Sök i Ratio Lex

Angående uppförande av klinik för alkoholsjukdomar vid karolinska sjukhuset

1956-02-23 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:83, Angående uppförande av klinik för alkoholsjukdomar vid karolinska sjukhuset

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

1

Nr 83

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående uppförande av

klinik för alkoholsjukdomar vid karolinska sjukhuset;

given Stockholms slott den 23 februari 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås förläggande till karolinska sjukhuset av en klinik

för alkoholsjukdomar med cirka 60 vårdplatser. Kliniken avses skola i

första hand tjäna undervisningen och forskningen rörande alkoholismens

problem. För uppgörande av huvudritningar och andra förberedande arbeten

för en nybyggnad för nämnda klinik och en institution för teoretisk alkoholforskning

föreslås en medelsanvisning för nästkommande budgetår av

500 000 kronor.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 83

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

23 februari 1956.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten

Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson,

Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, ecklesiastik- och

finansdepartementen anför chefen för inrikesdepartementet, statsrådet

Hedlund.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under kapitalbudgeten,

inrikesdepartementet, statens allmänna fastighetsfond, punkten 4, föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Uppförande

av klinik för alkoholsjukdomar för budgetåret 1956/57 beräkna

ett investeringsanslag av 500 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till fortsatt behandling.

I. Inledning

I propositionen nr 158 till 1954 års riksdag föreslog Kungl. Maj :t på min

hemställan riksdagen att dels besluta, att i Stockholm eller dess omedelbara

närhet skulle i huvudsaklig överensstämmelse med ett av mig förordat

förslag uppföras en klinik för alkoholsjukdomar med cirka 80 vårdplatser,

dels ock till Uppförande av klinik för alkoholsjukdomar för budgetåret

1954/55 under statens allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet,

anvisa ett investeringsanslag av 100 000 kronor. Riksdagen biföll förslaget

(skr. nr 334).

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillsatte jag den 18 juni 1954

en kommitté med uppdrag att biträda med det fortsatta utrednings- och

planeringsarbetet för uppförandet av en klinik för alkoholsjukdomar.1

Enligt meddelade direktiv skulle utredningsarbetet bedrivas i enlighet

med de riktlinjer, som uppdragits i förenämnda proposition samt med

beaktande av vad chefen för ecklesiastikdepartementet anfört i proposi
1

Som ledamöter i kommittén har ingått generaldirektören G. Wejke, tillika ordförande,

förbundsdirektören i svenska landstingsförbundet I. Dahlgren, laboratorn vid karolinska

institutet L. Goldberg, överinspektören för sinnessjukvården C. Åmark och direktören vid

statens alkoholistanstalt å Venngarn J. Lönnberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

tionen nr 155/1954 i fråga om inrättande av en professur i teoretisk alkoholforskning

ävensom vad som anförts i ifrågavarande avseenden i särskilda

utskottets utlåtanden nr 8 och 5/1954.

Kommittén, som antagit namnet kommittén för planering av klinik för

alkoholsjukdomar, har i november 1955 överlämnat en promemoria med

förslag till klinik för alkoholsjukdomar samt institution för teoretisk

alkoholforskning (stencilerad).

Över promemorian har yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, socialstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, kanslern för rikets universitet, efter hörande

av lärarkollegiet vid karolinska institutet, statens medicinska forskningsråd,

som bifogat yttrande av nämnden för alkoholforskning, direktionen

för karolinska sjukhuset och svenska nykterhetsvårdsförbundet.

II. Tidigare förslag

En grundtanke i 1946 års alkoholistvårdsutrednings betänkande med

förslag till lag om nykterhetsvård m. m. (SOU 1948: 23) var, att behandlingen

av alkoholister skulle ytterligare differentieras och som regel även

innefatta medicinsk vård. Utredningen fann emellertid de vårdmöjligheter,

som tänktes kunna meddelas bl. a. genom tillskapandet av psykiatriska

kliniker vid länslasaretten och genom en ytterligare utbyggnad av anstaltsvården,

otillräckliga och föreslog därför, att speciella alkoholistsjukhus

skulle inrättas. Dessa sjukhus borde ha till uppgift att bereda vård

åt vissa slag av alkoholmissbrukare samt vara diagnostiska centraler för

hela den slutna vårdorganisationen. De skulle vidare tjänstgöra som centrala

institut för vetenskaplig forskning rörande alkoholismen och för

klinisk undervisning i fråga om sjukdomstillstånd i samband med alkoholmissbruk.

