om ändrade bestämmelser rörande

avgångsåldern för civila statstjänstemän, m. m. (nr 335).

II. Vissa ändringar i pensionsreglementena

Partiellt arbetsföra

I annat sammanhang denna dag har Kungl. Maj :t på min hemställan

beslutat avlåta proposition till riksdagen med förslag bl. a. till vissa åtgärder

för att underlätta partiellt arbetsföras utnyttjande i statlig tjänst. Förslagen

innebär, såvitt i detta sammanhang är av intresse, att från tillämpningen

av 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare

skall kunna undantagas statlig arbetare, som vid läkarundersökning, föranledd

av hans anställande, befinnes vara partiellt arbetsför med oviss

prognos beträffande arbetshindret, samt att nämnda reglementen under
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 dr 1956

5

kastad arbetares rätt till invalid- eller sjukpension under vissa förutsättningar

skall vara beroende av att han prövats icke lämpligen böra överflyttas

till annat arbete icke endast — såsom f. n. — vid vederbörande

verk utan över huvud taget i statlig verksamhet. I fråga om motiveringen

för förslagen hänvisar jag till nämnda proposition.

För ett genomförande av berörda förslag i angivna avseenden förutsättes

vissa ändringar i 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare. I nyssnämnda

proposition lämnas en redogörelse för de ändringar, som bör vidtagas

i reglementet, men riksdagen underställes icke förslag till ändringsförfattning.

I förevarande sammanhang torde böra utverkas riksdagens godkännande

av förslag till de ändringar i 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare,

som sålunda påkallas.

Vissa befattningshavare vid Göteborgs skolköksseminarium

I årets statsverksproposition (VIII ht, p. 200) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att till Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 79 500 kronor. Förslaget innebär bl. a.,

att de statsbidragsgrunder, som nu gäller för seminariet för huslig utbildning

i Umeå, i huvudsak skall göras tillämpliga även på Göteborgs skolköksseminarium,

samt att de statliga avlöningsreglementena skall göras tilllämpliga

på rektor och facklärare vid sistnämnda seminarium. Förslaget

innebär vidare, att rektorstjänsten vid seminariet skall placeras i lönegrad

Ca 29 och två facklärartjänster i lönegrad Ca 25 resp. Ce 23. I annat sammanhang

har jag denna dag förordat, att vid bifall till detta förslag av

nämnda tjänster rektorstjänsten skall vara inordnad under statens allmänna

avlöningsreglemente, medan för facklärartjänsterna bör gälla avlöningsreglementet

för övningslärare.

Enligt SPA-reglementets nuvarande lydelse tillhör nämnda befattningshavare

vid Göteborgs skolköksseminarium reglementets tillämpningsområde

såsom innehavare av befattningar inordnade under grupp B, d. v. s. befattningar

som anslutes till statens pensionsanstalt först efter särskild reglering

av löne- och anställningsvillkoren. Motsvarande befattningshavare vid seminariet

för huslig utbildning i Umeå tillhör däremot grupp A i reglementet

och erhåller följaktligen delaktighet i anstalten utan att någon dylik reglering

företages.

Vid ett inordnande av här avsedda befattningshavare vid Göteborgs skolköksseminarium

under statliga avlöningsbestämmclser synes mig nuvarande

system för befattningarnas reglering i pensionsanstalten böra frångås och

pensioneringen i stället ordnas på samma sätt som för motsvarande befattningshavare

vid seminariet för huslig utbildning i Umeå. I enlighet härmed

bör befattningshavarna överföras till grupp A och således för framtiden

medges anslutning till anstalten utan att i samband därmed företages

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

någon reglering av löne- och anställningsvillkoren. Vidare bör pensioneringsperiod

III tillämpas samt inträda för rektor vid utgången av det verksamhetsar

och för facklärare vid utgången av det kalenderhalvår, varunder

den mot periodens nedre gräns svarande levnadsåldern uppnås.

Vissa överläkare

Obligatorisk pensionsrätt enligt SPA-reglementet föreligger för av Kungl.

Maj :t utnämnd överläkare vid sådant lasarett, sanatorium eller epidemisjukhus,

varå lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus

äger tillämpning. I 39 § reglementet i dess ursprungliga lydelse angavs, att

för sådan överläkare skulle tillämpas pensionsklass 1:34.

Mellan Svenska landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund träffades

den 8 mars 1955 överenskommelse rörande taxor för lasarettsläkare m. fl.

vid mottagning i öppen sjukvård samt rörande anställnings- och avlöningsvillkor

för dem. överenskommelsen innebar bl. a., att vissa överläkare (lasaretts-,

sanatorie- och epidemisjukhusläkare) vid av landsting drivna vårdanstalter,

länslasarettet i Gävle, Kolmårdssanatoriet och Orupssanatoriet

skulle från och med den 1 juli 1955 vara placerade i 37 lönegraden å den

löneplan, som gäller för landstingens tjänstemän, överenskommelsen i sistberörda

del avsåg i första hand dem, som tillträdde sådan läkaranställning

efter utgången av juni 1955, men gällde under vissa förutsättningar även

de dåvarande överläkarna.

Vid 1955 års riksdag beslöts, att de överläkare, som i anslutning till berörda

överenskommelse placerades i 37 lönegraden, skulle vid tillämpningen

av SPA-reglementet erhålla en efter angivna lönegrad avvägd pension. Enligt

en med stöd av nämnda riksdagsbeslut vidtagen ändring i SPA-reglementet

skall från och med den 1 juli 1955 pensionsklass 1:40 gälla för sistnämnda

överläkare. För övriga här avsedda överläkare gäller liksom tidigare pensionsklass

1:34.

Under våren 1955 träffades särskilda överenskommelser mellan Norrköpings

stad och Hälsingborgs stad, å ena, samt läkarförbundet, å andra sidan,

rörande taxor för överläkare vid Norrköpings lasarett resp. lasarettet i Hälsingborg,

Kungshults sanatorium och epidemisjukhuset i Hälsingborg samt

rörande anställnings- och avlöningsvillkor för dem. Enligt berörda överenskommelser,

vilka i tillämpliga delar ansluter till förenämnda överenskommelse

mellan landstings- och läkarförbunden, skall dylik överläkare från

och med den 1 juli 1955 vara placerad i 37 lönegraden, överläkare, som tillträtt

sin tjänst före nämnda dag, äger dock kvarstå å äldre avlöningsbestämmelser.

I skrivelse den 31 januari 1956 hemställer Norrköpings stads löne- och

pensionsnämnd, att de överläkare vid Norrköpings lasarett, som inplacerats

i 37 lönegraden, måtte uppflyttas från pensionsklass 1:34 till pensionsklass

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

7

1:40. Med hänsyn till att en av de ifrågavarande överläkare, som placerats

i 37 lönegraden, sedermera avlidit, finner nämnden det önskvärt, att den

föreslagna pensionsklassförhöjningen genomföres med giltighet från och

med den 1 juli 1955 eller, därest en dylik retroaktiv tillämpning icke skulle

komma i fråga, att staden måtte förklaras berättigad att till efterlevande

efter här avsedd överläkare, som avlidit eller avlider under tiden 1 juli

1955—30 juni 1956, utge tilläggspension med så stort belopp, att densamma

jämte den författningsenliga pensionen motsvarar pension enligt pensionsklass

1:40.

Hälsingborgs stads stadskollegium har i skrivelse den 11 februari 1956

gjort framställning i liknande syfte med avseende å de överläkare vid lasarettet

i Hälsingborg, Kungshults sanatorium och epidemisjukhuset i Hälsingborg,

som är placerade i 37 lönegraden.

Statens pensionsanstalt, som avgivit utlåtande över förstberörda framställning,

tillstyrker, att däri avsedda överläkare vid Norrköpings lasarett,

som innehar tjänst i 37 lönegraden, må hänföras till pensionsklass 1:40,

men anser sig icke kunna biträda yrkandet, att sagda pensionsklass skall

tillämpas retroaktivt under viss tid. Enligt pensionsanstaltens mening bör i

överensstämmelse med vad alternativt yrkats syftet med framställningen i

sistberörda del tillgodoses på så sätt, att Norrköpings stad medges att utge

viss fyllnadspension till efterlevande efter här avsedd överläkare, som avlidit

eller avlider under tiden 1 juli 1955—30 juni 1956.

Pensionsanstalten, som under hand erhållit kännedom om förenämnda

mellan Hälsingborgs stad och läkarförbundet träffade överenskommelse,

har i sitt berörda utlåtande även tagit upp frågan om ändrad pensionsklass

för överläkare vid vårdanstalt i Hälsingborg, som i anslutning till nämnda

överenskommelse inplacerats i 37 lönegraden. Förutsatt att jämväl beträffande

sistnämnda överläkare samma betingelser föreligger som dem, vilka

motiverade den vid 1955 års riksdag beslutade pensionsklassförhöjningen,

finner pensionsanstalten hinder ej möta mot att även dessa överläkare hänföres

till pensionsklass 1:40.

Departementschefen. Jag anser i likhet med pensionsanstalten, att den

överenskomna förhöjda löneställningen för vissa överläkare i Norrköping

och Hälsingborg bör grunda rätt till pension enligt den pensionsklass, som

jämlikt SPA-reglementet i dess lydelse från och med den 1 juli 1955 gäller

för överläkare i 37 lönegraden vid bl. a. av landsting drivna vårdanstalter.

