Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m

1956-04-06 · 45 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 45 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:158, Angående vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1956

1

Nr 158

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar

i statens allmänna avlöningsreglemente m. m.; given

Stockholms slott den 6 april 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sigurd Lindholm

Propositionens huvudsakliga innehåll

För årets riksdag har i tidigare avgivna propositioner framlagts förslag,

som föranleder ändringar i vissa statliga avlöningsreglementen. I årets

statsverksproposition (VIII ht) har sålunda framlagts dels förslag, som

medför att rektor och facklärare vid Göteborgs skolköksseminarium skall

inordnas under statliga avlöningsreglementen, dels förslag beträffande vissa

tjänster vid den till lärarhögskolan anslutna övningsskolan, vilka förslag

medför behov av ändringar i avlöningsreglementet för övningslärare. Behov

av ändringar i vederbörliga avlöningsreglementen följer också av förslag

i prop. 1956:80 om undervisningsskyldigheten för lärare i vissa specialklasser

och av förslag i prop. 1956: 110 om inrättande av vissa specialflygläkarbeställningar.

Inom civildepartementet har härutöver varit föremål

för beredning vissa andra frågor, som för sin lösning påkallar ändringar

i avlöningsreglementena eller som eljest är av natur att böra underställas

riksdagen. Det sistnämnda gäller beträffande förslag till vissa åtgärder i

syfte att bättre kunna tillvarataga de partiellt arbetsföras arbetsinsatser

inom statsförvaltningen ävensom förslag angående de statliga myndigheternas

medverkan vid uppbörd av vissa försäkringspremier och föreningsavgifter

m. m.

I förevarande proposition föreslås, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl.

Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med såsom bilaga till statsrådsprotokollet

i ärendet fogat författningsförslag, vidtaga ändringar i statens

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 158

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

allmänna avlöningsreglemente. Därjämte begäres riksdagens bemyndigande

att vidtaga vissa ändringar i avlöningsreglementet för folkskolan, avlöningsreglementet

för övningslärare, prästlönereglementet, polislönereglementet

och kungörelsen om sjukvårdsförmåner för vissa polismän samt att

utfärda föreskrifter angående partiellt arbetsföras användande inom statsförvaltningen

ävensom beträffande de statliga myndigheternas medverkan

vid uppbörd av vissa försäkringspremier och föreningsavgifter m. m.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i58 år 1956

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 april

1956.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för civildepartementet, statsrådet Lindholm, frågor om ändringar i

gällande avlöningsreglementen m. m. samt anför därvid följande.

I olika tidigare avgivna propositioner till årets riksdag har framlagts förslag,

som föranleder ändringar i gällande statliga avlöningsreglementen. I

årets statsverksproposition (VIII ht) har sålunda framlagts förslag (p. 200),

som medför att rektor och facklärare vid Göteborgs skolköksseminarium

skall inordnas under statliga avlöningsreglementen, ävensom förslag (p.

183) om inrättande av vissa tjänster vid den till lärarhögskolan knutna

övningsskolan, vilket medför behov av ändringar i avlöningsreglementet för

övningslärare. Ytterligare förslag av här avsedd natur har framlagts i prop.

195ö:80 angående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. så

vitt avser undervisningsskyldigheten för lärare i vissa specialklasser samt i

prop. 1956: 110 angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens

fjärde huvudtitel för budgetåret 1956/57 m. m. i fråga om inrättande av

vissa beställningar som specialflygläkare.

Inom civildepartementet har härutöver varit föremål för beredning vissa

andra lönefrågor, som för sin lösning påkallar ändring i avlöningsreglementena.

Jag torde vidare få anmäla vissa andra frågor av sådan natur, att de bör

underställas riksdagen. Detta gäller främst frågan om vidtagande av åtgärder

i syfte att bättre kunna tillvarataga de partiellt arbetsföras arbetsinsatser

inom statsförvaltningen. Jag torde vidare få anmäla vissa förslag angående

de statliga myndigheternas medverkan vid uppbörd av vissa försäkringspremier

och föreningsavgifter m. m.

I. Statens allmänna avlöningsreglemente (Saar)

Inom civildepartementet har i anslutning till det anförda upprättats förslag

till kungörelse om ändring i statens allmänna avlöningsreglemente den

30 juni 1948 (nr 436), vilket förslag torde få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet

i detta ärende.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

Beträffande det närmare innehållet i de föreslagna reglementsbestämmelserna

torde jag få lämna följande redogörelse.

1 §•

Reglementets tillämpningsområde m. m.

I årets statsverksproposition (VIII ht, p. 200) har Kungl. Maj :t föreslagit

riksdagen att till Bidrag till Göteborgs skolköksseminarium för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 79 500 kronor. Förslaget innebär

bl. a., att de statsbidragsgrunder, som nu gäller för fackskolan för huslig

ekonomi i Uppsala och seminariet för huslig utbildning i Umeå, i huvudsak

skall göras tillämpliga även på Göteborgs skolköksseminarium, samt att de

statliga avlöningsreglementena skall göras tillämpliga på rektor och fackiärare

vid sagda seminarium. Förslaget innebär vidare, att rektorstjänsten

vid seminariet skall placeras i lönegrad Ca 29 och två facklärartjänster i

lönegrad Ca 25 resp. Ce 23. Vid bifall till detta förslag bör av nämnda tjänster

endast rektorstjänsten vara inordnad under Saar, medan för facklärartjänsterna

bör gälla avlöningsreglementet för övningslärare. I anslutning

härtill föreslår jag, att rektorstjänsten vid Göteborgs skolköksseminarium

införes under 1 mom. e) av förevarande paragraf. Nämnda tjänst bör intagas

i de föreskrifter, som för rektorstjänsterna vid fackskolan i Uppsala

och seminariet i Umeå meddelats i de särskilda bestämmelserna i 4, 5, 13,

19, 28, 38, 39, 42 och 49 §§ reglementet. För att icke onödigtvis tynga författningsförslaget

har härmed sammanhängande ändringar icke intagits i

detsamma. Angivna ändringar avses skola företagas vid den slutliga utredigeringen

av ändringskungörelsen.

3 §•

För reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser

I anslutning till vad som anförts under 1 § har under termen »läroverk

m. fl. läroanstalter» i 1 mom. av förevarande paragraf införts Göteborgs

skolköksseminarium.

28 och 29 §§.

De fall då löneavdrag skall tillämpas. Semester och däremot svarande annan ledighet

I skrivelse den 12 november 1952 har fyrpersonalens förening bl. a. hemställt

om förbättring av fyrskeppspersonalens ledighet. Föreningen finner

det sålunda synnerligen angeläget, att personalen å fyrskeppen samt vid

Ölands södra grunds fyr tilldelas ytterligare minst en månads årlig ledighet.

En sådan ytterligare ledighet bör enligt föreningens mening icke rubriceras

som semester utan såsom kompensationsledighet.

Bakgrunden till berörda framställning är i huvudsak följande.

I de särskilda bestämmelserna för lots- och fyrstaten under 29 § Saar

meddelas föreskrifter om semester för å fyrskepp anställda tjänstemän

(fyrskeppspersonal), innebärande att årssemestern awäges med hänsyn

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

5

till den tid av kalenderåret, varunder vederbörande fyrskepp beräknas vara

påmönstrat. Till en lägsta semester av 12 dagar för avdragsgrupperna 1

och 2 och 15 dagar för avdragsgrupp 3 utgår ett tillägg av 4 resp. 5 semesterdagar

för varje hel mångfald av 14, varmed antalet påmönstringsdagar

för år beräknas överstiga 150. Förväntas fyrskeppet komma att vara

upplagt under viss tid av året, inverkar detta sålunda på semesterns längd.

Det maximala antalet semesterdagar utgör för ordinarie och extra ordinarie

tjänstemän samt andra tjänstemän i avdragsgrupp 3 å fyrskepp 90 dagar

för kalenderår. Semestern uttages regelmässigt under den tid av året, då

fyrskeppet är påmönstrat.

I den mån tjänsteman icke kan beredas tjänstgöring under tid, då fyrskeppet

är upplagt, åtnjuter han tjänstefrihet, ordinarie tjänsteman med

oavkortad lön och extra ordinarie med B-avdrag å lönen. Uppläggningstidens

längd är beroende av is- och andra förhållanden, som kan påverka

uppehållandet av sjöfarten inom området. Det längst i norr belägna fyrskeppet

»Norströmsgrund» intages vanligen i december månad och utlägges på

sin station någon gång i maj. För övriga fyrskepp varierar uppläggningstiderna.

Inom södra och västra lotsdistrikten förekommer det att fyrskeppen

är påmönstrade under hela året.

Ovan återgivna särskilda semesterbestämmelser för fyrskeppspersonal

gäller jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 9 juni 1950 även för fyrpersonalen

vid Ölands södra grund.

Utlåtanden över framställningen har avgivits av lotsstyrelsen och statens

lönenämnd. Lotsstyrelsen anför bl. a., att arbetstiden för annan fyrskeppspersonal

än fyrmästare och kockstewart kan uppskattas till omkring

56 timmar för man och vecka samt att denna personal i större utsträckning

än vad som är fallet med lotspersonalen under övrig tid är bunden

vid tjänstgöringsplatsen. Styrelsen finner det därför icke vara mer än

rimligt, att fyrskeppspersonalen och personalen å Ölands södra grunds fyr

beredes viss ytterligare ledighet. En sådan förbättring framstår enligt styrelsens

mening som angelägen även ur rekryteringssynpunkt. Av praktiskt-administrativa

skäl anser styrelsen emellertid att förbättringen bör

ske på så sätt att semestern förlänges med 30 dagar.

Ej heller statens lönenämnd finner det obefogat, att fyrskeppspersonalen

beredes viss ytterligare ledighet. Nämnden har emellertid framhållit, att

personalen å vissa fyrskepp, främst de norr om Ålands hav stationerade,

redan nu regelmässigt beredes tjänstefrihet i samband med att fyrskeppen

upplägges viss del av året. Lönenämnden vill därför tillmötesgå framställningen

på så sätt, att fyrskeppspersonalen garanteras en månads tjänstefrihet

om året, i första hand förlagd till tid, då fyrskeppet är upplagt. Varar

uppläggningstiden mer än en månad, hör personalen, i den mån så befinnes

ändamålsenligt, utnyttjas för vikariat å andra befattningar. Nyssnämnda

tjänstefrihet bör enligt nämndens mening kvalificera till semester. EU

bifall till vad nämnden föreslagit bör enligt nämndens mening få till konsekvens,

att den i 28 § Saar under punkten 2 av de särskilda bestämmelserna

för lots- och fyrstaten meddelade föreskriften om skyldighet för extra

ordinarie tjänsteman att under lid fyrskepp är upplagt vidkännas B-avdrag

skall utgå.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1956

Med hänsyn till de speciella arbetsförhållanden, som gäller för fyrskeppspersonalen,

samt till den långa tid, vilken denna tillbringar isolerad ombord

på fyrskeppen, finner jag mig böra föreslå vissa åtgärder i syfte att bereda

angivna personal ökad ledighet. Detta bör enligt min mening ej ske i form

av en förlängning av semestern. I anslutning till vad statens lönenämnd

föreslagit förordar jag i stället, att fyrskeppspersonalen skall beredas en garanterad

tjänstefrihet med oavkortad lön under 30 dagar för år. Motsvarande

förmån bör tillkomma personalen å Ölands södra grunds fyr. Såvitt

gäller fyrskeppspersonalen synes böra beaktas, vad lönenämnden anfört om,

att tjänstefriheten i första hand skall förläggas till tiden för fyrskepps

uppläggning och att tjänsteman — om så prövas ändamålsenligt — skall

utnyttjas för vikariat under den del av uppläggningstiden, som överskjuter

30 dagar.

De grundläggande bestämmelserna om här avsedd tjänstefrihet torde icke

höra hemma i avlöningsreglementet utan bör meddelas vid sidan av detsamma.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande, på sjöfartsstyrelsen att meddela nämnda föreskrifter.

För genomförande av angivna förslag erfordras emellertid vissa jämkningar

i de särskilda bestämmelserna för lots- och fyrstaten i 28 och 29 §§

Saar.

I bestämmelserna om löneavdrag i 28 § Saar föreslår jag sådan ändring,

att vad där sägs om B-avdrag å lön för extra ordinarie tjänsteman å fyrskepp

icke skall gälla under här avsedd tjänstefrihet.

Såvitt avser bestämmelserna om semester i 29 § Saar uppkommer frågan

huruvida den föreslagna garanterade tjänstefriheten skall kvalificera till

semester. I den utsträckning dylik tjänstefrihet uttages under påmönstringstid

följer detta redan av de gällande bestämmelserna. Frågan begränsar

sig sålunda till här avsedd tjänstefrihet, som erhålles under tid då

fyrskepp är upplagt. Mot en ovillkorlig rätt att tillgodoräkna tiden för dylik

tjänstefrihet för semester synes mig tala, att den totala ledigheten i form

av semester och tjänstefrihet härigenom skulle kunna bli omotiverat lång

för personal å fyrskepp, som regelbundet är upplagt under viss del av året.

Å andra sidan synes tillgodoräkning böra medgivas i den utsträckning

detta erfordras för erhållande i avdragsgrupp 3 av lägst omkring 120 dagars

ledighet för år i form av semester och tjänstefrihet. Fn rimlig avvägning

synes kunna uppnås genom en regel av den innebörden, att den

garanterade tjänstefriheten skall kvalificera till semester endast i fall, då

uppläggningstiden för fyrskeppet beräknas icke komma att överstiga 45

dagar för år. De närmare bestämmelserna härom torde få meddelas av

Kungl. Maj :t. I den särskilda bestämmelsen för lots- och fyrstaten i 29 §

Saar föreslår jag därför skola intagas bemyndigande för Kungl. Maj :t att

meddela bestämmelser i angivna hänseende.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

32 §.

Gottgörelse för övertids tjänstgöring m. m.

I 2 mom. av förevarande paragraf stadgas f. n„ att gottgörelse för övertidstjänstgöring

skall, i den mån så kan ske, utgå i form av ledighet från

annan tjänstgöring, kompensationsledighet. Vidare föreskrives i 3 mom.

att, i den mån gottgörelse för fullgjord övertidstjänstgöring ej kan beredas

genom ledighet, tjänstemannen äger för densamma åtnjuta övertidsersättning.

Under de nyligen avslutade förhandlingarna rörande statstjänstemännens

löner för år 1956 uttalades från personalhåll önskemål om sådan

jämkning i ifrågavarande bestämmelser, att tjänstemännen skulle beredas

valrätt i fråga om den form, i vilken de skulle erhålla kompensation för

fullgjort övertidsarbete. För egen del har jag funnit vissa skäl för ett tillmötesgående

av dessa önskemål. De förhållandevis förmånliga regler beträffande

evalvering av tiden för övertidstjänstgöring, som gäller för beräkningen

av kompensationsledighet — en och en halv till två gånger tiden för övertidstjänstgöringen

— medför att stundom svårigheter föreligger att utge

gottgörelse i form av ledighet. Detta minskar möjligheterna att tillämpa nu

gällande regel. Jag är emellertid ej beredd förorda, att tjänstemännens valrätt

i fråga om kompensationsform göres helt undantagslös. Vederbörande

myndighet bör sålunda ha möjlighet att, då särskilda skäl det föranleder,

föreskriva att gottgörelse skall utgå i form av kompensationsledighet. Detta

bör främst gälla i fall, då det kan anses motiverat med hänsyn till tjänstemans

behov av vila och rekreation efter en forcerad arbetsperiod. Vidare

kan beslut av angivna innebörd behöva meddelas i de undantagsfall, då

det erfordras för utjämnande av ojämn arbetsbelastning under olika perioder

inom ett arbetsområde.

33 §.

Särskilda ersättningar

Enligt punkten 1 av de för utrikesförvaltningen i förevarande

paragraf meddelade särskilda bestämmelserna må tjänsteman vid utrikesförvaltningen

med stationering utom Europa på därom gjord framställning kunna

av Kungl. Maj:t beviljas bidrag för resa till Sverige under semester högst

en gång vart tredje eller, i vissa fall, vartannat år. Bidrag må, under i övrigt

stadgade förutsättningar, icke beviljas till högre belopp än som motsvarar

kostnaden för biljetter, i vilkas pris kosthåll icke ingår, till Stockholm och

åter till stationeringsorten för tjänstemannen, hans hustru ävensom hans

barn under 19 års ålder.

