Sök i Ratio Lex

Angående den tekniska skolutbildningen

1956-02-10 · 119 sidor, varav 116 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 116 av 119 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:63, Angående den tekniska skolutbildningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1956

1

Nr 63

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående den tekniska

skolutbildningen; given Stockholms slott den 10

februari 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas på grundval av 1948 års tekniska skolutrednings

betänkande angående »Tekniska skolutbildningen» (SOU 1955: 21)

olika frågor rörande de högre tekniska läroverken, de kommunala tekniska

skolorna m. fl. tekniska läroanstalter samt den textil- och färgeritekniska

utbildningen ävensom vissa spörsmål beträffande lärarutbildningen. Därjämte

beröres några problem beträffande landmaskinistutbildningen.

Ett stort behov av utbyggnad av de tekniska läroanstalternas utbildningskapacitet

föreligger. Beträffande de tekniska läroverken föreslås upprättande

av ett nytt läroverk i Karlstad från och med budgetåret 1957/58

eller den senare tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer. Vidare föreslås inrättande

av ytterligare två gymnasier vid befintliga läroverk (Eskilstuna och

Västerås), ytterligare tolv gymnasielinjer, varav en byggnadsteknisk

(Borås), två elkrafttekniska (Hälsingborg och Västerås), två maskintekniska

(Eskilstuna och Karlstad), en merkantil-teknisk (Stockholm), en pappersteknisk

(Karlstad), en produktionsteknisk (Västerås), tre teletekniska

(Härnösand, Karlskrona och Stockholm) samt en värme- och sanitetsteknisk

(Göteborg), ävensom ytterligare två fackskollinjer, varav en verkstadsteknisk

(Västerås) och en väg- och vattenbyggnadsteknisk (Stockholm).

Antalet klassavdelningar i första klassen av gymnasierna beräknas

1 — Dihang till riksdagens ''protokoll 1956. 1 samt. Nr 63

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

från och med nästa budgetår öka från 37 till 44, vartill kommer ytterligare

2, när läroverket i Karlstad upprättas. En fortsatt utbyggnad bör komma

till stånd, grundad på en aktiv planeringsverksamhet från överstyrelsens

för yrkesutbildning sida i samråd med vederbörande kommuner samt de

olika intressenterna för teknisk utbildning och verksamhet inom skilda

fackområden.

Gymnasielinjerna för produktionsteknik, pappersteknik och värme- och

sanitetsteknik samt fackskollinjen för väg- och vatten byggnadsteknik innebär

en komplettering av den hittills genomförda linjedifferentieringen vid

läroverken. Såsom nya allmänna ämnen i undervisningen föreslås bland

annat nutidshistoria med samhällslära samt arbetspsykologi.

Fortbildningen av ingenjörer och tekniker föreslås skola intensifieras och

göras mera planmässig i form av normerade påbyggnadskurser, s. k. diplomkurser,

öppna även för andra än läroverksingenjörer.

Såsom en norm för utbildningen vid de kommunala tekniska skolorna

m. fl. tekniska läroanstalter förordas anordnande av teknikerkurs om i

regel tre terminer och högre fackkurs om i regel två terminer. Med hänsyn

till den väsentliga höjning av statsbidraget till driften av dylika skolor,

som genomförts från och med innevarande budgetår, bör inom detta område

av den tekniska skolutbildningen ytterligare utbildningsmöjligheter

i kommunal och privat regi kunna ordnas. De vid 1955 års riksdag beslutade

provisoriska grunderna för statsbidrag till de kommunala tekniska

skolorna, medförande en dryg fördubbling av bidraget, föreslås skola gälla

i fortsättningen såsom normala bestämmelser.

Den textil- och färgeritekniska ingenjörsutbildningen (Borås och Norrköping)

bör omfatta tre år med den textil- och färgeritekniska fackundervisningen

förlagd till vederbörande textilinstitut och övrig undervisning

förlagd till vederbörande gymnasium. Till grund för utbildningen av textiltekniker

m. fl. bör läggas ett av institutens styrelser uppgjort kursprogram.

För textilinstituten föreslås nya statsbidragsgrunder, medförande en dryg

fördubbling av nu utgående bidragsbelopp.

I propositionen äskas slutligen anslag för nästa budgetår till överstyrelsen

för yrkesutbildning, tekniska läroverken, textilinstituten och de centrala

yrkesskolorna med sammanlagt 21 321 200 kronor. I propositionen

framlagda förslag innebär för nästa budgetår icke-automatiska utgiftsökningar

med i runt tal 1 150 000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 februari 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, frågor angående

den tekniska skolutbildningen och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har jag under

punkten 295 förklarat mig ämna för Kungl. Maj:t framlägga förslag om

avlåtande till 1956 års riksdag av särskild proposition på grundval av 1948

års tekniska skolutrednings betänkande rörande den tekniska skolutbildningen.

Med anledning därav har Kungl. Maj:t på min hemställan (bilagan

åttonde huvudtiteln, punkterna 295, 297, 304 och 306) föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1956/57 beräkna
till

Överstyrelsen för yrkesutbildning: Avlöningar ett förslagsanslag av

1 550 000 kronor,

till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Omkostnader ett förslagsanslag av

195 000 kronor,

till Högre tekniska läroverk: Avlöningar ett förslagsanslag av 7 610 000

kronor,

till Högre tekniska läroverk: Omkostnader ett förslagsanslag av 730 000

kronor,

till Högre tekniska läroverk: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag

av 770 000 kronor,

till Högre tekniska läroverk: Föreläsningar och fortbildningskurser ett

reservationsanslag av 50 000 kronor,

till Bidrag till textilinstitutet i Borås ett förslagsanslag av 225 000 kronor,

till Bidrag till Lennings textiltekniska institut i Norrköping ett förslagsanslag

av 180 000 kronor samt

till Bidrag till driften av centrala yrkesskolor ett förslagsanslag av

10 000 000 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956

Jag anhåller nu att ånyo få anmäla dessa anslagsfrågor, varvid jag till

behandling upptar jämväl övriga med förevarande betänkande sammanhängande

frågor.

I. Inledning

1. Utredningsuppdraget m. m.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet

den 26 juni 1948 sakkunniga för att utreda och avge

förslag rörande den tekniska utbildningen vid högre tekniska läroverk och

andra tekniska läroanstalter. De sakkunniga antog benämningen 1948 års

tekniska skolutredning.

Utredningen — överdirektören R. Lundquist, ordförande, ingenjören

Å. Ericsson, överingenjören O. Hellman, byråchefen K. Josephson, studierektorn

T. Karlbom, lektorn M. Lien, rektorn A. Nordhult, civilingenjören

L. O. Skantze, ingenjören J. Westman och civilingenjören L. Österberg —

har i juni 1955 avlämnat betänkande rörande »Tekniska skolutbildningen»

(SOU 1955:21). Till utredningens förfogande för överläggningar och samråd

har stått ett flertal experter.

Utredningens förslag avser följande skolformer, nämligen de högre tekniska

läroverken (tekniska gymnasier och tekniska fackskolor), de kommunala

tekniska skolorna, kommunala tekniska aftonskolor och privata tekniska

läroanstalter. Utredningen har vidare särskilt behandlat den textiltekniska

och den färgeritekniska utbildningen samt utbildningen av lärare för tekniska

undervisningsanstalter. Därjämte har utredningen upptagit frågan

om utbildning av maskinister för stationära värmeanläggningar m. m.

Utredningsarbetet beträffande i direktiven omnämnd teknisk privatistexamen

har ännu icke slutförts. Utredningen kommer alltså senare att avlämna

särskilt förslag i detta avseende.

Över förevarande betänkande har infordrade utlåtanden avgivits av arméförvaltningen,

marinförvaltningen, chefen för marinen, flygförvaltningen,

fortifikationsförvaltningen, arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, statens lönenämnd, skolöverstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning — efter hörande av styrelser

och lärarkollegier vid högre tekniska läroverken, textilinstitutet i Borås,

Lennings textiltekniska institut i Norrköping, bergsskolan i Filipstad, tekniska

skolorna i Hässleholm, Katrineholm och Örnsköldsvik, tekniska aftonskolorna

i Stockholm, Solna, Norrköping, Linköping, Motala, Göteborg

och Örebro, tekniska institutet i Stockholm samt tekniska skolan i Sunds
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

vall — kommerskollegium, samtliga länsstyrelser, överstyrelsen för de tekniska

högskolorna — efter hörande av vederbörande vid tekniska högskolan

i Stockholm och Chalmers tekniska högskola — samt statens brandskola.

Härjämte har yttranden över betänkandet avgivits av försvarets forskningsanstalt,

svenska arbetsgivareföreningen — Sveriges industriförbund (gemensamt

yttrande), landsorganisationen i Sverige, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,

Älvsborgs läns landsting, stadsfullmäktige i Eskilstuna, Halmstad, Karlstad

och Västerås, tjänstemännens centralorganisation, svenska teknologföreningen,

Sveriges allmänna exportförening, svenska cellulosaföreningen —

svenska pappersbruksföreningen (gemensamt yttrande), Sveriges mekan - förbund, Sveriges varvsindustriförening, Sveriges textilindustriförbund,

Sveriges konfektionsindustriförbund, svenska färgeritekniska riksförbundet,

svenska byggnadsentreprenörföreningen — svenska byggnadsindustriförbundet

— svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund (gemensamt

yttrande), svenska vägföreningen, svenska kommunaltekniska föreningen,

svenska facklärarförbundet, statsverkens ingenjörsförbund, svenska

pappers- och cellulosaingenjörsföreningen, Sveriges verkstadsingenjörers

förening, svenska värme- och sanitetstekniska föreningen, Sveriges träindustriförbund,

svenska skofabrikantföreningen, sågverksförbundet, djupfrysningsbyrån,

svenska yrkesskolföreningen, svenska industrins praktiknämnd,

arbetsledareinstitutet, Sveriges arbetsledareförbund, tekniska läroverkens

lärarförbund, tekniska läroverkens ingenjörsförbund, svenska fackingenjörers

riksförbund, tekniska föreningen SSTA, brevskolan, Hermods korrespondensinstitut,

NKI-skolan, tekniska läroverkens elevförbund och

Hässleholms teknologförbund. Därjämte har geografilärarnas riksförening

ingivit en skrift.

2. Nuvarande skolorganisation

I betänkandet har på s. 21—41 lämnats en utförlig redogörelse för organisationen

av befintliga läroanstalter för utbildning av ingenjörer och jämförlig

teknisk personal. Här torde böra återges följande tabellmaterial m. m.

Högre tekniska läroverk

De tekniska gymnasierna, som har treårig lärokurs, är inpassade i vårt

skolsystem såsom en parallellform till de högre allmänna läroverkens gymnasielinjer.

Undervisningen vid de tekniska gymnasierna är differentierad

på olika facklinjer.

De tekniska fackskolorna är var för sig inriktade på ett visst fackområde.

De bygger liksom gymnasierna på i huvudsak realskolans kunskapsmått

såsom grund. Lärokursen är endast tvåårig men för inträde fordras i regel

minst två års förpraktik mot endast två månader för inträde i tekniskt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

gymnasium. Några av fackskoloma har även avdelningar med aftonundervisning.

Därvid omfattar lärotiden fyra år vid enbart aftonundervisning

eller tre år med ett års dagkurs och två års aftonkurser.

Tabell 1. Gymnasielinjer och fackskolor vid tekniska läroverk

Högre tekniska läroverket i

Gymnasielinjer

och fackskolor

Borås

Eskilstuna

Gävle

Göteborg

Hälsingborg

Härnösand

Jönköping

Karlskrona

Luleå

Malmö

Norrköping

Skellefteå

Stockholm

Västerås

Örebro

Gymnasielinjer

Allmänt teknisk ..........

.. A

X

Byggnadsteknisk ..........

.. B

—

—

X

X

—

X

—

X

X

—

X

—

X

—

—

Cellulosateknisk ...........

.. C

X

Elektroteknisk ............

.. E

—

—

-

X

—

X

—

—

X

—

—

—

X

—

X

Färgeriteknisk .............

.. F

—

X

Flygteknisk ...............

.. Fl

X

Gjuteriteknisk ............

.. Gj

X

Kemiskt teknisk ..........

.. K

X

—

—

—

X

—

—

—

—

—

X

X*

X

—

X

Maskinteknisk ............

.. M

X

—

X

X

X

X

X’

—

X

—

X

X

X

—

X

Merkantilt teknisk ........

.. Mr

—

—

—

X

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

X

Skeppsbyggnadsteknisk ....

.. s

X

Textilteknisk ..............

.. T

X

xs

Teleteknisk ...............

.. Te

X

X

Fackskolor

Bvggnadsteknisk ..........

.. B

—

—

—

—

—

—

—

—

—

X

—

—

X

—

—

Elektroteknisk ............

.. E

X

—

Elektroteknisk

kraftteknisk linje........

.. Ek

X

teleteknisk » ........

.. Te

X

Kemiskt teknisk ..........

.. K

X

Maskinteknisk ............

.. M

—

X

—

X

—

—

—

X

—

X1 2 * 4

—

—

—

—

X

Maskinteknisk

kraft- och värmeteknisk

linje .................

. Mk

X

verkstadsteknisk linje ....

. Mv

—

X

1 Möjlighet till specialisering på oorganisk eller organisk kemi i klass III.

2 Möjlighet till specialisering på träteknik i klass III.

8 Tre studieriktningar: allmän textilteknik (Ta), trikåteknik (Tt) och konfektionsteknik (Tk).

4 Möjlighet till specialisering på skeppsbyggnadsteknik.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Tabell 2. De högre tekniska läroverkens organisation

budgetåret 1955/56

Högre tekniska läroverket i

Facklinjer

Anta''

avdelningar i

klass

Summa

avdel-

ningar

I

II

in

IV

Borås (gymnasium) ..............

K M T

2

2

2

6

Eskilstuna (3-årig fackskola) .....

M

3

3

3

9

Gävle (gymnasium) ..............

B M

2

2

2

G

Göteborg:

gymnasium ...................

B E M Mr S Te

4

4

4

12

3-årig fackskola ...............

M

1

1

1

3

Hälsingborg (gymnasium) ........

K M

2

2

2

G

Härnösand (gymnasium) .........

B C E M

2

2

2

6

Jönköping (gymnasium) ..........

Gj M

2

2

2

G

Karlskrona:

gymnasium ...................

B

1

1

1

3

2-årig fackskola ...............

M

1

1

2

Luleå (gymnasium) ..............

B E M

3

3

3

9

Malmö:

gymnasium ...................

A

2

2

2

G

2-årig fackskola ...............

B K M

3

3

G

Norrköping (gymnasium) ........

B F Fl K M T

4

4

4

12

Skellefteå (gymnasium) ..........

K M

2

2

2

6

Stockholm:

gymnasium ...................

B E K M

6

5

5

16

2-årig dagfackskola ............

E Mk Mv Te

2

2

4

3-årig » ............

B

i

1

i

3

4-årig aftonfackskola...........

B E Mk Mv Te

3

3

3

3

12

Västerås (2-årig fackskola) .......

E

3

3

G

Örebro:

gymnasium ...................

E K M Mr Te

5

5

5

15

3-årig fackskola ...............

M

i

i

i

3

Summa

| 55 1 54

45

1 3

157

Tabell 3. Antal ordinarie elever vid tekniska läroverk

höstterminen 1923—1954-

År

Gymnasier

Fackskolor

Samtliga

År

Gymnasier

Fackskolor

Samtliga

1923 . . .

514

174

688

1947. . .

2 276

1023

3 299

1928 . . .

452

150

602

1948. . .

2 426

1044

3 470

1933 . . .

708

257

965

1949. . .

2 630

1070

3 700

1938 . . .

1 142

396

1538

1950. . .

2 631

1096

3 727

1943 . . .

1 489

781

2 270

1951. . .

2 654

1042

3 696

1944 . . .

1 61G

801

2417

1952. . .

2 676

958

3 634

1945 . . .

1 837

830

2 GG 7

1953. . .

2 686

939

3 625

1946 . . .

1 989

935

2 924

1954. . .

2 685

909

3 594

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Tabell 4- Antalet från tekniska gymnasier utexaminerade

1940—1954

Examens-

år

F a c

k 1 i

n j e

Sum-

ma

A

B

C

E

F

Fl

Gj

K

M

Mr

S

T

Te

1940. . .

68

23

9

44

_

_

_

23

108

9

3

12

299

1941. . .

55

45

7

41

2

—

—

22

138

11

5

6

—

332

1942. . .

49

37

4

49

—

—

—-

18

171

10

5

6

—

349

1943. . .

46

32

13

42

2

—

—

28

172

11

7

13

—

366

1944. . .

49

43

7

54

1

—

—

41

197

12

4

9

—

417

1945. . .

52

45

12

55

—

9

—

38

156

15

9

16

—

407

1946. . .

52

70

6

52

2

18

—

57

189

22

9

20

—

497

1947. . .

55

72

12

61

—

14

—

56

205

31

3

9

28

546

1948. . .

52

90

9

73

1

11

—

61

221

41

7

15

24

605

1949. . .

54

131

9

66

3

7

—

79

181

40

4

15

18

607

1950. . .

47

148

7

91

2

16

—

96

264

31

3

15

16

736

1951 . . .

43

130

5

109

3

15

—

99

265

32

5

23

20

749

1952. . .

43

115

9

92

—

12

14

83

262

29

5

27

28

719

1953. . .

51

106

9

107

6

11

15

81

262

38

2

20

30

738

1954. . .

45

131

3

89

1

8

13

88

267

39

5

17

38

744

Tabell 5. Antalet från tekniska fackskolor utexaminerade

åren 1940—1954

Exa-

F a

c k 1 i

n j e

Summa

mensår

B

E

Ek

Te

K

M

Mk

Mv

S

1940 . . .

16

43

_

_

7

79

145

1941 . . .

30

66

—

—

7

79

—

—

—

182

1942 . . .

30

53

—

—

8

70

—

—

—

161

1943 . . .

48

65

—

—

15

80

—

—

—

208

1944 . . .

48

84

6

10

16

97

—

—

—

261

1945 . . .

49

88

12

7

16

103

—

—

—

275

1946 . . .

53

80

6

14

15

104

—

—

—

272

1947 . . .

48

75

12

18

15

113

—

—

—

281

1948 . . .

64

79

29

29

14

137

—

—

--

352

1949 . . .

58

81

22

25

13

121

16

12

—

348

1950 . . .

59

69

20

32

15

117

16

32

—

360

1951 . . .

55

77

17

29

15

130

17

31

—

371

1952 . . .

65

71

17

30

14

140

14

31

—

382

1953 . . .

39

69

18

40

15

139

18

23

—

361

1954 . . .

39

66

15

27

13

134

14

26

5

339

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Kommunala tekniska skolor

För närvarande finnes tre kommunala tekniska skolor, som med hänsyn

till kursernas omfattning, inträdesfordringar och organisation i allmänhet

lämpligen kan sammanföras i en grupp, nämligen skolorna i Hässleholm,

Katrineholm och Örnsköldsvik.

Lärokursen vid nämnda skolor bygger på folk- och fortsättningsskolans

kunskapsmått. Något varierande inträdesfordringar (3—8 män.) i avseende

å förpraktik är uppställda för de olika skolorna.

Skolorna i Hässleholm och Katrineholm omfattar en lägre avdelning med

3 terminers kurs samt en högre med ytterligare 2 terminer. Skolan i Örnsköldsvik

har likaledes en total lärotid på 5 terminer men har icke någon

lägre avdelning.

För inträdessökande med högre förkunskaper än folk- och fortsättningsskolekurs

avkortas lärotiden. Den som avlagt realexamen har exempelvis

möjlighet att genomgå dessa skolor på 2 år (4 terminer).

Tabell 6. Fackavdelningar vid kommunala tekniska skolor

Fackavdelning

Hässleholm

Katrineholm

Örnsköldsvik

Maskinteknik ..............................

X

X

X

Elektroteknik ..............................

—

—

X

» starkströmslinje ...............

X

X

—

» svagströmslinje ................

—

X

—

Husbyggnadsteknik .........................

X

X

X

Väg- och vattenbyggnadsteknik ..............

X

X

—

Kemiskt teknisk med cellulosateknik .........

—

—

X

Tabell 7. Antal från högre avdelningarna vid kommunala tekniska

skolor utexaminerade 1940—1953

År

Hässleholm

Katrineholm

Örnsköldsvik

1940 .....

61

108

—

1941.....

82

120

—

1912.....

130

131

—

1943 .....

99

177

—

1914.....

137

166

—

1945 .....

131

153

—

1946 .....

139

159

_

1947 .....

169

135

38

1948 .....

197

198

40

1949 .....

160

173

62

1950 .....

209

165

59

1951.....

192

168

41

1952 .....

125

121

42

1953 .....

134

135

33

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Kommunala tekniska aftonskolor

I Göteborg, Linköping, Motala, Norrköping, Solna, Stockholm och Örebro

är inrättade kommunala tekniska aftonskolor, vilka organiserats efter en

tämligen enhetlig plan med en lägre tvåårig avdelning och en högre likaledes

tvåårig avdelning. Några av skolorna har ännu icke fullt utbyggts

utan omfattar endast en lägre avdelning. Vid en teknisk aftonskola (Linköping)

finns även en högre avdelning omfattande fyra läsår.

Den lägre avdelningen är även avsedd att fylla ändamålet som en på

folkskolan grundad förberedande kurs för inträde vid tekniskt gymnasium

eller teknisk fackskola. Undervisningen i den högre avdelningen är differentierad

i olika fackavdelningar eller linjer. Antalet elever vid dessa skolor

uppgick höstterminen 1953 i lägre avdelning till 1161 och i högre avdelning

till 852.

Privata tekniska skolor och institut

Ett antal privata tekniska institut med sinsemellan åtminstone till formen

likartade kurser finns för närvarande. I flera avseenden är kurserna

även likartade med de kommunala tekniska skolornas. Detta gäller även

beträffande inträdesfordringar.

Till ifrågavarande grupp av skolor kan hänföras Göteborgs tekniska institut,

Stockholms tekniska institut, Tekniska institutet i Stockholm, Sundsvalls

tekniska skola samt Köpings tekniska institut.

Fullständig kurs vid nämnda skolor omfattar i regel 5 terminer med folkoeh

fortsättningsskolan som grund. I något fall är denna lärotid angiven

till 6 terminer.

I allmänhet upprätthåller dessa läroanstalter även undervisning i aftonkurser,

som då sträcks ut över längre tid än dagkursema.

Antalet från nämnda fem skolor utexaminerade uppgick år 1953 till sammanlagt

885.

Det tekniska skolväsendets

differentiering

Det bör enligt utredningens mening betraktas som ett önskemål att även

för framtiden kunna bibehålla differentieringen inom det tekniska undervisningsväsendet.

Inom de tekniska läroverken kompletterar gymnasierna

och fackskolorna varandra på ett för ingenjörskårens rekrytering synnerligen

fördelaktigt sätt. Med de tvenne utbildningsvägarna har bland annat

nåtts fördelen av en allsidig rekrytering. Principiellt sett har de båda skolformerna

möjlighet att utvecklas var för sig allt efter som behovet av den

ena eller andra formen gör sig gällande. Utredningen anser det vara all

anledning att behålla båda formerna och de principiella olikheter i deras

organisation, som betingas av deras avsedda, olika rekryteringsunderlag.

De, som icke har nödiga förkunskaper för att bli antagna till elever vid

tekniskt läroverk eller av andra skäl önskar en utbildning av annan art,

har möjligheten att söka in vid kommunala eller enskilda tekniska läroanstalter,

som erbjuder kurser för olika stadier och av varierande längd.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Erfarenheten har, framhåller utredningen, visat att det inom förevarande

område finnes utrymme även för andra än statliga och kommunala skolor

och många värdefulla initiativ har tagits från enskilt håll för att främja

den tekniska utbildningens utveckling.

Utredningen har principiellt eftersträvat att icke inskränka möjligheterna

för de unga att välja mellan olika skolor och kurser för att finna just den

form av utbildning, som passar var och en bäst. Vid behandlingen av de

olika skoltyperna har utredningen sökt finna den lämpligaste utfonnningen

för varje särskild typ med aktgivande på dess studiemål och rekryteringsunderlag.

3. Tillgång och efterfrågan på ingenjörer och tekniker

Utredningen har på s. 430—455 behandlat frågan om den tekniska

personalens tillväxt. Därvid har redovisats bland annat statistiska

data ur industristatistiken och folkräkningarna m. m. Enligt industristatistiken

har industrins tekniska personal (annan chefspersonal än

företagsledare, teknisk driftspersonal och arbetsbefäl) under perioden 1940

—1952 ökat från cirka 30 700 till cirka 71 200. Enligt folkräkningarna

ökade den tekniska personalen (innebörden av begreppet är här icke helt

densamma som i industristatistiken) under perioden 1940—1950 från cirka

29 000 till cirka 58 300.

Beträffande ingenjörsbeståndet erinrar utredningen om att

1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen beräknade antalet

den 31 december 1939 kvarlevande, från de tekniska gymnasierna

och jämförliga tekniska läroanstalter utexaminerade personer under 65 års

ålder till omkring 9 500. Motsvarande antal läroverksingenjörer den 31

december 1950 kan enligt utredningen beräknas till omkring 15 000. Trots

den skedda utbyggnaden av de tekniska läroverken — 495 utexaminerade

år 1940 och 1 096 utexaminerade år 1950 — har utbildningskapaciteten

i fråga om läroverksingenjörer sackat efter när det gällt att för näringslivet

tillgodose det ökade utbildningsbehovet av teknisk personal. Beträffande

tekniska skolor och institut med minst tvåårig ubildning har det på

grund av brister i det grundläggande statistiska materialet icke varit möjligt

för utredningen att beräkna antalet utexaminerade tekniker.

Utredningen har icke kunnat finna någon metod för att beräkna det

framtida behovet av läroverksingenjörer men uttalar, att de

slutsatser, som kan dragas av redovisat statistiskt material, tyder pa att

behov finnes av en fortsatt ökning av examinationen.

I detta sammanhang behandlar utredningen frågan om de tekniska

gymnasiernas rekrytering. Examinationen av fackskoleingenjörer

iir praktiskt taget oförändrad sedan ar 1948. Nagot större antal

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

avvisade inträdessökande från fackskolorna finnes ej och utredningen anser

icke sannolikt, att man med denna utbildningsform kan för närvarande

väsentligt öka examinationen av läroverksingenjörer. Vid de tekniska gymnasierna

finnes däremot ett betydande antal avvisade inträdessökande.

Procenttalet för antalet intagna elever av antalet godkända inträdessökande

uppgick för perioden 1950—54 till 79,8 — 85,i — 84,l — 83,G — 70,7.

Utredningen framhåller, att antalet avvisade sökande till de tekniska

gymnasierna kan, därest en utbyggnad av dessa ej sker, beräknas komma

att snabbt öka under de närmaste åren enbart på grund av det växande

antalet ungdomar. Antalet män i åldern 17—18 år beräknas år 1955 till

46 000 och år 1965 till 62 500.

Antalet klassavdelningar i klass I vid de tekniska gymnasierna utgör

nu 37. Utgår man från antalet intagna inträdessökande år 1952, som då

utgjorde 2,3 procent av antalet män i åldern 17—18 år, skulle intagningskapaciteten

vid de tekniska gymnasierna behöva utvidgas till följande

avrundade tal under åren 1956—1965, därest oförändrad relativ andel av

manlig ungdom skulle kunna vinna inträde i dessa läroanstalter:

1956 ................................ 1 100 (42 klassavdelningar)

1957 ................................ 1 090 (42 » )

1958 ................................ 1 130 (44 » )

1959 ................................ 1300 (50 » )

1960 ................................ 1 420 (55 » )

1961 ................................ 1 520 (58 » )

1962 ................................ 1 530 (59 » )

1963 ................................ 1 510 (58 » )

1964 ................................ 1470 (57 » )

1965 ................................ 1 440 (55 . )

Såsom i det följande närmare kommer att anges föreslår utredningen en

utbyggnad av tekniska läroverkens organisation, innebärande bland annat

inrättande vid befintliga läroverk av sex nya gymnasieklassavdelningar i

klass I från och med nästa budgetår samt upprättande vid tidpunkt, som

senare skall bestämmas, av ett nytt läroverk med två gymnasieklassavdelningar

i klass I. Utredningen framhåller vidare, att från såväl näringslivets

som ungdomens synpunkt behov förefinnes av flera icke-statliga tekniska

skolor.

I förevarande sammanhang torde lämpligen även böra redovisas några

siffror ur en av Sveriges mekanförbund år 1955 verkställd inventering av

behovet av teknisk personal. Inventeringen omfattar 188 företag anslutna

till mekanförbundet och Sveriges elektroindustriförening. Av praktiska

skäl har undersökningen begränsats till företag med mer än 50 arbetare.

De företag som lämnat primärmaterial representerar totalt närmare 96 000

arbetare.

Inventeringen visar ett omedelbart behov av 1 436 ingen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

jörer (12 % av antalet anställda ingenjörer), varav 275 civilingenjörer

(15 %), 737 läroverksingenjörer (18 %) och 424 institutsingenjörer (7 %).

Fördelningen på fackområden domineras naturligt- nog av mekanister och

elkrafttekniker. Man kan emellertid, framhåller mekanförbundet, spåra en

tendens till ökat behov av ingenjörer med annan utbildning, såsom teletekniker,

kemister, bergsmän och tekniska fysiker. Beträffande arbetsuppgifterna

föreligger de största bristerna i fråga om produktionstekniker och

konstruktörer.

De i undersökningen deltagande företagen har uppskattat vilket ytterligare

behov av ingenjörer, som kommer att föreligga år 1960.

Mekanförbundet framhåller, att prognoser av detta slag givetvis är mycket

vanskliga och att resultatet endast kan tas som en indikation på tendensen.

Det ytterligare behovet har uppskattats till sammanlagt 3 050

ingenjörer (25 % av antalet f. n. anställda), varav 550 civilingenjörer

(30 %), 1 300 läroverksingenjörer (30 %) och 1 200 institutsingenjörer

(20 %).

Problemet om tillgång och efterfrågan på ingenjörer och tekniker samt,

mot bakgrunden därav, spörsmålet om en utbyggnad av utbildningskapaciteten

har vid remissbehandlingen av tekniska skolutredningens

betänkande helt naturligt tilldragit sig stort intresse.

I praktiskt taget samtliga remissyttranden understrykes den stigande

bristen på ingenjörsutbildad personal. Det framhålles allmänt, att utredningens

förslag till ökning av utbildningskapaciteten maste betraktas som

ett minimiprogram och allenast en första utbyggnadsetapp. Här torde

vidare få återges ett urval principiella synpunkter bland yttrandena.

Skolöverstyrelsen: Det synes som om utredningen inte tillräckligt beaktat

den snabba tekniska utvecklingen och de konsekvenser denna kan

få, inte minst genom en förskjutning till andra delvis nya tekniska områden.

Utbyggnadsförslaget förefaller blygsamt både i fråga om dimensionering

och i fråga om nya och oprövade linjer.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Bristen är för närvarande mycket stor och

efterfrågan kommer att öka. Förslaget måste betraktas endast som en

första utbyggnadsetapp.

Telestyrelsen: Den aktuella bristen på läroverksingenjörer inom televerket

närmar sig 100-talet. Förslaget är endast ett minimiprogram. Utbyggnaden

är en synnerligen värdefull investering till samhällets fromma.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Bristen på byggnadsingenjörer är särskilt

framträdande och besvärande för kommunernas planläggnings- och byggnadsverksamhet

samt för den statliga kontrollverksamheten. Det föreligger

även brist på byggnadskonsulenter. Industri och hantverk har betydande

svårigheter att tillgodose sina behov av teknisk personal. Jordbrukets

rationalisering och mekanisering har ökat efterfrågan på maskintek
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj ds proposition nr 63 år 1956

niker inom serviceverksamheten. Den friställda arbetskraften flyttar till

de stora tätorterna om ej landsbygdens industri och hantverk kan utvecklas.

Det är nödvändigt med en större utbyggnad än som föreslagits.

Arbetsgivareföreningen och industriförbundet: Den tekniska utvecklingen

har sedan början av 1900-talet gått i allt mer accelererad takt. De tekniska

vetenskaperna har vunnit allt mera terräng, vetenskapliga metoder

spelar allt större roll. Forskningslaboratorier har inrättats och den tekniska

personalen måste i allt större utsträckning kunna omsätta de tekniska nyheterna

på vetenskapens område. Tillkomsten av nya områden — exempelvis

elektronik och atomenergi — skapar ständigt ökad efterfrågan på teknisk

personal. Utvecklingen mot ökad automation pekar också på ökad

efterfrågan. En fortsatt produktivitetsökning är en förutsättning för fortsatt

välståndsutveckling. Produktionsapparaten måste ständigt effektiviseras,

vilket kräver allt flera ingenjörer och tekniker. Mot bakgrunden härav

understrykes betydelsen av att bristen på teknisk personal avhjälpes.

Utredningsförslaget är ett minimiprogram och innebär endast ett första

steg med hänsyn till att behovet kan beräknas bli fördubblat inom de närmaste

tio åren.

Mekanförbundet: Allt flera ingenjörer måste i dagens läge kunna tilllämpa

de tekniska vetenskapernas nya landvinningar och föra utvecklingen

framåt. Reglerings- och servotekniken, i sin långt drivna tillämpning

såsom automation, anses komma att innebära en industriell revolution

av minst samma betydelse som 1800-talets mekaniseringsprocess. Åtskilliga

andra nya områden är aktuella (elektronik, radio, radar, television,

kärnfysik). Den fortsatta utvecklingen i ekonomiskt och därmed även

kulturellt och socialt hänseende är till betydande del beroende av en fortsatt

produktivitetsökning inom industrin. Denna kan vinnas endast genom

effektivisering av produktionsapparaten och produktionsmetoderna. Försök

att bedöma den framtida utvecklingen är i allmänhet vanskliga, inte

minst beroende på risken av konjunkturväxlingar. Emellertid är det föga

sannolikt, att en eventuell vikande konjunktur skulle medföra någon mera

avsevärd nedgång i industrins efterfrågan på väl utbildade tekniker. I ett

skärpt konkurrensläge torde det i stället mer än någonsin vara nödvändigt

med en hård rationalisering av konstruktioner och produktionsmetoder

med därav följande ökat teknikerbehov. Utredningsförslaget utgör ett

minimiprogram. Utbildningsresurserna måste ytterligare utbyggas under

den närmaste tioårsperioden i syfte att uppnå en fördubbling av antalet

utexaminerade.

Hantverks- och småindustriorganisationen: Hantverket och den mindre

industrin har stort behov av teknisk personal. Det är tveksamt om utredningsförslaget

kvantitativt kommer att svara mot det framtida utbildningsbehovet,

särskilt om man också beaktar behovet av lärare för det

expanderande yrkesskolväsendet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

TCO: Förslaget är ett program på mycket kort sikt. Överstyrelsen för

yrkesutbildning måste under det närmaste året inkomma med förslag till

den vidare utbyggnad, som den ökande efterfrågan fordrar.

I förevarande sammanhang torde slutligen böra erinras om att 1949 års

arbetskrajtsutredning i sitt betänkande rörande arbetskraftsbehovet inom

offentlig verksamhet (SOU 1955:34) bland annat framhållit, att bristen

på ingenjörer blivit särskilt allvarlig och att, eftersom man kan motse ett

ytterligare starkt ökat behov av ingenjörstekniskt utbildad personal både

inom offentlig verksamhet och inom det enskilda näringslivet, en utbyggnad

av såväl de tekniska högskolorna som andra tekniska skolor för närvarande

torde tillhöra de mest angelägna uppgifterna på utbildningsväsendets

område (s. 237 o. f.).

4. Departementschefen

Tekniska skolutredningen tillsattes vid en tidpunkt, då en av särskild

sakkunnigutredning föregången omorganisation av den tekniska högskoleundervisningen

nyligen genomförts och då inom 1946 års skolkommission

utsetts en särskild delegation för utredning av frågan om den lägre yrkesutbildningens

ställning i skolsystemet och framtida utformning. Det befanns

då motiverat med en allmän översyn även av de stadier av den tekniska

utbildningen, som ligger mellan högskoleutbildningen och den lägre

yrkesutbildningen och som representeras av de högre tekniska läroverken

samt vissa kommunala och enskilda läroanstalter.

Vid de tekniska läroanstalter, varom här är fråga, är variationerna rätt

stora beträffande skolornas mål, inträdesfordringar, lärotid m. m. Denna

differentiering är helt naturlig mot bakgrunden av de skiftande ändamål,

som utbildningen har att tillgodose, och den är för övrigt nödvändig för

att utbildningen skall kunna anpassas till den snabba utvecklingen inom

industrin och andra områden med behov av teknisk arbetskraft. Differentieringen

är emellertid också motiverad av de utbildningssökandes olika

mått av förpraktik och skiftande förutbildning samt i många fall också

av behovet att kunna jämsides med förvärvsarbete förvärva teknisk utbildning.

De förslag, som tekniska skolutredningen efter den verkställda översynen

framlagt beträffande den fortsatta utformningen av den tekniska skolutbildningen

och beträffande de olika skoltypernas inre organisation och

därmed sammanhängande frågor, har vid remissbehandlingen i allmänhet

tillstyrkts eller lämnats utan erinran i vad gäller riktlinjerna och principerna.

Jag anser utredningsförslaget böra läggas till grund för proposition

till riksdagen. Åtskilliga av de av utredningen behandlade spörsmålen är

i och för sig icke av den naturen, att de behöver underställas riksdagen,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

och en del av förslagen behöver icke heller särskilt prövas av Kungl. Maj:t

för att kunna genomföras. För helhetsbilden är det emellertid nödvändigt

att i det följande också något beröra dylika frågor.

Ett i dagens läge med den starka efterfrågan på ingenjörer och tekniker

högst aktuellt problem är frågan om utbyggnaden av den tekniska skolutbildningens

kapacitet. Vad som klart kan konstateras är, att det för närvarande

råder en kraftig brist på tekniskt utbildad personal. Svårare är

att närmare bedöma det framtida behovet av dylik arbetskraft. Den av

mekanförbundet verkställda undersökningen ger stöd åt vad som i flera

remissyttranden och av arbetskraftsutredningen uttalats därom att man i

framtiden kan motse ett ytterligare starkt ökat behov av tekniskt utbildad

personal. Ett uttalande av denna innebörd inbegriper givetvis också

den målsättningen, att den snabba tekniska utvecklingen skall tillgodogöras

för att genomföra den .ytterligare produktivitetsökning, som är en

förutsättning för fortsatt välståndsutveckling.

Jag får i detta sammanhang erinra om det i 1956 års statsverksproposition

(V ht. s. 152) framlagda förslaget till vissa åtgärder för att inom

arbetsmarknadsstyrelsen bedriva utredningsverksamhet i syfte att skaffa

bättre överblick över tillgång och efterfrågan på fackutbildad arbetskraft.

Därigenom torde möjligheterna att för framtiden säkrare bedöma och fortlöpande

följa behovet av teknisk personal förbättras.

I nuvarande läge torde i allt fall kunna fastslås, att det föreligger ett

stort behov av utbyggnad av de tekniska läroanstalternas utbildningskapacitet,

Utredningens konkreta förslag i detta avseende gäller de högre

tekniska läroverken. En minimigräns för utbyggnaden av dessa skolor

synes, såvitt nu kan bedömas, vara tillskapandet av de ytterligare utbildningsplatser,

som fordras för att hålla relationen till de växande ungdomsårskullarnas

storlek åtminstone oförändrad. Även från allmänna samhälleliga

synpunkter synes det mig vara en angelägenhet av synnerlig vikt

att leda in det växande antalet utbildningssökande också på andra utbildningsvägar

ovanför realskolestadiet än den, som det allmänna gymnasiet

representerar. Jag anser utredningens förslag till utbyggnad av de tekniska

läroverken böra med visst tillägg läggas till grund för statsmakternas

beslut härutinnan vid 1956 års riksdag. Till den närmare omfattningen

av denna utbyggnad återkommer jag i det följande. En fortsatt utbyggnad

därutöver, efter ytterligare förberedande undersökningar genom bland

annat överstyrelsens för yrkesutbildning försorg, bör sedan ske i den utsträckning,

som påkallas av en närmare behovsbedömning och som finnes

möjlig med hänsyn till ekonomiska, personella och materiella resurser.

Jag vill här slutligen erinra om att frågan om teknisk privatistexamen

ännu kvarstår olöst. Då genom en dylik examensform måhända ett tillskott

till antalet utbildade ingenjörer och tekniker kan vara att vinna,

synes det mig angeläget, att utredningen snarast möjligt slutför denna del

av utredningsuppdraget.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds ''proposition nr 63 år 1956

17

II. De högre tekniska läroverken

1. Undervisningen vid de tekniska gymnasierna

A. Utredningen

Enligt gällande bestämmelser fordras för inträde i första klassen av tekniskt

gymnasium bland annat två månaders förpraktik i industriellt

arbete av den art, att det kan anses vara en god förberedelse för studierna

vid gymnasiet. Någon tvekan om att det i och för sig vore önskvärt

med en mera omfattande förpraktik förefinnes knappast. Med hänsyn

framför allt till angelägenheten av att övergången från realskolestadiet till

gymnasium icke skall fördröjas, föreslår utredningen emellertid, att gällande

krav på förpraktik bibehålies oförändrat.

Önskemålen om längre obligatorisk praktik för ingenjörsexamen på gymnasiet

— nu sammanlagt sex månader före uppflyttningen till högsta klassen

— bör kunna tillgodoses på så sätt, att vissa praktikperioder med under

skolans inseende ordnad praktisk utbildning inom t. ex. industriföretag

inlägges delvis under läsåret men även till en del på ferietid. Som ett

exempel på studiegång med dylik växelutbildning kan tänkas följande:

ett läsår -f- ett halvt läsår -f- ett halvt praktikår + ett halvt läsår +

+ ett halvt praktikår + ett läsår = 4 år, varav tre läsår samt omkring

15 månaders praktik. Ur utbildningssynpunkt skulle ett system med växelutbildning

innebära en förbättring i de fall, då eleven ej har någon mera

omfattande praktik. För eleverna skulle den förlängning av studietiden,

som uppkommer, väl av dem i många fall betraktas som en nackdel. Utredningen

anser möjligheter böra öppnas för de skolor, som så anser lämpligt,

att göra försök med växelutbildning. Utredningen föreslår, att överstyrelsen

för yrkesutbildning bemyndigas att lämna medgivande för skola

att under vissa former bedriva försöksverksamhet i detta hänseende.

Som lägsta åldersgräns för inträde vid tekniskt gymnasium

gäller nu, att den sökande fyllt 15 år. Utredningen föreslår, att för inträde

skall fordras, att den sökande fyllt 16 år eller uppnår nämnda ålder under

det kalenderår inträde sökes. Till stöd härför anför utredningen huvudsakligen

följande.

Då studieförutsättningarna, särskilt i de tekniska tillämpningsämnena,

är beroende av elevernas mognad, bör dessa ej vara alltför unga. Å andra

sidan bör det i regel vara möjligt att efter realexamen fortsätta i tekniskt

gymnasium utan något års avbrott i studierna. I allmänhet torde realexamen

avläggas tidigast under det år vederbörande fyller 16 år. Sedan

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 63

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

den nioåriga enhetsskolan genomförts kommer avgången från 9 g att som

regel ske under det år eleven fyller 16 år. Då antalet 15-åringar i första

klassen hittills varit ringa, och då dessa unga i allmänhet har svårighet

att effektivt tillgodogöra sig undervisningen, synes några större olägenheter

ej behöva befaras, om villkoren för inträde något skärptes med avseende

på minimiåldern, så att de som nyligen fyllt 15 år ej bereddes tillträde.

