Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till Margareta Berglöw m. fl

14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:29, Angående ersättning till Margareta Berglöw m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1956

1

Nr 29

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning

till Margareta Berglöw m. fl.; given Stockholms

slott den 30 december 1955.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställes riksdagens prövning dels tre ärenden angående

livräntor åt efterlevande till personer som avlidit till följd av sjukdom,

ådragen under militärtjänstgöring, dels två ärenden angående ersättning

till efterlevande vid dödsfall till följd av sjukdom, som icke haft samband

med militärtjänstgöring eller där sådant samband icke kunnat fastställas,

dels ock ett ärende angående livränta åt en person, som skadats

vid trafik med en försvaret tillhörig bil.

1—2143 55 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:Is proposition nr 29 år 1956

Utdrag av protokollet över försvar särenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 30 december 1955.

Närvarande

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Un de v, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och, beträffande

punkten 6, jämväl med chefen för civildepartementet anför

chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, följande.

1.

Förrådsmannen G. S. H. Berglöw, född den 22 september 1904, avled

den 20 november 1954 till följd av lungtuberkulos, ådragen under militärtjänstgöring.

Han efterlämnade hustrun Margareta Viola Elisabet Berglöw,

född den 26 juli 1903, och två barn i äktenskapet, födda den 28 december

1938 och den 21 april 1942. Äktenskapet ingicks den 31 oktober 1942.

Enligt beslut den 3 december 1954 tillerkände riksförsäkringsanstalten

jämlikt 1927 års militärersättningsförordning vartdera av makarna Berglöws

barn livränta med 75 kronor för månad. Tillika förklarade riksförsäkringsanstalten

att jämlikt bestämmelserna i sagda förordning någon

livränta icke kunde tillerkännas änkan, enär äktenskapet slutits först efter

den tidpunkt då mannens sjukdom yppades.

Mannen Berglöws sjukdom konstaterades under militärtjänstgöring i

april 1942.

Margareta Berglöw anhåller i en den 11 december 1954 dagtecknad

skrift att, utan hinder av innehållet i 1927 års militärersättningsförordning,

bliva tillerkänd livränta. Till stöd för framställningen anföres bland

annat följande. Hon och hennes man hade sammanbott sedan år 1938. Det

barn, som är fött den 28 december 1938, är trolovningsbarn, och de förlovade

sig samma dag. Av ekonomiska skäl kom dock giftermålet ej till

stand förrän den 31 oktober 1942. Under hela tiden för mannens militärtjänstgöring

och sjukdom fram till giftermålet åtnjöt Margareta Berglöw

familjebidrag såsom gift. Hon är själv till åren kommen och sjuk och torde

vara oförmögen till förvärvsarbete.

Riksförsäkringsanstalten anför i utlåtande den 14 januari 1955 bland

annat följande: Därest äktenskapet ingåtts före sjukdomens yppande

skulle livränta ha tillerkänts Margareta Berglöw från dödsfallet så länge

s. 3 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 29 år 1956

3

hon lever ogift. Livräntans belopp skulle ha utgjort 150 kronor för månad.

— Enligt vad anstalten inhämtat har Margareta Berglöw ägnat sig åt

hemmets skötsel och har icke haft någon inkomst av förvärvsarbete. Hennes

arbetsförmåga är nedsatt på grund av klen hälsa. Hon har inga tillgångar.

Efter mannens död har hon erhållit bidrag från Kungafonden

med 1 500 kronor. Från familj ebidragsnämnden har hon vidare tillerkänts

provisoriskt bidrag med 200 kronor för månad. Den äldste sonen innehar

anställning som springpojke med en lön av 85 kronor i veckan. Margareta

Berglöw uppbär för närvarande icke folkpension. — Riksförsäkringsanstalten

tillstyrker, under åberopande av vad andra lagutskottet anfört i

utlåtande 1954: 35, att åtgärder vidtages för att bereda Margareta Berglöw

livränta enligt de grunder, som skulle ha tillämpats därest äktenskapet

slutits innan sjukdomen yppades.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet den 25 januari 1955, tillstyrker

ävenledes att livränta utverkas åt Margareta Berglöw.

Departementschefen

Enligt såväl 1927 års militärersättningsförordning som 1950 års militärersättningsförordning

i dess ursprungliga lydelse gäller att livränta till

änka icke kan utgå därest äktenskapet ingåtts först efter det sjukdomen

yppats. Genom ändring i sistnämnda förordning, som trätt i kraft den 1

januari 1955, har emellertid angivna inskränkning i änkas rätt till livränta

bortfallit. Enligt övergångsbestämmelserna skall emellertid ersättningsanspråk

till följd av skada eller sjukdom, som inträffat före den 1 januari

1955, alltjämt bedömas enligt äldre bestämmelser. Vid behandlingen av

ifrågavarande ändringsförslag uttalade andra lagutskottet (utlåtande

1954: 35) att det kunde övervägas om icke de föreslagna, för efterlevande

gynnsammare bestämmelserna kunde ge anledning till omprövning efter

skälighet i sådana fall, där ersättning till följd av gällande bestämmelser

ej kunnat utgå och detta tett sig såsom i det enskilda fallet obilligt.

