Sök i Ratio Lex

Angående anslag till ersättningsanstalter för Långholmen och för kvinnofängelset i Växjö

20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:79, Angående anslag till ersättningsanstalter för Långholmen och för kvinnofängelset i Växjö

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

1

Nr 79

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till ersättningsanstalter

för Långholmen och för kvinnofängelset

i Växjö; given Stockholms slott den 17

februari 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 februari 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.

I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 23) har Kungl. Maj:t

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret

1956/57 beräkna investeringsanslag till följande ändamål, nämligen till Ersättningsanstalter

för Långholmen in. in. 1 740 000 kronor samt till Ersättningsanstalt

för kvinnofängelset i Växjö m. m. 1 290 000 kronor. Jag anhåller

nu att få upptaga dessa anslagsfrågor till fortsatt behandling.

1 Bihang till riksdagens protokoll 195G. i samt. Nr 79

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

Kapitalbudgeten

Statens allmänna fastighetsfond

[1] Ersättningsanstalt för Långholmen m. m.

Fångvårdsbyggnadsutredningen,1 som av mig tillkallats för att utreda frågan

om successiv förnyelse av fångvårdens anstaltsbestånd, har i ett betänkande

(stencilerat) den 2 november 1955 lagt fram förslag till ersättningsbyggnader

för Långholmsanstalten (603 platser, varav å kronohäktet 151).

Utredningen föreslår, att den nuvarande östra anstaltsgruppen, som har

Långholmen som centralanstalt och är dubbelt så stor som någon av de övriga,

delas upp på två grupper. Långholmsanstalten föreslås därvid ersatt

med två nya centralanstalter, en för den reducerade östra gruppen och förlagd

i närheten av Stockholm (Åkersberga) samt en för en ny anstaltsgrupp

i det inre av Mellan-Sverige och placerad i Kumla stad. För de båda nya

centralanstalterna har tomtområden — väl tilltagna för tillgodoseende av

eventuella utvidgningsbehov i framtiden — preliminärt förvärvats. Vidare

framlägger utredningen förslag till överenskommelse med Stockholms stad

om att staden skall uppföra särskilt häkte i den centrala staden, jämväl avsett

för Stockholms läns behov. Beträffande frågan om förläggning av den rättspsykiatriska

kliniken, vilken för närvarande är inrymd i en särskild byggnad

på Långholmen, ämnar utredningen avge förslag under år 1956.

Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag

Centralanstalt vid Åkersberga

Utredningen föreslår att 300 av ersättningsplatserna för Långholmen anskaffas

genom uppförande av en ny centralanstalt i närheten av Stockholm.

I samarbete med Stockholmstraktens regionplanenämnd har utredningen

undersökt ett tjugutal områden. Efter ingående undersökningar och överläggningar

med representanter för berörda kommunala myndigheter förordar

utredningen ett område i Österåkers kommun av Stockholms län,

omfattande fastigheterna Runö 71 samt Husby l1, 22 och 51 (Runö gård).

Fastigheterna har en areal av något över 161 har, varav 29,5 har skog.

Runö gårds ägor gränsar i öster till Åkersberga stationssamhälle. Gårdens

västra delar, skogsskiftet å Husbyägorna, ligger i anslutning till befintlig fritidsbebyggelse

vid Gottsunda. Norr om området löper Norrtäljevägen förbi.

Åt söder har man järnvägslinjen Stockholm—Österskär. Vägnätet kommer

att inom en nära framtid utbyggas i kanterna av området, till viss del över

1 Landshövdingen T. Bergquist, byråchefen i socialstyrelsen T. Eriksson, byråchefen i fångvårdsstyrelsen

B. Forssell, grosshandlaren W. Josephson, byrådirektören i statens organisationsnämnd

P. Tammelin och chefen för byggnadsstyrelsen generaldirektören G. Wejke.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

3

området. Närmaste station är Åkers-Runö. Området kring Åkers-Runö —

till vilket ifrågavarande gård alltså hör — skiljes från Äkersberga av Åkers

kanal. På norrsidan finnes via Norrtäljevägen en förbindelse över kanalen

medelst en landsvägsbro. På sydsidan går endast en järnvägsbro. Det är

dock meningen att denna bro inom några år skall få en sidolöpande landsvägsbro.

Enligt utredningens mening kommer anstalten att få ett mycket gynnsamt

läge, framför allt nr trafiksynpunkt. Avståndet per järnväg till Östra

station i Stockholm är 25 km från Åkers-Runö. Vägavståndet är för närvarande

34 km till Gustav Adolfs torg men förkortas åtskilligt med den nya

Norrtäljevägen. Ytterligare förkortning av vägen väntas komma till stånd

längre fram. Närmaste sjukhus är Stockholms läns centrallasarett i Mörby,

vilket redan är ett välutrustat sjukhus och kommer att ytterligare utbyggas

med olika specialavdelningar. Österåkers kommuns centrum ligger i Åkersberga.

Detta stationssamhälle har för närvarande ca 2 500 innevånare och

utvidgas raskt. Rebyggelsen är i huvudsak modern. Centralskola finns, likaså

läkare och tandläkare.

Kommunalfullmäktige i Österåker har vid sammanträde den 12 september

1955 beslutat förbinda sig — under förutsättning att en anstalt för omkring

300 intagna med en personal på ca 125 anställda placeras på den ifrågasatta

platsen — dels att kostnadsfritt för staten framföra vatten- och avloppsledningar

till tomtgränsen för den nya anstalten och att icke betinga sig någon

anslutningsavgift, dels att svara för bostäder till befattningshavare som ej

erhåller bostäder genom statens försorg. Bostäderna skall vara tillgängliga

vid den tidpunkt, då anstalten tas i bruk, enligt detaljerade överenskommelser

som senare träffas.

Efter förhandlingar med ägarna till Runö gård har utredningen med dem

upprättat ett preliminärt avtal angående köp av gården. Avtalet är såsom bilaga

A fogat till denna proposition. Överenskommelsen innebär dels att ägarna

erhåller 1 miljon kronor, varav 300 000 kronor erlägges den 1 juli 1956

och återstoden vid tillträdet den 14 mars 1957, dels att ägarna fram till den

14 mars 1960 får arrendera den del av gården som icke omedelbart beröres

av byggnadsföretaget. Köpet har ingåtts under förutsättning att statsverket,

om uppgörelse ej kunde nås, skulle tillgripa expropriation, och i köpeavtalet

ingår därför ett säljarförbehåll rörande en eventuell beskattning för

uppkommen realisationsvinst. Domänintendenten i norra domänområdet,

som med biträde av skogsteknisk sakkunnig värderat egendomen, bar tillstyrkt

uppgörelsen. Lantmätarna i bostadsstyrelsen Bengt Brändström och

Karl-Erik Eriksson, som för utredningens räkning utfört en separat värdering,

har »icke velat avråda från en köpeskilling av 1 000 000 kronor».

Utredningen bar ansett, att hela egendomen bör förvärvas av kronan, emedan

det gjorts gällande, att efter eu försäljning av endast de områden som

erfordras för fångvårdsanstalten och tillhörande skyddsområde den återstående

delen av egendomen inte lämpligen kan utnyttjas som självständigt

jordbruk. Undersökningar torde böra göras angående den framtida dispo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1956

sitionen av de fastighetsdelar som inte direkt erfordras för fångvårdsändamål.

