Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt
5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1956:3, Med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1956
1
Nr 3
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den
5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt; given
Stockholms slott den 7 oktober 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 6 §
förordningen den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:
BERTIL
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
Särskild sjömansskatt uttages av vissa arbetstagare ombord å svenskt handelsfartyg,
vilka inte är skattskyldiga till vanlig inkomstskatt i Sverige.
Skatten innehålles genom skatteavdrag i samband med löneutbetalningar.
Belopp, som innehållits till gäldande av sjömansskatt, skall i vissa fall
återbetalas. Därvid skall å det restituerade beloppet utgå ränta efter fem
procent för år, räknat från utgången av det år, då skatteavdraget verkställdes,
och till och med den dag, då beloppet återbetalas.
I propositionen föreslås ändrade regler för ränteberäkningen. Enligt förslaget
skall ränta å återbetalat belopp utgå från och med sjunde månaden
efter det den redovisningsperiod gått till ända, varunder skattebeloppet innehållits,
till och med den dag, då beslut om återbetalning fattats.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 3.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1956
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 5 juni 1953
(nr 293) om särskild sjömansskatt
Härigenom förordnas, att 6 § förordningen den 5 juni 1953 om särskild
sjömansskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
6 §•
Har skatteavdrag----innehållna beloppet.
Om återbetalning----skatten verkställts.
Å belopp som återbetalas skall utgå
ränta efter fem procent för år, räknat
från utgången av det år, då skatteavdraget
verkställdes, och till och med
den dag, då beloppet återbetalas.
Å belopp som återbetalas skall utgå
ränta efter fem procent för år, räknat
från och med sjunde kalendermånaden
efter utgången av den i 5 § andra
stycket angivna redovisningsperioden
om två månader och till och
med den dag, då beslut om återbetalning
fattats.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1956.
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1956
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 oktober
1955.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson,
Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange,
Lindholm.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om ändrade
grunder för beräkning av ränta vid restitution av särskild sjömansskatt
samt anför därvid följande.
Gällande bestämmelser. Genom förordningen den 5 juni 1953 (nr 293) om
särskild sjömansskatt infördes i viss omfattning en beskattning av utländska
sjömän anställda ombord på svenska fartyg. Denna skattskyldighet eftergives
emellertid om arbetstagaren kan visa att han får betala skatt för inkomsten
ombord till annat land.
Den särskilda sjömansskatten utgår med femton procent av arbetstagarens
kontanta inkomst ombord och innehålles av befälhavaren eller redaren
genom skatteavdrag å lönen. Redaren har att till länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län för varje period om två månader, räknad från kalenderårets
början — redovisningsperiod — redovisa under perioden innehållen skatt.
Redovisningen för sådan period skall lämnas senast sista dagen i tredje månaden
efter periodens utgång. Länsstyrelsen kan, därest hinder möter för
redovisningen, lämna anstånd därmed, i regel dock högst en månad.
Som redan nämnts eftergives skyldigheten att erlägga den särskilda sjömansskatten,
om vederbörande kan visa att han får betala skatt för inkomsten
till annat land. Denna bevisning kan fullgöras genom att sjömannen företer
särskilt intyg av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att avdrag
inte skall ske. Om han, utan att förete sådant intyg eller annan likvärdig
bevisning, gör gällande att han är skattskyldig för inkomsten i annat land,
skall han likväl vidkännas skatteavdrag och av fartygsbefälhavaren hänvisas
att hos nämnda länsstyrelse begära restitution av skatten.
I 6 § förordningen om särskild sjömansskatt stadgas att om skatteavdrag
verkställts för sjöman, som visar att han är skattskyldig i annat land för
inkomsten ombord, må länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordna
om återbetalning av den innehållna skatten. Länsstyrelsen har även att förordna
om återbetalning av för mycket innehållen skatt. Förordnande om
återbetalning meddelas endast under förutsättning att framställning därom
inkommit till länsstyrelsen före utgången av kalenderåret näst efter det,
under vilket avdrag för skatten verkställts. Å belopp som återbetalas skall
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1956
utgå ränta efter fem procent för år, räknat från utgången av det år, då skatteavdraget
verkställdes, och till och med den dag, då beloppet återbetalas.
Framställning om ändrad grund för beräkning av ränta å restituerad skatt.
I en den 17 december 1954 dagtecknad skrivelse har länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län anfört bland annat, att återbetalning av sjömansskatt
i regel kunde äga rum först 4—6 månader efter det skatteavdrag verkställts.
