Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland rörande tyska tillgångar i Sverige, m. m

1956-04-20 · 35 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 32 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:172, Angående godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland rörande tyska tillgångar i Sverige, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

1

Nr 172

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av överenskommelse mellan Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland rörande tyska tillgångar i Sverige,

m. m.; given Stockholms slott den 20 april 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över utrikesdepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen måtte godkänna en i Bonn den 22

mars 1956 undertecknad överenskommelse rörande tyska tillgångar i Sverige

ävensom en samtidigt undertecknad överenskommelse rörande den

tyska s. k. Lastenausgleich. De två överenskommelserna jämte en ytterligare

överenskommelse rörande återställande av rättigheter på det industriella

rättsskyddets område, vilken förelägges riksdagen på föredragning av chefen

för justitiedepartementet, är att betrakta som en helhet och är avsedda att utgöra

en slutlig reglering av frågan om den tyska egendomen i Sverige.

Enligt överenskommelsen rörande de tyska tillgångarna skall sådana tillgångar

icke längre likvideras och det s. k. återförsäljningsförbudet upphävas.

De likvidationsmedel, vilka återstår sedan en på visst sätt avgränsad

slututdelning verkställts i tvångsclearingen och vilka beräknas uppgå till

60 å 65 miljoner kronor, ställes till förfogande för den fond ur vilken de

förra tyska ägarna av likviderad egendom i Sverige skall erhålla ersättning.

Avgränsningen innebär att vid likvidationsnämndcns slututdelning, vilken

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 172

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

kommer att utgöra 15 %, från utbetalning till de svenska borgenärerna sådana

tyska obligationer undantages för vilka lånetjänsten på ett tillfredsställande

sätt reglerats i London-avtalet angående tyska utlandsskulder.

I ett till överenskommelsen fogat signaturprotokoll fastlägges det närmare

förfarandet vid utbetalningen av ersättning till de tyska rättsägarna. Dessa

väntas komma att erhålla ersättning med omkring två tredjedelar.

I överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleich tillerkännes svenska

rättssubjekt samt dotterbolag i Västtyskland mest-gynnad-nationsbehandling,

vilken i praktiken innebär befrielse från vissa Lastenausgleich-avgifter

under sexårs-perioden 1949—1955. Befrielsen beräknas motsvara en

sammanlagd avgiftsskyldighet av cirka 35 miljoner kronor. Svenska medborgare

kan göra anspråk på ersättning för lidna krigsskador ur de fonder

som skapas genom Lastenausgleich-avgifterna.

Avtalskomplexet träder i kraft en månad efter utväxling av ratifikationsinstrument.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

3

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 april 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern

för utrikes ärendena följande.

Under senare tid har regeringsförhandlingar slutförts med Förbundsrepubliken

Tyskland angående en reglering av de frågor vilka uppkommit

genom den likvidation av tyska tillgångar i Sverige, som skett på grundval

av det år 1946 i Washington träffade avtalet mellan Sverige å ena samt

Amerikas Förenta Stater, Frankrike, Storbritannien och Nordirland å andra

sidan rörande sådana tillgångar.

Jag anhåller nu att i det följande få lämna eu redogörelse för bakgrunden

till förhandlingarna samt för dessas förlopp och resultat.

Washington-avtalet och dess tillämpning

På grundval närmast av beslutet vid Potsdam-konferensen i juli 1945,

att den tyska egendomen i de neutrala länderna skulle tillkomma de västallierade

nationerna för skadeståndsändamål, riktades framställningar till

Sverige, vari med skärpa gjordes anspråk på rätten till och kontrollen över

tyskägda och tyskkontrollerade tillgångar i Sverige. Från svensk sida avvisades

dessa krav med hänvisning till att de tyska tillgångarna i första hand

måste användas för tillgodoseende av svenska fordringar på tyska staten

och enskilda tyskar och i andra hand, i den mån överskott uppstod, skulle

tillkomma de tyska ägarna. Man förklarade sig emellertid beredd att överväga

införandet av en kontroll, som tog sikte på en blockering och övervakning

av tillgångarna. Förslag till lagstiftning i detta syfte godkändes

av riksdagen under 1945 och ledde till utfärdandet den 29 juni 1945 av dels

lagen om kontroll å viss utländsk egendom, dels ock lagen om återställande

av viss från ockuperat land härrörande egendom samt den 14 december

1945 av lagen angående administration av vissa bolag (kontrollagstiftningen).

Med stöd av den förstnämnda lagen infördes samma dag skingringsförhud

å all tysk egendom i Sverige.

Kontakterna med de allierade i ärendet utmynnade i regeringsförhandlingarna

i Washington under 1946, varvid enighet nåddes om det s. k.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

Washington-avtalet. I detta avtal, som godkändes av 1946 års höstriksdag

(prop. nr 367/1946, rskr 555), förklarade man sig å svensk sida beredd att

likvidera de tyska tillgångarna. Intäkterna vid likvidationen skulle dels

disponeras för betalning av svenska fordringar på Tyskland, dels ock till

ett belopp av 150 miljoner kronor ställas till de allierade ockupationsmakternas

förfogande för inköp av varor för det tyska folkhushållets räkning.

Avtalet förutsatte, att de enskilda tyska rättsägarna skulle erhålla ersättning

för sin egendom därigenom att de betalade svenska fordringarna, ävensom

den fordran som uppkom genom utbetalningen av de 150 miljonerna,

skulle avstås enligt gällande clearinglag och indrivas i Tyskland för att användas

till ersättningsändamål. De allierade åtog sig att tillse, att avtalet i

dess helhet skulle godkännas från tysk sida i samband med ett kommande

fredsfördrag.

Enligt Washington-avtalet skulle svenska regeringen vidare återlämna

sådana guldpartier som bevisligen hade genom tyska åtgärder rövats från

ockuperade länder. Såsom en fristående svensk prestation lämnades samtidigt

vissa finansiella bidrag till återuppbyggnaden av de krigshärjade

länderna i Europa.

Det förenämnda beloppet å 150 miljoner kronor fördelades sedermera med

63 miljoner till vardera de amerikanska och brittiska ockupationsmyndigheterna

samt 24 miljoner till den franska ockupationsmyndigheten. I

Washington-avtalet bekräftade de västallierade att Sovjetunionen vid Potsdam-konferensen

avstått från varje krav på tyska tillgångar i Sverige såväl

för egen del som för den av Sovjetunionen förvaltade zonen i Tyskland.

I enlighet med åtagandet att återställa rövat guld har till de allierade

utlämnats ett belgiskt guldparti till ett värde av cirka 29 miljoner kronor

samt ett holländskt guldparti till ett värde av cirka 35 miljoner kronor

(prop. nr 221/1954, rskr 161/1955).

Avvecklingen av de tyska tillgångarna anförtroddes åt den i samband

med genomförandet av kontrollagstiftningen inrättade flyktkapitalbyrån

och skedde på grundval av denna lagstiftning kompletterad med en lag den

10 juli 1947 om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.

Samtliga lagar har givits förlängd giltighet år från år, senast till och med

den 30 juni 1957 genom beslut av innevarande års riksdag (prop. nr 21/1956,

rskr 60).

Arbetet med avvecklingen är sedan någon tid avslutat med undantag avett

begränsat antal likvidationsfall där rättsläget fortfarande är oklart. Utfallet

av likvidationen beräknas totalt komma att uppgå till cirka 380 miljoner

kronor.

Förslag i fråga om dispositionen såväl av de genom likvidationen inflytande

medlen som av de i Sverige efter avtalsclearingen med Tyska Riket

förefintliga clearingmedlen utarbetades av den s. k. tyskmedelskommittén

och underställdes 1950 års riksdag. Härvid lämnades godkännande av vissa

allmänna riktlinjer för en tvångsclearing med Tyskland (prop. nr 197/1950,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj.ts proposition nr 172 är 1956

5

törsta lagutskottets uti. nr 30, rskr 356). Uppgiften att pröva de svenska

fordringsanspråk, som skulle kunna tillgodoses genom fördelning av de

tillgängliga medlen, anförtroddes åt en för ändamålet inrättad nämnd, likvidationsnämnden.

Denna har numera avslutat granskningen av de över 20 000

fordringsanspråk som anmälts samt verkställt utdelning till fullt belopp å

förmånsberättigade anspråk respektive en första utdelning av 15 % å icke

törmånsberättigade anspråk. Dock har i ömmande fall principiellt utdelats

100 %. Svenska staten har av likvidationsnämndcn tillerkänts utdelning till

fullt belopp bl. a. för de 150 miljoner kronor, som ställdes till förfogande

för det tyska folkhushållets räkning, och för de återlämnade partierna rövat

guld till ett sammanlagt värde av cirka 64 miljoner kronor.

I detta sammanhang torde få anmälas, att Kungl. Maj :t genom beslut den

20 januari 1956 bemyndigat statskontoret att såsom dellikvid i den utdelning

å cirka 29 miljoner kronor, som tillerkänts staten med anledning av

utlämnandet av det s. k. belgiska guldet, till ett belopp av kr. 11 302 147: 47

mottaga för ändamålet disponibla reverser och förlagsbevis utställda i samband

med likvidationen av vissa större tyska förmögenhetsobjekt.

London-avtalet angående tyska utlandsskulder

Under åren 1951—1952 ägde förhandlingar rum i London mellan Förbundsrepubliken

Tyskland och de allierade angående förbundsrepublikens

betalningsskyldighet för Tyska Rikets utländska skulder. Dessa överläggningar

resulterade i en internationell överenskommelse innehållande en

reglering av dessa skulder, det s. k. London-avtalet. I avtalet fastställdes ränte-

och amorteringsvillkor bland annat för Dawes-, Young- och Kreugerlånen.

Beträffande privata tyska obligationslån uppdrogs vissa riktlinjer

för uppgörelser mellan borgenärer och gäldenärer.

London-avtalet, som godkändes av 1953 års x-iksdag (prop. nr 221/1953,

utrikesutskottets uti. nr 4, rskr 350), erbjöd elt betydande intresse för

Sverige, eftersom den ojämförligt största posten svenska fordringsanspi-åk

på Tyskland grundas på innehav av tyska statsobligationer eller andra tyska

obligationer, för vilka lånetjänsten skulle återupptagas enligt avtalet.

1 syfte att undvika svårigheter för likvidationsnämndens fortsatta arbete

begäi-des från svensk sida och erhölls en bekräftelse från de allierade, att

tvångsclearingen kunde fullföljas oberoende av London-avtalet. Samtidigt

fastslogs att svenska borgenärer, som inte fått sina fordringar fullt betalda

i tvångsclearingen, var oförhindrade att, sedan fordringarna reducerats med

vad som mottagits från likvidationsnämnden, göra betalningsanspråk för

den återstående delen av fordringarna gällande enligt London-avtalet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Mcij.ts proposition nr 172 år 1956

De svensk-tyska förhandlingarna

I slutet av augusti 1952 tog den västtyska regeringen ett initiativ till förhandlingar

med Sverige angående tillämpningen på svenskägd egendom i

Västtyskland av den s. k. Lastenausgleich-avgiften. Samtidigt framgick, att

man som svensk motprestation till en viss befrielse från denna avgift väntade

sig medgivanden i fråga om den tyska egendomen i Sverige.

Lastenausgleich-avgiften tillkom genom lagstiftning av den västtyska

förbundsdagen under 1952 i syfte att åstadkomma en önskvärd finansiell

utjämning av krigsbördorna. Avgiften fastställdes till i princip 50 % av

varje förmögenhet i Västtyskland, sådan denna redovisades vid förmögenhetsbeskattningen

i juni 1948 (d. v. s. i samband med den västtyska valutareformens

genomförande), och skall betalas under en tidsperiod av trettio

år från och med år 1949. De inflytande beloppen, som beräknas uppgå

till sammanlagt cirka 2 miljarder tyska mark om året, skall av förbundsregeringen

användas till ersättning åt flyktingar från gamla tyska områden,

såsom områdena öster om Oder-Neisse linjen, och åt personer som

förlorat eller lidit skada å egendom i Västtyskland genom krigets verkningar,

exempelvis genom bombning. Ersättning kan också utgå till personer

som lidit allvarliga förluster i samband med valutareformens genomförande.

I de s. k. Paris-fördragen av år 1953 mellan de västallierade och förbundsrepubliken

rörande upphörandet av ockupationen i Västtyskland ingår

en bestämmelse, enligt vilken medborgare i länder, som varit krigförande

med Tyska Riket, för sin egendom skall vara befriade från Lastenausgleich-avgiften

under en period av sex år, nämligen 1949—1955. Jämställda

är härvidlag sådana tyska bolag, vilkas kapital till över 85 % är i

dylik allierad ägo, varvid befrielsen skall utgå med den procentsats, med vilken

det utländska kapitalet är delaktigt i bolaget.

