Sök i Ratio Lex

Angående godkännande av en den 22 mars 1956 avslutad överenskommelse mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland rörande återställande av rättigheter på det industriella rättsskyddets område, m. m

1956-04-27 · 48 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 47 av 48 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:180, Angående godkännande av en den 22 mars 1956 avslutad överenskommelse mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland rörande återställande av rättigheter på det industriella rättsskyddets område, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

1

Kr 180

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av en den 22 mars 1956 avslutad överenskommelse

mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland rörande

återställande av rättigheter på det industriella

rättsskyddets område, m. m.; given Stockholms slott

den 27 april 1956.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt

med överlämnande av texten på svenska och tyska språken till en den 22

mars 1956 avslutad överenskommelse mellan Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland rörande återställande av rättigheter på det industriella rättsskyddets

område jämte viss till överenskommelsen hörande skriftväxling

vill Kungl. Maj :t härmed dels äska riksdagens godkännande av överenskommelsen

dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om återställande i vissa fall av rätt till patent

eller varumärke m. m. i förhållande till Förbundsrepubliken Tyskland.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I samband med det andra världskriget har uppstått svårigheter att förvärva

och vidmakthålla industriella skyddsrättigheter. I förhållandet till

Tyskland har hithörande frågor komplicerats av de ingripanden som efter

kriget skett mot tysk egendom här i riket. Efter förhandlingar mellan Sverige

och Förbundsrepubliken Tyskland har den 22 mars 1956 avslutats en

överenskommelse mellan de båda länderna rörande återställande av rättigheter

på det industriella rättsskyddets område. I propositionen äskas riksdagens

godkännande av överenskommelsen.

För genomförande här i landet av överenskommelsen kräves ny lagstiftning.

Förslag härtill frainlägges i propositionen.

1 liihang till riksdagens protokoll 1356. 1 samt. Nr ISO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1956

Överenskommelse mellan Konungariket

Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland rörande återställande av

rättigheter på det industriella rättsskyddets

område

Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland

hava i samband med den mellan

Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland träffade överenskommelsen

rörande tyska tillgångar i

Sverige, och

föranledda av en önskan att återupptaga

och fördjupa förbindelserna på

det industriella rättsskyddets område,

enats om att sluta följande överenskommelse.

DEL I

Tyska skyddsrättigheter i Sverige

Artikel 1

(1) Tyska rättssubjekt tillhöriga patent,

vilka förvärvats i Sverige före den

1 januari 1947 och vilka under tiden

mellan den 1 januari 1945 och den 1

januari 1952 förfallit på grund av innehavarens

underlåtenhet att erlägga avgifter,

skola efter ansökan återupprättas,

därest den längsta författningsenliga

skyddstiden vid tiden för ansökans ingivande

icke utgått. Ansökan skall ingivas

till Patent- och registreringsverket

inom sex månader från dagen för ikraftträdandet

av denna överenskommelse.

I samband med ansökan skola till betalning

förfallna avgifter erläggas.

(2) Patentansökningar, vilka ingivits

i Sverige före den 1 januari 1947 av

tyska rättssubjekt och som under tiden

mellan den 1 januari 1945 och den 1

januari 1952 upphört att äga giltighet

på grund av underlåtenhet att fullgöra

författningsenliga åtgärder, skola efter

Abkommen zwischen dem Königreich

Schweden und der Bundesrepublik

Deutschland iiber die Wiederherstellung

gewerblicher

Schutzrechte

Das Königreich Schweden und die

Bundesrepublik Deutschland

Sind im Hinblick auf das zwischen

dem Königreich Schweden und der

Bundesrepublik Deutschland abgeschlossene

Abkommen iiber deutsche Vermögenswerte

in Schweden und

Von dem Wunsche geleitet, die Beziehungen

auf dem Gebiet des gewerblichen

Rechtsschutzes zu erneuern und

zu vertiefen,

Obereingekommen, das folgende Abkommen

zu schlieCen:

TEIL I

Deutsche Schutzrechte in Schweden

Artikel 1

(1) Patente deutscher Staatsangehöriger,

die vor dem 1. Januar 1947 in

Schweden erworben worden und infolge

Nichtzahlung der Gebiihren in

der Zeit zwischen dem 1. Januar 1945

und dem 1. Januar 1952 erloschen sind,

werden auf Antrag wiederhergestellt,

wenn im Zeitpunkt der Antragstellung

die gesetzliche Höchstdauer noch nicht

abgelaufen ist. Der Antrag ist innerhalb

von sechs Monaten, gerechnet vom Tage

des Inkrafttretens dieses Abkommens an,

beim Schwedischen Patentamt zu stellen.

Mit dem Antrag sind die fälligen

Gebiihren zu entrichten.

(2) Patentanmeldungen deutscher

Staatsangehöriger, die vor dem 1. Januar

1947 in Schweden eingereicht und

infolge Nichterfiillung gesetzlicher Erfordernisse

in der Zeit zwischen dem 1.

Januar 1945 und dem 1. Januar 1952

zuriickgewiesen worden sind, werden

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1956

3

ansökan återupptagas. Ansökan skall

ingivas till Patent- och registreringsverket

inom sex månader från dagen för

ikraftträdandet av denna överenskommelse.

I samband med ansökan skall

fullgöras vad tidigare skolat iakttagas

och förklaring avgivas, att sökanden

enligt § 20 andra stycket i den svenska

förordningen angående patent medgiver,

att ansökningshandlingarna skola hållas

tillgängliga hos Patent- och registreringsverket

innan ansökningen kungjorts

enligt § 7 i förordningen.

(3) Med patent, som avses under (1),

likställas sådana tyska rättssubjekt tillhöriga

patent, vilka beviljats efter den

1 januari 1947 på grund av en före

denna dag ingiven ansökan.

Artikel 2

(1) Rättsverkan av återupprättat patent

inträder icke gentemot tredje man,

som under tiden mellan avförandet av

patentet och den 6 februari 1956 i god

tro i Sverige utövat den patenterade

uppfinningen eller som under denna tid

vidtagit därför väsentliga åtgärder.

(2) Rättsverkan av patent, som beviljats

på grund av återupptagen ansökan,

inträder icke gentemot tredje man, som

efter det att ansökan upphört att äga

giltighet och intill den 6 februari 1956

i god tro i Sverige utövat den patenterade

uppfinningen eller under denna

tid vidtagit därför väsentliga åtgärder.

(3) Såsom väsentlig åtgärd, som avses

under (2), räknas även av tredje man

gjord patentansökan i Sverige, därest

denne är upphovsman till den patentansökta

uppfinningen. Denna bestämmelse

gäller även till förmån för den,

som inträtt i tredje mans ställe.

Artikel 3

(1) Skyddstiden för i Sverige före

den 1 januari 1947 registrerade, tyska

rättssubjekt tillhöriga varumärken, vii
-

auf Antrag wiederhergestellt. Der Antrag

ist innerhalb von sechs Monaten,

gerechnet vom Tage des Inkrafttretens

dieses Abkommens an, beim Schwedischen

Patentamt zu stellen. Mit dem

Antrag ist die versäumte Handlung

nachzuholen und die Erklärung abzugeben,

daB der Antragsteller gemäB

§ 20 Abs. 2 der schwedischen Verordnung

iiber Patente mit der Offenlegung

der Anmeldungsunterlagen beim Schwedischen

Patentamt vor der in § 7 der genannten

Verordnung vorgeschiebenen

Bekanntmachung der Anmeldung einverstanden

ist.

(3) Patenten im Sinne des Absatzes 1

werden gleichgestellt Patente deutscher

Staatsangehöriger, die nach dem 1.

Januar 1947 auf Grund einer vor diesem

Tage eingereichten Anmeldung erteilt

worden sind.

Artikel 2

(1) Die Wirkungen des wiederhergestellten

Patents treten nicht ein gegeniiber

Dritten, welche die patentierte

Erfindung in der Zeit zwischen dem Erlöschen

desselben und dem 6. Februar

1956 in gutem Glauben in Schweden

in Benutzung genommen oder in dieser

Zeit die erforderlichen Veranstaltungen

dazu getroffen haben.

(2) Die Wirkungen des Patents, das

auf eine wiederhergestellte Anmeldung

erteilt wird, treten nicht ein gegeniiber

Dritten, welche die patentierte Erfindung

in der Zeit zwischen der Zuriickweisung

der Anmeldung und dem 6.

Februar 1956 in gutem Glauben in

Schweden in Benutzung genommen oder

in dieser Zeit die erforderlichen Veranstaltungen

dazu getroffen haben.

(3) Als Veranstaltung im Sinne des

Absatzes 2 gilt auch die Hinterlegung

einer Patentanmeldung in Schweden

durch einen Dritten, wenn der Dritte

der Urheber der angemeldelen Erfindung

ist. Diese Bestimmung gilt auch zugunsfen

des Reclitsnachfolgers des Dritten.

Artikel 3

(1) Die Schutzdauer von vor dem 1.

Januar 1917 in Schweden eingetragenen

Warenzeichen deutscher Staatsangehö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1956

ken tid utgått mellan den 1 januari 1945

och den 1 januari 1952, förlänges, därest

förnyelse av registreringen begäres hos

Patent- och registreringsverket inom

sex månader från dagen för ikraftträdandet

av denna överenskommelse. I

samband med ansökan skall fullgöras

vad tidigare skolat iakttagas och därvid

fogas bevis från Tyska patentverket i

Munchen, att varumärket är i sökandens

namn intaget i Tyska patentverkets

varumärkesregister. Legalisering av

detta bevis skall icke krävas. Förnyelsen

äger verkan från utgången av den ordinarie

skyddstiden.

(2) Har innehavaren av ett i Sverige

registrerat varumärke, vars ordinarie

skyddstid utgått inom den under (1) angivna

tidrymden, redan före ikraftträdandet

av denna överenskommelse sökt

eller erhållit ny registrering av varumärket,

gäller den nya registreringen

från utgången av den äldre registreringens

ordinarie skyddstid, såframt

innehavaren begär detta hos Patentoch

registreringsverket inom sex månader

från ikraftträdandet av denna överenskommelse.

(3) I Sverige före den 1 januari 1947

för tyskt rättssubjekt meddelad registrering

av varumärke, vilken registrering

under tiden mellan den 14 juli 1945 och

dagen för ikraftträdandet av denna

överenskommelse upphört att gälla och

vilket märke för närvarande är registrerat

i tredje mans namn, skall återupprättas,

därest tredje man medgiver detta

och för sådant fall tillika hemställer,

att det i hans namn registrerade varumärket

skall avföras. I övrigt skall vad

under (1) är stadgat äga motsvarande

tillämpning.

riger, die in der Zeit zwischen dem 1.

Januar 1945 und dem 1. Januar 1952

abgelaufen ist, wird verlängert, sofern

die Erneuerung des Warenzeichens innerhalb

von sechs Monaten, gerechnet

vom Tage des Inkrafttretens dieses Abkommens

an, beim Schwedischen Patentamt

beantragt wird. Mit dem Antrag

ist die versäumte Handlung nachzuholen

und eine Bescheinigung des Deutschen

Patentamts in Munchen daruber beizubringen,

daB das Warenzeichen in

der Warenzeichenrolle des Deutschen

Patentamts auf den Namen des Antragstellers

eingetragen ist. Diese Bescheinigung

ist von jeder Legalisierung

befreit. Die Erneuerung wirkt auf den

Zeitpunkt des Ablaufs der ordentlichen

Schutzdauer zuriick.

(2) Hat der Inhaber eines inr schwedischen

Register eingetragenen Warenzeichens,

dessen ordentliche Schutzdauer

in dem in Absatz 1 genannten Zeitraum

ablief, schon vor dem Inkrafttreten

dieses Abkommens das Warenzeichen

neu angemeldet oder seine Neueintragung

bewirkt, so wirkt die Neueintragung

auf den Zeitpunkt des Ablaufs

der ordentlichen Schutzdauer zuriick,

sofern der Berechtigte dies vor Ablauf

einer Frist von sechs Monaten, gerechnet

vom Tage des Inkrafttretens dieses

Abkommens an, beim Schwedischen

Patentamt beantragt.

(3) Vor dem 1. Januar 1947 in Schweden

eingetragene Warenzeichen deutscher

Staatsangehöriger, die in der Zeit

zwischen dem 14. Juli 1945 und dem

Tage des Inkrafttretens dieses Abkommens

gelöscht worden und zur Zeit auf

den Namen eines Dritten eingetragen

sind, werden wiederhergestellt, wenn

der Dritte sich hiermit einverstanden

erklärt und die Löschung des auf seinen

Namen eingetragenen Warenzeichens för

den Fall der Wiederherstellung des

Warenzeichens beantragt. Im iibrigen

ist Absatz 1 entsprechend anzuwenden.

Artikel 4 Artikel 4

(1) Tredje man, som före den 6 (1) Dritte, för die vor dem 6. Februar

februari 1956 erhållit registrering i 1956 im schwedischen Register ein

Sverige av varumärke, som är identiskt Warenzeichen eingetragen worden ist,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1056

5

eller förväxlingsbart med märke, vars

registrering återupprättats enligt artikel

3, äger fortsätta att använda varumärket

intill utgången av en frist av tolv

månader efter mottagandet av framställning

från innehavaren av den äldre

rättigheten, varigenom denne bestrider

märkets fortsatta användning. Sådan

framställning skall avgivas inom tolv

månader från det innehavaren av den

äldre rättigheten erhöll kännedom om

tredje mans registrering eller användande

av varumärket, dock senast den

31 december 1961.

(2) Oberoende av bestämmelserna under

(1) äger tredje man fortsätta att använda

varumärket även efter det han

erhållit framställning från innehavaren

av den äldre rättigheten, varigenom

denne bestrider märkets fortsatta användning,

såframt den förre vid tiden

för ansökan om registrering av varumärket

varken ägt eller bort äga kännedom

om det tyska rättssubjektets därmed

identiska eller förväxlingsbara

märke samt hans varumärke blivit inarbetat

i Sverige såsom i handeln gällande

varukännetecken. Varumärkena

må användas endast tillsammans med

tydligt synlig uppgift om varornas ursprung.

(3) En enligt artikel 3 återupprättad

varumärkesregistrering, tillhörig tyskt

rättssubjekt, kan icke göras gällande

gentemot förväxlingsbart varumärke,

vilket tidigare tillhört samma tyska

rättssubjekt och till vilket rätten förvärvats

av tredje man på grund av det

svenska likvidationsförfarandet. Äro varumärkena

helt och hållet eller till sina

väsentliga delar identiska, förbehåller

sig Konungariket Sverige att anse den

tredje man tillkommande varumärkesrättigheten

såsom den äldre rätten. Äro

varumärkena eljest förväxlingsbara, må

det med den återupprättade registreringen

avsedda märket användas endast

tillsammans med tydligt synlig uppgift

om varornas ursprung.

das mit einem nach Artikel 3 wiederhergestellten

Warenzeichen identisch

oder verwechslungsfähig ist, können die

Benutzung des Warenzeichens bis zum

Ablauf einer Frist von zwölf Monaten

nach Erhalt einer Erklärung des Inhabers

des älteren Rechts fortsetzen, mit

der dieser der weiteren Benutzung widerspricht.

Diese Erklärung ist his zum

Ablauf von zwölf Monaten, gerechnet

von dem Zeitpunkt an, zu dem der

Inhaber des älteren Rechts von der

Eintragung oder Benutzung des Warenzeichens

durch den Dritten Kenntnis

erlangt hat, spätestens jedoch bis zum

31. Dezember 1961 abzugeben.

(2) Abweichend von der in Absatz 1

getroffenen Regelung können Dritte die

Benutzung des Warenzeichens auch nach

Erhalt einer Erklärung des Inhabers des

älteren Rechts, mit der er der weiteren

Benutzung widerspricht, fortsetzen,

wenn sie im Zeitpunkt der Anmeldung

ihres Warenzeichens das mit diesern

identische oder verwechslungsfähige Warenzeichen

des deutschen Staatsangehörigen

weder gekannt haben noch hätten

kennen mussen und sich das för

sie eingetragene Warenzeichen in Schweden

im Verkehr als Kennzeichen ihrer

Waren durchgesetzt hat. Beide Warenzeichen

durfen nur mit einem deutlich

sichtharen Hinweis auf die Herkunft

der Waren benutzt werden.

(3) Ein nach Artikel 3 wiederhergestelltes

Warenzeichen eines deutschen

Staatsangehörigen kann nicht geltend

gemacht werden gegenuber einem verwechslungsfähigen

Warenzeichen desselben

deutschen Staatsangehörigen, das

ein Dritter auf Grund schwedischer

LiquidationsmaBnahmen erworben hat.