Under hänvisning till det anförda och då i förevarande fall starka billighetsskäl

talar för att Margareta Berglöw tillerkännes livränta, föreslår jag,

i likhet med de hörda myndigheterna, att Margareta Berglöw erhåller

ersättning av statsmedel med belopp, motsvarande vad som skulle ha utgått

därest äktenskapet slutits innan mannens sjukdom yppades.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Margareta Viola Elisabet Berglöw må, så länge hon

lever ogift, från anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, utbetalas den

ersättning, som vid tillämpning av 1927 års militärersättningsförordning

skulle ha tillkommit henne därest hon, när

G. S. H. Berglöw befanns lida av lungtuberkulos, varit gift

med denne.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1956

2.

Kamreraren L. E. B. Dahlberg, född den 14 juni 1917, avled den 6 mars

1954 till följd av lungtuberkulos, ådragen under militärtjänstgöring. Han

efterlämnade hustrun Elsa Alvina Dahlberg, född den 21 maj 1914. Äktenskapet,

som ingicks den 24 juli 1946, var barnlöst.

I anledning av mannen Dahlbergs sjukdom, som konstaterades under

militärtjänstgöring i maj 1938, har riksförsäkringsanstalten utgivit ersättning

till denne enligt bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning

intill dödsfallet. Enligt beslut den 23 mars 1954 förklarade anstalten

att nagon livränta icke kunde tillerkännas änkan, enär äktenskapet slutits

först efter den tidpunkt då mannens sjukdom yppades.

I en den 1 oktober 1954 dagtecknad skrift har Elsa Dahlberg anhållit

att, utan hinder av bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning,

bli tillerkänd livränta. Till stöd för sin framställning har Elsa Dahlberg

anfört bland annat följande. Vid tiden för äktenskapets ingående var

mannen friskskriven, men därefter inträffade recidiv. Själv vistades hon för

tillfället i Lund för vård av en tuberkulos, som hon ådragit sig tidigare men

varav recidiv inträdde i mars 1953. Behandlingen innebär bortopererande

av delar av höger lunga, vilket medför att hon efter eventuell friskskrivning

icke kan återgå till sitt gamla yrke såsom damfrisörska. Elsa Dahlbergs

inkomster utgjordes av sjukpenning från sjukkassa med 300 kronor

för månad samt livränta från SPP med 93 kronor för månad. Ersättningen

från sjukkassan kommer att upphöra i mars 1955, då två år förflutit sedan

hon insjuknade.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 17 december 1954 anfört

bland annat följande: Därest äktenskapet ingåtts innan mannens sjukdom

yppades skulle livränta ha tillerkänts Elsa Dahlberg från mannens död

så länge hon lever ogift med 150 kronor för månad. — Riksförsäkringsanstalten

upplyser beträffande Elsa Dahlbergs ekonomiska förhållanden,

utöver vad som framgår av hennes egen framställning, att bouppteckningen

efter mannen utvisade en brist för hans del med omkring 880 kronor samt

tillgångar utöver skulder för hennes del med omkring 1 300 kronor. Elsa

Dahlberg uppbär icke folkpension. — Riksförsäkringsanstalten tillstyrker,

under åberopande av vad andra lagutskottet anfört i utlåtande 1954: 35, att

åtgärder vidtages för att bereda Elsa Dahlberg livränta enligt de grunder,

som skulle ha tillämpats därest äktenskapet slutits före yppandet av mannens

sjukdom.

Statskontoret, som avgivit utlåtande i ärendet den 5 januari 1955, finner

det i hög grad tveksamt om understöd bör utgå i förevarande fall men vill

dock med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter icke motsätta

sig att framställning göres hos riksdagen i enlighet med vad riksförsäkringsanstalten

föreslagit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 är 1956

5

Sedermera har från Elsa Dahlberg inkommit ett av legitimerade läkaren

Bertil Moosberg, Luleå, den 29 december 1955 utfärdat intyg. I detta anföres

följande: Elsa Dahlberg, som sedan juni 1955 vårdats av Moosberg,

opererades år 1954 på Lunds universitetsklinik för lungtuberkulos, varvid

större delen av höger lunga borttogs. Hon har sedan dess varit totalt arbetsoförmögen

och torde med säkerhet ej kunna utföra något som helst arbete

i framtiden på grund av att ett s. k. högerhjärta utvecklat sig efter operationen.