I allmänhet ingår kosthåll i priset för såväl flyg- som båtbiljett, varför

man i dylika fall måste göra avdrag för värdet av kosthållet. För närvarande

göres sådant avdrag med 15 kronor för person och dag. Detta avdrag

grundar sig på eu analogi med bestämmelserna i 9 § 2 mom. utlands
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

resereglementet, enligt vilka bestämmelser traktamente vid utrikes tjänsteresa

utgår med ett 15 kronor lägre belopp än eljest, om resan under minst

halva tiden sker med färdmedel, å vilket kosthåll ingår i biljettpriset. En

dylik utformning av avdraget kan emellertid i här avsedda fall understundom

leda till att tjänstemannen, i synnerhet vid längre båtresor, måste vidkännas

ett alltför högt avdrag för värdet av kosthåll för sig och sin familj.

Det är enligt min mening rimligare, att ersättningen för biljettkostnaden

beräknas så, att tjänstemannen blott behöver vidkännas avdrag för

värdet av kosthåll med belopp, som kan anses skäligt med hänsyn till omständigheterna

i det enskilda fallet. Den av mig föreslagna ändringen av

författningstexten på förevarande punkt ger möjlighet till en dylik smidigare

tillämpning. Motsvarande ändring bör göras i 29 § 8 mom. prästlöneregleinentet.

Punkten 3 a) av förenämnda särskilda bestämmelser innehåller bl. a.

föreskrifter om bidrag för inköp av bil och ersättning för hållande av bil.

Dessa föreskrifter innebär, dels att bidrag för inköp av bil utgår med

10 000 kronor, därest tjänsteman vid utrikesförvaltningen för första gången

förordnats att i egenskap av sändebud tjänstgöra såsom chef för beskickning,

dels ock att ersättning för hållande av bil utgår med ett på visst sätt

beräknat belopp för år, därest tjänsteman vid utrikesförvaltningen innehar

förordnande att i egenskap av sändebud tjänstgöra såsom chef för beskickning

och för tjänsteutövningen använder sådant fordon. Ifrågavarande förmåner

är sålunda begränsade till en relativt snäv personkrets.

Anledning synes mig föreligga att föreslå en viss utvidgning av nämnda

krets till att omfatta ytterligare vissa tjänstemän, beträffande vilka med

hänsyn till deras tjänsteställning motsvarande skäl för erhållande av bidrag

kan anses föreligga. Jag avser då till att börja med tjänsteman, som i egenskap

av generalkonsul förordnats att tjänstgöra såsom chef för generalkonsulat.

Jag föreslår vidare, att förmånerna skall utgå ej blott till tjänsteman,

som i egenskap av sändebud tjänstgör som chef för beskickning, utan

även till annan tjänsteman, som förordnats att med ställning som sändebud

tjänstgöra som chef för beskickning. Slutligen föreslår jag, att tjänsteman,

som förordnats att med ställning som sändebud tjänstgöra som chef för

permanent delegation, skall bli berättigad till angivna förmåner. För närvarande

finns endast tre permanenta delegationer, nämligen delegationen

hos Förenta Nationerna i New York, delegationen hos OEEC i Paris och

delegationen hos den europeiska kol- och stålunionens höga myndighet i

Luxemburg.

I författningsförslaget har i förenämnda särskilda bestämmelser såsom

en ny punkt 4 intagits föreskrifter om ett nytt lönetillägg, benämnt hemmatillägg.

Härom torde jag få anföra följande.

Av utrikesförvaltningens diplomatiska och konsulära personal tjänstgör

normalt omkring en fjärdedel i Sverige och tre fjärdedelar utom riket. Angivna

personal tillbringar m. a. o. i genomsnitt tre fjärdedelar av anställ
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

9

ningstiden utomlands. Vid stationering utomlands äger de utöver lönen åtnjuta

ett flertal förmåner såsom ortstillägg, barnbidrag och utomeuropeiskt

tillägg, avsedda att täcka sådana särskilda kostnader, som är förenade med

utrikestjänstgöringen. Jämväl för en tjänsteman, som efter tjänstgöring

utomlands stationeras i Stockholm, uppkommer emellertid kännbara ekonomiska

påfrestningar i form av extra kostnader, som icke tillräckligt kompenseras

av f. n. på kort sikt utgående förmåner i form av förflyttningsbidrag

in. in. En hemmavarande utrikesljänsteman måste ständigt vara beredd

att ånyo tillträda tjänst utomlands, vilket gör, att han ej kan planera

sitt liv i hemlandet på längre sikt som övriga statstjänstemän. I ett flertal

länder, bl. a. Danmark och Norge, har man löst detta omställningsproblem

genom införande av särskilda årliga lönetillägg under tjänstgöring i hemlandet.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts har jag ansett mig böra föreslå,

att bestämmelser om dylikt lönetillägg nu införes även för den svenska utrikesförvaltningens

tjänstemän med lägst ställning som andre sekreterare

(motsvarande). Tillägget föreslås skola benämnas hemmatillägg. Tillägget

bör, på sätt av författningsförslaget framgår, differentieras efter löneställning

och för gift tjänsteman utgå med för år räknat 4 000, 3 000 resp. 2 000

kronor. De skäl, som motiverar införande av hemmatillägg, gör sig ej gällande

med samma styrka för ogift som för gift tjänsteman, varför tillägget

för ogift torde böra utgå med endast hälften av de för gift tjänsteman föreslagna

beloppen.

Hemmatillägg bör få åtnjutas under högst tre år efter hemkomsten till

Sverige från utlandstjänstgöring. Kungl. Maj :t bör dock för särskilda fall

äga möjlighet att utöka denna tid med ytterligare två år.

Den sammanlagda kostnaden för de föreslagna hennnatilläggen beräknas

f. n. uppgå till omkring 130 000 kronor för år. Denna merkostnad rymmes

inom ramen för redan beviljade medel under posten Prisutjämningstillägg

i utrikesdepartementets avlöningsstat. Några medel torde sålunda för nästkommande

budgetår ej behöva särskilt anvisas för detta ändamål.

35 §.

Lönetillägg vid vissa slag av tjänstgöring

3 inom. Flygtillägg in. m. I skrivelse den 22 juni 1955 bar chefen för flygvapnet

bl. a. — i anslutning till förslag om att underofficerare med flygsignalistutbildning

skulle efter frivilligt åtagande få kommenderas till officersutbildning

— hemställt om sådan ändring i den under punkten 1 av

förevarande moment intagna flygtilläggstabellen, att ett flygtillägg för flygsignalist

om 330 kronor för månad kan utbetalas jämväl i lönegraderna Ma,

Me 19 (löjtnant), Ma 23 och Ma 27—37.

Försvarets civilförvaltning, som avgivit utlåtande över framställningen,

har icke funnit anledning till erinran mot densamma.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 22 september 1955 bl. a. lämnat chefen

lör flygvapnet begärt bemyndigande med avseende å nämnda utbildning. 1

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

anslutning härtill har nu i författningsförslaget införts den av chefen för

flygvapnet begärda ändringen i flygtilliäggstabellen.

Vid bifall till ett i prop. 1956: 110 (s. 194) framlagt förslag om inrättande

av två beställningar för specialflygläkare i lönegrad Cp 6 erfordras ytterligare

en ändring i flygtilläggstabellen. Flygtillägg till angivna flygläkare

bör nämligen utgå med samma belopp, som gäller för beställningshavare

tillhörande lönegrad Ma 27—37.

I skrivelse den 2 september 1955 har försvarets civilförvaltning bl. a. anfört,

att för vinnande av anställning som flygingenjör av 2. graden på aktiv

stat erfordras, att vederbörande efter avlagd civilingenjörsexamen under

minst tre år fullgör viss praktisk tjänstgöring. Denna tjänstgöring skall äga

rum vid flygvapnet, varvid vederbörande under de första 18 månaderna är

placerad i lönegrad Cf 21 och därefter i lönegrad Ce 23-. Sålunda anställd,

flygförarutbildad flygingenjör fullgör flygtjänstgöring såsom kontrollflygare

men är enligt nu gällande bestämmelser ej berättigad att för dylik

tjänstgöring uppbära flygtillägg, förrän han inplaceras i lönegrad Ce 23.

Civilförvaltningen anser emellertid, att det ej finnes något skäl att undantaga

beställningshavare i lönegrad Cf 21 från rätt till flygtillägg vid fullgöiande

av flygförartjänst, i all synnerhet som dylik beställningshavare i

egenskap av flygunderingenjör i reserven under författningsenlig tjänstgöring

är berättigad att för motsvarande flygtjänstgöring åtnjuta flygtillägg

med 390 kronor för manad. Civilförvaltningen har därför i skrivelsen bl. a.

hemställt om sådan ändring i den förenämnda flygtilläggstabellen, att jämväl

till beställningshavare i lönegrad Cf 21 må kunna utbetalas flygtillägg

för fullgjord flygtjänstgöring såsom kontrollflygare (flygförare) med 390

kronor för månad.

Statskontoret och statens lönenämnd, som avgivit utlåtanden över framställningen,

har icke funnit anledning till erinran mot densamma.

Även jag finner mig böra biträda framställningen.

Enligt punkten 9 i förevarande moment äger beställningshavare, som

icke är berättigad till flygtillägg eller elevtillägg, ävensom civil tjänsteman

vid försvaret enligt vissa grunder uppbära flygtraktamente för dag, varunder

han beordras deltaga i flygning. Drabbas förut angiven beställningshavare

under deltagande i flygning av olycksfall, äger han under tjänstledighet

till följd av olycksfallet åtnjuta flygtillägg under högst 2 år. Dylikt

tillägg utgår för beställningshavare i högst 15 lönegraden med 150 kronor

och för annan beställningshavare med högst 210 kronor, allt för månad

räknat. Förut avsedd civil tjänsteman vid försvaret är ej berättigad till motsvarande

förmån av flygtillägg vid ledighet till följd av olycksfall.

Flyg förvaltningen har i skrivelse den 17 juni 1953 påtalat angivna förhållande

och framhållit, att det i icke obetydlig utsträckning förekommer

att till flygtillägg icke berättigad civil personal deltager i flygning. Så uppges

vara fallet med bl. a. meteorologassistenter vid flygvapnet samt kontrollingenjörer

och andra civila ingenjörer vid vissa flygflottiljer, vid centrala

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

flygverkstaden i Västerås och vid flygförvaltningen. Flygförvaltningen, som

finner starka skäl tala för att civil tjänsteman vid försvaret, som under

deltagande i flygning drabbas av olycksfall, beredes ersättning i form av

flygtillägg enligt samma grunder, som gäller för till flygtraktamente berättigad

militär eller civilmilitär beställningshavare vid försvaret, bär i skrivelsen

hemställt, att föreskrifter av angiven innebörd måtte utfärdas. Försvarets

civilförvaltning och statens lönenämnd har i utlåtanden över framställningen

förklarat sig icke ha något att erinra mot att föreskrifter utfärdas

i enlighet med vad flygförvaltningen sålunda föreslagit.

Jag finner mig böra biträda framställningen och föreslår, att till flygtraktamente

berättigad civil tjänsteman vid försvaret, som under deltagande i

flygning drabbas av olycksfall, vilket medför sjukdom eller förlust av arbetsförmågan,

skall äga att under därav föranledd tjänstledighet åtnjuta

ersättning i form av flygtillägg enligt samma grunder, som gäller för beställningshavare

vid försvaret.

Samma skäl, som motiverar utgivande av flygtillägg vid tjänstledighet på

grund av olycksfall under flygning till nämnda civila tjänstemän vid försvaret,

torde kunna åberopas beträffande sådana tjänstemän vid Sveriges

meteorologiska och hydrologiska institut samt rikets allmänna kartverk,

som med stöd av i förevarande moment meddelade bemyndiganden för

Kungl. Maj :t medgivits åtnjuta flygtraktamente. Jag vill därför förorda, att

även dessa tjänstemän under tjänstledighet på grund av olycksfall under

deltagande i flygning medgives åtnjuta flygtillägg enligt nyss angivna grunder.

Härför påkallas i Saar endast ändring i bestämmelserna beträffande

institutet.

39 §.

Tjänsted rätt och tjänstetecken m. m.

Enligt punkten 3 av de i förevarande paragraf meddelade särskilda bestämmelserna

för försvaret må bl. a. extra ordinarie och ordinarie furirer

såsom lån erhålla beklädnad och övrig för tjänsten erforderlig utrustning.

För sådant lån skall månadsvis i efterskott erläggas viss ersättning, dock att

skydd sbeklädnad eller annan av särskild tjänstgöring påkallad beklädnad

ävensom övrig för tjänsten erforderlig, till obligatoriska persedlar icke

hörande utrustning må lånas utan ersättning. Enligt punkten 4 b) och c)

är andra beställningshavare än sådana, som avses i punkten 3, berättigade

att uppbära dels, vid tillträdandet av första ordinarie eller extra ordinarie

beställning, ekiperingshjälp med 750 kronor, om vederbörande ej i annan

tidigare anställning vid försvaret uppburit ekiperingshjälp, dels ock ekiperingsbidrag

med 270 kronor för år för underhåll och förnyelse av obligatoriska

persedlar.

I skrivelse den 15 juli 1955 har försvarsväsendets underbefälsförbund

hemställt om sådan ändring av bestämmelserna i förevarande paragraf, att

jämväl innehavare av ordinarie furirsbeställning må äga uppbära ekiperingshjälp

och ekiperingsbidrag.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

Statens lönenämnd och försvarets civilförvaltning, som avgivit utlåtanden

över framställningen, har icke funnit anledning till erinran mot densamma.

Civilförvaltningen har framhållit, att en särskild övergångsbestämmelse

av innebörd, att jämväl ordinarie furir, som tillträtt ordinarie beställning

före ikraftträdandet av de föreslagna författningsändringarna,

kommer i åtnjutande av de ifrågasatta ekiperingsförmånerna, erfordras.

Jag finner övervägande skäl tala för ett bifall till framställningen. Till

ordinarie furir torde i praktiken befordras endast beställningshavare, som

kan bedömas komma att senare befordras till överfurir. Det är m. a. o. fråga

om beställningshavare, som kan beräknas kvarstå i militärtjänst till pensionsålderns

inträde. Under sådana förhållanden finner jag det motiverat,

att ifrågavarande beställningshavare jämställes med övriga ordinarie beställningshavare

i fråga om rätt till ekiperingshjälp och ekiperingsbidrag.

De ändringar i författningstexten, som erfordras vid bifall till framställningen,

har intagits i törfattningsförslaget, medan erforderliga övergångsbestämmelser

torde få utfärdas av Kungl. Maj:t.

II. Övriga avlöningsreglementen m. m.

Vissa ändringar erfordras jämväl i avlöningsreglementet för folkskolan

den 30 juni 1948 (nr 437), avlöningsreglementet för övningslärare den 9

juni 1950 (nr 386), prästlönereglementet den 29 juni 1951 (nr 577), polislönereglementet

den 14 maj 1954 (nr 226) och kungörelsen den 9 december

1955 (nr 663) med bestämmelser om sjukvårdsförmåner för vissa polismän.

I fråga om samtliga angivna författningar gäller, att deras lydelse ej fastställts

av riksdagen. Med hänsyn härtill begränsar jag mig beträffande desamma

till att redovisa de erforderliga ändringarna.

Avlöningsreglementet för folkskolan (Arf)

Vid bifall till de i prop. 1956: 80 angående försöksverksamheten med nioårig

enhetsskola in. in. framlagda förslagen beträffande undervisningsskyldigheten

för lärare i vissa specialklasser erfordras vissa ändringar i Arf.

Angivna ändringar berör 4 § 4 mom. Arf, vilket stadgande reglerar undervisningsskyldigheten

för lärare i hjälpklass in. fl. Beträffande ändringarnas

sakliga innebörd torde jag få hänvisa till den i förenämnda proposition (s.

59—62) lämnade redogörelsen.

Avlöningsreglementet för övningslärare

Vid bifall till vad i årets statsverksproposition (VIII ht, p. 200) föreslagits

angående lönegradsplacering av två facklärartjänster vid Göteborgs skolköksseminarium,

vilken fråga berörts under 1 § Saar ovan, erfordras ändringar

i avlöningsreglementet för övningslärare. Jämväl vad under VIII ht,

p. 183, föreslagits rörande inrättande av vissa tjänster vid den till lärarhögskolan

knutna övningsskolan föranleder, i händelse av riksdagens bifall, ändringar

i sagda reglemente.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

Ändringar erfordras vidare bl. a. i stadgan för övningslärare. Frågan om

företagande av sist angivna ändringar torde framdeles få anmälas för Kungl.