Såsom en första etapp på vägen till en medicinsk vårdorganisation

för alkoholmissbrukare om sammanlagt fyra sjukhusenheter föreslog

utredningen, att ett statligt specialsjukhus skulle anordnas i Stockholm.

Övriga specialsjukhus borde förläggas till de städer, där medicinsk undervisning

bedrevs, då sjukhusen borde begagnas även för utbildningsändamål.

Sedan den föreslagna sjukhusorganisationen färdigbyggts, borde enligt

utredningen de fall av alkoholmissbruk, som krävde sluten vård, i regel

först intagas å alkoholistsjukhus. Intagning borde kunna ske tvångsvis

genom vederbörande länsstyrelses förordnande eller på egen ansökan enligt

lagen eller på egen begäran efter sjukhuschefens prövning vid sidan

av lagen. Sjukhuset skulle alltså till den del Kungl. Maj:t fastställde intaga

ställningen som allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare till vilken platsanvisning

för vårdfall, som skulle intagas enligt lagen, skulle meddelas

av socialstyrelsen, som också hade att — efter läkarens hörande — besluta

om överflyttning av vårdfall från sjukhuset till alkoholistanstalt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

Utredningen ansåg, att antalet vårdplatser vid det första specialsjukhuset

icke borde sättas högre än 82, varvid räknats med en genomsnittlig

vårdtid vid sjukhuset av omkring 1—2 månader. Omsättningen kunde då

hållas vid 700 å 800 patienter om året.

Alkoholistvårdsutredningens förslag om inrättande av särskilda alkoholistsjukhus

upptogs av mig till behandling i propositionen nr 158/1954. Efter

en redogörelse för föreliggande möjligheter till medicinsk behandling och

vård av alkoholmissbrukare framhöll jag, att dessa möjligheter varken var

tillräckliga eller innefattade den specialbehandling, som var önskvärd. Mot

bakgrunden härav ansåg jag mig böra ansluta mig till förslaget om uppförande

av ett särskilt alkoholistsjukhus. Till frågan om inrättande av

ytterligare sådana sjukhus förklarade jag mig emellertid för det dåvarande

icke beredd att taga ställning.

I fråga om de uppgifter, som skulle tillkomma det planerade sjukhuset,

framhöll jag såsom liggande i sakens natur, att sjukhuset i viss mån skulle

fylla rådande brist på vårdplatser. Det skulle sålunda ankomma på sjukhuset

att bereda vård och lämna behandling av dem, som på grund av sitt

alkoholmissbruk var i behov av kvalificerad medicinsk vård och behandling.

Det syntes vidare lämpligt att förlägga utbildningen av särskilda

specialister till sjukhuset, vilket kunde tillhandahålla ett rikhaltigt undersökningsmaterial.

Med erinran att i åtskilliga remissyttranden forskningen

framhävts som det kanske mest vägande motivet för inrättandet

av ett alkoholistsjukhus, fann jag, att sjukhuset jämväl borde bli ett

centrum för forskningen rörande alkoholismens problem. Den i propositionen

nr 155/1954 föreslagna professuren i teoretisk alkoholforskning

borde sålunda baseras på sjukhuset.

I förhållande till anstaltsvårdens organisation borde sjukhuset erhålla

en fristående ställning. Frivillig sjukhusvård syntes i största möjliga utsträckning

böra eftersträvas och alkoholmissbrukare jämväl kunna på eget

initiativ söka vård å sjukhuset. För att stimulera till ett sådant initiativ

var det av vikt, att sjukhuset icke erhöll prägeln av anstalt. Om specialsjukhuset

-— som alkoholistvårdsutredningen tänkt sig — komme att ingå

som första ledet i den slutna anstaltsvården och till övervägande delen

belädes med ett synnerligen missanpassat och svårskött klientel, skulle

detta verka avskräckande på många alkoholmissbrukare, som eljest skulle

söka sig till sjukhuset. Avsikten var icke, alt sjukhuset endast eller ens till

övervägande delen skulle äga mottaga sådana patienter, som av egen drift

sökte sig dit. Nykterhetsnämndernas och anstalternas klientel borde emellertid

intagas i andra former än genom regelrätta interneringsbeslut, exempelvis

genom att man försökte förmå vederbörande att såsom hjälpåtgärd

frivilligt söka sig till sjukhuset. Vid grövre fall av alkoholmissbruk syntes

det vara lämpligt att t. ex. i anslutning till beslut om tvångsintagning före
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1956

skriva sjukhusbehandling. Enahanda föreskrift kunde knytas till beslut om

försökspermission och beslut om utskrivning från allmän vårdanstalt.