Departementschefen

Ett med det förevarande likartat fall har av mig upptagits till behandling

under föregående punkt. Under hänvisning till vad jag därvid anfört

och med hänsyn till de ömmande omständigheter, som får anses föreligga

jämväl för Elsa Dahlbergs del, vill jag föreslå att hon såsom riksförsäkringsanstalten

förordat, tillerkännes ersättning av statsmedel med belopp,

motsvarande vad som skulle ha utgått därest äktenskapet slutits innan

mannens sjukdom yppades.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Elsa Alvina Dahlberg må, så länge hon lever ogift,

från anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, utbetalas den ersättning, som vid

tillämpning av 1927 års militärersättningsförordning skulle

ha tillkommit henne därest hon, när L. E. B. Dahlberg befanns

lida av lungtuberkulos, varit gift med denne.

3.

Byggnadsarbetaren A. E. M. Cederlund, född den 17 april 1921, avled

den 14 juli 1954 till följd av lungtuberkulos, som han ådragit sig under

militärtjänstgöring år 1942. Han efterlämnade hustrun Eva Anna Lisa

Cederlund, född den 28 december 1922, och en dotter i äktenskapet, född

den 2 juni 1953. Äktenskapet ingicks den 23 september 1950.

På grund av sjukdomen har riksförsäkringsanstalten utgivit ersättning

till mannen Cederlund jämlikt 1927 års militärersättningsförordning för

tiden den 26 september 1942—den 23 oktober 1944. Genom beslut den 27

oktober 1944 förklarade emellertid anstalten, att ersättning efter den 23

oktober 1944 icke kunde utgivas, enär arbetsförmågan icke var nedsatt

med minst en tiondel. -— På grund av försämring av lungsjukdomen intogs

Cederlund den 7 januari 1949 på sanatorium, där han sedermera vårdades

under olika perioder till sin död. — Enligt beslut av riksförsäkringsanstalten

den 19 augusti 1954 tillerkändes dottern jämlikt 1927 års militärersättningsförordning

livränta med 75 kronor i månaden från dödsfallet till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kunc/l. Maj:ts proposition nr 29 år 1956

dess hon fyller 16 år. Samtidigt förklarade anstalten, att någon livränta

icke kunde tillerkännas änkan, enär äktenskapet slutits först efter den tidpunkt,

då mannens sjukdom yppades.

I en den 18 augusti 1954 dagtecknad skrift anhåller Anna Lisa Cederlund

att av nåd erhålla livränta efter sin man.

Riksförsäkringsanstalten har avgivit yttrande i ärendet den 3 december

1954 och därvid anfört bland annat följande. Därest äktenskapet ingåtts

före sjukdomens yppande skulle livränta ha tillerkänts änkan från dödsfallet

så länge hon lever ogift. Livräntans belopp skulle ha utgjort 150

kronor för månad. — Beträffande Anna Lisa Cederlunds personliga

förhållanden upplyser riksförsäkringsanstalten följande. Förutom dottern i

äktenskapet med mannen Cederlund har hon ytterligare två barn, nämligen

en dotter, född den 30 augusti 1942 i ett tidigare äktenskap med korpralen

vid Livgrenadjärregementet Karl Gustav Rydberg, samt en son, född

den 17 maj 1945 utom äktenskap. Dottern i det tidigare äktenskapet

uppbär livränta från anstalten med 75 kronor i månaden till dess

hon fyller 16 år. Livräntan utgår enligt 1927 års militärersättningsförordning

i anledning av att fadern den 26 juni 1943 dog till följd

av lungtuberkulos, ådragen under militärtjänstgöring. Äktenskapet mellan

Anna Lisa Cederlund och Rydberg ingicks efter det Rydbergs

lungsjukdom yppats. Anna Lisa Cederlund har därför icke uppburit

livränta i anledning av Rydbergs död. Själv lider Anna Lisa Cederlund avlungtuberkulos

och har under långa perioder vårdats på sanatorium. Hon

har på grund av- sin sjukdom små möjligheter att bidraga till familjens försörjning.

Från pensionsstyrelsen uppbär hon folkpension, som uppgår till

983 kronor för år. Härjämte utgår särskilt barnbidrag för sonen med 132

kronor för år. Riksförsäkringsanstalten tillstyrker, under åberopande avvad

andra lagutskottet anfört i utlåtande 1954: 35, att åtgärder vidtages för

beredande av ersättning åt Anna Lisa Cederlund enligt de grunder, som

skulle ha tillämpats därest äktenskapet ingåtts före den tidpunkt, då mannen

Cederlunds lungsjukdom yppades. Vid ersättningens bestämmande bör

avdrag göras för belopp, varmed folkpensionen skulle ha minskats, därest

ersättning enligt militärersättningsförordningen utgått vid pensionens bestämmande.