Den större jämnhet i avseende å elevernas mogenhet, som därmed

i någon mån skulle ernås, skulle vara ägnad att underlätta undervisningen

och höja dess effekt.

Gällande bestämmelser om kunskapsfordringar för inträde

vid tekniskt gymnasium, avseende ett kunskapsmått ungefärligen

motsvarande realexamen, bör enligt utredningens mening bibehållas tills

vidare i huvudsak oförändrade, så länge de tekniska gymnasierna har att

räkna med de äldre skolformerna, folkskola och realskola, som bottenskola.

Beträffande inträdesvillkor för elever med avgångsbetyg från enhetsskolan

har särskilda bestämmelser utfärdats i anslutning till kungörelsen

1954: 276 angående kompetensvärdet av enhetsskolans avgångsbetyg.

Beträffande inträde vid tekniskt gymnasium gäller följande:

»Inträdessökande med avgångsbetyg från klass 9 i enhetsskolan skall

vara befriad från inträdesprövning i det eller de av ämnena svenska, engelska,

tyska, matematik, fysik, kemi och teckning, i vilka han erhållit lägst

det vitsord, som enligt vederbörligen utfärdade bestämmelser skall anses

motsvara betyget godkänd enligt fordringarna för realexamen i motsvarande

ämnen, såframt han söker inträde senast höstterminen näst efter

det två år förflutit, sedan ifrågavarande betyg utfärdades.»

Dessa bestämmelser är avpassade så att de svarar mot de minimikrav,

som gäller beträffande andra sökande, som icke avlagt realexamen. Något

generellt krav på att vederbörande skall ha tillhört exempelvis 9 g eller 9 a

har sålunda icke ställts.

Utredningen framhåller i detta sammanhang vikten av att de, som genomgått

klass 9 y, icke utestänges från möjligheten att vinna inträde vid

tekniskt gymnasium. Härom anför utredningen bland annat följande.

1946 års skolkommission har, ehuru mera i förbigående, berört denna

angelägenhet och tänkt sig vissa kompletteringsmöjligheter inom den obligatoriska

enhetsskolan för sådana elever i 9 y, som önskar övergå till

exempelvis högre tekniskt läroverk. Kommissionen anförde, att sådana elever

kunde i särskilda avdelningar inom klass 9 undervisas i ämnen, som

är av betydelse för inträde i fackskolor på gymnasiestadiet. Dessa undervisningsavdelningar

skulle sålunda, framhöll kommissionen, bland annat

ersätta de nuvarande preparandkursema för inträde i högre tekniska läroverk,

vilka kurser finnes vid flera yrkesskolor.

_ Även om undervisningsavdelningar för ändamålet såsom skolkommissionen

tänkt sig skulle komma att anordnas inom eller i anslutning till klass

9 y, så löses därmed icke kompletteringsfrågan för dem, som kanske först

flera år efter det de lämnat 9 y i enhetsskolan kommer på den tanken, att

de skall bedriva tekniska studier. För dem och tills vidare för de många,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

som endast genomgått den äldre folkskolan, kvarstår behovet av preparandkurser

av liknande slag, som nu finnes vid ett flertal kommunala skolor

för yrkesundervisning dels såsom heltidskurser, dels som aftonkurser

och har visat sig fylla ett mycket stort behov. I själva verket utgör de en

högst nödvändig brygga mellan folkskola eller yrkesskola, och de tekniska

gymnasierna och fackskolorna. Utredningen vill därför i detta sammanhang

starkt understryka vikten av att dylika förberedande kurser, liksom

för närvarande lämpligen ordnade vid kommunala yrkesskolor, i tillräckligt

antal även framdeles upprätthålles till tjänst för dem, som icke genom

realskolan eller enhetsskolan förvärvat de för inträde vid tekniskt gymnasium

eller fackskola nödvändiga förkunskaperna.

För närvarande är samtliga tekniska gymnasier utom det i Malmö

linjedifferentierade från och med andra klassen (nuvarande

linjeorganisation har i det föregående redovisats i tabell 1). Lämpligheten

av en dylik differentiering på olika facklinjer har, framhåller utredningen,

i allmänhet icke ifrågasatts. Någon tvekan om att för närvarande befintliga

olika slag av facklinjer även bör framdeles behållas, behöver enligt utredningens

uppfattning icke råda.

Vad tekniska gymnasiet i Malmö beträffar har utredningen intet emot

att detta bibehålies odifferentierat, så länge skolan och den lokala industrin

alltjämt anser, att, med hänsyn till de lokala förhållandena, denna form

är den lämpligaste. Skillnaden mellan nämnda gymnasium och maskinteknisk

linje vid ett differentierat gymnasium kommer i huvudsak att bestå

däri, att vid det förra ämnet verkstadsteknik får en betydligt svagare ställning

medan i stället byggnadsteknik bibehålies på timplanen och mer tid

ägnas åt elektroteknik. Undervisningen i svenska och främmande språk, i

allmänna och tekniska grundläggande ämnen, liksom i ekonomiska och

samhällsorienterande ämnen bör tilldelas samma utrymme i timplanen vid

gymnasiet i Malmö som vid de övriga tekniska gymnasierna i regel.

Beträffande linjernas benämning föreslår utredningen, att den elektrotekniska

linjen betecknas som elkraftteknisk linje, att den kemiskt tekniska

linjen benämnes kemiteknisk linje och att den merkantilt tekniska

linjen betecknas merkant il-teknisk linje.

I fråga om ytterligare linjedifferentiering avvisar utredningen från vissa

håll framförda förslag om uppdelning av den maskintekniska gymnasielinjen

på en linje för kraft- och värmeteknik och en för verkstadsteknik

samt uppdelning av den byggnadstekniska gymnasielinjen på husbyggnadsteknisk

linje och väg- och vattenbyggnadsteknisk linje. Någon skarp avgränsning

i fackutbildningen för här avsedda områden på sätt som ifrågasatts

synes ej lämplig med hänsyn till att eleverna vid den relativt unga

ålder och den kortvariga praktiska erfarenhet, man här bör räkna med,

mera sällan har förutsättningar att kunna med någon större grad av tillförlitlighet

avgöra, inom vilken del av det maskintekniska respektive det

byggnadstekniska området de önskar komma. En alltför snävt begränsad

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

utbildning i fackämnena kommer säkerligen också att begränsa deras utvecklingsmöjligheter

framdeles. Risken med att utbildningen i vissa fall

skulle visa sig vara för allmänt lagd är mindre. Utredningen anför härom

vidare bland annat följande.

Även om den ifrågasatta ytterligare linjeuppdelningen av den byggnadstekniska

och den maskintekniska utbildningen icke synes böra vidtagas,

erbjuder sig dock vissa möjligheter att i individuella fall kunna beakta

de studerandes eventuella önskemål om en viss speciell inriktning av studierna

i respektive fackämne. Denna möjlighet till fördjupade studier

inom visst gebit av fackämnets kunskapsområde bör med fördel för studieintresset

och förmågan till självständigt arbete utnyttjas oftare, än

vad som hittills synes ha varit vanligt. Den anpassning av lärarens undervisning,

som kan bli nödvändig för att lämna eleverna viss frihet till

specialstudier, står i full överensstämmelse med utredningens synpunkter

på lämpliga undervisningsmetoder.

Däremot föreslår utredningen att följande nya linjer skall kunna

förekomma vid de tekniska gymnasierna, nämligen produktionsteknisk

linje, värme- och sanitetsteknisk linje samt pappersteknisk linje. Av motiveringen

för detta förslag inhämtas i huvudsak följande.

Produktionsteknisk linje (P)

Allt eftersom produktionsmaskinerna inom olika industrigrenar fullkomnas

i tekniskt hänseende, kommer de att representera allt större kapitalinvesteringar.

Denna utveckling fram mot allt mera fulländad och dyrbarare

maskinutrustning liksom även de stegrade lönekostnaderna har

framtvingat en rationalisering av produktionsorganisation och arbetsplanering

samt ai betsmetoder och driftslednmg, som för alla branscher har ett

och samma syfte, nämligen att så effektivt som möjligt utnyttja den lämpligaste

produktionsapparaten. För att handha dessa för produktionens ekonomiska

utbyte viktiga uppgifter måste produktionsledningen ha kännedom

om och kunna välja mellan de moderna hjälpmedel och metoder, som på

vetenskapliga grunder utarbetats och står till produktionsteknikens förfogande.

Den moderna produktionstekniken kommer att spela en ännu

mera framträdande roll inom morgondagens industri. Dess utbildningsbehov

i fråga om teknisk personal bör därför särskilt beaktas. Då denna

utbildning icke är direkt avhängig av specialutbildning inom visst fack och

då de för produktionsingenjören behövliga specialämnena torde vara alltför

tidskrävande för att kunna inrymmas i undervisningsplanen för någon

viss facklinje, svnes fullgiltiga skäl finnas för att ett försök göres att få till

stånd en utbildning av produktionsingenjörer i en för ändamålet upprättad

linje för produktionsteknik vid tekniskt gymnasium.

För en produktionstekniker är givetvis en omfattande praktisk erfarenhet

från arbete på verkstad och fabrik av stort värde. I den mån denna

praktik bär hunnit inhämtas före de tekniska studieåren, underlättas ett

effektivt tillgodogörande av undervisningen. Förpraktiken torde ha relativt

större betydelse för undervisningen på en dylik linje än på de övriga

linjerna vid tekniskt gymnasium. Enligt utredningens mening finnes därför

skäl att — i den mån ansökan om inträde avser denna linje uteslutande

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kuiujl. Maj:ts ■proposition nr 63 år 1956

— värdesätta praktiken som merit i ännu högre grad än som eljest tilllämpas.

En anordning med växelutbildning i någon form synes även med

fördel kunna komma till användning vid utbildningen av produktionstekniker.

Genom en sådan organisation av ifrågavarande linje skulle elevernas

eventuella brister i avseende å praktisk erfarenhet kunna på ett effektivt

sätt kompenseras. Däremot anser utredningen, att inträdesvillkoren

beträffande obligatorisk minsta praktiktid, åtminstone till dess viss erfarenhet

vunnits beträffande rekryteringen av den nya linjen, bör vara desamma

som för samtliga övriga linjer.

Värme- och sanitetsteknisk linje (VS)

Svenska värme- och sanitetstekniska föreningen har i skrivelse till utredningen

anhållit att utredningen ville snarast vidtaga åtgärder för införande

av värme-, ventilations- och sanitetsteknisk undervisning vid tekniska

läroverk.

I skrivelsen anföres, att den vvs-tekniska (värme-, ventilations- och sanitetstekniska)

utrustningen i olika slag av fastigheter ständigt ökar genom

nybyggnader och moderniseringar. Ännu saknar närmare en miljon lägenheter

i landet anläggningar för vatten och avlopp. För bostadsfastigheter

beräknas vvs-tekniken i genomsnitt ta i anspråk omkring 15 procent av

anläggningskostnaderna samt 30—35 procent av driftskostnaderna inklusive

bränsle. Bränslekostnaderna för uppvärmning beräknas nu till totalt

1 miljard kronor. Årligen utföres för närvarande vvs-tekniska arbeten för

mer än 500 miljoner kronor. Vidare erinras om tillsättandet av »Bränsleutredningen

1951» och dess framställning beträffande bränslebesparande

åtgärder, ökat tekniskt arbete och vidgad forskning, vilket allt understryker

betydelsen av det vvs-tekniska facket.

Överslagsvis kan beräknas, att omkring 2 400 ingenjörer inom detta

fack är sysselsatta hos statliga och kommunala myndigheter och allmänna

företag, konsulterande, entreprenörer, industrier och grossister. Av dessa

har endast en del fått vvs-teknisk utbildning före anställningen. En utredning

angående utbildningsgraden hos föreningens något mer än 1 000 medlemmar

visar att av 649 personer 122 genomgått teknisk högskola, 194

tekniskt läroverk samt 333 tekniska institut eller jämförliga kurser. Bland

yngre medlemmar är antalet institutsutbildade i förhållande till läroverksutbildade

högre än genomsnittet.

Även styrelsen för tekniska gymnasiet i Göteborg har, senast i skrivelse

till överstyrelsen för yrkesutbildning den 27 maj 1953, föreslagit att vid

gymnasiet skulle inrättas en vvs-teknisk linje från och med budgetåret

1954/55.

Här bör nämnas, att undervisning i värme-, sanitets- och ventilationsteknik

för närvarande meddelas ehuru i mycket begränsad omfattning vid

tekniska gymnasierna i Göteborg och Gävle. I Göteborg är ämnet frivilligt

för eleverna på den maskintekniska linjen och omfattar två veckotimmar

i klass IIT. En mindre kurs med syfte att ge eleverna en orientering

i ämnet läses på den byggnadstekniska iinjen under en veckotimme i klass

III. Vid tekniska gymnasiet i Giivlc är ämnet viirme- och sanitetsteknik

uppfört på timplanen för den byggnadstekniska linjen med två veckotimmar

under tredje året.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har anordnat fortbildningskurser i

värme-, ventilations- och sanitetsteknik vid tekniska läroverk. Kurserna

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

har varit avsedda att meddela specialutbildning inom facket åt dem som

genomgått tekniskt gymnasium eller teknisk fackskola och som ägnar sig

åt ifrågavarande bransch. Några ovillkorliga fordringar på praktik har formellt

icke varit föreskrivna, men ingenjörer med praktisk erfarenhet inom

facket har haft företräde. I mån av platser har även såsom kursdeltagare

antagits andra än sådana med avgångsexamen från högre tekniskt läroverk,

exempelvis från tekniskt institut eller annan jämförlig teknisk läroanstalt.

I dylika fall har dock fordrats, att vederbörande kunnat åberopa

god praktik inom fackområdet.

Frågan om att tillgodose behovet av vvs-teknisk utbildning för liiroverksingenjörer

har sålunda sedan några år tillbaka varit föremål för uppmärksamhet

och åtgärder från skolväsendets sida. Enbart sådana kortare

påbyggnadskurser, som här nämnts, anses emellertid från fackmannahåll

icke utgöra en slutgiltig lösning av denna utbildningsfråga. Utredningen

finner också att en fortlöpande utbildningsverksamhet, som direkt tar sikte

på utbildning just för här ifrågavarande fack, är behövlig för en tillfredsställande

rekrytering av den tekniska personalen inom branschen. Antalet

läroverksingenjörer, som för närvarande sysselsättes inom facket, är emellertid

i jämförelse med många andra tekniska områden ringa. Även om

det är önskvärt med ett större antal läroverksutbildade ingenjörer synes

knappast underlag för närvarande finnas för inrättande av en särskild

linje för facket vid mer än ett tekniskt gymnasium.

Pappersteknisk linje (Pa)

Specialutbildning av papperstekniker är införd vid tekniska högskolan i

Stockholm, men förekommer icke vid övriga tekniska läroanstalter i landet.

Pappersbruken sysselsätter emellertid ett förhållandevis stort antal tekniker,

som icke erhållit nämnda specialutbildning eller teknisk högskoleutbildning

i övrigt. Däribland finnes många läroverksingenjörer, utexaminerade

från kemisk eller maskinteknisk linje. Inom maskinindustrin är även

åtskilliga ingenjörer med examen från tekniskt läroverk sysselsatta med

maskinutrustningar av olika slag för pappersbruk och pappfabriker m. fl.

Fråga har uppkommit angående möjligheterna att vid tekniskt gymnasium

ordna en i viss grad specialiserad fackutbildning för här berörda ändamål.

Utredningen har för att utröna intresset för och behovet av en dylik

utbildning haft överläggningar främst med Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen,

vilken för närmare utredning av frågan tillsatte en

särskild kommitté. Denna har utarbetat förslag till timplan och kursfördelning

för pappersteknisk linje. I skrivelse den 3 mars 1955 har föreningen

med överlämnande av nämnda förslag framhållit bland annat följande.

Pappersindustrins i många avseenden unika tillverkningsmetoder och

maskinutrustning medförde ett behov av ingenjörer med specialiserad pappersteknisk

utbildning av olika kvalificering.

Utbildningen av läroverksingenjörer borde i första hand tillrättaläggas

för tillfredsställande av behovet av ingenjörer inom pappersbrukens olika

driftsavdelningar, för pappersbrukens egna reparations- och nybvggnadsverkstäder,

som arbetsledare inom den mekaniska verkstadsindustri, som

arbetar för pappersbrukens och närstående industriers behov, samt som

maskinkunniga ackvisitörer och försäljare av produkter för pappersindustrin.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1956

Ehuru pappersindustrin, liksom industrin i övrigt, icke kunde förväntas

följa någon standardiserad väg vid rekryteringen av ingenjörer, hade föreningen

kommit till den uppfattningen, att cirka tio läroverksingenjörer

per år borde kunna beredas anställning. Med detta beräknade antal elever

syntes det föreningen motiverat att inrätta en permanent pappersteknisk

linje, ansluten till den maskintekniska linjen vid ett tekniskt gymnasium.

Angående platsen för den ifrågavarande utbildningslinjen hade föreningen

övervägt flera möjligheter, noga beaktat Jönköpings centrala läge i

södra Sverige, men slutgiltigt velat föreslå Karlstad. För Karlstad talade

närheten till de värmländska, dalsländska och mellansvenska stora skogsindustrierna,

liksom det förhållandet att i Karlstad och närbelägna städer

arbetade flera av våra mest betydande verkstadsindustrier för tillverkning

av pappersmaskiner och andra maskiner till pappersindustrins tjänst. Om

undervisningen förlädes till Karlstad, förelåge stora möjligheter att redan

från starten få erforderligt antal elever.

Värmländska ingenjörsföreningen har tidigare i samband med en av

stadsfullmäktige i Karlstad föranstaltad utredning angående behovet av

ett tekniskt gymnasium i staden föreslagit inrättande av en »cellulosa- och

pappersbetonad» gymnasielinje.

Det torde få anses konstaterat att behov finnes av en differentierad undervisning

i pappersteknik vid tekniskt gymnasium. Svenska pappers- och

cellulosaingenjörsföreningens förslag beträffande undervisningens ordnande

har icke givit anledning till erinran. Med tanke på målet för och arten

av den avsedda fackutbildningen synes Karlstad lämplig som förläggningsort.

Utredningen har i detta sammanhang vidare behandlat vissa förslag om

inrättande av livsmedelstekniska och kommunaltekniska linjer. Utredningen

har icke ansett sig böra föreslå inrättande för närvarande av någon linje

för livsmedelsteknik utan anser, att det behov av specialutbildning på området,

som förefinnes, bäst tillgodoses genom anordnande av en påbyggnadskurs

för ändamålet. Utredningen har vidare kommit till den uppfattningen,

att det icke finnes tillräckliga skäl att föreslå en särskild linje för

kommunalteknik (gatu- och avloppsteknik, vattenledningsteknik, stadsplaneteknik

m. m.) utan förordar, att i kursplanerna för förekommande

fackämnen de speciella kommunaltekniska aspekterna på nämnda ämnen

blir så långt möjligt beaktade.

Då det gäller att bestämma studiemålet för den tekniska undervisningen

måste man enligt utredningen redan från början göra klart för

sig, att de tekniska läroverken icke under några förhållanden kan göra

anspråk på att meddela en fullt färdig och avslutad ingenjörsutbildning.

De områden, inom vilka de utexaminerade kan finna sina framtida arbetsuppgifter,

är så många och artskilda, att skolan omöjligt kan tillgodose alla

variationer i utbildningsbehovet. Skolan måste därför ge eleverna nödiga

förutsättningar i olika hänseenden för en framgångsrik fortsatt utbildning

och utveckling efter skolstudiernas avslutning samt stimulera lusten och

intresset för fortsatta självstudier. En viss beskärning av tekniska biämnen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

bör kunna komma till stånd och sålunda frigjorda timmar användas för

att förstärka undervisningen i språk och allmänorienterande ämnen jämte

de tekniska huvudämnena. För att lämna större utrymme för självstudier

under lärarens handledning bör inlärandet av tekniska fakta och detaljkunskaper

av mera flyktigt värde kunna utan alltför stor olägenhet inskränkas

till förmån för andra kursmoment av mera stabil och allmängiltig

natur. I samråd med läraren bör eleverna få efter eget val fördjupa sina

studier inom ett begränsat avsnitt av respektive ämnesområde. Den omständigheten,

att självstudierna kan förläggas till olika delar av ett ämnesområde,

innebär givetvis icke, att eleverna får sakna kunskaper i andra

viktiga kursavsnitt av stor räckvidd.

Med hänsyn till önskemålet att mera inrikta undervisningen på att utveckla

förmågan till självständigt arbete och konstruktivt tänkande förordar

utredningen, att sådana undervisningsformer, som främst bygger

på en aktivisering av elevernas individuella studiearbete och stimulerar

deras studiehag, tillämpas i vidgad omfattning. Varje lärare får därvid söka

finna den för hans ämnesområde mest effektiva formen. I anslutning till

dessa riktlinjer framlägger utredningen en rad av rekommendationer och

uppslag beträffande undervisningsmetoder samt användningen av kurslitteratur,

film in. m.

Utredningen föreslår införande av vissa nya ämnen vid de tekniska

gymnasierna. Sålunda bör arbetspsykologi införas som nytt läroämne på

timplanen i högsta klassen för samtliga facklinjer. Arbetsstudieteknik föreslås

skola uppföras på timplanen för produktionsteknisk linje. Utredningen

förordar vidare, att i timplanerna för samtliga gymnasielinjer i högsta klassen

upptages ämnet nutidshistoria och samhällslära med fyra veckotimmar.

Studietiden vid de tekniska gymnasierna omfattar tre läsår, vartdera

om 270 dagar. Allt emellanåt har röster höjts för att studietiden borde

ökas. En period av stark utveckling och nya problem inom teknik och

vetenskap har alltid, erinrar utredningen, åtföljts av krav på studietidens

förlängning på olika stadier.

Utredningen, som ingående prövat denna fråga, har kommit till den

uppfattningen, att de tekniska gymnasiernas kurs alltjämt bör omfatta

tre läsår. Försöksvis bör dock perioder av genom skolans medverkan ordnad

praktik kunna inläggas på lämpligt sätt i kursen, varvid utbildningstiden

må i motsvarande mån förlängas (växelutbildning). För dem som så

önskar bör lämnas tillfälle till fortsatta, fördjupade studier eller specialstudier

efter ingenjörsexamen genom anordnande av normerade påbyggnadskurser

av olika slag.

I denna fråga har ledamoten Nordhult avgivit särskilt yttrande, vari i

princip förordats en förlängning av utbildningstiden till fyra år, utan att

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

därmed åsyftas någon ökning av lärokurserna eller ändring av utbildningsmålet.

Så snart förhållandena det medger bör enligt Nordhults mening ett

4-årigt gymnasium försöksvis inrättas vid något av de tekniska läroverken.

Därest denna försöksverksamhet skulle visa, att väsentliga fördelar vinnes

med en 4-årig gymnasieorganisation, bör övergång därtill ske vid den

tidpunkt, som med hänsyn till lokala förhållanden är lämplig vid varje

särskilt läroverk.

Av betänkandet inhämtas i förevarande hänseende bland annat följande.

Utredningen

Genom att öka lästiden till exempelvis fyra år skulle det otvivelaktigt

bli lättare att bereda plats för de nya moment i undervisningen, som bör

tillkomma, utan att därmed arbetet blir för betungande för eleverna. Men

även om en utökning av lärotiden skulle göra det lättare att kunna beakta

olika krav och önskemål beträffande utbildningen, talar likväl åtskilliga

skäl mot att studietiden förlänges.

Man har vid inrättandet av de tekniska gymnasierna velat skapa en

motsvarighet till gymnasielinjerna vid de högre allmänna läroverken. Lärotiden

är också densamma. Det synes principiellt böra eftersträvas att de

tekniska gymnasierna alltjämt skall behålla sin plats såsom en gymnasial

utbildningslinje i vårt skolsystem. Det måste även vara av vikt, att denna

linjes förutsättningar att draga till sig sin anpart av de studerande ej försämras.

Det måste emellertid befaras att så skulle bli följden, om denna

linje bleve ett år längre än de övriga och ett år längre än den för närvarande

är.

Den tekniska gymnasielinjens hittillsvarande utformning har gjort det

möjligt för de av dess elever, som så önskat, att övergå till högskolestudier,

t. ex. vid teknisk högskola, utan att de förlorat någon tid på grund av att

de valt vägen över tekniskt gymnasium. Viss risk att denna möjlighet skall

omintetgöras genom en utökning av lärotiden till fyra år föreligger, enär

det icke med säkerhet kan förutsättas, att högskolemyndigheterna skulle

medgiva övergång till högskola utan särskilda villkor efter fullgjorda tre

år av den fyraåriga kursen, även om de för högskolestudierna grundläggande

ämnena kunde avslutas i tredje klassen. Om dylikt medgivande ändock

kunde påräknas, skulle vederbörande icke såsom nu är fallet kunna

räkna med att efter tre års gymnasiestudier som en etapp på vägen avlägga

en för deras framtid värdefull ingenjörsexamen.

Vid en förlängning av studietiden i gymnasiet till exempelvis 4^ år måste

antingen motsvarande utsträckning ske vid fackskolan eller också får man

godtaga, att nuvarande jämställdhet i tekniskt avseende mellan de båda

skolformerna försvinner.

Om ett fjärde år införes, hinner eleverna i allmänhet icke bli färdiga

med kursen så tidigt, att de kan göra sin värnplikt, då deras årsklass normalt

inkallas. De blir i regel försenade ett antal år, vilket ur flera synpunkter

iir ofördelaktigt. I bästa fall är de, som redan vid 16 ä 17 år

vinner inträde vid gymnasiet, sedan färdiga att söka sig ut på arbetsmarknaden

efter fyllda 22 å 23 år. Flertalet kommer att vara åtskilligt äldre.

Det torde vara en bland industrins företrädare ganska enstämmig uppfatt
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

ning, att det ar av stor betydelse, att den unge ingenjören så snart som

möjbgt kominer i praktisk verksamhet, icke såsom enbart praktiserande

elev, utan såsom anställd och att detta sker i så tidiga år, att han fortfarande

är öppen och fullt mottaglig för nya lärdomar.

Kostnadssynpunkten bör givetvis även beaktas. Un förlängning kommer

att förorsaka ökade kostnader för utbildningen såväl för det allmänna

som för den studerande ungdomen. Utan att åtminstone i stora drag utformade

planer för undervisningens ordnande, fördelning på olika linjer

och totala omfattning upprättas kan det allmännas merkostnader för erforderliga

lokaler med utrustning, lärarlöner och allmänna driftskostnader

icke närmare angivas. De ökade årliga kostnaderna torde kunna uppskattas

till i runt tal ett par miljoner kronor. Därtill kommer ökade kostnader

i form av investeringar för nya lokaler med inredning och utrustning samt

för anskaffning av undervisningsmateriel.

Elevernas kostnader för utbildningen ökas med ungefär en tredjedel,

varjämte ett års inkomstbortfall under vissa förutsättningar kan betyda en

ytterligare ekonomisk uppoffring.

Lärotidens ökning erbjuder en utväg för dagen ur vissa av svårigheterna,

men kan icke anses innebära någon bestående rationell lösning av de olika

problem i samband med ingenjörsutbildningens effektivisering, som frågan

här gäller. Lösningen måste sökas efter andra linjer och utredningen har

därför också i det föregående framfört förslag om en råd åtgärder, vilka

var för sig böra bidraga till och i samverkan kunna leda till den sovring

och begränsning av lärostoffet och det förbättrade utbildningsresultat, som

eftersträvas. De förebilder till timplaner, som utredningen uppgjort, torde

utvisa, att det är möjligt vid en treårig kurs att öka tiden för språk och

allmänorienterande ämnen, att införa några nya läroämnen utan att försvaga

de grundläggande allmänna ämnenas och lmvudfackämnenas ställning.

Ändock har utredningen kunnat i nämnda förebilder föreslå en avkortning

av arbetstiden i skolan per vecka. Om av utredningen föreslagna

åtgärder genomföres, bör frågan om ökning av den stadgade lärotiden för

ingenjörsexamen kunna för närvarande avskrivas. En sådan ökning skulle

kunna tillstyrkas endast, om det hade kunnat visas att andra åtgärder

är otillräckliga.

Ehuru utredningen avråder från en förlängning av lärokursen i skolan med

hänsyn till de nackdelar, som följer med en sådan åtgärd, anser utredningen

såsom redan anförts önskvärt, att försök med växelutbildning kommer till

stånd.

Från vissa håll har även framkommit mindre preciserade önskemål om

en förlängning av studietiden, varvid man dock synes ha avsett att därigenom

bereda tid till utvidgade studier i ena eller andra avseendet och

till nya ämnen på timplanen. Utredningen har också diskuterat möjligheterna

för och lämpligheten av att vidtaga åtgärder för att kunna tillgodose

sådana vidaresyftande önskemål. Ett förslag till anordnande av en för

eleverna helt frivillig påbyggnad av den treåriga lärokursen efter ingenjörsexamen

har också utformats. Då frågan om en förlängning av lärokursen

fram till ingenjörsexamen bör ses i samband med nämnda förslag till en

påbyggnad efter examens avläggande, vill utredningen redan i nu förevarande

sammanhang något beröra sitt förslag om normerade påbyggnadskurser,

s. k. diplomkurser. Nämnda kurser skulle avse att komplettera

undervisningen bland annat vid de tekniska läroverken genom att ge till
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

fälle till specialutbildning inom områden, som ej är tillgodosedda genom

de ordinarie kurserna för ingenjörsexamen, eller till fördjupade studier i

något ämnesområde. De normerade påbyggnadskurserna föreslås omfatta

en tid av 4 månader. De tänkes bli anordnade årligen i visst antal eller

med längre tids mellanrum, allt efter behov. Mellan ingenjörsexamen och

påbyggnadskursen skall obligatoriskt inläggas minst ett halvt års praktik.

Om detta halvår efter ingenjörsexamen inräknas i utbildningstiden kommer

denna alltså att omfatta 4 år, varav dock ett halvt år representerar anställning

i förvärvsarbete som utexaminerad ingenjör och 4 månader hänför sig

till en helt frivillig kurs för dem, som anser sig ha behov av densamma.

En jämförelse mellan ett system med fyra, för alla elever obligatoriska

studieår vid gymnasiet för att kunna avlägga ingenjörsexamen och det

av utredningen föreslagna med tre års obligatorisk kurs för ingenjörsexamen

jämte en frivillig och valfri påbyggnad, omfattande fyra månader,

utfaller utan tvekan enligt utredningens mening till fördel för det senare

systemet. Utredningen vill emellertid betona, att det med all sannolikhet

endast blir en minoritet av de utexaminerade ingenjörerna, som kommer

att använda sig av påbyggnadskurserna.

Ledamoten Nordhidt

De tre huvudfaktorer, som särpräglar den tekniska gymnasieutbildningen

i Sverige, är elevernas låga ålder, deras ringa praktik (minimifordran

för flyttning till sista klassen är 6 månader) samt det dubbla studiemålet.

Dessa förhållanden har medfört svårigheter för ett stort antal elever att

på ett tillfredsställande sätt genomföra studierna. Oro och nervositet hos

ett betydande antal elever och jäkt i arbetet präglar i alltför hög grad verksamheten,

vilket medfört, att alltför många av de elever, som äger förutsättningar

att genomföra studierna, ändock misslyckas. Höstterminen 1951

nyinskrevs i första klassen av de tekniska gymnasierna 953 elever. Två år

senare hade av dessa endast 533 (56 %) flyttats till tredje klassen. Av de

övriga 420 kvarstod 192 i lägre klass, medan de återstående 228 (24 %)

avgått utan examen huvudsakligen till följd av studiesvårigheter.

Av naturliga skäl övergår de studiebegåvade eleverna i de 5-åriga realskolorna

vanligen till gymnasiet i det allmänna läroverk, de redan tillhör.

Följden härav har blivit, att de tekniska gymnasierna huvudsakligen rekryteras

av elever från de 4-åriga realskolorna, d. v. s. att eleverna intages

i de tekniska gymnasierna vid tidigast 17 års ålder Efter införandet av

enhetsskolan eller den 3-åriga realskolan som övergångsform kommer intagningsåldern

i de tekniska gymnasierna att automatiskt sänkas med

cirka ett ar. Intagningen direkt efter klass 9 g i enhetsskolan eller efter

den 3-åriga realskolan kommer att äga rum vid 16 års ålder. Med hänsyn

till att den manliga ungdomen i åldern 16 till 17 år såväl fysiskt som mentalt

befinner sig i ett snabbt utvecklingsskede, har man att emotse ökade

svårigheter i skolarbetet.

De här omnämnda svagheterna beträffande såväl den teoretiska som

den praktiska utbildningen skulle till väsentlig del elimineras genom en omorganisation

av de tekniska gymnasierna enligt följande riktlinjer.

Utbildningstiden ökas från 3 till 4 år. Läsårens längd minskas från 270

dagar (9 månader) till 240 dagar (8 månader). Antalet undervisningstimmar

per vecka minskas under de tre första åren till 36, vari 3 timmar

gymnastik ingår, och under sista året till exempelvis 27, vid kemiteknisk

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

linje dock endast till cirka 30 på grund av laborationernas stora omfattning.

Det sista året anslås inga timmar till gymnastik. Kravet på praktik

tillgodoses dels med 2 månaders praktik före intagningen, dels med verkstadsarbete

i första klassen under exempelvis 4 undervisningstimmar per

vecka, dels ock med 3 månaders praktik under var och en av de tre följande

sommarferierna. Minimipraktiktiden kommer härigenom att motsvara

cirka 1 års industriellt arbete.

Enligt det här framlagda förslaget fördelas tidsökningen med 5 månader

på teoretiska studier och 5 månader på praktik.

Det måste här uttryckligen framhållas, att den ökade tiden för de teoretiska

studierna icke skall medföra att lärokurserna ökas. Syftet är enbart

att bereda eleverna en lugnare studiegång med mera tid för självverksamhet.

Detta gäller särskilt sista klassen, där det schemabundna arbetet i det

närmaste varje dag kan vara avslutat före klockan 12. Det bör i detta

sammanhang observeras, att det totala antalet schemabundna undervisningstimmar

vid genomgång av det 4-åriga gymnasiet ej är större än i det

nuvarande 3-åriga. Härigenom kommer eleverna att tillförsäkras erforderlig

tid för själv verksamhet.

Vid ett 4-årigt gymnasium skulle de organisatoriska förutsättningarna

för tillämpning av de aktivitetsbefrämjande pedagogiska metoder, som

rekommenderats i utredningen, finnas i långt högre grad än vid den starkt

koncentrerade utbildningen i det 3-åriga gymnasiet.

Den totala årliga ökningen av kostnaderna för undervisningen beräknas

av Nordhult till i runt tal 500 000 kronor, varvid förutsättes bland annat

viss höjning av lärarnas genomsnittliga undervisningsskyldighet. Därtill

skulle komma en ökning med 180 000 kronor för studiehjälpen vid 5 månaders

längre skoltid.

Vinsten skulle främst uppkomma i form av förbättrade studieförhållanden

och en minskning av antalet elever, som tvingas avgå utan att nå

fram till en examen. Av det föregående framgår, att av de årligen omkring

950 nyintagna eleverna cirka 725 utan eller med kvarsittning avlägger

examen och att cirka 225 avgår utan examen. Då statens nuvarande årliga

kostnader för de tekniska gymnasierna kan uppskattas till omkring

5 600 000 kronor, blir kostnaden per utexaminerad ingenjör 7 700 kronor.

Med 4-åriga gymnasier skulle årsanslaget stiga till omkring 6 100 000 kronor.

Om av de 225 elever, som nu avbryter studierna, endast 65 kunde

räddas fram till en ingenjörsexamen, skulle kostnaden per utexaminerad

ingenjör bli densamma, som den nu är. De gynnsammare studieförhållandena

vid det 4-åriga gymnasiet skulle sannolikt medföra, att än flera kunde

avlägga examen. Detta skulle vara ett ur alla synpunkter gynnsamt resultat

i vår tid, då ingenjörsbehovet är stort, och då det gäller att hushålla

med och varligt hantera råmaterialet till den intellektuella arbetskraften.

Antalet undervisningstimmar per vecka skall för närvarande för varje

klass i medeltal utgöra 40. Utredningen föreslår, att tills vidare i timplanen

upptages för klass I och klass II 39 veckotimmar, och för klass

III 38 veckotimmar under höstterminen och 37 under vårterminen. Motsvarande

bestämmelse i stadgan bör emellertid så avfattas, att möjlighet

finnes för överstyrelsen för yrkesutbildning att framdeles, i den mån erfarenheten

talar för lämpligheten därav, fastställa kortare lärotid per vecka,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956

förslagsvis ned till 32 timmar. Försöksvis tillämpning vid viss skola av

sålunda avkortad lärotid bör även kunna medgivas av överstyrelsen. Dylika

begränsade försök torde kunna giva värdefulla erfarenheter och det synes

därför vara av stort intresse att de kommer till stånd.

Timplaner bör liksom för närvarande fastställas av överstyrelsen för

yrkesutbildning. Utredningen har framlagt förslag till timplaner, avsedda

att tjäna som förebild vid utarbetande av definitiva planer, samt därjämte

anfört vissa allmänna synpunkter på undervisningen i en del ämnen, varjämte

utredningen behandlat kursfördelningen för de olika läroämnena.

Här torde endast böra lämnas några uppgifter rörande vissa ämnens utrymme

på timplanen.

Vart och ett av ämnena svenska, engelska och tyska upptar nu 3 veckotimmar

i klass I och 2 veckotimmar i klass II. Timtalet i engelska föreslås

ökat med 1 veckotimme, förlagd till klass III. Timtalet i svenska bör ökas

med 1 veckotimme i klass II och 2 veckotimmar, förlagda till höstterminen

i klass III.

Såsom förut nämnts beräknas för nutidshistoria och samhällslära 4

veckotimmar i klass III och för arbetspsykologi 1 veckotimme i klass III.

De obligatoriska gymnastikövningarna, nu 3 veckotimmar i. varje klass,

föreslås minskade till 2 veckotimmar i klass II och 1 veckotimme under

höstterminen i klass III.

B. Remissyttranden

Ett flertal myndigheter framhåller betydelsen av att praktiken

under studierna verkligen blir av kvalificerad art. Praktiknämnden och

tekniska läroverkens ingenjörsförbund anser, att minst två månaders praktik

bör fullgöras omedelbart efter första årskursen.

Försök med växelutbildning tillstyrkes på något enda undantag

när. Brevskolan framhåller möjligheten att under praktikperioderna inläsa

vissa kurspartier per korrespondens.

Då det i verkligheten i regel blir en inträdesålder av 16 år finner

statskontoret ej skäl föreligga att nuvarande bestämmelse ändras, enär det

bör finnas möjlighet att under särskilda förhållanden ta in elever med lägre

ålder. Liknande synpunkter anföres av tekniska läroverkens lärarförbund.

Skolöverstyrelsen anser att möjlighet till dispens från den föreslagna regeln

bör finnas.

Skolöverstyrelsen understryker beträffande förkunskaper, att

man i första hand bör kräva god allmän skolunderbyggnad samt viss praktik.

Skälig hänsyn bör tas till teknisk fallenhet. Det synes också rimligt att

fästa avseende vid sådana vitsord i praktiskt tekniska läroämnen, som utvisar

lämplighet för fortsatt teknisk utbildning.

Angelägenheten av kompletteringsk urser såväl inom enhetsskolans

ram som i form av särskilda preparandkurser framhålles i ett flertal

yttranden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. May.ts proposition nr 63 år 1956

De olika förslagen beträffande linjedifferentiering och nya

linjer har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I vissa avseenden

har särskilda synpunkter framlagts, av vilka här torde få återges

följande.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller att den tekniska utvecklingen

kan nödvändiggöra ytterligare differentiering. I nuvarande läge biträder

överstyrelsen utredningens förslag. Ett förslag från läroverket i

Malmö att jämsides med den allmänna linjen pröva speciallinjer synes

överstyrelsen värt beaktande. Länsstyrelsen i Malmö framhåller, att mycket

goda erfarenheter föreligger beträffande allmänna linjen och att denna synes

böra ges större plats i organisationen än utredningen förutsatt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser byggnadsteknikens stora omfattning

göra att byggnadstekniska linjen måste successivt delas på husbyggnadsteknisk

linje och väg- och vattenbyggnadsteknisk linje. Under alla

förhållanden bör enligt styrelsens mening försöksvis ske en differentiering

vid gymnasiet i Stockholm. Liknande synpunkter framföres av järnvägsstyrelsen.

Verkstadsingenjörsföreningen ifrågasätter om inte den produktionstekniska

linjen — bland annat med hänsyn till den avsevärda förpraktik som

bör fordras — bör förläggas till fackskola. Denna synpunkt delas av tekniska

läroverkens ingenjörsförbund.

Länsstyrelsen i Värmlands län anser den papperstekniska linjen böra

kompletteras med lämpligt avvägd undervisning i cellulosateknik.

Med hänsyn till de stora investeringarna i kommunaltekniska arbeten

ifrågasätter kommunaltekniska föreningen om inte kommunaltekniska linjer

bör inrättas vid gymnasier och fackskolor. Liknande synpunkter anföres

av länsstyrelsen i Stockholms län.

Förespråkare för ytterligare utredning om inrättande av livsmedelsteknisk

linje är länsstyrelsen i Malmöhus län och djupf rysning sbyrån.

Träindustriförbundet och sågverksförbwidet önskar fristående träteknisk

linje.

Möjligheterna att realisera den av utredningen förordade förnyelsen av

de pedagogiska metoderna ifrågasättes endast av tekniska läroverkens

lärarförbund, som anser att utredningen orimligt har överskattat

elevernas mogenhet, begåvningsnivå, förkunskaper och intresse för självstudier

liksom också lärarnas möjligheter att aktivisera och individualisera

undervisningen med det stora elevantalet och de omfattande kurserna.

Skolöverstyrelsen samt arbetsgivareföreningen och industriförbundet understryker

behovet av en ganska omfattande yrkesvägledning inför valet

av speciallinje.

Mekanförbundet föreslår — med förebild av de tekniska högskolorna —

att för varje fack tillsättes ett fackråd för att biträda överstyrelsen med

utarbetande av förslag till kursplaner och dylikt.

Utredningens förslag beträffande nya ämnen har i allmänhet tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. I vissa avseenden har särskilda synpunkter

framlagts, av vilka här torde få återges följande.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Överstyrelsen för yrkesutbildning och tekniska läroverkens lärarförbund

framhåller, att, om det skulle bli svårt att få lärare för fortlöpande undervisning

i arbetspsykologi, hinder ej bör möta att ordna undervisningen i

form av föreläsningsserie med seminarieövningar eller på annat sätt genom

koncentrationsläsning.

Arbetar sky ddsstyrelsen anser undervisningen i arbetarskydd böra utbrytas

ur samhällsläran och sammanföras med arbetspsykologi till ett ämne

»arbetarskydd och arbetspsykologi». Säkerhetsfrågorna bör också särskilt

beaktas vid undervisningen i vederbörande fackämne.