Till stöd för den sammankoppling av de två i och för sig helt skilda förhandlingsspörsmål,

som Lastenausgleich-avgiften och egendomsfrågan utgjorde,

åberopades från tysk sida den samma år träffade egendomsuppgörelsen

med Schweiz, där detta land tillerkändes samma befrielse från vissa

Lastenausgleich-avgifter som de allierade erhållit. Denna uppgörelse, som

överhuvud spelat en mycket stor roll i den tyska argumenteringen under

förhandlingarna med Sverige, gick i stora drag ut på att Schweiz friställde

den tyska egendomen i Schweiz, inklusive patent och varumärken, uppgående

till ett beräknat sammanlagt värde av ungefär 360 miljoner schweizerfrancs.

De tyska motprestationerna var den nyssnämnda befrielsen för

schweiziskägd egendom i Västtyskland från vissa Lastenausgleich-avgifter

och ett åtagande att till de allierade betala en tredjedel av den friställda

tyska egendomens värde, eller cirka 120 miljoner schweizerfrancs, för att

avlösa den på Schweiz enligt det schweiziska Washington-avtalet fallande

förpliktelsen att utbetala en viss del ur de tyska tillgångarna i Schweiz.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

Samtidigt nåddes eu reglering av den till drygt 1 miljard schweizerfrancs

uppgående clearingskuld som Tyska Riket ådrog sig gentemot Schweiz under

kriget.

De svensk-tyska förhandlingarna tog sin början i januari 1953. Ordförande

i den svenska förhandlingsdelegationen blev och har sedan dess varit

flyktkapitalbyråns ordförande, f. d. justitierådet Sandström. Det visade sig

emellertid, att de tyska önskemålen beträffande egendomen i Sverige sträckte

sig långt. Sålunda krävdes att likvidationen omedelbart skulle avbrytas;

vidare begärdes att egendom i betydande utsträckning skulle friställas, att

patent och varumärken i största möjliga utsträckning borde återställas och

att egendom, som förvärvats av svenska staten eller statliga myndigheter

skulle återlämnas — här omnämndes särskilt de mellansvenska s. k. tyskgruvorna.

Önskemål framfördes även om en gemensam granskning av sådana

likvidationsfall som enligt de tyska myndigheternas uppfattning borde

eftergranskas, exempelvis med anledning av att försäljningssumman förefallit

dem oskäligt låg. För den händelse enighet icke kunde uppnås vid

denna gemensamma granskning, ville man från tysk sida kunna hänskjuta

saken till avgörande genom skiljeförfarande under neutralt ordförandeskap.

De tyska förslagen kunde icke accepteras och förhandlingarna ajournerades.

Kontakterna upprätthölls emellertid på ett informellt plan. I avvaktan

på att förutsättningarna för en allmän reglering skulle förbättras inriktade

man sig härvid på att lösa olika tekniska problem i samband med

indrivningen hos tyska gäldenärer av de svenska fordringar vilka erhållit

betalning genom likvidationsnämndens utdelningar. Dessa fordringar har

såsom nämnts enligt principerna för tvångscleringen överlåtits på vederbörande

tyska myndigheter för att ligga till grund för ersättningsbetalningarna

till berörda rättsägare, d. v. s. dels de förra ägarna av likviderad egendom

i Sverige, dels ock rättsägare till förmån för vilka i Sverige gjorts clearinginbetalningar

som förbrukats genom utbetalningarna i tvångsclearingen.

Även lösningen av dessa tekniska frågor visade sig ge upphov till meningsskiljaktigheter,

bl. a. beträffande tidpunkten vid vilken det västtyska

riksgäldskontoret (Bundesschuldenverwaltung) skulle inbetala motvärdet

till de av likvidationsnämnden betalade tyska statsobligationerna till den

fond, i vilken de för ersättningsbetalningarna avsedda medlen skulle uppsamlas.

Vidare restes från tysk sida invändningar mot den kurssättning för

riksmarken som tillämpades av likvidationsnämnden i enlighet med direktiven

för tvångsclearingen. Härvid hänvisades till att dessa kurser icke

överensstämde med den tyska valutareformens regler.

Under senare delen av förra året uppmjukades emellertid de tyska ståndpunkterna.

Sålunda medgavs att motvärdet av de betalade statsobligationerna

skulle omedelbart ställas till förfogande. Vidare frånfölls invändningarna

mot den svenska kurssätlningen för riksmark. Samtidigt bil man förstå,

att förbundsrepubliken var beredd att (ill förmån för de privata rättsägarna

avstå från krav på ersättning för statliga tillgodohavanden å drygt

100 miljoner kronor av clearingmedlen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

A svensk sida hade man så småningom allteftersom likvidationsnämnden

hunnit pröva de svenska fordringsanspråken vunnit en bättre överblick över

läget. Detta möjliggjorde att man kunde ställa i utsikt ett väsentligt bidrag

till ansträngningarna att bereda ersättning åt rättsägarna och att snabbt

komma till en allmän uppgörelse. Den lämpligaste vägen syntes därvid vara

ett erbjudande att vid den snart förestående slututdelningen i tvångsclearingen

undantaga fordringsanspråk grundade på innehav av tyska obligationer

för vilka lånetjänsten på ett tillfredsställande sätt reglerats i Londonavtalet

och från vilkas tillgodoseende i tvångsclearingen man därför skulle

kunna avstå. De på detta sätt hos likvidationsnämnden innehållna medlen,

som beräknades uppgå till cirka 60 miljoner kronor, skulle istället — under

förutsättning att en uppgörelse härigenom kunde nås — direkt ställas till

förfogande för ersättningsbetalningarna.

På grundval av dessa ömsesidiga medgivanden fortsattes diskussionerna

och den 17 januari 1956 träffades såsom ett första resultat en teknisk överenskommelse

angående indrivningen hos tyska gäldenärer av de av likvidationsnämnden

betalade svenska fordringarna. Vid officiella regeringsförhandlingar

under februari och mars i år, varvid även patent- och varumärkesfrågor

behandlades, har sedermera utarbetats det nu föreliggande avtalskomplexet.

Detta undertecknades med ratifikationsförbehåll den 22 mars

1956.

Såsom framgår av det följande består uppgörelsen av tre särskilda överenskommelser,

vilka bör betraktas som en helhet. Den första är en överenskommelse

rörande tyska tillgångar i Sverige jämte signaturprotokoll, den

andra är en överenskommelse rörande den tyska Lastenausgleich och den

tredje en överenskommelse rörande återställande av vissa rättigheter på det

industriella rättsskyddets område. Texterna till de två förstnämnda överenskommelserna

samt till signaturprotokollet torde i svensk och tysk originalavfattning

få fogas såsom bilagor (litt. A—C) till detta protokoll. Därjämte

torde vissa till överenskommelserna hörande skriftväxlingar få bifogas

(fttt. D—F). Proposition angående överenskommelsen rörande återställande

av vissa rättigheter på det industriella rättsskyddets område jämte

däimed sammanhängande lagstiftningsfrågor framlägges på föredragning

av chefen för justitiedepartementet.

Överenskommelsen rörande tyska tillgångar i Sverige

I artikel 1 av överenskommelsen konstateras att tyska tillgångar icke

längre skall likvideras. Vidare förklaras, att kungörelsen den 29 juni 1945

om skingringsförbud å tysk egendom kommer att upphävas och att den för

likvidationen av tillgångarna utfärdade lagen den 10 juli 1947 om dödande

av vissa utanför Sverige befintliga handlingar kommer att sättas ur kraft.

Enligt bestämmelse i det till överenskommelsen fogade signaturprotokollet

kan dock skingringsförbudet upprätthållas beträffande utestående likvidationsfall

så länge dessa ej slutgiltigt kunnat avvecklas.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

9

Enligt artikel 2 skall det förbud mot återförsäljning till tyska rättssubjekt,

vilket i enlighet med Washington-avtalets allmänna syften uppställts

vid flyktkapitalbyråns försäljningar, upphävas.

Artikel 3 innehåller en principförklaring om att äldre tyska rättigheter

på det industriella rättsskyddets område i Sverige, som icke försålts men

som förfallit eller eljest upphört att äga giltighet på grund av underlåtenhet

att fullgöra författningsenliga åtgärder, under vissa förutsättningar skall

återställas till de tyska rättsinnehavarna. De närmare bestämmelserna härom

bär intagits i den förut nämnda överenskommelsen angående återställande

av rättigheter på det industriella rättsskyddets område.

I den mån rättigheterna försålts överlåtes det åt parterna att träffa uppgörelse

om eventuell reglering av sina ömsesidiga intressen. I sista hand kan

en blandad regeringskommission utses för att bistå parterna vid deras förhandlingar.

Artikel 4 innehåller ett svenskt åtagande att ställa till förfogande för ersättningsbetalningar

till ifrågavarande rättsägare alla från likvidationen härrörande

och efter slutredovisningen i tvångsclearingen återstående eller ytterligare

tillkommande medel. Ehuru detta icke fastlagts i avtalstext, får

bestämmelsen i denna artikel ses mot bakgrunden av det i det föregående

omnämnda svenska erbjudandet som numera preciserats på följande sätt.

Från likvidationsnämndens slututdelning, som enligt de för tvångsclearingen

föreskrivna beräkningsgrunderna fastställts till 15 % av godkända icke förmånsberättigade

fordringsanspråk, undantages — förutom anspråk vilka

redan erhållit utdelning till fullt belopp — sådana fordringsanspråk som

avser kapital eller ränta före den 1 maj 1945 å tyska obligationer i icke-tysk

valuta, för vilka enligt London-avtalet lånetjänsten helt ombesörjes eller

skall ombesörjas i Västtyskland. Däremot kommer samtliga övriga i tvångsclearingen

godkända icke förmånsberättigade fordringsanspråk, inbegripet

andra tyska obligationer än nyss angivna, t. ex. obligationer i riksmark, att

erhålla slututdelning med nämnda procentsats av 15 %. Den sammanlagda

utdelningen i tvångsclearingen å dessa fordringsanspråk kommer härigenom

att uppnå 30 %.

Det belopp, som enligt artikel 4 skulle komma att ställas till förfogande

för ersättningsändamål, uppgår enligt senaste beräkningar till 60 ä 65 miljoner

kronor.

Artikel 5, liksom även huvudparten av föreskrifterna i signaturprotokollet,

reglerar förfarandet vid ersättningsbetalningarna till vederbörande rättsägare.

Man räknar med att dessa skall kunna verkställas i början av nästa

år, sedan nödvändiga administrativa förberedelser hunnit vidtagas. Ersättningsberättigade

är samtliga rättsägare som berörts av de i Sverige vidtagna

åtgärderna, dock med det betydelsefulla undantaget att förbundsrepubliken

och dess organ uteslutits. För rättsägare bosatta utanför förbundsrepublikens

område skall ersättningsbeloppen tills vidare förvaltas

av ombud, för den händelse särskilda omständigheter icke gör detta onödigt.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

Beträffande storleken av ersättningsbetalningarna har i en särskild skriftväxling

(bilaga D) uttalats, att det av olika skäl är svårt att redan nu exakt

beräkna hur stora belopp, som kommer att stå till förfogande för ändamålet,

och på detta sätt fastställa den ersättningsprocent som kan väntas

utgå. Man säger sig dock på goda grunder kunna räkna med att tvä tredjedels

ersättning helt eller i det närmaste skall uppnås för den händelse de

ekonomiska förhållandena icke väsentligt förändras. Anledningen till att

en ersättning med två tredjedelar använts som riktpunkt har närmast varit

den förebild som i detta avseende finns i det motsvarande tysk-schweiziska

avtalet. Den tyske rättsägaren har i Schweiz kunnat återfå sin egendom,

men först sedan han inbetalat en tredjedel av värdet till de tyska

myndigheterna (plus en viss förvaltningsavgift till de schweiziska myndigheterna);

med tanke härpå har avtalet brukat betecknas som en uppgörelse

på två tredjedels grundval.

Skulle utvecklingen emellertid icke motsvara förväntningarna, kan enligt

den nyssnämnda skriftväxlingen en ytterligare överläggning äga rum angående

de med ersättningsprocenten sammanhängande frågorna. Skulle ersättningsprocenten

komma att överstiga två tredjedelar, skall enligt artikel 6

viss förmånsställning tillerkännas olika grupper av ömmande fall bland

rättsägarna.

Att märka är vidare att i den »ratifikationslag», som kommer att utfärdas

i Västtyskland angående avtalskomplexet, rättsägarna skall befrias från

skyldighet att erlägga Lastenausgleich-avgifter för mottagna ersättningsbelopp.

Såsom rådgivande och övervakande organ vid verkställandet av ersättningsbetalningarna

har tillsatts ett utskott, bestående av fyra medlemmar,

varav två representanter för de tyska myndigheterna och en för rättsägarna

samt en svensk representant.

Artikel 7 föreskriver, att erforderliga åtgärder skall vidtagas för genomförandet

av överenskommelsen, och artikel 8 förutser samråd beträffande

tolknings- och tillämpningsfrågor. I artikel 9 fastlägges ett skiljeförfarande,

för den händelse meningsskiljaktigheter beträffande tolkningen och tilllämpningen

icke kan biläggas på annan väg. Enligt anteckning i signaturprotokollet

äger bestämmelserna om skiljeförfarandet icke tillämpning på

de i artikel 3 behandlade patent- och varumärkesfrågorna.

