Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av 6 § riksdagsordningen

1956-04-27 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:177, Med förslag till ändrad lydelse av 6 § riksdagsordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 177 år 1956

1

Nr 177

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av 6 § riksdagsordningen; given Stockholms

slott den 27 april 1956.

; rl ■ l ■ iWi* • j ‘UhUV'' ;: i v L• • 1: 5 f i U i £ »Vi J )il K ti I Urs !i;i»J *> >'' > ifif nl ''/U

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t

härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid

fogat förslag till ändrad lydelse av 6 § 1 och 4 mom. riksdagsordningen.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås den ändringen i riksdagsordningen att varje

förstakammarvalkrets skall — liksom andrakammarvalkretsarna — vara

tillförsäkrad minst fem mandat. En följd av förslaget är att antalet ledamöter

i första kammaren kan överstiga 150 på samma sätt som antalet ledamöter

i andra kammaren kan överstiga 230.

1 liiliang till riksdagens protokoll 1056. 1 samt. Nr 177

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 177 år 1956

Förslag

till

ändrad lydelse av 6 § 1 och 4 mom. riksdagsordningen

(Nuvarande lydelse)

§

1. Första kammarens ledamöter

skola till ett antal av etthundrafemtio

väljas av landstingen och stadsfullmäktige

i de städer, som ej deltaga i

landsting. Valet gäller för en tid av

åtta år, räknade från januari månads

början året näst efter det, under vilket

valet skett.

4. Därest det---en riksdags
man.

(Föreslagen lydelse)

6.

1. Första kammarens ledamöter

skola till antalet vara etthundrafemtio

eller det högre tal, som föranledes

av stadgandet i 4 mom. andra

stycket. De skola väljas av landstingen

och stadsfullmäktige i de städer,

som ej deltaga i landsting. Valet gäller

för en tid av åtta år, räknade från

januari månads början året näst efter

det, under vilket valet skett.

4. Därest det---en riksdags
man.

Uppgår det antal riksdagsmän, som

enligt 3 mom. och första stycket i detta

moment bör utses i en valkrets,

icke till fem, skall antalet ökas tilt

fem.

övergångsstadgande

Det skall ankomma på Konungen

att i de bestämmelser som för löpande

tioårsperiod meddelats med till—

lämpning av 6 § 5 mom. vidtaga den

jämkning som föranledes av den nya

lydelsen av 4 mom. samma paragraf.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 177 år 1956

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slotti den 27 april 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson-, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ändring av

gällande regler för val till riksdagens första kammare.

Föredraganden anför följande.

Med anledning av likalydande motioner (I: 325 och II: 382) vid 1955 års

riksdag hemställde riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 275) om utredning

och förslag till sådana ändringar i gällande författningsbestämmelser

att vid val till riksdagens första kammare färre än fem ledamöter icke

komme att utses för någon valkrets. Med anledning av en vid samma riksdag

väckt motion (II: 379) om sådan ändrad beräkning av antalet elektorer

vid förstakammarval jämlikt 6 § 7 mom. första och andra styckena riksdagsordningen

att i detta hänseende likställdhet uppnås för Gotlands län

samt städerna Malmö, Hälsingborg, Norrköping och Gävle med de landsting

tillsammans med vilka de skall förrätta dylikt val, hemställde riksdagen

vidare i skrivelse till Kungl. Maj :t (nr 202) om översyn av bestämmelserna

rörande utseende av valmän vid förstakammarval samt om förslag till nya

sådana bestämmelser.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1955 uppdrog jag åt

kanslidirektören vid överståthållarämbetet Sten Waller att såsom sakkunnig

verkställa teknisk översyn av bestämmelserna rörande allmänna val. Utredningsmannen

erhöll enligt direktiven i uppdrag bl. a. att verkställa de

utredningar, som begärts i de nyssnämnda riksdagsskrivelserna.

Den sålunda tillsatta utredningen, som antagit benämningen 1955 års valutredning,

avgav den 20 februari 1956 ett delbetänkande, vari till behandling

upptagits vissa frågor beträffande val till riksdagens första kammare. I

betänkandet behandlas frågor om ändring i grunderna för mandatfördelningen

vid förstakammarvalen, om ordningen för beräkning av antalet val
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Knngl. Maj.ts proposition nr 177 år 1956

män vid sådana val samt om utseende av suppleanter för stadsfullmäktige

vid förstakammarval eller vid utseende av valmän för sådana val.