Verkstadsingenjörsföreningen rekommenderar en allmän orientering i arbetsstudiefrågor

inom ramen för undervisningen i arbetspsykologi eller

företagsekonomi. Statens brandskola önskar undervisning i någon form i

fordonsteknik och anser, att undervisningen i brandskydd bör göras mera

allmän.

Av de drygt tjugu myndigheter och organisationer, som särskilt uppehållit

sig vid frågan om studietidens längd utan att endast tillstyrka

utredningens förslag eller lämna detsamma utan erinran, har ett

flertal, med åberopande av de av reservanten Nordhult anförda skälen, förordat

en fyraårig studietid eller i vart fall anordnande av försök med denna

studielängd. Detta gäller fortifikationsförvaltningen, arbetsmarknadsstyrelsen,

järnvägsstyrelsen, länsstyrelsenia i Uppsala, Älvsborgs och Västernorrlands

län, teknologföreningen, pappers- och celhdosaingenjörsföreningen,

yrkesskolf öreningen, tekniska läroverkens ingenjörsförbund och elevförbund

samt kommunaltekniska föreningen. Samma inställning har redovisats

från ett flertal tekniska läroverk.

Tekniska läroverkens lärarförbund hemställer, att frågan om ett fyraårigt,

gymnasium utredes. Först sedan en dylik utredning skett, är förbundet

berett att ta ställning till de konsekvenser, som genomförande av ett fyraårigt

gymnasium skulle komma att medföra för lärarna.

Bland dem som särskilt uttalat sig för bibehållande av den treåriga studietiden

är telestyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, skolöverstyrelsen,

statskontoret, överstyrelsen för de tekniska högskolorna, arbetsgivareföreningen

och industriförbundet, TCO samt mekanförbundet.

Arbetsgivareföreningen och industriförbundet understryker, att en i och

för sig tilltalande förlängning av utbildningstiden medför ökade ekonomiska

uppoffringar såväl för eleverna som för det allmänna. Vidare har industrin

i stort sett varit tillfreds med den nuvarande gymnasieutbildningen. I rådande

bristsituation är det dessutom ytterst angeläget, att ingenjörerna

snabbt kommer ut i praktiskt arbete i industrin. Att genom införande av en

4-årig utbildningstid fördröja deras inträde i produktionen synes kunna

medföra betänkliga konsekvenser. För den skull finner organisationerna

övervägande skäl tala för att bibehålla den nuvarande obligatoriska studietiden.

Med hänsyn till den osäkerhet, som för närvarande gör sig gällande

i bedömningen av bland annat verkningarna av den allmänna skolreformens

genomförande, vill organisationerna dock icke avvisa tanken på att

begränsade försök med 4-årig gymnasielinje göres.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

2. Undervisningen vid de tekniska fackskolorna

A. Utredningen

Då det gäller att effektivisera fackskolornas ingenjörsutbildning är icke

alla de åtgärder, som utredningen med avseende å gymnasierna diskuterat,

lika aktuella. Det har exempelvis ej satts i fråga, att den allmänna bestämmelsen

om minst två års praktik före inträdet i fackskolan skulle ändras.

Likaså synes nu gällande kunskapsfordringar för inträde böra bibehållas i

stort sett oförändrade i sak. I vissa avseenden kan enahanda synpunkter

som beträffande gymnasierna anläggas i fråga om fackskolorna. Detta gäller

exempelvis beträffande studiemålet i fackämnena, undervisningsmetoder,

kurslitteratur, film m. m.

Nu tillämpad linjedifferentiering vid fackskolorna framgår av

den i det föregående återgivna tabell 1.

Såsom framgår av tabell 1 är den elektrotekniska linjen i Stockholm

uppdelad på kraftteknisk linje och teleteknisk linje medan någon dylik

sekundär differentiering icke finnes i Västerås. Den elektrotekniska linjen

i Västerås svarar närmast mot kraftteknisk linje. Även om elevantalet vid

fackskolan i Västerås är tillräckligt stort för en sekundär differentiering,

anser utredningen likväl ej tillräckliga skäl föreligga att för närvarande

vidtaga en dylik uppdelning.

Den maskintekniska linjen är i Stockholm uppdelad på kraft- och värmeteknisk

linje samt verkstadsteknisk linje. Någon dylik uppdelning förekommer

ej vid de maskintekniska fackskollinjerna i Eskilstuna, Göteborg,

Karlskrona, Malmö och Örebro. Rekryteringsunderlaget vid de fyra sistnämnda

är ej så stort, att det motsvarar inrättande av parallellavdelningar

på linjen. Enligt utredningens mening bör övervägas att införa en sekundär

uppdelning endast vid maskintekniska linjen i Eskilstuna. Vid de övriga

bör undervisningen bedrivas enligt timplanen för verkstadsteknisk linje.

Samma timplan bör i huvudsak tillämpas i Eskilstuna till dess en eventuell

differentiering där genomföres.

Vid maskintekniska linjen i Malmö har från och med läsåret 1952/53

försöksvis tillämpats en differentiering på en maskinteknisk linje och en

skeppsbyggnadslinje. Denna anordning är vidtagen på framställning från

varvsindustrin och undervisningen i skeppsbyggnad bedrives i samarbete

med Kockums mekaniska verkstads aktiebolag i Malmö, som även förbundit

sig att tills vidare till och med budgetåret 1956/57 svara för merkostnaden.

Ytterligare prövotid torde erfordras, innan lämpligheten för

framtiden av nämnda åtgärd kan bedömas. Därest erfarenheterna blir

gynnsamma, synes anordningen böra bibehållas men kan knappast påverka

organisationen av övriga maskintekniska fackskolor. Den maskintekniska

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

fackskolan i Malmö bör sålunda omfatta en verkstadsteknisk linje samt

eventuellt även en skeppsbyggnadslinje.

I byggnadstekniska fackskolan vid högre tekniska läroverket i Stockholm

omfattar lärokursen i dagfackskolan tre läsår, det första på 270 dagar,

samt det andra och det tredje vartdera på endast 150 dagar. Att denna

fackskola erhållit en form, som väsentligt avviker från normalformen med

tvåårig kurs, beror därpå, att skolan, då den år 1938 inrättades, trädde i

stället för den i dåvarande tekniska skolan i Stockholm ingående »byggnadsyrkesskolan»,

vilken hade tre avkortade läsår. Även i fråga om praktikfordringarna

avviker bestämmelserna för denna fackskola från eljest gällande.

För inträde är fordringarna endast minst 12 månaders praktik och

för uppflyttning till högsta klassen sammanlagt minst 18 månader, medan

eljest för inträde i dagfackskola minst 2 års praktik kräves. Lägsta intagningsålder

är 16 år mot normalt vid övriga fackskolor med heltidsundervisning

17 år. I enlighet med förslag av läroverkets styrelse förordar utredningen,

att ifrågavarande dagfackskola organiseras i full överensstämmelse

med vad som eljest gäller beträffande fackskolor med dagundervisning;

lärokursen bör alltså omfatta två normala läsår.

Utredningen föreslår vidare, att den byggnadstekniska fackskolan i Stockholm

differentieras i en husbyggnadsteknisk linje (Bh) samt en väg- och

vattenbyggnadsteknisk linje (Bv). Till stöd härför har anförts huvudsakligen

följande.

Särskilt inom vägväsendet samt inom kommunernas byggnadsavdelningar

torde behov finnas även av ingenjörer med fackskoleutbildning. Huruvida

en särskild fackskola för väg- och vattenbyggnadsteknik skulle i konkurrens

dels med de tekniska gymnasiernas mindre specialiserade byggnadstekniska

linjer dels med de tekniska skolornas och institutens fackavdelningar för

väg- och vattenbyggnadsteknik samla tillräckligt elevantal är svart att bedöma.

Lämpligen bör därför en eventuell facklinje för ifrågavarande fackområde

förläggas i samband med redan befintlig husbyggnadsteknisk fackskolelinje,

varvid samundervisning kan äga rum i ett flertal ämnen, därest

elevantalet ej skulle bli tillräckligt stort för att motivera helt separata parallellavdelningar

även i sådana ämnen.

I skrivelse till utredningen har styrelsen för högre tekniska läroverket i

Stockholm föreslagit, att vid läroverket inrättas en fackskolelinje för vägoch

vattenbyggnadsteknik. I skrivelsen anföres bland annat att åtskilliga

av de elever, som nu intages i de husbyggnadstekniska fackskolorna, skulle

ha föredragit en väg- och vattenbyggnadsteknisk utbildning, om en sådan

stått till buds. Förfrågningar bland eleverna vid den husbyggnadstekniska

fackskolan i Stockholm har visat, att ett tiotal elever av varje årskull tillhörde

denna kategori.

Då det gällde att finna den lämpligaste organisationsformen, vore det

av betydelse att beakta, att elevrekryteringen till den befintliga husbyggnadstekniska

fackskolan under senare år varit relativt svag. Det vore därför

eu ändamålsenlig och ekonomisk organisation att differentiera den nuvarande

byggnadsfackskolan i eu husbyggnadsteknisk och en väg- och vatten3

— B ihan g till riksdagens ''protokoll 1056. 1 sarnl. År 63

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

byggnadsteknisk linje med samläsning under den första hälften av lärotiden,

d. v. s. under första läsåret vid dagundervisning och under de två första

läsåren vid aftonundervisning. Enligt styrelsens förslag skulle vidare den

andra hälften av lärotiden i den väg- och vattenbyggnadstekniska linjen

förläggas enbart till dagtid. Eleverna finge härigenom fritt välja mellan en

studiegång om två läsår med dagundervisning eller två läsår med kvällsundervisning

samt ett läsår med dagundervisning.

Vid byggnadslekniska fackskolan i Malmö bör timplanen för husbyggnadsteknisk

linje tillämpas.

Läsåret vid teknisk fackskola omfattar enligt gällande bestämmelser

i regel 280 dagar. Antalet undervisningstimmar i veckan skall för varje

klass vid dagfackskola i medeltal utgöra 40. För byggnadstekniska dagfackskolan

i Stockholm gäller, som nämnts, vissa särskilda bestämmelser.

Utredningen föreslår, att läsåret avkortas till samma längd som vid de tekniska

gymnasierna, alltså 270 dagar, samt att arbetsveckan vid de tekniska

fackskolorna med heltidsundervisning tills vidare skall omfatta 39 undervisningstimmar.

Vid aftonundervisningen utgör antalet undervisningstimmar i regel 18

per vecka. Utredningen anser det kunna ifrågasättas att något inskränka

antalet lektionstimmar för att ge eleverna något mera tid för hemuppgifter

och att i övrigt bedriva självstudier. Hur långt undervisningstiden i skolan

kan minskas, utan att studieresultatet äventyras, kan icke utan vidare

bedömas. Det är av intresse i detta sammanhang att antalet lektioner i

aftonfackskolorna i Stockholm endast är 16 per vecka under första, tredje

och fjärde året. Endast under andra året är timantalet 18 per vecka, Sannolikt

kan man utan större risk minska studietiden i skolan ytterligare. Utredningen

förordar därför, att en ytterligare avkortning försöksvis tillämpas

för att närmare utröna i vad mån det med gott studieresultat låter sig göra

att på detta sätt bereda eleverna bättre tid till självständiga studier.

Timplaner bör liksom hittills fastställas av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Utredningen har även beträffande fackskollinjerna framlagt

förslag till förebilder till timplaner. Av vad utredningen förordat rörande

de olika ämnenas utrymme på timplanen må här nämnas följande.

Undervisningen i svenska upptar för närvarande i regel 3—3,5 veckotimmar

under ett år. Utredningen föreslår 2 veckotimmar i klass I och 2 i

klass II, lika för alla skolor och linjer. Samma timtal förordas för undervisning

i tyska och engelska.

För kurs i samhällslära beräknas 1 veckotimme i klass II och samma utrymme

förordas för undervisning i arbetspsykologi. Ämnet företagsekonomi

bör i regel tilldelas 2 veckotimmar, förlagda till klass II.

Gymnastiken upptar nu 3 veckotimmar. Utredningen föreslår, att obligatoriska

gymnastikövningar icke skall upptagas i timplanerna, Det synes

dock önskvärt, att tillfälle beredes för de elever, som så önskar, att deltaga

i frivilliga gymnastik- och idrottsövningar, som för detta ändamål bör anordnas

genom skolans försorg.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts -proposition nr 63 år 1956

B. Remissyttranden

De synpunkter, som vid remissbehandlingen anlagts på undervisningen

vid gymnasierna i fråga om undervisningsmetoder och nya ämnen samt

därmed direkt sammanhängande frågor, gäller i allmänhet också beträffande

fackskoloma. I övrigt har utredningens förslag i de flesta yttranden

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Några särskilda synpunkter torde

böra redovisas här.

Beträffande differentieringen av undervisningen vid de tekniska fackskoloma

har i det föregående angivits, att verkstadsingenjörsföreningen och

tekniska läroverkens ingenjörsjörbund anser den produktionstekniska linjen

närmast böra förläggas till fackskolorna.

Överstyrelsen för yrkesutbildning anför bland annat följande. Från vissa

läroverk har invändningar gjorts mot utredningens förslag, att maskinteknisk

fackskollinje bör differentieras antingen på verkstadsteknisk eller

på kraft- och värmeteknisk linje samt att undervisningen vid maskinteknisk

fackskola utan parallellavdelning bör bedrivas som verkstadsteknisk linje.

Eskilstuna-, Göteborgs- och Örebroläroverken anser, att de maskintekniska

fackskolorna där bör behålla sin allmänna karaktär. Malmöläroverket finner

ej utredningens förslag tillräckligt motiverat. Med hänsyn härtill finner

överstyrelsen denna fråga böra göras till föremål för ytterligare överväganden.

Beträffande skeppsbyggnadslinjen vid Malmöskolan har Kockums

mekaniska verkstads aktiebolag förklarat sig villig svara för merkostnaden

intill utgången av läsåret 1958/59. Överstyrelsen tillstyrker, att dylik linje

må vara inrättad intill nämnda tidpunkt.

3. Påbyggnadskurser

A. Utredningen

Utredningen erinrar till en början om de fortbildningskurser,

som med anslag under åttonde huvudtiteln sedan budgetåret 1943/44 anordnats

vid tekniska läroverk. Ursprungligen avsåg de endast utbildning av

arbetsstudieingenjörer. Från och med budgetåret 1945/46 kunde även fortbildningskurser

av annat slag förekomma. Förutom arbetsstudiekurser har

sålunda anordnats kurser i värme-, ventilations- och sanitetsteknik, arbetspsykologi

och arbetslagstiftning samt stadsplaneteknik.

Arbetsstudiekurserna har omfattat en tid av en månad. De har varit

mycket eftersökta, i regel övertecknade. Praktiska övningar har ordnats

vid industriföretagen på de orter, där kurserna hållits. Utredningen anser

dessa kurser värdefulla såsom komplettering till en tidigare genomgången

ingenjörsutbildning även om icke samtliga kursdeltagare efter kursens slut

kommer att vara sysselsatta speciellt med arbetsstudier. De kunskaper,

som vid kursen meddelas om arbetsstudier, ackordsättning, förhandlingsteknik,

avtalsfrågor etc. är av värde för de flesta ingenjörer, framför allt

inom produktionsavdelningarna. Utredningen förordar sålunda, att kurser

av detta slag även ordnas i fortsättningen. Kursplanerna bör lämpligen utarbetas

i samråd mellan överstyrelsen för yrkesutbildning, arbetsledareinstitutet

och vederbörande kursledning.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

I det föregående har i samband med frågan om studietidens längd vid

de tekniska gymnasierna berörts ett av utredningen framlagt förslag om

anordnande av normerade påbyggnadskurser, s.k. diplomkurser.

Till stöd för detta förslag anför utredningen i förevarande sammanhang

bland annat följande.

Erfarenheterna från hittills anordnade påbyggnadskurser vid tekniska

läroverk visar, att dylika kurser med fördel kan anordnas för att tillgodose

behovet av sådan speciell utbildning, som icke kan beaktas i tillräcklig grad

vid undervisningen i de tekniska gymnasierna och fackskolorna. Många skäl

talar för att dylika kurser bör anordnas även i fortsättningen och i större

omfattning än hittills. Särskilt värdefull synes den utbildning böra vara,

som kan meddelas i sådana påbyggnadskurser, på grund därav att undervisningen

kan bygga på en redan förvärvad ingenjörsutbildning och på

praktisk verksamhet inom det speciella område, för vilket kursen är avsedd.

En dylik kurs kan lämna ett förhållandevis bättre utbyte och kan därför

också göras kortare än om undervisningen ej har en sådan grund att bygga

på. Anordnandet av avancerade fortbildningskurser utgör ett värdefullt

led i det samspel, som bör eftersträvas mellan studier och praktik, mellan

skolan och industrin.

Undervisningen i de tekniska gymnasierna är visserligen differentierad

i olika facklinjer, men många fackområden är icke företrädda av någon

speciell linje. Även vid de tekniska faekskoloma är endast vissa mera omfattande

industrigrenar företrädda. En fortbildningsverksamhet med specialkurser,

avsedda för ingenjörer inom områden, som icke är representerade

genom särskild linje vid tekniskt gymnasium eller genom fackskola, kan

mycket väl vara motiverad även om ifrågavarande områdens behov av

ingenjörsutbildad arbetskraft icke är tillräckligt för att särskilda gymnasielinjer

eller fackskolor skall kunna inrättas för dem.

En mera ingående specialutbildning inom områden, företrädda av egna

facklinjer eller fackskolor, kan även i många fall vara av största värde. Påbyggnadskurser

kan även i sådana fall komplettera ingenjörsutbildningen.

Kursverksamheten har hittills haft en obetydlig omfattning och för de

kurser, som förekommit inom ett fåtal fackområden, har för varje särskilt

fall utsetts plats och tidpunkt, som ansetts lämplig. Till följd härav har

de, som varit intresserade av att få del av denna fortbildning, i allmänhet

fått knapp tid på sig för att planera för sitt deltagande i påbyggnadskurs.

Det synes önskvärt att söka åstadkomma en viss planmässighet för framtiden.

Åtminstone inom en del fackområden kan lämpliga kurser anordnas

vid vissa läroverk med en viss regelbundenhet. Såsom framgår av vad nyss

anförts skulle härigenom ernås den stora fördelen, att de från de tekniska

läroanstalterna utexaminerade kunde på ett tidigt stadium planera för en

ändamålsenlig vidareutbildning med tanke på det verksamhetsområde, som

de valt. En systematiskt ordnad fortbildningsverksamhet möjliggör även en

bättre planering av kurserna i avseende å exempelvis studieplaner, utrustning,

lärare, studiebesök och samarbete i övrigt med industrin etc.

En dylik systematisering innebär bland annat, att kurslängd, studieprogram

och timplan normeras för sådana påbyggnadskurser, som kan anordnas

med viss regelbundenhet. Även villkoren för att få tillträde till sådana

kurser bör så vitt möjligt vara enhetligt angivna.

En kombination av utbildningen i tekniskt gymnasium eller fackskola

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

med senare följande fördjupad specialutbildning i påbyggnadskurs bör ge

till resultat en kompetens, som måste anses särskilt värdefull för det fackområde,

som påbyggnadskursen avser. Denna speciella kompetens bör därför

vitsordas genom diplom över genomgången kurs, utfärdat enligt fastställda,

för samtliga normerade påbyggnadskurser enhetliga bestämmelser.

Då utredningen förutsätter, att nämnda kurser skall göras jämförelsevis

omfattande och alltså bli av stort värde för ingenjörsutbildningen, vill utredningen

föreslå, att dessa normerade kurser, för att skilja dem från sådana

mindre omfattande kurser av varierande längd, som kan komma att mera

sporadiskt anordnas, ges en särskild gemensam karaktäristisk beteckning.

Utredningen har härvid stannat för benämningen diplomkurs för ingenjöre?

såsom lämpligast enligt utredningens mening. Utredningen vill särskilt

framhålla det reella värdet av att här ifrågavarande kurser kan genom en

auktoriserad benämning skiljas från påbyggnadskurser av annat slag.

Beträffande diplomkursernas organisation m. m. framlägger utredningen

följande förslag.

Av flera skäl synes det tillrådligt, att till dess några erfarenheter av denna

verksamhet föreligger, iakttaga en viss försiktighet, då det gäller att bestämma

kursernas längd. Ur utbildningssynpunkt och även med hänsyn

till de anordningar, som behöver vidtagas i avseende på t. ex. lärarkrafter

och undervisningslokaler, vore en kurslängd av ett läsår att föredraga

framför en kortare. Andra skäl, bland annat svårigheten att redan

från början av denna verksamhet kunna rekrytera så pass långa och för

deltagarna ekonomiskt betungande kurser, talar avgjort för att åtminstone

till en början kurstiden begränsas till närmast mindre enhet av läsåret,

d. v. s. en termin. Då kurserna bör vara av samma längd antingen de ordnas

under höstterminen eller vårterminen föreslås, att längden bestämmes

till omkring 4 månader. Skulle det senare visa sig, vilket ingalunda är

osannolikt, att längre diplomkurser skulle i vissa fall behöva ordnas för att

kurserna skall kunna tillgodose avsett ändamål och att tillräcklig anslutning

kan påräknas även vid en sådan förlängning, torde överstyrelsen för

yrkesutbildning böra utverka Kungl. Maj:ts medgivande att utsträcka kursen

till två terminer.

För tillträde till diplomkurs bör fordras att den sökande efter ingenjörsexamen

fullgjort minst ett halvt års praktik. Ehuru det, vad diplomkurserna

beträffar, är fråga om kurser av mera krävande art, där studieresultatet

betygsättes, synes även tillträde till dom böra vara öppet för

personer med annan teknisk utbildning än högre tekniskt läroverk. Annan

sökande än läroverksingenjör bör ha fullgjort lägst 2 Va års praktik, inklusive

nyssnämnda halvårsperiod.

I fråga om de kunskapsfordringar, som bör uppställas såsom

villkor för tillträde till diplomkurs, bör dessa i princip vara desamma som

fordringarna för godkänt betyg i fackskolans ingenjörsexamen inom respektive

fack. lietyg i gymnasiets ingenjörsexamen på motsvarande linje bör

även godtagas. För sökande, som icke avlagt ingenjörsexamen vid högre

tekniskt läroverk, torde böra uppställas fordringar på kunskaper, motsvarande

godkänt betyg i fackskolans ingenjörsexamen inom facket i fråga i

ämnena svenska, engelska eller tyska, matematik, fysik med allmän elektricitet

slära och mekanik samt kemi, i vilka ämnen vederbörande sökande

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

skall ha att undergå inträdesprövning. Därjämte skall sökande med betyg

kunna styrka, att han i övriga ämnen, som förekommer i fackskolans kurs,

äger sådana kunskaper och färdigheter, att han anses kunna till fullo tillgodogöra

sig undervisningen vid diplomkursen.

Vid den praktiska tillämpningen av de regler för antagning av kursdeltagare,

som nu skisserats, blir det i många fall fråga om en värdesättning

och bedömning av vederbörandes tidigare utbildning, som det säkerligen

blir mycket svårt att verkställa på sådant sätt, att alltid full rättvisa sker.

De för andra sökande än läroverksingenjörer obligatoriska inträdesprövningarna

omfattar endast vissa grundläggande och allmänna ämnen. Beträffande

kunskaperna i övrigt måste en bedömning ske på grundval av

företedda betyg och intyg. Det kommer ofta att gälla jämförelser mellan

skilda kurser, som kunna förete stora olikheter. I alla händelser torde det

bli nödvändigt — för att ernå största möjliga enhetlighet i bedömningen —

att inträdessökandes kompetens, då det gäller andra än läroverksingenjörer

inom respektive fack, bedömes centralt utom i fråga om de ämnen, i vilka

obligatoriskt inträdesprov skall avläggas. En sådan central bedömning kan

verkställas antingen, som nu är fallet beträffande påbyggnadskurserna, av

överstyrelsen för yrkesutbildning, eller också av en särskild nämnd, gemensam

för samtliga diplomkurser. Med hänsyn till önskvärdheten att direkt

i nämnden få olika intressen företrädda förordar utredningen det senare

alternativet. Nämnden torde lämpligen kunna benämnas »Diplomkursnämnden».

Denna föreslås skola bestå av nio ledamöter, varav två utsedda

av Sveriges industriförbund, två av tekniska läroverkens ingenjörsförbund,

två av svenska fackingenjörers riksförbund, en av svenska teknologföreningen,

eu av överstyrelsen för yrkesutbildning samt eu såsom ordförande

av Kungl. Maj:t.

Det förutsattes såsom nämnts, att. andra än läroverksingenjörer skall

undergå obligatoriska inträdesprov i svenska, engelska eller tyska, matematik,

fysik med elektricitetslära och mekanik samt kemi. Det kan emellertid

även finnas sådana fall, då sökande till kurs uppenbarligen fyller kraven

på förkunskaper i något eller några av nämnda ämnen. Det bör då finnas

möjlighet att befria vederbörande från skyldigheten att undergå prov i sådant

ämne. Inträdessökande, som nämnden vid sin granskning funnit

behörig att — efter undergångna, godkända inträdesprov — intagas i

diplomkurs, må därför, om nämnden finner skäl därtill, även kunna meddelas

dispens från inträdesprov i ett eller flera av prövningsämnena.

Antalet diplomkurser torde böra bestämmas genom beslut av Kungl.

Maj:t. Det synes däremot lämpligt att överstyrelsen för yrkesutbildning

må avgöra efter vederbörligt samråd med berörda industriorganisationer,

tekniska verk och myndigheter m. fl. vilka slag av kurser, som skall anordnas,

samt fastställa kursplaner.

Diplomkurserna inordnas organisatoriskt i det statliga tekniska

läroverkssystemet. En diplomkurs bör betraktas som en del av det högre

tekniska läroverk, där den är ordnad. I den mån ej särskilda bestämmelser

eller föreskrifter är meddelade bör således för läroverket tillgängliga resurser

i fråga om lokaler med utrustning, undervisningsmateriel, penningmedel,

lärare och övrig personal kunna disponeras även för diplomkurs.

Beträffande inträdes- och terminsavgifter bör gälla, vad som i detta avseende

gäller för läroverket i övrigt. Likaså bör eleverna i diplomkurserna

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

åtnjuta samma förmåner i fråga om studiehjälp som komma eleverna i

teknisk fackskola till del. Anordnandet av en eller flera kurser vid ett läroverk

kommer självfallet att kräva ett avsevärt merarbete av läroverkets

rektor. Särskild ersättning bör därför utgå till rektor vid läroverk, där

diplomkurs ordnas, vilken ersättning bör vara till sin storlek beroende av

antalet kurser under budgetåret. I vissa fall, där rektors arbetsbörda skulle

ökas i alltför hög grad, kan det dessutom bli erforderligt att uppdraga åt

någon av skolans lärare eller annan person att mot visst arvode biträda

rektor vid organiserandet och ledningen av diplomkurs. Såsom lärare i

diplomkurs kan i vissa fall läroverkets fasta lärarkrafter anlitas. Bland

annat i de speciella fackämnena torde det emellertid ofta bliva nödvändigt

att anlita andra specialister. Undervisningen i diplomkurs skall givetvis

ligga på ett högt plan och kommer att ställa ännu större krav än normalt

på lärarens kompetens och på omsorgsfull och omfattande förberedelse från

hans sida. En lärare bör i sådant fall rimligtvis ej kunna åläggas samma

undervisningsskyldighet i diplomkurs som eljest. Den undervisningsskyldighet,

som åvilar lärare i högre tekniskt läroverk, bör sålunda reduceras, om

den fullgöres till någon del i diplomkurs. Det synes skäligt att en omräkning

sker så, att en veckotimmes undervisning i diplomkurs räknas som en och

en halv veckotimmes undervisning i gymnasium eller fackskola. I de fall,

då speciallärare får anskaffas utifrån, bör överstyrelsen för yrkesutbildning

få rätt att inom den för kursverksamheten i samband med anslagsberäkningen

givna kostnadsramen besluta angående storleken av utgående arvoden

och ersättningar till sådana speciallärare, som här avses. Det torde icke

kunna undvikas att även reseersättningar i vissa fall måste tillerkännas

anlitade specialister och jämväl i dylika fall synes överstyrelsen böra äga

fatta beslut.

Det bör vara en angelägenhet för överstyrelsen för yrkesutbildning att

med anlitande av nödig expertis och i samråd med berörda parter snarast

utarbeta undervisningsplaner för olika diplomkurser. En förutsättning

för att kurserna skall kunna genomföras på sådant sätt, att

bästa möjliga utbyte av dem erhålles och så att denna utbildningsform

vinner företagens och ingenjörernas förtroende, är att de omsorgsfullt planeras

och förberedes. Härför bör bland annat ett nära samrad äga rum med

företrädare för vederbörande industriorganisationer och ingenjörskårer. Som

exempel på ämnesområden för diplomkurser nämner utredningen,

förutom facklinjernas ämnesområden, ångteknik, motorteknik, kommunalteknik,

elektrokemi, träteknik, försäljningsteknik, livsmedelsteknik, kemimekanik.

Särskilt under de första åren torde anslutningen till dessa helt frivilliga

påbyggnadskurser bli av mycket begränsad omfattning. Antalet erforderliga

kurser kommer därför också att till en början bli ringa. Endast beträffande

vissa slag av diplomkurser kan man förvänta sa stor tillslutning att kurserna

behöver upprepas varje år eller termin. I många fall kan det antagas

att kurserna endast behöver anordnas med ett eller flera års mellanrum.

Utredningen föreslår, att antalet diplomkurser under första verksamhetsåret

begränsas till fyra. Förslagsvis synes att börja med kunna diskuteras

en värme- och sanitetsteknisk, en produktionsteknisk, en teleteknisk

och en väg- och vattenbyggnadsteknisk diplomkurs.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Även för framtiden bör enligt utredningens mening möjlighet finnas att,

då behov uppkommer, kunna ordna sådana påbyggnadskurser av varierande

längd, som inledningsvis under detta avsnitt berörts. Anslaget till föreläsningar

och fortbildningskurser vid tekniska läroverken bör därför bibehållas

och såsom för närvarande disponeras till såväl föreläsningar som

kurser enligt överstyrelsens bedömande. Påbyggnadskurser av här avsedd

art behöver ej på samma sätt som diplomkurser betraktas såsom en inom

de tekniska läroverkens organisationsram inordnad kursform. Kurserna

bör som hittills helt behandlas som tillfälliga extra arrangemang. Kursledare

och lärare bör sålunda särskilt förordnas för varje kurs av överstyrelsen

för yrkesutbildning. Även budgeten för kurser av detta slag bör fastställas

av överstyrelsen, som också, inom ramen för anvisade medel, bör äga att

besluta om kursernas art och omfattning, undervisningsplaner m. m.

B. Remissyttranden

Förslaget om anordnande av normerade påbyggnadskurser har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av de flesta myndigheterna och organisationerna.

Betänksamma röster saknas dock ej. En del tekniska läroverk avstyrker

således förslaget. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen understryker, att man

med dessa begränsade kurser inte kan få fram en kategori mellan läroverksingenjörer

och civilingenjörer. Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att dessa

kurser inte bör ställas i någon särklass i förhållande till andra fortbildningskurser.

Teknologföreningen finner utbildningsbehovet så varierande

att kurstiden ej kan normeras. Denna synpunkt delas av pappers- och

cellulosaingenjörsföreningen, som ställer sig tveksam till förslaget. Enligt

kommunaltekniska föreningens mening kommer kurserna inte att få nämnvärd

betydelse.

I ett stort antal yttranden avstyrkes benämningen »diplomkurser» med

hänsyn till att ingenjör, utexaminerad från teknisk högskola i bland annat

Finland och Tyskland, bär titeln diplomingenjör.

Beträffande kurstidens längd har bland annat TCO framhållit önskvärdheten

av kvällskurser om ett års längd, eventuellt också dagkurser med

uppdelning på två år med två månader varje år. Verkstadsingenjörsföreningen

anser med hänsyn till de starkt varierande utbildningsbehoven,

att överstyrelsen bör bestämma kurslängden i varje särskilt fall.

Inträdesfordringarna har i ett flertal remissyttranden ansetts alltför

rigorösa. TCO finner det nödvändigt med sådana ändringar i utredningsförslaget,

att tekniker med omfattande praktisk verksamhet kan få tillträde,

även om kunskaperna i rena skolämnen är begränsade. För varje

kurs bör fastställas de fordringar på förkunskaper, som är nödvändiga just

för den kursen. Liknande synpunkter anföres av bland annat arbetsmarknadsstyrelsen,

LO och statsverkens ingenjör sförbund. De kommunala tek
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

niska skolorna i Hässleholm och Katrineholm ifrågasätter, om elever från

dessa skolor skall behöva undergå inträdesprov. Yrkesskolföreningen finner

fordringarna alltför höga för dem, som kommer från tekniska skolor. Kompletteringskurserna

måste göras relativt omfattande. Inträdesprov bör

enligt föreningens mening få anordnas vid teknisk skola i samband med

avslutande av kompletteringskurs. Skolöverstyrelsen anser, att intagningsförfarandet

bör kunna förenklas. Det kan knappast vara befogat att pröva

sökanden i allmänbildande ämnen. Om praktiska erfarenheter tillmätes

större betydelse, synes urvalet kunna ske på grundval av insända skol- och

tjänstgöringsbetyg. Den föreslagna prövningen riskerar att ge en mycket

orättvis bild av en teknikers förutsättningar för mera avancerade tekniska

fortbildningskurser.

Verkstadsingejijörsf öreningen ifrågasätter, om ej minst ett års praktik

bör fordras för inträde. Praktiknämnden anser, att sex månaders praktik

är i underkant för tillträde till kurs som avser att ge fördjupad utbildning,

men finner förslaget acceptabelt under förutsättning att praktikens längd

och kvalitet kommer att få stor tyngd vid urvalet mellan de sökande. Till

kurs på läroverksnivån bör sökande med examen från läroverk kunna antagas

utan krav på praktik efter examen.

Inrättande av en särskild kursnämnd avstyrkes av statskontoret, som

anser kompetensprövningen böra handhas av överstyrelsen eller vederbörande

lärarkollegium.

Beträffande den föreslagna nämndens sammansättning har ett flertal

ändringsyrkanden framställts, i huvudsak i syfte att genom ökat antal

ledamöter, utsedda av industriförbundet, ge industrin en bredare representation

i nämnden. Härför har bland annat arbetsgivareföreningen och industriförbundet,

mekanförbundet, verkstadsingenjörsförbundet samt tekniska

läroverkens ingenjörsförbund uttalat sig. Överstyrelsen för yrkesutbildning

ifrågasätter om ej Kungl. Maj:t bör utse alla representanter efter förslag

av organisation eller myndighet som vederbörande har att representera.

Hässleholms teknologförbund anser icke svenska fackingenjörers riksförbund

vara representativt för ingenjörer, utexaminerade från de kommunala

tekniska skolorna, utan föreslår, att en ledamot av nämnden skall utses

av representativa organ för dem som examinerats från nämnda skolor.

Beträffande kursernas organisation har statskontoret framhållit, att det

bör undersökas huruvida icke kurserna kan ordnas av industriella organ

eller i samråd med dylika. Vissa olägenheter kommer enligt ämbetsverkets

mening att följa med ett inordnande av kurserna i läroverkssystemet.

Teknologföreningen anser, att kurserna kommer att ha större framgång

om de organiseras fristående, eftersom lärarkrafterna vid kurserna i allmänhet

ej blir det egna läroverkets. Telestyrelsen understryker i detta sammanhang

vikten av ett samarbete med de tekniska högskolorna. Korrespondensinstituten

framhåller, att korrespondensstudier bör kunna komma

till användning vid kurserna.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Statskontoret avstyrker förslaget om en reducering av undervisningsskyldigheten

för lärare, som undervisar i här avsedda kurser. Tekniska

läroverkens lärarjörbund avstyrker i sin tur skyldighet för läroverkens

lärare att undervisa i dessa kurser.

Lönenämnden anser, att hänsyn till rektors merarbete på grund av

diplomkurs bör tas vid bestämmande av undervisningsskyldighetens omfattning

eller vid fastställande av avlöningsgrupp. Enligt nämndens mening

bör Kungl. Maj:t fastställa ersättningen till lärare vid diplomkurs.

Utöver den exemplifiering på ämnen för normerade påbyggnadskurser,

som utredningen lämnat, har vid remissbehandlingen framställts önskemål

om kurser bland annat i arbetsstudieteknik, stadsplaneteknik, arbetarskydd,

regleringsteknik, transportteknik, vattenreningsteknik, smidesteknik.

4. Utbyggnad av de tekniska läroverken

A. Utredningen

Utredningen redovisar till en början några allmänna synpunkter

på utbyggnadsfrågan. En viss utvidgning av läroverksorganisationen

är önskvärd med hänsyn till det behov av tekniker, särskilt sådana med

kvalificerad utbildning, som förefinnes. Behovet är emellertid icke lika

framträdande över hela det område, som läroverken företräder. Man bör

utgå från att organisationen måste undergå en successiv expansion i ett

tempo, som bestämmes dels av samhällets förutsedda behov från tid till

tid av ingenjörsutbildad arbetskraft, dels av möjligheterna att rekrytera

de tekniska läroverken. Utredningen har, såsom redovisats i det föregående,

med hänsyn till särskilt framträdande brist inom vissa fackområden på

specialutbildade tekniker föreslagit inrättande av särskilda gymnasielinjer

för produktionsteknik, värme- och sanitetsteknik samt pappersteknik ävensom

en fackskollinje för väg- och vattenbyggnadsteknik. Beträffande behovet

av utbyggnad för olika fackområden anför utredningen vidare bland

annat följande.

Den svenska verkstadsindustrin behöver flera väl utbildade tekniker,

bland annat arbetsstudieingenjörer eller metodingenjörer för rationalisering

av. arbetsmetoder och arbetsplats ävensom kvalificerade ingenjörer för

rationalisering av produktionsprocesser och därvid använd maskinell utrustning

och apparatur. Utvecklingen inom produktionstekniken, som nu

nått mycket långt, har inletts i ett nytt skede och går åter framåt med

accelererad fart, varvid USA:s industri har ledningen. Om den svenska

industrin skall kunna följa med i denna utveckling, måste den ha möjligheter

att öka sin tekniska personal med ingenjörer, som erhållit erforderlig

specialutbildning. En produktionsteknisk specialutbildning kan emellertid

icke inrymmas inom den maskintekniska linjen vid de tekniska gymnasierna.

Förslaget att införa en produktionsteknisk linje är därför tillkommet

som ett försök att finna en form för en grundutbildning, mera direkt an
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956

passad för blivande produktionsingenjörer inom olika förekommande områden.

Den ökning av antalet utexaminerade läroverksingenjörer, som erhålles

genom inrättande av en dylik linje vid endast ett läroverk, ^ blir

relativt obetydlig. Därest det visar sig, att nämnda linje kan — efter nagon

prövotid — erhålla en för sitt speciella ändamål lämplig utformning, torde

mer än ett läroverk böra förses med en sådan linje.

I vilken utsträckning den nya fas i produktionsteknikens utveckling, som

karaktäriseras av starkt ökad mekanisering och automatisering, kan bli

normgivande även för utvecklingen mom svensk maskinindustri torde ännu

knappast kunna förutses. Inom vissa områden torde dock en snar anpassning

till utvecklingen i konkurrentländerna bli nödvändig. Inom exempelvis

gjuteritekniken kan en snabb utveckling av automatiken emotses även i

vårt land. Produktionsmaskinernas utveckling mot en starkare automatisering

kommer att kräva flera tekniker, främst maskintekniker men även

teletekniker

Den skärpta konkurrens med utlandet, som maskinindustrin i vårt land

har att emotse, har även aktualiserat frågan om särskilda åtgärder av företagen

för att på konstruktionssidan åstadkomma en rationalisering i avseende

på formgivning och konstruktionsekonomi med anpassning till moderna

produktionsmetoder.

Ur arbetskraftssynpunkt finns det därför anledning att söka öka antalet

elever på gymnasiernas maskintekniska linje ävensom på fackskolornas

Verkstadstekniska linje genom en utvidgning av organisationen.

En viss brist på ångtekniker med teknisk läroverksutbildning förefinnes

för närvarande inom landet. Sålunda har från kraftverkens sida framhållits

inför utredningen, att svårigheter föreligger att kunna erhålla sådan personal

i tillräcklig omfattning.

Även inom det elkrafttekniska området förefinnes ett behov av okade

utbildningsmöjligheter. Bland annat torde den av elkraftutredningen föreslagna

rationaliseringen av landsbygdens elkraftförsörjning innebära ett

ökat behov av elektroingenjörer. Från industrier och elektriska distributionsföretag

i Sydsverige har särskilt framhållits, att den geografiska fördelningen

av elkrafttekniska facklinjer i hög grad försvarar för företagen

i sydliga Sverige att förvärva ingenjörer med ifrågavarande utbildning.

Enligt utredningens mening bör det behov av elektroingenjörer för de i

södra Sverige belägna stora och betydande kraftverksindustri- och affärsföretagen,

som det för närvarande föreligger svårigheter att fvlla, beaktas

genom införande av elkrafttekniska linjer även vid läroverk i denna del av

landet. ... .

Upprustningen av landets vägnät, vägbyggandets rationalisering med

införandet av nya maskiner samt nya konstruktioner och arbetsmetoder

ävensom ett alltmer mekaniserat vägunderhåll har medfört en ökning av

efterfrågan på ingenjörer med speciell utbildning i vägbyggnadstekmk. En

viss brist på ingenjörer med utbildning inom väg- och vattenbyggnadsområdet

föreligger även inom byggnadsförvaltningar, konstruktionsfirmor och

byggnadsindustriföretag. Denna brist sammanhänger delvis med lmsbyggnadsverksamhetens

stegring. Behovet av byggnadsingenjörer i allmänhet

torde komma att öka. Fn ökning av utbildningsresurserna mom det byggnadstekniska

området är därför önskvärd.

Beträffande tekniska läroverkens geografiska spridning uttalar utredningen

bland annat följande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1956

Då det gäller den på ett stort antal olika fackområden differentierade

utbildningen vid de högre tekniska läroverken bör denna ha en nära kontakt

med industriföretagen inom de olika fackområden, för vilka särskilda

facklinjer är inrättade. Utbildningens art kan sålunda komma att påverka

valet av förläggningsort för en viss fackutbildning. I vissa fall kan nämnda

förhållande vara ett skäl för inrättandet av ett nytt läroverk.

Starka lokala samhällsintressen kan också utgöra vägande skäl för en

förläggning till en viss ort av ett tekniskt läroverk. Bland annat måste tillbörlig

hänsyn tagas till de berättigade krav, som ställes på att ungdomen i

olika delar av landet har tillgång även till teknisk gymnasieutbildning på

rimliga avstånd från respektive hemorter. Dylika synpunkter torde ha varit

avgörande i fråga om inrättandet av flera av de under senare år tillkomna

tekniska gymnasierna. Ett lokalt intresse för en förläggning till orten av

ett tekniskt läroverk kan även vara föranlett av den lokala industrins behov

av tekniskt utbildad personal.

