Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om skydd för vissa kartor, m. m

1956-09-21 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:184, Med förslag till lag om skydd för vissa kartor, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1956

1

Sr 184

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

skydd för vissa kartor, m. m.; given Stockholms slott

den 21 september 1956.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om skydd för vissa kartor; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 december 1949 (nr

680) om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås lagstiftning i syfte att förhindra obehörig reproduktion

av de av rikets allmänna kartverk, sjökarteverket eller sjöfartsstyrelsen

upprättade officiella kartorna. Enligt förslaget skall sådana kartor

vara föremål för författarrättsligt skydd, vilket medför att de icke får mångfaldigas

utan tillstånd av vederbörande ämbetsverk eller av företag på vilket

reproduktionsrätten överlåtits.

Vidare framlägges förslag om ändring i 1949 års lag om förbud mot spridning

av vissa kartor m. m. av innebörd att den s. k. dubbla tillståndsprövningen

i fråga om vissa kartor i större skala än 1: 20 000 slopas.

1 Biliany till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 184

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1956

Förslag

till

Lag

om skydd för vissa kartor

V

Härigenom förordnas som följer.

Inom rikets allmänna kartverk, sjökarteverket eller sjöfartsstyrelsen upprättad

officiell karta skall, utan hinder av vad som stadgas i 9 § lagen den

30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk, vara föremål för

skydd enligt nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957 och skall äga tillämpning

jämväl å karta, som upprättats dessförinnan, dock med följande undantag:

1) Har karta, som avses i denna lag, mångfaldigats före ikraftträdandet,

må redan framställda exemplar fritt spridas.

2) Klichéer och andra hjälpmedel, som kunna användas endast för mångfaldigande

av viss karta av angivet slag och som förfärdigats före ikraftträdandet,

må fortfarande fritt användas för sitt ändamål till och med den

31 december 1957. Exemplar, som framställts med stöd härav, må fritt

spridas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 18b år 1956

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 december 1949 (nr 680)

om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 16 december 1949 om förbud

mot spridning av vissa kartor m. m.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

1 §•

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Genom tryck mångfaldigad, av an- Genom tryck mångfaldigad, av annan

än rikets allmänna kartverk el- nan än rikets allmänna kartverk eller

sjöfartsstyrelsen framställd kar- ler sjöfartsstyrelsen framställd karta

över svenskt område i större ska- ta över svenskt område i större skala

än 1:1 000 000 må ej hållas till la än 1:1 000 000 må ej hållas till

salu eller annorledes spridas, om ej salu eller annorledes spridas, om ej

kartan blivit godkänd vid gransk- kartan blivit godkänd vid granskning

i kartverket eller styrelsen i ning i kartverket eller styrelsen i fråfråga

om detaljer som kunna vara ga om detaljer som kunna vara av

av betydelse för rikets försvar samt, betydelse för rikets försvar; Konungbeträffande

karta i större skala än en meddelar härom närmare bestäm1

: 20 000, tillstånd till spridningen melser.

meddelats av kartverkskommissio-\ Vad sålunda stadgats skall ej gälnen.

la spridning inom försvarsväsendet

Konungen fastställer närmare be- av karta som framställts för dess

stämmelser angående sådant god- räkning.

kännande av karta eller tillstånd till _

spridning därav som avses i första

stycket. Vad i första stycket stad- Denna lag träder i kraft den 1 janugats

skall ej gälla spridning inom ari 1957.

försvarsväsendet av karta som framställts

för dess räkning.

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1955:393.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1956

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 13 april 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och jordbruksdepartementen

samt statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Zetterberg, fråga om upphovsmannarätt till officiella

kartor m. m. samt anför därvid följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1952 tillkallade

statsrådet Hjalmar Nilson sakkunniga för att verkställa utredning

och avgiva förslag rörande framställningen och tillhandahållandet av fotogrammetriska

kartor och annat fotogrammetriskt material jämte därmed

sammanhängande frågor.1

I ett den 28 juni 1955 dagtecknat betänkande (SOU 1955: 26) har de sakkunniga,

som antagit benämningen 1953 års fotogrammetriutredning, framlagt

åtskilliga förslag rörande flygfotograferingsverksamhetens framtida

omfattning och organisation in. m. Den vidare behandlingen av dessa förslag

ankommer på jordbruksdepartementets handläggning. Utredningen har

jämväl till behandling upptagit frågan om upphovsmannarätt till kartor och

fotobilder m. m. samt övervägt möjligheterna att vidtaga vissa uppmjukningar

i gällande sekretessbestämmelser rörande kartor. I dessa delar har

föreslagits vissa på justitiedepartementets handläggning ankommande lagstiftningsåtgärder.

Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av överbefälhavaren,

sjökarteverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

statens geotekniska institut, statskontoret, statistiska centralbyrån,

riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen,

rikets allmänna kartverk, skogsstyrelsen, kommerskollegium,

Sveriges geologiska undersökning, kollegienämnden vid tekniska högskolan

i Stockholm, styrelsen för skogshögskolan och statens skogsforskningsinstitut,

styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, läns- * i

1 De sakkunniga var generaldirektören C.-H. Nordlander, tillika ordförande, numera överdirektören

i skogsstyrelsen F. Johansson, numera överdirektören i rikets allmänna kartverk

B. Lundgren samt byråchefen i kartverket F. Jonasson med numera verkställande direktören

i riksförbundet landsbygdens folk, jur. kand. N. A. Svensson som sekreterare.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 18b år 1956

5

styrelserna i Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens

och Norrbottens län samt Airborne Mapping Ltd. aktiebolag, Bolidens

gruvaktiebolag, generalstabens litografiska anstalt, nämnden för skoglig

fotogrammetri, Scandinavian Airlines System, Svensk flygtjänst aktiebolag,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Indalsälvens

regleringsförening, Svenska teknologföreningen, Svenska vattenkraftföreningen,

Svenska vägföreningen, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges lantmätareförening och Sveriges

riksidrottsförbund.

Därjämte har Svea hovrätt och auktorrättskommittén yttrat sig över betänkandet,

såvitt avser frågan om upphovsmannarätt till kartor och fotobilder

m. m.

Lantmäteristyrelsen har vid sitt yttrande fogat yttranden från överlantmätarna

i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Göteborgs

och Bohus, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Skogsstyrelsen

har bifogat yttranden från skogsvårdsstyrelserna och skogssällskapet,

och länsstyrelsen i Jämtlands län har bifogat yttrande från överlantmätaren

i länet.

Kartverket har sedermera den 6 april 1956 inkommit med en promemoria

angående behovet av en lagstiftning om upphovsmannarätt till officiella

kartor m. m.

Jag anhåller nu att till behandling få upptaga sistnämnda fråga ävensom

spörsmålet om uppmjukning av gällande sekretessbestämmelser rörande

kartor.

I. Upphovsmannarätt till officiella kartor

Inledning

Enligt instruktionen för rikets allmänna kartverk och kartverkskommissionen

den 21 juni 1946 (SFS 468, ändrad genom SFS 1949: 684) har kartverket

till uppgift att upprätta och utgiva geodetiskt grundade ekonomiska

och topografiska kartor, fotokartor och översiktskartor över riket. Kartverkskommissionen

har till uppgift att vara ett rådgivande organ åt kartverket

i mera betydelsefulla frågor rörande riktlinjerna för de allmänna

kartarbetena.

Kartutgivningen skall jämlikt instruktionen avse vissa angivna kartor,

bland vilka märkes fotokartan i skala 1: 10 000, den ekonomiska kartan i

samma skala samt topografiska kartan.

Sedan lång tid tillbaka har mellan staten och generalstabens litografiska

anstalt — ett till Esseltekoncernen hörande företag — funnits avtal om

reproduktion, tryckning och försäljning av vissa av de officiella kartorna.

