Sök i Ratio Lex

Angående godkännande au avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet

1956-05-29 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:187, Angående godkännande au avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

1

Nr 187

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande

au avtal mellan Sverige och Norge för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst

och förmögenhet; given Stockholms slott den

5 oktober 1956.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch

ulrikesdepartementsärenden för den 20 augusti 1956 och över finansärenden

för denna dag samt med överlämnande av ett den 27 september

1956 undertecknat avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å inkomst och förmögenhet vill Kungl.

Maj :t härmed föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

BERTIL

G. E. Sträng

1 Bihang till riksdagens protokoll 19Ö6. 1 samt. Nr 1S7

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956

Avtal

mellan Konungariket Sverige och Konungariket

Norge för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å inkomst

och förmögenhet.

Konungariket Sverige och Konungariket

Norge hava överenskommit att avsluta

avtal för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å inkomst

och förmögenhet.

För detta ändamål hava till befullmäktigade

ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sin Minister för Utrikes Ärendena,

Hans Excellens Östen Undén;

Hans Majestät Konungen av Norge:

Sitt Utomordentliga och Befullmäktigade

Sändebud i Stockholm, Ambassadören

Jens Schive;

vilka, efter att hava granskat varandras

fullmakter och funnit dem i god och behörig

form, överenskommit om följande

bestämmelser:

Artikel 1

1. Detta avtal är tillämpligt å fysiska

personer, som äro bosatta i Konungariket

Sverige eller i Konungariket Norge,

samt å svenska och norska juridiska

personer.

2. Detta avtal skall ej tillämpas å

Svalbard och Jan Mayen samt ej heller

å de norska besittningarna utom Europa.

Artikel 2

1. I avtalet inbegripas skatter å inkomst

eller förmögenhet, vare sig de

upptagas för statens eller kommuns räkning.

Som skatter å inkomst eller förmögenhet

anses:

A. — Beträffande lagstiftningen i

Sverige:

Avtale

mellom Kongeriket Norge og Kongcriket

Sverige för å forebygge dobbeltbeskatning

for så vidt angår skatter av inntekt

og formue.

Kongeriket Norge og Kongeriket Sverige

er kommet overens om å slutte en

avtale for å forebygge dobbeltbeskatning

for så vidt angår skatter av inntekt og

formue.

I dette oyemed har til befullmektigede

oppnevnt:

Hans Majestet Norges Konge:

Sin overordentlige og befullmektigede

sendemann i Stockholm, ambassadör

Jens Schive;

Hans Majestet Sveriges Konge:

Sin Utenriksminister, Hans Excellense

Östen Undén;

som, etter å ha gransket hverandres fullmakter

og funnet dem i god og riktig

form, er kommet overens om folgende

bestemmelser:

Artikkel 1

1. Denne avtale får anvendelse på

fysiske personer som er bosatt i Kongeriket

Norge eller i Kongeriket Sverige

samt på norske og svenske juridiske

personer.

2. Denne avtale skal ikke anvendes på

Svalbard og Jan Mayen og heller ikke på

de norske besittelser utenfor Europa.

Artikkel 2

1. Under avtalen inngår skatter av

inntekt eller formue, enten de utskrives

til staten eller til en kommune.

Som skatter av inntekt eller formue

anses:

A. — For så vidt angår lovgivningen

i Norge:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 187 ur 1956

3

1) den statliga inkomstskatten;

2) kupongskatten;

3) den särskilda sjömansskatten;

4) bevillningsavgifterna för särskilda

förmåner och rättigheter;

5) utskiftningsskatten;

6) ersättningsskatten;

7) den statliga förmögenhetsskatten;

samt

8) den kommunala inkomstskatten.

B. — Beträffande lagstiftningen i Norge:
1)

inkomst- och förmögenhetsskatt

till staten;

2) inkomst- och förmögenhetsskatt

till kommuner, härunder inbegripen

tilläggsskatt å högre inkomster;

3) »eiendomsskatt»;

4) »alderstrygd- og krigspensjoneringsavgift»;

samt

5) sjömansskatt.

C. — Beträffande lagstiftningen såväl

i Sverige som i Norge:

Skatter, som utgå efter samma grunder

som någon av de under A och B angivna

skatterna.

2. Såsom skatter å inkomst eller förmögenhet

enligt detta avtal anses ej

sådana skatter som särskilda skatter å

vinst å lotterier och vadhållning samt

arvs- och gåvoskatter.

3. Med kommuner förstås i detta avtal

kommuner av såväl högre som lägre

ordning.

Artikel 3

1. Såframt ej annat stadgas i detta

avtal, beskattas inkomst och förmögenhet

allenast i den av staterna, där den

skattskyldige anses vara bosatt.

2. Fysisk person anses enligt detta

avtal bosatt i en av staterna, om han

där har sitt egentliga bo och hemvist

eller där stadigvarande vistas. Skulle

han med tillämpning av nämnda regel

anses bosatt i båda staterna, skall han

enligt detta avtal anses bosatt i den stat,

med vilken han har de starkaste personliga

och ekonomiska förbindelserna.

Kan frågan om var personen skall anses

bosatt icke avgöras med tillämpning

1) inntekts- og formuesskatt til staten,

2) inntekts- og formuesskatt til kommuner,

herunder tilleggsskatt på storre

inntekter,

3) eiendomsskatt,

4) alderstrygd- og krigspensjoneringsavgift,

og

5) sjomannsskatt.

B. — For så vidt angår lovgivningen

i Sverige:

1) inntektsskatt til staten,

2) kupongskatt,

3) den saerskilte sjomannsskatt,

4) »bevillningsavgifterna för särskilda

förmåner och rättigheter»,

5) »utskiftningsskatten»,

6) »ersättningsskatten»,

7) formuesskatt til staten, og

8) inntektsskatt til kommuner.

C. — For så vidt angår lovgivningen

såvel i Norge som i Sverige:

Skatter som utskrives på samme

grunnlag som noen av de under A og B

angitte skatter.

2. Som skatter av inntekt eller formue

etter denne avtale anses ikke slike

skatter som saerskilte skatter på gevinst

av lotterier og veddemål samt arve- og

gaveskatter.

3. Med kommuner forstås i denne avtale

kommuner av såvel hoyere som

lavere orden.

Artikkel 3

1. Såfremt ikke annet er fastsatt i

denne avtale, skattlegges inntekt og

formue hare i den av statene, der den

skattepliktige anses å vaere bosatt.

2. Fysisk person anses etter denne

avtale å vaere bosatt i en av statene, hvis

han har sitt virkelige bosted der eller

stadig oppholder seg der. Skulle han

ved anvendelse av nevnte regel anses

bosatt i begge stater, skal han etter

denne avtale anses bosatt i den stat,

med hvilken han har de sterkeste personlige

og ekonomiske förbindelser. Kan

spörsmålet om hvor personen skal anses

bosatt ikke avgjores ved anvendelse av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956

av sistnämnda regel, anses han vara bosatt

i den stat, i vilken han äger medborgarskap;

är han medborgare i båda

staterna eller är han icke medborgare i

någon av dessa, skola de behöriga myndigheterna

i de båda staterna träffa

överenskommelse från fall till fall.

3. För skattskyldig, som utflyttar

från den ena staten för att bosätta sig i

den andra, upphör skattskyldigheten i

förstnämnda stat — såvitt skattskyldigheten

är beroende å den skattskyldiges

bosättning — med utgången av den

dag, under vilken utflyttningen slutförts.

4. Juridisk person anses enligt detta

avtal bosatt i den stat, vars nationalitet

den äger.

En juridisk person anses hava svensk,

respektive norsk nationalitet, om den

juridiska personen inregistrerats i Sverige,

respektive Norge. Juridisk person,

vilken icke inregistrerats, anses äga den

stats nationalitet, inom vilken styrelsen

eller högsta förvaltningen har sitt säte.