Nu anförda synpunkter talar sålunda för en viss spridning av de tekniska

läroverken. Följden härav blir emellertid att de olika skolenheterna blir

mindre än vid en starkare centraliserad organisation.

oDen tekniska undervisningen kräver mer än annan undervisning tillgång

till laboratorier av flera olika slag med omfattande utrustning. Inrättandet

av ett tekniskt läroverk medför därför relativt betydande engångskostnader

för laboratoriernas utrustande. På grund av att endast en del

av undervisningstiden ägnas åt laborationer, kan flera parallellavdelningar

gemensam t disponera samma laboratorier. Sammanlagda investeringarna

för ändamålet för samtliga tekniska läroverken vid viss utbildningskapacitet.

kan sålunda bli mindre vid en organisation med större skolenheter

än vid ett system med större antal och mindre skolor. I viss grad gäller även

för andra fasta kostnader att dessa, räknat per elev, ställer sig lägre vid

stora skolenheter.

Den stora skolan kan erbjuda en fördel även däruti, att en rationell fördelning

av de olika fackämnena på lärarna bör kunna lättare göras, då var

och en av de olika ämnesgrupperna företrädes av mer än en lärare.

Erfarenheten visar, att en viss begränsning av antalet elever vid här

ifragavarande slag av skolor är önskvärd. Den optimala storleken med hänsyn

till ekonomiska och övriga synpunkter kan knappast angivas generellt

utan blir delvis beroende av lokala förhallanden. Lokala förhållanden kan

även föranleda att den ur vissa anförda synpunkter önskvärda begränsningen

av skolans volym icke kan genomföras. Detta gäller exempelvis

högre tekniska läroverket i Stockholm, som är av en storleksordning, som,

sa långt utvecklingen nu kan överblickas, icke behöver komma i fråga på

nagon annan ort i landet.

Utifrån sådana synpunkter, som nu berörts, har utredningen funnit sig

böra tillmäta fördelarna med eu fördelning av de tekniska läroverken på

olika delar av landet stor betydelse och anser, att skäl finnes att inom

närmaste tiden inrätta ytterligare några läroverk utöver dem, som redan

finnes. Eu utvidgning av den tekniska läroverksorganisationen synes därutöver

behöva vidtagas genom upprättande av parallellavdelningar vid

befintliga läroverk.

Beträffande utbyggnaden har till utredningen framförts bland annat

följande önskemål med avseende på befintliga läroverk.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956 45

Styrelsen för tekniska gymnasiet i Borås: byggnadsteknisk gymnasielinje.

Stadsfullmäktige i Eskilstuna och stadens yrkesundervisningskommitté:

maskinteknisk gymnasielinje.

Styrelsen för tekniska läroverket i Göteborg: värme- och sanitetsteknisk

gymnasielinje.

Styrelsen för tekniska gymnasiet i Härnösand: elektroteknisk gymnasielinje.

Styrelserna för tekniska läroverken i Malmö och Hälsingborg: elektroteknisk

gymnasielinje i Hälsingborg (elektromaskinteknik och anläggningsteknik),

elektroteknisk gymnasie- (eventuellt fackskole-) linje i Malmö

(elektrisk anläggningsteknik och industriell elektronik).

Styrelsen för tekniska gymnasiet i Norrköping: elektroteknisk gymnasielinje.

Styrelsen för tekniska läroverket i Stockholm: teleteknisk och merkantilteknisk

gymnasielinje.

Styrelsen för tekniska läroverket i Västerås: elektroteknisk gymnasielinje,

verkstadsteknisk fackskollinje, eventuellt även ångteknisk linje.

Utredningen framlägger beträffande utbyggnaden de förslag

om nya linjer och klassavdelningar samt nytt läroverk i Karlstad, som

framgår av följande sammanställning:

Högre tekniska

läroverket i

Nya

gymnasielinjer

Nya

faekskolelinjer

Antal nyinrättade

klassavdelningar

i klass I

Ökning av

antal årligen

intagna elever

Borås

Byggnadsteknisk

fr.o.m. 1957/58

1

fr. o. m. 1956/57

30

Eskilstuna1

Maskinteknisk

fr.o.m. 1956/57

i

fr.o.m. 1956/57

30

Göteborg

Värme- o. sanitets- teknisk

fr.o.m. 1956/57

Hälsingborg

Elkraftteknisk

fr. o. m. 1957/58

1

fr.o.m. 1956/57

30

Härnösand

Teleteknisk

fr.o.m. 1957/58

1

fr.o.m. 1956/57

30

Stockholm

Teleteknisk

fr.o.m. 1956/57

Merkantil-teknisk

fr.o.m. 1956/57

Väg- o. vattenbygg- nadsteknisk

fr.o.m. 1956/57

Västerås1

Produktionsteknisk

fr.o.m. 1956/57

Elkraftteknisk

fr.o.m. 1956/57

Verkstadsteknisk

fr.o.m. 1956/57

2 (gymn.)

fr.o.m. 1956/57

60

Karlstad1

Maskinteknisk o.

Pappersteknisk

fr. o. m. tidpunkt

som senare be- stämmes

2

60

Summa

8

240

1 Tekniskt gymnasium upprättas.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Av motiveringen för utredningens förslag rörande nya linjer och

klassav del ning ar inhämtas huvudsakligen följande.

Borås: I det föregående har framhållits, att en ökning av utbildningsresurserna

inom det byggnadstekniska området är önskvärd. Det synes icke

finnas anledning till någon erinran mot Borås såsom förläggningsplats för

en sådan utbildning. Vid Borås tekniska gymnasium kommer att inom kort,

om byggnadstillstånd erhålles, igångsättas en omfattande om- och tillbyggnad

med utrymme beräknat för ytterligare en facklinje. Det synes

lämpligt att denna linje anordnas som en byggnadsteknisk gymnasielinje

med undervisning inom såväl husbyggnads- som väg- och vattenbyggnadsområdet.

Med hänsyn till den tid byggnadsarbetet kräver torde någon fackundervisning

inom byggnadstekniska linjen (2:a klassen) icke kunna påbörjas

tidigare än under budgetåret 1957/58.

För att öka rekryteringsunderlaget för de fyra facklinjer, som komma att

finnas vid tekniska gymnasiet i Borås, sedan den byggnadstekniska linjen

tillkommit, föreslås att en tredje parallellavdelning i klass I inrättas från

och med budgetåret 1956/57.

Eskilstuna: De skäl, som av stadsfullmäktige och stadens yrkesundervisningskommitté

framförts för inrättande av en maskinteknisk gymnasielinje,

är enligt vad utredningen kunnat finna bärande. Det torde i Eskilstuna

finnas utrymme jämväl för en gymnasielinje inom samma fackområde, som

fackskolan på platsen företräder. Eskilstunaindustrin är i stort sett utpräglat

verkstadsbetonad, vilket givetvis är skälet till att det maskin- och

Verkstadstekniska området anses främst böra tillgodoses även då nu fråga

väckts om att få till stånd ett tekniskt gymnasium. Inrättandet av en

maskinteknisk gymnasielinje vid sidan av den Verkstadstekniska fackskolelinjen

underlättas i ekonomiskt avseende därigenom att den Verkstadstekniska

linjen under alla förhållanden måste ha tillgång till ett maskinlaboratorium.

Ett sådant är för närvarande under inredning i skolans nybyggnad.

Det torde kunna förutses, att det framdeles skall visa sig motiverat,

att vid detta läroverk även anordna gymnasieutbildning inom

andra fackområden än det maskintekniska. Stadens folkmängd uppgår till

omkring 56 000 och antalet ungdomar i åldern, då övergång till gymnasiala

studier normalt äger rum, kommer att öka under den närmaste tioårsperioden.

För det nya gymnasiet bör för budgetåret 1956/57 inrättas en avdelning

av klass I.

Göteborg: I såväl Göteborg som Stockholm kan lärare anskaffas även i

de fall, då fackundervisningen på värme- och sanitetsteknisk linje nödvändiggör

anställande av specialister som timlärare. Laboratorie- och övriga

nödiga lokalutrymmen finnes såväl vid läroverket i Stockholm som i Göteborg.

Den nödvändiga kontakten med den praktiska verksamheten inom

branschen kan åstadkommas på båda platserna. I viss mån torde den redan

ha etablerats i Göteborg genom den undervisning inom facket, som där

uppehälles inom gymnasiets maskintekniska linje. Utredningen har tidigare

redogjort för olika förslag och yttranden, i vilka frågan om inrättande av

särskilda linjer för värme- och sanitetsteknik behandlats, och på anförda

skäl föreslagit, att en dylik linje inrättas. Det är önskvärt att ifrågavarande

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. May.ts ''proposition nr 63 år 1956

utbildning ordnas utan längre tidsutdräkt och helst från och med budgetåret

1956/57. Med hänsyn till de skäl för linjens förläggning till Göteborg,

som styrelsen för gymnasiet därstädes anfört och då i Göteborg ett betryggande

intresse för denna utbildning uppenbart förefinnes, vill utredningen

föreslå att ifrågavarande linje förlägges till läroverket i Göteborg. Det

synes lämpligt att till en början försöksvis tillämpa den genom tillkomsten

av den nya linjen ökade differentieringen av undervisningen utan att öka

antalet parallellavdelningar i klass I.

Hälsingborg: Utredningen finner behovet i södra Sverige av ökade utbildningsmöjligheter

inom det elektrotekniska området böra tillgodoses

men anser, att vid en utbyggnad för ändamålet av de tekniska läroverken

bör tillses att denna icke sker till förfång för den värdefulla utbildning för

facket, som redan finnes ordnad i Hässleholm vid den kommunala tekniska

skolan. Med hänsyn härtill bör den erforderliga utbyggnaden ske etappvis

med ledning av de erfarenheter, som under tiden kan göras i avseende på

bland annat rekryteringsfrågorna och de utexaminerades placeringsmöjligheter.

Det synes då lämpligt att till en början en elkraftteknisk linje anordnas

vid tekniska gymnasiet i Hälsingborg och att som en andra etapp en

elektroteknisk fackskola planeras i Malmö. Till frågan om huruvida en

sådan fackskola skall utformas som en elkraftteknisk eller en teleteknisk

linje och om den tidpunkt, vid vilken den bör inrättas, torde ställning

knappast kunna tagas i detta sammanhang. Dessa frågor torde därför få

upptagas till prövning i den män behovet av ytterligare åtgärder av detta

slag kommer att göra sig gällande.

För att kunna vid tekniska gymnasiet i Hälsingborg anordna en elkraftteknisk

linje behövs en icke alltför kort förberedelsetid, främst för iordningställandet

av ett elektrotekniskt laboratorium. Differentieringen från

och med klass II torde sålunda böra tillämpas först ett år efter det beslut

om linjens anordnande blivit fattat.

De ökade differentieringsmöjligheter, som skapas genom anordnande av

den föreslagna elkrafttekniska linjen, kan givetvis mera effektivt utnyttjas,

om antalet elever i klass I på sätt styrelsen föreslagit ökas. Utredningen

föreslår, att från och med budgetåret 1956/57 ytterligare en parallellavdelning

i klass I inrättas.

Härnösand: I diskussionen om på vilka orter teleteknisk utbildning lämpligen

borde ordnas har nämnts bland annat Luleå, Härnösand och Karlskrona.

Det har från telegrafverkets och industrins sida framhållits, att

bristen på teletekniker är mycket stor. Något tvivel om att behovet av

ingenjörer med teleteknisk utbildning, frånsett periodiska variationer, kan

förväntas i stort sett öka, torde icke behöva råda. Den utveckling bland

annat inom områdena för television och radar, som förestår, kommer snabbt

att ställa ökade krav på tillgången på tekniker. Teletekniker kommer även

till ökad användning inom elektroindustrin i allmänhet samt inom många

andra områden, exempelvis vid den automatisering av produktionstekniken,

som man nu kan förutse.

Vid en jämförelse mellan de båda förstnämnda orterna kan framhållas,

att Härnösand skulle erbjuda en förläggning närmare elektroteknisk industri

med tillverkning för svagströmsändamål. Även med tanke på elevrekryteringen

är Härnösand den mera centralt belägna orten. Genom den

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

nybyggnad, som nyligen uppförts vid tekniska gymnasiet i Härnösand, har

detta läroverk fått goda resurser för att kunna ordna även en teleteknisk

linje. I detta sistnämnda avseende bör även Luleå anses ha förutsättningar.

Den erforderliga kontakten med industrin kommer emellertid att bli mindre

lätt att upprätthålla från Luleå på grund av de större avstånden. Elektroteknisk

industri inom svagströmsområdet är väl representerad i Karlskrona.

Flottans örlogsstation med dess varv och verkstäder erbjuder goda kontaktmöjligheter

för utrustningens och utbildningens anordnande efter bland

annat flottans och även den civila varvsindustrins behov av teleteknisk

ingenjörsutbildning. Nämnda kontakt kan även vara av värde för ett samarbete

i ändamål att ordna elevernas praktiska utbildning och för deras

placering efter examen. Det bör även nämnas, att vid centrala verkstadsskolan

i Karlskrona finnes en yrkesavdelning för teletekniker. Genom en

teleteknisk linje vid tekniska gymnasiet skulle de teletekniska utbildningsmöjligheterna

på orten bli välordnade med möjlighet till linjens rekrytering

även med elever från verkstadsskolan. Starka skäl kunna sålunda anföras

för Karlskrona såsom förläggningsort för en teleteknisk facklinje. Vid tekniska

läroverket därstädes finnes nu dels en maskinteknisk fackskola dels

en byggnadsteknisk gymnasielinje. Antalet av dem, som sökt inträde vid

läroverket, har emellertid tidigare relativt sett ej varit så stort som vid de

högre tekniska läroverken i allmänhet. Fn viss förbättring synes numera

ha inträtt, men det torde dock vara lämpligt att avvakta ytterligare erfarenhet

beträffande rekryteringsförutsättningarna i Karlskrona för de nu i

verksamhet varande avdelningarna av tekniska läroverket, innan detta ökas

till sin omfattning.

Med hänsyn till nu anförda synpunkter bör enligt utredningens mening

i första hand Härnösand ifrågakomma såsom förläggningsort för den berörda

linjen. Den ökade differentieringen av fackundervisningen bör lämpligen

kunna tillämpas från och med budgetåret 1957/58.

För att vid tekniska gymnasiet i Härnösand få tillräckligt rekryteringsunderlag

i klass I för en differentiering i senare årskurserna på fem linjer,

som kommer att finnas om förslaget om en ny teleteknisk linje bifalles,

torde åtminstone tre parallella avdelningar behöva anordnas i klass I, som

för närvarande omfattar två avdelningar. Då den teletekniska facklinjen

skulle inrättas från och med budgetåret 1957/58 föreslås, att en tredje

parallellavdelning inrättas i första klassen från och med budgetåret 1956/57.

Stockholm: För närvarande finnes teletekniska gymnasielinjer i Örebro

och Göteborg. Dessutom finnes en teleteknisk fackskolelinje i Stockholm.

Inom därvarande elektrotekniska gymnasielinje läses också rätt mycket

teleteknik men även kraftteknik. Den differentiering av nämnda elektrotekniska

linje i en teleteknisk och en kraftteknisk linje, som skolans styrelse

föreslår, står i full överensstämmelse med den principiella uppfattning i

differentieringsfrågan, som utredningen redan tidigare deklarerat.

Starka skäl har enligt utredningens mening anförts för inrättandet av

en merkantil-teknisk gymnasielinje. Intresset från de studerandes sida för

en dylik linje vid läroverket är visserligen svårt att i förväg bedöma, men

behovet ur näringslivets synpunkt av en sådan utbildningsmöjlighet i Stockholm

synes till fullo styrkt. Utredningen anser det önskvärt, att den ifrågavarande

ytterligare differentieringen av undervisningen vid tekniska gymnasiet

i Stockholm genomföres.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. May.ts proposition nr 63 år 1956

Antalet parallellavdelningar av klass I på gymnasiet har för innevarande

budgetår ökats från fem till sex. Anledning att på grund av den föreslagna

ökade differentieringen föreslå någon ytterligare ökning av elevantalet i

klass I synes icke föreligga.

Även differentieringen av den byggnadstekniska fackskolan i en husbyggnadsteknisk

och en väg- och vattenbyggnadsteknisk linje torde böra

tills vidare genomföras på basis av endast en klassavdelning i byggnadstekniska

fackskolans första klass, där undervisningen avses åtminstone tills

vidare vara densamma för båda linjerna. Antalet sökande till nämnda fackskola

har för övrigt hittills icke varit tillräckligt stort för att motivera

parallella avdelningar i första klassen.

Västerås: Det är icke möjligt att beräkna, huru stort behov som för närvarande

kan förefinnas av tekniker med speciell produktionsteknisk utbildning,

ehuru den genomgripande omdaning av produktionstekniken, som

nu är i vardande, av allt att döma snabbt kommer att medföra ökad efterfrågan

på speciellt utbildade produktionsingenjörer. Då det emellertid saknas

erfarenhet om hur den föreslagna produktionstekniska undervisningen

bäst skall ordnas synes till en början endast en linje av ifrågavarande slag

böra försöksvis anordnas. Den lämpliga omfattningen_ av de utbildningsmöjligheter,

som bör skapas, är beroende icke blott av industrins behov av

arbetskraft utan även av det intresse, som kan förefinnas för denna utbildning

hos de studerande. Det kommer därför att erfordras ett antal års

erfarenhet, innan den optimala omfattningen framdeles kan bedömas.

En av de största svårigheterna, då det gäller att effektivt ordna denna

undervisning, blir att skaffa lämpliga lärare.

Vid överläggningar, som utredningen haft med industriledare angående

planerna på inrättande av en produktionsteknisk gymnasielinje, har man

från ASEA:s sida visat ett särskilt stort intresse för saken och därvid bland

annat även ställt i utsikt att erforderliga speciallärare för fackundervisningen

skulle kunna erhållas genom företagets medverkan, därest en produktionsteknisk

gymnasielinje inrättas i Västerås. Då företaget förfogar

över framstående expertis på det produktionstekniska områdets olika gebit

skulle under nämnda förhållanden den viktigaste förutsättningen för en

lämpligt ordnad undervisning vara säkerställd. Det finnes därför mycket

starka skäl, som talar för att den första produktionstekniska gymnasielinjen

inrättas vid högre tekniska läroverket i Västerås. I sådant fall synes den

nya försökslinjen även vara tillförsäkrad ett samarbete med industriföretagen

på platsen rörande olika vitala frågor i övrigt angående undervisningen.

Ett sådant nära samarbete är i detta fall, då det gäller uppbyggnaden

av en helt ny facklinje, av särskilt stor betydelse.

I fråga om den elektrotekniska utbildningen innebär skolstyrelsens förslag

att antalet parallellavdelningar i den elektrotekniska fackskolan minskas

till två från tre samt att en elkraftteknisk gymnasielinje nyinrättas.

Tillströmningen av elever till fackskolan har under de senaste åren nedgått.

Behovet av elektroingenjörer med läroverksutbildning torde emellertid

såsom i det föregående anförts komma att förbli stort och ytterligare öka.

De av styrelsen föreslagna åtgärderna synes därför motiverade och bör

enligt utredningens mening genomföras snarast möjligt.

Tillräcklig anledning att inrätta särskild facklinje för ångteknik förefinnes

enligt utredningens mening icke. Vad speciellt Västeråsläroverket

4 —• Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. AV Cd

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

beträffar saknar detta tillräckliga laboratoriemöjligheter för en mera djupgående

utbildning i ångteknik och bör redan av denna anledning icke

ifrågakomma i första hand, om det skulle gälla att ordna en specialutbildning

för ångtekniker.

Däremot har styrelsen anfört bärande skäl för inrättande av en verkstadsteknisk

fackskolelinje. I huvudsak kan man på denna fråga anlägga

liknande synpunkter, som förut anförts rörande behovet av en produktionsteknisk

gymnasielinje. Den Verkstadstekniska fackskolelinjens undervisning

är dock mera direkt anpassad efter verkstadsindustrins förhållanden,

men studiemålet år å andra sidan vidare, då det inbegriper icke blott produktionstekniken

inom verkstadens olika avdelningar utan även konstruktionstekniken.

Den förordade produktionstekniska gymnasielinjen och en

verkstadsteknisk fackskolelinje skulle sålunda i flera avseenden komplettera

varandra på ett utmärkt sätt. Med hänsyn till den betydande omfattningen

av verkstadsindustrin och metallindustrin i övrigt f Västerås och i

närliggande orter synes det utredningen, att utbildningen vid tekniska fackskolan

i Västerås även bör inriktas på verkstadsteknik genom att där, i

enlighet med styrelsens förslag, inrättas en verkstadsteknisk linje i stället

för en av parallellavdelningarna i elektrotekniska fackskolan.

Inrättandet av de ifrågavarande gymnasielinjerna vid sidan av tekniska

fackskolan kommer att innebära en relativt sett kraftig utökning av läroverket

i Västerås. En utvidgning av detsamma är emellertid ur olika synpunkter

önskvärd. Antalet teknisk personal inom gruppen malmbrytning

och metallindustri är större i Västmanlands län än i övriga län. Antalet

manlig ungdom i åldersåren 15—19 år beräknas öka med icke mindre än

64,4 procent under tiden 1950—1965 medan riksmedeltalet utgör 44,8

procent.

Utredningens förslag beträffande inrättande vid högre tekniska läroverket

i Västerås av tvenne gymnasielinjer från och med 1956/57 innebär att

intagning i gymnasiets första klass första gång äger rum vid början av

läsåret 1956/57. Utredningen föreslår att därvid två parallella klassavdelningar

inrättas i klass I.

I fråga om inrättande av nya tekniska läroverk har till utredningen

gjorts framställningar dels av stadsfullmäktige i Halmstad om

ett gymnasium med till en början linjer för maskin- och textilteknik, dels

av drätselkammaren i Karlstad om ett tekniskt läroverk med linjer för

maskinteknik och merkantilteknik.

Enligt utredningens mening bör vid upprättandet av nya läroverk givetvis

i första hand de delar av landet komma i åtanke, som kan anses missgynnade

genom läroverkens geografiska fördelning för närvarande. Såväl

näringslivet som befolkningen, enkannerligen den studerande ungdomen,

har intresse av att ifrågavarande utbildningsmöjligheter finnes inom rimligt

räckhåll. Hänsyn måste även tagas till industrins lokalisering ävensom till

befolkningstätheten vid bedömandet av dessa frågor. Då det behov av en

ökning inom överskådlig tidsperiod av antalet årligen utbildade läroverksingenjörer,

som för närvarande kan förutses, icke torde motivera inrättandet

av något större antal nya läroverk, kan det knappast vara påkallat att

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kurtal. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

söka åstadkomma någon detaljerad utbyggnadsplan för den utvidgning,

som längre fram eventuellt kan bli erforderlig. Den utbyggnad av organisationen

genom ökning av antalet läroverk, varom det enligt utredningens

mening inom överskådlig tid kan bli fråga, torde i likhet med vad som hittills

varit fallet vid tillkomsten av nya tekniska läroverk, böra avvägas

under beaktande av det lokala intresse, som kan ge sig till känna i olika

delar av landet. Utredningen anför vidare bland annat följande.

Den nuvarande geografiska fördelningen av de högre tekniska läroverken

företer en viss ojämnhet, vad Svealand och Götaland beträffar. En

grupp på tre läroverk jämte en stor kommunal teknisk skola är samlad i

linjen Hälsingborg—Karlskrona och söder därom. I en annan linje från

Göteborg rakt österut till Jönköping ligger en annan grupp på tre läroverk.

Mellan nämnda tvenne parallella linjer på ca 18 mils avstånd från varandra

finnes inga tekniska läroverk. En tredje grupp på fyra tekniska läroverk

jämte en stor kommunal och flera privata tekniska läroanstalter har

samlats i Mälartrakten. Söder om denna grupp finnes ett läroverk i Norrköping.

Utefter Norrlandskusten ligger spridda fyra läroverk, i Gävle,

Härnösand, Skellefteå och Luleå, samt två tekniska skolor, i Örnsköldsvik

och Sundsvall.

Det synes uppenbart, att vissa delar av landet är sämre tillgodosedda

i avseende på tekniska utbildningscentra än de områden, som geografiskt

utgör naturliga rekryteringsområden för skolorna i de nyssnämnda tre

grupperna. Sådana relativt missgynnade delar är främst de betydande industriområdena

och befolkningscentra i Värmland och Dalarna samt —

med tanke på de stora avstånden — även Jämtland. Industrin i de båda

förstnämnda landskapen vart för sig är av betydande omfattning och båda

bör kunna erhålla tekniskt läroverk. Norrland är mycket sparsamt utrustat

i det avseende, det här är fråga om, och inlandet saknar helt tekniska

läroanstalter. Det finnes därför goda skäl att även räkna med ett

högre tekniskt läroverk i Jämtland.

På kartan över Götaland kan observeras två breda bälten mellan de tre

förenämnda gruppbildningarna, vilka bälten också saknar tekniska läroverk.

Halmstad ligger inom det sydliga av dessa områden, i dess västra kant.

De nämnda delar av landet, som saknar tekniska läroverk, erbjuder ett

tillräckligt rekryteringsunderlag för tekniska gymnasier. Antalet studerande

från de olika länen vid tekniska gymnasier under höstterminen 1953 belyser

i någon mån nämnda förhållanden. Hallands län uppvisade 53 studerande

vid tekniska gymnasier, Värmlands län 75, Kopparbergs län 96 och

Jämtlands län 49. Den beräknade ökningen från 1950 fram till 1965 av den

manliga ungdomen i åldersåren 15—19 år är större än riksmedeltalet

(44,8%) i Kopparbergs län (48%,) men lägre i Jämtlands län (42,3%),

i Hallands län (34,3 %,) och i Värmlands län (26,8 %). Totala antalet inom

nämnda åldersgrupp är avsevärt större i Kopparbergs och Värmlands län

än i de båda andra. Vad den tekniska personalen inom industri och hantverk

beträffar utvisar statistiken för år 1950 ett antal av 1 611 i Kopparbergs

län, 1 401 i Värmlands län, 444 i Hallands liin och 284 i Jämtlands

län. Ett tekniskt läroverk kan räkna med ett antal elever även från orter

utom det egna länet. Ett tekniskt läroverk i t. ex. Halmstad torde kunna

inräkna i sitt rekryteringsområde även viss del av sydvästra Småland.

Dylika synpunkter får bland andra beaktas vid vägningen av de anförda,

siffrorna.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj ds proposition nr 63 år 1956

Utredningen finner, att Karlstad främst bör ifrågakomma såsom förläggningsort

för ett tekniskt läroverk, som i första hand beräknas komma att

ta sikte pa förefintligt behov av teknisk utbildning inom det värmländska

industridistriktet.

Staden, som för närvarande räknar inemot 37 000 invånare, har en kraftigt

utvecklad mekanisk industri för tillverkning av olika slag av maskiner

av sådan art att ett stort antal ingenjörer erfordras för deras beräkning,

konstruktion, tillverkning och provning. En maskinteknisk gymnasielinje

i staden får alltså möjlighet till den nödvändiga kontakten med industrin

inom fackområdet.

Utredningen har tidigare föreslagit att vid tekniskt gymnasium må kunna

inrättas särskild pappersteknisk linje. Därvid anfördes även, med tanke

på målet för och arten av den fackutbildning denna linje avsåg, att Karlstad

vore lämplig förläggningsort för en dylik linje.

Vad den av stadsfullmäktige föreslagna merkantil-tekniska linjen beträffar

erinrar utredningen om sitt förslag angående inrättande vid högre tekniska

läroverket i Stockholm av en dylik linje. Tillräcklig grund för att

föreslå en utbyggnad därutöver av den merkantil-tekniska gymnasieutbildningen

anser utredningen knappast förefinnas, innan erfarenhet vunnits

beträffande resultatet i avseende å anställningsmöjligheterna för de utexaminerade

från de merkantil-tekniska linjerna i Göteborg, Örebro och Stockholm,

sedan även den sistnämnda hunnit utexaminera någon årgång elever.

Utredningen anser det icke lämpligt att undervisning påbörjas i tillfälliga

lokaler, utan därmed bör anstå till dess lokalfrågan slutgiltigt ordnats.

Fackundervisningen på maskinteknisk linje förutsätter tillgång till ett laboratorium

med en omfattande maskinutrustning, för vars anskaffning och

iordningställande rätt lång tid kräves. Det är icke möjligt att för närvarande

bedöma, huru lång tid, som kan erfordras för att anskaffa lokaler

etc. Det är emellertid önskvärt att beslut om upprättandet av ett tekniskt

gymnasium i Karlstad snarast möjligt fattas, så att staden kan vidtaga

erforderliga åtgärder för att anskaffa lokaler.

Utredningen berör därjämte närmare behovet av nya läroverk på andra

orter samt anför därvid huvudsakligen följande.

Utredningen finner behov föreligga av en maskinteknisk gymnasielinje i

Halmstad. Med hänsyn till önskvärdheten att kunna erbjuda ungdomen

viss möjlighet till linjeval borde helst redan från början inrättas ytterligare

en facklinje. Då den föreslagna textiltekniska linjen icke bör komma i fråga

bör frågan om arten av en andra facklinje tas under förnyat övervägande

i första hand genom stadens åtgöranden, innan ärendet underställes Kungl.

Maj:ts prövning.

Av vad tidigare anförts torde ha framgått, att behovet av ett tekniskt

gymnasium i Kopparbergs län är ännu mera påtagligt än i de övriga tre

län, vars befolkningsförhållanden m. m. samtidigt berördes. Då emellertid,

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. May.ts proposition nr 63 år 1956

såsom redan antytts, bland annat lokala synpunkter och önskemål bör beaktas,

om det gäller inrättande av nya tekniska läroverk, synes ifrågavarande

spörsmål i första hand böra bli föremål för en lokal utredning inom

länet i ändamål främst att komma till klarhet om var ett blivande tekniskt

läroverk lämpligen bör förläggas. Enligt utredningens mening talar starka

skäl för att ett tekniskt gymnasium inom Kopparbergs län upprättas snarast

möjligt.

Ökningen av ungdomskullarna kommer att bli mycket stor inom Stockholms

stad och län. Vidare uppkommer inom Uppsala län, som saknar tekniskt

läroverk, en ökning av ungdomskullarna väsentligt över riksmedeltalet.

Därest till följd av dessa förhållanden antalet avvisade inträdessökande

till tekniska läroverket i Stockholm kommer att inom de närmaste

åren avsevärt ökas torde, med hänsyn till detta läroverks storlek, kunna

ifrågakomma att upprätta ett nytt tekniskt gymnasium inom berörda

områden, även om det ökade behov av tekniska utbildningsmöjligheter»

som kan förutses, till viss del lämpligen bör tillgodoses genom exempelvis

kommunala tekniska skolor med dagundervisning. Inom Västsverige kan

den föreslagna utvidgningen av tekniska läroverket i Borås ävensom ett

inrättande av tekniskt gymnasium i Halmstad visa sig otillräckligt för de

ökade ungdomskullarna och fråga kan uppkomma om en ytterligare utvidgning

av tekniska läroverksorganisationen jämväl i Västsverige.

B. Remissyttranden

Endast statskontoret har i den allmänna synen på utbyggnadsfrågan

intagit en mera avvaktande och försiktig ställning till utredningsförslaget.

Det kan enligt ämbetsverket befaras, att kvaliteten blir lidande vid alltför

snabb utbyggnad. Statskontoret finner ej välbetänkt att nu inrätta nya

läroverk. I första hand bör utbyggnaden ske genom nya linjer och parallellavdelningar

vid befintliga läroverk. Utbyggnadsplanen synes ämbetsverket

alltför omfattande för att kunna genomföras under den korta tidrymd,

som avsetts.

Länsstyrelsen i Uppsala län understryker, att det kommunala initiativet

måste kompletteras med en aktiv statlig utbyggnadspolitik och planering.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att man vid upprättande av nya läroverk

måste göra ett mycket noggrant val av skolorterna.

Behovet av ytterligare teletekniska linjer snarast möjligt understrykes

särskilt starkt av annéförvaltningen, marinförvaltningen, fortifikationsförvaltningen,

telestyrelsen och mekanförbundet. Arbetsmarknadsstyrelsen

ifrågasätter, om icke någon av de föreslagna elkrafttekniska linjerna bör

utbytas mot teleteknisk linje. Styrelsen understryker också behovet av

värme- och sanitetsteknisk linje.

Under framhållande av de ökande investeringarna i väg- och vattenbyggnadsanläggningar

önskar vägföreningen ökade utbildningsmöjligheter

på väg- och vattenbyggnadsteknisk linje.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har i särskild skrivelse den 21 oktober

1955 hemställt om inrättande från och med budgetåret 1957/58 av en tele
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kiingl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

teknisk gymnasielinje vid läroverket i Karlskrona, varvid en parallellavdelning

av första klassen i gymnasiet bör inrättas från och med budgetåret

1956/57. Detta överensstämmer med de preciserade önskemål som vid

remissbehandlingen framförts av bland annat marinförvaltningen, telestyrelsen,

länsstyrelsen i Blekinge län, varvsindustriföreningen och mekanförbundet.

Utredningens förslag till upprättande av nya linjer vid befintliga läroverk

har i övrigt i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran, med

betonande i regel av att det måste anses utgöra ett minimiprogram. Åtskilliga

särskilda synpunkter har därvid anförts, varav här torde böra återges

följande.

Byggnadsentreprenörföreningen anser, att den byggnadstekniska linjen

i Borås bör anordnas som fackskollinje med dagundervisning. Ytterligare

dylika linjer bör upprättas i Norrland och Mellansverige. I anslutning till

den befintliga dagfackskolan i Malmö bör ordnas fyraårig kvällsundervisning.

På längre sikt bör enligt föreningens mening upprättas ytterligare en

väg- och vattenbyggnadsteknisk fackskollinje, förslagsvis i Göteborg. Vägföreningen

förordar anordnande av väg- och vattenbyggnadstekniska gymnasielinjer

vid två eller tre läroverk.

Den föreslagna värme- och sanitetstekniska gymnasielinjen bör enligt

järnvägsstyrelsens mening inrättas i första hand i Stockholm. Fortifikationsförvaltningen

samt värme- och sanitetstekniska föreningen önskar dylika

linjer såväl i Göteborg som Stockholm.

Länsstyrelsen i Malmöhus lön anser, att den av utredningen förordade

planeringen av en elektroteknisk fackskollinje i Malmö i stället bör sikta

på en gymnasielinje med inriktning på elektrisk anläggningsteknik med

industriell elektronik.

Marinförvaltningen föreslår upprättande av skeppsbyggnadstekniska

fackskollinjer i Stockholm och Göteborg förutom den nu i Malmö provisoriskt

inrättade.

Utredningens förslag om upprättande av ett tekniskt läroverk i Karlstad

tillstyrkes överlag. I övrigt förordas i remissyttrandena inrättande

av nya läroverk i Kopparbergs län, Jämtlands län, Stockholms-Uppsala län,

Hallands län och Östergötlands län. Överstyrelsen för yrkesutbildning finner

starka skäl tala för upprättande av ett läroverk i Kopparbergs län

snarast möjligt samt anser goda skäl föreligga för nya läroverk även i Jämtlands

län samt Stockholms-Uppsala län. Överstyrelsen finner jämväl skäl

tala för upprättande av ett läroverk i Halmstad.

5. Kostnadsberäkningar

Utredningen beräknar för de av utredningen föreslagna nya klassavdelningarna

och för den ökade differentieringen en höjning av tekniska läroverkens

avlöning sanslag för budgetåret 1956/57 med tillhopa i runt tal

256 000 kronor. Därvid förordar utredningen bland annat dels uppflyttning

en lönegrupp av rektorstjänsterna vid läroverken i Borås, Eskilstuna,

opaginerad Kontrollera mot PDF

oo

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Göteborg, Hälsingborg, Härnösand och Västerås, dels inrättande av sex

nya lektorst jänster, dels ock särskild medelsanvisning för viss begränsad

specialundervisning i svetsning. Kostnadsberäkningen baseras på lönenivån

vid utgången av år 1954. Motsvarande merkostnader beräknas för

budgetåret 1957/58 till (256 000 + 274 000 —) 530 000 kronor och budgetåret

1958/59, då den av utredningen med början nästa budgetår föreslagna

utbyggnaden är färdig, till (530 000 -j- 223 000 =) 753 000 kronor.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har omräknat de av utredningen beräknade

kostnaderna efter nuvarande lönenivå m. m. och därvid för budgetåret

1956/57 kommit till ett belopp av 297 000 kronor. Därtill bör läggas

den kostnad om 42 600 kronor under förevarande anslag, som uppkommer

vid bifall till överstyrelsens vid remissbehandlingen framlagda förslag

om inrättande av teleteknisk gymnasielinje vid läroverket i Karlskrona

och i samband därmed inrättande av en parallellavdelning av klass I

från och med läsåret 1956/57. Överstyrelsen förordar därvid bland annat

att vid läroverket inrättas ytterligare en lektorstjänst nästa budgetår.

Under tekniska läroverkens omkostn-adsanslag beräknar utredningen för

nästa budgetår en kostnadsökning med 1 000 kronor per ny klassavdelning

eller tillhopa 6 000 kronor. Överstyrelsen beräknar ytterligare 1 000 kronor

för den föreslagna avdelningen i Karlskrona.

Beträffande tekniska läroverkens materielanslag föreslår utredningen för

nästa budgetår en höjning med sammanlagt 226 000 kronor, varav 200 000

kronor såsom en första medelstilldelning för laboratorieutrustning för de

nya linjerna vid läroverken i Göteborg, Hälsingborg, Härnösand, Stockholm,

Västerås och Borås. Överstyrelsen beräknar därutöver för Ivarlskronaläroverket

för nästa budgetår ett belopp av 44 500 kronor, varav

43 500 kronor till laboratorieutrustning. En grundläggande utrustning för

ett teletekniskt laboratorium har beräknats draga en kostnad av 78 500

kronor. Härav liar emellertid telefonaktiebolaget L. M. Ericsson förbundit

sig att bestrida 35 000 kronor.

Kostnaderna för lärarlöner m. m. för en diplomkurs beräknas av utredningen

till omkring 20 000 kronor, vartill kommer 1 000 kronor för omkostnader.

Med hänsyn till den tid, som åtgår till olika förberedande åtgärder,

torde enligt utredningens mening kurserna ej kunna komma till stånd tidigare

än från och med budgetåret 1957/58. Diplomkursnämnden bör emellertid

organiseras från och med den 1 januari 1957. Utredningen förordar,

att ledamöterna erhåller ersättning enligt kommittékungörelsen jämte årsarvoden

å 1 000 kronor för ordföranden samt 500 kronor för annan ledamot.

För verksamheten under senare hälften av nästa budgetår beräknar

utredningen under överstyrelsens avlöning sanslag ett belopp av 3 000 kronor

och under överstyrelsens omkostnadsanslag ett belopp av 2 000 kronor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

6. Departementschefen

Självfallet maste ingenjörsutbildningen vid de högre tekniska läroverken

för att rätt fylla sin uppgift fortlöpande tillgodogöra sig de tekniska vetenskapernas

landvinningar och ständigt anpassas efter den tekniska utvecklingen

och de krav, som denna ställer på utövare av teknisk verksamhet

inom olika områden av samhället. De reformförslag beträffande utbildningens

innehåll och organisation, som framlagts av tekniska skolutredningen,

bör icke fattas som ett tecken på att undervisningen skulle ha

sackat efter den hittillsvarande utvecklingen. Ingenjörsutbildningen vid de

tekniska läroverken har tvärtom präglats av stor rörelsefrihet med ständigt

inpassande av nya moment i undervisningen. Rörelsefriheten och möjligheterna

till snabb anpassning till utvecklingen bör uppenbarligen bibehållas

allt framgent. De förslag, som jag i det följande framlägger, syftar alltså

icke till att stöpa läroverksutbildningen i någon för överskådlig tid definitiv

form. Den senaste tidens utveckling bland annat på automationens område

understryker med särskild kraft vikten av att så icke får ske.

Även om utbildningens anpassningsmöjligheter alltså måste bevaras och

en viss översyn på enskilda punkter kontinuerligt sker, synes det angeläget

att nu verkställa en mera genomgripande översyn av utbildningens innehall

och organisation. Tekniska skolutredningen har i föreliggande betänkande

redovisat en ingående och mycket värdefull inventering av de olika

frågor, som sammanhänger med utbildningen vid de tekniska läroverken,

och av de önskemål och krav, som i nuvarande läge kan ställas beträffande

denna. Med en allmän formulering kan man säga, att undervisningen givetvis

i första hand skall inriktas på en gedigen teknisk utbildning men att

den också skall ge goda kunskaper i vissa allmänna ämnen samt god orientering

i samhällsfrågor och arbetslivets sociala och psykologiska problem.

Jag övergår därmed till att behandla de olika spörsmålen i den ordning,

vari de redovisats i den förut lämnade redogörelsen för utredningens överväganden

och förslag.

För inträde vid tekniskt gymnasium fordras för närvarande

en förpraktik om minst två månader, varjämte ytterligare fyra månaders

praktik skall ha fullgjorts före flyttning till avgångsklassen.

I och för sig skulle givetvis en längre sammanlagd praktiktid vara önskvärd.

Ivrav på längre förpraktik skulle emellertid, såsom utredningen anfört, fördröja

övergången från realskolestadiet till gymnasiet. Beträffande praktiken

efter inträdet torde det, i varje fall om man räknar med en treårig studietid,

icke vara möjligt att kräva en längre minimitid än fyra månader. Jag

delar utredningens uppfattning, att praktikfordringarna bör bibehållas

oförändrade. Önskemålen om längre praktik före ingenjörsexamen kan

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

emellertid, såsom utredningen påpekat, tillgodoses genom anordnande av

växelutbildning, vilket innebär att vissa praktikperioder med under

läroverkets inseende ordnad praktisk utbildning inlägges i studietiden.

Redan nu förekommer, att elever permitteras för praktiskt arbete vanligen

för ett läsår. Från utbildningssynpunkt innebär en dylik växelutbildning

helt säkert vissa fördelar. För elevernas del torde väl, såsom utredningen

förmodat, den med växelutbildningen följande förlängningen av utbildningstiden

i många fall uppfattas som en nackdel. Det synes mig

emellertid motiverat, att försök får anställas med anordnande av växelutbildning,

under förutsättning att praktiken är av lämplig art och att tiden

kan utnyttjas effektivt. För att växelutbildning skall kunna ordnas på ett

rationellt sätt, fordras ett omfattande förarbete av skolan och ett intimt

samarbete med de företag, där praktiken skall fullgöras. Jag förutsätter,

att samråd också äger rum med svenska industrins praktiknämnd. Det bör

ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att medgiva anordnande av

här avsedd försöksverksamhet samt meddela de beslut och anvisningar

rörande försökens utformning, som kan finnas påkallade. Överstyrelsen

torde i lämpligt sammanhang böra för Kungl. Maj:t redovisa erfarenheterna

av denna försöksverksamhet.

Utredningens förslag om höjning av den lägsta åldersgränsen för

inträde vid tekniskt gymnasium kan jag biträda. Föreligger särskilda skäl,

bör dock kunna intagas yngre elev än den, som fyllt 16 år eller uppnår

denna ålder under det kalenderår inträde sökes.

