Sök i Ratio Lex

Angående anslag å tillläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1956/57 till Bidrag till företagareföreningar m. fl. och till Fonden för lån till företagareföreningar in. fl

1956-11-02 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:197, Angående anslag å tillläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1956/57 till Bidrag till företagareföreningar m. fl. och till Fonden för lån till företagareföreningar in. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 197 år 1956

1

Nr 197

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag å tillläggsstat

1 till riksstaten för budgetåret 1956/57 till

Bidrag till företagareföreningar m. fl. och till Fonden

för lån till företagareföreningar in. fl.; given

Stockholms slott den 2 november 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

Med hänsyn till det rådande kreditläget för hantverket och småindustrien

föreslås att utöver vad som förut anvisats ytterligare 30 miljoner kronor

ställes till förfogande för utlåning genom företagareföreningarna. Härjämte

föreslås, att 250 000 kronor anvisas såsom förstärkning av statens bidrag

till dessa föreningars administrationskostnader.

1 llihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 197

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1956

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 2 november 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Norup, Hedlund,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om vidgat stöd till

hantverks- och småindustriföretag m. m. samt anför därvid följande.

Sedan långt tillbaka har statsmakterna i skilda former lämnat hantverk

och småindustri stöd bl. a. i kreditförsörjningshänseende. Sålunda finns

ett flertal vid skilda tidpunkter tillkomna lånefonder, såsom statens hantverkslånefond,

fonden för hantverks- och småindustrikredit, manufakturförlagslånefonden,

industrilånefonden, hemslöjdslånefonden och sågverkslånefonden.

Under de senaste åren har två andra låneformer blivit mer betydelsefulla

än de nu nämnda, nämligen dels företagareföreningarnas utlåning

av medel som dessa i sin tur erhållit från staten och dels statlig garantigivning

för lån som upptages i vanliga kreditinrättningar. Vissa allmänna

riktlinjer för de två sistnämnda stödformerna har uppdragits av statsmakterna

år 1954 (X ht p. 52, SU 155, Rskr 352; prop. nr 210, BU 29, Rskr 318).

För innebörden av dessa allmänna riktlinjer — som i viss mån är provisoriska,

då stödverksamheten genom garantigivning förutsattes tills vidare vara

av försöksmässig karaktär — liksom för utvecklingen efter 1954 torde

här böra i korthet redogöras.

Sedan 1930-talet har utlåning genom företagare^ reninga

r förekommit i vissa län, främst de med kvarstående arbetslöshet. I samband

med de riktlinjer som uppdrogs 1954 — då utlåningsverksamhet av

denna art bedrevs i nio län — angavs, att företagareföreningarnas verksamhet

var av värde som ett led i strävandena att på längre sikt upprätthålla

sysselsättningen på en hög nivå, att åstadkomma bättre försörjningsmöjligheter

för befolkningen inom områden med ett mindre väl utvecklat näringsliv

och att främja hantverket och småindustrien. Av vikt vore att denna

verksamhet hölles vid makt och utvidgades i mån av behov och tillgängliga

resurser. En väsentlig form för denna verksamhet vore upptysning och

rådgivning bl. a. i tekniska och ekonomiska frågor. Ett annat led i verksamheten

utgjorde företagareföreningarnas utlåningsrörelse. Erfarenheten visa
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1956

3

de nämligen att det kunde vara förenat med svårigheter att till fullo täcka

kapitalbehovet även för angelägna investeringar med anlitande enbart av

företagarnas egna insatser och de möjligheter som stode till huds på den reguljära

kapitalmarknaden. I dylika fall vore det önskvärt att vederbörande

företagareförening hade möjlighet att utlämna kompletteringslån, som möjliggjorde

den planerade investeringen.