Maj :t.

Prästlönereglementet

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 3 december 1955 har Svenska prästförbundet

hemställt, att det tjänstedubbleringsarvode, som enligt 28 § prästlönereglementet

utgår till i pastorat anställd präst, som vid sidan av tjänstgöring

i egen tjänst på grund av förordnande bestrider tjänst i närbeläget

pastorat, måtte höjas från 5 till 10 kronor för dag.

Statens lönenämnd har i yttrande över framställningen förklarat sig ej

vilja motsätta sig en viss höjning av tjänstedubbleringsarvodet, dock ej till

högre belopp än 8 kronor för dag. Lönenämnden har i sammanhanget erinrat

om att det till distriktsveterinär utgående arvodet för bestridande,

jämte egen tjänst, av motsvarande tjänst i angränsande distrikt höjts från

5 till 8 kronor för dag från och med den 1 juli 1952.

Jag anser mig böra föreslå en höjning av ifrågavarande arvode till 8 kronor

för dag.

Polislönereglementet

Bestämmelserna i polislönereglementet om gottgörelse för övertidstjänstgöring

torde få ändras efter i princip samma grunder, som i det föregående

föreslagits i fråga om motsvarande bestämmelser i 32 § Saar. Ändringarna

berör 16 § 2 och 3 mom. polislönereglementet.

Kungörelsen med bestämmelser om sjukvårdsförmåner för vissa polismän

Polislönereglementet innehåller icke några bestämmelser om sjukvårdsförmåner.

Föreskrifter härom meddelas i kungörelsen den 9 december 1955

(nr 663) med bestämmelser om sjukvårdsförmåner för vissa polismän. Enligt

nämnda kungörelse förutsättes i allmänhet för erhållande av fri läkarvård

in. in. alt polisman anlitat tjänsteläkare eller åtnjutit vården å öppen

mottagning vid allmänt sjukhus. Med tjänsteläkare förstås enligt 2 § kungörelsen

läkare, anställd av staten eller av kommunen i öppen sjukvård,

vilken ombesörjer läkarvård å polismannens stationeringsort, eller, om tillgång

till dylik vård ej finnes därstädes, sådan läkare å närmaste ort.

I skrivelse den 25 februari 1956 har överståthåltarämbetet hemställt om

sådan ändring i nämnda kungörelse, att möjlighet öppnas för vederbörande

myndighet — i Stockholm rätts- och polisdirektionen —- att anvisa särskilda

läkare för meddelande av vård och utfärdande av läkarintyg åt polismän.

Dylik läkare skulle kunna anlitas under samma villkor i ersättningshänseende

som gäller vid anlitande av tjänsteläkare. Av framställningen

framgår att, sedan systemet med s. k. personalläkare avvecklats, polismännen

i Stockholm för åtnjutande av fri läkarvård är hänvisade — förutom

till polikliniker och central- eller distriktsdispensärer — till stadsdi
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

striktsläkare. Detta hade med hänsyn till den stora besöksfrekvensen hos

angivna läkare och vid poliklinikerna medfört olägenheter i form av tidsspillan

såväl för polismännen själva som ur tjänstesynpunkt.

Vad överståthållarämbetet sålunda anfört finner jag beaktansvärt. Olägenheter

av angivna slag torde förutom i Stockholm kunna göra sig gällande

även i vissa andra städer med en stor poliskår. Med hänsyn härtill föreslår

jag, att i 2 § förenämnda kungörelse intages stadgande av den innebörden,

att med tjänsteläkare skall likställas sådan läkare, till vilken polismän

inom större polisdistrikt av vederbörande myndighet blivit hänvisade

för erhållande av läkarvård m. m. Stadgandet bör äga tillämpning allenast

inom polisdistrikt, vilket erhållit Kungl. Maj:ts medgivande härtill.

III. Partiellt arbetsföras anställning i statlig tjänst m. m.

I prop. 1949: 132 föreslogs i anslutning till vissa förslag, som framlagts

av kommittén för partiellt arbetsföra i dess fjärde betänkande (SOU 1948:

11), att de statliga myndigheterna skulle erhålla anvisningar, som kunde

tjäna som vägledning vid utformningen av deras personalpolitik i fråga om

utnyttjandet av partiellt arbetsföra. Med partiellt arbetsföra avsågs personer,

vilka på grund av fysiskt eller psykiskt arbetshinder eller social belastning

har eller kan väntas få svårare än andra att erhålla eller behålla ett

förvärvsarbete. Förslaget avsåg löneplansanställd personal, men därjämte

rekommenderades en motsvarande behandling beträffande statlig arbetarpersonal.

Detta förutsattes skola uppmärksammas vid blivande avtalsförhandlingar.

De framlagda förslagen lämnades utan erinran av riksdagen.

I 4 § kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 564) med tilläggsbestämmelser till

statens allmänna avlöningsreglemente (TB Saar) infördes härefter genom

kungörelsen den 3 juni 1949 (nr 322) vissa anvisningar för myndigheternas

behandling av frågor rörande anställande av partiellt arbetsföra i statlig

tjänst. Samtidigt härmed anbefalldes arbetsmarknadsstyrelsen och medicinalstyrelsen

att gemensamt inkomma med förslag till bestämmelser om

samrådet myndigheterna emellan i fråga om den rådgivande verksamhet,

som förutsatts skola ankomma på myndigheterna.

I anledning härav inkom ämbetsverken med skrivelse i ämnet den 6 december

1950. I denna anfördes bl. a. följande.

Ärenden avseende ett tillvaratagande av partiellt arbetsföras arbetskraft

torde kunna särskiljas i två grupper, nämligen dels ärenden, som syftar till

att i det produktiva arbetet inlemma partiellt arbetsföra, dels ock ärenden

dar fråga är om ett bibehållande i aktiv tjänst av personer, vilkas tjänstdughghet

i något eller några avseenden är nedsatt. I sistnämnda fall är det i

allmänhet fråga om att vid ansökan om sjukpension eller invalidpension bedöma

möjligheterna av huruvida vederbörande kan tjänstgöra i annan beiattning,

till vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig. Även vid ansökan

om förtidspension kan problemet uppkomma, om tjänstemannen geno™

°™PlacennS bör beredas annat arbete och sålunda bibehållas i tjänst.

Med hansyn till sin natur kräver ärenden av ifrågavarande slag — antingen

det galler att nyanställa eller i annan tjänst omplacera partiellt ar
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1956

15

betsföra — i regel såväl medicinsk sakkunskap som sakkunskap inom arbetsmarknadsområdet;

de kommer sålunda i allmänhet under såväl medicinalstyrelsens

som arbetsmarknadsstyrelsens bedömande. Denna omständighet

har med hittillsvarande ordning nödvändiggjort ett tidsödande remissförfarande

myndigheterna emellan.

Vid överläggningar mellan arbetsmarknadsstyrelsen och medicinalstyrelsen

har ämbetsverken kommit till den uppfattningen, att till ämbetsverken

remitterade ärenden av nu ifrågavarande slag eller som eljest kommer under

verkens bedömande lämpligen bör handläggas av en delegation med representanter

för vardera myndigheten. Delegationen avses få den sammansättningen

att i densamma ingår från medicinalstyrelsen generaldirektören,

medicinalrådet och byråchefen å styrelsens medicinalbyrå och en administrativ

tjänsteman samt från arbetsmarknadsstyrelsen överdirektören och

souschefen, chefen för arbetsvårdssektionen samt en representant för yrkesvägledningsbyrån.

I förekommande fall bör delegationen kunna förstärkas

med ytterligare sakkunskap inom ämbetsverken, varjämte även i övrigt

av förhållandena påkallade jämkningar i densammas sammansättning bör

kunna vidtagas.

Några särskilda av Kungl. Maj :t utfärdade föreskrifter för handläggningen

inom de båda ämbetsverken av förevarande ärenden ansågs icke erforderliga.

Frågan om anställningsmöjligheterna i statstjänst för partiellt arbetsföra

har efter de särskilda anvisningarnas utfärdande varit föremål för interpellationer

vid såväl 1954 som 1956 års riksdagar.

I en interpellation vid 1954 års riksdag till dåvarande civilministern ställdes

frågan, om denne uppmärksammat, att meddelade bestämmelser om

partiellt arbetsföras anställning i statlig tjänst icke fått den effekt och praktiska

betydelse, som man åsyftat. Vidare frågades, om civilministern var

beredd att medverka till åtgärder för att dessa bestämmelser skulle bli mera

kända och tillämpade i statsförvaltningen, exempelvis genom utfärdande av

särskilda direktiv, och om han vore beredd att vidtaga ytterligare åtgärder

för att underlätta partiellt arbetsföras anställning i statlig tjänst. Dåvarande

civilministern, statsrådet Lange, förklarade sig vara väl medveten om

vikten av att den arbetskraft, som de partiellt arbetsföra representerar, tillvaratages

i möjligaste mån. I interpellationssvaret ställdes i utsikt, att myndigheterna

skulle i lämplig form påminnas om existensen av meddelade bestämmelser.

Vidare utlovades att till prövning skulle upptagas, huruvida

icke företags- och samarbetsnämnderna inom statsförvaltningen i någon

form kunde inkopplas på frågan.

1 anslutning härtill utfärdades den 17 december 1954 ett cirkulär (nr

777) till statsmyndigheterna med en påminnelse om angelägenheten av att

den arbetskraft, som de partiellt arbetsföra representerar, i möjligaste mån

tillvaratages. Vidare erinrades myndigheterna om de riktlinjer för samhällsorganens

ställningstagande till frågor rörande anställande av partiellt arbetsföra,

som intagits i anvisningarna till 4 § TB Saar.

1 en vid innevarande års riksdag till mig framställd interpellation frågades

om snara åtgärder kommer att vidtagas för att effektivisera rekrytering
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Iiungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

en av partiellt arbetsföra i statens tjänst samt vilka möjligheter som finns

för anställning av lindrigt kroniskt sjuka. I interpellationssvaret meddelade

jag, att för en kategori av kroniskt sjuka, nämligen de sockersjuka, en undersökning

pågick med syfte att framskaffa material, som kunde ligga till

grund för en omprövning av frågan om i vilken mån de sockersjuka kunde

beredas ökade möjligheter till pensionsberättigande tjänster. Jag framhöll

vidare, att jag hade för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att på grundval av

en inom civildepartementet utarbetad promemoria angående partiellt arbetsföras

anställning i statlig tjänst i proposition till årets riksdag framlägga

vissa förslag till åtgärder i syfte att ytterligare underlätta partiellt arbetsföras

utnyttjande i statens tjänst.

Över nyssnämnda promemoria, i det följande benämnd departementspromemorian,

har yttranden avgivits av försvarets civilförvaltning, försvarets

sjukvårdsstyrelse, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret,

riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, medicinalstyrelsen, länsstyrelserna

i Kalmar, Kopparbergs och Västernorrlands län, statens avtalsnämnd,

statens pensionsanstalt, 1951 års pensionsutredning, Landsorganisationen i

Sverige (LO), Statstjänarkartellen, Statstjänstemännens riksförbund (SR),

Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) och Tjänstemännens centralorganisation

(TCO).

Departementspromemorian

Verkningarna av hittills vidtagna åtgärder m. m. I promemorian frarnhålles,

efter en återblick på frågans tidigare behandling, att genom de i TB

Saar intagna anvisningarna samt genom tillkomsten av den rådgivande delegationen

vissa förutsättningar hade skapats för att statens verk och myndigheter

skulle kunna driva en positiv personalpolitik när det gällde rekrytering

av partiellt arbetsföra för tjänstemannaanställning.

Inom det kollektivavtalsreglerade området var dock läget sämre. Det

stöd som partiellt arbetsföra, vilka sökte statstjänst med lön enligt löneplan,

hade genom de i tilläggsbestämmelserna meddelade anvisningarna,

saknades i stort sett för de partiellt arbetsföra, som sökte anställning med

lön enligt kollektivavtal. Trots en viss uppmjukning av anställningsprinciperna

i linje med vad kommittén för partiellt arbetsföra hade rekommenderat

fanns i avtalen ännu icke utrymme för samma hänsynstagande i det

individuella fallet som i anvisningarna till TB Saar. Kommitténs önskemål

om undantag från bestämmelserna om avskedstur för partiellt arbetsföra

hade tillmötesgåtts endast så till vida, att enligt de för personalen vid

försvarets förvaltningsmyndigheter och kommunikationsverken gällande avtalen

undantag kan medgivas vid lokal förhandling för »arbetare, som till

följd av invaliditet, ådragen genom värnpliktstjänstgöring eller genom

olycksfall i arbetet, endast äger begränsade möjligheter att erhålla annan

anställning». En bestämmelse i kollektivavtalet för försvarets förvaltnings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1956

17

myndigheter, som kan utestänga partiellt arbetsföra från utgående sociala

förmåner vid sjukdomsfall i samband med deras åkomma eller defekt,

konstaterades fortfarande kvarstå. Kommitténs önskemål om ökad elasticitet

vid bestämmandet av lönen vid anställning av partiellt arbetsföra med

större arbetshinder hade dock tillgodosetts.

1 promemorian beröres också det av förenämnda kommitté upptagna förslaget

om en sådan ändring i arbetarpensionsreglementet, att den stipulerade

kvalifikationstiden för erhållande av pensionsrätt kunde utsträckas

för vissa partiellt arbetsföra med oviss prognos beträffande arbetshindret.

I promemorian konstateras, att en partiellt arbetsför med oviss prognos med

nu gällande bestämmelser befinner sig i sämre läge när det gäller att vinna

en anställning, som regleras av kollektivavtal, än när det gäller en anställning

på löneplan, för vilken extra anställningsform kombinerad med

senare prövningsförf arande för erhållande av pensionsberättigad tjänst kan

tillämpas. Det framhålles, att man inom arbetsmarknadsstyrelsen har kommit

till den uppfattningen, att nuvarande bestämmelser i arbetarpensionsreglementet

om ovillkorlig pensionsrätt efter viss anställningstid avsevärt

försvårar placerandet av partiellt arbetsföra med oviss prognos inom de

kollektivavtalsreglerade arbetsområdena. Denna fråga borde därför nu tagas

upp till prövning.

Från arbetsmarknadsstyrelsen hade inhämtats, att såväl styrelsen som

dess lokala organ, länsarbetsnämnderna, med stöd av anvisningarna i TB

Saar, sökt att stimulera de statliga myndigheternas intresse att i ökad omfattning

anställa partiellt arbetsföra. Några påtagbara framsteg i jämförelse

med tidigare förhållanden hade dock icke uppnåtts. Från flertalet länsarbetsnämnder

hade till arbetsmarknadsstyrelsen uppgivits, att en av de väsentliga

orsakerna till att de nya anvisningarna ej fått åsyftad effekt var

bristande kännedom om desamma hos de lokala myndigheterna.

Beträffande den av medicinalstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt

sammansatta delegationen för arbetsvårdsärenden berörande de

statliga myndigheterna framhålles i promemorian, att den icke från myndigheternas

sida utnyttjats i den utsträckning, som förutsattes vid dess tillkomst.

Under tiden 7 juni 1951—28 oktober 1954 hade delegationen endast behandlat

sammanlagt 45 framställningar om sjukpension (11 fall från löneplansanställda

befattningshavare och 34 från kollektivavtalsanställda arbetare).

Efter utredning från dels medicinsk, dels arbetsmarknadssynpunkt

hade delegationen i 29 fall tillstyrkt sjukpension, i 5 fall avstyrkt pension,

i 4 fall förordat arbetsprövning vid statens arbetsklinik i Stockholm samt

i 5 fall förordat omplacering av vederbörande, varav i 2 fall efter omskolning.

Några förfrågningar från statliga ämbetsverk, huruvida en partiellt

arbetsför sökande kan antagas till tjänst eller om en sådan person skall

kunna heredas pensionsreglerad befattning, hade delegationen icke haft alt

taga ställning till under den förflutna tiden.

Den ringa grad, i vilken delegationen hittills utnyttjats av myndigheterna,

antages delvis bero på att den icke har den auktoritet, som är önskvärd

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 158

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1956

för ett dylikt organ. En avgörande brist i delegationens sammansättning

anges vara att icke någon representant för staten som arbetsgivare ingår.

En svårighet, som påtagligt gjort sig gällande i delegationens arbete när

det gällt fall av omplacering och förflyttning av partiellt arbetsföra i samband

med prövning av sjukpensionsfall, synes ha varit grunderna för dispositionen

av avlöningsanslagen. Arbetsmarknadsstyrelsen har i en promemoria

till civildepartementet den 10 april 1952 anfört följande synpunkter i

denna fråga.