Dessa avtal har varit utformade som sedvanliga förlagsavtal, genom vilka

anstalten såsom förläggare fått ensamrätt till kartorna i vad å kartverket

ankommer. Statsverket erhåller royalty på försäljningen och anordningen

innefattar jämväl i övrigt vissa fördelar för det allmänna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1956

Principiellt är kartor föremål för författarrättsligt skydd enligt lagen

den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk, vilket innebär

att de ej får reproduceras utan tillstånd av vederbörande rättsinnehavare.

I den mån en karta, såsom fallet är beträffande fotokartan, kan betraktas

som fotografisk bild, skyddas den principiellt enligt lagen den 30 maj 1919

om rätt till fotografiska bilder. Även detta skydd innebär att reproduktion

ej får ske utan tillstånd av rättsinnehavaren. Av skäl som anföres i det

följande kan det emellertid ifrågasättas om författarrättsligt eller fotografirättsligt

skydd åtnjutes för kartor, som är upprättade av statlig myndighet.

Spörsmålet huruvida de officiella kartorna är föremål för sådant skydd

var tidigare icke av någon större praktisk betydelse. För framställning av

goda reproduktioner fordrades då tillgång till kartoriginalen, och över dem

förfogade endast kartverket eller anstalten, i den mån utgivningsrätten överlåtits

på denna. Reproduktionstekniken har emellertid nu utvecklats så, att

dispositionen över kartoriginalen ej längre är lika avgörande som tidigare.

I ingalunda oväsentlig omfattning förekommer det att de officiella kartorna

yrkesmässigt reproduceras och försäljes av andra personer och företag än

anstalten.

Nu berörda förhållanden har föranlett att i samband med vissa år 1954

mellan kartverket och anstalten ingångna avtal, vilka bland annat avser

topografiska kartan och den ekonomiska kartan, träffats ett särskilt tilläggsavtal,

vari förklarats att de kartverket tillkommande royaltybeloppen m. in.

fastställts under förutsättning av ensamrätt för anstalten till reproduktion,

tryckning och försäljning av de med avtalen avsedda kartorna; om sådan

ensamrätt icke kunde medgivas anstalten före den 1 juli 1956, skulle förhandlingar

upptagas mellan parterna rörande ändrade royaltysatser in. in.,

om anstalten så påfordrade.

Med anledning av vad sålunda förekommit har utredningen till behandling

upptagit frågan om upphovsmannarätt till de officiella kartorna. Innan redogörelse

lämnas för dess förslag i detta ämne, må anföras uppgifter om hithörande

bestämmelser i gällande rätt samt utredningens tolkning av dessa.

Gällande rätt

Såsom förut berörts är kartor principiellt föremål för skydd enligt författarlagen

och fotografilagen. Enligt förstnämnda lag äger författare bland

annat uteslutande rätt att genom tryck, fotografi eller på annat sätt mångfaldiga

sitt verk. Dock stadgas bland annat den inskränkningen i rätten att

det är tillåtet att mångfaldiga verk för enskilt bruk. Författarrätten kan

med eller utan inskränkning överlåtas till annan. Rätten upphör enligt lagen

30 år efter författarens dödsår. För verk av författare utan uppgivet eller

under diktat namn räknas tiden från det år, då verket först offentliggjordes.

Den som framställt fotografisk bild äger enligt fotografilagen bland annat

uteslutande rätt att mångfaldiga bilden genom fotografi, varmed jäm
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1956

7

ställes annat, fotografi liknande förfarande. Med sistnämnda uttryck avses

exempelvis mångfaldigande genom kliché eller plåt, som framställts på

fotografisk väg. Även här är mångfaldigande för enskilt bruk tillåtet. Rätten

kan överlåtas och varar som huvudregel 15 år från det, då bilden först

utgavs.

Då det gäller att bedöma huruvida författarrättsligt eller fotografirättsligt

skydd åtnjutes även för kartor som är officiella, måste beaktas att dessa

utgör allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening. Regeringsformens

och tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars

offentlighet innebär bland annat i princip en rätt att i tryck offentliggöra

sådana handlingar. Av betydelse är vidare, såvitt angår andra kartor

än fotobilder, ett stadgande i 9 § författarlagen, enligt vilket vissa uppräknade

handlingar, »så ock andra allmänna handlingar», förklaras uteslutna

från skydd enligt lagen.

Utredningen anför, att skilda uppfattningar framträtt rörande innebörden

av sistnämnda undantagsstadgande. Enligt en åsikt gives härigenom endast

en erinran om vad som gäller redan enligt de åsyftade reglerna i regeringsformen

och tryckfrihetsförordningen. Enligt en annan mening åter

har stadgandet självständig betydelse. Något domstolsavgörande, som skulle

kunna tjäna till ledning, föreligger utredningen veterligen icke. Av vad

utredningen anför i fortsättningen framgår, att den för sin del ansluter sig

till den senare av de båda uppfattningarna; enligt utredningen är frågan

i vad mån allmänna handlingar, som principiellt är föremål för författarrätt,

kan tryckas utan tillstånd av rättsinnehavaren beroende av hur undantagsstadgandet

tolkas. Med stöd av vissa uttalanden i motiv och annorstädes

finner utredningen det ligga närmast till hands att utgå från att de

officiella kartorna är hänförliga under stadgandet och att dessa således

icke är föremål för författarrättsligt skydd.

Även beträffande sådana officiella kartor som principiellt faller under

fotografilagen undersöker utredningen huruvida principen om allmänna

handlingars offentlighet medför att de måste anses undantagna från skydd

enligt lagen. Utredningen finner emellertid övervägande skäl — särskilt

det förhållandet att något mot 9 § författarlagen svarande undantag icke

upptagits i fotografilagen — tala för att så icke är fallet.

Nu behandlade spörsmål är föremål för utredning i ett vidare sammanhang

inom auktorrättskommittén, som har till uppgift att förbereda en allmän

revision av den upphovsmannarättsliga lagstiftningen.

Utredningens förslag

Utredningen anser att det föreligger en uppenbar risk att den verksamhet

för reproduktion av de officiella kartorna som numera bedrives av andra

företag än generalstabens litografiska anstalt snabbt kan få en så vidgad

omfattning, att det kommer att rubba grunderna för de mellan kartverket

och anstalten gällande avtalen. Utredningen erinrar härvid om det

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1956

från anstaltens sida gjorda förbehållet om rätt att upptaga förhandlingar

om ändrade royaltysatser in. in., om den ej före den 1 juli 1956 kunde medgivas

ensamrätt att reproducera, trycka och försälja kartorna.

Utredningen nämner i detta sammanhang, att kartverkets inkomster av

försäljning av de officiella kartorna under de senaste åren uppgått till i

medeltal nära 500 000 kronor om året. Detta i och för sig betydande belopp

anger likväl ej hela storleksordningen av problemet. I komplexet av avtal

mellan kartverket och anstalten föreligger det nämligen ett samband mellan

de inkomster, som anstalten kan påräkna vid försäljning av de mera

gångbara kartorna, och den ersättning, som anstalten betingat sig för tryckning

av de mindre gångbara kartorna. Så till exempel torde de utgifter anstalten

har för tryckning, lagerhållning och distribution av den ekonomiska

kartan icke täckas av tryckningsersättning och inkomster vid försäljning,

men denna förlust har beräknats bli uppvägd av de inkomster anstalten

ansett sig kunna erhålla exempelvis vid försäljning av särtryck av den topografiska

kartan. Om denna möjlighet till utjämning skulle bortfalla eller

väsentligt minskas, skulle detta, anför utredningen, betyda ej blott att statsverket

skulle gå förlustigt royaltyavgifter vid försäljning av dylika särtryck

utan framför allt att statsverkets kostnader för tryckningen av den ekonomiska

kartan skulle kunna öka väsentligt.