Artikel 10 innehåller en förklaring, att förbundsrepubliken med hänsyn

till den träffade uppgörelsen icke kommer att vidare upptaga till behandling

frågor, som härrör från likvidationen av tyska tillgångar i Sverige.

Denna bestämmelse kan sägas komplettera det generella åtagande, som förbundsrepubliken

gjort i Paris-fördragen med de västallierade och enligt vilket

inga invändningar får göras mot åtgärder som vidtagits bl. a. av neutrala

stater mot tysk egendom i anledning av uppgörelser med de allierade.

Nämnas kan att i fördragen jämväl finns en bestämmelse, enligt vilken inga

tyska anspråk eller klagomål skall tillåtas mot personer som förvärvat tysk

egendom i samband med ett likvidationsförfarande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1]

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1956

I en till överenskommelsen anknuten ytterligare skriftväxling (bilaga E)

säger sig svenska regeringen utgå från att överenskommelsen vinner giltighet

i ett återförenat Tyskland och säger sig vidare förvänta, att förbundsrepubliken

skall göra sitt bästa härför om detta med hänsyn till omständigheterna

vid tidpunkten för Tysklands återförening skulle vara erforderligt.

Överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleich

1 denna överenskommelse regleras de förmåner som Sverige skall erhålla

vid tillämpningen av den tidigare berörda tyska Lastenausgleich-lagstiftningen.

Sålunda skall svenska rättssubjekt samt dotterbolag i Västtyskland

åtnjuta mest-gynnad-nationsbehandling (artikel 1 och 2), vilket i praktiken

innebär samma befrielse från vissa Lastenausgleich-avgifter (Soforthilfeabgabe

och Vermögensabgabe) under en sexårsperiod 1949—1955, som

de västallierade tillförsäkrat sig i Paris-fördragen och Schweiz utverkade

i sitt egendomsavtal. Hittills har i avvaktan på eu uppgörelse uppskov beviljats

med inbetalningen av ifrågavarande avgiftsbelopp. Genom den nu

träffade överenskommelsen strykes dessa definitivt. Befrielsen beräknas

motsvara en sammanlagd avgiftsskyldighet för svenska rättssubjekt och

dotterbolag å cirka 35 miljoner kronor.

Svenska medborgare kan vidare göra anspråk på ersättning för lidna

krigsskador i Tyskland ur de genom Lastenausgleich-avgifterna skapade

fonderna. Vid fastställande av ersättningen avräknas sådana belopp som

vederbörande svenska medborgare kan ha mottagit genom utdelning i tvångsclearingen

å godkända fordringsanspråk på Tyskland. Sådan avräkning skall

dock icke ske i det mest aktuella fallet, nämligen då belopp mottagits från

likvidationsnämnden ur det bidrag å 6 miljoner kronor som svenska staten

ställ! till förfogande för att möjliggöra hjälpåtgärder till Tysklands*

svenskar (artikel 3).

Såsom ytterligare förmån åt svenska medborgare bosatta i Västtyskland

stadgas i artikel 4 att vid beräkningen av Lastenausgleich-avgifter hänsyn

icke skall tagas till eventuell förmögenhet i Sverige.

1 den till överenskommelsen fogade skriftväxlingen (bilaga F) gives närmare

bestämmelser angående uppskov med inbetalningen av avgifter in. in.

intill dess överenskommelsen trätt i kraft.

Överenskommelsernas ikraftträdande in. m.

Avtalskomplexet. som även skall gälla för Västberlin, träder i kraft eu

månad efter utväxlingen av ratifikationsinstrument, vilken skall ske samtidigt

för samtliga överenskommelser.

I samband med ikraftträdandet aktualiseras frågan om avvecklingen av

flyktkapitalbyråns, restitutionsnämndens och likvidationsnämndens verk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1950

samhet. Enligt förslag i 1956 års statsverksproposition har riksdagen anvisqt

medel för bestridande av flyktkapitalhyråns och restitutionsnämndens

kostnader under budgetåret 1956/57. I propositionen förutsattes att verksamheten

skulle ha slutförts senast vid utgången av nämnda budgetår;

skulle mot förmodan då ännu några löpande ärenden återstå, kunde handiäggningen

av dessa överföras till utrikesdepartementet. Enligt en beräkning

som uttörts efter avslutandet av de svensk-tyska förhandlingarna, torde

de två förstnämnda institutionerna kunna indragas i början av nästa år

sedan verksamhetsberättelser avgivits. Vad beträffar likvidationsnämnden

kommer denna att upphöra i och med att den förutsedda slututdelningen

verkställts och fullständig redogörelse för verksamheten överlämnats till

Kungl. Maj :t.

Kostnaderna för institutionernas verksamhet, vilka till stor del kunnat

betalas genom uttagande av avgift å utdelade belopp i tvångsclearingen,

kommer att i samband med likvidationsnämndens slutredovisning regleras

på det sättet att den ännu utestående delen av kostnaderna för likvidationsnämnden

och flyktkapitalbyrån samt kostnaderna för restitutionsnämnden

och tyskmedelskommittén bestridas ur de efter slututdelningen tillgängliga

medlen. I samband härmed kommer de förskott till bestridande av flyktkapitalbyråns,

restitutionsnämndens och tyskmedelskommitténs verksamhet,

som de för ändamålet disponerade budgetanslagen kan sägas utgöra, att

kunna återbetalas till statsverket.

I detta sammanhang torde för förnyat övervägande få anmälas frågan om

sättet för utbetalningen av i tvångsclearingen utdelningsberättigade pensioner

och livräntor. Enligt gällande föreskrifter skall till förmånstagarna inköpas

livräntor i svenska försäkringsbolag för det kapitaliserade värdet.

Några sådana inköp av livräntor har emellertid av olika skäl ännu icke

skett, utan likvidationsnämnden har utbetalat pensions- och livräntebeloppen

halvårsvis.

I samband med förberedelserna för slututdelningen har likvidationsnämnden

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 maj 1955 hemställt, att föreskrifterna

om inköp av livräntor måtte återkallas och att i stället måtte föreskrivas,

att utbetalningarna av ifrågavarande pensioner och livräntor efter det

att nämnden avslutat sin verksamhet skall åligga statskontoret. Nämnden

erbjuder sig att till statskontoret för ändamålet överlämna ett så stort kapitalbelopp

att detta jämte ränta, beräknad efter statskontorets vanliga förräntningsprocent,

uppgår till det belopp som enligt försäkringstekniska

grunder erfordras för utbetalningarna.

Den föreslagna metoden för utbetalningarna blir på i nyssnämnda skrivelse

närmare anförda grunder praktiskt fördelaktigare, men är förbunden

med olägenheten att det belopp, som erfordras för fullgörandet av utbetalningarna,

icke kan med visshet beräknas. I detta avseende föreslås emellertid,

att staten skäligen bör kunna stå för eventuellt underskott men å

andra sidan vara oförhindrad att behålla ett eventuellt överskott.

Statskontoret har i yttrande över likvidationsnämndens skrivelse förkla
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

13

rat, att det med hänsyn till det ringa antalet förmånstagare — liögst fyrtio

icke torde föreligga några svårigheter för statskontoret att övertaga bestyret

med utbetalningarna av pensions- och livräntebeloppen. Statskontoret

vill därför icke motsätta sig ett uppdrag i angivet hänseende.

Beträffande pensionsanspråk må i övrigt nämnas att förhandlingar pågår

med förbundsrepubliken om ett avtal rörande social trygghet, varvid

även anspråk på ej betalda, svenska medborgare tillkommande tyska pensioner

lär komma att beaktas.

Yttranden

Yttranden över avtalskomplexet har avgivits av fullmäktige i riksbanken,

ordföranden i likvidationsnämnden och Svenska bankföreningen samt, i vad

angår rättigheter på det industriella rättsskyddets område, jämväl av kommerskollegium,

patent- och registreringsverket, Sveriges industriförbund,

Svenska industriens patentingenjörers förening och Svenska patentombudsföreningen.

Fullmäktige i riksbanken har ansett sig böra begränsa sitt yttrande till

den transfereringsfråga som uppkommer genom artikel 4 i överenskommelsen

rörande tyska tillgångar i Sverige. Fullmäktige finner angeläget,

att ifrågavarande belopp överföres till förbundsrepubliken på sådant sätt

att marknadskurserna för kronor inom ramen för det multilaterala arbitragesystemet

icke påverkas. Av denna anledning har från riksbankens

sida som ett godtagbart betalningssätt förordats den tekniska lösningen, att

beloppet inbetalas till Bank Deutscher Länders kronkonto i riksbanken för

att därefter bli föremål för avräkning inom den europeiska betalningsunionen.

Ordföranden i likvidationsnämnden har förklarat sig icke ha någon erinran

mot avtalskomplexet, sedan numera föreskrifter utfärdats i förbundsrepubliken

om upphävande av vissa där vidtagna åtgärder i anledning av

tvångsclearingen.

Svenska bankföreningen förklarar i sitt yttrande inledningsvis, alt föreningen

finner det värdefullt att den tyska egendomsfrågan kunnat slutligt

regleras och att detta böra vara ägnat att lända till fördel i flera avseenden,

ej minst för affärsförbindelserna med Västtyskland. Vid en genomgång

av uppgörelsen uttalar föreningen bl. a. följande:

»Vad närmare angår innehållet i överenskommelsen rörande tyska tillgångar

i Sverige synes ingen befogad erinran kunna göras mot bestämmelserna

att sådana tillgångar ej längre skall kvarstadsbeläggas eller avyttras

och att följaktligen egendom, som ej redan försålts, skall friställas. Ej heller

möter det enligt bankföreningens mening i nuvarande läge några betänkligheter

mot att tillåta att avyttrade tillgångar överlåtes på tyska rättssubjekt.

Goda skäl talar för alt tyskar, vilkas egendom tvångslikviderats,

skail få möjligheter att köpa tillbaka den.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kanyl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

Ej heller övriga led i uppgörelsen, däribland den föreslagna utformningen

av likvidationsnämndens slututdelning, finner föreningen ge anledning

till erinran:

»Bankföreningen finner sig kunna godtaga principen att obligationsinnehavare,

som har möjlighet att utnyttja de fördelar Londonavtalet ger, ej tilllika

skall kunna göra anspråk på ytterligare utdelning i tvångsclearingen.

Däremot kan det naturligtvis ifrågasättas, om ej de clearingmedel, som

därigenom innehålles och som beräknas uppgå till 60 å 65 miljoner kronor,

i första hand borde användas för att tillgodose övriga oprioriterade

svenska clearingfordringar.

Emellertid måste man beakta att vid tvångsclearingen tillämpats en särskild

riksmarkskurs av 30 öre, vilket inneburit en icke obetydlig förmån för

innehavare av fordringar i riksmark. Det är därjämte att märka att i den

mån en fordran blivit nödlidande i tvångsclearingen fordringen alltjämt

kvarstår och kan göras gällande mot den tyska gäldenären. I inånga fall

torde det också finnas goda utsikter att på denna väg få fordringen till fullo

betald. Med hänsyn till det sålunda anförda anser bankföreningen att uppgörelsen

ej heller i nu förevarande del innefattar längre gående eftergift

än som med hänsyn till omständigheterna kan anses försvarlig.

I den till överenskommelsen hörande skriftväxlingen har beräknats att

utdelningen till de tyska rättsägarna skall komma att uppgå till två tredjedelar,

vilket motsvarar utdelningskvoten i den tysk-schweiziska tvångsclearingen.

För den händelse dessa förväntningar icke skulle gå i uppfyllelse,

förutsättes i skriftväxlingen att nya överläggningar mellan svenska

och tyska regeringarna skall äga rum angående de med ersättningskvoten

sammanhängande frågorna. Bankföreningen utgår från att därvid en tillfredsställande

lösning skall kunna uppnås.

Överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleich har ej givit bankföreningen

anledning till någon erinran.»

Remissuttalandena rörande patent- och varumärkesspörsmålen redovisas

av chefen för justitiedepartementet.

Departementschefen

Det föreliggande avtalskomplexet är avsett att utgöra en slutlig reglering

av de frågor vilka uppkommit genom den likvidation av tysk egendom i

Sverige som skett på grundval av 1946 års Washington-avtal med de allierade.

I det föregående har frågans utveckling och de nyligen slutförda

svensk-tyska överläggningarna utförligt redovisats.

Det uppnådda förhandlingsresultatet kan i korthet sägas innebära följande.

Likvidationsförfarandet förklaras avslutat och det s. k. återförsäljningsförbudet,

varigenom tyskt återförvärv av försåld egendom förhindrats,

upphäves. Då detta förbud härletts av bestämmelserna i Washington-avtalet,

har erforderligt samtycke av de allierade till upphävandet utverkats.

