Angående anslag för budgetåret 1956/57 till statens jordbruksnämnd m. m
72 sidor, varav 69 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 69 av 72 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1956:40, Angående anslag för budgetåret 1956/57 till statens jordbruksnämnd m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr ''iO år 1956
1
Nr 40
Kungl. Mcij. ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1956/57 till statens jordbruksnämnd m. m.;
given Stockholms slott den 30 december 1955.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sam. B. Norup
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen förordas, att statens kommission för krisuppgifter på livsmedelsområdet
skall upphöra med utgången av budgetåret 1955/56 och att
dess personal skall inordnas i statens jordbruksnämnd. I samband därmed
framlägges förslag till omorganisation av nämnden. Förslagen innebär i
huvudsak, att vissa ändringar i byrå- och sektionsindelningen skall genomföras
samt att nämndens personal skall erhålla ordinarie eller extra ordinarie
anställning i ungefär samma utsträckning, som gäller för andra statliga
verk. Härifrån undantages dock personal för sådana arbetsuppgifter, som
även i fortsättningen bör betraktas såsom tillfälliga. Vidare innebär förslagen.
att en allmän prövning av löneställningen för jordbruksnämndens personal
skett.
Till avlöningar och omkostnader vid jordbruksnämnden beräknas anslag
å 2 350 000 respektive 695 000 kronor. Vid nämnden uppkommande kostnader
för uppbörd och kontroll av vissa avgifter anses emellertid böra bestridas
av sagda avgifter. På grund härav förordas, att till statsverket skall inlevereras
avgiftsmedel till sådant belopp, att nämnda kostnader täckes. Medlen
föreslås skola redovisas under inkomsttiteln Uppbörd i statens verksamhet:
Inkomster vid statens jordbruksnämnd, förslagsvis beräknad till
350 000 kronor.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 10
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 40 år 1956
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
30 december 1955.
Närvarande:
Statsministern Erlandek, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Norup, Hedlund,
Persson, Hjalmar Nii.son, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,
Lindholm.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om
anslag för budgetåret 1956/57 till statens jordbruksnämnd in. in. samt anför
därvid följande.
I. Inledning
I propositionen 1955: 126 angående anslag för budgetåret 1955/56 till statens
jordbruksnämnd och statens kommission för krisuppgifter på livsmedelsområdet
erinrade jag om att den framtida organisationen av nämnden
och kommissionen varit föremål för utredning inom statens sakrevision,
som med skrivelse den 29 november 1954 överlämnat en promemoria i ämnet.
De i promemorian framlagda förslagen innebar i huvudsak, att kommissionen
skulle avvecklas med utgången av budgetåret 1954/55 och dess
arbetsuppgifter övertagas av nämnden. I anslutning därtill framlades, bland
annat, förslag till den omorganisation av nämnden, som kunde anses påkallad
vid en dylik åtgärd. Jag uttalade, att även enligt min mening en
avveckling av kommissionen och omorganisation av nämnden var önskvärd.
Det var emellertid min avsikt att senare för riksdagen framlägga vissa på
jordbruksprisutredningen grundade förslag. Om och i vad mån dessa förslag
skulle komma att påverka nämndens organisation och personalbehov,
var det icke möjligt att då bedöma. Med hänsyn därtill var jag icke beredd
att upptaga sakrevisionens utredning till prövning men förutsatte, att så
borde ske, när slutlig ställning tagits till de av jordbruksprisutredningen
behandlade frågorna. I samband med behandlingen av anslagen till jordbruksnämnden
och kriskommissionen våren 1955 underströk riksdagen angelägenheten
av att vid prövningen av sakrevisionens förslag alla möjlig
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj.ts proposition nr -10 ur 1950 5
heter till personalreduceringar och övriga inskränkningar skulle tillvaratagas.
över sakrevisionens förslag till framtida organisation av jordbruksnämnden
har remissutlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
generaltullstyrelsen, statens lönenämnd, statens jordbruksnämnd och kommissionen
för krisuppgifter på livsmedelsområdet, länsstyrelserna i Malmöhus,
Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, Kooperativa
förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk, Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening,
Svenska bygdekvarnars riksförbund, Svensk kötthandel, förening u. p. a.,
samt Sveriges fiskares riksförbund. Sistnämnda förbund har tillika överlämnat
gemensamt yttrande av Svenska västkustfiskarnas centralförbund och
Västkustfisk, förening u. p. a. Därjämte har Civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund inkommit med en skrift i ärendet.
I sina anslagsäskanden för budgetåret 1956/57 har jordbruksnämnden erinrat
om att Kungl. Maj :t i propositionen 1955: 198 tagit ställning till frågan
om den principiella utformningen av prissättningen på jordbruksprodukter
i anledning av jordbruksprisutredningens förslag. Med hänsyn härtill
har nämnden ansett tidpunkten vara inne för ett ställningstagande från
Kungl. Maj :ts sida jämväl till frågan om nämndens framtida organisation
och har i sina äskanden utgått ifrån att så blir fallet. Nämnden har undersökt,
om och i vad mån förslagen i propositionen 1955: 198 kommer att påverka
nämndens framtida organisation och personalbehov, samt därvid funnit
sig böra i princip vidhålla sina i remissutlåtandet över sakrevisionens
framställning framlagda förslag till personalförteckning och stater för
nämnden samt till medelsanvisning för de med staterna avsedda ändamålen.
Stater och anslagsbehov in. in. har sålunda endast justerats med hänsyn
till de under budgetåret 1954/55 företagna allmänna lönehöjningarna.
Jag torde nu få anmäla förevarande anslagsfrågor. Innan jag ingår på
sakrevisionens förslag, de däröver avgivna remissutlåtandena samt jordbruksnämndens
anslagsäskanden för budgetaret 1956/57, torde jag få i
korthet redogöra för fördelningen av arbetsuppgifterna mellan jordbruksnämnden
och kriskommissionen samt för dessa myndigheters nuvarande
organisation.
II. Jordbruksnämndens och kriskonunissionens arbetsuppgifter
och nuvarande organisation
Huvudprincipen för arbetsuppgifternas fördelning mellan
jordbruksnämnden och kriskommissionen är den, att på nämnden skall ankomma
åtgärder, som faller inom ramen för de av 1947 års riksdag godkända
riktlinjerna för den fortsatta prisregleringsverksamheten på jordbrukets område,
medan kriskommissionen har att handlägga frågor av mera krisbetonad
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1956
karaktär och fallande utanför nyssnämnda ram (se närmare prop. 1950:
161). Enligt beslut av 1948 års riksdag (prop. 48; rskr. 220) skall nämnden
vidare handha den prisreglerande verksamheten på fiskets område och därmed
sammanhängande frågor.
1 överensstämmelse med det anförda stadgas i instruktionen för jordbruksnämnden
och kriskommissionen (SFS 1952: 37), att nämnden skall handha
prisregleringen för jordbruket i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer,
som angivits av Kungl. Maj :t och riksdagen. Vidare ankommer på
nämnden ärenden rörande avsättningen inom landet samt export och import
av jordbruksprodukter och förnödenheter för jordbrukets behov, i den mån
dessa frågor enligt Kungl. Maj :ts bestämmande ej ankommer på annan myndighet.
Likaledes har nämnden att handlägga frågor rörande stödjande av
odling och avsättning av oljeväxter, spånadsväxter, sockerbetor och fabrikspotatis.
Den tillsyn över Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet, som
enligt instruktionen ankommer på nämnden, torde numera få anses avse
dels Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, som i väsentliga delar
övertagit bolagets verksamhet, dels Svenska lagerhusaktiebolaget, som övertagit
återstoden av spannmålsbolagets uppgifter. Beträffande fisket skall
nämnden omhänderha prisregleringen och därmed sammanhängande avsättningsfrågor,
däri inbegripet frågor om export och import av fisk samt rörande
auktorisation av fiskförsäljningsföreningar. Slutligen har nämnden
att under inseende av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap svara
för den ekonomiska försvarsberedskapen i vad den avser försörjningen med
livsmedel, fodermedel, utsäde och fettråvaror.
Beträffande kriskommissionens verksamhetsområde framgår detta enligt
instruktionen närmare av beslutet om kommissionens inrättande vid 1950
års riksdag samt av 2 § kungörelsen 1950: 280, genom vilken kungörelse statens
livsmedelskommissions, statens sockernämnds samt statens linnämnds
uppgifter överflyttades på jordbruksnämnden och kriskommissionen. Nämnda
författningsrum innehåller en uppräkning av ett flertal kungörelser, vilkas
tillämpning skall ankomma på kriskommissionen. För att kunna angiva
alla dennas arbetsuppgifter har man således att gå till dels förut omförinälda
prop. 1950: 161, dels sistnämnda författningar ävensom kungörelsen
1950: 324 angående allmänt exportförbud, vars tillämpning sedermera jämväl
ålagts kriskommissionen. En sådan undersökning har verkställts av sakrevisionen,
som redovisat resultatet i två tablåer å s. 13—18 i promemorian.
Här torde blott få hänvisas till dessa tablåer. I detta sammanhang må tillika
nämnas, att sakrevisionen i tablåerna även angivit, i vad mån de ursprungligen
på kriskommissionen lagda arbetsuppgifterna alltjämt kvarstår. Det
framgår därvid, att åtskilliga av dessa numera helt bortfallit eller är så obetydliga,
att de enligt sakrevisionen kan lämnas åt sidan vid bedömningen av
jordbruksnämndens och kriskommissionens organisation. Bland annat har
sålunda flera av de i kungörelsen 1950: 280 upptagna författningarna upphävts.
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1056
5
Vad härefter angår organisationen består jordbruksnämnden av
en generaldirektör och chef, tillika ordförande i nämnden, samt högst fem
ledamöter. Kriskommissionen utgöres av en ordförande och chef samt högst
fem ledamöter. Dessa skall enligt instruktionen vara samma personer, som
ingår i nämnden. Så länge kommissionen är knuten till nämnden må —
förutom ordföranden — en ledamot av nämnden vara heltidsanställd och i
viss utsträckning fullgöra de uppgifter, som eljest skulle ankomma på den
förre. En sådan anordning har också genomförts.
Inom jordbruksnämnden skall finnas ett kansli, omfattande animaliebyrån
med en fristående fisksektion, vegetabiliebyrån, administrativa byrån
samt utredningsbyrån, i vilken sistnämnda byrå ingår en statistisk sektion.
Varje byrå förestås av en byråchef. I övrigt bestämmer nämnden om personalens
placering på de olika byråerna. Nämndens personal har i huvudsak
erhållit ordinarie eller extra ordinarie anställning efter vanliga normer.
Kriskommissionen skall bestå av två byråer, vardera under ledning av en
byråchef. Därjämte skall, i mån av behov och tillgång på medel, hos kommissionen
finnas anställd annan personal. Denna skall indelas till tjänstgöring
på dels nyssnämnda båda byråer, dels ock nämndens byråer för att
där fullgöra uppgifter av krisnatur. Närmare bestämmelser om arbetsfördelningen
utfärdas av kriskommissionen. Personalen är anställd som extra eller
mot arvode, utom då bestämmelser om reglerad befordringsgång är tillämpliga.
Såsom torde framgå redan av det föregående fungerar jordbruksnämnden
och kriskommissionen i realiteten såsom ett ämbetsverk med samma kansli.
Enligt instruktionen må sålunda vid korrespondens eller eljest för kommissionen
användas benämningen statens jordbruksnämnd. Det kan vidare
anmärkas, att för nämnden och kommissionen fastställts gemensam arbetsordning.
Å andra sidan är medelsanvisningen till jordbruksnämnden och kriskommissionen
skild åt. Till nämnden anvisas sålunda ett avlönings- och ett
omkostnadsanslag, medan till kommissionen upptages ett anslag för såväl
avlöningar som omkostnader. Anslagen är för budgetåret 1955/56 uppförda
med 1 341 000, 400 000 samt 1 423 600 kronor (statsliggaren s. 851—853).
III. Sakrevisionens promemoria
Sakrevisionens förslag innebär sammanfattningsvis följande.
Kommissionen för krisuppgifler på livsmedelsområdet föreslås skola upphöra
med utgången av budgetåret 1954/55, varvid dess uppgifter övertages
av jordbruksnämnden. Av kommissionens byråer ersättes krisbyrån med en
fettvarusektion och utrikeshandelsbyrån med en utrikeshandelssektion. Förslaget
föranleder icke annan ändring i fråga om generaldirektören och ordföranden
samt ledamöterna i nämnden än att den förres arvode såsom ordförande
i kriskommissionen upphör. Del i gällande instruktion lämnade
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
medgivandet, att så länge kriskommissionen är knuten till jordbruksnämnden
förutom ordföranden en ledamot av nämnden må vara heltidsanställd
och, i den utsträckning Kungl. Maj:t efter förslag av ordföranden bestämmer,
fullgöra vissa uppgifter, vilka eljest skulle ankomma på denne, förutsättes
förfalla i och med att kriskommissionen upphör.
Beträffande jordbruksnämndens arbetsuppgifter bör genomföras och upprätthållas
en indelning i permanenta och tillfälliga. Den för de senare erforderliga
personalen bör betraktas som tillfällig och redovisas särskilt. I den
mån bestämmelserna för reglerad befordringsgång icke föranleder annat,
bör sistnämnda personal anställas såsom extra eller mot arvode.
Förslagsanslaget till Statens kommission för krisuppgifter på livsmedelsområdet
anses böra ersättas med ett förslagsanslag till Statens jordbruksnämnd:
Tillfälliga arbetsuppgifter. Från detta anslag bör bestridas löner
och omkostnader för sådana arbetsuppgifter. Medelsbehovet under det nya
anslaget har överslagsvis beräknats till omkring 390 000 kronor, varav cirka
270 000 kronor till avlöningar och 120 000 kronor till omkostnader. Jordbruksnämnden
förutsättes skola göra framställning till Kungl. Maj:t för
varje halvår angående behovet av personal för tillfälliga arbetsuppgifter och
därvid även angiva, i vad mån dessa uppgifter kan åläggas nämndens fasta
personal.
Den vid kriskommissionen anställda personalen föreslås skola överföras
till jordbruksnämnden. Av de nuvarande 81 tjänstemännen vid kommissionen
beräknas 54 bliva överförda till nämnden för fullgörande av permanenta
arbetsuppgifter. För att tillgodose det mot de nuvarande tillfälliga arbetsuppgifterna
svarande personalbehovet överföres 21 till nämnden såsom tillfällig
personal, varjämte sex tjänster vid kriskommissionen föreslås skola
indragas. Fn tjänst som amanuens i reglerad befordringsgång vid nämnden
bör därjämte räknas som tillfällig.
Beträffande huvuddragen av jordbruksnämndens organisation föreslås,
att administrativa byråns chef skall fungera som generaldirektörens ställföreträdare
med placering i Cp 13 och att byrån skall omfatta en beredskapssektion,
motsvarande nuvarande beredskapsavdelningen, en kanslisektion,
motsvarande nuvarande administrativa byrån med undantag för
nämnda avdelning, samt en utrikeshandelssektion, motsvarande nuvarande
utrikeshandelsbyrån. Sektionscheferna upptages såsom byrådirektörer i
respektive lönegrad Ce 31, Ce 33 och Ce 33.
Fisk- och fettvarusektionerna föreslås skola inordnas i animaliebyrån
med byrådirektörer i Ce 33 såsom sektionschefer.
Vidare föreslås inrättande av vissa nya och indragning av vissa befintliga
tjänster samt i en del fall ändringar i fråga om anställningsform och lönegradsplacering.
Nuvarande personalläge och läget efter förslagets genomförande
framgår närmare av sammanställningen å s. 7, däri av praktiska skäl
även intagits de förslag, som jordbruksnämnden framlagt i sitt utlåtande i
ärendet.
De föreslagna personalförändringarna m. in. beräknas medföra en minsk
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
Jordbruksnämndens och kriskommissionens nuvarande personal samt enligt
sakrevisionens och jordbruksnämndens förslag
Tjänstebenämning
För närvarande
Sakrevisionens
förslag
Jordbruks- nämndens förslag
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
1
Cp 19
1
Cp 19
1
Cp 19
2
Cp 13
3
Cp 13
3
Cp 13
2
Ce 37
1
Ce 37
1
Ca 37
1
2
Cg 37
—
—
2
Ce 37
Ce 83
4
Ce 33
3
Ca 33
2
eg 31
3
Ce 31
2
Ca 31
3
Ce 29
3
Ce 29
2
Ca 29
1
eg 29
—
—
1
Ce 29
2
Ce 29
2
Ce 29
2
Ca 29
1
Ce 29
1
Ca 29
1
Ca 29
3
Ce 27
7
Ce 27
3
Ca 27
Förste byråsekreterare...........
5
2
eg 27
Ce 27
1
2
Cg 27
Ce 27
{ !
2
Ce 27
Cg 27
Ca 27
i
Ce 25
2
Ce 25
1
Ca 25
1 A
Cg 25
3
Cg 25
1 3
Ce 25
f 4
l 2
eg 25
1
Ce 25
1
Ce 25
1
Ca 25
1
Arvode
1
Ce 25
l
Ce 25
10
Cf 21—
11
Cf 21—
10
Cf 19—
1
Ce 25
Ce 23
1
Ce 25
Ce 23
1
Ce 25
Ca 23
1
Ce 21
1
Ce 21
1
Ce 21
1 c
Ce 21
6
Ce 21
j 2
Ca 23
i 6
1 4
Ca 21
2
Arvode
1
Arvode
1
Ce 21
3
eg 21
2
Cg 21
4
eg 21
2
eg 19
2
Ce 19
2
Ce 19
1
eg 19
—
—
1
Cg 19
( 2
\ 1
1
Ce 17
eg 17
Ce 15
\ 2
Ce 17
2
Ca 17
i
1
Ca 15
1
Ca 15
1 2
Ce 15
eg 15
Arvode
Ce 15
7
Ce 15
4
Ca 15
4
Ce 15
Ca 15
1 1
1
1
Ca 15
i
t 1
Ce 13
5
Ce 13
2
Ca 13
l 6
1
Cg 13
6
Ce 13
Ce 12
1
Ca 12
1
Ca 12
9
Ce 11
21
Ce 11
9
Ca 11
} 17
eg 11
5
eg 11
18
Ce 11
2
Cg 11
2
Ce 10
3
Ce 10
3
Ce 10
2
Cg 10
1
Cg 10
1
eg io
28
Ce 8
27
Ce 8
1
Ca 8
8
Cg 8
5
eg 8
28
Cf 4 —
1
Ce 6
1
Ce 6
2
Ce 8
Cg 8
_
2
Cg 6
—
—
4
Cf 4
O
Cf 4
—
—
1
Arvode
—
—
3
Arvode
3
Arvode
3
Arvode
Summa
153
1
3
Arvode
147
151
1
Arvode
Arvode
3
Arvode
3
Arvode
I
Arvode
i
Arvode
1
Arvode
2
Arvode
2
Arvode
2
Arvode
Summa
160
153
158
8
Kungl. Maj.ts proposition nr AO år 1956
ning i avlöningskostnaderna med i runt tal 88 000 kronor. I och med att den
arvodesanställde ledamotens arvode bortfaller, upphör även vissa honom
tillförsäkrade resekostnadsersättningar, beräknade till omkring 4 200 kronor
om året, att utgå. I vad mån denna besparing kan komma att uppvägas
av ledamotens resor för att bevista jordbruksnämndens sammanträden i
Stockholm har emellertid icke beräknats. Vidare väntas en ifrågasatt indragning
av fältkontrollen vid mejerierna medföra en besparing om cirka
25 000 kronor om året i resekostnadsersättningar, därvid dock är att märka,
att cirka 40 procent av såväl mejerikontrollanternas löner som deras reseersättningar
bestrides av avgiftsmedel. Sammanlagt upptages nu angivna
besparingar till omkring 114 000 kronor, varav cirka 90 000 kronor belöper
på anslagsmedel och återstoden på avgiftsmedel.
Vid eventuella upphandlingar eller försäljningar av andra än inhemska
varuslag i samband med jordbruksnämndens omhänderhavande av beredskapslagringen
i fråga om livsmedel förutsättes jordbruksnämnden skola
utnyttja den speciella erfarenhet, som riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
besitter.
Jordbruksnämndens nuvarande befattning med ärenden angående restitution
av bensinskatt för i jordbruksdrift använda traktorer anses böra överföras
till länsstyrelserna. Det bör emellertid ankomma på jordbruksnämnden
att utfärda erforderliga närmare bestämmelser i ämnet. Tillika föreslås
vissa jämkningar i nu gällande regler på området i syfte att nedbringa den
av ärendena föranledda arbetsbelastningen, överföringen beräknas för jordbruksnämnden
medföra en kostnadsbesparing av 4 842 kronor om året. Med
hänsyn till att förslaget endast innebär en överföring av arbetsuppgifterna
till annan myndighet, har emellertid någon reell besparing icke ansetts böra
redovisas.
Slutligen föreslås åtgärder i syfte att statsverkets vid jordbruksnämnden
uppkommande kostnader för uppbörd och kontroll av vissa avgifter, som
användes för att genomföra regleringarna på jordbrukets och fiskets områden,
skall täckas av avgiftsmedel. Dessa kostnader har i nuvarande läge preliminärt
beräknats till cirka 280 000 kronor om året.
Sammanlagt beräknas sakrevisionens förslag medföra en minskning av
behovet av anslagsmedel med omkring 370 000 kronor om året.
Jag torde härefter få lämna en närmare redogörelse för vissa avsnitt av
sakrevisionens promemoria.
A. Allmänna utgångspunkter
Sakrevisionens utredning bygger på en genomgång av alla de arbetsuppgifter,
som enligt nu gällande bestämmelser åvilar jordbruksnämnden och
kriskommissionen. En sådan genomgång har ansetts nödvändig för att de
föreliggande problemen i fråga om organisationens utformning och storlek
samt personalens lönegradsplacering och anställningsformer skall kunna
9
Kungl. Maj.ts proposition nr ''it) ur 1956
bedömas. Resultatet av genomgången redovisas av sakrevisionen å s. 18—
123 i promemorian. På grund av redogörelsens detaljerade och omfattande
karaktär torde jag få hänvisa till angivna delar av promemorian och i detta
sammanhang begränsa mig till att omnämna de av sakrevisionen tillämpade
huvudgrunderna vid ifrågavarande genomgång.
Sakrevisionen har indelat nämndens och kommissionens arbetsuppgifter
i permanenta och tillfälliga. Såsom permanenta har betecknats sådana
uppgifter, där varaktigheten ansetts böra bedömas sa stor, att den för arbetets
fullgörande erforderliga personalen bör beredas ordinarie eller extra
ordinarie anställning. Från denna princip har dock gjorts undantag i några
fall, i det att vissa i och för sig permanenta uppgifter upptagits såsom tillfälliga
på grund av ovissheten om huruvida de kommer att kvar ligga hos
jordbruksnämnden. Såsom tillfälliga har i första hand upptagits arbetsuppgifter,
som kvarstår från senaste världskris och vilkas avveckling inom
en icke alltför avlägsen framtid kan förutses. Vidare har dit hänförts uppgifter,
som är av tillfällig karaktär utan att tillhöra angivna kategori. Slutligen
liar, såsom nyss antytts, i viss omfattning arbetsuppgifter betecknats
som tillfälliga på grund av att den framtida utformningen är under utredning
eller av liknande anledning. Beträffande den för de tillfälliga arbetsuppgifterna
direkt erforderliga personalen har förutsatts, att den skall ha
extra anställning, såvida ej föreskrifter om befordringsgång föranleder annat,
eller arvodesanställning.
Särskild uppmärksamhet har ägnats sådana bestämmelser, som innebär,
att jordbruksnämnden måste ombesörja revision eller på annat sätt övervaka
verksamheten inom olika privata organisationer, eller som medför ett
mera omfattande löpande arbete. I den mån så kunnat ske har sakrevisionen
angivit, i vilken omfattning personalen stadigvarande är helt eller delvis
sysselsatt med visst arbete. Vad angår personal i ledande ställning har
det emellertid befunnits icke vara möjligt att exakt ange det arbete, som
ägnas olika uppgifter. Då i fråga om den lägre personalen arbetsuppgifterna
i allmänhet växlar olika tider av året, har sakrevisionen vidare ansett
det uteslutet att genom tidsstudier eller liknande fastslå omfattningen av
skilda uppgifter utan att utsträcka studierna över ett helt arbetsår. Därjämte
har bedömningen av arbetsbelastningen ytterligare i hög grad försvårats
därav, att arbetsvolymen för nämndens olika delar växlar från år
till år i anledning av att regleringsåtgärderna ändras eller av att t. ex. skördeutfallet
i fråga om viss produkt kan medföra oförutsedda svårigheter. Vid
sin genomgång av de nuvarande arbetsuppgifterna har sakrevisionen slutligen
även beaktat, i vad mån det kan anses möjligt och lämpligt att överföra
dessa på andra organ än jordbruksnämnden och kriskommissionen.
Sakrevisionen finner den verkställda undersökningen med all tydlighet
visa, att de ledande tjänstemännens arbetsbörda är så stor, att den icke
tål någon ökning. Då av allt att döma någon minskning ej heller torde vara
att vänta, har sakrevisionen ansett del nödvändigt att vid utformningen av
10
Kungl. Maj. ts proposition nr <40 ur 1050
sina förslag tillse, att jordbruksnämndens kapacitet som planerande, utredande
och förhandlande organ icke minskas. Beträffande den övriga kvalificerade
personalen och biträdespersonalen konstaterar sakrevisionen, att
dessa personalgrupper allmänt sett är fullt sysselsatta och att personalindragningar
icke är möjliga utan en motsvarande minskning av de nuvarande
arbetsuppgifterna, övertidsarbete förekommer i avsevärd omfattning.
Att —- såsom närmare framgår av det följande — endast ett mindre
antal befattningar kunnat föreslås till indragning, beror därjämte på att
jordbruksnämnden själv, i viss utsträckning med biträde av statens organisationsnämnd,
regelbundet företar översyn av personalens arbetsuppgifter
allteftersom läget ändras och vidtar de personalminskningar, som befinnes
möjliga. Härigenom har icke obetydliga besparingar kunnat genomföras.
B. Överflyttning av vissa arbetsuppgifter
Såsom nyss antytts har sakrevisionen undersökt, huruvida möjligheter
föreligger att utöver vad som redan i stor utsträckning faktiskt skett överflytta
arbetsuppgifter från jordbruksnämnden och kriskommissionen till
andra organ. Sakrevisionens undersökning har gällt ärenden angående kvalitetskontroll
och ekonomisk kontroll av olika branschorganisationer, beredskapsärenden,
ärenden angående restitution av bensinskatt, utrikeshandelsärenden
i allmänhet, licensärenden samt jordbruksnämndens befattning
med byggnadsregleringsfrågor och fördelningen av importerad bleckplåt. Av
skilda orsaker har emellertid sakrevisionen ansett, att en överföring för
närvarande bör komma i fråga endast beträffande ärendena angående restitution
av bensinskatt. Dessa ärenden, som avser bensindrivna jordbrukstraktorer,
bör sålunda överflyttas till länsstyrelserna. Till stöd för förslaget
anför sakrevisionen följande.
^Enligt nu gällande bestämmelser t jordbruksnämndens cirkulär 1953:
75) har länsstyrelserna att ombesörja en förberedande granskning av restitutionsansökningarna,
medan jordbruksnämnden i princip endast har att
med ledning av ansökningarna och länsstyrelsens eventuella kompletteringar
av dessa besluta i ärendena och verkställa utbetalningar. Då bensinskatterestitutionen
icke kan anses stå i närmare samband med jordbruksregleringen
eller nämndens verksamhet i övrigt och uppgiften — även om den
är att anse som tillfällig — torde bli av viss varaktighet, synes ärendena
böra överföras till länsstyrelserna. Systemet är så enkelt, att några risker
för bristande enhetlighet knappast torde föreligga, under förutsättning att
tillräckliga anvisningar utfärdas. Åt länsstyrelserna bör sålunda uppdragas
— eventuellt i enlighet med av jordbruksnämnden utfärdade anvisningar
— besluta om restitution samt verkställa utbetalning. Genom en dylik
anordning ernås i törsta hand en samlad handläggning av ärendena, och
sökandena behöver icke vända sig till mer än en myndighet vid förfrågningar.
Länsstyrelserna har även större möjligheter än ett centralt organ
att komplettera utredningen etc., varigenom arbetet totalt sett bör nedgå i
viss mån. Antalet ärenden vid varje länsstyrelse är så ringa, att någon per
-
11
Kungl. MajAs proposition nr \0 är Wöfi
sonalförstärkning — utöver möjligen rent tillfällig sådan icke toide bli
nödvändig.
I samband med ett överförande av nämnda ärenden till länsstyrelse!na
bör enligt sakrevisionen vissa jämkningar av bestämmelserna vidtagas i
syfte att förenkla handläggningen. Härom anför sakrevisionen följande.