Vid prövning av frågor om förtidspension för personer, som på grund av

sjukdom icke kan uppehålla sin tjänst, har efter utredning i vissa fall konstaterats,

att vederbörande utan hinder av sin sjukdom skulle kunna fullgöra

de arbetsuppgifter, som är förenade med viss tjänst hos annan statlig

myndighet. När det gäller en ordinarie tjänsteman, kan denne vid en sådan

överflyttning göra anspråk på ett bibehållande av tidigare sociala och ekonomiska

förmåner, därest den nya tjänsten är hänförd till lägre lönegrad

eller avlönas enligt kollektivavtal. I sådana fall, som i praktiken förekommit,

har den anställande myndighetens begränsade befogenheter beträffande

bl. a. utnyttjande av avlöningsanslag ansetts lägga hinder i vägen för

överflyttningen. Vederbörlig myndighet har ej funnit skäl att låta dylikt

ärende bli föremål för Kungl. Maj:ts prövning, uppenbarligen därför att

man haft möjlighet att få fullgod arbetskraft och över huvud taget icke är

benägen att få till sig överförd partiellt arbetsför från annat verk.

Överväganden och förslag. I departementspromemorian konstateras, att

det är två problemkomplex med avseende å de partiellt arbetsföra i statlig

tjänst, som behöver upptagas till prövning, övervägas måste sålunda till en

början vilka åtgärder, som behöver vidtagas för att de av statsmakterna

anbefallda riktlinjerna för anställande av partiellt arbetsföra i statlig tjänst

skall få avsedd effekt på såväl löneplans- som kollektivavtalsområdet. Vidare

måste övervägas vilka åtgärder, som kan vidtagas för att sådana befattningshavare,

som blivit partiellt arbetsföra i statlig tjänst, skall kunna

utnyttjas effektivare, varvid bl. a. en noggrannare prövning av sjukpensioneringsfallen

kommer i förgrunden.

För att tillgodose det förstnämnda syftet föreslås en upplysningsverksamhet

kring de av statsmakterna anbefallda riktlinjerna när det gäller anställning

av partiellt arbetsföra. Detta skulle ske genom en upplysningskampanj

i arbetsmarknadsstyrelsens regi samt mera långsiktigt genom att företagsoch

samarbetsnämnderna inom de olika myndigheterna i sin verksamhet

tar upp problemen med de partiellt arbetsföras sysselsättningsmöjligheter.

Det framhålles emellertid, att effekten av en dylik upplysningsverksamhet

skulle öka om i stort sett samma förutsättningar för anställande av partiellt

arbetsföra inom det kollektivavtalsreglerade området tillämpades som

när det gäller tjänstemannaområdet.

Den föreslagna upplysningskampanj en skulle i första hand ta sikte på

de tjänstemän, som sysslar med anställnings- och personalfrågor inom de

lokala statliga förvaltningsorganen, samt icke endast avse nyanställningsfrågor

utan över huvud taget frågor, som rör skadade eller sjuka befattningshavare.

Kampanjen skulle bl. a. genomföras i form av informationsmöten,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

19

vilka skulle anordnas av arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna.

I fråga om de förberedande åtgärderna för den föreslagna upplysningskampanjen

föreslås, att det uppdrages åt arbetsmarknadsstyrelsen att utarbeta

och iordningställa lämpligt informationsmaterial. Detta material,

spridningen därav samt planeringen av informationsmötena förutsättes böra

godkännas av ett i promemorian föreslaget nytt centralorgan för frågor

rörande partiellt arbetsföra i statens tjänst.

Kampanjen föreslås skola inledas genom utfärdande av ett cirkulär till

statsmyndigheterna, vari möjligheterna att underlätta de partiellt arbetsföras

användande i statlig tjänst redovisas samt kampanjens syfte klargöres.

Företags- och samarbetsnämnderna vid myndigheterna förutsättes skola

deltaga i kampanjen. Vidare föreslås nämnderna skola fortlöpande ta befattning

med frågor rörande de partiellt arbetsföra. Sådana frågor bör sålunda

kontinuerligt tas upp vid nämndernas sammanträden. Nämnderna

skulle därigenom kunna dels medverka vid utformandet av riktlinjerna för

myndigheternas personalpolitik i fråga om partiellt arbetsföra, dels bedriva

den behövliga lokala informationsverksamheten om de handikappades

problem. För att möjliggöra detta och överhuvud tillföra myndigheterna

sakkunskap på området föreslås vidare, att en särskild befattningshavare

hos myndigheterna skall utses att fungera som kontaktman med arbetsförmedlingsorganen

i olika arbetsvårdsärenden och som mottagare av det informationsmaterial,

som distribueras av dessa organ, bl. a. i samband med

upplysningskampanjen. Denne kontaktman förutsättes fungera som föredragande

i företagsnämnden i dessa frågor.

En väsentlig förutsättning för ett bättre tillvaratagande av de partiellt arbetsföras

arbetskraft i statlig tjänst anses i promemorian vara, att den av

medicinalstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt bildade delegationen

för arbetsvårdsärenden på det statliga området utvidgas och får

en mera fristående och auktoritativ ställning. Enligt promemorian bör nu

upptagas frågan om inrättande av ett centralt organ med uppgift att handlägga

ärenden angående de partiellt arbetsföras utnyttjande i statlig tjänst.

Beträffande organets sammansättning har tidigare från arbetsmarknadsstyrelsens

sida hävdats, att däri borde — förutom representanter för de två

verk, som är företrädda inom den nuvarande delegationen — ingå representanter

för civil- och socialdepartementen. Härigenom skulle de intressen bli

företrädda, som staten har å ena sidan som arbetsgivare och å andra sidan

såsom huvudman för socialvården. I promemorian tages ej direkt ställning

till sammansättningen; det framhålles emellertid att den nämnda sammansättningen

bör kunna övervägas. Vid handläggningen av vissa ärenden bör

organet lämpligen kunna förstärkas med representanter för berörda verk

och personalorganisationer. Såsom kansli för organet föreslås arbetsmarknadsstyrelsens

arbetsvårdsbyrå skola fungera. En tjänsteman å denna byrå

bör avdelas för att kontinuerligt bereda de ärenden, som skall behandlas av

organet, samt sköta dess löpande uppgifter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

Det nya organet föreslås skola stå myndigheterna till tjänst med råd och

utlåtanden i alla frågor rörande partiellt arbetsföras sysselsättande i statlig

tjänst, såväl inom tjänstemannaområdet som inom det kollektivavtalsreglerade

området. Förutom ärenden angående nyanställning av partiellt

arbetsföra skulle det också bli fråga om att i samband med ansökan om

sjukpension eller invalidpension bedöma möjligheterna av att kunna placera

vederbörande i andra befattningar, till vilka de kan vara pliktiga att

låta förflytta sig. Med anledning av att den nuvarande delegationen endast

haft att behandla ett relativt ringa antal dylika ärenden framhålles, att det

starkt kan ifrågasättas, om icke alla sådana ärenden inom de statliga myndigheterna

i fortsättningen skall remitteras till det nya organet. Därigenom

skulle alla möjligheter till rationella omflyttningar av de pensionssökande

kunna prövas, innan pensionsbeslut fattas. I promemorian framhålles, att

det förordade centrala prövningsförfarandet av sjukpensionsfallen är angeläget,

inte bara för att den partiella arbetskraften skall kunna utnyttjas på

bästa sätt utan också ur trängre statsfinansiell synpunkt med hänsyn till

pensionskostnaderna. En noggrannare prövning av pensionsfallen motiveras

också av att pensionsbesluten f. n. är definitiva och icke kan omprövas

vid en eventuell förbättring av hälsotillståndet.

I promemorian föreslås ändringar i gällande avlönings- och pensionsbestämmelser

enligt följande.

I syfte att minska betänkligheterna mot att anställa partiellt arbetsföra

på kollektivavtalsområdet föreslås, att i 1947 års tjänstepensionsreglemenle

för arbetare skall införas en bestämmelse om att partiellt arbetsför arbetare,

för vilken prognosen beträffande arbetshindret vid anställningstillfället

är oviss, skall kunna undantagas från tillämpning av reglementet. I dylikt

fall bör dock myndigheten bestämma viss tid, efter vilken ny läkarundersökning

skall komma till stånd, och på grundval av denna undersökning

bedöma, huruvida tjänstepensionsreglementet dåmera skall tillämpas på vederbörande

arbetare eller om han fortfarande skall undantagas. Härigenom

skulle erhållas viss överensstämmelse med vad som för angivna kategori av

partiellt arbetsföra tillämpas på löneplansområdet i fråga om erhållande av

pensionsberättigande tjänst.

I departementspromemorian framhålles, att nuvarande bestämmelser lägger

vissa hinder i vägen för eventuella omflyttningar, när det gäller vissa

kategorier av statsanställda. Sålunda inträder för den kollektivavtalsanställda

personalen enligt arbetarpensionsreglementet rätt till invalid- och sjukpension

oberoende av om omplacering till annat verk varit möjlig. Vidare

är förflyttningsskyldigheten för beställningshavare vid försvaret f. n. begränsad

till försvarets område. Det föreslås därför, att 1947 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare ändras så, att överensstämmelse erhålles med

motsvarande bestämmelser för de civila statstjänstemännen i allmänhet.

Förutsättningen för erhållande av invalid- eller sjukpension bör sålunda

vara, att arbetaren icke kan omplaceras vare sig inom det egna verket eller

till annat verk inom statsförvaltningen. Vidare föreslås, att den i Saar före
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

skrivna förflyttningsskyldigheten för ordinarie beställningshavare vid försvaret

skall utsträckas till att gälla icke endast försvaret utan även statlig

verksamhet i övrigt.

Vidare rekommenderas, att diskussioner skall upptagas mellan avtalsparterna

om vissa förändringar i kollektivavtalens allmänna bestämmelser syftande

till ett ökat hänsynstagande till de partiellt arbetsföras svårigheter på

arbetsmarknaden. Sålunda föreslås, att man vid kommande avtalsförhandlingar

skall söka få till stånd en utvidgning av bestämmelserna om undanlag

från avskedstur till att omfatta alla partiellt arbetsföra vid vederbörande

arbetsplats. Även bestämmelsen i kollektivavtalet gällande försvarets

myndigheter om inskränkning i rätten till utgående sociala förmåner för

partiellt arbetsföra vid sjukdomsfall i samband med deras åkomma eller defekt

föreslås skola omprövas.

Det problem vid omflyttning av partiellt arbetsför ordinarie tjänsteman,

som sammanhänger med att vederbörande äger bibehålla tidigare avlöningsförmåner,

föreslås skola tills vidare lösas så, att tjänstemannen avlönas av

den myndighet, hos vilken han har sin pensionsberättigande tjänst. Detta

skulle dock gälla endast i den mån det icke befinnes skäligt, att kostnaderna

— med hänsyn till värdet av arbetsinsatsen -— bör bestridas av den myndighet,

där vederbörande fullgör tjänstgöringen. Frågan om ett särskilt anslag

på civildepartementets huvudtitel för bestridande av lönekostnaderna

för omplacerade partiellt arbetsföra anses dock böra närmare undersökas

av det nya centralorganet.

Yttrandena

Beträffande frågan om en upplysningskampanj har flertalet av remissinstanserna

tillstyrkt eller icke haft något att erinra mot att en kampanj

kommer till stånd. Av kommunikationsverken, som mest beröres av en dylik

åtgärd, bär endast telestyrelsen deklarerat en skeptisk inställning. Enligt

styrelsens uppfattning skulle nämligen det resultat, som kunde uppnås genom

kampanjen, icke komma att stå i rimlig proportion till med kampanjen

förenade kostnader och arbete. En liknande uppfattning för försvarets

del företrädes av försvarets civilförvaltning. Vattenfallsstyrelsen däremot

finner den föreslagna upplysningskampanj en lämplig och önskvärd. Generalpoststyrelsen

ställer vissa förväntningar på att den föreslagna upplysningsverksamheten

in. m. skall kunna öka möjligheterna att bättre utnyttja

befattningshavare, som under sin anställningstid drabbats av nedsatt arbetsförmåga.

Järnvägsstyrelsen betonar, att i den del upplysningsverksamheten

kommer att beröra frågor, som har med redan anställda skadade eller

sjuka befattningshavare att göra, den torde ha ett visst värde för personalchefer

och verksläkare, som har att laga ställning till dessa ofta svårbedömliga

och ömtåliga problem. Styrelsen anser dock, att statens järnvägar

bör undantas från skyldigheten att deltaga i den planerade kampanjen

i vad denna avser nyanställning av partiellt arbetsföra. Kampanjen anses nämligen

i delta hänseende ej kunna leda till något resultat på grund av redan

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

nu föreliggande svårigheter att placera om den partiellt arbetsföra arbetskraft,

som finnes inom ett företag av statens järnvägars karaktär. Även generalpoststyrelsen

och telestyrelsen understryker verkens begränsade möjligheter

att nyanställa partiellt arbetsföra.

TCO har ifrågasatt nödvändigheten och lämpligheten av en brett upplagd

informationskampanj med hänsyn till att det rör sig om ett relativt begränsat

antal för rekryteringen av partiellt arbetsföra ansvariga tjänstemän. Övriga

personalorganisationer har däremot icke haft något att erinra.

Förslagen om företagsnämndernas inkopplande på frågan om de partiellt

arbetsföra och om utseende av speciella kontaktmän har i allmänhet i princip

tillstyrkts. Försvarets civilförvaltning har dock ställt sig avvisande, då

förhandlingar i dylika frågor lätt leder till diskussioner i rena person- och

anställningsfrågor, vilket principiellt ej kan anses överensstämma med företagsnämndernas

uppgifter. Icke heller synes det civilförvaltningen erforderligt

att utse någon särskild kontaktman med arbetsförmedlingen. En negativ

hållning intas också av statskontoret och riksräkenskapsverket. Av

kommunikationsverken, där det övervägande antalet företagsnämnder finnes,

framhåller vattenfallsstyrelsen, att vid verket f. n. icke så sällan förekommer

att frågor om partiellt arbetsföra upptages till diskussion inom företagsnämnderna

och att erfarenheterna härav är enbart goda. Ehuru styrelsen

anser, att möjlighet bör finnas till ett sådant förfarande, som kan

tillgripas när omständigheterna så påkallar, vill styrelsen dock icke tillstyrka

en ordning med obligatorisk prövning av berörda frågor inom företagsnämnderna.

Vad beträffar frågan om att utse en speciell kontaktman, har

vattenfallsstyrelsen sedan flera år tillämpat en sådan anordning med mycket

gott resultat och är fördenskull positivt inställd till förslaget. Även generalpoststyrelsen

framhåller, att problem rörande de partiellt arbetsföra varit

upptagna till diskussion inom företagsnämnderna i verket. Riktlinjerna

för nämndernas medverkan i dessa frågor synes dock böra utformas inom

de särskilda verken efter dessas behov och förutsättningar. Järnvägsstyrelsen

anser, att företagsnämndernas uppgifter i förevarande hänseende bör

inskränkas till principdiskussioner och lokal information om problemen.

Liknande synpunkter anföres av telestyrelsen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

framhåller särskilt, att kontaktmän erfordras vid styrelsens lokala

organ, vägförvaltningarna.

TCO tillstyrker förslagen och framhåller, att ett inkopplande av företagsnämnderna

kan leda till att de principiella diskussioner mellan företagsledning,

verksläkare och anställda, som där kommer att äga rum, kan

ge anvisning om nya arbetsområden för de partiellt arbetsföra och troligtvis

även medverka till en ändrad inställning till möjligheten att använda dylik

arbetskraft både hos myndigheter och anställda samt därigenom leda

till att de av statsmakterna anbefallda riktlinjerna får avsedd effekt. Även

Statstjånarkarteilen ansluter sig till förslaget om företagsnämndernas medverkan.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Mctj:ts proposition nr 158 år 1956

Förslaget om en utvidgning av den nuvarande delegationen inom medicinalstyrelsen

till ett centralt rådgivande organ har godtagits av flertalet remissinstanser.