Jag vill i likhet med utredningen framhålla vikten av att de, som genomgått

enhetsskolans klass 9 y, icke utestänges från att vinna inträde vid

tekniskt gymnasium. Det gäller här dels den av skolkommissionen ursprungligen

framförda tanken att ordna kompletteringskurser inom enhetsskolans

ram för sådana elever i 9 y, som önskar övergå exempelvis till tekniskt

läroverk, dels anordnande av kompletteringskurser för dem, som kanske

först några år efter det de lämnat 9 y bestämmer sig för att söka fortsätta

studierna vid tekniskt läroverk. För den sistnämnda kategorien är för närvarande

anordnade kompletteringskurser främst vid ett antal kommunala

yrkesskolor men även vid vissa andra skolor för teknisk undervisning. I

likhet med utredningen finner jag angeläget, att dylika kompletteringsmöjligheter

även framgent står till buds i tillräcklig omfattning.

Jag får i anslutning härtill erinra om att frågan om kompletteringsbehovet

överhuvudtaget för 9 y-elever ingående behandlades i 1952 års yrkesutbildningssaklcunnigas

betänkande om yrkesutbildningen (SOU 1954: 11,

s. 132—144). Spörsmålet upptogs därefter i propositionen 1955: 139 (s. 60

och 61). Med stöd av vad därvid anförts, har Kungl. Maj:t uppdragit åt

överstyrelsen för yrkesutbildning att genom samarbetsnämnden för överstyrelsen,

skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen ytterligare utreda

frågan om utformning och organisation av kompletteringskurser för ifråga
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956

varande ändamål samt till Ivungl. Maj:t inkomma med de förslag, vartill

utredningen kan föranleda.

Jag vill i detta sammanhang också understryka ett uttalande av tekniska

skolutredningen, att de skilda tekniska läroverken bör, såsom nu är fallet,

äga tillräcklig frihet vid bedömningen av de inträdessökande, så att även

sökande, vars förutsättningar för tekniska studier är svåra att bedöma enligt

härutinnan givna formella regler, kan göras full rättvisa.

Anpassningen av undervisningen vid de tekniska gymnasierna till utvecklingen

inom olika områden för teknisk verksamhet har successivt lett

till en ganska långt gående differentiering av utbildningen. För

närvarande finnes sammanlagt tolv olika facklinjer. Differentieringen inträder

från och med andra klassen. Från enstaka håll har framförts önskemål

om en svagare differentiering och en mera brett lagd undervisning även i de

tekniska tillämpningsämnena. Dylika synpunkter låg också till grund för

utformningen av 1919 års stadga för tekniska läroverken, vilken förutsatte

en allmän uppläggning av gymnasieundervisnmgen. Erfarenheterna sedan

dess har emellertid otvetydigt visat, att en svagare differentiering i regel

ej kan bibehållas med hänsyn till de ökade krav, som utvecklingen ställer

på utrymme i undervisningen för nya rön inom vetenskap och teknik. Jag

delar därför utredningens uppfattning, att någon begränsning av den hittills

genomförda differentieringen icke bör ske.

Tekniska gymnasiet i Malmö är alltjämt odifferentierat och omfattar

alltså endast en allmän linje. Såsom utredningen framhållit bör denna linje

bibehållas, så länge skolan och den lokala industrin anser detta vara lämpligast

med hänsyn till de lokala förhållandena. Till den av överstyrelsen för

yrkesutbildning berörda frågan om komplettering av gymnasiet med olika

facklinjer återkommer jag längre fram. Länsstyrelsen i Malmöhus län har

mot bakgrunden av de gynnsamma erfarenheterna av den allmänna linjen

ansett denna böra ges större utrymme i gymnasieorganisationen än utredningen

förutsatt. Med anledning härav får jag framhålla, att utredningen

i annat sammanhang förklarat det principiellt sett icke böra vara uteslutet

att i något fall upprätta ytterligare ett odifferentierat gymnasium. Även

en ort, som icke är någon utpräglad industriort, bör kunna uppvisa varierande

industriell verksamhet av tillräcklig omfattning för att undervisningen

vid ett odifferentierat gymnasium ej skall bli isolerad från den direkta

kontakt med praktisk teknisk verksamhet, som är en av grundförutsättningarna

för att ett tekniskt gymnasium skall kunna bedriva en ändamålsenlig

utbildning. Till denna utredningens principiella uppfattning kan

jag ansluta mig.

Benämningen å befintliga facklinjer torde böra ändras i enlighet med

utredningens förslag.

Önskemålen om ytterligare linjedifferentiering är många. Utredningen

har för sin del avvisat framställda förslag om uppdelning av den maskin
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

tekniska gymnasielinjen på kraft- och värmeteknisk linje och verkstadsteknisk

linje samt uppdelning av den byggnadstekniska gymnasielinjen på

husbyggnadsteknisk linje och väg- och vattenbyggnadsteknisk linje. Utredningens

ställningstagande på denna punkt synes mig riktigt. Jag är därför

icke beredd att biträda vid remissbehandlingen framkomna önskemål om

anordnande försöksvis av en differentiering på den byggnadstekniska gymnasielinjen

i Stockholm. Beträffande nya linjer har utredningen stannat

för att föreslå tre dylika, nämligen produktionsteknisk linje, värme- och

sanitetsteknisk linje samt pappersteknisk linje. Därmed tillgodoses en del

av önskemålen om nya linjer. Självklart kan i och för sig starka skäl framföras

för andra nya linjer utöver dem, som utredningen föreslagit, exempelvis

för en träteknisk linje. Jag anser mig emellertid i förevarande hänseende

icke böra för närvarande frångå utredningens förslag. För de tre nya linjerna

har enligt min mening mycket vägande skäl anförts. Angelägenheten

av de av utredningen föreslagna tre linjerna har vid remissbehandlingen

icke heller ifrågasatts i annan mån än att från vissa håll förordats, att den

produktionstekniska linjen borde anordnas som fackskollinje. Detta sammanhänger

med att praktiken torde ha relativt större betydelse för undervisningen

på produktionsteknisk linje än den har beträffande övriga linjer.

För att tillgodose önskemålen om mera omfattande praktik bör i enlighet

med utredningens intentioner växelutbildning med fördel kunna komma till

användning vid utbildningen av produktionstekniker. Med hänsyn härtill

och till rådande rekryteringsförhållanden anser jag mig böra biträda utredningens

förslag, att den produktionstekniska linjen nu anordnas som

gymnasielinje. Därutöver bör linjedifferentieringen vid de tekniska gymnasierna

tills vidare kompletteras med värme- och sanitetsteknisk linje

samt pappersteknisk linje.

Det bör emellertid ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att

uppmärksamt följa behovet av nya slag av facklinjer och framlägga de

ytterligare förslag i differentieringsfrågan, vartill utvecklingen kan ge anledning.

Därvid bör givetvis beaktas bland annat möjligheterna att inom

befintlig facklinje ge utrymme för vissa specialiteter, såsom nu är fallet

exempelvis vid gymnasierna i Jönköping och Skellefteå, ävensom tillkomsten

av normerade påbyggnadskurser, varom jag i det följande framlägger

förslag. Det synes icke böra möta hinder mot att i fortsättningen pröva möjligheterna

att låta en specialisering av nyss berört slag inom befintlig facklinje

sätta in redan från och med andra klassen, därest detta befinnes

ändamålsenligt.

Beträffande studie målet för den tekniska undervisningen och vissa

i samband därmed av utredningen behandlade frågor vill jag särskilt understryka

vad utredningen framhållit därom, att man måste ha klart för sig

att de tekniska läroverken icke under några förhållanden kan göra anspråk

på att meddela en fullt färdig och avslutad ingenjörsutbildning. Skolan

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

måste ge eleverna nödiga förutsättningar i olika hänseenden för en framgångsrik

fortsatt utbildning och utveckling efter skolstudiernas avslutning

samt stimulera lusten och intresset för fortsatta självstudier. Jag vill också

betona vikten av att eleverna allt efter håg och fallenhet om möjligt får

tillfälle till fördjupade, individualiserade studier inom begränsade kursavsnitt.

För att utveckla förmågan till självständigt arbete och konstruktivt

tänkande bör, såsom utredningen föreslagit, sådana undervisningsmetoder

tillämpas i vidgad omfattning, som främst bygger på en aktivisering

av elevernas individuella studiearbete och stimulerar deras studiehåg.

Tekniska läroverkens lärarförbund har ställt sig mycket tveksamt till möjligheterna

att, i den utsträckning som utredningen räknat med, aktivisera

och individualisera undervisningen. Häremot kan man erinra, att de tekniska

läroverken väl icke släpat efter i den allmänna utvecklingen mot en

åskådligare och konkretare metodik, som sedan lång tid tillbaka kännetecknar

skolväsendet. Särskilt torde detta gälla laborations- och konstruktionsövningarna.

Vad det nu gäller är att fortsätta denna utveckling och

ytterligare anpassa undervisningen och undervisningsmetoderna efter de

studerandes personliga förutsättningar och ännu mera målmedvetet förbereda

dem för deras kommande verksamhet i samhället. Varje lärare får,

såsom utredningen framhållit, söka finna den för hans ämnesområde mest

effektiva formen. Även partiella framgångar har här sitt värde. Det synes

mig ändamålsenligt att såsom ett stöd åt lärarna bedrives en fortlöpande

försöksverksamhet under överstyrelsens ledning för att utröna lämpliga

undervisningsformer för olika ämnesområden.

Från bland annat skolöverstyrelsens sida har i förevarande sammanhang

pekats på behovet av yrkesvägledning inför valet av facklinje

från och med andra klassen. För de elever som har en begränsad praktik

måste det, säger skolöverstyrelsen, te sig svårt att efter det första gymnasieårets

ganska allmänt hållna undervisning välja mellan olika speciallinjer,

som kan föra in dem på för dem ganska okända banor. Om valet av facklinje

skall kunna ske med hänsyn till personliga intressen och förutsättningar,

är det enligt skolöverstyrelsens mening nödvändigt att bereda eleverna

tillfälle till en ganska omfattande yrkesvägledning, vari också helst

bör ingå praktisk yrkesorientering i någon form.

För egen del vill jag i denna fråga framhålla följande. Yrkesvägledningen

inom skolväsendet skall vara en under skolgången fortgående process med

uppgift bland annat att göra eleverna väl förberedda, då de ställes inför

en bestämd valsituation. För dem, som tänker sig att söka in vid tekniskt

gymnasium, uppkommer en viktig valsituation i realskolans sista klass

eller motsvarande klass i annan skolform. Då de olika tekniska gymnasierna

var för sig endast omfattar ett begränsat antal facklinjer, blir valet

av ett visst gymnasium också till stor del avgörande för vilken facklinje

eleven i sinom tid kan välja. Med hänsyn härtill synes den yrkesoriente
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. May.ts proposition nr 63 år 1956

ring och studieorientering, som skall vara grundläggande för valet av tekniskt

gymnasium och facklinje, till sin väsentligaste del böra vara fullgjord

på realskolestadiet. Då emellertid, såsom nämnts, yrkesvägledningen

skall utgöra en under skolgången fortlöpande process, kan det finnas skäl

för en kompletterande vägledning även i det tekniska gymnasiets första

klass. Denna synpunkt bör därför beaktas vid fastställandet av timplaner

och anvisningar för gymnasieundervisningen. Jag förutsätter därjämte, att

överstyrelsen för yrkesutbildning låter frågan bli föremål för ytterligare

överväganden inom samarbetsnämnden för de båda centrala skolmyndigheterna

och arbetsmarknadsstyrelsen.

Utredningens förslag beträffande nya ämnen på gymnasiet tillgodoser

vissa sedan länge framförda önskemål. För att ge den blivande ingenjören

kännedom om de grundläggande principerna för arbetsledningen föreslås

ämnet arbetspsykologi skola införas i högsta klassen på alla linjer. För att

tillgodose önskemålen om en bredare allmänt medborgerlig utbildning

föreslås ämnet nutidshistoria med samhällslära skola upptagas med fyra

veckotimmar i högsta klassen. Detta överensstämmer också med det förslag,

som tidigare framlagts i särskild utredning rörande vidgat tillträde

till högre studier (SOU 1052:29). Beträffande arbetsstudieteknik har utredningen

föreslagit, att detta ämne ges särskilt utrymme på timplanen för

den produktionstekniska linjen. Den översiktliga undervisning i arbetsstudiefrågor,

som på övriga gymnasielinjer bör kunna medhinnas, synes

utredningen böra ingå i undervisningen i något av fackämnena. Mot utredningens

förslag beträffande nya ämnen har vissa erinringar framförts vid

remissbehandlingen och därvid har bland annat självständiga ämnestimmar

begärts för ytterligare några allmänna ämnesområden. Förespråkarna härför

har givetvis utifrån sina särskilda utgångspunkter vägande argument för

sina förslag. Men här, liksom vid de flesta andra skolformer, är undervisningsprogrammet

redan starkt komprimerat och utan en mycket sträng

sovring skulle trängseln på schemat bli alltför svår. Jag är därför icke beredd

att nu förorda införande av ytterligare nya allmänna ämnen än dem,

som utredningen efter sina ingående överväganden ansett sig böra föreslå.

Vad beträffar frågan om nya fackämnen, vill jag framhålla, att timplanerna

vid de tekniska läroverken bör liksom hittills fastställas av överstyrelsen

för yrkesutbildning. Detta är nödvändigt för att fackundervisningen snabbt

skall kunna anpassas efter nya och skiftande behov. Det torde därför icke

finnas anledning att i förevarande sammanhang gå in på frågan om de

olika fackämnenas utrymme och fördelning på timplanen.

Därest det, såsom överstyrelsen befarat, i vissa fall skulle bli svårt att

få lärare för fortlöpande undervisning i det nya ämnet arbetspsykologi,

bör hinder ej möta att ordna undervisningen i form av föreläsningar, seminarieövningar

eller på annat sätt genom koncentrationsläsning.

I det föregående har lämnats en tämligen utförlig redogörelse för de

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1,956

olika meningar, som inom utredningen framkommit beträffande studietidens

längd vid de tekniska gymnasierna. Utredningens majoritet

har förordat, att denna bibehålies oförändrad vid 3 år. Ledamoten

Nordhult har däremot i princip uttalat sig för en 4-årig studietid, som

dock icke skulle medföra en ökning av lärokurserna utan i stället syfta till

att bereda eleverna en lugnare studiegång med mera tid för självverksamhet

och praktik. Nordhult har förordat, att försök med 4-årigt gymnasium

anställes i enlighet med hans förslag. Vid remissbehandlingen har flertalet

instanser anslutit sig till majoritetens ståndpunkt eller lämnat densamma

utan erinran. För egen del anser jag de olika skäl, som majoriteten anfört

till förmån för oförändrad 3-årig studietid, i nuvarande läge väga tyngre

än de av Nordhult för en förlängning av studietiden andragna argumenten.

Särskilt den mycket naturliga strävan att på kortast möjliga tid avsluta

utbildningen samt angelägenheten av att i rådande bristsituation så

snabbt som möjligt producera flera ingenjörer synes mig klart motivera,

att man nu fortsätter med den 3-åriga utbildningen efter de nya timplaner

m. m. för undervisningen, som kommer att bli ett resultat av föreliggande

utredning. I och för sig skulle försök med ett 4-årigt gymnasium helt

säkert ge för frågans ytterligare belysning intressanta erfarenheter, men

jag är i dagens läge likväl icke beredd att förorda igångsättande av dylika

försök. Innan tanken därpå upptages till förnyade överväganden, synes

i vart fall erfarenheterna av försöken med växelutbildning samt av påbyggnadskurserna

böra avvaktas.

Läsåret vid de tekniska gymnasierna bör enligt min mening fastställas

till 273 dagar (39 veckor) inräknat tiden för höstterminens inträdes-

och flyttningsprövningar. Detta gäller numera för de flesta övriga

skolformer. Jag biträder utredningens förslag om en minskning av antalet

undervisningstimmar per vecka från 40 till 39 timmar i klasserna I och II

samt till 38 timmar under höstterminen och 37 timmar under vårterminen

i klass III, med möjlighet för överstyrelsen att, därest så finnes lämpligt,

medge avkortning. Denna reducering av den schemabundna tiden framstår

som starkt motiverad mot bakgrunden av vad som numera gäller beträffande

det treåriga allmänna gymnasiet och med hänsyn till att eleverna

bör få ökad tid för hemarbete och annan självverksamhet.

Som jag i det föregående angivit bör det ankomma på överstyrelsen för

yrkesutbildning att fastställa timplaner för varje särskilt läroverk.

Detta bör på grundval av de av utredningen framlagda förslagen ske efter

samråd med vederbörande skolor och övriga intressenter och jämväl med

beaktande av de olika synpunkter på timplanernas närmare utformning

beträffande fackämnena, som framförts under remissbehandlingen; för dessa

synpunkter har av förut angivet skäl här ej redogjorts. Mot de i det föregående

redovisade förslagen av utredningen rörande vissa ämnens utrymme

på timplanen har jag för egen del ingen erinran.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts -proposition nr 63 år 1956

Beträffande undervisningen vid de tekniska fackskolorna

vill jag till en början framhålla, att åtskilliga av ställningstagandena i fråga

om undervisningen vid gymnasierna också äger giltighet med avseende på

fackskolorna.

I fråga om linje differentieringen vid fackskolorna har

utredningen bland annat förordat, att undervisningen vid de maskintekniska

fackskollin jer, som saknar parallellavdelningar (Göteborg, Karlskrona,

Malmö, Örebro), bör bedrivas enligt timplanen för verkstadsteknisk linje,

samt att det tages under prövning att vid maskintekniska fackskolan i

Eskilstuna försöksvis införa en differentiering på kraft- och värmeteknisk

linje samt verkstadsteknisk linje. Detta förslag har mött gensagor från de

berörda skolorna. Med hänsyn härtill och på grund av vad överstyrelsen

för yrkesutbildning anfört, synes ifrågavarande spörsmål böra göras till

föremål för ytterligare överväganden genom överstyrelsens försorg. Någon

ändring av linjeorganisationen i detta avseende bör alltså icke ske för närvarande.

Såsom framgår av överstyrelsens remissyttrande har Kockums mekaniska

verkstads aktiebolag numera förbundit sig att till och med utgången

av läsåret 1958/59 svara för merkostnaden för den vid fackskolan i Malmö

sedan läsåret 1952/53 försöksvis inrättade skeppsbyggnadslinjen. Jag har

ingen erinran mot att anordningen består intill nämnda tidpunkt. Frågan

om skeppsbyggnadslinjens fortvaro för tiden därefter torde av överstyrelsen

böra upptagas till prövning i samband med anslagsäskandena för budgetåret

1959/60.

Byggnadstekniska dagfackskolan i Stockholm är, sedan den år 1938 inrättades,

3-årig i motsats till övriga dagfackskolor, som är 2-åriga. Det första

läsåret omfattar 270 dagar, de båda följande vardera 150 dagar. Även

i vissa andra hänseenden skiljer sig skolan från övriga dagfackskolor. Utredningen

föreslår nu, att ifrågavarande skola från och med nästa läsår

omorganiseras i överensstämmelse med vad som gäller beträffande övriga

fackskolor, omfattande två normala läsår. Mot detta förslag, som tillstyrkts

vid remissbehandlingen, har jag ingen erinran.

De byggnadstekniska fackskollinjer, som hittills kommit till stånd, har

utformats med sikte närmast på husbyggnadsfacket. Såsom utredningen

framhållit torde behov av fackskolutbildning finnas även inom väg- och

vattenbyggnadsfacket. Utredningen har nu i enlighet med ett av styrelsen

för tekniska läroverket i Stockholm framlagt förslag förordat, att den byggnadstekniska

faclcskollinjen vid läroverket differentieras i en husbyggnadsteknisk

linje och cn väg- och vattenbyggnadsteknisk linje. Förslaget synes

mig välgrundat och jag tillstyrker bifall till detsamma.

Jag förordar att läsåret vid fackskolorna, vilket nu i regel omfattar

280 dagar, fastställes till samma längd som jag tidigare föreslagit beträffande

de tekniska gymnasierna, alltså 273 dagar. Arbetsveckan vid fack
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956

skolorna bör, såsom utredningen förordat, omfatta högst 39 undervisningstimmar

vid heltidsundervisning. Jag delar vidare utredningens mening, att

man i varje fall försöksvis bör tillämpa en avkortning av arbetsveckan vid

aftonundervisning, för närvarande i regel omfattande 18 undervisningstimmar.

Vad jag i det föregående anfört beträffande fastställande av timplan

äger motsvarande giltighet även beträffande fackskoloma.

Utredningens förslag om normerade påbyggnadskurser innebär

en väsentlig nyhet. Kurserna avser att komplettera undervisningen vid

bland annat de tekniska läroverken genom att ge tillfälle till specialutbildning

såväl inom områden, vilka icke är representerade genom särskild linje,

som inom områden, företrädda av egna linjer. En dylik fördjupad undervisning

synes, såsom utredningen framhållit, särskilt värdefull genom att

den kan bygga på en redan förvärvad utbildning och på praktisk verksamhet

inom det speciella område, för vilket kursen är avsedd. Anordnandet

av avancerade fortbildningskurser utgör också ett värdefullt led i den samverkan,

som bör eftersträvas mellan studier och praktik, mellan skolan och

industrin. För att en fortbildningsverksamhet av detta slag skall kunna

fylla en verklig uppgift, bör den enligt utredningens mening ordnas med en

viss planmässighet för framtiden. Dels blir det möjligt för den enskilde att

på förhand bättre kunna planera för en ändamålsenlig vidareutbildning,

dels möjliggör en systematiskt ordnad fortbildningsverksamhet en bättre

planering beträffande studieplaner, utrustning, lärare, samarbete med industrin

m. m.

Förslaget om en intensifiering av fortbildningen och en större planmässighet

i kursverksamheten har vid remissbehandlingen mötts med stort

intresse och har av flertalet remissinstanser tillstyrkts. Jag kan för egen

del helt ansluta mig till utredningens principiella uppläggning av spörsmålet

om fortbildningens anordnande. Jag förordar därför, att en intensifiering

av verksamheten kommer till stånd och att en systematisering av densamma

sker i viss utsträckning. Till en början måste de normerade påbyggnadskurserna

självfallet i viss mån betraktas som försök. Mot olika detaljer

i utredningens förslag har vid remissbehandlingen riktats ett flertal

erinringar. Jag behandlar dessa frågor i det följande.

Som en särskild karakteristisk benämning på de normerade påbyggnadskurserna

har utredningen förordat beteckningen diplomkurs.

Häremot har åtskilliga remissinstanser riktat kritik. De skäl, som därvid

åberopats, kan jag knappast finna bärande. Jag biträder utredningens förslag

på denna punkt.

Diplomkursernas längd bör enligt utredningen tills vidare bestämmas

till omkring 4 månader. Denna kurslängd torde vara väl avvägd för

flertalet kurstyper, men man bör enligt min mening också räkna med att

i vissa fall kurstiden med hänsyn till kursinnehållet bör kunna bli eu annan.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 68 år 1956

Den av bland andra TCO väckta frågan om anordnande av kvällskurser

om två terminer eller eventuellt en uppdelning av diplomkurs på olika

perioder synes mig vidare böra bli föremål för ytterligare överväganden

från överstyrelsens sida.

Jag biträder utredningens förslag om att för tillträde till diplomkurs bör

krävas minst ett halvt års praktik efter avslutandet av grundutbildningen.

Det torde kunna antagas, att praktiktiden i verkligheten kommer

att för de flesta överstiga nämnda minimum.

Kunskapsfordringarna bör enligt utredningen i princip vara

desamma som fordringarna för godkänt betyg i fackskolans ingenjörsexamen.

Betyg i gymnasiets ingenjörsexamen bör likaledes godtagas. Utredningen

räknar med att diplomkurserna skall vara öppna också för andra

än läroverksingenjörer. För den, som ej är läroverksingenjör, föreslår utredningen

skola fordras kunskaper, motsvarande godkänt betyg i fackskolans

ingenjörsexamen inom facket i fråga i ämnena svenska, engelska eller

tyska, matematik, fysik med allmän elektricitetslära och mekanik samt

kemi. I dessa ämnen skall sökanden enligt förslaget ha att undergå inträdesprövning,

varjämte han med betyg skall kunna styrka, att han i övriga

ämnen, som förekommer i fackskolans kurs, äger sådana kunskaper och

färdigheter, att han anses kunna till fullo tillgodogöra sig undervisningen

vid diplomkurs. I särskilda fall skulle dock dispens från inträdesprövningarna

kunna ges.

Mot utredningens förslag beträffande kunskapsfordringar och inträdesprövningar

för dem, som ej är läroverksingenjörer, har vid remissbehandlingen

framställts ett flertal enligt min mening vägande erinringar.

För egen del vill jag, med beaktande av de olika synpunkter som framkommit,

förorda att fackskolans ingenjörsexamen uppställes som en norm

för den allmänna och tekniska grundutbildning, som bör fordras för tillträde

till diplomkurs. De föreslagna inträdesprövningarna i vissa allmänna

ämnen för dem, som ej är läroverksingenjörer, synes mig emellertid

icke påkallade för att utröna vederbörandes förutsättningar för avancerade

fortbildningskurser. Den praktiska erfarenheten bör i stället tillmätas större

betydelse. Som huvudregel bör gälla att på grundval av företedda betyg,

intyg och andra handlingar samt övriga upplysningar prövas, huruvida

dylik sökande äger sådana kunskaper, färdigheter och praktiska erfarenheter,

att han anses kunna tillgodogöra sig undervisningen i diplomkursen.

Endast om särskilda skäl så påkallar, bör i undantagsfall inträdesprov

i ett eller flera ämnen kunna ordnas för att utröna vederbörandes lämplighet.

I varje fall till en början bör en central bedömning och antagning av de

sökande ske. Dessa uppgifter synes mig lämpligen böra omhänderhas av

eu särskild delegation, som därjämte skall kunna fungera såsom rådgivande

organ i andra frågor rörande kursverksamheten. Chefen för överstyrelsen

5 — Bikang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 63

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

för yrkesutbildning bör fungera såsom ordförande i delegationen. Denna

bör i övrigt bestå av fyra representanter, utsedda av överstyrelsen efter

förslag av Sveriges industriförbund, och en representant, utsedd av överstyrelsen

efter förslag av cheferna för de större statliga verken för teknisk

verksamhet i samråd. Enligt min mening bör alltså delegationen, utom

i vad gäller ordföranden, endast företräda avnämarsidan. Jag vill emellertid

understryka nödvändigheten av att delegationen bland annat i fråga

om de principiella riktlinjerna för bedömningen av sökande med olika

grundutbildning samråder med de olika ingenjörs- och teknikerorganisationema.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare

bestämmelser rörande delegationens verksamhet. Sekreterare och biträdeshjälp

åt delegationen bör tillhandahållas av överstyrelsen i mån av behov.

Arvoden och övriga kostnader för delegationen bör upptagas på överstyrelsens

stat. Härtill återkommer jag längre fram.

Antalet diplomkurser torde i enlighet med utredningens förslag årligen

böra bestämmas av Kungl. Maj:t, medan det bör ankomma på överstyrelsen

att, efter samråd med berörda industriorganisationer, tekniska

verk och myndigheter m. fl., avgöra vilka slag av kurser, som skall anordnas,

samt fastställa kursplaner.

Jag förordar, att kurserna organisatoriskt inordnas i det tekniska

läroverkssystemet, varigenom för vederbörande läroverk tillgängliga

resurser i fråga om lokaler, utrustning m. in. kan disponeras för diplomkurserna.

Som huvudregel bör gälla, att kurserna ledes av vederbörande

rektor. Medel för kurserna bör beräknas under de tekniska läroverkens

anslag. Det sålunda av mig förordade inordnandet av kurserna i läroverkssystemet

synes emellertid icke i och för sig böra hindra, exempelvis att en

diplomkurs, om detta prövas vara ändamålsenligt, anordnas i andra lokaler

än vederbörande läroverks och att den ledes av annan än rektor. Den

organisatoriska anknytningen till läroverket blir då närmast av formellt

kameral art.

Jag anser mig icke för närvarande böra förorda, att meddelande av undervisning

vid diplomkurs göres till ett tjänståliggande för de tekniska

läroverkens lärare. Tjänstgöringen vid kurserna bör tills vadare kunna

grundas på frivilliga åtaganden. Beträffande frågor om ersättning åt

ledare och lärare vid diplomkursema, reducering av undervisningsskyldighet

m. m. torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut.

Jag vill emellertid redan nu ange, att jag räknar med att för lärare med

reglerad undervisningsskyldighet en omräkning av denna bör ske i huvudsaklig

överensstämmelse med utredningens förslag.

Med hänsyn till den tid som åtgår till olika förberedande åtgärder bör,

såsom utredningen beräknat, diplomkurser anordnas första gången under

budgetåret 1957/58. Den föreslagna kursdelegationen bör dock organiseras

från och med den 1 januari 1957. I anknytning till vad utredningen förordat

torde överstyrelsen i samband med sina anslagsäskanden böra in
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

komma med förslag till anordnande av fyra diplomkurser under budgetåret

1957/58. Det blir vid beredningen av nämnda förslag tillfälle att återkomma

till sådana organisatoriska och ekonomiska frågor rörande diplomkurserna,

vilka kan befinnas böra ytterligare prövas av statsmaktema.

Det nuvarande särskilda reservationsanslaget till föreläsningar och fortbildningskurser

vid de tekniska läroverken bör, såsom utredningen föreslagit,

anvisas även i fortsättningen, bland annat för anordnandet liksom

hittills av kortare arbetsstudiekurser, föreläsningar och föreläsningsserier i

humanistiska och allmänt kulturella ämnen m. in. ävensom för att möjliggöra

anordnande av tillfälliga fortbildningskurser av varierande längd

alltefter uppkommande behov.

Jag har i det föregående framhållit, att det föreligger ett stort behov av

utbyggnad av de tekniska läroanstalternas utbildningskapacitet. Jag

har därvid angivit, att jag anser utredningens förslag till utbyggnad av de

tekniska läroverken böra med visst tillägg läggas till grund för statsmakternas

beslut härutinnan vid 1956 års riksdag. En utbyggnad därutöver,

efter ytterligare förberedande undersökningar genom överstyrelsens försorg,

bör sedan, såsom jag också framhållit, ske i den utsträckning, som påkallas

av en närmare behovsbedömning och som finnes möjlig med hänsyn till

ekonomiska, personella och materiella resurser.

Såsom framgår av de allmänna synpunkter på utbyggnadsfrågan, som

utredningen anlagt, måste det i fråga om de tekniska läroverkens geografiska

spridning göras en avvägning mellan många olika faktorer. Utbildningens

art måste sålunda påverka valet av förläggningsort för en viss

fackutbildning, eftersom denna måste ha en nära kontakt med industriföretag

inom vederbörande fackområden. Starka lokala intressen kan, såsom

utredningen påpekat, utgöra en betydelsefull faktor vid bestämmande

av förläggningsort för viss utbildning. Den regionala spridningen av utbildningsmöjligheterna

inom landet måste med hänsyn; till avståndsförhållandena

och rekryteringen tillmätas stor betydelse. Från ekonomiska

synpunkter talar många omständigheter, bland annat den omfattande laboratorie-

och institutionsutrustning som kräves för utbildningen, för att i

första hand befintliga läroverk utbygges till den storlek, som kan anses

maximalt rimlig. För att en ändamålsenlig avvägning skall kunna ske mellan

dessa faktorer och andra omständigheter, som i varje särskilt fall kan påverka

bedömningen, fordras en aktiv planeringsverksamhet från överstyrelsens

sida i samråd med de olika intressenterna för teknisk utbildning

och verksamhet inom skilda fackområden. Härtill kommer det kommunala

initiativet, som är en given förutsättning för att en utbyggnad skall komma

till stånd.

Det kommunala initiativet i samverkan med industri och andra intres
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

senter har också legat till grund för de utbyggnadsförslag, som utredningen

framlagt.

I det föregående har lämnats en utförlig redogörelse för utredningens

motivering till de olika utbyggnadsförslagen, vilka jag alltså biträder. Sammanfattningsvis

får jag förorda följande.

Vid läroverket i Borås, som omfattar gymnasium, bör från och med budgetåret

1957/58 inrättas en byggnadsteknisk linje. Antalet parallellavdelningar,

som nu utgör två i varje klass, bör med början i första klassen

budgetåret 1956/57 ökas med en till tre.

Vid läroverket i Eskilstuna, som omfattar fackskola, bör från och med

budgetåret 1956/57 upprättas gymnasium med en maskinteknisk linje. För

det nya gymnasiet bör för budgetåret 1956/57 inrättas en avdelning av

första klassen.

Vid läroverket i Göteborg, som omfattar gymnasium och fackskola, bör

från och med budgetåret 1956/57 inrättas en värme- och sanitetsteknisk

gymnasielinje. Den sålunda ökade differentieringen bör tills vidare tilllämpas

utan ökning av antalet parallellavdelningar.

Vid läroverket i Hälsingborg, som omfattar gymnasium, bör från och

med budgetåret 1957/58 inrättas en elkraftteknisk linje. Antalet parallellavdelningar,

som nu utgör två i varje klass, bör med början i första klassen

budgetåret 1956/57 ökas med en till tre. Utredningen har vid sin prövning

av frågan om tillgodoseende av det inom det elektrotekniska området

ökade behovet av utbildningsmöjligheter i södra Sverige uttalat bland

annat, att som en andra etapp efter den nya gymnasielinjen i Hälsingborg

borde planeras en elektroteknisk fackskollinje i Malmö. För egen del anser

jag, bland annat med hänsyn till den senaste tidens utveckling på elektronikens

område, att vid planeringen av den fortsatta utbyggnaden också

bör prövas det från Malmöhåll framkomna uppslaget om inrättande i

Malmö av en elkraftteknisk gymnasielinje med särskild inriktning på industriell

elektronik. Därigenom skulle det bli möjligt att pröva kombinationen

allmän linje och facklinje på gymnasiet samt jämväl att vinna vissa erfarenheter

av frågan, huruvida utvecklingen kan komma att kräva en annan

differentiering än den, som nu sker på elkraftteknik och teleteknik.

Vid läroverket i Härnösand, som omfattar gymnasium, bör från och med

budgetåret 1957/58 inrättas en teleteknisk linje. Antalet parallellavdelningar,

som nu utgör två i varje klass, bör med början i första klassen budgetåret

1956/57 ökas med en till tre.

Utredningen har diskuterat möjligheterna att inrätta en teleteknisk gymnasielinje

jämväl vid läroverket i Karlskrona men avvisat denna tanke i

avvaktan på ytterligare erfarenheter beträffande rekryteringsförutsättningarna

för de nuvarande avdelningarna vid läroverket. Överstyrelsen har

därefter framlagt förslag i ämnet. Överstyrelsen har därvid framhållit bland

annat, att antalet intriidessökande uppgick till 82 hösten 1954 och 81 hös
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kwigl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

ten 1955, att antalet godkända inträdessökande, som måste avvisas på

grund av platsbrist, uppgick till 38 respektive 47, att någon minskning av

detta antal knappast torde vara att vänta under de närmaste åren samt

att man därför torde kunna utgå från att rekryteringsförutsättningar föreligger

för ytterligare en gymnasielinje vid läroverket. Med hänsyn härtill

och då utredningen i övrigt funnit starka skäl tala för Karlskrona såsom

förläggningsort för en teleteknisk gymnasielinje, tillstyrker jag bifall till

överstyrelsens förslag.

Vid läroverket i Karlskrona bör således från och med budgetåret 1957/58

inrättas en teleteknisk gymnasielinje. Gymnasiet omfattar nu en avdelning

i varje klass. Med början i första klassen budgetåret 1956/57 bör inrättas

ytterligare en avdelning i varje klass.

Vid läroverket i Stockholm, som omfattar gymnasium och fackskola,

bör från och med budgetåret 1956/57 inrättas dels en teleteknisk och en

mer kan til-teknisk gymnasielinje, dels ock en väg- och vattenby ggnadsteknisk

fackskollinje. Den nuvarande byggnadstekniska fackskollinjen bör

benämnas husbyggnadsteknisk linje. Antalet parallellavdelningar i gymnasiet

har med början i första klassen budgetåret 1955/56 ökats från fem

till sex. Någon ytterligare ökning bör icke nu beräknas. Differentieringen på

två olika byggnadstekniska fackskollin jer bör tills vidare ske på basis av en

avdelning i första klassen.

Vid läroverket i Västerås, som omfattar fackskola, bör från och med

budgetåret 1956/57 inrättas dels ett gymnasium med en elkraftteknisk och

en produktionsteknisk linje, dels ock en verkstadsteknisk fackskollinje. I

varje klass på gymnasiet bör med början i första klassen budgetåret 1956/57

inrättas två parallellavdelningar. Antalet parallellavdelningar vid fackskolan

bör tills vidare bibehållas vid tre i varje klass.

Jag tillstyrker vidare, att i Karlstad successivt upprättas ett högre tekniskt

läroverk, omfattande gymnasium med en maskinteknisk och en

papper steknisk linje. Antalet klassavdelningar bör tills vidare beräknas

till två i varje klass. Det synes angeläget, att läroverket upprättas snarast

möjligt. På grund av lokalförhållandena torde detta emellertid icke kunna

ske förrän tidigast budgetåret 1957/58.

Mitt förslag innebär alltså inrättande av ytterligare två gymnasier vid

befintliga läroverk (Eskilstuna och Västerås), ett nytt läroverk med gymnasium

(Karlstad), ytterligare tolv gymnasielinjer, varav en byggnadst eknisk

(Borås), två elkrafttekniska (Hälsingborg och Västerås), två maskintekniska

(Eskilstuna och Karlstad), en merkantil-teknisk (Stockholm), en

pappersteknisk (Karlstad), cn produktionsteknisk (Västerås), tre teletekniska

(Härnösand, Karlskrona och Stockholm) samt en värine- och sanitctsteknisk

(Göteborg), ävensom ytterligare två fackskollinjer, varav en

verkstadsteknisk (Västerås) och cn väg- och vattenbyggnadsteknisk (Stockholm).

Antalet klassavdelningar i första klassen av gymnasierna beräknas

skola från och med nästa budgetår ökas med 7 från 37 till 44, vartill kom
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

mer ytterligare 2 från och med den tidpunkt, då läroverket i Karlstad upprättas.

•

Vid sina överväganden i fråga om upprättande av nya tekniska läroverk

har utredningen uttalat sig för att dylika bör framdeles upprättas i Halmstad,

i Jämtlands län, i Kopparbergs län och inom Stockholms — Uppsala

län. Jag kan i denna fråga för egen del hänvisa till vad jag i det föregående

anfört rörande utbyggnadsbehovet och planeringen för den fortsatta utbyggnaden.

Mot bakgrunden av de redovisade statistiska siffrorna synes

behovet av ett tekniskt läroverk i Kopparbergs län särskilt framträdande.

Till frågan om det på grund av utbyggnaden m. m. ökade medelsbehovet

återkommer jag i samband med anslagsberäkningarna.

Läroverkskommunernas förpliktelser i förhållande till vederbörande tekniska

läroverk är för närvarande knutna till den ena eller båda av skolformerna,

alltså antingen gymnasium eller fackskola eller gymnasium och

fackskola, och i några fall också till en bestämd linjeorganisation. När man

som nu har att räkna med en utbyggnad och ökad rörlighet i organisationen,

synes det ej vara praktiskt, att kommunerna alltför snävt begränsar

sina åtaganden gentemot läroverket. Kommunernas förpliktelser bör lämpligen

i samband med utbyggnadens påbörjande ändras till att avse ett enligt

gällande bestämmelser anordnat tekniskt läroverk. Det synes därför böra

föreskrivas, att såsom villkor för upprättande vid befintligt läroverk av

skolform eller utbildningslinje, som icke ingår i läroverkets nuvarande organisation,

skall gälla, att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla

för läroverket erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och

möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning

samt bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal eller, efter Kungl. Maj:ts

medgivande i varje särskilt fall, motsvarande kontant ersättning. Jag får

erinra om att för de högre allmänna läroverkens del ett motsvarande förfarande

infördes i samband med gymnasiereformen år 1953.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat får jag hemställa,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordade grunder för undervisningen

vid de högre tekniska läroverken;

b) godkänna av mig förordade grunder för anordnande

av normerade påbyggnadskurser, s. k. diplomkurser;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i det föregående förordat fastställa

de särskilda högre tekniska läroverkens organisation;

d) föreskriva, att såsom villkor för upprättande vid visst

högre tekniskt läroverk av skolform eller utbildningslinje,

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. May.ts proposition nr 63 år 1956

som icke ingår i läroverkets nuvarande organisation, skall

gälla, att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla

för läroverket erforderliga undervisningslokaler jämte

inredning och möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande

kontant ersättning samt bostäder åt erforderlig

vaktmästarpersonal eller, efter Kungl. Maj:ts medgivande

i varje särskilt fall, motsvarande kontant ersättning;

e) besluta, att i Karlstad skall från och med budgetåret

1957/58 eller den senare tidpunkt, Kungl. Maj:t bestämmer,

successivt upprättas ett högre tekniskt läroverk under

villkor att staden åtager sig att tillhandahålla för läroverket

erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och

möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande kontant

ersättning samt bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal

eller, efter Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt

fall, motsvarande kontant ersättning.

III. Kommunala tekniska skolor m. fl. tekniska

läroanstalter

1. Förslag och yttranden

A. Utredningen

Inledningsvis behandlar utredningen fragan om inrättande av ytterligare

statliga tekniska skolor vid sidan av de tekniska läroverken. Vid prövningen

av denna fråga har utredningen kommit till den uppfattningen, att

övervägande skäl talar för att den tekniska utbildningen på ifrågavarande

stadium icke bör ordnas genom inrättande av statliga läroanstalter utan

genom kommunala tekniska skolor, understödda av staten enligt särskilda

bidragsgrunder, utformade med hänsyn till att skolorna har ett vidare

rekryteringsområde att tillgodose än den egna kommunen.

Från såväl näringslivets som ungdomens synpunkt förefinnes, framhåller

utredningen vidare, ett behov av flera tekniska skolor. Om gynnsamma

ekonomiska förutsättningar skapas genom förmånligare statsbidragsgrunder,

kan säkerligen förväntas, att flera kommuner med betydande industri

skall vara intresserade av att upprätta erforderliga skolor. Även enskilda

tekniska läroanstalter bör givetvis såsom hittills kunna erhålla skäligt

statsbidrag efter prövning i varje särskilt fall.

Utredningen behandlar därefter var för sig följande grupper av skolor,

nämligen kommunala tekniska skolor, kommunala tekniska aftonskolor

samt privata tekniska läroanstalter.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Kommunala tekniska skolor

För de kommunala tekniska skolornas organisation har redogjorts i det

föregående (avd. I p. 2).

Utredningen har icke funnit skäl föreslå några mera genomgripande förändringar

i fråga om kurslängd och inträdesfordringar vid dessa skolor.