Statskontoret anför i utlåtande den 14 december 1954: Av handlingarna

framgår, att Anna Lisa Cederlund på grund av sjukdom icke är fullt arbetsför

samt att familjens ekonomiska ställning torde vara mindre god. Riksdagen

har tidigare i likartade fall tillerkänt efterlevande maka till under

militärtjänstgöring insjuknad person, som sedermera avlidit, livränta enligt

1927 års militärersättningsförordning, ehuru äktenskap icke förelegat

vid sjukdomsfallet. I dessa tidigare fall hade dock antingen lysning uttagi

t s före sjukdomens yppande eller makarna såsom trolovade sammanbott

innan mannen insjuknade. Makarna Cederlund ingick äktenskap åtta

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:In proposition nr 29 år 1956

år efter det mannen drabbades av sjukdomen. Enligt vad som uppgives i

ett till handlingarna fogat läkarintyg den 6 september 1950 var mannens

tillstånd vid tiden för giftermålet »försämrat» samt sjukdomen »fortskridande».

Anna Lisa Cederlund torde, då hon icke erhöll livränta efter

sin man i det tidigare äktenskapet, även ägt vetskap om, att hon icke kunde

påräkna någon livränta efter maken i det senare äktenskapet. Vid nu angivna

förhållanden anser sig statskontoret, även om ömmande omständigheter

föreligger, svårligen kunna tillstyrka, att framställning göres till riksdagen

om livränta till Anna Lisa Cederlund.

Departementschefen

Med hänsyn till Anna Lisa Cederlunds svåra och långvariga sjukdom

och betydande försörjningsbörda samt de ömmande omständigheterna i

övrigt föreslår jag -— med hänvisning till vad jag anfört under punkten 1

vid behandlingen av ett likartat fall — att Anna Lisa Cederlund beredes

ersättning i enlighet med riksförsäkringsanstaltens förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Eva Anna Lisa Cederlund må, så länge hon lever

ogift, från anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, utbetalas den ersättning,

som vid tillämpning av 1927 års militärersättningsförordning

skulle ha tillkommit henne, därest hon, när A. E. M. Cederlund

befanns lida av lungtuberkulos, varit gift med denne,

dock med avdrag för belopp varmed henne tillkommande folkpension

skulle ha minskats, därest ersättning enligt militärersättningsförordningen

utgått vid pensionens bestämmande.

4.

Maskinmontören J. E. Hansson, född den 26 januari 1903, fullgjoide

militärtjänstgöring under tiden den 2 september—den 29 oktober 1939, den

9 april 1940—den 21 juni 1941 samt från och med den 17 maj 1942. Hansson

deltog den 10 juni 1942 på Väddö skjutfält i en fälttävlan, \ari ingick

handgranatkastning samt därefter löpning cirka tre kilometer. Eftei

kast intogs skyddsställning genom att vederbörande kastade sig till marken.

På kvällen angreps Hansson av kväljningar med yrsel och smärtor i höger

sida och svimmade. Han infördes påföljande dag till Garnisonssjukhuset

i Stockholm. Där konstaterades blödning från magtarmkanalen, och Hansson

fick därför på sjukhuset undergå en fyra veckors magsårskur. Härefter

utfördes röntgenundersökning, varvid konstaterades en polyp i buken.

Efter att ha varit sjukskriven några månader blev Hansson opererad å

sjukhuset den 22 september 1942. Till följd av komplikationer efter operationen

avled Hansson den 29 september 1942. Mikroskopisk undersökning

av den bortopererade polypen visade att cancer förelegat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1956

Riksförsäkringsanstalten hade under sjukdomstiden enligt beslut den

9 september 1942 förklarat, att ersättning jämlikt 1927 års militärersättningsförordning

icke kunde tillerkännas Hansson, enär skälig anledning

funnes att antaga, att sjukdomens framträdande föranletts av annan orsak

än tjänstgöringen och att denna icke väsentligen bidragit därtill. Försäklingsrådet,

varest besvär anfördes över riksförsäkringsanstaltens beslut,

fann enligt utslag den 4 december 1942 ej skäl göra ändring i överklagade

beslutet.

Sedan till riksförsäkringsanstalten inkommit uppgift att Hansson

avlidit, upptog anstalten till prövning frågan, huruvida ersättning för berörda

sjukdom skulle kunna utgivas enligt grunderna för 1927 års militärersättningsförordning

med stöd av Kungl. Maj:ts brev den 20 juni 1947

angående prövning av vissa ärenden rörande ersättning i anledning av

sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring. Av sjukjournalen inhämtade

anstalten, att Hansson den 22 september 1942 undergick magoperation med

exstirpation av polyp och att han ånyo opererades den 28 i samma månad.

Mikroskopisk undersökning av den exstirperade polypen utvisade cancer.

Efter samråd med en av sina biträdande läkare, docenten N. Nordenson,

förklarade anstalten genom beslut den 17 mars 1951, att anstalten funnit

ersättning icke kunna utgå enligt sagda brev, enär grundad anledning icke

tunnes för antagande, att orsakssamband kunde föreligga mellan sjukdomen

och militärtjänstgöringen.