Statens avtalsnämnd framhållei-, att utan ett centralt organ

omplaceringsmöjligheterna för de partiellt arbetsföra med all sannolikhet

kommer att visa sig ytterst små. Nämndens erfarenheter bestyrker vad som

i promemorian framhållits angående rådande omplaceringssvårigheter. Liknande

synpunkter anföres i flera yttranden. Av de affärsdrivande verken

har endast vattenfallsstyrelsen — som hänvisat till att en centralisering av

ärendena kan komma att verka onödigt betungande i administrativt avseende

— motsatt sig inrättandet av det centrala organet. Motsatt uppfattning

har generalpoststyrelsen givit uttryck åt genom att framhålla, att inrättandet

av ett centralt organ torde komma att förbättra förutsättningarna för

bl. a. lösandet av de med den partiellt arbetsföra arbetskraftens utnyttjande

förenade problemen samt även medverka till enhetliga normer för bedömningen

av hälsokraven på sökande till statlig anställning.

Vad angår det rådgivande organets sammansättning och kompetens varierar

meningarna. Järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen och försvarets

civilförvaltning understryker det angelägna i att en verksrepresentant alltid

är närvarande vid handläggning av ärenden berörande visst verk. Försvarets

civilförvaltning framhåller vidare att i fall, som berör försvaret, jämväl

en representant för försvarets sjukvårdsstyrelse bör ingå. Från Landsorganisationens

och Statstjänarkartellens sida understrykes, att de anställdas

organisationer skall ha möjlighet att låta sig representeras vid behandlingen

av förekommande ärenden. Socialstyrelsen åter framhåller, att representanter

för berörda verk och personalorganisationer icke under några förhållanden

bör deltaga i av organet fattat beslut. Därjämte ifrågasätter styrelsen

lämpligheten av att till organet knyta representanter för statsdepartementen.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter, om organet bör ha så stor omfattning

som föreslagits, och anser det icke erforderligt, att social- och civildepartementen

är representerade.

Mot förslaget att arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå skall fungera

som organets kansli har arbetsmarknadsstyrelsen icke något att erinra,

därest erforderlig personal för arbetsuppgifterna ställes till förfogande.

Vad beträffar organets kompetens föreligger inga meningsskiljaktigheter

om att det bör ha enbart rådgivande uppgifter. Däremot har flertalet av de

remissinstanser, som yttrat sig i frågan, motsatt sig, att alla sjukpensionsärenden

inom de statliga myndigheterna i fortsättningen obligatoriskt skall

remitteras till det nya organet. Samtliga pensionsbeviljande myndigheter är

av den uppfattningen, att detta skulle bli onödigt betungande i administrativt

hänseende, utan att något av väsentligt värde skulle vinnas. Statskontoret

förordar i stället, att delegationens yttrande skall inhämtas över

ansökningar om sjukpension, endast om icke den pensionsbeviljande myndigheten

efter medicinalstyrelsens hörande finner det uppenbart, att sjukpensionering

bör ske. Fn liknande ståndpunkt intages av medicinalstyrelsen.

Statens pensionsanstalt framhåller, att de sjuk- och invalidpensions
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

sökande i det övervägande antalet fall torde förete sådan grad av otjänstbarhet,

att en omflyttning till annat arbete över huvud taget icke låter sig

tänkas. Med hänsyn härtill samt jämväl av principiella skäl anser anstalten,

att avgörandet av fråga, huruvida remiss i dylikt pensionsärende skall ske,

bör ankomma på den pensionsbeviljande myndigheten. Likartade synpunkter

framföres av generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen och

vattenfallsstyrelsen. — Statens pensionsanstalt förutsätter, att den skall

äga att till delegationen jämväl hänskjuta fall inom den statsunderstödda

pensioneringen.

1951 års pensionsutredning framhåller, att frågan om obligatorisk remiss

till det centrala organet icke lämpligen synes böra upptagas till prövning

förrän en tids erfarenhet vunnits angående möjligheterna att genomföra

omplacering i de fall, som myndigheterna själva anser böra hänskjutas till

organet. Det kan emellertid enligt utredningens mening ifrågasättas, huruvida

icke — i syfte att skapa bättre förutsättningar för en enhetlig bedömning

av sjukpensionsfallen inom samtliga förvaltningsområden — alla sjukpensionsärenden

borde remitteras till medicinalstyrelsen. En dylik anordning,

vilken skulle bli av betydelse även för åstadkommande av ett rationellt

urval av de fall, som bör hänskjutas till det centrala organet, torde enligt

utredningens mening icke medföra några konsekvenser i administrativt

hänseende.

Förslaget om viss inskränkning vid tillämpningen av tjänstepensionsreglementet

för arbetare, när det gäller anställning av partiellt arbetsföra med

oviss prognos, har i allmänhet biträtts i yttrandena.

1951 års pensionsutredning framhåller följande.

Promemorieförslaget om att för vissa partiellt arbetsföra göra undantag

från den automatiska karenstidsbestämmelsen i 1947 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare och i stället göra pensionsrättens inträde beroende

av särskild prövning kan från formella utgångspunkter synas innebära en

försämring av pensionsvillkoren. Förslaget grundar sig ju emellertid på

såväl kommitténs för partiellt arbetsföra som arbetsmarknadsstyrelsens erfarenheter

om att den nuvarande generellt gällande karensbestämmelsen

avsevärt försvårar en placering i statstjänst av berörda partiellt arbetsföra

personer. Syftet med införandet av en villkorlig spärr emot pensionsrätt

enligt arbetarpensionsreglementet är alltså uteslutande att bereda möjligheter

till placering av partiellt arbetsföra i statstjänst, där sådan placering

eljest praktiskt taget icke varit möjlig. Enligt promemorian skulle frågan

om tillämpligheten av den ifrågasatta specialbestämmelsen i varje särskilt

fall avgöras vid själva anställningstillfället och f. ö. möjligheten av ett överförande

av vederbörande på de reguljära bestämmelserna prövas med vissa

tidsintervaller. Överensstämmelse skulle alltså i princip uppnås med vad

som i förevarande hänseende redan gäller på tjänstemannasidan i fråga

om partiellt arbetsföra, för vilka prognosen angående arbetshindret är oviss.

Vid bedömning av förslaget bör i nuvarande läge beaktas, att skillnaderna

i fråga om pensionskostnad för statsanställda arbetare och andra arbetare

måste förutsättas bli avsevärt mindre än för närvarande efter ett genomförande

av en allmän pensionsförsäkring — vare sig en sådan försäkring

skulle omfatta de statsanställda eller icke — och att därvid de av pensions
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

kostnadshänsyn betingade svårigheterna för berörda kategori partiellt arbetsföra

måste förväntas minska. Om svårigheterna att i statstjänst placera

ifrågavarande personer skulle anses komma att bli besvärande även efter

ett införande av allmän pensionsförsäkring, har pensionsutredningen med

hänsyn till vad i det föregående anförts icke någon erinran emot att promemorieförslaget

på förevarande punkt nu genomföres.

Statens pcnsionsanstalt anser det böra övervägas, huruvida icke, oavsett

prognosen beträffande arbetshindret, från reglementets tillämpning alltid

borde undantagas sådana partiellt arbetsföra, som anses icke kunna fullgöra

normal arbetsprestation. Till stöd härför anför pensionsanstalten bl. a. följande.

Pensionsrätt för fullt arbetsför arbetare och ifrågakommande pensionsrätt

för partiellt arbetsför arbetare är, oavsett graden av den senares arbetsförmåga,

likartad. Pensioneringen av en partiellt arbetsför arbetare med

undernormal arbetsförmåga kommer i följd härav att draga större kostnader

i förhållande till den fullgjorda arbetsprestationen än motsvarande kostnader

för en jämförlig fullt arbetsför arbetare. På grund härav kan det antagas,

att utsikterna för en dylik arbetare att erhålla arbetaranställning i

statens tjänst är relativt små, även om arbetaren icke är att hänföra till arbetare

med oviss prognos.

Slatstjänarkartellen anser, att anledning saknas att ändra arbetaipensionsreglementet

beträffande sådana partiellt arbetsföra, för vilka prognosen

vid anställningstillfället är oviss, och fortsätter:

Pensionsreglementet innehåller kvalifikationsbestämmelser som medför,

att det i bästa fall kan bli tillämpligt efter 21 månaders anställning. Oavsett

om prognosen efter denna kvalifikationstid är oviss eller inte, bör den

anställde beredas de förmåner, som allmänt följer med anställningen. I

detta sammanhang bör beaktas den utveckling, som kan väntas genom en

allmän arbetarpensionering. Principiellt måste det vara stötande att diskriminera

de partiellt arbetsföra i fråga om pensionsförmåner, och det kan icke

vara rimligt att staten i detta avseende skall visa dåligt föredöme.

Landsorganisationen framhåller allmänt, att det helt säkert vore till fördel

för alla parter, om stadganden, som försvårar antingen nyanställning av

arbetskraft med arbetshinder eller också en omplacering av sådan arbetskraft,

kunde genomgå en revision med beaktande av både mänskliga, samhällsekonomiska

och statsfinansiella synpunkter.

Förslaget om sådan ändring av 1947 års tjänstepensionsreglemente för

arbetare, att för rätt till sjukpension skall erfordras att vederbörande prövas

icke lämpligen kunna överflyttas till annat arbete i statens tjänst, biträdes

av samtliga remissinstanser, som yttrat sig i frågan. 1951 års pensionsutredning

anför dock att — om en ändring av tjänstepensionsreglementet

genomföres i förevarande avseende — man torde böra särskilt söija

för alt ändringen icke leder till minskad trygghet för berörda arbetare.

Härom anför utredningen följande.

En sådan försämring skulle t. ex. inträda, om arbetaren vid central provning

befunnes kunna överflyttas till annat verk, men detta verk icke kunde

bereda arbetaren någon anställning. Såvida allmän arbetsoförmåga (gal
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

lande hela statsförvaltningen) skall utgöra förutsättning för sjukpensionering

och nyss angivna försämring av tryggheten anses böra undvikas, måste

den centrala bedömningen av omplaceringsmöjligheterna vara förbindande

för de berörda verken. Med hänsyn till de antydda procedurtekniska komplikationerna

anser pensionsutredningen, att man i varje fall för närvarande

icke bör fullt ut genomföra anordningen med krav på allmän arbetsoförmåga

såsom villkor för sjukpension åt arbetare. I nuvarande läge synes det

närmast till hands att efter mönster av förhållandena för tjänstemännen

inom den allmänna civilförvaltningen göra pensionsrätten beroende av

en central — och för berörda verk förbindande — prövning (hos Kungl.

Maj:t) av huruvida omplacering till annat verk lämpligen bör ske.

Även statens pensionsanstalt anser att frågor om omplacering till annat verk

skall ankomma på Kungl. Maj:t. Statstjänarkartellen förutsätter, att då fråga

är om omplacering hänsyn tages icke endast till den anställdes lämplighet

för arbetet, utan också till personliga förhållanden i övrigt.

Förslaget om utsträckt förflyttningsskyldighet för ordinarie beställningshavare

vid försvaret har tillstyrkts av statskontoret, statens pensionsanstalt

och 1951 års pensionsutredning. Försvarets civilförvaltning åter anser den

nuvarande förflyttningsskyldigheten ganska vidsträckt och finner det —

bl. a. i betraktande av de för försvaret rådande särskilda förhållandena _•

tveksamt, om något väsentligt är att vinna genom en utökad förflyttningsskyldighet

för beställningshavare vid försvaret.

I detta sammanhang har 1951 års pensionsutredning fäst uppmärksamheten

på att en viss begränsning av förflyttningsmöjligheterna i realiteten

åstadkommits för flertalet tjänstemän vid affärsverken genom stadgande i

tillämpningsföreskrifterna till pensionsreglementena (3 § 1. punkten första

stycket kungörelsen 1947: 691). Utredningen framhåller att, då enligt detta

stadgande prövningen av frågan, huruvida förflyttning — i stället för sjukpensionering

— bör ske, är överlämnad till vederbörande verks styrelse,

lämpligheten av en förflyttning till annat verk knappast kommer under bedömande.

Pensionsutredningen förordar, att den ifrågavarande tillämpningsföreskriften

ändras på så sätt, att ifrågavarande ärenden underställes

Kungl. Maj :ts prövning liksom f. n. sker beträffande tjänstemän i övrigt.

Vad i promemorian anföres rörande angelägenheten av att de avtalsslutande

parterna vid kommande kollektivavtalsförhandlingar upptager frågan

om en utvidgning av bestämmelsen om undantag från avskedstur till att

gälla mera generellt för de partiellt arbetsföra, har i stort sett mötts av en

positiv inställning från de berörda myndigheternas sida. Järnvägsstyrelsen

ansei sig dock icke kunna tillstyrka ändringar i avtalen i sådan riktning på

grund av redan nu föreliggande svårigheter vid verket att omplacera partiellt

arbetsföra inom kollektivavtalsområdet. Försvarets civilförvaltning

anför endast, att ett genomförande av förslaget skulle verka i motsatt riktning

mot den föreslagna ändringen i arbetarpensionsreglementet om att

partiellt arbetsföra i vissa fall skall kunna undantagas från reglementet.

Samma synpunkt anlägger civilförvaltningen även i fråga om förslaget till

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

omprövning av bestämmelsen i kollektivavtalet gällande försvarets myndigheter

om inskränkning i rätten till utgående sociala förmåner för partiellt

arbetsföra vid sjukdomsfall i samband med deras åkomma eller defekt.

Arbetsmarknadsstyrelsen och medicinalstyrelsen har helt anslutit sig

till promemorians förslag såväl i fråga om undantaget från avskedstur som

beträffande en omprövning av den ovan nämnda bestämmelsen i kollektivavtalet

vid försvaret. Statstjänarkartellen har intet att invända mot att de

föreslagna diskussionerna kommer till stånd före de ordinaiie avtalsförhandlingarna

men framhåller, att diskussionerna icke bör begränsas till

enbart de två frågor, som behandlas i promemorian. Erfarenheterna visade

nämligen, att det också finns behov av bestämmelser, som reglerar de fall,

då förutsättningar för sjukpensionering saknas, men då arbetsförmågan så

ändrats att övergång till annat arbete är nödvändig. En sådan arbetare

bör icke avskedas utan i stället omplaceras till annat lämpligt aibete inom

statsförvaltningen.

I fråga om sättet för avlöningskostnadernas bestridande vid förflyttning

av partiellt arbetsföra ordinarie tjänstemän anför statskontoret — i nära anslutning

till promemorians förslag — att det synes lämpligt att vederbörande

tills vidare avlönas av den myndighet, från vilken han förflyttas. Sedan

närmare erfarenheter föreligger rörande utfallet av förflyttningen, bör dock

åtgärder vidtagas för ett överförande av lönekostnaderna till det nya verket.

Försvarets civilförvaltning och riksförsäkringsanstalten förordar däremot,

att ett särskilt anslag för dessa kostnader redan från början uppföres under

tolfte huvudtiteln.

Departementschefen

Frågan om åtgärder i syfte att tillvarataga de partiellt arbetsföras produktiva

förmåga inom statsverksamheten ägnades ingående uppmärksamhet i

prop. 1949: 132. Vissa i nämnda proposition gjorda uttalanden och förslag

i fråga om löneplansanställd personal intogs, sedan riksdagens godkännande

inhämtats, i anvisningarna till 4 § TB Saar. Beträffande det statliga kollektivavtalsområdet

gjordes i propositionen vissa rekommendationer till de

avtalsslutande parterna. I cirkulär den 16 december 1954 riktades statsmyndigheternas

uppmärksamhet på angelägenheten av att den arbetskraft,

som de partiellt arbetsföra representerar, i möjligaste mån tillvaratages.

I cirkuläret erinrades också om förutnämnda anvisningar i TB Saar.

De vidtagna åtgärderna har medfört avsevärt vidgade möjligheter för anställning

av partiellt arbetsföra i statens tjänst. Erfarenheten har emellertid

givit vid banden, alt de anvisade vägarna till ett inlemmande av de partiellt

arbetsföra i produktionslivet icke utnyttjats på ett tillfredsställande

sätt och att ett behov av ytterligare åtgärder föreligger. En onödig restriktivitet,

när det gäller anställande av här avsedd arbetskraft, synes ha iakttagits.

I syfte att förbättra de partiellt arbetsföras situation har därför hithörande

spörsmål upptagits till närmare övervägande inom civildepartementet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

På grundval härav har utarbetats en promemoria angående partiellt arbetsföras

anställning i statens tjänst, vilken varit föremål för remissbehandling.

Jag torde nu få anmäla de förslag, som innehållas i nämnda promemoria.