Från statens sida ställes medel till förfogande för denna utlåningsverksamhet

dels som lån till företagareföreningarna ur en särskild utlåningsfond,

fonden för lån till företagareföreningar in. fl., och dels i form av bidrag

utan återbetalningsskyldighet, s. k. subventioner. Lån och subventioner

fördelas mellan de skilda företagareföreningarna av Kungl. Maj :t. Därvid

har i regel föreskrivits, att lånen skall vara amorteringsfria tills vidare

och räntefria under två år samt att efter sistnämnda tid skall erläggas ränta

efter 3,5 procent. I samband med fördelningen har också givits den föreskriften

om föreningarnas utlåning att till en och samma företagare ej må

utan medgivande av Kungl. Maj :t utlämnas lån över visst angivet belopp.

Denna lånegräns är för vissa föreningar bestämd till 40 000 kronor medan

den för andra har fixerats till 25 000 kronor.

Fonden för lån till företagareföreningar m. fl. bildades den 1 juli 1954.

Till densamma överfördes då utestående fordringar hos företagareföreningarna.

Fonden har tillförts medel genom särskilda anslag över kapitalbudgelen,

för innevarande budgetår 3 miljoner kronor. Den uppgår för närvarande

till omkring 21,8 miljoner kronor. Subventionerna, som nu utgår från reservationsanslaget

Bidrag till företagareföreningar in. fl., användes hl. a. till

att täcka de förluster föreningarna kan komma alt få vidkännas i samband

med sin utlåning. Efter verkställda avskrivningar disponerar föreningarna

nu omkring 2,8 miljoner kronor i subventionsmedel. Anmärkas må, att

utöver statsmedel även av vissa landsting och kommuner ett belopp å tillhopa

omkring 3,1 miljoner kronor ställts till föreningarnas förfogande för

utlåning. Som av det anförda framgår utgör föreningarnas totala utlåningsram

omkring 27,7 miljoner kronor. Det innevarande budgetår tillgängliga

beloppet för ny utlåning — omfattande årets tillskott till fonden och av subventionsmedel

samt de amorteringar som förfaller till betalning under året

— kan beräknas till omkring 5,6 miljoner kronor.

Sedan 1954 har skett en betydande regional utbyggnad av företagareföreningarna.

Föreningar finnes nu i alla län utom Västmanlands län och

Stockholms stad. I Västmanlands län finnes dock en särskild småföretagarenämnd

som i åtskilliga avseenden fyller samma funktion som en företagareförening.

Medel för utlåning har numera anvisats samtliga företagareföreningar

utom dem i Uppsala, Jönköpings och Malmöhus län. De medel

för utlåning, över vilka de skilda föreningarna disponerar, växlar starkt föreningarna

emellan. Så har l. ex. två av de äldre föreningarna vardera för

detta ändamål medel till ett belopp av omkring eller något över 5 miljoner

kronor, medan de föreningar som innevarande år första gången anvisats

lånemedel ej disponerar mer än 150 000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1956

Till belysning av frågan om storleken av de av föreningarna beviljade

lånen kan nämnas, att under år 1955 lämnades 404 lån å tillhopa 5 391 216

kronor. Därav uppgick 241 lån å sammanlagt 1 318 824 kronor till belopp

understigande 10 000 kronor, 119 lån å sammanlagt 2 111 022 kronor till

belopp mellan 10 000 och 25 000 kronor, 36 lån å sammanlagt 1 261 370 kronor

till belopp mellan 25 000 kronor och 40 000 kronor samt 4 lån å sammanlagt

700 000 kronor till belopp överstigande 40 000 kronor.

Stödformen garanti för industrilån infördes genom statsmakternas

förut nämnda beslut 1954. Härigenom medgavs, att statsgaranti för

lån till hantverks- och småindustriföretag fick beviljas intill ett belopp av

10 miljoner kronor. Motsvarande medgivande har lämnats även för budgetåren

1955/56 och 1956/57. Enligt de för denna garantigivning gällande riktlinjerna

kan garanti beviljas för lån avsedda för nybyggnader samt om- och

tillbyggnader ävensom anskaffning av maskiner. Endast när särskilda skäl

finns lämnas garanti för lån som avser täckande av behov av rörelsemedel.