Den 3 januari 1953 inkom till riksförsäkringsanstalten ett av professorn

Hilding Berglund, Stockholm, avgivet utlåtande i ärendet. Däri uttalas

bland annat följande: Samband mellan fältövningen och den då inträffade

blödningen vore i hög grad sannolikt. Det vore tydligt att Hansson icke

opererats för misstanke om kräfta i magsäcken utan för en polyp, som ansågs

godartad. Under behandlingen av Hansson hade icke utförts något som

kunde betecknas som ett medicinskt eller kirurgiskt fel, men på nästan

varje punkt kunde man ha förfarit något annorlunda än vad som gjordes.

Om misstanke om cancer förefunnits, skulle ett annat operationsförfarande

ha använts än som nu skedde och en mycket tidig och gynnsam cancer

kunde ha avlägsnats med mycket liten operationsrisk. Ogynnsamma omständigheter

hade sålunda lett till Hanssons död, icke kräfta i magsäcken.

— I anledning av professor Berglunds utlåtande förklarade riksförsäkringsanstalten,

efter samråd med sin överläkare, genom beslut den 28

januari 1953, att anstalten icke funnit skäl föreligga till ändring av beslutet

den 17 mars 1951.

Efter det besvär anförts hos försäkringsrådet fann rådet enligt utslag

den 20 november 1953 ej skäl göra ändring i riksförsäkringsanstaltens beslut

den 17 mars 1951 och den 28 januari 1953.

I en den 5 februari 1954 dagtecknad skrift har Hanssons änka Ella

Sofia Ingeborg Hansson, född den 22 januari 1913, anhållit att livränta

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1956

9

enligt militärersättningsförordningen måtte få utgå till henne och makarnas

gemensamma barn på grund av dödsfallet eller att i annan ordning

motsvarande ersättning måtte beviljas. Ella Hansson gör i framställningen

gällande att det föreligger ett visst samband mellan påfrestningarna under

militärtjänstgöringen och sjukdomens utbrott och förlopp. Hon förklarar

vidare att den vård som mannen erhållit före operationen varit otillfredsställande

på grund av felaktig diagnos och att den behandling som föregick

dödsfallet varit onödig. — Beträffande sina personliga förhållanden uppger

fru Hansson bland annat följande. 1 äktenskapet, som ingicks år 1934,

fanns vid dödsfallet fem barn i åldern 3—10 år. Den avlidne efterlämnade

därjämte från ett tidigare äktenskap tre barn i åldern 12—15 år. Efter

dödsfallet har de tre barnen i det tidigare äktenskapet tagit plats eller omhändertagits

av myndigheterna. Under senare år har fru Hansson trots

sjuklighet (ledbesvär) och klenhet måst ägna sig åt förvärvsarbete. Hennes

inkomst av städning har förut uppgått till 190 kronor i månaden. Sedan

september 1954 har hon emellertid på grund av klenhet arbetat uteslutande

i hemmet. Hon har utöver bidrag från det allmänna åtnjutit understöd från

Kungafonden.

Riksförsäkringsanstaltcn har i utlåtande den 12 februari 1954 uttalat,

att i den nu föreliggande framställningen icke anförts några omständigheter,

som anstalten finner enligt 1927 års militärersättningsförordning eller 1947

års brev kunna föranleda anstalten att ändra sin ståndpunkt i ersättningsfrågan.

Medicinalstyrelsen anför i utlåtande den 25 mars 1954: Det torde icke

kunna helt uteslutas att de första symtomen på patientens sjukdom, blödning

från magtarmkanalen, uppstått på grund av kroppsansträngningarna

vid fälttjänstgöringen den 10 juni 1942. Huvudsjukdomen var visserligen

cancer men styrelsen finner i likhet med professorn Berglund att den

egentliga dödsorsaken var komplikationer efter ett på misstanke om godartad

polyp företaget operativt ingrepp. Styrelsen har intet att erinra mot

att ersättning utgår.

Statskontoret anför i utlåtande den 23 april 1954 följande. Enligt medicinalstyrelsens

utlåtande var den egentliga orsaken till Hanssons död komplikationer

efter ett på misstanke om godartad polyp företaget operativt

ingrepp. Styrelsen framhåller även, att det icke kan helt uteslutas, att de

första symtomen på patientens sjukdom uppstått på grund av kroppsansträngningarna

vid en fälttjänstgöring. Med hänsyn till riksförsäkringsanstaltens

och försäkringsrådets ställningstagande anser statskontoret för

sin del sistnämnda faktum icke böra tillmätas avgörande betydelse vid bedömande

av frågan, huruvida ersättning bör utgå till Hanssons efterlevande

maka och barn. I framställningen har icke gjorts gällande att Hanssons

död skulle ha orsakats av bristfällig militär sjukhusvård. Några skäl i

övrigt, vilka kunna motivera ett med hänsyn till konsekvenserna betänkligt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1956

avsteg från grundprinciperna i 1927 års miiitärersättningsförordning, har

icke heller anförts. På grund härav anser sig statskontoret icke kunna förorda,

att åtgärder vidtages för beredande av ersättning i särskild ordning

åt Hanssons efterlevande.