Då det med all sannolikhet kommer att tas initiativ till inrättande av nya

dylika skolor i kommunal regi, synes det emellertid önskvärt, att vissa

principer för undervisningen vid sådana skolor utformas. Studiemalet

bör vara att meddela teknisk fackutbildning samt grundläggande

kunskaper i språk och orientering i samhällslära. Utredningen finner den nu

i Hässleholm och Katrineholm tillämpade uppdelningen i en lägre och en

högre avdelning lämplig. Då emellertid skolor kan komma att inrättas med

kurser, motsvarande endast den lägre avdelningen, synes sistnämnda beteckning

ej lämplig. Utredningen föreslår, att nu tillämpade benämningar utbytes

mot teknikerkurs, som i regel bör omfatta tre terminer, och högre

fackkurs, som i regel bör omfatta ytterligare två terminer. Förpraktiken

bör lämpligen bestämmas till lägst sex månader. Liksom hittills bör sökande,

som avlagt realexamen eller har motsvarande kunskaper, kunna intagas

i andra terminskursen, varigenom teknikerkursen kan genomgås på

ett ar. Samma möjlighet bör stå öppen för dem, som i enhetsskolan förvärvat

motsvarande kunskapsbetyg i ämnen, som är av särskild betydelse

för undervisningen i tekniska skolan. Specialiseringen vid skolorna bör i

vissa fall kunna drivas rätt långt. Tills vidare bör den differentiering bibehållas,

till vilken skolorna kommit genom egna erfarenheter. Hinder för

ytterligare differentiering bör icke resas, om någon skola önskar göra försök

i detta hänseende.

För närvarande är följande fackavdelningar företrädda vid en eller flera

av de kommunala tekniska skolorna, nämligen maskinteknisk fackavdelmng,

elektroteknisk fackavdelning med kraftteknisk linje och elektroteknisk

fackavdelning med svagströmslinje, vidare husbyggnadsteknisk fackavdelmng,

väg- och vattenbyggnadsteknisk fackavdelning och kemiskt teknisk

fackavdelning med cellulosateknik. I Örnsköldsvik finnes en elektroteknisk

fackavdelning, som icke är linjeuppdelad. Differentieringen är genomförd i

viss grad redan från kursens början. Linjeuppdelningen inom den elektrotekmska

fackavdelningen sker från och med fjärde terminskursen. Vid

maskintekniska fackavdelningen i Katrineholm finnes som alternativ värme-

och sanitetsteknik infört från och med femte terminskursen.

Utredningen framlägger härjämte åtskilliga synpunkter och rekommendationer

beträffande ämnesfördelning, undervisningsmetoder m. m., i vilka

hänseenden det icke torde finnas anledning att här lämna någon redogörelse.

Det torde dock böra nämnas, att utredningen räknar med att på

timplanerna skall upptagas — förutom grundläggande tekniska ämnen samt

fackämnen — samhällslära, arbetspsykologi, företagsekonomi och engelska

samt eventuellt även tyska.

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956

Utredningen tar härefter upp frågan om statsbidraget till de

kommunala tekniska skolorna och i samband därmed spörsmålet om en

löne- och tjänstereglering för lärarpersonalen vid skolorna.

Innan en redogörelse lämnas för utredningens förslag härutinnan, torde

böra erinras om att betänkandet dagtecknats den 19 mars 1955, alltså

innan 1955 års riksdag i anledning av propositionen 1955:139 angående

utbyggnad av yrkesutbildningen m. m. fattat beslut om ändrade grunder

för statsbidrag till bland annat ifrågavarande skolor.

Enligt nämnda riksdagsbeslut må från och med den 1 juli 1955 tills

vidare, i avbidan på prövningen av tekniska skolutredningens förslag, utgå

statsbidrag till heltidskurser vid de kommunala tekniska skolorna enligt

samma grunder, som i fråga om central yrkesskola gäller för heltidskurser

för handel samt industri och hantverk av övervägande teoretisk karaktär.

Detta innebär i huvudsak (kungörelsen 1955:504): bidrag till anskaffning

av den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel med hälften

eller, i undantagsfall, högst två tredjedelar av kostnaderna, bidrag till

avlöning åt lärare — någon statlig lönereglering gäller ej — med belopp

motsvarande hela avlöningskostnaden, dock för varje avdelning ej med mer

än 4/3 av de kontanta avlöningsförmåner, som för budgetåret skulle ha

tillkommit en å vederbörande ort stationerad statlig tjänsteman, placerad

i 26 löneklassen, samt bidrag till övriga kostnader med 1 500 kronor per

avdelning och år.

Utredningen föreslår, att vid förevarande skolor skall inrättas rektors-,

adjunkts- och ämneslärartjänster, beträffande vilka skall i fråga om behörighetsvillkor,

undervisningsskyldighet, avlöning m. m. tillämpas i huvudsak

samma bestämmelser som för motsvarande tjänster vid högre kommunala

skolor i det allmänna undervisningsväsendet. Statsbidrag föreslås

skola utgå till avlöning åt lärare med belopp motsvarande hela avlöningskostnaden,

till administrationskostnader med 75 öre per elev och dag samt

till anskaffning och komplettering av undervisningsmateriel med 75 procent

av kostnaderna. Därest statsbidrag till skollokaler skulle komma att utgå

till kommunala yrkesskolor i allmänhet, bör i beslutet härom innefattas de

kommunala tekniska skolorna.

Budgetåret 1953/54 utgick till ifrågavarande skolor statsbidrag med

tillhopa cirka 490 000 kronor, varav cirka 470 000 kronor såsom lönekostnadsbidrag.

Utredningen beräknar för genomförande av dess förslag beträffande

nya bidragsgrunder en ökning av statsbidraget med cirka 800 000

kronor, varav cirka 590 000 kronor utgör ökning av lönekostnadsbidraget.

Kommunala tekniska aftonskolor

De nuvarande skolorna av detta slag är uppdelade i en lägre avdelning

med 4 terminskurser och cn högre med likaledes 4 terminskurser. Undervisningstiden

är i regel 14—16 timmar i veckan. Läroårets längd håller sig

omkring 270 (lagar.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956

Den lägre avdelningen har även till ändamål att vara en förberedande

kurs för dem, som med folkskolans kunskapsmått som grund önskar förvärva

nödiga kunskaper för att vinna inträde i högre tekniskt läroverk.

Ämnesurvalet vid upprättandet av undervisningsplanerna samt timplanernas

utseende för den lägre avdelningen har också starkt influerats av sistnämnda

ändamål. De ämnen, som förekommer, är svenska, engelska, tyska,

matematik, fysik, kemi och ritteknik. Någon teknisk undervisning meddelas

sålunda icke i den lägre avdelningen. I nyssnämnda allmänna grundläggande

ämnen får emellertid eleverna ett gott underlag, på vilket den följande tekniska

fackutbildningen med framgång kan byggas.

Utredningen ifrågasätter lämpligheten av att den kurs, som samtliga

elever skall läsa under de fyra första terminerna, så helt är inriktad på förberedelser

för en eventuell övergång till högre tekniskt läroverk. Åtminstone

vid vissa av skolorna fortsätter flertalet sina studier vid aftonskolan i stället

för i tekniskt läroverk. Starka skäl talar för att undervisningen under de

första åren i högre grad än för närvarande bör taga sikte på sistnämnda

förhållande. Därvid anmäler sig i första hand ett behov av att införa tekniska

ämnen i viss omfattning redan i aftonskolans lägre avdelning. Nära

till hands ligger det då att söka utforma den lägre avdelningen så att den

motsvarar den av utredningen föreslagna teknikerkursen vid de kommunala

tekniska skolorna. De elever, som lämnar tekniska aftonskolan efter

genomgång av dess lägre avdelning, kan då erhålla ett avgångsbetyg från

en teknisk utbildningskurs av påtagligt praktiskt värde för kommande

verksamhet inom industrin.

Utredningen har undersökt möjligheten att utforma timplaner för en 5- årig teknisk aftonskola, som omfattar dels en teknikerkurs dels högre fackkurser

i likhet med de kommunala tekniska skolorna, och har funnit att

detta låter sig göra med en undervisningstid av 15 å 16 timmar i veckan.

Teknikerkursen skulle då omfatta terminerna 1—6 och högre fackkursen

terminerna 7—10.

Det visar sig emellertid, att timplanen för de fyra första terminskurserna

icke kan såsom för närvarande är fallet utformas så att undervisningen

under dessa fyra terminer ger de kunskaper, som fordras för inträde vid

tekniskt gymnasium. I den mån det föreligger ett behov av en förberedande

kurs för nämnda ändamål vid en teknisk aftonskola, bör denna kurs anordnas

vid sidan av teknikerkursen. Om elevantalet det tillåter kan dock

samläsning mellan teknikerkurs och sådan förberedande kurs mycket väl

äga rum i samtliga ämnen under de två första terminerna.

Lägsta inträdesåldern bör lämpligen sättas så lågt som till fyllda 15 år

med hänsyn till den långa lärotiden. I kunskapshänseende bör föreskrivas

genomgången folk- och fortsättningsskola eller jämförliga egenskaper. Skolorna

bör lämnas stor frihet att bestämma, hur kursdifferentieringen skall

vara utformad. Det är önskvärt, att undervisning i såväl engelska som

tyska liksom hittills meddelas. Samhällslära och arbetspsykologi bör införas

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

som läroämnen. Den ekonomiska undervisningen bör lämpligen sammanföras

under beteckningen företagsekonomi.

Statsbidrag till förevarande skolor utgår nu enligt grunderna för bidrag

till lokala kommunala yrkesskolor. Utredningen föreslår ingen ändring

härutinnan.

Privata tekniska läroanstalter

Flertalet privata tekniska läroanstalter benämnes tekniska institut och

bygger på folk- och fortsättningsskolan som grund men mottager även elever

med större förkunskaper såsom realexamen eller motsvarande ävensom

studentexamen. Kurserna vid de tekniska instituten är i allmänhet liksom

vid de kommunala tekniska skolorna uppdelade i en lägre och en högre

avdelning, vilka vid instituten enligt vederbörande skolors prospekt vanligen

anges föra till respektive verkmästareexamen och ingenjörsexamen.

Lärotiden i den lägre avdelningen varierar i de skilda skolorna från 2 till

4 terminer dagskola och från 3 till 7 terminer aftonskola. De s. k. verkmästarekurserna

motsvarar närmast vad utredningen, då fråga var om de

kommunala tekniska skolorna, benämnde teknikerkurser. Benämningarna

verkmästarekurs och än mera verkmästareexamen kan emellertid enligt

utredningens mening ge en felaktig uppfattning om arten av utbildningen,

vilken icke avser arbetsledning, varför den av utredningen föreslagna benämningen

är att föredraga. Institutens högre avdelningar, ingenjörskurserna,

är också olika långa vid de olika instituten. Den totala utbildningstiden

varierar från 5 till 6 terminer dagskola och från 9 till 10 terminer

aftonskola. I de flesta fallen är lärotiden i dagskola 5 terminer eller densamma

som vid de kommunala tekniska skolorna. Liksom vid dessa sistnämnda

skolor avkortas lärotiden med en termin för de elever, som före

inträdet har inhämtat realskolans kunskapsmått. För studenter avkortas

studietiden med två terminer.

Det synes utredningen icke kunna anses vara något principiellt intresse

i och för sig vare sig från näringslivets och det allmännas eller från ungdomens

synpunkter, att de olikheter i utformningen av kursplanerna, som nu

förefinnes inom gruppen av privata tekniska läroanstalter, ersättes av

likformighet över lag. Det är dock önskvärt, att undervisningens målsättning

på ett realistiskt sätt ställes i relation till de teoretiska förkunskaper

och den praktiska erfarenhet, man kräver av de inträdessökande, ävensom

till kursens längd. Beträffande önskemål angående undervisningen i övrigt

vid nämnda läroanstalter hänvisar utredningen till vad som anförts beträffande

exempelvis undervisningen i svenska, engelska, tyska, samhällslära,

arbetspsykologi och i fackämnena samt angående undervisningsmetoder

m. in. då fråga var om de kommunala tekniska skolorna.

Fyra av de enskilda skolor, som meddelar teknisk utbildning, nämligen

Tekniska institutet i Stockholm (TI), Sundsvalls tekniska skola samt de

praktiska skolorna i Karlskoga och Kristinehamn åtnjuter statsbidrag, varmed

även följer att de står under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning

samt att eleverna kan erhålla studiehjälp. Av dessa anordnar de sist
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

nämnda skolorna ettåriga tekniska kurser medan Tekniska institutets och

Sundsvalls tekniska skolas huvudkurser omfattar fem terminer.

I de fall, då privat teknisk läroanstalt önskar komma i åtnjutande av

statligt stöd i någon form bör detta enligt utredningens mening kunna

på ansökan beviljas efter prövning i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t.

Storleken av understödet bör anpassas efter det behov, som kan förutses.

Därest vederbörande skola anses kunna erbjuda förutsättningar för en god

undervisning, bör ett understöd som till kommunal teknisk skola kunna

anses motiverat.

Sasom ett villkor för statligt stöd bör gälla, att anstalten vid sina kurser

tillämpar för den ifrågavarande gruppen gällande principiella bestämmelser

angående inträdesfordringar i avseende på ålder, teoretiska kunskaper och

praktik samt beträffande undervisningstidens längd och lärarnas kompetens.

De viktigaste och nödvändiga förutsättningarna för att undervisningens

resultat i stort sett skall bli jämförligt med övriga skolors inom

gruppen borde på så sätt kunna tryggas.

Vederbörande läroanstalt bör emellertid lämnas stor frihet att utforma

undervisningsplanerna. Någon kopiering av tidigare för andra skolor inom

gruppen fastställda planer bör sålunda icke ifrågasättas. Statsunderstöd

till skola eller förmåner av studiehjälp till eleverna bör såsom för närvarande

förutsätta, att skolan ställes under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Överstyrelsen bör därvid bland annat ha att fastställa undervisningsplaner

för skolan. Därmed torde tillräcklig garanti erhållas för att

friheten att på olika sätt utforma undervisningsplanerna vid olika skolor

icke missbrukas, så att utbildningens avsedda standard därigenom äventyras.

Därest privat teknisk skola av ekonomiska skäl eller av någon annan

anledning icke skulle anse det förenligt med dess egna intressen att tilllämpa

de för endera av nyssnämnda grupper gällande allmänna bestämmelserna

i de avseenden, som här nämnts, står det ju alltjämt skolan fritt

att utan offentligt inseende bedriva utbildningsverksamhet helt på det sätt

skolan finner lämpligt. Utredningen anser det dock önskvärt, att även vid

den från statens sida fullständigt okontrollerade undervisningen på detta

område av utredningen framförda synpunkter på utbildningens förutsättningar,

mål och innehåll kunde bli beaktade.

B. Remissyttranden

Åtskilliga myndigheter och organisationer understryker starkt den viktiga

roll, som de kommunala tekniska skolorna spelar inom

teknikerutbildningen, och betydelsen av ett ökat ekonomiskt stöd åt skolorna.

Dylika synpunkter leder länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands och

Kristianstads län till den standpunkten, att frågan om ett förstatligande

V

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

av dessa skolor bör kunna tas under nytt övervägande. Liknande synpunkter

anföres av stadsförbundet och länsstyrelsen i Älvsborgs län. Hässleholmsskolan

förordar däremot bibehållande av det kommunala huvudmannaskapet

men vill i övriga hänseenden ha likställdhet med tekniska fackskolorna.

Beträffande undervisningen vid skolorna har vid remissbehandlingen erinringar

framställts i huvudsak endast av skolorna själva. Katrineholmsskolan

förordar — i syfte att nå en med de tekniska fackskolorna jämförbar

utbildning — uppdelning av utbildningen på en förberedande kurs om

två terminer, direkt byggande på sjuårig folkskola, och därefter en fackkurs

om fyra terminer, uppdelad på en teknikerkurs om två terminer och en

högre fackkurs om två terminer. Även kollegiet vid Örnsköldsviksskolan

uttalar sig i första hand för sex terminers utbildning.

Beträffande lärarlöner och statsbidrag anser statskontoret tillräckliga

skäl ej föreligga att just för dessa skolors lärare genomföra en statlig lönereglering,

varjämte enligt ämbetsverkets mening den vid 1955 års riksdag

genomförda, väsentliga statsbidragsförhöjningen icke bör ytterligare förbättras.

Överstyrelsen för yrkesutbildning framhåller, att ett genomförande av

utredningens förslag beträffande statsbidrag icke medför behov av högre

medelsanvisning än det belopp av 1 360 000 kronor, som enligt överstyrelsens

beräkningar för nästa budgetår erfordras vid tillämpning av de vid

1955 års riksdag beslutade bidragsgrunderna.

De av utredningen förordade riktlinjerna för undervisningen vid de

kommunala tekniska aftonskolorna föranleder vissa erinringar

från några skolor. Skolan i Stockholm förordar, att de fyra första

terminerna liksom hittills utformas som en begränsad realskola och tillsammans

med två fackdifferentierade terminer bildar den treåriga teknikerkursen.

Skolan i Norrköping förordar treårig teknikerkurs och femårig

högre fackkurs med gemensam kursplan de fyra första terminerna, varefter

skulle kunna väljas antingen den treåriga linjen (ytterligare två terminer)

eller den femåriga (ytterligare sex terminer). Skolan i Motala ifrågasätter,

om icke teknikerkursen bör omfatta fyra år.

Vad utredningen anfört beträffande de privata tekniska läroanstalterna

har icke föranlett några erinringar av beskaffenhet att

här böra omnämnas.

2. Departementschefen

De tre grupper av läroanstalter, som här är i fråga, har en mycket betydelsefull

funktion inom vårt utbildningsväsende genom att de tillgodoser

den moderna industrin med ett avsevärt antal sådana tekniker, som, utan

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956

att behöva vara högskole- eller läroverksingenjörer, likväl måste ha inhämtat

teoretiska tekniska kunskaper för att kunna fullgöra sina uppgifter.

Dessa läroanstalter erbjuder också möjligheter att med folkskolan som

grund förvärva en god teknisk utbildning jämte det ytterligare mått av allmän

bildning, som bör ges jämsides med en fackutbildning. Genom att de

ofta är organiserade med aftonundervisning tillgodoses också det för många

aktuella behovet av att kunna jämsides med förvärvsarbete erhålla teknisk

utbildning till komplettering av det praktiska kunnandet.

Yad jag tidigare anfört om behovet av utbyggnad av de tekniska läroanstalternas

utbildningskapacitet gäller också i lika hög grad förevarande

skolformer. Även här fordras alltså en aktiv planering. Beträffande de icke

statliga skolorna är givetvis det kommunala och privata initiativet särskilt

viktigt, ehuru självfallet de statliga organen skall medverka med råd och

anvisningar såväl i planeringsfrågor som beträffande spörsmål rörande utbildningens

organisation och innehåll m. m. I övrigt är statens viktigaste

uppgift i detta sammanhang att genom statsbidrag ekonomiskt understödja

skolornas verksamhet. Jag delar nämligen utredningens uppfattning, att

den tekniska utbildningen på förevarande stadium icke bör ordnas genom

inrättande av statliga skolor utan genom statsunderstödda kommunala

och privata tekniska läroanstalter. Styrelserna för de kommunala tekniska

skolorna i Hässleholm och Katrineholm har tidigare var för sig gjort framställning

om förstatligande av respektive skola. Vid remissbehandlingen av

utredningens förslag har skolornas huvudmän emellertid icke upprepat

några önskemål i denna riktning. Det är min förhoppning, att med den

väsentliga höjning av statens bidrag, som genomförts från och med innevarande

budgetår — till vilken fråga jag strax återkommer — icke blott

de nu befintliga skolorna skall kunna fortsätta sin framgångsrika verksamhet

utan också ytterligare utbildningsmöjligheter i kommunal och även

privat regi skall kunna ordnas.

Jag har tidigare framhållit värdet av att inom förevarande område av

den tekniska undervisningen erbjudes varierande utbildningsmöjligheter.

Det synes därför icke önskvärt att uniformera utbildningen och göra den

enhetlig för de skiftande skoltyperna. Från olika synpunkter torde det

emellertid vara lämpligt, att vissa normer uppställes för den utbildningsverksamhet,

till vilken det allmänna lämnar bidrag. Dylika normer bör

tjäna till ledning för den fortsatta utformningen av utbildningen. Med hänsyn

till att undervisningen måste fortlöpande anpassas till den tekniska

utvecklingen och industrins skiftande behov av i olika hänseenden tekniskt

utbildad personal, bör riktlinjerna endast avse den allmänna uppläggningen

av undervisningen.

Vad beträffar utbildningstiden vid de kommunala tekniska

skolorna har utredningen förordat bibehållande av den nuvarande läng
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

den om fem terminer, medan vissa av skolorna uttalat sig för en förlängning

till sex terminer. För egen del anser jag skäl icke föreligga för någon

utsträckning av den nuvarande utbildningstiden. Jag biträder utredningens

förslag, att utbildningen, såsom för närvarande i Hässleholm och Katrineholm,

i regel bör uppdelas på teknikerkurs om tre terminer och en därpå

byggd högre fackkurs om två tenniner. Den, som av någon anledning ej

kan fullfölja hela kursen, har därigenom möjlighet att efter tre terminer få

en avslutad utbildning. Vad utredningen anfört beträffande inträdesfordringar,

praktik, differentiering, ämnesfördelning och liknande spörsmål har

icke givit mig anledning till erinran.

Beträffande statens ekonomiska stöd till de kommunala tekniska skolorna

har utredningen, mot bakgrunden av de före den 1 juli 1955 gällande

statsbidragsgrunderna, föreslagit en väsentlig höjning av statsbidraget och

i samband därmed införande av statliga bestämmelser om tjänste- och lönereglering

för lärarpersonalen. Med anledning därav får jag erinra om att

tanken på ett initiativ till en lönereglering för de olika lärarkategorierna

inom yrkesskoleväsendet avvisades vid 1955 års riksdag (se bland annat

SU 138 s. 72). Någon anledning att nu ändra ståndpunktstagandet i denna

fråga anser jag icke föreligga. Därav följer också, att jag icke finner mig

böra tillstyrka införande av en för de kommunala tekniska skolorna speciell

löne- och tjänstereglering genom statens försorg.

Vad därefter gäller statens ekonomiska bidrag till de kommunala tekniska

skolorna genomfördes, såsom förut angivits, vid 1955 års riksdag en provisorisk

reform, innebärande att dessa skolor skulle tills vidare, i avvaktan

på prövningen av förevarande utredningsförslag, åtnjuta statsbidrag enligt

samma grunder, som i fråga om central yrkesskola gäller för heltidskurser

för handel samt industri och hantverk av övervägande teoretisk karaktär.

För budgetåret 1953/54 beviljades de tre ifrågavarande skolorna statsbidrag

med tillhopa cirka 490 000 kronor, varav cirka 470 000 kronor såsom lönekostnadsbidrag.

För budgetåret 1954/55 — då bidrag till Hässleholmsskolan

utgick enligt vissa förmånligare grunder — uppgick motsvarande bidrag

till cirka 565 000 respektive 525 000 kronor. För innevarande budgetår

torde, med tillämpning av de nya grunderna, det beviljade bidraget komma

att uppgå till sammanlagt cirka 1 305 000 kronor, varav cirka 1 225 000

kronor såsom lönekostnadsbidrag. För nästa budgetår har överstyrelsen beräknat

ett medelsbehov av 1 360 000 kronor för statsbidrag till de tre skolorna.

De nu angivna siffrorna visar, att de vid 1955 års riksdag beslutade

nya bidragsgrunderna fört statsbidraget upp till samma nivå, som utredningen

med sitt förslag om en väsentlig bidragsförbättring åsyftat. Med

hänsyn till att det nu tillämpade statsbidragssystemet således åstadkommer

i stort sett samma ekonomiska effekt, som det av utredningen föreslagna

systemet skulle göra, och då eljest inga skäl föreligger att frångå

det förstnämnda systemet, förordar jag, att de kommunala tekniska sko
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1956

loma även i fortsättningen, så länge de kan anses ha ställning av centrala

yrkesskolor, skall äga åtnjuta statsbidrag enligt de grunder, som i fråga

om centrala yrkesskolor gäller med avseende å kurser för handel samt industri

och hantverk av övervägande teoretisk karaktär. Upprättas nya kommunala

tekniska skolor, bör det i den ordning, statsbidragsbestämmelsema

anger, ankomma på Kungl. Maj:t att pröva, huruvida skolan skall äga

åtnjuta statsbidrag såsom central yrkesskola.

Vad utredningen förordat beträffande de kommunala tekniska

aftonskolorna föranleder ingen erinran från min sida. Utbildningen

bör således i regel omspänna högst tio terminer, varav teknikerkurs om

sex terminer och högre fackkurs om fyra terminer. Därjämte bör kunna

anordnas bland annat förberedande kurser för inträde vid högre tekniskt

läroverk.

Ifrågavarande skolor åtnjuter för närvarande statsbidrag såsom lokala

kommunala yrkesskolor. Som exempel på effekten av 1955 års statsbidragsreform

kan nämnas, att Stockholms stads tekniska aftonskola för budgetåret

1954/55 beviljades bidrag med cirka 216 000 kronor och att motsvarande

bidrag för innevarande budgetår kan beräknas till cirka 400 000

kronor.

Jag ansluter mig också till vad utredningen anfört och förordat beträffande

privata tekniska läroanstalter. Dylika skolor kan

efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall komma i åtnjutande

av statsbidrag såsom enskilda yrkesskolor, under de villkor som Kungl.

Maj:t och överstyrelsen för yrkesutbildning föreskriver. Enligt gällande

bestämmelser må bidrag utgå högst enligt de för kommunal lokal yrkesskola

gällande grunderna. Skulle fråga uppkomma om tillämpning framdeles

för viss skola, beträffande vilken sådant medgivande icke redan lämnats,

av förmånligare grunder än de sist angivna, bör liksom hittills denna

fråga underställas riksdagens prövning.

Som exempel på den statsbidragsförbättring, som genom 1955 års reform

inträtt också för de privata tekniska läroanstalterna, kan nämnas, att

Sundsvalls tekniska skola och tekniska institutet i Stockholm för budgetåret

1954/55 beviljades statsbidrag med högst 35 650 respektive 77 300

kronor samt att motsvarande bidrag för innevarande budgetår uppgår till

högst 80 000 respektive 150 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts och förordats hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordade riktlinjer beträffande organisation

och undervisning m. m. med avseende å kommunala

tekniska skolor m. fl. tekniska läroanstalter;

b) godkänna av mig förordade grunder för statsbidrag

till kommunala tekniska skolor, att tillämpas tills vidare

från och med redovisningsåret 1956/57.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 63 år 1956

81

IV. Den textiltekniska och färgeritekniska

utbildningen

1. Nuvarande organisation

Den textiltekniska utbildningen

Särskilda läroanstalter för textilteknisk utbildning är textilinstitutet i

Borås och Lennings textiltekniska institut i Norrköping. De textiltekniska

gymnasielinjerna är förlagda till de tekniska läroverken i nämnda städer.

Institutet i Borås har för närvarande ingen egentlig huvudman utan

de enskilda personer, som utgör dess styrelse, bär formellt ett personligt

ekonomiskt ansvar för verksamheten. Statsbidrag till denna har utgått

sedan år 1868. I övrigt har omfattande insatser gjorts av Älvsborgs läns

landsting och Borås stad.

Den egentliga textiltekniska utbildningen tillgodoses vid institutet genom

följande kurser:

A. 1-årig kurs för textil- och konfektionsingenjörer

B. 1-årig kurs för spinneritekniker

C. 1-årig kurs för vä verit ekniker

E. 2-årig kurs för väveriledare och dessinatörer

Kurs A avser att meddela textil fackutbildning åt ingenjörer med examen

från högre tekniskt läroverk eller teknisk högskola företrädesvis å

maskinteknisk linje. Vissa förkunskaper i textiltekniska ämnen fordras

därjämte för inträde. Utexaminerade från textil teknisk linje vid de tekniska

gymnasierna i Borås och Norrköping behöver icke komplettera för att

vinna inträde i kursen. Utbildningen är icke specialiserad på olika faser

inom textiltillverkningen såsom spinning, vävning etc. eller på olika branscher

av textilindustrin utan är av allmän textilteknisk karaktär.

För inträde i kursen för spinneritekniker, B, fordras att ha fyllt 17 år

samt kunna styrka minst 1 års praktisk verksamhet inom spinneriföretag.

Elever med realexamen kan erhålla dispens beträffande praktiktidens längd.

Kurs C avser att meddela de fackkunskaper, som fordras av verkmästare

och andra tekniker inom vävnadsindustrin. Inträdesfordringarna är helt

analoga med dem som gäller för kurs B.

Första året av den 2-åriga kursen, E, för väveriledare och dessinatörer

är lika med kurs C. Inträdesfordringarna är därför också desamma för E

och C. Den 2-åriga kursen skiljer sig från den 1-åriga väveriteknikerkursen

huvudsakligen däri, att bindningsläran, dessineringen och jacquardvävnadstekniken

genomgås betydligt grundligare.

Förutom nämnda kurser finns en 1-årig handvävnadskurs (F), samt i

mån av utrymme en praktisk vävkurs i handvävning av valfri längd (G),

vidare en 2-årig kurs för kvinnliga mönsterritare och dessinatörer (H) och

en terminskurs i varukännedom för försäljare inom textilbranschen (K).

För att meddela de fackkunskaper, som erfordras för verkmästare och

direktriser inom konfektionsindustri!! finnes även en 1-årig kurs för konfektionstekniker

(M). Inträdesf ordringar till denna är minst 17 års ålder

samt minst 6 månaders praktik inom konfektionsindustrin.

6 — Hihang till riksdagens protokoll J.9.5G. 1 sand. Nr 63

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Antalet elever vid institutet har under de fyra läsåren 1950/54 uppgått

till respektive 98, 102, 95 och 90, varav omkring 20 utländska elever årligen.

Statsbidrag till institutet utgår ur ett särskilt förslagsanslag, som för

innevarande budgetår är uppfört med 100 900 kronor (statsliggaren s. 741).

Bidraget utgar med dels hälften av kostnaderna för grundlöner åt föreståndare

(f. n. är dock föreståndargöromålen uppdelade på flera personer med

arvode), tre facklärare, två facklärarinnor (varav en med 7/10 tjänstgöring)

och arvoden åt timlärare (detta belopp är dock 7naximerat) samt för rörligt

tillägg för samtliga befattningshavare, dels med två tredjedelar av kostnaderna

för grundlöner åt en spinnmästare och en vävmästare samt för verksamheten

i allmänhet och för anskaffande av apparatur. Som villkor för

bidraget gäller i huvudsak, att Älvsborgs läns landsting eller annan bidrager

med återstoden av kostnaderna, att befattningshavarna erhåller lön enligt

någon av följande löneklasser, nämligen 33—36 för föreståndaren (om

befattningen är tillsatt), 25—28 för facklärarna och 21—23 för facklärarinnorna

och spinn- och vävmästarna samt att undervisningsskyldigheten för

dessa befattningshavare i regel omfattar minst 24 veckotimmar.

Institutet i Norrköping grundades år 1879 genom en donation.

Skolan åtnjuter statsbidrag sedan budgetåret 1937/38. Bidrag utgår därjämte

från bland annat Norrköpings fabriksförening, Norrköpings stad och

svenska yllefabrikantföreningen.

Vid institutet finnes ett flertal utbildningskurser. Dagkursema är

följande.

A 1. Allmän textilteknisk kurs

A 2. Spinnerikurs

A 3. Väveri- och dessinatörskurs

A 4. Appreturkurs

A 5. Trikåteknisk kurs

A 6. Konfektionsteknisk kurs

A 7. Köpmanskurs

Samtliga A-kurser omfattar ett läsår. De avser att meddela den textil-,

trikå- eller konfektionstekniska utbildning, som fordras av tekniker i olika

befattningar inom respektive industrier ävensom (A 7) av köpmän inom

textilbranschen.

Inträdesfordringarna är att ha fyllt 16 år och ha kunskaper motsvarande

realexamen med minst godkänt betyg i matematik. Styrelsen kan bevilja

viss dispens från nämnda kunskapsfordringar. Minst ett års praktik angives

såsom önskvärd.

Eleverna i den textiltekniska linjen vid tekniska gymnasiet i Norrköping

erhåller sin textila fackutbildning vid institutet i samundervisning

med institutets egna elever i någon av kurserna A 1, A 5 eller A 6. Samläsning

äger även rum i vissa ämnen med eleverna å gymnasiets färgeritekniska

linje och institutets egna elever.

Antalet elever vid institutet har under de fyra läsåren 1950/54 uppgått

till respektive 97, 120, 102 och 85. Häri har inräknats följande antal elever

på den textiltekniska gymnasielinjen vid läroverket, nämligen 22, 21, 18 och

11. Antalet utländska elever har uppgått till 47, 52, 37 och 28.

Statsbidrag till institutet utgår ur ett obetecknat anslag, som för innevarande

budgetår är uppfört med 80 000 kronor (statsliggaren s. 743). Bi
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Mcij:ts proposition nr 63 år 1956

draget utgår ej efter några bestämda grunder men har de senaste åren i

regel motsvarat cirka 40 procent av godkända nettoutgifter.

På de textiltekniska gymnasielinjerna är differentieringen

avsevärt mycket starkare i Norrköping än i Borås. Detta förhållande

sammanhänger med att man från början följt helt olika planer för

den avsedda textilingenjörsutbildningen på dessa två orter.

Undervisningsplanen för den textiltekniska linjen vid gymnasiet i Borås

utformades under den förutsättningen, att de från densamma utexaminerade

skulle efter den 3-åriga linjen genomgå den 1-åriga kursen vid textilinstitutet

för textil- och konfektionsingenjörer. Totala utbildningstiden

skulle alltså i Borås bli 4 år, räknat från intagningen i gymnasiet. Textilundervisningen

inom ramen för den 3-åriga textiltekniska linjen gavs därför

en mycket begränsad omfattning. I stort sett skulle den textiltekniska fackutbildningen

meddelas under det fjärde årets kurs för ingenjörer. Sedan

erfarenheten visat, att många nöjer sig med gymnasiets 3-åriga kurs, har

textilundervisningen i denna tilldelats större utrymme, men är dock alltjämt

alltför knapphändig för en avslutad fackutbildning.

I Norrköping uppställdes från början såsom en förutsättning vid organiserandet

av den textiltekniska linjen vid gymnasiet att i densamma skulle

till en del under andra och en del under tredje året ingå textilteknisk fackundervisning

enligt den timplan, som vid Lennings textiltekniska institut

tillämpades i dess 1-åriga allmänna A-kurs. Totala utbildningstiden begränsades

sålunda till 3 år. Anordningen betingades organisatoriskt därav,

att den textila fackundervisningen såväl i klass II som i klass III helt förlädes

till textiltekniska institutet, där samläsning kunde äga rum med

institutets egna elever i 1-årskursen. Denna fackundervisning för gymnasiets

elever kunde på så sätt ordnas utan extra kostnad för statsverket.

Den textilundervisning, som ingår i kursen för den textiltekniska linjen

vid gymnasiet i Borås, bestrides helt av lärare (därav en lektor), anställda

vid gymnasiet, medan motsvarande undervisning vid gymnasiet i Norrköping

helt ombesörjes av lärare, som är anställda vid och avlönade av

Lennings textiltekniska institut.

Från och med läsåret 1945—1946 differentierades undervisningen på den

textiltekniska linjen vid gymnasiet i Norrköping på tre studieriktningar

nämligen för allmän textilteknik, trikåteknik och konfektionsteknik.

D en färgeritekniska utbildningen

Den färgeritekniska gymnasielinjen vid tekniska läroverket i Norrköping

inrättades år 1938. Liksom i fråga om den textiltekniska undervisningen

uppehälles också då det gäller fackundervisningen på nämnda linje ett

mycket intimt samband med textilinstitutet i staden.

Sålunda samundervisas eleverna på nämnda linje i de textiltekniska ämnen,

som ingår i deras kurs, med institutets egna elever i dess A-kurser.

För statsverket medför den undervisning, som ordnas på detta sätt, ingen

extra utgift utöver statsbidraget till institutet. Dessutom är undervisningen

i färgeriteknik, som bekostas av gymnasiet, förlagd till institutets lokaler,

där även dess färgeri- och a ppretu ra vdelningar med utrustning får disponeras.

För undervisningen i praktisk färgeriteknik är tillgången till denna

maskin- och apparatutrustning, vilken möjliggör arbete även under driftsmässiga

förhållanden, av största betydelse.

För undervisningen vid den färgeritekniska linjen gäller i övrigt enahanda

bestämmelser, som för (ivriga linjer vid tekniskt gymnasium.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Antalet elever, som fullständigt genomgått den treåriga utbildningen är

ringa, vårterminerna 1950—54 respektive 2, 3, 0, 6 och 1. Detta förklaras

väl delvis därav, att textilföretagen alltjämt i många fall åtnöjer sig med

tekniker med avsevärt mindre omfattande utbildning, som har en längre

meriterande praktisk verksamhet att åberopa. Rekryteringsbehovet, då

det gäller färgmästarekåren, är också mycket begränsat. Emellertid har

årligen även ett antal specialelever deltagit i undervisningen å färgeriet i

ämnet praktisk färgeriteknik.

2. Förslag och yttranden

A. Utredningen

Den t e x t i 11 e k n i s k a utbildningen

De förslag rörande den textiltekniska utbildningen, som tekniska skolutredningen

framlägger, grundas i huvudsak på en inom Sveriges textilindustriförbund

verkställd utredning i ämnet. Denna har sedan varit föremål

för överläggningar mellan textilinstitutens styrelser, innan skolutredningen

tagit ställning till utredningsmaterialet.

Beträffande utbildningen av textilingenjörer föreslår utredningen,

att de textiltekniska gymnasielinjerna i Borås och Norrköping bibehålies.

Undervisningen i första årskursen bör meddelas vid gymnasiet liksom

undervisningen i de icke textiltekniska ämnena i andra och tredje årskurserna.

Den textiltekniska fackundervisningen bör förläggas till vederbörande

textilinstitut. Därvid bör samundervisning, såvitt det är möjligt,

ordnas med elever i textilinstitutens egna kurser samt i Norrköping även

med elever på den färgeritekniska gymnasielinjen. Utbildningstiden skall

alltså vara treårig. Den textilmekaniska utbildningen bör utan ytterligare

differentiering meddelas på textilteknisk gymnasielinje. Dock bör undervisningen

på de två textiltekniska linjerna i viss grad erhålla en något olika

betoning med hänsyn till att Borås närmast utgör ett centrum för bomullsindustri

och Norrköping för ylleindustri. Textilkemisk ingenjörsutbildning

bör liksom hittills meddelas på särskild gymnasielinje i Norrköping (den

färgeritekniska linjen). Det bör ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning

att fastställa timplaner för utbildningen.

Diplomkurser för vidareutbildning av textilingenjörer bör kunna ordnas

vid de tekniska gymnasierna i Borås och Norrköping i nära samarbete med

respektive institut.

Beträffande utbildningen av t e x t i 11 e k n i k e r m. fl. förordar utredningen,

att ett av institutens styrelser utformat program lägges till grund

för den framtida utformningen av institutens kurser. Enligt styrelsernas

förslag bör följande kurser upprätthållas.

Institutet i Borås

Kurs i spinneriteknik (ettårig) med huvudvikt vid bomulls- och annan

kortfiberspinning såsom bomulls-, imitatgarns- och halvyllespinning.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. May.ts proposition nr 63 år 1956

Kurs i väveriteknik (ettårig) med huvudvikt vid vävning av lättare varor

av bomulls- och sidenkaraktär.

Kurs i dessinering med väveriteknik (tvåårig) med huvudvikt vid dessinering

av varor av bomulls- och sidenkaraktär samt jaquardvävnader.

Kurs i trikåteknik (ettårig).

Kurs i konfektionsteknik (ettårig).

Kurs i handvävnad (ettårig) för kvinnliga elever.

Kurs i textil varukännedom (enterminskurs).

Institutet i Norrköping

Kurs i spinneriteknik (ettårig) med huvudvikt vid ylle- och annan långfiberspinning

såsom kardgarn-, kamgarns- och bastfiberspinning.

Kurs i väveriteknik (ettårig) med huvudvikt vid vävning av tyngre varor

av ylle- och annan långfiberkaraktär.

Kurs i dessinering med väveriteknik (tvåårig) med huvudvikt vid dessinering

av varor av ylle- och annan långfiberkaraktär.

Kurs i färg eri- och appreturteknik (ettårig).

Kurs i konfektionsteknik (ettårig).

Allmän textil förmanskurs (ettårig) för förmän och jämförliga från olika

grenar av textilindustrin.

Allmän textilteknisk kurs (ettårig).

Köpmanskurs (ettårig).

Detta program innebär vissa förändringar i den för närvarande bedrivna

kursverksamheten vid de båda instituten. Den ettåriga kurs för textil- och

konfektionsingenjörer, som för närvarande upprätthålles vid textilinstitutet

i Borås, indrages. Den textiltekniska ingenjörsutbildningen kommer nämligen

att inrymmas inom ramen för den treåriga gymnasielinjen på sätt

tidigare har berörts. Den trikåtekniska undervisningen överflyttas från

Norrköping till Borås. Däremot kommer en konfektionsteknisk kurs att

finnas såväl i Borås som i Norrköping. I Norrköping tillkommer en textil

förmanskurs. Förslaget innebär vidare att dessinatörutbildningen vid institutet

i Norrköping utökas från ett till två år.

Utredningen förutsätter att såsom för närvarande samundervisning mellan

olika kurser ordnas i den utsträckning detta kan ske med hänsyn till

ämnenas art och till antalet elever, som lämpligen kan undervisas samtidigt.

Under sådana förutsättningar synes de föreslagna kursprogrammen ej

böra anses vara för omfattande. Överstyrelsen för yrkesutbildning bör även

beträffande här ifrågavarande kurser ha att efter förslag av institutens

styrelser fastställa timplaner och kursfördelning.

Utredningen behandlar härjämte frågan om en tjänste- och löneregleringför

lärarpersonalen vid textilinstituten samt om ändrade grunder

för statsbidrag till institutens verksamhet.

För den textiltekniska fackundervisningen för gymnasieeleverna bör

instituten få möjlighet att anställa såväl lektorer som adjunkter. För övrig

undervisning bör kunna anställas adjunkter och ämneslärare. Därjämte bör

kunna, liksom nu, anställas ett antal mästare (spinnmästare, vävmiistare

m. fl.) samt kvinnliga facklärare. Utredningen räknar med följande lönegradsplacering

och omfattning av undervisningsskyldigheten: rektor Cb 14

(10—14 veckotimmar), lektor lönegrad 33 eller 31 (20—24 veckotimmar),

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

adjunkter och ämneslärare lönegrad 29 eller 27 (24—30 veckotimmar),

kvinnliga facklärare och mästare lönegrad 21 (24—30 veckotimmar). Antalet

tjänster bör bestämmas av Kungl. Maj:t, i regel i samband med beslut

angående statsbidrag till instituten.

Statsbidragsgrundema bör i fortsättningen vara desamma för båda instituten.

Utredningen — som framhåller att instituten arbetar under ekonomiskt

otillfredsställande och osäkra förutsättningar — föreslår bidrag med

2/3 av kostnaderna för verksamheten i allmänhet, med 2/3 av kostnaderna

för anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel samt med 78 procent

av kostnaderna för lärarlöner och pensionsavgifter.

För nästa budgetår beräknar utredningen — som härvid ej framlägger

förslag om inrättande av nya slag av lärartjänster — följande statsbidrag.