Vidkommande ordningen för beräkning av antalet valmän vid förstakammarval

har utredningen, på skäl som närmare utvecklats i betänkandet,

ansett sig icke böra framlägga något förslag till ändrade bestämmelser.

över betänkandet i vad det berör frågan om grunderna för mandatfördelningen

har efter remiss yttranden inkommit från länsstyrelserna i Hallands,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Värmlands län. Länsstyrelserna i Göteborgs

och Bohus samt Värmlands län har överlämnat yttranden från vederbörande

landstings förvaltningsutskott.

Jag finner icke anledning att för närvarande, då utredning om behovet

av mera ingripande ändringar i grundlagarna pågår, berörande bl. a. spörsmålet

om första kammarens bibehållande, ingå på frågorna om beräkningen

av antalet valmän vid förstakammarval och om suppleanter för stadsfullmäktige.

Jag anhåller därför att nu få upptaga allenast frågan om

ändring i grunderna för mandatfördelningen vid val till första kammaren.

Gällande rätt m. m. Enligt 6 § riksdagsordningen skall första kammarens

150 ledamöter väljas av landstingen och av stadsfullmäktige i de städer,

som ej deltager i landsting. Valet gäller för en tid av åtta år, räknade från

januari månads början året näst efter det, under vilket valet skett. För

val till första kammaren är riket indelat i valkretsar. Stockholms stad

och Göteborgs stad utgör var för sig en valkrets. Annan stad, som ej deltager

i landsting, tillhör samma valkrets som det landstingsområde, vari

staden förut ingått. Flera landstingsområden kan sammanföras i en valkrets.

Däremot får landstingsområde icke delas å skilda valkretsar. Enligt

6 § riksdagsordningen skall vidare antalet mandat för varje förstakammarvalkrets

stå i relation till folkmängden inom området på så sätt, att för varje

valkrets väljes efter folkmängden där en riksdagsman för varje fullt

tal, motsvarande en etthundrafemtiondel av rikets folkmängd. Därest det

antal riksdagsmän, som med tillämpning av denna regel bör utses, icke

uppgår till etthundrafemtio, skall, för ernående av detta antal, de valkretsar,

vilkas folkmängd mest överskjuter de tal, som enligt nyssnämnda regel

är bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarna, vara berättigade

att vardera välja ytterligare en riksdagsman. Det antal riksdagsmän,

som varje valkrets enligt dessa grunder äger utse, bestämmes vart

tionde år av Konungen. Antalet riksdagsmän för en valkrets får dock ej på

grund av vad sålunda bestämmes minskas under löpande valperiod. Närmare

föreskrifter finnes därjämte meddelade angående den ordning, i vilken

valkretsar med ökat antal riksdagsmän får komma i åtnjutande av

rättigheten att välja fullt antal riksdagsmän. I 7 § riksdagsordningen stadgas

vidare, att valkretsarna skall indelas i åtta grupper och att varje år

under oktober månad val för nästföljande åttaårsperiod skall förrättas inom

en av dessa grupper. Beträffande indelningen i grupper och vilken ordning,

som vid de årliga valen skall iakttagas mellan grupperna, hänvisar riksdagsordningen

till bestämmelserna i vallagen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 111 år 1956

5

För val till första kammaren är riket enligt 1 § vallagen indelat i nitton

valkretsar nämligen: 1. Stockholms stad, 2. Stockholms län och Uppsala

län, 3. Södermanlands län och Västmanlands län, 4. Östergötlands län med

Norrköpings stad, 5. Jönköpings län, 6. Kronobergs län och Hallands län,

7. Kalmar läns norra och södra landstingsområden samt Gotlands län, 8.

Blekinge län och Kristianstads län, 9. Malmöhus län med Malmö stad och

Hälsingborgs stad, 10. Göteborgs stad, 11. Göteborgs och Bohus län, 12. Älvsborgs

län, 13. Skaraborgs län, 14. Värmlands län, 15. Örebro län, 16. Kopparbergs

län, 17. Gävleborgs län med Gävle stad, 18. Västernorrlands län

och Jämtlands län, 19. Västerbottens län och Norrbottens län. Valkretsarna

har indelats i följande grupper: första gruppen: första och tolfte valkretsarna,

andra gruppen: andra och nittonde valkretsarna, tredje gruppen: tredje

och åttonde valkretsarna, fjärde gruppen: fjärde och adertonde valkretsarna,

femte gruppen: femte, elfte och fjortonde valkretsarna, sjätte gruppen:

sjätte, tionde och femtonde valkretsarna, sjunde gruppen: sjunde,

trettonde och sextonde valkretsarna, åttonde gruppen: nionde och sjuttonde

valkretsarna.