Sind die beiden Warenzeichen vollständig

oder in ihren wesentlichen Bestandteilen

identisch, so hehält sich

(las Königreich Schweden vor, (las Warenzeichen

des Dritten als (las ältere

Rcclit zu behandeln. Sind die beiden

Warenzeichen sonst verwechslungsfähig,

so darf das wiederhergestellte Zeichen

nur mit einem deutlich sichtharen Hinweis

auf die Herkunft der Waren benutzt

werden.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1956

Artikel 5

Beträffande patent, som avses i artikel

1 under (1) och (3), tages vid beräkning

av den frist, som föreskrives för

utövande av den patenterade uppfinningen,

icke hänsyn till tiden mellan den

1 januari 1945 och den 6 februari 1956.

Artikel 6

(1) De i artiklarna 1, 3 och 5 angivna

förmånerna beviljas utan att tilläggsavgifter

eller särskilda avgifter utkrävas

samt oavsett huruvida fullgörandet av

författningsenliga föreskrifter för beviljande,

fortbestånd eller förnyelse av

vederbörande rättighet underlåtits av

försummelse eller icke.

(2) Finner Patent- och registreringsverket

i fall, som avses i artiklarna 1

och 3, en till betalning förfallen avgift

icke helt erlagd eller att sökanden icke

i allo fullgjort sina författningsenliga

åligganden, skall en ytterligare frist av

högst tre månader medgivas honom.

DEL II

Svenska skyddsrättigheter i Tyskland

Artikel 7

(1) I Tyskland beviljade, svenska

rättssubjekt tillhöriga patent och varumärkesregistreringar,

vilka under tiden

från den 1 januari till den 1 juli 1945

på grund av innehavarens underlåtenhet

att erlägga avgifter upphört att gälla,

skola efter ansökan hos Tyska patentverket

återupprättas, därest vid tiden

för ansökans ingivande den längsta författningsenliga

skyddstiden icke utgått.

(2) I Tyskland av svenska rättssubjekt

ingivna patentansökningar, som under

tiden från den 1 januari till den 1 juli

1945 på grund av sökandens underlåtenhet

att fullgöra författningsenliga

åligganden upphört att äga giltighet,

skola efter ansökan hos Tyska patentverket

återupptagas.

Artikel 5

För Patente im Sinne des Artikels 1

Abs. 1 und 3 bleibt die Zeit zwischen

dem 1. Januar 1945 und dem 6. Februar

1956 bei der Berechnung der Frist, die

fiir die Ausfiihrung der patentierten

Erfindung vorgeschrieben ist, auCer

Betracht.

Artikel 6

(1) Die in den Artikeln 1, 3 und 5

vorgesehenen Vergiinstigungen werden

ohne Erhebung von Zuschlagsgebuhren

oder besonderen Gebiihren und unabhängig

davon gewährt, ob die Erfiillung

gesetzlicher Erfordernisse fur die Erlangung,

das Fortbestehen oder die

Erneuerung der betreffenden Bechte

schuldhaft oder unverschuldet unterblieben

ist.

(2) Erachtet das Schwedische Patentamt

in den Fällen der Artikel 1

und 3 eine fällige Gebiihr als nicht vollständig

entrichtet oder eine versäumte

Handlung als nicht vollständig nachgeholt,

so ist dem Antragsteller eine

Nachfrist von höchstens drei Monaten zu

setzen.

TEIL II

Schwedische Schutzrechte in Deutschland

Artikel 7

(1) In Deutschland erworbene Patente

und Warenzeichen schwedischer Staatsangehöriger,

die in der Zeit vom 1.

Januar bis 1. Juli 1945 infolge Nichtzahlung

der Gebiihren erloschen sind,

werden auf Antrag beim Deutschen

Patentamt wiederhergestellt, wenn im

Zeitpunkt der Antragstellung die gesetzliche

Höchstdauer noch nicht abgelaufen

ist.

(2) In Deutschland von schwedischen

Staatsangehörigen eingereichte Patentanmeldungen,

die wegen Nichterfiillung

gesetzlicher Erfordernisse in der Zeit

vom 1. Januar bis 1. Juli 1945 zuriickgewiesen

worden sind, werden auf Antrag

beim Deutschen Patentamt wiederhergestellt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

Artikel 8 Artikel 8

Efter ansökan skola de svenska rättssubjekt

återinsättas i sin tidigare rätt,

som

1. icke iakttagit den uti § 15 i »Erstes

Gesetz zur Änderung und Oberleitung

von Vorschriften auf dem Gebiet des

gewerblichen Rechtsschutzes» av den 8

juli 1949 föreskrivna fristen för att upprätthålla

patent eller varumärkesregistrering

i Förbundsrepubliken Tyskland;

2. icke iakttagit den i § 30 stycke 1

av nämnda lag föreskrivna fristen för

att upprätthålla patentansökan.

Artikel 9

På ansökningar enligt artiklarna 7 och

8 ävensom beträffande på grund därav

återupprättade patent och varumärkesregistreringar

samt återupptagna patentansökningar

äga de i artiklarna 1—6 av

denna överenskommelse meddelade bestämmelserna

motsvarande tillämpning.

DEL III

Slutbestämmelser

Artikel 10

De i denna överenskommelse medgivna

förmånerna kunna tagas i anspråk

av

1. fysiska personer, som äro tyskar

enligt Förbundsrepubliken Tysklands

grundlag artikel 116 stycke 1, och juridiska

personer, som äga bestånd på

grund av tysk rätt, under förutsättning

att de äga hemvist eller hava sitt säte i

Förbundsrepubliken Tyskland, Land

Berlin eller utom Tyskland i stat, som

äger representation i Förbundsrepubliken,

eller i annan stat, där Förbundsrepubliken

äger representation, eller ock

i stat, som efter överensstämmande förklaringar

av de fördragsslutande staterna

skall likställas med sådan stat;

2. fysiska personer, som äro svenska

medborgare, och juridiska personer, som

äga bestånd på grund av svensk rätt.

Auf Antrag werden schwedische

Staatsangehörige wieder in den vorigen

Stand eingesetzt, welche

1. die in § 15 des Ersten Gesetzes zur

Änderung und Oberleitung von Vorschriften

auf dem Gebiet des gewerblichen

Rechtsschutzes vom 8. Juli 1949

vorgesehene Frist zur Aufrechterhaltung

eines Patents oder eines Warenzeichens

in der Bundesrepublik Deutschland nicht

eingehalten haben;

2. die in § 30 Abs. 1 des Ersten Gesetzes

zur Änderung und Oberleitung

von Vorschriften auf dem Gebiet des

gewerblichen Rechtsschutzes vom 8. Juli

1949 vorgesehene Frist zur Aufrechterhaltung

einer Patentanmeldung nicht

eingehalten haben.

Artikel 9

Auf die Anträge nach Artikel 7 und

8 sowie auf die daraufhin wiederhergestellten

Patente, Warenzeichen und Patentanmeldungen

sind die Bestimmungen

der Artikel 1 bis 6 dieses Abkommens

entsprechend anzuwenden.

TEIL III

Schlussbestimmungen

Artikel 10

Die Vorteile dieses Abkommens können

in Anspruch nehmen:

1. Naturliche Personen, welche Deutsche

im Sinne des Artikels 116 Abs. 1 des

Grundgesetzes för die Bundesrepublik

Deutschland sind, und juristische Personen,

die nach deutschem Recht

bestehen, wenn sie ihren Wohnsitz oder

Sitz in der Bundesrepublik Deutschland

oder im Land Berlin oder auCerhalb

Deutschlands in einem Staat haben, der

in der Bundesrepublik Deutschland eine

Vertretung unterhält oder in dem eine

solche der Bundesrepublik Deutschland

besteht oder der nach ubereinstimmender

Erklärung der Vertragsstaaten einem

solchen Staat gleichgestellt wird.

2. Naturliche Personen, welche die

schwedische Staatsangehörigkeit besitzen,

und juristische Personen, die

nach schwedischem Recht bestehen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

Artikel 11

Denna överenskommelse gäller även

Land Berlin, såvida icke Förbundsrepubliken

Tysklands regering inom tre

månader från ikraftträdandet av överenskommelsen

till Konungariket Sveriges

regering avgiver förklaring av motsatt

innehåll.

Artikel 12

(1) Denna överenskommelse skall ratificeras;

ratifikationsinstrumenten skola

utväxlas i Bonn så snart som möjligt

och samtidigt med utväxlingen av ratifikationsinstrumenten

till överenskommelsen

rörande tyska tillgångar i Sverige

och överenskommelsen rörande den tyska

Lastenausgleich.

(2) Överenskommelsen träder i kraft

en månad efter utväxling av ratifikationsinstrumenten.

Till bekräftelse härpå hava de för

detta ändamål vederbörligen befullmäktigade

ombuden undertecknat denna

överenskommelse.

Som skedde i Bonn den 22 mars 1956

i dubbla exemplar, på svenska och på

tyska språken, vilka båda texter äga

lika vitsord.

Artikel 11

Dieses Abkommen gilt auch för das

Land Berlin, sofern nicht die Regierung

der Bundesrepublik Deutschland der

Königlich Schwedischen Regierung innerhalb

von drei Monaten nach Inkrafttreten

dieses Abkommens eine gegenteilige

Erklärung abgibt.

Artikel 12

(1) Dieses Abkommen bedarf der

Ratifikation; die Ratifikationsurkunden

sollen sobald wie möglich in Bonn,

und zwar gleichzeitig mit den Ratifikationsurkunden

zum Abkommen uber

deutsche Vermögenswerte in Schweden

und zum Abkommen zum deutschen

Lastenausgleich ausgetauscht werden.

(2) Dieses Abkommen tritt einen Monat

nach dem Tage des Austausches der

Ratifikationsurkunden in Kraft.

Zu Urkund dessen haben die zu diesem

Zweck ordnungsmäGig bevollmächtigten

Vertreter dieses Abkommen mit

ihren Unterschriften versehen.

Geschehen zu Bonn am 22. März

1956 in zwei Urschriften, jede in schwedischer

und deutscher Sprache, wobei

jeder Wortlaut gleichermaGen verbindlich

ist.

För Konungariket Sverige:

För das Königreich Schweden:

R. Kumlin

Emil Sandström

För Förbundsrepubliken Tyskland:

För die Bundesrepublik Deutschland:

Berger

Féaux de la Croix

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1956

9

Bonn den 22 mars 1956.

Herr Ordförande,

I anslutning till den överenskommelse, som denna dag träffats mellan

Konungariket Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om återställande

av rättigheter på det industriella rättsskyddets område, har jag äran avgiva

följande förklaring:

1. Licenser till tyska patent, varumärken eller andra föremål för immateriell

äganderätt meddelade av svenska förvaltare eller administratörer äga

icke bestånd;

2. Avgifter, som härröra från tyska författarrätter eller rätt till musikaliska

verk i Sverige och vilka förfallit till betalning efter den 31 december

1947, äro friställda;

3. Med undantag av de filmrättigheter, som tillkommit Universum Film

A. G., hava inga andra tyska författarrätter i Sverige likviderats.

Intet hinder möter mot publicering av denna förklaring.

Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.

Emil Sandström

(Översättning)

Bonn den 22 mars 1956.

Herr Ordförande,

Jag bekräftar mottagandet av Eder skrivelse av denna dag, vars svenska

text har följande innehåll:

»I anslutning till den överenskommelse, som denna dag

av denna förklaring.»

Jag har äran meddela Eder, att Förbundsrepubliken Tysklands regering

har tagit kännedom om förestående förklaring.

Mottag, Herr Ordförande, försäkran om min utmärkta högaktning.

Dr. Féaux de la Croix

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

Förslag

till

Lag

om återställande i vissa fall av rätt till patent eller varumärke m. m.

i förhållande till Förbundsrepubliken Tyskland

Härigenom förordnas som följer.

Återupptagande av ansökning och återupprättande av skyddsrätt m. m.

1 §•

Har ansökning om patent, som före den 1 januari 1947 gjorts av tysk

medborgare, förklarats förfallen eller avslagits genom beslut som vunnit

laga kraft i anledning av att sökanden ej iakttagit vad i 8 § förordningen

angående patent föreskrives i fråga om talan mot patentmyndighetens beslut:

eller

har antingen ansökningen avförts enligt 5 § andra stycket eller 6 § andra

stycket förordningen angående patent och i lagrummet stadgad tid för återupplivning

gått till ända eller ock ansökningen avförts jämlikt 7 § fjärde

stycket samma förordning;

då äge sökanden eller hans rättsinnehavare, såframt den frist som skolat

iakttagas utgått efter den 31 december 1944 men före den 1 januari

1952, få ansökningen återupptagen genom att ansöka därom samt tillika

fullgöra vad för ärendets fullföljande erfordrats och, där ansökningen icke

tidigare kungjorts enligt 7 § förordningen angående patent, lämna medgivande

att ansökningshandlingarna hos patentmyndigheten hållas tillgängliga

för en var jämlikt 20 § andra stycket samma förordning.

2 §.

Har patent, som beviljats på grund av ansökning gjord före den 1 januari

1947 och som innehades av tysk medborgare, efter den 31 december 1944

men före den 1 januari 1952 förfallit på grund av uraktlåtenhet att erlägga

årsavgift, som omförmäles i 11 § förordningen angående patent, äge den

förutvarande patenthavaren eller hans rättsinnehavare få patentet återupprättat

genom att ansöka därom och tillika inkomma med förut ej guldna avgifter

som jämlikt sagda paragraf tidigare skolat erläggas. Vad sålunda

stadgas äge tillämpning endast qm den ursprungliga giltighetstiden för patentet

icke gått till ända, när ansökan om återupprättande gjordes.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1956

Återupprättas patent, skall jämväl av tysk medborgare innehaft tilläggspatent

till detsamma återupprättas, om den förutvarande innehavaren av

tilläggspatentet eller hans rättsinnehavare ansöker härom.

3 §•

Har skydd för varumärke, som registrerats före den 1 januari 1947 och

som innehades av tysk medborgare, efter den 31 december 1944 men före

den 1 januari 1952 upphört på grund av uraktlåtenhet att under nämnda

tid förnya registreringen enligt 9 § lagen om skydd för varumärken och har

märkesrätten ej överförts på annan med stöd av lagen om kontroll å viss

utländsk egendom in. in., äge den förutvarande varumärkeshavaren eller

hans rättsinnehavare få registreringen återupprättad genom att ansöka om

dess förnyelse och tillika fullgöra vad härför tidigare skolat iakttagas.

Har skydd för varumärke, som registrerats före den 1 januari 1947 och

som innehades av tysk medborgare, efter den 13 juli 1945 men före ikraftträdandet

av denna lag upphört och är märket nu registrerat för någon,

till vilken märkesrätten överförts med stöd av lagen om kontroll å viss utländsk

egendom in. m., skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tilllämpning,

såframt innehavaren av den nu gällande registreringen det medgiver

och tillika hemställer, att hans märke avföres ur varumärkesregistret.

Där någon, som enligt första stycket äger få registrering av varumärke

återupprättad, före ikraftträdandet av denna lag sökt eller erhållit ny registrering

av varumärket, skall på innehavarens ansökan den nya registreringen

erhålla samma giltighet som om den äldre registreringen återupprättats.

Härom skall i tillämpliga delar gälla vad om återupprättande av registrering

är stadgat.

Ansökan, som avses i denna paragraf, skall åtföljas av bevis, att varumärket

är registrerat för sökanden i Förbundsrepubliken Tyskland.

4 §.

Ansökan enligt 1—3 §§ skall hava inkommit till patent- eller registreringsmyndigheten

inom sex månader från ikraftträdandet av denna lag.

Avgifter, som skola erläggas i samband med återupptagande av ansökning

och återupprättande av skyddsrätt, utgå utan förhöjning, som är stadgad

i 7 § tredje stycket och It § fjärde stycket förordningen angående

patent eller 9 § tredje stycket lagen om skydd för varumärken.

Finner myndigheten vid prövning av ansökan något vara underlätet av

vad i denna lag föreskrives, skall sökanden underrättas härom och föreläggas

att inom tre månader fullgöra det som brister.

5 §•

Patent- eller registreringsmyndigheten skall i vederbörligt register göra

anteckning om återupprättande av skyddsrätt samt införa kungörelse därom

i allmänna tidningarna och, i fråga om varumärke, i den i 6 § lagen om

skydd för varumärken avsedda regislreringstidningen. Sådan kungörelse i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

allmänna tidningarna skall jämväl införas vid återupptagande av patentansökning,

om tidigare jämlikt 7 § sista stycket förordningen angående patent

kungjorts, att ansökningen blivit slutligt behandlad utan att leda till

patent.