Försvarets sjukvårdsstyrelse anför i utlåtande den 11 maj 1955 följande.

Därest Hansson, som vid tidpunkten för inryckning i militärtjänst uppenbarligen

hade subjektiva symtom på magsjukdom, sökt läkare och underkastats

av symtomen påkallad närmare undersökning, eller om röntgenundersökningen

av magen av någon anledning kommit till utförande vid

denna tid, hade hans tumörsjukdom redan då med all sannolikhet blivit

diagnosticerad och Hansson som följd härav omedelbart hemförlovad såsom

oduglig till krigstjänst. Tumörsjukdomen som sådan kan visserligen

icke anses stå i något som helst orsakssammanhang med militärtjänsten,

men väl kan den senare uppträdande blödningen från tumören hava initierats

genom det trauma mot buken, som under pågående tjänstgöring träffade

Hansson. Militärtjänsten kan enligt sjukvårdsstyrelsens mening såtillvida

anses ha bidragit till tumörsjukdomens utveckling som den mer

eller mindre direkt förorsakat det sjukdomssymtom, blödning, som sedermera

föranledde operativt ingrepp. Ingreppets efterförlopp slutade olyckligt,

och anledningen till den tarmperforation, som gav upphov till en

dödligt förlöpande bukhinneinflammation, har icke med säkerhet kunnat

klarläggas. — Under hänvisning härtill och med hänsyn till omständigheterna

i samband med sjukdomens upptäckt och behandling uttalar sjukvårdsstyrelsen

att billighetsskäl synes tala för bifall till framställningen.

Departementschefen

Av utredningen framgår att Hanssons tumörsjukdom icke haft något

samband med militärtjänstgöringen. Däremot synes det, med hänsyn till

vad medicinalstyrelsen och sjukvårdsstyrelsen anfört, icke kunna uteslutas

att den blödning, som gav upphov till läkarbehandlingen och operationen,

uppstod på grund av ansträngningarna under fälttävlingen. Ett visst orsakssammanhang

kan sålunda sägas föreligga mellan militärtjänstgöringen och

dödsfallet. Med hänsyn härtill och till Ella Hanssons sjuklighet och stora

försörjningsbörda anser jag starka billighetsskäl tala för att ersättning

får utbetalas som om 1927 års miiitärersättningsförordning varit tilllämplig.

Jag torde i detta sammanhang få hänvisa till riksdagens beslut

i liknande fall (jfr prop. 1947:109, p. 1; SU nr 89; rd. skr. nr 192).

Ersättning synes icke böra utgå för tid före den 1 januari 1954.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från anslaget Ersättning i anledning att kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, må i anledning av J. E.

Hanssons död utgå ersättning som om 1927 års miiitärersättningsförordning

varit tillämplig; dock att ersättning icke må

utgå för tid före den 1 januari 1954.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 dr 1956 11

5.

Garagearbetaren N. G. Andersson, som är född den 25 augusti 1932, inryckte

den 28 april 1953 till rekryttjänstgöring vid Norrlands trängregemente

och undergick den 5 maj vid regementet sedvanlig obligatorisk

smittkoppsvaccinering. Den 9 maj förklarades han av läkare vid regementet

endast delvis tjänstbar på grund av övre luftvägsinfektion med

snuva och halskatarr. Tillståndet försämrades emellertid och den 13 maj

intogs han på garnisonssjukhuset i Sollefteå. Han besvärades då av huvudvärk,

hög feber, yrsel och nackstyvhet. Sjukdomen uppfattades som tuberkulos

hjärnhinneinflammation. I sjukhusjournalen anmärktes, att Anderssons

fader i slutet av 1952 insjuknat i tuberkulos och att smittkoppsvaccinationen

givit positivt resultat.

Andersson intogs senare på Hällnäs sanatorium, där han vårdades under

tiden den 18 september 1953 — den 3 mars 1954. Härvid verifierades diagnosen

om tuberkulos hjärnhinneinflammation. Andersson ansåg att han

ådragit sig sjukdomen under militärtjänstgöringen till följd av vaccinationen,

och anmälan om sjukdomen gjordes enligt 1950 års militärersättningsförordning.

Genom beslut den 27 juni 1953 förklarade riksförsäkringsanstalten, efter

samråd med sina sakkunniga läkare N. G. Nordenson, E. Mindus och P.

