Sök i Ratio Lex

Med begäran om riksdagens samtycke till förordnande att 2 § första och tredje styckena samt 3—9 §§ allmänna förfogandelagen ävensom 2—5 §§ allmänna ransoneringslagen skola träda i tillämpning

1956-11-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:199, Med begäran om riksdagens samtycke till förordnande att 2 § första och tredje styckena samt 3—9 §§ allmänna förfogandelagen ävensom 2—5 §§ allmänna ransoneringslagen skola träda i tillämpning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

I

Kungl. Maj:ts proposition nr 199

1

Nr 199

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med begäran om riksdagens

samtycke till förordnande att 2 § första och

tredje styckena samt 3—9 §§ allmänna förfogandelagen

ävensom 2—5 §§ allmänna ransoneringslagen

skola träda i tillämpning; given Stockholms slott den

9 november 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden denna dag begära att riksdagen samtycker

till att Kungl. Maj:t med stöd av 1 § tredje stycket allmänna förfogandelagen

den 26 maj 1954 (nr 279) och 1 § tredje stycket allmänna

ransoneringslagen samma dag (nr 280) förordnar, att 2 § första och tredje

styckena samt 3—9 §§ allmänna förfogandelagen ävensom 2—5 §§ allmänna

ransoneringslagen skola tillämpas tills vidare under tiden till och

med den 30 juni 1957.

Enligt Vårt nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 199

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 199

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i

statsrådet å Stockholms slott den 9 november 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange,

Lindholm.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tillämpning

av bestämmelser i allmänna förfogande- och ransonering slagarna samt anför

därvid följande.

Den senaste utrikespolitiska utvecklingen, särskilt i Mellersta östern,

medför en uppenbar fara för Sveriges försörjning med olika livsviktiga förnödenheter,

främst flytande bränsle och drivmedel. Det kan därför bli nödvändigt

att myndigheterna med kort varsel vidtar åtgärder för att trygga

landets försörjning med sådana förnödenheter.

Lagregler, som ger befogenheter att vidta i dessa hänseenden erforderliga

åtgärder, finns i allmänna förfogandelagen den 26 maj 1954 (nr 279) och

allmänna ransoneringslagen samma dag (nr 280). Båda dessa lagar är av

beredskapsnatur. De kan sålunda tillämpas blott då vissa betingelser föreligger.

Dessa betingelser är lika för båda lagarna och upptas i vardera lagen

i dess inledande paragraf. Lagarna innehåller även regler om de ändamål,

för vilka tillämpning av dem kan komma i fråga. De grundläggande bestämmelserna

om förfogande- och ransoneringsåtgärder finns i 2—9 §§ allmänna

förfogandelagen och i 2—5 §§ allmänna ransoneringslagen. Dessa bestämmelser

berättigar Kungl. Maj :t att meddela vissa föreskrifter och att till

underordnad myndighet delegera rätt att meddela föreskrifter. Efterföljande

paragrafer innehåller mera allmänna regler om tillämpningen av föreskrifterna

samt om ersättning, uppgiftsskyldighet, straff in. in. De träder

i tillämpning så snart de grundläggande bestämmelserna i respektive lag

tillämpas.

Betingelse för tillämpning av 2—9 §§ allmänna förfogandelagen och

2—5 §§ allmänna ransoneringslagen är — bortsett från de nu icke aktuella

fallen att Sverige kommer i krig, befinner sig i krigsfara eller har varit i

krig — att det till följd av krig mellan främmande makter eller annan utom

riket inträffad utomordentlig händelse uppkommit knapphet eller betydande

fara för knapphet inom riket på förnödenhet, som erfordras för krigsbruk

eller för ekonomisk försvarsberedskap eller som eljest är av vikt för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 199

3

befolkningen eller produktionen (1 § tredje stycket i vardera lagen). En

ytterligare förutsättning för att Kungl. Maj:t under dessa omständigheter

skall äga förordna, att ifrågavarande bestämmelser — utom 2 § andra stycket

allmänna förfogandelagen, vilken bestämmelse kan gälla blott om landet

är i krig eller krigsfara — skall tillämpas, är att riksdagen samtyckt

därtill. Förordnande får meddelas för viss tid, högst ett år.

De båda lagarna är avsedda att användas i princip blott för försörjningspolitiska

ändamål. Detta kommer i allmänna förfogandelagen till uttryck

i 2 § första stycket. Däri stadgas, att föreskrift enligt 3—9 §§ får meddelas

allenast för att tillgodose behov av förnödenhet, som erfordras för krigsbruk

eller för ekonomisk försvarsberedskap eller som eljest är av vikt för

befolkningen eller produktionen. Motsvarande regel i allmänna ransoneringslagen

återfinnes i 2 §, till vilken paragraf hänvisas i 3—5 §§. Föreskrift

får meddelas endast för att möjliggöra en av förhållandena påkallad

hushållning med förnödenhet av nyss nämnt slag.