Har genom beslut som vunnit laga kraft förklarats, att återupptagande

av patentansökning eller återupprättande av skyddsrätt ej kan ske, skola

enligt 1—3 §§ erlagda avgifter återbetalas,

Rättsverkan av återupprättande m. m.

6 §.

Återupprättas patent eller skydd för varumärke, skall i fråga om skyddstiden

och skyldigheten att utöver vad i 2, och 3 §§ avses erlägga avgifter så

anses, som hade skyddsrätten varit gällande utan avbrott, därvid i fråga om

varumärke förnyelse av registreringen skall anses hava skett vid utgången

av föregående registreringsperiod. Återupptagen patentansökning skall anses

gjord å den ursprungliga ansökningstiden.

Patentår, för vilket avgift icke enligt 2 § behöver erläggas, när åtgärd för

återupprättande vidtages, och som börjat före patentets återupprättande eller

inom tre månader därefter, skall, såvitt angår erläggande av därå belöpande

avgift, anses börja först vid utgången av sistnämnda tid.

7 §.

Vad som är stadgat om patent- eller varumärkesintrång skall ej äga tilliämpning

å utnyttjande, som skett efter det skyddet upphört eller patentansökning

förklarats förfallen, avslagits eller avförts men innan skyddet

återupprättats eller ansökningen återupptagits.

8 §•

Patent, som återupprättats eller meddelats på grund av återupptagen patentansökning,

vare ej gällande mot någon som, efter det patentet förfallit

eller ansökningen upphört att äga giltighet men före den 6 februari 1956, i

god tro varit i utövning av den patenterade uppfinningen inom riket eller

för sådan utövning där vidtagit väsentliga åtgärder.

Patent, som meddelats på grund av återupptagen patentansökning, vare

ej heller gällande mot någon som under ovan angivna tid här i riket sökt

patent å samma uppfinning, såframt han självständigt är upphovsman till

densamma eller är sådan upphovsmans rättsinnehavare.

9 §■

Vid bedömande av talan, som anhängiggöres enligt 15 § förordningen angående

patent och avser patent vilket återupprättats enligt denna lag, skall

tiden från den 1 januari 1945 till den 6 februari 1956 icke medräknas i den

tid av tre år som i nämnda paragraf sägs.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

10 §.

Rätt till varumärke, vars registrering återupprättats enligt 3 §, vare ej

gällande mot någon som före den 6 februari 1956 erhållit registrering här i

riket av varumärke, vilket helt överensstämmer eller lätt kan förväxlas därmed,

såframt han vid ansökningen om registrering varken ägt eller bort äga

kännedom om det märke, som återupprättats, och varumärket tillika blivit

för hans räkning här inarbetat såsom i handeln gällande varukännetecken.

Där på grund av vad nu sagts förväxlingsbara varumärken må användas av

flera för varor av samma eller liknande slag, må det ske endast tillsammans

med tydligt synlig uppgift om varornas ursprung vid äventyr, om det

underlåtes, av påföljd som stadgas i 12 och 13 §§ lagen om skydd för varumärken.

Har i annat fall än i första stycket sägs någon före den 6 februari 1956

erhållit registrering här i riket av varumärke, som helt överensstämmer eller

lätt kan förväxlas med märke, vars registrering återupprättats, äge han

begagna varumärket under tolv månader från det han av den återupprättade

registreringens innehavare anmodats att upphöra därmed. Anmodan

som nu sagts skall hava avgivits inom tolv månader från det den återupprättade

registreringens innehavare erhöll kännedom om det överensstämmande

eller förväxlingsbara varumärkets registrering eller begagnande, dock

senast den 31 december 1961; vare eljest utan verkan.

11 §•

Har registrering återupprättats enligt 3 § och avser den varumärke, som

i väsentliga delar överensstämmer med varumärke, vilket tidigare tillkommit

den återupprättade registreringens innehavare men med stöd av lagen

om kontroll å viss utländsk egendom in. m. överförts på annan, skall registreringen

av det sålunda förvärvade varumärket i förhållande till den

återupprättade registreringen anses medföra bättre rätt till märket.

Kunna varumärken, utan att förete sådan överensstämmelse som i första

stycket sägs, ändock lätt förväxlas, vare rätten till det märke, vars registrering

återupprättats, likväl icke gällande mot innehavaren av det andra varumärket.

Där förväxlingsbara varumärken på grund av vad nu sagts må användas

av flera för varor av samma eller liknande slag, må det varumärke,

vars registrering återupprättats, användas endast tillsammans med tydligt

synlig uppgift om varornas ursprung vid äventyr, om det underlåtes, av påföljd

som stadgas i 12 och 13 §§ lagen om skydd för varumärken.

Slutbestämmelser

12 §.

Förmån enligt 1—3 §§ tillkommer tyska medborgare ävensom, i den omfattning

Konungen bestämmer, personer av tysk härkomst, som icke äro

tyska medborgare.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1956

Vad i denna lag sägs om tysk medborgare skall även gälla tysk juridisk

person.

13 §.

Konungen äger uppställa sådana begränsningar och villkor för åtnjutande

av förmån enligt denna lag, som finnas påkallade, samt i övrigt meddela

de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av lagen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 april 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om Sveriges godkännande

av en den 22 mars 1956 avslutad överenskommelse med Förbundsrepubliken

Tyskland rörande återställande av rättigheter på det industriella

rättsskyddets område.

Föredraganden anför följande.

Den 22 mars 1956 slöts mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland

— i det följande kallad Västtyskland — en överenskommelse rörande återställande

av rättigheter på det industriella rättsskyddets område, varjämte

i samtidigt utväxlade skrivelser mellan de båda ländernas befullmäktigade

ombud behandlades vissa i samband härmed stående spörsmål, överenskommelsen

och skrivelserna överensstämmer med förslag som blev resultatet

av överläggningar i Bonn och Stockholm under februari och mars 1956 mellan

svenska och tyska delegationer. Samtidigt härmed träffades överenskommelser

rörande tyska tillgångar i Sverige samt rörande den tyska Lastenausgleich.

De båda sistnämnda överenskommelserna förelägges riksdagen

för godkännande på föredragning av ministern för utrikes ärendena.

Jag anhåller nu att få till behandling upptaga frågan om Sveriges godkännande

av överenskommelsen rörande återställande av rättigheter på det industriella

rättsskyddets område samt om viss i samband härmed påkallad

lagstiftning.

Tidigare bestämmelser om återställande av rättigheter m. m.

på det industriella rättsskyddets område

Med industriellt rättsskydd avses i huvudsak skyddet av uppfinningar

(patent), varumärken samt industriella mönster och modeller. Då lagstift
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

ningen angående mönster och modeller endast medgiver ett relativt kortvarigt

skydd, har vid de nu förda förhandlingarna frågan om återställande av

mönster- och modellskydd icke haft någon aktualitet. Med hänsyn härtill

beröres i det följande endast spörsmål om patent- och varumärkesskydd.

Under och efter det andra världskriget har svårigheter uppkommit för sökande

och innehavare av rättigheter på det industriella rättsskyddets område

att iakttaga stadgade frister och övriga formaliteter. För att möjliggöra

lättnader i de svårigheter, som efter krigets utbrott uppkom i fråga

om förvärvande eller vidmakthållande av patentskydd, tillkom lagen den 1

november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser angående patent vid

krig eller krigsfara m. m. För lagens tillämpning förutsattes särskilt förordnande

av Kungl. Maj :t, därvid för förordnande gentemot främmande stat

fordrades att ömsesidighet förelåg eller att likvärdiga förmåner bereddes

svenska medborgare i samma stat. Lagens giltighetstid utgick den 30 juni

1947.

Ett stort antal förordnanden om tillämpning av vissa bestämmelser i 1940

års lag utfärdades, bl. a. i förhållande till Tyska riket jämte Böhmen-Mähren

(kungörelse 1941: 897). I denna kungörelse —• liksom i allmänhet i de

med stöd av lagen utfärdade kungörelserna — var förmånerna på olika sätt

begränsade. Flertalet med stöd av 1940 års lag utfärdade kungörelser upphörde

att gälla den 30 juni 1947, men den i förhållande till Tyskland utfärdade

gällde blott till och med den 30 juni 1945. För åtnjutande av förmån

enligt nämnda kungörelse har därför fordrats, att ansökan därom inkommit

senast sistnämnda dag.

1940 års nu angivna lag ersattes av lagen den 20 juni 1947 (nr 261) om

återställande i vissa fall av rätt till patent, mönster eller varumärke m. m.

som alltjämt är gällande. 1947 års lag tillkom väsentligen för att Sverige

skulle kunna biträda en i Neuchåtel den 8 februari 1947 träffad internationell

överenskommelse rörande bibehållande och återställande av rättigheter

på den industriella äganderättens område, vilka rättigheter berörts av det

andra världskriget (Sveriges överenskommelser med främmande makter

1947:25). överenskommelsen avser ej blott patent- utan även mönsterskydds-

och varumärkesrätten. Vidare stadgar överenskommelsen en fristförlängning,

som är betydligt mer vittgående än vad som förut medgivits i

Sverige. 1947 års lag innehåller bestämmelser i samtliga nu berörda ämnen.

För lagens tillämpning i förhållande till medborgare i främmande stat fordras

särskilt förordnande av Kungl. Maj :t. Sådant förordnande har meddelats

i förhållande till dels det trettiotal länder, som biträtt Neuchåtelöverenskommelsen

och dels ett par utanför överenskommelsen stående länder, nämligen

Amerikas Förenta Stater och Canada.

Genom 1947 års lag och de nu nämnda tillämpningskungörelserna torde

i stort sett ha meddelats de bestämmelser, som på grund av det andra världskriget

och dess efterverkningar kan anses erforderliga gentemot alla till

den internationella Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten

(den s. k. Parisunionen) anslutna länder, med vilka Sverige har för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

17

bindelser av någon betydelse på det industriella rättsskyddets område. Det

nu sagda gäller dock ej Japan eller Tyskland, vilka länder på grund av

läget vid tiden för Neuchåtelöverenskommelsen icke bereddes möjlighet att

ansluta sig till denna.

Japanska rättigheter och ansökningar på det industriella rättsskyddets

område har varit underkastade vissa inskränkningar enligt lagen den 29 juni

1945 (nr 522) om kontroll å viss utländsk egendom m. in. — jag återkommer

i det följande till denna lagstiftning — samt den med stöd av denna

lag utfärdade kungörelsen den 17 augusti 1945 (nr 607) om skingringsförbud

å japansk egendom in. in. Enligt förklaring av flyktkapitalbyrån har

emellertid något ingripande jämlikt 1945 års kontrollagstiftning mot japanskägda

industriella skyddsrätter i Sverige faktiskt ej förekommit.

För att åstadkomma en reglering angående skyddet av rättigheter på hithörande

område träffades den 31 mars 1954 en överenskommelse mellan

Sverige och Japan (Sveriges överenskommelser med främmande makter

1954: 18); och i anslutning till denna tillkom lagen den 18 juni 1954 (nr 488)

om återställande av rätt till patent, mönster eller varumärke m. in. i förhållande

till Japan, vilken enligt en särskild kungörelse (nr 531) trädde i kraft

den 16 juli 1954. Den svensk-japanska överenskommelsen företer i sina huvuddrag

en ganska nära överensstämmelse med Neuchåtelöverenskommelsen,

om än tidsfristerna är andra och även i övrigt vissa avvikelser föreligger.

överenskommelsen upptar regler om samma slag av förmåner som

Neuchåtelöverenskommelsen, nämligen förlängning av prioritetstid, återupptagande

av ansökning, återupprättande av skyddsrätt och lättnad i utövningstvånget.

1954 års lag överensstämmer också huvudsakligen med förutnämnda

1947 års lag, men i motsats till den sistnämnda, som har mer

generell fullmaktskaraktär, är den förstnämnda lagen begränsad till vad

som erfordras på grund av överenskommelsen; den gäller alltså blott i förhållande

till Japan.

Nuvarande läge i förhållande till Västtyskland på det

industriella rättsskyddets område

Tyskland, som sedan länge tillhört Parisunionen, var under förkrigstiden

och än mer under det andra världskriget det främmande land med vilket

Sverige hade de livligaste förbindelserna på del industriella rättsskyddets

område. Sålunda var de från Tyskland härrörande patent- och varumärkesansökningarna

regelmässigt avsevärt fler än från något annat land. Härutinnan

inträdde en radikal förändring vid tiden för det tyska sammanbrottet

1945.

För att först beröra läget i Tyskland upphörde vid tiden för sammanbrottet

det tyska patentverket i Berlin på det hela taget att fungera. Under flera

år härefter saknades i stort sett varje möjlighet att i Tyskland ingiva patent-

och varumärkesansökningar eller vidtaga åtgärder för att skydda re2

ltihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. XrlSO

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

dan förvärvade rättigheter. Från och med 1948 har emellertid det industriella

rättsskyddet så småningom åter börjat byggas upp.

I Västtyskland inrättades genom lag den 5 juli 1948 provisoriska anmälningsmyndigheter

i Darmstadt och Berlin. Dessa kunde dock blott mottaga

och diarieföra inkommande ansökningar men icke underkasta dem någon

saklig behandling eller bevilja patent eller registrering. Ett nytt västtyskt

patentverk, med sedvanliga befogenheter i nämnda avseende, har emellertid

den 1 oktober 1949 inrättats och fått sitt säte i Miinchen; det nya verket

har en underavdelning i Västberlin. De tidigare provisoriska anmälningsmyndigheterna

har i samband härmed nedlagts och dit inkomna ansökningar

överförts till det nya patentverket. Detta patentverk skall även kunna

fullfölja behandlingen av ansökningar som den 8 maj 1945 var anhängiga

vid det gamla tyska patentverket i Berlin, såvida sökanden framställt yrkande

härom hos det nya patentverket senast den 30 september 1950. Inom

samma tid har rättsinnehavaren kunnat begära, att patent eller varumärkesregistrering,

som beviljats i det gamla Tyskland och var i kraft den 8

maj 1945, får fortsatt giltighet i Västtyskland och antecknas hos det nya

patentverket.

De nu angivna reglerna, som främst bygger på bestämmelser i västtyska

lagar av 1949 (s. k. uberleitungsgesetze) gäller i stort sett även för utlänningar,

om de tillhör land som medger tyskar skydd på det industriella

rättsskyddets område. Detta krav har ansetts uppfyllt gentemot Sverige, och

svenskar har därför kunnat inge ansökningar till de provisoriska anmälningsmyndigheterna

och det nya patentverket, därvid i senare fallet framställning

kunnat göras om vidmakthållande av äldre ansökningar och

skyddsrätter.

Den hittills angivna västtyska lagstiftningen innehåller emellertid icke

någon reglering av frågan om förlängning av prioritetstid eller om återställande

av ansökningar och rättigheter som gått förlorade före den 8 maj

1945. I bland annat dessa avseenden har vittgående förmåner stipulerats

genom en lag den 20 oktober 1949, men denna lag, som utfärdats av den

allierade höga kommissionen i Västtyskland, har endast gjorts tillämplig

gentemot länder som befunnit sig i krig med Tyskland.

Vad härefter angår tyskars rättsställning i Sverige på det industriella

rättsskyddets område erinras om att tidigare i 1940 års lag medgivna förmåner

i förhållande till Tyskland upphörde med utgången av juni 1945.

Även efter denna tidpunkt var det emellertid möjligt för tyska medborgare

och företag att i Sverige söka patent- och varumärkesskydd. På grund av de

i Tyskland rådande förhållandena kunde dock denna möjlighet endast i

ringa omfattning utnyttjas under de första efterkrigsåren. Antalet tyska patentansökningar,

som under krigsåret 1944 var avsevärt högre än förkrigstidens

medeltal, avtog sålunda kraftigt under 1945 och var försvinnande litet

under 1946 och 1947. Från 1948 har antalet patentansökningar åter börjat

öka och det har numera nått upp till förkrigstidens siffror. Utvecklingen

har, såsom framgår av följande uppställning, varit tämligen likartad i fråga

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1956

19

om varumärkesansökningarna. Tillgänglig statistik möjliggör ej att i fråga

om efterkrigstiden lämna sifferuppgifter om uppdelningen på västtyska och

östtyska ansökningar, men de förra har till antalet varit helt dominerande.

översikt rörande tyskägda patent- och varumärkesrätter i Sverige

År

Gjorda

patent-

ansök-

ningar

1 kraft

varande

patent

Avförda

patent1

Gjorda

varumär-

kesansök-

ningar

I kraft

varande

varumär- kesregist- reringar2

Avförda

varumärkes

registre-

ringar2

1944 ........

3184

7 765

307

195

50

45........

778

7 525

921

72

50

46 ........

6

3 196

4 367

0

300

47 ........