Jag förordar alltså, att pensionsklass 1:40 fastställes för ifrågavarande överläkare.

Härför förutsättes viss ändring i SPA-reglementet.

Vad härefter angår frågan, från vilken tidpunkt den nya pensionsklassen

bör gälla, ansluter jag mig till vad pensionsanstalten härutinnan föreslagit.

Den av mig förordade pensionsklassförhöjningen hör alltså genomföras

först från och med den 1 juli 1956. Efterlevande till här avsedd överläkare,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

som avlidit under tiden 1 juli 1955—30 juni 1956, får följaktligen ej rätt

tiH familjepension enligt pensionsklass högre än 1:34 men torde av vederbörande

stad komma att tillerkännas en tilläggspension motsvarande fyllnad

till familjepension enligt pensionsklass 1:40. Jag räknar med att berörda

efterlevande tillkommande dylik tilläggspension icke skall föranleda minskning

av den enligt SPA-reglementet utgående familjepensionen. Frågan

härom ankommer på Kungl. Maj :t att pröva.

III. Pensionsunderlag för vissa tjänstemän inom den centrala

försvarsförvaltningen och vid riksförsäkringsanstalten

I gemensam skrivelse den 29 juni 1955 har organisationsnämnden för

den centrala försvarsförvaltningen (organisationsnämnden) och nämnden

för omplacering av personal hos riksförsäkringsanstalten in. m. (omplaceringsnämnden),

efter samråd med riksförsäkringsanstalten, gjort framställning

i fråga om pensionsunderlag för vissa tjänstemän, vilka i samband med

den vid 1954 års riksdag beslutade omorganisationen av den centrala försvarsförvaltningen

och av riksförsäkringsanstalten (jfr prop. nr 109 resp.

208) återgått till utövning av eller nedflyttats till lägre tjänst, över framställningen

har statskontoret avgivit infordrat utlåtande.

I huvudsaklig anslutning till förslag av vederbörande nämnd meddelade

Kungl. Maj .t genom särskilda beslut den 5 november och den 17 december

1954 föreskrifter om särskilda förmåner för viss övertalig personal vid den

centrala försvarsförvaltningen resp. riksförsäkringsanstalten m. m. Beträffande

vissa tjänstemän med förhållandevis lång anställningstid vid vederbörande

verk innebär föreskrifterna i huvudsak följande.

Tjänsteman, som på grund av omorganisationen entledigats från extra ordinarie

tjänst och i samband därmed erhållit lägre extra ordinarie tjänst vid

central försvarsförvaltning resp. riksförsäkringsanstalten eller återgår till

utövning av därstädes innehavd lägre ordinarie tjänst, skall i den lägre

tjänsten i avlöningshänseende behandlas såsom innehavare av den högre

tjänsten, därest han uppnått en levnadsålder av 50 år och har en sammanlagd

anställningstid i statens tjänst av minst 15 år. Om tjänstemannen fyllt

45 men ej 50 år, skall dock underskjutande levnadsår kompenseras av anställningsår

överskjutande 15 enligt beräkningsgrunden ett anställningsår

lika med två levnadsår. På motsvarande sätt skall, därest tjänstemannen

har 10 men ej 15 anställningsår, underskjutande anställningsår kompenseras

av överskjutande levnadsår.

Därest extra ordinarie tjänsteman, som uppfyller angivna villkor i fråga

om levnadsår och anställningstid, blir övertalig i anledning av här avsedd

omorganisation och på den grund entledigas, må han komma i åtnjutande

av årlig ersättning till belopp motsvarande en pension, beräknad med utgångspunkt

från pensionsunderlaget för avgångstjänsten och antalet tjänstår

vid tidpunkten för entledigandet. För tid intill utgången av den månad,

varunder tjänstemannen skolat uppna pensioneringsperiodens nedre gräns.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

skall dock den årliga ersättningen minskas med tio procent. Efterlevande

till här avsedd övertalig tjänsteman må åtnjuta en på motsvarande sätt för

familjepension beräknad årlig ersättning, dock utan ovan omförmäld reducering.

Vad slutligen angår ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman, som med

anledning av ifrågavarande omorganisation frivilligt avgår ur tjänst och i

samband därmed kommer i åtnjutande av förtidspension, föreligger rätt att

intill pensioneringsperiodens inträde uppbära avgångsersättning till belopp

motsvarande skillnaden mellan hel ålderspension och förtidspension.

Ifrågavarande föreskrifter har fastställts att gälla, där ej Kungl. Maj :t

för visst fall annorlunda beslutar.

Organisations- och omplaceringsnämnderna framhåller bl. a., att de genom

Kungl. Maj :ts omförmälda beslut stadgade särskilda avvecklingsförmånerna

i praktiken visat sig i allt väsentligt lämpligt avvägda och ägnade

att mildra de olägenheter, som omorganisationerna inneburit för anställningshavarna.

Nämnderna anser sig emellertid böra på en punkt föreslå en

förbättring av förmånerna, nämligen beträffande tjänsteman, som i innehavande

ordinarie eller extra ordinarie tjänst i avlöningshänseende behandlas

såsom innehavare av tidigare innehavd högre extra ordinarie tjänst.

Antalet tjänstemän, beträffande vilka sådant förhållande föreligger, beräknas

inom försvarsförvaltningen till 7 å 8 och vid riksförsäkringsanstalten

till omkring 10. Det synes — efter vad nämnderna vidare anför — i hög

grad skäligt, att dessa tjänstemän medges bibehålla även pensionsrätt enligt

den högre tjänsten. Såvitt nu kan bedömas, torde nämligen sådan tjänsteinnehavare

icke kunna i samtliga fall påräkna att under återstående anställningstid

erhålla befordran till tjänst lika hög som den han nödgats

lämna. Nämnderna erinrar i detta sammanhang om att här avsedd tjänsteman

skulle, därest han entledigats, på grund av sin relativt höga levnadsålder

och långa anställningstid ha varit berättigad till årlig ersättning, avvägd

med utgångspunkt från pensionsförmånerna i den högre tjänsten.

Under åberopande av vad sålunda anförts föreslår nämnderna, efter samråd

med riksförsäkringsanstalten, att ifrågavarande tjänstemän vid central

försvarsförvaltning eller riksförsäkringsanstalten, vilka i lägre tjänst i

avlöningshänseende behandlas som innehavare av högre tjänst, skall, räknat

från och med dagen för entledigandet från den högre tjänsten, även i pensionshänseende

behandlas såsom innehavare av sistnämnda tjänst.

Statskontoret framhåller, att de löne- och pensionsförmåner, som kommit

den av omorganisationen av den centrala försvarsförvaltningen resp. riksförsäkringsanstalten

berörda icke-ordinarie personalen till del, enligt statskontorets

mening är synnerligen fördelaktiga. Med hänsyn härtill och jämväl

till konsekvenserna i händelse av ett bifall till framställningen samt då

det för övrigt icke torde vara uteslutet, att befordran före pensionsavgången

i åtskilliga fall kan reducera eller eliminera de angivna olägenheterna i

pensionshänseende, avstyrker statskontoret bifall till framställningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

Departementschefen. En av huvudgrundsatserna för pensioneringen av

statens tjänstemän är, att pensionen beräknas på grundval av pensionsunderlaget

för den tjänst, som tjänstemannen innehar vid tidpunkten för

avgången ur tjänst. Vissa avvikelser härifrån förekommer dock, bl. a. beträffande

ordinarie tjänsteman, som efter förflyttning utan något sitt förvållande

från högre till lägre ordinarie tjänst i avlöningshänseende behandlas

såsom innehavare av den högre tjänsten. Härvidlag har skett en anpassning

av pensionsbestämmelserna till regleringen i vederbörande avlöningsreglemente;

och för dylik tjänsteman skall följaktligen även i pensionshänseende

fortfarande gälla vad som finnes stadgat för den högre tjänst

han tidigare innehade.

De tjänstemän inom den centrala försvarsförvaltningen och vid riksförsäkringsanstalten,

som åsyftas med förevarande framställning, har medgivits

att i nuvarande ordinarie eller extra ordinarie tjänst i avlöningshänseende

behandlas som om de alltjämt var innehavare av tidigare innehavd

högre extra ordinarie tjänst. Det synes mig ur skilda synpunkter motiverat,

att åtgärder vidtages för att dessa tjänstemän, vilka är i allmänhet

minst 50 år och har en mångårig statstjänst bakom sig, icke heller ur pensionssynpunkt

blir lidande på att de nödgats återgå till utövning av eller

nedflyttats till lägre tjänst. Ifrågavarande tjänstemän bör alltså medges rätt

att även i pensionshänseende bli behandlade såsom innehavare av tidigare

innehavd högre tjänst. I anledning av vad statskontoret anfört rörande

konsekvenserna i händelse av ett bifall till framställningen anser jag mig

böra framhålla, att den nu föreslagna regleringen närmast motiveras med

hänsyn till i förevarande fall föreliggande särskilda omständigheter och

således icke åsyftar ett generellt ståndpunktstagande till frågan om tilllämpligheten

av en motsvarande anordning i fall av liknande slag. Frågan

härom och andra därmed sammanhängande spörsmål förutsättes komma att

prövas av 1951 års pensionsutredning.