Institutet i Borås

1. Bidrag till verksamheten i allmänhet

Utgifter ..................................... 82 216

Inkomster ................................... 37 500

Nettoutgift .................................. 44 716

2/3 av 44 716 kronor utgör avrundat.................... 29 800

2. Bidrag till anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel,

2/3 av 60 000 kronor .............................. 40 000

3. Bidrag till avlöning åt föreståndare och lärare

Arvode åt föreståndare, biträdande föreståndare och

lärare i spinneriteknik ....................... 23 352

Avlöning åt fem facklärare, två kvinnliga facklärare

(varav en med 7/10 tjänstgöring), en spinnmästare

och en vävmästare...................... 138 912

Arvode åt timlärare ........................... 10 000

Pensionsavgifter .............................. 9 000

181 264

78 procent av 181 264 kronor utgör avrundat............. 141 400

T . . __ , I avrundat tal summa kronor 211 000

Institutet 1 Norrkopmg

1. Bidrag till verksamheten i allmänhet

Utgifter ..................................... 70 436

Inkomster ................................... 21 000

Nettoutgift .................................. 49 436

2/3 av 49 436 kronor utgör avrundat.................... 32 900

2. Bidrag till anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel,

2/3 av 45 000 kronor .............................. 30 000

3. Bidrag till avlöning åt föreståndare och lärare

Avlöning åt föreståndare, tre facklärare, en spinnmästare,

en vävmästare och en konfektionsverkmästare

.................................... 120132

Arvode åt timlärare ........................... 10 000

Pensionsavgifter .............................. 6 000

136 132

78 procent av 136 132 kronor utgör avrundat ............ 106 100

Summa kronor 169 000

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Utredningen behandlar slutligen frågan om huvudmannaskapet

för textilinstitutet i Borås. Utredningen erinrar därvid om att Älvsborgs

läns landsting den 8 september 1948 beslöt att under vissa förutsättningar

övertaga huvudmannaskapet från och med den 1 juli 1949. I samband

därmed hemställde förvaltningsutskottet hos Kungl. Maj:t om en omprövning

av statsbidragsgrunderna. Framställningen överlämnades till tekniska

skolutredningen för att tas i övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget.

Utredningen föreslår nu, att Älvsborgs läns landsting skall inträda som

huvudman för textilinstitutet i Borås, och anför i anslutning härtill vidare

bland annat följande.

Därest landstinget åtager sig huvudmannaskapet torde därmed följa

förpliktelser för landstinget att upprätthålla utbildningsverksamheten vid

institutet samt svara för de kostnader för verksamheten, vilka icke täckes

av statsbidrag eller eljest inflytande inkomster. De närmaste villkoren vid

överlåtandet till landstinget av huvudmannaskapet torde böra regleras

genom särskilt avtal. Utredningen föreslår att överstyrelsen för yrkesutbildning

erhåller i uppdrag att efter förhandlingar med landstinget inkomma

till Kungl. Maj:t med förslag till avtal. Det bör ankomma på överstyrelsen

för yrkesutbildning att fastställa reglemente för institutet, i vilket reglemente

bland annat bör ingå bestämmelser angående styrelsens sammansättning

samt den ordning i vilken styrelsens ordförande och övriga ledamöter

skall utses.

Den f ä r g e r i t e k n i s k a utbildningen

Utredningen föreslår efter olika överväganden, att den färgeritekniska

gymnasielinjen i Norrköping bibehålies. Den textiltekniska och

färgeritekniska fackundervisningen på denna linje bör, såsom hittills i stort

sett tillämpats, ombesörjas av textilinstitutet i Norrköping, varvid under

det övervägande antalet timmar samundervisning kan ordnas med övriga

elever i gymnasiet eller textilinstitutet. Timplan bör fastställas av överstyrelsen

för yrkesutbildning. Då jämväl undervisning i appreturteknik

bör ingå i kursen, föreslås gymnasielinjen skola i fortsättningen benämnas

färgeri- och appreturteknisk linje.

För avancerad undervisning i textilkemi och dess praktiska tillämpningar

bör diplomkurs kunna ordnas.

För utbildning av färgeritekniker bör den kombinerade utbildningen

av ordinarie elever och specialelever fortgå som hittills. För att göra

specialelevernas utbildning mera effektiv bör åstadkommas en planmässig

kombination av de färgeritekniska ämnen, som är av betydelse för dessa

elever, och vissa textiltekniska ämnen vid textilinstitutet, så att en ettårig

kurs för färgeritekniker därigenom skapas.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956

B. Remissyttranden

Utredningens förslag beträffande den textiltekniska utbildningen

har i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Statskontoret anser den föreslagna organisationen av textilingenjörsutbildningen

lämplig och ändamålsenlig. Vad däremot gäller övrig utbildning

vid instituten påpekar ämbetsverket det sjunkande elevantalet och

finner med hänsyn härtill, att institutens verksamhet icke bör vidgas.

Beträffande lärarlöner och statsbidrag finner sig statskontoret, i avsaknad

av utredning rörande möjligheterna att beskära undervisningen, icke kunna

tillstyrka ändrade bidragsgrunder beträffande Boråsinstitutet. För Norrköpingsinstitutet

bör tillämpas samma grunder som för Boråsinstitutet

samt genomföras en normering av lärarlönerna såsom vid det sistnämnda

institutet. Någon reglering av lärarlönerna härutöver bör enligt ämbetsverkets

mening icke ske.

Lönenämnden ifrågasätter, om icke lektorstjänster, i den mån de erfordras

för gymnasieundervisningen, borde inrättas vid gymnasierna i stället

för vid textilinstituten, där undervisningen i övrigt anses representera

ett lägre stadium än gymnasiestadiet. Vad angår den föreslagna lönegradsplaceringen

för rektorstjänsterna synes det nämnden tvivelaktigt, om man

bör välja Cb 14. I annat sammanhang har nämnden avstyrkt bifall till av

överstyrelsen för yrkesutbildning gjord framställning om uppflyttning av

de manliga facklärarna från löneklasserna 25—28 till 27—30.

Överstyrelsen jör yrkesutbildning, som i allt väsentligt biträder utredningens

förslag, beräknar att den från och med den 1 januari 1955 höjda

lönenivån bör föranleda en höjning av de av utredningen för nästa budgetår

föreslagna statsbidragsbeloppen till 223 400 kronor för institutet i

Borås och till 178 400 kronor för institutet i Norrköping.

Älvsborgs läns landsting vidhåller sitt beslut av den 8 september 1948

att övertaga huvudmannaskapet för Boråsinstitutet, under förutsättning

att utredningens förslag om statsbidrag betraktas som ett minimum. De

närmare villkoren bör regleras genom särskilt avtal.

Mot utredningens förslag beträffande den färgeritekniska utbildningen

har invändningar riktats endast av statskontoret, som med hänsyn

till den ringa anslutningen till den färgeritekniska gymnasielinjen anser

densamma böra nedläggas. Erforderlig utbildning i färgeriteknik bör enligt

ämbetsverkets mening helt förläggas till Norrköpingsinstitutet.

3. Departementschefen

Textilteknisk utbildning av läroverksingenjörer sker nu på gymnasielinjer

vid tekniska läroverken i Borås och Norrköping. Såsom framgar

av den lämnade redogörelsen, följer utbildningen av textilingenjörer

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 år 1956

på dessa två orter helt olika planer. Undervisningen på linjen i Borås har

utformats med utgångspunkt i att den treåriga gymnasieutbildningen skall

kompletteras med genomgång av den ettåriga kursen för textil- och konfektionsingenjörer

vid textilinstitutet i Borås. I Norrköping däremot har

redan från början förutsatts, att i gymnasieundervisningen skall under andra

och tredje åren ingå textilteknisk fackundervisning enligt den timplan,

som tillämpas vid den ettåriga allmänna textiltekniska kursen vid textilinstitutet

i Norrköping. Sistnämnda undervisning för gymnasieeleverna

ombesörjes av textilinstitutet. Medan den fullständiga textilingenjörsutbildningen

i Borås är fyraårig, är den alltså treårig i Norrköping.

Vad utredningen, i nära anslutning till ett förslag av Sveriges textilindustriförbund

och textilinstitutens styrelser, nu förordat, beträffande

utbildningen av textilingenjörer, föranleder ingen erinran från min sida.

Utbildningstiden bör alltså vara treårig och organiseras i stort sett som

den hittills varit ordnad i Norrköping med den textiltekniska fackundervisningen

förlagd till vederbörande institut, medan övrig undervisning meddelas

vid gymnasiet. I största möjliga utsträckning bör samundervisning

ordnas med elever i textilinstitutens egna kurser och, såvitt gäller Norrköping,

även med elever på den färgeritekniska gymnasielinjen. Den textiltekniska

gymnasielinjen bör, i motsats till vad som nu tillämpas i Norrköping,

i fortsättningen icke differentieras ytterligare. En något olika betoning

— i Borås på bomull och i Norrköping på ylle — synes dock ändamålsenlig.

Det av textilinstitutens styrelser framlagda programmet för utbildning

av textiltekniker m. fl. synes onekligen rätt omfattande mot bakgrunden

av det under senare år sjunkande elevantalet vid instituten. Den ändrade

kursfördelningen torde dock medföra en viss rationalisering av utbildningen

och jag anser icke, att man för närvarande bör rikta någon erinran

mot att det föreslagna kursprogrammet lägges till grund för den fortsatta

utformningen av institutens kurser. Självfallet bör dock ej hållas en större

kapacitet än vad som kräves med hänsyn till textilindustrins behov. Jag

vill därför framhålla vikten av att utbildningens differentiering och omfattning

ej blir överdimensionerad och att överstyrelsen i samarbete med

övriga intressenter i denna utbildning uppmärksamt följer utvecklingen

på området. Jag finner också angeläget understryka, att alla möjligheter

till samundervisning mellan olika kurser givetvis skall tillvaratagas.

Beträffande lärarpersonalen vid institutet i Borås gäller för närvarande

såsom statsbidragsvillkor, att befattningshavarna skall åtnjuta lön enligt

vissa bestämda löneklasser samt att de skall ha att meddela undervisning

visst antal veckotimmar. Beträffande lärarpersonalen vid institutet i Norrköping

har inga bestämmelser av detta slag meddelats. Utredningen har

-nu föreslagit, att för lärarpersonalen vid textilinstituten skall genomföras

en tjänste- och lönereglering genom statens försorg. Jag är för egen del

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. May.ts proposition nr 63 år 1956

icke beredd att biträda detta förslag och får härutinnan hänvisa bland

annat till mitt ställningstagande i motsvarande fråga beträffande de kommunala

tekniska skolorna. Jag vill för egen del i stället förorda, att det

i fortsättningen överlämnas åt vederbörande huvudmän att reglera personalens

anställnings-, tjänstgörings- och avlöningsförhållanden samt därmed

sammanhängande frågor.

Med hänsyn härtill blir det också möjligt att åstadkomma en förenkling

av statsbidragssystemet. I och för sig skulle det kunna tänkas, att

statsbidraget i fortsättningen ej skulle behöva uppspaltas på olika ändamål,

såsom avlöning, undervisningsmateriel m. m. Med beaktande av avlöningskostnadernas

avgörande inflytande på institutens ekonomiska ställning

synes det dock påkallat, att även framdeles en viss del av statsbidraget

avser avlöningskostnader. Bidragsunderlaget för avlöningsbidraget

bör emellertid kunna normeras för att därigenom bland annat bidragsrekvisitionen

och bidragsredovisningen skall underlättas. Med dessa överväganden

förordar jag följande.

De olika slag av befattningshavare, som bör tas med vid beräkningen

av bidragsunderlaget, bör liksom hittills tills vidare vara föreståndare,

manliga och kvinnliga facklärare, mästare och timlärare. Erfordras att

någon del av den till textilinstituten förlagda textiltekniska fackundervisningen

för gymnasieeleverna bestrides av lektorskompetent lärare, bör,

därest föreståndaren ej ombesörjer denna undervisning eller timlärartjänstgöring

ej kan ordnas, lektor vid vederbörande gymnasium bestrida undervisningen

inom ramen för sin undervisningsskyldighet. Att han därvid kan

få att samtidigt med gymnasieeleverna undervisa andra elever, synes ej

böra möta hinder. Bidragsunderlagen för de tjänster, som skall kunna

ifrågakomma vid instituten, torde böra avvägas till belopp, motsvarande

de kontanta avlöningsförmånerna i vederbörlig ortsgrupp för statstjänstemän

placerade i följande lönegrader och löneklasser: för föreståndare löneklass

37, för facklärare lönegrad 25: 27 samt för kvinnlig facklärare (i handvävning

m. m.) och för mästare lönegrad 21:23. I bidragsunderlaget bör

vidare, förutom erforderligt totalbelopp för timlärararvoden, även inräknas

fortlöpande avgifter till statens pensionsanstalt för pensionering av befattningshavare

i nämnda löneklass respektive lönegrader. Statsbidraget bör

alltså beräknas på nu angivna bidragsunderlag, oavsett storleken av de

förmåner huvudmännen bereder de olika befattningshavarna och oavsett

vilka kostnader som kan uppkomma vid vikariat och dylikt. Som särskilt

villkor för avlöningsbidraget torde blott böra gälla, att befattning, för

vilken bidrag utgår, uppehållits under minst två tredjedelar av det budgetår

bidraget avser. Det bör dock icke möta hinder, att göromålen vid föreståndarbefattning,

såsom för närvarande i Borås, av särskilda skäl uppdelas

på flera personer.

Antalet tjänster liksom bidragsunderlaget för timlärararvoden torde

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. May.ts ''proposition nr 63 år 1956

böra fastställas i samband med statsmakternas årliga beslut om anslag

till bidrag åt instituten. För nästa budgetår förordar jag, i överensstämmelse

med utredningens beräkningar, att bidragsunderlagen skall omfatta

följande personal m. m., nämligen för institutet i Borås en föreståndare,

fem manliga facklärare — vilket innebär två nya befattningar — två

kvinnliga facklärare, varav en med 7/10 tjänstgöring, en spinnmästare, en

vävmästare ävensom ett belopp av 10 000 kronor för timlärararvoden samt

för institutet i Norrköping en föreståndare, tre manliga facklärare, en

spinnmästare, en vävmästare och en konfektionsverkmästare ävensom ett

belopp av 10 000 kronor för timlärararvoden.

Statsbidraget i övrigt till instituten torde, såsom utredningen förordat,

lämpligen böra uppdelas på bidrag till verksamheten i allmänhet och bidrag

till anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel. Dessa bidragsposter

bör liksom hittills beräknas på grundval av de bidragsunderlag, som

vid statsmakternas årliga prövning av anslagsfrågan finnes skäliga.

Textilinstituten har sedan länge haft och har alltjämt att brottas med

ekonomiska svårigheter. Jag anser skäligt, att statens bidrag till deras verksamhet

från och med nästa budgetår väsentligt höjes. I detta hänseende

finner jag den bidragsnivå, som utredningen kommit fram till, innebära en

lämplig avvägning av statens ekonomiska åtagande gentemot instituten.

Jag tillstyrker alltså, att bidraget till avlöning bestämmes till 78 procent

av bidragsunderlaget samt att bidragen till verksamheten i allmänhet och

till anskaffning av stadigvarande undervisningsmateriel bestämmes till två

tredjedelar av bidragsunderlagen. Med utgångspunkt häri kommer jag i

det följande att för nästa budgetår föreslå en höjning av statsanslagen för

bidrag åt institutet i Borås från 100 900 kronor till 225 000 kronor och för

bidrag åt institutet i Norrköping från 80 000 kronor till 180 000 kronor.

Mot bakgrunden av vad jag sålunda förordat anser jag mig ha grundad

anledning antaga, att frågan om huvudmannaskapet för textilinstitutet i

Borås skall få en tillfredsställande lösning genom att detsamma övertages

av Älvsborgs läns landsting. Det torde böra ankomma på överstyrelsen

för yrkesutbildning att efter överläggningar med vederbörande landstingsmyndigheter

inkomma med förslag till de bestämmelser m. m., som bör

meddelas, därest landstinget inträder som huvudman för institutet.

Antalet elever på den färgcritekniska gymnasielinjen vid tekniska

läroverket i Norrköping har under senare år varit ringa. Statskontoret

har med hänsyn härtill föreslagit, att linjen nedlägges och att utbildningen

i färgeriteknik helt förlägges till textilinstitutet i Norrköping. Med

hänsyn till att under det övervägande antalet undervisningstimmar samundervisning

kan ordnas med andra elever vid gymnasiet och textilinstitutet

och med beaktande av att specialelever i färgeriteknik också deltager

i undervisningen anser jag emellertid, att linjen bör tills vidare bibehållas.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956

Därest till påbörjande av utbildning på linjen något år mindre än fem elever

anmäler sig, torde dock för anordnande av undervisning på linjen böra

inhämtas Kungl. Maj:ts eller, om Kungl. Maj:t så föreskriver, överstyrelsens

för yrkesutbildning medgivande.

Vad utredningen föreslagit beträffande uppläggningen av den färgeritekniska

utbildningen föranleder i övrigt ingen erinran från min sida. Gymnasielinjens

benämning torde alltså böra ändras till färgeri- och appreturteknisk

linje. Samundervisning med elever på andra linjer och med textilinstitutets

elever bör äga rum i största möjliga utsträckning. Förslaget att

genom en kombination av undervisning i ett antal ämnen på den färgerioch

appreturtekniska gymnasielinjen och undervisning i vissa textil tekniska

ämnen vid textilinstitutet åstadkomma en ettårig kurs för specialelever,

kurs för färgeritekniker, synes mig ändamålsenligt.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig förordade grunder för den textiltekniska

utbildningen;

b) godkänna av mig förordade grunder för statsbidrag

till textilinstitutet i Borås och Lennings textiltekniska

institut i Norrköping, att tillämpas tills vidare från och

med redovisningsåret 1956/57;

c) godkänna av mig förordade grunder för den färgeritekniska

utbildningen.

V. Utbildning av maskinister för stationära

värmeanläggningar m. m.

1. Hittillsvarande utbildningsmöjligheter m. m.

I direktiven för tekniska skolutredningen anfördes bland annat, att sammansättningen

av den landanställda maskinpersonalen i utbildningshänseende

vore mycket heterogen, till stor del beroende på att någon speciell

utbildning av landmaskinister icke funnes. Utredningen borde undersöka

behovet av en speciell utbildning för landmaskinister och huru den lämpligen

borde anordnas. Det borde beaktas, att från flottan avgående fast

anställda med maskinutbildning ofta finge anställning som landmaskinister

och att kompletteringskurser måhända behövdes för att tillgodose de speciella

kompetenskrav, som ställdes på landmaskinister.

Maskinbefälet i arbetsledarställning vid de större kraft- och värmeanläggningama

rekryteras till stor del från sjömaskinistkåren, som erhåller

sin tekniska utbildning vid sjöbefälsskolorna eller marinens skolor. Den

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956

maskintekniska linjen vid förstnämnda skolor omfattar dels förberedande

klass, maskinteknikerklass (38—40 veckor) och sjöingenjörsklass (38—40

veckor), dels maskinistklass (16 veckor). Vid skolorna avlägges maskinistexamen,

maskinteknikerexamen och sjöingenjörsexamen. Vid statens fasta

maskinanläggningar kräves i princip sjöingenjörsexamen jämte viss installatörskompetens

för anställning å tjänst i 21, 20 eller 18 lönegraden,

maskinteknikerexamen för anställning å tjänst i 15 lönegraden samt maskinistexamen

för anställning å tjänst i 13 lönegraden.

Särskild utbildning för landmaskinister har tidigare varit anordnad.

Under åren 1906—1945 upprätthölls i Göteborg en landmaskinistkurs, omfattande

till en början ett år med dagundervisning, därefter två läsår om

vartdera 30 veckor med dagundervisning och senare tre år med aftonundervisning.

Under åren 1931—39 ordnades vid yrkesskolorna i Stockholm

yrkeskurser för landmaskinister, utformade som aftonkurser om till en början

fyra terminer och senare fem terminer.

Den enda speciellt på maskinistutbildning för landanläggningar inriktade

fackutbildning, som för närvarande finnes att tillgå i landet, är den teoretiska

undervisning, som korrespondensinstituten erbjuder på detta område.

I 1956 års statsverksproposition, bilagan För flera huvudtitlar gemensamma

frågor, har i samband med behandlingen av spörsmålet om behovet

av maskinpersonal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet m. m.

(s. 23) förordats anordnande vid nämnda sjukhus av vidareutbildning för

eldare m. fl.

2. Förslag och yttranden

A. Utredningen

För att utröna behovet av särskilda utbildningsmöjligheter för landmaskinister

har utredningen riktat vissa förfrågningar i ämnet till fortifikationsförvaltningen,

stadsförbundet, landskommunernas förbund och landstingsförbundet.

Fortifikationsförvaltningeii har därvid uttalat, att nuvarande utbildningsmöjligheter

icke bereder försvaret några svårigheter att rekrytera

maskinbefäl för landanläggningar. Fortbildnings- och kompletteringskurser

vore emellertid tacknämligt för dem, som vill utbilda sig till maskinbefäl

å landanläggningar utan att därför behöva offra tid på sjöpraktik.

Stadsförbundet har meddelat, att det förefölle som om de kommunala

förtroendemän och tekniska chefstjänstemän, med vilka förbundet diskuterat

frågan, icke hade den uppfattningen, att nuvarande förhållanden vore

otillfredsställande.

Landskommunernas förbund har anfört, att de mindre anläggningar, varom

är fråga i landskommunerna, förmodas kunna hjälpligt skötas med

hjälp av den instruktion, som ges av installatörer och leverantörer.

Landstingsförbundet har framhållit, att tillgången på personal med föreskriven

kompetens undantagslöst varit god. Emellertid anses enbart sjömaskinistutbildning

cj utgöra en i alla avseenden tillräcklig teoretisk utbildning

för maskinpersonalen vid landstingens anstalter. Endast tre landsting

har dock velat förorda speciell utbildning av landmaskinister. Övriga

landsting anser, att sjöingenjörs- respektive sjömaskinistexamen utgör

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

en lämplig och tilllräcklig grundutbildning men att därutöver föreligger

behov av särskilt anordnade kompletteringskurser, bland annat avseende

handhavandet av elektrisk och sanitetsteknisk apparatur.

Utredningen konstaterar, att det årliga rekryteringsbehovet av landmaskinister

är relativt litet och att det knappast kan anses föreligga några

oöverkomliga svårigheter att till lediga befattningar förvärva maskinister

med erforderlig kompetens. Även om en särskild fackutbildning för landmaskinister

ordnades, skulle därifrån utexaminerade säkerligen få räkna

med en stark konkurrens om platserna från sjöingenjörer och annan maskinistpersonal

med omfattande praktisk erfarenhet från maskintjänst ombord.

För att kunna göra sig gällande i en sådan konkurrens måste de å

särskild facklinje utbildade landmaskinisterna ha en lika omfattande teoretisk

och praktisk utbildning som motsvarande sjömaskinistpersonal. Det

kan starkt ifragasättas, om en omfattande, flerårig specialutbildning kan

anses stå i rimligt förhållande till de starkt begränsade anställningsmöjligheter

inom facket, vilka erbjuder sig för den, som genomgått en dylik utbildning,

till skillnad mot de betydligt vidare framtidsutsikterna för dem, vilka

avlagt examen, som leder till behörighet såsom sjömaskinist. I fråga om

en särskild, längre grundutbildning för landmaskinister kan även göras den

erinran, att tillkomsten av en dylik utbildningslinje knappast skulle kunna

på ett lämpligt sätt tillgodose det behov, som kan anses föreligga att bereda

möjlighet till vidareutbildning för det stora antalet eldare och värmeskötare

utan teoretisk maskinistkompetens, som är anställda framför allt

vid mindre anläggningar.

Förutsättningarna för att på nu antydd väg komma till en lämplig lösning

av denna utbildningsfråga torde vara ganska små. Det synes icke lika

vanskligt att komma till en lösning av frågan, om man släpper tanken på en

parallell till sjöbefiilsskolornas kurser i form av en särskild direkt utbildningslinje

fram till motsvarande kompetens för tjänst vid stationära anläggningar

och i stället endast tar sikte på att söka skapa teoretiska k o m p 1 e tteringsmöjligheter

för redan anställd, praktiskt dugande maskinpersonal.

Det totala årliga rekryteringsbehovet av kvalificerade landmaskinister

är icke så stort att det motiverar att mer än en kompletteringskurs

upprätthålles i landet. Denna synes då böra ha formen av heldagskurs.

Kursens ändamål skall främst vara att bereda en kompletterande teoretisk

utbildning för redan vid kraft- och värmeanläggningar anställd, praktiskt

erfaren personal. Utbildningstiden måste hållas kort, om det från ekonomiska

synpunkter skall bli motiverat och möjligt för de intresserade inom

ifrågavarande personal att skaffa sig denna utbildning.

Utredningen föreslår efter dessa överväganden, att en maskinistkurs

om fyra månader försöksvis anordnas. Lämpligen bör kursen kunna

förläggas till en kommunal teknisk skola eller till eu kommunal yrkesskola.

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

På grund av den utpräglade riksskolekaraktär, som en dylik kurs får, föreslår

utredningen att den helt bekostas av statsmedel. Förläggningen av

kursen måste, om den skall förläggas till en kommunal läroanstalt, föregås

av överläggningar med skolans huvudman. Det synes böra ankomma på

överstyrelsen för yrkesutbildning att föra dessa överläggningar och därefter

föreslå förläggningsplats i samband med att erforderligt statsbidrag utverkas.

Timplanen för kursen bör omfatta 40 veckotimmar, fördelade på matematik,

fysik och kemi, materiallära, maskinteknik med värme- och sanitetsteknik,

elektroteknik, svenska och samhällslära. För inträde bör krävas

minst tre års praktik från skötsel av värmeanläggningar samt vissa förkunskaper

i svenska och matematik. Studiehjälp bör kunna utgå enligt

samma grunder som tillämpas för vissa andra fackkurser.

Kursen bör avslutas med examen, som vid tillsättning av landmaskinistbefattningar

bör tillmätas åtminstone samma kompetensvärde som

maskinistexamen vid sjöbefälsskola. De, som utan att ha genomgått dylik

kurs förvärvat teoretiska insikter genom exempelvis korrespondensundervisning,

bör kunna få deltaga i examen som privatister. Det synes böra

ankomma på överstyrelsen att utarbeta förslag till bestämmelser angående

kompetensprövningen för privatister.

B. Remissyttranden

Utredningens förslag har i de flesta remissyttrandena tillstyrkts eller

lämnats utan erinran.

Byggnadsstyrelsen anser det värdefullt om kompetensprövningen kunde

vidgas till att omfatta ett par högre grader av landmaskinister, ungefär

motsvarande sjöbefälsskolornas maskintekniker och sjöingenjörer.

Arbetsledarförbundet har i princip ej frångått ett av förbundet tidigare

framlagt förslag om tvåårig utbildning, men då detta ej för närvarande

torde kunna genomföras, vill förbundet ej motsätta sig bifall till utredningsförslaget.

Kurstiden bör dock utsträckas till sex ä åtta månader.

Statskontoret och kommerskollegium avstyrker förslaget. Statskontoret

finner behov av kursen icke föreligga. I vart fall bör enligt ämbetsverkets

mening statsbidrag till kursen ej utgå med högre belopp än som gäller beträffande

yrkesskolkurs. Kommerskollegium framhåller, att tidigare utbildningsförsök

icke lett till avsett resultat och att behovet av landmaskinister

med högre kompetens hittills kunnat tillgodoses genom anställning av sjömaskinister.

3. Departementschefen

Den enda speciella utbildning av landmaskinister, som för närvarande

finnes att tillgå, utgöres av de kurser, som korrespondensinstituten ordnar.

Landmaskinistbefattningar av olika slag rekryteras i allmänhet från sjö
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

maskinistkåren, och de olika examina vid sjöbefälsskolorna har kommit att

bli normerande för kompetensvillkoren för de högre maskintjänsterna vid

såväl statens som landstingens fasta kraft- och värmeanläggningar. I utbildningen

vid sjöbefälsskolorna och marinens skolor ingår givetvis moment,

speciellt avseende sjötjänsten, medan å andra sidan, enligt vad som

från vissa håll anförts, för landmaskinister erfordras en del ytterligare kunskaper,

i exempelvis elinstallationsteknik och sanitetsteknik, utöver vad

som ingår i nämnda skolors kurser. Mot bakgrunden härav har vid olika

tillfällen ifrågasatts, att en särskild grundläggande fackutbildning för landmaskinister

skulle anordnas.

Enligt min mening har utredningen anfört övertygande skäl mot att en

dylik speciell grundläggande fackutbildning för landmaskinpersonal skulle

komma till stånd i nuvarande läge. Enligt vad som upplysts från vederbörande

huvudmän föreligger för närvarande inga svårigheter att med det

jämförelsevis ringa årliga nyrekryteringsbehovet förvärva personal med

erforderlig kompetens i de fall, där sådan är särskilt föreskriven. Anordnande

av en ett- eller tvåårig grundutbildning för landmaskinister skulle, såsom

utredningen påpekat, icke heller på lämpligt sätt tillgodose behovet av

vidareutbildning för det stora antalet eldare och värmeskötare utan teoretisk

maskinistkompetens.

För att skapa möjligheter till kompletterande teoretisk utbildning för

redan anställd, praktiskt erfaren landmaskinpersonal har nu utredningen

föreslagit, att en maskinistkurs om fyra månader skall försöksvis anordnas.

Jag vill understryka, att utredningen därmed icke åsyftat att tillgodose behovet

av sådana kompletterings- och fortbildningsmöjligheter beträffande

olika tekniska specialiteter, som bland andra landstingsförbundet tidigare

efterlyst. Kortare kurser i detta syfte har numera anordnats bland annat

vid statens hantverksinstitut. Dylika kurser synes böra i mån av behov

anordnas även i fortsättningen. Den av utredningen föreslagna kursen

skall ha till ändamål att leda fram till en landmaskinistexamen med

åtminstone samma kompetensvärde som maskinistexamen vid sjöbefälsskola.

Vad utredningen anfört rörande kursens innehåll och organisation

samt examen m. m. har icke givit mig anledning till några principiella

invändningar. Frågan om anordnande av en försökskurs och av landmaskinistexamen

bör enligt min mening bli föremål för närmare prövning

av statsmakterna på grundval av det konkreta förslag, som det torde böra

ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att framlägga i anslutning

till de av utredningen uppdragna riktlinjerna. Därvid bör emellertid en

lucka i det av utredningen förebragta materialet fyllas. Jag syftar på frågan,

i vilken utsträckning det från såväl det allmännas som den enskildes

synpunkter kan anses föreligga ett verkligt behov för framtiden av denna

speciella utbildningsviig för landmaskinister vid sidan av sjöbefälsskolornas

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

och marinskolornas maskinistutbildning. Rent allmänt kan väl detta icke

behöva betvivlas, men de av fortifikationsförvaltningen, landstingsförbundet

och kommunförbunden till utredningen lämnade uppgifterna synes å

andra sidan knappast ge särskilt belägg för behovet av en kursutbildning

med den av utredningen förordade målsättningen. I detta hänseende torde

överstyrelsen böra i samråd med vederbörande myndigheter och representanter

för övriga huvudmän verkställa ytterligare undersökningar, innan

slutlig ställning tages till frågan om anordnande av en försökskurs m. m.

VI. Utbildning av lärare för tekniska undervisningsanstalter
1.

Nuvarande utbildning

Med hänsyn till att undervisningen vid de tekniska läroanstalterna omfattar

såväl allmänna skolämnen som tekniska eller handelstekniska och

ekonomiska fackämnen har dessa skolor behov av dels lärare med vederbörlig

akademisk examen, dels lärare med ingenjörs- eller arkitektutbildning,

dels ock lärare med handelsteknisk utbildning.

Kompetensfordringarna beträffande de akademiskt utbildade lärarna är

desamma som vid de allmänna gymnasierna. Detta gäller givetvis även

deras pedagogiska utbildning. I fråga om lärare i tekniska och ekonomiska

ämnen har dessa i allmänhet civilingenjörs- eller civilekonomexamen.

Några bestämda krav på att de därjämte skall ha pedagogisk utbildning

är emellertid icke uppställda.

Under senare år har åtgärder vidtagits för att bereda sistnämnda lärargrupper

tillgång till pedagogiska utbildningskurser. Bland överstyrelsens

för yrkesutbildning kurser för olika lärarkategorier finnes numera även en

pedagogisk kurs för lärare vid högre tekniska läroverk m. fl. läroanstalter.

Kursen anordnas som feriekurs, uppdelad på två sommarferier, omkring

två veckor första perioden och tre veckor andra perioden. Två fullständiga

kurser har hittills ordnats och fullföljts av ett 40-tal lärare. Deltagarna har

till övervägande del utgjorts av lärare vid tekniska läroverk, medan ett

mindre antal kommit från kommunala tekniska skolor och textilinstitut.

Kursen omfattar föreläsningar, seminarieövningar, träningslektioner, filmvisning,

studiebesök m. m. I kursen ingår ämnesområden såsom psykologi,

pedagogik, undervisningsmetodik, undervisningsfilm, tal- och röstvård

m. m. Över genomgången kurs utfärdar överstyrelsen betyg. Därvid betygsättes

ett prov i psykologi och pedagogik.

För fortbildning i tekniska specialiteter och utbildning i speciell metodik

har för ifrågavarande lärare hittills anordnats två kortare kurser, den ena

i företagsekonomi och den andra i stålbehandling.

7 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 03

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956

2. Förslag och yttranden

A. Utredningen

Enligt utredningens mening bör åtminstone tills vidare icke uppställas

några krav på pedagogisk lärarutbildning såsom behörighetsvillkor för

sökande till lärarbefattning till fackämne vid här ifrågavarande läroanstalter.

Det är av utomordentlig vikt, att den tekniska utbildningen alltjämt

kan bygga på den fond av praktiskt kunnande, som vederbörande facklärare

genom personliga praktiska erfarenheter har förskaffat sig. Med

hänsyn till att de fördelar, som läraranställningen har att erbjuda, i många

fall icke är tillräckligt konkurrenskraftiga, är urvalsmöjlighetema vid lärarrekryteringen

redan för närvarande så pass begränsade, att man bör undvika

den ytterligare begränsning, som skulle följa genom att som behörighetsvillkor

uppställa krav även på pedagogisk utbildning.

En lärarutbildning, som främst syftar till att meddela psykologiskpedagogisk

kunskap och kännedom om praxis vid tillämpningen av olika

studieformer, är emellertid nödvändig också för de lärare, som här är i

fråga. Enligt utredningens mening bör de lärare, som efter något eller några

års lärartj änstgöring visar sig lämpliga för och intresserade av att fortsätta

lärarbanan, samtliga genomgå en pedagogisk utbildningskurs. Med tanke

bland annat på de rekryteringssvårigheter, som skulle bli följden, om en nu

obefintlig spärr i form av obligatorisk lärarkurs skulle införas, synes dock

tiden ännu knappast vara inne för att göra lärarkursen obligatorisk.

Från vissa håll har förordats, att den senare kursperioden skulle förläggas

till tekniskt läroverk för att ge större möjligheter till praktisk pedagogisk

utbildning. Utredningen anser emellertid icke, att detta förslag kan

realiseras för närvarande. De lärare, som skulle kunna tänkas tjänstgöra

som handledare, saknar själva i de allra flesta fall särskild pedagogisk

skolning, och även om de genom omfattande lärarverksamhet förvärvat

framstående undervisningsskicklighet, torde man icke kunna räkna med

att de skall kunna systematiskt handleda andra i pedagogiskt hänseende.

Utredningen förordar, att överstyrelsen även fortsättningsvis anordnar

frivilliga pedagogiska kurser för lärare vid de högre tekniska läroverken

m. fl. läroanstalter med i stort samma omfattning och innehåll som hittills.

För att tillgodose behovet av vägledning i fackhänseende i de olika fackämnena

bör anordnas särskilda informationskurser, överläggningar och

övningar. Det synes utredningen önskvärt, att allmänna pedagogiska frågor

oftare än nu upptas till behandling vid de överläggningar, som sker i

samband med överstyrelsens inspektionsbesök vid de olika skolorna. Möjlighet

att inställa undervisningen för att ge lärarna tillfälle att deltaga i

s. k. pedagogdagar bör finnas även vid de tekniska läroverken.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

B. Remissyttranden

I åtskilliga remissyttranden understrykes vikten av att lärarna erhåller

en god pedagogisk utbildning. Arbetsgivareföreningen och industriförbundet

finner önskvärt, att den pedagogiska utbildningen göres obligatorisk.

Yrkesskolföreningen ifrågasätter, om inte genomgång av den nuvarande

pedagogiska kursen bör vara behörighetsvillkor för ordinarie lärartjänst

vid tekniskt läroverk. Skolöverstyrelsen framhåller, att den nuvarande

kursen är otillräcklig och endast kan ge pedagogisk fortbildning, medan en

grundutbildning måste ges under pågående läsår med möjlighet till auskultation

och undervisningsövningar.

3. Departementschefen

Jag får först erinra om att frågan om utbildning av lärare för yrkesskolornas

behov behandlades vid 1955 års riksdag i anledning av propositionen

1955: 139 angående utbyggnad av yrkesutbildningen. Denna fråga är nu

under ytterligare utredning i vissa hänseenden genom att de enligt Kungl.

Maj:ts bemyndigande den 30 september 1955 tillkallade sakkunniga för

utredning om yrkesutbildningens centrala ledning senare erhållit i uppdrag

att också utreda vissa av skolöverstyrelsen väckta spörsmål rörande rekrytering

och utbildning av lärare i yrkesämnen, främst med tanke på enhetsskolans

klass 9 y.

Liksom tekniska skolutredningen kan jag begränsa mina överväganden

här till frågan om den pedagogiska utbildningen av de lärare vid tekniska

läroanstalter, beträffande vilka inga krav nu uppställes på dylik specialutbildning

för läraryrket. Det gäller alltså lärarna i de tekniska fackämnena.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har först under senare år

vidtagits åtgärder för att bereda dessa lärare pedagogisk utbildning. Utbildningen

ges i form av en feriekurs, uppdelad på två sommarferier, med en

kurstid av i regel fem veckor, varav två veckor i den första perioden och

tre veckor i den andra perioden. Kursen är avsedd för lärare, som redan

är anställda vid ifrågavarande läroanstalter. Kursens ändamål är att ge

en allmänt pedagogisk utbildning för lärare i tekniska fackämnen. Som en

kombination av fortbildning i tekniska specialiteter och utbildning i speciell

fackundervisningsmetodik har därjämte hittills anordnats två kortare

kurser.

Det kan ingalunda sägas, att utformningen av den pedagogiska utbildningen

för ifrågavarande lärare nu är tillfredsställande. En särskild yrkesutbildning

med sikte på läraryrket är från principiella synpunkter givetvis

lika önskvärd för dessa lärare som för exempelvis lärarna vid de allmänna

läroverken och de högre kommunala skolorna. Som ett mål för

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956

utformningen av den pedagogiska utbildningen av lärarna vid de tekniska

läroanstalterna kan därför mycket väl uppställas anordnandet under pågående

läsår av en pedagogisk grundutbildning för läraraspiranter med tillfällen

till auskultationer och övningsundervisning.

Det brister emellertid i de grundläggande förutsättningarna för att kunna

i dagens läge realisera en dylik målsättning. En pedagogiskt utbildad

lärarkår med kompetens att kunna handleda läraraspiranter i pedagogiska

hänseenden har ännu icke hunnit växa fram i tillräcklig omfattning vid de

läroanstalter, det här gäller. Därtill kommer vissa ytterligare skäl, som

utredningen påvisat. Det är för den tekniska utbildningens bedrivande

av särskild vikt, att läraren besitter ett stort mått av praktiska erfarenheter

i det fack undervisningen avser. Läraryrkets dragningskraft är i

många fall ej tillräckligt stor för att ge några större urvalsmöjligheter vid

rekryteringen till lärartjänsterna. Skulle krav på pedagogisk lärarutbildning

uppställas såsom behörighetsvillkor vid sidan av fordran på kvalificerad

fackutbildning och tillräcklig praktik, skulle detta, såsom utredningen

framhållit, i nuvarande läge otvivelaktigt ytterligare beskära urvalsmöjligheterna.

Jag delar därför utredningens uppfattning, att tills vidare icke bör

uppställas några krav på pedagogisk lärarutbildning såsom behörighetsvillkor

för sökande till lärarbefattning i fackämne vid ifrågavarande läroanstalter.

Ett givet önskemål är däremot, att alla de, som efter någon tids

lärartjänstgöring visar sig lämpliga och intresserade för en fortsatt lärarbana,

genomgår den pedagogiska utbildning, som vid varje tillfälle står till

buds. Att denna utbildning ännu så länge icke bör göras obligatorisk för

lärarkåren, är enligt min mening ett riktigt ställningstagande från utredningens

sida.

Mot bakgrunden av vad jag nu anfört synes det mig stå klart, att man

tills vidare måste fortsätta på den inslagna vägen att årligen ordna en

central pedagogisk utbildning i form av feriekurs. För närvarande torde

erfarenhetsmaterialet vara alltför begränsat för att några bestämda riktlinjer

för den fortsatta utformningen av denna kursverksamhet skall kunna

uppställas. Jag vill emellertid understryka vikten av att överstyrelsen för

yrkesutbildning uppmärksamt följer denna fråga och vidtager de åtgärder

för effektivisering av verksamheten, vartill de försatta erfarenheterna kan

ge anledning. Särskilt bör iakttagas möjligheterna att så småningom kunna

förlägga åtminstone vissa partier av kursen i anslutning till pågående undervisning

vid någon läroanstalt i syfte att därigenom förbättra möjligheterna

till praktisk lärarutbildning.

Att lärarna i tillräcklig omfattning kommer att utnyttja kursverksamheten

för att komplettera sin övriga utbildning tar jag för givet. Men det är

angeläget, att lärarna också på annat sätt får stöd i sina viktiga arbetsuppgifter.

Varje tillfälle till överläggningar och orientering i pedagogiska frågor

bör begagnas, bland annat i samband med överstyrelsens inspektionsverk
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

samhet. Möjlighet att inställa undervisningen för att ge lärarna tillfälle

att deltaga i s. k. pedagogdagar bör införas vid de tekniska läroverken.

Vid de tekniska skolorna finnes redan denna möjlighet enligt yrkesskolstadgan.

Överhuvudtaget är det viktigt att väcka och vidmakthålla ett

levande intresse för pedagogiska frågor och pedagogisk reformverksamhet.

Jag erinrar i detta sammanhang om att jag i det föregående i samband med

behandlingen av frågan om undervisningen vid de tekniska läroverken förordat

försöksverksamhet under överstyrelsens ledning i syfte att utröna

lämpliga undervisningsformer för olika ämnesområden.

Ett ytterligare led i den pedagogiska verksamheten utgöres av de kortare

kurser, som på senare tid anordnats i syfte att ge fortbildning rörande

tekniska specialiteter och utbildning i speciell undervisningsmetodik för

olika fackämnen. Det synes angeläget, att denna kursverksamhet fortsätter

i tillräcklig omfattning.

Anslag för nästa budgetår till yrkespedagogisk reformverksamhet och

till utbildning av lärare vid yrkesundervisningen har äskats i 1956 års

statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln p. 296 och 312. Under

det sistnämnda anslaget har beräknats medel bland annat till den centrala

pedagogiska kursen och till tre kortare kurser av nyss berört slag. Enligt

vad jag inhämtat, avses att vid de senare kurserna behandla följande ämnesområden,

nämligen tele- och radarteknik, kemiska analysmetoder respektive

arbetsstudieteknik.