Äldre tyska patent- och varumärkesrättigheter, som icke försålts men som

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

15

upphört att gälla, kan under vissa betingelser återupplivas till förmån för

de tyska rättsinnehavarna. Ifråga om försålda rättigheter överlåtes det åt

parterna att i förekommande fall reglera sina ömsesidiga intressen. En blandad

regeringskommission kan i sista hand tillsättas för att bistå parterna

i deras förhandlingar. Att märka är att denna bestämmelse icke gäller beträffande

rättigheter tillhörande ett tidigare tyskägt eller tyskkontrollerat

företag som försålts.

Reglerna för återupplivandet av patent- och varumärkesrättigheter har

intagits i en särskild överenskommelse. En redogörelse för innehållet i detalj

av denna överenskommelse liksom för avtalskomplexets innebörd över

huvud i vad avser rättigheter på det industriella rättsskyddets område lämnas

såsom tidigare nämnts på föredragning av chefen för justitiedepartementet.

Riktlinjer har uppdragits för utbetalning av ersättning till de rättsägare,

vilka berörts av de i Sverige vidtagna åtgärderna. Storleken av ersättningarna

har av olika skäl ännu icke kunnat definitivt fastställas, men rättsägarna

torde kunna räkna med omkring två tredjedels ersättning. Vägledande

har härvidlag under förhandlingarna varit den uppgörelse, som tidigare

träffats rörande den tyska egendomen i Schweiz och i vilken ersättningsfrågan

lösts på två tredjedels grundval. Utbetalningarna väntas kunna

äga rum i början av7 nästa år; för rättsägare bosatta utanför förbundsrepublikens

område skall ersättningsbeloppen tills vidare förvaltas av ombud.

I anledning av den träffade uppgörelsen har förbundsrepubliken förklarat

sig icke komma att upptaga likvidationsfrågorna till vidare behandling.

Den fond, ur vilken ersättningarna till de tyska rättsägarna skall betalas,

kommer att erhålla medel på två vägar. För det första skall där uppsamlas

de belopp, som indrives hos tyska gäldenärer å sådana svenska fordringar

vilka betalats genom att borgenären erhållit utdelning i tvångsclearingen.

Huvudparten utgöres av betalade tyska statsobligationer, vilkas motvärde

omedelbart kommer att inbetalas till fonden av det västtyska riksgäldskontoret.

För det andra är avsikten att direkt från Sverige skall överföras det

belopp av (50 ä 65 miljoner kronor som väntas återstå sedan likvidationsnämnden

verkställt en på visst sätt avgränsad slututdelning i tvångsclearingen.

Såsom tidigare anförts avses att vid slututdelningen från utbetalning

till de svenska borgenärerna undantaga sådana obligationsfordringar

som på ett tillfredsställande sätt reglerats i det s. k. London-avtalet. Då det

grundläggande motivet för deras deltagande i tvångsclearingen därigenom

bortfallit, tillstyrker jag att slututdelningen utformas på föreslaget sätt.

Anmärkas kan för övrigt att börskurserna på ifrågavarande obligationer efter

en kraftig stegring numera närmar sig pari.

Under förhandlingarna angående de för ersättningsändamål tillgängliga

medlen dryftades frågan om behandlingen av det belopp av 150 miljoner

kronor, som enligt Washington-avtalet ställdes till de allierade ockupations
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

makternas förfogande i deras egenskap av de facto företrädare för det

tyska folkhushållet för finansiering av leveranser av livsviktiga förnödenheter

till detta folkhushåll. Frågan har även varit föremål för långvariga

överläggningar med de allierade. Det har därvid visat sig att dessa ansett

sig berättigade att upptaga anspråk på betalning för leveranserna bland sina

efterkrigsfordringar på förbundsrepubliken, vilka fordringar sedermera

reglerats genom särskilda tysk-allierade överenskommelser. Härigenom har

beloppet undandragits från att på i Washington-avtalet avsett vis infogas

i ersättningsförfarandet i Tyskland. Från svensk sida har gjorts invändning

mot den allierade ståndpunkten. Med tanke på ovissheten angående

frågans lösning inriktade man sig emellertid vid de svensk-tyska förhandlingarna

ömsesidigt på att söka nå en uppgörelse oberoende av de 150 miljonerna.

I fråga om de s. k. Lastenausgleich-avgifterna har svenska rättssubjekt

samt dotterbolag i Västtyskland såsom ett särskilt led i uppgörelsen erhållit

sanuna befrielse från dylika avgifter som tillerkänts de allierade i Parisfördragen

och Schweiz utverkat i sin egendomsuppgörelse med förbundsrepubliken.

Av betydelse är likaledes de förmåner som lämnas svenska medborgare

bosatta i Västtyskland vid beräkningen av Lastenausgleich-avgifterna

sedan befrielseperioden utlöpt. Jag finner det vidare tillfredsställande,

att svenska medborgare kan erhålla ersättning för krigsskador ur Laslenausgleich-medlen.

Avtalskomplexet skall träda i kraft en månad efter utväxlingen av ratifikationsinstrument.

Därvid aktualiseras bl. a. det svenska åtagandet att

upphäva den på grundval av 1945 års kontrollagstiftning utfärdade kungörelsen

angående skingringsförbud å tysk egendom samt 1947 års lag om dödande

av vissa utanför Sverige befintliga handlingar. Medan kungörelsen

kan sättas ur kraft av Kungl. Maj :t, kräves härför beträffande dödandelagen

ett särskilt beslut av riksdagen, varigenom den av innevarande riksdag

godkända förlängningen av lagens giltighet till och med den 30 juni

1957 avkortas. Jag får i detta sammanhang nämna, att frågan om ett generellt

upphävande av kontrollagstiftningen bör upptagas först sedan uppgörelse

träffats även rörande de japanska tillgångarna i Sverige. Förhandlingarna

härom har nyligen återupptagits.

I och med ikraftträdandet möjliggöres en avveckling av de med likvidationen

och tvångsclearingen sysselsatta institutionerna, d. v. s. flyktkapitalbyrån,

restitutionsnämnden och likvidationsnämnden. För flyktkapitalbyråns

del återstår att behandla ett fåtal likvidationsfall med oklart rättsläge.

Kostnaderna för institutionernas verksamhet kommer samtidigt att regleras

och de av statsverket för ändamålet anvisade anslagen att återbetalas.

Vid likvidationsnämndens upphörande uppkommer frågan på vad sätt

den fortsatta utbetalningen av vissa pensioner och livräntor i tvångsclea
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

17

ringen skall ske. Jag ansluter mig till förslaget att statskontoret erhåller

uppdrag att verkställa utbetalningarna.

Enligt likvidationsnämnden torde de för sistnämnda syfte reserverade

medlen komma att visa sig tillfyllest. Möjligheten kan emellertid icke uteslutas

att utbetalningarna kommer att överstiga beräknade belopp och nämnden

föreslår att i dylikt fall mellanskillnaden måtte få bestridas av statsmedel.

I detta sammanhang vill jag över huvud framhålla svårigheterna att

i detalj förutse lösningen av den mångfald delproblem som avvecklingen av

flyktkapitalbyrån och likvidationsnämnden och därmed genomförandet av

denna uppgörelse kan inrymma. Jag föreslår därför att Kungl. Maj :t måtte

bemyndigas att för eventuellt uppkommande behov förfoga över ett visst

belopp, förslagsvis högst två miljoner kronor ur de medel som i slututdelningen

må av likvidationsnämnden tillerkännas statens krigsförsäkringsnämnd

för anmälda fordringar. Jag utgår därvid från att vad som

icke behöver utnyttjas för hithörande syften i enlighet med de fastlagda

direktiven för dispositionen av överskottsmedel från krigsförsäkringsnämnden

(prop. nr 145/1952, rskr 423) tillföres statsverket för amortering av

statsskulden.

Den förevarande uppgörelsen synes mig innefatta en ur svensk synpunkt

godtagbar lösning av här behandlade frågekomplex. Jag föreslår därför, att

uppgörelsen måtte underställas riksdagens prövning. Beslut av riksdagen

synes vara erforderligt i tre hänseenden. Godkännande torde begäras av

ifrågavarande avtalstexter samt av de föreslagna riktlinjerna för likvidationsnämndens

slututdelning å vissa obligationsfordringar och för behandlingen

av pensioner och livräntor. Vidare bör bemyndigande sökas för

Kungl. Maj :t att innehålla viss slututdelning till krigsförsäkringsnämnden.

Med åberopande av vad som i det föregående anförts och under erinran

om att förslag om godkännande av överenskommelsen rörande återställande

av vissa rättigheter på det industriella rättsskyddets område framlägges

av chefen för justitiedepartementet får jag således hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna överenskommelsen rörande tyska tillgångar

i Sverige jämte signaturprotokoll samt överenskommelsen

rörande den tyska Lastenausgleich,

dels godkänna de föreslagna riktlinjerna för likvidationsnämndens

slututdelning å vissa obligationer och för behandlingen

av pensioner och livräntor i tvångsclearingen,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att för bestridande av

eventuellt uppkommande medelsbehov vid avvecklingen av

flyktkapitalbyrån och likvidationsnämnden eller i samband

med genomförandet av förevarande uppgörelse förfoga över

ett belopp av högst två miljoner kronor ur de medel som i

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. 172

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

nämnda slututdelning må tillerkännas statens krigsförsäkringsnämnd.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Fr. Hedin

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

19

Bilaga A

Överenskommelse mellan Konungariket

Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland rörande tyska tillgångar i

Sverige

Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland

hava tagit i betraktande, att enligt

den i Washington träffade överenskommelsen

av den 18 juli 1946 mellan

Sverige å ena, och Amerikas Förenta

Stater, Frankrike samt Storbritannien

och Nordirland å andra sidan, tyska tillgångar

i Sverige likviderats och avräknats

i en tvångsclearing, samt att vidare

regeringarna i de fördragsslutande staterna

och Deutsche Revisions- und

Treuhand-Aktiengesellschaft, Frankfurt

a. M., den 17 januari 1956 träffat en

överenskommelse rörande indrivning

m. m. av svenska fordringar mot tyska

gäldenärer.

Ledda av en önskan att slutgiltigt

reglera de med likvidationen av tyska

tillgångar i Sverige förknippade finansiella

och ekonomiska frågorna och därmed

främja ett ytterligare befästande

av förbindelserna dem emellan,

hava de fördragsslutande staterna

enats om att sluta följande överenskommelse.

Artikel 1

(1) Tyska tillgångar i Sverige skola

icke längre i likvidationssyfte kvarstadsbeläggas

eller avyttras.

(2) Den för genomförandet av de

svenska likvidationsåtgärderna utfärdade

kungörelsen den 29 juni 1945 (nr

526) om skingringsförbud å tysk egendom

upphäves, varigenom tyska tillgångar

Abkommen zwischen dem Königreich

Schweden und der Bundesrepublik

Deutschland iiber deutsche Vermögenswerte

in Schweden

Das Königreich Schweden und die

Bundesrepublik Deutschland

haben in Betracht gezogen, dafl nach

dem Abkommen von Washington vom

18. Juli 1946 zwischen der Französischen

Republik, dem Vereinigten Königreich

von GroBbritannien und Nordirland

und den Vereinigten Staaten von

Amerika einerseits und dem Königreich

Schweden andererseits deutsche Vermögenswerte

in Schweden liquidiert

und in einem Zwangsclearing verrechnet

worden sind, daB ferner die Regierungen

der Vertragsstaaten und die

Deutsche Revisions- und TreuhandAktiengesellschaft,

Frankfurt a. M. am

17. Januar 1956 einen Vertrag iiber die

Verwertung von Forderungen schwedischer

Gläubiger gegen deutsche Schuldner

abgeschlossen haben.

Von dem Wunsche geleitet, die mit

der Liquidation deutscher Vermögenswerte

in Schweden in Zusammenhang

stehenden finanziellen und wirtschaftlichen

Fragen endgultig zu regeln und

damit einer weiteren Festigung ihrer

Beziehungen zu dienen,

sind Sie iibereingekommen, das folgende

Abkommen zu schlieBen:

Artikel 1

(1) Deutsche Vermögenswerte in

Schweden werden nicht mehr zum

Zwecke der Liquidation erfaBt oder veräuBert.

(2) Die zur Durchfiihrung der schwedischen

Liquidationsmafinahmen ergangene

Verordnung Nr. 526 vom 29.

Juni 1945 iiber ein VeräuBerungsverbot

för deutsche Vermögenswerte wird mit

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

inbegripet rättigheter på det industriella

rättsskyddets område, vilka icke försålts,

friställas.

(3) Den för likvidationen av tyska

tillgångar utfärdade lagen den 10 juli

1947 (nr 486) om dödande av vissa

utanför Sverige befintliga handlingar sättes

ur kraft.

Artikel 2

Därest tyska tillgångar avyttrats på

villkor att tillgångarna icke få överlåtas

på tyskt rättssubjekt, sättes detta

villkor ur kraft.

