Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse, m. m

1956-02-10 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:69, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1956

1

Nr 69

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31

mars 1955 (nr 183) om bankrörelse, m. m.; given

Stockholms slott den 10 februari 1956.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955

(nr 183) om bankrörelse; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 29 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416)

om sparbanker.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådan ändring av gällande bestämmelser, att förbehåll

om rätt till uppsägning icke skall behöva göras, då bankbolag ikläder

sig garantiförpliktelse. Vidare föreslås att bankbolag och sparbank skall

kunna bevilja kredit i checkräkning på högst ett år utan att förbehålla sig

uppsägningsrätt.

1 Bilxang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 69

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1956

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955

(nr 183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

57 §.

Är lån---sagda tid.

Utan att förbehålla sig rätt som i

första stycket sägs må bankbolag i

enlighet med närmare bestämmelser

i bolagsordningen utlämna lån med

längre löptid än sex månader till

sammanlagt belopp av högst tjugu

procent av bolagets eget kapital, dock

att beträffande lån, för vilkas fulla

gäldande staten är ansvarig, nämnda

belopp må överskridas med sammanlagt

högst fem procent av bolagets

eget kapital. Lån som nu sagts må,

där icke staten är ansvarig för lånets

fulla gäldande, icke ställas på längre

återbetalningstid än tio år och ej heller

uppgå till högre belopp i varje

särskilt fall än etthundrafemtiotusen

kronor. Beträffande lån, för vars fulla

gäldande staten icke är ansvarig

och för vilket säkerheten utgöres av

borgen av annan än kommun eller

därmed jämförlig samfällighet, skall

i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning

i förhållande till den tid, för vilken

lånet beviljats.

60 §.

Vad i 56—59 §§ stadgats angående

kredit skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om garantiförpliktelse,

som bankaktiebolaget ikläder sig.

(Föreslagen lydelse)

57 §.

Är lån---- sagda tid.

Utan att förbehålla sig rätt som i

första stycket sägs må bankbolag

1. bevilja kredit i räkning på högst

ett år; samt

2. i enlighet med närmare bestämmelser

i bolagsordningen utlämna lån

mot skuldebrev med längre löptid än

sex månader till sammanlagt belopp

av högst tjugu procent av bolagets

eget kapital, dock att beträffande lån,

för vilkas fulla gäldande staten är ansvarig,

nämnda belopp må överskridas

med sammanlagt högst fem procent

av bolagets eget kapital.

Lån som avses i andra stycket 2

må, där icke staten är ansvarig för

lånets fulla gäldande, icke ställas på

längre återbetalningstid än tio år och

ej heller uppgå till högre belopp i

varje särskilt fall än etthundrafemtiotusen

kronor. Beträffande lån, för

vars fulla gäldande staten icke är ansvarig

och för vilket säkerheten utgöres

av borgen av annan än kommun

eller därmed jämförlig samfällighet,

skall i skuldebrevet utfästas

årlig avbetalning i förhållande till

den tid, för vilken lånet beviljats.

60 §.

Vad i 56, 58 och 59 §§ stadgats angående

kredit skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om garantiförpliktelse,

som bankaktiebolaget ikläder

sig.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1956

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 29 § lagen den 3 juni 1955

(nr 416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 29 § lagen den 3 juni 1955 om sparbanker skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

29 §.

Är lån, för vars fulla gäldande staten

icke är ansvarig eller för vilket

kommun eller därmed jämförlig samfällighet

ej svarar i egenskap av huvudgäldenär

eller löftesmän, icke

ställt att betalas inom tre månader

eller, där fråga är om lån, för vilket

säkerheten utgöres av inteckning i

fast egendom eller tomträtt, inom sex

månader, skall sparbanken förbehålla

sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning

senast inom tid, som nyss

för varje fall sagts. Sådan uppsågningsrätt

må icke i något avseende

inskränkas av sparbanken.

Ulan hinder---- — sagda tid.

Lån som ---tio år.

Innan lån, — — -— upplåtna fastigheten.

Såsom säkerhet---omförmäl
da

uppskattningsvärdet.

Sparbank skall — — — för uppsägning.

(Föreslagen lydelse)

29 §.