I de förutnämnda motionerna I: 325 och II: 382 vid 1955 års riksdag

hemställdes, att varje förstakammarvalkrets skulle tillförsäkras minst fem

mandat. Motionärerna motiverade härvid sin hemställan bl. a. sålunda:

För att i görligaste mån skapa proportionell rättvisa mellan olika meningsriktningar

finns för val till riksdagens andra kammare en tilläggsregel

som stadgar att alla valkretsar, med undantag av Gotland, skall utse

minst fem ledamöter. Skulle någon annan valkrets än Gotland enligt gällande

fördelningsregel få mindre antal mandat än fem skall valkretsen erhålla

»tilläggsmandat» så att den erhåller minst fem ledamöter. Denna nya

regel har medfört att andra kammaren fått ett rörligt mandatantal, vilket

fr. o. in. 1957 kommer att uppgå till minst 231, då åtminstone Gotland får

sitt tredje mandat enligt den nya tilläggsregeln.

Denna åtgärd, som 1953 års riksdag vidtog för att skapa större proportionell

rättvisa vid val till riksdagens andra kammare, bör enligt vår mening

även vidtagas för förstakammarval.

Ur proportionell och allmän rättvisesynpunkt är det näimligen av stor

betydelse att ett tillräckligt antal mandat finns att fördela inom valkretsen.

Bedan fördelningen av ett så begränsat antal mandat som fem ger med våra

partiförhållanden endast en approximativ rättvisa. Desto större erinringar

kan då resas om mandatantalet i någon valkrets skulle understiga detta

antal. Inte minst gäller detta vid förstakammarval där d’Hondts valmetod

användes. Det må i detta sammanhang nämnas att riksdagen redan år 1918,

i uttalande angående ändrade grunder för första kammarens bildande,

förordade sådan jämkning av valkretsindelningen för valen till denna

kammare att de särskilda valkretsarnas mandatantal såvitt möjligt ökade

till minst fem. För det sedermera genomförda förslaget till ny kretsindelning

för första kammaren lades t. o. m. till grund önskemålet att i

varje valkrets skulle väljas sex riksdagsmän.

Genom befolkningsutvecklingen har man emellertid kommit ifrån den

enligt vår mening riktiga målsättningen att trygga elt tillräckligt högt

mandatantal i valkretsarna. Således skall Bohus län enligt den nuvarande

regeln nästa gång endast välja fyra ledamöter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

<3

Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1956

På grund av det sålunda anförda föreslogs i motionerna, att för första

kammaren införes en regel om tilläggsmandat motsvarande den som numera

gäller för andra kammaren. Därigenom skulle alla valkretsar tillförsäkras

minst fem mandat.

Med anledning av dessa båda motioner anförde konstitutionsutskottet, att

det icke står i god överensstämmelse med de principer, som ligger till grund

för gällande författningsbestämmelser i ämnet, att Göteborgs och Bohus läns

landsting vid nästa förstakammarval — vilket normalt skall äga rum år

1957 — till följd av ändrade befolkningsförhållanden äger utse blott fyra

ledamöter. En ändring i gällande bestämmelser borde enligt utskottets mening

därför komma till stånd. Syftemålet med denna ändring ansåg utskottet

kunna ernås antingen genom en grundlagsändring liknande den,

som år 1953 genomfördes i fråga om minimiantalet mandat inom andrakammarvalkretsarna,

eller genom jämkning i gällande regler om valkretsindelningen

vid förstakammarval. Vilken väg som härvidlag borde beträdas

fann utskottet böra göras till föremål för närmare utredning.