1

2 995

225

6

3 5003

3u0

48 ........

49

2 773

271

17

600

49 ........

504

1 987

885

142

400

50 ........

1 051

1 224

801

221

201

51 ........

1 807

972

348

518

200

1 Häri ingår även patent som avförts på grund av att den sjuttonåriga patenttiden utgått.

2 Sifferuppgifterna endast ungefärliga.

3 Endast för detta år finnes sifferuppgift tillgänglig.

I Sverige genomfördes kort efter det andra världskrigets slut en särskild

lagstiftning i syfte att vinna tillsyn över viss utländsk egendom här i landet

samt skapa möjlighet att förvalta och eventuellt sälja densamma. Denna lagstiftning,

som tillkom i anslutning till förhandlingar mellan vårt land och

de allierade nationerna, omfattar bland annat den redan nämnda lagen om

kontroll å viss utländsk egendom in. m. och tar i första hand sikte på tysk

egendom. Genom en mellan Sverige å ena samt Amerikas förenta stater,

Frankrike samt Storbritannien och Nordirland å andra sidan i Washington

1946 träffad överenskommelse rörande de tyska tillgångarna i Sverige (Sveriges

överenskommelser med främmande makter 1946: 16) åtog sig vårt

land att likvidera dessa tillgångar genom att överföra dem på icke-tyska

händer. Likvidationen skedde på grundval av nämnda lagstiftning.

Med stöd av kontrollagen meddelades genom kungörelse den 29 juni

1945 (nr 526) skingringsförbud å tysk egendom här i riket. I fråga om patent-

och varumärkesrätter innebar skingringsförbudet först och främst förbud

för vederbörande innehavare att överlåta dylika rättigheter eller att upplåta

licens till dem. Enligt kungörelsen äger flyktkapitalbyrån att medgiva

undantag från skingringsförbudet, och byrån har i anslutning härtill utfärdat

särskilda kungörelser om undantag från detta. Enligt flyktkapitalbyråns

kungörelse den 5 maj 1947 (nr 170) har sålunda alla patent- och

varumärkesansökningar, som gjorts efter den 31 december 1946, ansetts

fritagna från skingringsförbudet.

De skingringsförbud underkastade tyskägda rättigheterna och ansökningarna

uppgick från början till ett högst betydande antal — åtskilliga tusen

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1956

patent och patentansökningar, flera tusen registrerade varumärken samt

några hundratal varumärkesansökningar. Numera har dock patenten och

patentansökningarna till största delen upphört att gälla eller övergått på

andra händer, medan å andra sidan ett tämligen stort antal tyskägda varumärkesregistreringar

alltjämt består.

Tyskägda patent och patentansökningar har till avsevärt antal belagts med

kvarstad. Flertalet sådana patent och patentansökningar tillhörde tyska storföretag

med dotterbolag här i landet och utbjöds till salu och såldes i samband

med försäljningen av respektive bolag. För att möjliggöra försäljning

även av patent, som avförts på grund av innehavarens underlåtenhet

att erlägga årsavgift, utfärdades den 30 januari 1948 särskild kungörelse

(nr 37) om tillämpning i förhållande till Tyskland av förutnämnda lag den

20 juni 1947. Genom kungörelsen sattes dock i detta fall endast lagens bestämmelser

om återupprättande av patent i kraft, och återupprättandet

skedde i praktiken endast i sådana fall då flyktkapitalbyrån tog initiativ

därtill eller tillstyrkte framställningen. Åtgärd för återupprättande skulle

vidtagas senast den 30 juni 1948. Återupprättande i enlighet med lagens

bestämmelser har skett endast i ett fåtal fall.

Vid försäljning av patent och patentansökningar — samt även av registrerade

varumärken — har köparen som regel avkrävts en försäkran, att

han ej ämnade försälja av honom förvärvad egendom till någon som representerade

tyska intressen. Försäljningen av tyskägda patent‘och patentansökningar

kan sägas vara i stort sett slutförd omkring 1950.

Endast en mindre del av de skingringsförbudet underkastade patenten och

patentansökningarna har dock på nu angivet sätt blivit sålda. De återstående

har i allmänhet upphört att gälla, patenten på grund av innehavarens

underlåtenhet att erlägga årsavgift och patentansökningarna emedan sökanden

underlåtit att inom utsatt tid besvara patentverkets förelägganden

e. d. i ärendena. I viss utsträckning kvarstår emellertid alltjämt patent i

tyska händer, ehuru de är underkastade skingringsförbud. Något större antal

torde det dock icke röra sig om. Däremot torde praktiskt taget icke längre

finnas under behandling någon före 1947 gjord och alltjämt i tyskt innehav

varande patentansökning.

Även tyskägda registrerade varumärken har i viss omfattning belagts med

kvarstad och överförts i icke-tyska händer. Som regel har dylik överföring

skett endast i speciella fall då särskilda omständigheter förelegat, i första

hand i samband med försäljning av svenska dotterföretag. Försäljningsåtgärderna

gentemot tyskägda varumärkesregistreringar har endast berört en

ringa del av hela antalet sådana registreringar. De återstående har till betydande

del avförts på grund av innehavarens underlåtenhet att inom stadgad

tid söka förnyelse av registreringarna. Varumärkesansökningar underkastade

skingringsförbud har numera slutbehandlats, i allmänhet utan att leda

till registrering.

Ett antal patent- och varumärkesrätter under skingringsförbud är alltså

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

21

alltjämt kvar i tyska händer. Så länge skingringsförbud består, kan de

tyska innehavarna, såsom framgår av det sagda, icke utan flyktkapitalbyråns

medgivande disponera över rättigheterna genom överlåtelse eller licensupplåtelse

eller på därmed jämförligt sätt. I vissa fall har dock byrån efter

framställning från vederbörande rättsinnehavare beviljat undantag från

skingringsförbudet.

Sedan under senare hälften av 1949 den nämnda västtyska lagstiftningen

på det industriella rättsskyddets område kommit till stånd samt det västtyska

patentverket upprättats, framfördes snart från olika håll förslag om

en särskild överenskommelse på området mellan Sverige och Västtyskland.

Vid de förhandlingar som i anledning härav kom till stånd befanns, att förutsättningar

för en överenskommelse förelåg endast beträffande frågan om

förlängning av prioritetstid. Från svensk sida uppställdes vid förhandlingarna

som villkor, att överenskommelsen icke skulle gälla, där en prövning

av behöriga svenska myndigheter visade att dess tillämpning skulle stå i

strid med den svenska kontrollagen, på grund av denna lagstiftning vidtagna

åtgärder samt Washingtonöverenskommelsen. Detta förbehåll godtogs

från tysk sida. Förhandlingarna ledde till överenskommelse den 2 februari

1951 mellan Sverige och Västtyskland angående förlängning av prioritetsfrister

på det industriella rättsskyddets område (Sveriges överenskommelser

med främmande makter 1951:7). Enligt överenskommelsen skulle prioritetstid,

som jämlikt de vanliga reglerna i Pariskonventionen icke gått till

ända den 1 januari 1945 eller som börjat löpa först efter denna dag och gått

till ända före den 1 juli 1951, i vartdera landet till förmån för dem som

tillhör det andra landet förlängas till och med den 31 december 1951. Detta

innebar att möjlighet till prioritetsförlängning öppnades, om den prioritetsgrundande

ansökningen inlämnats den 1 januari 1944 eller senare, såvitt

gällde patent, och den 1 juli 1944 eller senare, såvitt gällde varumärke.

Att man valt att låta det vara avgörande om den ordinära prioritetstiden

utgått den 1 januari 1945 eller ej sammanhänger med att först vid nyåret

1945 svårigheterna att söka patent vid det då ännu existerande patentverket i

Berlin blev särskilt utpräglade. Det förutnämnda svenska förbehållet, som

kom till uttryck i en i samband med överenskommelsens undertecknande

verkställd skriftväxling, förklarades vara avsett att tillämpas blott på sådana

fall då en tysk ansökning blivit ingiven i Sverige före den 1 januari

1947. Det tillädes att i sådana fall icke kunde medgivas förlängning av prioritetstiden

vid förnyad ansökning i Sverige, oavsett när sådan ansökning

inkommit eller kunde inkomma.

För genomförande här i landet av den överenskomna förlängningen av

prioritetstid tillkom lagen den 18 maj 1951 (nr 251) om förlängning i vissa

fall av prioritetstid enligt patent-, mönsterskydds- och varumärkeslagstiftningen.

Då det ansågs tänkbart att vårt land under det närmaste året kunde

komina att träffa överenskommelse om förlängd prioritetstid med något

eller några andra länder, utformades lagen på sådant sätt att den kunde bli

tillämplig även i dylika fall. Tillämpningskungörelse utfärdades den 20

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

juli 1951 (in* 596). Möjligheten att erhålla prioritetsförlängning i enlighet

med kungörelsens bestämmelser har i fråga om patentansökningar kommit

till användning i ganska stor omfattning.

Den nu träffade överenskommelsen

Såsom förut nämnts har redan tidigt från olika håll framförts förslag om

eu särskild överenskommelse mellan Sverige och Västtyskland på det industriella

rättsskyddets område. Flera länder vilka vidtagit åtgärder gentemot

tyskägda patent och varumärken har numera träffat överenskommelse

med Västtyskland om en slutlig reglering av därmed sammanhängande frågor.

Patent- och registreringsverket upptog frågan i en den 18 november 1949

dagtecknad, till handelsdepartementet överlämnad promemoria, i vilken

föreslogs att man i första hand borde söka uppnå sådana förmåner för Sverige

som de allierade länderna erhållit enligt den i det föregående omnämnda

tyska lagen den 20 oktober 1949. Sveriges industriförbund hemställde i

skrivelse den 17 februari 1950, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om upptagande

av förhandlingar för ernående av en överenskommelse med Västtyskland,

främst om förlängning av prioritetstid. Redan hösten 1949 hade

från västtyskt håll gjorts en underhandsförfrågan om upptagande av förberedande

och informella förhandlingar. Dylika förhandlingar ägde även

rum i Stockholm i juni 1950 och det befanns härvid, såsom redan omnämnts,

att förutsättningar för en överenskommelse förelåg endast beträffande

frågan om förlängning av prioritetstid. I början av 1953 ägde förhandlingar

rum i Stockholm angående de tyska tillgångarna i Sverige och

därvid behandlades även frågor rörande tyskägda rättigheter på det industriella

rättsskyddets område i Sverige. Något slutligt resultat uppnåddes

icke vid förhandlingarna men det beslöts att vissa utredningsarbeten skulle

utföras och underhandsförhandlingar föras i fortsättningen. Frågan om de

tyska tillgångarna i Sverige, häri inbegripet de tyskägda rättigheterna på

det industriella rättsskyddets område, återupptogs genom överläggningar i

Bonn och Stockholm under februari och mars 1956.

Vid förhandlingarna utarbetades och nåddes enighet om textförslag till

dels en överenskommelse rörande tyska tillgångar i Sverige jämte tillhörande

signaturprotokoll, dels en överenskommelse rörande den tyska Lastenausgleich,

dels ock en överenskommelse rörande återställande av rättigheter

på det industriella rättsskyddets område jämte tillhörande skriftväxling angående

licens-, författar- och filmrättigheter. De tre överenskommelserna

undertecknades i Bonn den 22 mars 1956. Överenskommelserna skall ratificeras

och det förutsättes, att ratifikationsinstrumenten till de tre avtalen

skall utväxlas samtidigt.

Överenskommelsen rörande den tyska Lastenausgleich saknar i förevarande

sammanhang intresse och skall här icke vidare behandlas.

Överenskommelsen rörande tyska tillgångar i Sverige innehåller däremot

s. 23 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 180 år 1956

23

flera bestämmelser som är av grundläggande betydelse för frågan om återställande

av rättigheter på det industriella rättsskyddets område. En kortfattad

redogörelse skall därför lämnas rörande dessa bestämmelser.

I artikel 1 av överenskommelsen stadgas i första stycket, att tyska tillgångar

i Sverige icke längre skall i likvidationssyfte kvarstadbeläggas eller

avyttras. Andra stycket i artikeln innehåller den viktiga bestämmelsen, att

den för genomförandet av de svenska likvidationsåtgärderna utfärdade kungörelsen

om skingringsförbud å tysk egendom upphäves, varigenom tyska

tillgångar, inbegripet rättigheter på det industriella rättsskyddets område,

vilka icke försålts, friställes. Undantag härifrån i visst fall möj liggöres på

grund av bestämmelse i det till överenskommelsen hörande signaturprotokollet.

Innehavare av dylika rättigheter kommer alltså att kunna fritt disponera

över dessa genom överlåtelse eller licensupplåtelse eller på därmed jämförligt

sätt. Artikel 2 innehåller den föreskriften att, därest tyska tillgångar

avyttrats på villkor att tillgångarna icke får överlåtas på tyskt rättssubjekt,

detta villkor sättes ur kraft. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen

har vid avyttring av patent, patentansökning och registrerat varumärke regelmässigt

dylikt villkor uppställts.

Första stycket uti artikel 3 innehåller grundläggande bestämmelser för de

industriella skyddsrätterna och lyder sålunda:

Rättigheter på det industriella rättsskyddets område i Sverige, som före

den 1 januari 1947 förvärvats eller varom ansökan gjorts av tyska fysiska

och juridiska personer, och som efter den 1 januari 1945 förfallit eller eljest

upphört att äga giltighet på grund av underlåtenhet att fullgöra författningsenliga

åtgärder, skola i största möjliga utsträckning återställas till de

tyska rättsinnehavarna. Närmare bestämmelser härom fastställas i en särskild

överenskommelse mellan de fördragsslutande staterna.

Den nu återgivna bestämmelsen avser rättigheter som icke varit föremål

för försäljning enligt det svenska likvidationsförfarandet. Dylika rättigheter

skall i största möjliga utsträckning återställas till de tyska rättsinnehavarna.

Närmare bestämmelser härom återfinnes i överenskommelsen rörande

återställande av rättigheter på det industriella rättsskyddets område. För de

fall där avyttring skett såsom led i vidtagna likvidationsåtgärder gäller bestämmelserna

i andra stycket av artikel 3. Detta lyder sålunda:

I den mån tyska rättigheter på det industriella rättsskyddets område på

grund av svenska likvidationsåtgärder övergått på andra innehavare eller

inskränkts till förmån för andra, överlåtes åt parterna att träffa uppgörelse.

Kommer en uppgörelse mellan parterna icke till stånd, kan på önskan av

en av parterna envar av de fördragsslutande staterna hos den andra fördragsslutande

staten hemställa om sammanträde med en blandad regeringskommission,

som då skall utses. Regeringskommissionen skall ha till uppgift

att vara parterna behjälplig att åstadkomma en uppgörelse i godo.

Avsikten med slutregleringen av frågan om den tyska egendomen i Sverige

har icke varit att försåld egendom skulle återföras till den ursprunglige

tyske ägaren. Tvärtom bär man utgått från att vad som är försålt på

grund av svenska likvidationsåtgärder skall förbliva i den nye ägarens hand.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1956

Önskar emellertid den nye och den gamle ägaren träffa överenskommelse

om återgång av viss försåld egendom, underlättas en dylik överenskommelse

genom stadgandet i nyssnämnda artikel 2, varigenom den uppställda klausulen

rörande förbud mot återförsäljning sättes ur kraft. Andra stycket i

artikel 3 ger dessutom en specialbestämmelse om möjligheten att träffa ett

återgångsavtal rörande rättigheter på det industriella rättsskyddets område.

Ett dylikt avtal kan endast grunda sig på en frivillig överenskommelse mellan

parterna. Bestämmelsen om en blandad regeringskommission, vilken

tillkom efter förslag från tysk sida, innebär att en sådan kommission skall

kunna tillsättas för att vara parterna behjälplig med att åstadkomma en

uppgörelse i godo. Den får alltså icke utöva tvång eller press av något slag

på parterna eller endera av dem för att åstadkomma ett avtal.

Det bör framhållas, att de nu angivna bestämmelserna i andra stycket av

artikel 3 endast avser sådana fall där tyskägd rättighet avyttrats genom separat

överlåtelse (s. k. Leerubertragung) och alltså ej då så skett i samband

med överlåtelse av företag e. d.

Överenskommelsen rörande återställande av rättigheter på det industriella

rättsskyddets område utgör ett led i det större avtalskomplexet och är att

bedöma med utgångspunkt härifrån.

Redan vid ett förberedande stadium av de under innevarande år förda

förhandlingarna hade under hand överläggningar ägt rum mellan representanter

för den svenska sakkunnigdelegationen och företrädare för det svenska

näringslivet. Det framkom härvid att man inom näringslivet i stort sett

intog en förstående hållning inför grundprinciperna i avtalsförslaget. Vissa

önskemål uttalades dock angående detaljutformningen av överenskommelsen,

och vid de fortsatta svensk-tyska förhandlingarna har dessa i stor utsträckning

kunnat vinna beaktande.