Hedenius, att någon ersättning enligt 1950 års militärersättningsförordning

icke kunde tillerkännas Andersson för tuberkulos hjärnhinneinflammation,

enär skälig anledning funnes att antaga, att sjukdomens framträdande

föranletts av annan orsak än militärtjänstgöringen och att denna icke

väsentligen bidragit därtill. Sedan Andersson hos försäkringsrådet anfört

besvär över beslutet, införskaffades fullständig avskrift av den å Hällnäs

sanatorium förda journalen rörande Andersson. Av denna framgick bland

annat att, enligt sanatorieläkarens L. Warfvinge uppfattning, Andersson

ådragit sig smitta av fadern men att »smittkoppsvaccinationen med all

sannolikhet varit den provokationsfaktor, som utlöst tbc-meningiten». Försäkringsrådet,

som jämväl inhämtade yttrande från sin sakkunnige, professorn

A. Westergren, fann enligt utslag den 12 augusti 1954 ej skäl göra

ändring i överklagade beslutet.

I eu den 1 mars 1955 dagtecknad skrift har Andersson anhållit att

ersättning i särskild ordning måtte tillerkännas honom. Han åberopar som

stöd för ansökningen en skrivelse av Warfvinge till riksförsäkringsanstalten

den 24 augusti 1954, vartill jag senare återkommer. Andersson anför

vidare: Hans hustru är sjuk i lungtuberkulos sedan juli 1953. Makarna

har ett barn, fött i december 1952. Båda makarna uppbär folkpension i

form av sjukbidrag med sammanlagt 3 260 kronor per år jämte särskilt

barnbidrag om 600 kronor per år. I övrigt bär makarna inga tillgångar. Till

kläder och andra extra omkostnader utgår socialhjälp.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 29 år 1956

I nämnda skrivelse till riksförsäkringsanstalten anför Warfvinge bland

annat: Andersson har utan tvivel varit tbc-exponerad före inkallelsen till

militärtjänstgöring. Vid inryckningen var han dock helt symtomfri. Han

torde emellertid ha haft en latent tuberkulos, som med största sannolikhet

aktiverades av smittkoppsvaccineringen. Det funnes alltså skälig anledning

att antaga att den tuberkulösa hjärnhinneinflammationens framträdande

föranletts av militärtjänstgöringen, det vill säga av den i militär regi utförda

smittkoppsvaccineringen. och att denna väsentligen bidragit till sjukdomen.

Warfvinge anhöll därför, att riksförsäkringsanstalten måtte upptaga

ärendet till förnyad prövning.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 22 april 1955 uttalat följande.

Med anledning av Andersons förevarande framställning har anstalten

samrått jämväl med sin sakkunnige läkare J. Lundquist, som därvid

uttalat, att enligt hans mening starka skäl förelåge att anse Anderssons

sjukdom vara ådragen under militärtjänstgöringen. På grund härav har

anstalten inhämtat medicinalstyrelsens yttrande. Av detta framgår att

styrelsen ansett att skälig anledning finnes att antaga, att sjukdomens

framträdande föranletts av annan orsak än militärtjänstgöringen och att

denna icke väsentligt bidragit därtill. — Med hänsyn till vad sålunda

förekommit finner sig anstalten böra hemställa, att Anderssons framställning

icke måtte föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.

Försvarets sjukvårdsstijrelse anför i utlåtande den 30 september 1955

bland annat följande. Av handlingarna framgår, att Andersson under tiden

före inryckningen till militärtjänst vistats i en miljö, som erbjudit rikliga

smittotillfällen ur tuberkulossynpunkt: fadern intagen på sanatorium för

öppen tuberkulos, en broder behandlad för tuberkulos, Anderssons hustru

vårdas på sanatorium för färsk tuberkulos. Andersson, som ryckte in till

militärtjänst den 28 april 1953, insjuknade under första veckan i maj

samma år och intogs den 13 maj på sjukhus för längre tids behandling

under diagnos: tuberkulos hjärnhinneinflammation. Den tuberkulösa infektionen

har uppenbarligen ådragits före inryckningen. Den skyddskoppsympning

som Andersson undergått den 5 maj kan enligt sjukvårdsstyrelsens

mening icke antagas hava bidragit till den tuberkulösa sjukdomens

uppkomst.

Statskontoret förklarar i utlåtande den 23 november 1955: Samtliga i

ärendet hörda myndigheter ha funnit samband mellan militärtjänstgöringen

och sjukdomens utbrott icke föreligga. Denna ståndpunkt intages

även av det övervägande flertalet av de medicinska experterna. Av nio

läkare har sålunda endast två en avvikande mening i sambandsfrågan. Vid

sådant förhållande kan statskontoret icke tillstyrka, att proposition om

ersättning förelägges riksdagen.