Vid ett bedömande av frågan huruvida upphovsmannarätt — i motsats

till vad nu synes vara fallet — bör tillkomma kartverket beträffande

de officiella kartorna är det, fortsätter utredningen, anledning att starkt

understryka, att en dylik utvidgning icke torde kunna anses stå i strid med

de principer, som ligger till grund för bestämmelserna om tryckfrihet. Vad

det här gäller är endast huruvida kartverket skall ha möjlighet att ordna

exploateringen av det av verket framställda kartmaterialet på ett sådant

sätt, att det allmänna får täckning för någon del av de mycket betydande

kostnaderna för kartframställningen.

Utredningen finner för sin del att sådan möjlighet skall finnas, och anser

alltså att de av kartverket upprättade officiella kartorna bör erhålla samma

skydd i auktorrättsligt hänseende som av enskild utgivna kartor.

Vad nu sagts om kartor, som upprättats av kartverket, äger enligt utredningens

mening i princip tillämpning även på sjökort, som upprättats

av sjöfartsstyrelsen (tidigare sjökarteverket).

Utredningen yttrar vidare, att den är medveten om att frågan om auktorrättsskydd

beträffande av kartverket och sjöfartsstyrelsen framställda

officiella kartor endast utgör en del av det större problemet om upphovsmannarätt

till allmänna handlingar över huvud taget, vilket torde komma

att behandlas av auktorrättskommittén. Frågan är emellertid så brännande

beträffande de officiella kartorna, att det icke synes utredningen

möjligt att vänta med dess avgörande till dess den nya auktorrättslagstiftningen

kan väntas bli genomförd. Utredningen, som i detta spörsmål samrått

med auktorrättskommittén, förordar därför att frågan för de officiella

kartornas del löses genom en lagstiftning av provisorisk karaktär.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1956

I enlighet med det anförda har utredningen upprättat förslag till lag om

rätt till vissa kartor.

Enligt förslaget skall den författare enligt författarlagen tillerkända uteslutande

rätten att genom tryck, fotografi eller på annat sätt mångfaldiga

sitt verk, oavsett bestämmelsen i 9 § i nämnda lag, tillkomma kartverket

och sjöfartsstyrelsen beträffande av dem upprättade officiella kartor. Med

officiella kartor avser utredningen sådana kartor, som det enligt verkens

instruktioner eller i övrigt enligt statsmakternas beslut åligger verken att

upprätta och utgiva oberoende av huruvida beställningar å dem föreligger

eller ej. Under skyddet kommer således exempelvis icke att inrymmas

sådana kartor, som upprättas å kartverkets beställningsavdelning åt enskild

beställare. Enligt utredningens mening kan visserligen även här starka

skäl anföras för att upphovsmannarätt bör finnas oberoende av att kartorna

till följd av att de framställts av ett statligt organ är att anse som allmänna

handlingar. Beträffande kartor av denna karaktär föreligger dock ej samma

behov av en omedelbar lösning som i fråga om de officiella kartorna, och

man synes därför här utan större olägenhet kunna avvakta den mera definitiva

gränsdragning i fråga om upphovsmannarättens omfattning, som torde

komma att företagas av auktorrättskommittén. Vad nu sist sagts gäller

också kartor som upprättas inom lantmäteriorganisationen ävensom av andra

myndigheter än de nu nämnda.

Den nya lagen bör enligt utredningen träda i kraft den 1 juli 1956. Emellertid

torde en viss övergångstid vara behövlig för att dessförinnan lovligen

framställda kartor skall kunna få avsättas eller spridas. Den tillverkning av

kartor, som kommer att träffas av de föreslagna bestämmelserna, har emellertid

i vart fall hittills huvudsakligen haft karaktär av tillverkning av

kartor i begränsade upplagor och för speciella ändamål av tillfällig art,

exempelvis för orienteringstävlingar och liknande. Med hänsyn härtill anser

utredningen att någon längre övergångstid ej erfordras. Utredningen

förordar att övergångstiden bestämmes till ett år.

Yttrandena

Utredningens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran

av flertalet remissinstanser. Auktorrättskommittén har emellertid avstyrkt

förslaget och lantmäteristyrelsen samt Sveriges riksidrottsförbund har, utan

att direkt avstyrka, uttalat sig i avstyrkande riktning. Mot utformningen

av lagförslaget har flera remissinstanser framfört olika invändningar.

Frågan om innebörden av gällande rätt på förevarande område beröres i

ett par yttranden. Svea hovrätt delar utredningens uppfattning att hos statlig

myndighet upprättad karta på grund av stadgandet i 9 § författarlagen

icke är föremål för upphovsmannaskydd men att övervägande skäl talar

för att rätt enligt fotografilagen tillkommer staten beträffande fotobilder

som framställts av statligt organ. Auktorrättskommittén anför, att det är

svårt att ge ett bestämt svar på frågan i vilken utsträckning de officiella

kartorna på grund av gällande bestämmelser är skyddade mot obehörig re
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 18b år 1956

produktion. Något avgörande i rättspraxis föreligger icke, och det måste

betecknas som ovisst hur ett sådant skulle utfalla. Kommittén uttalar vidare,

att enligt det förslag till ny upphovsmannarättslig lagstiftning, som uppgjorts

inom kommittén, frågan, såvitt angår det författarrättsliga skyddet,

är att bedöma på annat sätt än för närvarande. Det stadgande i kommitténs

förslag som motsvarar den nuvarande undantagsbestämmelsen i 9 § författarlagen

har sålunda fått en mera begränsad räckvidd; från skydd uteslutes

endast »författningar samt beslut och yttranden av myndighet ellei

annat offentligt organ». Detta innebär att andra allmänna handlingar — i

den mån icke ett annat, i förevarande sammanhang ej aktuellt stadgande

kan åberopas — skall vara föremål för författarrätt. Härav följer att kartorna,

oaktat de är allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening,

icke skall få eftertryckas utan vederbörande rättsinnehavares tillstånd. Ett

genomförande av kommitténs förslag skulle alltså medföra ett sådant skydd

för kartorna som åsyftas med de av utredningen föreslagna bestämmelserna.

Den på kommitténs förslag grundade nya upphovsmannarättsliga lagstiftningen

torde enligt kommittén kunna träda i kraft i slutet av 1950-talet.

Flera remissinstanser understryker, att det föreligger behov av en skyndsam

lagstiftning på ifrågavarande område. Svea hovrätt finner det uppenbart,

att behov av upphovsmannaskydd föreligger beträffande officiella

kartor som upprättats av kartverket eller sjöfartsstyrelsen. Några betänkligheter

torde icke heller möta mot att i lag omgärda dylika kartor med

upphovsmannaskydd. Såvitt hovrätten kan förstå, har utredningen anfört

bärande skäl för att frågan om upphovsmannaskydd beträffande de officiella

kartorna vinner en snar lösning. Hovrätten anser sig kunna tillstyrka, att den

av utredningen föreslagna lagstiftningen kommer till stånd, därest icke alltför

stora olägenheter kan påvisas i förhållande till de regler som i berörda

hänseende är att vänta som resultat av auktorrättskommitténs pågående

arbete. Ett liknande uttalande gör också länsstyrelsen i Västernorrlands län.

Kartverket understryker vikten ur ekonomiska synpunkter av att lagförslaget

antages snarast möjligt.

Generalstabens litografiska anstalt anför, att de nuvarande oklara bestämmelserna

rörande upphovsmannarätt till kartor enligt författarlagen

har visat sig medföra vissa olägenheter så till vida som vid upprepade tillfällen

andra företag utfört reproduktioner och tryck från de av kartverket

upprättade officiella kartorna utan att royaltyavgifter inbetalats eller kvalitets-

eller aktualitetskraven upprätthållits. Anstalten vill kraftigt understryka

vikten av att den föreslagna lagen måtte träda i kraft snarast möjligt

och senast den 1 juli 1956.