Nuvarande bestämmelser kräver, att sökandens traktor till väsentlig del
använts inom jordbruk. Med hänsyn härtill företager jordbruksnämnden
särskild utredning, huruvida traktorn till övervägande del utnyttjats i eget
eller grannes jordbruk, då fråga är om åkerarealer under tre hektar. Det
får nämligen i dessa fall antagas, att traktorn använts även till andra ändamål
än eget jordbruk. Likaså företages utredning angående ansökningar
från trädgårdsmästare och fruktodlare för att utröna, huruvida traktorn
använts mera vid jordbruk än vid trädgårdsskötsel etc. Med anledning härav
bör övervägas, huruvida icke rätt till restitution bör inträda, sa snart
det i ärendet klarlagts, att traktorn använts vid brukande för egentligt
jordbruksändamål av en åkerareal av viss minimistorlek, tillhörig sökanden
eller annan person, oavsett i vilken omfattning traktorn i övrigt kan ha använts.
Restitutionsrätten är för närvarande knuten till innehavet av traktorn och
icke till registreringen i bilregistret och till detta anmälda förhållanden. Då
anmälan om nyförvärv, byten och försäljningar av traktorer i många fall
icke sker inom den för registrering eller anmälan till bilregistret föreskrivna
tiden, uppkommer i motsvarande mån bristande överensstämmelse mellan
uppgifterna i bilregistret och restitutionsansökningarna. Detta medför
utredningar i viss utsträckning. För undvikande härav synes restitutionsrätten
böra göras beroende av registreringen i stället för det faktiska innehavet.
...
Enligt nyssnämnda cirkulär bör ansökan om restitution inkomma till länsstyrelsen
före den 1 februari året efter det, ansökningen avser. Då ett stort
antal ansökningar för år 1953 inkommit senare än den 1 februari 1954 och
härigenom försvårat arbetet för länsstyrelserna och jordbruksnämnden, bör
viss dag bestämmas, då ansökan senast skall vara insänd till länsstyrelsen
för att kunna upptagas till prövning.
Sakrevisionen upplyser slutligen i detta sammanhang, att restitutionsarendena
beräknas sysselsätta ett kanslibiträde vid administrativa byrån
omkring sex månader om året.
C. Avveckling av kriskommissionen
Enligt sakrevisionen kan varken omfattningen eller arten av de kvarstående
krisuppgifterna och över huvud taget av samtliga uppgifter, som i
nuvarande läge kan betecknas som tillfälliga i den vid utredningen använda
bemärkelsen, motivera att jordbruksnämnden och kriskommissionen
bibehålies såsom två formellt skilda organ. Kriskommissionen bör därför
upphöra med utgången av budgetåret 1954/55 och dess funktioner övertagas
av jordbruksnämnden. Någon ändring i fråga om jordbruksnämndens ordförande
och ledamöter med anledning härav finner sakrevisionen icke erforderlig.
Däremot bör ell nu utgående arvode å 300 kronor i månaden till
generaldirektören såsom ordförande i kriskommissionen bortfalla liksom
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
även det i instruktionen lämnade, förut berörda medgivandet att heltidsanställa
en ledamot. Konsekvenserna av sistnämnda förslag beröres närmare
i det följande.
I anslutning till omorganisationen föreslås, att av kommissionens 81
befattningar 54 skall överföras till jordbruksnämnden, 21 bibehållas såsom
tillfälliga och 6 indragas. Fördelningen av befattningarna å de olika byråerna
framgår av följande tablå, däri tillämpats av sakrevisionen föreslagen
ändrad byråindelning.
Byrå m. m.
Av befatt
kommissic
övertöras
till jord- bruks- nämnden
ningshavarna v
nen föreslås följ
bibehållas
som tillfälliga
ld kris- ande skola
indragas
Summa
Animaliebyrån...................
6
2
8
Fisksektionen ......................
2
1
3
Fettvarusektionen .....................
It
1
12
Vegetabiliebyrån....................
8
1
9
Beredskapssektionen ..................
2
O
Kanslisektionen .................
10
9
2
21
Utrikeshandelssektionen.....................
6
7
3
16
Utredningsbyrån.......................
9
1
10
Summa
54
21
6
81
Den personal, vars befattningar enligt sakrevisionens förslag skall anses
såsom tillfälliga, utgöres av en förste byråsekreterare, tre byråsekreterare,
tre kontrollanter (därav en arvodist), en pensionerad tjänsteman (arvodist),
lem kanslibiträden, fem kontorsbiträden, två expeditionsvakter (därav en
arvodist) samt en kontorsvakt (arvodist). Enligt sakrevisionen bör därjämte
en av jordbruksnämndens amanuenstjänster redovisas såsom tillfällig.
Vidare anses två sakkunniga, som nämnden anlitar för ärenden angående
potatisreglering och bleckplåtsreglering m. m., samt de båda länsombud,
vilka är sysselsatta med förstnämnda reglering, i fråga om bestridandet
av kostnaderna böra jämställas med den tillfälliga personalen.
Då det ur olika synpunkter är lämpligt, att den tillfälliga personalen redovisas
för sig, föreslår sakrevisionen, att samma anordning skall vidtagas
som förekommer hos arbetsmarknadsstyrelsen. Denna styrelse har en särskild
organisation, benämnd arbetsmarknadsstyrelsens krisorganisation, för
personal med tillfälliga arbetsuppgifter. För nämnda organisation finnes
fastställd egen personalförteckning och kostnaderna för organisationen bestrides
från ett särskilt anslag. I anslutning härtill och då beteckningen
krisorganisation för jordbruksnämndens del bör undvikas, föreslår sakrevisionen,
att det nuvarande anslaget till kriskommissionen skall ersättas av ett
förslagsanslag, benämnt Statens jordbruksnämnd: Tillfälliga arbetsuppgifter.
Från detta anslag avses skola bestridas såväl avlönings- som omkostnadsmedel
för den del av nämndens verksamhet, som är att betrakta såsom
tillfällig. Liksom hittills bör gälla, att nämnden för varje halvår skall göra
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksnämndens byråindelning m. m.
Nuläge
General
direktör
-
Heltidsanst.
ledamot
Arvode
Utrednings
byrån
Ce
37+9+23
Vegetabilie
byrån
Cp
13 + 3 + 10
Utrikeshan
delsbyrån
Cg
37+6 + 10
Arv. 37 + 4 + 9
Krisbyrån
Animalie
byrån
Cp
13 + 4+8
Fisksek
tionen
Ce
33 + 3 + 4
Administrativa
byrån
Ce37 + 20 + 27
Beredskaps
avd.
Ce 33 + 1 + 3
Anm.
Nuläge Förslag
Förslag
Cp 19...... 1
Ledamot .. 1
Cp 13......2
Cg—Ce 37 .. 4
Ce 33......2
Ce 31......—
Nederst i varje ruta anges
chefens löneställning
+ antalet befattningshavare
i lönegrad 21 och
högre + antalet befattningshavare
i lönegrad 20
och lägre.
Fettvaru
sekt.
Ce 33 + 4 + 8
Beredskaps
sekt.
Ce 31 + 1 + 3
Ce 33 + 3 + 4
Utrikeshandel
ssekt.
Ce 33 + 5 + 8
General
direktör
-
Animaliebyrån
Utredningsbyrån
Ce 37 + 9 + 23
Ce 33+17+26
Kanslisekt.
Vegetabiliebyrån
Cp 13 + 4 + 9
Administrativa byrån
1
3
1
4
1
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 7956
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 är 1056
framställning om behovet av tillfällig personal. Därvid bör även angivas, i
vad mån detta behov kan tillgodoses genom att anlita den fasta personalen.
Sakrevisionen framhåller slutligen, att en stor del av personalen vid kriskommissionen
under avsevärd tid varit sysselsatt med uppgifter, som måste
ha framstått såsom stadigvarande, utan att vederbörande fördenskull hänförts
till jordbruksnämnden. Detta har medfört icke oväsentliga olägenheter
för rekryteringen. För att förslaget att bibehålla en del av personalen såsom
tillfällig icke skall medföra dylika verkningar, bör därför i fortsättningen
ske en fortlöpande prövning av huruvida från början såsom tillfälliga ansedda
uppgifter alltjämt bör betraktas såsom sådana.
D. Byrå- och sektionsindelning samt löneställning för vissa chefstjänstemän
m. m.
Sakrevisionens förslag under förevarande avsnitt redovisas sammanfattningsvis
i tablån ås. 13.
Såsom framgår av tablån innebär förslaget i huvudsak, att kriskommissionens
båda byråer, krisbyrån och utrikesliandelsbyrån, skall ombildas
till en fettvarusektion och en utrikeshandelssektion under animaliebyrån
respektive administrativa byrån. Såsom chefer för sektionerna föreslås byrådirektörer
i Ce 33. Jämväl fisksektionen skall hänföras under animaliebyrån.
Administrativa byrån anses böra organiseras på tre sektioner, nämligen
nyssnämnda utrikeshandelssektion, en beredskapssektion samt en
kanslisektion. Chefen för byrån föreslås skola placeras i Cp 13. Av sektionscheferna
anses chefen för beredskapssektionen böra placeras i Ce 31 och
de båda övriga i Ce 33, samtliga med tjänstetiteln byrådirektör. Enligt förslaget
skall vidare chefen för administrativa byrån fungera såsom generaldirektörens
ställföreträdare. Tillika förutsättes, att möjlighet skall finnas
att delegera vissa ärendens slutliga handläggning från generaldirektören
och dennes ställföreträdare till byråcheferna ävensom att det skall få ankomma
på jordbruksnämnden att inom varje byrå vidtaga den delegering
av beslutanderätten till sektionschef, som befinnes lämplig och nödvändig
på grund av ärendenas art och byråchefernas arbetsbörda.
Av sakrevisionens motivering för förslaget må återgivas följande.
Beträffande krisbyråns omändring till en fettvarusektion anför sakrevisionen,
att denna byrå praktiskt taget helt är sysselsatt med fettvaruregleringen
och därmed sammanhängande frågor. Dessa ärenden får anses
vara av permanent natur. Vid bedömningen huruvida fettvaruregleringen
motiverar bibehållande av en särskild byrå bör beaktas, att systemet numera
i stora delar fått den form, som får antagas bli den slutliga. På grund
härav och då fettvaruregleringen i huvudsak är ett stöd för smörproduktionen,
vilken faller inom animaliebyråns område, bör enligt sakrevisionen
den nuvarande krisbyrån ersättas med en fettvarusektion inom förstnämnda
byrå. Till denna sektion bör även hänföras de övriga ärenden, som
15
Kungl. Maj:ts proposition nr AO ur 195G
nu handlägges på krisbyrån. Någon betydelse för frågan om byråindelningen
anses sistnämnda ärenden icke böra tillmätas.
I fråga om utrikeshandelsärendena framhåller sakrevisionen, att dessa
är av stor omfattning och vikt för jordbruksnämndens verksamhet. Visserligen
har tidigare ifrågasatts, huruvida nämnden kan anses behöva en särskild
organisation för ifrågavarande ärenden, men den verkställda utredningen
har till fullo visat, att fackbyråerna och facksektionerna har behov
av ett gemensamt serviceorgan för ändamålet. Då emellertid utrikeshandelsbyrån
numera fått sina arbetsuppgifter, åtminstone i fråga om licensärendena,
minskade och personalstyrkan avsevärt reducerats samt en viss ytterligare
minskning av den med sistnämnda ärenden sysselsatta personalen
kan väntas, bör det enligt sakrevisionen nu vara möjligt att förlägga utrikeshandelsärendena
till en särskild sektion inom den nya administrativa
byrån. Föredragande departementschefen uttalade även vid jordbruksnämndens
inrättande, att sagda byrå under normala förhållanden borde omhänderha
utrikeshandelsärendena.
Vad härefter angår sakrevisionens förslag till omorganisation av den
administrativa byrån sammanhänger detta med frågan om generaldirektörens
ställföreträdare. För närvarande fungerar dels den heltidsanställde
ledamoten i jordbruksnämnden och dels chefen för den administrativa
byrån såsom sådan. Såsom framgår av det föregående bortfaller emellertid
förstnämnda möjlighet vid bifall till förslaget om kriskommissionens
upphörande. Det har vidare visat sig, att de vid jordbruksnämndens inrättande
förutsatta möjligheterna för ifrågavarande byråchef att tjänstgöra
såsom ställföreträdare icke kunnat förverkligas. Endast en mindre del av
ställföreträdarskapet har sålunda kunnat överföras på denne, och med nuvarande
organisation är det ej heller genomförbart att på honom överflytta
ytterligare med ställföreträdarskapet förenade arbetsuppgifter.
På grund av det anförda har sakrevisionen övervägt olika möjligheter att
ordna frågan om generaldirektörens ställföreträdarskap. Utgångspunkten
har därvid varit, att en effektiv lösning av frågan kräver, att en tjänsteman
praktiskt taget helt friställes för ändamålet. I första hand har ifrågasatts
att tillföra jordbruksnämnden en kanslichefstjänst, under vilken nämndens
juridiskt och administrativt betonade uppgifter skulle falla. Under
kanslichefen skulle ställas den nuvarande administrativa byrån jämte beredskapssektionen
och utrikeshandelssektionen. Enligt sakrevisionen kan
emellertid frågan lösas genom att den nuvarande administrativa byrån omorganiseras
så, att byråchefen blir friställd från byråns löpande arbete i
sådan grad, att han till övervägande delen kan ägna sig åt arbetsuppgifter
som generaldirektörens ställföreträdare. I sådant syfte föreslås, att ifrågavarande
byrå skall organiseras på tre sektioner, nämligen eu beredskapssektion,
en kanslisektion (motsvarande den nuvarande administrativa byrån)
samt förut omförmälda utrikesliandelssektion. Då ställföreträdaruppgiflerna
innefattar förhandlingar och sammanträden i stor omfattning
jämte eu mängd ärenden av administrativ natur, måste på den nye byrå
-
16
Kangl. Maj:ts proposition nr 40 år 1956
chefen ställas stora krav i fråga om allmän duglighet, förhandlingsskicklighet
och administrativ erfarenhet. Tjänsten bör därför betraktas såsom en
karriärtjänst och i likhet med byråcheferna på animalie- och vegetabiliebyråerna
inplaceras i Cp 13. På denna punkt har emellertid avvikande mening
anmälts av sakrevisionens ordförande, generaldirektören Björck, samt
ledamoten Ljungdahl. Enligt dessa bör chefen för administrativa byrån placeras
i Ca 37 med bibehållande av nu utgående arvode å 1 500 kronor om
året såsom generaldirektörens ställföreträdare.
Beträffande sektionscheferna framhåller sakrevisionen, att dessa måste
intaga en relativt självständig ställning och deras lönegradsplacering avvägas
med beaktande härav. Den omständigheten, att sektionscheferna i den
nya organisationen blir organisatoriskt underställda en byråchef i stället
för generaldirektören direkt, bör i och för sig icke påverka deras löneställning.
Såväl chefen för fisksektionen som cheferna för de nya fettvaru-,
kansli- och utrikeshandelssektionerna bör sålunda med hänsyn till arbetsuppgifternas
art och omfattning erhålla ställning såsom byrådirektör i Ce
33. Sakrevisionen framhåller därvid beträffande de nya sektionerna, bland
annat, att dessa i den nuvarande organisationen samtliga motsvaras av byråer,
att kanslisektionen omfattar mer än 40 tjänstemän samt att av chefen
för utrikeshandelssektionen måste krävas språkkunskaper, enär han under
stora delar av året anlitas som företrädare för jordbrukets och fiskets
intressen vid internationella förhandlingar. Däremot anser sakrevisionen,
att en jämförelse med nu nämnda sektionschefer samt en granskning av
arbetsuppgifterna in. m. vid beredskapssektionen leder till att chefen för
denna knappast bör vara placerad i Ce 33 utan i Ce 31. Tjänstetiteln bör
dock även i detta fall vara byrådirektör. Liksom beträffande den administrativa
byråchefstjänsten har emellertid sakrevisionens ordförande, generaldirektören
Björck, anmält avvikande mening i fråga om placeringen av tjänsten
såsom chef för fisksektionen och för sin del ansett, att denna bör hänföras
till Ce 31.
Sakrevisionen berör till sist utredningsbyråns statistiksektion. Denna är
icke såsom övriga sektioner fristående, varför den icke upptagits som särskild
enhet i förevarande sammanhang. Någon ändring i sektionens ställning
ifrågasättes icke heller. Likaledes bör sektionschefen, som är förste
aktuarie i Ce 29, bibehållas vid oförändrad löneställning.
E. Förslag angående personalen på byråerna och sektionerna
Sakrevisionen övergår härefter till att framlägga särskilda förslag rörande
personalen på varje byrå eller sektion. Förslagen har sammanställts i
särskilda tablåer. Emellertid har jordbruksnämnden i sitt i det följande redovisade
utlåtande upprättat motsvarande tablåer, däri angivits såväl nuvarande
personalläge som sakrevisionens och nämndens förslag i ämnet.
Med hänsyn härtill synes det av praktiska skäl lämpligt, att sistnämnda ta
-
17
Knngl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
blåer användes ej blott vid redogörelsen för nyssnämnda utlåtande utan även
här. I anslutning härtill har under förevarande avsnitt i respektive sammanhang
intagits nämndens tablåer. I dessa angives icke om vederbörande tjänst
för närvarande är placerad i nämnden eller kriskommissionen. Emellertid
gäller som regel, att de nuvarande Cg-tjänsterna är placerade i kommissionen.
De tjänster, som i de olika förslagen betraktats som tillfälliga, har betecknats
med »tf». Slulligen må nämnas, att nämndens förslag hänför sig
till personalläget den 1 februari 1955, medan sakrevisionen i vissa fail utgått
från personalläget den 1 oktober 1954.
Innan sakrevisionen ingått på sina förevarande förslag, har den upptagit
vissa allmänna frågor rörande personalens inplacering i lönegrad m. in.
samt därvid anfört.
Beträffande anställningsformen har ordinarie anställning föreslagits endast
för ett fåtal befattningshavare vid kamrerare- och registratorslcontoren
samt bland vaktpersonalen. I övrigt har den personal, som är nödvändig för
fullgörandet av stadigvarande uppgifter, upptagits som extra ordinarie.
Den för tillfälliga arbetsuppgifter erforderliga personalen har föreslagits
skola få extra anställning eller förutsatts skola bibehålla nuvarande arvodesanställning.
Av tablåerna framgår, att innehavarna av vissa tillfälliga
befattningar är extra ordinarie tjänstemän. Detta beror på bestämmelserna
om reglerad befordringsgång. Även i dessa fall bör avlöningen bestridas
från anslaget för tillfälliga arbetsuppgifter. Personal, för vilken reglerna
om reglerad befordringsgång gäller och som den 1 oktober 1954 hade
Cg- eller arvodesanställning, har upptagits med oförändrad anställningsform,
även då fråga är om personal med stadigvarande arbetsuppgifter. Förslaget
får i dessa delar icke anses hindra en tillämpning av nyssberörda regler
i den mån förutsättningar därför eljest föreligger.
Av kriskommissionens nuvarande personal är tolv berättigade till pension
enligt kungörelsen den 30 juni 1948 (nr 537) med föreskrifter angående
pensionering av vissa befattningshavare vid statens krisorgan. Vidare
är frågan om dylik pensionsrätt under prövning för fem befattningshavare.
Dessa befattningshavare är berättigade till full tjänstår sberäkning vid eventuell
framtida anställning som ordinarie eller extra ordinarie.
Förslaget om kriskommissionens upphörande bör icke för den personal,
vilken bibehålies som tillfällig, föranleda försämrade villkor vare sig i fråga
om pensionsrätt eller i andra hänseenden, som närmare berörts i propositionen
1950:161, s. 67 och 68. För tillfällig personal, som anställes efter
omorganisationen, bör tillämpas anställning som extra. Av rekryteringsskäl
torde reglerad befordringsgång dock böra tillämpas för tillfällig biträdespersonal.
Jag torde härefter få lämna en kortfattad redogörelse för sakrevisionens
förslag rörande personalen på de olika byråerna och sektionerna samt för
de särskilda motiveringar, som revisionen därvid anfört.
Animaliebyrån
Genom beslut den 25 januari 1952 har Kungl. Maj :t förordnat en förste
byråsekreterare i Ce 29 å förevarande byrå att vara extra tjänsteman i Cg 31
vid kriskommissionen. Enligt av jordbruksnämnden lämnade uppgifter
;! Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 40
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1956
Befattning
För närvarande
Sakrevisionens
förslag
Jordbruksnämndens
förslag
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Byråchef ..................
1
Cp 13
1
Cp 13
1
Cp 13
Byrådirektör................
(Förste byråsekreterare)......
1
Cg 31
(Ce 29)
1
Ce 31
1
Ca 31
Förste byråsekreterare ......
Inspektör för köttklassifice-
1
Ce 27
1
Ce 27
1
Ca 27
ringen....................
1
Arvode
1
Ce 25
1
Ce 25
Amanuens..................
1
Cf 21
1
Cf 21
1
Cf 21
Kontorist-Kanslibiträde......
1
Cg 13
1
Ce 11
1
Ce 13
Kanslibiträde ..............
1
Ce 11
1
Ce 11
1
Ca 11
Kanslibiträde ..............
2
Cg 11
2
Ce 11
2
Ce 11
Kansi ibiträde-Kontorsbiträde
Kontorsbilräde-Kanslibiträde
1
Cg 11
1
eg 11 (tf)
1
Cg 8 (tf)
(f. charkuterivarukontrollen)
1
Cg 8
1
eg 8 (tf)
1
Ce 11
Kontorsbiträde..............
1
Ce 8
1
Ce 8
1
Ca 8
Kontorsbiträde..............
Summa
1
13
Cf 4
1
13
därav 2 tf
Cf 4
1
13
därav 1 tf
Cf 4
handlägger ifrågavarande tjänsteman, som förutsatts vara jurist, såsom särskild
föredragande i nämnden ärenden rörande dels produktion, avsättning
och lagring av mjölk och mejeriprodukter, dels priser på dessa varor och
dels kvalitetskontroll på vissa animaliska produkter. Vidare har han att
bedöma juridiska och administrativa frågor inom byråns verksamhetsområde,
varjämte han vid förefallande behov fungerar såsom byråchefens ställföreträdare.
För sin del konstaterar sakrevisionen, att ifrågavarande tjänsteman
praktiskt taget självständigt handlägger och föredrar mejeriärendena.
Även i övrigt har de av jordbruksnämnden lämnade uppgifterna bestyrkts.
Med hänsyn till de självständiga och kvalificerade göromål, som sålunda
är förenade med tjänsten, och till nödvändigheten av att kunna förvärva
och behålla en fullgod administrativ kraft, vilken därjämte måste vara
fackman inom byråns verksamhetsområde, såsom ställföreträdare för och
närmaste man åt byråchefen, bör tjänsten upptagas såsom byrådirektör i
Ce 31. Denna placering torde för övrigt få anses godtagen genom Kungl.
Maj :ts nämnda beslut den 25 januari 1952.
Inspektören för köttklassificeringen åtnjuter för närvarande arvode med
17 400 kronor för år. Beloppet överstiger lön efter löneklass 24 i ortsgrupp
5 med 540 kronor, motsvarande ca hälften av den pensionskostnad, som
tjänstens nuvarande innehavare betalar. Enligt sakrevisionen bör köttklassificeringen
betraktas som en permanent uppgift. Med hänsyn till att den
utgör en del av de avsättningsbefrämjande åtgärder, som regelmässigt bör
åvila jordbruksnämnden, finnes icke anledning antaga, att arbetsuppgiften
skall bli överförd till lantbruksstyrelsen. Men även om så skulle ske, ändras
därigenom icke behovet av en kvalificerad befattningshavare för uppgiften,
enär denna även i händelse av en överflyttning är av sådan art, att den
motiverar extra ordinarie anställning. Med hänsyn till det anförda föreslår
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1956
19
sakrevisionen, att en tjänst som inspektör för köttklassificeringen skall
upptagas å jordbruksnämndens stat med placering tills vidare i Ce 25.
Vad härefter angår kontoristen i Cg 13 tjänstgör den nuvarande kvinnliga
innehavaren av denna befattning såsom handsekreterare åt byråchefen. Därjämte
har hon att mottaga och självständigt statistiskt bearbeta vissa månatliga
lageruppgifter på mejeriområdet samt att vid särskilda tillfällen
införskaffa och bearbeta prisuppgifter beträffande mjölk och mejeriprodukter.
Enligt sakrevisionen motiverar dessa arbetsuppgifter icke högre
löneställning än som kanslibiträde. Tjänsten bör emellertid uppföras på
extra ordinarie stat. Vidare föreslås, att två av de nuvarande kanslibiträdena
på byrån i Cg 11 likaledes skall erhålla extra ordinarie anställning.
Däremot bör den tredje kanslibiträdestjänsten, vars innehavare har att
dels granska redovisningar rörande med statligt stöd verkställd lagring av
animalieprodukter, dels deltaga i kontrollen av slaktdjursavgifter och dels
att i fortsättningen också verkställa viss prisgranskning, betraktas såsom
tillfällig och bibehållas som extra, då det stadigvarande behovet av tjänsten
icke med säkerhet kan förutses. Även ett deltidsanställt kontorsbiträde i
Cg 8, som huvudsakligen har arbetsuppgifter i samband med charkuterivarukontrollen,
bör enligt sakrevisionen inräknas i den tillfälliga personalen.
Fisksektionen
Befattning
För närvarande
Sakrevisionens
förslag
Jordbruksnämn- dens förslag
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Byrådirektör....................
1
Ce 33
1
Ce 33
1
Ca 33
Förste byråsekreterare ..........
1
Ce 27
1
Ce 27
1
Ca 27
Förste bvråsekreterarc ..........
1
Cg 27
1
Cg 27 (tf)
1
Ce 27
Amanuens......................
1
Ce 25
l
Ce 25
1
Ce 25
(Kontoristi Kansliskrivare ......
1
Ce 13
t
Ce 15
1
Ca 15
(Kontorsbiträde) Kanslibiträde ..
1
Ce 8
1
Ce it
1
Ce 11
Kontorsbiträde-Kanslibiträde ....
1
Ce 8
1
Ce 8
1
Ce 11
Kontorsbiträde..................
1
Cg 8
1
Cg 8
1
Cg 8
Summa
8
8
8
därav 1 tf
Då de göromål, som ankommer på förste byråsekreteraren i Cg 27, får
betraktas såsom tillfälliga, anser sakrevisionen tjänsten i fråga böra bibehållas
såsom extra.
På sektionens kontorist ankommer att självständigt övervaka att prisregleringsavgifterna
— år 1953 uppgående till 3 372 000 kronor —- inflyter
i vederbörlig ordning. Med denna övervakning följer, bland annat, granskning
av bokförda avgifter, upprättande av kravbrev, upprättande och föredragning
för en förste byråsekreterare på administrativa byrån av fastställelselistor
över oguldna avgifter samt kontroll över att fastställda och
20
Kungl. Maj:ts proposition nr >r0 år 1956
utmätningsbara avgifter inflyter, vilket medför kontakt med landsfiskaler
m. fl. Motsvarande uppgifter åligger kontoristen även i fråga om avgifter
för kvalitetskontroll. Dessa avgifter utgjorde under år 1953 omkring 37 800
kronor. Vidare har hon att självständigt granska ansökningar om pristillägg
m. in., för år 1953 utgående med 2 835 000 kronor, och har därvid att
intyga, att tillstyrkt belopp står i överensstämmelse med av jordbruksnämnden
utfärdade föreskrifter. Slutligen har hon att upprätta avlöningslista
m. m. för personal tillhörande nämndens lokala organisation för prisreglering
och kvalitetskontroll samt att föra matrikel för nämnda personal,
sammanlagt 13 befattningshavare. Angivna arbetsuppgifter finner sakrevisionen
motivera, att tjänsten uppflyttas till kansliskrivare i Ce 15.
Nyssnämnda kontorist har tidigare även varit handsekreterare åt sektionschefen
och fört sektionens diarium. För att uppnå en nödvändig lättnad i
arbetsbördan för henne har emellertid dessa arbetsuppgifter överflyttats till
ett kontorsbiträde. Med hänsyn härtill bör enligt sakrevisionen sistnämnda
tjänst ersättas med en kanslibiträdestjänst i Ce 11.
Fettvarusektionen
Befattning
För närvarande
Sakrevisionens
förslag
Jordbruksnämndens
förslag
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Byråchef-Byrådirektör ......
1
Ce 37
1
Ce 33
1
Ce 37
Förste byråsekreterare ......
2
Cg 27
2
Ce 27
2
Ce 27
Byråsekreterare ............