Under åberopande av det anförda förordar jag, att riksdagens bemyndigande

utverkas till en reglering för ifrågavarande tjänstemän av huvudsaklig

innebörd, att pension eller livränta må enligt Kungl. Maj :ts närmare

bestämmande utgå med ett grundbelopp (motsvarande) ej understigande

det belopp, vartill det skulle ha beräknats, därest vederbörande tjänsteman

vid den tidpunkt, då han lämnar sin anställning, alltjämt varit innehavare

av tidigare innehavd högre extra ordinarie tjänst.

IV. Reglering av vissa förutvarande rådhusrättsledamöter

tillkommande förmåner

Jag torde härefter till behandling få upptaga uppkomna frågor om reglering

av vissa förmåner, som från allmänna indragningsstaten tillkommer

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Alaj.ts proposition nr 157 år 1956 11

förutvarande ledamöter av rådhusrätt. Av handlingarna i ärendena framgår

bl. a. följande.

F. d. borgmästaren i Skanör med Falsterbo E. Torslow

Genom brev den 22 november 1946 förordnade Kungl. Maj:t med stöd av

2 § lagen den 17 juni 1932 (nr 263) om stads och landsbygds förenande i

judiciellt avseende, att rådhusrätten i Skanör med Falsterbo skulle upphöra

från och med den 1 januari 1947 och staden från och med samma dag i

judiciellt avseende förenas med Oxie och Skytts domsaga.

Vid tidpunkten för rådhusrättens upphörande var Torslow borgmästare

i staden. Torslow, som är född den 9 februari 1882 och alltså f. n. 74 år,

var i sådan egenskap berättigad att för år åtnjuta 2 000 kronor i lön, 1 000

kronor i tjänstgöringspenningar, 669 kronor 13 öre i expensmedel och 330

kronor 87 öre i ersättning för indraget tionde eller således sammanlagt

4 000 kronor. Torslow ägde vidare uppbära sportler, som, inräknat arvskiftes-

och bouppteckningsprovision samt — vad rör år 1944 — viss ersättning

för utebliven sådan provision, för åren 1940—1944 beräknades till

i genomsnitt 5 004 kronor 40 öre för år. Enligt av stadsfullmäktige för ett

år i sänder meddelade beslut uppbar Torslow slutligen dyrtidstillägg med

920 kronor för år.

Någon utfästelse från stadens sida till Torslow om pensionering förelåg

inte och skyldighet för denne att avgå från tjänsten vid viss ålder hade inte

stadgats.

Torslows tjänst indrogs vid rådhusrättens upphörande. Den enligt bestämmelse

i 2 § förenämnda lag den 17 juni 1932 på grund därav för statsverket

inträdda skyldigheten att övertaga stadens avlöningsförpliktelser

gentemot Torslow skulle enligt beslut vid 1946 års riksdag (prop. 344, rskr

495) fullgöras på så sätt, att från allmänna indragningsstaten utbetalades

årlig ersättning till honom med 9 000 kronor från och med den 1 januari

1947, intill dess han uppnådde 70 års ålder, och med 7 200 kronor under

hans därefter återstående livstid. Å förmånerna skulle dyrtids- eller annat

tillägg icke utgå. Beslutet innebar, att Torslow i princip tillerkändes ersättning

för de förmåner, vilka han på grund av tjänstens indragning gick förlustig.

Härvid gjordes dock undanlag för det Torslow år för år tillerkända

dyrtidstillägget, vilket staden icke ansågs skyldig utgiva, samt vad rör tid

från 70 års ålder även för den Torslow tillkommande arvskiftes- och bouppteckningsprovisionen

jämte ersättningen för utebliven dylik provision.

I en den 6 maj 1955 dagtecknad skrift har Torslow, såvitt nu är i fråga,

anhållit, att honom från allmänna indragningsstaten tillkommande årlig

ersättning, vilken numera utgår med 7 200 kronor, måtte, räknat från och

med den 1 januari 1955, uppräknas till 10 200 kronor.

Statskontoret uttalar, att ämbetsverket icke anser sig kunna understödja

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

ansökningen i betraktande av att vid beräknande av den Torslow tillerkända

ersättningen från allmänna indragningsstaten hänsyn ansetts icke

böra tagas till det dyrtidstillägg, han uppburit å sina löneförmåner som

borgmästare. Därest det likväl skulle anses finnas skäl att vidtaga åtgärder

för att bereda Torslow förhöjd ersättning, bör enligt ämbetsverkets mening

ökningen icke få överstiga 25 procent. En dylik uppräkning skulle motsvara

den förhöjning, som av billighetsskäl tillerkänts vissa pensionstagare,

vilka icke varit berättigade till tilläggsförmåner.

F. d. förste rådmannen i Filipstad G. S. Carlsson

Genom brev den 9 juni 1944 förordnade Kungl. Maj:t med stöd av 2 §

lagen den 17 juni 1932 (nr 263) om stads och landsbygds förenande i judiciellt

avseende, att rådhusrätten i Filipstad skulle upphöra från och med

den 1 januari 1945 och staden från och med samma dag förenas med Färnebo

tingslag av östersysslets domsaga.

Carlsson är född den 22 januari 1890 och alltså f. n. 66 år gammal. Vid

tidpunkten för rådhusrättens upphörande var Carlsson förste rådman och

i sådan egenskap berättigad att för år åtnjuta lön med 3 030 kronor, ålderstillägg

med tillhopa 720 kronor, ersättning för mistad auktionsprovision

med 250 kronor samt dyrtidstillägg med 20.7 procent av 3 750 kronor för

år. Carlsson ägde vidare uppbära sportler, beräknade till 300 kronor årligen.

Skyldighet för Carlsson att avgå från rådmanstjänsten eller övergå till

annan tjänst hos staden var icke föreskriven. Någon utfästelse från stadens

sida om pensionering av Carlsson förelåg inte.

Carlssons tjänst indrogs vid rådhusrättens upphörande. Den enligt bestämmelse

i 2 § förenämnda lag den 17 juni 1932 på grund därav för statsverket

inträdda skyldigheten att övertaga stadens avlöningsförpliktelser

gentemot Carlsson skulle enligt beslut vid 1944 års riksdag (prop. 161, rskr

288) fullgöras på så sätt, att till honom från och med den 1 januari 1945

under hans återstående livstid från allmänna indragningsstaten utbetalades

årlig ersättning med (3 030 + 720 + 250 + 300 =) 4 300 kronor jämte rörligt

tillägg med 599 kronor 36 öre för år.

Carlsson har i en den 20 mars 1956 dagtecknad skrift anhållit, att å den

honom från allmänna indragningsstaten tillkommande årliga ersättningen

måtte få utgå tillägg enligt de grunder, som gäller beträffande statens tjänstemän.

Statskontoret framhåller, att ämbetsverket, med hänsyn till att Carlsson

för sin återstående livstid tillförsäkrats en årlig ersättning, motsvarande de

sammanlagda inkomsterna från rådmansbefattningen vid dess indragning,

ävensom rörligt tillägg, finner sig icke kunna tillstyrka ett tillmötesgående

av ansökningen. Därest det emellertid skulle finnas motiverat att bereda

f. d. borgmästaren i Skanör med Falsterbo E. Torslow viss förhöjning av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

13

den honom från allmänna indragningsstaten tillkommande årliga ersättningen,

kan enligt statskontoret skäl anföras för att bereda Carlsson en

motsvarande förhöjning. Härvid förutsättes dock från statskontorets sida,

att den förhöjning av den årliga ersättningen, som må ifrågakomma för

Carlsson, skall minskas med belopp motsvarande utgående rörligt tillägg.

F. d. förste rådmannen i Simrishamn F. W. G. Rosencrantz

Genom brev den 17 juni 1943 förordnade Kungl. Maj :t med stöd av 2 §

lagen den 17 juni 1932 (nr 263) om stads och landsbygds förenande i judiciellt

avseende, att rådhusrätten i Simrishamn skulle upphöra från och

med den 1 januari 1944 och staden från och med samma dag förenas med

Ingelstads och Järrestads domsaga.

Rosencrantz är född den 5 januari 1885 och alltså f. n. 71 år gammal. Vid

tidpunkten för rådhusrättens upphörande var han innehavare av befattningen

som förste rådman ävensom anställd hos Simrishamns stad såsom

kronouppbördskassör samt sekreterare hos stadsfullmäktige och stadens

nämnder. Från nämnda tidpunkt indrogs hans befattning som förste rådman

och i samband därmed avgick han även från kronouppbördskassörsoch

sekreteraranställningarna.

Rosencrantz var såsom förste rådman senast berättigad att för år åtnjuta

lön med 400 kronor, ålderstillägg med tillhopa 400 kronor, tjänstgöringspenningar

med 200 kronor och tillfällig löneförbättring med 1 400 kronor.