Till en början vill jag härvid ytterligare understryka de uttalanden i frågan

om de partiellt arbetsföra, som gjordes i den förenämnda propositionen till

1949 års riksdag. Redan ett noggrant efterföljande av de riktlinjer, som däri

uppdrogs, skulle medföra en avsevärd förbättring av de partiellt arbetsföras

situation. För egen del finner jag det vara angeläget, att varje ytterligare

åtgärd vidtages, som kan vara ägnad att föra här avsedd kategori av handikappade

människor in i ett produktivt arbetsliv eller att ge den, som råkat

ut för olika slag av arbetshinder, möjlighet att behållas i arbete av för honom

passande slag. Det synes mig ligga helt i linje med modern samhällsuppfattning,

att från statens sida aktiva åtgärder vidtas för att underlätta

en produktiv arbetsinsats från dem, som kommit att falla in under benämningen

paitiellt arbetsföra. Härvid far emellertid icke heller förbises angelägenheten

av att från arbetskamraternas och deras organisationers sida

visas förståelse för de partiellt arbetsföras situation. En dylik förståelse

— som i och för sig är nödvändig för att ge den partiellt arbetsföre känslan

av arbetsgemenskap — är i åtskilliga fall också en förutsättning för att en

myndighet skall kunna vidtaga de åtgärder, som prövas lämpliga för den

partiellt arbetsföres utnyttjande i tjänst hos verket.

De förslag, som framlagts i departementspromemorian, åsyftar dels att

stimulera till och underlätta anställande av partiellt arbetsföra, dels att ge

ökade möjligheter att behålla i tjänst sådana redan anställda, vilka genom

olycksfall, sjukdom eller eljest blivit partiellt arbetsföra. Förslagen berör

såväl tjänstemannaområdet som det kollektivavtalsreglerade området.

Efter sitt innehåll kan förslagen indelas i två huvudgrupper. Av dessa

omfattar den första förslag till vissa åtgärder av organisatorisk karaktär.

Dessa förslag innebär bl. a. att en upplysningskampanj skall anordnas, att

företags- och samarbetsnämnder skall ha att taga befattning med frågor om

partiellt arbetsföra och att ett centralt rådgivande organ i dylika frågor skall

tillskapas. Den andra huvudgruppen av förslag berör frågor om ändringar i

gällande föreskrifter eller kollektivavtal främst i syfte att undanröja förefintliga

hinder mot ett effektivt tillvaratagande av de partiellt arbetsföras

arbetskraft.

Jag finner det lämpligt och önskvärt att den föreslagna upplgsningskampanjen

kommer till stånd. En sådan kampanj skulle främst ha till syfte att

göra statsmakternas intentioner på detta område mera allmänt kända, samtidigt

som den skulle bilda upptakten till den mera långsiktiga upplysningsverksamhet

bland den statliga personalen, som föreslås komma till stånd genom

att de partiellt arbetsföras problem mera regelmässigt behandlas inom

de olika myndigheternas företags- och samarbetsnämnder. Jag förordar alltså,

att arbetsmarknadsstyrelsen får i uppdrag att genomföra kampanjen

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1950

enligt i huvudsak de riktlinjer, som redovisats i promemorian. En dylik

kampanj synes med den uppläggning som skisserats icke behöva medföra

mera betydande kostnader. Någon särskild medelsanvisning erfordras icke.

Kostnaderna för kampanjen torde nämligen kunna bestridas från det under

femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till arbetsmarknadsstyrelsens

arbetsvårdsverksamhet.

Att företags- och samarbetsnåmnder vid de statliga myndigheterna på

sätt föreslagits i promemorian kopplas in på frågorna om de partiellt arbetsföra,

finner jag ändamålsenligt och i linje med deras funktion som samrådsoch

kontaktorgan mellan myndigheterna och deras personal. Av remissyttrandena

framgår, att denna ordning redan införts vid åtminstone två

större verk och synes fungera bra. Jag delar den uppfattning, som framförts

av bl. a. generalpoststyrelsen, att de närmare riktlinjerna för nämndernas

medverkan i dessa frågor bör utformas inom de särskilda verken. Direktiv

om att frågorna regelmässigt skall upptagas till diskussion i nämnderna

bör dock i lämplig form delges myndigheterna.

Med upplysningsfrågan sammanhänger också förslaget, att en speciell

befattningshavare hos myndigheterna skall utses till kontaktman med arbetsförmedlingarnas

arbetsvårdsorgan för att få tillgång till dessas material

och sakkunskap. Jag kan biträda detta förslag, men även här bör gälla att

frågan får lösas efter varje verks behov. Myndigheterna förutsättes emellertid,

även om ej särskild kontaktman utses, skola ge de lokala arbetsförmedlingsorganen

uppgift på den eller de personer inom myndigheten, som

har att handlägga uppkommande frågor om partiellt arbetsföra.

Förslaget om en utvidgning av den nuvarande delegationen inom medicinalstyrelsen

till ett centralt rådgivande organ för myndigheterna i frågor

rörande partiellt arbetsföras utnyttjande i statlig tjänst har i stort sett godtagits

av remissinstanserna. I flera yttranden har också särskilt understrukits

den betydelse ett dylikt organ skulle få i här berörda avseenden. Då

inrättandet av ett sådant organ får anses vara en nödvändig förutsättning

för att statsmakternas övriga åtgärder på detta område skall få en tillfredsställande

effekt, föreslår jag att det nu kommer till stånd.

I fråga om organets sammansättning och arbetsuppgifter råder delade meningar

hos remissinstanserna. För egen del vill jag anlägga följande synpunkter.

Organet bör organiseras som en helt fristående nämnd med benämningen

statens nämnd för partiellt arbetsföra.

Nämndens sammansättning bör vara sådan, att den ulan att göras alltför

stor kommer att i sig inrymma erforderlig sakkunskap för en allsidig bedömning

av de fall, som kommer under dess behandling. Jag finner ur här

anförda synpunkter, att nämnden bör bestå av högst fem ledamöter, varibland

representanter för myndigheterna i den nuvarande delegationen —

medicinalstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen — bör ingå. Övriga ledamöter

bör företräda sakkunskap på de statliga löne-, kollektivavtals- och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

pensionsområdena. Jag anser det icke nödvändigt, att i nämnden skall ingå

representanter för social- och civildepartementen. Nämnden bör äga kalla

representanter för berörda verk och personalorganisationer att deltaga i

nämndens överläggningar men ej i dess beslut. Kungl. Maj :t bör ha att utse

ordförande och ledamöter i nämnden ävensom, om så prövas lämpligt, suppleanter

för dessa.

Förslaget att arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå skall fungera

som nämndens kansli och att en tjänsteman där avdelas för sekreteraruppgifterna

finner jag välbetänkt. Någon utökning av den å byrån anställda

personalen förutsättes f. n. icke vara erforderlig.

Nämndens uppgifter bör vara av rådgivande natur, varav följer att nämnden

icke har att fatta några för myndigheterna bindande beslut i anställnings-

och omplaceringsfrågor. Nämndens allmänna uppgifter synes kunna

sammanfattas på följande sätt.

Nämnden skall åligga, att noggrant följa utvecklingen av de partiellt arbetsföras

anställningsförhållanden inom det statliga arbetsmarknadsområdet

och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de åtgärder, som kan

anses erforderliga för att underlätta anställning, omflyttning och överhuvudtaget

ett bättre utnyttjande av denna arbetskraft, att till Kungl. Maj :t

avgiva utlåtanden i de ärenden angående anställande, befordran eller omplacering

av partiellt arbetsföra, som genom remiss överlämnas till nämnden,

att, på härom gjord framställning, avgiva råd och utlåtanden till myndigheterna

till stöd för deras ställningstaganden i alla frågor rörande de

partiellt arbetsföras utnyttjande i statlig tjänst, samt att vid uppkommande

frågor om sjuk- eller invalidpension för befattningshavare i statens tjänst,

på begäran av pensionsbeviljande myndighet biträda vid bedömningen, huruvida

vederbörande lämpligen bör omplaceras.

Beträffande sist angivna uppgift torde jag få lämna en närmare kommentar.

I promemorian har ifrågasatts, att alla sjuk- och invalidpensionsärenden

inom de statliga myndigheterna i fortsättningen skulle remitteras till

den nya nämnden. Detta har dock avstyrkts av de hörda pensionsbeviljande

myndigheterna. Statskontoret har i stället förordat, att nämndens yttrande

i dylika frågor endast skulle inhämtas i sådana fall, då den pensionsbeviljande

myndigheten efter medicinalstyrelsens hörande icke finner det

uppenbart att sjukpensionering bör ske. Jag finner sist angivna förfarande

ändamålsenligt och förordar, att det kommer till användning. Genom att

medicinalstyrelsen alltid höres vinnes en mera enhetlig medicinsk bedömning

av dessa pensionsfall än som nu förekommer. Såsom statens pensionsanstalt

förutsatt, bör nämndens biträde kunna påkallas även i fall inom

den statsunderstödda pensioneringsverksamheten.

Det synes mig angeläget, att nämndens verksamhet kan påbörjas redan

den 1 juli innevarande år.

Såsom framgår av det tidigare anförda berör den andra huvudgruppen

av förslag, som framlagts i departementspromemorian, frågor om ändring

i gällande föreskrifter och kollektivavtal.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

I promemorian förordas vissa ändringar i 19U7 års tjänstepensionsreglemente

för arbetare. Härom får jag anföra följande.

Förslaget om visst undantagande från tillämpningen av tjänstepensionsreglementet

för arbetare, när det gäller anställning av partiellt arbetsföra med

oviss prognos, har framlagts i syfte att animera myndigheterna till ökad anställning

av dylika personer. Förslaget har biträtts av samtliga myndigheter

som yttrat sig i frågan, under det att Statstjänarkartellen motsatt sig en

dylik anordning. Med hänsyn till att erfarenheten visat, att tillämpningen

av gällande bestämmelser avsevärt försvårar placering i statstjänst av berörda

partiellt arbetsföra personer, förordar jag den föreslagna åtgärden.

Bestämmelserna bör utformas så, att de i möjligaste mån anknyter till vad

som gäller för anställande av motsvarande kategori partiellt arbetsföra på

löneplansområdet. Jag kan inte dela Statstjänarkartellens uppfattning, att

dylika bestämmelser skulle innebära någon nackdel för de partiellt arbetsföra.

Möjligheterna till anställning i statstjänst för den avsedda kategorin

torde i stället komma att öka och därmed också möjligheterna att, därest

deras arbetshinder utvecklas i gynnsam riktning, komma in under reglementet.

Statens pensionsanstalt har ifrågasatt en ytterligare utsträckning

av undantagsregeln till att gälla alla partiellt arbetsföra, som anses icke kunna

fullgöra normal arbetsprestation, oavsett prognosen beträffande arbetshiindret.

Jag kan icke biträda detta. Någon allmängiltig regel, som skulle

vara rättvisande och relevant i detta hänseende, torde näppeligen kunna

uppställas.

I promemorian har framhållits, att det såväl ur den synpunkten att de

partiellt arbetsföra skall kunna komma till användning på bästa sätt som

ur statsfinansiell synpunkt — med hänsyn till pensioneringskostnaderna —

är angeläget, att vissa hinder mot omplacering av arbetskraft i gällande föreskrifter

elimineras. Enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare är en

förutsättning för erhållande av sjuk- och invalidpension att vederbörande

icke prövas lämpligen kunna överflyttas till annat arbete inom det egna

verket. Den i promemorian föreslagna utvidgningen av angiven förutsättning

till att gälla annan anställning i statens tjänst har biträtts av remissinstanserna,

och jag förordar att ändringen genomföres. Beslut, huruvida omplacering

till annat verk lämpligen skall ske, bör i likhet med vad som gäller

för tjänstemännen inom den allmänna civilförvaltningen, ankomma på

Kungl. Maj:t.

I promemorian har även föreslagits ändring i statens allmänna avlöningsregtemente

i syfte att införa samma förflyttningsskyldighet beträffande försvarets

beställningshavare, som gäller för tjänstemän inom den allmänna

civilförvaltningen. Denna fråga synes dock icke böra bedömas enbart ur de

synpunkter, som framförts i promemorian, utan torde få prövas i ett vidare

sammanhang. Jag är sålunda icke beredd att nu framlägga förslag om en

dylik ändring. I sitt yttrande har 1951 års pensionsutredning fäst uppmärksamheten

på den begränsning i förflyttningsmöjligheterna för flertalet tjänstemän

vid affärsverken, som kommit till stånd genom stadgande i tillämpningsföreskrifterna

till allmänna tjänste- och familjepensiomsreglemcntcna.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 dr 1956

Med hänsyn till angelägenheten av att den föreslagna vidsträcktare prövningen

av omplaceringsfallen i anledning av ifrågasatt invalid- eller sjukpensionering

även bör omfatta affärsverkens tjänstemän, förordar jag att

ifrågavarande tillämpningsföreskrift ändras. Prövning, huruvida vederbörande

tjänsteman — därest förflyttning icke kan ske inom verket — lämpligen

bör omplaceras till arbete inom annan myndighet, bör även i dessa fall

ankomma på Kungl. Maj :t.

I promemorian har föreslagits, att de avtalsslutande parterna vid kommande

förhandlingar på det statliga kollektivavtalsområdet skulle söka få

till stånd vissa förändringar i kollektivavtalens allmänna bestämmelser, syftande

till ökad trygghet för de partiellt arbetsföra. Därvid har främst framhållits

vikten av att den gällande bestämmelsen om undantag från avskedstur

för i militärtjänst skadade och arbetare, som skadats genom olycksfall

i arbetet, utvidgas till att omfatta även andra kategorier av partiellt arbetsföra

arbetare. Flertalet berörda myndigheter, varibland statens avtalsnämnd,

samt Statstjänarkartellen har i sina remissyttranden redovisat en

positiv inställning. Beträffande bestämmelsen i kollektivavtalet för arbetarna

vid försvaret om inskränkning i rätten till utgående sociala förmåner för

partiellt arbetsföra vid sjukdom i samband med deras åkomma eller defekt

synes goda förutsättningar till ändring böra föreligga med hänsyn till att

motsvarande bestämmelse numera utmönstrats i gällande avtal för kommunikationsverken.

Statstjänarkartellen har i samband med sitt tillstyrkande av förhandlingar

i dessa spörsmål framhållit, att diskussionerna icke bör begränsas

till enbart de två frågor, som behandlas i promemorian, utan att det också

finns behov av bestämmelser, som reglerar de fall, då förutsättningar för

sjukpensionering saknas men arbetsförmågan så ändrats, att övergång till

annat arbete är nödvändig. En sådan arbetare bör enligt Statst jänarkartellens

mening icke avskedas utan i stället omplaceras till annat lämpligt arbete.

Detta föranleder mig endast att uttala, att en sådan princip givetvis

måste vara vägledande för de statliga myndigheterna och tillämpas i all den

utsträckning omplacering kan ske. Vad som föreslagits i det föregående

syftar till att ytterligare underlätta sådana åtgärder.

Jag har — icke minst med hänsyn till den positiva inställning till här avhandlade

spörsmål, som kommit till uttryck under remissbehandlingen —

goda förhoppningar om att de avtalsslutande parterna skall kunna nå fram

till överenskommelser i här berörda frågor och jämväl i övrigt kunna samverka

till uppnående av förbättrade villkor för de partiellt arbetsföra.

I promemorian upptas slutligen frågan om hur man lämpligen skall komma

till rätta med de svårigheter i samband med förflyttning av en ordinarie

tjänsteman till annan myndighet, som följer av att tjänstemannen är berättigad

bibehålla sina tidigare förmåner. I promemorian föreslås, att vid omflyttning

av ordinarie tjänsteman till annan myndighet, denne tills vidare

skall avlönas av den myndighet, där han har sin pensionsberättigande

tjänst. Detta skulle dock gälla endast i den mån kostnaderna icke skäligen

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

33

med hänsyn till värdet av arbetsinsatsen bör bestridas av den myndighet,

där vederbörande fullgör tjänstgöringen. Frågan om ett särskilt anslag under

tolfte huvudtiteln för avlöning åt omplacerade partiellt arbetsföra anses

dock böra närmare undersökas av den nya nämnden. Av remissinstanserna

har statskontoret i princip förordat förstnämnda alternativ, medan försvarets

civilförvaltning och riksförsäkringsanstalten föreslagit, att ett speciellt

anslag redan från början uppföres.

För egen del anser jag att en tillfredsställande lösning av detta problem

är en av förutsättningarna för att omplaceringar skall kunna göras i önskvärd

utsträckning. Förslaget om ett speciellt anslag för detta ändamål synes

mig vara beaktansvärt. Jag är emellertid icke beredd att nu framlägga något

förslag härom. Först torde närmare böra utredas hur stort anslag,

som skulle erfordras, samt under vilka förutsättningar och i vilka former

utbetalningar från anslaget skall ske. Därjämte torde böra övervägas, om

icke vid vissa omplaceringar även icke-ordinarie tjänstemän och arbetare

bör kunna avlönas med anlitande av anslaget. Jag finner lämpligt att åt den

nya nämnden uppdrages att snarast utreda denna fråga och inkomma till

Kungl. Maj:t med förslag i ämnet. Behov av särskilda föreskrifter att gälla

i avvaktan på förslaget anser jag icke föreligga.