Betänkandet. Den grundlagsändring, som år 1953 genomfördes i fråga

om minimiantalet mandat inom andrakammarvalkretsarna, motiverades

med olägenheterna ur proportionell synpunkt av valkretsar med mindre

än fem mandat. Vad i detta hänseende anförts beträffande valen till andra

kammaren lärer enligt utredningen kunna med minst samma styrka åberopas

beträffande förstakammarvalen. Det synes utredningen därför motiverat

med åtgärder i syfte att säkerställa, att jämväl i förstakammarvalkretsarna

antalet mandat kommer att uppgå till minst fem. I betänkandet diskuteras

två olika vägar att nå detta syfte: antingen en ändring i valkretsindelningen

eller en grundlagsändring liknande den som redan genomförts

beträffande andra kammaren.

En ändring i valkretsindelningen med ett så begränsat syfte som det förevarande

kommer enligt utredningen att erbjuda stora praktiska svårigheter.

Härom anför utredningen:

Visserligen gäller, alt en ändring i valkretsindelningen kan ske genom en

ändring i vallagen och således icke formellt kräver grundlagsändring. Men

riksdagsordningens bestämmelser om mandattidens längd och den successiva

förnyelsen av första kammaren torde dock så hårt binda hela valsystemet

vid den en gång fastställda valkrets- och gruppindelningen att en ändring

i denna indelning — i varje fall därest den skulle innebära, att en valkrets

eller del därav överföres från en grupp till en annan — icke lärer kunna genomföras

utan övergångsbestämmelser av grundlagskaraktär, vilka medgiva

sådana jämkningar i mandattidens längd alt de nybildade valkretsarna

kunna inpassas i det nuvarande systemet. Begränsas ändringen i valkretsindelningen

till valkretsar inom samma grupp, uppkommer visserligen icke

något sådant behov av ändrad mandattid, men riksdagsordningens bestämmelser

om att fördelningen av mandaten mellan de olika valkretsarna skall

ske vart tionde år torde innefatta hinder mot att beslutet om ändring i valkretsindelningen

träder i tillämpning under löpande tioårsperiod, såvida

icke medgivande härtill skulle lämnas genom särskilda bestämmelser i

själva riksdagsordningen. Även om en ny valkrets skulle bildas genom sam
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1956

manläggning av två hela valkretsar, kan man icke utan vidare utgå ifrån

att antalet mandat i den nybildade valkretsen skulle motsvara summan av

de mandat, som vid den senaste fördelningen tillfallit de förutvarande båda

valkretsarna var för sig. Tvärtom torde det icke sällan förhålla sig så, att

resultatet av denna fördelning blivit ett annat, om dessa två valkretsar i stället

varit sammanförda till en valkrets; den sålunda bildade valkretsens mandat

kunde antingen blivit flera — om de båda ursprungliga kretsarna haft

ett förhållandevis stort överskott av röster, som dock icke för någon av dem

medfört något ytterligare mandat jämlikt § 6 mom. 4 riksdagsordningen;

eller också färre — om båda valkretsarna fått mandat enligt stadgandet i

sistnämnda lagrum.

Svårigheterna att uppfylla det aktuella reformkravet genom en jämkning

av valkretsindelningen har utredningen funnit så stora att en generell regel,

som garanterar samtliga förstakammarvalkretsar minst fem mandat, bör föredragas.

En dylik regel har enligt utredningen även den fördelen att nyttan

därav icke inskränker sig till allenast viss med regeln åsyftad valkrets.

Regeln bör emellertid icke få leda till att tilläggsmandat tillföres valkrets

på bekostnad av annan valkrets. Till undvikande härav måste mandatantalet

i första kammaren tillåtas överskrida 150 på samma sätt som mandatantalet

i andra kammaren efter 1953 års ändring i riksdagsordningen kan få

överskrida 230. Då med nuvarande regel annan valkrets än Göteborgs och

Bohus län icke kan väntas inom överskådlig tid få utse mindre än fem

mandat, skulle antalet mandat i första kammaren för avsevärd tid komma

att stanna vid 151. Mot detta förslag kan enligt utredningen visserligen

invändas, att det innebär ett genombrytande av principen att mandaten

skall fördelas på valkretsarna efter deras relativa befolkningstal. I denna del

anför utredningen emellertid vidare:

En dylik invändning torde dock icke böra tillmätas alltför stor betydelse

i beaktande av den begränsade användning tilläggsregeln kan väntas få. Beträffande

Göteborgs och Bohus län kan även sägas, att med hänsyn till denna

valkrets särprägel en viss överrepresentation icke ter sig stötande. Betänkligheter

av ovan angivet slag ansågs icke heller utgöra hinder för ett

införande — år 1953 — av liknande bestämmelser beträffande andrakammarvalen,

ehuru antalet tiläggsmandat vid dessa val kunde väntas bliva större

än vid förstakammarvalen. För en dylik reform beträffande förstakammarvalen

talar också, att reformen skulle bidraga till att återställa förbållandet

kamrarna emellan.