Försäkringsrådet erinrar i utlåtande den 15 december 1955 inledningsvis

om att rådet genom förenämnda utslag den 12 augusti 1954 funnit ersätt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1956

13

ning jämlikt 1950 års militärersättningsförordning icke kunna tillerkännas

Andersson och anför därjämte följande. Av utredningen framgår, att ett

par av de i ärendet anlitade medicinska experterna såvitt angår sambandsfrågan

uttalat sig i positiv riktning. Bland annat har sålunda den av riksförsäkringsanstalten

anlitade experten doktor Lundquist uttalat, att enligt

hans mening starka skäl förelåge att anse samband föreligga mellan Anderssons

sjukdom och hans militärtjänstgöring. — Av förnyade yttranden,

som försäkringsrådet i anledning av Anderssons förevarande framställning

inhämtat från sin sakkunnige, professorn Westergren, syntes framgå att,

därest här varit fråga om militärtjänstgöring under åren 1939—1945 och

således brevet den 20 juni 1947 -— avseende omprövning av vissa ersättningsfall,

som hänförde sig till viss militärtjänstgöring under beredskapstiden

— ägt tillämpning, Westergren inte skulle varit obenägen att acceptera

samband i den mening, som avses i detta brev. I vart fall torde enligt

Westergrens uppfattning en direkt tillämpning av brevet icke kunnat angripas.

— Emellertid äger brevet icke tillämpning i förevarande fall. Försäkringsrådet

har svårt att överblicka de konsekvenser, som är förenade

med att extra ordinem låta brevet få giltighet även med avseende å senare

inträffade sjukdomsfall. Därest hinder emellertid ej skulle anses föreligga

mot en sådan tillämpning vill försäkringsrådet med hänsyn till omständigheterna

i detta fall ej motsätta sig att ersättning i särskild ordning tillerkännes

Andersson.

Två ledamöter av försäkringsrådet har uttalat avvikande mening. De ha

för sin del instämt i riksförsäkringsanstaltens utlåtande och förklarat,

bland annat, att brevet den 20 juni 1947 icke borde analogivis tillämpas.

Departementschefen

På grund av riksförsäkringsanstaltens beslut vari försäkringsrådet ej

gjort ändring är Andersson icke berättigad till ersättning för ifrågavarande

sjukdom. Flertalet av de hörda läkarna bär funnit att samband mellan

vaccineringen och sjukdomen icke föreligger. Två läkare anser dock att

samband föreligger. Man kan därför icke helt utesluta möjligheten av

samband. På grund härav och makarna Anderssons sjuklighet och dåliga

ekonomi samt med beaktande jämväl av riksdagens beslut i liknande fall

(jfr prop. 1948: 151, p. 2, SU nr 189, rd. skr. nr 396; prop. 1950: 215, p. 1,

SU nr 130, rd. skr. nr 212; motion 1948: II: 291, SU nr 191, rd. skr. nr 398;

motion 1955: II: 18, SU nr 112, rd. skr. nr 259) föreslår jag, att Andersson

tillerkännes ersättning för sjukdomen.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva.

att till N. G. Andersson må från anslaget Ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

på grund av ifrågavarande sjukdom utbetalas ersättning som

om 1950 års militärersättningsförordning varit tillämplig.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 29 år 1956

6.

Då en värnpliktig den 26 februari 1949 i tjänsten framförde en försvaret

tillhörig lastbil med släpvagn å Storgatan i Sollefteå, lossnade släpvagnen

samt påkörde och skadade skogsarbetaren K. R. Johansson, som vid tillfället

befann sig på gångbanan.

Under framhållande att kronan under angivna omständigheter såsom

ägare av bilen är skyldig att utgiva ojämkad ersättning till Johanson har

försvarets civilförvaltning, efter inhämtande av yttrande från försvarets

skaderegieringsnämnd, i skrivelse den 5 april 1955 hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte tillerkänna Johansson — som är född den 13 december 1877

och vilkens arbetsförmåga, enligt vad riksförsäkringsanstalten den 30 mars

1955 uttalat, är på grund av olycksfallet varaktigt nedsatt med 15 % —

livsvarig livränta från den 22 oktober 1954 med 25 kronor per månad.

Statskontoret har i utlåtande den 19 april 1955 anslutit sig till vad civilförvaltningen

hemställt.

Genom beslut den 6 maj 1955 fann Kungl. Maj.t — med godkännande

av tidigare skedda utbetalningar för förlorad arbetsförtjänst, sveda och

värk in. m.-— gott medgiva att från anslaget Vissa ersättningar i anledning av

skador vid militär verksamhet m. m. fick till Johansson på grund av ifrågavarande

olycksfall utbetalas livränta för tiden den 22 oktober 1954—den 30

juni 1956 med 25 kronor för månad. Tillika förklarade Kungl. Maj :t Sig

vilja framdeles meddela beslut i fråga om livränta för tiden efter den 30

juni 1956.

Departementschefen

Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1956 föreligger

redan beslut av Kungl. Maj:t. För tiden därefter synes livränta böra utgå

i enlighet med myndigheternas förslag och bestridas från anslaget Diverse

pensioner och understöd in. m.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd m. m. må på grund

av förenämnda olycksfall till K. R. Johansson, räknat från

och med den 1 juli 1956, utgå livsvarig livränta med 300

kronor för år.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

under punkterna 1—6 hemställt förordnar Hans

Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Magnus T. Möller

Sthlm 1936. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:76 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1955/56, i vad propositionen a1 i texten