Vidare ägde han uppbära sportler, för åren 1937—1939 beräknade till i

genomsnitt 750 kronor för år. Å lönen, ålderstilläggen och tjänstgöringspenningarna,

sammanlagt utgörande 1 000 kronor för år, utgick dyrtidstillägg

enligt grunder gällande för befattningshavare vid statens oreglerade

verk. Någon utfästelse från stadens sida om pensionering av Rosencrantz i

hans egenskap av förste rådman förelåg inte och skyldighet för honom att

avgå från förste rådmanstjänsten vid viss ålder hade inte föreskrivits.

Den i samband med rådhusrättens upphörande enligt 2 § förenämnda lag

den 17 juni 1932 för statsverket inträdda skyldigheten att övertaga stadens

avlöningsförpliktelser gentemot Rosencrantz i hans egenskap av förste rådman

skulle enligt beslut vid 1943 års riksdag (prop. 159, rskr 221) fullgöras

på så sätt, att till honom från och med den 1 januari 1944 under hans

återstående livstid från allmänna indragningsstaten utbetalades årlig ersättning

med (400 + 400 + 200 + 1 400 + 750 = ) 3 150 kronor jämte dyrtidstillägg,

vilket vid tidpunkten för rådhusrättens upphörande utgick och

alltjämt utgår med belopp motsvarande 44 procent av ett för månad beräknat

belopp av 83 kronor.

Enligt avtal med staden tillerkändes han på grund av anställningarna

såsom kronouppbördskassör och sekreterare hos stadsfullmäktige m. m.

vissa förmåner, numera innebärande rätt till egenpension å 4 536 kronor för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:is proposition nr 157 år 1956

år, ävensom på grund av nämnda anställningar och anställningen såsom

förste rådman familjepension för änka å 1 500 kronor för år.

Rosencrantz har i en den 2 april 1954 dagtecknad skrift anhållit, att dyrtidstillägg

enligt för statliga befattningshavare gällande grunder måtte få

utgå å honom från allmänna indragningsstaten tillkommande årlig ersättning

å 3 150 kronor ävensom, därest han vid sitt frånfälle skulle efterlämna

änka, å henne enligt förenämnda avtal med staden tillkommande pension.

Statskontoret anför i utlåtande över framställningen, att det med hänsyn

till vad i ärendet upplysts rörande de av Rosenkrantz innehavda anställningarna

i stadens tjänst samt storleken av de med dem förenade avlöningsförmånerna

torde kunna ifrågasättas, om den för förste rådmannen avsedda

befattningen haft heltidskaraktär. Vidare erinrar statskontoret, att Kungl.

Maj :t i några enstaka fall efter riksdagens hörande tillerkänt förutvarande

ledamot av rådhusrätt, som upphört i samband med stads förläggande under

landsrätt, eller efterlevande till ledamot av dylik rådhusrätt en förbättring

av tidigare beslutade förmåner. Därvid har emellertid varit fråga om förbättrade

pensionsförmåner för sådana innehavare av heltidstjänster, vilka

varit skyldiga att avgå från tjänst vid viss ålder och vilkas med tjänsten

förenade förmåner efter uppnående av denna ålder utgått med ett lägre

belopp än dessförinnan. I motsats till förut avsedda befattningshavare var

Rosencrantz ej skyldig vidkännas någon minskning i utgående förmåner.

Såvitt statskontoret kan finna har vidare änkepension eller tillägg därå icke

annat än undantagsvis ifrågasatts i sådana fall, där skyldighet att avgå från

tjänsten vid viss ålder ej förelegat. Ämbetsverket kan sålunda av principiella

skäl och med hänsyn till konsekvenserna inte tillstyrka bifall till framställningen.

Riksräkenskapsverket anser sig i likhet med statskontoret böra avstyrka

bifall till framställningen i vad densamma avser ökat dyrtidstillägg å ersättning

från allmänna indragningsstaten. Till frågan om dyrtidstillägg å

änkepensionen synes ett slutligt ställningstagande enligt ämbetsverkets mening

lämpligen kunna anstå, till dess att denna fråga eventuellt aktualiseras.

I statskontorets i det föregående redovisade utlåtande beträffande f. d.

förste rådmannen G. S. Carlsson har förevarande fråga aktualiserats på nytt.

Statskontoret framhåller nämligen däri, att, såvitt ämbetsverket kunde

finna, en eventuell reglering av f. d. borgmästaren E. Torslow tillkommande

årlig ersättning komme att medföra konsekvenser beträffande inte bara

Carlsson utan även Rosencrantz. För det fall, att Torslows ifrågavarande

ersättning uppräknas, hör alltså enligt statskontorets mening Rosencrantz

beredas en motsvarande förhöjning av den honom tillförsäkrade årliga ersättningen.

Ifrågakommande förhöjning bör dock — i överensstämmelse

med vad statskontoret förordat beträffande Carlsson — minskas med belopp

motsvarande utgående rörligt tillägg.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

15

Departementschefen. Såsom av det anförda framgår har Torslow, Carlsson

och Rosencrantz icke erhållit någon kompensation för den stegring av

levnadskostnaderna, som inträtt sedan dem från allmänna indragningsstaten

tillkommande ersättningsbelopp fastställdes. Härigenom har självfallet

ersättningarnas realvärde avsevärt minskat. Den hittillsvarande utvecklingen

på det kommunala löne- och pensionsområdet synes mig ge vid

handen, att Torslow, Carlsson och Rosencrantz, därest deras tjänster icke

kommit att indragas, skulle ha tillerkänts viss förbättring av sina förmåner.

På grund härav framstår det icke längre såsom skäligt, att de alltjämt kvarstår

vid den ersättningsnivå, som gäller enligt vederbörande riksdagsbeslut.

Jag är alltså av den uppfattningen, att dem tillkommande årliga ersättningar

bör bli föremål för skälig uppräkning.

Med instämmande i vad statskontoret anfört, anser jag emellertid att den

ifrågasatta förbättringen bör begränsas till 25 procent. Härvid förutsättes,

att avdrag skall göras med belopp motsvarande till vederbörande i förekommande

fall utgående dyrtidstillägg eller liknande tillägg. Sålunda förhöjda

ersättningsbelopp torde få utgå från och med den 1 juli 1956.

Enligt beslut av stadsfullmäktige i Simrishamn har — efter vad jag under

hand inhämtat — den Rosencrantz enligt avtal med staden tillförsäkrade

familjepensionen för änka utbytts mot en omreglerad sådan pension, varmed

följer rätt till rörligt tillägg. Vid angivna förhållande synes Rosencrantz’

ansökning, i vad den avser dyrtidstillägg å familjepension, icke påkalla

åtgärd.

V. Pension åt vissa personer

Vägarbetaren vid vägförvaltningen i Blekinge län H. S. Svensson

Enligt 12 § 1 mom. 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare må

såsom tjänstår tillgodoräknas sådan tid före pensioneringsperiodens utgång,

under vilken arbetaren varit underkastad reglementet. Vid tjänstårsberäkningen

skall dock avdrag göras för tid, räknad efter kalendervecka,

under vilken arbetaren — av annan anledning än ledighet för offentligt

uppdrag eller militärtjänstgöring — icke varit berättigad åtnjuta någon avlöning.

Enligt 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare gällde motsvarande

regler för beräkning av tjänstår med avseende å tid, under vilken

arbetaren varit underkastad reglementet. För dylik tjänstårsberäkning förutsattes

emellertid enligt sistnämnda reglemente, att arbetaren under ifrågavarande

tid vidkänts tjänstepensionsavdrag.

Svenska vägarbetareförbundet har i skrivelse den 9 februari 1956 gjort

framställning i syfte, att vägarbetaren Henning Sigfrid Svensson, som är

underkastad 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare, måtte såsom

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majrls proposition nr 157 år 1956

tjänstår för pension få tillgodoräkna viss tid, varunder han till följd av

av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, varit ledig utan att åtnjuta

någon avlöning, över framställningen har utlåtanden avgivits av väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, statens pensionsanstalt samt statskontoret.

Svensson är född den 13 november 1898 och innehar sedan den 1 januari

1944 anställning såsom vägarbetare vid vägförvaltningen i Blekinge län.

I maj månad 1940 under fullgörande av militärtjänstgöring insjuknade

Svensson i lungtuberkulos, i anledning varav han sedan den 23 i samma

månad från riksförsäkringsanstalten åtnjuter ersättning i form av sjukpenning

eller livränta jämlikt 1927 års militärersättningsförordning. Angivna

ersättning har beräknats efter en invaliditet, som tidigare var total men

sedermera successivt ändrats och numera anses utgöra 15 procent. På grund

av sjukdomen har Svensson varit frånvarande från arbetet tidsperioderna

20 augusti—18 november 1944, 10 december 1944—23 juni 1945, 8 juli—20

oktober 1945 och 30 juli 1947—5 juni 1952. Under nämnda sjukperioder

har Svensson icke åtnjutit sjukavlöning.

