Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse, m. m
1956-02-10 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1956:69, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1956
1
Nr 69
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31
mars 1955 (nr 183) om bankrörelse, m. m.; given
Stockholms slott den 10 februari 1956.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955
(nr 183) om bankrörelse; samt
2) lag angående ändrad lydelse av 29 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416)
om sparbanker.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås sådan ändring av gällande bestämmelser, att förbehåll
om rätt till uppsägning icke skall behöva göras, då bankbolag ikläder
sig garantiförpliktelse. Vidare föreslås att bankbolag och sparbank skall
kunna bevilja kredit i checkräkning på högst ett år utan att förbehålla sig
uppsägningsrätt.
1 Bilxang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 69
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1956
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955
(nr 183) om bankrörelse
Härigenom förordnas, att 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
57 §.
Är lån---sagda tid.
Utan att förbehålla sig rätt som i
första stycket sägs må bankbolag i
enlighet med närmare bestämmelser
i bolagsordningen utlämna lån med
längre löptid än sex månader till
sammanlagt belopp av högst tjugu
procent av bolagets eget kapital, dock
att beträffande lån, för vilkas fulla
gäldande staten är ansvarig, nämnda
belopp må överskridas med sammanlagt
högst fem procent av bolagets
eget kapital. Lån som nu sagts må,
där icke staten är ansvarig för lånets
fulla gäldande, icke ställas på längre
återbetalningstid än tio år och ej heller
uppgå till högre belopp i varje
särskilt fall än etthundrafemtiotusen
kronor. Beträffande lån, för vars fulla
gäldande staten icke är ansvarig
och för vilket säkerheten utgöres av
borgen av annan än kommun eller
därmed jämförlig samfällighet, skall
i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning
i förhållande till den tid, för vilken
lånet beviljats.
60 §.
Vad i 56—59 §§ stadgats angående
kredit skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om garantiförpliktelse,
som bankaktiebolaget ikläder sig.
(Föreslagen lydelse)
57 §.
Är lån---- sagda tid.
Utan att förbehålla sig rätt som i
första stycket sägs må bankbolag
1. bevilja kredit i räkning på högst
ett år; samt
2. i enlighet med närmare bestämmelser
i bolagsordningen utlämna lån
mot skuldebrev med längre löptid än
sex månader till sammanlagt belopp
av högst tjugu procent av bolagets
eget kapital, dock att beträffande lån,
för vilkas fulla gäldande staten är ansvarig,
nämnda belopp må överskridas
med sammanlagt högst fem procent
av bolagets eget kapital.
Lån som avses i andra stycket 2
må, där icke staten är ansvarig för
lånets fulla gäldande, icke ställas på
längre återbetalningstid än tio år och
ej heller uppgå till högre belopp i
varje särskilt fall än etthundrafemtiotusen
kronor. Beträffande lån, för
vars fulla gäldande staten icke är ansvarig
och för vilket säkerheten utgöres
av borgen av annan än kommun
eller därmed jämförlig samfällighet,
skall i skuldebrevet utfästas
årlig avbetalning i förhållande till
den tid, för vilken lånet beviljats.
60 §.
Vad i 56, 58 och 59 §§ stadgats angående
kredit skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om garantiförpliktelse,
som bankaktiebolaget ikläder
sig.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1956
3
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 29 § lagen den 3 juni 1955
(nr 416) om sparbanker
Härigenom förordnas, att 29 § lagen den 3 juni 1955 om sparbanker skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
29 §.
Är lån, för vars fulla gäldande staten
icke är ansvarig eller för vilket
kommun eller därmed jämförlig samfällighet
ej svarar i egenskap av huvudgäldenär
eller löftesmän, icke
ställt att betalas inom tre månader
eller, där fråga är om lån, för vilket
säkerheten utgöres av inteckning i
fast egendom eller tomträtt, inom sex
månader, skall sparbanken förbehålla
sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning
senast inom tid, som nyss
för varje fall sagts. Sådan uppsågningsrätt
må icke i något avseende
inskränkas av sparbanken.
Ulan hinder---- — sagda tid.
Lån som ---tio år.
Innan lån, — — -— upplåtna fastigheten.
Såsom säkerhet---omförmäl
da
uppskattningsvärdet.
Sparbank skall — — — för uppsägning.
(Föreslagen lydelse)
29 §.