I vissa yttranden förordas att upphovsmannaskydd införes i vidare omfattning

än vad utredningen föreslagit. Sålunda förutsätter vattenfallsstyrelsen

vid sin tillstyrkan av förslaget i fråga om de av kartverket och sjöfartsstyrelsen

upprättade officiella kartorna att frågan om andra av statliga

verk framställda kartor kommer att behandlas i annat sammanhang,

och samma ståndpunkt intager även Airborne Mapping Ltd. aktiebolag.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1956

Domänstijrelsen ifrågasätter, huruvida ej i den föreslagna lagstiftningen

skydd även bör finnas i fråga om sådana kartor som upprättas å kartverkets

beställningsavdelning eller distriktsorganisationens lokalkontor vid

lantmäteriet åt såväl enskilda beställare som statliga affärsdrivande verk.

Sveriges geologiska undersökning anför, att ehuru frågan om upphovsmannarätten

icke äger samma aktualitet för de geologiska kartorna på grund av

dessas mera specialiserade användningsområde det dock torde böra övervägas

om icke även landets geologiska kartutgivningsinstitution borde tillerkännas

upphovsmannarätt för de officiella geologiska kartorna.

Överbefälhavaren och sjökarteverket framhåller, att samma skydd som

är avsett för kartor även bör tillförsäkras seglingsbeskrivningen »Svensk

Lots». En sådan åtgärd skulle enligt överbefälhavaren i viss mån vara ägnad

att försvåra utgivandet av privata seglingsbeskrivningar, som innehåller

uppgifter till skada för försvaret.

Auktorrättskommittén uttalar i sitt avstyrkande yttrande, att frågorna om

upphovsmannaskydd för de officiella kartorna varit föremål för diskussion

mellan utredningen och kommittén, samt fortsätter.

Under överläggningarna har kommittén icke förordat att spörsmålet om

skydd för de officiella kartorna utbrytes ur det problemkomplex kommittén

behandlar och göres till föremål för speciallagstiftning. Även i andra fall,

där kommittén ämnar föreslå nya eller utvidgade bestämmelser till skydd

mot obehörigt tillägnande av alster av andligt arbete, ha gjorts framställningar

om provisorisk lagstiftning, men kommittén har hittills icke funnit

sig böra biträda dessa. Kommittén kan icke finna att behovet av omedelbart

skydd på nu förevarande område skulle vara större än i dessa fall. Tvärtom

kunde för några hithörande grupper provisoriska föreskrifter te sig mera

motiverade. Särskild försiktighet synes påkallad med hänsyn till att här är

fråga om att skydda ett statligt ekonomiskt intresse; att man just för sådant

fall skulle tillgripa eu så ovanlig ålgärd som en provisorisk reglering

skulle troligen framkalla ovilja icke blott hos de grupper som nyss berörts

utan även på många andra håll. Det bör vidare beaktas att de föreslagna

bestämmelserna äro avsedda att träda i kraft den 1 juli 1956 och att de sålunda,

om kommitténs förslag genomföres i planerad ordning, endast skulle

bli gällande ett eller annat år. Att för så kort tid genomföra eu provisorisk

lagstiftning endast i syfte att skapa klarhet i en rättsfråga, om vilken nu

ovisshet råder, kan icke anses påkallat. Av anförda skäl vill kommittén för

sin del avstyrka utredningens förslag.

Lantmåteristgrelsen framhåller, att frågan om upphovsmannarätten till

de officiella kartorna och då i första hand till den ekonomiska kartan är av

särskild betydelse för lantmäteriväsendet och sannolikt även för en rad andra

statliga verk. Med hänsyn till syftet med den ekonomiska kartan är det

enligt styrelsens mening således nödvändigt att tillse, att en eventuell förlagsrätt

icke blir så exklusiv att kartans utnyttjande i det allmännas tjänst

försvåras. Dess användning får icke hindras av reproduktionsförbud. Helst

borde den ekonomiska kartan jämställas med allmänna handlingar, d. v. s.

vara undantagen från förlagsrättsskydd. Härför talar i främsta rummet

syftet med den ekonomiska kartläggningen. Till jämförelse må påpekas alt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 18b år 1956

lantmäteriets alla kartor är officiella handlingar, som vem som helst får

taga del av och kopiera. Den ekonomiska kartans svarttryck grundar sig i

mycket stor utsträckning på en sammanställning av lantmäterikartor. På

grund av ett avtal med generalstabens litografiska anstalt äger lantmäteristyrelsen

för närvarande rätt att reproducera åjourförda svarttryck av den

ekonomiska kartan. För denna rätt får styrelsen till anstalten utbetala en

viss royalty för sådana kopior som försäljes till annan än myndighet. Detta

får emellertid icke fattas så, att styrelsen i princip erkänt att anstalten äger

någon upphovsmannarätt till de åjourförda svarttrycken utan utgör enligt

uttryckligt förbehåll i avtalet allenast en kompromisslösning i avvaktan på

ett slutligt avgörande beträffande förlagsrättsfrågan. Ur det allmännas synpunkt

är det synnerligen angeläget, att den rättighet som lantinäteriet har att

reproducera åjourförda svarttryck bibehålies och garanteras och styrelsen

anser det beklagligt om denna möjlighet skulle varaktigt förknippas med

royaltybestämmelser. Med de förslag till lösning av förlagsrättsfrågan som

utredningen framfört föreligger enligt styrelsens mening starka skäl anta

att svårigheter ur förlagsrättssynpunkt kommer att uppträda, därest lantmäteriet

eller andra statliga organ önskar nyttja den ekonomiska kartan

eller annan karta i samband med sin verksamhet. Styrelsen finner sålunda

att det ur statsverkets synpunkter kan uppstå vissa olägenheter, därest

förlagsrätten tilldelas ett statligt organ för att detta i sin tur skall kunna

överlåta densamma i samband med avtal om reproduktion och försäljning

utav kartor. Bakgrunden till utredningens förslag synes ligga däri att kartverket

med ifrågavarande förlagsrätt skall kunna träffa erforderliga avtal

för reproduktion och försäljning av kartor. Enligt styrelsens mening bör

ytterligare utredas om den ekonomiska kartan över huvud taget i fortsättningen

bör förläggas utav ett enskilt företag. I anslutning härtill vill styrelsen

framhålla att utredningen ej närmare berört de komplicerade ekonomiska

sammanhang som är förknippade med överlåtelse av ensamrätt

till reproduktion och försäljning. Konsekvenserna av nämnda ensamrätt

för statens egen verksamhet har sålunda ej utretts. Ej heller har det verkliga

värdet beräknats av den monopolställning som reproduklionsföretaget

kommer att få. Det synes styrelsen kunna innebära stora fördelar för statsverket

därest ifrågavarande reproduktion och distribution skulle kunna ombesörjas

av ett statligt organ. Styrelsen vill i detta sammanhang erinra om

att statens reproduktionsanstalt äger möjligheter till och stora förutsättningar

för kartreproduktion om också icke för närvarande i den omfattning

som är erforderlig för reproduktion och distribution utav det officiella

karttrycket.

Sveriges riksidrottsförbund anför, att den föreslagna lagen i hög grad påverkar

den verksamhet som bedrives inom några av landets största idrottsoch

friluftsorganisationer, främst svenska orienteringsförbundet, svenska

skidförbundet, svenska korporationsidrottsförbundet samt föreningen för

skidlöpningens och friluftslivets främjande i Sverige. Riksidrottsförbundet

finner det anmärkningsvärt, att utredningen icke genom kontakt med be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1956

13

rörda organisationer undersökt de praktiska konsekvenserna av lagförslaget.

Ett flertal idrotts- och friluftsorganisationer anordnar orienteringstävlingar

sommar- och vintertid i hela landet, ofta med mycket stort deltagarantal.