Överenskommelsen rörande återställande av rättigheter på det industriella

rättsskyddets område omfattar såsom redan berörts icke — ett undantagsfall

finnes dock upptaget i artikel 3 (3) — sådana rättigheter vilka på

grund av svenska likvidationsåtgärder övergått i icke-tysk ägo. Dylika rättigheter

kan återställas till den ursprunglige innehavaren eller dennes rättsinnehavare

endast i fall där den tyske och svenske intressenten avtalar härom.

Vidare är att märka att överenskommelsen gäller endast i förhållande

till Västtyskland.

Överenskommelsen innehåller bestämmelser om återupprättande av patent

och varumärkesregistrering, om återupptagande av patentansökning

samt om lättnad i det patenträttsliga utövningstvånget. I motsats till Neuchåtelöverenskommelsen

och överenskommelsen med Japan saknar den alltså

bestämmelser om förlängning av prioritetstid samt om återupptagande

av ansökning om registrering av varumärke.

Att bestämmelser om förlängning av prioritetstid icke upptagits i överenskommelsen

sammanhänger därmed, att denna fråga redan är reglerad

genom den tidigare omnämnda överenskommelsen den 2 februari 1951. Det

har ej heller under förhandlingarna varit tal om att medgiva några ytter
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 180 år 1956 25

ligare förmåner på detta område. Denna fråga får alltså anses vara slutreglerad.

Från tysk sida förelåg förslag om återupptagande av varumärkesansökningar.

Förslaget mötte emellertid kritik från svensk sida, där man befarade

att ett återupptagande skulle medföra särskilda svårigheter av såväl

rättslig som administrativ art, och tyskarna återtog med anledning härav

förslaget.

överenskommelsen är uppdelad i tre delar. Del I behandlar tyska skyddsrättigheter

i Sverige och omfattar artiklarna 1—6, del II handlar om svenska

skyddsrättigheter i Tyskland och innesluter artiklarna 7—9, medan del

III innehåller slutbestämmelser samt omfattar artiklarna 10—12.

Dell. Artikel 1 innnehåller under (1) förutsättningarna för återupprättande

av patent och under (2) villkoren för återupptagande av patentansökning.

Återupprättande av patent och återupptagande av patentansökning

innebär ett återställande av skyddsrätten respektive ansökningen i dess

tidigare skick. Skyddstid för återupprättat patent skall alltså räknas från

den ursprungliga ansökningsdagen, och en återupptagen ansökning skall

likaledes anses gjord å den ursprungliga ansökningsdagen. Bestämmelsen

att patentet skall vara förvärvat och ansökningen ingiven i Sverige före den

1 januari 1947 sammanhänger med att patentansökningar som gjorts efter

denna tidpunkt varit fritagna från skingringsförbudet. Under (3) ges en

kompletterande bestämmelse av innehåll att med patent som avses under

(1) likställes sådana tyska rättssubjekt tillhöriga patent vilka beviljats efter

den 1 januari 1947 på grund av en före denna dag ingiven ansökan. De övriga

båda i artikeln uppställda tidpunkterna — den 1 januari 1945 och den

1 januari 1952 — är valda i anslutning till överenskommelsen rörande prioritetsförlängning.

Återupprättande av patent är möjligt endast i fall då patentet förfallit

på grund av innehavarens underlåtenhet att erlägga årsavgift. Patent som

avförts ur patentregistret på begäran av patentinnehavaren eller av flyktkapitalbyrån

förordnad syssloman eller med anledning av att domstol förklarat

detsamma ogiltigt kan alltså icke återupprättas.

Enligt 11 § förordningen den 16 maj 1884 ang. patent skall med visst

undantag för varje patentår erläggas en årsavgift, som utgår enligt viss stigande

skala. I samband med ansökan om återupprättande av patent skall

erläggas samtliga de årsavgifter som förfallit till betalning den dag då ansökningen

inkom till patentmyndigheten. Återupprättas patent, skall nämligen

även i fråga om skyldighet att erlägga årsavgifter så anses som hade

skyddsrätten varit gällande utan avbrott. Sådan förhöjd årsavgift, varom

stadgas i 11 § fjärde stycket patentförordningen, åligger det dock icke sökanden

alt erlägga. Detta framgår av föreskriften i artikel 6 (1). En dylik

föreskrift ingår däremot ej i Neuchåtelöverenskommelsen eller överenskommelsen

med Japan. Förhöjning av årsavgiften utgår enligt svensk rätt alltid

i fall då denna eriagts först efter utgången av den ordinarie tidsfristen,

och detta gäller oberoende av om dröjsmålet med betalningen berott på för
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1956

summelse eller ej. Från tysk sida hävdades under överläggningarna att

underlåtenheten att erlägga årsavgift i flertalet fall hade sin grund i den

svenska kontrollagstiftningen. De tyska patenthavarna kunde knappast ha

något intresse av att lägga ut pengar för att vidmakthålla patent som när

som helst kunde bli beslagtagna och avyttrade. Då underlåtenheten att erlägga

årsavgifter följaktligen i första hand berodde på svenska åtgärder,

vore det obilligt, menade man, att nu fordra att årsavgifter skulle utgå

med förhöjt belopp. Det framhölls även att enligt ett den 19 juli 1952 mellan

Västtyskland och Schweiz träffat avtal om återställande av industriella

skyddsrätter blott vanlig årsavgift skall erläggas och detta allenast för de

två senaste av de mellanliggande patentåren.

Vid de berörda förhandlingarna med företrädare för näringslivet framgick,

att man på detta håll icke syntes tillmäta frågan om tilläggsavgifter

större betydelse. Med hänsyn härtill ansåg sig den svenska delegationen

kunna godtaga det tyska förslaget att förhöjda årsavgifter icke skulle uttagas.

Återupptagande av patentansökning kan ske endast då ansökningen upphört

att äga giltighet på grund av sökandens underlåtenhet att fullgöra

författningsenliga åtgärder. Har patentansökning förklarats förfallen eller

avslagits, skall i överensstämmelse med föreskrifterna i 8 § första stycket

patentförordningen samtidigt med ansökan om återupptagande ingivas besvärsskrift

och besvärsavgift. I de fall där patentansökning avförts enligt

5 § andra stycket eller 6 § andra stycket av förordningen åligger det sökande

att vid ansökan om återupptagande foga yttrande i patentansökningsärcndet

samt återupplivningsavgift. Har slutligen patentansökning avförts

jämlikt 7 § fjärde stycket sagda förordning, skall ansökan om återupptagande

åtföljas av den i 7 § tredje stycket föreskrivna utfärdningsavgiften.

Denna avgift skall — liksom fallet är med årsavgift — alltid utgå endast

med grundbeloppet och icke med förhöjt belopp.

Föreskrit ten om att ansökan rörande återupptagande av patentansökning

skall innehålla förklaring att sökanden medgiver att ansökningshandlingarna

i enlighet med bestämmelsen i 20 § andra stycket patentförordningen

skall hos patentmyndigheten hållas tillgängliga för en var, innan patentansökningen

kungjorts enligt 7 § samma förordning, återfanns icke i det ursprungliga

tyska förslaget. Neuchåtelöverenskommelsen och Japanavtalet

innehåller ej heller bestämmelse av liknande slag. Vid underhandsförhandlingarna

med representanter för svenskt näringsliv förordades emellertid,

att en förpublicering borde krävas i fråga om patentansökningar vilka begärdes

återupprättade. Fn publicering av patentansökningshandlingarna enligt

nyssberörda lagrum skulle medföra vissa fördelar för de svenska intressenterna.

Dessa skulle därigenom beredas tillfälle att förhållandevis tidigt

få kännedom om den uppfinning varå patent kunde komma att meddelas.

Vid de fortsatta förhandlingarna med de tyska delegerade framställdes

från svensk sida förslag av nu angiven innebörd, och den tyska delegationen

hade icke något att invända mot detta.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr t SO år 7,956

Då återupprättande av patent och återupptagande av patentansökning innebär

att skyddsrälten respektive ansökningen återställes i sitt äldre rättsliga

läge, kan rättighet av hithörande slag, som tillkommit under tiden

mellan det patentet eller patenlansökningen upphört att gälla och återupprättande

eller återupptagande skett, genom ifrågavarande åtgärder bli försatt

i ett försämrat läge. Detsamma kan komma att gälla beträffande dem

som under mellantiden utnyttjat den uppfinning varom är fråga. För

sistnämnda fall beredes godtroende tredje man enligt artikel 2 rätt att fortsätta

att utnyttja uppfinningen. Denna regel överensstämmer delvis med

Neuchåtel- och Japanöverenskommelserna (artikel 6 (1) respektive artikel

4). Även det tysk-schweiziska avtalet innehåller bestämmelser om en dylik

rätt, men denna är i vissa avseenden mera begränsad. Att.den i artikel 2

angivna dagen, den 6 februari 1956, valts beror på ajj: förhandlingarna i

Bonn då tog sin början. ■> ^alh
Under

(3) i artikel 2 ges en kompletterande regel om vad. som i visst fall

skall räknas såsom väsentlig åtgärd för utövning av uppfinning.

Artikel 3 innehåller bestämmelser om återupprättande, av skydd för registrerat

varumärke. Ett dylikt återupprättande innebär att skyddsrätten

återställes i samma läge som det vilket gällde vid den tidpunkt då den förutvarande

skyddstiden gick till ända. De under (1) angivna fristerna är desamma

som återfinnes i artikel 1. Förutsättningen för återupprättande är

att registreringen upphört att gälla, emedan förnyelse ej sökts inom tid som

föreskrives i 9 § lagen den 5 juli 1884 om skydd för varumärken. Begäran

om återupprättande skall ha form av ansökan om registreringens förnyelse.

Vid denna skall fogas förnyelseavgift, där förnyelsen skall avse en tioårsperiod,

eller förnyelseavgifter, där förnyelsen skall avse mer än en dylik period.

Förnyelseavgift skall utgå allenast med det lägre belopp varom stadgas

i 9 § andra stycket varumärkeslagen. Den förhöjda avgift varom stadgas

i paragrafens tredje stycke behöver alltså sökanden icke erlägga (artikel

6 (1)). Vid förnyelseansökan skall finnas fogat bevis från patentverket i

Miinchen afl varumärket är i sökandens namn intaget i det tyska varumärkesregistret.

Dylikt s. k. hemlandsbevis erfordras numera som regel icke

vid av tysk Fysisk eller juridisk person gjord ansökan om varumärkesregistrering

eller förnyelse av dylik (kungörelse 1954:606). Det har emellertid

ansetts vara av betydelse alt vid återupprättande av skydd för varumärkesrätt

äga tillgång till dylikt bevis.

Stadgandet i artikel 3 (2) utgör en specialbestämmelse, avsedd att komplettera

föreskrifterna under (1). Delvis liknande stadgande finnes i Japanöverenskommelsen

(artikel 5 tredje stycket) samt i överenskommelsen mellan

Västtyskland och Schweiz. Beträffande storleken av den avgift som

sökande i förevarande fall har att erlägga gäller vad redan sagts om förnyelseavgift

i samband med behandlingen av stadgandet i artikel 3 (1).

I artikel 3 (2) är del fråga om en ny registrering av ett varumärke, vilken

registrering trätt i stället för en ursprunglig, förfallen registrering som

gällt samma märke. Denna nya registrering kan under vissa betingelser

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1956

givas retroaktiv verkan från utgången av skyddstiden för den ursprungliga

registreringen.

För att klargöra artikel 3 (3) är det erforderligt att redogöra för tillvägagångssättet

vid likvidationen av tyskägda varumärken. Enligt 8 § varumärkeslagen

må rätten till registrerat varumärke ej överlåtas annorledes än tillsammans

med den rörelse för vilken det begagnas. Denna bestämmelse gjorde

det omöjligt att överföra en bestående varumärkesregistrering till någon

som genom flyktkapitalbyråns medverkan förvärvat rätten till märket utan

samband med den rörelse vartill det hört. Vid nu åsyftade överlåtelser fick

i stället en nyregistrering av det överlåtna märket företagas för förvärvarens

räkning och den ursprungliga registreringen därefter avföras ur varumärkesregistret.

Enligt artikel 3 (3) kan en tidigare registrering av märke som tvångsförsålts

återupprättas, därest de berörda enskilda parterna kan träffa överenskommelse

om återförvärv av rättigheten. För att återupprättande skall kunna

ske fordras att den nuvarande registreringshavaren lämnar medgivande och

dessutom begär att hans registrering avföres ur varumärkesregistret.

Stadgandet i artikel 3 (3) är såtillvida av särskilt intresse, som det i motsats

till övriga bestämmelser i överenskommelsen avser återställande av rättighet

som avyttrats på grund av det svenska likvidationsförfarandet. Trots

att det här sålunda är fråga om en tidigare tyskägd varumärkesrätt som

upphört att gälla på grund av därom gjord framställning — i undantagsfall

kan rätten dock ha förfallit på grund av utebliven förnyelse — har det av

hillighetshänsyn ansetts riktigt att möjliggöra ett återupprättande, därest

parterna träffat överenskommelse om återgång av förvärvet. Därest icke den

nu ifrågavarande bestämmelsen funnes utan allenast det allmänna stadgandet

i artikel 3 (2) i huvudavtalet, skulle den återförvärvade varumärkesrätten

komma att få giltighet icke från den ursprungliga registreringen utan

allenast från den dag efter parternas överenskommelse, då märket kan bli

nyregistrerat. Innehavaren av återförvärvad tysk varumärkesrätt skulle alltså

komma i ett betydligt sämre rättsläge än innehavaren av en icke försåld

tysk varumärkesrätt, som upphört att gälla på grund av utebliven förnyelse.

Att i bestämmelsen såsom frist uppställts den 14 juli 1945 beror därpå att

det var denna dag som kontrollagen och tillämpningskungörelsen rörande

Tyskland utkom. Först härefter var ett likvidationsförfarande med tyskägd

egendom möjligt i Sverige.

Återupprättande av skyddet för registrerat varumärke medför, såsom

framhållits, den rättsverkan att skyddsrätten återställes i samma läge som

det vilket gällde vid den tidpunkt då den ursprungliga skyddstiden gick till

ända. Risk kan härigenom uppkomma för att en under mellantiden vunnen

registrering blir utsatt för ogiltighetstalan eller att den som börjat använda

visst varumärke kan nödgas upphöra härmed. På patenträttens område

finns sedan länge bestämmelser om s. k. föranvändarrätt (16 § patentförordningen).

Likartade stadganden fanns även, såsom framgår av vad förut

sagts, intagna i Neuchåtel- och Japanöverenskommelserna och återfinnes

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1956

också i artikel 2 av nu ifrågavarande överenskommelse. Däremot har några

motsvarande bestämmelser angående varumärken icke funnits i någon av

de tidigare överenskommelserna liksom ej heller i avtalet mellan Västtyskland

och Schweiz. Vid förhandlingarna under innevarande år i Bonn och

Stockholm ansågs från svensk sida önskvärt att få till stånd ett tredjemansskydd

gentemot återupprättad varumärkesrätt och även vid underhandsförhandlingarna

med representanter för svenskt näringsliv uttalades önskemål

i denna riktning. Vid de fortsatta överläggningarna mellan de svenska och

tyska delegerade tillmötesgicks de svenska kraven på ett dylikt skydd i viss

omfattning. Bestämmelserna om detta tredjemansskydd finns upptagna i artikel

4. Under (1) stadgas sålunda att tredje man är berättigad att under

viss övergångsperiod använda varumärke för vilket han erhållit registrering

efter det att äldre tyskägd registrering, som avsåg samma eller förväxlingsbart

märke, upphört att gälla men innan sistnämnda registrering blivit återupprättad.

Övergångsperioden är bestämd till tolv månader efter mottagandet

av framställning från innehavaren av den äldre rättigheten, varigenom

denne bestrider märkets fortsatta användning. Framställning, varom nu är

fråga, skall avgivas inom tolv månader från det innehavaren av den äldre

rättigheten erhöll kännedom om tredje mans registrering eller användande

av varumärket, dock senast den 31 december 1961. Därest dylik framställning

icke göres eller avgives för sent, äger innehavaren av det nyregistrerade

varumärket även i fortsättningen använda märket. Det bör framhållas,

att tredje mans rätt att använda sitt varumärke i nu avsedda fall gäller oberoende

av om god tro förelegat vid märkets registrering eller icke.

I artikel 4 (2) finnes ytterligare bestämmelser till förmån för tredje man.