Är lån, för vars fulla gäldande staten

icke är ansvarig eller för vilket

kommun eller därmed jämförlig samfällighet

ej svarar i egenskap av huvudgäldenär

eller löftesmän, icke

ställt att betalas inom tre månader

eller, där fråga är om lån, för vilket

säkerheten utgöres av inteckning i

fast egendom eller tomträtt, inom sex

månader, skall sparbanken förbehålla

sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning

senast inom tid, som nyss för

varje fall sagts; och må sådan uppsägningsrätt

icke i något avseende inskränkas

av sparbanken. Kredit i

checkräkning må dock utan förbehåll

om uppsägningsrätt beviljas på högst

ett år.

Utan hinder---sagda tid.

Lån som---tio år.

Innan lån,---upplåtna fas
tigheten.

Såsom säkerhet---omförmäl
da

uppskattningsvärdet.

Sparbank skall — --för uppsäg
ning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1956

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 januari

1956.

När val-ande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Norup, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell,

Nordenstam, Lindström, Lindholm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med t. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell,

fråga om vissa ändringar i lagen om bankrörelse, m. m. samt anför

därvid följande.

Enligt 57 § första stycket lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om bankrörelse

skall bankaktiebolag, därest lån icke är ställt att betalas inom sex månader,

förbehålla sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning senast inom sagda tid.

Undantag — varom nu icke är fråga — medgives i viss omfattning jämlikt

andra stycket samma paragraf. Enligt 60 § skall bl. a. vad i 57 § stadgats

äga motsvarande tillämpning i fråga om garantiförpliktelse, som bank

ikläder sig.

Uppsägningsrätten beträffande sparbankslån regleras i 29 § lagen den 3

juni 1955 (nr 416) om sparbanker. Där föreskrives att, om lån icke är ställt

att betalas inom tre månader eller vad angår lån, för vilket säkerheten utgöres

av inteckning i fast egendom eller tomträtt, inom sex månader, sparbanken

skall förbehålla sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning senast inom

tid, som nyss för varje fall sagts. Vissa undantag medgives även här.

I skrivelse den 23 december 1955 har Svenska bankföreningen hemställt

om vissa ändringar i de nyss berörda stadgandena i lagen om bankrörelse.

Över framställningen har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige

i riksbanken, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen samt

Svenska sparbanksföreningen. De två sistnämnda remissinstanserna har

därvid hemställt om liknande ändringar i lagen om sparbanker.

Från framställningen och remissyttrandena torde här följande få återgivas.

Svenska bankföreningen hemställer i sin förenämnda skrivelse om sådan

ändring av 60 § lagen om bankrörelse, att förbehåll om rätt till uppsägning

icke skall behöva göras, då bankbolag ikläder sig garantiförpliktelse. I sam
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1956

band därmed hemställer bankföreningen vidare, att i 57 § intages stadgande

att kredit i räkning må beviljas på ett år.

I vad avser garantiförpliktelserna uttalar bankföreningen, att kravet på

förbehåll om uppsägning allvarligt skulle försvåra det svenska näringslivets

verksamhet framför allt vad beträffar transaktioner med utlandet. Föreningen

anför följande.

Bankgaranti lämnas ej sällan i samband med exempelvis beställningskontrakt

på maskiner o. d. där tillverkningstiden uppgår till ett eller flera

år. Uppenbart är, att i sådana fall vederbörande icke kan godtaga ett förbehåll,

som innebär att garantin kan komma att bortfalla långt före den

avtalade leveranstidens utgång. Detta skulle ju göra garantiförpliktelsen

praktiskt taget värdelös. För övrigt hör det redan till själva begreppet garantiförbindelse

att den icke skall kunna ensidigt ryggas. Hittills har inga hinder

förelegat mot att lämna bankgaranti för hela den tid som betingats av

det praktiska behovet i varje särskilt fall.

Beträffande bestämmelserna i 57 § första stycket erinrar bankföreningen

om att motsvarande bestämmelser tidigare ingått i de av Kungl. Maj :t fastställda

bolagsordningarna och icke i själva banklagen. De nya bestämmelserna

— vilka tillkommit i samband med en utvidgning av bankernas rätt

att bevilja bundna lån — hade emellertid beträffande kredit i checkräkning

inneburit en ändring av de tidigare gällande reglerna, då bolagsordningarna

genom särskilt stadgande medgivit att krediter i checkräkning fick beviljas

på högst ett år. Bankföreningen framhåller, att det måste beaktas, att ifrågavarande

krediter har en helt annan karaktär än vanliga reverslån och anför

därvid i huvudsak följande.