Är lån, för vars fulla gäldande staten
icke är ansvarig eller för vilket
kommun eller därmed jämförlig samfällighet
ej svarar i egenskap av huvudgäldenär
eller löftesmän, icke
ställt att betalas inom tre månader
eller, där fråga är om lån, för vilket
säkerheten utgöres av inteckning i
fast egendom eller tomträtt, inom sex
månader, skall sparbanken förbehålla
sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning
senast inom tid, som nyss för
varje fall sagts; och må sådan uppsägningsrätt
icke i något avseende inskränkas
av sparbanken. Kredit i
checkräkning må dock utan förbehåll
om uppsägningsrätt beviljas på högst
ett år.
Utan hinder---sagda tid.
Lån som---tio år.
Innan lån,---upplåtna fas
tigheten.
Såsom säkerhet---omförmäl
da
uppskattningsvärdet.
Sparbank skall — --för uppsäg
ning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1956
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 januari
1956.
När val-ande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Torsten Nilsson, Sträng,
Ericsson, Andersson, Norup, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,
Nordenstam, Lindström, Lindholm.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell,
fråga om vissa ändringar i lagen om bankrörelse, m. m. samt anför
därvid följande.
Enligt 57 § första stycket lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse
skall bankaktiebolag, därest lån icke är ställt att betalas inom sex månader,
förbehålla sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning senast inom sagda tid.
Undantag — varom nu icke är fråga — medgives i viss omfattning jämlikt
andra stycket samma paragraf. Enligt 60 § skall bl. a. vad i 57 § stadgats
äga motsvarande tillämpning i fråga om garantiförpliktelse, som bank
ikläder sig.
Uppsägningsrätten beträffande sparbankslån regleras i 29 § lagen den 3
juni 1955 (nr 416) om sparbanker. Där föreskrives att, om lån icke är ställt
att betalas inom tre månader eller vad angår lån, för vilket säkerheten utgöres
av inteckning i fast egendom eller tomträtt, inom sex månader, sparbanken
skall förbehålla sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning senast inom
tid, som nyss för varje fall sagts. Vissa undantag medgives även här.
I skrivelse den 23 december 1955 har Svenska bankföreningen hemställt
om vissa ändringar i de nyss berörda stadgandena i lagen om bankrörelse.
Över framställningen har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige
i riksbanken, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen samt
Svenska sparbanksföreningen. De två sistnämnda remissinstanserna har
därvid hemställt om liknande ändringar i lagen om sparbanker.
Från framställningen och remissyttrandena torde här följande få återgivas.
Svenska bankföreningen hemställer i sin förenämnda skrivelse om sådan
ändring av 60 § lagen om bankrörelse, att förbehåll om rätt till uppsägning
icke skall behöva göras, då bankbolag ikläder sig garantiförpliktelse. I sam
-
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1956
band därmed hemställer bankföreningen vidare, att i 57 § intages stadgande
att kredit i räkning må beviljas på ett år.
I vad avser garantiförpliktelserna uttalar bankföreningen, att kravet på
förbehåll om uppsägning allvarligt skulle försvåra det svenska näringslivets
verksamhet framför allt vad beträffar transaktioner med utlandet. Föreningen
anför följande.
Bankgaranti lämnas ej sällan i samband med exempelvis beställningskontrakt
på maskiner o. d. där tillverkningstiden uppgår till ett eller flera
år. Uppenbart är, att i sådana fall vederbörande icke kan godtaga ett förbehåll,
som innebär att garantin kan komma att bortfalla långt före den
avtalade leveranstidens utgång. Detta skulle ju göra garantiförpliktelsen
praktiskt taget värdelös. För övrigt hör det redan till själva begreppet garantiförbindelse
att den icke skall kunna ensidigt ryggas. Hittills har inga hinder
förelegat mot att lämna bankgaranti för hela den tid som betingats av
det praktiska behovet i varje särskilt fall.
Beträffande bestämmelserna i 57 § första stycket erinrar bankföreningen
om att motsvarande bestämmelser tidigare ingått i de av Kungl. Maj :t fastställda
bolagsordningarna och icke i själva banklagen. De nya bestämmelserna
— vilka tillkommit i samband med en utvidgning av bankernas rätt
att bevilja bundna lån — hade emellertid beträffande kredit i checkräkning
inneburit en ändring av de tidigare gällande reglerna, då bolagsordningarna
genom särskilt stadgande medgivit att krediter i checkräkning fick beviljas
på högst ett år. Bankföreningen framhåller, att det måste beaktas, att ifrågavarande
krediter har en helt annan karaktär än vanliga reverslån och anför
därvid i huvudsak följande.