1
Cg 25
1
Cg 25 (tf)
1
Cg 25 (tf)
(Amanuens) Byråsekreterare..
1
Ce 25
1
Ce 25
1
Ce 25
Kansliskrivare..............
l
Arvode
—
—
—
—
(Ce 8)
(Kontorist) Kansliskrivare....
1
Cg 13
1
Ce 15
1
Ce 15
Kontorist ..................
1
Cg 13
1
Ce 13
1
Ce 13
Kanslibiträde ..............
1
Cg 11
1
Ce 11
1
Ce It
Kontorsbiträde-Kanslibiträde
1
Cg 11
1
Ce 8
1
Ce 11
Kontorsbiträde..............
3
Ce 8
3
Ce 8
1
X
Ce It
2
Ce 8
Kontorsbiträde..............
1
Cg 8
1
Arvode
1
Cg 8
Summa
14
13
13
därav 1 tf
därav 1 tf
Sakkunnig..................
1
Arvode
1
Arvode
1
Arvode
Såsom framgår av det föregående har sakrevisionen föreslagit, att kriskommissionens
krisbyrå skall ombildas till en fettvarusektion under animaliebyrån
och med en byrådirektör i Ce 33 såsom chef. Den nuvarande
krisbyråns chef är extra ordinarie byråchef vid statens krisorgan. Detta
innebär bland annat att han, om hans tjänstgöring vid kriskommissionen
upphör och han icke omedelbart förflyttas till annan pensionsberättigande
anställning i statens tjänst, är berättigad att tills vidare i avvaktan på dylik
förflyttning uppbära avlöning å den extra ordinarie tjänsten samt få de
arbetsuppgifter, som lämpligen kan anförtros åt honom. Därvid kan även
komma i fråga sådana göromål, som är förenade med lägre tjänst.
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
De båda förste byråsekreterare i Cg 27, som nu finnes å krisbyrån, föreslås
liksom ett kanslibiträde i Cg It skola erhålla extra ordinarie tjänster
vid fettvarusektionen. Vidare bör en amanuenstjänst i Ce 25 ändras till en
byråsekre terar tjänst i samma lönegrad. Däremot anser sakrevisionen, att
en byråsekreterare i Cg 25, som huvudsakligen handlägger ärenden rörande
byggnadsregleringen, bör hänföras till den tillfälliga personalen och följaktligen
alltjämt inneha extra anställning.
Beträffande krisbyråns båda kontorister i Cg 13 anför sakrevisionen, att
dessa är sysselsatta med ärenden angående avgiftsuppbörd respektive regleringsbidrag.
Därvid har de till sitt förfogande ett kanslibiträde i Cg 11
och ett kontorsbiträde i Ce 8. Ifrågavarande kontorister ansvarar närmast
inför vederbörande chef för att avgifter inflyter och bidrag utgår i vederbörlig
ordning. Detta förutsätter god kunskap om bestämmelserna på områdena.
För år 1954 beräknas avgifterna uppgå till cirka 80 miljoner kronor
och bidragen till omkring 26 miljoner kronor. Ärendena angående regleringsbidrag
torde emellertid enligt sakrevisionen få anses vara mera kvalificerade
än avgiftsärendcna. Med hänsyn härtill och för att den tjänst,
vars innehavare sysslar med förstnämnda ärenden, skall få en lönegradsplacering
likvärdig med andra motsvarande tjänster inom jordbruksnämnden,
anser sakrevisionen tjänsten böra upptagas i lönegrad 15. På grund av
det anförda och då arbetsuppgifterna är permanenta föreslår sakrevisionen,
att för fettvarusektionen skall inrättas en kansliskrivartjänst i Ce 15 och
en kontoristtjänst i Ce 13. Vad angår nyssnämnda kanslibiträde och kontorsbilräde
har dessa till uppgift att i första hand granska inkommande
redovisningar och ansökningar. Med hänsyn till dessa göromåls art bör
båda tjänsterna upptagas såsom kontorsbiträdestjänster.
Slutligen anför sakrevisionen, att å kansliet för närvarande tjänstgör en
arvodesanställd kansliskrivare och ett kontorsbiträde, det senare redovisat
under utredningsbyråns statistiksektion. Enligt sakrevisionen bär utredningen
visat, att behov föreligger endast av den ena av nämnda tjänster.
Denna bör upptagas såsom kontorsbiträdestjänst och hänföras till fettvarusektionen.
Vegetabiliebyrån
Liksom på animaliebyrån har på vegetabiliebyrån en förste byråsekreterare
i Ce 29 förordnats att vara extra tjänsteman i Cg 31 vid kriskommissionen.
Ifrågavarande tjänsteman handlägger självständigt vissa ärenden
av krisnatur på fodermedelsområdet. Han har vidare att verkställa utredningar
av skilda slag rörande fodermedelsförsörjningen, vilka utredningar
i stor utsträckning utgör material till jordbrukskalkylen, ävensom att ur
försörjningssynpunkt bedöma frågor rörande utrikeshandeln med fodermedel.
Vid byråchefens bortovaro tjänstgör han såsom vikarie för denne. På
grund av det anförda och av samma skäl som angivits beträffande motsvarande
tjänst på animaliebyrån föreslår sakrevisionen, att jämväl nu ifrågavarande
tjänst skall ändras till eu byrådirektörstjänst i Ce 31.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1956
Befattning
svarande
Sakrevisionens förslag
Jordbruksnämndens
förslag
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Cp 13
1
Cp 13
1
Cp 13
Cg 31
1
Ce 31
1
Ca 31
(Ce 29)
—
1
Ce 27
1
Ce 27
Ce 25
1
Ce 25
1
Ca 25
(Amanuens)
(Byråsekr.)
Ce 25
1
Ce 25 (tf)
1
Ce 25 (tf)
Cg 17
1
Ce 15
1
Ca 15
Cg 15
1
Ce 15
1
Ce 15
Cg 13
1
Ce 13
1
Ce 13
Ce 11
1
Ce 11
1
Ca 11
Ce 8
2
Ce 8
2
Ce 11
Ce 8
2
Cg 8
1
Ce 8
Cg 8
(1 tf)
1
Cg 8 (tf)
Cl 4
1
Cf 4
1
Cf 4
14
14
därav 2 tf
därav 2 tf
Arvode
2
Arvode
2
Arvode
>
1
>
1
>
>
2
>
2
>
Byråchef ..............
Byrådirektör............
(Förste byråsekreterare)
Förste byråsekreterare ..
Amanuens- Byråsekreterare
Amanuens.
.............
Kansliskrivare ..........
Kansliskrivare..........
Kontorist ..............
Kanslibiträde ..........
Kontorsbiträde..........
Kontorsbiträde..........
Skrivbiträde............
Summa
Sakkunniga ............
Siffergranskare..........
Länsombud ............
14
Emellertid har det visat sig, att byråchefen på vegetabiliebyrån med nuvarande
organisation icke har möjlighet att i tillräcklig omfattning överlämna
andra ärenden än sådana rörande fodermedel åt underlydande befattningshavare.
Med anledning därav har sakrevisionen särskilt undersökt,
huruvida förste byråsekreteraren kan frigöras från arbetet med fodermedelsärendena
i sådan grad, att han i större utsträckning än nu kan
biträda byråchefen med andra ärenden. Möjligheterna därvidlag är dock
begränsade. Med hänsyn härtill är en förstärkning av vegetabiliebyrån med
en administrativt kunnig tjänsteman nödvändig. Detta är för övrigt en förutsättning
för att, som i det följande ifrågasättes, en förste byråsekreterartjanst
i Ce 29 vid administrativa byrån skall kunna indragas. Sakrevisionen
föreslår sålunda, att en tjänst såsom förste byråsekreterare i Ce 27 skall
nyinrättas för vegetabiliebyrån.
I samband med införandet av förmalningsavgift för råg och vete uppflyttades
en kansliskrivare till förste kansliskrivare i Cg 17. Då emellertid arbetsuppgifterna
i samband med nämnda avgift är relativt nytillkomna och
den slutliga omfattningen och svårighetsgraden ännu icke torde vara helt
klarlagda, anser sakrevisionen ifrågavarande tjänst tills vidare böra upptagas
endast som kansliskrivare i Ce 15. Samma placering bör den i tablån
upptagna extra kansliskrivartjänsten erhålla, eftersom de med tjänsten förenade
göromålen får anses vara permanenta.
Kontoristen i Cg 13 tjänstgör som byråchefens handsekreterare. Därjämte
anlitas hon i första hand som sammanträdesstenograf vid jordbruksnämndens
förhandlingar i allmänhet, varför särskilda krav ställes på hennes
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
skicklighet. Vidare fullgör hon vissa uppgifter sammanhängande med fodermedelskontrollen,
delvis av självständig natur. Nu nämnda göromål finner
sakrevisionen motivera, att tjänsten bibehålies vid nuvarande lönestallnmg
men överföres till extra ordinarie stat.
Administrativa byrån
Byråchefen. Enligt vad förut nämnts föreslår sakrevisionen, att chefen
för den administrativa byrån i den nya organisationen till övervägande del
skall ägna sig åt uppgifter såsom ställföreträdare för generaldirektören. I
anslutning härtill har tjänsten ansetts böra placeras i Cp 13 i stället för
som nu i Ce 37. Till sitt förfogande bör byråchefen ha ett kanslibiträde i Ce
11 såsom handsekreterare.
Beredskapssektionen. Denna sektion motsvarar helt den nuvarande beredskapsavdelningen.
Befattning
För närvarande
Sakrevisionens
förslag
J ordbruksnämndens
förslag
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
1
Ce 33
1
Ce 31
l
Ca 33
Ca 29
Ce 15
Ca 11
Ce 8
1
Ce 29
1
Ce 29
1
1
Cg 15
1
Ce 15
1
(Kontorsbiträde) Kanslibiträde
1
1
Ce 8
Ce 8
1
Ce 11
Ce 8
1
1
Summa
5
5
5
Kansliskrivaren i Cg 15 handhar bokföringen över beredskapslagren av
livsmedel samt tjänstgör bland annat såsom protokollförare och sammanträdesstenograf.
Enligt sakrevisionen bör tjänsten överföras till extra ordinarie
stat. _
Ett kontorsbiträde handhar diarierna och ombesörjer arkivering och systematisering
av handlingar, ofta av hemlig natur. Vidare biträder hon kansliskrivaren
och utför i övrigt maskinskrivnings- och stenografiarbete. Sakrevisionen
finner dessa arbetsuppgifter motivera, att tjänsten uppföres som
kanslibiträde i Ce 11.
Kanslisektionen. Sakrevisionen förutsätter, att ifrågavarande sektion i
fortsättningen skall arbeta med personalen uppdelad på tre underavdelningar
eller detaljer, nämligen kamrerarekontoret, kanslidetaljen samt juridiska
detaljen.
Vad först angår kamrerarekontoret anser sakrevisionen, att
tjänsterna såsom kamrerare i Ce 29 och kassör i Ce 15 är av den art, att de
skäligen bör överföras till ordinarie stat. Såvitt angår kamreraren har därvid
särskilt tagits hänsyn till dennes uppgifter beträffande den interna
revisionen. För sistnämnda uppgifter anlitas vidare en kontoiist i Cg 13,
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1956
Befattning
För närvarande
Sakrevisionens
förslag
Jordbruksnämndens
förslag
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
_
1 _
1
Ce 33
1
Ca 33
1
Cg 11
1
Ce 11
1
Ca It
1
Ce 29
1
Ca 29
1
Ca 29
1
Ce 23
1
Ce 23
1
Ca 23
1
Ce 21
1
Ce 21
1
Ce 21
i
Ce 15
1
Ca 15
1
Ca 15
1
Ce 15
1
Ce 15
1
Ca 15
1
Cg 13
1
Ce 13
1
Ce 13
1
Ce 11
1
Ce 11
1
Ca 11
1
Cg 11
1
Ce 11
1
Ce 11
1
Ce 8
1
Ce 8
1
Ce 8
6
Ce 21
6
Ce 21
2
Ca 23
4
Ca 21
2
Arvode
1
Arvode (tf)
—
_
3
Cg 21
2
Cg 21 (tf)
1
Ce 21
4
Cg 21 (tf)
2
Cg 19
2
Ce 19
2
Ce 19
1
Ce 27
1
Ce 27
1
Ca 27
1
Ce 25
1
Ce 25
1
Ce 25
1
Ce 17
1
Ce 17
1
Ca 17
1
Ce 15
1
Ca 15
1
Ca 15
1
Ce 15
1
Ce 13
1
Ca 15
1
Ce 12
1
Ca 12
1
Ca 12
1
eg 11
1
Ce 11
1
Ca 11
1
eg ii
1
Ce 11
1
Ce 11
1
Arvode
1
Arvode (tf)
1
Arvode (tf)
1
Cg 10
1
Cg 10 (tf)
1
Cg 10 (tf)
2
Ce 10
3
Ce 10
3
Ce 10
1
Cg 10
2
Arvode
2
Arvode (tf)
2
Arvode (tf)
4
Ce 8
4
Ce 8 (2 tf)
4
Ce 8 (2 tf)
2
Ce 29
1
Ce 29
1
Ca 29
1
Ce 25
1
Ce 25
1
Ce 25
—
Vakant
1
Ce 25
1
Ce 25
45
44
46
därav
därav
9 tf
1
10 tf
Byrådirektör.
Kanslibiträde
Kamrerarekontoret
Kamrerare...............
Assistent.................
Assistent.................
Kassör...................
Kansliskrivare...........
Kontorist................
Kanslibiträde............
Kanslibiträde............
Kontorsbiträde...........
Kontrollant..............
Kontrollant.
Kontrollant .
Kontrollant .
Kanslidetaljen
Förste byråsekreterare _____
Amanuens.................
Förste kansliskrivare.......
Kansliskrivare (Registrator) .
Kansliskrivare-Kontorist ..,
Förste expeditionsvakt......
Kanslibiträde..............
Kanslibiträde..............
Extra tjänsteman..........
Expeditionsvakt ...........
Expeditionsvakt ...........
Expeditionsvakt
Kontorsbiträde ..
Juridiska detaljen
Förste byråsekreterare ...,
Byråsekreterare...........
Amanuens................
Summa
som arbetar delvis självständigt och delvis efter av kamreraren lämnade
anvisningar. Då därtill kommer, att ifrågavarande arbetsuppgifter är permanenta,
föreslår sakrevisionen, att kontoristtjänsten skall placeras på
extra ordinarie stat. Av samma skäl bör även det kanslibiträde i Cg It, som
biträder kassören, erhålla extra ordinarie anställning.
Under kamrerarekontoret sorterar i administrativt hänseende jordbruksnämndens
och kriskommissionens olika kontrollanter. I oktober 1954 beräknades
13 dylika tjänstemän vara erforderliga, därav två för mejerikontroll,
en för kontroll över fodermedel och beredskapslager, en för char
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1956
kuterikontroll samt respektive fyra, en, tre och en för kontroll av förrnalningsavgifter
in. in., regleringsavgifter för fisk, regleringsavgifter och regleringsbidrag
för fett ävensom slaktdjursavgifter.
Beträffande mejerikontrollanterna erinrar sakrevisionen om att den i
särskild skrivelse den 5 april 1954 föreslagit, att den nuvarande fältkontrollen
i huvudsak skall upphöra i fråga om mejerierna. I yttrande över
framställningen har emellertid jordbruksnämnden uttalat, att sagda kontroll
bör bibehållas. Sakrevisionen vidhåller nu sitt nyssnämnda förslag
och anser följaktligen, att de båda mejerikontrollanttjänsterna bör indragas.
Härigenom inbesparas — förutom avlöningskostnaderna för tjänsterna
-— cirka 25 000 kronor om året på grund av bortfallande reseersättningar.
Därvid är dock att märka, att statsverkets kostnader för mejerikontrollen
till cirka 40 procent bestrides av medel, som inflyter i form av
utjämningsavgifter för mejeriprodukter.
Någon ytterligare minskning av antalet kontrollanttjänster anser sakrevisionen
icke möjlig i nuvarande läge, enär den samordning av kontrollverksamheten,
som föranlett dennas inordnande under kamrerarekontoret,
ännu icke hunnit genomföras helt. Sakrevisionen upptager följaktligen It
kontrollanttjänster. Av dessa föreslås liksom hittills sex skola vara placerade
i Ce 21. Vidare finner sakrevisionen motiverat, att jämväl de båda
tjänsterna i Cg 19 överföres till extra ordinarie stat. Däremot anses de
båda kontrollanttjänster, vilkas innehavare sysslar med kontroll av fodervaror
och charkuterivaror, höra betraktas som tillfälliga och bibehållas
som extra, enär det är ovisst om ifrågavarande kontrollverksamhet skall
vara förlagd till jordbruksnämnden. Enligt sakrevisionen bör även den återstående
kontrollanttjänsten upptagas såsom tillfällig.
Sakrevisionen anför i detta sammanhang slutligen, att det vid utredningen
övervägts, huruvida icke en högre lönegradsplacering av åtminstone
några utav kontrollanterna borde föreslås med hänsyn till behovet av att
kunna tillföra jordbruksnämnden någon kontrollant med särskild revisionsteknisk
utbildning, speciellt för kontrollen över fettvaruregleringen. Då det
icke varit möjligt att i samband med utredningen konstatera, huruvida den
nuvarande kontrollen fungerar tillfredsställande eller icke, har förslag
i berörda hänseende dock icke framlagts. Sakrevisionen förutsätter emellertid,
att frågan om kvalifikationskrav och i samband därmed lönegradsplaceringen
för kontrollanter vid jordbruksnämnden upptages till särskild
prövning, sedan närmare erfarenheter vunnits i frågan.
Beträffande kansli detaljen anför sakrevisionen, att från och med
den 1 juli 1950 en kansliskrivartjänst uppehälles av en befattningshavare
med tjänstgöring som generaldirektörens handsekreterare. Då ifrågavarande
göromål emellertid icke torde motivera högre löneställning än som kontorist,
föreslås att berörda kansliskrivartjänst skall ersättas med en kontoristtjänst
i Ce 13.
I övrigt föreslår sakrevisionen här endast, att vissa tjänster skall över
-
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
föras till ordinarie eller extra ordinarie stat. Ordinariesättning anses böra
ifrågakomma beträffande en kansliskrivartjänst i Ce 15, vars innehavare är
registrator, samt en förste expeditionsvakttjänst i Ce 12. Extra ordinarie anställning
bör enligt sakrevisionen beredas två kanslibiträden i Cg 11, varav
det ena handhar klippsamlingen, granskar annonsräkningar och för vissa
diarier m. m. samt det andra tjänstgör som föreståndare för telefonväxeln
med dess tre telefonister (kontorsbiträden), ävensom en expeditionsvakt i
Cg 10. Såsom tillfällig personal upptages två av nyssnämnda telefonister, en
expeditionsvakt i Cg 10 med tjänstgöring i arkivet samt tre arvodister, nämligen
en i arkivet sysselsatt tjänsteman och två expeditionsvakter.
Vad slutligen angår den juridiska detaljen innebär sakrevisionens
förslag indragning av en förste byråsekreterartjänst i Ce 29, vars innehavare
handhar bl. a. avgiftsärenden. I den mån dessa ärenden kräver
högre kvalifikationer, bör de handläggas av den återstående förste byråsekreteraren.
Såsom framgår av det föregående förutsätter emellertid indragningen,
att vegetabiliebyråns personal ökas i motsvarande mån, eftersom
sistnämnda byrå i avsaknad av egen juridisk och administrativ sakkunskap
hittills nödgats anlita administrativa byrån i betydande omfattning.
Utrikeshandelssektionen. Ifrågavarande sektion motsvaras av den tidigare
utrikeshandelsbyrån.
Enligt sakrevisionen bör vid utrikeshandelssektionens sekretariat finnas
två förste byråsekreterartjänster, en i Ce 29 och en i Ce 27. Detta innebär, att
två av de tre förste byråsekreterartjänster, som finnes vid den nuvarande utrikeshandelsbyrån,
skall bibehållas med oförändrad lönegradsplacering men
Befattning
För närvarande
Sakrevisionens förslag
Jordbruksnämndens
förslag
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Byråchef-Byrådirektör ..
Förste byråsekreterare ..
1
Cg 37
1
Ce 33
1
Ce 37
1
Cg 29
1
Ce 29
1
Ce 29
Förste byråsekreterare ..
1
Cg 27
1
Ce 27
1
Ce 27
Förste byråsekreterare ..
1
eg 27
ersättes av
1
Cg 27 (tf)
amanuens
3
eg 25
2
eg 25 (.tf)
1 1
Ce 25
l 1
Cg 25 (tf)
Amanuens..............
—
—
1
Ce 25
(1)
Cf 19—Ce 25
Assistent................
1
eg 19
—
—
1
Cg 19 .tf)
Kontorist...............
1
eg 13
1
Ce 13
1
Ce 13
Kanslibiträde...........
3
eg n
3
Cg 11 (tf)
{ ?
Ce ! 1
Cg 11 (tf)
Kanslibiträde...........
1
eg n
eg u
1
Cg 11 (tf)
Ce 11
1
Cg 11 (tf)
Ce 11
Kansli biträde...........
•1
1
1
Kontorsbiträde-Kanslibi-
Iräde ................
1
eg ii
Ce 8
1
Ce 8
1
Ce 11
Kontorsbiträde..........
2
1
Ce 8 (tf)
1
Ce 8 (tf)
Summa
17
14
15 (+ 1)
därav 7 tf
därav 6 tf
27
Kungl. Maj. ts proposition nr iO år 1956
överföras till extra ordinarie stat. Däremot anses den tredje förste byråsekreterartjänsten
vid nämnda byrå böra utbytas mot en amanuenstjänst
i reglerad befordringsgång.
Beträffande biträdespersonalen föreslår sakrevisionen, att kontoristen i
Cg 13 och ett kanslibiträde i Cg 11 skall erhålla extra ordinarie anställning.
Av nämnda båda tjänstemän fungerar kontoristen såsom byråchefens handsekreterare,
ansvarar för arkivering och systematisering av handlingar berörande
svensk utrikeshandel samt utför i övrigt maskinskrivning och stenografi.
Kanslibiträdet upprättar fortlöpande import- och exportstatistik,
systematiserar inkommande material samt bearbetar och sammanställer
självständigt statistiska uppgifter. Däremot anser sakrevisionen, att den
kanslibiträdestjänst, vars innehavare bland annat för diariet, bör utbytas
mot en kontorsbiträdestjänst.
För ärenden angående importlicenser beräknar sakrevisionen en byråsekreterare
i Cg 25, två kanslibiträden i Cg 11 samt ett deltidsanställt kontorsbiträde.
I förhållande till nuvarande personaluppsättning innebär detta en
minskning med en byråsekreterare i Cg 25 och ett kontorsbiträde i Ce 8.
Minskningen beror på att antalet importlicensärenden kan beräknas nedgå.
Även i fråga om exportlicensärendena kan enligt sakrevisionen en minskning
väntas komma till stånd genom delegering till Svensk spannmålshandel.
Om så blir fallet, vilket är sannolikt, anser sakrevisionen att för ifrågavarande
ärenden endast erfordras en byråsekreterare i Cg 25 och ett deltidsanställt
kanslibiträde i Cg 11. Den nuvarande assistenttjänsten i Cg 19 kan
alltså indragas. Sakrevisionen framhåller till sist, att all med licensärenden
sysselsatt personal bör betraktas såsom tillfällig.
Utredningsbyrån
Det kanslibiträde i Cg 11, som tjänstgör som byråchefens handsekreterare
och handhar byråns diarium samt i övrigt utför stenografi- och maskinskrivningsarbete,
bör enligt sakrevisionen upptagas å extra ordinarie stat.
Vid statistiksektionen finnes, såsom närmare framgår av tablån, 14 biträden,
därav fyra kanslibiträden. I avsaknad av en arbetsledare för dessa
biträden måste den kvalificerade personalen ägna avsevärd tid åt att fördela
arbetsuppgifterna mellan kanslibiträdena och i detalj instruera personalen
om de olika arbetsmomenten. Även visst granskningsarbcte måste
åläggas amanuenserna, vilket eljest skulle kunna anförtros en arbetsledare.
Med hänsyn härtill föreslår sakrevisionen, att en kanslibiträdestjänst skall
utbytas mot en kansliskrivartjänst i Ce 15. Genom att på så sätt tillföra sektionen
en kvalificerad arbetskraft, kan man räkna med att biträdespersonalen
skall utnyttjas bättre. Enligt sakrevisionen bör det därför bli möjligt att
i gengäld indraga eu av kontorsbiträdestjänsterna, vilket också redan skett.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1956
Befattning
För närvarande
Sakrevisionens
förslag
J ordbruksnämn- dens förslag
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Antal
Lönegrad
Byråchef ......................
1
Ce 37
1
Ce 37
l
Ca 37
Förste aktuarie..................
1
Ce 29
1
Ce 29
1
Ca 29
Förste aktuarie..................
2
Ce 27
2
Ce 27
2
Ca 27
Aktuarie........................
1
Ce 25
1
Ce 25
1
Ca 25
Amanuens......................
i
Ce 25
1
Ce 23
1
Ce 25
Amanuens......................
i
Ce 21
1
Ce 21
1
Ce 21
Förste kansliskrivare............
i
Ce 17
1
Ce 17
1
Ca 17
Kanslibiträde-Kontorist..........
2
Ce 11
2
Ce 11
1
Ca 13
1
Ce 11
Kanslibiträde-Kontorist..........
i
Cg 11
1
Ce 11
1
Ca 13
Kontorsbiträde-Kansl ibiträde .
1
Ce 8
1
Ce 8
1
Ce 11
Kontorsbiträde..................
3
Ce 8
3
Ce 8
3
Ce 8
Kontorsbiträde..................
1
Cg 8
1
Cg 8
1
Ce 8
Summa
16
16
16
Statistiksektionen
Förste aktuarie.................
1
Ce 29
1
Ce 29
1
Ca 29
Amanuens......................
1
Ce 21
1
Ce 21
1
Ce 21
Amanuens......................
1
Cf 21
1
Cf 21
1
Cf 21
Kansliskrivare (Kanslibiträde)____
1
Ce 11
1
Ce 15
i
Ce 15
Kanslibiträde ..................
3
Ce 11
3
Ce 11
3
Ca 11
Kontorsbiträde..................
6
Ce 8
7
Ce 8
8
Ce 8
2
Cg 8
1
Ce 6
1
Ce 6
1
Ce 6
O
Cg 6
1
Cf 4
1
Cf 4
Summa
17
17
17
F. Vissa uppbörds- och kontrollkostnader
Sakrevisionen framhåller, att den vid sin utredning särskilt uppmärksammat
frågan, i vilken utsträckning statsverkets nuvarande kostnader för
uppbörd och kontroll i samband med uttagandet av vissa avgifter bör bestridas
av avgiftsmedel. Innan sakrevisionen framlägger några förslag i ämnet,
lämnar den emellertid en redogörelse för vad som nu gäller på området.
Av denna redogörelse må här återgivas följande.
Till en början behandlar sakrevisionen förordningen 1947: 378 om viss avgift
å mjölk, grädde och ost samt anför därvid.
Enligt nämnda förordning skall däri avsedda avgiftsmedel och deras avkastning,
sedan därur gäldats kostnaderna för uppbörden och kontrollen av
denna, användas för att betala utjämningsbidrag för mjölk i enlighet med
de bestämmelser, som Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
livsmedelskommissionen — numera jordbruksnämnden — bestämmer.
Uppbörds- och kontrollkostnader i samband med upptagande av berörda
utjämningsavgifter uppkommer både vid Svenska mejeriernas riksförening
(SMR), som omhänderhar det direkta uppbörds- och debiteringsarbetet, och
vid jordbruksnämnden, som dels kontrollerar SMR:s fullgörande av nyssberörda
uppgifter och dels ombesörjer fältkontrollen vid mejerierna. I skrivelse
till nämnden den 22 februari 1954 framhöll sakrevisionen, att enligt
förordningen kostnaderna för uppbörd och kontroll skulle utan inskränk
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1956
ning giildas av avgiftsmedel. Då avgiftsmedel användes för att täcka SMR:s
kostnader men icke de vid nämnden uppkommande kostnaderna, påyrkade
sakrevisionen, att nämnden skulle vidtaga erforderliga åtgärder för rättelse
i denna del. I anledning härav har retroaktivt för budgetåren 1947/48—•
1952/53 till nämnden från SMR av avgiftsmedel inlevererats 217 840 kronor
och för hudgetåret 1953/54 55 205 kronor, allt utgörande den på nämnden
belöpande delen av uppbörds- och kontrollkostnader i samband med utjämningsavgifterna.
Vid beräkningen av angivna belopp har beaktats icke endast
de direkta lönerna för den ifrågavarande personalen utan även statsverkets
beräknade kostnader för denna personals pensionering m. in. samt
ett administrationstillägg, motsvarande 10 procent å avlöningskostnaderna.