På grund av vad sålunda i frågan anförts föreslår utredningen, att bestämmelsen

i 6 § 4 mom. riksdagsordningen förses med ett tillägg av innehåll

att, om antalet riksdagsmän i någon förstakammarvalkrets vid fördelning

efter huvudregeln icke uppgår till fem, antalet skall ökas till fem. Samtidigt

föreslås, att bestämmelsen i 1 mom. av samma paragraf om antalet

ledamöter i första kammaren jämkas så att antalet skall vara 150 eller det

högre tal som föranledes av regeln om tilläggsmandat.

Den sålunda föreslagna anordningen överensstämmer med de nu gällande

reglerna för andrakammarvalen med det undantaget endast att någon motsvarighet

icke upptagits till den i 15 § 3 mom. riksdagsordningen på Gotlands

län syftande bestämmelsen om alt valkrets, som enligt de allmänna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungi. Maj.ts proposition nr 177 år 1956

fördelningsgrunderna icke skulle erhålla tre mandat, likväl skall tilldelas

detta antal. Förslaget upptager slutligen ett övergångsstadgande för möjliggörande

av att de nya bestämmelserna kan tillämpas under löpande tioårsperiod

för mandatfördelningen.

Yttrandena. Det av utredningen framlagda förslaget vinner, på ett undantag

när, anslutning från samtliga remissinstanser. Av dem som tillstyrker

förslaget anför länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

De av valutredningen föreslagna bestämmelserna, varigenom samtliga

förstakammarvalkretsar skulle garanteras minst fem mandat synes vara

tilltalande ur flera synpunkter. Om denna garanti, såsom utredningen närmast

tänkt sig, utformas med tilläggsmandat, behöva andra valkretsar icke

vidkännas minskning i dem eljest tillkommande mandat. Visserligen skulle

mandatantalet i första kammaren härigenom komma att öka utöver 150,

men då mandattalet i andra kammaren redan nu i viss mån är rörligt, torde

ur principiell synpunkt icke vara något att erinra mot en sådan regel.

På liknande sätt uttalar sig länsstyrelserna i Hallands och Värmlands län.

Länsstyrelserna avvisar samtidigt uttryckligen tanken på att nå det med

förslaget avsedda syftet genom en ändring i valkretsindelningen. Landstingens

förvaltningsutskott i Göteborgs och Bohus samt i Värmlands län

har förklarat sig icke ha något att erinra mot utredningens förslag.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län, ensam, har funnit de olägenheter som vid

tillämpningen av det proportionella valsystemet kan uppstå inom en valkrets

i första hand böra undanröjas genom en utökning av valkretsarna.

Länsstyrelsen ifrågasätter emellertid nödvändigheten av en reform som i

likhet med den här föreslagna är förenad med omständliga grundlagsändringar

men som under överskådlig tid kommer att äga tillämpning blott beträffande

en enda valkrets.

Departementschefen. Med stöd av bestämmelsen i 6 § riksdagsordningen

fastställde Kungl. Maj :t genom kungörelse den 18 juli 1921 fördelningen av

mandaten mellan de olika förstakammarvalkretsarna för tioårsperioden

1921—1930. Minsta antalet, fem mandat, fick därvid Göteborgs stad och

Örebro län. I övrigt fick valkretsarna mellan sex och tolv mandat vardera.

Dylika tioårskungörelser har sedan utfärdats 1931, 1941 och 1951 för nästföljande

tioårsperioder. På grund av att folkökningen icke skett likformigt

i hela riket och till följd av omflyttningen inom riket har genom dessa

senare tioårskungörelser i flertalet fall förändringar skett i valkretsarnas

mandatantal. Endast sex valkretsar har oförändrat antal mandat sedan år

1921. Stockholm och Göteborg har under denna tid fått sammanlagt åtta

nya mandat, under det att Göteborgs och Bohus läns landstingsområde, som

1921 hade sex mandat, 1931 fick sitt antal reducerat till fem och enligt kungörelsen

1951 nästa gång, d. v. s. normalt år 1957, endast skall välja fyra

riksdagsmän.