Checkräkningskrediterna avser regelmässigt att tillgodose näringslivets
behov av rörelsekrediter. Det är därför av vikt att deras löptid icke blir kortare
än omloppstiden hos de tillgångar, för vilkas finansierande krediterna
upptages. Denna omloppstid kan ofta uppgå till eller i vart fall närma sig
ett år. I fråga om byggnadskreditiven förekommer det endast sällan att byggnadstiden
understiger ett år. En checkräkningskredit, som ej med visshet
står till förfogande längre tid än sex månader, får därför ett avsevärt reducerat
värde. Det sagda kan icke bemötas med en hänvisning till att checkräkningskontrakten
fortfarande kan skrivas på ett år, om banken blott gör förbehåll
om rätt till tidigare uppsägning. Redan tillvaron av ett sådant förbehåll
kan nämligen vara ägnat att försvåra planeringen av inköp eller investeringar.
Behovet av en ettårig löptid för checkräkningskrediter har också
varit erkänt ända sedan begynnelsen här i landet av en bankverksamhet i
fastare former. Redan i bankernas äldsta bolagsordningar eller reglementen
fanns sålunda regelmässigt angivet att reverslån lämnades för högst sex
månader medan checkräkningkredit — eller »kassakreditiv» som det då kallades
— kunde beviljas för ett år.
Slutligen påpekar bankföreningen att även för jordbrukskasserörelsens
del har gällt, att krediter i räkning fått beviljas på ett år. Någon ändring
härutinnan har icke ifrågasatts.
De av bankföreningen föreslagna ändringarna i banklagen har tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av samtliga de i ärendet hörda remissinstanserna.
Sparbanksinspektionen och sparbanksföreningen har därjämte hemställt
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1956
att sparbankslagens bestämmelser om uppsägningsfristen vid checkräkningskredit
ändras i enlighet med vad som yrkats beträffande banklagen.
I avseende på uppsägningsförbehållet i samband med garantiförpliktelser
framhåller bank- och fondinspektionen att den i nya banklagen
stadgade begränsningen ibland är oförenlig med det praktiska livets
krav. Vill man lagstiftningsvägen förhindra bankerna att ingå alltför långfristiga
garantiförpliktelser måste man i allt fall fastställa en avsevärt längre
tid än sex månader som maximitid för sådana förpliktelser och i övrigt
utforma bestämmelserna såsom ett förbud för bankerna att teckna garantiförbindelser
för åtaganden som avtalsmässigt sträcker sig över längre tidrymd
än den bestämda maximitiden. Erfarenheten från bankövervakningen
har emellertid visat, att de utfästelser och förbindelser, för vilkas rätta fullgörande
garantier utfärdas av bankerna, till innehåll och form varierar
så starkt att en schablonmässig behandling av frågan om garantiernas varaktighet
icke är tillrådlig. Lämpligast synes därför vara att tillsynsmyndigheten
anförtros uppgiften att vaka över att giltighetstiderna icke utsträckes
utöver vad som kan anses förenligt med likviditets- och solvenssvnpunkterna.
Beträffande uppsägningsfristen vid kredit i räkning uttalar bankoch
fondinspektionen, att begränsningen till sex månader uppenbarligen gör
ifrågavarande kredit mindre lämpad för sitt ändamål, då detta oftast torde
vara att helt allmänt tillgodose en rörelseidkares likviditetsbehov och ett
sådant behov som regel icke är begränsat till en kortare tidsperiod. Den tidigare
begränsningen av löptiden till ett år var enligt bank- och fondinspektionen
närmast ett säkerhetskrav avsett att tillförbinda-banken skyldighet
att minst en gång om året ompröva krediten ur solvenssynpunkt. Några
olägenheter har, framhålles det, icke varit förknippade med denna anordning.
Fullmäktige i riksbanken framhåller, att sexmånadersfristen vid checkräkningskredit
icke i och för sig behöver medföra andra olägenheter än som
till följd av denna frist i allmänhet kan tänkas uppstå vid bankernas kreditgivning.
Fullmäktige vill emellertid icke motsätta sig att den föreslagna
ändringen kommer till stånd.
Vad beträffar kredit i checkräkning hos sparbank framhåller
sparbanksinspektionen att olägenheterna i uppsägningshänseende för
kredittagaren är desamma som om krediten erhållits hos affärsbank eller
till och med större, såtillvida som sparbank måste förbehålla sig rätt till
uppsägning på tre månader, om säkerheten utgöres av borgen, medan affärsbank
i motsvarande fall icke behöver betinga sig kortare tid än sex månader.