Utredningen föreslår att 1 miljon kronor anvisas för budgetåret 1956/57

till inköp av Runö gård samt att det uppdrages åt fångvårdsstyrelsen att

genomföra köpet.

Med biträde av byggnadsstyrelsen har utredningen uppgjort skissförslag

för anstaltens utformning. Sedan statsmakterna tagit ställning till förslaget

om förläggningsplats, avser utredningen att avge ett detaljerat förslag till

byggnads- och personalplan för den nya anstalten.

Centralanstalt i Kumla

Utredningen anser att 200 av ersättningsplatserna för Långholmen bör

anskaffas genom att en ny centralanstalt uppföres i Örebro län. I samråd

med länsarkitekten i länet har utredningen undersökt flera möjliga förläggningsplatser,

bland dem Örebro, Kumla, Hallsberg, Laxå och Askersund.

Av de undersökta områdena har Kumla de bästa förutsättningarna.

Det där ifrågasatta området ligger fritt i stadens södra utkant, ca 1 km från

järnvägsstationen. Den mark som, inklusive »skyddsområde», skulle erfordras

för anstalten uppgår till ca 54 har. Själva anstaltsområdet beräknas uppta

ca 20 har. Staden är ensam ägare. Drätselkammaren har i brev den 27

oktober 1955 — under förutsättning av stadsfullmäktiges godkännande —

erbjudit sig att till statsverket försälja erforderlig mark för ett pris av 1

krona per kvm. Domänintendenten i norra domänområdet har tillstyrkt.

Kumla stad har lämnat motsvarande förbindelse som Österåkers kommunalfullmäktige.

Den 20 september 1955 har staden sålunda i brev förbundit sig

att, under förutsättning av att en anstalt för ca 200 intagna med en personal

på omkring 100 anställda anordnas på det ifrågasatta området, dels kostnadsfritt

för kronan framföra vatten- och avloppsledningar till tomtgränsen

samt inte betinga sig någon anslutningsavgift och dels svara för bostäder

åt de befattningshavare som ej erhåller bostäder genom statens egen försorg.

Bostäderna skall vara tillgängliga vid den tidpunkt, då anstalten tas i

bruk, enligt detaljerad överenskommelse som senare träffas.

I samband med att Kumlaanstalten bygges bör man även, intill denna

anstalt, uppföra ett mindre häkte, avsett att ersätta fångvårdsanstalten i

Örebro som bör nedläggas, enär den ligger i direkt anslutning till läroverkets

i Örebro gårdsplan. Överenskommelse bör träffas med Örebro stad angående

den gamla anstaltens rivning i syfte att snarast möjliggöra läroverkets utbyggnad.

Utredningen föreslår att för budgetåret 1956/57 540 000 kronor anvisas

för inköp av erforderlig mark till ny anstalt i Kumla, samt att det uppdrages

åt fångvårdsstyrelsen att verkställa köpet. Utredningen ämnar under

år 1956 avge ett detaljerat förslag till byggnads- och personalplan.

För den byggnadstekniska bearbetningen av Äkersberga- och Kumlaförslagen

föreslås att ett belopp av 200 000 kronor avsättes under budgetåret

1956/57.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

5

Rannsakningsfangelse i Stockholm

Utredningen framlägger förslag till avtal med Stockholms stad, enligt

vilket staden på vissa villkor åtager sig att iordningställa ett rannsakningsfängelse

i Stockholm med 100 platser.

Kronans och Stockholms stads skyldigheter med avseende på förvaring

och underhåll av vissa rannsakningsfängar är för närvarande reglerade i ett

av Kungl. Maj :t den 28 februari 1947 godkänt avtal (se prop 278/1946).

Avtalet innebär i huvudsak följande. Kronan har åtagit sig — utan kostnad

för staden — förvaringen och underhållet av dels bötesfångar, dels häktade,

av Stockholms rådhusrätt till straffarbete eller fängelse dömda personer

från och med dagen efter rådhusrättens utslag, dels häktade, som enligt

utslag av Stockholms rådhusrätt skall intagas till förvaring eller internering,

dels häktade, av poliskammaren till tvångsarbete dömda lösdrivare från

och med dagen efter poliskammarens beslut, dels ock personer som tagits

i förvar jämlikt författningar rörande utlänningar. För häktade, rörande

vilka rådhusrätten eller poliskammaren beslutat om undersökning av sinnesbeskaffenheten

och som till följd därav intagits å fångvården tillhörande

sinnessjukavdelning, skall staden ersätta fångvården efter avgiven räkning

dess utgifter för utspisning åt de häktade efter det för avdelningen gällande

portionspriset (endast kostnaden för i portion ingående proviantartiklar).

Kronan har vidare åtagit sig att på vissa villkor i statlig fångvårdsanstalt

i Stockholm eller, om sådan anstalt ej finnes i Stockholm, i dess omedelbara

närhet förvara och underhålla andra för brott eller lösdriveri häktade personer.

Beträffande sistnämnda kategori gäller, att staden skall ersätta fångvården

efter avgiven räkning dess utgifter för utspisning åt de häktade efter

det för vederbörande fångvårdsanstalt gällande portionspriset, och att staden

såsom bidrag till kostnaderna för fängelsebyggnadernas underhåll, för bevakning,

sjukvård, allmänna förvaltningskostnader och dylikt ävensom för

tillhandahållande av beklädnad och sängkläder in. in. skall erlägga visst belopp

per intagen och dag. Tillsvidare, till dess annorlunda överenskommes,

skall ersättningen utgå med 7 kronor 50 öre per intagen och dag, dock sammanlagt

lägst 5 000 kronor för år räknat. De här avsedda häktade skall

utan kostnad för kronan genom stadens försorg införas till den statliga fångvårdsanstalten

samt i förekommande fall inställas till rannsakning eller

förhör inför rådhusrätten eller annan myndighet i Stockholm. Staden skall

låta utspisa häktad som i samband med inställelse inför någon av nyssnämnda

myndigheter icke återförts till den statliga anstalten för utspisning

å därför avsedd tid. Därest väsentlig ändring skulle inträda i förutsättningarna

för ersättning och bidrag som i det föregående sagts, äger vardera parten

påkalla jämkning. Oavsett om sådan väsentlig ändring inträtt eller ej

skall senast inom fem år efter avtalets ikraftträdande och sedermera före

utgången av varje tioårsperiod göras en omprövning, huruvida någon förskjutning

ägt rum i fråga om beräkningsgrunderna för ersättning och hi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

drag, varom överenskommelse träffats, samt, därest så befinnes vara fallet,

huruvida förskjutningen är av den betydenhet, att den bör för nästföljande

tioårsperiod föranleda jämkning i beloppen. Ersättning och bidrag, varom

överenskommelse träffats, erlägges månadsvis den 15 i varje påföljande

månad.

Avtalet trädde i kraft den 1 mars 1947. Fångvårdsstyrelsen har den 27

februari 1952 tillskrivit staden och föreslagit jämkning uppåt av ersättningsbeloppet.