För dessa arrangemang kräves kartor, i regel särtryck över ett mindre område,

ofta på gränsområdet mellan ordinarie kartblad. Väsentligt är att kartkostnaden

icke avskräcker från deltagande. Såsom angivits i betänkandet

brukar arrangörerna ofta lokalt låta framställa erforderliga särtryck. Det

av utredningen framlagda lagförslaget skulle, om ensamrätten överlåtes på

ett företag, innebära monopol för detta att trycka alla för nyss angivna

idrotts- och friluftsutövning erforderliga kartor. Med hänsyn till idrotts- och

friiuftsorganisationernas strävan att locka stora skaror människor ut till

ett stärkande friluftsliv anser riksidrottstförbundet, att en sådan anordning

vore mycket olämplig och väsentligt komme att motverka dessa organisationers

arbete. På grund av det stora antalet arrangemang komme leveranstiderna

för särtryck att bli mycket långa. Beställningen finge göras månader

i förväg. Arrangörerna bleve tvingade att planera alltför långt i förväg med

alla de nackdelar detta medför. Med nuvarande princip kan — genom decentraliseringen

—- kartorna åstadkommas på endast några dagar. Kartframställningen

sker samtidigt med andra förberedelser för arrangemanget, vilket

är en stor fördel. Vid ensamrätt till kartframställning skapas vidare

förutsättningar för högre priser. Även om de ordinarie kartbladens priser

fixeras och utgör underlag för royalty till kartverket, skapas därmed icke

någon garanti för tillräckligt låga priser på de särtryck som i regel används

vid här omnämnda arrangemang. Riksidrottsförbundet anser det nödvändigt,

att de för verksamheten erforderliga kartorna alltjämt kan erhållas

tillräckligt snabbt och till låg kostnad. Hur denna fråga bäst skall lösas bör

göras till föremål för särskild undersökning tillsammans med berörda organisationer.

Några av de remissinstanser, som i princip godtagit förslaget, har gjort

detta med viss reservation.

Lantbruksstyrelsen förutsätter sålunda vid sin tillstyrkan av den föreslagna

lagstiftningen, att denna icke blir tillämplig på kartor, som lantbruksnämnd

upprättar genom användande av ekonomiska kartan som grundkarta

och inritande av planeringsförslag o. dyl.

Svenska landskommunernas förbund anför, att om upphovsmannarätt tillförsäkras

kartverket denna rätt icke bör få utnyttjas på sådant sätt att ett

privat företag villkorslöst lämnas ensamrätt till reproduktion av kartorna.

Det bör sålunda skapas garantier för att särtryck ur kartblad, t. ex. för

undervisningsändamål, kan erhållas till skäligt pris.

Sveriges skogsägare föreningars riksförbund framhåller, att rätten att

mångfaldiga kartor för enskilt bruk icke begränsas av den föreslagna upphovsmannarätten.

För skogsbruket föreligger ofta för olika ändamål ett behov

av arbetskartor, varför denna rätt att själv framställa kopior av fotomaterial

eller kartor torde vara av stort värde. Småbruket har givetvis samma

behov av att på ett enkelt sätt kunna erhålla dylika kopior, men det

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 18i år 1956

torde i många fall ställa sig svårt för den enskilde skogsägaren att själv

ombesörja kopieringen, vilket i stället oftast torde överlåtas på skogsvårdsstyrelsen

eller skogsägareföreningen. Det är därför av stor betydelse att kartverkets

upphovsmannarätt icke får en sådan innebörd, att den försvårar eller

omöjliggör ett dylikt servicearbete. Skogsvårdsstyrelserna, och i viss utsträckning

även skogsägareföreningarna, biträder i allmänhet de enskilda

skogsägarna i deras skogsbruk, varför kopior av upprättade kartor måste

finnas icke blott hos den enskilde skogsägaren utan även hos skogsvårdsstyrelsen

och skogsägareföreningen. Förbundet vill därför som sin mening

framhålla, att den rätt att för enskilt bruk mångfaldiga material, vilket

eljest skyddas genom bestämmelsen om upphovsmannarätt, även måste innebära

rätt för skogsvårdsstyrelse och skogsägareförening att utföra sådant

mångfaldigande för egen eller enskild persons räkning. Förbundet menar

också, att skogsvårdsstyrelserna och skogsägareföreningarna måste ha rätt

alt för sin verksamhet förvärva på dylikt sätt mångfaldigat material, liksom

också rätt att till enskilda skogsägare försälja kopior av material, som utnyttjats

i sådan verksamhet.

Vad angår utformningen av den föreslagna lagstiftningen anför auktoi•

rättskommiltén, att denna i viss mån synes gå utöver det syfte som utredningen

vill tillgodose, samt fortsätter.

För delta syfte är det tillräckligt med en föreskrift av innebörd att författarrätt

må göras gällande till de kartor, varom nu är fråga, utan hinder

av undantagsstadgandet i 9 § författarlagen. Den föreslagna texten säger

härutöver att författarrätten skall tillkomma det ämbetsverk, som upprättat

kartan. Principiellt uppstår rätten emellertid hos den eller de personer, som

åstadkomma kartan. Frågan vem som i det konkreta fallet är bärare av rätten

bör liksom eljest avgöras med hänsyn till föreliggande avtal, anställningsförhållande

o. s. v. Att genom en bestämmelse i lag förklara rätten städse

tillkomma ämbetsverket är, även om det i regel skulle motsvara det faktiska

läget, mindre lämpligt och strider mot eljest gällande principer. Det är för

övrigt oklart, om avsikten är att rätten skulle anses vara förvärvad av ämbetsverken

eller ursprungligen tillkomma dem. Därpå beror hur skyddstiden

skall beräknas. 1

1 fråga om de föreslagna övergångsbestämmelserna framhåller kommittén,

att det i anslutning till vad som allmänt brukar iakttagas på området såsom

huvudregel uppställes att lagen skall äga tillämpning jämväl å verk, som

dessförinnan tillkommit. I övrigt avviker bestämmelserna något från eljest

gängse grundsatser. Härom anför kommittén.

Vanligen brukar man i fråga om mångfaldigande, vilket i förevarande fall

är den utnyttjandeform, som kommer i betraktande, göra två undantag i

principen om att ny lag skall tillämpas även på äldre verk. Dels föreskrives

att redan lovligen framställda exemplar må fritt spridas även under den

nya lagens regim. Dels tillåter man att redan lovligen framställda klichéer

eller andra hjälpmedel, som kunna användas endast för mångfaldigande

av visst verk, även efter den nya lagens ikraftträdande få begagnas för

avsett ändamål samt att exemplar som framställts med stöd av sådant

medgivande fritt må spridas. Båda undantagen äro motiverade av att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1956

15

den som nedlagt arbete och kostnader på en lovlig verksamhet bör vara

berättigad att utan hinder av nya inskränkande bestämmelser tillgodogöra

sig sina insatser. I utredningens förslag har endast upptagits en regel att

redan framställda exemplar fritt må spridas. I motsats till vad som eljest

brukar vara fallet har rätten begränsats i tiden. Enligt kommitténs mening

föreligger knappast anledning att uppställa en sådan inskränkning. Motsvarighet

till det andra undantaget saknas i förslaget men synes böra införas

däri. Här kan emellertid en viss tidsbegränsning vara påkallad; sättes

övergångstiden till ett år torde företagarnas berättigade intressen få anses

tillgodosedda.

Liknande synpunkter framför även Svea hovrätt.

Enligt lantmåteristijrelsens mening talar synnerligen starka skäl för att

förlagsrätten, om sådan införes, skall tillkomma Kungl. Maj :t och kronan.

Givetvis bör kronans förlagsrätt kunna handhas helt eller delvis av visst

verk. Därest förlagsrätten tillägges kronan, kommer det dock att te sig

helt naturligt att även andra statliga organ fritt skall kunna utnyttja den

ekonomiska kartan såväl för reproduktioner för den egna verksamheten

som i samband med förrättningsverksamhet åt enskilda. Av samma mening

är också Sveriges lantmätareförening.