Vägarbetarförbundet framhåller i sin skrivelse, att förbundet icke finner

det rimligt, att Svensson skall behöva vidkännas den minskning av pensionsförmånerna,

som följer av att ifrågavarande sjukledighetsperioder ej

får räknas som tjänstår i pensionshänseende. Att Svensson har en viss livränta,

som ju f. ö. icke torde vara garanterad för all framtid, synes förbundet,

med hänsyn till såväl livräntans måttliga storlek som att den i

och för sig ej torde kunna ställas i samband med tjänstårsberäkning för

pension, icke böra inverka vid bedömningen av frågan, huruvida och i vad

mån sjukdomsperioderna bör medräknas vid bestämmandet av antalet

tjänstår. Svensson är — efter vad förbundet vidare anför — givetvis införstådd

med att vid bifall till framställningen erlägga å sjukdomsperioderna

under åren 1944—1945 belöpande pensionsavdrag i den omfattning som kan

påyrkas och i den ordning som kan befinnas lämplig.

Med stöd av det ovan anförda hemställer förbundet, att Kungl. Maj:t

måtte förklara hinder icke möta för Svensson att som tjänstår enligt 1942

års resp. 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare få tillgodoräkna

sådan tid efter utgången av år 1943, varunder han till följd av den i militärtjänsten

ådragna sjukdomen varit frånvarande från arbetet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför i sitt utlåtande, att enligt 1944

—1945 års vägunderhållningsavtal Svensson, därest ifrågavarande sjukledighet

varit föranledd av »vanlig sjukdom», under sjukdomstiden åren

1944 och 1945 skulle ha åtnjutit sammanlagt 8 månaders sjukavlöning.

Med hänsyn till Svenssons långa anställningstid vid vägväsendet och sjukdomens

art skulle han vidare ha erhållit 50 procents förlängning av sjukavlöningstiden

och således under nämnda kalenderår ha åtnjutit sjukavlöning

sammanlagt 12 månader. Under den senare sjukdomstiden skulle

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 dr 1956

17

Svensson enligt då gällande kollektivavtal, vilka i förevarande hänseende

överensstämde med 1944—1945 års avtal, likaledes ha erhållit sjukavlöning

under 12 månader. Med hänsyn till omständigheterna finner styrelsen skäl

tillstyrka, att Svensson av ifrågavarande sjukledighetstider får såsom

tjänstår för pension tillgodoräkna sammanlagt två år. Därest dylik tillgodoräkning

skulle medgivas med avseende å tid före den 1 januari 1948,

från och med vilken dag nettolöner infördes å detta avtalsområde, bör

för sådan tid pensionsavdrag göras.

Statens pensionsanstalt framhåller, att, ehuru omständigheter föreligger,

som måhända kan motivera en gynnsammare tillgodoräkning av tjänstår

än 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare medgiver, pensionsanstalten

likväl icke finner tillräckliga skäl kunna åberopas för att i särskild

ordning bereda Svensson en sådan förmån. Om det likväl skulle anses skäligt,

att han vid avgång med pension tillerkännes bättre pensionsförmåner

än som följer vid tillämpning av reglementets bestämmelser, synes en dylik

pensionsförbättring lämpligen böra utgå i form av tilläggspension. Enligt

pensionsanstaltens mening bör dock den tilläggspension, som må komma

ifråga, icke bestämmas till större belopp än att densamma jämte eljest

utgående pension och livränta från riksförsäkringsanstalten uppgår till

högst beloppet av den pension, som skulle ha utgått, därest Svensson varit

berättigad att såsom tjänstår få tillgodoräkna den tid, då han utan avlöning

åtnjutit ledighet för sjukdom. Vid tilläggspensionens bestämmande bör även

beaktas, att Svensson icke vidkänts pensionsavdrag under här avsedd sjukdomstid,

varunder 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare varit

tillämpligt å honom.

Statskontoret anför, att enligt uppgift från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

Svensson, därest han under ifrågavarande sjukdomsperioder icke

varit berättigad till ersättning enligt militärersättningsförordningen, skulle

ha ägt uppbära sjuklön under tillhopa 16 månader, vilken tid dock kunde

och även skulle ha utsträckts ytterligare 8 månader till sammanlagt 24

månader. Nämnda tid skulle Svensson författningsenligt ha ägt räkna såsom

tjänstår i pensionshänseende. Det synes statskontoret skäligt, att omförmäld

tid, varunder Svensson icke åtnjutit lön, i viss utsträckning beaktas

vid bestämmande av hans pensionsförmåner. Med hänsyn till omfattningen

av den tid, under vilken sjuklön skulle ha kunnat utgå, föreslår

statskontoret, att två år tillgodoräknas Svensson, varvid dock såsom en

förutsättning bör gälla, att Svensson erlägger vederbörliga pensionsavgifter

i den utsträckning tillgodoräkningsmedgivandet kan komma att avse tid

före den 1 juli 1947.

Departementschefen. Enligt ifrågavarande kollektivavtal skulle arbetare

med en anställningstid av minst 4 år vid annat sjukdomsfall än sådant som

orsakats av skada till följd av olycksfall i arbete äga utbekomma sjukavlö
-

Bi han g till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 15 7

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

ning under 8 månader, i den mån inte väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

efter prövning i varje särskilt fall fann dylik avlöning böra utgå under

längre tid. Av Svensson åtnjuten ledighet i anledning av den under militärtjänstgöringen

yppade sjukdomen synes i kollektivavtalens mening vara

att hänföra till sjukdom av annan anledning än olycksfall i arbete.

Vid angivna förhållanden synes Svensson vara berättigad att såsom

tjänstår för pension enligt 1947 års pensionsreglementen för arbetare tillgodoräkna

8 månader av sjukledighetsperioden 30 juli 1947—5 juni 1952.

Svensson synes vidare skola ha varit berättigad att såsom tjänstår för pension

enligt 1942 års pensionsreglementen för arbetare tillgodoräkna sjukledighetstiden

under år 1944 och sammanlagt 8 månader av sådan tid under

år 1945, därest han då vidkänts i sistnämnda reglementen föreskrivna

pensionsavdrag. Jag anser mig på grund härav böra förorda, att Svensson

medges att tillgodoräkna sistnämnda sjukledighetstider såsom tjänstår för

pension som om han därunder vidkänts pensionsavdrag. Med hänsyn till att

Svensson då icke åtnjutit någon avlöning, synes det ej motiverat att såsom

villkor för tjänstårsberäkningen föreskriva erläggande av belopp motsvarande

pensionsavdrag. Med beaktande av de principer, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

tillämpar vid behandling av frågor om förlängning av sjukaVlöningstid

utöver 8 månader, förordar jag vidare, att Svensson får såsom

tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna jämväl återstående sjukledighetstid

under år 1945 samt ytterligare 4 månader av sjukledighetsperioden

30 juli 1947—5 juni 1952.

Rektorn vid sociala barnavårdsseminariet H. Wanre

Styrelsen för sociala barnavårdsseminariet har i skrivelse den 16 juni

1954 gjort framställning i fråga om pensionsrätt enligt SPA-reglementet

för rektor och assistent vid seminariet, över framställningen har utlåtanden

avgivits av socialstyrelsen, statskontoret och statens pensionsanstalt.

Sociala barnavårdsseminariet började sin verksamhet från och med budgetåret

1953/54. Verksamheten avser utbildning av föreståndare vid barnhem,

frånsett spädbarns- och mödrahem, ävensom vid vissa andra anstalter

för barns vård, bl. a. hem för psykopatiska och nervösa barn, ungdomsvårdsskolorna

samt sinnesslövardens, blindvårdens och dövstumsvårdens

anstalter.

Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för seminariet. Allmänna barnhuset

är huvudman för verksamheten och har således att svara för utbildningens

anordnande.

Staten lämnar bidrag till i princip hälften av kostnaderna för verksamheten

bortsett från stipendiekostnader, som bestrides helt av statsmedel.

För återstående kostnader svarar allmänna barnhuset. De kostnader för

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

19

verksamheten, vartill statsbidrag bör lämnas, beräknas för nästkommande

budgetår till 90 200 kronor.

Verksamheten ledes av en heltidsanställd rektor, som åtnjuter arvode

motsvarande lön enligt 25 löneklassen av 23 lönegraden å löneplan nr 1.

Nuvarande innehavare av rektorsbefattningen är H. Wanre, som är innehavare

av ordinarie folkskollärartjänst men är ledig från denna för uppehållande

av rektorsbefattningen. För verksamheten disponeras ytterligare

en heltidsanställd tjänsteman, nämligen en assistent med arvode motsvarande

lön enligt 19 löneklassen av 19 lönegraden å löneplan nr 1. Någon

reguljär pensionering är ej anordnad för nämnda befattningshavare, men

vad rör rektorn avsättes årligen 2.500 kronor för pensionsändamål. Medel

finnes däremot ej beräknade för pensionering av assistenten.

Styrelsen för sociala barnavårdsseminariet anför i frågan om anslutning

av rektorsbefattningen till statens pensionsanstalt, att styrelsen, i likhet

med direktionen för allmänna barnhuset, utgått från att meningen Varit

att sådan anslutning skulle komma till stånd. Rörande de särskilda förhållanden,

som enligt styrelsens mening gör befattningens anslutning till pensionsanstalten

motiverad, anför styrelsen följande.