Garanti lämnas ej för lån, för vilket kan erbjudas bankmässiga säkerheter.

Vid prövning av frågan huruvida garanti skall lämnas beaktas särskilt

de verkningar lånet kan väntas medföra ur sysselsättnings- och lokaliseringssynpunkt.

Garantigivningen är på det sättet sammankopplad med

företagareföreningarnas långivningsverksamhet att garanti i regel beviljas

endast om lånesumman överstiger det högsta belopp, som må av föreningen

i det län, där företaget är beläget, utlämnas som lån utan särskilt medgivande

av Kungl. Maj:t. För lånet skall ställas den säkerhet som med

hänsyn till låntagarens ekonomiska ställning och förhållanden i övrigt kan

påfordras. Ansökningar om lånegaranti handlägges förberedelsevis av lokalorgan.

I län, där företagareförening med rätt att utlämna lån av statsmedel

finnes, är föreningen lokalorgan. I annat län är riksbankens kontor lokalorgan.

Garanti beviljas av Kungl. Maj:t. Från och med den 1 januari 1957

överflyttas emellertid beslutanderätten i fråga om garantigivningen till kommerskollegium,

som då anledning därtill förekommer skall samråda med

arbetsmarknadsstyrelsen. Bestämmelser om ifrågavarande stödform har

meddelats i kungörelse den 4 juni 1954 (nr 409) med vissa bestämmelser rörande

statlig garanti för lån till hantverks- och småindustriföretag in. in.,

ändrad genom kungörelsen den 1 juni 1956 (nr 319).

Under budgetåren 1954/55 och 1955/56 har garantier beviljats för 106

respektive 108 lån. De motsvarande lånesummorna utgjorde 7 926 000 respektive

7 543 000 kronor. Under första kvartalet av budgetåret 1956/57 har

beviljats 22 lån å sammanlagt 1 449 000 kronor. Det totala antalet prövade

ansökningar under tiden den 1 juli 1954—den 30 september 1956 uppgick

till 375. Därav beviljades garanti för 236 lån å — i vissa fall efter skedd

nedsättning — 16 918 000 kronor, medan 139 ansökningar om lån å 9 213 000

kronor lämnades utan bifall. Ansökningarna omfattade ett sammanlagt lånebelopp

å 29 093 651 kronor.

I detta sammanhang torde ock böra nämnas, att stöd av statsmedel utgår

i form av administrationsbidrag till företagareförening
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1956

arna. Dessa bidrag utgår för närvarande ur anslaget Bidrag till företagareföreningar

in. fl. För budgetåret 1956/57 har för detta ändamål anvisats

665 000 kronor. Föreningarna får även stöd i den formen att, som förut

nämnts, lånen från utlåningsfonden är räntefria under två år. Till föreningarnas

förvaltningskostnader lämnar även landsting och kommuner bidrag.

Dessa uppgår för år 1957 till sammanlagt 820 756 kronor. De olika föreningarnas

administrativa organisation utvisar inbördes stora skillnader. Av

naturliga skäl har i stort sett de äldre föreningarna kommit längst i fråga

om organisatorisk utbyggnad. Ett gemensamt drag för samtliga föreningars

organisation är att den företrädesvis har utformats med hänsyn till utövningen

av konsultativ verksamhet i rationaliseringssyfle. Flertalet av de till

organisationen knutna tjänstemännen har därför vanligen teknisk utbildning.