5. k. holdingbolag anses hava den

stats nationalitet, inom vars område

dess verkliga ledning utövas.

5. Oskift dödsbo anses vara bosatt i

den av de båda staterna, där den avlidne

enligt andra punkten i denna artikel

skall anses hava varit bosatt vid sitt

frånfälle.

Artikel 4

1. Skatt å inkomst å fast egendom,

belägen i en av staterna, utgår allenast i

denna stat.

2. Såsom inkomst av fast egendom anses

såväl inkomst, som förvärvas genom

omedelbart förvaltande och brukande

av den fasta egendomen, som ock

inkomst genom uthyrning, utarrendering

samt varje annat slags användning av

egendomen ävensom realisationsvinst,

som förvärvas genom avyttring av fast

egendom. I fast egendom inbegripas

tillbehör till egendomen, däri inberäknat,

såvitt avser lantbruk och skogsbruk,

levande och döda inventarier.

Såsom inkomst av fast egendom enligt

detta avtal betraktas vidare inkomst

genom avverkning av skog på egen eller

sistnevnte regel, anses han å vajre bosatt

i den stat i hvilken han har statsborgerskap.

Er han statsborger i begge stater

eller er han ikke statsborger i noen av

disse, skal de kompetente myndigheter i

begge stater treffe overenskomst fra

tilfelle til tilfelle.

3. For skattepliktig som flytter fra

den ene staten för å bosette seg i den

andre, opphorer skatteplikten i forst

nevnte stat — for så vidt skatteplikten

er avhengig av den skattepliktiges bostedsforhold

— ved utgången av den dag

flytningen var avsluttet.

4. Juridisk person anses etter denne

avtale å vsere bosatt i den stat, hvis

nasjonalitet den har.

En juridisk person anses å ha norsk,

respektive svensk nasjonalitet, dersom

den juridiske personen er registrert i

Norge, respektive Sverige. Juridisk person

som ikke er registrert, anses å ha

den stats nasjonalitet innen hvilken

styret eller den överste ledelse har sitt

sete.

Holdingselskap anses å ha den stats

nasjonalitet innen hvis område den virkelige

ledelse utoves.

5. Uskiftet dödsbo anses å vjere bosatt

i den av de to stater hvor avdode etter

punkt 2 i denne artikkel skal anses å

ha vaert bosatt ved dödsfallet.

Artikkel 4

1. Skatt av inntekt av fast eiendom,

beliggende i en av statene, utskrives bare

i denne stat.

2. Som inntekt av fast eiendom anses

såvel inntekt, som erverves gjennom

umiddelbar nyttiggj oring og bruk av

den faste eiendom, som inntekt gjennom

utleie, bortforpaktning og enhver annen

anvendelse av eiendommen likesom realisasjonsgevinst

som erverves gjennom

avhendelse av fast eiendom. Til fast

eiendom regnes tilbehor til eiendommen,

herunder — for så vidt angår landbruk og

skogbruk — besetning, redskaper og

annet losore.

Som inntekt av fast eiendom etter

denne avtale anses videre inntekt gjennom

avvirkning av skog på egen eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956

5

annans mark så ock inkomst, som må

tillkomma avverkaren genom det avverkade

virkets forsling till riksgränsen

eller exporthamn, genom dess försäljning

inom den stat, där den fasta egendomen

är belägen, ävensom genom sådan

förädling av virket, som i den staten äger

rum annorstädes än å fast driftställe.

Artikel 5

1. Där ej i detta avtal annorlunda

stadgas, skall skatt å inkomst av rörelse

eller fritt yrke, vilken inkomst härflyter

från fast driftställe i en av staterna, utgå

allenast i denna stat. Finnas fasta driftställen

i båda staterna, uppbär vardera

staten skatt å den del av inkomsten,

som förvärvas från fast driftställe inom

statens område.

2. Till inkomst av rörelse hänföres

såväl inkomst, vilken förvärvas genom

omedelbart bedrivande av rörelse, som

ock inkomst genom upplåtelse av driften

åt annan ävensom vinst genom avyttring

av rörelsen eller del av den eller av

föremål, som användes i rörelsen.

Såsom inkomst av rörelse betraktas

även inkomst genom delägarskap i företag,

dock icke inkomst av aktier eller

likartade värdepapper. Med likartade

värdepapper förstås, såvitt gällande

lagstiftning i Sverige angår, bevis å

andelar i svenska ekonomiska föreningar

samt, såvitt gällande lagstiftning i Norge

angår, bevis å andelar i norska bolag och

andra sammanslutningar med delad eller

eljest begränsad ansvarighet, härunder

ej inbegripna vanliga norska kommanditbolag.

3. Till inkomst av fritt yrke räknas

särskilt inkomst av självständigt bedriven

vetenskaplig, konstnärlig, undervisande

och uppfostrande verksamhet

ävensom verksamhet som läkare,

advokat, arkitekt och ingenjör.

Artikel 6

1. Såsom fast driftställe anses varje

plats, å vilken för stadigvarande bruk

vid rörelsens eller yrkets utövande fin
-

annens grunn, såvel som inntekt som

måtte tilkomme avvirkeren gjennom

det avvirkede virkes transport til riksgrensen

eller eksporthavn, gjennom dets

salg innen den stat der den faste eiendom

er beliggende, likesom gjennom slik

foredling av virket som föregår i denne

stat annetsteds enn på fast driftssted.

Artikkel 5

1. Såfreint ikke noe annet er fastsatt

i denne avtale, skal skatt av inntekt av

nseringsdrift eller fritt yrke, hvilken

inntekt skriver seg fra fast driftssted i

en av statene, utskrives bare i denne stat.

Finnes faste driftssteder i begge stater,

oppebserer hver stat skatt av den del av

inntekten som erverves fra fast driftssted

innenfor statens område.

2. Til inntekt av nseringsdrift henfores

såvel inntekt som erverves gjennom

umiddelbar drift av virksomhet, som

inntekt gjTmnom virksomhets bortleie til

en annen, samt gevinst ved avhendelse

av virksomheten eller del av den eller

av gjenstander som anvendes i virksomheten.

Som inntekt av nseringsdrift anses

også inntekt noen har som deltaker i et

foretagende, dog ikke inntekt av aksjer

eller lignende verdipapirer. Med lignende

verdipapirer forstås, for så vidt angår

lovgivningen i Norge, andelsbevis i

norske selskaper og andre sammenslutninger

med delt eller på annen måte

begrenset ansvar, herunder dog ikke

vanlige norske kommanditselskaper,

samt for så vidt angår lovgivningen i

Sverige, andelsbevis i svenske okonomiske

foreninger.

3. Som inntekt av fritt yrke regnes

sserlig inntekt av selvstendig drevet vitenskapelig

og kunstnerisk virksomhet,

undervisnings- og oppdragelsesvirksomhet,

samt virksomhet som lege, sakforer,

arkitekt og ingenior.

Artikkel 6

1. Som fast driftssted anses ethvert

stöd, hvor det finnes sa;rlig anlegg eller

er truffet sserlig foranstaltning for stadig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

nes särskild anläggning eller vidtagits

särskild anordning, såsom plats där företaget

har sin ledning, kontor, filial, tillverkningsplats,

verkstad eller dylikt,

försäljningsställe, varunederlag (även

stadigvarande kommissionslager) ävensom

gruva eller annan liknande fyndighet,

som är föremål för bearbetning.

2. Med fast driftställe likställes plats

för byggnadsföretag, vars utförande

överskridit eller, såvitt förutses kan,

kommer att överskrida en tidrymd av

tolv månader.

3. Fast driftställe föreligger jämväl,

då ett i den ena staten hemmahörande

företag har en representant (agent) i

den andra staten, som därstädes är stadigvarande

verksam för företagets räkning

samt befullmäktigad att avsluta

affärer å företagets vägnar.