Checkräkningskrediterna avser regelmässigt att tillgodose näringslivets

behov av rörelsekrediter. Det är därför av vikt att deras löptid icke blir kortare

än omloppstiden hos de tillgångar, för vilkas finansierande krediterna

upptages. Denna omloppstid kan ofta uppgå till eller i vart fall närma sig

ett år. I fråga om byggnadskreditiven förekommer det endast sällan att byggnadstiden

understiger ett år. En checkräkningskredit, som ej med visshet

står till förfogande längre tid än sex månader, får därför ett avsevärt reducerat

värde. Det sagda kan icke bemötas med en hänvisning till att checkräkningskontrakten

fortfarande kan skrivas på ett år, om banken blott gör förbehåll

om rätt till tidigare uppsägning. Redan tillvaron av ett sådant förbehåll

kan nämligen vara ägnat att försvåra planeringen av inköp eller investeringar.

Behovet av en ettårig löptid för checkräkningskrediter har också

varit erkänt ända sedan begynnelsen här i landet av en bankverksamhet i

fastare former. Redan i bankernas äldsta bolagsordningar eller reglementen

fanns sålunda regelmässigt angivet att reverslån lämnades för högst sex

månader medan checkräkningkredit — eller »kassakreditiv» som det då kallades

— kunde beviljas för ett år.

Slutligen påpekar bankföreningen att även för jordbrukskasserörelsens

del har gällt, att krediter i räkning fått beviljas på ett år. Någon ändring

härutinnan har icke ifrågasatts.

De av bankföreningen föreslagna ändringarna i banklagen har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av samtliga de i ärendet hörda remissinstanserna.

Sparbanksinspektionen och sparbanksföreningen har därjämte hemställt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1956

att sparbankslagens bestämmelser om uppsägningsfristen vid checkräkningskredit

ändras i enlighet med vad som yrkats beträffande banklagen.

I avseende på uppsägningsförbehållet i samband med garantiförpliktelser

framhåller bank- och fondinspektionen att den i nya banklagen

stadgade begränsningen ibland är oförenlig med det praktiska livets

krav. Vill man lagstiftningsvägen förhindra bankerna att ingå alltför långfristiga

garantiförpliktelser måste man i allt fall fastställa en avsevärt längre

tid än sex månader som maximitid för sådana förpliktelser och i övrigt

utforma bestämmelserna såsom ett förbud för bankerna att teckna garantiförbindelser

för åtaganden som avtalsmässigt sträcker sig över längre tidrymd

än den bestämda maximitiden. Erfarenheten från bankövervakningen

har emellertid visat, att de utfästelser och förbindelser, för vilkas rätta fullgörande

garantier utfärdas av bankerna, till innehåll och form varierar

så starkt att en schablonmässig behandling av frågan om garantiernas varaktighet

icke är tillrådlig. Lämpligast synes därför vara att tillsynsmyndigheten

anförtros uppgiften att vaka över att giltighetstiderna icke utsträckes

utöver vad som kan anses förenligt med likviditets- och solvenssvnpunkterna.

Beträffande uppsägningsfristen vid kredit i räkning uttalar bankoch

fondinspektionen, att begränsningen till sex månader uppenbarligen gör

ifrågavarande kredit mindre lämpad för sitt ändamål, då detta oftast torde

vara att helt allmänt tillgodose en rörelseidkares likviditetsbehov och ett

sådant behov som regel icke är begränsat till en kortare tidsperiod. Den tidigare

begränsningen av löptiden till ett år var enligt bank- och fondinspektionen

närmast ett säkerhetskrav avsett att tillförbinda-banken skyldighet

att minst en gång om året ompröva krediten ur solvenssynpunkt. Några

olägenheter har, framhålles det, icke varit förknippade med denna anordning.

Fullmäktige i riksbanken framhåller, att sexmånadersfristen vid checkräkningskredit

icke i och för sig behöver medföra andra olägenheter än som

till följd av denna frist i allmänhet kan tänkas uppstå vid bankernas kreditgivning.

Fullmäktige vill emellertid icke motsätta sig att den föreslagna

ändringen kommer till stånd.

Vad beträffar kredit i checkräkning hos sparbank framhåller

sparbanksinspektionen att olägenheterna i uppsägningshänseende för

kredittagaren är desamma som om krediten erhållits hos affärsbank eller

till och med större, såtillvida som sparbank måste förbehålla sig rätt till

uppsägning på tre månader, om säkerheten utgöres av borgen, medan affärsbank

i motsvarande fall icke behöver betinga sig kortare tid än sex månader.