Departementschefen

Såsom i ärendet anförts förekommer det numera i ingalunda oväsentlig

omfattning att av kartverket upprättade officiella kartor yrkesmässigt reproduceras

och försäljes av andra personer och företag än det med vilket

kartverket träffat avtal om dylik verksamhet, generalstabens litografiska

anstalt. Om denna utveckling, som får ses mot bakgrunden av de senare

årens framsteg inom reproduktionstekniken, tillätes fortgå, kan den medföra

avsevärt ekonomiskt avbräck för statsverket. Det mångfaldigande som

bedrives av utomstående måste minska värdet på förlagsrätten till kartorna

och i motsvarande mån försämra statsverkets möjligheter att uppnå fördelaktiga

villkor vid överlåtelse av denna förlagsrätt. Anstalten har också förbehållit

sig rätt att upptaga förhandlingar om ändrade royaltysatser m. m.,

om den ej före den 1 juli 1956 kan medgivas ensamrätt på området.

Kartor är principiellt föremål för författarrätt och får därför icke reproduceras

utan tillstånd. Att de officiella kartorna det oaktat eftertrycks torde

sammanhänga med att man ansett att de såsom allmänna handlingar

är uteslutna från författarrättsligt skydd. Av betydelse i detta sammanhang

är en bestämmelse i författarlagen, som efter orden innebär att samtliga

allmänna handlingar är undantagna från sådant skydd. Angående räckvidden

av denna bestämmelse råder ovisshet och det har ifrågasatts om

bestämmelsen verkligen är tillämplig på de kartor det här gäller. Utredningen,

som ingående undersökt hithörande frågor, har emellertid slutligen

stannat för den uppfattningen att så skulle vara fallet. Ehuru frågan,

som jag antytt, är tveksam, finner jag att utredningen anfört vägande skäl

för sin ståndpunkt och jag anser mig, i likhet med bland annat Svea hov
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 18i år 1956

rätt, böra vid behandlingen av förevarande ärende utgå från utredningens

åsikt.

Utredningens förslag bygger på uppfattningen att statsverkets intresse

i förevarande avseende bör skyddas genom att kartverket erhåller författarrätt

till de officiella kartorna. Denna uppfattning har vunnit anslutning

från så gott som samtliga remissinstanser.

Även jag vill i princip ansluta mig till tanken att de officiella kartorna

bör beredas författarrättsligt skydd. Av det förut anförda framgår att sådant

skydd gäller för kartor som framställes av enskilda företag. För sin

verksamhet på området är statsverket ur affärsmässiga synpunkter i behov

av samma skydd. Jag vill erinra om att statsverket ännu för några år sedan

åtnjöt en viss faktisk — på anstalten överlåten — ensamrätt på området

genom att goda reproduktioner icke kunde framställas utan tillgång till

kartoriginalen. Några olägenheter härav har icke försports.

Det bör måhända framhållas att den omständigheten att de officiella karlorna

är allmänna handlingar i tryckfrihetsförordningens mening icke kan

anses utesluta att man erkänner författarrättsliga anspråk till dem. Tryckfrihetsförordningen

ingriper nämligen icke i gällande privaträttsliga regler

och rättsgrundsatser. Av intresse är att en erinran om detta förhållande ansetts

böra komma till direkt uttryck i förordningen, såvitt avser just de i

upphovsmannarätten grundade rättigheterna. I 1 kap. 8 § tryckfrihetsförordningen

hänvisas sålunda till att vad i lag är stadgat skall gälla om den

uteslutande rätt att genom tryck mångfaldiga litterära och musikaliska verk

eller verk av bildande konst, som tillkommer upphovsmannen till sådant

verk. Av förarbetena framgår att detta stadgande avser även författarrätt

till allmänna handlingar.

I anledning av vissa erinringar i remissyttrandena vill jag betona att genom

den ordning som nu diskuteras icke avgöres under vilka former statsverket

bör utnyttja ensamrätten. Detta kan, liksom hittills, ske genom att

rätten mot vederlag överlåtes på enskilt företag, men även andra former

kan tänkas. Frågan härom får prövas med utgångspunkt från vad som ur

statsverkets synpunkt är den lämpligaste lösningen, varvid både ekonomiska

och andra synpunkter måste tagas i beaktande. Självfallet bör härvid beaktas

allmänhetens intresse av att goda kartreproduktioner tillhandahålles

till rimliga priser.

I några av yttrandena har antytts att ensamrätten, om den överlåtes på

ett enskilt företag, kunde medföra att kartornas utnyttjande i det allmännas

tjänst försvårades. Jag vill härtill erinra att en överlåtelse av rätten icke behöver

omfatta denna i dess helhet utan kan förenas med förbehåll i olika

riktningar. Att exempelvis den ekonomiska kartan obehindrat måste kunna

utnyttjas inom lantmäteriväsendet är självklart; likaså bör lantmäterikontoren

i länen äga försälja kopior av svarttrycket av den ekonomiska kartan

då fastighetsindelningen å denna åjourförts inom kontoren. Jag förutsätter

att frågan om erforderliga förbehåll kommer att beaktas i de förhandlingar

som föres om överlåtelse av rätten.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 18''i år 1956

Såsom utredningen framhållit utgör frågan om författarrätt till de officiella

kartorna en del av det större problemet om upphovsmannarätt till allmänna

handlingar över huvud, vilket prövas av auktorrättskommittén. Det

kunde därför ifrågasättas om icke behandlingen av förevarande ärende borde

anstå till dess reformen av den upphovsmannarättsliga lagstiftningen i

sin helhet genomföres. Under hänvisning till det förut berörda förhållandet

att anstalten äger upptaga nya förhandlingar om ändrade royaltysatser

in. m., om den icke före den 1 juli 1956 medgivits ensamrätt på området, har

utredningen emellertid ansett frågan vara så brännande att det icke synes

möjligt att uppskjuta dess avgörande. Utredningen anser därför att frågan

bör lösas genom lagstiftning av provisorisk karaktär.

Av de remissinstanser som ansett att de officiella kartorna principiellt bör

erhålla författarrättsligt skydd har så gott som alla tillstyrkt eller lämnat

utan erinran att frågan sålunda löses provisoriskt; endast auktorrättskommittén

har anmält avvikande mening. Åtskilliga instanser understryker särskilt

att skyndsamhet här är av nöden. Till stöd härför talar särskilt den

nytillkomna omständigheten, att anstalten, enligt vad kartverket upplyser

i sin promemoria av den 6 april 1956, numera förklarat sig ämna begagna

sin rätt till nya förhandlingar med kartverket, om den icke före den 1 juli

1956 garanteras ensamrätt. Det är kartverkets bestämda mening, att staten

vid en sådan förnyad behandling kommer att nödgas godtaga betydligt

sämre villkor än de nuvarande, om icke skyddsfrågan regleras. Det bör understrykas

att härvid beröres icke blott statsverkets royaltyinkomster, vilka

under senare år uppgått till inemot 1/2 miljon kronor om året. I anstaltens

åtagande ingår för närvarande bland annat att anstalten för endast halva

kostnaden skall trycka den ekonomiska kartan, vilken är dyrbar att framställa

och svår att sälja. Om anstaltens utbyte av övrigt karttryck sjunker,

kan det resultera i att kartverket tvingas betala mer än halva den nämnda

kostnaden, vilken i sin helhet uppgår till inemot 1/2 miljon kronor om året.

1 enlighet med vad sålunda anförts synes det finnas anledning att inskrida

med en provisorisk lagstiftning till skydd mot ett utnyttjande av

statsverkets arbetsprodukter.

Föremålet för en sådan skyddslagstiftning bör i första hand vara de av

kartverket upprättade officiella kartorna. Med dem bör likställas officiella

kartor (sjökort) som upprättats av sjökar teverket eller sjöfartsstyrelsen.