Däremot skall fast driftställe ej anses

föreligga allenast på den grund, att ett i

den ena staten hemmahörande företag

har ett dotterföretag i den andra staten

eller där upprätthåller affärsförbindelser

blott genom en fullständigt oberoende

representant eller en representant

(agent), som visserligen är stadigvarande

verksam för företagets räkning men blott

förmedlar affärer utan att vara befullmäktigad

att avsluta affärer å företagets

vägnar.

Artikel 7

Då ett företag i en av staterna bedriver

rörelse i den andra staten från ett därstädes

beläget fast driftställe, skall i

fråga om fördelningen av beskattningsrätten

iakttagas följande. Det fasta

driftstället skall anses hava åtnjutit den

inkomst av rörelsen, som driftstället kan

antagas skola hava åtnjutit, därest

driftstället varit ett helt fristående

företag som självständigt avslutat affärer

med det företag, vartill det fasta

driftstället hörer. Därest det fasta driftstället

har självständig bokföring, bör

densamma, där så ske kan, läggas till

grund för inkomstens bestämmande,

därvid bokföringen, då anledning därtill

förekommer, skall vid taxeringen rättas

så att densamma utvisar ovan avsedda

inkomst. Anses bokföringen icke kunna

bruk ved virksomhetens eller yrkets

utovelse, så som sted der 1’oretagendet

har sin ledelse, kontor, filial, produksjonssted,

verksted eller lignende, salgssted,

varelager (herunder også varig

kommisjonslager), gruve eller annen

lignende forekomst som er gjenstand for

utnyttelse.

2. Med fast driftssted likestilles plass

for byggeforetagende hvis utforelse har

overskredet eller, så vidt det kan förutses,

kommer til å overskride et tidsrom

av tolv måneder.

3. Fast driftssted föreligger også når

et i den ene staten hjemmehorende

foretagende har en representant (agent)

i den andre staten, som stadig virker der

for foretagendets regning, og har fullmakt

til å avslutte forretninger på foretagendets

vegne.

Derimot skal fast driftssted ikke anses

å foreligge bare av den grunn åt et i den

ene staten hjemmehorende foretagende

har et datterselskap i den andre staten

eller der opprettholder forretningsforbindelser

bare gjennom en fullstendig

uavhengig representant eller en representant

(agent), som visstnok stadig

virker for foretagendets regning, men

bare formidler forretninger uten å ha

fullmakt til å avslutte forretninger på

foretagendets vegne.

Artikkel 7

Når et foretagende i en av statene

driver virksomhet i den andre staten

fra et der beliggende fast driftssted, skal

med hensyn til fordelingen av beskatningsretten

folgende iakttas: Det faste

driftssted skal anses å ha oppebåret den

inntekt av virksomheten, som driftsstedet

kan antas å ville ha oppebåret dersom

driftsstedet hadde vsert et helt frittstående

foretagende som selvstendig

hadde avsluttet forretninger med det

foretagende, som det faste driftssted

tilhorer. Dersom det faste driftssted har

selvstendig bokföring, bor denne, hvor

det kan skje, legges til grunn ved inntektens

beregning, men når grunn dertil

föreligger skal bokföringen rettes ved

ligningen, så den utviser den inntekt

som det ovcnfor er hentydet til. Finnes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956

7

läggas till grund för inkomstberäkningen,

må inkomsten fastställas till skälig procentsats

av driftställets bruttoinkomst.

Där omständigheterna icke till annat

föranleda, skall procentsatsen fastställas

med ledning av motsvarande uppgifter

för liknande företag inom samma stat.

Då så erfordras, skola de behöriga myndigheterna

från fall till fall träffa särskilda

överenskommelser rörande uppdelning

av beskattningsrätten.

Myndigheterna skola hålla varandra

underkunniga om den inkomst, som i nu

avsedda fall påföres ett fast driftställe i

endera staten, samt söka i samförstånd

avgöra frågan om beskattningsrättens

riktiga fördelning.

Artikel 8

1. Inkomst av företag för utövande

av sjöfart eller luftfart, vars verkliga

ledning har sitt säte i en av staterna,

beskattas allenast i denna stat.

2. I de fall, då luftfart utövas av

konsortium med delägare från de båda

staterna, skall, om konsortiet icke är

juridisk person, inkomsten av verksamheten

beskattas allenast hos delägarna

samt i vardera staten endast till den del

inkomsten belöper på delägare i den

staten.

Artikel 9

1. Royalty, som utgår för nyttjande

av fast egendom eller för bearbetande av

gruva eller annan fyndighet, beskattas

allenast i den av staterna, där den fasta

egendomen, gruvan eller fyndigheten är

belägen.

2. Annan royalty än som avses i första

punkten beskattas i den stat, där inkomsttagaren

anses bosatt; dock att

beskattningsrätten förbehålles den stat,

varifrån royaltyn utgår, därest den, som

uppbär royaltyn, har sådant inflytande

över företagets ledning att det skäligen

bör anses som om han själv varit omedelbart

delaktig i rörelsens bedrivande.

Med uttrycket royalty förstås i denna

punkt varje slag av royalty (eller annat

periodiskt utgående belopp) som utbe
-

bokforingen ikke å kunne legges til

grunn ved inntektsberegningen, kan

inntekten fastsettes til en rimelig prosentsats

av driftsstedets omsetning. Når

forholdene ikke krever noe annet, skal

prosentsatsen fastsettes med stötte i

tilsvarende oppgaver for lignende foretagender

innen samme stat. Når det

kreves skal de kompetente myndigheter

fra tilfelle til tilfelle treffe sserskilte

overenskomster vedrorende oppdeling

av beskatningsretten.

Myndighetene skal holde hverandre

underrettet om den inntekt som i slike

tilfelle påfores et fast driftssted i en av

statene samt soke i minnelighet å avgjore

spörsmålet om beskatningsrettens

riktige fordeling.

Artikkel 8

1. Inntekt av foretagende for utovelse

av sjöfart eller luftfart, hvis virkelige

ledelse har sitt sete i en av statene,

skattlegges bare i denne stat.

2. I tilfelle hvor luftfart utoves av

konsortium med deltagere fra begge

stater, skal inntekten av virksomheten,

hvis konsortiet ikke er en juridisk person,

skattlegges bare hos deltagerne og

slik åt hver stat skattlegger bare den

del som tilfaller deltager i denne stat.

Artikkel 9

1. Royalty som betales for bruken av

fast eiendom eller for drift av gruve eller

annen forekomst, skattlegges bare i

den av statene der den faste eiendommen,

gruven eller förekomsten ligger.

2. Annen royalty enn omhandlet i

punkt 1 skattlegges i den stat der inntektsnyteren

anses å vsere bosatt, dog

slik åt skattleggingen forbeholdes den

stat hvorfra royaltyen betales, dersoni

den som oppebserer royaltyen har slik

innflytelse på foretagendets ledelse åt

det er rimelig å anse det som om han

var direkte deltaker i virksomheten.

Med uttrykket royalty forstås i dette

punkt enhver slags royalty (eller annet

periodisk utgående belop) som utbeta
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 187 år 1956

talas såsom ersättning för nyttjanderätten

eller ensamrätten till varje slag av

författar- och förlagsrätt, patent, ritning,

hemlig fabrikationsmetod och recept,

varumärke eller annan dylik egendom.

Artikel 10

1. Utdelning å aktier beskattas allenast

i den stat, där den, som mottager utdelningen,

anses bosatt.

2. Utdelning från ett aktiebolag i Norge,

som tillfaller ett aktiebolag i Sverige,

skall i Sverige vara undantagen från

beskattning i den utsträckning som fallet

skulle hava varit enligt skattelagstiftningen

i Sverige, därest båda bolagen

varit bosatta därstädes.