Såsom redan förut nämnts är verksamheten enligt 1954 års riktlinjer av

delvis försöksmässig karaktär och vid fastställandet av riktlinjerna förutsågs

som antagligt att efter vunnen erfarenhet viss omprövning i fråga om

verksamheten borde komma till stånd. I överensstämmelse med denna tankegång

har med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 juni 1956 tillkallats

en särskild utredningsman med uppdrag att företaga

översyn och samordning av det statliga kreditstödet åt hantverk och småindustri

eller därmed jämförlig företagsamhet. Av direktiven för utredningen

— i vilka hänvisas till vissa av de av mig förut i detta ärende inledningsvis

omnämnda lånefonderna — framgår, att utredningsmannen har

att, efter en precisering av de syften som stödverksamheten i dess olika grenar

avser att tillgodose, bedöma i vad mån stödformerna kan samordnas,

därvid riktpunkten bör vara att i möjlig mån nedbringa antalet låneformer.

Vidare har angivits, att det syntes naturligt att i första hand överväga huruvida

den åsyftade samordningen kunde ske genom en koncentration till

företagareföreningarnas låneverksamhet och industrigarantilånen, därvid

bl. a. de jämkningar i gränsdragningen mellan områdena för dessa stödformer,

som kan vara påkallade, borde prövas och uppmärksamhet ägnas ål

företagareföreningarnas hittillsvarande verksamhet för långivning.

Det aktuella kreditförsörjnings läget för småföretagarna

har berörts i två till handelsdepartementet nyligen inkomna skrivelser. Sålunda

har företagareföreningarnas förtroenderåd i framställning den 19 oktober

1956, på grundval av en rundfråga till företagareföreningarna, framhållit,

att de mindre företagen särskilt hårt drabbats av den förda kreditpolitiken.

Den uppkomna situationen innebär, enligt förtroenderådets mening,

de allvarligaste faror för småföretagen och deras fortsatta utveckling.

Om företagareföreningarna skall bli i stånd att fylla sina viktiga näringspolitiska

uppgifter och kunna för ifrågavarande företagsgrupper i

någon mån lindra de rigorösa verkningarna av den generella kreditbegränsningen,

anser företroenderådet det vara ofrånkomligt, att investeringsanslaget

till företagareföreningarnas låneverksamhet och administration uppräknas

högst väsentligt. Vidare har förtroenderådet och Sveriges hantverks- och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 197 år 1956

småindustriorganisation i gemensam skrivelse den 23 oktober 1956 hemställt,

att de anslag, som åsyftas i en regeringsdeklaration den 20 oktober

1956, måtte ställas till föreningarnas förfogande redan från den 1 januari

1957. Som motivering härför anföres, att det i många fall gäller att

kreditvägen hjälpa företag att komma över de akuta svårigheterna för att

undvika permitteringar, driftsnedläggelse, konkurs eller andra liknande

komplikationer.

Departementschefen

Erfarenheterna under den senaste tiden ger vid handen att hantverks- och

småindustriföretagen för närvarande har att kämpa med ej oväsentliga kreditsvårigheter.

I betydande utsträckning torde detta vara en följd av nu gällande

kreditrestriktioner. I den mån svårigheterna ligger inom ramen för

vad som åsyftats för att åstadkomma en dämpning av konjunkturen utgör

de blott det resultat man velat nå med den förda politiken. Emellertid synes,

såvitt nu kan bedömas, skäl finnas för den uppfattningen att den art av

företag det här gäller drabbats hårdare av kreditrestriktionerna än andra

delar av näringslivet och därigenom blivit utsatt för ett tryck som är hårdare

än vad som avsetts med de av statsmakterna vidtagna åtgärderna i kreditåtstramningssyfte.

Utifrån denna utgångspunkt synes skäl föreligga att bereda

ifrågavarande grupp av företagare viss lättnad. Denna lättnad bör åvägabringas

genom att anslaget till företagareföreningarna för utlåning till

hantverk och småindustri förstärkes med erforderligt belopp, vilket lämpligen

kan bestämmas till 30 miljoner kronor.

Motiveringen för att välja denna väg torde böra något närmare angivas.