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1956/57

1. överstyrelsen för yrkesutbildning: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1954/55 ............................ 1 232 000 1 257 182

1955/56 (statsliggaren s. 727) .......... 1 348 000

1956/57 (förslag) ..................... 1 553 000

Överstyrelsen för yrkesutbildning hemställer i sina ordinarie äskanden,

att anslaget för nästa budgetår höjes med 340 000 kronor. Höjningen betingas,

förutom av automatiska utgiftsökningar å i runt tal 127 000 kronor,

av följande förslag:

1) uppflyttning av ämbetsverkets chef från överdirektör i Cp 17 till generaldirektör

i Cp 19,

2) två nya förste konsulenttjänster i Ce 31 (maskinteknik och byggnadsteknik,

andra byrån),

3) en ny förste konsulenttjänst i Ce 31 (språkundervisning, tredje byrån),

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956

4) uppflyttning av en förste byråingenjörstjänst från Ca 27 till Ca 29

(andra byrån),

5) uppflyttning och ordinariesättning av en förste byråingenjörstjänst

från Ce 27 till Ca 29 (femte byrån),

0) förändring av en teknisk assistent tjänst i Ce 25 till förste byråingenjörstjänst

i Ce 27 (fristående sektionen),

7) en ny konsulenttjänst i Ce 27 i stället för konsulentarvode å 3 600

kronor (hemslöjdsundervisning, fjärde byrån),

8) förändring av tre amanuenstjänster till förste byråsekreterartjänster

i Ca 27,

9) en ny konsulenttjänst i Ce 25 (sömnadsundervisning, fjärde byrån),

10) två nya amanuenstjänster i reglerad befordringsgång,

11) en ny kanslibiträdestjänst i Ca 11,

12) en ny expeditions vakttjänst i Ce 10,

13) uppflyttning av en expeditionsvakttjänst från Ca 10 till Ca 11,

14) tre nya skrivbiträdestjänster i reglerad befordringsgång,

15) höjning av arvoden till examensombud vid högre tekniska läroverk,

16) höjning med 5 000 kronor av anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar till inspektörer och sakkunniga biträden m. m. (nu 37 200

kronor).

Av överstyrelsens framställning inhämtas bland annat följande.

2. I sitt betänkande om yrkesutbildningen (SOU 1954: 11) har 1952 års

yrkesutbildningssakkunniga framhållit nödvändigheten av ett intimt samarbete

mellan skola och näringsliv vid utformningen av yrkesundervisningen.

De sakkunniga har påpekat, att för att kontakten på ett tillfredsställande

sätt skall kunna uppehållas inom området industri och hantverk

erfordras utöver nuvarande befattningshavare även två heltidsanställda

konsulenter, en för metallyrken och en för trä- och byggnadsyrken, varigenom

den pedagogiskt konsulterande verksamheten delas upp på större

yrkesgrupper.

Överstyrelsen, som delar den av sakkunniga framförda uppfattningen

om behovet av en förstärkning av överstyrelsens arbetskrafter inom de

berörda områdena, anser att det även i fråga om den tekniska utbildningen

vjd de högre tekniska läroverken samt de kommunala och enskilda tekniska

skolorna erfordras motsvarande kontakter mellan skola och näringsliv

samt en av överstyrelsen ledd pedagogisk konsulterande verksamhet.

Det torde vara möjligt att vid en uppdelning av ämnesområdena även här

på en huvudsakligen på det maskintekniska området inriktad fackman och

en fackman, representerande byggnadstekniska området, förena den konsulterande

verksamheten å ena sidan inom den maskintekniska utbildningen

vid berörda skolor och yrkesskolutbildningen inom metallyrkena och å

andra sidan den byggnadstekniska utbildningen på det högre stadiet med

yrkesskolutbildningen för trä- och byggnadsyrken.

Genom denna utvidgning av konsulenternas arbetsuppgifter utöver vad

1952 års yrkesutbildningssakkunniga uttalat sig för kan en för den tek
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

niska skolutbildningen synnerligen önskvärd utvidgning och förbättring

av överstyrelsens möjligheter med avseende på den fackligt-pedagogiska

ledningen erhållas.

6. Här ifrågavarande befattningshavare handlägger samtliga ärenden

av teknisk natur beträffande kurser som anordnas med anlitande av anslaget

till vissa omskolningskurser m. m. Kurserna, som anordnas på framställning

av arbetsmarknadsstyrelsen, anpassas såväl till omfattning som

yrkesinriktning helt efter arbetsmarknadens behov. För att kunna fullgöra

de mycket skiftande arbetsuppgifter, som ankommer på tekniska assistenten,

måste denne ha en synnerligen omfattande praktisk, industriell eller

jämförlig erfarenhet. Vid en jämförelse med lönesättningen för tjänstemän

inom statsförvaltningen med motsvarande arbetsuppgifter finner överstyrelsen

en placering av tjänsten i 27 lönegraden fullt motiverad.

8 och 10. Hos överstyrelsen finnes för närvarande 18 befattningar av

kategorien förste byråsekreterare, byråsekreterare och amanuenser, varav

en placerad i Ca 29, en i Ce 29 och fyra i Ca 27 samt övriga i högst lönegrad

25. Vid bifall till yrkandet under punkt 10 skulle antalet amanuenser

öka med två. Totalt skulle sålunda 1956/57 antalet tjänstemän av nu

ifrågavarande kategori uppgå till 20, varav endast 5 ordinarie i högre lönegrad

än 25. För att få en gynnsammare proportion emellan ordinarie och

icke-ordinarie tjänster bör antalet ordinarie tjänster ökas. Ur rekryteringssynpunkt

synes dessutom påkallat att antalet tjänster i 27 lönegraden ökas,

så mycket mera som kvalificerade arbetsuppgifter, som kan motivera denna

löneställning, finnes och i och med yrkesskolväsendets utbyggnad ökar i

omfattning.

Överstyrelsen har alltsedan budgetåret 1947/48 icke erhållit medel till

förstärkning av sin amanuenspersonal med mer än till två amanuenser.

Överstyrelsens arbetsuppgifter har under de senare åren ökat mycket kraftigt.

All anledning finnes att antaga, att ökningen kommer att fortgå.

Vidare har överstyrelsens kursverksamhet för utbildning av lärare blivit

av betydligt större omfattning än som räknades med vid femte byråns tillkomst.

För att genomföra det ökade programmet är en förstärkning av

amanuenspersonalen oundgängligen nödvändig och förstärkning erfordras

också för att överstyrelsens alltjämt ökande arbetsuppgifter i övrigt skall

kunna skötas på ett tillfredsställande sätt.

11. För arbetet med sammanställande av statistiska uppgifter m. m.

angående yrkesundervisningen finnes icke någon särskild biträdespersonanal

inom överstyrelsen. Dessa arbetsuppgifter ökar alltmer i omfattning

bland annat i samband med planering av yrkesskolväsendets utbyggnad.

Det är därför nödvändigt att för dessa uppgifter inrättas en kanslibiträdestjänst.

16. På grund av den utbyggnad av yrkesskolväsendet, som förväntas

komma till stånd, beräknar överstyrelsen att behov i ökad omfattning

kommer att göra sig gällande av att för specialområden anlita tillfälliga

inspektörer ävensom sakkunniga biträden.

Statskontoret tillstyrker allenast en uppräkning med 2 800 kronor av

anslagsmedlen för inspektörer och sakkunniga biträden m. in. (p. 16).

Statens lunenämnd, som finner förslagen under p. 1 och 15 böra prövas

i ett större sammanhang, avstyrker bifall till de under p. 4, 5, 6, 8 och 13

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

framlagda förslagen. Mot de under p. 2, 3 och 11 föreslagna löneställningarna

har nämnden ingen erinran.

Tekniska skolutredningen föreslår en ytterligare höjning av anslaget med

16 000 kronor enligt följande:

a) höjning med 10 000 kronor av anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar till inspektörer och sakkunniga biträden m. m., med hänsyn

till det ökade behov av expertis främst i olika fackämnen, som blir

aktuellt för att genomföra planeringen för den föreslagna organisationen

av fackutbildningen inom vissa ämnesområden,

b) höjning med 3 000 kronor av samma anslagspost för att möjliggöra viss

begränsning av antalet examinander per förhörsgrupp vid tekniska fackskolorna,

c) höjning med 3 000 kronor av anslagsposten till arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, med hänsyn till vissa kostnader

för diplomkursnämnden.

Beträffande förslaget under p. c inhämtas bland annat följande.

Nämndens ledamöter föreslås skola erhålla ersättning enligt kommittékungörelsen

jämte ett årligt arvode, utgörande 1 000 kronor för ordföranden

och 500 kronor för annan ledamot. För senare hälften av budgetåret

1956/57 beräknas ersättningar enligt kommittékungörelsen med tillhopa

500 kronor samt arvodeskostnader med sammanlagt 2 500 kronor.

Statskontoret finner ej skäl att i anledning av utredningens förslag tillstyrka

ökad medelsanvisning under förevarande anslag. Ämbetsverket, som

ställt sig avvisande till förslaget om inrättande av en diplomkursnämnd,

uttalar att, därest en dylik nämnd likväl skulle komma till stånd, ersättning

endast bör utgå enligt kommittékungörelsen.

Lönenämnden anser, att ersättning till diplomkursnämndens ledamöter

bör utgå antingen i form av arvode enligt kommittékungörelsen eller ock

med fast arvode per sammanträde jämte särskilt årsarvode.

Departementschefen. Såsom jag tidigare framhållit har med Kungl.

Maj :ts bemyndigande den 30 september 1955 tillkallats sakkunniga för att

verkställa en förutsättningslös utredning av frågan om den centrala ledningen

av hela yrkesutbildningen och därmed sammanhängande spörsmål.

Jag får vidare erinra om att överstyrelsen för yrkesutbildning i samband

med fjolårets beslut om utbyggnad av yrkesutbildningen erhöll en icke

oväsentlig förstärkning av sina personella resurser, bland annat en konsulent,

en byråingenjör, en assistent och två förste byråsekreterare, varav den

ene med tjänstgöring jämväl inom skolöverstyrelsen. En fortsatt förstärkning

är emellertid ofrånkomlig.

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

För nästa budgetår anser jag mig böra i anledning av förslagen under

p. 2 och 3 tillstyrka inrättande av en förste konsulenttjänst i Ce 31, avseende

främst det maskintekniska utbildningsområdet och utbildningen inom

metallyrkena. Yrkandena under p. 8 och 10 anser jag böra tillmötesgås i

den mån, att jag tillstyrker inrättande av en ny förste byråsekreterartjänst

i Ce 27. Därjämte tillstyrker jag, att för vissa statistiska arbetsuppgifter

m. m. anställes ett kanslibiträde i Ce 11 (p. 11). Härutöver är jag icke

beredd att för nästa budgetår förorda inrättande av ytterligare nya tjänster.

Beträffande de föreslagna lönegradsuppflyttningama finner jag starka

skäl tala för bifall till förslaget under p. 6. Jag föreslår alltså, att den tekniska

assistenttjänsten i Ce 25 på fristående sektionen ändras till förste

byråingenjörstjänst i Ce 27.

Vad överstyrelsen yrkat under p. 16 samt tekniska skolutredningen föreslagit

under p. a och b bör föranleda en uppräkning av anslagsposten till

arvoden och särskilda ersättningar åt inspektörer och sakkunniga biträden

m. m. med tillhopa 18 000 kronor.

Jag har i det föregående förordat, att vissa arbetsuppgifter beträffande

diplomkurserna skall handhavas av en särskild delegation, bestående av

överstyrelsens chef såsom ordförande samt ytterligare fem ledamöter. Till

ordföranden bör utgå årsarvode om 1 000 kronor. Annan ledamot torde

böra erhålla ersättning enligt kommittékungörelsen för sammanträdesdag

samt därutöver årsarvode å 500 kronor. Delegationen avses skola börja

sin verksamhet den 1 januari 1957. För nästa budgetår torde för ifrågavarande

ändamål böra beräknas en höjning med 2 000 kronor av anslagsposten

till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.

I enlighet med av överstyrelsen i samband med beräkningen av de automatiska

utgiftsökningarna framlagt förslag torde i anslutning till den reglerade

befordringsgången för biträdespersonal en kontorsbiträdestjänst i

Ce 8 böra ordinariesättas i samma lönegrad.

Jag beräknar hela avlöningsanslaget för nästa budgetår till 1 553 000

kronor, vilket innebär en höjning med 205 000 kronor. Fördelningen på

olika poster framgår av avlöningsstaten i efterföljande hemställan.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för överstyrelsen för yrkesutbildning,

som föranledes av vad jag i det föregående

förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för överstyrelsen för

yrkesutbildning, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1956/57:

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

.................................... 558 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.............. 9 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar till inspek
törer

och sakkunniga biträden m. m., förslagsvis

• ................................... 55 200

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .............................. 633 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 297 800

Summa kronor 1 553 000

c) till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Avlöningar för

budgetåret 1956/57 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av 1 553 000 kronor.

2. Överstyrelsen för yrkesutbildning: Omkostnader

Anslag Nettoutgift

1954/55 .............................. 148 500 161 499

1955/56 (statsliggaren s. 728)............ 173 500

1956/57 (förslag) ...................... 195 000

Överstyrelsen för yrkesutbildning hemställer, att anslaget för nästa bud
-

getar höjes med 63 000 kronor enligt följande sammanställning.

Reseersättningar (nu förslagsvis 44 000)

1. Höjda biljettpriser .................................. _j_ 2 000

2. Ökad planeringsverksamhet . .•........................ + 4 000

3. Ökat medelsbehov vid bifall till förslag om fyra nya konsulenttjänster

...................................... +15 000

Övriga expenser (nu 108 000)

4. Engångsanvisning för 1955/56 ........................ .15 000

5. Ökade städningskostnader m. m. för 1955/56 ........... _|_ 15 000

6. Möbelanskaffning m. m. för föreslagen ny personal...... + 15 000

7. Ökat medelsbehov i övrigt med hänsyn till föreslagen ny

personal m. m....................................... + 12 000

8. Fortsatt nyanskaffning av skrivmaskiner m. m......... -j- 6 000

9. Personsökaranläggning .............................. _|_ 5 500

Publikationstryck (nu förslagsvis 1 500)

10. Omarbetning av skriften »Yrkesutbildningen i Sverige»,

med anledning av de vid 1955 års riksdag beslutade förändringarna

........................................... + 3 500

+ 63 000

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Statskontoret förordar en uppräkning av anslagsposten till reseersättningar

med 4 000 kronor i anledning av förslagen under p. 1 och 2. Delposten

till övriga expenser (p. 4—8) bör enligt ämbetsverkets mening uppföras

med oförändrat belopp. Medelsanvisning för anskaffande av personsökaranläggning

avstyrkes (p. 9). Statskontoret ifrågasätter slutligen, huruvida

det icke kan anses tillfyllest att skriften »Yrkesutbildningen i Sverige»

förses med ett tillägg rörande de beslutade förändringarna, och förordar

för detta ändamål en uppräkning med 1 000 kronor av anslagsposten till

publikationstryck (p. 10).

Tekniska skolutredningen beräknar till omkostnader för diplomkursnämnden

under senare hälften av nästa budgetår ett belopp av 2 000 kronor,

varav 1 500 kronor till reseersättningar och 500 kronor till övriga

expenser.

Departementschefen. Överstyrelsen har yrkat en höjning av reseersättningsposten

med 21 000 kronor, varav 15 000 kronor med hänsyn till överstyrelsens

förslag om inrättande av fyra nya konsulenttjänster. För egen

del förordar jag en uppräkning med 9 000 kronor, vartill bör komma 1 500

kronor för reseersättningar åt den förutnämnda kursdelegationen. Anslagsposten

till reseersättningar torde alltså böra höjas med sammanlagt 10 500

kronor.

Till övriga expenser har för innevarande budgetår anvisats 108 000 kronor,

varav 15 000 kronor kan hänföras till vissa engångskostnader. Till

löpande expenser disponeras alltså 93 000 kronor. I anledning av överstyrelsens

förslag under p. 5—8 förordar jag för egen del en ökning med sammanlagt

22 000 kronor, vartill bör komma 500 kronor för kursdelegationens

expenser. Detta innebär, att delposten till övriga expenser för nästa budgetår

bör uppföras med (108 000 — 15 000 + 22 500 =) 115 500 kronor,

innebärande en uppräkning med 7 500 kronor.

Anslagsposten till publikationstryck torde i överensstämmelse med överstyrelsens

förslag böra under nästa budgetår förstärkas med 3 500 kronor.

Vad jag nu förordat innebär en höjning av omkostnadsanslaget med tillhopa

21 500 kronor till 195 000 kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 195 000 kronor.

3. Högre tekniska läroverk: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

6 355 000 6 664 787

6 555 000

7 618 000

1954/55 .................

1955/56 (statsliggaren s. 729)

1956/57 (förslag) .........

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Överstyrelsen för yrkesutbildning, som räknar med att antalet klassavdelningar

vid läroverken nästa budgetår kommer att automatiskt öka med

en (ytterligare en parallellavdelning i andra klassen vid gymnasiet i Stockholm),

föreslår i sina ordinarie äskanden, att anslaget höjes med 807 000

kronor. Höjningen betingas — förutom av automatiska utgiftsökningar å

i runt tal 620 000 kronor till följd av bland annat den höjda lönenivån,

vissa beslutade arvodesregleringar samt tillkomsten av nyssnämnda klassavdelning

— av följande förslag:

1) tio nya lektor stjänster i Ca 33 eller Ca 31,

2) ordinariesättning i Ca 29 av fyra adjunktst jänster i Ce 29,

3) ordinariesättning i Ca 12 av en vaktmästartjänst i Ce 12 vid läroverket

i Norrköping,

4) höjning med 25 procent av skolläkararvodena,

5) höjning av grundbeloppen för skolbibliotekarierna från 350 till 500

kronor,

6) ökning av antalet adjunkter i Ce 29 från trettiofem till fyrtiotre samt

minskning av antalet adjunkter i Ce 27 från elva till tio,

7) tre nya vaktmästartjänster i Ce 12 och samtidigt indragning av vissa

arvoden (Borås, Göteborg och Skellefteå),

8) höjning av arvoden för eldargöromål i Eskilstuna (nu 2 850 kronor)

med 350 kronor på grund av nya lokaler, för tillsyn vid vissa gymnastiklektioner

i Göteborg (nu 1 000 kronor) med 375 kronor på grund

av ökat antal tjänstgöringstimmar och med hänsyn till den höjda

lönenivån, för vaktmästargöromål vid viss aftonundervisning i Göteborg

(nu 2 500 kronor) med 250 kronor med hänsyn till den höjda

lönenivån samt för vaktmästar- och eldargöromål i Jönköping (nu 6 600

kronor) med 1 100 kronor,

9) höjning av arvodesmedlen för övningar i lantmäteri (nu 14 400 kronor)

med 4 600 kronor.

Av överstyrelsens motivering för förslagen under p. 1, 2 och 6 inhämtas

bland annat följande.

Antalet lektorstjänster utgör nu 136. För möjliggörande av att en större

del av undervisningen uppehälles av lärare med största möjliga kompetens

är en väsentlig höjning av antalet lektorst jänster erforderlig.

Den ämneslärarundervisning, som ej täckes av rektorers och lektorers

undervisning, bör i princip täckas av adjunkter i 29 lönegraden. Någon del

av undervisningen kommer givetvis även i framtiden att behöva täckas

av timlärare och lärare i befordringsgången, men i princip bör så många

tjänster i 29 lönegraden vara inrättade, att den väsentliga delen av undervisningen

fullgöres av rektorer, lektorer och lärare i nämnda lönegrad.

Av de nuvarande adjunkterna i Ce 29 kommer fyra att nästa budgetår

ha uppnått en tjänstetid av sju år såsom extra ordinarie i 29 lönegraden

och, före tjänsteförteckningsrevisionen, 26 lönegraden. Ordinarie anställning

bör nu beredas dessa befattningshavare.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. May.ts ''proposition nr 63 år 1956

Därutöver erfordras enligt överstyrelsens beräkningar 43 adjunktstjänster

i Ce 29 och 10 i Ce 27. Antalet lärare i befordringsgången beräknas

till 23. I övrigt beräknas timlärare skola anställas.

Statskontoret tillstyrker inrättande av två lektorstjänster (p. 1) samt vill

ej motsätta sig en höjning med 350 kronor av arvodet för eldargöromål i

Eskilstuna och med 250 kronor av arvodet för tillsyn vid vissa gymnastiklektioner

i Göteborg. I övrigt ställer ämbetsverket sig avvisande till överstyrelsens

förslag om ickeautomatiska utgiftsökningar.

Tekniska läroverkens lärarförbund har i skrivelse till Kungl. Maj:t gjort

framställning rörande principerna för ordinariesättning av adjunktstjänster

i 29 lönegraden.

I det föregående har lämnats en redogörelse för tekniska skolutredningens

och överstyrelsens för yrkesutbildning beräkningar av kostnadsökningarna

vid genomförande av de av utredningen och överstyrelsen framlagda

förslagen om inrättande av nya klassavdelningar och om ökad differentiering

m. in. Av redogörelsen framgår, att merkostnaderna under förevarande

anslag kan beräknas till (297 000 + 42 600 =) i runt tal 340 000 kronor

för nästa budgetår. Kostnaderna hänför sig i huvudsak till följande ändamål,

nämligen uppflyttning en lönegrupp av rektorstjänsterna vid läroverken

i Borås, Eskilstuna, Göteborg, Hälsingborg, Härnösand och Västerås,

inrättande av sju nya lektorstjänster, ökad medelsanvisning för ickeordinarie

lärartimmar, skolläkararvoden, bibliotekariearvoden samt biträdeshjälp

på rektorsexpeditionema m. m., viss specialundervisning i svetsning

samt i de fall, där ny facklinje inrättas utan nya parallellavdelningar.

Statens lönenämnd har, med utgångspunkt i nu gällande lönegruppsplacering

för rektorerna och den av utredningen föreslagna utvidgade organisationen,

ingen erinran mot de föreslagna uppflyttningama av rektorstjänsterna

i Borås, Göteborg, Hälsingborg, Härnösand och Västerås. Uppflyttningarna

bör dock enligt nämndens mening icke verkställas, förrän den

utvidgade organisationen fullt genomförts. Beträffande rektorstjänsten i

Eskilstuna har nämnden icke funnit tillräckliga skäl föreligga för uppflyttning.

Departementschefen. Jag har i det föregående tillstyrkt de av tekniska

skolutredningen och av överstyrelsen i dess remissyttrande över utredningens

betänkande framlagda förslagen om inrättande för nästa budgetår av

ett antal nya klassavdelningar och facklinjer m. m. vid de tekniska läroverken.

Mot de av utredningen och överstyrelsen gjorda kostnadsberäkningarna

för nämnda ändamål har jag ingen erinran utom i vad gäller

lönegruppsplaceringen för rektorst jänsterna. Nagot fast poängsystem tilllämpas

i detta hänseende icke vid de tekniska läroverken. Jag biträder i

likhet med löncnämnden förslagen om uppflyttning till närmast högre

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

grupp av rektorst jänsterna i Borås, Göteborg, Hälsingborg, Härnösand och

Västerås men är däremot icke beredd att förorda någon ändring beträffande

rektorstjänsten i Eskilstuna. Uppflyttningarna bör enligt min mening

genomföras från och med det budgetår, då den budgetåret 1956/57 startande

utbyggnaden blir färdig. Det torde böra ankomma på överstyrelsen att

i vederbörliga anslagsäskanden beräkna medel härför.

Vad jag nu anfört innebär bland annat, att jag i anledning av utbyggnaden

förordar inrättande av sju nya lektorstjänster. På grund av vad

överstyrelsen föreslagit under p. 1 i sina ordinarie äskanden anser jag

mig vidare böra tillstyrka inrättande av ytterligare tre lektorstjänster.

Antalet nya lektorat för nästa budgetår bör alltså utgöra sammanlagt tio.

För närvarande finnes inga ordinarie adjunktst jänster vid de tekniska

läroverken. Enligt den vid 1952 års riksdag godkända överenskommelsen

rörande lärarlönerna vid dessa läroverk skall emellertid extra ordinarie

adjunkt i Ce 29 kunna beredas ordinarie tjänst i Ca 29. Jag biträder överstyrelsens

förslag om ordinariesättning av fyra adjunktst jänster i Ca 29

från och med nästa budgetår (p. 2); därmed har jag dock icke tagit någon

ställning till principerna för framtiden i fråga om dylik ordinariesättning.

Då ordinarie tjänster av detta slag skall vara personliga för vissa befattningshavare,

torde Kungl. Maj:t böra äga att i fortsättningen vidtaga sådana

ändringar beträffande personalförteckningen, som blir erforderliga,

därest adjunktstjänst i Ca 29 blir ledig och anses icke böra omedelbart

återbesättas. I dylikt fall bör den ordinarie tjänsten kunna tills vidare

utbytas mot extra ordinarie adjunktstjänst i Ce 29.

Genom den nu förordade ordinariesättningen minskas antalet adjunktstjänster

i Ce 29 med fyra till trettioen. Jag ansluter mig emellertid till överstyrelsens

förslag, att för nästa budgetår skall vara inrättade sammanlagt

fyrtiotre dylika tjänster (p. 6), vilket innebär en utökning med tolv nya

adjunktstjänster i Ce 29. Samtidigt torde i enlighet med överstyrelsens

beräkningar en adjunktstjänst i Ce 27 böra indragas.

Jag biträder förslaget om ordinariesättning av en vaktmästartjänst i

Ca 12 vid läroverket i Norrköping (p. 3). I enlighet med av överstyrelsen

i samband med beräkningen av de automatiska utgiftsökningarna framlagt

förslag torde vidare i anslutning till den reglerade befordringsgången för

biträdespersonal två kontorsbiträdestjänster i Ce 8 vid läroverket i Stockholm

böra ordinariesättas i samma lönegrad.

Med hänvisning till vad jag under punkten 205 i bilagan åttonde huvudtiteln

till 1956 års statsverksproposition anfört beträffande skolläkararvodena

inom skolväsendet (s. 506) beräknar jag medel för en höjning

med omkring 25 procent av arvodesnivån även för skolläkarna vid de tekniska

läroverken (p. 4).

Antalet för vaktmästar- och eldargöromål m. m. vid de tekniska läroverken

inrättade tjänster har från och med innevarande budgetår ökats

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

med sju vaktmästartjänster och en värmeskötartjänst. Därjämte har en

omregiering skett av utgående arvoden för dylika göromål. Storleken av

ifrågavarande personalgrupp bör, såsom jag tidigare framhållit, fortlöpande

anpassas efter läroverksorganisationens expansion och med hänsyn till de

aktuella behoven. För nästa budgetår anser jag mig böra i anledning av

överstyrelsens förslag under p. 7 förorda inrättande av en vaktmästartjänst

i Ce 12 vid läroverket i Göteborg. I samband därmed bör nu utgående

arvode å 4 700 kronor för eldning och viss tillsyn vid läroverket indragas.

Jag tillstyrker vidare höjning av arvodena för eldargöromål i

Eskilstuna till 3 200 kronor samt för tillsyn vid vissa gymnastiklektioner

i Göteborg till 1 250 kronor (p. 8).

Övriga av överstyrelsen för nästa budgetår framlagda förslag om ickeautomatiska

utgiftsökningar är jag ej beredd att biträda.

Jag beräknar, med beaktande jämväl av de automatiska utgiftsförändringarna,

hela avlöningsanslaget för nästa budgetår till 7 618 000 kronor,

vilket innebär en höjning med 1 063 000 kronor. Anslaget torde böra fördelas

på utgifts- och inkomstposter på sätt framgår av avlöningsstaten i

efterföljande hemställan.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för de högre tekniska läroverken,

som föranledes av vad jag i det föregående förordat;
b)

godkänna följande avlöningsstat för de högre tekniska

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1956/57:

Avlöningsstat

Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

.................................... 3 395 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

a) Arvoden åt skolläkare m. m., förslagsvis

....................... 40 400

b) Arvoden åt bibliotekarier, förslagsvis

........................... 13 600 54 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .............................. 3 015 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 1 266 000

Summa kronor 7 730 000

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

Särskilda uppbördsmedel

Hyror och hyresersättningar m. m........... 112 000

Nettoutgift kronor 7 618 000

c) till Högre tekniska läroverk: Avlöningar för budgetåret

1956/57 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 7 618 000 kronor.

4. Högre tekniska läroverk: Omkostnader

Anslag

1954/55 .............................. 653 500

1955/56 (statsliggaren s. 734)............ 665 200

1956/57 (förslag) ...................... 730 200

Överstyrelsen för yrkesutbildning föreslår i sina ordinarie äskanden, att

anslaget för nästa budgetår höjes med 83 800 kronor enligt följande sam
-

manställning.

1. Skyddsbeklädnad åt skolläkare och skolsköterskor (nu 0) . . +1 800

2. Reseersättningar till examensombud (nu förslagsvis 17 000) -f- 1 000

3. Bränsle, lyse och vatten (nu förslagsvis 379 000).......... + 25 000

4. Övriga expenser (nu 311 500) .......................... + 62 500

5. Ökade inkomster av ersättning för värme och lyse m. m.

(nu 66 500) ......................................... — 6 500

+ 83 800

Statskontoret har ingen erinran mot förslagen under p. 2, 3 och 5. Delposten

till övriga expenser (p. 4) bör enligt ämbetsverkets mening uppföras

med 350 000 kronor. Förslaget under p. 1 avstyrkes.

Tekniska skolutredningen och överstyrelsen för yrkesutbildning beräknar

till övriga expenser ett belopp av 1 000 kronor per nytillkommen avdelning

i första klassen i samband med utbyggnaden av läroverksorganisationen.

Departementschefen. I enlighet med överstyrelsens beräkningar bör anslagsposten

till reseersättningar till examensombud (p. 2) höjas med 1 000

kronor och delposten till bränsle, lyse och vatten (p. 3) med 25 000 kronor.

Delposten till övriga expenser (p. 4) torde i första hand böra uppräknas

till 350 000 kronor samt därutöver höjas med 7 000 kronor med hänsyn

till den av mig föreslagna utbyggnaden med nya klassavdelningar. Posten

bör alltså ökas med sammanlagt 45 500 kronor. Då slutligen inkomsterna

synes kunna beräknas öka med 6 500 kronor (p. 5), torde hela anslaget

för nästa budgetår böra höjas med 65 000 kronor till 730 200 kronor. Jag

hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Högre tekniska läroverk: Omkostnader för budgetåret

1956/57 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 730 200 kronor.

Nettoutgift

647 878

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

5. Högre tekniska läroverk: Materiel, böcker m. m.

Anslag

Nettoutgift

1952/53 .........................

..... 430 000

495 193

1953/54 .........................

..... 430 000

459 513

1954/55 .........................

..... 440 000

460 185

1955/56 (statsliggaren s. 735) .....

..... 440 000

1956/57 (förslag) .................

..... 770 000

Överstyrelsen för yrkesutbildning föreslår i sina ordinarie äskanden, att

detta reservationsanslag för nästa budgetår höjes med 206 000 kronor enligt

följande sammanställning.

1. Böcker, samlingar och undervisningsmateriel (nu 74 000). . + 14 000

2. Materiel m. m. till laborationer (nu 88 300) ............ + 16 700

3. Materiel m. m. till verkstad (nu 2 700) ................ + 300

4. Laboratorieutrustning (nu 275 000) .................. + 175 000

+ 206 000

Tekniska skolutredningen och överstyrelsen beräknar för den av dem

förordade utbyggnaden av läroverksorganisationen m. m. för nästa budgetår

ett ökat medelsbehov av sammanlagt 270 500 kronor, varav 18 500

kronor under posten 1, 8 500 kronor under posten 2 och 243 500 kronor

under posten 4.

Departementschefen. De senare budgetåren har betydande belopp anvisats

under detta anslag. De beviljade medlen har emellertid ännu icke

helt kunnat omsättas i materiel och utrustning. Å anslaget reserverade

medel uppgick vid utgången av vart och ett av budgetåren 1952/55 till

respektive 347 311, 317 797 och 297 612 kronor. Till största delen är

reservationen disponerad genom utlagda beställningar, som ännu ej föranlett

leverans. I och med att dessa beställningar efter hand effektueras och

reservationen fullt utnyttjas, kommer läroverkens resurser av materiel och

utrustning att avsevärt förbättras. Härtill kommer den materiel och utrustning,

som kan anskaffas för det för innevarande budgetår anvisade

anslaget.

Emellertid är en ytterligare förstärkning av läroverkens materiella resurser

påkallad i samband med genomförande av de förslag rörande undervisningens

organisation och inrättande av nya facklinjer m. m., som jag i det

föregående framlagt. För nästa budgetår anser jag mig böra förorda en

uppräkning av anslaget med sammanlagt 330 000 kronor, varav minst

300 000 kronor torde böra tillföras anslagsposten till laboratorieutrustning.

Hela anslaget torde således böra uppföras med 770 000 kronor. Jag erinrar

om att telefonaktiebolaget L. M. Ericsson förbundit sig att kontant eller

8 — Bihang till riksdagens protokoll 195G. 1 samt. Nr C>3

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

i form av utrustning bestrida 35 000 kronor av kostnaden för laboratorieutrustning

för den av mig tillstyrkta teletekniska linjen vid läroverket i

Karlskrona.

Det torde fa ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av överstyrelsen

meddela närmare bestämmelser rörande fördelningen av förevarande reservationsanslag.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Högre tekniska läroverk: Materiel, böcker m. m.

för budgetåret 1956/57 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 770 000 kronor.

6. Högre tekniska läroverk: Föreläsningar och fortbildningskurser.

Detta reservationsanslag är för innevarande budgetår uppfört med

22 000 kronor (statsliggaren s. 735) samt fördelat på följande poster.

1. Föreläsningar i arbetarskydd och hygien .................. 5 600

2. Föreläsningar i tekniska, humanistiska och sociala ämnen .... 12 600

3. Fortbildningskurser .................................... 3 800

22 000

Det verkliga medelsbehovet för ifrågavarande ändamål har i 1955 års

åttonde huvudtitel, s. 590, beräknats till 5 600 kronor under posten 1,

12 600 kronor under posten 2 och 14 000 kronor under posten 3 eller tillhopa

32 200 kronor. Med hänsyn till möjligheten att använda reserverade

medel har dock medelsanvisningen för innevarande budgetår begränsats

till 22 000 kronor.

Överstyrelsen för yrkesutbildning föreslår, att anslaget för nästa budgetår

höjes med 41 000 kronor, varav 1 600 kronor under posten 1, 3 200 kronor

under posten 2 och 36 200 kronor under posten 3.

Departementschefen. Sasom jag framhållit i det föregående bör även i

fortsättningen medel anvisas under förevarande anslag, bland annat för

anordnande liksom hittills av kortare arbetsstudiekurser, föreläsningar och

föreläsningsserier i humanistiska och allmänt kulturella ämnen m. m. ävensom

för att möjliggöra anordnande av tillfälliga fortbildningskurser av

varierande längd alltefter uppkommande behov.

Å anslaget fanns vid utgången av budgetåret 1954/55 en reservation av

drygt 18 000 kronor. För nästa budgetår förordar jag, att anslaget uppräknas

till 50 000 kronor, främst för att möjliggöra anordnande i större

utsträckning än hittills av kortare fortbildningskurser för olika behov. Den

av mig föreslagna anslagshöjningen utgör alltså 28 000 kronor. Det torde

få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av överstyrelsen för yrkes
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1956

utbildning meddela närmare bestämmelser rörande anslagets disposition.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Högre tekniska läroverk: Föreläsningar och fortbildningskurser

för budgetåret 1956/57 under åttonde

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 50 000 kronor.

7. Bidrag till textilinstitutet i Borås

Anslag Nettoutgift

1954/55 ........,..................... 90 500 101 155

1955/56 (statsliggaren s. 741) ............ 100 900

1956/57 (förslag) ...................... 225 000

Jag har i det föregående framlagt förslag om ändrade grunder för statsbidrag

till textilinstituten i Borås och Norrköping.

Enligt vad jag därvid förordat bör bidraget uppdelas på tre poster, nämligen

1) bidrag till avlöningar m. m., 2) bidrag till verksamheten i allmänhet

och 3) bidrag till anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel.

Statsbidraget har föreslagits skola utgå med 78 procent, såvitt gäller

posten 1, samt med två tredjedelar av kostnaderna, såvitt gäller posterna

2 och 3.

Jag har i nämnda sammanhang angivit de tjänster m. m., på grundval

av vilka bidragsunderlaget för posten 1 bör beräknas. Statsbidraget för

nästa budgetår under denna post — som bör betecknas förslagsvis — kan

för institutet i Borås beräknas till i runt tal 154 000 kronor.

Statsbidraget under posten 2 torde i anslutning till tekniska skolutredningens

och överstyrelsens beräkningar för nästa budgetar böra avvägas

till i runt tal 31 000 kronor, motsvarande två tredjedelar av ett statsbidragsunderlag

å drygt 46 000 kronor.

Under posten 3 torde till bidrag till anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel

bland annat för den trikåtekniska kursen böra för nästa

budgetår upptagas ett belopp av 40 000 kronor, motsvarande ett bidragsunderlag

av 60 000 kronor.

Förevarande anslag torde alltså för nästa budgetår böra uppföras med

(154 000 + 31 000 + 40 000 =) 225 000 kronor, vilket innebär en höjning

med 124 100 kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att

till Bidrag till textilinstitutet i Borås för budgetåret

1956/57 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 225 000 kronor.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 63 år 1956

8. Bidrag till Lennings textiltekniska institut i Norrköping

Anslag Nettoutgift

1954/55 .............................. 74 000 74 000

1955/56 (statsliggaren s. 743)............ 80 000

1956/57 (förslag) ...................... 180 000

Bett äffande textilinstitutet i Norrköping torde posten 1 — bidrag till

avlöningar m. m. — böra på grundval av det av mig i det föregående tillstyrkta

bidragsunderlaget uppföras med förslagsvis 116 000 kronor.

Posten 2 — bidrag till verksamheten i allmänhet — torde för nästa

budgetår böra uppföras med i runt tal 34 000 kronor, motsvarande ett

bidragsunderlag av cirka 51 000 kronor.

Posten 3 bidrag till anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel

— torde i enlighet med tekniska skolutredningens förslag böra

för nästa budgetar upptagas med 30 000 kronor, vilket motsvarar ett

bidragsunderlag av 45 000 kronor.

Till bidrag till ifrågavarande institut torde alltså för nästa budgetår böra

anvisas ett förslagsanslag av (116 000 -f 34 000 -f 30 000 =) 180 000

kronor, vilket innebär en höjning med 100 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Bidrag till Lennings textiltekniska institut i

Norrköping för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 180 000 kronor.

9. Bidrag till driften av centrala yrkesskolor. Ur detta anslag, som

för innevarande budgetår uppförts med 9 000 000 kronor (statsliggaren

s. 743), skall enligt gällande bestämmelser bestridas statsbidrag till driftkostnader

vid centrala verkstadsskolor, flygmekanikerskolan i Mölndal,

statsunderstödda sjömansskolor samt de kommunala tekniska skolorna i

Hässleholm, Katrineholm och Örnsköldsvik ävensom de andra skolor

och kurser, som Kungl. Maj:t i särskild ordning bestämmer.

Överstyrelsen för yrkesutbildning föreslår, att anslaget för nästa budgetår

höjes med 1 miljon kronor. På grundval av från vederbörande skolor

infordrade uppgifter beräknas statsbidragsbehovet för nästa budgetår komma

att uppgå till cirka 7 830 000 kronor för de centrala verkstadsskolorna

och flygmekanikerskolan i Mölndal, cirka 550 000 kronor för sjömansskolorna

samt cirka 1 360 000 kronor för de tre kommunala tekniska skolorna.

Huruvida ytterligare skolor utöver de nu bidragsberättigade kan

komma att erhålla statsbidrag från och med budgetåret 1956/57, har överstyrelsen

icke kunnat närmare bedöma.

Departementschefen. Jag har ingen erinran mot överstyrelsens beräkning

av den för nästa budgetår erforderliga medelsanvisningen under före
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj ds ''proposition nr 63 år 1956

varande förslagsanslag. Anslaget torde alltså böra uppräknas med i runt

tal 1 miljon kronor till 10 miljoner kronor. Jag hemställer, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen . < i

att till Bidrag till driften av centrala yrkesskolor för budgetåret

1956/57 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 10 000 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under II—IV samt

VII: 1—9 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,

bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margaretha Blennow

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning .................................................... 4

1. Utredningsuppdraget m. m.................................. 4

2. Nuvarande skolorganisation.................................. 5

3. Tillgång och efterfrågan på ingenjörer och tekniker............ 11

4. Departementschefen ......... 15

II. De högre tekniska läroverken .................................. 17

1. Undervisningen vid de tekniska gymnasierna.................. 17

A. Utredningen ............................................ 17

B. Remissyttranden ........................................ 29

2. Undervisningen vid de tekniska fackskoloma.................. 32

A. Utredningen ............................................ 32

B. Remissyttranden ........................................ 35

3. Påbyggnadskurser .......................................... 35

A. Utredningen ............................................ 35

B. Remissyttranden ........................................ 40

4. Utbyggnad av de tekniska läroverken ........................ 42

A. Utredningen ............................................ 42

B. Remissyttranden ........................................ 53

5. Kostnadsberäkningar ....................................... 54

6. Departementschefen ........................................ 56

III. Kommunala tekniska skolor m. fl. tekniska läroanstalter.......... 71

1. Förslag och yttranden ...................................... 71

A. Utredningen ............................................ 71

B. Remissyttranden ........................................ 76

2. Departementschefen ........................................ 77

IV. Den textiltekniska och färgeritekniska utbildningen .............. 81

1. Nuvarande organisation .................................... 81

2. Förslag och yttranden ...................................... 84

A. Utredningen ............................................ 84

B. Remissyttranden ........................................ 88

3. Departementschefen ........................................ 88

V. Utbildning av maskinister för stationära värmeanläggningar m. m. 92

1. Hittillsvarande utbildningsmöjligheter m. m................... 92

2. Förslag och yttranden ...................................... 93

A. Utredningen ............................................ 93

B. Remissyttranden ........................................ 95

3. Departementschefen ........................................ 95

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1956 119

Sid.

VI. Utbildning av lärare för tekniska undervisningsanstalter.......... 97

1. Nuvarande utbildning ...................................... 97

2. Förslag och yttranden ...................................... 98

A. Utredningen ............................................ 98

B. Remissyttranden ........................................ 99

3. Departementschefen ........................................ 99

VII. Anslagsberäkningar för budgetåret 1956/57 ...................... 101

1. Överstyrelsen för yrkesutbildning: Avlöningar................. 101

2. Överstyrelsen för yrkesutbildning: Omkostnader............... 106

3. Högre tekniska läroverk: Avlöningar ......................... 107

4. Högre tekniska läroverk: Omkostnader ....................... 112

5. Högre tekniska läroverk: Materiel, böcker m. m............... 113

6. Högre tekniska läroverk: Föreläsningar och fortbildningskurser 114

7. Bidrag till textilinstitutet i Borås ............................ 115

8. Bidrag till Lennings textiltekniska institut i Norrköping........ 116

9. Bidrag till driften av centrala yrkesskolor .................... 116

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts framställningar angående den tekniska skolutbildningen samt anslag för budgetåret 1956/57 till yrkesunderv a1 i texten