Förslag till de ändringar i tjänstepensionsreglementet för arbetare, som

erfordras i anledning av vad jag i det föregående förordat, torde jag få anmäla

senare denna dag samtidigt med vissa andra pensionsfrågor, vilka är

av natur att böra underställas riksdagen. Jämväl för genomförande av vissa

andra i det föregående förordade åtgärder erfordras riksdagens godkännande.

Jag föreslår, att Kungl. Maj :t hos riksdagen hemställer om bemyndigande

alt vidtaga dessa åtgärder.

IV. Statens medverkan vid uppbörd av premier för grupplivförsäkringar

och av föreningsavgifter m. m.

I skrivelse den 27 november 1952 bar riksräkenskapsverket — i anslutning

till vissa iakttagelser, som verkets revision gjort vid räkenskapsgranskning

— förklarat sig finna vissa skäl tala för att staten skulle tillmötesgå

de statsanställda med inkassering genom avdrag å lönen av premier

avseende grupplivförsäkringar ävensom av medlemsavgifter till vissa tjänstemannaföreningar.

Å andra sidan framhåller ämbetsverket, att ett icke

obetydligt merarbete skulle uppkomma för såväl den utbetalande som den

reviderande myndigheten, att vederbörande redogörare icke torde kunna med

stöd av gällande bestämmelser åläggas att verkställa och redovisa ifrågavarande

avdrag, att den sekretess i fråga om den anställdes organisationstillhörighet,

som vederbörande kan göra anspråk på, ej kan förenas med en redovisning

av föreningsavgifterna i avlöningslistan, samt att blanketterna

för avlöningsbokföring ej är anpassade för anteckningar om avdrag utöver

dem. som är förutsatta i avlönings- in. fl. författningar. Riksräkenskapsvcr.

-{ IHhang till riksdagens protokoll 195(1. I samt. .Yr 158

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

kets skrivelse utmynnar i en hemställan, att, enär ifrågavarande spörsmål

är av allmän räckvidd och principiell betydelse, Kungl. Maj :t måtte utfärda

allmänna föreskrifter i ämnet.

Järnvägsstyrelsen har sedermera som orientering till riksräkenskapsverket

överlämnat en promemoria angående det uppbörds- och redovisningsorgan,

som under namnet »Järnvägsper sonalens centralkassa» började sin

verksamhet den 1 januari 1953. Centralkassan har till uppgift att främja

medlemsorganisationernas intressen genom att för deras räkning uppbära

och redovisa penningmedel, som organisationerna är berättigade att i form

av löneavdrag uttaga av personal, anställd vid statens järnvägar eller dess

dotterföretag.

Efter att ha tagit del av järnvägsstyrelsens promemoria har riksräkenskapsverket

i skrivelse den 11 december 1952 anfört, att det sätt, varpå

järnvägsstyrelsen löst frågan om inkassering och redovisning av föreningsm.

fl. avgifter inom sitt förvaltningsområde, synes vara ägnat att undanröja

de olägenheter, som är förenade med att statsmyndigheterna själva ombesörjer

ifrågavarande inkasserings- och redovisningsverksamhet.

I ärendet har infordrade utlåtanden avgivits av försvarets civilförvaltning,

statskontoret, statens sakrevision, generalpoststyrelsen, telestyrelsen, järnvägsstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen.

Yttrandena

Utlåtandet från försvarets civilförvaltning ger vid handen, att vid försvarets

kassor förekommer en mycket omfattande avdragsverksamhet. I fråga

om avdrag för ändamål av rent privat natur tillämpas den ordningen, att

vid varje förband utses ett kårombud för varje personalkategori för att

sammanföra alla privata avdrag till en summa för varje löntagare. Kassan

redovisar de privata avdragsbeloppen till vederbörande kårombud, som

sedan i sin tur redovisar till vederbörande betalningsmottagare. Det merarbete,

som förorsakas av de privata avdragen, är av förhållandevis obetydlig

omfattning. Då generella föreskrifter, som reglerar rätten till löneavdrag

för ändamål av privat natur, för närvarande ej finns, är det önskvärt,

att dylika föreskrifter utfärdas. Därvid bör vederbörande centrala

myndigheter erhålla befogenhet att medge dylik avdragsverksamhet, i den

mån den kan utföras utan väsentligt merarbete för respektive kassor.

Statskontoret konstaterar, att statsmakterna redan genom inrättandet av

statens intressekontor godtagit principen om de löneutbetalande organens

medverkan vid fullgörande av de statsanställdas betalningsåligganden. På

grund av de jämförelsevis höga avgifterna kan emellertid denna form av

personalservice ej tagas i anspråk av de anställda i den omfattning, som i

och för sig är möjlig. Statskontoret anser för sin del, att personalens önskemål

om de statliga löneutbetalande organens medverkan till löneavdrag bör

kunna tillgodoses även på annat sätt än genom intressekontor srörelsen. Enligt

statskontorets mening bör ett förfaringssätt i huvudsaklig överensstämmelse

med de vid affärsverken tillämpade principerna i hithörande frågor

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

35

kunna komma till användning även inom statsförvaltningen i övrigt. Ämbetsverket

föreslår för sin del, att särskilda bestämmelser utfärdas i ämnet.

Vederbörande redogörare bör därvid åläggas skyldighet att vid löneutbetalning

avdraga belopp, varom framställning gjorts genom en intresseorganisation,

till vilken de olika personalkategorierna skall äga ansluta sig, och

att i en post mot vederbörligt kvitto redovisa summan av de innehållna medlen

till sagda organisation. Denna bör därefter handhava detaljredovisningen

och utbetalningen av de avdragna beloppen samt svara för kostnaderna

härför.

Statens sakrevisions utlåtande ansluter sig i väsentliga delar till statskontorets.

Sakrevisionen framhåller, att den ytterligare avdragsskyldigheten

för redogöraren icke bör inverka på hans nu föreliggande skyldighet att

verkställa avdrag för och redovisa innehållna medel till statens intressekontor.

Generalpoststyrelsen framhåller, att vid postverket sedan år 1919 finnes

en postpersonalens centralkassa, som har till uppgift att för fackliga och

ekonomiska sammanslutningar bland postpersonalen verkställa uppbörd av

sådana medlemsavgifter eller andra medel, som postverkets redogörare kan

innehålla å postfunktionärers avlöning, samt redovisa de uppburna medlen

till de anslutna föreningarna och kassorna. Styrelsen anför, att den genom

centralkassan organiserade inkasseringsverksamheten fungerat synnerligen

väl och medfört, att en fullt betryggande kontroll av redovisningen över vid

avlöningsutbetalning innehållna medel kunnat vinnas utan någon egentlig

merkostnad för verket, varför någon ändring av det inom postverket tillämpade

inkasseringsförfarandet vid uppbörd av föreningsavgifter m. in. ej bör

vidtagas.

Telestyrelsen uppger, att jämväl vid televerket finnes en självbärande

centralkasseverksamhet. De erfarenheter, som vunnits av denna verksamhet,

är enbart tillfredsställande, varför styrelsen icke finner anledning ifrågasätta

någon ändring av de riktlinjer, efter vilka verksamheten vid televerket

bedrives.

Järnvägsstyrelsen anför i sitt utlåtande, att centralkasseverksamheten,

även om den kan anses ekonomiskt förmånligast för de till kassan anslutna

organisationerna — främst de stora personalorganisationerna, som utan förmedling

av speciella uppbördsmän eller kassörer erhåller medlemmarnas

avgifter avdragna av statens järnvägar och efter hand redovisade genom

centralkassan — torde medföra rationaliseringsvinster även för statens

järnvägar i jämförelse med tidigare tillämpat avdragssystem.

Av vattenfallsstyrelsens utlåtande framgår, att vid statens vattenfallsverk

enligt medgivande av styrelsen förekommer löneavdrag för vissa ändamål

av privat natur, dock endast i fråga om regelbundna avgifter med bestämda

belopp. I fråga om kostnaderna för denna avdragsverksamhet nämner styrelsen,

att vid dess centrala avlöningskontor i Stockholm omkring en niondels

arbetskraft beräknas vara sysselsatt med privata löneavdrag för de cirka

1 800 personer, huvudsakligen tjänstemän, för vilka avlönings- och redo
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 158 år 1956

visningshandlingar utarbetas vid kontoret. Styrelsen framhåller vidare, att

avdrag ej bör få ske för vilket ändamål som helst. Det ligger nära till hands

att begränsa avdragen till att avse endast större personalgruppers avgifter

av social karaktär, varigenom avgifter till fackorganisationer skulle uteslutas.

Gränsdragningen mellan de olika ändamålen torde dock bli svår. Styrelsen

har intet att erinra mot en centralkasseverksamhet, dock under förutsättning,

att alla anställda, även de som ej är anslutna till någon organisation,

skall äga rätt att anlita kassans tjänster. Staten skall ej ha något

ansvar för kassans verksamhet. Vattenfallsstyrelsen framhåller slutligen,

att, därest statsverket skulle vidtaga några generella åtgärder för att utöka

sin ifrågavarande service för de statsanställda, detta synes böra ske genom

statens intressekontors försorg.

Departementschefen

Såsom framgår av det föregående förekommer redan nu i betydande omfattning,

att de statliga myndigheterna verkställer löneavdrag för fullgörande

av olika privata betalningsåtaganden från tjänstemän. I den utsträckning

löneavdragen skall inlevereras till statens intressekontor har systemet

officiell sanktion, och skyldighet att medverka härtill har ålagts myndigheter

och redogörare genom kungörelsen den 12 oktober 1933, nr 573. Några

av Kungl. Maj :t utfärdade generella föreskrifter, som reglerar rätten att

verkställa löneavdrag för ändamål av privat natur, finnes icke i övrigt. Den

verksamhet på området, som i andra former än genom statens intressekontor

bedrivits inom förvaltningen, har således icke stöd i några bestämmelser.

Någon rätt att ådraga statsverket merkostnader för administrerande av

dylika löneavdrag föreligger icke och ej heller någon skyldighet för redogörare

att medverka vid verkställande av avdragen.

Riksräkenskapsverkets förslag om utfärdande av generella föreskrifter

beträffande avdrag å lön för här avsedda ändamål i annan ordning än genom

statens intressekontor har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

flertalet remissmyndigheter. Anordningen med en centralkassa har ansetts

fungera väl av de myndigheter, hos vilka dylik verksamhet redan förekommer,

och har ansetts lämplig jämväl av andra remissmyndigheter. Vattenfallsstyrelsen

har emellertid funnit att, om generella åtgärder för utökande

av statsverkets ifrågavarande service åt de anställda skall vidtagas, detta

bör ske genom statens intressekontors försorg.

Såsom framhållits av statskontoret har staten redan genom inrättande

av statens intressekontor godtagit principen om de löneutbetalande organens

medverkan vid fullgörande av de statsanställdas betalningsåligganden.

För anlitande av intressekontoret upptages vissa avgifter, nämligen f. n.

dels en medlemsavgift om 3 kronor för kalenderhalvår eller del därav och

dels en utbetalningsavgift om 85 öre för varje verkställd utbetalning. Intressekontoret

har på grund av avgifternas storlek icke kommit att tas i anspråk

av de anställda i den omfattning, som i och för sig varit möjlig, önskemålen

om möjlighet för de löneutbetalande organen att medverka till löneavdrag

även i annan ordning får ses mot samma bakgrund.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

37

Det faller sig enligt min mening naturligt att i första hand se lösningen

av förevarande fråga i ett vidgat utnyttjande av de tjänster, som statens inIressekontor

kan erbjuda. Intressekontorets avgifter är och måste emellertid

vara bestämda så, att de skall täcka statens självkostnader för verksamheten.

Det är ovisst om man kan finna sådana former för en aktivering av

verksamheten, att man — med bibehållande av angivna princip — kan genomföra

en avgiftsminskning av tillräcklig storleksordning för att stimulera

till ett ökat utnyttjande. De möjligheter härtill, som kan finnas, bör naturligen

tillvaratagas.

Vissa skäl synes mig emellertid tala för att statliga myndigheter ges möjlighet

att lämna sin medverkan till löneavdrag för privata betalningsåtaganden

jämväl i annan ordning. En förutsättning måste emellertid vara, att

.särskild arbetskraft ej skall behöva ställas till förfogande för ändamålet.

Alla möjligheter att minska merarbetet och därmed kostnaderna för avdragens

verkställande måste därför tillvaratagas. Räkenskaperna får heller icke

onödigtvis tyngas genom verkställande av avdragen.

Det får sålunda förutsättas, att rätten att verkställa avdrag skall styrkas

på ett enkelt sätt, att förekommande avdrag av redogöraren skall kunna direkt

verkställas med ett sammanräknat belopp för varje tjänsteman, att,

sedan vederbörligt kvitto å avdragna belopp erhållits, intet ansvar skall åvila

redogöraren för att avdragna medel kommer rättsinnehavare till godo.

För medgivande av avdrag i här avsedd ordning bör gälla, att framställning

om avdraget gjorts av intresseorganisation (centralkassa e. d.), till vilken

enskilda tjänstemän eller sammanslutningar bland personalen skall äga

ansluta sig, eller av särskilt av tjänstemännen inom viss arbetsenhet utsett

ombud. Summan av verkställda avdrag skall i en post mot kvitto utbetalas

till intresseorganisationen eller ombudet, som sedan har att svara för utbetalningen

och detaljredovisningen av de avdragna beloppen. Som förut

nämnts skall redogöraren icke ha något ansvar för organisationens eller ombudets

verksamhet.

Under angivna förutsättningar synes mig icke behöva göras någon allmän

gränsdragning beträffande de ändamål, för vilka avdrag skall kunna

ske. Dock bör icke medgivas avdrag för kontolikvider och likvider i samband

med avbetalningsköp. I övrigt torde omfattningen av avdragsverksamhetcn

få bli beroende av de praktiska möjligheterna för vederbörande myndighet

att ordna densamma och vederbörande intresseorganisation eller ombud

att administrera utbetalningarna av de avdragna medlen.

.lag föreslår sålunda, att de statliga myndigheterna skall lämnas möjlighet

att — med beaktande av vad i det föregående sagts beträffande inverkan

på personalbehov m. in. — vid löneutbetalning verkställa i förut angiven

ordning begärda löneavdrag. Har myndighet åtagit sig alt verkställa

avdrag, bör skyldighet föreligga för redogörare att medverka härtill. Denna

skyldighet skall ej inverka på redan föreliggande skyldighet att verkställa

avdrag för och redovisa innehållna medel till statens intressekontor.

Kungl. Maj:t synes böra utverka riksdagens bemyndigande att meddela

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

erforderliga bestämmelser i ämnet. Bestämmelserna förutsättes skola begränsas

till att ange de grundläggande förutsättningarna för avdragsverksamheten

samt att fastslå skyldigheten för redogörare att under angivna

förutsättningar verkställa ifrågavarande avdrag. Erforderliga detalj föreskrifter

bör få utfärdas av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

Hemställan

Vad jag i det föregående under I—IV förordat bör i princip träda i kraft

den 1 juli 1956. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,

som kan befinnas erforderliga.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen bemyndiga Kungl. Maj :t att

1) vidtaga ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente

den 30 juni 1948 (nr 436) i huvudsaklig överensstämmelse

med det såsom bilaga vid statsrådsprotokollet i ärendet

fogade författningsförslaget,

2) vidtaga ändringar i avlöningsreglementet för folkskolan

den 30 juni 1948 (nr 437), avlöningsreglementet för övningslärare

den 9 juni 1950 (nr 386), prästlönereglementet

den 29 juni 1951 (nr 577), polislönereglementet den 14 maj

1954 (nr 226) och kungörelsen den 9 december 1955 (nr

663) med bestämmelser om sjukvårdsförmåner för vissa polismän

i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående

under II förordats,

3) utfärda de övergångsbestämmelser, som kan bli erforderliga

i anledning av förenämnda förslag,

4) i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående

under III förordats vidtaga åtgärder för ett bättre tillvaratagande

av partiellt arbetsföras arbetskraft inom statsförvaltningen,

5) utfärda bestämmelser angående statens medverkan vid

uppbörd av föreningsavgifter och försäkringspremier m. m.

i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående

under IV förordats.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Skarin

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

39

Bilaga

Förslag

till

kungörelse om ändring i statens allmänna avlöningsreglemente

den 30 juni 1948 (nr 436)

Härigenom förordnas,

att följande författningsrum i statens allmänna avlöningsreglemente den

30 juni 19481 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, nämligen

dels de allmänna bestämmelserna i 1 § 1 mom., 3 § 1 mom. och 32 §, dels

ock de särskilda bestämmelserna i 28, 29 och 33 §§, 35 § 3 mom. samt 39 §.