I övriga motsvarande förordningar saknas däremot föreskrift, att uppbörds-
och kontrollkostnaderna skall bestridas av avgiftsmedel. Detta innebär,
att dessa kostnader bestrides ur anslagsmedel. Beträffande bestämmelserna
i nämnda förordningar anför sakrevisionen följande.
Införselavgifter enligt förordningen 1951:379 angående reglering av införseln
av vissa levande djur och jordbruksprodukter in. in. skall enligt
Kungl. Maj :ts bestämmande användas för prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område. För fisket gäller förordningen 1953:372 angående reglering
av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, enligt vilken dock för
närvarande icke uttages några införselavgifter. Uppbörd och kontroll i fråga
om införselavgifter åvilar tullverket, som inlevererar medlen till jordbruksnämnden.
Vad nu sagts angående uppbörd och kontroll av införselavgifter gäller
jämväl utförselavgifter enligt förordningarna 1952: 365 angående reglering
av utförseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter in. in. samt 1953:
374 angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur in. in.
Utförselavgift utgår emellertid för närvarande endast beträffande ägg under
vissa perioder. Uppbörd och kontroll av utförselavgifter innebär därför i nuvarande
läge endast obetydligt arbete.
Enligt förordningen 1953: 376 angående slaktdjursavgift uttages sådan avgift
för upprätthållande av prisregleringen för köttvaror. Uppbörden av slakt - djursavgift för kött och fläsk, som besiktigats vid offentligt slakthus eller
kommunal köttbesiktningsbyrå, skall omhänderhavas av det samhälle, genom
vars försorg besiktning skett. För kött och fläsk, som besiktigats vid kontrollslakteri,
ansvarar slakteriinrättningens innehavare för avgiften. Jordbruksnämndens
arbete omfattar huvudsakligen kontroll av uppbörden.
Prisregleringsavgift för fisk utgår enligt förordningen 1952: 320 om viss
reglering av handeln med fisk in. in. Inflytande medel skall enligt jordbruksnämndens
bestämmande användas för reglering av priset på fisk. Avgift
skall inbetalas till nämnden. Kommunal fiskhamnsförvaltning är dock skyldig
att, om nämnden så föreskriver, uppbära och till nämnden redovisa dylik
avgift. Vad nu sagts gäller svenskfångad fisk. Prisregleringsavgift för importfisk
skall regelmässigt erläggas till tullverket i den ordning, som är föreskriven
beträffande tull.
Främst för att stödja exporten av brödsäd uttages med stöd av förordningen
1953:375 med vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg
och vete förmalningsavgift för råg och vete, som användes för tillverkning
av mjöl, samt för veto,''som användes för tillverkning av gryn, flingor och
liknande. Avgiften skall erläggas av tillverkaren till jordbruksnämnden. Inflytande
medel skall enligt de föreskrifter, Kungl. Maj :t meddelar, användas
till att täcka kostnader i samband med jordbruksregleringen. Medlen
30
Kungi. Maj:ts proposition nr 40 år i956
användes för att möjliggöra export av brödsäd. Förmalningsavgifterna medför
ett avsevärt uppbörds- och kontrollarbete för nämnden.
Förmalnings-, slaktdjurs- och prisregleringsavgifterna för fisk beräknas
för närvarande inbringa sammanlagt omkring (35 + 10 + 5=) 50 miljoner
kronor.
Sakrevisionen har härefter gjort en preliminär beräkning av de uppbördsoch
kontrollkostnader, som skulle komma att överföras till avgiftsmedel,
därest samma principer tillämpas som beträffande utjämningsavgifterna för
mejeriprodukter. Utgångspunkten har därvid varit lönekostnaderna för den
med uppbörden och kontrollen direkt sysselsatta personalen, beräknade med
hänsyn till vad av varje befattningshavares arbetstid åtgår för ifrågavarande
arbetsuppgifter. Beräkningen slutar å sammanlagt 282 575 kronor, därav
löner 160 775 kronor, pensioneringskostnader 25 720 kronor, administrationstillägg
16 080 kronor, resekostnader 75 000 kronor samt hyreskostnader
5 000 kronor. Såtillvida är dock beräkningen osäker, som bedömningen av
den andel av arbetstiden respektive befattningshavare ägnar åt uppgifter i
samband med uppbörd och kontroll i vissa fall endast bygger på en uppskattning.
Vad angår de kostnader för uppbörd och kontroll, som åsamkas statsverket
för tullverkets vidkommande, har dessa uppskattats till ett belopp i storleksordningen
100 000 kronor om året. Enligt vad som upplysts från tullverket,
sker uppbörden av införselavgifter i samband med uppbörden av
tullinkomsterna. Tullverket har ingen särskild personal anställd för att uteslutande
eller huvudsakligen sköta uppbörden av införselavgifter. En beräkning
av tullverkets kostnader i detta sammanhang torde därför i praktiken
ställa sig mycket svår och ge ett högst osäkert resultat.
Då såväl förmalnings-, slaktdjurs- och prisregleringsavgifterna för fisk
som in- och utförselavgifterna samt prisregleringsavgifterna för importfisk
användes för att stödja viss produktionsgren på samma sätt som utjämningsavgifterna
å mejeriprodukter, anser sakrevisionen att uppkommande
uppbörds- och kontrollkostnader i princip bör bestridas av avgiftsmedel och
icke av anslagsmedel. Med hänsyn till, bland annat, svårigheterna att med
erforderlig grad av säkerhet beräkna de på tullverket fallande kostnaderna,
bör emellertid ett förslag om uppbörds- och kontrollkostnadernas överförande
till avgiftsmedel begränsas till de vid jordbruksnämnden uppkommande
kostnaderna. På grund av vad sålunda anförts föreslår sakrevisionen, att
nämnden skall anbefallas att vidtaga erforderliga åtgärder för att åstadkomma
en sådan ordning, att de på nämnden fallande uppbörds- och kontrollkostnaderna
bestrides av avgiftsmedel.
Sakrevisionen har i förevarande sammanhang även berört de avgifter, som
uttages jämlikt förordningen 1953:395 angående reglering av införseln av
fettråvaror och fettvaror, in. in. Någon ändring beträffande uppbörds- och
kontrollkostnaderna för dessa avgifter föreslås dock icke. Ifrågavarande avgifter
intager nämligen en särställning därigenom, att de tillföres riksstaten
31
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
under särskild inkomsttitel, varför en överföring av sagda kostnader till
avgiftsmedel endast skulle innebära en motsvarande minskning av omförmälda
inkomsttitel.
IV. Remissutlåtandena över sakrevisionens promemoria
Av remissmyndigheterna har statens jordbruksnämnd och kommissionen
för krisuppgifter på livsmedelsområdet avgivit ett synnerligen omfattande
och detaljerat utlåtande. På grund härav torde ifrågavarande utlåtande
böra behandlas särskilt för sig, medan övriga utlåtanden på vanligt sätt
torde få redovisas tillsammans. Det synes vidare lämpligt, att redogörelsen
för remissutlåtandena uppdelas på tre olika avsnitt, avseende det första
organisations- och personalfrågor, det andra frågan om länsstyrelsernas
övertagande av vissa ärenden angående restitution av bensinskatt samt det
tredje frågan om bestridandet av vissa uppbörds- och kontrollkostnader.
A. Jordbruksnämndens och kriskommissionens utlåtande
Organisations- och personalfrågor
Vid sin behandling av förevarande delar av sakrevisionens promemoria har
jordbruksnämnden och kriskommissionen — i det följande såvitt angår utlåtandet
endast kallade jordbruksnämnden —■ i huvudsak följt indelningen i
berörda promemoria. Vissa avvikelser har dock gjorts. Dessa torde emellertid
icke vara större än att här jordbruksnämndens disposition i stort sett
synes kunna följas utan att fördenskull en jämförande överblick av sakrevisionens
och nämndens förslag försvåras. Härutinnan torde för övrigt även
få hänvisas till de olika tablåer, som intagits i det föregående i anslutning
till redogörelsen för sakrevisionens promemoria.
Allmänt. Jordbruksnämnden framhåller att det, såsom upprepade gånger
anförts, såväl med tanke på dess funktionsduglighet som med hänsyn till
personalens berättigade intressen måste anses synnerligen angeläget, att det
hittillsvarande provisoriet med en jordbruksnämnd på extra ordinarie stat
och ep. kriskommission med i huvudsak extra personal snarast möjligt ersättes
med en mera fast organisation. Sakrevisionens förslag att kommissionen
skall uppgå i nämnden och att flertalet av de extra tjänsterna skall
överflyttas till extra ordinarie stat hälsas därför med tillfredsställelse. Den
av sakrevisionen föreslagna personalkadern å sammanlagt 147 befattningshavare
är emellertid enligt nämndens mening otillräcklig. Såsom närmare
framgår av det följande anser sig nämnden likväl kunna tills vidare godtaga
en personalstat å 151 befattningshavare.
Jordbruksnämnden förutsätter vidare, att omfattningen av dess arbetsuppgifter
icke kommer att i någon väsentlig grad ändras vid ett genomfö
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1956
rande av jordbruksprisutredningens förslag. En tillämpning av det utav utredningen
som alternativ A betecknade systemet torde innebära en något
ökad belastning till följd av nytillkommande kalkylarbeten men eljest kräva
i stort sett samma arbetsinsats som nämndens nuvarande uppgifter. Genomföres
utredningens alternativ B, uppstår däremot vissa arbetslättnader, närmast
till följd av minskat kalkylarbete. Dessa lättnader uppväges dock till ej
obetydlig del av större krav på de ansvariga tjänstemännen. För vissa avdelningar
av nämnden blir arbetsbördan i stort sett densamma vid båda
systemen. Nämnden räknar med att nettominskningen av arbetsuppgifterna
icke kommer att bli större än som motsvarar den marginal för tillfälliga uppgifter
och tillfällig personal, som nämnden förordar i sitt utlåtande. I den
mån det inträder en minskning i arbetsuppgifterna, avser nämnden att föreslå
eller vidtaga erforderlig nedskärning av personalkadern.
Beträffande avgränsningen av jordbruksnämndens arbetsuppgifter sammanfaller
nämndens ståndpunkt i huvudsak med sakrevisionens. Endast i
fråga om bensinskatteärendena och ansvaret för livsmedelsförsörjningen har
nämnden funnit anledning till särskilda uttalanden. Vad angår den första
frågan hänvisas till det följande. Rörande det sistnämnda spörsmålet framhåller
nämnden att det icke framgår klart av sakrevisionens förslag, huruvida
sakrevisionen anser att den omorganiserade nämnden även under normala
förhållanden bör fungera såsom central försörjningsinstans på livsmedelsområdet.
Enligt nämnden är detta ur flera synpunkter önskvärt. Nämnden
förklarar sig ämna återkomma härtill i samband med avgivandet av förslag
till ändrad instruktion.
Jordbruksnämndens ledning. Efter en närmare redogörelse för i vilken omfattning
den heltidsanställde nämndledamoten och chefen för den administrativa
byrån för närvarande fungerar såsom generaldirektörens ställföreträdare,
framhåller jordbruksnämnden starkt nödvändigheten av att generaldirektören
även i fortsättningen i samma utsträckning som hittills kan
delegera chefsuppgifter. Generaldirektören måste själv i mycket hög grad
ägna sig åt planläggning, leda större utredningar och föra förhandlingar med
olika intressegrupper o. d. Dessa uppgifter kommer icke att minska utan
snarare att öka vid en övergång till ett system i enlighet med jordbruksprisutredningens
alternativ A. Ett regleringssystem enligt utredningens alternativ
B kan åtminstone under den första tillämpningsperioden icke heller
beräknas medföra sådan minskning av chefens arbetsbörda, att minskningen
i väsentlig mån kan inverka på behovet av ställföreträdare.
Sakrevisionen har föreslagit, att generaldirektören framdeles skall ha
endast en ställföreträdare, nämligen chefen för den omorganiserade administrativa
byrån. Enligt jordbruksnämnden är det med de arbetsuppgifter
av juridisk och administrativ art, som nu åvilar administrativa byrån, alldeles
verklighetsfrämmande att byråns chef skall kunna helt eller praktiskt
taget helt frikopplas från löpande byråarbete. Nämnden erinrar i detta sammanhang
om att endast för ett par år sedan en kvalificerad hovrätts jurist
Kungl. Muj.ts proposition nr AO år 1050
33
fanns knuten till denna hyra. En stor del av byråns ärenden är alltjämt av
sådan beskaffenhet, att den kräver handläggning av byråchefen eller generaldirektören.
På grund av det anförda förordar nämnden, att den nuvarande
anordningen skall bibehållas. Chefen för administrativa byrån bör sålunda
mot ställföreträdararvode fullgöra uppgifter som ersättare för generaldirektören
i löpande ärenden av administrativ natur, medan en heltidsanställd
ledamot skall ha att vid behov inträda i generaldirektörens ställe
framför allt på det sättet, att han fungerar som ordförande vid nämndens
plenisammanträden och vid vissa andra sammanträden.
Byrå- och sektionsindelning samt löneställning för vissa chefstjänstemän.
Med anledning av sakrevisionens uttalanden om möjligheterna att delegera
vissa ärendens slutliga handläggning från generaldirektören och dennes
ställföreträdare till byråcheferna samt från dessa senare till sektionscheferna
anför jordbruksnämnden, att sådan delegering redan skett i den omfattning
som nämnden funnit möjlig. Den omorganisation av byrå- och sektionsindelningen,
som sakrevisionen föreslagit, kan alltså icke medföra en
önskvärd avlastning av arbetsbördan för generaldirektören, dennes ställföreträdare
eller de enligt sakrevisionens förslag kvarstående byråcheferna.
Det är i stället uppenbart, att arbetsbördan kommer att öka, särskilt för
generaldirektören.
Sakrevisionens redogörelse för den nuvarande krisbyråns verksamhet och
det ansvar, som åvilar byråns ledning, finner nämnden väl motivera att byrån
bibehålies som en självständig enhet, benämnd fettvarubyrån. I själva
verket är fettvaruregleringens omfattning betydligt större än vad som sakrevisionen
angivit. De skäl som sakrevisionen anfört för ombildning av byrån
till sektion, nämligen att en lugnare arbetsgång är att emotse, när det
nya systemet i fråga om fettvaruregleringen varit i funktion en tid, anser
nämnden icke heller vara bärande. Såsom sakrevisionen själv framhållit är
en ökning av byråns arbetsuppgifter att vänta genom fettimportföreningens
avveckling. Därtill kommer, att jordbruksprisutredningens förslag i vad
det avser ändringar av den nuvarande fettvaruregleringen icke torde vara
ägnade att förenkla eller minska arbetsuppgifterna på förevarande område.
Slutligen framhåller nämnden i detta sammanhang angelägenheten av att
den nuvarande chefen för krisbyrån kvarstår hos nämnden såsom chef för
den nya fettvarubyrån. Denne har nämligen varit knuten till nämnden och
dess föregångare, statens livsmedelskommission, sedan år 1942 och därunder
samlat erfarenheter och kunskaper på skilda områden inom nämndens
verksamhetsfält. Nämnden föreslår därför, att ifrågavarande tjänstemans
extra ordinarie byråchefstjänst vid de statliga krisorganen skall upphöra och
att i stället en dylik byråchefstjänst skall inrättas i nämnden i stället för eu
av de utav sakrevisionen föreslagna byrådirektörstjänsterna i lönegrad Ce
33, desto hellre som förslaget icke medför någon kostnadsökning för statsverket.
Fisksektionen är helt friställd från animaliebyrån i övrigt. Sektionschefen,
15 Ilihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 40
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
som är fackman på området, är sålunda själv föredragande inför generaldirektören,
nämndens plenum eller den avdelning av nämndens råd, till vilken
prisregleringsfrågor på fiskets område hänskjutits. Chefen för animaliebyrån
har därför enligt den nuvarande organisationen icke något ansvar för
eller någon befattning med ärendena rörande fisk eller med fullgörandet av
arbetsuppgifterna på fisksektionen. Denna ordning har visat sig vara riktig
och ändamålsenlig. De frågor, som handlägges inom fisksektionen, är vidare
av helt annan art än de på animaliebyrån förekommande samt av så säregen
och invecklad natur, att det får anses olämpligt att belasta chefen för animaliebyrån
med ansvaret för dessa ärenden. På grund av det anförda bör
enligt nämndens mening fisksektionen även i fortsättningen utgöra en helt
fristående sektion inom nämndens organisation.
Beträffande utrikeshandelsärendena har sakrevisionen utgått från att normala
förhållanden på utrikeshandelsområdet kan förväntas inträda redan
från och med budgetåret 1955/56. Vad revisionen avsett med uttrycket normala
förhållanden är emellertid ej klart. Om därmed menas, att utrikeshandelsärendena
från och med nämnda år kommer att minska, med en påtaglig
minskning i byråns arbetsbörda som följd, är enligt nämndens mening uttalandet
näppeligen riktigt. Den successivt genomförda liberaliseringen av
handeln med OEEC-länderna har visserligen minskat licensärendenas antal,
men de kvarstående licensärendena är till stor del av komplicerad natur.
En enda licens kan sålunda i många fall kräva lika lång arbetstid som
ett hundratal andra licenser tillsammans. Det blir därför missvisande alt
grunda ett omdöme om byråns arbetsbörda enbart på statistiken över antalet
utfärdade licenser. Vidare är att märka att importfrilistningen endast omfattar
vissa länder, medan de kvantitativa restriktionerna gentemot övriga
länder — främst öststaterna — såvitt nu kan bedömas torde komma att
kvarbliva under lång tid framåt. Dessa restriktioner ger anledning till mycket
arbete. Dessutom synes av allt att döma GATT-konferensen i Genéve
våren 1955 åtminstone i fråga om jordbruksprodukter komma att ge ett
ganska negativt resultat vad beträffar en ytterligare liberalisering av handeln
i andra länder. Det nuvarande mycket omfattande arbetet med bevakning
av landets exportintressen, i vad gäller jordbruksprodukter, kommer
alltså att kvarstå.
Utvecklingen under den senaste tiden visar även, att andra arbetsuppgifter
än licensärenden fatt ökad betydelse. Generellt kan sägas, att byråns
arbetsbörda förskjutits till att mer och mer avse internationella frågor,"handelspolitiska
ärenden och utredningsärenden av olika slag. Härigenom har
ökade krav kommit att ställas på byråns sekretariat. Inga tecken tyder heller
på att nyssnämnda arbetsuppgifter kommer att reduceras inom överskådlig
tid. Man kan tvärtom vänta, att arbetet för byråns del på detta område kommer
att öka ytterligare.
Enligt nämndens mening talar fördenskull utvecklingen under den senaste
tiden ävensom arbetsuppgifternas speciella natur och omfattning för att tills
vidare en särskild byrå bibehålies för utrikeshandelsärendena. I fråga om
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1956
35
chefskapet för byrån anser nämnden att med hänsyn till de stora kompetenskrav,
som måste ställas på tjänstinnehavaren, denne bör ha byråchefs
ställning ävensom uppföras på extra ordinarie stat.
Under hänvisning till sitt förslag om att bibehålla utrikeshandelsbyrån såsom
självständig byrå förordar nämnden slutligen, att administrativa byråns
verksamhetsområde skall förbli oförändrat. Såvitt avser fördelningen av ansvaret
och uppgifterna inom byrån förutsätter nämnden därvid, att den även
i fortsättningen skall äga företaga de jämkningar i organisationen, som av
omständigheterna befinnes påkallade.
Avveckling av kriskommissionen samt indelningen i permanenta och tillfälliga
arbetsuppgifter. Såsom redan förut nämnts delar jordbruksnämnden
sakrevisionens uppfattning, att kriskommissionen bör avvecklas. Mot den av
sakrevisionen i anslutning till förslaget om kommissionens avveckling gjorda
indelningen av jordbruksnämndens arbetsuppgifter i permanenta och tillfälliga,
har nämnden i huvudsak icke något att erinra, såvitt angår nuvarande
läge. Dock anser nämnden, att de med charkuterivarukontrollen sammanhängande
ärendena numera bör hänföras till de permanenta arbetsuppgifterna.
Nämnden förklarar sig i princip ej heller ha något att invända mot
sakrevisionens uttalande, att ifrågavarande uppdelning bör hållas aktuell
även i fortsättningen. Liksom sakrevisionen anser sålunda nämnden, att
en fortlöpande prövning bör ske, huruvida från början såsom tillfälliga ansedda
uppgifter alltjämt är att betrakta såsom sådana. Denna prövning bör
lämpligen ske halvårsvis i samband med att nämnden, såsom sakrevisionen
föreslagit, hos Kungl. Maj :t gör framställning om behovet av tillfällig personal
under det kommande halvåret med samtidigt beaktande av i vad mån
behovet kan tillgodoses genom anlitande av den fasta personalen. Beträffande
nämndens förslag i övrigt, såvitt gäller anslag till personal med tillfälliga
uppgifter, torde få hänvisas till avsnittet angående nämndens anslagsberäkningar
i det följande.
Mot sakrevisionens förslag att bland den tillfälliga personalen skall inräknas
jämväl viss annan personal, nämligen en arkivtjänsteman, en expeditionsvakt,
en kontrollantbefattning och två kontorsbiträden i telefonväxeln,
har nämnden icke något att erinra. Övriga 17 tjänster, vilka av sakrevisionen
upptagits såsom tillfälliga, behandlas av nämnden i anslutning till dess förslag
rörande personalen vid de olika byråerna och sektionerna, varför här
torde få hänvisas till den följande redogörelsen för berörda förslag.
Vissa allmänna frågor angående personalens inplacering i lönegrad m. m.
Enligt sakrevisionens förslag skulle endast knappt fem procent av jordbruksnämndens
personal komma på ordinarie stat. Nämnden finner det för
sin del anmärkningsvärt att sakrevisionen, som ansett den alldeles övervägande
delen av nämndens nuvarande uppgifter vara av stadigvarande natur,
utan närmare motivering intagit en så restriktiv hållning i fråga om ordinariesättningen.
Enligt nämndens mening bör en betydande del av den per
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1950
sonal, som är sysselsatt med stadigvarande arbetsuppgifter, erhålla ordinarie
anställning. Detta är utan tvivel påkallat redan med hänsyn till de berörda
befattningshavarna. Av dessa har ett flertal oavbrutet tjänstgjort i statens
livsmedelskommission och jordbruksnämnden samt i vissa fall även i den
förras föregångare, utan att hittills ha kunnat erhålla ordinarie tjänst. Det
är också i hög grad ett intresse för jordbruksnämnden som ämbetsverk alt
i den besvärliga konkurrensen om kvalificerad arbetskraft kunna erbjuda
ordinarie anställning. Endast härigenom torde tillräckliga förutsättningar
komma att skapas för nödvändig nyrekrytering av fullgoda yngre jurister
eller jämställda. Med nuvarande organisation har det nämligen visat sig praktiskt
taget omöjligt att intressera tillräckligt kvalificerade personer att söka
vakanta amanuensbefattningar hos nämnden. Därigenom uppstår stora svårigheter
att skaffa fullgoda ersättare för de äldre byråsekreterarna under tid,
då dessa är tjänstlediga eller måste frikopplas från det löpande arbetet för
speciella utredningsuppdrag. Detta leder i sin tur till att chefstjänstemännen
i stor utsträckning tvingas att i byråsekreterarnas ställe handlägga administrativa
detalj ärenden och icke i önskad omfattning kan ägna sig åt sina
mera centrala uppgifter. Nämnden framhåller i detta sammanhang bland annat
vidare, att enligt uppgift i riksräkenskapsverkets årsbok för år 1953
antalet ordinarie tjänster i förhållande till totalantalet tjänster i allmänna
civilförvaltningen utgör för män 46,2 och för kvinnor 28,2 procent. Hos de
äldre myndigheterna torde mer än hälften av hela personalen inneha ordinarie
anställning.
Med utgångspunkt från nu angivna allmänna synpunkter föreslår jordbruksnämnden
för sin del, att av den sammanlagda kadern ordinarie och
extra ordinarie tjänstemän knappt 40 procent skall vara ordinarie. I vilka
fall ordinarie respektive extra ordinarie anställning anses böra ifrågakomma,
framgår närmare av dels förut intagna tablåer och dels den följande redogörelsen
för nämndens förslag angående personalen på byråerna och sektionerna.
Vad sakrevisionen i förevarande sammanhang anfört om den för tillfälliga
arbetsuppgifter erforderliga personalen, har icke föranlett någon erinran från
jordbruksnämnden.
Förslag angående personalen på byråerna och sektionerna. I anslutning
till de av jordbruksnämnden uppgjorda, i redogörelsen för sakrevisionens
motsvarande förslag redan intagna tablåerna, anför nämnden i fråga om
personalen på de olika byråerna och sektionerna i huvudsak följande.
Med hänsyn till de mångskiftande och omfattande arbetsuppgifterna på
animaliebyrån anser jordbruksnämnden det nödvändigt för byråchefen
att ha tillgång till en skicklig handsekreterare, vilken kan anförtros —
förutom särskilt kvalificerade chefssekreterargöromål — även vissa utredningsuppdrag,
som regelmässigt icke lämpligen bör läggas på befattningshavare
i högre lönegrad. För ändamålet bör därför inrättas en kontoristtjänst
i Ce 13 i stället för den av sakrevisionen föreslagna kanslibiträdestjänsten
i Ce 11.
37
Knngl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
Charkuterivarukontrollen har av sakrevisionen angivits som en tillfällig
arbetsuppgift, intill dess Kungl. Maj :t fattat beslut om till vilket ämbetsverk
ifrågavarande kontroll skall förläggas. Med hänsyn härtill har sakrevisionen
bibehållit den befattningshavare, som biträder förste byråsekreteraren med
kontrollen, i Cg 8. Såsom förut anförts anser sig nämnden emellertid böra
räkna med att charkuterivarukontrollen jämväl i fortsättningen kommer att
anförtros åt nämnden. Då denna kontroll alltså torde böra hänföras till de
permanenta uppgifterna, bör enligt nämnden sagda befattningshavare uppföras
på extra ordinarie stat. Enär arbetsuppgifterna tillika är av kvalificerad
art och kan beräknas bli det i än högre grad därest kontrollen, såsom
föreslagits, utökas bör befattningen vidare uppföras såsom kanslibiträde i
lönegrad 11. I anslutning härtill föreslår nämnden, att den av sakrevisionen
föreslagna befattningen i Cg 11 för tillfälliga arbetsuppgifter i stället skall
placeras i Cg 8.
Förste byråsekreteraren i Cg 27 på f i s k s e k t i o n e n har att ur försörjningssynpunkt
bedöma frågor om import av fisk och fiskprodukter. Vidare
handlägger han frågor om priser och prisregleringsavgifter på importfisk
samt representerar i förekommande fall nämnden vid sammanträden med de
lokala importråden. Han har även befattning med de frågor om export av
fisk och fiskprodukter, som åvilar fisksektionen, och förbereder sådana ärenden
rörande fisk, som behandlas inom OEEC. Vidare fungerar han som sekreterare
vid fiskeriförhandlingar mellan Danmark och Sverige. Befattningshavaren
ansvarar därjämte för ärenden angående kvalitetskontrollen på fisk
och fiskkonserver, ärenden angående avsättningsbefrämjande åtgärder i övrigt
samt förekommande remisser av författningsfrågor rörande fiskevård.
I motsats till sakrevisionen anser fördenskull nämnden, att de med ifrågavarande
tjänst förenade göromålen bör betraktas som permanenta, varför
tjänsten bör överföras på extra ordinarie stat.
Nämnden föreslår därjämte, att en kontorsbiträdestjänst i Ce 8 skall ersättas
med en kanslibiträdestjänst i Ce 11. Som motivering härför anför
nämnden, att ifrågavarande befattningshavare dels självständigt handhar
kontrollen av från fiskhandlare inkommande rapporter ävensom bokföringen
av regleringsavgifterna, dels månadsvis och budgetårsvis upprättar sammandrag
över influtna avgifter, vilket allt förutsätter ingående kännedom om
nämndens bestämmelser rörande fiskregleringen.
I fråga om fettvaru sektionen eller, såsom jordbruksnämnden enligt
vad förut anförts föreslagit för sin del, fettvarubyrån anser sig nämnden
icke kunna biträda sakrevisionens förslag att nedflytta ett kanslibiträde i
Cg 11 till kontorsbiträde i Ce 8. Ifrågavarande biträde har nämligen dels att
under kontoristens överinseende förstahandsgranska omsättningsrapporterna
från den tekniska industrien, fiskkonservindustrien och apoteken samt alt
med ledning av rapporterad förbrukning uträkna det regleringsbidrag respektive
den återbäring av avgift, som varje företag äger erhålla, dels att på
eget ansvar granska ansökningar om exportbidrag och uträkna regleringsbidragen
i anledning av ansökningarna. Enligt nämnden är dessa arhetsupp
-
38
Kangl. Maj:ts proposition nr it) år 1956
gifter av så kvalificerad art, att ifrågavarande tjänst bör bibehållas i lönegrad
11 och dessutom överföras på extra ordinarie stat.