Artikel 3

(1) Rättigheter på det industriella

rättsskyddets område i Sverige, som

före den 1 januari 1947 förvärvats eller

varom ansökan gjorts av tyska fysiska

och juridiska personer, och som efter

den 1 januari 1945 förfallit eller eljest

upphört att äga giltighet på grund av

underlåtenhet att fullgöra författningsenliga

åtgärder, skola i största möjliga

utsträckning återställas till de tyska

rättsinnehavarna. Närmare bestämmelser

härom fastställas i en särskild överenskommelse

mellan de fördragsslutande

staterna.

(2) I den mån tyska rättigheter på det

industriella rättsskyddets område på

grund av svenska likvidationsåtgärder

övergått på andra innehavare eller inskränkts

till förmån för andra, överlåtes

åt parterna att träffa uppgörelse.

Kommer en uppgörelse mellan parterna

icke till stånd, kan på önskan av en av

parterna envar av de fördragsslutande

staterna hos den andra fördragsslutande

staten hemställa om sammanträde med

en blandad regeringskommission, som

då skall utses. Regeringskommissionen

skall ha till uppgift att vara parterna

behjälplig med att åstadkomma en uppgörelse

i godo.

der Wirkung aufgehoben, daB deutsche

Vermögenswerte, einschlieBlich gewerblicher

Schutzrechte und Schutzrechtsanmeldungen,

welche nicht veräufiert

worden sind, freigegeben werden.

(3) Das fur Zwecke der Liquidation

deutscher Vermögenswerte ergangene

Gesetz Nr. 486 vom 10. Juli 1947 betr.

Kraftloserklärung gewisser auBerhalb

Schwedens befindlicher Urkunden wird

auBer Kraft gesetzt.

Artikel 2

Soweit deutsche Vermögenswerte unter

der Auflage veräuBert worden sind,

daB sie nicht an Deutsche ubertragen

werden durfen, wird diese Auflage auBer

Kraft gesetzt werden.

Artikel 3

(1) Die deutschen gewerblichen Schutzrechte

und Schutzrechtsanmeldungen in

Schweden, die vor dem 1. Januar 1947

von deutschen naturlichen oder juristischen

Personen erworben oder eingereicht

waren und die nach dem 1.

Januar 1945 erloschen oder infolge

Nichterfullung gesetzlicher Erfordernisse

zuriickgewiesen worden sind, sollen in

weitestmöglichem Umfang zugunsten

der deutschen Berechtigten wiederhergestellt

werden. Die Einzelheiten werden

in einem besonderen Abkommen zwischen

den Vertragsstaaten geregelt.

(2) Soweit deutsche gewerbliche

Schutzrechte auf Grund schwedischer

LiquidationsmaBnahmen auf andere Inhaber

ubergegangen oder zugunsten

anderer Personen beeinträchtigt worden

sind, bleibt es den Beteiligten iiberlassen,

eine Vereinbarung zu treffen. Kommt

eine Vereinbarung zwischen den Beteiligten

nicht zustande, so kann auf

Wunsch eines Beteiligten jeder der Vertragsstaaten

den anderen Vertragsstaat

um das Zusammentreten einer alsdann

zu ernennenden Gemischten Regierungskommission

ersuchen, welche die Aufgabe

hat, den Beteiligten zwecks Herbeifiihrung

einer giitlichen Einigung behilflich

zu sein.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

21

Artikel 4

(1) Vederbörande svenska myndighet

skall ställa till förfogande för

Deutsche Revisions- und TreuhandAktiengesellschaft

alla från likvidationen

av tyska tillgångar härrörande och

efter avräkning i tvångsclearingen återstående

eller ytterligare tillkommande

medel.

(2) Deutsche Revisions- und Treuhand-Aktiengesellschaft

förvaltar de enligt

första stycket och enligt den i inledningen

till denna överenskommelse omnämnda

överenskommelsen av den 17

januari 1956 överlämnade medlen, jämte

från dessa härrörande avkastning, såsom

ett ändamålsbestämt förmögenhetsobjekt

»Liquidationsausgleichsfonds».

Artikel 5

(1) Medlen i Liquidationsausgleichsfonds

(Artikel 4, andra stycket) skola

användas i ett utdelningsförfarande enligt

bestämmelserna i signaturprotokollet.

(2) Rerättigade att deltaga i utdelningsförfarandet

(ersättningsberättigade)

enligt bestämmelserna i signaturprotokollet

äro

1. sådana rättssubjekt, vilkas egendom

i Sverige likviderats,

2. fordringsägare, vilkas gäldenärer

inom ramen av den tidigare svensktyska

avtalsclearingen verkställt inbetalning

till den svenska clearingmyndigheten

(Clearingnämnden) utan att denna

erhållit motsvarande utbetalningsbesked

från den tyska clearingmyndigheten

(Deutsche Verrechnungskasse), dock under

förutsättning att utbetalning icke

skett.

Artikel 6

Uppgå utdelningsbeloppen till två

tredjedelar av de för de ersättningsberättigade

enligt punkt 4 i signaturprotokollet

inskrivna beloppen, skola de

fördragsslutande staterna träffa överenskommelse

om användningen av de i

Liquidationsausgleichsfonds möjligen

ännu kvarstående medlen. Härvid skola

i synnerhet ömmande fall, under den

nationalsocialistiska regimen på grund

Artikel 4

(1) Die zuständige sclvwedische Behörde

wird alle aus der Liquidation

deutscher Vermögenswerte stammenden

und nach Verrechnung im Zwangsclearing

verbliebenen oder noch anfallenden

Mittel der Deutschen Revisions- und

Treuhand-Aktiengesellschaft zur Verfiigung

stellen.

(2) Die Deutsche Revisions- und Treuhand-Aktiengesellschaft

verwaltet die

ihr auf Grund des Absatzes 1 und des

in der Präambel zu diesem Abkommen

erwähnten Vertrags vom 17. Januar

1956 iibertragenen Mittel einschlieOlich

ihrer Erträgnisse als ein Zweckvermögen

,,Liquidationsausgleichsfonds".

Artikel 5

(1) Der Liquidationsausgleichsfonds

(Artikel 4 Absatz 2) wird in einem Ausgleichsverfahren

nach MaCgabe der Bestimmungen

des Unterzeichnungsprotokolls

ausgeschiittet.

(2) Teilnahmeberechtigt an dem Ausgleichsverfahren

(Ausgleichsberechtigte)

sind nach MaGgabe der Bestimmungen

des Unterzeichnungsprotokolls:

1. diejenigen, deren Vermögenswerte

in Schweden liquidiert worden sind,

2. Gläubiger, deren Schuldner im Rahmen

des friiheren deutsch-schwedischen

Verrechnungsverkehrs Einzahlungen bei

der schwedischen Clearingbehörde (Clearingnämnden)

vorgenommenhaben, ohne

daB entsprechende Auszahlungsmitteilungen

der Deutschen Verrechnungskasse

bei der schwedischen Clearingbehörde

vorliegen, es sei denn, daB Auszahlungen

erfolgt sind.

Artikel 6

Erreichen die Ausschiittungsbeträge

zwei Drittel der för die Ausgleichsberechtigten

nach Ziffer 4 des Unterzeichnungsprotokolls

eingetragenen Beträge,

so werden die Vertragsstaaten eine

Vereinbarung tibcr die Verwendung der

im Liquidationsausgleichsfonds etwa

noch vorhandenen Mittel treffen. Ilierbei

sollen insbesondere Härtefälle, unter

nationalsozialistischer Herrschaft poli
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

av politisk eller religiös övertygelse eller

rastillhörighet förföljda, landsförvisade

samt flyktingar tillgodoses ävensom

eventuellt rättsinnehavare, vilka jämlikt

punkt 7 i signaturprotokollet icke

äro ersättningsberättigade.

Artikel 7

De fördragsslutande staterna skola

vidtaga alla erforderliga åtgärder för

genomförandet av denna överenskommelse.

Artikel 8

Regeringarna i de fördragsslutande

staterna skola rådgöra med varandra i

alla frågor, som sammanhänga med tolkningen

och tillämpningen av denna

överenskommelse. De skola träffa eventuella

tilläggsöverenskommelser angående

det tekniska genomförandet av

denna överenskommelse.

Artikel 9

(1) Därest meningsskiljaktigheter icke

kunna biläggas enligt artikel 8, skola de

på begäran av en av de fördragsslutande

staterna hänskjutas till en skiljenämnd.

(2) Skiljenämnden skall från fall till

fall utses på så sätt, att varje fördragsslutande

stat utser en medlem och dessa

ena sig om en medborgare i en tredje

stat såsom ordförande. Hava medlemmar

och ordförande icke utsetts inom

tre månader efter det att en fördragsslutande

stat kungjort sin avsikt att

hänskjuta en fråga till skiljenämnden,

kan i avsaknad av annan överenskommelse

varje fördragsslutande stat hemställa

hos presidenten i Internationella

domstolen, att denne måtte utse erforderliga

skiljemän. Därest presidenten är

medborgare i en av de båda fördragsslutande

staterna eller är av andra

grunder förhindrad, må hans ställföreträdare

utse erforderliga skiljemän.

(3) Skiljenämnden beslutar med majoritet.

Besluten äro bindande. Varje fördragsslutande

stat bestrider kostnaderna

för sin medlem. Övriga kostnader skola

tisch, rassisch oder religiös Verfolgte,

Vertriebene und Fluchtlinge beriicksichtigt

werden, sowie gegebenenfalls

auch Rechtsträger, die nach Ziffer 7

des Unterzeichnungsprotokolls nicht ausgleichsberechtigt

sind.

Artikel 7

Die Vertragsstaaten werden alle zur

Durchfiihrung dieses Abkommens erforderlichen

MaCnahmen treffen.

Artikel 8

Die Regierungen der Vertragsstaaten

werden sich in allen Angelegenheiten im

Zusammenhang mit der Auslegung und

Anwendung dieses Abkommens konsultieren.

Sie werden etwa erforderliche

zusätzliche Vereinbarungen zur technischen

Durchfiihrung dieses Abkommens

treffen.

Artikel 9

(1) Soweit Meinungsverschiedenheiten

nicht nach Artikel 8 beigelegt werden

können, sind sie auf Verlangen eines der

Vertragsstaaten einem Schiedsgericht zu

unterbreiten.

(2) Das Schiedsgericht wird von Fall

zu Fall in der Weise gebiidet, daC jeder

Vertragsstaat ein Mitglied bestellt und

diese sich auf den Angehörigen eines

dritten Staates als Obmann einigen.

Werden Mitglieder und Obmann nicht

innerhalb von drei Monaten bestellt,

nachdem ein Vertragsstaat seine Absicht,

das Schiedsgericht anzurufen, bekanntgegeben

hat, kann in Ermangelung

einer anderen Vereinbarung jeder Vertragsstaat

den Präsidenten des Internationalen

Gerichtshofs bitten, die erforderlichen

Ernennungen vorzunehmen.

Fur den Fall, daC der Präsident die

Staatsangehörigkeit eines der beiden

Vertragsstaaten besitzt oder aus anderem

Grunde verhindert ist, soll ein

Stellvertreter im Amt die erforderlichen

Ernennungen vornehmen.

(3) Das Schiedsgericht entscheidet mit

Stimmenmehrheit. Die Entscheidungen

sind bindend. Jeder Vertragsstaat trägt

die Kosten seines Mitgliedes. Die iibrigen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

23

till lika delar bestridas av de fördragsslutande

staterna. I övrigt bestämmer

skiljenämnden själv sitt förfarande.

Artikel 10

Med hänsyn till förevarande uppgörelse

skall Förbundsrepubliken Tyskland

icke vidare upptaga till behandling

frågor, som härröra från likvidationen

av tyska tillgångar i Sverige.

Artikel 11

Denna överenskommelse gäller även

Land Berlin, såvida icke Förbundsrepubliken

Tysklands regering inom tre

månader från ikraftträdandet av överenskommelsen

till Konungariket Sveriges

regering avgiver förklaring av motsatt

innehåll.

Artikel 12

(1) Denna överenskommelse skall ratificeras;

ratifikationsinstrumenten skola

utväxlas i Bonn snarast möjligt och

samtidigt med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten

beträffande överenskommelsen

om återställande av rättigheter

på det industriella rättsskyddets

område samt överenskommelsen rörande

den tyska Lastenausgleich.

(2) Överenskommelsen träder i kraft

en månad efter utväxling av ratifikationsinstrumenten.

Till bekräftelse härpå hava de för

detta ändamål vederbörligen befullmäktigade

ombuden undertecknat denna

överenskommelse.

Som skedde i Bonn den 22 mars 1956

i dubbla exemplar, på svenska och tyska

språken, vilka båda texter äga lika

vitsord.

Kosten werden von den Vertragsstaaten

zu gleichen Teilen getragen. Im iibrigen

regelt das Schiedsgericht sein Verfahren

selbst.