Det kan diskuteras huruvida skydd bör beredas även åt andra officiella

kartor än de nu nämnda. Yrkanden i denna riktning har framförts av några

remissinstanser. Såsom utredningen anfört föreligger dock i denna del icke

samma behov av en omedelbar lösning och man synes därför utan större

olägenhet kunna avvakta auktorrättskommitténs förslag och behandlingen

av detta.

Man kan ifrågasätta om icke särskilda lagstiftningsåtgärder är erforderliga

för att bereda skydd även åt sådana inom kartverket upprättade officiella

kartor som är att anse som fotografiska bilder; fotokartor tillhör icke

området för författarlagen utan faller under fotografilagen. Detta torde dock

2 Ilihang till riksdagens protokoll 195C>. 1 samt. Nr ISi

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1956

icke vara behövligt. Fotografilagen innehåller nämligen icke någon undantagsbestämmelse,

motsvarande den förut berörda i författarlagen, och den

anses därför vara tillämplig även på fotokartor som är officiella.

Vad angår den närmare utformningen av en lag i ämnet må anföras följande.

Enligt utredningens förslag skall, oavsett den berörda undantagsbestämmelsen

i författarlagen, rätt enligt samma lag tillkomma kartverket och

sjöfartsstyrelsen beträffande av dem upprättade kartor. I anslutning till vad

auktorrättskommittén yttrat synes det emellertid vara tillräckligt att förklara,

att sådan karta skall, utan hinder av nämnda bestämmelse, åtnjuta skydd

enligt författarlagen. Att därjämte föreskriva att rätten skall tillkomma vederbörande

ämbetsverk är principiellt mindre lämpligt och i praktiken icke

behövligt. I enlighet med vedertagna principer på området bör rätten anses

uppstå hos den eller de i verket anställda personer som åstadkommit kartan;

på grund av föreliggande anställningsförhållanden får rätten emellertid

anses övergå på staten, som i utövningen därav företrädes av verket.

Motsvarande förhållanden föreligger beträffande de kartor som härrör

från sjökarteverket.

Med officiella kartor torde, i enlighet med vad utredningen anfört, böra

anses sådana kartor som det enligt verkens instruktioner eller i övrigt enligt

statsmakternas beslut åligger verken att upprätta och utgiva oberoende av

huruvida beställningar å dem föreligger eller ej.

Det skydd mot mångfaldigande utan tillstånd som blir följden av en bestämmelse

i antydd riktning avser enligt författarrättsliga principer icke

blott reproducering i samma utförande och skala som originalet utan även

förstoringar och förminskningar och principiellt även bearbetningar. I

sistnämnda hänseende må dock framhållas att det författarrättsliga skyddet

principiellt icke omfattar uppgifter om fakta som framläggs i det verk

varom fråga är. Detta innebär, att om vid utarbetandet av en karta sådana

kartografiska element som är faktiskt givna (gränser, orters belägenhet

o. s. v.) övertages från officiella kartor, den nya kartan det oaktat kan bli

att anse som självständigt verk; i så fall får kartan mångfaldigas utan tillstånd.

I skyddet gäller de inskränkningar som författarlagen uppställer till förmån

för vissa kulturella och samhälleliga intressen. Beträffande kartor är härvid

rätten att framställa exemplar för enskilt bruk den mest betydelsefulla.

Frågan om innebörden av denna rätt torde liksom hittills få avgöras av

rättstillämpningen.

Den nya lagen torde böra erhålla rubriken lag om skydd för vissa kartor.

Med hänsyn till tidigare anförda förhållanden bör den nya lagen träda i

kraft den 1 juli 1956. I övergångshänseende bör, i anslutning till vad auktorrättskommittén

yttrat, föreskrivas dels att, om kartor som avses i lagen

mångfaldigats före ikraftträdandet, redan framställda exemplar må fritt

spridas och dels att klichéer och andra hjälpmedel, som kan användas endast

för mångfaldigande av viss karta av angivet slag och som förfärdigats

före ikraftträdandet, fortfarande fritt må användas för sitt ändamål under

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 184 år 1956

viss frist, samt att exemplar som framställts med stöd härav fritt må spridas.

Fristen synes lämpligen kunna bestämmas till ett år.

II. Uppmjukning av gällande sekretessbestämmelser

rörande kartor

Inledning

Av säkerhetsskäl innehåller gällande lag en rad bestämmelser, som innefattar

inskränkningar i den eljest föreliggande rätten att från myndigheter

utbekomma sådana kartor, som är att anse som allmänna handlingar, ävensom

i rätten att reproducera och sprida kartor och att från riket utföra

kartor.

Utredningen har ansett sig böra undersöka i vad mån hithörande bestämmelser

kan uppmjukas ävensom om i övrigt kan göras något för att underlätta

för konsumenterna att få tillgång till befintligt material. Enligt utredningen

bör man sålunda tillse, att hinder för erhållande och utnyttjande

av det fotogrammetriska materialet ej reses i större omfattning än som är

oundgängligen nödvändigt. Utredningen har vidare anfört, att en alltför

långt gående restriktivitet i fråga om utlämnandet av dylikt material kan

ej oväsentligt minska kartverkets möjligheter att erhålla inkomster genom

försäljning av kartor och annat material.

Utredningens undersökning utmynnar i förslag till viss ändring i lagen

den 16 december 1949 om förbud mot spridning av vissa kartor m. in. och

till därmed sammanhängande jämkningar i de av Kungl. Maj :t samma dag

meddelade föreskrifter om vad rikets allmänna kartverk, sjökarteverket

och kartverkskommissionen har att med hänsyn till rikets säkerhet iakttaga

vid utgivning av kartor in. m. eller vid prövning av fråga om godkännande

eller tillstånd till spridning av karta, som framställts av annan

än allmänna kartverket eller sjökarteverket. Utredningen förordar vidare

att 1949 års föreskrifter ändras även i andra avseenden och förutsätter att

från vissa andra myndigheter skall inkomma ytterligare förslag till ändringar

i dessa. I förevarande sammanhang är emellertid endast anledning

att beröra utredningens förslag till ändring i 1949 års lag och därmed sammanhängande

jämkningar i 1949 års föreskrifter.

Aktuella bestämmelser i ämnet

Syftet med 1949 års lag är att förhindra spridning av kartor, vilka innehåller

detaljer som kan vara av betydelse för rikets försvar. Enligt 1 § i

lagen må genom tryck mångfaldigad, av annan än kartverket eller sjöfartsstyrelsen

framställd karta över svenskt område i större skala än 1 : 1 000 000

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 184- år 1956

ej hållas till salu eller annorledes spridas, om ej kartan blivit godkänd vid

granskning i kartverket eller styrelsen i fråga om sådana detaljer som

nyss nämnts. Beträffande karta i större skala än 1 : 20 000 kräves härutöver,

att tillstånd till spridningen meddelats av kartverkskommissionen.

Från lagens tillämpning har undantagits spridning inom försvarsväsendet

av karta som framställts för dess räkning.

Samtidigt med lagen utfärdades kungörelse den 16 december 1949 (nr

683) angående utsträckt tillämpning av bestämmelserna i lagen. Genom

kungörelsen förordnas att vad i lagen är stadgat angående tryckta kartor

skall äga motsvarande tillämpning beträffande kartor, som framställts på

annat sätt än genom tryck.

Närmare bestämmelser angående sådant godkännande av karta eller tillstånd

till spridning därav, som avses i 1 § av lagen, har intagits i 1949 års

föreskrifter.