Nämnden anser vidare, att en av de nuvarande tre befattningarna i lönegrad
8 bör placeras i lönegrad 11, nämligen den som är placerad på den
s. k. avgiftsdetaljen. Innehavaren av denna tjänst utför under förste byråsekreterarens
ledning självständigt granskningen av avräkningarna från oljefabrikerna
angående bearbetningen av inhemskt oljeväxtfrö och därur utvunnen
olja samt fodermedel. Detta arbete förutsätter ingående kännedom om
nämndens bestämmelser på detta område samt om avtal och kontrakt mellan
berörda parter.
Den av sakrevisionen föreslagna nya förste byråsekreterartjänsten i Ce 27
på vegetabiliebyrån finner jordbruksnämnden ytterst angelägen redan
med hänsyn till byråchefens synnerligen omfattande arbetsbörda. Mot
sakrevisionens förslag att nedflytta förste kansliskrivartjänsten i Cg 17 till
en kansliskrivartjänst i lönegrad 15 har nämnden icke något att erinra.
Nämnden upptager emellertid tjänsten på ordinarie stat.
I övrigt föreslår nämnden att två kontorsbiträden på byrån i Ce 8, vilka
är sysselsatta med göromål inom den s. k. kvarnkontrollen, med hänsyn
till göromålens kvalificerade natur skall uppflyttas till kanslibiträden i Ce
11. Den ena av dessa befattningshavare handlägger kontrollrapporterna rörande
kvarnarnas förmalning, bearbetar självständigt rapporterna, uppgör
s. k. differenslistor samt uppsätter förslag till skrivelser, då ärendena icke
är av mera komplicerad natur. Därjämte fordras av befattningshavaren att
kunna efter lämnade direktiv självständigt handlägga vissa andra ärenden,
såsom svinnavräkningar och kompensationsersättningar. Den andra befattningshavaren
har att under ledning av kansliskrivaren svara för att deklarationer
angående förmalningen inkommer från kvarnarna och att förmalningsavgifter
till rätta belopp inbetalas, att upprätta sammanställning över uteblivna
eller felaktiga deklarationer och inbetalningar samt att efter erhållna
direktiv självständigt verkställa olika statistiska sammanställningar, grundade
på kvarnarnas deklarationer angående förmalningen.
Såsom handsekreterare åt byråchefen på administrativa
byrån har sakrevisionen upptagit ett kanslibiträde i Ce 11. Med hänsyn till
de krav, som måste ställas på handsekreteraren, anser emellertid jordbruksnämnden
en kontoristtjänst nödvändig. Eljest torde det vara uteslutet att,
i rådande hårda konkurrens från icke statliga företag, förvärva eller behålla
en person med erforderliga kvalifikationer. Av handsekreteraren fordras enligt
nämnden bland annat att kunna dels biträda byråchefen och andra ansvariga
tjänstemän på byrån med förberedande utredningar, dels föra sakregister
och andra kvalificerade register, dels själv sätta upp förslag till icke
alltför svåra cirkulär samt andra skrivelser och dels ombesörja tryckning
ävensom första läsning av korrektur. Vidare måste handsekreteraren vara driven
stenograf och kunna utföra synnerligen kvalificerad maskinskrivning
ävensom taga emot och ge telefonbesked, organisera sammanträden o. d.
39
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
Bland göromålen ingår slutligen även att sköta byråchefens och dennes närmaste
tjänstemäns arkiv och bibliotek.
Då tjänsten såsom chef för administrativa byråns beredskapssektion
i anslutning till tjänsteförteckningsrevisionen placerats
i lönegrad 33, finner jordbruksnämnden skäl saknas för att nu ändra denna
placering, i all synnerhet som de med tjänsten förenade uppgifterna är
oförändrade. Till skillnad från sakrevisionen upptager nämnden tjänsten
å ordinarie stat.
Vad härefter angår administrativa byråns kanslisektion
har nämnden såvitt gäller kamrerar kontoret ingen erinran mot
sakrevisionens förslag beträffande antalet befattningshavare och lönegradsplaceringen
utom beträffande kontrollanttjänsterna. Enligt nämnden bör
till en början två av kontrollanterna i Ce 21 placeras i Ca 23, båda sysselsatta
med kontroll av fettvaruregleringen. Till stöd för förslaget anföres, att
ifrågavarande kontroll kräver särskilt stora kvalifikationer samt att de kontrollanter
som handhar densamma genom långvarig praktik förvärvat sådana
kunskaper, att de visat sig väl kunna fylla sin uppgift. Ur nämndens
synpunkt är det dessutom angeläget att möjlighet finnes att bereda särskilt
dugande kontrollanter, vilka anförtros krävande arbetsuppgifter, en bättre
löneställning. Med hänsyn till att nu anställda kontrollanter saknar av sakrevisionen
förutsatt särskild revisionsteknisk utbildning, bör emellertid högre
placering än i lönegrad 23 icke komma i fråga och endast två befattningar
uppflyttas.
Vidare bör enligt nämnden den nuvarande arvodesavlönade kontrollantbefattningen
utgå, eftersom innehavaren därav väntas komma att återgå
till sin ordinarie statstjänst. I stället bör i förhållande till sakrevisionens
förslag inrättas en kontrollanttjänst i Cg 21. Därjämte anser nämnden, att
den med charkuterivarukontrollen sysselsatte kontrollanten i Cg 21 bör
placeras på extra ordinarie stat, enär dennes uppgifter enligt vad förut anförts
numera måste betraktas som permanenta.
Bortsett från ordinariesättning av vissa kontrollanttjänster innebär jordbruksnämndens
förslag i övrigt i fråga om dessa tjänster en ökning med
två i förhållande till vad sakrevisionen föreslagit. Detta sammanhänger med
den förut berörda frågan om upphörande av den nuvarande fältkontrollen
av mejerierna. Såsom tidigare angivits har nämnden i yttrande över
en särskild framställning härom av sakrevisionen förklarat sig anse, att
nämnda kontroll bör bibehållas tills vidare. Nämnden vidhåller nu denna
uppfattning och upptager för ändamålet två kontrollanttjänster i Cg 21
bland personalen för tillfälliga arbetsuppgifter. Nämnden förklarar sig dock
komma att med uppmärksamhet följa möjligheterna till besparingar på området.
Beträffande kanslidetaljen på administrativa byråns
kanslisektion anser jordbruksnämnden att generaldirektörens handsekreterare
bör bibehållas i lägst lönegrad 15 och överföras på ordinarie
stat. Såsom skäl härför anföres, att på handsekreteraren bland annat an
-
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
kommer att efter anvisningar självständigt ombesörja lättare korrespondens,
att göra mindre omfattande utredningar i vissa ärenden, att bevaka
och ansvara för expedieringen av till generaldirektören inkomna ärenden, att
handha vården om ett omfattande aktarkiv samt att vara väl förtrogen med
detta arkivbestånd. Därtill kommer att ifrågavarande befattningshavare
måste behärska utländska språk och vara en högt driven stenograf samt
kunna tjänstgöra som sammanträdesstenograf. Den föreslagna lönegradsplaceringen
motiveras vidare av konkurrensen från det privata näringslivet
i fråga om tjänster av förevarande art. Slutligen påpekas att inom "andra
verk generaldirektörens handsekreterare som regel är placerad lägst i lönegrad
15.
Mellan sakrevisionens och jordbruksnämndens förslag rörande juridiska
detaljen på administrativa byråns kanslisektion
föreligger, såsom framgår av tablån, ingen annan skillnad än att
nämnden upptager förste byråsekreterartjänsten på ordinarie stat.
Vad slutligen angår den tredje sektionen på byrån, eller administrativa
byråns utrikeshandelssektion, anser jordbruksnämnden
såsom framgår av det föregående för sin del, att denna sektion alltjämt
bör bibehållas såsom byrå. Även beträffande personalen har nämnden på
vissa punkter annan mening än sakrevisionen.
Sålunda anser nämnden att den förste byråsekreterartjänst i Cg 27, som
sakrevisionen föreslagit skola utbytas mot en amanuenstjänst, skall bibehållas
tills vidare. Samtidigt föreslås att även sistnämnda tjänst skall upptagas
i personalstaten, dock att den skall vara vakant så länge förste byråsekreterartjänsten
är besatt. Förslagen motiveras med att de arbetsuppgifter,
som åvilar sekretariatet, är stadda i ökning och att denna utveckling av allt
att döma kommer att fortgå samt att personalen redan nu är otillräcklig
för de aktuella uppgifterna. Tillika framhålles, att byråchefen eller hans ställföreträdare
ofta befinner sig på tjänsteresa under längre tid; ibland kan
detta inträffa samtidigt, vilket givetvis medför en ökad arbetsbelastning för
den övriga personalen på sekretariatet.
Enligt nämnden är det vidare önskvärt, att den av sakrevisionen föreslagna
nedflyttningen av en av kanslibiträdestjänsterna till en kontorsbiträdestjänst
undvikes. På tjänstinnehavaren ankommer att föra diarium
samt att utföra maskinskrivnings- och stenografiarbete. Maskinskrivningsarbetet
kräver i viss utsträckning kunskaper i utländska språk och består
till icke ringa del i utskrift av ofta ganska komplicerade statistiska uppställningar.
Arbetet i övrigt kräver, att vederbörande är väl insatt i nämndens
och byråns allmänna arbetsuppgifter. Då arbetet sålunda är av kvalificerad
art, finner nämnden det väl motiverat att här bibehålla en kanslibiträdestjänst.
Sakrevisionens förslag till personaluppsättning för licensärenden är enligt
nämndens mening helt otillräckligt. Särskilt framhålles olämpligheten
av att avskaffa den nuvarande assistentbefattningen i Cg 19, samtidigt som
antalet byråsekreterare i Cg 25 reduceras från tre till två. För att personalen
41
Kungl. Maj. ts proposition nr ''iO år 195(i
rationellt skall kunna utnyttjas och säsongmässiga variationer i lieensarbetet
på de olika licensgrupperna lättare utjämnas, anser nämnden det vara
ändamålsenligare att i stället för avgränsade licensgrupper ha en gemensam
arbetsenhet för samtliga licensärenden. Som föreståndare för denna enhet
bör fungera nyssnämnde assistent, som även vid förfall för någon av
byråsekreterarna skall vikariera för denne. På grund av det anförda samt under
förutsättning av att den nu planerade ytterligare frilistningen genomföres
och att likaså en beräknad överflyttning av vissa ärenden till Svensk
spannmålshandel kommer till stånd, anser nämnden, att i fortsättningen för
licensärendena bör finnas två byråsekreterare i lönegrad 25, därav en extra
ordinarie och en tills vidare på extra stat, samt ett »licenskansli» bestående
av en assistent i Cg 19, tre kanslibiträden i lönegrad 11, därav två extra ordinarie,
ett kanslibiträde i Cg 11 samt ett kontorsbiträde i Ce 8 för licensutskrivning.
Av de båda byråsekreterarna avses den ene skola svara för exportärenden
och importlicensärenden angående fisk samt den andre för övriga
importlicenser.
Vad till sist angår utredningsbyrån föreslår nämnden, att en
kanslibiträdestjänst i Ce 11 skall uppflyttas till kontorist i Ca 13 på grund
av att befattningshavarens arbetsuppgifter får anses vara särskilt kvalificerade.
Ifrågavarande befattningshavare svarar såsom bvråregistrator bland
annat för registrering av en omfattande korrespondens på engelska, tyska
och franska samt cirka 120 utländska tidskrifter och lika många inländska
per månad. Bland arbetsuppgifterna ingår vidare utskrift och kollationering
av text avfattad på nyssnämnda språk ävensom att ansvara för utskrivningen
av bland annat jordbrukskalkylen samt större utredningar, vilket
fordrar särskilt god organisationsförmåga.
Även kanslibiträdestjänsten i Cg 11 bör enligt nämndens mening uppflyttas
till kontorist i Ca 13. Innehavaren av denna tjänst sysslar med statistiska
göromål. Till stöd för förslaget anför nämnden, att i samband med
redigeringen av dess tidskrift »Jordbruksekonomiska Meddelanden» en insamling
sker av statistiskt primärmaterial från ett stort antal statliga institutioner
och privata företag. Detta arbete har under årens lopp väsentligt
utvidgats. Byråns kortregister omfattar sålunda för närvarande cirka 1 500
olika statistiska serier. Det ankommer på ifrågavarande befattningshavare
att leda arbetet vid överföringen av de insamlade uppgifterna till registret,
att tillse att registret till alla delar hålles aktuellt samt att skriftligen påminna
uppgiftslämnarna i de fall förseningar av rapporteringen inträffar.
Vidare åligger det vederbörande att efter generella anvisningar mera självständigt
utföra de korrigeringar och omräkningar av uppgifterna, som bcfinnes
erforderliga, ävensom att — vilket är viktigt — rapportera de påvisbara
ändringar i beräkningsmetodiken, som tid efter annan göres av uppgiftslämnarna.
Bland arbetsuppgifterna ingår dessutom att med kortregistret
som underlag utföra sammanställningar av statistiska data för tabellavdelningen
av nyssnämnda tidskrift samt att tillse att de statistiska uppgifter,
som av olika tjänstemän införes i tidskriftens marknadsöversikter
42
Kungl. Mnj. ts proposition nr JO år 1956
in. in., står i överensstämmelse med de i tabellbilagan meddelade uppgifterna.
Slutligen deltager befattningshavaren i korrekturläsningen av hela tidskriften.
Av det anförda finner nämnden framgå, att arbetsuppgifterna i
många fall är av kvalificerad art och att de i vart fall torde väl svara mot
de uppgifter för kontorist med statistiska göromål, vilka uppställdes som
norm av 1947 års biträdesutredning.
Ytterligare föreslår nämnden att en kontorsbiträdestjänst i Ce 8 skall utbytas
mot en kanslibiträdestjänst i Ce 11, enär tjänstinnehavaren huvudsakligen
sysselsättes med kvalificerat statistiskt räknearbete. Detta arbete innebär
att vederbörande har att inhämta, granska och sammanställa samt efter
överordnads direktiv bearbeta vissa pris- och kvantitetsuppgifter, bland annat
i samband med arbetet vid jordbrukskalkylen och konsumtionsundersökningen.
Härför fordras mycket goda insikter beträffande inom jordbruket
förekommande statistiskt material och dettas matematiska behandling.
Sakrevisionens förslag till personalstat för utredningsbyråns statistiksektion
biträdes av nämnden.
Vissa ärenden angående restitution av bensinskatt
Såsom framgår av det föregående har sakrevisionen föreslagit att utbetalningen
av restitution av skatt för bensin, som användes till drift av jordbrukstraktorer,
skall överföras till länsstyrelserna. 1 anslutning härtill har
sakrevisionen ifrågasatt vissa jämkningar av bestämmelserna i ämnet.
Med anledning av dessa förslag framhåller jordbruksnämnden, att ifrågavarande
ärenden — bortsett från en mycket ringa del av arbetstiden för en
byråsekreterare och för viss annan kvalificerad personal — kan beräknas
taga i anspråk allenast omkring halva årliga arbetstiden för ett kanslibiträde
hos nämnden. Såsom sakrevisionen själv förklarat bör en eventuell decentralisering
av ärendena till länsstyrelserna därför icke beräknas medföra
någon besparing i statsverkets avlöningskostnader. Under sådana förhållanden
kan det enligt nämndens mening ifrågasättas, om det är lämpligt att
nu genomföra den av sakrevisionen föreslagna överflyttningen. Det måste
snarare anses fördelaktigt att ännu någon tid utnyttja den sakkännedom
och rutin på området, som hunnit utbildas inom nämnden och som åtminstone
i viss utsträckning kan leda till en ännu större enhetlighet i handläggningen
än som nu är fallet. Ytterligare förenkling av utbetalningsarbetet
torde för övrigt, med beaktande bland annat av de uppslag som därutinnan
framkastats av sakrevisionen, efter hand kunna genomföras.
Vissa uppbörds- och kontrollkostnader
Jordbruksnämnden förklarar sig icke ha något att erinra mot sakrevisionens
förslag på förevarande punkt. Därvid förutsättes emellertid samtidigt,
att sakrevisionens ståndpunkt i frågan även måste anses innebära, att kontrollkostnaderna
för uppbörd av utjämningsavgifter i samband med mjölk
-
43
Kangl. Maj.ts proposition nr tO är 1956
.regleringen, i den män dylika kostnader kvarstår hos nämnden, skall bekostas
av vederbörande avgiftsmedel.
Anslagstekniskt sett kan den ifrågasatta omläggningen enligt jordbruksnämnden
ordnas enligt två olika alternativ. Enligt det ena anvisas anslag
till jordbruksnämndens samtliga avlöningar och omkostnader på riksstaten,
därvid de belopp, som skall bestridas av avgiftsmedel, redovisas såsom inkomst
på en särskild inkomsttitel under titeln Uppbörd i statens verksamhet.
Det andra alternativet innebär, att nämndens totala avlönings- och omkostnadsstater
fastställes av Kungl. Maj :t och riksdagen. Anslag på riksstaten
anvisas emellertid endast till de avlöningar och omkostnader, som belöper
på annan verksamhet än arbetsuppgifter i samband med uppbörden av avgiftsmedel
och därmed sammanhängande kontroll, medan sistnämnda arbetsuppgifter
inom de fastställda staterna bekostas av vederbörande avgiftsmedel,
vilka tillföres anslagen såsom särskilda uppbördsmedel. För sin del
förordar nämnden det senare alternativet. Nämnden har därvid beaktat, att
inom statsförvaltningen även i andra sammanhang ganska avsevärda belopp
fått tillgodoföras vederbörande utgiftsanslag såsom särskilda uppbördsmedel.
Om man enligt sakrevisionens nu föreliggande förslag — mot vilket jordbruksnämnden
icke har något att erinra — även medräknar kostnaderna
för den med uppbörden av avgiftsmedel och kontrollen därav sysselsatta
kanslipersonalen m. m., kan enligt nämndens beräkningar den sammanlagda
årskostnaden uppskattas till ett belopp av 320 000 kronor. Angivna årskostnad
fördelar sig enligt nämnden på förmalningsavgifter med cirka
190 000 kronor, slaktdjursavgifter med cirka 50 000 kronor, mjölkutjämningsavgifter
med cirka 26 000 kronor samt fiskregleringsavgifter med cirka
54 000 kronor.
B. Övriga remissutlåtanden
Organisations- och personalfrågor
Statskontoret har i princip icke något att erinra mot att tjänstemän vid
kriskommissionen med göromål av stadigvarande natur införlivas med jordbruksnämndens
personal. Vad i ärendet anförts rörande krisbyrans och utrikeshandelsbyråns
arbetsuppgifter synes jämväl tala för att dessa byråer i
organisatoriskt hänseende sammanföres med jordbruksnämnden. Gräns
dragningen i det enskilda fallet mellan tillfällig och mera permanent arbetsuppgift
undandrager sig dock statskontorets säkra bedömande. Vidare
understrykes, att en exlra-ordinariesättning av den tillfälliga personalen självfallet
icke får hindra nämnden från att vid nedgång av göromålens omfattning
vidtaga de åtgärder, som påkallas för en begränsning av personalkadern.
Eu reform av prisstödet åt jordbrukarna med anledning av jordbruksprisutredningens
förslag kan komma att påverka nämndens personalbehov.
Mot den förordade byråindelningen har statskontoret icke funnit anledning
till annan invändning, än att då till administrativa byrån hänförts ej
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
mindre än tre sektioner med sammanlagt icke mindre än 65 befattningshavare,
det icke synes uteslutet, att svårigheter kan uppstå vid byråarbetets
administrering, särskilt som chefen å denna byrå jämväl avses skola tjänstgöra
som generaldirektörens ställföreträdare. Enligt statskontoret bör därför
övervägas att överföra utrikeshandelssektionen och eventuellt beredskapssektionen
till annan hyra, vilket skulle lätta byråchefens arbetsbörda
och samtidigt kunna leda till en bättre organisatorisk balans.
Vad sakrevisionen förordat i avseende å tjänstemännens lönegradsplacenng
har givit statskontoret anledning till uttalanden endast på några punkter.
Sålunda framhåller statskontoret beträffande den administrativa bvråchefstjänsten,
att dylika tjänster regelmässigt brukar hänföras till lönegrad
37. Även med beaktande av att nu ifrågavarande befattningshavare vid jordbi
uksnämnden i betydande utsträckning skulle komma att tjänstgöra som
generaldirektörens ställföreträdare, är statskontoret därför icke berett att
tillstyrka, att tjänsten skall upplagas i annan lönegrad än 37. Därvid bör
dock det nuvarande ställföreträdararvodet å 1 500 kronor för år bibehållas.
Enligt statskontorets mening saknas vidare anledning att upptaga chefstjänsten
å fisksektionen i högre lönegrad än den som sakrevisionen förordat
för motsvarande tjänst å beredskapssektionen, eller lönegrad Ce 31. Det kan
jämväl ifrågasättas, om ej chefen för fettvarusektionen bör inplaceras i sistnämnda
lönegrad. Statskontoret har därvid beaktat, att dessa båda organisationsenheter
— i motsats till vad som nu är fallet — avses skola inordnas
under en byrå. Ej heller kan statskontoret tillstyrka förslaget, att två
förste byråsekreterare i Ce 29, vilka innehar förordnanden som befattningsha\are
i Cg 31 vid kriskommissionen, skall erhålla pensionsgrundande befattningar
i sistnämnda lönegrad. En uppflyttning av amanuensen å fettvarusektionen
till Ce 25 finner statskontoret böra ske endast under förutsättning,
att vederbörande är berättigad till en dylik lönesättning jämlikt
bestämmelserna för den reglerade befordringsgången. Slutligen framhåller
statskontoret, att med hänsyn till de för befattningshavare inom biträdesgraderna
tillämpade lönesättningsreglerna föreståndaren för telefonväxeln
bör vara placerad som kontorsbiträde och icke som kanslibiträde.
Statens lönenämnd kan för sin del icke anse, att förslaget om inrättande
av en tjänst i Cp 13 för administrativa byråns chef är tillfredsställande
motiverat. Lönenämnden anser i likhet med de båda reservanterna i sakrevisionen,
att ifrågavarande byråchefstjänst bör hänföras till Ca 37. Därest
ställföreträd ar frågan organisatoriskt kommer att lösas på sätt sakrevisionen
löreslagit, bör enligt lönenämndens mening med tjänsten alltjämt förenas
ett ställföreträdararvode. Under förutsättning att innehavaren kommer att
behova tagas i anspråk för ställföreträdaruppgifterna i den omfattning som
förutsatts i utredningen, kan det dock ifrågasättas, om ej arvodet bör sättas
högre an nu, förslagsvis till det för medicinalstyrelsen fastställda beloppet
2 400 kronor för år.
Lönenämnden har icke heller blivit övertygad av vad sakrevisionen anfört
till stöd för sitt förslag, att de båda å animaliebyrån och vegetabilieby
-
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
rån placerade tjänsterna såsom förste byråsekreterare i Ce 29 skall förändras
till tjänster för byrådirektör i Ce 31. Tjänsterna bör bibehållas i nuvarande
lönegrad, som fastställts år 1952 i samband med den allmänna tjänsteförteckningsrevisionen.
Beträffande administrativa byrån framhåller lönenämnden, att såvitt
den har kunnat finna i utredningen icke förebragts tillräckliga skäl för
ändring av den genom beslut av 1952 års riksdag på grundval av förhandlingsöverenskommelse
fastställda lönegraden — Ce 33 — för beredskapssektionens
chef. Av utredningen framgår vidare ej vilka arbetsuppgifter och
befogenheter som skall förenas med den nya tjänsten såsom chef för kanslisektionen.
Ehuru med hänsyn härtill svårigheter föreligger att bedöma förslaget
om tjänstens placering i Ce 33, anser sig lönenämnden icke böra underlåta
att framhålla, att denna placering förefaller vara alltför hög.
Med hänsyn till de av statsmakterna antagna riktlinjerna för lönegradsplacering
av biträdespersonal bör enligt lönenämnden den för telefonväxelns
föreståndare avsedda tjänsten, så länge telefonistpersonalen icke uppgår till
större numerär än nu, icke placeras högre än i kontorsbiträdesgraden.
I övrigt har lönenämnden icke ansett sig böra göra annat uttalande än
att den ifrågasätter, huruvida icke de föreslagna icke-ordinarie tjänsterna
såsom byråsekreterare och aktuarie bör ersättas med amanuenstjänster i
reglerad befordringsgång.
Riksräkenskapsverket ansluter sig till sakrevisionens förslag, att kriskommissionens
arbetsuppgifter från och med budgetåret 1955/56 skall övertagas
av jordbruksnämnden. Den i samband därmed i vissa hänseenden föreslagna
omorganisationen av nämnden föranleder, ur de synpunkter ämbetsverket
har att företräda, icke någon erinran.
Sveriges lantbruks förbund påpekar inledningsvis, att sakrevisionens förslag
är utarbetat utan hänsynstagande till de förändringar i personalbehovet,
som kan komma att uppstå på grund av en omläggning av den prisreglerande
verksamheten med anledning av jordbruksprisutredningens nyligen framlagda
betänkande. Lantbruksförbundet förutsätter, att sammanslagningen
av nämnden och kommissionen sker vid sådan tidpunkt eller på sådant sätt,
att hänsyn kan tagas till en omläggning av den prisreglerande verksamheten.
Med anledning av vad sakrevisionen uttalat i fråga om utrikeshandelsärendena
framhåller förbundet, att enligt dess mening sakrevisionen lagt för stor
vikt vid den minskning av arbetsuppgifternas omfång, som skett och sker i
och med importlicensieringens upphörande eller överförande på andra organ.
Samtidigt som en viss liberalisering av den internationella handeln med jordbruksprodukter
ägt rum under de senaste åren och därigenom en minskning
möjliggjorts i det rutinmässiga liccnsieringsarbetet, har nämligen andra
frågor av betydligt mera komplicerad natur trätt i förgrunden rörande jordbrukets
utrikeshandel. Då det i första hand ankommer på chefen för utrikeshandelsärendena
inom jordbruksnämnden att handlägga dessa frågor såväl
inom landet som vid de internationella förhandlingarna, innebär detta,
att vederbörande måste vara väl förtrogen med den svenska jordbrukspoliti
-
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 är 1956
ken och de därav föranledda interna regleringarna ävensom med internationell
handels- och tullpolitik samt komplicerade valutatekniska spörsmål. Enligt
förbundets uppfattning bör därför icke antalet underordnade tjänstemän
inom byrån utan arbetsuppgifternas art vara avgörande vid valet av tjänsteställning
för chefstjänstemannen. Förbundet tillmäter dessa arbetsuppgifter
sådan betydelse, att förbundet gentemot sakrevisionen anser sig böra förorda
att chefskapet för den byrå eller sektion inom nämnden, som i fortsättningen
kommer att handha utrikeshandelsfrågor, får byråchefs ställning. Eljest
riskerar man att denna post icke besättes med en tillräckligt kvalificerad
kraft.
Då köttklassificeringen av sakrevisionen hänförts till jordbruksnämndens
stadigvarande arbetsuppgifter, anser förbundet att så i fortsättningen även
bör ske i fråga om charkuterikontrollen.
Slutligen berör förbundet frågan om fältkontrollen vid mejerierna. Enligt
förbundet är under alla förhållanden någon form av dylik kontroll nödvändig,
enär eljest förluster uppstår på grund av felaktiga deklarationer. Förbundet
anser fördenskull, att ifrågavarande kontroll bör bibehållas. I anslutning
härtill påpekas, att den form av kontroll, som sakrevisionen föreslagit
skola ske genom fackrevisorer, icke kan ske utan kostnader. I den mån dessa
kostnader belöper på kontroll av statliga bidrag, mjölkpristillägg och leveranstillägg
bör desamma gäldas av statsmedel. Detta bör beaktas vid ärendets
avgörande.
Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker att kriskommissionen avvecklas
samt att i samband därmed krisbyrån ersättes med en fettvarusektion
under animaliebyrån och utrikeshandelsbyrån organiseras såsom en
sektion av den administrativa byrån. Likaså finner förbundet den gjorda
indelningen av jordbruksnämndens framtida arbetsuppgifter i permanenta
och tillfälliga ur många synpunkter ändamålsenlig. Samtidigt anser emellertid
förbundet det vara diskutabelt att definitivt uppgöra en plan för personal
avsedd för permanenta respektive tillfälliga arbetsuppgifter, så länge
formerna för jordbruksregleringen i framtiden håller på att övervägas av
statsmakterna med anledning av jordbruksprisutredningens förslag.