Då ränta skulle utgå å vad som restituerades under förutsättning att återbetalningen
skedde efter utgången av det år, då skatteavdraget gjordes, kom
sålunda i regel ränta inte att utgå om skatteavdraget ägt rum under första
halvåret, medan ränta merendels kom alt utgå om avdraget ägt rum under
senare delen av året. Skatteavdrag under november och december redovisades
ej förrän under följande år, varför ränta alltid skulle komma att utgå vid
restitution av skatt som innehållits under dessa månader.
Enligt länsstyrelsens mening borde avgörande för ränteberäkningen vara
att viss tid förflutit innan återbetalning skedde. Man borde vid beräkningen
av denna tid inte utgå från dagen för skatteavdraget, som inte var känd för
länsstyrelsen, och ej heller från den dag, då redovisning inkommit till
länsstyrelsen. Sistnämnda dag kunde infalla när som helst under de tre
eller i vissa fall fyra månader, som inföll närmast efter redovisningsperiodens
slut, och avgörande för ränteberäkningen skulle då bli, om redaren
verkställde redovisning omgående eller först vid utgången av den härför
stadgade respittiden.
Länsstyrelsen har med åberopande av det nu återgivna ansett sig böra
väcka frågan om ändrade regler för ränteberäkningen och vill för egen del
förorda alt som utgångspunkt för ränteberäkningen tages sista dagen i vederbörande
redovisningsperiod. Vid restitution inom förslagsvis sex månader,
motsvarande vad redaren hade till förfogande för avgivande av redovisning
och vad länsstyrelsen behövde för granskning och expediering, borde
enligt länsstyrelsens mening ränta inte beräknas. Med hänsyn till att räntan
under så kort tid vanligen blev relativt obetydlig, innebar en sådan bestämmelse
inte någon nämnvärd ekonomisk nackdel för den skattskyldige. För
restitutioner som skedde senare än sex månader efter redovisningsperiodens
slut borde däremot ränta utgå. Visst fog kunde finnas för att ränta i
sådana fall beräknades även på de första sex månaderna.
Slutligen framhålles i skrivelsen att det syntes länsstyrelsen lämpligt
föreskriva, att ränta utgick endast till den dag själva restitutionsbeslutet fattades.
Riksräkenskapsverket, som efter remiss avgivit utlåtande i ärendet och
därvid tillstyrkt ändrade regler för ränteberäkningen, har anfört att från
vissa synpunkter kunde invändningar göras mot att ränta, i fall då sådan
skulle utgå, beräknades även för de sex första månaderna efter redovisningsperiodens
utgång. Riksräkenskapsverket hade emellertid inte ansett
sig böra föreslå någon ändring i länsstyrelsens förslag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1956
5
Departementschefen. I likhet med länsstyrelsen och riksräkenskapsverket
finner jag vissa erinringar kunna riktas mot ränteberäkningsreglerna i förordningen
om sjömansskatt. En lämpligare ordning synes vara om ränta å
restituerad sjömansskatt i princip beräknades från sista dagen av vederbörande
redovisningsperiod. Beträffande skälen för denna uppfattning kan jag
hänvisa till vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört i den förut
återgivna framställningen. Jag kan också dela länsstyrelsens mening, att
ränta inte bör utgå om restitution sker under de sex första månaderna efter
redovisningsperiodens utgång. Om emellertid, såsom länsstyrelsen föreslagit,
ränta i fall då sådan med dylika regler skulle utgå beräknades även för
de sex första månaderna, skulle en mindre tillfredsställande anordning erhållas.
En bestämmelse av denna innebörd skulle nämligen innebära att å
belopp, som restituerades i slutet av sexmånadersperioden, någon ränta icke
skulle utgå, under det att, om restitutionen skedde omedelbart efter nämnda
periods slut, ränta skulle utgå för hela tiden från och med redovisningsperiodens
utgång. Jag förordar i stället att generellt skall gälla, att ränta inte beräknas
för de sex första månaderna efter redovisningsperiodens utgång.
Praktiska skäl synes vidare tala för att ränta beräknas till och med den
dag, då beslut om restitution fattas.
Jag vill tillägga att frågan om ränteberäkning i flertalet fall är av ringa
betydelse för de skattskyldiga. Mest angeläget torde vara att uppställa regler,
som är enkla i tillämpningen och inte medför ojämna verkningar de
skattskyldiga emellan.
Den nya räntebestämmelsen synes böra träda i kraft den 1 juli 1956. Med
hänsyn till att ränta enligt de äldre reglerna inte skulle hava utgått för skattebelopp,
som innehålles första halvåret och restitueras före årets utgång,
erfordras inte någon särskild övergångsbestämmelse.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen
den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild sjömansskatt.
Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas 1956 års riksdag till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bengt Resarc
551172 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1956:49 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 5 juni 1953 a1 i texten
- BevU 1956:1 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 5 juni 1953 s. 1 i texten