Det första sjukhuset ansåg jag böra förläggas till Stockholm eller dess

omedelbara närhet samt med hänsyn till sin uppgift som utbildnings- och

forskningscentrum om möjligt anslutas till annat större sjukhuskomplex.

Härigenom skulle vissa praktiska fördelar i administrativt hänseende uppnås

samtidigt som kostnadsbesparingar kunde vinnas. Därtill kom, att

sjukhusets särart blev mindre utpräglad, om detsamma ingick i ett större

komplex. En förläggning av sjukhuset till karolinska sjukhusets område

syntes i och för sig lämplig. Da emellertid detta område redan tagits i anspråk

eller reserverats för andra ändamål intill gränsen för vad som föreföll

möjligt, måste andra kombinationsmöjligheter prövas. I administrativt

hänseende borde dock sjukhuset anslutas till karolinska sjukhuset. För

att så litet som möjligt markera sjukhusets särart borde detsamma närmast

få karaktären av en specialavdelning inom den större sjukhusenheten,

jämförbar med övriga till denna enhet hörande specialavdelningar. Ej

heller borde avdelningen genom sitt namn få en prägel av att vara något

annat än en avdelning inom sjukhuset. Specialavdelningen för alkoholsjukdomar

borde i enlighet med utredningens förslag förses med cirka 80 vårdplatser.

Överläkaren borde vara psykiater, och till avdelningen knytas en

läkare med biokemisk skolning. Självfallet borde det icke föreligga något

hinder för överläkaren att bedriva öppen mottagning enligt för övriga

överläkare vid sjukhuset gällande regler, men poliklinik i vanlig mening

borde icke anordnas.

Beträffande avdelningens närmare utformning förklarade jag mig icke

beredd att framlägga något konkret förslag. Sedan en lämplig förläggningsplats

utvalts, torde detaljplaneringen kunna påbörjas. Förläggningen

borde bestämmas jämväl med hänsyn till möjligheten att vinna besparingar.

III. Kommitténs förslag

Det kan enligt kommittén icke råda något tvivel om, att alkoholismen är

en folksjukdom av jämförelsevis betydande omfattning. Till gruppen svåra

alkoholmissbrukare — av 1944 års nykterhetskommitté uppskattad till

drygt 2 procent av den vuxna manliga befolkningen — måste man lägga

det relativt stora antal personer, som företer symptom på alkoholism i

medicinsk mening, d. v. s. personer, som icke förmår kontrollera sin alkoholkonsumtion

och som känner behov av fortsatt konsumtion, sedan de

intagit en liten mängd alkohol.

Kommittén finner det synnerligen angeläget, att den vårdorganisation

för alkoholskadade, som genom samhällets försorg skapats på senare år,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kiingl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

ytterligare utbygges och differentieras. Statsmakternas beslut om inrättandet

av en klinik för alkoholsjukdomar är ett led i en sådan utbyggnad.

En statlig klinik av det slag varom här är fråga kan — anför kommittén

— ge sitt mest verksamma bidrag till alkoholmissbrukets bekämpande,

om klientelet i huvudsak utväljes med hänsyn till forskningens och undervisningens

behov. Klinikchefen bör därför ha samma frihet vid sitt urval

av vårdklientel, som överläkarna vid de statliga undervisningssjukhusen.

Kommittén framhåller, att tillämpningen av 1954 års lag om nykterhetsvård

förutsätter, att läkare knytes till nykterhetsnämnderna samt att utbildningen

av vissa kategorier läkare därför torde bli en synnerligen betydelsefull

uppgift för kliniken. Kommittén anför vidare.

Erfarenheter från såväl vårt eget land som andra länder — speciellt USA

och Canada — ger vid handen, att möjligheterna till framgångsrik medicinsk

behandling av det svårast alkoholskadade klientelet ännu är starkt

begränsade. Det stora inslag av psykopater och kriminella, som förekommer

bland de svåra alkoholisterna, kan också vålla betydande disciplinära

svårigheter. De kategorier av alkoholskadade, som genom nykterhetsnämnderna

blir föremål för tvångsåtgärder, har ofta en från början negativ inställning,

som bidrar till att göra den medicinska behandlingen problematisk.