1 §•

Reglementets tillämpningsområde m. m.

1 mom. Detta reglemente — — — av övningslärare;

e) rektor och ämneslärare vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala

ävensom rektor vid seminariet för huslig utbildning i Umeå och rektor vid

Göteborgs skolköksseminarium;

f) rektorer, lärare---— riksdagens beslut.

3 §.

För reglementets tillämpning grundläggande bestämmelser

1 mom. I reglementet---särskilda bestämmelserna.

Med universiteten — — — och skogshögskolan.

Med läroverk m. fl. läroanstalter avses försvarets läroverk, de allmänna

läroverken, statens skolköksseminarium, folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna,

läroanstalterna för blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat

lyte, skolorna för döva, de högre tekniska läroverken, konstfackskolan,

sjöbefälsskolorna, de högre kommunala skolorna, privatläroverken,

fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, seminariet för huslig utbildning i

Umeå, Göteborgs skolköksseminarium, särskolorna och epileptikerskolorna.

Med länsstyrelserna--- — med landshövding.

Med statens —--Södertälje kanalverk.

28 §.

De fall då löneavdrag skall tillämpas

B. Särskilda bestämmelser

Högsta domstolen. Regeringsrätten. Häradsrätterna

1 Senaste lydelse, se

beträffande de allmänna bestämmelserna i 1 § 1 mom. och 3 § 1 mom. samt de särskilda

bestämmelserna i 28, 33 och 39 §§ 1955:319,

beträffande de allmänna bestämmelserna i 32 § 3 mom. 1954:760,

beträffande de särskilda bestämmelserna i 29 § 1955: 653, samt

beträffande de särskilda bestämmelserna i 35 § 3 mom. 1954:342.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

Försvaret

Kon junkturinstitutet

Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården
-

Konsthögskolan. Musikaliska akademien med musikhögskolan. Universiteten

och vissa högskolor. Farmacevtiska institutet. Gymnastiska centralinstitutet.

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut. Statens anstalt

för fallandesjuka

Provinsialläkarsta ten. Ve terinärs ta ten

Lots- och fyrstaten

1. Vid tjänstledighet----fall sjukpenningavdrag.

2. Extra ordinarie tjänsteman, som är anställd å sådant tjänstefartyg eller fyrskepp,

vilket är upplagt under viss del av året, skall vidkännas B-avdrag för tid,

under vilken han till följd av uppläggningen ej tjänstgör och varunder han ej åtnjuter

semester, varjämte bestämmelserna under V skola äga motsvarande tillämpning.

För tjänsteman å fyrskepp skall dock B-avdrag icke tillämpas under sådan

förut avsedd tid, varunder tjänstemannen i enlighet med vad därom särskilt föreskrives

är berättigad åtnjuta tjänstefrihet.

Länsstyrelserna

Statens af färsdrivande verk

29 §.

Semester och däremot svarande annan ledighet

B. Särskilda bestämmelser

Högsta domstolen. Regeringsrätten. Nedre justitierevisionen. Hovrätterna.

Kammarrätten

Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat

Försvaret

Karolinska sjukhuset. Serafimerlasarettet. Statens sinnessjukhus. Statens

anstalt för fallandesjuka. Statens alkoholistanstalt å Venngarn

Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården
-

Konsthögskolan. Musikaliska akademien med musikhögskolan. Universiteten

och vissa högskolor. Farmacevtiska institutet. Gymnastiska centralinstitutet.

Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut

Socialinstitutet i Stockholm

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

Provinsialläkarstaten. Veterinärstaten

Lots- och fyrstaten

För å fyrskepp anställda tjänstemän skall årssemestern omfatta det antal dagar,

som här nedan angives för den tid under kalenderåret, varunder vederbörande fyrskepp

beräknas vara påmönstrat, nämligen

för tjänstemän tillhörande avdragsgrupp 1 eller 2: 12 dagar med tillägg av 4

dagar för varje hel mångfald av 14, varmed antalet påmönstringsdagar beräknas

överstiga 150, samt

för tjänstemän tillhörande avdragsgrupp 3: 15 dagar med tillägg av 5 dagar för

varje hel mångfald av 14, varmed antalet påmönstringsdagar beräknas överstiga

150.

Vid tillämpningen av föreskrifterna i föregående stycke må, i den utsträckning

som följer av bestämmelser meddelade av Kungl. Maj:t, med påmönstringstid jämställas

tid, varunder tjänsteman kan beräknas ej skola tjänstgöra till följd av uppläggning

av fyrskepp.

Därest tjänsteman —--överstiga årssemestern.

Länsstyrelserna

32

Gottgörelse för övertidstjänstgöring m.''m.

A. Allmänna bestämmelser

självständigt befäl.

- vederbörande myndighet.

1 mom. Där innehavare---

Med övertidstjänstgöring---

Med arbete---nu sagts. . .. „ .

2 mom. Gottgörelse för övertidstjänstgöring utgar i form av antingen le
dighet

från annan tjänstgöring, kompensationsledighet, eller kontant övertidsersättning.

Gottgörelse skall, där ej särskilda skäl annat föranleda, utga

i den form, som önskas av tjänstemannen. „

Tiden för kompensationsledighet skall motsvara en och en halv gånger

den tid övertidstjänstgöringen omfattat. Kompensationsledighet for arbete,

som utförts å kvalificerad övertid, skall likväl, om den beredes å annan tid

än sådan, å vilken övertidstjänstgöring anses utgöra arbete å kvalificerad

Övertid, omfatta dubbelt så lång tid som den, varunder övertidstjänstgöringen

fullgjorts. .. , „

övertidsersättningen för timme vid arbete å enkel övertid och vid arbete a

kvalificerad övertid framgår av statens grundlöneförordning. För tjänsteman

skall, där ej annat följer av beslut eller bestämmelser som meddelats

av Kungl. Maj :t, tillämpas den övertidsersättning, som gäller för den loneklass

och ortsgrupp, efter vilken han åtnjuter lön. För övertidsarbete, som

utförts å högre tjänst, utan att tjänstemannen i denna tjänst åtnjutit vikariatslön,

skall dock övertidsersättningen utgå med belopp, som gäller for

löneklassen närmast över den, efter vilken tjänstemannen åtnjuter lön, ellei

för den högre löneklass, som utgör lägsta löneklassen inom den uppehållna

tjänstens lönegrad. För övertidsarbete, som frivilligt utförts å lägre tjänst,

må övertidsersättningen icke utgå med högre belopp än som gäller för högsta

löneklassen i den lägre tjänstens lönegrad.

I intet fall må övertidsersättning utgå enligt högre löneklass än den 25 :e.

3 mom. Där tjänsteman, som är anställd för avkortad tjänstgöring, undantagsvis

måste anlitas för tjänstgöring jämväl å sådan dag eller del av

dag, under vilken han med hänsyn till den för honom gällande anställningen

eljest icke skolat tjänstgöra, äger han härför åtnjuta fyllnadslön. Denna skall

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

för hel dag vara lika med daglönen och för del av dag utgöras av den därpå

belöpande delen av daglönen. Med daglön förstås härvid det belopp, som

skulle hava utgjort tjänstemannens daglön, om han varit anställd för full

tjänstgöring.

Vad i törsta stycket sägs skall gälla jämväl vid förordnande att uppehålla

annan tjänst, som är lika hög som eller högre än tjänstemannens egen tjänst,

så framt icke vikariatslön utgår.

33 §.

Särskilda ersättningar

B. Särskilda bestämmelser

Utrikesdepartementet. Beskickningar och konsulat. Försvarsattachéer och

biträdande försvarsattachéer

1. Tjänsteman vid utrikesförvaltningen med stationering utom Europa må på därom

gjord framställning kunna av Kungl. Maj:t beviljas bidrag för resa till Sverige

under semester högst en gång vart tredje år eller, när särskilda skäl tala därför och

fråga är om tjänsteman med stationering i land med särskilt hälsovådligt klimat,

högst en gång vartannat ar. Bidrag må icke beviljas med högre belopp än som motsvarar

kostnaden för biljetter till Stockholm och åter till stationeringsorten för

tjänstemannen och hans hustru ävensom hans barn under 19 års ålder. Om kosthåll

ingår i biljettpriset, skall skäligt avdrag göras för kosthåll under resan. Kungl.

Maj:t äger föreskriva de särskilda villkor för åtnjutande av resebidrag, som må

finnas lämpliga.

2. Kabinettssekreteraren i---för år.

3. a) Tjänsteman vid---särskilt angives.

Ortstillägg utgår---- och attaché.

Barnbidrag utgår — — — det föranleda.

Tjänsteman, som —--efter förflyttningen.

För barn —--för barnet.

Barnbidrag utgår---och attaché.

Utomeuropeiskt tillägg---- såsom löjtnant.

Chargé d’affairestillägg---för år.

Bidrag för inköp av bil utgår, därest tjänsteman vid utrikesförvaltningen för

törsta gången förordnats att med ställning som sändebud tjänstgöra såsom chef

för beskickning eller permanent delegation eller att i egenskap av generalkonsul

tjänstgöra såsom chef för generalkonsulat, med 10 000 kronor.

Ersättning för hållande av bil utgår, därest tjänsteman vid utrikesförvaltningen

innehar förordnande att med ställning som sändebud tjänstgöra såsom chef för

beskickning eller permanent delegation eller att i egenskap av generalkonsul tjänstgöra

såsom chef för generalkonsulat och för tjänsteutövningen använder sådant

fordon, med ett belopp för år, som motsvarar summan av dels det för diplomatisk

personal å stationeringsorten gällande priset för 2 000 liter bensin, dels kostnaden

för försäkring å tjänstemannen tillhörig bil, omfattande såväl ansvarighetsförsäkring

som försäkring för skada å bilen, dels kostnaden för hyra av bilgarage, därest

sådant ej kostnadsfritt tillhandahålles tjänstemannen, dels ock 500 kronor.

Ersättning för —--stationering utomlands.

Förflyttningsbidrag utgår ----inom utrikesförvaltningen.

Språktillägg utgår----må utgå.

b) Ortstillägg, barnbidrag---utom verksamhetsområdet.

c) I fråga---förhöjda tilläggsförmåner.

Vid tillämpningen---egen tjänst.

4. Tjänsteman tillhörande den diplomatiska eller konsulära personalen, vilken

efter tjänstgöring utomlands i utrikesdepartementet innehar eller på förordnande

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

uppehåller tjänst såsom andre eller förste sekreterare (motsvarande) eller högre

tjänst och icke uppbär representationsbidrag, äger efter prövning av ministern för

utrikes ärendena åtnjuta hemmatillägg under högst tre år efter återkomsten till

Sverige och efter prövning av Kungl. Maj :t under ytterligare högst två år.

Hemmatillägg utgår med nedan angivna belopp för år räknat, nämligen:

4 000 kronor för gift tjänsteman, som uppbär lön enligt lägst 37 lönegraden,

3 000 kronor för gift tjänsteman, som uppbär lön enligt lägst 29 lönegraden, samt

2 000 kronor för gift tjänsteman, som uppbär lön enligt lägst 25 lönegraden.

För ogift tjänsteman utgår hemmatillägg med hälften av det för gift tjänsteman

tillämpliga beloppet.

Hemmatillägg skall avstås för tid, varunder tjänsteman vidkännes C-avdrag å lönen

av annan anledning än tjänstledighet för offentligt uppdrag.

Försvaret

Universiteten och vissa högskolor

Läroverk m. fl. läroanstalter. Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården
Folkskolinspektionen
-

Lantbruksattachéerna

Fhjinge hingstdepå och stuteri

Provinsialläkarstaten

Länsstyrelserna

Statens affärsdrivande verk

35 §.

Lönetillägg vid vissa slag av tjänstgöring

3 mom. Flygtillägg m. m.

Försvaret

Beställningshavare, som —

--månad räknat:

Beställningshavare,

Flygtillägg i befattning såsom

tillhörande lönegrad

flyg-

flyg-

provflygare

kontrollflygare

fiyg-

signa-

list,

kronor

färd-

meka-

niker,

kronor

meteo-

rolog,

kronor

förare,

kronor

spana-

re,

kronor

flyg-

förare,

kronor

Övriga,

kronor

flyg-

förare,

kronor

övriga,

kronor

Ma, Me 19 (löjtnant),

Ma 23..............

390

390

480

330

Ma 27 37, Cp 6......

450

390

480

—

—

—

330

.

~

Ca, Ce, Cf, Cg 15-22..

—

—

—

300

390

180

—

300

180

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 158 år 1956

2. Flygtjänstgöring skall---för flygvapnet.

3. Flygförare, som---månad räknat.

4. Elevtillägg utgår---till flygspanare.

5. Flygtillägg, flyglärartillägg---intet tillägg.

d beställningshavare---halvt flygtillägg under ytterligare högst ett år.

estaHningshavare, som---av flygtillägget under ytterligare högst ett år.

/. Därest bestallnmgshavare---fortsatt flygtjänstgöring.

8. Beställningshavare, vilken---Kungl. Maj :t.

9. Beställningshavare, som---följande belopp:

Därest till flygtraktamente berättigad militär eller civilmilitär beställningshava”

re eller civil tjänstemän under deltagande i flygning drabbas av olycksfall, varav

SJuk.d0t.n .el]1,er f°rlust av arbetsförmågan, äger han under tjänstledighet

ill foljd av olycksfallet åtnjuta flygtillägg, beställningshavare eller tjänsteman,

i avses under 1 i tabellen ovan, med 150 kronor och annan beställningshavare

om ,8r män‘"1 r,t"ai- D-,,iki ''wmgg m» ».tgä

10. För beställningshavare---beteckningen Ma.

11. Erforderliga föreskrifter---vederbörande myndighet.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

Angående flygtraktamente till tjänsteman, vilken deltager i meteorologiska ob
SlfdersådfnTg’

angående flygtilläSg till tjänsteman, som under deh

tagande i sådan flygning drabbas av olycksfall, varav föranledes sjukdom eller förlust

av arbetsförmågan, gäller vad Kungl. Maj :t därom förordnar.

Rikets allmänna kartverk

39 §.

Tjänstedräkt och tjänstetecken m. m.

B. Särskilda bestämmelser

Försvaret

1. För militära--- — nedan sägs.

2. Innehavare av---centrala förvaltningsmyndighet.

I vad---Kungl. Maj:t.

3. Beställningshavare, tillhörande någon av lönegraderna Me och Mg 10 samt

Me 11, fältflygare och flygnavigatör tillhörande någon av lönegraderna Me U och

Me 16 ävensom hjålptekniker vid flygvapnet må såsom lån erhålla beklädnad och

övrig for tjänsten erforderlig utrustning. I den mån fråga icke är om persedlar,

vilka enligt punkt 4 a) här nedan må utan ersättning utlånas till ordinarie beställningshavare,

skall vederbörande härför månadsvis i efterskott erlägga ersättning

med belopp, som fastställes av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,

av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet. Ersättningen skall i fråga

uniformspersedlar motsvara hälften av statsverkets beräknade självkostnad och

beträffande övriga persedlar hela självkostnaden.

4. a) Annan beställningshavare---hörande utrustning

I övrigt---viss tid.

, Sådan under a) avsedd beställningshavare, som är skvldig att innehava tjänstedrakt,

ager, ordinarie furir vid tillträdandet av den ordinarie furirsbeställningen

och annan beställningshavare vid tillträdandet av första ordinarie eller extra

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1956

ordinarie beställning, uppbära ekiperingshjälp med 750 kronor, om han icke i annan

tidigare anställning vid försvaret uppburit ekiperingshjälp.

c) För underhåll---prövas skäligt.

Rätt till---centrala förvaltningsmyndighet.

Läroverk m. fl. läroanstalter

Hushållningssällskapen. Skogsvårdsstyrelserna

Länsstyrelserna

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1956.

560661

Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:272 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående vissa ändringar i statens aUmänma avlöningsreglemente m. m. a1 i texten
  2. SU 1956:119 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m. s. 8 i texten