Inspektionen hemställer, att även sparbankslagen måtte så ändras, att i

29 § första stycket samma lag föreskrivet förbehåll om rätt till uppsägning

icke skall behöva iakttagas beträffande kredit i checkräkning, som sparbank

må bevilja.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1956

Departementschefen. Svenska bankföreningens hemställan om undantag

från banklagens krav på förbehåll om uppsägningsrätt beträffande garantiförpliktelser

möter ingen erinran från min sida. Jag förordar sålunda, att

60 § lagen om bankrörelse ändras i enlighet härmed.

Frågan om de villkor under vilka kredit i räkning må beviljas har ett direkt

samband med spörsmålet om bankernas likviditet. Den i 57 § första

stycket banklagen intagna regeln, att bank skall förbehålla sig rätt att uppsäga

ett lån till återbetalning inom sex månader, är betingad av det krav

på kortfristighet som gäller i fråga om de svenska affärsbankernas utlå=

ning. Undantag från denna regel bör uppenbarligen icke göras i andra fall

än då särskilda skäl kan åberopas därför och sådant undantag kan ske

utan att likviditetsskyddet äventyras. Av den i ärendet nu förebragta utredningen

framgår att i de för bankerna gällande bolagsordningarna regelmässigt

funnits bestämmelser om att kredit i checkräkning kunnat beviljas

på ett år utan att banken gjort förbehåll om rätt till uppsägning samt att

några olägenheter ur solvens- och likviditetssynpunkt ej synes ha varit

förknippade med denna anordning. Med hänsyn härtill och då det torde vara

av viss betydelse för näringslivet att ifrågavarande krediter må kunna gälla

för en löptid av ett år, vill jag icke motsätta mig att i 57 § lagen om bankrörelse

införes en bestämmelse om att kredit i räkning må utan förbehåll om

uppsägning kunna beviljas på högst ett år. Vad angår sparbankerna kunde

måhända i och för sig ifrågasättas om icke liksom i gällande lag en differentiering

efter säkerhetens beskaffenhet fortfarande borde bibehållas. Övervägande

skäl synes likväl tala för att sparbankerna —- inom den ram som

bestämts i sparbankslagen — erhåller rätt att bevilja kredit i checkräkning

under samma villkor som gäller för affärsbankerna och jordbrukets kreditkassor.

Jag förordar sålunda att 29 § sparbankslagen ändras så att sparbanker

må kunna bevilja kredit i checkräkning på högst ett år utan förbehåll

om uppsägning.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955

(nr 183) om bankrörelse; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 29 § lagen den 3 juni 1955 (nr 416)

om sparbanker.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över nämnda författningsförslag måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Harald Häggquist

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1956

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955

(nr 183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955 om bankrörelse

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

57 §.

Är lån---—- sagda tid.

Utan att förbehålla sig rätt som i

första stycket sägs må bankbolag i

enlighet med närmare bestämmelser

i bolagsordningen utlämna lån med

längre löptid än sex månader till

sammanlagt belopp av högst tjugu

procent av bolagets eget kapital, dock

att beträffande lån, för vilkas fulla

gäldande staten är ansvarig, nämnda

belopp må överskridas med sammanlagt

högst fem procent av bolagets

eget kapital. Lån som nu sagts må,

där icke staten är ansvarig för lånets

fulla gäldande, icke ställas på längre

återbetalningstid än tio år och ej heller

uppgå till högre belopp i varje

särskilt fall än etthundrafemtiotusen

kronor. Beträffande lån, för vars fulla

gäldande staten icke är ansvarig

och för vilket säkerheten utgöres av

borgen av annan än kommun eller

därmed jämförlig samfällighet, skall

i skuldebrevet utfästas årlig avbetalning

i förhållande till den tid, för

vilken lånet beviljats.

60 §.

Vad i 56—59 §§ stadgats angående

kredit skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om garantiförpliktelse,

som bankaktiebolaget ikläder sig.

(Föreslagen lydelse)

57 §.

Är lån---- sagda tid.

Utan att förbehålla sig rätt som i

första stycket sägs må bankbolag

1. bevilja kredit i räkning på högst

ett år; samt

2. i enlighet med närmare bestämmelser

i bolagsordningen utlämna lån

mot skuldebrev med längre löptid än

sex månader till sammanlagt belopp

av högst tjugu procent av bolagets

eget kapital, dock att beträffande lån,

för vilkas fulla gäldande staten är ansvarig,

nämnda belopp må överskridas

med sammanlagt högst fem procent

av bolagets eget kapital.