3. Utdelning från ett aktiebolag i

Sverige, som tillfaller ett aktiebolag i

Norge, skall i Norge vara undantagen

från inkomstskatt till staten i den utsträckning

som fallet skulle hava varit

enligt skattelagstiftningen i Norge, därest

båda bolagen varit bosatta därstädes.

4. Vad ovan i denna artikel sägs beträffande

aktiebolag i Sverige samt utdelning

från sådant aktiebolag skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om ekonomisk

förening i Sverige eller utdelning

från sådan förening.

Vad ovan i denna artikel sägs beträffande

aktiebolag i Norge samt utdelning

från sådant aktiebolag skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om andra

bolag och sammanslutningar med delad

eller eljest begränsad ansvarighet i Norge,

härunder ej inbegripna vanliga norska

kommanditbolag, eller utdelning från

sådant bolag eller sådan sammanslutning.

Artikel 11

1. Där ej bestämmelserna nedan i

denna artikel till annat föranleda, skola

inkomst av personligt arbete (inkomst

av fritt yrke härunder icke inbegripen

samt ej heller pensioner och livräntor)

och inkomst av stadigvarande uppdrag

beskattas allenast i den stat, där den

skattskyldige utövat den verksamhet,

från vilken inkomsten härrör.

les som godtgjorelse for bruksretten eller

eneretten til ethvert slag av forfatterog

forlagsrett, patent, tegning, hemmelig

fabrikasjonsmetode og resept, varemerke

eller annen lignende eiendom.

Artikkel 10

1. Aksjeutbytte skattlegges bare i den

stat hvor den som mottar utbyttet anses

bosatt.

2. Utbytte fra et aksjeselskap i Norge,

som tilfaller et aksjeselskap i Sverige,

skal i Sverige vsere unntatt fra beskatning

i den utstrekning dette ville vsert

tilfelle etter skattelovgivningen i Sverige,

om begge selskaper "hadde vsert bosatt

der.

3. Utbytte fra et aksjeselskap i Sverige,

som tilfaller et aksjeselskap i Norge,

skal i Norge vsere fritatt for inntektsskatt

til staten i den utstrekning dette ville

vsert tilfelle etter skattelovgivningen i

Norge, om begge selskaper hadde vsert

bosatt der.

4. Hva foran i denne artikkel er

bestemt med hensyn til aksjeselskap i

Sverige samt utbytte fra slikt selskap

skal få tilsvarende anvendelse når det

gj elder ekonomisk förening i Sverige

eller utbyte fra slik förening.

Hva foran i denne artikkel er bestemt

med hensyn til aksjeselskap i Norge samt

utbytte fra slikt selskap skal få tilsvarende

anvendelse når det gj elder andre

selskaper og sammenslutninger med

delt eller på annen måte begrenset ansvar

i Norge, herunder ikke vanlige

norske kommanditselskaper, eller utbytte

fra slikt selskap eller slik sammenslutning.

Artikkel 11

1. Når ikke annet folger av bestemmelsene

nedenfor i denne artikkel, skal

inntekt av personlig arbeid (herunder

ikke medregnet inntekt av fritt yrke og

heller ikke pensjoner og livrenter) og

inntekt av stadig oppdrag skattlegges

bare i den stat, hvor den skattepliktige

utovet den virksomhet, som inntekten

skriver seg fra.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 är 1956

9

2. Den omständigheten, att en i den

ena staten bosatt och där anställd person

på grund av sin tjänst tillfälligtvis

uppehåller sig inom den andra statens

område, skall — försåvitt han erhåller

sina löneförmåner uteslutande från sin

i den förra staten bosatte arbetsgivare

och han vistas i den senare staten under

en tidrymd eller tidrymder, som sammanlagt

icke överstiga 183 dagar under

beskattningsåret — ej medföra, att

verksamheten anses utövad i denna senare

stat.

3. Inkomst av arbete, som helt och

hållet eller till huvudsaklig del fullgöres

ombord å svenskt eller norskt fartyg

eller luftfartyg, beskattas allenast i den

stat, där den som uppbär inkomsten

anses bosatt.

4. Då ett aktiebolag anses bosatt i

en av staterna men ledamöter av dess

styrelse, representantskap, kontrollkommitté

eller dylikt äro bosatta i den

andra staten, skola ersättningar, vilka

av bolaget utbetalas till dessa ledamöter

i deras här avsedda egenskap, beskattas

allenast i sistnämnda stat.

5. Studerande vid universitet eller

högskola i den ena staten, som under

högst 100 dagar under ett och samma

kalenderår innehar anställning i den

andra staten för att erhålla för studierna

erforderlig praktisk utbildning, beskattas

för sin inkomst av anställningen allenast

i den stat, där han anses bosatt.

Artikel 12

Oavsett vad eljest i detta avtal stadgas,

skola skådespelare, filmskådespelare,

radio- eller televisionsartister, musiker,

idrottsmän och andra, vilka yrkesmässigt

ägna sig åt offentlig nöjesverksamhet,

beskattas för inkomst av

denna sin verksamhet allenast i den stat,

där verksamheten utövas.

Artikel 13

Studerande samt hantverks- och affärspraktikanter,

som allenast i studieeller

utbildningssyfte uppehålla sig i

en av staterna, underkastas icke beskatt
-

2. Den omstendighet åt en i den ene

staten bosatt og der ansatt person på

grunn av sin tjeneste midlertidig oppholder

seg på den andre statens område,

skal — for så vidt han mottar sin lonn

utelukkende fra sin i den forste staten

bosatte arbeidsgiver og han oppholder

seg i den andre staten i et eller flere tidsrom

innenfor inntektsåret, som tilsammen

ikke överstiger 183 dager — ikke

medfore åt virksomheten anses utovet i

den andre staten.

3. Inntekt av arbeid som helt eller

hovedsakelig utfores ombord på norsk

eller svensk skip eller luftfartoy, skattlegges

bare i den stat, hvor den som

oppebaerer inntekten anses bosatt.

4. Når et aksjeselskap anses bosatt i

en av statene, men medlemmer av dets

styre, representantskap, kontrollkomité

eller lignende er bosatt i den andre staten,

skal godtgjorelse, som av selskapet

utbetales til disse medlemmer i deres her

nevnte egenskap, bare skattlegges i sist

nevnte stat.

5. Studerende ved universitet eller

hoyskole i den ene staten, som i et tidsrom

av hoyst 100 dager innenfor et og

samme kalenderår har ansettelse i den

andre staten for å oppnå en for studiene

nodvendig praktisk utdannelse, skattlegges

for den godtgjorelse han har i

stillingen bare i den stat hvor han anses

bosatt.

Arlikkel 12

Uansett hva ellers er bestemt i denne

avtale, skal skuespillere, filmskuespillere,

radio- eller televisjonsartister, musikere,

idrettsmenn og andre, som yrkesmessig

deltar i eller utöver offentlig forlystelsesvirksomhet,

skattlegges for inntekt

av denne sin virksomhet bare i den

stat, der virksomheten utoves.

Arlikkel 13

Studerende, lserlinger og volontorer

som bare i studie- eller utdannelsesoyemed

oppholder seg i eu av statene,

skattlegges ikke i denne stat for belop

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

ning i denna stat för belopp, sona de för

underhåll, studier eller utbildning mottaga

från utlandet.

Artikel 14

För förmögenhet, bestående av fast

egendom eller tillbehör till egendomen

— däri inberäknat, såvitt avser lantbruk

och skogsbruk, levande och döda inventarier

— utgår skatt allenast i den stat,

där egendomen är belägen.

För förmögenhet, nedlagd i rörelse

eller fritt yrke, utgår skatt allenast i den

stat, vilken enligt bestämmelserna i

detta avtal skatt å inkomst av samma

förmögenhet tillkommer.