Inspektionen hemställer, att även sparbankslagen måtte så ändras, att i
29 § första stycket samma lag föreskrivet förbehåll om rätt till uppsägning
icke skall behöva iakttagas beträffande kredit i checkräkning, som sparbank
må bevilja.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1956
Departementschefen. Svenska bankföreningens hemställan om undantag
från banklagens krav på förbehåll om uppsägningsrätt beträffande garantiförpliktelser
möter ingen erinran från min sida. Jag förordar sålunda, att
60 § lagen om bankrörelse ändras i enlighet härmed.
Frågan om de villkor under vilka kredit i räkning må beviljas har ett direkt
samband med spörsmålet om bankernas likviditet. Den i 57 § första
stycket banklagen intagna regeln, att bank skall förbehålla sig rätt att uppsäga
ett lån till återbetalning inom sex månader, är betingad av det krav
på kortfristighet som gäller i fråga om de svenska affärsbankernas utlå=
ning. Undantag från denna regel bör uppenbarligen icke göras i andra fall
än då särskilda skäl kan åberopas därför och sådant undantag kan ske
utan att likviditetsskyddet äventyras. Av den i ärendet nu förebragta utredningen
framgår att i de för bankerna gällande bolagsordningarna regelmässigt
funnits bestämmelser om att kredit i checkräkning kunnat beviljas
på ett år utan att banken gjort förbehåll om rätt till uppsägning samt att
några olägenheter ur solvens- och likviditetssynpunkt ej synes ha varit
förknippade med denna anordning. Med hänsyn härtill och då det torde vara
av viss betydelse för näringslivet att ifrågavarande krediter må kunna gälla
för en löptid av ett år, vill jag icke motsätta mig att i 57 § lagen om bankrörelse
införes en bestämmelse om att kredit i räkning må utan förbehåll om
uppsägning kunna beviljas på högst ett år. Vad angår sparbankerna kunde
måhända i och för sig ifrågasättas om icke liksom i gällande lag en differentiering
efter säkerhetens beskaffenhet fortfarande borde bibehållas. Övervägande
skäl synes likväl tala för att sparbankerna —- inom den ram som
bestämts i sparbankslagen — erhåller rätt att bevilja kredit i checkräkning
under samma villkor som gäller för affärsbankerna och jordbrukets kreditkassor.
Jag förordar sålunda att 29 § sparbankslagen ändras så att sparbanker
må kunna bevilja kredit i checkräkning på högst ett år utan förbehåll
om uppsägning.
I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats härvid fogade förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955
(nr 183) om bankrörelse; samt
2) lag angående ändrad lydelse av 29 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416)
om sparbanker.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över nämnda författningsförslag måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Harald Häggquist
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1956
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955
(nr 183) om bankrörelse
Härigenom förordnas, att 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
57 §.
Är lån---—- sagda tid.
Utan att förbehålla sig rätt som i
första stycket sägs må bankbolag i
enlighet med närmare bestämmelser
i bolagsordningen utlämna lån med
längre löptid än sex månader till
sammanlagt belopp av högst tjugu
procent av bolagets eget kapital, dock
att beträffande lån, för vilkas fulla
gäldande staten är ansvarig, nämnda
belopp må överskridas med sammanlagt
högst fem procent av bolagets
eget kapital. Lån som nu sagts må,
där icke staten är ansvarig för lånets
fulla gäldande, icke ställas på längre
återbetalningstid än tio år och ej heller
uppgå till högre belopp i varje
särskilt fall än etthundrafemtiotusen
kronor. Beträffande lån, för vars fulla
gäldande staten icke är ansvarig
och för vilket säkerheten utgöres av
borgen av annan än kommun eller
därmed jämförlig samfällighet, skall
i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning
i förhållande till den tid, för
vilken lånet beviljats.
60 §.
Vad i 56—59 §§ stadgats angående
kredit skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om garantiförpliktelse,
som bankaktiebolaget ikläder sig.
(Föreslagen lydelse)
57 §.
Är lån---- sagda tid.
Utan att förbehålla sig rätt som i
första stycket sägs må bankbolag
1. bevilja kredit i räkning på högst
ett år; samt
2. i enlighet med närmare bestämmelser
i bolagsordningen utlämna lån
mot skuldebrev med längre löptid än
sex månader till sammanlagt belopp
av högst tjugu procent av bolagets
eget kapital, dock att beträffande lån,
för vilkas fulla gäldande staten är ansvarig,
nämnda belopp må överskridas
med sammanlagt högst fem procent
av bolagets eget kapital.