Artikel 10

Im Hinblick auf die vorstehende

Regelung wird die Bundesrepublik

Deutschland Fragen, die aus der Liquidation

der deutschen Yermögenswerte

in Schweden entstanden sind, nicht

mehr erörtern.

Artikel 11

Dieses Abkommen gilt auch för das

Land Berlin, sofern nicht die Regierung

der Bundesrepublik Deutschland gegeniiber

der Königlich Schwedischen Regierung

innerhalb von drei Monaten nach

Inkrafttreten dieses Abkommens eine

gegenteilige Erklärung abgibt.

Artikel 12

(1) Dieses Abkommen bedarf der Ratifikation;

die Ratifikationsurkunden sollen

sobald wie möglich in Bonn und

zwar gleichzeitig mit den Ratifikationsurkunden

zum Abkommen iiber die

Wiederherstellung gewerblicher Schutzrechte

und zum Abkommen zum deutschen

Lastenausgleich ausgetauscht werden.

(2) Dieses Abkommen tritt einen Monat

nach dem Tage des Austausches der

Ratifikationsurkunden in Kraft.

Zu Urkund dessen haben die zu diesem

Zweck ordnungsmäBig bevollmächtigten

Vertreter dieses Abkommen mit

ihren Unterschriften versehen.

Geschehen zu Bonn am 22. März

1956 in zwei Urschriften, jede in schwedischer

und deutscher Sprache, wobei

jeder Wortlaut gleichermafien verbindlich

ist.

För Konungariket Sverige:

För das Königreich Schweden:

Ii. Kumlin

Emil Sandström

För Förbundsrepubliken Tyskland:

För die Bundesrepublik Deutschland:

Berger

Féaux de la Croix

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

Bilaga B

Signaturprotokoll till överenskommelse

mellan Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland rörande tyska

tillgångar i Sverige

Till Artikel 1

1. I de fall, där det berättigade i

verkställd likvidation av tyska fordringar

på grund av gällande bestämmelser

dragits i tvivelsmål, är det vederbörande

svenska myndigheter obetaget

att upprätthålla det i andra stycket omnämnda

skingringsförbudet till dess fallen

slutgiltigt avgjorts.

Till Artikel 4

2. Om och i den utsträckning det

visar sig, att till Liquidationsausgleichsfonds

influtit medel, som icke härröra

från likvidationen av tyska tillgångar i

Sverige, skall Deutsche Revisions- und

Treuhand-Aktiengesellschaft ur de till

dess förfogande ställda medlen på begäran

av vederbörande svenska myndighet

återbetala motsvarande belopp till denna

myndighet. Detta åtagande gäller dock

icke såframt en dylik återbetalning

enligt det i § 7 av överenskommelsen

den 17 januari 1956 mellan Konungariket

Sveriges regering, Förbundsrepubliken

Tysklands regering och Deutsche

Revisions- und Treuhand-Aktiengesellschaft

omnämnda utskottets åsikt skulle

äventyra genomförandet av redan påbörjade

utdelningar på likmätig grund

(punkt 13).

Till Artikel 5

3. Vederbörande svenska myndighet

skall, i den mån detta är praktiskt

möjligt, efter ikraftträdandet av denna

överenskommelse meddela en ännu icke

angiven tysk myndighet namnen på

dem, som enligt den svenska myndig
-

Unterzeichnungsprotokoll zum Abkommen

zwischen dem Königreich Scbweden

und der Bundesrepublik Deutschland

iiber deutsche Vermögenswerte in

Schweden

Zu Artikel 1

1. Soweit in Einzelfällen die Berechtigung

zu der vorgenommenen Einziehung

deutscher Forderungen auf

Grund der maBgebenden Bestimmungen

in Zweifel gezogen worden ist, wird der

zuständigen schwedischen Behörde vorbehalten,

das in Absatz 2 genannte VeräuGerungsverbot

bis zur endgultigen

Abwicklung dieser Fälle aufrechtzuerhalten.

Zu Artikel 4

2. Wenn und soweit sich herausgestellt

hat, daC dem Liquidationsausgleichsfonds

Mittel zugeflossen sind, die

nicht aus der Liquidation deutschen

Vermögens in Schweden stammen, soll

die Deutsche Revisions- und TreuhandAktiengesellschaft

auf Antrag der zuständigen

schwedischen Behörde aus

den ihr zur Verfiigung gesteliten Mitteln

entsprechende Ruckiiberweisungen an

diese Behörde vornehmen. Diese Verpflichtung

entfällt, soweit nach Ansicht

des in § 7 des Vertrages zwischen der

Königlich Schwedischen Regierung und

der Regierung der Bundesrepublik

Deutschland und der Deutsche Revisions-

und Treuhand-Aktiengesellschaft

vom 17. Januar 1956 genannten Ausschusses

durch eine solche Ruckiiberweisung

die gleichmäCige Fortfiihrung

bereits begonnener Ausschiittungen

(Ziffer 13) gefährdet ist.

Zu Artikel 5

3. Die zuständige schwedische Behörde

wird, soweit ihr dies praktisch

möglich ist, die Namen der nach ihren

Unterlagen Ausgleichsberechtigten und

die för sie verbuchten Beträge einer

noch zu benennenden deutschen Dienst
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1956

25

hetens handlingar äro ersättningsberättigade

samt de för dessa bokförda

beloppen, såframt meddelande härom

icke redan tillställts Dienststelle fur

Auslandsvermögen i Köln. I de i punkt

1 omnämnda fallen kan meddelande ske

vid senare tidpunkt.

4. Den tyska myndigheten skall uppgöra

en tabell, i vilken skall angivas de

ersättningsberättigade, de enligt punkt 3

meddelade beloppen och dessas motvärde

i tyska mark (tabellbelopp). Äro

de av den svenska myndigheten meddelade

beloppen uttryckta i icke-tysk

valuta, skall den tyska myndigheten

omräkna desamma till tyska mark på

motsvarande sätt som föreskrives i

Artikel 8 i Bilaga IV till överenskommelsen

angående tyska utlandsskulder

av den 27 februari 1953, varvid som

stickdag skall gälla dagen för ikraftträdandet

av denna överenskommelse.

Belopp i riksmark skola omräknas till

de belopp i tyska mark, vilka framkomma

vid tillämpning av de tyska

lagarna om nyordning av penningväsendet

(Umstellungsgesetz) på de ursprungliga

riksmarksfordringarna.

5. Varje ersättningsberättigad erhåller

ur Liquidationsausgleichsfonds en utdelning,

som står i samma förhållande till

det för honom enligt punkt 4 fastställda

tabellbeloppet som storleken av Liquidationsausgleichsfonds

till totalsumman av

tabellbeloppen. Artikel 6 i överenskommelsen

beröres icke härav.

6. Det i punkt 2 omnämnda utskottet

skall fastställa storleken av Liquidationsausgleichsfonds.

7. Icke ersättningsberättigade äro de

i § 14 av tredje lagen angående nyordning

av penningväsendet (Umstellungsgesetz)

och i § 18 av lagen angående

äldre banker av den 10 december 1953

(Altbankengesetz, Geselz- und Verordnungsblatt

för Berlin, nr 92 av den 15

december 1953, sid. 1483) angivna rättsinnehavarna.

8. Den tyska myndigheten skall tillställa

de ersättningsberättigade eller det

enligt punkt 12 utsedda ombudet elt

meddelande om införande i tabellen.

stelle mitteilen, es sei denn, da!3 solche

Mitteilungen bereits der Dienststelle för

Auslandsvermögen in Köln ubersandt

worden sind. In den in Ziffer 1 erwähnten

Fällen kann die Mitteilungen nachgereicht

werden.

4. Die deutsche Dienststelle wird eine

Tabelle anlegen, in welche die Ausgleichsberechtigten,

die nach Ziffer 3

mitgeteilten Beträge und deren Gegenwert

in Deutscher Mark (Tabellenbetrag)

einzutragen sind. Lauten die von der

schwedischen Behörde mitgeteilten Beträge

auf nichtdeutsche Währung, so

wird die deutsche Dienststelle sie in

entsprechender Anwendung des Artikels

8 der Anlage IV des Abkommens uber

deutsche Auslandsschulden vom 27.

Februar 1953 in Deutsche Mark umrechnen,

wobei als Stichtag der Tag

gilt, an dem dieses Abkommen in Kraft

tritt. Reichsmarkbeträge werden mit

demjenigen Betrag in Deutsche Mark

umgerechnet, der sich bei Anwendung

der deutschen Gesetze zur Neuordnung

des Geldwesens auf die urspröngliche

Reichsmarkforderung ergibt.

5. Jeder Ausgleichsberechtigte erhält

aus dem Liquidationsausgleichsfonds

eine Ausschuttung, die zu dem för ihn

nach Ziffer 4 eingetragenen Tabellenbetrag

im gleichen Verhältnis steht wie die

Höhe des Liquidationsausgleichsfonds

zur Gesamtsumme der Tabellenbeträge;

Artikel 6 des Abkommens bleibt unberöhrt.

6. Der in Ziffer 2 genannte AusschuO

wird die Höhe des Liquidationsausgleichsfonds

feststeilen.

7. Nicht ausgleichsberechtigt sind die

in § 14 des Dritten Gesetzes zur Neuordnung

des Geldwesens (Umstellungsgesetz)

und in § 18 des Altbankengesetzes

vom 10. Dezember 1953 (Gesetz- und

Verordnungsblatt för Berlin Nr. 92

vom 15. Dezember 1953 S. 1483) bezeichneten

Rechtsträger.

8. Die deutsche Dienststelle wird dem

Ausgleichsberechtigten oder dem nach

Ziffer 12 beslelllen Trcuhänder eine

Mitteilung uber die Eintragung in die

Tabelle ziisLellen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

9. Mot den tyska myndighetens meddelande

kan invändning göras. Invändningen

skall framställas hos den tyska

myndigheten inom en månad efter delfåendet

av meddelandet. Den tyska myndigheten

skall, i förekommande fall efter

samråd med vederbörande svenska myndighet,

meddela besked angående invändningen;

därest något besked ej

meddelas inom två månader, anses invändningen

avvisad.

10. Ersätt ningsberättigade, som inom

tre månader efter ikraftträdandet av

denna överenskommelse icke erhållit

något meddelande, kunna hos den tyska

myndigheten göra ansökan om att bliva

införda i tabellen. Ansökan kan endast

göras inom två månader efter utgången

av den i första meningen angivna fristen.

Den tyska myndigheten skall, i förekommande

fall efter samråd med vederbörande

svenska myndighet, tillställa

sökanden ett besked, om och med vilket

belopp han införts i tabellen; slutet av

sista meningen i punkt 9 äger motsvarande

tillämpning.

11. Mot besked enligt punkterna 9 och

10 kan inom en månad talan föras hos

vederbörlig tysk Landesverwaltungsgericht.

Talan kan endast grundas därpå,

att den ersättningsberättigade eller det

av vederbörande svenska myndighet

meddelade beloppet icke alls eller på

oriktigt sätt införts i tabellen eller att

beloppet i tyska mark icke beräknats

enligt föreskrifterna i punkt 4.

12. För ersättningsberättigade med

säte eller hemvist utanför Förbundsrepubliken

och Västberlin skall den

tyska myndigheten utse ombud, såvida

icke särskilda omständigheter göra detta

onödigt. Det i punkt 2 omnämnda utskottet

har rätt att kräva, att ombud

utses. Utskottet kan lämna anvisningar

åt ombudet.

13. Efter utgången av de i punkt 10,

första och andra meningarna, angivna

fristerna skall den tyska myndigheten

9. Gegen die Mitteilung der deutschen

Dienststelle ist der Widerspruch zulässig.

Der Widerspruch ist innerhalb eines Monats

nach Zustellung der Mitteilung bei

der deutschen Dienststelle zu erheben.

Die deutsche Dienststelle hat, gegebenenfalls

nach Riickfrage bei der zuständigen

schwedischen Behörde, ant den

Widerspruch einen Bescheid zu erteilen;

erteilt sie innerhalb von zwei Monaten

keinen Bescheid, so gilt der Widerspruch

als zuruckgewiesen.

10. Ausgleichsberechtigte, die innerhalb

von drei Monaten seit Inkrafttreten

dieses Abkommens keine Mitteilung erhalten

haben, können bei der deutschen

Dienststelle einen Antrag auf Eintragung

in die Tabelle stellen. Der Antrag

ist nur innerhalb von zwei Monaten nach

Ablauf der in Satz 1 genannten Frist

zulässig. Die deutsche Dienststelle hat,

gegebenenfalls nach Riickfrage bei der

zuständigen schwedischen Behörde, dem

Antragsteller einen Bescheid dariiber zu

erteilen, ob und mit welchem Betrag er

in die Ausgleichstabelle eingetragen worden

ist; Ziffer 9 letzter Halbsatz gilt

entsprechend.