Artikel 15

Inkomst eller förmögenhet, för vilken

oskift dödsbo jämlikt detta avtal beskattas

i den ena staten, må ej tillika

beskattas i den andra staten hos den

som uppbär utdelning från dödsboet.

Artikel 16

Vardera staten äger i enlighet med

sin interna lagstiftning verkställa omräkning

av inkomst och förmögenhet i

sådana fall, då

a) ett företag i en av staterna direkt

eller indirekt deltager i ledningen eller

övervakningen av ett företag i den andra

staten eller äger del i detta företags kapital,

eller

b) samma personer direkt eller indirekt

deltaga i ledningen eller öveivakningen

av såväl ett företag i en av

staterna som ett företag i den andra staten

eller äga del i båda dessa företags

kapital.

Då sådan fråga uppkommer i en av

staterna, skall den behöriga myndigheten

i den andra staten underrättas härom

i syfte att erforderlig justering skall ske i

fråga om beräkningen av det därstädes

befintliga företagets inkomst och förmögenhet.

De behöriga myndigheterna skola,

där anledning föreligger, träffa skäligt

avgörande rörande inkomstens eller

förmögenhetens beräkning.

som de mottar fra utlandet til underhold,

studier eller utdannelse.

Artikkel 14

Av formue i fast eiendom eller tilbehor

til eiendommen — herunder besetning,

redskaper og annet losore i landbruk

eller skogbruk — utskrives skatt

bare i den stat der eiendommen ligger.

Av formue knyttet til nseringsdrift eller

fritt yrke utskrives skatt bare i den

stat, som etter bestemmelsene i denne

avtale tilkommer skatt av inntekten av

samme formue.

Artikkel 15

Inntekt eller formue, som uskiftet

dödsbo i henhold til denne avtale skattlegges

for i den ene stat, kan ikke tillike

skattlegges i den annen stat hos den som

oppebserer utdeling fra dodsboet.

Artikkel 16

Hver stat er berettiget til i overensstemmelse

med sin interne lovgivning å

iverksette omregning av inntekt og formue

i tilfelle hvor

a) et foretagende i en av statene

direkte eller indirekte deltar i ledelsen

eller kontrollen av et foretagende i den

andre staten eller eier en del av dette

foretagendes kapital, eller

b) samme personer direkte eller indirekte

deltar i ledelsen eller kontrollen

av såvel et foretagende i en av statene

som et foretagende i den andre staten

eller har andel i begge disse foretagenders

kapital.

Når slike spörsmål oppstår i en av

statene, skal den kompetente myndigheten

i den andre staten underrettes

herom med henblikk på åt nodvendig

justering skal skje med hensyn til

beregningen av inntekt og formue for

det foretagende som finnes der. Når det

föreligger grunn til det skal de kompetente

myndigheter treffe rimelig avgjorelse

vedrorende inntektens eller formuens

beregning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

11

Artikel 17

1. Medborgare i en av staterna skola

icke i den andra staten underkastas

någon beskattning, som är av annat slag,

högre eller mer tyngande än den beskattning,

som medborgare i denna andra stat

äro eller kunna bliva därstädes underkastade.

2. Juridiska personer, vilka anses bosatta

i en av staterna, skola icke i den

andra staten underkastas någon beskattning,

som är av annat slag, högre eller

mer tyngande än den beskattning, som

juridiska personer, vilka anses bosatta i

denna andra stat, äro eller kunna bliva

därstädes underkastade.

Artikel 18

Den stat, i vilken den skattskyldige

anses vara bosatt, må vid bestämmande

av skatten använda den skattesats, som

skulle hava tillämpats om även inkomst

eller förmögenhet, som enligt föreskrifterna

i detta avtal äro i beskattningshänseende

förbehållna den andra staten,

tagits till beskattning i förstnämnda

stat.

Artikel 19

Detta avtal inverkar icke på rätten

att åtnjuta eventuella, längre gående

befrielser, som i kraft av folkrättens allmänna

regler medgivits eller framdeles

må komma att medgivas diplomatiska

och konsulära befattningshavare.

I den mån på grund av sådana längre

gående befrielser skatter å inkomst eller

förmögenhet icke påföras i anställningsstaten,

förbehålles beskattningen hemlandet.

Artikel 20

Kan skattskyldig visa, att av beskattningsmyndigheterna

i de avtalsslutande

staterna vidtagna åtgärder för honom

medfört eller komma att medföra dubbelbeskattning,

må han häremot göra

erinringar hos den stat, där han anses

vara bosatt. Anses erinringarna grundade,

kan denna stats behöriga myndighet

Artikkel 17

1. Statsborgere i en av statene skal

ikke i den andre staten undergis noen

beskatning som er av annen art, hoyere

eller mer tyngende enn den beskatning,

som statsborgere i denne andre stat er

eller måtte bli undergitt der.

2. Juridiske personer, som anses bosatt

i en av statene, skal ikke i den

andre staten undergis noen beskatning

som er av annen art, hoyere eller mer

tyngende enn den beskatning som juridiske

personer, som anses bosatt i denne

andre stat, er eller måtte bli undergitt

der.

Artikkel 18

Den stat, der den skattepliktige anses

å vsere bosatt, har adgang til ved fastsettelsen

av skatten å anvende den

skattesats, som skulle ha vsert brukt,

om også inntekt og formue som etter

bestemmelsene i denne avtale i beskatningshenseende

er forbeholdt den annen

stat, var tatt til beskatning i den forste

stat.

Artikkel 19

Denne avtale innvirker ikke på retten

til å nyte eventuell lenger gående skattefrihet,

som i kraft av folkerettens alminnelige

regler innrommes eller for fremtiden

måtte komme til å bli innrommet

diplomatiske og konsulsere tjenestemenn.

I den utstrekning hvori det på grunn

av slik lenger gående skattefritagelse ikke

utskrives skatt på inntekt eller formue i

ansettelseslandet, forbeholdes skattskrivningen

hjemlandet.

Artikkel 20

Kan den skattepliktige påvise åt den

fremgangsmåte som beskatningsmyndighetene

i de kontraherende stater har

anvendt, for ham har medfört eller kommer

til å medfore dobbeltbeskatning,

kan han gjore innsigelse mot dette hos

den stat, der han anses for å vsere bosatt.

Anses innsigelsene begrunnct, kan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

träffa överenskommelse med den andra

statens behöriga myndighet för att undvika

dubbelbeskattning.

Artikel 21

I fall, då svårighet eller tvivelsmål

uppkommer vid detta avtals tolkning

och tillämpning, kunna de behöriga

myndigheterna i de båda avtalsslutande

staterna träffa särskilda överenskommelser.

Artikel 22

De avtalsslutande staterna förbinda

sig att överlämna åt sina behöriga myndigheter

att träffa skäligt avgörande av

varje annan fråga, som, på grund av

olikhet mellan de i de båda staterna gällande

principerna angående skattens utgörande

eller eljest, kan, utan att vara

uttryckligen reglerad i detta avtal, uppstå

beträffande de direkta skatterna.

Artikel 23

Med »behöriga myndigheter» avses i

detta avtal finansdepartementena i de

båda avtalsslutande staterna eller sådan

myndighet i envar av dessa stater, åt

vilken uppdragits att i finansdepartementets

ställe handhava frågor enligt

detta avtal.

Artikel 24

Genom detta avtal sker icke någon

ändring i det den 14 juni 1937 ingångna

avtalet angående grunderna för fördelning

i beskattningshänseende av Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolags inkomster.

Artikel 25

Detta avtal skall ratificeras för Sveriges

del med riksdagens samtycke av

Hans Majestät Konungen av Sverige och

för Norges del av Hans Majestät Konungen

av Norge. Ratifikationshand
-

denne stats kompetente myndighet treffe

overenskomst med den annen stats

kompetente myndighet for å forebygge

dobbeltbeskatning.