Någon uppgörelse har emellertid ännu ej träffats.

Det förefaller uppenbart vara ett både statens och stadens gemensamma

intresse, att vanliga häktade inte förlägges i en byggnad som ligger så långt

bort från rådhuset och polishuset som Äkersberga. Därav skulle stora olägenheter

uppkomma för polis och åklagare, när de arbetar med sina utredningar

och därför behöver höra den häktade, för advokaterna, som skall förbereda

försvaret, och för anhöriga och andra, som den häktade behöver få

träffa i sina privata angelägenheter. Det skulle vidare uppstå stora olägenheter

och kostnader för intransporten till rannsakning vid rådhusrätten,

bland annat skulle det vara nödvändigt för staden att inrätta särskilda vänteceller.

Den ändamålsenligaste förläggningsplatsen för ett häkte avsett för

Stockholms behov, är självfallet de kvarter på Kungsholmen där domstolsbyggnader

och polishus är belägna. Till en början undersöktes därför

av utredningen och en förhandlingsdelegation från Stockholms stad

möjligheterna att till häkte återställa den byggnad på polishusets tomt,

som tidigare varit rannsakningsfängelse för Stockholm och numera amvändes

som ungkarlshotell. Med hänsyn till de stora belopp som staden nedlagt

för byggnadens omändring bedömdes emellertid detta som knappast

lämpligt. I stället förklarade man sig från stadens sida mera intresserad av

att bygga ett nytt rannsakningsfängelse i anslutning till de nya lokaler för

polisens behov, jämväl innefattande polisarrester, som staden för närvarande

bygger på polishustomten.

Den överenskommelse, som träffats med stadens förhandlingsdelegerade

och som bifogas såsom bilaga B till denna proposition, har följande huvudpunkter.

Kronan förbinder sig att snarast möjligt färdigställa de fångvårdsanläggningar

som erfordras för att möjliggöra stadens tillträde av Långholmstomterna.

Staden åtar sig att själv svara för förvaring och underhåll av

häktade som åtalats för brott vid Stockholms rådhusrätt eller som gjort

sig skyldiga till lösdriveri och skall inställas inför poliskammaren. Formuleringen

i det gamla avtalet beträffande de kategorier av fångar som kronan

respektive staden skall svara för har —■ utan att åsyfta någon ändring

i sak — ersatts med en smidigare formulering. Intill dess staden kan uppfylla

detta åtagande, äger staden ej förfoga över den del av Långholmen

som erfordras för häktade. Staden förbinder sig vidare att, så snart förhållandena

på penning- och byggnadsmarknaden så tillåter, iordningställa

ett rannsakningsfängelse med 100 platser, varav 25 skall disponeras

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungi. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

av kronan. Sistnämnda platsantal har beräknats bland annat med hänsyn

till sådana häktade som åtalats vid domstol inom Stockholms län och lämpligen

bör förvaras i Stockholm. Ekonomiskt regleras åtagandena på så sätt

att kronan lämnar staden ersättning med 25 procent av värdet å erforderlig

tomtmark — vilken ersättning upptagits till 135 625 kronor (kostnaden

för marken har upptagits till 155 kronor per kvm våningsyta och den totala

våningsytan till 3 500 kvm) — samt vidare 25 procent å faktiska byggnads-

och inventariekostnader för rannsakningsfängelsets iordningställande.

Kronan skall vidare betala 25 procent av driftskostnaderna, med det

förbehållet att om proportionen av kronans fångar överskrider 25 procent,

ersättning skall utgå efter den verkliga proportionen mellan kronans och

stadens fångar. Väsentlig ändring i de rättsliga och faktiska förutsättningarna

för avtalet ger parterna rätt att påkalla ändring eller jämkning. Avtalet

skall träda i kraft den 1 juli 1956. Det gamla avtalets regler om förvaring

och underhåll gäller dock tills vidare. Staden har som en förutsättning

för sitt godkännande av det föreliggande avtalet uttalat, att uppförandet

av en ny byggnad för förvaring av rannsakningsfångar icke skall belasta

den kommunala kvoten för förvaltningsbyggnader.

Utredningen föreslår, att det preliminära avtalet godkännes.

Yttranden

Över fångvårdsbyggnadsutredningens förslag i förevarande del har yttranden

avgivits av statskontoret, fångvårdsstyrelsen — efter hörande av anstaltsnämnden

vid anstalten på Långholmen —, byggnadsstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms och Örebro län, svenska fångvårdssällskapet,

föreningen tjänstemän inom kriminalvården samt Sveriges

fångvårdsmannaförbund.

Långholmsanstaltens ersättande med tre nya anstalter av föreslagen

typ och storleksordning vinner flertalet remissorgans gillande, överståthållarämbetet

finner sålunda att det framlagda förslaget utgör en godtagbar

lösning på den alltsedan år 1948 aktuella frågan om nedläggande av

centralfängelset på Långholmen och uppförande av erforderliga ersättningsanstalter.

Ämbetet understryker emellertid nödvändigheten av att rannsakningsfängelsets

platsantal blir tillräckligt stort med hänsyn även till framtida

behov. Länsstyrelsen i Stockholms län är tilltalad av förslaget om att

Långholmsanstalten skall ersättas med två skilda straffanstalter. Länsstyrelsen

finner nämligen, att alltför stora fängelser ej är ändamålsenliga ur

modern vårdsynpunkt och att de kan möta vissa betänkligheter även ur

allmänna samhälleliga planeringssynpunkter, Även anstaltsnämnden vid

fångvårdsanstalten på Långholmen hälsar med tillfredsställelse att Långholmsanstalten.

nedlägges. Nämnden uppgiver sig under sin verksamhet ha

fått starkt intryck av att anstalten har stora brister, vilka praktiskt sett icke

längre kan avhjälpas annorledes än genom att helt nya anstalter upprättas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

Nämnden har ingen erinran mot förslaget men ifrågasätter med hänsyn till

den osäkra brottsutvecklingen om de föreslagna ersättningsanstalterna är

tillräckliga. Statskontoret framhåller emellertid, att en större anstalt — proportionellt

sett — torde draga lägre anläggnings- och driftskostnader än en

mindre. Statskontoret anser därför att en ny cenlralanstalt i Stockholm bör

givas sådana dimensioner att den kan inrymma hela det klientel som nu

förvaras på Långholmen. Någon centralanstalt bör sålunda, enligt statskontorets

mening, icke uppföras i Kumla och icke heller någon ändring företagas

i nuvarande räjongindelning. Tanken på en sammanslagning av Åkersberga-

och Kumlaanstalterna till en enda stor anstalt avvisas däremot av

föreningen tjänstemän inom kriminalvården, som anser att detta vore att

helt förgripa sig på principerna för modern fångvård. Med hänsyn till de

ständigt stegrade beläggningssiffrorna och till att de föreslagna anstalterna

skall ersätta icke endast Långholmsanstalten utan även anstalten i Örebro

med dess nominellt 50 (i verkligheten flera) platser anser föreningen emellertid

att anstalterna i Äkersberga och Kumla bör erhålla vardera 300 platser.