Sveriges fiskares riksförbund anser sakrevisionens förslag såsom helhet
och ur rent allmän synpunkt innebära framsteg, eftersom desamma dels
torde komma att på ett förmånligt sätt påverka jordbruksnämndens verksamhet
och dels medför tryggare anställning och bättre arbetsförhållanden
för personalen. Liksom tidigare i samband med jordbruksnämndens tillkomst
är emellertid förbundet av den uppfattningen, att fiskets frågor bör
handläggas på en särskild byrå inom nämnden. Skulle detta önskemål ej
heller nu uppfyllas, anser förbundet det vara ett minimikrav att nuvarande
system bibehalles och att fisksektionen får även framdeles bedriva sin verksamhet
såsom en fristående sektion. Alla skäl talar härför och icke minst
nuvarande labila situation på fiskets område motiverar att dessa frågor behandlas
med stor varsamhet. Förbundet erinrar därjämte om att 1954 års
fiskeriutredning enligt riksdagens beslut utreder vissa frågor rörande hand
-
47
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
läggningen av prisregleringsverksamheten på fiskets område. Även med
hänsyn härtill kan det vara lämpligt att avvakta utredningens resultat, innan
några mera vittgående förändringar vidtages.
Svenska västkust fiskarnas centralförbund och Västkustfisk, förening u.
p. a., föreslår att fisksektionen i likhet med den nuvarande utrikeshandelsbyrån
skall få en fristående ställning. Skulle detta icke låta sig göra utan i
båda fallen sektioner bildas, understrykes starkt nödvändigheten av att dessa
båda sektioner föres under samma byrå och då närmast under den administrativa
byrån. För fiskets vidkommande är nämligen de frågor, som behandlas
av fisksektionen och av utrikeshandelsbyrån, så nära sammanhängande,
att det skulle innebära en mycket stor olägenhet, om de fördes in
som sektioner under olika byråer.
Svenska bggdekvarnars riksförbund anför, att de med upptagandet av förmalningsavgift
vid löneförmalning förenade arbetsuppgifterna icke kan anses
såsom permanenta. Riksdagens beslut i ämnet har nämligen formulerats
på ett sådant sätt, att det på allvar kan ifrågasättas, huruvida upptagandet
av dylika avgifter i längden kan vinna riksdagens stöd. Av dessa
skäl kan förbundet icke biträda sakrevisionens förslag att överföra ytterligare
två kontrollanttjänster på extra ordinarie stat.
Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund konstaterar inledningsvis,
att sakrevisionen icke kan anses ha ingått på något principiellt bedömande
av storleken av den kärna av ordinarie personal, som jordbruksnämnden
nu bör erhålla, utan har kvarlämnat ett icke obetydligt antal extra tjänstemän
för såsom tillfälliga ansedda arbetsuppgifter. Det föreliggande förslaget
präglas därför av ett fortsatt uppskjutande av den ur personalsynpunkt
synnerligen viktiga frågan om reglering av personalens anställningsformer,
en fråga som personalen hade anledning räkna med skulle komma att i det
väsentliga lösas redan vid nämndens inrättande. I och för sig kan det visserligen
betraktas som betydelsefullt, att den konstruktion, som kommissionen
för krisuppgifter på livsmedelsområdet utgjort, kan elimineras. Det
behov, som kan föreligga att ge nämndens organisation viss fortsatt elasticitet,
kan dock uppenbarligen tillgodoses genom att det för någon mindre
del av personalen tillämpas lösligare anställningsförhållanden.
Förbundet anför vidare i huvudsak följande.
Vad gäller spörsmålet om personalens anställningsformer finner förbundet
tiden mogen för att nämndens fasta personal beredes ordinarie tjänster.
Sakrevisionens förslag, som begränsar ordinariesättningen till totalt fyra
tjänster, kan icke vara grundat på eu verklig prövning av vilka arbetsuppgifter
som är att betrakta såsom permanenta. Förbundet vill för sin del understryka
angelägenheten av att nämndens personal nu erhåller anställningsformer
enligt för statsförvaltningen i övrigt gällande bestämmelser.
I fråga om avvägningen mellan extra ordinarie och extra tjänster finner
förbundet sakrevisionens förslag i behov av vissa jämkningar på enskilda
tjänster. Särskilt bör uppmärksammas, att vissa tjänstemän vid nämndens
organisation har tillförsäkrats extra ordinarie anställning, ofta dock med
placering på högre extra tjänster inom kriskommissionen. Det framstår som
48 Kungl. Maj ris proposition nr 40 år 1956
angeläget, att sådana tjänster nu ombildas till extra ordinarie. Även kombinationen
av extra anställning inom kriskommissionen med vikariatslöneförordnande
förekommer. Det är givetvis angeläget, att också i sådana
fall, då långvarig anställning väl motiverar extra ordinarie tjänst, en reglering
av anställningsformen kan ske.
Det synes förbundet som det till undvikande av det tvång till kombinationslösningar
av lägre extra ordinarie tjänster med högre extra tjänster är
lämpligt, att nämndens organisation icke nu låses till ett bestämt antal
extra ordinarie tjänster i vissa grader. Nämnden bör därför erhålla anslagstekniska
möjligheter att inrätta extra ordinarie tjänster med individuellt
beaktande av arbetsuppgifternas natur och skäligheten av extra ordinarie
anställning, särskilt i de fall, då relativt lång tids anställning motiverar, att
vederbörande erhåller en mot tjänsteställningen svarande pensionsreglerad
tjänst.
Rörande förslaget till byråindelning har förbundet icke ansett sig böra
redovisa någon uppfattning i detalj. Förbundet finner det dock angeläget,
att byråindelningen anknyter till den specialisering, som föreligger inom
den verksamhet, som nämnden har att bedriva. Inordningen i byråer av
enheter, som inom en byrå måste komma att intaga en sådan särställning,
att byråchefen endast formellt svarar för byrån i dess helhet men reellt
endast för en del därav, kan icke anses lämpligt varken ur organisatorisk
synpunkt eller ur personalsynpunkt. Ur förstnämnda synpunkt förehgger
risk för att den verksamhet får en svagare ställning, som inordnas i
en byrå utan att verkligt samband föreligger i fråga om arbetsuppgifterna.
Ur sistnämnda synpunkt måste det anses otillfredsställande, att tjänsteställningen
i sådana fall icke kommer att svara emot arbetsuppgifter och
självständighet. Förbundet finner därför sakrevisionens förslag också i denna
del i behov av särskild prövning i syfte att tillförsäkra en självständig
ställning åt de speciella verksamhetsgrenarna.
I fråga om tjänsternas lönegradsplacering ger förslaget anledning till
vissa erinringar. Salunda noteras, att sakrevisionen på någon punkt föreslagit
sänkning t. o. m. av vid tjänsteförteckningsrevisionen prövade tjänster
eller med bortseende från de regler, som gäller för lönegradsplacering
för personal inom kontorskarriären, föreslagit sänkningar i vissa fall eller
uraktlåtit att i andra fall föreslå i och för sig mycket väl motiverade lönegradsuppflyttningar.
Särskilt må framhållas, att viss kontrollantpersonal
placerats i lägre lönegrader än den vid tjänsteförteckningsrevisionen för
kontrollanter vid nämnden fastställda lönegraden. Det föreligger därför behov
av att utöver ett rättställande härav —- erhålla högre placering för
viss kontrollantpersonal, varom även sakrevisionen gjort visst uttalande.
Vissa ärenden angående restitution av bensinskatt
Beträffande restitutionsärendena har endast de fem länsstyrelserna yttrat
sig. Alla dessa tillstyrker sakrevisionens förslag om överflyttning av ifrågavarande
ärenden till länsstyrelserna. Med tanke på det behov av personal,
som överflyttningen kan medföra, framhåller emellertid två länsstyrelser att
antalet ärenden där är stort. Ej heller de av sakrevisionen ifrågasatta ändringarna
av bestämmelserna i ämnet har i stort sett mött någon erinran från
ifrågavarande länsstyrelser. I ett par fall har dock uttalats annan mening
på vissa punkter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 195<i
49
Ur yttrandena må i övrigt återgivas följande.
Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att det för länsstyrelsens del
kommer att röra sig om ett ganska stort antal ärenden. De registrerade traktorerna
i länet utgör sålunda för närvarande omkring 14 000 och antalet i år
utsända blanketter till restitutionsansökning uppgick till cirka 1 500. I vad
mån de föreslagna nya uppgifterna kommer att kräva personalförstärkning
är emellertid icke möjligt att nu med säkerhet bedöma.
I fråga om de föreslagna ändringarna av bestämmelserna i ämnet erinrar
länsstyrelsen om att föreskrifterna rörande registreringsskyldighet icke gäller
beträffande motordrivet fordon, som användes uteslutande inom inhägnat
område av närmare angiven beskaffenhet. Det torde därför kunna inträffa
att registreringsskyldighet icke föreligger för sådan traktor, beträffande
vilken eljest rätt till restitution finnes. Vidare måste vad angår registreringspliktiga
traktorer beaktas, att det i praktiken visar sig, att tidpunkten
för registrering ofta påverkas av olika tillfälligheter. Rätten till restitution
bör därför — även om viss utredning i en del fall blir erforderlig — liksom
för närvarande knytas till innehavet av traktorn. Av praktiska skäl ifrågasätter
länsstyrelsen därjämte, om det är lämpligt att fastslå viss tidpunkt,
före vilken ansökan om restitution skall vara ingiven för att över huvud taget
bli prövad. Om så likväl beslutas bör i varje fall ansökningstiden avsevärt
förlängas, förslagsvis till och med april månads utgång. Slutligen bör möjlighet
beredas myndigheten att i särskilt fall pröva ansökning, som gjorts
efter ansökningstidens utgång.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför, att åtminstone i detta län med dess
stora traktorbestånd antalet ärenden av nu förevarande slag ökat väsentligt
under de sista åren. År 1954 inkom till länsstyrelsen 564 restitutionsansökningar;
under år 1955 har hittills inkommit cirka 900 dylika. Detta innebär
mer än en fördubbling av antalet ärenden sedan den 1 september 1952
eller den tidpunkt, till vilken sakrevisionens uppgifter i ämnet synes hänföra
sig. Restitutionsärendena vid ifrågavarande länsstyrelse kräver följaktligen
redan nu en icke obetydlig arbetsinsats från personalens sida.
Länsstyrelsen i Värmlands län räknar däremot med att överflyttningen
icke skall medföra merarbete för länsstyrelserna i någon större omfattning,
eftersom dessa redan nu utför det förberedande arbetet. De föreslagna ändringarna
i bestämmelserna för restitutionen finner länsstyrelsen välbetänkta
och värda att beakta.
Även länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att överflyttningen icke torde
medföra någon väsentligt ökad arbetsbelastning. Förslaget att restitutionsrätten
skall göras avhängig av registreringen i stället för det faktiska innehavet
av en traktor, kan länsstyrelsen icke tillstyrka. Såsom sisla dag för
ingivandet av ansökning om restitution anser länsstyrelsen av praktiska skäl
lämpligen böra sättas den 1 april.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län slutligen har icke funnit någon anledning
till erinran mot sakrevisionens synpunkter och förslag på förevarande område.
t Ilihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 40
50
Kungl. Maj.ts proposition nr kO år 1956
Vissa uppbörds- och kontrollkostnader
Av de remissinstanser, som yttrat sig över sakrevisionens förslag rörande
uppbörds- och kontrollkostnaderna, har flertalet tillstyrkt detsamma eller
lämnat det utan erinran. Sveriges fiskares riksförbund samt Svenska västkustfiskarnas
centralförbund och Västkustfisk, förening u. p. a., har dock
för sin del samtidigt uttalat större eller mindre tveksamhet. Yttranden i avstyrkande
riktning har avgivits endast av riksräkenskapsverket, Sveriges
grossistförbund och Riksförbundet Landsbygdens folk.
Ur yttrandena må i övrigt återgivas följande.
Generaltullstyrelsen meddelar, att den låtit sin organisationsavdelning utföra
en undersökning rörande kostnaderna under budgetåret 1953/54 för
tullverkets befattning med debitering, uppbörd och redovisning av ifrågavarande
införsel- och prisregleringsavgifter samt för viss kontroll i samband
med fettvaruregleringen. Undersökningen har givit vid handen, att
denna verksamhet för närvarande torde åsamka tullverket ett arbete, motsvarande
en årlig kostnad av i runt tal 200 000 kronor. Ehuru undersökningsresultatet
i viss mån är osäkert, anser styrelsen sig dock kunna beteckna
det angivna beloppet som i förevarande sammanhang tillräckligt tillförlitligt.
Att märka är emellertid, att däri inräknats tullverkets merkostnader
för kontrollen beträffande import av fettvaror in. m., för vilka regleringsavgifter
icke uppbäres av tullverket. För den händelse ett överflyttande från
anslagsmedel till avgiftsmedel av kostnaderna skulle komma till stånd, finner
styrelsen sig böra ifrågasätta, att däri inräknas jämväl de i tullverket
uppkommande merkostnaderna för här ifrågavarande verksamhet.
Kooperativa förbundet anför i huvudsak.
De regleringsavgifter, varom här är fråga, tjänar direkt jordbrukets prisskydd.
De avser att täcka uppkommande förluster på exporten av jordbruksoch
fiskeprodukter. Kostnaderna för uppbörd, redovisning och kontroll bör
alltså i princip, som också sakrevisionen framhåller, täckas ur de inflytande
avgiftsmedlen. Förbundet tillstyrker därför sakrevisionens förslag att uttaga
berörda kostnader för förmalnings- och slaktdjursavgifterna ur de avgiftsmedel,
som inflyter. Även vad övriga avgifter beträffar bör enligt förbundets
mening de kostnader, som nu bäres av jordbruksnämnden, bestridas av avgiftsmedel.
Vad de import- och exportavgifter angår, som uppbäres i samband
med jordbruksregleringar av olika slag, anser styrelsen, att dessa bör
i möjligaste mån uppbäras av tullverket och icke i efterskott inbetalas till
jordbruksnämnden. En sådan anordning skulle med all sannolikhet medföra
minskat arbete och minskade kostnader. Förbundet beaktar emellertid de
praktiska svårigheter, som föreligger att rättvist uppskatta kostnaderna för
tullverkets arbete med uppbörd och redovisning av import- och exportavgifter.
Dessa svårigheter bör dock kunna övervinnas genom t. ex. påläggande
av en särskild expeditions- eller bokföringsavgift att utgå vid varje
uppbördstillfälle, eventuellt procentuellt i förhållande till uppbördens belopp
och så avvägd, att tullverkets extra kostnader för arbetet med regleringsavgifterna
fullt täckes.
Förbundet vill vidare erinra om att sakrevisionen ej kunnat taga hänsyn
till jordbruksprisutredningens nyligen framlagda betänkande. Då utredning
-
51
Kungl. Maj.ts proposition nr iO år 1956
ens förslag avser ett jordbruksskydd, som mycket väsentligt tänkes arbeta
med importavgifter för ett flertal jordbruksprodukter, kommer frågan om
uppbörd och kontroll av sådana avgifter ej att minska i betydelse, om frågan
om fortsatt skydd för jordbruket kommer att lösas efter dessa linjer. Detta
förhållande gör det enligt förbundets mening särskilt viktigt att noggrant
överväga anordnandet av med regleringsavgifterna förbundna uppbörds- och
kontrollförfaranden och frågan om en ändamålsenlig täckning av kostnaderna
härför, så att sådana kostnader ej pålägges statsverket, vilka rätteligen
bör åvila jordbruksregleringen och vilka jordbrukets organisationer
sannolikt är villiga att täcka på detta sätt. Förbundet anser det därför,
såsom nyss framhållits, betydligt mera rationellt om export- och importavgifter
i samband med jordbruksregleringen uppbäres genom tullverket och
kostnaderna härför täckes genom särskild avgift.
Sveriges lantbruksförbund erinrar om att ansvaret för exporten numera
överflyttats på jordbruket och dess organisationer. Förevarande avgiftsmedel
är främst avsedda att täcka de förluster, som kan uppkomma vid export.
Under sådana omständigheter anser förbundet det rimligt, att uppbörden och
kontrollen av avgifterna bekostas av ifrågavarande avgiftsmedel. Förbundet
tillstyrker därför sakrevisionens förslag på denna punkt. Därvid förutsättes
dock, att uppbörds- och kontrollorganisationen icke överdimensioneras och
att Svensk spannmålshandel, Svensk kötthandel samt Svenska mejeriernas
riksförening får tillfälle att överlägga med jordbruksnämnden om de kostnader,
som skall anses belöpa på de olika avgiftsmedlen.
Svensk kötthandel, förening u. p. a., har i princip icke något att erinra
mot att ifrågavarande kostnader bestrides av avgiftsmedel och icke som nu är
fallet av anslagsmedel. Föreningen förutsätter därvid att uppbörds- och kontrollorganisationen
icke överdimensioneras och att föreningen får tillfälle att
överlägga med jordbruksnämnden om de kostnader, som skall anses belöpa
på de olika avgiftsmedlen.
Svenska bygdekvarnars riksförbund tillstyrker förslaget. Såsom redan förut
nämnts ifrågasätter emellertid förbundet, om upptagandet av förmalningsavgift
vid löneförmaining i längden kan vinna riksdagens stöd. I anslutning
härtill framhålles, att en befrielse av löneförmalningen från förmalningsavgift
kan minska de direkta uppbörds- och kontrollkostnaderna för
upptagande av sådan avgift med omkring 80 procent, om man utgår från
antalet inkommande deklarationer från handelskvarnar respektive lönekvarnar.
De direkta kostnaderna för upptagande av förmalningsavgift skulle
därvid nedbringas till 20 392 kronor i stället för av sakrevisionen beräknade
101 992 kronor. Även kostnaderna för jordbruksnämndens administrativa
byrå minskas, om den antydda befrielsen genomföres.
Svensk spannmålshandel, ekonomisk förening, uttalar sig endast såvitt
angår förmalningsavgifterna. Mot förslaget att kostnaderna för uppbörd och
kontroll av dessa avgifter skall gäldas utav avgiftsmedel har föreningen intet
att erinra. Tillika föreslås emellertid, att uppbörds- och debiteringsarbetet
skall överflyttas till föreningen men att jordbruksnämnden även i fortsättningen
skall ombesörja fältkontroll. Till stöd för sin ståndpunkt anför föreningen
i huvudsak.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1956
Föreningen har intet att invända mot att de uppbörds- och kontrollkostnader,
som här är fråga om och som utgör en del av de centrala kostnaderna
för brödsädsregleringen, betalas av förmalningsavgiftsmedel. Eftersom
med den nuvarande utformningen av brödsädsregleringen förvaltningen av
förmalningsavgiftsmedlen och ansvaret för dessas utnyttjande åvilar föreningen,
synes det emellertid vara lämpligt att föreningen, så långt det ur
rationella synpunkter kan anses vara motiverat, handhar den verksamhet,
som bekostas av förmalningsavgiftsmedlen.
Föreningen vill därför föreslå, att uppbördsverksamheten överflyttas till
föreningen och samordnas med den verksamhet, som föreningen i enlighet
med avtal med jordbruksnämnden bedriver med granskning och sammanställning
av spannmålshandlarnas deklarationer av omsättningen av spannmål.
Liksom dessa deklarationer utgör de deklarationer från kvarnarna, varpå
avgiftsbetalningarna grundas, underlag för statistik över förhållandena
på brödsädsmarknaden. Denna statistik är till värdefull ledning för föreningen
vid övervägande av vilka åtgärder föreningen i skilda situationer
bör företaga för att fylla sina uppgifter. Ett överförande av kontrollen av
kvarnarnas deklarationer och avgiftsinbetalningar till föreningen skulle
skapa förutsättning för erhållande av bättre samordning mellan spannmålshandlarnas
och kvarnarnas uppgifter, än vad nu är fallet. Dessutom skulle
utökningen av arbetsområdet medföra möjlighet till ett bättre utnyttjande
av den med här ifrågavarande arbetsuppgifter sysselsatta personalen. Med
hänsyn till önskemålet att uppgifterna i kvarnarnas deklarationer icke kommer
till obehörigas kännedom, bör de befattningshavare hos föreningen, som
får sig anförtrodda arbetet med dessa deklarationer, i överensstämmelse med
vad som gäller i fråga om spannmålshandlarnas omsättningsrapporter, arbeta
på jordbruksnämndens uppdrag och under tystnadsplikt.
Vad fältkontrollen vid kvarnarna beträffar skulle även denna kunna
överföras till föreningen och därvid samordnas med den handelskontroll och
den kontroll av beredskapslagrade varor, som föreningen utövar. Det synes
emellertid lämpligt, att denna kontroll även i fortsättningen ombesörjes av
jordbruksnämndens kontrollanter, bl. a. av det skälet att om, såsom föreslagits
av jordbruksprisutredningen, inmalningstvång kommer att införas,
det skulle för nämnden uppstå behov av kontroll av förmalningsbestämmelsernas
efterlevnad och då mest rationellt vore att samordna sistnämnda
kontroll med kontrollen av avgiftsinbetalningen. Dessutom torde en kontroll
utövad genom jordbruksnämnden giva en viss stadga och effektivitet
åt uppbördsverksamheten.
Under hänvisning till det anförda hemställer föreningen, att Kungl. Maj:l
ville förordna, att den uppbörds- och kontrollverksamhet, som avser förmalningsavgifterna,
bekostas och organiseras i överensstämmelse med vad
föreningen förordat.
Sistnämnda förenings förslag om överflyttning till föreningen av uppbörds-
och debiteringsarbetet i samband med uttagandet av förmalningsavgifterna,
har bemötts av statens jordbruksnämnd i dess yttrande. Nämnden
erinrar däri om att tanken på en dylik överflyttning avstyrkts redan i sakrevisionens
promemoria. För sin del instämmer nämnden i vad sakrevisionen
anfört i ämnet. Den i föreningens utlåtande åberopade omständigheten,
alt föreningen för nämndens räkning redan omhänderhar viss granskning
av spannmålshandlares månadsrapporter, torde sålunda icke utgöra
skäl för ett tillmötesgående av det framförda uppslaget. När det gäller för
-
53
Kungl. Maj:ts proposition nr bO år 1956
malningsavgifterna måste det — i motsats till vad förhållandet är beträffande
spannmålshandlarrapporterna — ofta bli fråga om sådana åtgärder,
som enligt sakens natur måste ankomma på en statlig myndighet. Den
anordningen kan visserligen tänkas, att den löpande granskningen av kvarnarnas
rapporter ankommer på föreningen, medan frågan om vidtagande av
sådana speciella åtgärder, som nyss sagts, skulle i varje särskilt fall av föreningen
underställas nämnden. Följden härav skulle emellertid bli en tidsödande
och i och för sig omotiverad dubblering av ärendenas handläggning,
samtidigt som nämnden skulle förlora den omedelbara överblicken över tilllämpningen
av gällande kvarnreglering.
Sveriges fiskares riksförbund, som yttrat sig endast i fråga om fiskets
prisregleringsavgifter, anser det vara önskvärt om nuvarande ordning på
området kan bibehållas även framdeles. Ehuru med en viss tvekan vill dock
förbundet icke motsätta sig, att kostnaderna för uppbörd och kontroll av
nyssnämnda avgifter ersättes av avgiftsmedel i enlighet med sakrevisionens
förslag. En bestämd förutsättning härför är emellertid, att detta sker
inom ramen för de ränteinkomster, som årligen tillföres prisregleringsfonden.
Svenska västkustfiskarnas centralförbund och Västkustfisk, förening u.
p. a., uttalar likaledes, som redan förut nämnts, tveksamhet gentemot sakrevisionens
förslag. Förbundet och föreningen vill dock icke direkt avstyrka
förslaget men förutsätter, att kostnaderna för uppbörd och kontroll av prisregleringsavgifterna
på fiskets område under inga omständigheter får belasta
prisregleringskassan med mer än de ränteinkomster, som inflyter för
fonderade medel. Till närmare utveckling härav anföres i huvudsak följande.
På prisregleringarnas område råder stor skillnad mellan jordbruk och
fiske. Medan jordbruket årligen erhåller betydande anslag av skattemedel
för upprätthållande av prisnivån, finansieras priseregleringarna på fisk alltsedan
det nuvarande systemets införande år 1946 uteslutande genom prisregleringsavgifter.
Detta betyder, att fiskerinäringen på ett helt annat sätt
än jordbruket är beroende av att avgifterna kommer till användning i form
av pristillägg eller fonderas för att möta kommande avsättningssvårigheter.
Erinras kan också i detta sammanhang om att kostnads- och lönsamhetsutvecklingen
inom fisket kan komma att senare under året motivera en
framställning till jordbruksnämnden om höjda minimipriser på västkustfisk.
Lönsamheten inom det svenska havsfisket är nämligen väsentligt lägre
än inom jordbruket, och man är fortfarande ganska långt ifrån målsättningen,
att fiskets utövare skall erhålla en inkomst, som är skälig i förhållande
till andra samhällsgruppers. Slutligen må framhållas, att redan nu
vissa kostnader för prisregleringarna på fisk bestrides av avgiftsmedel. För
västkustens vidkommande har enligt senaste redovisning dessa kostnader
under 1946 -1954 uppgått till 218 693 kronor, avseende löner och omkostnader
för jordbruksnämndens ombud på västkusten. För sydkusten och
ostkusten har motsvarande kostnader utgjort 68 000 kronor.
Vad slutligen angår de remissinstanser, som uttalat sig i avstyrkande
riktning, ifrågasätter riksräkenskapsverket, huruvida icke förevarande kostnader
även i fortsättningen bör stanna å statsverket, eftersom desamma i
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 40 år 1956
sista hand kommer att uttagas av konsumenterna samt det administrativa
förfarandet synes bli omständligt särskilt i fråga om beräkningen av kostnaderna.
Riksförbundet Landsbygdens folk framhåller, att summan av de kostnader,
som till följd av sakrevisionens förslag skulle komma att täckas av avgiftsmedel,
beräknas uppgå till endast 280 000 kronor per år i nuvarande
läge. Nämnda summa får givetvis anses vara relativt obetydlig, varför det
rent praktiskt torde vara av relativt ringa betydelse, om den täckes av anslagsmedel
eller avgiftsmedel. Då emellertid föreskrift att uppbörds- och
kontrollkostnaderna skall bestridas av avgiftsmedel saknas i senare utfärdade
förordningar, synes detta enligt förbundet snarast styrka, att uppbördsoch
kontrolluppgifterna ansetts utgöra en del av jordbruksnämndens löpande
arbetsuppgifter och sålunda bör bekostas på samma sätt som nämndens
övriga uppgifter. Medel har ju också anvisats för att täcka jämväl dessa
kostnader. Även om frågan, såsom nyss sagts, rent praktiskt måste anses
ha begränsad betydelse, talar därför enligt förbundets mening starka principiella
skäl för att kostnaderna för uppbörd och kontroll av avgiftsmedel
i fortsättningen helt gäldas av anslagsmedel. Skulle trots detta statsmakterna
emellertid besluta, att kostnaderna för uppbörd och kontroll av avgiftsmedel
fortsättningsvis skall täckas ur dylika avgiftsmedel, anser förbundet
det uppenbart, att kontrollverksamheten bör organiseras och dimensioneras
under ett mera preciserat och till formerna närmare angivet samarbete
mellan jordbruksnämnden och de organ, som uppbär avgifterna.
Sveriges grossistförbund framhåller slutligen, att ett genomförande av
sakrevisionens förslag principiellt innebär, att ifrågavarande kostnader skall
beredas täckning inom jordbrukskalkylens ram vid prissättningen på jordbrukets
produkter. Eftersom i verkligheten ingen hänsyn tages vid de regelbundet
återkommande kalkylförhandlingarna till förevarande kostnadspost,
kommer emellertid kostnaderna i stället huvudsakligen att belasta
den verksamhet, som producentkooperationen, den enskilda handeln och
konsumentkooperationen bedriver bland annat på utrikeshandelns område
för att fullfölja den statligt beslutade jordbrukspolitiska målsättningen. 1
praktiken övervältras sålunda kostnaderna för denna del av verksamheten
på handelsleden och får där till resultat, att bland annat de för reglering
av exportförluster disponibla medlen minskas i proportion till vad som
måste avstås för att täcka jordbruksnämndens administrativa kostnader.
Konsekvensen blir således, att en statlig, indirekt beskattning på ifrågavarande
regleringsverksamhet införes. Varken 1947 års riksdagsbeslut om
den framtida jordbrukspolitiken eller senare riksdagsbeslut om inrättande
av jordbruksnämnden innebar emellertid, att kostnaderna för nämndens
verksamhet skulle finansieras av andra medel än sådana, som Kungl. Maj :t
i vanlig ordning äskade för ändamålet.