Artikkel 21

I tilfelle hvor vanskelighet eller tvil

oppstår ved denne avtales tolkning og

anvendelse, kan de kompetente myndigheter

i de to kontraherende stater

treffe sserskilte overenskomster.

Artikkel 22

De kontraherende stater forplikter

seg til å overlate til sine kompetente

myndigheter å treffe rimelig avgjorelse

av ethvert annet spörsmål, som —

uten å vaere uttrykkelig regulert i denne

avtale — på grunn av ulikhet mellom de

i de to stater gjeldende prinsipper for

skattens utgj ärende eller ellers, kan

oppstå vedrorende de direkte skatter.

Artikkel 23

Med »kompetente myndigheter» forståes

i denne avtale finansdepartementene

i begge de kontraherende stater eller

den myndighet i hver av disse stater som

i finansdepartementets sted blir overlatt

å behandle spörsmål etter denne

avtale.

Artikkel 24

Gjennom denne avtale skjer det ikke

noen endring i den avtale som ble inngått

14. juni 1937 om fordeling i beskatningshenseende

av Luossavaara-Kiirunavaara

Aktiebolags inntekter.

Artikkel 25

Denne avtale skal ratifiseres for Norges

vedkommende av Hans Majestet

Norges Konge og for Sveriges vedkommende

med riksdagens samtykke av

Hans Majestet Sveriges Konge. Ratifi
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

13

lingarna skola snarast möjligt utväxlas

i Oslo.

Avtalet träder i kraft med utväxlingen

av ratifikationshandlingarna.

Artikel 26

Sedan ratifikationshandlingarna utväxlats,

skall avtalet äga tillämpning:

a) i Sverige:

beträffande sådana skatter å inkomst

eller förmögenhet, som utgå på grund av

1958 eller senare års taxeringar;

beträffande kupongskatt å sådan utdelning,

som förfaller till betalning den

1 januari 1957 eller senare;

b) i Norge:

beträffande sådana skatter å inkomst

eller förmögenhet, som utgå på grund av

taxering år 1958 eller senare år.

Vid ikraftträdandet av detta avtal

upphör avtalet den 21 juni 1947 mellan

Konungariket Sverige och Konungariket

Norge för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å inkomst och

förmögenhet att gälla; dock att sistnämnda

avtal alltjämt skall äga tillämpning i

fråga om skatt på grund av 1957 års

taxering eller eftertaxering för år 1957

eller tidigare år.

Artikel 27

Avtalet förblir gällande, så länge detsamma

icke uppsäges av någon av de

avtalsslutande staterna. Uppsägning

skall äga rum minst sex månader före

kalenderårets utgång. Har denna uppsägningstid

iakttagits, tillämpas avtalet

sista gången:

a) i Sverige:

beträffande sådana skatter å inkomst

eller förmögenhet, som utgå på grund av

taxering året närmast efter det, varunder

uppsägningen ägde rum;

beträffande kupongskatt å sådan utdelning,

som förfaller till betalning det

år, varunder uppsägningen ägde rum;

b) i Norge:

beträffande sådana skatter å inkomst

eller förmögenhet, som utgå på grund av

taxering året närmast eftjr det, varunder

uppsägningen ägde rum.

kasjonsdokumentene skal snarest mulig

utveksles i Oslo.

Avtalen trer i kraft ved utvekslingen

av ratifikasjonsdokumentene.

Artikkel 26

Når utveksling av ratifikasjonsdokumentene

har funnet sted, får avtalen anvendelse:
a)

i Norge:

for så vidt angår skatter av inntekt

eller formue, som utskrives på grunnlag

av ligning i 1958 eller senere år;

b) i Sverige:

for så vidt angår skatter av inntekt og

formue, som utskrives på grunnlag av

ligning i 1958 eller senere år;

för så vidt angår kupongskatt på utbytte

som forfaller til betaling den 1.

januar 1957 eller senere.

Når denne avtale trer i kraft, skal

avtalen av 21. juni 1947 mellom Kongeriket

Norge og Kongeriket Sverige for å

forebygge dobbeltbeskatning for så vidt

angår skatter av inntekt og formue, opphore

å gjelde, dog slik åt sistnevnte avtale

får anvendelse når det gj elder skatt

på grunnlag av ligning i 1957 eller etterligning

for inntektsåret 1956 eller tidligere

år.

Artikkel 27

Avtalen förblir gjeldende sålenge den

ikke oppsies av noen av de kontraherende

stater. Oppsigelse skal finne sted minst

seks måneder for kalenderårets utgång.

Har denne oppsigelsestid vaert iakttatt,

anvendes avtalen siste gang:

a) i Norge:

for så vidt angår skatter av inntekt

eller formue som utskrives på grunnlag

av ligning året nserinest etter det år da

oppsigelsen fant sted;

b) i Sverige:

for så vidt angår skatter av inntekt

eller formue som utskrives på grunnlag

av ligning året nserinest etter det år da

oppsigelsen fant sted;

för så vidt angår kupongskatt på utbytte

som förfaller til betaling det år da

oppsigelsen fant sted.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

Till bekräftelse härå hava de båda

staternas befullmäktigade ombud undertecknat

avtalet och försett detsamma

med sina sigill.

Som skedde i Stockholm i dubbla exemplar,

på svenska och norska språken, vilka

båda texter äga lika vitsord, den

27 september 1956.

Til bekreftelse herav har de to staters

befullmektigede undertegnet avtalen

og försynt den med sine segl.

Utferdiget i Stockholm i to eksemplarer

på norsk og svensk, slik åt begge tekster

har like gyldighet, den 27 september

1956.

Östen Undén

(L. S.)

Jens Schive

(L. S.)

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

15

Vtclrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 augusti 1956.

Närva r ande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Ericsson

Andersson, Norup, Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam

Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler

tillförordnade chefen för finansdepartementet, statsrådet Lindholm, fråga

om godkännande av förslag till nytt avtal mellan Konungariket Sverige och

Konungariket Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter

å inkomst och förmögenhet samt anför därvid.

Den 21 juni 1947 träffades mellan Sverige och Norge avtal för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet

(se SFS 1947:791 samt prop. 1947:325).

Enligt nämnda avtal gäller bl. a. att inkomst av arbetsanställning beskattas

i den stat, där inkomsttagaren anses bosatt, medan i flertalet andra

svenska dubbelbeskattningsavtal i fråga om sådan inkomst i stället tillämpas

den principen att beskattningsrätten förbehålles den stat, där verksamheten

utövas. Sistnämnda princip överensstämmer bäst med gällande

svenska skatte- och uppbördssystem, och från svensk sida hade det därför

varit önskvärt om samma princip kommit till uttryck i 1947 års svensknorska

avtal. Utformningen av den norska skattelagstiftningen ansågs då

emellertid lägga hinder i vägen för tillämpningen av denna princip. I samband

med de förhandlingar, som ledde till avslutande av 1947 års avtal, uttalades

emellertid i ett särskilt paraferingsprotokoll från de båda förhandlingsdelegationernas

sida, att ombuden å ömse sidor var eniga om att, så

snart de tekniska förutsättningarna förelåg därför, avtalet borde så ändras

att arbetsinkomster i princip beskattades i den av staterna, där arbetet utfördes.

I Norge har numera beslut fattats om övergång till ett källskattesystem

(»skatt av årets inntekt»); det nya systemet är avsett att träda i kraft den

1 januari 1957.