Föreningen finner vidare att platsantalet vid rannsakningsfängelset i Stockholm

är planerat i underkant och föreslår i stället 125 platser. Länsstyrelsen

i Örebro län understryker angelägenheten av att visst förvaringsutrymme för

häktade kommer att stå till förfogande i Örebro.

Frågan om placeringen av de föreslagna anstalterna har icke givit

anledning till någon erinran.

De ekonomiska uppgörelser, som utredningen träffat i anledning

av anstaltsprojekten, har tagits upp till behandling av några remissmyndigheter.

Byggnadsstyrelsen finner de angivna köpesummorna för markförvärven

i Äkersberga och Kumla skäliga. Länsstyrelsen i Stockholms län

anser det för området i Äkersberga avtalade priset i och för sig godtagbart

men ifrågasätter allvarligt, huruvida tillräckliga skäl verkligen föreligger

för statligt förvärv i detta sammanhang av hela Runö egendom om 161 har.

Såväl ur statlig'' som lokal synpunkt torde, menar länsstyrelsen, i själva verket

vägande skäl tala för en begränsning av markförvärvet. Likartade synpunkter

anlägges av statskontoret, som i denna del anför. Beträffande skäligheten

av den begärda köpeskillingen har statskontoret under hand inhämtat,

att de för inköpet avsedda fyra fastigheterna jämte ytterligare en

fastighet vid 1955 års fastighetstaxering samtaxerats till ett belopp av allenast

303 800 kronor. Vid sådant förhållande framstår den begärda köpeskillingen

— 1 000 000 kronor — som alltför hög, helst som skatt för uppkommen

realisationsvinst icke avsetts skola erläggas av säljarna. Redan av

detta skäl kan ämbetsverket icke tillstyrka, att det av utredningen begärda

medelsbeloppet ställes till förfogande. Statskontoret är emellertid av den

uppfattningen, att anledning saknas att förvärva större markområde än

som erfordras för fångvårdsanstalten. Med det platsantal, som utredningen

räknat med (300 platser), har det egentliga anstaltsområdet uppskattningsvis

angivits till cirka 200 000 kvm, vartill skulle komma skyddsområde samt

utrymme för administrationslokaler. Ett beaktande av statskontorets för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1956

slag, att någon centralanstalt icke uppföres i Kumla, skulle medföra, att

platsantalet skulle öka till 500 platser, vilket lärer påfordra ett något större

anstaltsutrymme än det ovan angivna. Då Runö gård omfattar över 161 har,

är det emellertid uppenbart, att fångvårdsanstalten även i sistnämnda fall

skulle komma att taga i anspråk blott en mindre del av gårdens areal. Utredningen

har som motiv för ett förvärv av hela egendomen andragit, att

»det gjorts gällande, att efter en försäljning av endast de områden som

erfordras för fångvårdsanstalten och tillhörande skyddsområde den återstående

delen av egendomen inte lämpligen kan utnyttjas som självständigt

jordbruk». Vad sålunda anförts framstår som föga övertygande. Ämbetsverket

vill därför förorda, att nya förhandlingar upptagas med egendomens

ägare i och för inköp av endast det markområde, som direkt påkallas för

fångvårdsanstaltens räkning. En dylik begränsning av markförvärvet skulle

vidare medföra, att undersökningar icke blir behövliga angående den framtida

dispositionen av de fastighetsdelar, som icke erfordras för fångvårdsändamål.

Några som helst beräkningar rörande byggnads- och driftkostnaderna

för en centralanstalt i Åkersberga har icke företelts. Utredningen har

i stället framhållit, att den hade för avsikt att, sedan statsmakterna tagit

ställning till förslaget om förläggningsplats, avge ett detaljerat förslag till

byggnads- och personalplan för den nya anstalten. Statskontoret kan icke

tillstyrka, att förslag om markförvärv för centralanstalten förelägges riksdagen

utan att till detsamma fogats en fullständig och klarläggande utredning

rörande kostnaderna för anstaltens uppförande och drift. Det uppgjorda

utkastet till nytt avtal mellan Kungl. Maj :t och kronan och Stockholms

stad rörande nytt rannsakningsfängelse i Stockholm anser sig ämbetsverket

kunna godtaga.

Departementschefen

Arbetet med förnyelse av fångvårdens anstaltsbestånd har nu, sedan beslut

fattats om ny- och ombyggnad av anstalter för unga intagna samt för

förvarade och internerade, ingått i sin tredje etapp, avseende anstalter för

ordinärt fångklientel.

Fångvårdsbyggnadsutredningen föreslår att Långholmsanstaltens ca 600

platser skall ersättas genom uppförande av nya anstalter vid Åkersberga och

i Kumla för 300, respektive 200 intagna samt av ett rannsakningsfängelse i

Stockholm med 100 platser.

Anstalternas slutliga platsantal och deras byggnadstekniska utformning

torde få övervägas i samband med att utredningen framlägger förslag till

byggnadsplan för anstalterna.

De av utredningen för de båda nya centralanstalterna föreslagna törläggningsplatserna

synes vara lämpliga. Genom all utredningen tillförsäkrat anstalterna

tillräckligt omfattande markområden har en framlida utbyggnad

möjliggjorts, om så skulle visa sig önskvärt; vidare har därigenom förutsättningar

skapats för anstalternas ändamålsenliga utformning under hän
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 79 år 1956

synstagande till såväl fångvårdens som samhällsplaneringens intresse av

en viss distans mellan anstalterna och den civila bebyggelsen.

De av utredningen framlagda förslagen till förvärv av mark för nya anstalter

i Åkersberga och Kumla anser jag mig sålunda böra godtaga. Mot

beräkningen av kostnaderna har jag ej funnit anledning till erinran. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att träffa erforderliga avtal i hithörande

frågor.

Jag tillstyrker att 200 000 kronor anslås för det byggnadstekniska utredningsarbetet

beträffande Åkersberga- och Kumlaanstalterna.

Överenskommelsen med Stockholms stad om nytt rannsakningsfängelse

finner jag vara till fördel såväl för kronan som för staden. Genom att häktet

förlagts till polishustomten i omedelbar närhet till stadens domstolsoch

åklagarlokaler samt lätt tillgängligt för advokater och andra har ett

känsligt lokaliseringsproblem bringats till en ur allmänna synpunkter mycket

tillfredsställande lösning. Beräkningen av kronans andel i anläggningsoch

driftskostnaderna för rannsakningsfängelset innebär enligt det nya avtalet

i princip att kronan ersätter staden en fjärdedel av ifrågavarande kostnader,

vilket andelstal motsvarar de 25 platser kronan äger disponera för

häktade som åtalats vid domstol inom Stockholms län och för sådana av

Stockholms rådhusrätt häktade som kvarsitter i häkte, sedan rådhusrättens

dom fallit i målet; i den mån den faktiska beläggningen av häktade, för

vilka kronan svarar, överstiger 25 procent av den totala beläggningen äger

dock staden påfordra ersättning för driftskostnaderna efter ett häremot

svarande högre procenttal. Metoden för kostnadsfördelningen mellan staden

och kronan har utformats på sådant sätt att den icke skall behöva dra

med sig några tidsödande uträkningar i tillämpningen. Då uppgörelsen synes

godtagbar, ansluter jag mig till utredningens förslag i detta hänseende.

Avtalet har för Stockholms stads del godkänts av stadsfullmäktige genom

beslut den 23 januari 1956. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att å

kronans vägnar fastställa avtalet. Den ersättning Stockholms stad genom

avtalet betingat sig för del av tomtvärdet, skall erläggas i samband med den

slutliga uppgörelsen för såväl mark- som byggnadskostnaderna, varför medel

nu icke äskas för detta ändamål.

Vid bifall till vad jag i det föregående förordat bör för budgetåret 1956/57

medel anvisas för följande ändamål:

Förvärv av mark för fångvårdsanstalt vid Åkersberga .......... 1 000 000

Förvärv av mark för fångvårdsanstalt i Kumla .............. 540 000

Anslag till byggnadstyrelsen för fortsatt utredningsarbete ...... 200 000

Summa kronor 1 740 000

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna avtalsbestämmelser

av det innehåll, som i det föregående angivits, samt

b) till Ersättningsanstalter för Långholmen m. m. anvisa

ett investeringsanslag av 1 740 000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

[2] Ersättningsanstalt för kvinnofängelset i Växjö m. m.

Fångvårdsbyggnadsutredningen föreslår i förutnämnda betänkande den

2 november 1955 såsom ett andra led i arbetet på centralanstalternas förnyelse

att egendomen Hinseberg i Örebro län inköpes och att där anordnas

en anstalt för kvinnligt fångklientel i stället för den nuvarande i Växjö.

Fångvårdsbyggnadsutredningens förslag

Kvinnoanstalten i Växjö är ett cellfängelse av gammal typ. Den togs i

bruk redan 1848 och har sedan dess moderniserats vid flera tillfällen. Anstalten

har en sluten kvinnoavdelning med 64 platser, en öppen sådan avdelning

(Eleonora, ett hus som tidigare bl. a. använts som direktörsbostad) med 10

och en mansavdelning med 18 platser. Det har många gånger varit på tal

att ersätta Växjöanstalten med en för vård av kvinnligt klientel mera lämpad

anstalt. Strafflagberedningen föreslog (SOU 1944: 50) att Växjöanstalten

skulle användas för manligt klientel och att en ny kvinnoanstalt skulle

uppföras i Växjötrakten. Den största nackdelen med Växjöanstalten är de

bristande möjligheterna till differentiering av klientelet och anstaltens alltför

slutna och dystra karaktär. En svår belastning har också varit att det

svårskötta kvinnliga alkoholistklientelet hänvisats till denna fångvårdsanstalt

i brist på lämpliga vårdmöjligheter inom alkoholistvården. De kvinnliga

alkoholisterna har alltid känt det som en mot dem begången orättvisa

och som en förnedrande behandling att de vårdats under samma former

som om de hade varit dömda för brott. Att även lösdrivarklientel hänvisats

till Växjö har jämväl föranlett vissa erinringar. Ungdomsfängelsenämnden

har vid skilda tillfällen uttryckt sitt starka beklagande av att till ungdomsfängelse

dömda kvinnor inte kan avskiljas från det övriga klientelet. Klientelets

fåtalighet har försvårat sådana anordningar.

Vid en klientelgenomgång som utredningen företog den 8 januari 1955

var fördelningen på olika kategorier vid Växjöanstaltens kvinnoavdelningar

följande: Häktade 1, undersökningsfall 3, straffriförklarade 2, alkoholister

3, tvångsarbetare 6, ungdomsfängelse ådömda 4, förvarade 3, bötesfångar

1, fängelsefångar 4 och straffångar 32, totalt 59 intagna. Av dessa

vistades 10 på Eleonora. Åldersfördelningen var följande: 18—21 år 4, 21—

25 år 15, 25—30 år 15 och över 30 år 25. Hemorterna utgjordes av Storstockholm

26, Storgöteborg 12, Malmö 5, andra städer 10, landsbygden 5

och Danmark 1. Av samtliga intagna var 12 kvinnor för första gången på

anstalt. För hela det kvinnliga egentliga fångvårdsldientelet (alkoholisterna

således undantagna) föreligger för närvarande ett behov av 80—90 platSer
I

Frövi köping ligger egendomen Hinseberg, omfattande fastigheterna

Hinseberg l3 samt Lia 71- och 713. På egendomen drives sedan omkring 15

år tillhaka eu enskild asylanstalt för ohildbara sinnesslöa. Ägaren vill nu av

åldersskäl dra sig tillhaka från verksamheten. Ingen har anmält sig som

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

spekulant för att fortsätta. Eftersom frågan om vården inom Örebro län

av sinnesslöa är ordnad, har Örebro läns landsting förklarat sig icke ha

några intressen knutna till Hinseberg och medicinalstyrelsen har förklarat

sig garna se att någon annan lämplig verksamhet förlädes till egendomen.

Köpingen förklarar sig hysa ett stort intresse för att någon likvärdig verksamhet

kommer till stånd. Representanter för köpingen har till utredningen

meddelat att köpingen med tillfredsställelse skulle se att en fång\årdsanstalt

komme till stånd på Hinseberg, och kommunalnämnden har i

ett till kommunalfullmäktige den 20 oktober 1955 avgivet utlåtande, varav

utredningen erhållit del, föreslagit fullmäktige att göra ett uttalande enligt

'' ilket köpingen skulle förbinda sig att göra allt vad i dess förmåga står för

att uppbringa för ändamålet erforderliga bostäder. Utsikterna för att inom

ett par års tid få till stand ett femtontal tjänstemannabostäder, vilket torde

vara vad som erfordras, bedömes som goda.

Hinseberg är mycket vackert beläget, skilt från köpingen av en vik av

sjön Väringen och delvis kringflutet av vatten. En flottbro leder från köpingen

till en mindre holme över vilken vägen fortsätter över fast bro till

Hinseberg. Över bron är avståndet till järnvägsstationen ca 1 km. Vägen

runt Uken är ca 5 km. Från Frövi finns goda järnvägsförbindelser i alla

riktningar. Närmaste sjukvårdsinrättning finns i Lindesberg, 20 km från

Frövi. Till Örebro är avståndet 29 km.

Hinsebergs egendom omfattar nära 200 har, varav 84 har odlad jord.

Lantbruket är sedan några år utarrenderat och drives kreaturslöst. Huvudbyggnaden,

som har slottskaraktär, är uppförd år 1803 av J. N. Tersmeden.

Dessutom finns ett flertal andra byggnader, varibland skall nämnas patientavdelningarna

Stallmästaregården och Parkvillan samt personalbostadshusen

Bosshagen och Brunnsvillan. Sjövillan heter arrendatorns bostad och

Nain ett bostadshus för en reparatör.

I samarbete med byggnadsstyrelsen har utredningen uppgjort följande

plan till Hinsebergs förändring till kvinnoanstalt. I huvudbyggnaden behålles

i stort sett oförändrade befintliga lokaler för kök, matsalar och personalrum

samt lokaler för arbetsterapi. Nuvarande ägarens bostadsvåning omändras

till expeditionslokaler. I huset inredes för övrigt dels en mottagningsavdelning

på 5 platser i första våningen samt en sjukavdelning på 14

platser i andra våningen. Båda dessa avdelningar får sluten karaktär. I Stallmästaregården,

som har en vacker samlingssal, omändras befintliga patientrum

till dels en avdelning på 8 platser i undervåningen och dels en avdelning

på 17 platser i övervåningen, båda avdelningarna av öppen karaktär.

I Parkvillan göres öppna platser för en avdelning i bottenvåningen med 12

platser och en annan i övervåningen med 14 platser. Ca 500 m från huvud^)J''88naden

uppföres en ny sluten avdelning på 20 platser, till typen påminnande

om de avdelningar som ritats för de nya anstalterna i Mariefred

och Tumbo. Totalantalet platser blir på detta sätt 90, varav 39 slutna och

51 öppna. Differenlieringsmöjligheterna blir goda.

Aibetsdriften ordnas pa följande sätt: Gemensamma verkstäder inrättas

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 79 år 1956

för samtliga avdelningar utom mottagnings- och sjukavdelningarna. Sysselsättningen

bör bestå av tvätteri, konfektionssömnad, trädgårdsarbete och

arbetsterapi samt ekonomiarbete (handräckning). Arbetslokaler måste anskaffas

för i varje fall tvätteri och konfektion.

För personalen kan familjebostäder beredas i Parkvillan (2 rum och

kök), Brunnsvillan (3 rum och kök samt 2 rum och kök) och Bosshagen

(tre lägenheter på 2 rum och kök i bottenvåningen samt sex enkelrum i

övervåningen). Härtill kommer de bostadslägenheter som tillhandahålles

av köpingen.

Byggnadsstyrelsen har beräknat kostnaderna för de förändringar och den

tillbyggnad som måste ske till ca 2 500 000 kronor, inbegripet verkstäder.

Efter förhandlingar har ägaren gått med på att sälja Hinseberg med å

egendomen befintliga inventarier till statsverket för 1 040 000 kronor, varom

preliminärt avtal slutits. Enligt avtalet garanterar säljarna, att avflyttning

från fastigheterna sker senast den 14 juli 1956. Domänintendenten i norra

domänområdet (biträdd av skogsteknisk sakkunnig) har tillstyrkt uppgörelsen.

Utredningen förordar, att medel för budgetåret 1956/57 anvisas för inköp

av Hinseberg med 1 040 000 kronor. Anskaffandet av ytterligare inventarier

torde få anstå till påföljande budgetår. Utredningen avser att under

år 1956 avge detaljerat förslag till byggnads- och personalplan samt angående

arbetsdriftens organisation vid den nya kvinnoanstalten. Utredningen

ämnar också utreda frågan om ändringsarbeten vid Växjöanstalten samt

möjligheterna att överflytta och omplacera personal.

Hinseberg nedlägges som asylanstalt den 1 juli 1956. De ifrågasatta tillbyggnads-

och omändringsarbetena torde inte kunna slutföras förrän under

budgetåret 1957/58. Såsom kvinnoanstalt torde Hinseberg kunna tagas i

bruk under budgetåret 1958/59. Under budgetåret 1956/57 bör, enligt byggnadsstyrelsens

mening, 260 000 kronor anvisas för byggnadsritningar och

påbörjande av byggnadsarbetena.

Yttranden

Över fångvårdsbyggnadsutredningens förslag i förevarande del bar yttranden

avgivits av statskontoret, fångvårdsstyrelsen — efter hörande av

anstaltsnämnden vid anstalten i Växjö —, byggnadsstyrelsen, länsstyrelsen

i Örebro län, svenska fångvårdssällskapet, föreningen tjänstemän inom kriminalvården

samt Sveriges fångvårdsmannaförbund.

Förslaget tillstyrkes av samtliga remissorgan utom statskontoret. Fångvårdsstyrelsen

tillstyrker i princip men framför erinringar mot vad som

föreslagits beträffande anstaltens platsantal och dispositionen av byggnaderna.

Statskontoret framhåller att frågan om inrättandet av nya fångvårdsanslaltcr

måste bedömas mot bakgrunden av såväl det rådande statsfinansiella

läget som förhållandena på byggnadsmarknaden. Ett förnyande av anstalts
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

beståndet inom fångvården lärer vid sådant förhållande, fortsätter statskontoret,

böra ske successivt, varvid under de närmaste åren endast det

mest aktuella nybyggnadsbehovet torde kunna tillgodoses. Med hänsyn härtill

håller statskontoret före, att åtgärder i första hand bör vidtagas för

åstadkommande av ersättningsbyggen för Långholmsanstalten, då de markområden

å vilka anstalten är uppförd, försålts till Stockholms stad genom

beslut av 1948 års riksdag. Med frågan om uppförande av ytterligare

centrala anstalter bör enligt ämbetsverkets mening tills vidare anstå. Statskontoret

är således icke berett tillstyrka, att ett nytt kvinnofängelse uppföres

i Frövi.

Fångvårdsstyrelsen anför bland annat. Det kvinnliga fångklientelet steg

mycket kraftigt under krigsåren men har efter 1947 gått ned till eller under

förkrigstidens nivå. Högsta antalet kvinnliga intagna har enligt till fångvårdsstyrelsen

inkomna inånadsskiftesrapporter under åren 1947—1955

uppgått till 85 (1955). För beräkning av platsbehovet på Hinseberg kan

man utgå från högsta beläggningen vid Växjöanstalten under de senaste

två åren. Denna var år 1954 69 och år 1955 72 intagna. Styrelsen förutsätter

att på Hinsebergsanstalten icke skall mottagas andra häktade kvinnor

än sådana som häktas inom Örebro län. Övriga häktade kvinnor torde som

regel böra förvaras i respektive ortsfängelse. Häktade kvinnor från Stockholms

stad och län föreslår styrelsen skola förvaras på rättspsykiatriska

kliniken i Stockholm. Denna klinik bör för övrigt, enligt styrelsens mening,

mottaga samtliga kvinnor från hela landet, som skall undergå sinnesundersökning

eller har straffriförklarats. Från högsta beläggningssiffran på

Växjöanstalten skall vidare borträknas minst 6 platser, som icke kommer

att behövas, när de kvinnliga alkoholisterna icke längre vårdas inom fångvården.

Styrelsen anser att platsbehovet på Hinseberg vid sådant bedömande

för närvarande icke kan sättas högre än till 63. Om man räknar med ett

behov av högst 70 platser finns en marginal för att möta viss stegring av

det kvinnliga fångklientelet. Hinsebergsanläggningen är utan tvivel i många

avseenden väl lämpad som fångvårdsanstalt för kvinnor. Vad som är ägnat

att inge betänkligheter är den omständigheten, att de byggnader som avses

till förläggningslokaler för de intagna samt till arbetssalar, expeditioner,

kök, matsalar m. m. innehåller större utrymmen än som erfordras för de 90

intagna som de sakkunniga räknat med; om man i likhet med fångvårdsstyrelsen

anser att det väl räcker med 70 platser blir disproportionen mera

påfallande. De byggnader, som åsyftas, hyser för närvarande tillhopa 165

patienter, varav 90 i huvudbyggnaden, 41 i Stallmästaregården och 34 i

Parkvillan. Vad Stallmästaregården och Parkvillan beträffar synes den i

betänkandet föreslagna beläggningen med omkring 25 intagna i vardera

byggnaden i och för sig lämpligt avvägd. Svårigheterna koncentrerar sig

huvudsakligen kring frågan hur huvudbyggnaden skall kunna effektivt utnyttjas.

Till huvudbyggnaden skulle enligt betänkandet förläggas expeditionslokaler,

kök, matsalar, personalrum samt bostadsrum för 19 intagna

jämte arbetslokaler för dessa. Med hänsyn bland annat till de jämförelsevis

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

dryga kostnader som huvudbyggnaden och de båda andra förläggningsbyggnaderna

till följd av sin storlek kommer att draga för underhåll, uppvärmning,

städning och annan renhållning finner styrelsen nödvändigt att man

söker finna en bättre användning av utrymmena i denna byggnad. Detta kan

ske genom att där anordna ytterligare slutna vårdplatser. Att vissa svårigheter

kan uppstå, när det gäller att i en gammal byggnad med stora rum och

stor takhöjd inreda mindre enkelrum är givet. När detta ändå skall ske för

att skaffa platser för de 19 intagna som enligt förslaget skall placeras där,

bör man enligt styrelsens mening gå vidare och till en början iordningställa

ytterligare omkring 15 platser. Härigenom skulle uppförandet av den fristående

slutna avdelningen i parken kunna slopas eller åtminstone anstå

tills vidare.

Departemenstchefen

Fångvårdens centralanstalter för ordinärt klientel är samtliga ålderdomliga.

De behöver ersättas med tidsenliga, för modern fångvård lämpade byggnader.

En början har gjorts med det förslag till ersättningsbyggen för Långholmsanstalten,

för vilket redogörelse lämnats under punkten [1] av denna

proposition. Avsikten är att även övriga centralanstalter successivt skall

ersättas med ändamålsenligt utrymme, vilket i princip måste ske genom

uppförande av nya byggnader. Detta är emellertid en fråga på jämförelsevis

lång sikt och arbetet därmed kommer att utsträckas under en följd

av år.

Kvinnoanstalten i Växjö — tillika att betrakta som centralanstalt för

gruppen för kvinnligt klientel — är ett fängelse av den gamla typen. Den

är icke lämplig för förvaring av kvinnliga intagna. Lokaliteterna medger

icke erforderlig differentiering av det med hänsyn till ålder och ådömd påföljd

heterogena klientelet.

Anstalten i Växjö är emellertid icke sämre än åtskilliga andra slutna anstalter.

Det föreligger såsom statskontoret synes avse icke några skäl att ersätta

denna anstalt framför en rad andra anstalter. Förslaget går ej heller

ut på något sådant utan avser tvärtom att man, samtidigt som en bättre

och mer ändamålsenlig kvinnoanstalt erhålles, skall kunna utnyttja Växjöanstalten

mera effektivt än för närvarande. Det föreligger nämligen ett

mycket starkt behov av slutna anstaltsutrymmen för de mer svårhanterliga

hland det manliga fångklientelet.

Fångvårdsbyggnadsutredningen föreslår, att egendomen Hinseberg i Örebro

län skall förvärvas och inrättas såsom kvinnoanstalt. Hinseberg beräknas

kunna inom en tidrymd av två år och för en ungefärlig kostnad av

2 500 000 kronor omändras för sitt nya ändamål.

Vad utredningen sålunda föreslagit är en ur flera synpunkter fördelaktig

lösning. Därigenom erhålles goda och ändamålsenliga förläggningsmöjligheler

för det kvinnliga fångklientelet. Av särskilt stor betydelse är att denna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1956

anläggning, som innehåller flera fristående byggnader, möjliggör en lämplig

differentiering av de intagna. Genom överförande av det kvinnliga klientelet

till Hinseberg kan Växjöanstalten friställas för andra uppgifter. Att

genom nybyggnad tillföra fångvården de slutna anstaltsutrymmen, som sålunda

erhålles, skulle ta avsevärt mycket längre tid och draga betydligt

högre kostnader. Jag tillstyrker därför utredningens förslag att Hinseberg

skall förvärvas för inrättande av en ny kvinnoanstalt. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj :t att träffa avtal angående förvärvet.

Frågorna om anstaltens lämpliga platsantal och utformning och de kostnader

som bör nedläggas på denna torde få tagas under övervägande vid

den ytterligare utredning rörande bl. a. byggnadsplan för anstalten, varom

förslag är att vänta under innevarande år. Jag vill endast i detta sammanhang

understryka angelägenheten av att en icke alltför knapp platsreserv

beräknas för mötande av en eventuell stegring av den kvinnliga kriminaliteten

och för att i behandlingssyfte möjliggöra en tillräcklig differentiering

av klientelet. Vidare anser jag i likhet med utredningen att de kvinnliga

alkoholister som nu vårdas på Växjö bör tagas om hand inom alkoholist vårdens

anstaltssystem. Frågan om tillgodoseende av detta vårdplatsbehov utredes

för närvarande av socialstyrelsen och jag förutsätter, att denna fråga

skall kunna lösas, innan Hinseberg tages i bruk för sitt nya ändamål. Det

är även olämpligt att de kvinnor som dömts till tvångsarbete intages på

fångvårdens kvinnoanstalt. Lämpliga åtgärder för omhändertagande av detta

klientel bör därför snarast utredas.

För budgetåret 1956/57 bör för förvärv av egendomen Hinseberg jämte

vissa till egendomen hörande inventarier beräknas 1 040 000 kronor samt

för utförande av byggnadsritningar och byggnadsarbeten på egendomen

250 000 kronor.

I enlighet med det anförda bör under förevarande punkt anvisas (1 040 000

+ 250 000) 1 290 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna avtalsbestämmelser

av det innehåll, som i det föregående angivits, samt

b) till Ersättningsanstalt för kvinnofängelset i Växjö m. m.

anvisa ett investeringsanslag av 1 290 000 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att proposition,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Johansson

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 79 år 1956

17

Bilaga A

Köpekontrakt

Lantbrukarna Sven och Erik Johansson, Åkers Runö, nedan kallade säljarna,

försäljer härmed till Kungl. Maj:t och Kronan företrädd av fångvårdsbyggnadsutredningen,

nedan kallad köparen, de säljarna tillhöriga fastigheterna

Husby l1, 22 och 51 samt Runö 71 i Österåkers socken för en köpeskilling

av en miljon (1 000 000) kronor samt i övrigt på följande villkor.

1 §•

Fastigheterna säljas i det skick vari de nu befinna sig och tillträdas av

köparen den 14 mars 1957, varvid beträffande åkerarealen dock endast 1/7

behöver vara besådd med höstsäd i väl beredd och gödslad träda.

§ 2.

Köpeskillingen erlägges kontant med 300 000 kronor den 2 juli 1956 och

med återstoden på tillträdesdagen.

§ 3.

Säljaren försäkrar att fastigheterna i köparens hand icke skola besväras

av andra gravationer än

1) lcraftledningsservitut enligt inteckning den 24/1 1945, nr 408,

2) vägservitut enligt inteckning den 3/3 1948, nr 2067,

3) ointecknad servitutsupplåtelse i december 1951 angående rätt till avloppsledning

från Runö 52.