Här stadgas sålunda rätt för godtroende tredje man att fortsätta med användande

av varumärke, för vilket han före den 6 februari 1956 förvärvat

registrering, även efter utgången av den under (1) stadgade tiden från uppmaning

från innehavare av äldre tyskägt återupprättat varumärke. Huvudvillkoret

för ett fortsatt användande är, att det mellankommande varumärket

är inarbetat i Sverige såsom i handeln gällande varukännetecken. Bestämmelser

angående inarbetade varukännetecken finnes redan i svensk

rätt, nämligen i 4 § 6) varumärkeslagen och 9 § lagen den 29 maj 1931

med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens. Sistnämnda stadgande möjiggör

för innehavaren av ett inarbetat varumärke att under vissa betingel.

< er ingripa mot den som i utövning av näringsverksamhet använder varumärke,

vilket lätt kan förväxlas med det inarbetade.

Det är klart att, därest på marknaden saluföres samma eller likartade

produkter försedda med identiska eller inbördes lätt förväxlingsbara varumärken,

den köpande allmänheten får svårt att avgöra i vilket fall det rör

sig om en svensk eller om en tysk vara. Det stadgas därför i artikel 4 (2),

att varumärkena må användas endast tillsammans med tydligt synlig uppgift

om varornas ursprung.

Artikel 4 innehåller under (3) vissa särbestämmelser om tredjemansskydd.

Dessa är uppställda till förmån för innehavare av försåld, ursprung
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr ISO år 1956

ligen tyskinnehavd varumärkesrätt. När det gäller personer eller företag,

som i vederbörlig ordning genom svensk myndighets medverkan förvärvat

rättighet av nu ifrågavarande slag, har det varit särskilt angeläget att kringgärda

förvärvet med säkerhetsgarantier, så att skyddsrätlen icke kan komina

att äventyras genom återupprättat skydd för tidigare registrerat varumärke.

Det är icke ovanligt att ett och samma företag låter inregistrera flera

märken, vilka sasom huvudbeståndsdel innehåller ett och samma motiv eller

ord. Ett varumärke kan exempelvis bestå av ett ord i vanlig tryckstil, ett

annat av samma ord utfört i säregen stil och ett tredje slutligen av ordet i

törening med visst figurmotiv. Varianter av ett och samma huvudmärke

förekommer även i form av s. k. defensivmärken. Vederbörande låter då

registrera flera varumärken, som är bildade med utgångspunkt från hans

huvudmärke, för att därigenom bygga ut skyddsområdet kring detta. Huvudmärket

är t. ex. Rio och defensivmärken Rhio, Rios, Ria, Reo, Rito och

Brio. Sådana defensivmärken är icke avsedda att användas, utan de registreras

uteslutande i preventivt syfte.

Det kan tänkas, att en svensk företagare köpt rätten till allenast ett av

de varumärken som ingår i ett komplex av nu angivet slag, t. ex. Riomärket.

Han kan ha ansett det vara onödigt eller alltför kostsamt att köpa samtliga

i serien ingående märken eller han kan ha saknat kännedom om de övriga

registreringarna. Därest återstående i serien ingående registreringar i vanlig

ordning förfallit på grund av utebliven förnyelse, föreligger möjlighet

för återupprättande av skyddet för dessa varumärken i enlighet med artikel

3 i överenskommelsen. Därest ett dylikt återupprättande kommer till stånd

beträffande vissa av dessa märken, uppkommer frågan huru det rättsliga

läget mellan å ena sidan de försålda och å andra sidan de återupprättade

rättigheterna skall bedömas.

Genom att överlåtelsetransaktionen i samband med likvidationen måst ske

i form av en nyregistrering tillkom åtminstone formellt sett en ny rätt, som

i förhållande till den ursprungliga registreringen kan betraktas som en yngre

rätt, trots att avsikten egentligen var att den nya registreringens företrädesrätt

skulle vara densamma som den äldre, samtidigt avförda registreringens.

Hithörande frågor behandlas i artikel 4 (3). Här beröres det fall

att visst eller vissa till en gemensam grupp hörande varumärken avyttrats

och nyregistrerats för köparens räkning under det att övriga till gruppen

hörande märken nu blir återupprättade. Därest en ny registrering även materiellt

är att anse såsom yngre rätt i förhållande till den återupprättade,

skulle fall kunna uppkomma där innehavaren av den återupprättade registreringen

kunde förbjuda innehavaren av det avyttrade märket att vidare använda

detta. Något dylikt har från svensk sida givetvis icke kunnat godtagas.

Den grundläggande bestämmelsen i artikel 4 (3) innebär, att innehavare

av ett återupprättat, tidigare registrerat varumärke aldrig på grund

därav kan göra någon rätt gällande gentemot innehavare av varumärkesi

egistrering som tillkommit på grund av det svenska likvidationsförfaran
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj. ts proposition nr 180 år 1956

31

det. I övrigt har emellertid skyddet för tredje man i förevarande fall utformats

olika alltefter den grad av likhet som föreligger mellan det förvärvade

och det återupprättade varumärket. I artikel 4 (3) stadgas sålunda i andra

punkten att, därest märkena är helt och hållet eller till sina väsentliga delar

identiska, man från svensk sida förbehåller sig att anse den avyttrade rätten

såsom den äldre, d. v. s. såsom bättre rätt. Detta innebär att innehavaren

av den förvärvade varumärkesrätten icke behöver tolerera användandet

av det återupprättade varumärket utan äger möjlighet att påtala detta såsom

varumärkesintrång samt föra talan om den återupprättade registreringens

upphävande. Att man i hithörande fall ej valt vägen att vägra ett

återupprättande beror därpå, att i så fall varje ansökning om återupprättande

av skjjdd för registrerat varumärke skulle nödvändiggöra en omfattande

undersökning i varumärkesregistret angående förekomsten av eventuella

liknande registrerade varumärken. Behandlingen av dylika ansökningar

skulle härigenom bli både tidsödande och kostsam. Vilken innebörd som

skall läggas i uttrycket »till sina väsentliga delar identiska» är att bedöma

från fall till fall med utgångspunkt från varumärkesrättsliga grundsatser.

Är det däremot fråga om varumärken, som utan att vara helt och hållet

eller till sina väsentliga delar identiska likväl är att anse såsom inbördes

förväxlingsbara, t. ex. märkena Rio och Rito, är tredjemansskyddet icke lika

omfattande. Detta framgår av tredje punkten i artikel 4 (3). Även i en dylik

situation är den förvärvade varumärkesrätten oangripbar av innehavaren

av den äldre, återupprättade varumärkesregistreringen. Å andra sidan är det

icke klart att förvärvaren såsom innehavare av den formellt yngre rätten

har någon befogenhet att ingripa mot det återupprättade märket. Oberoende

av hur parternas företräde rättsligt är att bedöma, stadgas i den förevarande

bestämmelsen ett minimiskydd för förvärvaren av innebörd att det återupprättade

varumärket, då det användes vid sidan av det sålda märket, må begagnas

endast tillsammans med tydligt synlig uppgift om varornas ursprung.

Det må slutligen i förevarande sammanhang framhållas att bestämmelserna

i artikel 4 blir av betydelse endast i sådana fall där de varumärken

om vilka är fråga är avsedda för varor av samma eller liknande slag. I annat

fall föreligger nämligen överhuvudtaget icke varumärkesrättsligt sett

någon kollision.

Artikel 5 innehåller stadgande om lättnad i utövningstvånget för återupprättat

patent (15 § patentförordningen). Tiden den 1 januari 1945—den 6

februari 1956 får ej räknas med då det gäller att fastställa, om patenthavares

underlåtenhet att utöva uppfinning skall medföra att tvångslicens beviljas.

Liknande, ehuru mer vittgående bestämmelser fanns upptagna i Neuchåtel-

och Japanöverenskommelserna (artikel 5 respektive 6).

Innehållet i artikel 6 har redan delvis berörts. I artikeln lämnas under (1)

den grundläggande bestämmelsen, att förmånerna rörande återupptagande

och återupprättande skall gälla vare sig rättsägaren gjort sig skyldig till någon

försummelse eller ej. Under (2) stadgas att patentverket skall vara

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 180 år 1956

skyldigt att medgiva sökande en frist om högst tre månader att avhjälpa

brister i ansökningshandling eller beträffande avgift.

I del II av överenskommelsen, som omfattar artiklarna 7—9, lämnas

bestämmelser om svenska skyddsrättigheter i Tyskland. Såsom tidigare

angivits har genom särskild lagstiftning möjliggjorts för svenskar att

vidmakthålla äldre rättigheter på patent- och varumärkesområdet. Den ifrågavarande

lagstiftningen gäller emellertid blott de skyddsrätter och ansökningar

vilka den 8 maj 1945 var i kraft respektive anhängiga vid det gamla

tyska patentverket i Berlin. Återställande av rättigheter eller ansökningar

som gått förlorade före den 8 maj 1945 omfattades icke av nu omnämnda

lagstiftning. Genom bestämmelserna i artikel 7 möjliggöres ett dylikt återställande

även i fall, där rättigheten eller patentansökningen upphört att äga

giltighet under tiden från den 1 januari till den 1 juli 1945. Genom stadgandena

i artikel 8 förlänges fristen att utnyttja de förmåner som meddelas

i den särskilda tyska lagstiftningen, att få skyddsrätt antecknad och patentansökan

överförd till det västtyska patentverket.

Den tyska överenskommelsen med Schweiz innehåller bestämmelser av i

huvudsak samma innehåll som artiklarna 7 och 8.

På ansökningar enligt artiklarna 7 och 8 ävensom beträffande rättsverkningar,

som på grund av dessa uppkomma, skall jämlikt artikel 9 de uti artiklarna

1—6 av överenskommelsen meddelade bestämmelserna äga motsvarande

tillämpning.

De nu angivna stadgandena innefattar alltså kompletterande bestämmelser

rörande vad tidigare gällt angående möjligheten för svenskar att vidmakthålla

skyddsrätter och patentansökningar i Tyskland.

Del III, som omfattar artiklarna 10—12, innehåller slutbestämmelser.

Artiklarna 10 och 11 fastställer kretsen av de personer, av vilka de

i överenskommelsen medgivna förmånerna kan tagas i anspråk.

Vad beträffar fysiska personer inbegripes sådana som är tyskar enligt

Förbundsrepubliken Tysklands grundlag artikel 116 första stycket, och i

fråga om juridiska personer sådana som äger bestånd enligt tysk rätt. Den

ifrågavarande grundlagsbestämmelsen har följande lydelse:

Deutscher im Sinne dieses Grundgesetzes ist vorbehaltlich anderweitiger

gesetzlicher Regelung, wer die deutsche Staatsangehörigkeit besitzt oder als

Fliiehtling oder Vertriebener deutscher Volkszugehörigkeit oder als dessen

Ehegatte oder Abkömmling in dem Gebiete des Deutschen Reiches nach

dem Stande vom 31. Dezember 1937 Aufnahme gefunden hat.

Som tyskar räknas alltså ej blott de som äger tyskt medborgarskap i egentlig

mening utan även, under viss förutsättning, flyktingar och fördrivna

personer av tysk härkomst. Personer tillhörande sistnämnda kategorier kan

komma i åtnjutande av vissa, tyska medborgare tillkommande allmänna

rättigheter, t. ex. erhålla tyskt pass.

Det förutsättes att fysiska och juridiska personer som nu angivits äger

hemvist eller har säte inom Västtyskland, däri inbegripet Västberlin, eller

utom Tyskland i stat, som äger representation i Västtyskland, eller i annan

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 19.56

33

stat, där Västtyskland äger representation, eller ock i stat, som efter överensstämmande

förklaringar av de fördragsslutande staterna skall likställas

med sådan stat.

Artikel 12 slutligen innehåller bestämmelsen att överenskommelsen skall

ratificeras samt att ratifikationsinstrumenten skall utväxlas i Bonn så snart

som möjligt och samtidigt med ratifikationsinstrumenten till överenskommelsen

rörande tyska tillgångar i Sverige och överenskommelsen rörande

den tyska Lastenausgleich.

Vad så till sist angår skriftväxlingen angående licens-, författar- och filmrättigheter

må framhållas att denna allenast avser att konstatera vissa faktiska

förhållanden, icke att meddela några bestämmelser rörande dessa.

Yttranden

Över den träffade överenskommelsen rörande återställande av rättigheter

på det industriella rättsskyddets område samt över tillhörande delar av överenkommelsen

rörande tyska tillgångar i Sverige har efter remiss yttranden

avgivits av kommerskollegium, patent- och registreringsverket, Svenska

bankföreningen, Sveriges industriförbund, Svenska industriens patentingenjörers

förening och Svenska patentombudsföreningen. Kommerskollegium

har vid sitt yttrande fogat utlåtanden från Stockholms handelskammare,

Skånes handelskammare och Kooperativa förbundet.

De hörda myndigheterna och sammanslutningarna har samtliga tillstyrkt

eller lämnat utan erinran ratifikation från svensk sida av överenskommelsen

rörande de industriella skyddsrätterna.

Kommerskollegium hälsar, i likhet med de hörda sammanslutningarna,

med tillfredsställelse att en överenskommelse kunnat träffas mellan de

båda länderna i dessa ömtåliga frågor. Såvitt kollegium kan bedöma finnes

från svensk sida icke något att erinra mot riktlinjerna för överenskommelsen.

Svenska industriens patentingenjörers förening anför:

Det torde sedan relativt lång tid tillbaka här i riket ha framstått som ett

allmänt önskemål inom näringslivet att snarast möjligt bringa ur världen

den svenska kontrollagstiftningen på det industriella rättsskyddets område

samt att åvägabringa en avveckling och slutlig reglering av de rättsliga och

ekonomiska förhållanden, som uppkommit till följd av på sagda lagstiftning

baserade ingripanden gentemot tyska rättssubjekt tillhöriga skyddsrätter i

Sverige. Att en svensk-tysk överenskommelse i denna riktning nu föreligger,

vill föreningen i likhet med det svenska näringslivet i övrigt hälsa med

tillfredsställelse.

Jämväl de hörda handelskamrarna samt Kooperativa förbundet och patentombudsföreningen

uttalar tillfredsställelse med överenskommelsen.

Sveriges industriförbund yttrar:

Ur principiell synpunkt torde det få anses befogat att möjlighet skapas

för återställande av tyskägda skyddsrättigheter på patent- och varumärkes
3—llihunij

till riksdagens protokoll 1050. I samt. .Yr ISO

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1956

området i den mån så kan ske utan allvarliga störningar för det svenska

näringslivet. Enligt Industriförbundets uppfattning tillgodoser den överenskommelse

som nu träffats de anspråk som i sådant avseende skäligen kunna

ställas från näringslivets sida.

I yttrandena framföres emellertid även vissa erinringar och reservationer.

Sålunda beröres i flera yttranden tolkningen av artikel 3 i överenskommelsen

rörande tyska tillgångar i Sverige. Härom anför Skånes handelskammare:
Handelskammaren

har i första hand fäst sig vid principuttalandet i artikel

3 i huvudavtalet, enligt vilket tyska rättigheter, som förfallit under viss

tidsperiod, skola i största möjliga utsträckning återställas till vederbörande

tyska rättsinnehavare. Detta principuttalande kompletteras med föreskrifter

att, om tyska immaterialrättigheter sålts genom det svenska likvidationsförfarandet,

det skall överlåtas åt parterna att »träffa uppgörelse»; om uppgörelse

icke kommer till stånd, skall part äga påkalla sammanträde med en

blandad regeringskommission med uppgift att vara parterna behjälplig med

att åstadkomma en »uppgörelse i godo». För att icke på grund av dessa uttalanden

det skall uppstå missförstånd om vad det är som åsyftas och onödiga

meningsskiljaktigheter, är det enligt handelskammarens mening nödvändigt,

att i den blivande propositionen till riksdagen klart säges ifrån, att

det icke kan ifrågakomma att anfäkta de förvärv av immaterialrättigheter

för svenska rättssubjekt, som kommit till stånd på grund av de svenska likvidationsåtgärderna.

Från statens sida måste man slå vakt om att de enskilda

svenska förvärv, som skett genom det av staten själv anordnade likvidationsförfarandet,

under alla förhållanden rättsligen respekteras. Något

formligt förhandlingstvång för de svenska förvärvarna bör med hänsyn härtill

icke ifrågakomma. Det måste vidare klarläggas, att det står vederbörande

svenska förvärvare fritt att avgöra, huruvida han vill gå med på en återförsäljning

till den ursprungliga tyske rättsinnehavaren eller icke.

Liknande synpunkter som de nu anförda framföres även av Stockholms

handelskammare, Kooperativa förbundet, bankföreningen och patentingenjörsföreningen.