Genom nämnda ändring i den norska uppbördslagstiftningen kan förutsättningar

anses ha skapats för en revidering av det svensk-norska avtalet

i nyss berörda hänseende. I syfte att genomföra en sådan revidering ävensom

företaga eu allmän översyn av avtalet i övrigt har förhandlingar ägt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

rum i Stockholm den 22.—den 29 maj 1956 mellan representanter för svenska

och norska regeringarna. Förhandlingarna har å svensk sida förts av

chefen för finansdepartementets rättsavdelning Gustaf Hedborg, f. d. skattedirektören

K. G. A. Sandström, byråcheferna i finansdepartementet Carl

Äbjörnsson och Ivan Eckersten samt byråchefen i riksskattenämnden Stefan

Dryselius.

Vid förhandlingarna har enighet nåtts om ett nytt, på svenska och norska

språken avfattat förslag till avtal mellan de båda länderna för undvikande

av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet. Förslaget

till avtal har därefter underställts respektive regeringar för godkännande.

Avtalsförslaget jämte ett rörande paraferingen av avtalsförslaget

fört protokoll torde få såsom bilaga1 fogas vid protokollet i detta ärende.

Förslaget till avtal ävensom protokollet har remitterats till kammarrätten,

som i utlåtande den 2 juli 1956 förklarat sig icke ha något att i huvudsak

erinra mot detsamma.

Under hand har meddelats att man å norsk sida är beredd att underteckna

avtalsförslaget. Jag torde nu få anmäla fråga om godkännande av

förslaget å svensk sida.

Det föreliggande avtalsförslaget överensstämmer i väsentliga delar med

1947 års svensk-norska avtal. Till sistnämnda avtal är fogat ett slutprotokoll,

vari införts bestämmelser av i huvudsak samma karaktär som de bestämmelser,

vilka återfinnes i den egentliga avtalstexten. Vid den allmänna

översyn av avtalet, som gjorts under de nu avslutade förhandlingarna,

har det ansetts lämpligt att inarbeta bestämmelserna i slutprotokollet i själva

avtalstexten. I samband härmed har, i syfte att nå bättre överensstämmelse

med senare ingångna dubbelbeskattningsavtal, vidtagits vissa ändringar.

Dessa ändringar är i huvudsak av formell natur. Av mera väsentlig

betydelse är, förutom den förut antydda revisionen av reglerna om beskattning

av arbetsinkomst, de ändringar som föreslagits rörande behandhar

det ansetts lämpligt att inarbeta bestämmelserna i slutprotokollet i själva

avtalstexten samt paraferingsprotokollet torde det vara tillfyllest att här

framföra följande.

Vad först beträffar revisionen av reglerna om beskattning av arbets inkomst

må erinras att, såsom inledningsvis anmärkts, 1947 års svensknorska

avtal byggde på den principen att sådan inkomst beskattades i bosättningsstaten.

I det föreliggande avtalsförslaget har, såsom förutsatts, en

omläggning skett härvidlag. Beskattningen skall i stället i princip ske i den

stat där verksamheten utövas. Berörda föreskrifter finnes intagna i avtalsförslagets

artikel 11, vilken i sak utformats på samma sätt som motsvarande

bestämmelser i de under senare år ingångna svenska dubbelbeskattningsavtalen.

Jämlikt punkt 3 av nämnda artikel undantages emellertid från huvudregeln

inkomst av arbete ombord å svenskt eller norskt fartyg eller luftfartyg.

Sådan inkomst avses skola beskattas i bosättningsstaten. Med hänsyn

1 Förslaget till avtal har här uteslutits. Det vid propositionen fogade avtalet överensstämmer

med avtalsförslaget utom därutinnan att ombudens namn tillagts i ingressen, att datering

och underskrift verkställts samt att ratifikationsortens namn införts i artikel 25.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 181 ur 1956

17

till de synpunkter som framförts bl. a. inom Nordiska rådet rörande likformiga

regler i de nordiska länderna på området för sjömännens beskattning

hade det varit önskvärt om beskattningsrätten till inkomst av arbete ombord

å fartyg i stället förbehållits den stat, vars nationalitet fartyget äger. Del har

emellertid ej visat sig möjligt att nu genomföra eu sådan regel i förhållandet

mellan Sverige och Norge. De båda förhandlingsdelegationerna var dock,

såsom framgår av uttalande till paraferingsprotokollet, ense om att de berörda

bestämmelserna under viss förutsättning borde omprövas.

I fråga om behandlingen i skattehänseende av inkomst av aktieutdelning

må framhållas att nu gällande svensk-norska avtal bygger på den principen,

alt inkomst av sådant slag beskattas i den stat där inkomsttagaren är

bosatt. Den stat, varifrån utdelningen betalas, har dock förbehållits rätt att

i begränsad omfattning innehålla källskatt (kupongskatt). Genom detta

förbehåll kvarstår viss dubbelbeskattning i fråga om aktieutdelningar mellan

Sverige och Norge. Även det nu föreliggande avtalsförslaget bygger på

principen om beskattning av inkomst av aktieutdelning i mottagarens bosättningsland.

I förslaget har emellertid ej inbegripits några bestämmelser

om rätt för det andra landet att innehålla källskatt, varigenom sålunda

dubbelbeskattningen av aktieutdelning avses skola helt undanröjas.

Vad beträffar beskattningen av utdelningar mellan svenska och norska

bolag föreslås regler av i princip samma innebörd som de bestämmelser,

vilka i motsvarande fall intagits i dubbelbeskattningsavtal som Sverige på

senare lid ingått med andra stater. I enlighet härmed skall för Sveriges del

utdelning, som ett svenskt bolag mottager från ett norskt bolag, behandlas

i skattehänseende på samma sätt som utdelningar mellan svenska bolag

(art. 10 punkt 2, jfrt med 54 § kommunalskaltelagen och 7 § förordningen

om statlig inkomstskatt).

För det motsatta fallet, då ett svenskt bolag verkställer utdelning till ett

norskt bolag, föreslås att aktieutdelningen i Norge skall vara fritagen från

statlig inkomstskatt på samma sätt som gäller för utdelningar mellan norska

bolag (art. 10 punkt 3). Det mottagande norska bolaget har däremot att

för utdelningen från det svenska bolaget erlägga kommunal inkomstskatt.

1 den mån bolagets efter legala fondavsättningar återstående vinstmedel icke

utdelas, utgår även norsk fondskatt, vilken emellertid restitueras om

vinstmedlen vid en senare tidpunkt utdelas till aktieägarna. Härjämte utgår

eu socialavgift (»alderstrygd- og krigspensjoneringsavgift») med viss procent

av den inkomst, som är underkastad fondskatt.

De nu nämnda reglerna om beskattning av aktieutdelning mellan bolag

bär ses mot bakgrunden av att i Norge icke uttages kommunal inkomstskatt

ä utdelning frän norskt bolag till en i Norge bosatt aktieägare, som är fysisk

person; däremot uttages statlig inkomstskatt i detta fall. Med hänsyn

härtill innebär de föreslagna bestämmelserna att utdelningar mellan svenska

och norska bolag i princip skall underkastas statlig och kommunal inkomstskatt

i det mottagande landet endast en gång, nämligen antingen i vederbörande

bolags hand eller, då utdelningen vidarebefordras till en aktieägare

som är fysisk person, hos denne.

- Hihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt Nr 187

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

Här må även med några ord beröras protokollsanteckningen till artikel

17 punkt 1 i avtalet. Avtalet innehåller i denna punkt en i avtal av detta

slag ofta förekommande regel om likställighet i beskattningshänseende mellan

medborgare i de båda länderna. I de norska skattelagarna finnes för

närvarande en bestämmelse enligt vilken viss temporär skattelindring medgives

en norsk medborgare eller en person med norsk »innfödsrett», som

från utlandet inflyttar i Norge. Vid förhandlingarna uttrycktes från norsk

sida ett önskemål att nämnda skattelindring i Norge, som ursprungligen

var ämnad att underlätta för norsk-amerikaner att återvända till hemlandet,

icke enbart på grund av lilcställighetsregeln i artikel 17 skulle få åtnjutas

av en svensk medborgare, som inflyttar till Norge. Uttalandet till

paraferingsprotokollet avser att i detta hänseende komplettera avtalet.