11. Gegen Bescheide nach Ziffer 9

und 10 ist innerhalb eines Monats die

Klage vor dem zuständigen deutschen

Landesverwaltungsgericht zulässig. Die

Klage kann nur damit begriindet werden,

daB der Ausgleichsberechtigte oder

der von der zuständigen schwedischen

Behörde mitgeteilte Betrag nicht oder

nicht richtig in die Tabelle eingetragen

oder der DM-Betrag nicht nach den

Vorschriften der Ziffer 4 berechnet worden

ist.

12. Fur Ausgleichsberechtigte mit Sitz

oder Wohnsitz auBerhalb des Bundesgebietes

und von Berlin (West) wird

von der deutschen Dienststelle, soweit

nicht besondere Umstände dies entbehrlich

machen, ein Treuhänder bestelit

werden. Der in Ziffer 2 genannte AusschuB

ist berechtigt, die Bestellung eines

Treuhänders zu verlangen. Der AusschuB

kann dem Treuhänder Weisungen

erteilen.

13. Nach Ablauf der in Ziffer 10 Satz

1 und 2 genannten Fristen wird die

deutsche Dienststelle im Einvernehmen

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 172 år 1956

i samförstånd med det i punkt 2 omnämnda

utskottet anmoda Deutsche

Revisions- und Treuhand-Aktiengesellschaft

att jämlikt punkt 5 verkställa

utdelningar till de ersättningsberättigade.

Partiella utdelningar äro tillåtna.

Utskottet kan bestämma, att utdelningar

och partiella utdelningar måste

uppgå till minst tio tyska mark. Skulle

några ytterligare medel för Liquidationsausgleiehsfonds

icke vara att påräkna,

kan utskottet besluta angående

användningen av sådana belopp, som

enligt tredje meningen på grund av sin

ringa storlek icke utdelats.

14. Råder ovisshet rörande den ersättningsberättigades

person, kan ifrågavarande

utdelningsbelopp nedsättas i

förvar.

Till Artikel 9

15. Det föreligger enighet om att

bestämmelserna i denna artikel icke

äga tillämpning på de i artikel 3 behandlade

spörsmålen.

Detta signaturprotokoll utgör en integrerande

del av den överenskommelse,

som denna dag träffats mellan Konungariket

Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland rörande tyska tillgångar i

Sverige.

Som skedde i Bonn den 22 mars 1956

i dubbla exemplar, på svenska och tyska

språken, vilka båda texter äga lika

vitsord.

mit dem in Ziffer 2 genannten AusschuB

nach MaBgabe der Ziffer 5 die

Deutsche Revisions- und TreuhandAktiengesellschaft

anweisen, Ausschuttungen

an die Ausgleichsberechtigten

vorzunehmen. Teilausschiittungen sind

zulässig. Der AusschuB kann anordnen,

daB Ausschuttungen und Teilausschuttungen

im Einzelfall den Betrag von

zehn Deutsche Mark erreichen rnussen.

Sind keine weiteren Eingänge för den

Liquidationsausgleichsfonds zu erwarten,

kann der AusschuB uber die Verwendung

solcher Beträge entscheiden, die

nach Satz 3 wegen Geringfugigkeit nicht

ausgeschuttet worden sind.

14. Besteht UngewiBheit uber die

Person des Ausgleichsberechtigten, so

kann der entsprechende Ausschuttungsbetrag

hinterlegt werden.

Zu Artikel 9

15. Es besteht Einverständnis, daB

dieser Artikel auf die in Artikel 3 behandelten

Fragen keine Anwendung

findet.

Dieses Unterzeichnungsprotokoll ist

integrierender Bestandteil des heute unterzeichneten

Abkommens zwischen dem

Königreich Schweden und der Bundesrepublik

Deutschland uber deutsche Vermögenswerte

in Schweden.

Geschehen zu Bonn am 22. März 1956

in zwei Urschriften, jede in schwedischer

und deutscher Sprache, wobei jeder

Wortlaut gleichermaBen verbindlich ist.

För Konungariket Sverige:

För das Königreich Schweden:

R. Kumlin

Emil Sandström

För Förbundsrepubliken Tyskland:

För die Bundesrepublik Deutschland:

Berger

Féaux de la Croix

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

Bilaga C

överenskommelse mellan Konunga- Abkommen zwischen dem Königreich

riket Sverige och Förbundsrepubliken Schweden und der Bundesrepublik

Tyskland rörande den tyska Deutschland zum deutschen

Lastenausgleich Lastenausgleich

I betraktande av de mellan Konunga- In Berucksichtigung der zwischen dem

riket Sverige och Förbundsrepubliken Königreich Schweden und der BundesTyskland

träffade överenskommelserna republik Deutschland abgeschlossenen

Abkommen

rörande tyska tillgångar i Sverige uber deutsche Vermögenswerte in

samt Schweden,

rörande återställande av rättigheter iiber die Wiederherstellung gewerbpå

det industriella rättsskyddets om- licher Schutzrechte

råde,

hava de fördragsslutande staterna sind die Vertragsstaaten ubereingeenats

om att sluta följande överens- kommen, das folgende Abkommen zu

kommelse: schlieBen:

DEL I

Förmånsbehandling för svenska rättssubjekt

i fråga om den tyska

Lastenausgleich

Artikel 1

(1) Personer, som den 21 juni 1948

voro svenska medborgare, åtnjuta ifråga

om Lastenausgleich samma behandling

som på detta område tillkommer medborgare

i mest-gynnad-nation.

(2) Motsvarande gäller för

1. enligt tysk rätt självständigt skattepliktiga

bolag, föreningar, stiftelser

och andra juridiska personer, som bildats

enligt svensk lag;

2. enligt tysk rätt bildade självständigt

skattepliktiga bolag, i vilka förenämnda

svenska medborgare, bolag,

föreningar, stiftelser och andra svenska

juridiska personer såväl den 21 juni

1948 som den 8 maj 1945 antingen direkt

eller genom andra bolag varit intressenter

i minst den utsträckning, som för

mest-gynnad-nation är förutsättning för

en förmånsbehandling.

TEIL I

;rgiinstigungen fiir schwedische Staatsangehörige

beim deutschen

Lastenausgleich

Artikel 1

(1) Personen, die am 21. Juni 1948

die schwedische Staatsangehörigkeit

besessen haben, geniefien beim Lastenausgleich

die gleiche Behandlung, wie

sie den Angehörigen der meistbegunstigten

Nation auf diesem Gebiet zusteht.

(2) Entsprechendes gilt för

1. die nach deutschem Reellt selbständig

abgabepflichtigen Körperschaften,

Personenvereinigungen und Vermögensmassen,

die nach schwedischem

Recht errichtet worden sind;

2. die nach deutschem Recht gegriindeten

selbständig abgabepflichtigen Gesellschaften,

an denen die vorerwähnten

schwedischen Staatsangehörigen, Körperschaften,

Personenvereinigungen und

Vermögensmassen sowohl am 21. Juni

1948 als auch am 8. Mai 1945 entweder

unmittelbar oder uber andere Gesellschaften

eine Beteiligung mindestens in

der Höhe besessen haben, die bei der

meistbegunstigten Nation Voraussetzung

för eine Vergunstigung ist.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

29

Artikel 2

Denna överenskommelse är tillämplig

på svenska medborgare, vilka samtidigt

äro tyska medborgare, endast i de

fall, då samma förutsättningar äro uppfyllda,

under vilka medborgare i mestgynnad-nation,

vilka samtidigt äro tyska

medborgare, ifråga om Lastenausgleich

behandlas såsom medborgare i mestgynnad-nation.

Artikel 3

(1) Belopp, som svenska medborgare

mottagit såsom ersättning för sina i

Tyskland lidna krigsskador ur de medel,

som influtit vid likvidationen av tyska

tillgångar, skola på så sätt jämställas

med ersättningar enligt § 8, andra

stycket, punkt 4, i den tyska lagen angående

fastställande av utdrivnings- och

krigsskador av den 14 augusti 1952

(Feststellungsgesetz) och § 249, första

stycket, punkt 2, och § 296, första

stycket, i den tyska lagen om Lastenausgleich

(Lastenausgleichsgesetz), att

de vid avkortning jämlikt § 249, första

stycket, punkt 2, och § 296, första

stycket, i lagen om Lastenausgleich beräknas

till fulla motvärdet i tyska mark.

Ersättningar för krigsskador, som utbetalats

till svenska medborgare med anlitande

av svenska staten tillhöriga medel,

falla ej under § 8, andra stycket, punkt

4, i fastställandelagen.

(2) En förteckning innehållande de

uppgifter, som äro erforderliga för

genomförandet av bestämmelserna i första

meningen av första stycket, skall av

vederbörande svenska myndighet överlämnas

till Förbundsrepublikens finansminister.

DEL II

Dubbelbcskattningsfrågor i samband med

förmögenhetsavgiften (Vermögensabgabe)

Artikel 4

(1) Bestämmelserna i överenskommelsen

mellan Konungariket Sverige och

Tyska Biket angående utjämnande av

den in- och utländska beskattningen,

Artikel 2

Auf schwedische Staatsangehörige mit

zugleich deutscher Staatsangehörigkeit

ist dieses Abkommen nur anzuwenden,

wenn sie die gleichen Voraussetzungen

erfullen, unter denen Angehörige der

meistbegiinstigten Nation mit zugleich

deutscher Staatsangehörigkeit beim Lastenausgleich

als Angehörige der meistbegiinstigten

Nation behandelt werden.

Artikel 3

(1) Beträge, welche schwedische

Staatsangehörige zum Ausgleich ihrer

in Deutschland erlittenen Kriegssachschäden

aus den Liquidationserlösen

deutscher Vermögenswerte empfangen

haben, werden Entschädigungen im Sinne

des § 8 Abs. 2 Nr. 4 des deutschen

Gesetzes iiber die Feststellung von Vertreibungsschäden

und Kriegssachschäden

in der Fassung vom 14. August 1952

(Feststellungsgesetz) sowie des § 249 Abs.

1 Nr. 2 und § 296 Abs. 1 des deutschen

Gesetzes iiber den Lastenausgleich vom

14. August 1952 (Lastenausgleichsgesetz)

mit der MaCgabe gleichgestellt, daC diese

bei der Kiirzung nach § 249 Abs. 1 Nr. 2

und § 296 Abs. 1 des Lastenausgleichsgesetzes

mit dem vollen Gegenwert in

Deutscher Mark angesetzt werden. Entschädigungen,

die an schwedische Staatsangehörige

wegen Kriegsschäden aus

Mitteln des schwedischen Haushalts

gezahlt werden, fallen nicht unter § 8

Abs. 2 Nr. 4 des Feststellungsgesetzes.

(2) Eine Aufstellung mit den Angaben,

die zur Durchfiihrung des Absatzes

1 Satz 1 erforderlich sind, wird von der

zuständigen schwedischen Behörde dem

Bundesminister der Finanzen iibermittelt

werden.

TE IL II

Doppelbesteuerungsfragen bei der

Vermögensabgabe

Artikel 4

(1) Die Vorschriften des Abkommens

zwischen dem Königreich Schweden

und dem Deutschen Reich zur Ausgleichung

der in- und ausländischen

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år W56

särskilt till undvikande av dubbelbeskattning

såvitt angår direkta skatter,

av den 25 april 1928 med tillhörande

slutprotokoll och notväxling av samma

dag äga tillämpning även beträffande

förmögenhetsavgiften (Vermögensabgabe)

enligt lagen om Lastenausgleich,

då fråga är om

1. fysiska personer, som den 21 juni

1948 voro svenska medborgare,

2. enligt tysk rätt självständigt skattepliktiga

bolag, föreningar, stiftelser och

andra juridiska personer, som bildats

enligt svensk lag.

(2) Föreligger beträffande i första

stycket angivna fall oinskränkt avgiftsskyldighet

enligt § 16 i lagen om Lastenausgleich,

skola ■— utöver vad som

följer av bestämmelserna i den i första

stycket angivna överenskommelsen —

från avgiftsplikt undantagas följande

förmögenhetstillgångar, ifråga om vilka

beskattningsrätten enligt sagda överenskommelse

tillkommer Förbundsrepubliken

Tyskland, nämligen

1. i Sverige nedlagd förmögenhetstillgång

som är avsedd att brukas vid utövandet

av fritt yrke;

2. i Sverige registrerade immateriella

rättigheter;

3. i Sverige befintliga aktier, andelsbevis

och andra värdepapper samt sedlar;
4.

i Sverige befintlig lös egendom,

som ej angivits i punkterna 1—3 ovan;

5. aktier utgivna av aktiebolag eller

andelar utgivna av ekonomisk förening

under förutsättning att bolagets eller

föreningens styrelse eller högsta förvaltning

hade sitt säte i Sverige, oavsett

om aktierna eller andelarna å den för

förmögenhetsberäkningen avgörande dagen

funnos i Förbundsrepubliken Tyskland

eller Västberlin;

6. fordringar och tillgodohavanden

(inbegripet fordran på grund av obligation,

skuldebrev och växel ävensom försäkringsanspråk),

försåvitt gäldenären

vid en motsvarande tillämpning av bestämmelserna

i den i första stycket angivna

överenskommelsen varit att anse

Besteuerung, insbesondere zur Yermeidung

der Doppelbesteuerung auf dem

Gebiete der direkten Steuern vom 25.