Lån som avses i andra stycket 2
må, där icke staten är ansvarig för
lånets fulla gäldande, icke ställas på
längre återbetalningstid än tio år och
ej heller uppgå till högre belopp i
varje särskilt fall än etthundrafemtiotusen
kronor. Beträffande lån, för
vars fulla gäldande staten icke är ansvarig
och för vilket säkerheten utgöres
av borgen av annan än kommun
eller därmed jämförlig samfällighet,
skall i skuldebrevet utfästas
årlig avbetalning i förhållande till
den tid, för vilken lånet beviljats.
60 §.
Vad i 56, 58 och 59 §§ stadgats angående
kredit skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om garantiförpliktelse,
som bankaktiebolaget ikläder
sig.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungi. Maj.ts proposition, nr 69 år 1956
9
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 29 § lagen den 3 juni 1955
(nr 416) om sparbanker
Härigenom förordnas, att 29 § lagen den 3 juni 1955 om sparbanker skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
29 §.
Är lån, för vars fulla gäldande staten
icke är ansvarig eller för vilket
kommun eller därmed jämförlig samfällighet
ej svarar i egenskap av huvudgäldenär
eller löftesmän, icke
ställt att betalas inom tre månader
eller, där fråga är om lån, för vilket
säkerheten utgöres av inteckning i
fast egendom eller tomträtt, inom sex
månader, skall sparbanken förbehålla
sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning
senast inom tid, som nyss
för varje fall sagts. Sådan uppsägningsrätt
må icke i något avseende
inskränkas av sparbanken.
Utan hinder —--sagda tid.
Lån som — ---- tio år.
Innan lån,---upplåtna fas
tigheten.
Såsom säkerhet — — — omförmälda
uppskattningsvärdet.
Sparbank skall —---för uppsäg
ning.
(Föreslagen lydelse)
29 §.
Är lån, för vars fulla gäldande staten
icke är ansvarig eller för vilket
kommun eller därmed jämförlig samfällighet
ej svarar i egenskap av huvudgäldenär
eller löftesmän, icke
ställt att betalas inom tre månader
eller, där fråga är om lån, för vilket
säkerheten utgöres av inteckning i
fast egendom eller tomträtt, inom sex
månader, skall sparbanken förbehålla
sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning
senast inom tid, som nyss för
varje fall sagts. Utan att förbehålla
sig sådan uppsågningsrätt må dock
sparbank bevilja kredit i checkräkning
på högst ett år. I övrigt må uppsägningsrätten
icke i något avseende
inskränkas av sparbanken.
Utan hinder---sagda tid.
Lån som---tio år.
Innan lån,---upplåtna fas
tigheten.
Såsom säkerhet — — — omförmälda
uppskattningsvärdet.
Sparbank skall---för uppsäg
ning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
9
liihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. A’r 69
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1956
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 3 februari
1956.
Närvarande:
justitieråden Lech,
Regner,
Lind,
regeringsrådet Lorichs.
Enligt lagrådet den 2 februari 1956 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
27 januari 1956, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade
förslag till
1) lag angående ändrad Igdelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955
(nr 183) om bankrörelse; samt
2) lag angående ändrad Igdelse av 29 § lagen den 3 juni 1955 (nr M6) om
sparbanker.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av byråchefen i finansdepartementet C. V. Åbjörnsson.
Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Ur protokollet:
Sverker Jonson
Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1956
11
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
10 februari 1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm,
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 3 februari
1956 avgivna utlåtande över de den 27 januari 1956 till lagrådet remitterade
förslagen till
1) lag angående ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955
(nr 183) om bankrörelse; samt
2) lag angående ändrad lydelse av 29 § lagen den 3 juni 1955 (nr H6)
om sparbanker.
Föredraganden anför.
Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran. En redaktionell jämkning
bör vidtagas i det under 2) angivna lagförslaget i syfte att bättre anpassa
det i 29 § första stycket gjorda tillägget till paragrafens nuvarande lydelse.
Berörda lagförslag torde med nu angiven jämkning få föreläggas riksdagen
till antagande.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredraganden att
Kungl. Maj :t måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreslå
riksdagen att antaga ovannämnda lagförslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bengt Resare
560141 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1956:171 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition a1 i texten