I fråga om avtalets ikraftträdande föreslås, att detsamma skall träda i

kraft med utväxlingen av ratifikationshandlingarna samt förbliva gällande

så länge detsamma ej uppsäges från någondera sidan (art. 25 och 27). Efter

utväxling av ratifikationshandlingarna skall avtalet av båda länderna

tillämpas första gången vid 1958 års taxering. I fråga om svensk kupongskatt

avses avtalet skola tillämpas beträffande skatt å utdelning, som förfaller

till betalning den 1 januari 1957 eller senare. I och med att det nya

avtalet träder i kraft skall 1947 års svensk-norska avtal upphöra att gälla.

Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Såsom inledningsvis framhållits

har de nu avslutade svensk-norska dubbelbeskattningsförhandlingarna

i första hand tagit sikte på en omläggning av bestämmelserna i 1947

års svensk-norska avtal i fråga om inkomst av personligt arbete. I samband

därmed har det emellertid ansetts lämpligt att företaga en mera omfattande

översyn av avtalet i dess helhet, varvid särskilt reglerna för beskattning

av inkomst av aktieutdelning blivit föremål för bearbetning. I sistnämnda

hänseende föreslås bestämmelser av innebörd att den på detta område kvarstående

dubbelbeskattningen undanröjes. Det måste anses tillfredsställande

att så sker. Även i övrigt synes det föreliggande avtalsförslaget, varom de

båda ländernas förhandlingsdelegationer enats, väl ägnat att befrämja de

svensk-norska förbindelserna och jag får därför tillstyrka att detsamma

godkännes. Jag vill i anslutning härtill understryka, att från svensk sida

någon erinran inte torde vara att rikta mot att vad i det särskilda paraferingsprotokollet

upptagits vinner beaktande vid avtalets tillämpning.

Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena

att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredragande

departementschefen härefter, att Kungl. Maj:t måtte för sin del godkänna

det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Norge för

undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

Ur protokollet:

Ulf Thorselius

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

19

Bilaga

Protokoll rörande parafering av ett förslag till nytt dubbelbeskattningsavtal

mellan Sverige och Norge, hållet i

Stockholm den 29 maj 1956.

§ 1.

Efter förhandlingar under tiden 22—29 maj 1956 mellan särskilt utsedda

ombud paraferades svensk och norsk text till ett förslag till nytt avtal mellan

Konungariket Sverige och Konungariket Norge för undvikande av dubbelbeskattning

beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

§ 2.

Ombuden enades om följande uttalanden rörande bestämmelserna i nedan

angivna artiklar i avtalsförslaget:

Artikel 11, punkt 2: Då i artikel 11, punkt 2, talas om 183 dagar, användes

uttrycket »dag» i betydelsen av helt dygn. Vid bedömande av huruvida

en person, som är bosatt i den ena staten, vistats mer än 183 dagar i den

andra staten, skall följaktligen hänsyn icke tagas till dygn, varunder han

tillbringat dygnsvilan i den stat, där han är bosatt, men under annan tid

av samma dygn vistats i den andra staten.

Artikel 11, punkt 3: Därest förslag, som biträtts av Sverige och Norge,

framlägges om införande av en gemensam nordisk sjömansskatt, böra förhandlingar

snarast möjligt upptagas mellan sagda stater i och för omprövning

av de i artikel 11, punkt 3, givna föreskrifterna.

Artikel 17, punkt 1: Den i artikel 17, punkt 1, meddelade föreskriften

medför icke, att den i andra stycket av § 22 skattelov for landet (§ 17

skattelov for byene) — sådant sagda lagrum lyder vid tidpunkten för undertecknandet

av detta paraferingsprotokoll — stadgade skattebefrielse blir

tillämplig å svenska medborgare annat än i sådana fall, då desamma uppfylla

i lagrummet angivna förutsättningar.

Artikel 22: Såsom exempel å frågor, vilka bland andra sådana kunna regleras

i den i artikel 22 angivna ordning, må anföras:

Sådana fall, då en i ena staten bosatt person äger tillgångar i eller uppbär

inkomst från inkomstkällor i den andra staten samt de båda staternas

interna skatteregler leda till, att han vid taxeringen icke erhåller avdrag för

all den gäld eller all den gäldränta, vartill lian varit berättigad, därest tillgångarna

varit belägna i eller inkomsten uppburits från inkomstkällor i den

stat, där han är bosatt.

Sådana fall, då en i den ena staten bosatt fader eller moder utbetalar underhållsbidrag

till sitt i den andra staten bosatta barn samt de båda staternas

interna skatteregler leda till, att fadern eller modern icke erhåller avdrag

för bidraget vid taxeringen i den stat, där han eller hon är bosatt, medan

barnet beskattas för det uppburna bidraget i den stat, där barnet är

bosatt.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Måj.ts proposition nr 187 år 1956

§ 3.

Ombuden å ömse sidor utfäste sig att söka utverka respektive finansdepartements

godkännande av de synpunkter, som kommit till uttryck i § 2

här ovan.

Stockholm den 29 maj 1956.

För den svenska delega- På vegne av den norske

tionen: delegasjon:

Gustaf Hedborg Chr. Urbye

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kangl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

21

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj. t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 augusti 1956.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Ericsson,

Andersson, Norup, Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange, Lindholm.

Under erinran att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av tillförordnade

chefen för finansdepartementet godkänt förslag till avtal mellan

Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter

å inkomst och förmögenhet, finner Kungl. Maj :t gott bemyndiga chefen för

utrikesdepartementet att under förbehåll av ratifikation underteckna ifrågavarande

avtal.

Ur protokollet:

Bengt Friedman

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 187 år 1956

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

5 oktober 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Persson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena.

Sedan Kungl. Maj :t den 20 augusti 1956 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet

att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och

Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst

och förmögenhet av en lydelse svarande mot det förslag Kungl. Maj :t tidigare

samma dag för sin del godkänt, har nämnda avtal den 27 september

1956 blivit vederbörligen undertecknat.

I samband med att av Sverige ingångna dubbelbeskattningsavtal underställes

riksdagen för godkännande plägar bemyndigande begäras för Kungl.

Maj :t att, därest det erfordras för genomförande av avtalet, vidtaga ändringar

i verkställda taxeringar. Då i speciella fall en beskattning kan komma

till stånd genom annan åtgärd än taxering (så är t. ex. fallet med den särskilda

sjömansskatten) bör i förtydligande syfte det av riksdagen begärda

bemyndigandet angivas avse verkställda taxeringar eller eljest vidtagna beskattningsåtgärder.

Under åberopande i övrigt av vad tillförordnade chefen för finansdepartementet

den 20 augusti 1956 anfört i ärendet, hemställer jag att Kungl. Maj:t

måtte i proposition föreslå riksdagen att

dels godkänna nämnda avtal;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t eller, i den mån Kungl.

Maj :t därom förordnar, riksskattenämnden, att därest del

för genomförande av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga

ändringar i verkställda taxeringar, vare sig dessa har avseende

å statliga eller kommunala skatter, ävensom i eljest vidtagna

åtgärder, varigenom sådana skatter påförts;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att, i den omfattning

Kungl. Maj :t bestämmer, uppdraga åt riksskattenämnden

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungi. Maj:ts proposition nr 187 år 1956

att övertaga de med tillämpningen av ifrågavarande avtal

sammanhängande arbetsuppgifter, vilkas handläggning eljest

skulle ankomma å Kungl. Maj :t.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Rydén

661052 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BevU 1956:55 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatt s. 1 i texten