Vård på alkoholistklinik av ett sådant klientel ger därför olta icke

något bestående resultat. På grund av detta klientels inställning försvåras

eller omöjliggöres i synnerhet den nödvändiga eftervården. Ett klientel i

huvudsak bestående av svårskötta, tvångsvis intagna alkoholister skulle

därför snart försätta kliniken i stora svårigheter och motverka, att patienter

med lättare alkoholproblem och mottagliga för medicinsk behandling

söker vård. Klientelet bör därför, särskilt innan närmare erfarenhet

vunnits, begränsas till att omfatta i huvudsak sådana patienter med lättare

alkoholskador, som själva anmäler sig som vårdsökande. Även ur forskningens

synpunkt är det angeläget, att alkoholskadade personer på ett

tidigt stadium kommer till kliniken. Om klientelet begränsas på föreslaget

sätt, kan verksamheten inriktas på förebyggande av svårare former av

alkoholism. Behandlingsresultaten blir gynnsammare, varigenom kliniken

kan vinna ökat förtroende och goda förutsättningar skapas för den

terapeutiska verksamheten. Man torde också kunna räkna med kortare

vårdtider, varigenom klinikens kapacitet skulle komma att ökas.

Då kommittén sålunda räknar med ett annat klientel än det, som hittills

tvångsinternerats enligt alkoholistlagen, innebär detta icke, att kommittén

anser ökade möjligheter till medicinsk vård av sistnämnda klientel

obehövliga. Tvärtom är det enligt kommittén synnerligen angeläget, att

ökade möjligheter för medicinsk behandling skapas vid nykterhetsvårdens

anstalter. Den föreslagna begränsningen i klinikens klientel utesluter givetvis

icke, att vid kliniken gjorda erfarenheter kan tillgodogöras i vårdarbetet

vid de allmänna vårdanstalternas för alkoholmissbrukare sjukavdelningar.

Ehuru behovet av medicinsk behandling av tvångsinternerade

alkoholister i princip bör tillgodoses inom nykterhetsvårdens anstaltsorganisation,

synes det med hänsyn till forskningen kunna komma i fråga att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

— i den mån ökad erfarenhet vinnes vid den planerade statliga kliniken

där intaga även klientel från Venngarn eller andra vårdanstalter.

I fråga om vårdformerna har kommittén — som erinrar om att enligt

direktiven poliklinik i vanlig mening icke bör förekomma vid kliniken

för alkoholsjukdomar — funnit, att en rationell organisation av verksamheten

vid kliniken förutsätter en nära samordning av öppna och slutna

vårdformer. Kommittén yttrar i denna fråga följande.

I den moderna behandlingen av alkoholism, som kan sträcka sig över

flera år, är psykoterapin en av de viktigaste behandlingsformerna. Den

öppna vården är av central betydelse och sjukhusvistelsen ett led i behandlingen.

Den för en framgångsrik terapi nödvändiga samordningen av

poliklinisk och klinisk behandling blir mest effektiv, om inom kliniken

kan bedrivas såväl öppen som sluten vård. Särskilt då det gäller psykoterapi

är det av väsentlig betydelse, att samma läkare håller kontakt med

patienten under såväl den öppna som den slutna vården. Vissa av de fall,

som remitteras till kliniken eller själva söker sig dit, torde kunna behandlas

enbart i öppen vård. Uppträder recidiv eller komplikationer under den

polikliniska behandlingen, bör det emellertid kunna komma i fråga att

för en kortare tid omhänderta sådana patienter för sluten vård. Tack vare

den kontakt med patienterna, som vunnits under den polikliniska behandlingen,

kan behovet av sluten vård i sådana fall väsentligt minskas.

Om kliniken har en effektivt organiserad poliklinisk eftervård, kan

vårdtiderna på avdelningarna förkortas även för sådana patienter, som

utan föregående poliklinisk behandling intagits för sluten vård. I detta

sammanhang må också framhållas, att en stor del av det klientel, som

lämpar sig för psykoterapi, såvitt möjligt under större delen av behandlingstiden

bör vistas i sin naturliga miljö och således behandlas i öppen

vård. Slutligen må framhållas, att det för den teoretiska och kliniska forskning,

som skall bedrivas vid kliniken, är oundgängligen nödvändigt, att

patienterna kan följas under en långvarig poliklinisk eftervård. Om öppen

vård bedrives vid kliniken, erhålles också ett väsentligt större studiematerial

för forskning och undervisning.