Lån som avses i andra stycket 2

må, där icke staten är ansvarig för

lånets fulla gäldande, icke ställas på

längre återbetalningstid än tio år och

ej heller uppgå till högre belopp i

varje särskilt fall än etthundrafemtiotusen

kronor. Beträffande lån, för

vars fulla gäldande staten icke är ansvarig

och för vilket säkerheten utgöres

av borgen av annan än kommun

eller därmed jämförlig samfällighet,

skall i skuldebrevet utfästas

årlig avbetalning i förhållande till

den tid, för vilken lånet beviljats.

60 §.

Vad i 56, 58 och 59 §§ stadgats angående

kredit skall äga motsvarande

tillämpning i fråga om garantiförpliktelse,

som bankaktiebolaget ikläder

sig.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition, nr 69 år 1956

9

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 29 § lagen den 3 juni 1955

(nr 416) om sparbanker

Härigenom förordnas, att 29 § lagen den 3 juni 1955 om sparbanker skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

29 §.

Är lån, för vars fulla gäldande staten

icke är ansvarig eller för vilket

kommun eller därmed jämförlig samfällighet

ej svarar i egenskap av huvudgäldenär

eller löftesmän, icke

ställt att betalas inom tre månader

eller, där fråga är om lån, för vilket

säkerheten utgöres av inteckning i

fast egendom eller tomträtt, inom sex

månader, skall sparbanken förbehålla

sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning

senast inom tid, som nyss

för varje fall sagts. Sådan uppsägningsrätt

må icke i något avseende

inskränkas av sparbanken.

Utan hinder —--sagda tid.

Lån som — ---- tio år.

Innan lån,---upplåtna fas
tigheten.

Såsom säkerhet — — — omförmälda

uppskattningsvärdet.

Sparbank skall —---för uppsäg
ning.

(Föreslagen lydelse)

29 §.

Är lån, för vars fulla gäldande staten

icke är ansvarig eller för vilket

kommun eller därmed jämförlig samfällighet

ej svarar i egenskap av huvudgäldenär

eller löftesmän, icke

ställt att betalas inom tre månader

eller, där fråga är om lån, för vilket

säkerheten utgöres av inteckning i

fast egendom eller tomträtt, inom sex

månader, skall sparbanken förbehålla

sig rätt att uppsäga lånet till återbetalning

senast inom tid, som nyss för

varje fall sagts. Utan att förbehålla

sig sådan uppsågningsrätt må dock

sparbank bevilja kredit i checkräkning

på högst ett år. I övrigt må uppsägningsrätten

icke i något avseende

inskränkas av sparbanken.

Utan hinder---sagda tid.

Lån som---tio år.

Innan lån,---upplåtna fas
tigheten.

Såsom säkerhet — — — omförmälda

uppskattningsvärdet.

Sparbank skall---för uppsäg
ning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

9

liihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. A’r 69

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 69 år 1956

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 3 februari

1956.

Närvarande:

justitieråden Lech,

Regner,

Lind,

regeringsrådet Lorichs.

Enligt lagrådet den 2 februari 1956 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den

27 januari 1956, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag angående ändrad Igdelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955

(nr 183) om bankrörelse; samt

2) lag angående ändrad Igdelse av 29 § lagen den 3 juni 1955 (nr M6) om

sparbanker.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av byråchefen i finansdepartementet C. V. Åbjörnsson.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Sverker Jonson

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 69 år 1956

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 februari 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm,

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 3 februari

1956 avgivna utlåtande över de den 27 januari 1956 till lagrådet remitterade

förslagen till

1) lag angående ändrad lydelse av 57 och 60 §§ lagen den 31 mars 1955

(nr 183) om bankrörelse; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 29 § lagen den 3 juni 1955 (nr H6)

om sparbanker.

Föredraganden anför.

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran. En redaktionell jämkning

bör vidtagas i det under 2) angivna lagförslaget i syfte att bättre anpassa

det i 29 § första stycket gjorda tillägget till paragrafens nuvarande lydelse.

Berörda lagförslag torde med nu angiven jämkning få föreläggas riksdagen

till antagande.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer föredraganden att

Kungl. Maj :t måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreslå

riksdagen att antaga ovannämnda lagförslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bengt Resare

560141 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:171 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition a1 i texten