Någon viss kompetens för innehavaren av rektorsbefattningen finnes icke

stadgad, men det ligger nära till hands att såsom vid det första besättandet

av befattningen skett antaga en lämplig person med folkskollärarutbildning

samt viss social erfarenhet. Skall över huvud taget en sådan möjlighet stå

öppen är det självfallet nödvändigt att vederbörandes pensionering kan samordnas

med den som han haft i sitt tidigare arbete, till vilket befattningshavaren

eventuellt i sinom tid kan komma att återgå. Vad här sagts gäller

inte enbart personer med folkskollärarutbildning utan även vissa andra

kategorier. Om styrelsen skall kunna räkna med att erhålla och behålla en

god innehavare av rektorsbefattningen, är det därför synnerligen angeläget

att densamma förenas med pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Jämför

man verksamhetens karaktär och befattningens natur med de befattningar,

som finns intagna i statens pensionsanstalt, finner man, att god överensstämmelse

råder, och rent principiellt borde det sålunda inte kunna resas

några erinringar mot att befattningen intages i pensionsanstalten.

Även befattningen som assistent bör — efter vad styrelsen vidare anför

— förenas med pensionsrätt enligt SPA-reglementet. Nyss anförda synpunkter

i fråga om rektorsbefattningen finner styrelsen kunna anföras även beträffande

assistenten. I allmänhet torde denna befattning — såsom skett,

vid dess första besättande — komma att rekryteras med en föreståndarinna

eller f. d. föreståndarinna för barnhem, som i tidigare anställning haft pensionsrätt

enligt SPA-reglementet.

Socialstyrelsen uttalar, att uppläggningen av utbildningsverksamheten

vid seminariet skötts på ett föredömligt sätt, och anser det vara beklagligt,

om pensionsfrågan icke skulle kunna ordnas och seminariets ledning till

följd härav icke skulle komma att kvarstå.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

Statens pensionsanstalt erinrar till att börja med att statsunderstödd

verksamhet för utbildning av anstaltsföreståndare inom socialvården sedan

länge bedrives även av andra institutioner än sociala barnavårdsseminariet.

Prövningen av frågan om vilka av dessa institutioner, som skall erhålla

möjlighet till pensionering i statens pensionsanstalt, finner pensionsanstalten

böra ske i ett sammanhang samt närmast ankomma på 1951 års pensionsutredning.

Vad särskilt angår barnavårdsområdet torde vidare böra

beaktas möjligheten av att den genom barnavårdskommittén pågående översynen

av lagstiftningen på nämnda område kan komma att påverka förutsättningarna

för och organisationen av den för utbildning av personal för

området erforderliga verksamheten. Pensionsanstalten kan sålunda icke i

nuvarande läge tillstyrka ett tillmötesgående av framställningen.

I det följande tar pensionsanstalten, som anser sig böra räkna med att nuvarande

rektorns tjänstledighet från folkskollärarbefattningen icke kan

fortsätta någon längre tid, upp frågan om ordnande av en personlig pensionering

för Wanre. Ett avskedstagande från folkskollärartjänsten och definitiv

övergång till rektorsbefattningen finner pensionsanstalten böra förutsätta,

att seminariets huvudman på annat sätt sörjer för Wanres pensionering.

Beträffande frågan huruvida det i sådant sammanhang — med

hänsyn till den med avskedstagandet från folkskollärarbefattningen följande

förändringen i den tidigare pensionsrätten — kunde vara anledning

för staten att lämna särskild medverkan anför pensionsanstalten följande.

Folkskolans lärare voro före 1938 års pensionsreglering underkastade

1919 års reglemente för statens pensionsanstalt. Enligt en i 7 § a nämnda

reglemente intagen bestämmelse kunde Kungl. Maj :t medgiva, att befattningshavare,

som från tjänst med delaktighet i pensionsanstalten övergick

till en med dylik delaktighet icke förenad befattning hos statsunderstödd

institution, fick bibehållas vid delaktigheten. Någon motsvarande möjlighet

finnes ej inrymd i folkskolans tjänstepensionsreglemente och ej heller

i SPA-reglementet. Vid behandlingen av propositionen angående SPA-regleinentet

uttalade emellertid bankoutskottet (uti. 1949:48, s. 38), att, så länge

frågan om SPA-pensioneringens avgränsning vore olöst, det icke syntes

böra möta hinder för Kungl. Maj :t att till prövning i varje särskilt fall

upptaga fråga om pensionsrätt enligt det nya reglementet för f. d. befattningshavare,

som övergått till verksamhet liggande utom pensionsreglementets

tillämpningsområde. Vad angår befattningshavare med pensionsrätt

enligt SPA-reglementet, t. ex. folkskolans övningslärare, äger således

den Kungl. Maj:t i 7 § a 1919 års reglemente tillagda befogenheten alltjämt

bestånd.

I anslutning härtill framhåller pensionsanstalten, att enahanda skäl,

som föranledde 1949 års bankoutskott till förenämnda uttalande, synes tala

för införande av motsvarande befogenhet för Kungl. Maj:t med avseende å

de befattningshavare, å vilka folkskolans tjänste- och familjepensionsreglementen

äger tillämpning. Emellertid finner pensionsanstalten skäl tala för

att härvid ifrågakommande reglering av pensionsförhållandena bör ske

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.is proposition nr 157 år 1956

21

genom anknytning till SPA-reglementet. Till motivering härför anför pensionsanstalten

följande.

Pensionskostnader, hänförliga till pensionsrätten i fall, som avses i 7 §

a 1919 års reglemente, ha med hänsyn till pensionsrättens karaktär beräknats

skola helt täckas av avgifter från befattningshavaren (eller hans huvudman).

Folkskolans pensionsreglementen innehålla emellertid icke några

bestämmelser om avgiftsplikt för huvudman eller befattningshavare. I betraktande

härav synes sådan pensionsrätt som eventuellt komme att medges

efter övergång från befattning, varå sistnämnda reglementen äga tilllämpning,

hellre böra konstrueras med anknytning till SPA-reglementet,

förslagsvis genom tillämpning av bestämmelser, som i huvudsak motsvara

de i kungörelsen den 4 juni 1954 (nr 495) meddelade bestämmelserna om

tillämpning i vissa fall av SPA-reglementet å befattningshavare hos polisdistrikt.

Pensionsanstalten erinrar slutligen om att frågan om SPA-pensioneringens

avgränsning för närvarande är beroende på prövning av 1951 års pensionsutredning,

vilken prövning jämväl skall omfatta spörsmålet om upprättande

av en icke statsunderstödd linje inom nämnda pensionering. Med

hänsyn härtill finner pensionsanstalten det kunna ifrågasättas, om det icke

för fall sådana som det nu föreliggande tills vidare vore tillfyllest att medelst

någon form av försäkring sörja för nödigt riskskydd. Om det emellertid

för barnavårdsseminariets verksamhet skulle vara av väsentlig betydelse,

att den nuvarande rektorn kunde fast knytas till verksamheten, och det

med hänsyn härtill skulle befinnas önskvärt, att en fullständig pensionering

ordnades under statens medverkan, anser sig pensionsanstalten böra

föreslå, att Kungl. Maj:t inhämtar riksdagens bemyndigande att medge en

pensionering genom anknytning till SPA-reglementet i enlighet med vad

förut angivits.

Statskontoret erinrar, att i avbidan på slutförandet av 1951 års pensionsutrednings

arbete har regelmässigt under SPA-reglementet ej införts nya

grupper av befattningar eller enstaka tjänster. Vid angivna förhållande och

då vid sidan av sociala barnavårdsseminariet finnes andra anstalter för utbildning

av personal inom socialvården, vilka icke kan vinna delaktighet i

statens pensionsanstalt för sina befattningshavare, kan statskontoret icke

tillstyrka, att åtgärder vidtages i syfte att tillmötesgå den gjorda framställningen

på sätt föreslagits. Statskontoret anser det emellertid kunna övervägas

att såsom ett provisorium bereda nuvarande rektorn personlig pensionsrätt

enligt folkskolans pensionsreglementen.

Departementschefen. Frågan om avgränsningen av pcnsionsanstaltens

verksamhet är f. n. föremål för prövning i samband med den pågående översynen

av det statliga pensionsväsendet. Med hänsyn härtill har på senare

år iakttagits och bör även för den närmaste framtiden iakttagas restriktivitet

vid behandling av frågor om anslutning av nya grupper av befatt
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

ningshavare till SPA-pensioneringen. Vid sidan av sociala barnavårdsseminariet

finnes andra institutioner — t. ex. förskoleseminarierna för utbildning

av daghemsföreståndarinnor och barnträdgårdslärarinnor — som har

till uppgift att anordna utbildning för personal, avsedd att sysselsättas inom

socialvården. Prövningen av frågan om anslutning till statens pensionsanstalt

av ifrågavarande institutioner synes böra ske i ett sammanhang och

lämpligen efter förslag av 1951 års pensionsutredning. Jag anser mig med

beaktande härav icke böra f. n. medverka till att ordna en reguljär pensionering

för sociala barnavårdsseminariets rektor och assistent.

Rektorsbefattningen innehaves av folkskolläraren H. Wanre, vilken för

ändamålet är tjänstledig från sin folkskollärartjänst. Under hand har meddelats

från seminariets styrelse, att Wanre icke efter utgången av innevarande

läsår erhåller fortsatt tjänstledighet för tjänstgöring som rektor och

att han därför, om pensionsrätt icke beredes honom, ser sig nödsakad att

från och med nästa läsår frånträda rektorsbefattningen och återgå till utövning

av folkskollärartjänsten.