Väl kunde tänkas, att lättnaden i stället kunde åstadkommas därigenom,

att från gällande regler om affärsbankernas kassareserv undantages utlåning

till visst belopp till hantverk och småindustri. Mot en sådan anordning

kan emellertid invändas bl. a. att det skulle ställa sig svårt att i praktiken

genomföra densamma och erhålla nödig kontroll över att den verkligen

utnyttjades allenast för det åsyftade ändamålet. Man skulle ej heller

kunna bortse från att om man slår in på den angivna vägen konsekvensen

skulle anses ha bjudit att man framdeles i liknande situation finge vidtaga

eu motsvarande åtgärd för andra delar av näringslivet. Så småningom skulle

detta kunna leda till eu uppspaltning av kreditmarknaden, som icke

kan anses önskvärd. En möjlighet att undvika vissa av de antydda svårigheterna

skulle varit att göra rätten att utan hinder av kassareservsreglerna

erhålla lån beroende av det förhållandet att lånet befunnits vara av

den angelägenhelsgrad att statlig garanti kunnat beviljas för detsamma och

att samtidigt vidga den nuvarande ramen av 10 miljoner kronor för beviljande

av garantier. Häremot hade emellertid kunnat invändas att möjligheterna

att erhålla garanti som här åsyftas är i viss mån begränsade. Förutsättningarna

för erhållande av garanti är sålunda, att bankmässiga sä
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Mnj.ts proposition nr 197 år 1950

kerheter ej kan erbjudas för lånet och att de genom lånet erhållna medlen

avses att användas för nyinvesteringar i byggnader eller maskiner. Med

hänsyn härtill skulle den nyss angivna sammankopplingen ha lett till att

den avsedda stödåtgärden ej skulle ha motsvarat vad som i nuvarande läge

måste anses påkallat. Med hänsyn till den pågående utredningen om stödet

till småindustrien kan det ej heller vara lämpligt att i detta sammanhang

föreslå någon vidgning av förutsättningarna för erhållande av lånegaranti.

Fördelarna med den förut angivna lösningen är att man därigenom kan

uppnå det stöd åt hantverket och småindustrien, som i nuvarande läge finnes

motiverat, utan att därför rubba på de principer för olika stödformer,

som nu gäller, och utan att föregripa den utredning om dessa frågor, som

nu pågår. Av föreliggande uppgifter framgår nämligen, att föreningarna

vid sin utlåning ej uppställt så snäva förutsättningar som dem som gäller

för garantilånen. Utlåning mot bankmässig säkerhet sker sålunda och

utlåning för täckande av behov av rörelsemedel är ej ovanlig. En anvisning

av ytterligare 30 miljoner kronor till utlåning innebär ej heller någon principiell

rubbning i gällande ordning, då utlåningen genom företagareföreningarna

redan omsluter ett belopp av omkring 27 miljoner kronor.

För ny utlåning genom företagareföreningarna under budgetåret 1956/57

beräknas något över 5 miljoner kronor stå till förfogande. Av sistnämnda

belopp torde dock större delen redan vara disponerad. Med hänsyn härtill bör

frågan om den här föreslagna ytterligare medelsanvisningen underställas

redan innevarande års riksdag.

Ett genomförande av den åtgärd jag i det föregående förordat kräver atl

vissa särskilda spörsmål upptages till något närmare granskning. Utlåning

genom företagareföreningarna förekommer för närvarande i 20 län. I tre

andra län finnes företagareföreningar som dock ännu ej erhållit medel för

utlåning. Och i det återstående länet finns en till landstinget anknuten företagarenämnd.

I Stockholms stad saknas företagareförening. Självfallet bör

tillses, att om medel av den storleksordning jag förordat ställes till förfogande,

stöd i erforderlig omfattning beredes samtliga landsdelar som är i

behov därav. Inom kort synes förutsättningar föreligga för att inom samtliga

län skall finnas organ för utlåning i överensstämmelse med hittills gällande

ordning. I den mån företagareföreningar ej finnes torde Kungl. Maj:l

böra vara oförhindrad att själv eller genom myndighet, som Kungl. Maj:l

utser, bevilja lån direkt ur ifrågavarande medel. Den närmare lösningen av

detta spörsmål torde böra få ankomma på Kungl. Maj:t.