Den tillståndsprövning i fråga om spridning av karta i större skala än

1 : 20 000, som enligt 1 § i lagen ankommer på kartverkskommissionen,

upptages i första hand av en delegation inom kommissionen, bestående av

vice ordföranden (kartverkschefen) och ytterligare en medlem, som kommissionen

utser bland sina militära ledamöter och dessas ersättare. Är delegationens

båda medlemmar ense om att begärt tillstånd bör meddelas, äger

de å kommissionens vägnar besluta därom. I annat fall skall ärendet hänskjutas

till behandling av kommissionen i vanlig ordning. Enligt 1949 års

föreskrifter skall vid tillståndsprövningen hänsyn tagas å ena sidan till

intresset av att kartan blir tillgänglig och å andra sidan till vikten av att

men ej uppkommer för rikets försvar. Därest så finnes påkallat, må tillstånd

begränsas till att avse spridning inom viss personkrets eller för visst ändamål

(t. ex. planeringsverksamhet) eller föreskrift meddelas, att försäljning

ej må ske i allmänna handeln, eller annat dylikt villkor uppställas. Beträffande

karta, som utgör oförändrad förstoring av annan karta i skalan

1 : 20 000 eller mindre skala, må tillstånd till spridning icke vägras utan

särskilda skäl.

Utredningens förslag

Utredningen anför, att den angivna ordningen för prövning av spridningstillstånd

beträffande storskaliga kartor befunnits mindre ändamålsenlig.

Å ena sidan inrymmes icke alla de kartor, beträffande vilka spridningsfrågan

kan vara speciellt känslig ur försvarssynpunkt, under den fastslagna

skalgränsen och å andra sidan innebär förfarandet en omgång, som

fördröjer ärendenas handläggning till förfång för kartproducenterna. Vid

överläggningar mellan försvarsstaben och kartverket har enighet rått om

att den särskilda föreskriften om storskaliga kartor borde utgå ur lagen

och att i stället i 1949 års föreskrifter bestämmelser borde införas om

att kartverket respektive sjöfartsstyrelsen vid kartgranskning hade att samråda

med chefen för försvarsstaben, då det gällde kartor som kunde vara

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18i år 1956

21

av betydelse ur försvarssynpunkt. Dylikt samråd borde äga rum i fråga om

kartor som upptoge detaljer av industrier, kommunikationsanläggningar

m. in. av väsentlig betydelse för rikets försvar, detalj kartor över område

beträffande vilket den ekonomiska kartan förklarats hemlig samt i övrigt

då verkens militärassistenter så påfordrade. Därest olika åsikter i en spridningsfråga

skulle föreligga mellan verket och chefen för försvarsstaben,

borde ärendet underställas Kungl. Maj :ts prövning.

Utredningen anser det vid överläggningarna framkomna förslaget om

slopande av den dubbla tillståndsprövningen i fråga om vissa kartor i större

skala än 1 : 20 000 vara ändamålsenligt. I detta sammanhang erinrar utredningen

att den samtidigt framlägger förslag om att kartverkskommissionen

skall ombildas till en styrelse för kartverket. Utredningen förordar sålunda,

att bestämmelsen om kartverkskommissionens prövning utgår ur

1 § 1949 års lag samt att erforderliga bestämmelser rörande det samråd

mellan kartverket eller sjöfartsstyrelsen och chefen för försvarsstaben i

fråga om kartor, som kan vara av betydelse ur försvarssynpunkt, införes i

1949 års föreskrifter.

Yttrandena

Utredningens förslag i förevarande del har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av samtliga remissinstanser.

Departementschefen

I syfte att förhindra spridning av kartor, som kan vara av betydelse ur

försvarssynpunkt, stadgas i 1949 års lag att kartor, framställda av annan

än kartverket eller sjöfartsstyrelsen, icke får säljas eller eljest spridas utan

godkännande av kartverket eller styrelsen. Beträffande kartor i större skala

än 1 : 20 000 fordras därutöver tillstånd av kartverkskommissionen. Förslaget

att slopa sistnämnda prövning och ersätta denna med en anordning

enligt vilken kartverket eller sjöfartsstyrelsen vid sin granskning har att

samråda med chefen för försvarsstaben, då det gäller kartor som kan

vara av betydelse ur försvarssynpunkt, har tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av samtliga remissinstanser och är enligt min mening ändamålsenligt.

Bestämmelsen om kartverkskommissionens prövning bör därför utgå

ur 1949 års lag. Erforderliga bestämmelser om sådant samråd varom nyss

varit tal bör intagas i 1949 års föreskrifter. Den nya ordningen torde böra

tillämpas från och med den 1 juli 1956.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats härvid fogade förslag1 till

1 Förslagen, som -— frånsett att enligt desamma lagarna skolat träda 1 kraft den 1 juli 1956

och att enligt förslaget till lag om skydd för vissa kartor fristen för den fria användningen av

sådana klichéer och hjälpmedel som omnämnts däri skolat utgå den 30 juni 1957 — är likalydande

med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här utelämnats.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 184 år 1956

1) lag om skydd för vissa kartor; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 16 december 1949 (nr

680) om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det under 1) upptagna

lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sven Fischier

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18b år 1956

23

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 27 april

1956.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 26 april 1956 tillhandakoinmet utdrag av protokollet

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet

den 13 april 1956, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om skgdd för vissa kartor.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn T. Hesser.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 18''r år 1956

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 25 maj 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och jordbruksdepartementen

samt statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 27 april 1956 avgivna

utlåtande över det till lagrådet den 13 april 1956 remitterade förslaget

till lag om skydd för vissa kartor. Föredraganden anför följande.

Generalstabens litografiska anstalt har den 9 maj 1956 medgivit, att den

i tilläggsavtalet mellan anstalten och kartverket utsatta dagen, efter vilken

anstalten äger upptaga förhandlingar rörande ändrade royaltysatser m. m.,

ändras från den 1 juli 1956 till den 1 januari 1957. Detta medgivande har

anstalten därefter i skrivelse den 15 maj 1956 bekräftat. Med hänsyn härtill

torde lagen om skydd för vissa kartor lämpligen böra träda i kraft den

1 januari 1957, i följd varav fristen för den fria användningen av sådana

klichéer och hjälpmedel, som omnämnts i lagförslaget, i stället bör utlöpa

den 31 december 1957.

Över det ändrade förslaget till lag om skydd för vissa kartor torde lagrådets

utlåtande böra inhämtas.

I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats

härvid fogade förslag1 till lag om skgdd för vissa kartor.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

1 Förslaget, som är likalydande med motsvarande vid propositionen fogade lagförslag, har här

utelämnats.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 18i år 1956

25

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 11 september

1956.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartenientsärenden,

hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 25 maj

1956, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag om skydd för vissa kartor.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn T. Hesser.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Sverker Jonson 8

8 Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 18i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 18b år 1956

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 september 1956.

När varan de:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson,

Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och jordbruksdepartementen

samt statsrådet Hjalmar Nilson anmäler chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 11 september

1956 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 25 maj 1956 remitterade

förslaget till lag om skgdd för vissa kartor. Föredraganden anför följande.

Lagförslaget har av lagrådet lämnats utan erinran och torde få föreläggas

riksdagen till antagande. I detta sammanhang må framhållas att auktorrättskommittén

numera avgivit betänkande med förslag till ny upphovsmannarättslig

lagstiftning (SOU 1956:25). Enligt detta förslag kommer

sådana kartor varom nu är fråga att bli föremål för upphovsmannarättsligt

skydd. Det fortsatta arbetet på denna omfattande lagreform beräknas emellertid

kräva ytterligare avsevärd tid och de skäl som jag förut åberopat

för en provisorisk lagstiftning till skydd för de officiella kartorna äger därför

alltjämt giltighet.

Samtidigt med förslaget till lag om skydd för vissa kartor bör det vid

protokollet för den 13 april 1956 fogade förslaget till lag angående ändrad

lydelse av 1 § lagen den 16 december 1949 (nr 680) om förbud mot spridning

av vissa kartor m. m. föreläggas riksdagen till antagande. Härvid bör

även beträffande denna lag tiden för ikraftträdandet ändras till den 1 januari

1957.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredraganden att

Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga de nu

berörda lagförslagen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Johansson

Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

561003

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:402 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ■proposition med förslag till lag om skydd för vissa kartor, m. m. a1 i texten
  2. 1LU 1956:38 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om skydd för vissa kartor, m. m., dels o c k i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten