Angående omorganisation av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt samt kemiska analgslaboratoriet vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök m. m
1956-02-23 · 29 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 27 av 29 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1956:77, Angående omorganisation av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt samt kemiska analgslaboratoriet vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1956
1
Nr 77
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående omorganisation
av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt samt
kemiska analgslaboratoriet vid lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök m. m.; given Stockholms
slott den 23 februari 1956.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sam. B. Norup
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att principbeslut skall fattas om att sammanföra statens
lantbrukskemiska kontrollanstalt samt kemiska analyslaboratoriet vid
lanbrukshögskolan och statens lantbruksförsök till en institution, benämnd
statens lantbrukskemiska laboratorium. Det nya laboratoriet avses skola förläggas
till Ultuna, Uppsala län.
1 llihanq till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 77
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1956
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 februari 1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Norup, fråga om omorganisation
av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt och kemiska analyslaboratoriet
vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, m. in. samt
anför därvid följande.
I. Inledning
Efter uppdrag av Kungl. Maj :t överlämnade statens sakrevision med skrivelse
den 20 februari 1950 utredning angående statens lantbrukskemiska
kontrollanstalts organisation och arbetsformer. Sakrevisionen framhöll därvid,
bland annat, att anstaltens lokalfråga med hänsyn till det allmänna
skick, vari anstaltens lokaler i den s. k. stora institutionsbyggnaden på Experimentaifältet
befann sig, måste ordnas inom en nära framtid.
Sedermera har generalplanekommittén vid lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök i en promemoria till byggnadsstyrelsen berört möjligheterna
att förlägga anstalten till Ultuna. Kommittén uttalade därvid, bland
annat, att den ur flera synpunkter fann det vara rationellt att förlägga anstalten
och det kemiska analyslaboratoriet vid lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök till en gemensam byggnad, eftersom dessa institutioner
hade i flera hänseenden likartade verksamhetsområden.
Vidare har byggnadsstyrelsen i skrivelse den 8 februari 1954 till sakrevisionen
framhållit alt det, om en gemensam nybyggnad för de båda institutionerna
ansågs böra komma till stånd, i första hand borde utarbetas ett
förslag till institutionernas organisation vid en eventuell samförläggning.
Byggnadsstyrelsen anhöll därför, att sakrevisionen jämväl skulle upprätta
ett dylikt förslag. Samtidigt förklarade sig byggnadsstyrelsen ha för avsikt
att sedermera närmare utforma byggnadsprogrammet på grundval av sakrevisionens
förslag och i samråd med de ifrågavarande institutionerna.
Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1956
3
Med anledning av vad sålunda förekommit har sakrevisionen verkställt
utredning angående sammanslagning av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
med kemiska analyslaboratoriet vid lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök. Resultatet av utredningen har redovisats i en med skrivelse
den 28 februari 1955 överlämnad promemoria, därvid bland annat
fogats principskisser för en nybyggnad.
över promemorian har efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen, styrelserna för lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök, statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
samt veterinärhögskolan, statens växtskyddsanstalt, statens centrala frökontrollanstalt,
statens jordbruksnämnd, statens skogsforskningsinstitut,
byggnadsstyrelsen, statens lönenämnd, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet
Landsbygdens folk ävensom Hushållningssällskapens förbund. Styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök har tillika överlämnat
gemensamt yttrande av lärar- och försökskollegierna samt utlåtande
av markkarteringsnämnden. Styrelsen för veterinärhögskolan har inkommit
med yttrande av högskolans lärarkollegium. Slutligen har vid statens
jordbruksnämnds utlåtande fogats yttranden av Sveriges oljeväxtintressenter,
förening u. p. a., Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas förening
samt Kooperativa förbundet. Hushållningssällskapens förbund har
med sitt utlåtande översänt en skrivelse från Örebro läns hushållningssällskap.
Innan jag ingår på en redogörelse för sakrevisionens promemoria och
utlåtandena, vill jag framhålla, att jag har för avsikt att nu endast taga
upp frågorna om sammanslagning av kontrollanstalten och analyslaboratoriet
samt om förläggningen av en eventuell ny institution. Detta innebär,
att redogörelsen i stort sett kommer att få en översiktlig karaktär och att
flertalet detalj spörsmål, t. ex. alla personalfrågor och frågan om den närmare
utformningen av en ny institutionsbyggnad, i huvudsak lämnas å sido.
II. Nuvarande förhållanden
Statens lantbrukskemiska kontrollanstalts arbetsuppgifter, organisation och
ekonomi
Statens lantbrukskemiska kontrollanstalt inrättades genom beslut av 1938
års riksdag (prop. 211) och började sin verksamhet år 1939. Dess huvudllPPgift
är att tillgodose allmänhetens och förvaltningens behov av lantbrukskemiska
analyser. Anstaltens åligganden är närmare angivna i instruktionen
den 17 mars 1939 (nr 160) med däri sedermera gjorda ändringar (SFS
1940: 17 och 1945: 446).
Ledningen av kontrollanstalten utövas av en styrelse, bestående av professorn
i lanthrukskemi vid lantbrukshögskolan, professorn och föreståndaren
för kontrollanstallen samt fem av Kungl. Maj:t förordnade ledamöter.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1956
Organisatoriskt sett är anstalten indelad i en jordavdelning och en fodermedelsavdelning
med förste kemister såsom avdelningschefer. Vidare finns ett
kansli och en mejeriavdelning, vilka står under anstaltsföreståndarens ledning,
samt en botanisk avdelning jämte vattenlaboratorium med en botanist
som chef. Antalet årsanställda lönegradsplacerade tjänstemän var under budgetåret
1953/54 25, därav sex med akademisk examen.
Till anstalten är å riksstaten anvisade ett avlönings- och ett omkostnadsanslag.
Anslagen utbetalas av lantbruksstyrelsen och disponeras av anstaltsstyrelsen.
I övrigt omhänderhar anstalten själv sina kamerala angelägenheter.
Avlöningsanslaget är för innevarande budgetår uppfört med 303 900
kronor och omkostnadsanslaget med 82 000 kronor.
Under budgetåret 1953/54 var utgifterna för avlöningar vid kontrollanstalten
omkring 279 000 kronor och för omkostnader cirka 81 000 kronor.
Samtidigt inflöt inkomster å något mer än 265 000 kronor, så gott som helt
bestående av analysavgifter. Utgifterna översteg följaktligen inkomsterna
med omkring 95 000 kronor. Hänsyn har emellertid då icke tagits till kostnaderna
för personalens pensionering, vilka kan beräknas till cirka 45 000
kronor. Statsverkets totala kostnad för anstalten utöver inkomsterna kan
därför uppskattas till i runt tal 140 000 kronor för ifrågavarande budgetår.
I detta sammanhang må till sist nämnas, att nyssnämnda analysavgifter
efter förslag av anstaltsstyrelsen bestämmes av lantbruksstyrelsen, som även
utfärdar erforderliga föreskrifter rörande analysmetoderna. Gällande taxa
är fastställd den 16 juni 1951. Genom beslut den 12 juni 1952 har emellertid
de i taxan angivna beloppen höjts med 15 procent.
Kontrollanstaltens lokalfråga
Kontrollanstalten är, såsom förut nämnts, inrymd i den s. k. stora institutionsbyggnaden
å Experimentalfältet. Av byggnaden äger staten ungefär
en tredjedel, nämligen den åren 1926—1927 mot öster uppförda tillbyggnaden.
Till den äldre, västliga delen av byggnaden, som uppfördes under förra
hälften av 1800-talet, gör skogs- och lantbruksakademien anspråk på äganderätt.
Enligt överenskommelse med akademien är staten ansvarig för ett
tillfredsställande underhåll av byggnaden.
Institutionsbyggnaden har tre våningar och en sammanlagd såsom tjänsterum,
laboratorier, förråd m. m. användbar golvyta av 1 060 in2. I källaren
är prepareringsrum inrymda samt i bottenvåningen lokaler för rutinanalyser
å jord och ett fodermedelslaboratorium. Mellanvåningen innehåller i huvudsak
administrationslokaler samt lokaler för finanalyser å jord och för
analyser å mjölk och mejeriprodukter. I tredje våningen finns ett fodermedelslaboratorium
och en botanisk avdelning med vattenlaboratorium samt
bostad för vaktmästare. Därjämte disponerar anstalten en staten tillhörig
träbyggnad, kallad jordmagasinet, omkring 150 in från institutionsbyggnaden.
Magasinet bär två våningar, men endast bottenvåningen användes regelbundet
av anstalten. I sistnämnda våning finns förvaringsrum för jord
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1956
5
prover, anordningar för torkning av proverna samt kvarnrum. Den utnyttjade
golvytan i magasinet utgör omkring 110 in2. Sammanlagt disponerar
alltså anstalten över en golvyta av närmare 1 200 in2.
Institutionsbvggnaden är emellertid ur laboratoriesynpunkt otillfredsställande
och kräver stora underhållskostnader. Särskilt gäller detta ledningsnäten
för vatten, avlopp, gas och elektricitet. I december 1951 besiktigade
byggnadsstyrelsen byggnaden för att utröna vad som erfordrades för att sätta
den i sådant skick, att anstalten skulle under en period av cirka fem år
på ett någorlunda tillfredsställande sätt kunna där utöva sin verksamhet.
Kostnaderna för de arbeten, som härvid befanns erforderliga, beräknades av
byggnadsstyrelsen till 300 000 kronor. Med hänsyn till att anstaltens framtida
lokalfråga skulle bli föremål för utredning, inskränktes emellertid arbetena
till oundgängligen nödvändiga reparationer, vilka drog en kostnad
av cirka 40 000 kronor. Även om arbetena hade kommit till utförande i sin
helhet, skulle emellertid anstalten icke ha kunnat drivas rationellt. Härför
erfordras nämligen en omfattande ombyggnad och även en utvidgning av
de nuvarande lokalerna, vilka åtgärder skulle draga avsevärt högre kostnader.
På grund av nu angivna förhållanden har kontrollanstaltens lokalfråga
vid upprepade tillfällen varit föremål för överväganden. Då det ansågs vanskligt
att finna annan rationell användning för den nu använda byggnaden,
inriktade sig strävandena till en början på en till- och ombyggnad av denna.
Byggnadsstyrelsen hemställde sålunda redan år 1942 om medel för ändringsarbeten
å byggnaden, vilket förslag dock icke kom till utförande. Efter
framställning av kontrollanstalten tillkallade Kungl. Maj:t år 1946 särskilda
utredningsmän för att lösa anstaltens lokalfråga. Denna hade då kommit i
nytt läge, därigenom att akademien önskade övertaga byggnaden för sin
egen verksamhet. Utredningsmännen ansåg sig därför böra utgå från att akademien
skulle disponera byggnaden och nya lokaler anskaffas för anstalten.
I skrivelse den 7 februari 1947 föreslog utredningsmännen i överensstämmelse
härmed, att en helt ny byggnad skulle uppföras åt anstalten å Norra Djurgården.
Efter uppdrag av Kungl. Maj:t inkom byggnadsstyrelsen den 27 november
1947 med närmare förslag till sådan nybyggnad, därvid kostnaderna
för byggnadsförslagets genomförande enligt då gällande prisläge beräknades
till 1 200 000 kronor. I detta belopp ingick dock icke kostnader för inredning
och möbler, för vilka ändamål preliminärt beräknades 200 000 kronor. Byggnadsstyrelsen
framhöll tillika, att det framlagda ritningsförslaget borde ytterligare
överarbetas, vilken uppfattning delades av anstaltsstyrelsen. Sistnämnda
styrelse anförde sedermera i skrivelse till Kungl. Maj :t den 13 september
1952, att den fann det ofrånkomligt, att anstaltens byggnadsfråga utan ytterligare
dröjsmål bringades tilll en tillfredsställande lösning och att nyssnämnda
förslag till nybyggnad därvid borde kunna tjäna som underlag. I detta sammanhang
torde emellertid få nämnas, att byggnadsstyrelsen i juni år 1954 beräknade
kostnaderna för nybyggnaden till 1 740 000 kronor eller, om hänsyn
togs till visst av anstaltsstyrelsen angivet ytterligare lokalbehov, till
opaginerad Kontrollera mot PDF
c
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1956
2 175 000 kronor. Slutligen har, såsom redan förut nämnts, sakrevisionen
i sin tidigare utredning räknat med att anstaltens lokalfråga skall ordnas
inom en nära framtid.
Såsom nyss antytts har skogs- och lantbruksakademien förklarat sig vilja
ånyo disponera institutionsbyggnaden på Experimentalfältet. Anledningen
härtill var ursprungligen, att akademiens dåvarande lokaler visat sig
otillräckliga. Akademiens lokalfråga har emellertid därefter ytterligare aktualiserats,
därigenom att Stockholms stad exproprierat den fastighet, i vilken
akademien var inrymd. Samtidigt har staden ställt provisoriska lokaler
till akademiens förfogande intill dess nya lokaler hunnit iordningställas för
denna. Frågan om anskaffande av nya permanenta lokaler för akademien
har byggnadsstyrelsen för sin del funnit lämpligen böra lösas på så sätt, att
akademien flyttar till institutionsbyggnaden på Experimentalfältet. Byggnadsstyrelsen
har framhållit, att denna byggnad efter erforderlig ombyggnad
bör bli väl lämpad för akademien såväl med hänsyn till kravet på lokalernas
standard som på grund av belägenheten å Norra Djurgården.
Kemiska analyslaboratoriets arbetsuppgifter, organisation och ekonomi
Lantbrukshögskolans kemiska analyslaboratorium började sin verksamhet
år 1939 i samband med omorganisationen av försöksväsendet. Laboratoriets
uppgift är att fungera såsom ett serviceorgan åt de vetenskapliga institutionerna
vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök. Instruktion eller
reglemente har icke utfärdats för laboratoriet.
För närvarande är professorn i allmän och oorganisk kemi vid lantbrukshögskolan
föreståndare för analyslaboratoriet. Den närmaste ledningen av
detta utövas emellertid av en förste kemist. Under denne sorterar sex assistenter,
av vilka för närvarande två har akademisk examen, med var sin
grupp laboratoriebiträden. Någon avdelningsindelning förekommer icke, utan
arbetsuppgifterna fördelas av förste kemisten mellan assistenterna och den
övriga personalen från fall till fall. Personalen uppgick under budgetåret
1953/54 till i genomsnitt 27 personer (antalet biträden varierar något).
Städning och eldning ombesörjes av personal, gemensam med lantbrukshögskolan
i övrigt. Laboratoriet saknar särskild personal för kamerala uppgifter,
eftersom dessa åvilar högskolans kansli.
Kostnaderna för verksamheten vid analyslaboratoriet bestrides dels ur
lantbrukshögskolans och försöksväsendets anslag, dels i form av analysavgifter.
Jämväl nämnda avgifter utgår emellertid huvudsakligen från anslagen
till högskolan och försöksväsendet, eftersom laboratoriet har till uppgift att
betjäna dessas vetenskapliga institutioner. Avgifterna avser icke att täcka
laboratoriets verkliga kostnader utan har i första hand avvägts med tanke
på att få en viss spärr mot institutionernas anspråk på laboratoriet. På
grund härav har avgifterna bestämts till blott 15 procent av lanlbrukskemiska
kontrollanstaltens taxa utan tillägg. Under budgetåret 1953/54 var utgifterna
för analyslaboratoriets verksamhet omkring 247 400 kronor, därav
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 dr 1956
205 000 kronor anslagsmedel och cirka 42 400 kronor analysavgifter. De sistnämnda
uppgick dock till nära 50 000 kronor, men en del därav reserverades
till påföljande budgetår. Av beloppet å 50 000 kronor utgjorde omkring
33 700 kronor anslagsmedel och återstoden medel, som inbetalats av institutionsföreståndare
och assistenter m. fl.
Att göra en närmare beräkning av analyslaboratoriets ekonomiska resultat
är icke möjligt främst därför att, såsom torde framgå av det föregående,
vissa betydande kostnader är gemensamma för lantbrukshögskolan och försöksväsendet
samt laboratoriet. En jämförelse mellan lantbrukskemiska
kontrollanstalten och laboratoriet kan följaktligen icke göras i detta hänseende.
Men även om alla kostnader, som belöper på laboratoriet, kunde särskiljas,
vore ändock en någorlunda rättvisande jämförelse icke möjlig, eftersom
det allmänna utgångsläget beträffande anstaltens och laboratoriets
verksamhet är i väsentliga delar olika.
Analyslaboratoriets lokalfråga
Analyslaboratoriet disponerar vid Ultuna en sammanlagd golvyta, som
angivits till 650 m2. Lokalerna är emellertid splittrade på tre olika ställen.
Huvudparten ligger i bottenvåningen och källaren till östra flygeln av en
utav institutionsbyggnaderna vid Ultuna. Till bottenvåningen är större delen
av laboratoriets verksamhet förlagd; källaren utnyttjas till jordlaborationer,
förrådsrum och kvarnrum. Återstoden av lokalerna är fördelad på två mindre
enheter, belägna i samma byggnads västra flygel respektive flygeln till statens
jordbruksförsöks byggnad, vilken ligger cirka 500 m från förstnämnda
byggnad. Ifrågavarande två enheter kallas inom laboratoriet filialerna,
vilket antyder den särställning de fått till följd av sitt avskilda läge.
Utrymmet i västra flygeln användes främst vid analys av ensilage samt
mjölk och andra färskprov, medan laboratoriets verksamhet i jordbruksförsökens
flygelbyggnad icke är specialiserad.
Direkta tekniska brister vidlåder icke analyslaboratoriets lokaler, men
splittringen på flera enheter medför ökade krav på personal och apparatur.
Även om lokalerna låge i anslutning till varandra, skulle den sammanlagda
ytan emellertid icke vara tillräcklig för en rationell drift av laboratoriet.
Särskilt kännbar är bristen på utrymmen för uppackning och förvaring av
prover. Plats finns t. ex. icke för att lagra rotfruktsproverna svalt, när dessa
på höstarna inkommer i stora mängder. De maste då lagras i någon korridor,
där de ofta angripes av förruttnelse, innan de hinner tagas under arbete.
Utöver de nu disponibla lokalerna anser sig därför laboratoriet behöva
300 in2 laboratorielokaler och 200 in- inredda källarlokaler (förråd, torkrum,
kylrum samt kvarnrum m. in.).
För sin del har även högskolan och försöksverksamheten intresse av nya
lokaler för analyslaboratoriet, enär av de utrymmen, som utgör laboratoriets
huvuddel, 215 in2 enligt uppgift lånats från institutionen för allmän och oorganisk
kemi. Vidare är laboratoriets lokaler i västra flygeln avsedda för
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1956
institutionen för organisk kemi. Bägge dessa institutioner uppgives vara
trångbodda. Detta gäller jämväl i fråga om statens jordbruksförsök, som
tidigare disponerade de lokaler i jordbruksförsökens flygelbyggnad, som laboratoriet
nu förfogar över.
I detta sammanhang torde få anmälas, att sakrevisionen med skrivelse den
5 september 1955 överlämnat en i samråd med byggnadsstyrelsen verkställd
utredning av statens jordbruksförsöks byggnadsfråga, vilken utredning företagits
i anslutning till förslaget om att sammanslå lantbrukskemiska kontrollanstalten
med analyslaboratoriet. I utredningen har bland annat framhållits,
att jordbruksförsökens byggnadsfråga delvis kommit i nytt läge genom
ifrågavarande förslag. Den föreslagna nya institutionen kommer nämligen
att få en sådan kapacitet, att vid densamma med fördel kan utföras de
kemiska analyser, varav jordbruksförsöken kan ha behov. För sådana analyser
skulle därför icke erfordras lokaler vid jordbruksförsöken. Därest sammanslagningen
genomföres, blir det följaktligen möjligt att lösa jordbruksförsökens
byggnadsfråga till avsevärt lägre kostnader än som eljest räknats
med. Det må vidare nämnas, att styrelsen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök ansett sig i princip kunna tillstyrka sakrevisionens i
förevarande utredning framlagda förslag. I övrigt torde i ämnet få hänvisas
till den närmare redogörelse, som lämnats i 1956 års statsverksproposition
under kapitalbudgelen: jordbruksdepartementet s. 10—12.
Kontrollanstaltens och analyslaboratoriets analysverksamhet
Vid kontrollanstalten och analyslaboratoriet utföres huvudsakligen rulinanalyser,
av vilka åtskilliga dock är relativt kvalificerade. För kontrollanstalten
gäller, att analyserna skall utföras enligt av lantbruksstvrelsen
fastställda metoder. Vid analyslaboratoriet tillämpas i huvudsak samma metoder,
men då laboratoriet arbetar för vetenskapliga ändamål, förekommer
i viss utsträckning, att metoderna modifieras, över verkställd analys utfärdar
kontrollanstalten särskilt bevis, vilket däremot icke är fallet vid
analyslaboratoriet.
Till kontrollanstalten och analyslaboratoriet insänder uppdragsgivarna
prov på de produkter eller ämnen, som skall undersökas. Proven är i allmänhet
uttagna efter vissa regler, för att undersökningen skall ge ett representativt
resultat. Beträffande prov å vegetabilier och animalier skiljer man
mellan torra prov och färska prov. Då prov inkommer till anstalten eller
laboratoriet, journalföres detsamma. Provet är i allmänhet åtföljt av en beställning,
varav framgår, vilka ämnen eller egenskaper hos provet som uppdragsgivaren
önskar få undersökta. I fråga om ett prov kan sålunda begäras
flera analyser. Provet undergår i regel en förberedande behandling, s. k. provberedning
eller preparering. Jordprov nedtorkas sålunda till viss fuktighetshalt,
finfördelas och siktas, vegetabilieprov males etc. När provberedningen
är slutförd, kan arbetet med bestämning av halten av ett sökt ämne eller
graden av viss egenskap påbörjas. Allt efter den begärda analysens art och
Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1956
9
behovet av noggrannhet göres denna bestämning på en eller flera kvantiteter
ur det färdigberedda provmaterialet. En analys innefattar således en eller
flera bestämningar. Av det anförda framgår, att antalet bestämningar i avsevärd
grad måste påverka det för olika analyser erforderliga laboratoriearbetet,
även om alla till en analys hörande bestämningar göres på samma
färdigberedda material.
Vad först angår jordproven varierar dessa vid kontrollanstalten ganska
kraftigt år från år. Anledningen härtill är, bland annat, att intresset hos
lantbrukarna växlar samt att hushållningssällskapen, som i regel svarar för
provtagningen, icke kan avstå personal för ändamålet i samma utsträckning
varje år. Huvuddelen av proven inkommer på hösten och våren. Den årliga
tillförseln av prov kännetecknas sålunda av starka säsongmässiga variationer.
Analysresultaten brukar expedieras efter tre å fyra månader, men enstaka
brådskande prov levereras inom en vecka eller mindre. Under augusti
—oktober är arbetet med jordanalyserna av ringa omfattning. Såsom redan
antytts är hushållningssällskapen den största uppdragsgivaren. Endast
en mindre del av proven inkommer sålunda från annat håll. Antalet
till kontrollanstalten insända jordprov var under budgetåret 1953/54 i runt
tal 43 400. Analysinkomsterna uppgick till omkring 121 000 kronor, därav
cirka 4 700 kronor härrörde från privata uppdragsgivare.
Analyslaboratoriets uppdrag kommer främst från försöksverksamheten.
Under budgetåret 1953/54 mottogs 8 835 jordprov från jordbruksförsöken,
137 från försöksgårdarna samt 1 485 från övriga institutioner eller i runt
tal 10 500 prov. Proven brukar analyseras under tiden den 1 oktober—4
april. Att märka är, att analyslaboratoriet till skillnad från kontrollanstalten
erhåller jordproven i preparerat skick, d. v. s. torkning och målning
ombesörjes av uppdragsgivarna.
Vid de större serierna jordanalyser dominerar undersökningar angående
reaktionstal (pH-tal), lättlöslig fosforsyra samt lättlösligt kali. Antalet
dylika bestämningar uppgick under budgetåret 1953/54 till respektive cirka
55 400, 55 400 samt 35 300. Vid kontrollanstalten analyseras drygt hälften
av jordarna i sistnämnda avseende och vid analyslaboratoriet ännu större
del. Dessa tre analyser är förhållandevis enkla och lämpar sig väl för mekaniserad
drift vid större provantal. En genomgripande mekanisering av
driften har skett vid kontrollanstalten, delvis under sakrevisionens medverkan.
Motsvarande möjligheter föreligger icke vid analyslaboratoriet, då
analysantalet där är för ringa. Detta har haft till följd, att åtgången på
arbetskraft per analys är avsevärt större vid analyslaboratoriet än vid kontrollanstalten.
Övriga analysslag i de större serierna förekommer i större skala
endast vid analyslaboratoriet. Beträffande de mindre serierna och enstaka
analyserna av jordprov gäller, att dessa vanligen är mer komplicerade och
tidskrävande än de större analysserierna. Av de mindre serierna är de, som
avser spårelement, ur arbetssynpunkt mest betydelsefulla. Dessa analyser, som
göres även i fråga om vegetabilier in. m., har beträffande jord hittills förekommit
företrädesvis vid kontrollanstalten. Under 1953/54 utfördes där
10 Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1956
253 analyser å mangan, 2G9 å koppar och 266 å bor. En annan analysserie,
som endast förekommit vid kontrollanstalten, är de s. k. spurwayanalyserna
å trädgårdsjordar. Ifrågavarande analyser har börjat göras vid kontrollanstalten
först på senare tid. Budgetåret 1953/54 var antalet 328, men
behovet av sådana analyser beräknas komma att öka väsentligt.
Den andra stora gruppen analyser avser vegetabiliska och animaliska
produkter. Antalet dylika prov uppgick under budgetåret 1953/54 till omkring
6 700 vid kontrollanstalten och cirka 11 800 vid analyslaboratoriet.
Analyseringen sker i regel enligt samma metoder på båda hållen. Någon
uppgift om fördelningen av kontrollanstaltens prov på olika uppdragsgivare
föreligger icke, men analysinkomsternas fördelning ger därvidlag i
stort sett ledning. Under budgetåret 1953/54 härrörde sålunda av kontrollanstaltens
inkomster från spannmåls-, fodermedels- och gödselprov 57 procent
från statliga myndigheter och institutioner, 7 procent från hushållningssällskap
samt 36 procent från privata uppdragsgivare. Analyserna å
mjölk och mejeriprodukter avser främst kontroll av efterlevnaden av gällande
bestämmelser om standardisering och pasteurisering av mjölk. Uppdragsgivare
är lantbruksstyrelsen i fråga om standardiseringen samt i övrigt
veterinärstyrelsen och hälsovårdsnämnderna. Med undantag för vissa
prov från i Stockholm placerade provtagare samt prov från statens centrala
frökontrollanstalt inkommer praktiskt taget alla prov till kontrollanstalten
med järnväg eller post. Däremot gäller i fråga om analyslaboratoriet, att
det övervägande antalet prov överlämnas till laboratoriet från vederbörande
institution vid lantbrukshögskolan och lantbruksförsöken.
Liksom jordanalyserna kan analyserna av vegetabiliska och animala
produkter indelas i större serier samt mindre serier eller enstaka analyser.
Vid de vanligaste större serieanalyserna var antalet bestämningar under
budgetåret 1953/54 i runt tal 66 000, därav omkring 24 600 vid kontrollanstalten
och 41 400 vid analyslaboratoriet. De största grupperna bestämningar
— cirka 18 700 respektive 17 500 — avsåg råprotein samt vatten eller torrsubstans.
Beträffande de mindre serierna och enstaka analyserna gäller
även här, att dessa i regel är av mera kvalificerad art än de större serierna.
Bland de mindre serier, som för närvarande har den största betydelsen,
märkes de huvudsakligen vid analyslaboratoriet förekommande analyserna
å organiska syror i ensilage med 500 å 600 bestämningar för varje syra
under budgetåret 1953/54. Endast en mindre del härav utfördes vid kontrollanstalten.
Andra viktiga analysserier avser totalsocker och laktos. Beträffande
dessa utfördes 1 730 respektive 422 bestämningar vid analyslaboratoriet
under nämnda budgetår.
I motsats till vad fallet är vid de större analysserierna i fråga om jordprov
lämpar sig icke förfarandet vid analysering av vegetabiliska och animaliska
produkter för mekaniserad drift. Analysen eller i förekommande
fall varje bestämning utföres sålunda i regel från början till slut av samme
befattningshavare. Mjölk- och mejerivaruproverna kommer till kontrollanstalten
praktiskt taget varje dag. Deras begränsade hållbarhet hindrar emel
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1956
lertid, att analysarbetet uppskjutes i avvaktan på ett ur arbetssynpunkt
lämpligt större antal. Ett uppskov är däremot i allmänhet möjligt i fråga
om spannmåls-, fodermedels- och gödselprov, i synnerhet om tillräcklig
tillgång finns på lämpliga kylutrymmen. Med de metoder, som användes i
fråga om vegetabiliska och animaliska prov, blir möjligheten att ordna
analysarbetet på ett ekonomiskt sätt i första hand beroende på i vad mån
provtillgången är tillräcklig för fullt utnyttjande av personalen.
Utöver vad nu nämnts förekommer vid kontrollanstalten botaniska analyser
och, sedan i april 1954 ett vattenlaboratorium börjat tagas i bruk,
vattenanalyser. Den botaniska analysverksamheten var under budgetåret
1953/54 betydligt större än tidigare år men kan ändå icke anses ha varit
omfattande. Okulärbesiktning av fodermedel och vete gjordes å 3 435 prov
samt mikroskopisk granskning för bedömande av kvalitet och botanisk sammansättning
å 552 prov, beträffande vilka jämväl verkställdes fodervärdesberäkning.
Analysverksamheten vid vattenlaboratoriet har hittills varit av
ringa omfattning. Under budgetåret 1953/54 undersöktes sammanlagt blott
ett sjuttiotal prov.
I övrigt torde beträffande analysverksamheten vid kontrollanstalten och
analyslaboratoriet få hänvisas till sakrevisionens promemoria ävensom vissa
därvid fogade bilagor.
III. Sakrevisionens promemoria
Huvuddragen av sakrevisionens förslag
Sakrevisionen föreslår, att kontrollanstalten och analyslaboratoriet såväl
organisatoriskt som lokalt skall sammanföras till en institution, benämnd
statens lantbrukskemiska laboratorium och förlagd till Ultuna. Lantbrukskemiska
laboratoriet bör liksom kontrollanstalten vara en fristående myndighet
med egen styrelse. De institutioner vid lantbrukshögskolan och lantbruksförsöken,
som nu anlitar analyslaboratoriet, bör hänvisas till det nya
laboratoriet och i princip jämställas med övriga uppdragsgivare.
Vid det nya laboratoriet bör — förutom chefen — finnas viss gemensam
personal och en analysavdelning. Organisationen av analysverksamheten
föreslås i princip skola anordnas så, att större analysserier, som medger
drift i mera industriell skala, sammanföres till en sektion inom analysavdelningen
samt mindre serier och enstaka analyser till en annan sektion
inom samma avdelning. En dylik anordning medför ett väsentligt bättre
utnyttjande av såväl biträdespersonalen som arbetsledande personal, varför
personalbesparingar blir möjliga. Under förutsättning, att analysvolymen
ungefär motsvarar läget budgetåret 1953/54 och att arbetet bedrives
i rationellt utformade lokaler samt med tillgång till arbetsbesparande
apparatur, beräknas personalen vid kontrollanstalten och analyslaboratoriet
kunna minskas med 18 tjänstemän, d. v. s. från sammanlagt 52
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1956
till 34. Besparingen i fråga om avlöningsmedel uppskattas till omkring
200 000 kronor om året samt — om hänsyn tages jämväl till pensioneringskostnader
och sociala förmåner — till närmare 250 000 kronor.
För det nya laboratoriet har, såsom inledningsvis nämnts, principskisser
upprättats. Byggnadens volym beräknas till omkring 6 600 in3 utom kulvert
och vind, vilket innebär att såväl kontrollanstaltens som analyslaboratoriets
verksamhet skulle inrymmas i ungefär 1 000 in3 mindre byggnadsvolym
än den, som enligt 1947 års förslag skulle erfordras enbart för kontrollanstalten.
Då byggnadskostnaden kan beräknas till omkring 225 kronor/m3
för laboratorier av detta slag, anger sakrevisionen kostnaderna för
nybygget preliminärt till cirka 1,5 miljoner kronor. Besparingarna uppskattas
sålunda till omkring 1 miljon kronor. Sakrevisionen utgår emellertid
ifrån att byggnadens slutliga utformning närmare överväges inom
byggnadsstyrelsen samt att denna därvid beaktar alla föreliggande möjligheter
till skälig begränsning av utrvmmeskrav och förenklingar i tekniskt
avseende.
För erforderlig komplettering av utrustningen upptages i promemorian
uppskattningsvis ett belopp av 289 000 kronor. I den skrivelse, varmed
promemorian överlämnats, har emellertid sakrevisionen ansett sig i frågans
nuvarande läge icke böra taga ställning till de framkomna önskemålen i
förevarande hänseende. Sakrevisionen har ej heller funnit det påkallat att
nu ingå på beräkningar beträffande det nya laboratoriets oinkostnadsanslag.
Frågan om omorganisation av kontrollanstalten och analyslaboratoriet
Sakrevisionen anför att, även om anstalten och analyslaboratoriet tillkommit
för att tillgodose helt skilda syften, analysverksamheten vid de två institutionerna
är så likartad, att en sammanslagning ur arbetssynpunkt icke
möter något hinder. Frågan om en sammanslagning av kontrollanstalten och
analyslaboratoriet bör därför i första hand bedömas med hänsyn till de fördelar,
åtgärden kan väntas medföra ur ekonomisk synpunkt.
Vad först angår byggnadsfrågan visar redogörelsen för det nuvarande läget,
att en nybyggnad för kontrollanstalten är ofrånkomlig inom en relativt
nära framtid. Samtidigt är analyslaboratoriets lokaler för små och så splittrade,
att de föranleder onödiga kostnader för personal in. in. och över huvud
taget försvårar en rationell drift. De inkräktar vidare åtminstone delvis på
utrymmen, som behövs för andra ändamål vid lantbrukshögskolan och jordbruksförsöken.
För laboratoriets vidkommande skulle ett frigörande av de
nuvarande lokalerna följaktligen påverka andra byggnadsbehov vid Ultuna.
Enligt sakrevisionen torde det fördenskull icke vara möjligt att lösa laboratoriets
lokalfråga bättre och billigare än i samband med den under alla förhållanden
nödvändiga nybyggnaden för kontrollanstalten.
Vid bedömandet av byggnadsfrågan uppkommer spörsmålet om det nya
laboratoriets förläggning. Härvid står enligt sakrevisionens mening valet
mellan å ena sidan Stockholm eller någon plats i Stockholms omgivningar
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1956
13
och å andra sidan Ultuna. Kontrollanstaltens provmaterial kommer, såsom
förut nämnts, till största delen från andra platser än Stockholm och sändes
med järnväg eller post direkt till anstalten. Beträffande kontrollanstaltens
verksamhet har icke påvisats eller eljest framkommit någon omständighet,
som kan anses orsaka allvarligare olägenheter, därest anstalten förlägges
till Ultuna, om man bortser från de övergående personalsvårigheter, som
oundvikligen måste uppstå, när en myndighet flyttar till annan ort. I och för
sig föreligger icke heller något hinder för att institutioner i Stockholm anlitar
anstalten för erforderliga analyser, även om den förlägges till Ultuna.
Snarare torde en förläggning dit vara till övervägande fördel för anstalten
genom att dess personal kommer i närmare kontakt med den forskning och
utvecklingsverksamhet, som i viktiga hänseenden måste vara underlag för
anstaltens verksamhet.
Även andra skäl kan emellertid anföras för en förflyttning till Ultuna.
Såsom framgår av det föregående är institutionerna inom statens lantbruksförsök
analyslaboratoriets största uppdragsgivare. Endast en mindre del av de
prov, som skall analyseras vid laboratoriet, kan emellertid sändas direkt dit.
1 övrigt måste proven först omhändertagas av de uppdragsgivande institutionerna
för tagning av generalprov eller utförande av andra analyser än kemiska,
t. ex. botaniska analyser. I många fall blir den botaniska analysen
avgörande för frågan, huruvida kemisk analys skall göras. En nära kontakt
mellan analyslaboratoriet och de uppdragsgivande institutionerna är därför
en praktisk nödvändighet. Denna kan tillgodoses genom att institutionerna
■och laboratoriet förlägges i varandras omedelbara närhet. Detta medför, att
en placering av analyslaboratoriet på annan plats än Ultuna skulle innebära
avsevärda olägenheter. Härtill kommer slutligen, att det vid Ultuna finns en
loin t reserverad för ett laboratorium, medan i Stockholm de tomter, som kan
komma i fråga, snarare bör reserveras för myndigheter och institutioner,
vilka har större behov av att vara förlagda till Stockholm än det nya laboratoriet.
På grund av det anförda finner sakrevisionen alldeles övervägande skäl
tala för att det nya laboratoriet bör förläggas till Ultuna. Då icke enbart kontrolluppgifter
avses skola ankomma på detta, bör detsamma benämnas statens
lantbrukskemiska laboratorium, vilken benämning bättre täcker verksamhetens
art och de väsentligaste arbetsuppgifterna.
I detta sammanhang framhåller sakrevisionen, att under utredningen även
diskuterats möjligheterna att förlägga kontrollanstaltens nybyggnad till
Bergshamra-området i Solna, varigenom lokal och eventuellt även organisatorisk
anslutning till statens centrala frökontrollanstalt och statens växtskyddsanstalt
skulle kunna ernås. Vid växtskyddsanstalten har på senare tid
tillkommit ett kemiskt laboratorium. Verksamheten där är emellertid av
helt annan art än vid kontrollanstalten. En överflyttning av analyslaboratoriets
verksamhet till Bergshamra skulle vidare enligt sakrevisionen vara
förenad med så stora praktiska olägenheter, att den får anses utesluten. Fördelarna
med kontrollanstaltens förläggning till Bergshamra blir icke tillnärmelsevis
så stora som vid en förläggning till Ultuna.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 11 år 1(J56
Enligt sakrevisionen bör emellertid kontrollanstalten och analyslaboratoriet
sammanföras icke blott lokalt utan även organisatoriskt, för att de vid
en sammanslagning uppkommande besparingsmöjligheterna skall kunna
helt utnyttjas. Dessa möjligheter är betydande. Ett sammanförande av anstaltens
och laboratoriets analysverksamhet till ett laboratorium medför sålunda,
att analysserierna i flera fall blir avsevärt större. Detta möjliggör eu
ökad rationalisering av arbetsmetoderna. Då de institutioner, vilka anlitar
analyslaboratoriet -— i motsats till kontrollanstaltens uppdragsgivare — i
stor utsträckning har möjlighet att godtaga en viss väntetid med analysernas
färdigställande, kommer vidare uppdragen från lantbrukshögskolan och
lantbruksförsöken att verka arbetsutjämnande vid det nya laboratoriet. Uppenbarligen
är detta av väsentlig betydelse för personalbehovet. Slutligen är
det av stor ekonomisk betydelse, att de fasta kostnaderna blir fördelade på
största möjliga underlag. Detta gäller icke endast lokalkostnader och liknande
utgifter utan även kostnader för ledningen, särskilt som kontrollanstaltens
utgifter för löner till chefen och viss kameral personal nu tager en
relativt stor del av inkomsterna i anspråk. De nu berörda faktorerna medför
sammanlagt en betydande möjlighet att begränsa anstaltens och analyslaboratoriets
sammanlagda personal och även i övrigt sänka statsverkets
kostnader per analys. Sakrevisionen understryker emellertid samtidigt, att
fördelarna med sammanslagningen självfallet icke kan utnyttjas utan tillgång
till lämpliga lokaler samt tillräcklig apparatur och annan utrustning.
Till närmare belysning av det nu anförda framhåller sakrevisionen vidare
bland annat följande.
Beträffande de vanligaste jordanalyserna, de s. k. niarkkarteringsanalvserna,
har kontrollanstalten för närvarande en betydande icke utnyttjad
kapacitet. Med nuvarande personal kan 60 000 prov avverkas på 200 arbetsdagar,
och med en mindre personalförstärkning kan kapaciteten ökas till
100 000 prov. Då antalet vid anstalten undersökta jordprov under budgetåret
1953/54 var endast cirka 44 000, innebär detta, att såvitt angår de vanliga
analyserna analyslaboratoriets 10 500 jordprov kan inrymmas i den lediga
kapaciteten utan personalförstärkning och åstadkomma en jämnare svsselsättning.
Enligt den föregående redogörelsen föreligger vid kontrollanstalten i fråga
om vegetabiliska och animala analyser en ojämnhet i belastningen. Maximiantalet
bestämningar under en månad avviker sålunda avsevärt från medeltalet
av samtliga analyser. För att bedöma läget efter en sammanslagning
har därför en jämförelse gjorts mellan medeltalet bestämningar per
månad under budgetåret 1953/54 vid kontrollanstalten samt det högsta
antal bestämningar, vilka kan betecknas såsom brådskande. Därvid har för
säkerhets skull såsom brådskande upptagits samtliga analyser från anstalten
och alla färskprovsanalyser från analyslaboratoriet, ehuru flertalet
av de senare icke behöver redovisas på så sätt, därest tillfredsställande möjligheter
för provernas nedfrysning finns. Nyssnämnda jämförelse visar eu
betydande utjämning av skillnaden mellan maximiantalet och medeltalet.
Den förut berörda utökningen av analysserierna vid eu sammanslagning
gör. alt serierna blir så stora, alt arbetsmomenten i större utsträckning än
nu kan fördelas mellan olika befattningshavare. Möjligheterna att sysselsätta
ett biträde med endast en eller två bestämningar ökas. Denna specia
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1956
15
lisering medför icke blott ett minskat behov av personal utan även möjlighet
att sänka kraven på de tekniska biträdenas allmänna erfarenhet och
utbildning. Fördelarna av ett större analysunderlag berör emellertid icke
endast biträdespersonalen utan också den arbetsledande personalen, vilken
kan minskas proportionsvis kraftigare än förstnämnda personal. Det
samlade analysunderlaget skapar vidare ekonomiska betingelser för anskaffning
av bättre och mera arbetsbesparande apparatur och för ett bättre
utnyttjande av densamma. Varken kontrollanstaltens eller analyslaboratoriets
apparaturutrustning är nämligen för närvarande tillfredsställande.
Forskning och metodutveckling bedrives vid såväl kontrollanstalten som
analyslaboratoriet ehuru i begränsad omfattning. Det är för en ekonomisk
drift av laboratorier av denna typ nödvändigt att där bedrives en relativt
omfattande verksamhet av nu angiven art, så att utvecklingen av metoderna
på området kan främjas genom egna forskningsresultat och anpassning av
utländska erfarenheter till svenska förhållanden. Forskningen är därjämte
nödvändig, för att den vetenskapligt utbildade personalen skall hålla sig
orienterad om utvecklingen. En sammanslagning kan även i nu angivna
hänseenden väntas medföra en förbättring, som torde bli än mer framträdande,
om det blivande laboratoriet förlägges till Ultuna.
Sammanfattningsvis uttalar sakrevisionen, att de fördelar, som i olika
hänseenden kan uppnås, om kontrollanstalten och analyslaboratoriet lokalt
och organisatoriskt sammanföres till en enhet, är så stora, att en sammanslagning
utan tvekan bör komma till stånd.
Det nya laboratoriets ställning, organisation samt personal- och utrustningsbehov
Det
nya lantbrukskemiska laboratoriet bör intaga samma fristående ställning
som kontrollanstalten nu har och sålunda icke inordnas under lantbrukshögskolan
och lantbruksförsöken med deras speciella karaktär av utbildnings-
och forskningsanstalt. Lantbruksstyrelsens beslutanderätt i fråga
om taxa och analysföreskrifter bör kvarstå, dock med den begränsningen,
att nämnda föreskrifter icke skall vara bindande i fråga om analyser
för vetenskapligt ändamål. Förhållandet mellan laboratoriet och institutionerna
vid högskolan och lantbruksförsöken bör lösas så, att institutionerna
i princip jämställes med laboratoriets övriga uppdragsgivare. Frågan
hur det ekonomiska mellanhavandet mellan laboratoriet och institutionerna
skall utformas, bör upptagas till närmare behandling i annat sammanhang.
Styrelsen för lantbrukskemiska laboratoriet bör få samma sammansättning
som kontrollanstaltens nuvarande styrelse men med de förändringar,
som kan motiveras av att lantbrukshögskolan och lantbruksförsöken blir
laboratoriets största uppdragsgivare. Därjämte bör i styrelsen finnas en
särskild företrädare för ämnet analytisk kemi. Ledningen av laboratoriet
bör handhavas av en chef, som till sitt förfogande har viss för laboratoriet
gemensam personal. Analysverksamheten bör organisatoriskt sammanföras
till eu särskild avdelning, vars direkta ledning anförtros eu laborator
och avdelningsföreståndare. Analysavdelningen bör uppdelas på tre underavdelningar
eller sektioner, nämligen en för mindre serier och enstaka ana
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1956
lyser, en för större serier och en servicesektion. Detta innebär, att bestämningar
i större serier oavsett provens art samlas till en sektion samt övriga
analyser till en sektion för mindre serier och enstaka analyser, under det
att analysverksamheten vid kontrollanstalten nu är uppdelad mellan olika
avdelningar huvudsakligen efter provens art.
Sakrevisionen framhåller härefter, att någon prognos beträffande utvecklingen
på de områden, som beröres av lantbrukskemiska laboratoriets verksamhet,
icke varit möjlig att uppgöra i detta sammanhang. De olika faktorer,
som kan spela in härvidlag, kan icke med någon säkerhet överblickas.
Ett visst slag av analyser kan sålunda öka kraftigt i antal, samtidigt
som ett annat slag minskar eller bortfaller. Nya metoder kan reducera den
nuvarande arbetsåtgången för ett slag av analyser, men å andra sidan kan
skärpta krav på exakthet verka i motsatt riktning. Enligt sakrevisionen
är man dock med hänsyn till verksamhetens mångsidighet berättigad antaga,
att ökningar och minskningar i arbetsbelastningen på längre sikt
kommer att i stort sett utjämnas men att likaledes på längre sikt en successiv
ökning av verksamhetens totala omfattning kommer att ske. Under
sådana förhållanden finner sakrevisionen det riktigast att till utgångspunkt
för bedömningen av lantbrukskemiska laboratoriets lokal- och personalbehov
välja den faktiska analysvolymen under budgetåret 1953/54, då den
sammanlagda verksamheten vid anstalten och analyslaboratoriet var den
största dittills under något budgetår. Detta betyder bland annat, att vid
beräkningen av personalbehovet hänsyn icke tagits till att lantbrukskemiska
laboratoriet eventuellt kommer att utföra analyser å fett- och vattenhalt i
oljeväxtfröer i avsevärd omfattning. Däremot utgår sakrevisionen från att
viss del av den personal, som vanligen sysslar med jordanalyser, kan användas
för oljeväxtanalyserna. För att tillgodose ytterligare personalbehov
under den tid, sistnämnda analyser utföres, bör tillfällig personal kunna
anställas. Vidare förutsättes, att vattenanalyser icke skall förekomma vid
det nya laboratoriet. Detta slags analyser torde ha upptagits vid kontrollanstalten
för att bereda en del av personalen å jordavdelningen jämnare
sysselsättning. Behovet av vattenanalyser anses kunna tillgodoses av andra
laboratorier.
Med angivna utgångspunkter beräknar sakrevisionen personalen vid det
nya laboratoriet till 34 årsanställda tjänstemän, nämligen en chef, förslagsvis
benämnd direktör, viss gemensam personal å 6 tjänstemän, därav en
laborator och ett tekniskt biträde för metodforskning, samt en analysavdelning
om 27 tjänstemän bestående av en sektion för mindre serier och enstaka
analyser, en sektion för större serier ävensom en servicesektion med
— förutom laboratorn och avdelningsföreståndaren -— respektive 7, 16
och 3 tjänstemän. I denna uppsättning ingår icke den personal, som erfordras
för städning och — i begränsad omfattning — för diskning. Vidare
förutsättes, att eldning skall ombesörjas av den för lantbrukshögskolan gemensamma
eldningspersonalen. Förslaget innebär i jämförelse med nuvarande
kostnader för avlöningar en minskning med i runt tal 200 000 kro
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1956 IT
nor, varav en mindre del beror på ändrad ortsgrupp för den personal, som
flyttas från kontrollanstalten till Ultuna.
Någon beräkning av omkostnaderna vid det nya laboratoriet har sakrevisionen
icke ansett sig böra göra. Däremot har i promemorian verkställts en
uppskattning av kostnaderna för komplettering av kontrollanstaltens och
analyslaboratoriets utrustning vid en sammanslagning, avsedd att ge en
uppfattning om vad som kan anses erforderligt i detta hänseende och de
ungefärliga kostnaderna enligt nuvarande priser. Till grund för beräkningen,
som slutar på ett belopp av 289 000 kronor, har legat förteckningar
över den nuvarande utrustningen vid institutionerna i fråga. Beräkningen
har fogats såsom bilaga till promemorian. Här torde blott få hänvisas till
denna. Såsom tidigare nämnts har .sakrevisionen i sin skrivelse icke ansett
sig böra ingå på ett bedömande av utrustningsfrågan i nuvarande läge.
Förslag till nybyggnad
Sakrevisionens förslag till nybyggnad framgår närmare av förut omförmälda,
vid promemorian fogade principskisser, till vilka torde få hänvisas.
Förslaget innebär i huvudsak följande.
Vid utformningen av förslaget har hänsyn tagits till laboratoriets särskilda
»industriellas karaktär. Kraven på utrymme har sålunda måst ställas
högre än vid forskningslaboratorier. Med hänsyn härtill har förslaget
utarbetats med användande av en rumsmodul av 3,5 X 5,5 m inklusive
väggar. De yttre dimensionerna å laboratoriebyggnaden beräknas bli omkring
15 X 49 m. Huset kommer att bestå av tre våningar förutom kulvert
och vind. Den sammanlagda totala ytan i de tre våningarna blir 2 205 m2.
Då höjden mellan våningarna beräknats till 3 m, blir motsvarande volym
ö 615 m3. Bottenvåningen innehåller lokaler för preparering av prover samt
förråd och verkstad. Till våningen en trappa upp är förlagda lokaler för
analyser i större serier ävensom, bland annat, laboratorium och skrivrum
åt en laborator. I våningen två trappor upp avses skola anordnas ett laboratorium
tör enstaka analyser och smärre serier. Vidare inrymmes däri ett
laboratorium och skrivrum för en laborator samt ett laboratorium och
skrivrum i nära anslutning till laboratoriechefens tjänsterum. Utrymmena
är avsedda antingen för laboratoriechefen eller för att bereda möjlighet för
någon forskare att förlägga sitt arbete till laboratoriet. Dessutom finns i
denna våning, bland annat, administrationslokaler och handbibliotek. Å vinden
avses glasvaror, jordprover för vetenskapligt ändamål och dylikt skola
förvaras. Vid ena kortsidan av byggnaden slutligen inrymmes ett lunchrum.
Däremot har något utrymme för vattenlaboratorium icke beräknats, då —
såsom förut nämnts — sakrevisionen ansett behovet av vattenanalyser kunna
tillgodoses av andra laboratorier.
Såsom nyss anförts kan den föreslagna byggnadens volym beräknas till
omkring 6 600 in3, bortsett från kulvertcn och vinden. I anslutning härtill
lramhåller sakrevisionen till jämförelse, att 1947 års förslag till nybyggnad
2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 77
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1956
enbart lör kontrollanstalten uppgick till omkring 7 600 in3, frånsett pannrum.
Det nya laboratoriet har sålunda, trots att det skall ge plats för såväl
kontrollanstaltens som analyslaboratoriets verksamhet, beräknats bli cirka
1 000 ms eller 13 procent mindre. Emellertid innebär förslaget även, att analyslaboratoriets
nuvarande lokaler frigöres och att dettas förut berörda anspråk
på ytterligare lokaler bortfaller. Nämnda lokalutrymmen kan beräknas
till omkring 3 500 in3. Det nu föreslagna nybygget med sina omkring
6 600 in3 kan fördenskull med visst fog sägas ersätta dels 1947 års förslag
till nybygge för kontrollanstalten, dels analyslaboratoriets befintliga eller
såsom nödvändiga ansedda lokaler, trots att förslaget innebär en minskning
med cirka 4 500 in3, motsvarande en byggnadskostnad av omkring 1 miljon
kronor.
Till sist må nämnas, att byggnadsförslaget icke omfattar kostnaderna för
inredning av det nya laboratoriet, eftersom sakrevisionen ansett en sådan
beräkning erfordra särskild fackkunskap och för övrigt falla utanför utredningsuppdraget.
IV. Remissutlåtandena
Förslagen att sammanslå statens lanlbrukskemiska kontrollanstalt med
analyslaboratoriet vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök till
ett statens lantbrukskemiska laboratorium samt att förlägga detta till Ultuna
har i princip tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Åtskilliga av dessa
har emellertid därvid förutsatt, att vissa av dem framförda synpunkter och
förslag beaktas vid omorganisationen. Framför allt har farhågor uttalats
för att det nya laboratoriets resurser tilltagits i underkant såväl i fråg&
om personal som beträffande lokalutrymmen. Vidare har från några håll
tillstyrkandet skett blott under den förutsättningen, att omorganisationen
icke leder till försening eller fördyring av analysverksamheten. Föreståndaren
för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt, statens växtskyddsanstalt,
statens centrala frökontrollanstalt samt statens skogsforskningsinstitut har
gjort invändningar mot förslaget att förlägga det nya laboratoriet till Ultuna.
Riksräkenskapsverket, styrelsen för veterinärhögskolan samt samma
högskolas lärarkollegium har uttalat tveksamhet mot omorganisationen.
Helt avstyrkande utlåtande har avgivits av Sveriges lantbruksförbund.
Ur remissutlåtandena må i övrigt återgivas följande.
Statskontoret finner i likhet med sakrevisionen starka skäl tala för en
omorganisation och för att det nya laboratoriet skall förläggas till Ultuna.
Vidare understryker statskontoret sakrevisionens uttalande, att vid den definitiva
utformningen av nybyggnaden för laboratoriet alla möjligheter bör
iakttagas till skälig begränsning av utrymmeskrav och till förenklingar i
tekniskt avseende.
Byggnadsstyrelsen anför, att den vid utformningen av generalplan för den
fortsatta utbyggnaden av lantbrukshögskolan och lantbruksförsöken hållit
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1956
19
möjligheten öppen för det nu planlagda förslagets genomförande samt att
lämplig byggnadsplats med betryggande utbyggnadsmöjligheter reserverats.
Godtages förslaget, friställes vid högskolan vissa för andra ändamål välbehövliga
lokaler. Med hänsyn till det fortsatta planeringsarbetet såväl i fråga
om Ultuna-området som beträffande den av nedre norrmalmsregleringen i
Stockholm aktualiserade frågan om att anskaffa definitiva lokaler för lantbruksakademien,
är byggnadsstyrelsen betjänt av att principbeslut i förevarande
ärende fattas snarast möjligt. Mot de uppdragna riktlinjerna för de
nya lokalerna har byggnadsstyrelsen i princip intet att erinra men förutsätter,
att därmed sammanhängande detalj spörsmål mera ingående utredes,
när principbeslut fattats i frågan.
Jämväl lantbruksstijrelsen tillstyrker förslagen. Enligt styrelsen framstår
det emellertid såsom angeläget, alt det nya laboratoriet redan från början
utbygges så, att det svarar mot behovet för den närmaste framtiden. Bedömandet
av laboratoriets lämpliga dimension bör därför grundas icke enbart
på analysvolymen under budgetåret 1953/54, utan hänsyn bör jämväl
tagas till den sannolika utvecklingen inom den lantbrukskerniska verksamheten.
Denna utveckling pekar mot en analysvolym, vilken icke oväsentligt
överstiger den, som legat till grund för sakrevisionens förslag. Detta bör beaktas
vid det slutliga ställningstagandet till frågan om laboratoriets storlek.
Lantbruksstyrelsen understryker vidare angelägenheten av att vid det nya
laboratoriets uppbyggnad en särskild avdelning för metodforskning kommer
till stånd.
Styrelsen för statens lantbrukskerniska kontrollanstalt — utom föreståndaren,
vilken enligt vad som framgår av det följande anfört skiljaktig mening
— finner sakrevisionens förslag innebära den säkrast framkomliga
vägen att inom rimlig tid lösa anstaltens lokalfråga, då de upprepade framställningarna
om en till Stockholm förlagd nybyggnad icke lett till resultat.
Därvid förutsätter styrelsen, att omorganisationen icke skall inverka menligt
på den av anstalten bedrivna kundtjänsten. Att, såsom sakrevisionen
gjort, lägga relativt kortsiktiga sparsamhetssynpunkter på omorganisationen,
anser styrelsen mindre välbetänkt. Likaså är det enligt styrelsens uppfattning
ofrånkomligt att räkna med en avsevärt större analysvolym än den,
som faktiskt förelåg under budgetåret 1953/54 och som sakrevisionen tagit
till utgångspunkt för sina beräkningar. Man kan nämligen med stor sannolikhet
förutse, att jordbrukets behov av analyser snabbt kommer att öka i
samma mån, som den intensifierade jordbruksforskningen framkommer med
nya uppslag och rön, vilka det är av vikt att få pröva och omsätta i praktiska
åtgärder. Nu anförda synpunkter leder till att sakrevisionens beräkningar
av personal- och lokalbehov för det nya laboratoriet måste anses vara alltför
sparsamt tilltagna. Enligt styrelsen kan det icke vara god ekonomi att uppföra
en laboratoriebyggnad, som kanske redan om ett eller annat år visar sig
vara otillräcklig. Styrelsen framlägger fördenskull åtskilliga egna förslag
utöver sakrevisionen beträffande såväl personalen som nybyggnaden.
20 Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 19ö(>
Lantbruksliögskolans lårar- och försökskollegier vitsordar, att mycket
kan vinnas i fråga om rationalisering av analysverksamheten genom omorganisationen.
Lokalfrågan kan nämligen på så sätt lösas mest ändamålsenligt.
För lantbrukshögskolan och lantbruksförsöken är en nödvändig förutsättning
för omorganisationen, att det nya laboratoriet förlägges till Ultuna.
Kollegierna ansluter sig därför i princip till sakrevisionen men framlägger
samtidigt vissa förslag, vilka är av den betydelse för högskolan och
lantbruksförsöken, att förslagens genomförande måste vara ett oeftergivligt
villkor för att den nya organisationen skall kunna accepteras av kollegierna.
Kollegierna finner det sålunda vara ett ofrånkomligt krav från högskolans
och lantbruksförsökens sida, att omorganisationen icke får medföra
en fördyring av analysverksamheten. Av stor betydelse är likaså, att analyserna
kan utföras utan alltför stor tidsutdräkt. Det måste sålunda anses
vara helt otillfredsställande att låta högskolans och lantbruksförsökens analysuppdrag
komma i efterhand eller att utnyttja desamma för att utjämna
säsongmässiga variationer i arbetsbelastningen. Enligt kollegierna är det synnerligen
angeläget, att nämnda spörsmål närmare preciseras genom ytterligare
utredning. Därvid bör hänsyn även tagas till möjligheterna att överlåta
vissa för försöksverksamheten viktiga analysuppdrag åt de lantbrukskemiska
kontrollstationerna samt den planerade kemiska avdelningen vid
Röbäcksdalen. Samtidigt bör sistnämnda avdelnings organisatoriska ställning
klarläggas i förhållande till såväl lantbrukshögskolan och lantbruksförsöken
som det nya laboratoriet.
I fråga om sakrevisionens förslag till personaluppsättning framhåller kollegierna,
att sakrevisionen synes ha förbisett den tendens till oavlåtlig ökning
av analysbehovet, som präglat utvecklingen och som otvivelaktigt även
framdeles kommer att göra sig gällande. Flera exempel härpå nämnes. Även
om väsentliga rationaliseringar av analysverksamheten kan vinnas genom
omorganisationen, måste det därför starkt ifrågasättas, om man utan men
för verksamheten kan reducera personalen så avsevärt som sakrevisionen
ansett. Kollegierna föreslår därför vissa personalförstärkningar utöver sakrevisionens
förslag.
Enligt kollegierna har sakrevisionen vidare i alltför hög grad anlagt besparingssynpunkter
och ej tillräckligt beaktat den betydelse, som den analytiska
kemien har för jordbruksforskningen och därmed för jordbrukets utveckling.
Det är nämligen nödvändigt, att det nya laboratoriet har eu stark
teoretisk grund i form av forskning inom sagda område. De av sakrevisionen
föreslagna resurserna härför torde emellertid vara alltför knappt tilltagna.
Då det synes lämpligast, att ifrågavarande forskningsverksamhet knytes till
högskolan och lantbruksförsöken, föreslår kollegierna, att därstädes skall
inrättas en särskild avdelning för forskning och övrig utbildning inom den
högre analytiska kemien med viss närmare angiven personaluppsättning.
En sådan åtgärd gör det icke mindre nödvändigt, att det nya laboratoriet i
enlighet med sakrevisionens förslag bedriver särskild forskningsverksamhet,
avseende tillgängliga analysmetoders tillämpning i kommersiell skala.
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1956
21
Beträffande den nya institutionsbyggnaden anser sig kollegierna för närvarande
icke kunna ingå på några detaljer utan förutsätter, att de får tillfälle
att yttra sig i frågan, sedan förslaget närmare utformats. Med hänsyn
till vad kollegierna anfört rörande analysverksamhetens ökning, finner
sig kollegierna emellertid i princip böra framhålla, att den föreslagna byggnaden
torde vara för knappt tilltagen. Risk föreligger otvivelaktigt för att
byggnaden i en snar framtid icke kan tillgodose behovet av utrymme för
analysverksamheten. Enligt kollegierna kan detta problem lämpligast lösas
så, att byggnaden ökas med en våning.
Kollegierna berör slutligen frågan om den geografiska avgränsningen av
det nya laboratoriets verksamhetsområde i förhållande till de statsunderstödda
lantbrukskemiska kontrollstationerna. Med hänsyn till vikten av att
laboratoriet och de lokala stationerna har ett gott samarbete och en intim
kontakt med sina uppdragsgivare, ifrågasätter kollegierna, huruvida icke
laboratoriets område blir alltför stort, om det såsom föreslagits skall sammanfalla
med kontrollanstaltens nuvarande verksamhetsområde. Kollegierna
föreslår därför, att en del av sistnämnda område skall överföras till
den lantbrukskemiska kontrollstationen i Örebro samt att denna skall återfå
det statsunderstöd, som den tidigare haft.
Styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök tillstyrker
i princip sakrevisionens förslag och biträder i huvudsak, vad lärar- och
försökskollegierna anfört. Högskolestyrelsen understryker särskilt kollegiernas
uttalande, att uppdragen från högskolan och lantbruksförsöken icke
får fullgöras såsom utfyllnad till det övriga arbetet och sålunda i vissa fall
gå i andra hand. Enligt högskolestyrelsen är det nödvändigt att öka personalen
utöver vad sakrevisionen föreslagit, om det skall bli möjligt att
utföra analysarbetet i rätt tid. Vidare framhålles angelägenheten av att nybyggnaden
från början göres så rymlig, att en framtida ökning av analysverksamheten
icke försvåras. Liksom kollegierna finner högskolestyrelsen
fördenskull lämpligt, att byggnaden ökas med en våning.
Markkarteringsnämnden vid lantbrukshögskolan begränsar sitt utlåtande
till frågorna om forsknings- och kontrollverksamheten vid det nya laboratoriet
samt om dettas geografiska verksamhetsområde. Beträffande förstnämnda
spörsmål anför nämnden, att sakrevisionens förslag icke erbjuder
en acceptabel lösning av problemet. Forskningsverksamheten måste sålunda
givas väsentligt större resurser än vad sakrevisionen ansett lämpligt. Enligt
nämnden bör ifrågavarande verksamhet få eu friare ställning och organiseras
som eu särskild avdelning inom det nya laboratoriet. I anslutning
härtill framlägger nämnden förslag till personaluppsättning vid avdelningen
samt hemställer, att vid utformningen av de nya lokalerna hänsyn skall
tagas till den utvidgning av laboratoriets verksamhet, som nämndens förslag
innebär.
Vad härefter angår det nya laboratoriets geografiska verksamhetsområde
framhåller nämnden, alt den nuvarande konlrollanstalten har ett alltför
stort område att betjäna med påföljd, att kontakten med uppdragsgivarna
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1956
blir mindre tillfredsställande. Då därtill kominer, att en starkt expanderande
utveckling måste förutses inom analysverksamheten, torde den av
sakrevisionen föreslagna omfattningen av det nya laboratoriet från början
eller mycket snart komma att visa sig otillräcklig. Nämnden anser sig på
grund härav böra föreslå, att hela den statliga organisationen beträffande
lantbrukskemiska analyser skall överses i samband med organiserandet av
det nya laboratoriet. Därvid bör övervägas att återföra den lokala stationen
i Örebro till den statliga organisationen samt att öka denna stations
verksamhetsområde. Vidare bör föreliggande planer för utbyggnad av stationen
i Luleå överses i samband med inrättandet av en lantbrukskemisk
avdelning vid Röbäcksdalen och samtidigt frågan om distriktsindelningen
för övre Norrland prövas. Slutligen påpekar nämnden, att en ytterligare
avlastning av det centrala laboratoriets arbetsbörda kan åstadkommas genom
att detta befrias från en del rutinanalyser från fältförsök in. m. Vidtages
nu antydda åtgärder, kan enligt nämnden åvägabringas, att den av
sakrevisionen föreslagna omfattningen av det nya laboratoriet vid Ultuna
åtminstone för den närmaste framtiden skulle kunna vara tillräcklig.
Statens jordbruksnämnd framhåller, alt en överflyttning av det praktiska
analysarbetet från Stockholm till det från viktiga produktionsorter något
mera avlägsna Ultuna och ett sammanförande av detta arbete med de
vetenskapliga undersökningarna därstädes i och för sig kan vara ägnat att
försena analysresultaten samt de åtgärder, som föranleds därav. Ur nämndens
synpunkter kan därför sakrevisionens förslag lämnas utan erinran endast
under den förutsättningen, att sådana anordningar vidtages, att även
framdeles en i stort sett lika snabb och effektiv analysservice som den nuvarande
kan ställas i utsikt. Om så blir fallet, har nämnden icke något att
erinra mot en omorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med sakrevisionens
förslag.
Hushållningssällskapens förbund erinrar om att analyserna å vegetabiliska
och animaliska produkter vid lantbrukskemiska kontrollanstalten i stor
utsträckning sker på uppdrag av centrala myndigheter eller av företag och
organisationer på handelns område, vilka är belägna i Stockholms omgivning.
Dessa grupper uppdragsgivare har särskilt stora krav på att avståndet
till vederbörande lantbrukskemiska laboratorium icke är så långt samt
på att analyserna sker snabbt. Dylika synpunkter talar för att kontrollanstalten
fortfarande bör förläggas till Stockholm eller dess omedelbara närhet.
Med hänsyn härtill anser sig förbundet kunna tillstyrka den föreslagna
förflyttningen av kontrollanstalten till Ultuna och sammanslagningen med
analyslaboratoriet därstädes endast under den förutsättningen, att berättigade
önskemål om snabbhet i analyserna tillgodoses och att de av sakrevisionen
anförda ekonomiska skälen för åtgärden visar sig hållbara.
Förbundet framhåller vidare, att det område, kontrollanstalten nu betjänar,
visat sig vara alltför stort. Detta har lett till att samarbetet och kontakten
mellan vederbörande hushållningssällskap och anstalten på grund
av de långa avstånden icke blivit vad som avsetts. En alltför stark centra
-
23
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1956
lisering på förevarande område är sålunda icke till gagn. Man kan också
med stor säkerhet utgå från att en förflyttning till Ultuna icke kommer
att minska eller eliminera angivna brister. Förbundet anser därför, att
starka skäl talar för att i samband med den nu ifrågasatta omorganisationen
även områdesindelningen för de lantbrukskemiska kontrollstationerna
omprövas. Därvid bör, såsom jämväl Örebro läns hushållningsällskap föreslagit
i sin inledningsvis omnämnda skrivelse, den kemiska stationen i
Örebro återfå sin tidigare ställning som officiellt erkänd lokal lantbrukskemisk
kontrollstation samt tilldelas ett bestämt område i Mellansverige
för sin verksamhet.
Riksförbundet Landsbygdens folk har i princip icke något att erinra mot
sakrevisionens förslag. Ur jordbrukets synpunkt torde en förläggning av
det nya laboratoriet till Ultuna icke behöva medföra några olägenheter.
Med hänsyn till analysverksamhetens tilltagande omfattning är det samtidigt
väsentligt, att lokalfrågan löses på sådant sätt, att utrymmena blir
tillräckliga för en betydande tid framöver. Däremot anser sig förbundet icke
kunna godtaga förslaget att slopa vattenanalyserna vid det nya laboratoriet,
eftersom behovet av dylika analyser kommer att öka kraftigt i samband
med att en effektivare vattenvård genomföres.
Såsom förut nämnts, har från några håll gjorts invändningar mot att förlägga
det nya laboratoriet till Ultuna.
Sålunda framhåller föreståndaren för statens lantbrukskemiska kontrollanstalt,
professorn H. Sebelius, att kontrollanstalten sedan länge haft ett
givande samarbete med statens centrala frökontrollanstalt. Det ligger i öppen
dag, att detta samarbete skulle kunna befrämjas och utvecklas i hög grad,
om de båda anstalternas laboratorier förlägges i omedelbar närhet av varandra.
Vad angår statens växtskyddsanstalt gäller, att denna ännu icke,
bland annat i fråga om laboratorieutrymmen, erhållit de resurser för kemiska
undersökningar, som kräves för att tillmötesgå behovet därav. Genom
att förlägga dessa undersökningar till en särskild avdelning vid en till Bergshamra
förlagd nybyggnad för lantbrukskemiska kontrollanstalten skulle
man kunna göra betydande vinster för båda de sistnämnda anstalterna. Då
därtill kommer, att en del av personalen vid lantbrukskemiska kontrollanstalten
av personliga skäl icke kan flytta till Ultuna, finner Sebelius det angeläget,
att alternativet med en förläggning till Bergshamra grundligare
överväges.
Mot sakrevisionens förslag att sammanslå lantbrukskemiska kontrollanstalten
och analyslaboratoriet kan enligt Sebelius bland annat göras den
invändningen, att dessa två institutioner tillgodoser olika syften och att eu
samordning av deras verksamhet därför kan bli svår att genomföra i praktiken,
utan att olägenheter uppstår. Det kan befaras, att det nya laboratoriet
kommer att i så hög grad tagas i anspråk för analyser åt lantbruk,s7
högskolans och lantbruksförsökens institutioner, att kontrollanstaltens
uppdragsgivare kommer i efterhand. Dessutom medför omorganisationen
svårbemästrade problem för den ledande personalen.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 77 år 1956
Statens växtskyddsanstalt understryker kraftigt behovet av en nära kontakt
mellan växtskyddsanstalten och lantbrukskemiska kontrollanstalten.
En förflyttning av den senare till Ultuna är fördenskull mycket ogynnsam.
Däremot skulle en förläggning av lantbrukskemiska kontrollanstalten till
Bergshamra vara av största värde för samarbetet. Växtskyddsanstalten förordar
därför, att denna lösning upptages till närmare prövning. Vad angår
själva omorganisationen, kan denna förefalla erbjuda vissa fördelar. Enligt
växtskyddsanstalten synes emellertid de betydande besparingar, som
sakrevisionen räknat med i fråga om såväl personal som lokalutrymmen,
icke tillräckligt välgrundade. Det alltmera ökade behovet av kemiska analyser
gör det sannolikt, att den snäva ram, som sakrevisionen uppdragit för
det nya laboratoriet, redan från början kommer att visa sig otillräcklig.
Statens centrala frökontrollanstalt finner det vara uppenbart, att vissa
fördelar kan vinnas genom omorganisationen. Emellertid torde de av sakrevisionen
angivna besparingsmöjligheterna vara i hög grad överdrivna,
varför ett genomförande av förslaget utan tvivel kommer att bli betydligt
dyrare, än vad man tänkt sig. Med anledning härav är det skäl att ånyo
granska de övriga förslag till lösande av lantbrukskemiska kontrollanstaltens
lokalfråga, som tidigare diskuterats. Av dessa är särskilt förslaget om
Bergshamra såsom förläggningsort av intresse för frökontrollanstalten. Det
torde nämligen icke kunna förnekas, att för en kemisk anstalt som den nu
ifrågavarande goda kommunikationer åt alla håll spelar en utomordentligt
viktig roll samt att Stockholm därvidlag absolut är att föredraga framför
Ultuna. Ej heller bör underskattas fördelen av en intim kontakt med andra
centrala verk och institutioner ävensom med det stora antal uppdragsgivare,
som finns i Stockholm.
Sistnämnda synpunkt är av särskild betydelse för de två institutioner,
som skulle bli närmaste grannar till lantbrukskemiska kontrollanstalten,
om denna förlädes till Bergshamra, nämligen växtskyddsanstalten och frökontrollanstalten.
För växtskyddsanstalten gäller, att den har stort behov
av ett betydligt utvidgat kemiskt laboratorium. Ett dylikt skulle med stor
fördel kunna förläggas till en eventuell nybyggnad i Bergshamra. Vad angår
frökontrollanstalten har denna sedan många år haft samarbete med lantbrukskemiska
kontrollanstalten på så sätt, att vissa prover undersöks vid
båda anstalterna. Genom att dessa anstalter hittills legat mycket nära varandra
och frökontrollanstaltens tjänstebil flera gånger dagligen passerat
lantbrukskemiska kontrollanstalten, har eu dylik uppdelning kunnat ske
utan att analysresultaten fördröjts. Så skulle däremot bli fallet, om en förflyttning
till Ultuna kommer till stånd. Än viktigare är emellertid, att därigenom
ett planerat samarbete i fråga om analyseringen av oljeväxtfröer för
industriellt bruk troligen skulle helt omöjliggöras. Detta skulle betyda ett
svårt ekonomiskt avbräck för frökontrollanstalten, enär ifrågavarande samarbete
avsetts skola äga rum under den tid på året, då anstalten i övrigt
har mycket få analysuppdrag och därför svårigheter att sysselsätta sin personal.
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1956
25
På grund av det anförda hemställer frökontrollanstalten, att förslaget om
att förlägga lantbrukskemiska kontrollanstalten till Bergshamra på nytt
skall övervägas samt att därvid de nu anförda synpunkterna skall beaktas.
Statens skogsforskningsinstitut förklarar, att det nya laboratoriets förläggning
till Ultuna kommer att medföra betydande olägenheter för institutets
del med hänsyn till det omfattande samarbete, som sedan många år bedrivits
mellan lantbrukskemiska kontrollanstalten och institutet. På skogligt
håll har dessutom behovet av analyshjälp stigit i icke oväsentlig grad
under senare år, och detta förhållande kommer med all säkerhet att bli än
mer accentuerat i framtiden. Ur institutets synpunkt är det därför bättre,
om kontrollanstalten i en eller annan form får vara kvar i Stockholm. Under
alla förhållanden bör tillbörlig hänsyn tagas till det skogliga analysbehovet
vid det närmare utformandet av det nya laboratoriet.
Av de remissinstanser, vilka intagit en mera tveksam ståndpunkt, anför
riksräkenskapsverket, att omorganisationsförslaget synes böra kunna vinna
beaktande ur den synpunkten, att detsamma innebär en ändamålsenlig lösning
av lantbrukskemiska kontrollanstaltens lokalfråga inom en nära framtid
samt att därjämte möjligheter finns till icke obetydliga personalbesparingar.
Å andra sidan måste emellertid kontrollanstaltens och analyslaboratoriets
verksamhetsområden i vissa hänseenden anses vara helt artskilda.
Avvägningen av de intressen, som det nya laboratoriet skulle ha att företräda,
kan därför medföra vissa svårigheter. Ur denna synpunkt kan det måhända
vara mindre lämpligt med en omorganisation enligt sakrevisionens
förslag.
Veterinärhögskolans lärarkollegium, i vars utlåtande styrelsen för veterinärhögskolan
instämmer, framhåller att frågan om en omorganisation av
kontrollanstalten och analyslaboratoriet bör bedömas med hänsyn till icke
blott de ekonomiska fördelarna av en sådan åtgärd utan även till de fördelar
och olägenheter, som åtgärden kan medföra för de berörda parterna. I
anslutning härtill understryker kollegiet kraftigt nödvändigheten av att institutionerna
vid lantbrukshögskolan och lantbruksförsöken även i framtiden
får möjlighet till en tillfredsställande service samt att ökade kostnader
icke kommer att lägga hinder i vägen därför. Vidare anför kollegiet, att nedläggandet
av analyslaboratoriet kan medföra betänkliga konsekvenser ur
forsknings- och undervisningssynpunkt. Det måste därför förutsättas, att
lantbrukshögskolans kemiska avdelning jämväl i fortsättningen skall ha en
analytisk avdelning med viss såväl akademiskt utbildad som teknisk personal.
Detta kommer givetvis att minska de av sakrevisionen beräknade besparingarna
genom omorganisationen. Om emellertid nu angivna båda villkor
uppfylles, tillstyrker kollegiet omorganisationen, ehuru med eu viss tvekan.
I övrigt föreslår kollegiet en utvidgning av del nya laboratoriets arbetsuppgifter.
Enligt kollegiet bör även vattenundersökningar utföras där.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 77 år 1956
Sveriges lantbruksförbund anför slutligen, att det enligt dess mening kan
dragas i tvivelsmål, huruvida sammanförandet av kontrollanstalten och analyslaboratoriet
samt den nya institutionens förläggning till Ultuna kan leda
till lika snabb och helst snabbare behandling av de uppdrag, vilka nu lämnas
kontrollanstalten. Eftersom denna synpunkt är av avgörande betydelse
för förbundets ställningstagande och något positivt besked i nämnda avseende
icke lämnas i ärendet, anser sig förbundet icke kunna tillstyrka sakrevisionens
förslag, trots att omorganisationen väntas medföra en ej oväsentlig
kostnadsminskning för statsverket.
V. Departementschefen
Såsom framgår av det föregående är statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
för närvarande inrymd i den s. k. stora institutionsbyggnaden å Experimentalfältet
utanför Stockholm. Ifrågavarande byggnad äges till en tredjedel
av staten, medan skogs- och lantbruksakademien gör anspråk på äganderätten
till återstående del. Kontrollanstaltens lokalfråga har under senare
år vid flera tillfällen varit föremål för överväganden och förslag. Anledningen
härtill har varit, att de nuvarande lokalerna sedan länge ansetts
bristfälliga och otillräckliga. Lokalfrågan har numera ytterligare aktualiserats
på grund av att Stockholms stad fått expropriera den fastighet, som
skogs- och lantbruksakademien förfogat över i staden. Med anledning härav
har akademien förklarat sig vilja disponera ifrågavarande institutionsbyggnad
å Experimentalfältet.
Kemiska analyslaboratoriet vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
har sina lokaler på ej mindre än tre olika ställen vid Ultuna. Ehuru
lokalerna icke är behäftade med direkta brister, medför splittringen givetvis
åtskilliga olägenheter, bland annat i form av ökade krav på personal
och apparatur. Lokalutrymmet är dessutom otillräckligt för en rationell
drift av laboratoriet. En stor del av lokalerna är lånade av andra institutioner
vid högskolan och lantbruksförsöken, vilka institutioner uppges själva
vara trångbodda.
Det är mot bakgrunden av nu angivna förhållanden, som statens sakrevision
företagit den utredning, för vilken har redogjorts i det föregående.
Såsom framgår av redogörelsen har sakrevisionen kommit till det resultatet,
att alla skäl — såväl ekonomiska som praktiska — talar för att kontrollanstalten
och analyslaboratoriet bör omorganiseras och sammanslås till en
ny institution, förslagsvis benämnd statens lantbrukskemiska laboratorium,
samt förläggas till Ultuna. Sakrevisionen har räknat med att omorganisationen
skall göra det möjligt att minska personalen från cirka 50 till 34 tjänstemän.
Detta skulle medföra en minskning av avlöningskostnaderna med
omkring 200 000 kronor för år. Kostnaderna för erforderlig nybyggnad för
det nya laboratoriet uppskattas preliminärt till omkring 1,5 miljoner kronor.
Vid sina beräkningar av personal- och lokalbehoven för det nya labora
-
27
Kiincjl. Maj.ts proposition nr 77 år 1956
toriet har sakrevisionen utgått från en verksamhet av ungefär den omfattning,
som förelåg vid kontrollanstalten och analyslaboratoriet under budgetåret
1953/54.
Mot sakrevisionens förslag har flertalet remissmyndigheter icke haft något
att erinra i princip. De myndigheter, vilka för närvarande är förlagda
i närheten av lantbrukskemiska kontrollanstalten, har emellertid gjort invändning
mot att förlägga det nya laboratoriet till Ultuna. Ifrågavarande
myndigheter anser ur sina synpunkter en förflyttning från Stockholm eller
dess närhet mindre lämplig. Vidare har från en del håll uttalats farhågor
för att det nya laboratoriet i sakrevisionens förslag givits alltför små resurser
både i fråga om personal och beträffande lokalutrymmen.
Enligt min mening torde vad i ärendet förekommit klart visa, att såväl
lantbrukskemiska kontrollanstalten som kemiska analyslaboratoriet vid
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök har ett påtagligt behov av
nya lokaler. Det torde sålunda vara ostridigt, att de lokaler, vilka för närvarande
disponeras av ifrågavarande båda institutioner, lider av sådana
brister, att institutionernas möjligheter att fullgöra sina uppgifter icke är
tillfredsställande. Med hänsyn till den betydelse, som den kemiska analysverksamheten
redan har och i ökad utsträckning torde få för jordbruksnäringen
i landet, är det uppenbarligen av vikt, att ifrågavarande verksamhet
kan bedrivas rationellt, så att vederbörande uppdragsgivares intresse avsnabba
analysresultat till rimlig kostnad i möjligaste mån tillgodoses. Men
frågan om nya lokaler för kontrollanstalten och analyslaboratoriet har betydelse
även ur andra synpunkter. Såsom framgår av det föregående skulle
en positiv lösning av denna fråga medföra, att stora institutionsbyggnaden
å Experimentalfältet skulle bli disponibel för skogs- och lantbruksakademien
samt att de institutioner, vilka nu måste avstå vissa lokaler till analyslaboratoriet,
kunde återfå för dem välbehövliga utrymmen. Med hänsyn
till det anförda finner jag övertygande skäl tala för att kontrollanstalten
och analyslaboratoriet bör erhålla nya lokaler.
Ehuru kontrollanstalten och analyslaboratoriet tillgodoser skilda syften
— den förra betjänar allmänheten över huvud och det senare de vetenskapliga
institutionerna vid lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
är analysverksamheten vid båda i stort sett likartad. Då fråga nu uppstått
om anordnande av nya lokaler, är det därför naturligt, att i törsta hand
möjligheterna undersökes att förlägga båda institutionerna i samma byggnad.
Detta har varit utgångspunkten för sakrevisionens utredning, och sakrevisionen
har funnit, att hinder icke möter mot en sådan lösning. För egen
del ansluter jag mig till denna uppfattning.
Såsom sakrevisionen framhållit bör emellertid kontrollanstalten och analyslaboratoriet
sammanföras icke blott lokalt utan även organisatoriskt, om
de vid eu samförläggning uppkommande rationaliserings- och besparingsmöjligheterna
skall kunna till fullo utnyttjas. Enligt min mening kan några
avgörande invändningar icke resas mot en dylik omorganisation. Från eu
28
Kungi. Maj. ts proposition nr 77 år 1956
del häll har visserligen anförts, att vissa svårigheter skulle kunna uppstå
att ordna verksamheten vid den nya institutionen på sådant sätt, att alla behöriga
intressen kan tillgodoses. Dessa farhågor torde vara överdrivna, men
de bör givetvis uppmärksammas vid den närmare utformningen av omorganisationen.
En förutsättning för omorganisationens genomförande bör givetvis
vara, att de, som nu anlitar kontrollanstalten och analyslaboratoriet,
jämväl i tortsättningen kan få sina behov av kemiska analyser tillgodosedda
på tilllredsställande sätt. Förutom rationaliserings- och besparingssynpunkterna
talar emellertid ytterligare ett starkt skäl för den av sakrevisionen
föreslagna omorganisationen. Frågan om nybyggnad för statens jordbruksförsök
är aktuell och därmed även byggnadsplaneringen i stort vid
Jantbrukshögskolan. Enligt vad förut nämnts kan jordbruksförsöken räkna
med att tå sitt behov av kemiska analyser tillgodosett vid den nya institutionen.
Tillkomsten av denna skulle följaktligen innebära, att särskilda
lokaler lör analysverksamhet vid jordbruksförsöken icke behöves. Härigenom
blir det möjligt att avsevärt begränsa byggnadskostnaderna för jordbruksförsökens
del.
På grund av vad jag nu anfört förordar jag i likhet med sakrevisionen,
att lantbrukskemiska kontrollanstalten samt kemiska analyslaboratoriet vid
Jantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök skall organisatoriskt sammanföras
till en institution samt att en ny byggnad skall uppföras för denna.
I enlighet med sakrevisionens förslag bör den nya institutionen benämnas
statens lantbrukskemiska laboratorium.
Vad härefter angår frågan, var det nya laboratoriet bör förläggas, råder i
stort sett enighet om alt Ultuna är den lämpligaste platsen. De myndigheter,
vilka nu är nära grannar till lantbrukskemiska kontrollanstalten, har emellertid
velat bibehålla denna nära kontakt och de fördelar, som givetvis ur
deras synpunkt följer härav, samt med hänsyn härtill ansett en förflyttning
till Ultuna mindre önskvärd. Även om denna ståndpunkt är fullt förklarlig,
anser jag det dock finnas välgrundad anledning att vänta, att ett val
av Ultuna såsom förläggningsort icke skall medföra något större hinder
mot fortsatt samarbete mellan de berörda myndigheterna och det nya laboratoriet.
Samtidigt torde, såsom sakrevisionen närmare utvecklat, en förläggning
till Ultuna vara en nödvändighet ur statens lantbruksförsöks synpunkt
med hänsyn till lantbruksförsökens ställning såsom det nuvarande
analyslaboratoriets störste uppdragsgivare. En nära kontakt mellan lantbruksförsöken
och det nya laboratoriet torde sålunda vara ett oeftergivligt
villkor för att den ifrågasatta omorganisationen över huvud skall kunna
övervägas. I sammanhanget torde slutligen böra beaktas, att möjligheterna
att begränsa behovet av nybyggnad för statens jordbruksförsök främjas av
att Ultuna blir stationeringsort för det föreslagna nya laboratoriet. Jag anser
mig sålunda även på förevarande punkt böra tillstyrka sakrevisionens förslag
och förordar alltså, att laboratoriet skall förläggas till Ultuna.
Kungl. Maj. ts proposition nr 77 år 1956 29
I sin utredning har sakrevisionen jämväl framlagt ett detaljerat förslag till
personaluppsättning vid det nya laboratoriet ävensom principskisser till
institutionsbyggnad. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen har
emellertid remissinstanserna beträffande såväl personal- som byggnadsförslagen
på en del punkter hävdat annan mening än sakrevisionen. I remissutlåtandena
har vidare upptagits vissa spörsmål, som icke berörts av sakrevisionen
men som torde böra närmare prövas i samband med det nya laboratoriets
uppbyggnad. Jag syftar härvid bland annat på vad som från några
håll anförts i fråga om laboratoriets blivande verksamhetsområde geografiskt
sett. På grund härav är jag för närvarande icke beredd att taga definitiv ställning
till de olika personalfrågorna och följaktligen icke heller till spörsmålet
om den närmare utformningen av institutionsbyggnaden. Jag vill i detta
sammanhang endast framhålla, att laboratoriet givetvis bör erhålla en sådan
kapacitet, att det blir i stånd att utan svårighet fullgöra sina olika arbetsuppgifter.
Med hänsyn till det anförda finner jag mig nu endast böra föreslå, att principbeslut
skall fattas i ärendet av den innebörd, jag tidigare angivit. Ett
dylikt principbeslut är, såsom byggnadsstyrelsen framhållit, av särskild vikt
med hänsyn till byggnadsplaneringen icke blott vid Ultuna utan även för det
område, där lantbrukskemiska kontrollanstalten nu är förlagd. Vid den fortsatta
planeringen bör samråd ske med den nyligen tillsatta kommittén rörande
forskningsverksamheten på jordbrukets område, vilken kommitté
även har att utreda frågan om nybyggnader för vissa institutioner vid lantbrukshögskolan.
Av den ståndpunkt jag intagit följer, att någon bestämd
tidpunkt för omorganisationens genomförande icke nu bör anges.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att fatta principbeslut om att statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt samt kemiska analyslaboratoriet vid lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök skall omorganiseras
och sammanföras till en institution, benämnd statens
lantbrukskemiska laboratorium, samt förläggas till Ultuna,
Uppsala län.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Arne Beckman
560333 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1956:174 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition med förslag till förordning om kontroll å ädelmetallarbeten. a1 i texten
- JoU 1956:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående omorganisation av statens lantbrukskemiska kontrollanstalt samt kemiska analgslaboratoriet vid lantb s. 1 i texten