På grund av det anförda anser förbundet i motsats till sakrevisionen, att
kostnaderna för den uppbörd och kontroll, som i kraft av statliga bestämmelser
är erforderlig inom jordbruksnämndens verksamhet, liksom hittills
55
Kungl. Maj.ts proposition nr iO ur 1956
i princip skall bestridas av skattemedel och icke av avgiftsmedel. Å andra
sidan delar förbundet såtillvida sakrevisionens uppfattning, att det är angeläget
att likartade bestämmelser gäller beträffande finansieringen av kostnaderna
i fråga.
V. Jordbruksnämndens anslagsäskanden för budgetåret 1956/57
Såsom förut anförts har jordbruksnämnden i sin framställning rörande
anslag till avlöningar och omkostnader för nämnden under budgetåret
1956/57 anmält, att nämnden undersökt, om och i vad mån förslagen i propositionen
1955: 198 angående den framtida utformningen av prissättningen
på jordbrukets produkter kommer att påverka nämndens organisation och
personalbehov. Nämnden har därvid funnit sig böra i princip vidhålla sina
i remissutlåtandet över sakrevisionens framställning framlagda förslag till
personalförteckning och stater för nämnden samt i fråga om medelsanvisningen
för de med staterna avsedda ändamålen.
Till stöd för sin uppfattning anför nämnden — efter hänvisning till sina
i utlåtandet över sakrevisionens förslag anförda bedömanden av omfattningen
av nämndens arbetsuppgifter vid genomförande av jordbruksprisutredningens
alternativa förslag — bl. a. följande.
Det speciella system för jordbruksprisregleringcn, som vid bifall till propositionen
1955: 198 skulle tillämpas från och med produktionsåret 1956/
57, är enligt propositionen visserligen avsett att underkastas en översyn tre
år efter ikraftträdandet. I propositionen förutsättes emellertid, att huvudgrunderna
för 1947 års jordbruksprogram skall gälla även i fortsättningen.
Enligt propositionen innebär detta bl. a., att valmöjligheterna i fråga om
framtida prissättningssystem begränsas så till vida, att skyddet åt jordbruksnäringen
måste få en viss grad av rörlighet och sålunda icke kan inskränkas
till tullar eller helt fasta importavgifter. Mot bakgrunden av dessa
principförklaringar torde man få utgå från att även efter den i propositionen
förutsatta treårsöversynen liksom efter de periodiska revisioner, som kan
komma att följa i fortsättningen, sådana system för jordbruksprisregleringen
kommer att upprätthållas, som i huvudsak ansluter till något av jordbruksprisutredningens
alternativ eller utgör kompromiss mellan dessa.
Det kompromissystem, som enligt propositionen 1955: 198 föreslås för
den närmaste treårsperioden, blir enligt nämndens mening i tillämpningen
uppenbarligen mera arbetskrävande än det oförändrade, såsom system B
betecknade förslag, som diskuterats av jordbruksprisutredningen. Sistnämnda
system har nämnden i och för sig ansett motivera en arbetsorganisation
av den omfattning, som har föreslagits i utlåtandet över sakrevisionens förslag
(därvid nämnden endast räknat med möjligheten av viss krympning
av staten för tillfälliga uppgifter). I stället för den minskning av kalkylarbetet,
som jämfört med nuvarande förhållanden kunde ha inträtt vid en
övergång till ett oförändrat system B, uppstår nu eu arbetsökning, såvitt
angår införskaffandet av ekonomiskt informationsmaterial. Till stöd härför
56 Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1956
återger nämnden i sin skrivelse följande av mig i propositionen 1955: 198
gjorda uttalande.
Att prissättningen vid det av mig föreslagna systemet kommer att utformas
för längre perioder än hittills innebär ej, att utvecklingen av de ekonomiska
förhållandena inom jordbruksnäringen kan ägnas mindre uppmärksamhet
än vad som för närvarande är fallet. Tvärtom är det enligt min mening
synnerligen angeläget, att fylligare information än hittills frambringas
för belysning av nämnda förhållanden. Jag åsyftar härvid ej endast undersökningar
om jordbruksbefolkningens relativa inkomstläge utan exempelvis
även undersökningar av den totala produktions- och konsumtionsutvecklingen,
produktionsmedelsanvändningen o. s. v. Vid varje periodisk
översyn av systemet bör ett mångskiftande material föreligga, så att statsmakternas
bedömning vilar på så säker grund som möjligt. Såsom förut angivits,
kan genom att spärregler träder i funktion en viss översyn av systemet
komma att ske under en löpande prissättningsperiod. Det bör åiigga
jordbruksnämnden att ombesörja, att det ekonomiskt-statistiska material,
som kan krävas vid sådana översyner, hålles aktuellt.
Det ökade utredningsarbete, varom här är fråga, torde enligt nämnden
framför allt komma att belasta nämndens utredningsbyrå. På fackbyråerna
liksom på utrikeshandelsbyrån synes införandet av de i kompromissförslaget
angivna detaljerade spärreglerna, vilka skall träda i tillämpning i
vissa angivna situationer, komma att kräva ännu mera uppmärksamhet
och ingående studium av marknadsutvecklingen än vad nämnden tidigare
har förutsatt. Det nya jordbruksregleringssystemet föranleder vidare, att
Svensk fettimport, ekonomisk förening, skall upphöra. Viss arbetsökning för
nämnden uppstår därvid genom att föreningens nuvarande licensierings- och
uppbördsverksamhet övertages av fettvarubyrån.
Även om nyss anförda förhållanden är ägnade att i och för sig påkalla en
förstärkning av den organisation, som nämnden föreslagit i sitt utlåtande
över sakrevisionens förslag, vill nämnden, med hänsyn till osäkerhetsmarginalen
vid en bedömning av arbetsbelastningen på något längre sikt, nu inskränka
sig till att vidhålla det i utlåtandet angivna organisationsförslaget.
Nämnden räknar därvid med att de merkostnader, som under den närmaste
tiden kan uppkomma på grund av en ökning av arbetsvolymen, tills vidare
skall kunna täckas av medel, som anvisas på staten för tillfälliga arbetsllPP§ifter.
Skulle å andra sidan — efter en periodisk revision av regleringssystemet
— en övergång komma att ske till ett mindre arbetskrävande
system, bör enligt nämndens mening därav föranledd minskning i arbetsvolymen
närmast taga sig uttryck i en motsvarande besparing inom marginalen
för tillfälliga arbetsuppgifter. Enligt nämndens uppfattning kan —
såsom redan anfördes i nyssnämnda utlåtande — icke ens en övergång till
ett oförändrat system B antagas medföra större nettominskning av arbetsuppgifterna
än som motsvarar nyssnämnda marginal.
Nämnden har redan i sitt utlåtande över sakrevisionens framställning biträtt
förslaget, att kostnaderna för nämndens verksamhet skall anvisas under
ett avlöningsanslag, ett omkostnadsanslag samt ett anslag för tillfälliga
arbetsuppgifter.
Kungl. Maj.ts proposition nr iO år 1956
57
Vad först angår avlöningsan slaget beräknar nämnden avlöningskostnaderna
till 2(190 000 kronor, därav 755 000 kronor för avlöningar
till ordinarie personal, 58 000 kronor för arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, 840 000 kronor för avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal, 50 000 kronor för ersättningar till experter och sakkunniga
samt 387 000 kronor för rörligt tillägg. I anslutning till de av sakrevisionen
föreslagna nya principerna för bestridande av statsverkets kostnader för
uppbörd och kontroll av vissa avgifter upptages emellertid under anslaget
även en inkomstpost, benämnd särskilda uppbördsmedel, å ett uppskattat
belopp av 225 000 kronor. Med hänsyn härtill föreslår nämnden, att avlöningsanslaget
skall uppföras med (2 090 000 — 225 000 =) 1 865 000 kronor.
Utgifterna under om kostnads anslaget anger nämnden till
667 000 kronor. Av beloppet avser 22 000 kronor sjukvård, 185 000 kronor
reseersättningar, 5 000 kronor bränsle, lyse och vatten, 390 000 kronor övriga
expenser samt 65 000 kronor publikationstryck. Den för nyssnämnda uppbörds-
och kontrollkostnader avsedda inkomstposten beräknas här till 67 000
kronor, därav 62 000 kronor hänför sig till reseersättningar och 5 000 kronor
till övriga expenser. Nämnden beräknar följaktligen omkostnadsanslaget
till (667 000 — 67 000 =) 600 000 kronor. Beträffande posten till publikationstryck
anför nämnden i skrivelse den 30 september 1955, att tryckningskostnaderna
beräknas inom kort komma att öka mer än vad nämnden
tidigare räknat med på grund av stegrade arbetskostnader. Pågående överläggningar
om det nya systemet för jordbruksregleringen har vidare givit
vid handen, att informationsmaterialet i nämndens tidskrift Jordbruksekonomiska
meddelanden vid genomförande av detta system måste ökas ej
oväsentligt. Med anledning härav finner nämnden, att anslagsposten till
publikationstryck behöver uppräknas från nuvarande 50 000 kronor till
65 000 kronor.
Under anslaget för tillfälliga arbetsuppgifter beräknar
nämnden avlöningskostnaderna till 293 000 kronor och omkostnaderna till
73 000 kronor eller sammanlagt 366 000 kronor. Av dessa belopp hänför sig
emellertid 32 000 respektive 18 000 kronor till förutnämnda uppbörds- och
kontrollkostnader, därvid beloppet å 18 000 kronor helt avser reseersättningar.
Då sålunda den för sistnämnda kostnader avsedda inkomstposten under
förevarande anslag bör upptagas med (32 000 + 18 000 =) 50 000 kronor,
föreslår nämnden, att anslaget skall anvisas med (366 000 — 50 000=)
316 000 kronor.
För innevarande budgetår har till nämnden och kriskommissionen anvisats
anslag å tillhopa 3 164 600 kronor. I jämförelse härmed innebär sålunda
nämndens nu gjorda anslagsberäkningar en sammanlagd minskning
på riksstaten med (3 164 600— 1 865 000 — 600 000 — 316 000 =) 383 600
kronor. Härav hänför sig emellertid 342 000 kronor till förut omförmälda
uppbörds- och kontrollkostnader, vilka enligt nämndens förslag skall bestridas
av avgiftsmedel.
Till sist må anmärkas, alt nämnden i förevarande sammanhang räknat
58
Kungl. Maj.ts proposition nr iO dr 1956
med vissa arvodeshöjningar. Sålunda har månadsarvodet till den heltidsanställde
ledamoten höjts från 1 242 kronor till 1 400 kronor, varjämte ersättningen
för hans merkostnader för vistelse i Stockholm upptagits med 600
kronor i månaden mot nu 400 kronor. Vidare har arvodena till nämndens
ledamöter uppräknats från 150 till 200 kronor i månaden. Förstnämnda båda
ersättningsbelopp utgår nu från anslaget till kriskommissionen, de sistnämnda
från arvodesposten under nämndens avlöningsanslag. Samtidigt
som nämnden föreslår angivna arvodeshöjningar, understryker den emellertid,
att de begärda beloppen med hänsyn till ledamöternas arbetsbörda
trots höjningen måste anses vara synnerligen låga och i behov av en ytterligare
justering uppåt.
Statskontoret (remissutlåtande 31/10 1955) anför, att föreliggande förslag
till personalförteckning och stater för jordbruksnämnden samt till
medelsanvisning för de med staterna avsedda ändamålen för budgetåret
1956/57 ej givit statskontoret anledning frångå sin i utlåtandet över sakrevisionens
förslag intagna ståndpunkt rörande såväl nämndens och kommissionens
organisation som personalens anställnings- och löneförhållanden.
Statskontoret förutsätter vidare, att någon ändring ej vidtages beträffande
nu utgående arvoden till nämndens ledamöter. I övrigt föranleder nämndens
förevarande framställning ej annan erinran från statskontorets sida än att
medelsanvisningen till reseersättningar och till övriga expenser med hänsyn
till belastningen under budgetåret 1954/55 torde böra begränsas till 215 000
respektive 325 000 kronor. Ämbetsverket utgår härvid från att 80 000 kronor
av förstnämnda belopp skall bestridas av avgiftsmedel och gottgöras
nämndens anslag såsom särskilda uppbördsmedel.
V. Departementschefen
Frågan om en avveckling av kommissionen för krisuppgifter på livsmedelsområdet
har varit aktuell sedan flera år tillbaka. Hittills har emellertid
en sådan åtgärd icke ansetts vara möjlig att genomföra, främst på grund av
svårigheterna att göra en gränsdragning mellan permanenta och tillfälliga
arbetsuppgifter inom jordbruksnämndens och kriskommissionens verksamhetsområden.
Såsom framgår av det föregående har nu statens sakrevision i samband
med en allmän granskning av jordbruksnämndens verksamhet verkställt en
översyn av organisationen utav nämnden och kriskommissionen. Vid denna
översyn har sakrevisionen efter detaljerade undersökningar gjort en sådan
indelning av arbetsuppgifterna som nyss nämnts, d. v. s. i permanenta och
tillfälliga. Sakrevisionen har därvid funnit, att de tillfälliga arbetsuppgifterna
numera är varken av den art eller av den omfattning, att de kan motivera,
att ett särskilt organ — låt vara knutet till jordbruksnämnden —
bör bibehållas för att handlägga dessa. I enlighet härmed har sakrevisionen
föreslagit, att kriskommissionen skall avvecklas och personalen överföras till
59
Kungl. Maj. ts proposition nr iO år 19ö(>
jordbruksnämnden. Den del av personalen, vars arbetsuppgifter sakrevisionen
betecknat såsom tillfälliga, avses dock icke skola sammanföras med den
övriga personalen utan skall redovisas särskilt.
Beträffande jordbruksnämndens organisation efter kriskommissionens avveckling
har sakrevisionen i huvudsak föreslagit, att den nuvarande anordningen
med en heltidsanställd ledamot skall upphöra och att den administrative
byråchefen i fortsättningen ensam skall fungera såsom generaldirektörens
ställföreträdare. Av kriskommissionens båda byråer har sakrevisionen
ansett krisbvrån böra ombildas till en fettvarusektion inom animaliebvrån
och utrikeshandelsbyrån till en utrikeshandelssektion inom administrativa
byrån. Vidare har den nu fristående fisksektionen samt beredskapsavdelningen
förutsatts skola, i likhet med nyssnämnda båda sektioner, inordnas
såsom sektioner i animaliebyrån respektive administrativa byrån.
I anslutning till sitt organisationsförslag har sakrevisionen vidare föreslagit
inrättande av vissa nya och indragning av vissa befintliga tjänster
samt i en del fall ändringar i fråga om anställningsform och lönegradsplacering.
Ordinariesättning har emellertid ansetts böra komma i fråga blott i ett
fåtal fall. Personal med arbetsuppgifter av tillfällig karaktär har upptagits
såsom extra tjänstemän eller arvodister, utom då bestämmelser om reglerad
befordringsgång befunnits böra gälla.
Sakrevisionen har slutligen upptagit ett par speciella frågor i sammanhanget.
Sålunda har jordbruksnämndens nuvarande befattning med ärenden
angående restitution av bensinskatt för i jordbruksdrift använda traktorer
ansetts böra överföras till länsstyrelserna, i anslutning vartill jämkningar
i gällande regler på området ifrågasatts. Därjämte har sakrevisionen föreslagit,
att statsverkets kostnader för uppbörd och kontroll av vassa avgifter,
som disponeras för att genomföra regleringarna på jordbrukets och fiskets
område, i fortsättningen skall täckas av avgiftsmedlen och icke såsom nu
av anslagsmedel.
Sammanlagt har sakrevisionens förslag beräknats medföra en minskning
av behovet utav anslagsmedel med omkring 370 000 kronor om åiet.
I remissyttrandena har någon erinran icke gjorts mot en avveckling av
kriskommissionen. I övrigt har sakrevisionens förslag föranlett invändningar
endast på vissa punkter. Framför allt är det jordbruksnämnden och kriskommissionen,
som haft invändningar att göra.
.lag torde härefter få övergå till eu närmare redogörelse för min egen
ståndpunkt till de olika förslagen.
Vad först angår frågan om avveckling av kris ko in in in i s s i on
en, delar jag den allmänna uppfattningen, att det icke längre tinnes anledning
att bibehålla kommissionen. Såsom framgår av sakrevisionens utredning
synes det bland annat numera vara möjligt att med tillräcklig säkerhet
göra den gränsdragning mellan permanenta och tillfälliga arbetsuppgifter,
som är en förutsättning för kommissionens avveckling. Av stor
vild i förevarande sammanhang är enligt min mening vidare, att den till
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 10 år 1956
kommissionen knutna personalen otvivelaktigt har ett berättigat intresse
av att få sina anställningsförhållanden reglerade på ett mera betryggande
sätt än den nuvarande anordningen innebär. Det kan sålunda icke gärna
vara rimligt att sasom nu förekommer i åtskilliga fall — personal, som
i många år varit sysselsatt med arbetsuppgifter av uppenbart permanent
karaktär, alltjämt icke har pensionsgrundande tjänst eller i vart fall har en
betydligt lägre sådan än den extra tjänsten hos kommissionen. Att detta
även ur rekryteringssynpunkt är otillfredsställande, torde icke behöva särskilt
framhållas. Å andra sidan är det likaledes klart, att bedömningen måste
bli en annan i den mån fråga är om personal med sådana arbetsuppgifter,
som även i fortsättningen bör betraktas såsom tillfälliga. Härtill återkommer
jag längre fram. På grund av det anförda föreslår jag, att kriskommissionen
skall avvecklas vid utgången av innevarande budgetår och personalen på
sätt som framgår av det följande överföras till jordbruksnämnden.
Vid den omorganisation av jordbruksnämnden, som blir en följd av kriskommissionens
upphörande, bör givetvis i första hand tillses, att nämnden
får en sådan organisation och personaluppsättning, att den blir väl skickad
att fullgöra sina viktiga uppgifter på jordbrukets och fiskets område. Å andra
sidan bör alla möjligheter till personalreduceringar och inskränkningar
tillvaratagas. I detta sammanhang bör beaktas, att vid 1955 års höstriksdag
ställning tagits till jordbruksprisutredningens förslag om nya riktlinjer för
prissättningen på jordbrukets produkter. I vad mån det nya prissättningssysteinet
kan komma att påverka personalbehovet vid jordbruksnämnden,
är uppenbarligen svårt att nu bedöma. Med hänsyn till att nämnda system
bland annat förutsätter, att ökad uppmärksamhet ägnas utvecklingen av de
ekonomiska förhållandena inom jordbruksnäringen och att det ekonomiskstatistiska
materialet alltmer fullständigas, torde det dock icke för närvarande
böra ifrågasättas att minska nämndens personal annat än beträffande
ett fåtal tjänster. Jag vill härvid framhålla, att även sakrevisionen funnit
det möjligt att blott i mycket begränsad utsträckning föreslå personalindragningar.
Vid omorganisationen bör vidare beaktas den indelning av arbetsuppgifterna
i permanenta och tillfälliga, som sakrevisionen verkställt. Vad sakrevisionen
härutinnan anfört, kan jag ansluta mig till utom såvitt angår
charkuterivarukontrollen. Enligt numera utfärdade bestämmelser skall denna^
aven i fortsättningen åligga nämnden. De med kontrollen förenade göromålen
bör följaktligen hänföras till nämndens permanenta arbetsuppgifter.
Av mitt godtagande utav sakrevisionens ståndpunkt följer å andra sidan, att
jag icke kan biträda den av Svenska bygdekvarnars riksförbund uttalade
uppfattningen, att de arbetsuppgifter, som är förenade med upptagandet av
formalnmgsavgift vid löneförmalning, skall betraktas såsom tillfälliga. Samtidigt
vill jag här i likhet med jordbruksnämnden understryka sakrevisionens
uttalande, att en fortlöpande prövning bör ske, om från början såsom
tillfälliga ansedda arbetsuppgifter även i fortsättningen bör hänföras till sådana.
Liksom hittills bör prövningen ske halvårsvis i samband med att
Kungl. Maj:ts proposition nr JO år 1956 61
nämnden gör framställning om behovet av tillfällig personal för närmast
följande halvår.
I anslutning till nu angivna indelning bör all personal, som har arbetsuppgifter
av permanent natur, erhålla pensionsgrundande tjänster. Därvid
uppstår frågan, i vilken omfattning ordinarie anställning bör komma i fråga.
På denna punkt har sakrevisionen utan närmare motivering varit synnerligen
restriktiv och föreslagit ordinariesättning endast i några fall, medan
jordbruksnämnden ansett samma principer böra tillämpas som vid and™
statliga verk. För min del anser jag det icke motiverat, att nämnden i förevarande
hänseende behandlas olika mot vad som i allmänhet gäller inom den
statliga förvaltningen. Jag ansluter mig följaktligen till den av nämnden
hävdade uppfattningen. Dock anser jag mig icke kunna tillstyrka ordinariesättning
i fullt lika stor utsträckning som nämnden utan föreslår, att
cirka 30 procent av personalen skall erhålla ordinarie anställning. Beträffande
vilka tjänster som enligt min mening därvid bör komma i fråga, torde
jag få hänvisa till det följande.
Däremot bör den personal, vars arbetsuppgifter bedömes såsom tillfälliga,
erhålla extra anställning eller anställas mot arvode. Undantag härifrån bör
dock, såsom sakrevisionen anfört, göras då bestämmelser om reglerad befordringsgång
föranleder därtill. I enlighet med sakrevisionens förslag synes
vidare lämpligt, att den tillfälliga personalen redovisas för sig. Till denna
fråga återkommer jag längre fram. Slutligen bör iakttagas, att personal, som
bär anställning såsom tillfällig, icke skall vare sig i fråga om pensionsrätt
eller i andra hänseenden erhålla sämre villkor än de, som angavs vid inrättandet
av jordbruksnämnden (prop. 1950: 161).
Med utgångspunkt från nu angivna principer har jag kommit till följande
resultat vid bedömandet av de olika detalj spörsmålen.
Beträffande jordbruksnämndens ledning gäller för närvarande,
att generaldirektören i chefskapet biträdes dels av en heltidsanställd
ledamot av nämnden, dels av den administrative byråchefen. Sakrevisionen
har föreslagit, att efter omorganisation endast den sistnämnde skall fungera
såsom generaldirektörens ställföreträdare. Därvid har förutsatts, att ställtöreträdarskapet
skall bli ifrågavarande byråchefs huvudsakliga arbetsuppgift.
Mot sakrevisionens förslag på denna punkt har jordbruksnämnden riktat
stark kritik. För egen del finner jag nämnden ha anfört vägande skäl
för sina erinringar. Liksom nämnden anser jag sålunda de till administrativa
byrån hörande arbetsuppgifterna vara av den art, att de åtminstone till
stor del bör handläggas av byråchefen. Det synes fördenskull varken möjligt
eller lämpligt att frigöra denne från det löpande byråarbetet i sådan utsträckning,
som sakrevisionen ifrågasatt. Det är emellertid nödvändigt, att
generaldirektören i fortsättningen skall i samma omfattning som hittills
kunna delegera chefsuppgifter till ställföreträdare. Då den nuvarande fördelningen
av nämnda uppgifter visat sig fungera väl, har jag för min del
kommit till den uppfattningen, att denna fördelning bör bibehållas i möjli
-
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 år 1956
gaste mån oförändrad även i fortsättningen. Den administrative byråchefen
bör sålunda fungera såsom generaldirektörens ställföreträdare i samma utsträckning
som hittills. Däremot finner jag av principiella skäl anordningen
med en heltidsanställd ledamot mindre lämplig. Jag föreslår i stället, att
Kungl. Maj :t skall äga utse en ledamot av nämnden till vice ordförande i
denna samt, efter förslag av nämnden, uppdraga åt ifrågavarande ledamot
att fullgöra arbetsuppgifter, som eljest skolat ankomma på generaldirektören.
För ersättning i anledning av sådant uppdrag bör erforderliga medel
beräknas under anslagsposten till ersättningar till experter och sakkunniga
i jordbruksnämndens avlöningsstat. Med den nu föreslagna anordningen torde
generaldirektören kunna beredas en avlastning i arbetsbördan, motsvarande
den, som nu vinnes genom heltidsanställning av en ledamot.
I övrigt torde någon ändring beträffande jordbruksnämndens ledning icke
böra ifrågakomma. Antalet ledamöter av jordbruksnämnden, frånsett generaldirektören,
bör sålunda alltjämt vara fem. Likaså bör i fråga om jordbruksnämndens
råd och kalkylsakkunniga gälla samma bestämmelser som
hittills.
V ad härefter angår byrå- och sektion sindelningen kan jag
biträda sakrevisionens förslag, att kriskommissionens krisbvrå skall ombildas
till en fettvarusektion med en byrådirektör som chef samt inordnas
under animaliebyrån. Jag delar alltså icke jordbruksnämndens uppfattning,
att det här skulle vara motiverat att bibehålla en särskild byrå, även om givetvis
fettvaruregleringen alltjämt kommer att vara ett särskilt ur ekonomisk
synpunkt ansvarsfullt verksamhetsområde hos nämnden. Såsom närmare
framgår av det följande torde man emellertid få utgå från att den
byråchef vid statens krisorgan, som nu är chef för krisbyrån, tills vidare
kommer att fungera såsom chef för den nya sektionen. Så länge detta är fallet
synes denne böra ha ställning såsom självständig föredragande av de till
sektionen hörande ärendena. Däremot synes mig jordbruksnämnden ha anlört
övertygande skäl för att den andra av kriskommissionens båda byråer,
nämligen utrikeshandelsbyrån, tills vidare skall bibehållas oförändrad. Jag
vill därjämte framhålla att , såsom även statskontoret antytt, det rent organisatoriskt
sett måste anses mindre lämpligt att inordna utrikeshandelsärendena
under den administrativa byrån. I enlighet med vad jag nu anfört bör
utrikeshandelsbyrån vid kriskommissionens avveckling överflyttas till jordbruksnämnden.
Samtidigt vill jag emellertid här framhålla, att frågan om
bibehållandet av utrikeshandelsbyrån såsom särskild byrå kan komma i ett
annat läge, sedan närmare erfarenheter vunnits av det nya prissättningssystemet
och av utvecklingen utav den internationella handeln med jordbruksprodukter.
Tänkbart är sålunda, att man framdeles bör överväga eu sammanslagning
av förevarande byrå med någon av de övriga byråer, å vilka
omfattningen av arbetet likaledes till icke obetydlig del blir beroende av
det nya prissättningssystemet.
I övrigt har sakrevisionens organisationsförslag mött erinran blott i vad
63
Kungl. Maj.ts proposition nr tO år 1956
avser fisksektionens ställning. Såväl jordbruksnämnden som de i ärendet
hörda fiskarorganisationerna har ansett, att denna sektion framdeles liksom
nu bör vara helt fristående och icke inordnas i animaliebyrån. Enligt min
mening bör denna synpunkt åtminstone till en viss grad vinna beaktande.
Jag anser mig sålunda visserligen böra godtaga sakrevisionens förslag, att
fisksektionen skall hänföras till animaliebyrån, men vill samtidigt förorda,
att sektionens chef alltjämt skall fungera såsom självständig föredragande
inför generaldirektören samt jordbruksnämndens plenum och råd.
På de punkter, som nu icke särskilt berörts, biträder jag sakrevisionens
organisationsförslag. Efter kriskommissionens avveckling skulle jordbruksnämnden
följaktligen komma att bestå av följande byråer och sektioner,
nämligen animaliebyrån med eu fettvarusektion och en fisksektion,
tabiliebyrån, administrativa byrån med en beredskapssektion och en kanslisektion,
utredningsbyrån samt utrikeshandelsbyrån.
I fråga om chefstjänstemännens löneställning medför
omorganisationen, att generaldirektörens arvode sasom ordförande i kriskommissionen
bortfaller. Däremot bör chefen för den administrativa byrån
i sin egenskap av ställföreträdare för generaldirektören uppbära oförändrat
arvode å 1 500 kronor om året.
Såsom sakrevisionen förutsatt, torde cheferna för animalie- och vegetaliebyråerna
liksom hittills böra vara placerade i lönegrad Cp 13. Någon
ändring av lönegradsplaceringen för cheferna för administrativa byrån samt
utrednings- och utrikeshandelsbyråerna torde icke heller böra ske. Jag vill
emellertid föreslå, att administrativa byråns och utredningsbyråns chefer
skall erhålla ordinarie anställning och utrikeshandelsbyråns chef extra ordinarie
anställning. Däremot är jag mera tveksam, när det gäller att inom
ramen för den nya organisationen bestämma löneställningen för fettvaru-,
fisk- och beredskapssektionernas chefer, vilka för närvarande är placerade
i respektive lönegrad Ce 37, Ce 33 och Ce 33. Såsom jag förut anfört, bör
byråchefstjänsten i Ce 37 vid uppkommande vakans ersättas med en byrådirektörst
jänst, varvid löneställningen för denna torde få prövas. Löneställningen
för de båda byrådirektörstjänsterna i Ce 33 bör omprövas vid de
nuvarande innehavarnas avgång. Vad jag nu anfört bör ej utgöra hinder
mot att de båda sistnämnda tjänsterna överföres till ordinarie stat. De
bör alltså upptagas i lönegrad Ca 33. Byråchefstjänsten bör bibehållas på
extra ordinarie stat. Vad slutligen angår kanslisektionen omfattar denna
mer än 40 tjänstemän och är sålunda nämndens största avdelning. På chefen
för denna sektion ankommer, förutom de med dylikt chefskap vanligen
förenade göromålen, kvalificerade juridiska uppgifter i samband med utaibetandet
och tillämpningen av de för jordbruksområdet speciella författningsbestämmelserna.