Patentverket anser det motiverat, att genom skriftväxling

eller på annat lämpligt sätt klarlägges att andra stycket av ifrågavarande

artikel icke äger tillämpning på sådana rättigheter vilka försålts i samband

med avyttringen av ett tidigare tyskägt eller tyskkontrollerat företag utan

endast å rättigheter försålda utan sådant samband. Svenska patentombudsföreningen

ifrågasätter om icke penningmedel borde ställas till förfogande

för de svenska delegerade i den blandade regeringskommissionen för att såsom

en sista utväg i särskilt svåra fall underlätta uppgörelser genom betalningsbidrag

till den svenska parten.

I några yttranden upptages frågan om tolkningen av artikel 3 i överenskommelsen

om de industriella skyddsrätterna. Stockholms handelskammare

yttrar härom:

I samband med det svenska likvidationsförfarandet ha enligt uppgift

vissa överlåtelser av tyska varumärken — med hänsyn till överlåtelseförbudet

i 8 § varumärkesförordningen — skett i den formen att vederbörande

syssloman för märkena hos Patent- och registreringsverket begärt afl få

dessa avförda ur varumärkesregistret samtidigt som köparna ansökt om att

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1956

35

få märkena registrerade på sig. Märken, som försålts på angivet sätt, böra

— oaktat att skyddstiden för dem möjligen kan sägas ha »utgått» på sätt

angives i förevarande stadgande — uppenbarligen icke kunna återställas

med stöd av detsamma. Till undvikande av missförstånd bör detta fastslås

vid ratificeringen.

Motsvarande synpunkter anföres jämväl av Skånes handelskammare och

Kooperativa förbundet.

Skånes handelskammare uttalar vidare i fråga om artikel 4 farhågor för

att svenska lojala intressen i vissa fall kan komma i farozonen. Handelskammaren

yttrar:

Sålunda kan svenskt rättssubjekt, vilket i fullständigt god tro registrerat

ett varumärke, som är identiskt eller förväxlingsbart med ett förfallet tyskt

märke, hindras att använda detsamma utöver den medgivna tidsfristen av

12 månader. Det är att märka att kravet på god tro i detta fall är mycket

kvalificerat, vartill kommer de stränga krav i fråga om inarbetandet, som

svensk domstolspraxis uppställer.

Även patentverket påpekar att det varit önskvärt att bestämmelserna i

artikel 4 (2) erhållit en för Sverige förmånligare avfattning. Samtidigt framhåller

ämbetsverket dock att bestämmelserna om varumärken är för Sveriges

del förmånligare än motsvarande stadganden i det tysk-schweiziska avtalet

är för Schweiz.

Att från svensk sida kravet på förhöjda avgifter vid återställande av

skyddsrättighet eftergivits har föranlett erinran av patentverket, patentingen

jörsföreningen och industriförbundet. Den sistnämnda sammanslutningen

framhåller dock att önskemålet om förhöjda avgifter icke kan betraktas

som så viktig ur svensk industriell synpunkt, att den ingångna överenskommelsen

av hänsyn härtill icke bör godkännas.

I ett par yttranden, slutligen, beröres den till överenskommelsen hörande

skriftväxlingen. Härom uttalar Stockholms handelskammare:

I den förklaring, som ordföranden i den svenska delegationen avgivit i

en skrivelse den 22 mars 1956 till ordföranden i den tyska delegationen uttalas,

att licenser till tyska rättigheter, meddelade av svenska förvaltare eller

administratörer, icke äga bestånd. Uttalandet kan uppfattas på det sättet att

sådana licenser skola sättas ur kraft i och med förevarande överenskommelse.

Enligt vad som under hand uppgivils för handelskammaren avses

emellertid med förklaringen, att några licenser av förevarande slag icke

längre existera. Även härutinnan är det önskvärt, att ett förtydligande sker.

Även Kooperativa förbundet anför liknande synpunkter.

Kommerskollegium betonar angelägenheten av att rättsförhållandena i

görligaste mån redan från början klarlägges så alt framtida tolkningstvister

och missförstånd icke behöver uppkomma. I delta hänseende delar

kollegium de hörda sammanslutningarnas uppfattning, att den föreliggande

avtalstexten på en del punkter icke är så entydig som vore önskvärt, och

även kollegium anser att förtydliganden bör ske i de avseenden som av

sammanslutningarna angivits.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kiingl. Maj:ts proposition nr 180 år 1950

D epartementschefen

Sedan åtskillig tid har förhandlingar pågått mellan Sverige och Västtyskland

angående bland annat en avveckling av de mot den tyska egendomen

i Sverige vidtagna kontroll- och likvidationsåtgärderna. I samband härmed

har även eftersträvats en slutlig reglering av de frågor på det industriella

rättsskyddets område som uppkommit genom dessa åtgärder. Den överenskommelse

angående återställande av vissa patent- och varumärkesrättigheter

in. in., för vilken redogörelse lämnats i det föregående, måste sålunda

ses som ett led i den allmänna uppgörelsen i den tyska egendomsfrågan.

Det industriella rättsskyddet har en starkt framträdande internationell

karaktär. En uppfinning måste patenteras i varje land där den skall skyddas,

och motsvarande gäller i stort sett om skyddet för varumärken. Redan

under normala förhållanden medför detta system besvär, som dock lättas

genom den internationella Pariskonventionen för skydd av den industriella

äganderätten. Långt större svårigheter att iakttaga stadgade frister och

andra formaliteter på det industriella rättsskyddets område uppkommer

dock under krigs- och avspärrningstider, vilket senast visat sig i samband

med det andra världskriget. För att komina till rätta med sådana svårigheter

tillkom den internationella Neuchåtelöverenskommelsen 1947, vilken

även Sverige biträtt. Tyskland och Japan bereddes dock ej tillfälle att ansluta

sig till Neuchåtelöverenskommelsen, varför olägenheterna kvarstod i

förhållande till dessa länder. Vad Japan beträffar har problemet lösts genom

den särskilda överenskommelse som Sverige 1954 träffade med detta

land. Såvitt avser Tyskland har de angivna svårigheterna endast i begränsad

omfattning lösts genom den särskilda överenskommelse angående förlängning

av prioritetsfrister på det industriella rättsskyddets område in. in.

som Sverige 1951 träffade med Västtyskland.

Den överenskommelse rörande återställande av rättigheter på det industriella

rättsskyddets område som nu ingåtts mellan Sverige och Västtyskland

innebär, att man går vidare på den väg som redan beträtts genom

tidigare överenskommelser. Den nya överenskommelsen överensstämmer i

viktiga delar med såväl Neuchåtelöverenskommelsen som Japanavtalet, men

avviker i andra avseenden från dessa avtal. Sålunda upptager överenskommelsen

liksom de nyssnämnda båda avtalen regler om återupprättande av

patent och skydd för registrerade varumärken, återupptagande av patentansökningar

samt lättnad i utövningstvånget, men däremot saknas bestämmelser

om förlängning av prioritetstid samt om återupptagande av ansökningar

om registrering av varumärke. Beträffande skälen till nu berörda

begränsningar i överenskommelsen ävensom till överenskommelsens detaljer

i övrigt kan i huvudsak hänvisas till den tidigare redogörelsen.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen har flera länder, vilka vidtagit

åtgärder gentemot tyskägda patent- och varumärkesrätter, träffat överenskommelse

med Västtyskland om en slutlig reglering av därmed sammanhängande

frågor. Som exempel har nämnts överenskommelsen mellan Väst
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Mnj:ts proposition nr 180 år 1956

tyskland och Schweiz rörande återställande av rättigheter på det industriella

rättsskyddets område.

Av den lämnade redogörelsen framgår även att svenska innehavare av

äldre rättigheter på det industriella rättsskyddets område i Västtyskland

redan några år efter det andra världskrigets slut beretts möjlighet att återställa

desamma. Dessa förmåner är i vissa avseenden längre gående än de

som förevarande överenskommelse erbjuder, men denna innebär å andra

sidan en utvidgning av tidigare medgivna förmåner för svenskar i Västtyskland

genom att vissa tidsfrister utsträckts. Genom överenskommelsen

skapas dock i huvudsak likställighet mellan svenska och tyska intressenter

i fråga om förmåner å förevarande rättsområde.

Överenskommelser av hithörande slag kan givetvis alltid ge upphov till

vissa olägenheter för vårt lands näringsliv. Sålunda kan ett återställande

av rättigheter inom det industriella rättsskyddets område medföra att

ett fortsatt utnyttjande från svensk sida av uppfinningar och varumärken

i vissa fall måste upphöra. Särskilt framträdande kan dylika olägenheter

bli när lång tid förflutit från det att rättigheten upphört och till dess att

den ånyo blir giltig. I förevarande fall har man emellertid sökt förhindra

olägenheter av nu angivet slag genom tillskapande av ett skydd till förmån

för tredje man. I samtliga avgivna yttranden tillstyrkes eller lämnas utan

erinran ett godkännande från svensk sida av överenskommelsen.

Av den lämnade redogörelsen framgår att äldre tyska rättigheter och patentansökningar,

för vilka ett återställande enligt överenskommelsen är

möjligt, torde uppgå till ett ganska betydande antal. Sålunda kan uppskattningsvis

4 000 patent, 2 000 varumärkesregistreringar och 5 000 patentansökningar

tänkas bli berörda av överenskommelsen. I vad mån patentverkets

arbetsbörda till följd av överenskommelsen kommer att öka blir huvudsakligen

beroende av i vilken omfattning patentansökningar begäres

återupptagna. Det förefaller dock sannolikt att framställningar om återupptagande

av patentansökningar kommer att göras endast i begränsad omfattning.

I stort sett torde nämligen de gamla patentansökningar, varom nu är

fråga, icke längre innehålla några betydelsefulla tekniskt aktuella nyheter

och följaktligen icke representera några större ekonomiska värden. Ett betydande

antal ansökningar har dessutom gjorts för så länge sedan att, därest

de skulle återupptagas och leda till patent, blott få år skulle återstå av

patenttiden. Patentverket har ej heller framställt några betänkligheter mot

överenskommelsen ur nu ifrågavarande synpunkt.

Den förevarande överenskommelsen synes mig innefatta en ur svensk

synpunkt godtagbar lösning av här behandlade frågor. Jag är därför beredd

att förorda att den godkännes från svensk sida.

.lag vill i delta sammanhang taga upp till behandling några av de spörsmål

som återfinnes i de avgivna yttrandena.

I flertalet av yttrandena beröres innehållet i artikel 3 andra stycket av

överenskommelsen rörande tyska tillgångar i Sverige. Med anledning av

vad som framförts finner jag det angeläget att understryka, att detta

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:Is proposition nr 180 år 1956

stadgande allenast avser sådana fall där patent- eller varumärkesrätten

avyttrats genom separat överlåtelse och alltså icke där en dylik rätt försålts

i samband med avyttringen av ett tidigare tyskägt eller tyskkontrollera

företag. Vid förhandlingarna rådde full samstämmighet om att stadgandet

skall förstås på detta sätt.

Huvudförutsättningen för en återgång av försåld patent- eller varumärkesrätt

är att en uppgörelse härom mellan de enskilda parterna kommer

till stånd i godo. Häri ligger att något tvång eller någon press icke får utövas

mot någondera av parterna. Önskar endera parten överhuvudtaget ej

ingå på förhandlingar, föreligger ej heller förutsättning för utseende av

en blandad regeringskommission. Kommissionen har icke annan uppgift

än att vara parterna behjälplig vid förhandlingar och saknar varje befogenhet

att utöva påtryckning. Det av patentombudsföreningen framförda

förslaget att penningmedel ställes till kommissionens förfogande kan jag

icke biträda.

I ett par yttranden har framställts önskemål om ett mera vidsträckt

tredjemansskvdd på varumärkessidan. Det bör emellertid observeras, att

sådant skydd tidigare överhuvudtaget icke förekommit i liknande överenskommelser.

I vad mån i vissa fall ett längre gående skydd för någon, som

innan varumärkesregistrering återupprättats inarbetat liknande varumärke,

kan gälla, blir beroende av huruvida bestämmelserna om illojal användning

av kännetecken i 9 § lagen mot illojal konkurrens vid sidan av överenskommelsen

kan vara tillämpliga.

Några remissorgan har framställt erinran mot den i överenskommelsen

stadgade befrielsen från författningsenliga förhöjda avgifter. Med hänsyn

till de skäl som i denna fråga anförts från tysk sida finner jag emellertid

överenskommelsen icke ge anledning till några större betänkligheter.

Med anledning av de erinringar som framförts beträffande innehållet i

den till överenskommelsen hörande skriftväxlingen rörande bl. a. licenser

till tyska patent må understrykas, att härmed endast avses att konstatera

det faktiska förhållandet att några dylika licensrätter icke upplåtits i samband

med det svenska likvidationsförfarandet.

För genomförandet här i landet av överenskommelsen rörande återställande

av rättigheter på det industriella rättsskyddets område krävs ny lagstiftning.

Erforderliga lagbestämmelser synes böra intagas i en särskild

lag, vid vilkens utformning man så långt som möjligt bör taga som förebild

de lagar som stiftades i samband med Neuchåtelöverenskommelsen och Japanavtalet.

I motsats till den förstnämnda av dessa lagar, som hade mer

generell fullmaktskaraktär, synes den nya lagen böra direkt begränsas till

vad som erfordras på grund av den nu ifrågavarande överenskommelsen

och alltså blott gälla i förhållande till Västtyskland.

Lagens giltighetsområde blir också begränsat jämfört med de tidigare

lagarna genom att bestämmelser om förlängning av prioritetsfrist och återupptagande

av varumärkesansökning icke erfordras.

I övrigt må i huvudsak följande synpunkter anföras rörande den nya

lagen.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

De olika tidpunkter och tidsfrister vilka måste upptagas i den nya lagen

blir i anslutning till överenskommelsen självfallet andra än de som gäller

enligt de tidigare lagarna.

Bestämmelserna om återupprättande av patent och skydd för registrerat

varumärke är nu vidlyftigare och i vissa avseenden sinsemellan olika. Återställande

av varumärkesrätt kan nu komma i fråga även i vissa andra fall

än tidigare. Det synes därför lämpligt alt upptaga bestämmelserna om patent

och varumärken i skilda lagrum.

När det gäller rättsverkan av återupprättad varumärkesrätt har jämlikt

överenskommelsens artikel 4 rättsskydd tillskapats för tredje man, och

härom fordras särskilda bestämmelser. Föreskrifterna om rättsverkan av

återupptagande och återupprättande blir med hänsyn härtill relativt omfattande.

Det synes därför vara mest överskådligt att behandla dem i ett särskilt

avsnitt av lagen.

Ansökan om återupptagande av patentansökning skall enligt överenskommelsen

innehålla uttrycklig förklaring, att sökanden enligt 20 § andra stycket

patentförordningen medgiver att ansökningshandlingarna må hållas tillgängliga

hos patentverket innan ansökningen kungjorts enligt 7 § samma

förordning. Stadgande härom bör givas i den nya lagen.

Bestämmelserna i artikel 3 (1) och (2) avser allenast sådana varumärkesrätter

som ej varit föremål för avyttring genom det svenska likvidationsförfarandet,

under det att stadgandet under (3) i samma artikel omfattar

enbart fall där en dylik avyttring skett. Ett grundvillkor för återupprättande

enligt (1) och (2) är dessutom att skyddet för rättigheten upphört att

gälla på grund av utebliven förnyelse. Samtliga dessa olika förutsättningar

bör bringas till tydligt uttryck i lagen. Härvid torde också de erinringar

som gjorts i vissa remissyttranden angående tolkningen av artikel 3 kunna

beaktas. I lagen bör vidare upptagas särskilda bestämmelser angående den

i artikel 3 (2) behandlade frågan om rätt för innehavare av ny registrering

att få dennas giltighet anknuten till en motsvarande äldre registrering.

Vissa bestämmelser rörande ansökningsförfarandet är desamma vid återupprättande

och återupptagande och kan därför sammanföras till ett gemensamt

stadgande.

Bestämmelsen i artikel 6 (1) att tilläggsavgift icke skall utkrävas innebär

avvikelse från vad tidigare gällt och måste komma till uttryck i den

nya lagen. Storleken av de avgifter vilka i varje särskilt fall skall erläggas

skall bedömas enligt de grunder som gällde då de sist skolat erläggas. Detta

medför att i ett och samma ärende avgifter kan komma att utgå efter olika

taxegrunder.