Köparen förbinder sig att respektera den under 3) avsedda upplåtelsen,

beträffande vilken upplåtelsehandlingen företetts för köparen.

§ 4.

Arrende, hyra och annan inkomst som belöper på liden före tillträdesdagen

tillfaller säljarna.

§ 5.

Skatter och andra avgifter, som utgå för fastigheterna och belöpa på tiden

före tillträdesdagen betalas av säljarna.

§ 6.

Säljarna äga icke annorledes än till husbehov avverka skog på fastigheterna.

§ 7.

Säljarna ansvara för att fastigheterna under tiden intill tillträdesdagen

äro brandförsäkrade till betryggande belopp.

Skulle eldsolycka övergå fastigheterna före tilltriidesdagen, uppbär köparen

utfallande brandskadeersättning.

i! Jlihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 79

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

§ 8.

130 betalda andelar i österåkers Elektriska Distributionsförening tillfalla

köparen.

Sedan köpeskillingen gnidits, skall säljarna till köparen överlämna köpebrev,

nytt gravationsbevis, brandförsäkringsbrev, kartor jämte övriga handlingar

som röra fastigheterna.

Detta köpeavtal gäller för säljarnas vidkommande endast under förutsättning

att riksskattenämnden eller i förekommande fall Regeringsrätten

förklarar att den genom försäljningen uppkomna vinsten icke kommer att

jämlikt 35 § kommunalskattelagen till någon del beskattas såsom realisationsvinst

och för köparens vidkommande endast under förutsättning att

Kungl. Maj :t före den 2 juli 1956 godkänner detsamma.

Köparen medger säljarna rätt att arrendera Runö 71 enligt denna dag ingånget

villkorligt arrendekontrakt, därest säljarna senast den 1 januari

1957 lämnar besked, huruvida de önskar vidbli arrendekontraktet.

Av detta kontrakt äro två likalydande exemplar upprättade av vilka parterna

tagit var sitt.

Stockholm den 2 nov. 1955

§ 10.

Köparen svarar för lagfartskostnaderna.

§ 11.

§ 12.

§ 13.

För Kungl. Maj :t och Kronan

Thorwald Bergquist

Åkers Runö den 2/11 1955

Sven Johansson

Erik Johansson

Sven och Erik Johanssons egenhändiga namnteckningar bevittna:

Gunvor Pettersson

Ulla Wellsmo

Kontorist

Väpplinge, Jakobsberg

Kontorist

Erik Dahlbergsg. 14

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

19

Bilaga B

Avtal

Mellan fångvårdsbyggnadsutredningen för Kungl. Maj :t och Kronan (kronan)

å ena sidan samt särskilda av Stockholms stadskollegium utsedda delegerade

(staden) å den andra har följande avtal slutits under förutsättningav

Kungl. Maj :ts respektive Stockholms stadsfullmäktiges godkännande.

§ 1.

För att möjliggöra stadens snara tillträde av tomten nr 2, 3, 4, 5 i kv.

Långholmen inom Högalids församling här i staden, vilken tomt staden med

äganderätt förvärvat av kronan genom avtal den 30 juni 1948 för att tillträdas

senast den 1 januari 1955 — därest visst angivet hinder däremot ej

uppstode — utfäster sig kronan att för flyttning av den å tomten befintliga

fångvårdsanstalten snarast möjligt färdigställa därför å annan plats erforderliga

fångvårdsanläggningar.

§ 2.

Staden svarar för förvaring och underhåll av följande kategorier häktade,

nämligen

a) personer, som åtalats vid Stockholms rådhusrätt för brott, till och med

dagen för rådhusrättens dom;

b) personer, som gjort sig skyldiga; till lösdriveri, till och med dagen för

poliskammarens utslag.

§ 3.

För häktade, rörande vilka rådhusrätten eller poliskammaren beslutat

om undersökning av sinnesbeskaffenheten och som tillföljd därav intagits

å fångvården tillhörande sinnessjukavdelning, skall staden ersätta fångvården

efter avgiven räkning dess utgifter för utspisning åt de häktade efter

det för avdelningen gällande portionspriset (sålunda allenast kostnad för i

portion ingående proviantartiklar).

§ 4.

Staden åtager sig, alt, så snart möjligheter därtill föreligga, i ett stadens

rannsakningsfängelse förvara och underhålla härovan i § 2 omnämnda för

brott eller lösdriveri häktade personer.

Intill dess stadens åtagande enligt denna punkt kan fullgöras, äger staden

ej förfoga över den del av Långholmsanstalten, som erfordras för häktade,

och gäller beträffande de i § 2 nämnda häktade vad i § 1 c) i avtalet den 22

januari 1947 stipulerats.

§ 5.

Staden förbinder sig vidare att så snart förhållandena på penning- och

byggnadsmarknaden så tillåta iordningställa ett rannsakningsfängelse med

100 platser, varav 25 skola disponeras av kronan.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 79 år 1956

§ 6.

För stadens åtagande i detta avtal skall gälla följande villkor:

a) 1. Kronan skall lämna staden ersättning med 135 625 kronor utgöran
de

25 procent av det efter gemensam värdering till 542 500 kronor

fastställda värdet å den mark, som anses erforderlig för rannsakningsfängelset

med tillhörande anordningar.

2. Kronan skall ersätta staden med 25 procent av faktiska byggnadsoch

inventariekostnader för fängelseanläggningens iordningställande.

b) Kronan skall för varje kalenderår i efterskott ersätta staden 25 procent

av dess samtliga faktiska kostnader för driften av rannsakningsfängelset,

dock ej för räntor å upplånade medel.

Därest något år antalet underhållsdagar för de i anstalten på kronans

platser förvarade häktade skulle överstiga 25 procent av det

totala antalet underhållsdagar för samtliga i anstalten förvarade,

skall kronans ersättning till staden beräknas efter närmast liggande

hela procenttal.

§ 7.

Därest väsentlig ändring skulle inträda i de rättsliga och faktiska förutsättningarna

för den förvaring och det underhåll av häktade, som staden i

detta avtal törutsättes ha ansvaret för, eller för de häktade, som staden i

detta avtal mot ersättning åtagit sig ansvaret för, äga parterna påkalla ändring

eller jämkning av detsamma.

§8.

Delta avtal träder i kraft den 1 juli 1956. Med ikraftträdandet skall det

från och med den 1 juni 1947 löpande avtalet i samma ämne upphöra att

gälla med beaktande av här ovan i § 4 intaget förbehåll.

Stockholm den 2 november 1955.

För Kungl. Maj:t och Kronan: För Stockholms stad:

Fån gvårdsbyggnadsu tred ningen Stadskollegiets särskilda delegerade

THORWALD BERGQUIST JOAKIM GARPE

Snrn Fischier inge Hörlcn

560356. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:305 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris i statsverkspropositionen gjorda framställning angående anslag för budgetåret 1956/57 till Fångvårdsanstal a1 i texten
  2. SU 1956:144 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående anslag för budgetåret 1956/57 till ersättningsanstalter för Långholmen och för kvinnofängelset i Vä s. 15 i texten