Denne har vidare bland annat att handlägga juridiska
och administrativa spörsmål av ofta komplicerad natur berörande prisregleringsföreningarna
på jordbrukets och fiskets områden. Med hänsjm
härtill har jag funnit mig böra förorda, alt chefen för kanslisektionen skall
64
Kungl. Maj. ts proposition nr iO år 1956
vara byrådirektör i Ce 31. I samband härined bör den ena av de båda nuvarande
förste byråsekreterartjänsterna i Ce 29 på juridiska detaljen indragas.
Jag torde härefter få till prövning upptaga de framlagda förslagen angående
personalen på byråerna och sektionerna. Efter överväganden
har jag därvid funnit mig i stort sett kunna godtaga sakrevisionens
ståndpunkt i dessa delar, såväl beträffande personaluppsättningens storlek
som i fråga om personalens löneställning. Såsom jag redan förut anfört, anser
jag dock, att ordinariesättning bör ske i större utsträckning än sakrevisionen
föreslagit. Vidare har jag med anledning av vad statens lönenämnd
anfört utgått från att några särskilda tjänster i Ce 25 för byråsekreterare
eller aktuarier icke bör förekomma, utan att i stället bör upptagas tjänster
i reglerad befordringsgång. I övrigt innebär mina i det följande redovisade
förslag beträffande ifrågavarande personal endast på vissa punkter
avvikelser från vad sakrevisionen anfört. Detta betyder bland annat, att
jag — utom i fråga om ordinariesättningen — som regel icke ansett mig
kunna taga hänsyn till de synpunkter, som jordbruksnämnden i sitt yttrande
framfört i fråga om vissa tjänsters placering in. in.
Beträffande animaliebyrån har sakrevisionen föreslagit, att den förste byråsekreterartjänst
i Ce 29 vars innehavare av Kungl. Maj :t förordnats att vara
extra tjänsteman i lönegrad Cg 31, skall uppflyttas till en byrådirektörstjänst
i Ce 31. Detta förslag kan jag endast såtillvida biträda, att den nuvarande
innehavaren av ifrågavarande tjänst med benämningen byrådirektör
erhåller extra ordinarie anställning i den högre lönegraden. Tjänsten bör
alltså vid uppkommande vakans återbesättas i Ce 29. Vidare föreslår jag,
att förste byråsekreterartjänsten i Ce 27 skall överföras å ordinarie stat.
Mot förslagen att inplacera inspektören för köttklassificeringen i Ce 25
och att å byrån alltjämt skall finnas en amanuenstjänst i reglerad befordringsgång,
har jag intet att erinra. Av byråns kanslibiträdestjänster bör en
vara ordinarie och tre extra ordinarie. Vad angår den kanslibiträdestjänst,
vars innehavare har att granska vissa redovisningar och att deltaga i kontrollen
av slaktdjursavgifter in. in., bör denna såsom jordbruksnämnden föreslagit
ändras till en kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång och
alltjämt hänföras till den tillfälliga personalen. Å andra sidan bör den kontorsbiträdestjänst,
vars innehavare sysslar med charkuterivarukontrollen,
dels ändras till en kanslibiträdestjänst och dels, i anslutning till vad jag
förut anfört beträffande denna kontroll, framdeles hänföras till den stadigvarande
personalen. På byrån bör följaktligen antalet kanslibiträdestjänster
liksom hittills vara fem. Då ej heller någon minskning av antalet kontorsbiträdestjänster
i reglerad befordringsgång bör ifrågasättas, bör slutligen
för byrån beräknas tre dylika tjänster. I anslutning till vad jordbruksnämnden
anfört bör en av dessa tjänster jämlikt grunderna för nämnda befordringsgång
föras på ordinarie stat. Av byråns personal bör följaktligen endast
nyssnämnda extra kontorsbiträde hänföras till den tillfälliga personalen.
Kungl. Maj.ts proposition nr hO är 1956
65
På fisksektionen bör den extra ordinarie förste byråsekreterartjänsten
överföras å ordinarie stat. Däremot anser jag i likhet med sakrevisionen, att
den andra förste byråsekreterartjänsten bör betraktas såsom tillfällig och
följaktligen kvarstå på extra stat. Även i övrigt kan jag biträda sakrevisionens
förslag, dock att kansliskrivartjänsten bör placeras på ordinarie stat.
På sektionen bör följaktligen utöver vad nyss nämnts finnas en amanuens
i reglerad befordringsgång, en kansliskrivare i Ca 15, ett kanslibiträde i Ce
11 samt två kontorsbiträden i reglerad befordringsgång.
För fettvarusektionen har sakrevisionen föreslagit en personaluppsättning,
bestående av två förste byråsekreterare i Ce 27, en byråsekreterare i Cg 25,
en amanuens i reglerad befordringsgång, en kansliskrivare i Ce 15, en kontorist
i Ce 13, ett kanslibiträde i Ce 11 samt fem kontorsbiträden i reglerad befordringsgång.
Mot detta förslag har jag ingen annan erinran, än att den för
tillfälliga arbetsuppgifter avsedda byråsekreterartjänsten bör ändras till en
amanuenstjänst i reglerad befordringsgång. Anställningsformen bör dock
omprövas vid den nuvarande innehavarens avgång.
Vad jag föreslagit beträffande förste byråsekreterartjänsten på animaliebyrån
bör gälla även i fråga om motsvarande tjänst på vegetabiliebyrån. Jag
anser mig vidare böra biträda förslaget, att vid nu ifrågavarande byrå skall
inrättas en ny förste byråsekreterartjänst i Ce 27. Vid bifall härtill torde
emellertid den för vissa tillfälliga arbetsuppgifter avsedda amanuenstjänsten
kunna indragas. Däremot bör byråsekreterartjänsten i Ce 25 bibehållas men
av förut angivna skäl ändras till en tjänst i reglerad befordringsgång. Vad
slutligen angår biträdespersonalen, bör båda kansliskrivartjänsterna placeras
på ordinarie stat. Då jag i övrigt ansluter mig till sakrevisionens förslag,
bör ifrågavarande personal alltså omfatta två kansliskrivare i Ca 15, en kontorist
i Ce 13, ett kanslibiträde i Ce 11, ett extra konlorsbiträde för tillfälliga
arbetsuppgifter samt fyra kontorsbiträden i reglerad befordringsgång.
Såsom sakrevisionen anfört bör chefen för administrativa byrån ha ett
kanslibiträde till förfogande såsom sekreterare. Ifrågavarande kanslibiträdestjänst
torde böra placeras på ordinarie stat.
Beträffande administrativa byråns beredskapssektion föreslår jag inga
andra ändringar gentemot sakrevisionen, än att förste byråsekreteraren skall
överföras på ordinarie stat. Personalen på sektionen bör alltså bestå av en
förste byråsekreterare i Ca 29, en kansliskrivare i Ce 15, ett kanslibiträde i
Ce 11 samt ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.
Vad härefter angår administrativa byråns kanslisektion torde jag först få
behandla kamrerarkontoret. Såsom sakrevisionen föreslagit, bör kamreraroch
kassörstjänsterna uppföras på ordinarie stat. Enligt min mening bör så
ske jämväl i fråga om assistenttjänsten i Ce 23 och kansliskrivartjänsten.
Däremot bör assistenttjänsten i Ce 21 bibehållas oförändrad. Mot sakrevisionens
förslag att upptaga en konloristtjänst i Ce 13, två kanslibiträdestjänster
i Ce 11 samt en kontorsbiträdestjänst i reglerad befordringsgång, har jag
icke något att erinra. Vad slutligen angår kontrollanttjänsterna, har sakrevisionen
räknat med elva dylika tjänster. Detta innebär, alt de båda för me
5
Bihang till riksdagens protokoll 1956. i samt. Nr 40
opaginerad Kontrollera mot PDF
6G
Kungt. Maj ris proposition nr ko dr 1051)
jerikontroilen avsedda tjänsterna ansetts böra indragas. I likhet med jordbruksnämnden
är jag emellertid av den uppfattningen, att ifrågavarande kontroll
bör bibehållas tills vidare. Antalet kontrollanttjänster bör alltså liksom
nu vara 13. Beträffande placeringen av dessa tjänster vill jag föreslå, att tre
av de nuvarande sex tjänsterna i lönegrad Ce 21 skall ordinariesättas och
att de andra tre skall bibehållas på extra ordinarie stat. Med hänsyn till vad
jag förut anfört om charkuterivarukontrollen bör emellertid jämväl den befattningshavare,
som sysslar med denna kontroll, erhålla extra ordinarie anställning.
Antalet kontrollanter i Ce 21 hör alltså vara fyra. Då jag delar
sakrevisionens åsikt, att de båda extra kontrollanterna i lönegrad 19 bör erhålla
pensionsgrundande tjänster, bör dessa likaledes uppföras på extra ordinarie
stat. Övriga fyra kontrollanttjänster bör däremot placeras i Cg 21 och
sålunda hänföras till den tillfälliga personalen. Av vad jag nu föreslagit följer,
att jag icke ansett mig kunna förorda jordbruksnämndens förslag om
uppflyttning av vissa kontrollanttjänster till lönegrad 23. Med anledning
av vad sakrevisionen anfört på denna punkt anser jag emellertid, att det -—
sedan den nya organisationen varit i funktion en tid — bör övervägas, huruvida
någon ändring av kompetenskraven för vissa av här berörda tjänster
är erforderlig.
På kanslidetaljen bör förste byråsekreterartjänsten överföras till ordinarie
stat. I överensstämmelse med vad jag förut anfört, bör vidare byråsekreterartjänsten
i Ce 25 ersättas med en tjänst i reglerad befordringsgång.
Mot sakrevisionens förslag att ordinariesätta rcgistrators- och förste expeditionsvakttjänsterna
har jag icke något att erinra. Dylik anställningsform
synes även höra komma i fråga beträffande förste kansliskrivartjänsten.
Vad angår den kansliskrivartjänst, vars innehavare tjänstgör såsom
generaldirektörens sekreterare in. in., hör denna tjänst bibehållas i nuvarande
lönegrad och överföras till ordinarie stat. Av de båda kanslibiträdena
tjänstgör det ena såsom föreståndare för telefonväxeln med dess tre telefonister.
Enligt gällande principer bör såsom statskontoret och lönenämnden
framhållit, härför avses en kontorsbiträdestjänst. Däremot bör den
andra kanslibiträdestjänsten kvarstå och därjämte överföras till ordinarie
stat. Liksom jordbruksnämnden biträder jag i övrigt helt sakrevisionens förslag.
Utöver den personal, som hittills redovisats, bör alltså på kanslidetaljen
finnas tre expeditionsvakter i Ce 10, eu i Cg 10 och två arvodesanställda,
fyra kontorsbiträden i reglerad befordringsgång samt en arvodesanställd
extra tjänsteman. Av sistnämnda personal bör självfallet de tre arvodesanställda
räknas bland den tillfälliga personalen. Dit bör emellertid även hänföras
två såsom telefonister tjänstgörande kontorsbiträden.
I enlighet med vad jag förut anfört, bör den ena av de båda förste byråsekreterartjänsterna
på juridiska detaljen indragas. Den kvarvarande tjänsten
bör överföras på ordinarie stat. På detaljen bör vidare finnas två amanuenstjänster
i reglerad befordringsgång. Den nu såsom byråsekreterare i
Ce 25 upptagna tjänsten bör således enligt den grundsats, jag tidigare angivit,
ersättas av eu tjänst av sistnämnda slag. Slutligen bör till detaljen hän
-
67
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 ur 1050
föras eu kanslibiträdestjänst. Ifrågavarande tjänst, som nu är å extra stat,
synes böra överföras till extra ordinarie stat.
I fråga om utrikeshandelsbijrån tillstyrker jag, att två förste byråsekreterartjänster,
en i Cg 29 och en i Cg 27, skall överföras på extra ordinarie
stat. Jag delar även sakrevisionens uppfattning, att den tredje
förste byråsekreterartjänsten bör utbytas mot en amanuenstjänst i reglerad
befordringsgång. Såsom sakrevisionen föreslagit torde vidare en av
de båda byråsekreterar tjänster, vilkas innehavare sysslar med licensärenden,
kunna indragas. Antalet byråsekreterare i Cg 25 på byrån bör alltså
i fortsättningen vara två. Enligt min mening nödvändiggör emellertid å
andra sidan detta, att assistenttjänsten bibehålies. Med hänsyn till att den
nuvarande innehavaren av sistnämnda tjänst skäligen hör erhålla pensionsberättigande
tjänst, vill jag därjämte föreslå, att befattningen skall överföras
på extra ordinarie stat. Löneställningen för tjänsten, vars tillfälliga
karaktär uppenbarligen icke ändras av vad jag nu föreslagit, bör dock omprövas
vid uppkommande vakans. Då jag slutligen helt ansluter mig till
sakrevisionens förslag i fråga om biträdestjänsterna, bör för byrån avses
en kontoristtjänst i Ce 13, eu kanslibiträdestjänst i Ce 11 och fyra i Cg 11
samt två kontorsbiträdestjänster i reglerad befordringsgång. Såsom tillfällig
personal bör upptagas de båda byråsekreterarna, assistenten, de fyra extra
kanslibiträdena samt ett av kontorsbiträdena, tillhopa åtta tjänstemän.
Av personalen på ulredningsbyrån bör förste aktuarien i Ce 29 samt eu
av de båda förste aktuarierna i Ce 27 överföras på ordinarie stat. Den återstående
förste aktuarietjänsten bör bibehållas såsom extra ordinarie. Vad
angår amanuenstjänsterna, torde enligt min mening den ena kunna indragas.
Då å andra sidan aktuarietjänsten i Ce 25, i överensstämmelse med vad jag tidigare
anfört, bör ändras till eu amanuenstjänst i reglerad befordringsgång,
bör antalet dylika tjänster på byrån även i fortsättningen vara två. Liksom
nu bör på byrån jämväl finnas eu förste kansliskrivartjänst och tre kanslibiträdestjänster.
Av dessa bör förstnämnda tjänst och två av de sistnämnda
placeras på ordinarie stat. Den tredje kanslibiträdestjänsten synes böra
vara extra ordinarie. Däremot anser jag, att antalet kontorsbiträdestjänster
i reglerad befordringsgång bör minskas med två till tre. Vad slutligen beträffar
den under ifrågavarande byrå redovisade statistiksektionen, föreslår
jag ingen annan ändring i förhållande till sakrevisionens förslag, än alt
förste aktuarietjänsten, kansliskrivartjänsten samt eu av kanslibiträdestjänsterna
skall överföras på ordinarie stat. Personalen på sektionen bör
följaktligen utgöras av en förste aktuarie i Ca 29, två amanuenser i reglerad
befordringsgång, en kansliskrivare i Ca 15, ett kanslibiträde i Ca 11 och två
i Ce 11 samt tio kontorsbiträden i reglerad befordringsgång.
Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit beträffande de olika byråerna och
sektionerna, kommer jordbruksnämndens personal från och med nästa
budgetår att uppgå till sammanlagt 146 tjänstemän. Av dessa har 38 ansetts
böra erhålla ordinarie anställning. Den för tillfälliga arbetsuppgifter
erforderliga personalen har beräknats till 22 befattningshavare. 1 förhållande
68
Kungl. Maj. ts proposition nr 10 är 1956
till jordbruksnämndens och kriskommissionens nuvarande personaluppsättning
innebär mina förslag en minskning med sju tjänstemän.
Såsom framgår av det föregående har sakrevisionen i samband med sin
översyn av jordbruksnämndens verksamhet även undersökt möjligheterna
att överflytta arbetsuppgifter från nämnden till andra
organ. Sakrevisionen har därvid funnit sig böra inskränka sig till att
föreslå, att ärendena angående restitution av skatt för bensin, som användes
till drift av jordbrukstraktorer, skall överföras till länsstyrelserna, vilka
nu endast ombesörjer den förberedande granskningen av restitutionsansökningarna.
Förslaget har tillstyrkts av samtliga i ärendet hörda länsstyrelser,
medan jordbruksnämnden ansett det fördelaktigt ur enhetlighetssynpunkt
att ännu någon tid utnyttja nämndens sakkännedom och rutin på området,
innan överflyttning sker.
För min del kan jag på denna punkt icke biträda sakrevisionens förslag.
Enligt min mening maste nämligen alltid en viss risk för bristande enhetlighet
uppkomma, om beslutanderätten i samma slags ärenden anförtros ett
flertal olika myndigheter. Då härtill kommer att — såsom sakrevisionen
själv framhållit — någon besparing i egentlig mening icke vinnes genom att
ifrågavarande ärenden överflyttas till länsstyrelserna, finner jag i likhet
med jordbruksnämnden en sådan åtgärd icke för närvarande böra ifrågasättas.
Handläggningen av ärendena torde således tills vidare böra ske i
samma ordning som hittills. Detta utesluter icke, att av sakrevisionen föreslagna
förenklingar i förfarandet bör beaktas. Det torde emellertid få ankomma
på jordbruksnämnden — vilken enligt vad som nu gäller har att
meddela erforderliga bestämmelser i ämnet — att närmare överväga sakrevisionens
förslag samt att vidtaga de ändringar i sagda bestämmelser, som
därvid må befinnas lämpliga.
Sakrevisionen har vidare föreslagit, att åtgärder skall vidtagas i syfte att
statsverkets vid jordbruksnämnden uppkommande kostnader för
uppbörd och kontroll av vissa avgifter, som användes för
att genomföra regleringarna på jordbrukets och fiskets område, skall täckas
av avgiftsmedel och icke av anslagsmedel. I huvudsak finner jag mig
böra tillstyrka sakrevisionens förslag i denna del. Jag får därvid erinra om
att i fråga om jordbruksprodukter ansvaret för exporten numera överflyttats
på jordbruket och dess organisationer samt att beträffande fisk ansvaret
för exporten åvilar inom näringen bildade prisregleringsföreningar. Enär
förevarande avgiftsmedel i princip skall användas för att underlätta avsättningen
inom och utom landet, finner jag det i likhet med flertalet remissinstanser
rimligt, att uppbörden och kontrollen av avgifterna bekostas av ifrågavarande
avgiftsmedel.
Pa av sakrevisionen och jordbruksnämnden anförda skäl bör nämndens
befattning med uppbörden av avgifterna och kontrollen av deras rätta uttagande
bibehållas i nuvarande omfattning. Jag finner mig sålunda icke
kunna biträda det av föreningen Svensk spannmålshandel framförda för
-
69
Kungl. Maj:ts proposition nr bO år 1956
slaget om överflyttning av vissa delar av detta arbete till föreningen. Emellertid
förutsätter jag i likhet med några remissinstanser, att nämnden på
lämpligt sätt upptager överläggningar med berörda exportorgan i fråga om
de kostnader, som i fortsättningen skall anses belöpa på de olika avgiftsmedlen.
Såsom sakrevisionen framhållit torde det av praktiska skäl vara lämpligt,
att överföringen av uppbörds- och kontrollkostnader till avgiftsmedel begränsas
till att gälla jordbruksnämnden. De vid tullverket uppkommande
kostnaderna för debitering, uppbörd och redovisning av införsel-, utförsel-
och prisregleringsavgifter bör sålunda täckas av anslagsmedel. I enlighet
härmed bör sålunda nämndens kostnader för uppbörden av förmalningsoch
slaktdjursavgifter samt utjämningsavgifter i samband med mjölkregleringen
och prisregleringsavgifter för fisk ävensom för de därmed förenade
kontrolluppgifterna bestridas av avgiftsmedel. Härvid förutsätter jag att,
såsom för närvarande sker, kostnaderna för jordbruksnämndens lokalombud
för prisregleringen av fisk även i fortsättningen skall bestridas av medel
ur prisregleringskassan för fisk.
I fråga om användningen av nu ifrågavarande avgiftsmedel finnes bestämmelser
meddelade i förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om viss
avgift å mjölk, grädde och ost, förordningen den 5 juni 1953 (nr 375) med
vissa bestämmelser angående prisregleringen för råg och vete, förordningen
den 3 juni 1955 (nr 284) angående slaktdjursavgift samt förordningen den
30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m. Formuleringarna
beträffande avgiftsmedlens användning i nu nämnda förordningar
är så allmänt hållna, att ett genomförande av det utav mig förordade
förslaget att bestrida kostnaderna för kontrollen och uppbörden av avgifterna
icke i och för sig torde behöva föranleda någon författningsändring.
Ett förtydligande bör dock ske. Av praktiska skäl synes det emellertid
lämpligt att låta en dylik åtgärd anstå till i samband med avgivandet
av förslag till åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets respektive
fiskets område.
Jag torde till sist få behandla anslagsfrågorna. Därvid synes i
första hand böra undersökas, hur det av mig nyss framlagda förslaget rörande
gäldandet av jordbruksnämndens kostnader för uppbörd och kontroll
av vissa avgifter anslagstekniskt sett bör genomföras. Såsom jordbruksnämnden
anfört och närmare utvecklat, kan detta spörsmål lösas enligt två
olika alternativ. För min del ansluter jag mig till det första av dessa. Jag
anser alltså, att å ena sidan bör i riksstatsanslagen till jordbruksnämnden
inräknas även de kostnader, varom här är fråga. Å andra sidan bör av nyssnämnda
avgifter till statsverket inlevereras ett belopp, som täcker kostnaderna.
Heloppet, som bör uppföras under titeln Uppbörd i statens verksamhet:
Inkomster vid statens jordbruksnämnd, torde kunna beräknas till
350 000 kronor. Enligt vad jag inhämtat kommer chefen för finansdepartementet,
med vilken jag samrått i frågan, även att vid inkomstberäkningen
70
Kungl. Maj.ls proposition nr 40 är 1956
i 1956 års statsverksproposition taga hänsyn till vad jag här föreslagit. Det
torde emellertid tå ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera, sedan jordbruksnämnden
med beaktande av de utav sakrevisionen tillämpade beräkningsgrunderna
avgivit förslag i ämnet, meddela närmare bestämmelser beträffande
bestridandet av ifrågavarande kostnader.
I motsats till sakrevisionen anser jag, att kostnaderna för den tillfälliga
personalen icke bör anvisas under ett särskilt anslag utan fördelas på dels
en ny förslagspost i avlöningsstaten, benämnd avlöningar till personal för
tillfälliga arbetsuppgifter, dels de olika posterna i omkostnadsstaten. För
nästa budgetår bör alltså endast uppföras ett avlönings- och ett oinkoslnadsanslag
till jordbruksnämnden. Anslagen bör beräknas på följande sätt.
Under avlöningsanslaget bör ordinarieposten uppföras med 574 000 kronor.
Arvodesposten bör bestämmas till 25 000 kronor samt posten ersättningar
till experter och sakkunniga till 75 000 kronor. I anslutning till vad
jag i det föregående föreslagit, har jag därvid tagit hänsyn till de minskningar,
som uppkommer på grund av att dels generaldirektörens arvode
bortfaller, dels anordningen med en heltidsanställd ledamot upphör och dels
inspektören för köttklassificeringen överföres till extra ordinarie stat. Ä
andra sidan har under sistnämnda post beräknats medel till ersättning åt
en vice ordförande i nämnden. I övrigt har jag emellertid förutsatt, att i
fortsättningen skall utgå samma arvoden och ersättningar som hittills, även
sådana som bestritts ur anslaget till kriskommissionen. Detta innebär bl. a.,
jag icke ansett mig kunna förorda någon uppräkning av arvodena till
jordbruksnämndens ledamöter. För avlöningar åt den tillfälliga personalen
torde böra avses 238 000 kronor. Då under icke-ordinarieposten även bör
upptagas visst belopp för vikariats- och övertidsersättningar och för extra
arbetskraft in. in., synes denna post böra upptagas med 1 004 000 kronor.
Slutligen bör för rörligt tillägg beräknas 434 000 kronor. Jordbruksnämndens
avlöningsstat skulle alltså få följande utseende.
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .......... 574 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,
förslagsvis ............................................. 25 000
3. Avlöningar till personal för tillfälliga arbetsuppgifter, förslagsvis
................................................. 238 000
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis .... 1 004 000
5. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis..... 75 000
6. Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 434 000
Summa kronor 2 350 000
Till jordbruksnämndens omkostnader bör enligt min mening beräknas
ett anslag å 695 000 kronor, därav 20 000 kronor till sjukvård in. in.,
225 000 kronor till reseersättningar, 5 000 kronor till bränsle, lyse och vatten,
380 000 kronor till övriga expenser samt 65 000 kronor till publikations
-
71
Kungl. Maj.ts proposition nr 40 ur 1956
tryck. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att sedermera fastställa omkostnadsstat
för jordbruksnämnden.
Vid bifall till vad jag sålunda förordat, bör för budgetåret 1956/57 till
jordbruksnämndens förfogande ställas ett avlöningsanslag å 2 350 000 kronor
och ett omkostnadsanslag å 695 000 kronor, eller tillhopa 3 045 000 kronor.
Till frågan om anvisande av dessa anslag torde jag få återkomma i 1956
års statsverksproposition vid anmälan av nionde huvudtiteln. Då till nämnden
och kriskommissionen nu är anvisade anslag å (1 341 000 + 400 000 +
1 423 600 ==) i runt tal 3 165 000 kronor, innebär den av mig nu föreslagna
omorganisationen en anslagsminskning å omkring 120 000 kronor. Tages
emellertid hänsyn till att i fortsättningen förut omförmälda uppbördsoch
kontrollkostnader skall gäldas av avgiftsmedel blir den verkliga minskningen
betydligt större.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå 1956 års riksdag att
a) besluta, att statens jordbruksnämnd från och med
budgetåret 1956/57 skall omorganiseras enligt de grunder,
som angivits i det föregående, samt att statens kommission
för krisuppgifter på livsmedelsområdet samtidigt
skall upphöra
b) för statens jordbruksnämnd fastställa följande personalförteckning,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57:
Personalförteckning
Tjänstemän å ordinarie stat
Lönegrad
1 generaldirektör .............................. Cp 19
2 byråchefer .................................. Cp 13
2 byråchefer .................................. Ca 37
2 byrådirektörer ................................ Ca 33
2 förste aktnarier .............................. Ca 29
2 förste byråsekreterare.......................... Ca 29
1 kamrerare.................................... Ca 29
1 förste aktuarie ................................ Ca 27
3 förste byråsekreterare ........................ Ca 27
1 assistent .................................... Ca 23
3 kontrollanter ................................ Ca 21
2 förste kansliskrivare .......................... Ca 17
6 kansliskrivare ................................ Ca 15
1 kassör ...................................... Ca 15
1 registrator .................................. Ca 15
1 förste expeditionsvakt.......................... Ca 12
6 kanslibiträden ................................ Ca 11
1 kontorsbiträde ................................ Ca 3
72
Kungl. Maj.ts proposition nr AO år 1956
Extra ordinarie tjänstemän i högre
lönegrad än Ce 25
Lönegrad
2 byråchefer .................................. Ce 37
3 byrådirektörer ................................ Ce 31
1 förste byråsekreterare ........................ Ce 29
1 förste aktuarie................................ Ce 27
4 förste byråsekreterare ........................ Ce 27
Anm. Den å fettvarusektionen placerade byråchefstjänsten i lönegrad Ce
37 skall vid uppkommande vakans ersättas med en byrådirektörstjänst, varvid
löneställningen för denna skall prövas. Löneställningen för de båda
byrådirektörstjänsterna i lönegrad Ca 33 på fisk- och beredskapssektionerna
skall omprövas vid de nuvarande innehavarnas avgång. Byrådirektörstjänsterna
i lönegrad Ce 31 å animalie- och vegetabiliebyråerna skall vid uppkommande
vakans utbytas mot förste ^byråsekreterartjänster i lönegrad
Ce 29.
c) godkänna de förslag i övrigt, som jag framlagt i det
föregående.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Malte Olsson
550448. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- JoU 1956:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1956/57 in. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 7 i texten
- Rskr. 1956:152 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående dels åtgärder för motverkande av skadegörelse av älg å växande skog m. m., dels ock översyn av p a1 i texten
- JoU 1956:11 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående anslag för budgetåret 1956/57 till statens jordbruksnämnd m. m. s. 1 i texten