Såväl seminariets styrelse som dess tillsynsmyndighet anser det vara av

väsentlig vikt för seminariets verksamhet, att Wanre bibehålies vid rektorsbefattningen.

Varken statens pensionsanstalt eller statskontoret har funnit

principiella betänkligheter möta mot att, om så befinnes önskvärt, bereda

Wanre en personlig pensionsrätt enligt statliga grunder i hans egenskap

av rektor. Enligt beslut vid 1949 års riksdag i fråga om nu gällande reglemente

för statens pensionsanstalt äger Kungl. Maj:t befogenhet att efter

prövning i varje särskilt fall medge i reglementet avsedd befattningshavare

rätt att bibehålla pensionsrätt enligt reglementet efter övergång till statsunderstödd

verksamhet utom reglementets tillämpningsområde. Skäl finnes

som talar för att i vissa fall tillämpa en liknande anordning i fråga om befattningshavare,

som från tjänst med pensionsrätt enligt pensionsreglementena

för folkskolan övergår till anställning inom verksamhet som nyss

sagts.

Jag vill med hänsyn till det anförda icke motsätta mig att för Wanre ordnas

en personlig pensionering, innebärande samma förmåner som pensionsrätten

enligt folkskolans pensionsreglementcn. Ur den synpunkten, att

kostnaderna för en dylik pensionering bör bestridas i samma ordning och

med samma fördelning mellan staten och allmänna barnhuset som övriga

kostnader för seminariets verksamhet, anser jag i likhet med pensionsanstalten,

att pensioneringen bör ske i anknytning till SPA-reglementet.

Följande villkor bör gälla för pensionsrättens reglering. Oaktat här är

fråga om en rent personlig pensionering, bör — efter förebild från vad som

enligt kungörelsen den 4 juni 1954 om tillämpning i vissa fall av SPAreglementet

å befattningshavare hos polisdistrikt gäller för där avsedda

fall — vederbörande huvudman gentemot pensionsanstalten ensam svara

för pensionsavgifters erläggande. Även i övrigt bör i enlighet med vad pen
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

23

sionsanstalten förordat enligt nämnda kungörelse gällande grunder ges

motsvarande tillämpning i förevarande fall. De fortlöpande avgifterna bör

följaktligen avvägas så, att de beträffande tid efter pensioneringens genomförande

i princip täcker hela pensionsrätten. I fråga om avgångsåldern synes

böra gälla pensioneringsperiod III med i stadgandet 10 a i 38 § SPAreglementet

angiven omfattning. Vidare bör pensionen beräknas efter den

lönegrad, som vid varje tidpunkt gäller för befattningen, samt rörligt tilllägg

utgå å pensionen enligt grunderna i reglementet. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser härom.

Förutvarande föreståndaren vid Mellansjö skolhem Alice Hellström

Alice Hellström är född den 20 januari 1886 och är således f. n. 70 år

gammal. Hon har avlagt examen vid högre lärarinneseminarium samt dessutom

filosofie magister- och medicine licentiatexamen. Under en lång

följd av år har hon innehaft anställning samtidigt vid Slagsta skola och

seminarium samt Mellansjö skolhem. Hon har vid sidan av berörda anställningar

utövat och utövar alltjämt privat läkarpraktik av mindre betydande

omfattning.

Föreningen för sinnesslöa barns vård har under åren 1911—1950 vid

Slagsta skola ombesörjt undervisning och vård av psykiskt efterblivna

barn, i första hand hemmahörande inom Stockholms stad, samt i lokal anknytning

till nämnda verksamhet anordnat utbildning vid Slagsta seminarium

av lärarpersonal för undervisning av sådana barn. Den vid Slagsta

skola och seminarium bedrivna verksamheten har i betydande omfattning

finansierats av statsmedel. Slagsta skola övertogs från och med år 1951 av

Stockholms stad och fungerar numera som stadens särskoleinternat. Den

förenämnda seminarieverksamheten, vilken från tidpunkten för stadens

övertagande av angivna skola helt finansieras av statsmedel, drevs under

viss övergångstid efter övertagandet i stadens regi men handhas numera

av skolöverstyrelsen.

Hellström blev från och med den 1 juli 1928 anställd dels som läkare

vid Slagsta skola, dels ock som lärare vid Slagsta seminarium. Berörda anställningar

frånträdde hon med utgången av år 1951. Under den första anställningstiden

uppbar hon ett för läkar- och lärartjänstgöringen gemensamt

årligt arvode, som utgick med, i ett för allt, 4.000 kronor till och med

läsåret 1932/33 och 5.000 kronor därefter till och med läsåret 1938/39.

För tid från och med läsåret 1939/40 uppbar hon för läkartjänsten arvode

med 4 000 kronor för år och för lärartjänsten arvode med 2 880 kronor för

år. Å nämnda belopp utgick från och med den 1 januari 1942 rörligt tillägg

med 1 % för varje två enheter, som index enligt 1914 års serie översteg

200.

Mellansjö skolhem är ett observations- och vårdhem för nervösa och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

psykopatiska barn, vilket äges av en förening med samma namn. Under

praktiskt taget hela den tid, som verksamheten vid skolhemmet pågått, har

betydande bidrag till densamma utgått av statliga eller eljest allmänna medel.

Numera täckes kostnaderna för verksamheten till väsentlig del med

statsmedel.

Hellströms anställning såsom föreståndare för, tillika läkare vid Mellansjö

skolhem började den 1 januari 1929 och upphörde den 16 januari 1956.

För sin tjänstgöring vid skolhemmet har hon uppburit årligt arvode med

1 500 kronor för åren 1929 och 1930, med 4 200 kronor för tiden 1 januari

1931—30 juni 1947, med 8 000 kronor för tiden 1 juli 1947—31 december

1950, med 9 760 kronor för år 1951, med 15 000 kronor för tiden 1 januari

1952—31 juli 1954 och med 20 000 kronor för tiden 1 augusti 1954—15 januari

1956. Rätt till rörliga tilläggsförmåner å utgående arvode har ej förelegat.

Den tjänstgöringsskyldighet, som åvilat Hellström på grund av berörda

anställningar vid Slagsta seminarium och Mellansjö skolhem, torde kunna

uppskattas för tiden 1 januari 1931—30 juni 1939 till omkring 20 veckotimmar

och därefter till omkring 30 veckotimmar. För tid före år 1931 synes

tjänstgöringsskyldigheten ha varit av endast ringa omfattning.

I skrivelse till Stockholms stadsfullmäktige den 24 november 1951 tog

styrelsen för Slagsta skol- och småbarnshem på begäran av föreningen för

sinnesslöa barns vård och föreningen Slagsta skolhem upp fråga om beredande

av viss pension åt Hellström för hennes innehav av befattningen

såsom läkare vid Slagstahemmet. Härvid anförde styrelsen bl. a., att föreningarna

med hänsyn till den stora betydelse Hellström haft för verksamheten

vid Slagstaanstalten och för vården i allmänhet av de sinnesslöa

önskat och avsett, att Hellström skulle erhålla pension vid avgång

ur tjänst. Det stora intresse Hellström haft för vården av de sinnesslöa

hade gjort, att arbetsinsatsen för Slagsta varit vida större än som

rimligen kunde krävas med hänsyn till utgående ersättning. Hennes stora

engagemang för sinnesslövården hade vidare medfört, att hon endast i ringa

utsträckning jämsides kunnat ägna sig åt privat praktik, varför hennes

möjligheter att själv ordna för sin ålderdom varit starkt begränsade. Styrelsen

fann det därför rimligt, att staden åtog sig att ordna en pensionering

av Hellström från och med den 1 januari 1952. Åtagandet borde dock

avse endast pension för anställningen som läkare vid anstalten. I den del

anställningen avsåg tjänstgöring som lärare vid seminariet borde det ankomma

på staten att svara för pensioneringen av Hellström. Under åberopande

av det anförda hemställde styrelsen, att Stockholms stad måtte tillerkänna

Hellström pension för läkartjänstgöringen.

Genom beslut den 17 december 1951 tillerkände Stockholms stadsfullmäktige

Hellström pension från och med år 1952 på grund av hennes anställning

såsom läkare vid Slagsta skola. Pensionen utgår med 1 896 kronor

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungi. Maj:ts proposition nr 157 år 1956

för år jämte rörligt tillägg enligt för stadens pensionstagare i allmänhet

gällande grunder.

Styrelsen för Slagsta skol- och småbarnshem hemställde vidare i skrivelse

till Kungl. Maj :t den 24 november 1951 om pension åt Hellström för

hennes tjänstgöring såsom lärare vid Slagsta seminarium och erinrade därvid

om vad styrelsen i förenämnda skrivelse till Stockholms stadsfullmäktige

uttalat i fråga om Hellströms stora betydelse för såväl verksamheten vid

Slagstaanstalten som sinnesslövården i allmänhet.

överståthållarämbetet redovisade i utlåtande över framställningen de

grunder, efter vilka det Slagsta seminarium tillkommande statsbidraget beräknats,

och anförde vidare följande.