De medel som nu står till företagareföreningarnas förfogande för utlåning

är främst till följd av den olika utvecklingen inom skilda län mycket ojämnt

fördelade mellan föreningarna. Vissa disponerar endast 150 000 kronor

medan omslutningen för några uppgår till omkring 5 miljoner kronor. Riktpunkten

för fördelningen av de medel som nu ställes till förfogande torde

böra vara att, med tillbörligt beaktande av det akuta stödbehovet, söka mellan

de olika föreningarna åstadkomma en utjämning utifrån lokaliseringspolitiska

bedömningsgrunder. En lämplig ordning torde vara, att så snart ifråga
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1056

varande medel ställts till Kungl. Maj :ts förfogande viss del av desamma fördelas

tämligen likartat mellan de olika föreningarna för tillgodoseende av

det mest akuta behovet och att senare efter närmare undersökning återstående

medel fördelas med hänsyn till föreliggande behov och med beaktande

av de lokaliseringspolitiska synpunkterna. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj :t att närmare taga ställning även till dessa frågor.

Den väsentligt ökade medelsanvisning det här är fråga om kan i och för

sig giva anledning till att helt slopa eller i varje fall högst väsentligt höja

den av Kungl. Maj :t fastställda gränsen för förenings rätt till utlåning till

samma företagare. Härvid är emellertid att beakta att lokaliseringssynpunkter

gör sig gällande ej blott vid fördelning av medlen mellan de skilda föreningarna

utan även vid beviljande av lån i det särskilda fallet inom visst

län. Handläggningen av ärendena rörande garanti för industrilån är så utformad

att den erfarenhet och den sakkunskap arbetsmarknadsstyrelsen besitter

på detta område tillgodogöres. Det synes önskvärt att denna ordning

tillämpas vid statligt stöd av större omfattning. Med hänsyn härtill synes

det mig lämpligt att viss försiktighet iakttages vid höjning av nu tillämpade

gränser för utlåningsrätten. Som ett ytterligare skäl för denna ståndpunkt

kan åberopas det samband mellan föreningarnas utlåning och industrigarantilånen,

som i så måtto finns att garanti i princip beviljas endast

för lån som ligger över föreningens lånegräns. Det synes ej lämpligt

att genom att nu på ett avgörande sätt ändra föreningarnas lånegräns föregripa

ståndpunktstagandet till frågan om sambandet, vilken f. n. prövas av

den förut omnämnda utredningen. Med den väsentligt ökade tillgången på

medel förutsätter jag att tillstånd att överskrida den generellt fastställda

lånegränsen bör kunna meddelas relativt ofta. Prövningen av dessa frågor

torde böra ankomma på Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer.

I anslutning till det sist anförda vill jag erinra om att några närmare föreskrifter

för företagareföreningarnas utlåning ej lämnats. Av uttalanden

vid fastställandet av riktlinjerna 1954 framgår emellertid att statsmakternas

avsikt är att utlåning främst skall, under beaktande av lokaliseringspolitiska

synpunkter, gälla investeringsändamål och avse toppkrediter, för vilka fullt

bankmässiga säkerheter ej kan ställas. Dessa riktlinjer torde böra vara i

första hand vägledande även framdeles. I rådande läge bör emellertid hinder

ej möta för utlåning mot fullt bankmässiga säkerheter och för annat

ändamål än investeringar, t. ex. för rörelsemedel. De lokaliseringspolitiska

synpunkterna och arbetsmarknadsläget torde dock städse böra tillerkännas

utslagsgivande betydelse och en förutsättning för beviljande av lån bör alltid

vara att företaget bedömes vara livskraftigt. Om också dessa synpunkter

enligt min mening bör vara vägledande för utlåningen, torde det i avvaktan

på resultatet av den pågående utredningen dock icke vara lämpligt att

vid beviljande av medel till föreningarna uppställa uttryckliga villkor i dessa

hänseenden. Det kan för övrigt förutsättas, att föreningarnas bedömning

i allt fall kommer att ske efter dessa synpunkter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.is proposition nr 197 år 1956