3 § allmänna förfogandelagen ger möjlighet att tvinga ägare eller innehavare

av förnödenhet att avstå denna till kronan eller annan, därvid han

även kan åläggas att ombesörja viss beredning av förnödenhet som avstås.

Enligt 4 § kan egendom tagas i anspråk med nyttjanderätt, varvid ägaren

eller innehavaren kan bli skyldig att tåla eller vidta vissa åtgärder med

egendomen. Såsom förberedelse till föreskrift enligt 3 § kan förbud utfärdas

för ägare eller innehavare av viss förnödenhet att förfoga över denna (9 §).

5—8 §§ öppnar möjlighet att ålägga ägare eller innehavare av viss egendom

att utföra verksamhet för kronans eller annans räkning. Denna verksamhet

avser frambringande av förnödenhet, som kan utvinnas från fastighet eller

gruva, produktion och beredning in. in. av förnödenhet vid fabrik eller dylik

anläggning, lagring av förnödenhet i lageranläggning samt forsling medelst

olika transportmedel.

De väsentliga ransoneringsbestämmelserna återfinnes i 2 § allmänna

ransoneringslagen. Enligt denna paragraf kan handelsreglering och användningsreglering

föreskrivas. Handelsreglering införes genom föreskrift att

viss förnödenhet må saluhållas, utbjudas mot vederlag, överlåtas eller förvärvas

allenast i viss ordning eller på vissa villkor. Användningen av förnödenhet

regleras genom föreskrift att förnödenheten må användas allenast

för vissa ändamål, på vissa villkor eller med viss begränsning. Enligt paragrafen

kan också förbud utfärdas att under viss tid sälja förnödenhet. Med

stöd av 3 § kan utövande av viss näring förbehållas näringsidkare, som erhållit

särskild auktorisation. Föreskrift härom får dock meddelas blott då

det är oundgängligen erforderligt för att ernå en tillfredsställande kontroll

av införd ransonering eller, om särskilda skiil föreligger, då det erfordras

för hushållning ined viss förnödenhet. 4 § ger möjlighet att - - i syfte att

tillgodose behov av förnödenhet — utjämna prisskillnader mellan importvaror

av samma eller likartat slag eller mellan importvaror och inom riket

tillverkade varor av samma eller likartat slag. Utjämningen sker genom

att clearingavgifter lägges på vissa varor och clearingbidrag utgår för andra.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 199

5 § medger rätt att belägga exportvara med prisutjämningsavgift i syfte

att tillgodose behov av varan.

Förhållandena är för närvarande sådana att betydande fara föreligger för

knapphet på flytande bränsle och drivmedel. Detta kan i sin tur medföra

återverkningar på bränsleförsörjningen i stort. Det utrikespolitiska läget inrymmer

också risker för en sådan utveckling att knapphet kan uppkomma

även på andra förnödenheter av grundläggande betydelse för folkförsörjningen

och försvarsberedskapen. Det är därför nödvändigt att myndigheterna

äger alla erforderliga befogenheter för att kunna ingripa med tillräcklig

snabbhet då så kräves. För att möjliggöra detta måste de bestämmelser i allmänna

förfogande- och ransoneringslagarna, som ger sådana befogenheter,

snarast sättas i tillämpning. Härför erfordras riksdagens samtycke och detta

torde alltså böra skyndsamt inhämtas. Självfallet skall de i lagarna stadgade

befogenheterna icke utnyttjas tidigare eller i större omfattning än förhållandena

med nödvändighet kräver. Samtycke torde nu lämpligen böra begäras

för tiden t. o. m. den 30 juni 1957.

Därest ingripanden blir nödvändiga och dessa medför kostnader, för vilka

anslag ej finns, torde erforderliga anslagsäskanden få göras senare.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

begära

att riksdagen samtycker till att Kungl. Maj :t med stöd

av 1 § tredje stycket allmänna förfogandelagen och 1 §

tredje stycket allmänna ransoneringslagen förordnar, att 2 §

första och tredje styckena samt 3—9 §§ allmänna förfogandelagen

ävensom 2—5 §§ allmänna ransoneringslagen skall

tillämpas tills vidare under tiden till och med den 30 juni

1957.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Regenten att till riksdagen skall avlåtas proposition av

den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Rune Lindquist

STOCKHOLM 1 956. KUNGL. BOKTRYCKERIET P. A. NORSTEDT & SÖNER

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:358 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med begäran om riksdagens samtycke till förordnande att 2 § första och tredje styckena samt 3—9 a1 i texten
  2. 2LU 1956:46 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med begäran om riksdagens samtgcke till förordnande att 2 § första och tredje stgckena samt 3—9 §§ allmänna f s. 1 i texten