Skvldigheten enligt artikel (1 (2) att medgiva sökande viss frist för att avhjälpa

eventuella brister i ansökningshandling eller beträffande avgift bör

uttryckligen fastslås i lagen. Vid tillämpning härav bör med hänsyn till

överenskommelsens allmänna syftemål ansökan varom nu är fråga aldrig

avslås utan att sökanden beretts tillfälle att avhjälpa eventuella brister.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1956

Givetvis bör lagen, liksom de tidigare lagarna, innehålla stadgande att påföljd

för patent- eller varumärkesintrång icke skall inträda på grund av utnyttjande

vilket skett efter det patent- eller varumärkesskvdd upphört att

gälla men innan det återupprättats.

Bestämmelsen i artikel 2 (3) är delvis ny och kräver särskilt stadgande.

I viss mån liknande stadgande finnes dock i Neuehåtellagen (10 § andra

stycket) och Japanlagen (10 §).

Tredjemansskyddet gentemot återupprättad varumärkesrätt är den betydelsefullaste

nyheten i överenskommelsen. Huvudregeln är, att den som erhållit

registrering av varumärke efter det att äldre registrering, avseende

samma eller liknande märke, upphört att gälla men innan den återupprättats

under alla omständigheter är berättigad att under en övergångsperiod

begagna sitt märke. Har någon förvärvat registrering i god tro och har märket

blivit inarbetat här i riket såsom i handeln gällande kännetecken för

lians varor, äger han att, oberoende av den återupprättade äldre registreringen,

även i fortsättningen använda det inarbetade varumärket. Slutligen

innefattar tredjemansskyddet särskilda bestämmelser till förmån för innehavare

av ett med flyktkapitalbyråns medverkan avyttrat äldre tyskägt

varumärke. Såsom framgår av det redan sagda torde ingående bestämmelser

härom böra upptagas i lagen.

Det torde dock icke vara erforderligt att i lagen närmare precisera räckvidden

av uttrycket förväxlingsbart varumärke eller angiva innebörden av

uttrycket inarbetat varukännetecken. Dessa begrepp har redan en stadgad

betydelse enligt 4 § 5) och 6) varumärkeslagen samt 9 § lagen mot illojal

konkurrens. En huvudförutsättning för att kollision överhuvudtaget skall

kunna anses föreligga är enligt varumärkeslagen att märkena gäller varor

av samma eller liknande slag.

Bestämmelserna i artikel 10, vilka är avsedda att angiva den personkrets

som enligt överenskommelsen skall äga åtnjuta möjlighet till återställande

av skyddsrätt, fordrar särskilda föreskrifter. Det torde kunna anförtros åt

Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser i detta hänseende. Kungl.

Maj :t torde böra bemyndigas att även i övrigt meddela erforderliga föreskrifter

för tillämpning av lagen.

I den nya lagen synes i likhet med vad fallet var i 1947 och 1954 års lagar

icke erfordras några särskilda regler om fullföljd av talan mot beslut varigenom

återupptagande eller återupprättande förklarats ej kunna ske. Dylik

talan bör dock kunna föras enligt patentverkets instruktion, om det ej finns

andra i det föreliggande fallet tillämpliga regler.

Den nya lagen bör träda i kraft samtidigt med överenskommelsen. I

I överensstämmelse med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag om återställande i vissa fall av rätt till patent eller

varumärke m. m. i förhållande till Förbundsrepubliken Tyskland.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma j. ts proposition nr 180 år 1956

41

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, vilket

jämte texten till överenskommelsen med tillhörande skriftväxling är

fogat vid detta protokoll (bil. A—C),1 måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Fischier

'' Texten till överenskommelsen med tillhörande skriftväxling har här uteslutits.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj. ts proposition nr ISO år 1956

Bilaga C

Förslag

till

Lag

om återställande i vissa fall av rätt till patent eller varumärke in. m.

i förhållande till Förbundsrepubliken Tyskland

Härigenom förordnas som följer.

Återupptagande av ansökning och återupprättande av skyddsrätt m. m.

1 §•

Har ansökning om patent, som före den 1 januari 1947 gjorts av tysk medborgare,

förklarats förfallen eller avslagits genom beslut som vunnit laga

kraft i anledning av att sökanden ej iakttagit vad i 8 § förordningen angående

patent föreskrives i fråga om talan mot patentmyndighetens beslut;

eller

har antingen ansökningen avförts enligt 5 § andra stycket eller 6 § andra

stycket förordningen angående patent och i lagrummet stadgad tid för återupplivning

gått till ända eller ock ansökningen avförts jämlikt 7 § fjärde

stycket samma förordning;

då äge sökanden eller sådan hans rättsinnehavare, som är tysk medborgare,

såframt den frist som skolat iakttagas utgått efter den 31 december

1944 men före den 1 januari 1952, få ansökningen återupptagen genom att

ansöka därom samt tillika fullgöra vad för ärendets fullföljande erfordrats

och, där ansökningen icke tidigare kungjorts enligt 7 § förordningen angående

patent, lämna medgivande att ansökningshandlingarna hos patentmyndigheten

hållas tillgängliga för en var jämlikt 20 § andra stycket samma

förordning.

2 §■

Har patent, som beviljats på grund av ansökning gjord före den 1 januari

1947 och som innehades av tysk medborgare, efter den 31 december 1944

men före den 1 januari 1952 förfallit på grund av uraktlåtenhet att erlägga

årsavgift, som omförmäles i 11 § förordningen angående patent, äge den

förutvarande patenthavaren eller sådan hans rättsinnehavare, som är tysk

medborgare, få patentet återupprättat genom att ansöka därom och tillika

inkomma med förut ej guldna avgifter som jämlikt sagda paragraf tidigare

skolat erläggas. Vad sålunda stadgas äge tillämpning endast om den ursprungliga

giltighetstiden för patentet icke gått till ända, när ansökan om

återupprättande gjordes.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr ISO år 1056

Återupprättas patent, skall jämväl av tysk medborgare innehaft tilläggspatent

till detsamma återupprättas, om den förutvarande innehavaren av

tilläggspatentet eller sådan hans rättsinnehavare, som är tysk medborgare,

ansöker härom.

3 §•

Har skydd för varumärke, som registrerats före den 1 januari 1947 och

som innehades av tysk medborgare, efter den 31 december 1944 men före

den 1 januari 1952 upphört på grund av uraktlåtenhet att under nämnda

tid förnya registreringen enligt 9 § lagen om skydd för varumärken och har

märkesrätten ej överförts på annan med stöd av lagen om kontroll å viss

utländsk egendom m. m., äge den förutvarande varumärkeshavaren eller sådan

hans rättsinnehavare, som är tysk medborgare, få registreringen återupprättad

genom att ansöka om dess förnyelse och tillika fullgöra vad härför

tidigare skolat iakttagas.

Har skydd för varumärke, som registrerats före den 1 januari 1947 och

som innehades av tysk medborgare, efter den 13 juli 1945 men före ikraftträdandet

av denna lag upphört och är märket nu registrerat för någon,

till vilken märkesrätten överförts med stöd av lagen om kontroll å viss utländsk

egendom m. m., skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tilllämpning,

såframt innehavaren av den nu gällande registreringen det medgiver

och tillika hemställer, att hans märke avföres ur varumärkesregistret.

Där någon, som enligt första stycket äger få registrering av varumärke

återupprättad, före ikraftträdandet av denna lag sökt eller erhållit ny registrering

av varumärket, skall på innehavarens ansökan den nya registreringen

erhålla samma giltighet som om den äldre registreringen återupprättats.

Härom skall i tillämpliga delar gälla vad om återupprättande av registrering

är stadgat.

Ansökan, som avses i denna paragraf, skall åtföljas av bevis, att varumärket

är registrerat för sökanden i Förbundsrepubliken Tyskland.

4 §.

Ansökan enligt 1—3 §§ skall hava inkommit till patent- eller registreringsmyndigheten

inom sex månader från ikraftträdandet av denna lag.

Avgifter, som skola erläggas i samband med återupptagande av ansökning

och återupprättande av skyddsrätt, utgå utan förhöjning, som är stadgad

i 7 § tredje stycket och 11 § fjärde stycket förordningen angående

patent eller 9 § tredje stycket lagen om skydd för varumärken.

Finner myndigheten vid prövning av ansökan något vara underlätet av

vad i denna lag föreskrives, skall sökanden underrättas härom och föreläggas

att inom tre månader fullgöra det som brister.

5 §.

Patent- eller registreringsmyndigheten skall i vederbörligt register göra

anteckning om återupprättande av skyddsrätt samt införa kungörelse därom

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Mnj.ts proposition nr 180 år 1956

i allmänna tidningarna och, i fråga om varumärke, i den i 6 § lagen om

skydd för varumärken avsedda registreringstidningen. Sådan kungörelse i

allmänna tidningarna skall jämväl införas vid återupptagande av patentansökning,

om tidigare jämlikt 7 § sista stycket förordningen angående patent

kungjorts, att ansökningen blivit slutligt behandlad utan att leda till

patent.

Har genom beslut som vunnit laga kraft förklarats, att återupptagande

av patentansökning eller återupprättande av skyddsrätt ej kan ske, skola

enligt 1—3 §§ erlagda avgifter återbetalas.

Rättsverkan av återupprättande m. m.

6 §•

Återupprättas patent eller skydd för varumärke, skall i fråga om skyddstiden

och skyldigheten att utöver vad i 2 och 3 §§ avses erlägga avgifter så

anses, som hade skyddsrätten varit gällande utan avbrott, därvid i fråga om

varumärke förnyelse av registreringen skall anses hava skett vid utgången

av föregående registreringsperiod. Återupptagen patentansökning skall anses

gjord å den ursprungliga ansökningstiden.

Patentår, för vilket avgift icke enligt 2 § behöver erläggas, när åtgärd för

återupprättande vidtages, och som börjat före patentets återupprättande eller

inom tre månader därefter, skall, såvitt angår erläggande av därå belöpande

avgift, anses börja först vid utgången av sistnämnda tid.

7 §•

Vad som är stadgat om patent- eller varumärkesintrång skall ej äga tillJämpning

å utnyttjande, som skett efter det skyddet upphört eller patentansökning

förklarats förfallen, avslagits eller avförts men innan skyddet

återupprättats eller ansökningen återupptagits.

8 §•

Patent, som återupprättats eller meddelats på grund av återupptagen patentansökning,

vare ej gällande mot någon som, efter det patentet förfallit

eller ansökningen upphört att äga giltighet men före den 6 februari 1956, i

god tro varit i utövning av den patenterade uppfinningen inom riket eller

för sådan utövning där vidtagit väsentliga åtgärder.

Patent, som meddelats på grund av återupptagen patentansökning, vare

ej heller gällande mot någon, som under ovan angivna tid här i riket sökt

patent å samma uppfinning, såframt han självständigt är upphovsman till

densamma eller är sådan upphovsmans rättsinnehavare.

9 §•

Vid bedömande av talan, som anhängiggöres enligt 15 § förordningen angående

patent och avser patent vilket återupprättats enligt denna lag, skall

tiden från den 1 januari 1945 till den 6 februari 1956 icke medräknas i den

tid av tre år som i nämnda paragraf sägs.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

10 §.

Rätt till varumärke, vars registrering återupprättats euligt 3 §, vare ej

gällande mot någon som före den 6 februari 1956 erhållit registrering här i

riket av varumärke, vilket helt överensstämmer eller lätt kan förväxlas därmed,

såframt han vid ansökningen om registrering varken ägt eller bort äga

kännedom om det märke, som återupprättats, och varumärket tillika blivit

för hans räkning här inarbetat såsom i handeln gällande varukännetecken.

Där på grund av vad nu sagts förväxlingsbara varumärken må användas av

flera för varor av samma eller liknande slag, må det ske endast tillsammans

med tydligt synlig uppgift om varornas ursprung vid äventyr, om det

underlåtes, av påföljd som stadgas i 12 och 13 §§ lagen om skydd för varumärken.

Har i annat fall än i första stycket sägs någon före den 6 februari 1956

erhållit registrering här i riket av varumärke, som helt överensstämmer eller

lätt kan förväxlas med märke, vars registrering återupprättats, äge han

begagna varumärket under tolv månader från det han av den återupprättade

registreringens innehavare anmodats att upphöra därmed. Anmodan

som nu sagts skall hava avgivits inom tolv månader från det den återupprättade

registreringens innehavare erhöll kännedom om det överensstämmande

eller förväxlingsbara varumärkets registrering eller begagnande, dock

senast den 31 december 1961; vare eljest utan verkan.

11 §•

Har registrering återupprättats enligt 3 § och avser den varumärke, som

i väsentliga delar överensstämmer med varumärke, vilket tidigare tillkommit

den återupprättade registreringens innehavare men med stöd av lagen

om kontroll å viss utländsk egendom m. in. överförts på annan, skall registreringen

av det sålunda förvärvade varumärket i förhållande till den

återupprättade registreringen anses medföra bättre rätt till märket.

Kunna varumärkena, utan att förete sådan överensstämmelse som i första

stycket sägs, ändock lätt förväxlas, vare rätten till det märke, vars registrering

återupprättats, likväl icke gällande mot innehavaren av det andra varumärket.

Där förväxlingsbara varumärken på grund av vad nu sagts må användas

av flera för varor av samma eller liknande slag, må det varumärke,

vars registrering återupprättats, användas endast tillsammans med tydligt

synlig uppgift om varornas ursprung vid äventyr, om det underlåtes, av påföljd

som stadgas i 12 och 13 §§ lagen om skydd för varumärken.

Slutbestämmelser

12 §.

Vad i denna lag sägs om tysk medborgare skall även gälla tysk juridisk

person.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 180 år 1956

13 §.

Återställande av rätt enligt denna lag kan medgivas jämväl person av

tysk härkomst, som icke är tysk medborgare. Härom meddelar Konungen

närmare bestämmelser.

Konungen äger ock uppställa sådana begränsningar och villkor för åtnjutande

av förmån enligt denna lag, som finnas påkallade, samt i övrigt meddela

de närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av lagen.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

47

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 april

1956.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 25 april 1956 tillhandakonimet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 13 april 1956, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag om återställande i vissa fall av rätt till patent eller

varumärke m. m. i förhållande till Förbundsrepubliken Tyskland.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet S. Rudholm.

Lagrådet yttrade:

Såsom villkor för rätten att taga i anspråk de förmåner, som avses i del I

av den till grund för lagförslaget liggande överenskommelsen mellan Sverige

och Förbundsrepubliken Tyskland, har i förslagets 1—3 §§ — vilka ej omnämna

juridiska personer — angivits tyskt medborgarskap, dock ej beträffande

vederbörande patentsökande, patenthavare eller varumärkesägare

själva utan endast i fråga om deras rättsinnehavare. Även med avseende å

de förra lär emellertid nämnda villkor skola gälla, och detta torde böra

komma till tydligt uttryck. Införes en förtydligande bestämmelse såsom ett

första stycke i 12 § i förslaget före det däri upptagna stadgandet, att vad i

lagen sägs om tysk medborgare även skall gälla tysk juridisk person, synes

densamma lämpligen böra erhålla sådant innehåll att den jämväl ersätter

föreskriften i 13 § första stycket. I enlighet härmed förordas att i ett första

stycke av 12 § upptages en bestämmelse att förmån enligt 1—3 §§ tillkommer

tyska medborgare ävensom, i den omfattning Konungen bestämmer,

personer av tysk härkomst, som icke äro tyska medborgare. Härav föranledes

dels att 13 § första stycket bör utgå dels ock vissa jämkningar i 1—3 §§

och 13 § andra stycket.

lTr protokollet:

Sverker Jonson

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 180 år 1956

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 27 april 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 27

april 1956 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 13 april 1956 remitterade

förslaget till lag om återställande i vissa fall av rätt till patent eller

varumärke m. m. i förhållande till Förbundsrepubliken Tyskland.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden följande.

Med anledning av vad lagrådet uttalat bär 12 § i lagförslaget jämkats i

överensstämmelse med vad lagrådet förordat, varjämte i 1—3 §§ och 13 §

vidtagits härav föranledda ändringar.

Under åberopande av vad föredraganden anfört till statsrådsprotokollet

för den 13 april 1956 hemställer föredraganden, att Kungl. Maj:t måtte genom

proposition dels äska riksdagens godkännande av den i nämnda statsrådsprotokoll

omförmälda överenskomimelsen mellan Sverige och Förbundsrepubliken

Tyskland rörande återställande av rättigheter på det industriella

rättsskyddets område dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå

riksdagen att antaga förenämnda lagförslag med de av lagrådet förordade

jämkningarna.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

560705

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:341 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 4:o) och 17ro) lagen den 26 maj 1909 s. 6 i texten
  2. 1LU 1956:35 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående godkännande av en den 22 mars 1956 avslutad överenskommelse mellan Sverige och Förbundsrepubliken T s. 1 i texten