Hittills har vid anvisande av medel för det syfte det här gäller en uppdelning

skett på det sättet att — utom det belopp av lånefondsmedel som utlånats

till föreningarna — även ett visst belopp anvisats till föreningarna

över driftsbudgeten såsom subvention, bl. a. avsett för att möjliggöra för

föreningarna att verkställa avskrivningar av de förluster som må uppkomma

på låneverksamheten. Vad angår spörsmålet, huruvida denna anordning

bör tillämpas även i nu förevarande sammanhang, må framhållas följande.

Vid utlåning från fonden till företagareföreningarna tillämpas f. n.

en räntesats — 3,5 procent — som icke oväsentligt understiger ränteläget på

den allmänna kapitalmarknaden. Den sålunda föreliggande ränteskillnaden

synes ge föreningarna möjlighet att vid sin utlåning stadga sådana

villkor i fråga om räntan, att medel för de ändamål, som avsetts skola täckas

av subventionsmedel, erhålles utan att någon del av det nu ifrågavarande

beloppet å 30 miljoner kronor utgår i form av subvention. Den anpassning

av föreningarnas utlåningsränta efter marknadsläget, som här

förutsättes, kan icke anses strida mot syftet att genom den föreslagna stödåtgärden

bereda småföretagarna lättnad i sina kreditsvårigheter. Med hänsyn

till de anförda omständigheterna bör hela beloppet av 30 miljoner kronor

anvisas såsom förstärkning av lånefonden.

Företagareföreningarna åtnjuter nu vissa bidrag av statsmedel för sina

administrationskostnader. För detta ändamål har för innevarande budgetår

anvisats 665 000 kronor. I detta sammanhang må ock nämnas att även landsting

och kommuner lämnar bidrag av liknande art, vilka för år 1957 uppgår

till omkring 820 000 kronor. Den väsentligt vidgade låneverksamhet som

föranledes av vad nu förordats torde nödvändiggöra viss förstärkning av

företagareföreningarnas organisation. Medel för en dylik förstärkning bör

visserligen i och för sig kunna tillföras föreningarna genom att dessa utnyttjar

den ränledifferens, varom förut talats. Härvid bör dock uppmärksammas,

att någon ökad ränteinkomst för föreningarna i anledning av den

ökade utlåningen icke kan påräknas under den första tiden. Det synes därför

ofrånkomligt, att staten i nuvarande läge lämnar föreningarna ett ökat

bidrag till administrationskostnader. För detta ändamål torde för återstoden

av innevarande budgetår böra anvisas ytterligare 250 000 kronor. Under

Hänvisning till vad nyss anfördes och då vidare den föreslagna anvisningen

av lånemedel är av engångsnatur vill jag emellertid understryka, att denna

förstärkning av administralionsbidraget får anses vara av tillfällig art.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen att

a) till Bidrag till företagareföreningarna m. fl. å tilläggsstat

1 till riksstaten för budgetåret 1956/57 under tionde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 250 000 kronor;

b) till bonden för lån till företagareföreningar m. fl. å til 1- läggsstat I till riksstaten för budgetåret 1956/57 under kapitalbudgeten:

Statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag

av 30 000 000 kronor.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 197

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 197 år 1956

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Blomqvist

6616S9 Stockholm 1956. Isaac Marciiä Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:410 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av viss ändring i avtalet mellan Sverige och Norge rörande transittrafiken a1 i texten
  2. SU 1956:223 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1956/57 till Bidrag till företagareföreningar s. 4 i texten