April 1928 nebst SchluBprotokoll und

Notenwechsel vom gleichen Tage finden

auch bei der Vermögensabgabe nach

dem Lastenausgleichsgesetz Anwendung,

wenn es sich handelt um

1. natiirliche Personen, die am 21.

Juni 1948 die schwedische Staatsangehörigkeit

besessen haben,

2. nach deutschem Reellt selbständig

abgabepflichtiger Körperschaften, Personenvereinigungen

und Vermögensmassen,

die nach schwedischem Recht erriehtet

worden sind.

(2) Besteht in den Fällen des Absatzes

1 unbeschränkte Abgabepflicht

nach § 16 des Lastenausgleichsgesetzes,

so bleiben auBerdem folgende Wirtschaftsgiiter

auBer Ansatz, fur die das

Besteuerungsrecht nach dem in Absatz

1 bezeichneten Doppelbesteuerungsabkommen

der Bundesrepublik Deutschland

zusteht:

1. in Schweden belegenes Vermögen,

das der Ausiibung eines freien Berufes

dient,

2. in Schweden eingetragene immaterielle

Rechte,

3. in Schweden liegende Aktien, Anteilscheine,

sonstige Wertpapiere und

Banknoten,

4. in Schweden belegene sonstige bewegliche

Vermögenswerte, die nicht in

den Ziffern 1 bis 3 genannt sind,

5. von Gesellschaften mit Sitz in

Schweden ausgegebene Aktien oder Anteile

und dies selbst dann, wenn die

Titel an dem för die Vermögensermittlung

maBgebenden Stichtag in der Bundesrepublik

Deutschland oder in Berlin

(West) lagen,

6. Forderungen und Guthaben (einschlieBlich

Obligationen, Schuldscheine,

Wechselforderungen und Versicherungsanspruche),

sofern der Schuldner seinen

Wohnsitz im Sinne des Doppelbesteuerungsabkommens

am 21. Juni 1948 in

Schweden hatte und die Forderungen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

31

såsom bosatt i Sverige den 21 juni 1948

och under förutsättning tillika att för

fordringen icke förelåg säkerhet i fast

egendom belägen i Förbundsrepubliken

Tyskland eller Västberlin.

De under 2—6 angivna förmögenhetstillgångarna

skola icke undantagas från

avgiftsplikt, därest de å den för förmögenhetsberäkningen

avgörande dagen

voro nedlagda i rörelse utövad från fast

driftställe i Förbundsrepubliken Tyskland

eller Västberlin.

(3) Bestämmelserna i första och andra

styckena äro tillämpliga jämväl å personer,

som den 21 juni 1948 voro såväl

svenska som tyska medborgare, om och

i den mån deras förmögenhet icke underkastats

likvidationsåtgärder som åsyftas

i artikel 1 i överenskommelsen mellan

Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland rörande tyska tillgångar

i Sverige.

DEL III

Allmänna bestämmelser och

slutbestämmelser

Artikel 5

Rörande tolkningen av de enligt artikel

1 till 3 tillämpliga föreskrifterna

besluta de jämlikt den tyska lagstiftningen

om Lastenausgleich behöriga

myndigheterna och domstolarna.

Artikel 6

Denna överenskommelse gäller även

Land Berlin, såvida icke Förbundsrepubliken

Tysklands regering inom tre

månader från ikraftträdandet av överenskommelsen

till Konungariket Sveriges

regering avgiver förklaring av motsatt

innehåll.

Artikel 7

(1) Denna överenskommelse skall ratificeras;

ratifikationsinstrumenten skola

utväxlas i Bonn snarast möjligt och

samtidigt med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten

beträffande överenskommelsen

rörande tyska tillgångar i

Sverige samt överenskommelsen om

nicht auf unbeweglichem Vermögen in

der Bundesrepublik oder in Berlin (West)

grundpfändlich sichergestellt waren.

Die in Nr. 2 bis 6 bezeichneten Wirtschaftsguter

bleiben nicht auBer Ansatz,

wenn sie an dem för die Vermögensermittlung

maGgebenden Stichtag

zum Betriebsvermögen einer in der

Bundesrepublik oder in Berlin (West)

befindlichen Betriebsstätte gehörten.

(3) Personen, die am 21. Juni 1948

neben der sdrwedischen Staatsangehörigkeit

auch die deutsche Staatsangehörigkeit

besessen haben, fallen unter die

Absätze 1 und 2, wenn und soweit ihr

Vermögen nicht von der Beschlagnahme

und Liquidation im Sinne des Artikels 1

des Abkommens zwischen dem Königreich

Schweden und der Bundesrepublik

Deutschland uber deutsche Vermögenswerte

in Schweden betroffen wurde.

TEIL III

Gemeinsame und Schlussvorschriften

Artikel 5

Uber die Auslegung der nach Artikel 1

bis 3 anzuwendenden Vorschriften entscheiden

die nach der deutschen Lastenausgleichsgesetzgebung

zuständigen Verwaltungsbehörden

und Gerichte.

Artikel 6

Dieses Abkommen gilt auch för das

Land Berlin, sofern nicht die Regierung

der Bundesrepublik Deutschland gegenuber

der Regierung des Königreichs

Schweden innerhalb von drei Monaten

nach Inkrafttreten des Abkommens eine

gegenteilige Erklärung abgibt.

Artikel 7

(1) Dieses Abkommen bedarf der Ratifikation;

die Ratifikationsurkunden sollen

sobald wie möglich in Bonn, und

zwar gleichzeitig mit den Ratifikationsurkunden

zum Abkommen uber deutsche

Vermögenswerte in Schweden und zum

Abkommen uber die Wiederherstellung

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungi. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

återställande av rättigheter på det

industriella rättsskyddets område.

(2) Överenskommelsen träder i kraft

en månad efter utväxling av ratifikationsinstrumenten.

Till bekräftelse härpå hava de för

detta ändamål vederbörligen befullmäktigade

ombuden undertecknat denna

överenskommelse.

Som skedde i Bonn den 22 mars

1956 i dubbla exemplar, på svenska och

tyska språken, vilka båda texter äga

lika vitsord.

gewerblicher Schutzrechte ausgetauscht

werden.

(2) Dieses Abkommen tritt einen Monat

nach dem Tage des Austauschs der

Ratifikationsurkunden in Kraft.

Zu Urkund dessen haben die zu diesem

Zweck ordnungsmäCig bevollmächtigten

Vertreter dieses Abkommen mit ihren

Unterschriften versehen.

Geschehen zu Bonn am 22. März

1956 in zwei Urschriften, jede in schwedischer

und deutscher Sprache, wobei

jeder Wortlaut gleichermafien verbindlich

ist.

För KonungarikeUSverige:

För das Königreich Schweden:

R. Kumlin

Emil Sandström

För Förbundsrepubliken Tyskland:

Fur die Bundesrepublik Deutschland:

Berger

Féaux de la Croix

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

33

Bilaga D

Bonn den 22 mars 1956

Herr Ordförande,

Under de förhandlingar, som lett till den i dag undertecknade överenskommelsen

rörande tyska tillgångar i Sverige med därtill hörande signaturprotokoll,

har ett försök gjorts att beräkna den ersättningskvot, som kan väntas

komma att utgå enligt bestämmelserna i punkt 5) i signaturprotokollet. Det

har visat sig, att en sådan beräkning för närvarande bereder svårigheter

framför allt därigenom, att utfallet av den indrivning in. m. av fordringar,

vilka överlåtits på Deutsche Revisions- und Treuhand-Aktiengesellschaft enligt

överenskommelsen av den 17 januari 1956, knappast låter sig förutses.

Ej heller kan man redan nu med noggrannhet angiva kurserna på de obligationer,

som skola försäljas av Deutsche Revisions- und Treuhand-Aktiengesellschaft.

_ ...

Vi tro oss på goda grunder kunna räkna med att de till Liquidationsausgleichsfonds

inflytande medlen tillhopa skola räcka till för att helt eller i

det närmaste uppnå den i artikel 6 av den förstnämnda överenskommelsen

angivna ersättningskvoten å två tredjedelar, varvid vi utgå från att de allmänna

ekonomiska förhållandena icke undergå väsentliga förändringar.

Skulle emellertid den fortsatta utvecklingen icke motsvara dessa förväntningar,

föreslår jag, att våra regeringar senast vid utgången av de i signaturprotokollets

punkt 10), första och andra meningarna, angivna fristerna

ånyo överlägga om de med ersättningskvoten sammanhängande frågorna.

Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.

Emil Sandström

(Översättning)

Bonn den 22 mars 1956

Herr Ordförande,

Härmed har jag äran erkänna mottagandet av Eder skrivelse av denna

dag, vars svenska text har följande innehåll:

»Under de förhandlingar, som lett till den idag —------------- -

med ersättningskvoten sammanhängande frågorna.»

Jag har äran meddela Eder, att Förbundsrepubliken Tysklands regering

är införstådd med innehållet i Edert brev och godkänner Edra förslag.

Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.

I)r. Féaux de la Croi.v

;} Ii i band till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. .Yr 172

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 172 år 1956

Bilaga E

Bonn den 22 mars 1956

Herr Ordförande,

Åberopande de förklaringar, som avgivits av den svenska delegationen under

de förhandlingar, som lett till den i dag undertecknade överenskommelsen

rörande tyska tillgångar i Sverige, har jag äran meddela Eder följande:

Konungariket Sveriges regering utgår från att den i dag undertecknade

överenskommelsen rörande tyska tillgångar i Sverige vinner giltighet även i

ett återförenat Tyskland. Svenska regeringen förväntar vidare, att Förbundsrepublikens

regering skall göra sitt bästa härför, därest detta med hänsyn

till omständigheterna vid tidpunkten för Tysklands återförening skulle vara

erforderligt.

Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.

Emil Sandström

(Översättning)

Bonn den 22 mars 1956

Herr Ordförande,

Härmed har jag äran erkänna mottagandet av Eder skrivelse av denna

dag, vars svenska text har följande innehåll:

»Åberopande de förklaringar, som avgivits----------

skulle vara erforderligt.»

Jag har äran meddela Eder, att Förbundsrepubliken Tysklands regering

har tagit kännedom om förestående förklaring.

Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.

Dr. Féaux de la Croi.v

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 172 år 1956

35

Bilagn F

(Översättning)

Bonn den 22 mars 1956

Herr Ordförande,

Beträffande behandlingen av svenska rättssubjekt vad gäller förmögenhetsavgiften

under tiden fram till ikraftträdandet av den idag. undertecknade

överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleicli har jag äran meddela

Eder följande:

Intill ikraftträdandet av förenämnda överenskommelse — dock längst till

och med den 31 mars 1957 — beviljas uppskov med erläggande av förmögenhetsavgiften

i den utsträckning befrielse från dylik avgift medgives enligt

överenskommelsen. I de fall, där en tidigare förfallotid för förmögenhetsavgiften

i vad avser kvartalsrater från och med den 10 maj 1956 kan komma

att föreskrivas eller inträder direkt enligt gällande lagstiftning, skall vid lagens

reglering förbli.

Intill den slutgiltiga taxering till förmögenhetsavgiften, som skall göras

efter ikraftträdandet av överenskommelsen, skall för tiden från och med den

10 maj 1955 förskottsbetalning uttagas för den förmögenhet, som utgör beräkningsgrund

enligt Lastenausgleich-lagen jämte denna överenskommelse.

Redan verkställda inbetalningar av förmögenhetsavgiften, vilka icke skulle

ha utgått med tillämpning av denna överenskommelse, skola, sedan taxeringen

verkställts, återbetalas enligt lagens bestämmelser. Så länge i enlighet

härmed till återbetalning vid senare tidpunkt förfallande belopp äro för

handen, kunna dessa avräknas mot de från och med den 10 maj 1955 utgående

förskottsbetalningarna.

Intill ikraftträdandet av överenskommelsen skola deklarationer beträffande

förmögenhetsavgiften krävas endast i syfte att fastställa förskottsbetalningarna,

såframt detta alltjämt är erforderligt och såframt icke de i andra

stycket, andra meningen, angivna fallen med omedelbar förfallotid föreligga.

Den förevarande regleringen gäller med förbehåll för godkännande av Förbundsrepublikens

delstater.

Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.

Dr. Féaux de In Croix

Bonn den 22 mars 1956

Herr Ordförande,

Härmed har jag äran erkänna mottagandet av Eder skrivelse av denna dag,

vars tyska text har följande innehåll:

»Beträffande behandlingen av svenska rättssubjekt —--------

godkännande av Förbundsrepublikens delstater.»

Jag har äran meddela Eder, att Konungariket Sveriges regering med tillfredsställelse

har tagit kännedom om förestående förklaringar.

Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.

Emil Sandström

bfiÖBl8

Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:339 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland rörande a1 i texten
  2. 1LU 1956:32 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland rörande tyska til s. 1 i texten