Efter en av 1953 års riksdag slutligt antagen ändring i riksdagsordningen

gäller för närvarande beträffande andrakammarvalen, att varje valkrets är

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 177 år 1956

tillförsäkrad minst fem mandat eller — såvitt angår valkrets vars mandatantal

efter befolkningstalet icke skulle uppgå till tre — minst tre mandat.

Till följd av denna anordning kan antalet ledamöter i andra kammaren i

vissa fall komma att överstiga det enligt huvudregeln föreskrivna antalet

230. Bestämmelse härom upptogs samtidigt i riksdagsordningen.

Till grund för den sålunda införda regeln ligger uppfattningen att man

med minsta möjliga våld å principen om mandatfördelning efter folkmängden

i de olika valkretsarna bör hindra uppkomsten av valkretsar med alltför

få representanter för att proportionaliteten vid valen skall kunna tillfredsställande

fylla sin uppgift att bereda varje valkrets en allsidig representation.

Fördelen härav ansågs mer än väl uppväga olägenheten med det

varierande ledamotstalet i kammaren.

De skäl som sålunda anförts för den nu för andra kammarens del gällande

ordningen i förevarande hänseende talar, såsom utredningen framhållit,

uppenbarligen med samma styrka för att motsvarande ordning införes i fråga

om representationen i första kammaren. Också här bör sålunda garanti

skapas mot en sådan nedgång i mandattalet att proportionaliteten icke

förmår trygga allsidigheten i representationen. I likhet med vad som gäller

för andrakammarvalen torde därvid varje valkrets böra tillförsäkras minst

fem mandat. Detta resultat kan visserligen, såsom i ett yttrande framhållits,

nås också genom en omreglering av valkretsindelningen. Fördelen härav

skulle vara att ledamotstalet i kammaren kommer att också i fortsättningen

ligga fast vid det nuvarande talet 150. Med hänsyn till de av utredningen

närmare redovisade komplikationer en sådan lösning skulle medföra synes

mig denna väg dock icke böra beträdas. Jag vill i stället, i likhet med samtliga

övriga remissinstanser, förorda den av utredningen föreslagna lösningen.

Tilläggas bör, att olägenheten av ett flytande ledamotstal torde komma

att giva sig ännu mindre tillkänna för första kammarens del än för andra

kammarens. Inom överskådlig tid torde nämligen regeln om tilläggsmandat

endast komma att tillämpas på Göteborgs och Bohus län. Ledamotstalet

kommer följaktligen, såvitt nu kan överblickas, icke att med mer än en

överskjuta det hittills för kammaren fastställda. Någon särregel för Gotlands

län liknande den som gäller för val till andra kammaren erfordras

icke i fråga om val till första kammaren, eftersom detta län därvid icke

bildar egen valkrets.

På grund av det nu anförda vill jag föreslå, att i riksdagsordningen stadgas

dels att, därest det antal ledamöter i första kammaren som vid fördelning

enligt de nuvarande reglerna om folkmängd och största överskott bör

utses i en valkrets icke uppgår till fem, antalet skall ökas till detta tal, dels

ock att i anledning härav antalet ledamöter i första kammaren kan överstiga

150. Införandet av nu nämnda bestämmelser bör, i överensstämmelse

med vad utredningen föreslagit, ske genom ändringar i 6 § 1 och 4 mom.

riksdagsordningen. I eu övergångsbestämmelse bör samtidigt stadgas att det

skall ankomma på Konungen att i de bestämmelser, som för löpande tioårsperiod

meddelats angående det antal riksdagsmän varje valkrets äger

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 177

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 177 år 1956

utse, vidtaga den jämkning som föranledes av den nya lydelsen av 6 § 4

mom.

På grund av vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till ändrad lydelse av 6 § 1 och 4 mom. riksdagsordningen.

Föredraganden hemställer att förslaget måtte genom proposition föreläggas

riksdagen för prövning i grundlagsenlig ordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

560796

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.