Bidraget lär icke alltid ha varit tillräckligt för driften, men den omständigheten

kan ej gärna betaga verksamheten vid seminariet prägeln av en i

själva verket statlig angelägenhet. Hade verksamheten icke genom offer, som

en genom enskilda personer bildad sammanslutning bringar, kommit till

stånd och upprätthållits, hade statsmakterna icke kunnat undgå att helt

påtaga sig ansvaret. Därmed hade då också bland annat följt skyldighet för

statsverket till pensionering av vederbörande lärare enligt gällande bestämmelser

därom. Nu föreligger visserligen icke någon rättslig förpliktelse i

sådant hänseende, men av billighetsskäl kan det i förekommande fall vara

motiverat, att pension av statsmedel till skäligt belopp tillerkännes en förtjänt

lärare.

Sådana skäl torde — med hänsyn till vad om beskaffenheten av Alice

Hellströms lärarverksamhet är upplyst — föreligga i detta fall. Om ej den

omständigheten, att hon icke varit heltidsanställd anses böra lägga hinder

i vägen, synes det därför grundat, att hon, vilkens arvode som lärare varit

blygsamt och som i varje fall icke kan anses ha genom detsamma kompenserats

för den väsentligt mindre omfattning, vartill hon i följd av lärarverksamheten

nödgats begränsa sin enskilda praktik som läkare, blir som erkänsla

för en hängiven insats till synnerligt gagn för ett angeläget allmänt

intresse tillerkänd pension av statsmedel till lämpligen avvägt belopp.

Statskontoret ansåg sig med hänsyn till att Hellströms lärartjänst vid seminariet

haft karaktären av en bisyssla icke kunna tillstyrka, att pension av

statsmedel bereddes henne i särskild ordning.

Genom beslut den 5 december 1952 fann Kungl. Maj:t ifrågavarande, av

styrelsen för Slagsta skol- och småbarnshem hos Kungl. Maj:t gjorda framställning

icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd, enär frågan om beredande

av pension åt Hellström på grund av hennes anställning vid seminariet

borde slutligt prövas först i samband med hennes avgång från anställningen

vid Mellansjö skolhem.

Frågan om beredande av pension åt Hellström har nu aktualiserats på

nytt, denna gång genom en skrivelse den 30 juli 1954 från styrelsen för

Mellansjö skolhem. I skrivelsen framhåller styrelsen betydelsen av Hellströms

verksamhet vid hemmet, vilket hon själv grundat och vars chef hon

varit sedan dess tillkomst, samt betonar värdet av hennes insats ur vetenskaplig

synpunkt på det barnpsykologiska området. Styrelsen anför vidare,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 157 år 1956

att med hänsyn till de ekonomiska betingelserna för hemmets verksamhet

Hellström under största delen av anställningstiden icke kunnat beredas löneförmåner

svarande mot hennes arbete för skolhemmet. Under hänvisning

till vad sålunda och i övrigt anförts i skrivelsen och tillika med erinran om

Kungl. Maj :ts förenämnda beslut den 5 december 1952 hemställer styrelsen,

att Hellström måtte såsom ersättning för det betydelsefulla arbete hon nedlagt

på det barnpsykologiska området komma i åtnjutande av ålderspension

av statsmedel.

Medicinalstyrelsen, som funnit det angeläget framhålla de betydelsefulla

insatser Hellström gjort ej blott för skapandet och utvecklingen av Mellansjö

skolhem utan även för barnpsykiatrien i allmänhet, tillstyrker att Hellström

tilldelas pension på grund av hennes verksamhet vid Mellansjö skolhem

och Slagsta seminarium.

Statens pensionsanstalt anser sig med hänsyn till den ställning ifrågavarande

institutioner intager till staten ävensom i betraktande av de insatser,

Hellström gjort till gagn för betydelsefulla allmänna intressen, böra tillstyrka,

att pension av statsmedel beredes henne. Ifrågavarande pension föreslås

av anstalten skola utgå med ett grundbelopp av 4.200 kronor per år,

varvid beräknas 3 000 kronor för anställningen vid Mellansjö skolhem och

återstoden för anställningen vid Slagsta seminarium.

Under hänvisning till att Hellström icke innehaft anställning i statens

tjänst förklarar statskontoret sig icke kunna undgå att hysa starka betänkligheter

mot att hon tillerkännes pension av statsmedel. Statskontoret anser

sig därför icke kunna tillstyrka, att pension i särskild ordning beredes henne.

Därest det skulle finnas motiverat, att hon erhåller pension, bör denna enligt

ämbetsverkets mening bestämmas till endast ett mindre belopp, ej överstigande

2.000 kronor för år jämte rörligt tillägg.

Departementschefen. I betraktande av att Hellström icke varit statsanställd

finner jag i likhet med statskontoret vissa betänkligheter möta mot

att bevilja henne pension av statsmedel. Det bör emellertid uppmärksammas,

att seminariet för utbildning av lärare för undervisning av psykiskt

efterblivna barn numera är statligt samt att kostnaderna för verksamheten

vid Mellansjö skolhem på senare år i huvudsak bestritts av statsmedel jämte

vårdavgifter. Med beaktande härav och under hänsynstagande till Hellströms

långvariga anställningar vid nämnda institutioner och det synnerligen

betydelsefulla arbete hon därunder nedlagt till gagn för det allmänna

finner jag mig böra förorda, att hon kommer i åtnjutande av pension av

statsmedel. Med hänsyn till föreliggande förhållanden synes det skäligt, att

pensionen fastställes till ett belopp av 3.000 kronor för år jämte rörligt tilllägg.

Pensionen synes böra utgå från och med månaden näst efter den —

januari 1956 — varunder hennes anställning vid Mellansjö skolhem upphörde.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1956 27

Hemställan

I överensstämmelse med vad i det föregående under II anförts har inom

civildepartementet upprättats förslag till kungörelse om ändring i 1947 års

tjänstepensionsreglemente för arbetare den 30 juni 1947 (nr 422). Förslaget

torde böra underställas riksdagen för godkännande. Kungl. Maj :t

torde böra med giltighet fr.o.m. den 1 juli 1956 bemyndigas att under de förutsättningar

och i den omfattning i det föregående angivits vidtaga ändringar

i 1947 års pensionsreglementen för statens tjänstemän och arbetare samt motsvarande

reglementen för folkskolan och de högre kommunala skolorna

ävensom 1951 års förordning om ändrade bestämmelser rörande avgångsåldern

för civila statstjänstemän. Det torde härjämte få ankomma på Kungl.

Maj :t att för tillämpning från nyssnämnda tidpunkt vidtaga de ändringar i

SPA-reglementet, som påkallas av förslagen beträffande vissa befattningshavare

vid Göteborgs skolköksseminarium och vissa överläkare. Kungl.

Maj :t torde vidare böra bemyndigas att meddela erforderliga tillämpningsoch

övergångsbestämmelser.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden anfört

och förordat hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

A. godkänna förenämnda förslag till kungörelse om ändring

i 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare den

30 juni 1947 (nr 422),

B. bemyndiga Kungl. Maj :t

1) att under de förutsättningar och i den omfattning i

det föregående angivits vidtaga ändringar i 1947 års tjänsteoch

familjepensionsreglementen för statens tjänstemän och

arbetare samt motsvarande reglementen för folkskolan och

de högre kommunala skolorna ävensom 1951 års förordning

om ändrade bestämmelser rörande avgångsåldern för civila

statstjänstemän,

2) att vidtaga ändringar i SPA-reglementet den 29 december

1949 (nr 726) i huvudsaklig överensstämmelse med

vad i det föregående anförts,

3) att utfärda de tillämpnings- och övergångsbestämmelser,

som må befinnas erforderliga vid genomförandet av de

i det föregående under II angivna förslagen,

4) att besluta om pensionsunderlag för i det föregående

angivna tjänstemän inom den centrala försvarsförvaltningen

och vid riksförsäkringsanstalten,

5) att besluta om reglering av förut omnämnda förutvarande

rådhusrättsledamöter från allmänna indragningsstaten

tillkommande årliga ersättningar,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1956

6) att besluta om reglering av vägarbetaren H. S. Svenssons

pensionsförmåner samt

7) att besluta om personlig pensionsrätt i anknytning

till SPA-reglementet för rektorn vid sociala barnavårdsseminariet

H. Wanre, ävensom

C. medge, att förutvarande föreståndaren vid Mellansjö

skolhem Alice Hellström må räknat från och med månaden

näst efter den, varunder hon lämnat sin anställning vid

skolhemmet, under sin återstående livstid från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension av 3.000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Skarin

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 157 år 1956 29

Innehållsförteckning

Författningsförslag.................... 2

I. Riksdagens medverkan vid ändring i pensionsreglementena m. m. . . . 3

II. Vissa ändringar i pensionsreglementena............4

III. Pensionsunderlag för vissa tjänstemän inom den centrala försvarsförvalt
ningen

och vid riksförsäkringsanstalten............8

IV. Reglering av vissa förutvarande rådhusrättsledamöter tillkommande förmåner

.........................10

V. Pension åt vissa personer..................15

Hemställan.......................27

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:273 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående vissa ändringar i statens aUmänma avlöningsreglemente m. m. a1 i texten
  2. SU 1956:120 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändring i 1947 års tjånstepensionsreglemente för arbetare m. m., dels ock i ämnet väckt s. 12 i texten