Kommittén finner det angeläget, att kliniken håller nära kontakt med

andra institutioner för behandling av alkoholskadade, såsom nykterhetsvårdens

anstalter, konvalescenthem och inackorderingshem. Givetvis bör

kliniken äga möjlighet att remittera intagna patienter till andra sjukhus.

Beträffande behandlingsmetoderna framhåller kommittén, att behandlingen

av en patient oftast torde påbörjas på polikliniken. Intagning av

patienter vid kliniken bör kunna ske på särskild intagningsavdelning eller

direkt på vårdavdelning. Behandlingen på intagningsavdelningen bör syfta

til! att häva akuta och kroniska alkoholförgiftningar. På vårdavdelningen

torde fysikalisk terapi, gymnastik, sysselsättnings- och arbetsterapi bli vikliga

moment i behandlingen understödda av medikamentell behandling,

som kan omfatta insulinbehandling, vitamintillförsel m. m. Även clektrochock

hör kunna ges. Den viktigaste behandlingsmetoden vid kliniken

torde komma att bli psykoterapi, som kan bedrivas i såväl öppen som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

sluten vård. I vissa fall torde s. k. gruppterapi vara lämplig. Undersökningarna

av intagna patienter bör omfatta en allmän kroppslig och neurologisk

genomgång, psykiatrisk undersökning och testningar av olika slag.

Vid kliniken bör bedrivas icke blott medicinskt-psykologislc utan även

kvalificerad social terapi.

De erfarenheter, som vunnits sedan alkoholistvårdsutredningen avgav

sitt betänkande, har givit vid handen, att det av utredningen beräknade

vårdplatsantalet måste bedömas vara alltför stort för en specialklinik, som

icke skall ha karaktär av anstalt. Kommittén anser för sin del, att antalet

vårdplatser icke bör göras större än vad som direkt betingas av forskningens

och undervisningens behov, samt föreslår en begränsning av antalet

vårdplatser till något mindre än 60. Då kommittén räknar med en

vårdtid på 2—4 veckor, blir emellertid omsättningen vid den föreslagna

kliniken minst lika stor som vid den av alkoholistvårdsutredningen föreslagna.

Vid kliniken bör ges utrymme för klinisk alkoholforskning av

socialpsykiatrisk, genetisk, medicinskt psykologisk och sociologisk art.

Bland aktuella forskningsuppgifter nämner kommittén undersökningar

rörande bl. a. ärftligheten, tillvänjningens mekanism samt uppkomsten av

»alcohol addiction» och betingelserna härför.

I propositionen nr 155/1954 framhöll föredragande departementschefen,

att frågan om institutionslokaler för en professur i teoretisk alkoholforskning

skulle finna sin mest rationella lösning, om en medicinsk forskningsinstitution

för både teoretisk och klinisk alkoholforskning inrymdes inom

ett sjukhus med ett för denna forskning väl avgränsat patientmaterial. Kommittén

ansluter sig till detta departementschefens uttalande och framhåller,

att samarbete mellan klinisk och teoretisk forskning är en oundgänglig

förutsättning för effektiv medicinsk alkoholforskning. Starka skäl talar

därför för att en institution för teoretisk alkoholforskning förlägges i

anslutning till en medicinsk fakultet,l( varvid i första hand karolinska institutet

bör ifrågakomma. En sådan förläggning skulle nämligen möjliggöra

den nära kontakt med ett flertal andra teoretiska och kliniska institutioner,

som krävs för att den teoretiska alkoholforskningen skall kunna

fullgöras. Vid en förläggning av institutionen till Stockholm skulle jämväl

möjliggöras samarbete med andra i staden befintliga institutioner, bl. a.

yrkeshygieniska avdelningen vid statens institut för folkhälsan, organisktkemiska

avdelningen vid Stockholms högskola samt statens farmacevtiska

laboratorium.

I fråga om klinikens förläggning har kommittén undersökt olika alternativ,

nämligen Stockholm, Göteborg och Lund—Malmö. Dessa alternativ

torde vara de enda som kan komma ifråga med hänsyn till att upptagningsområdet

geografiskt bör vara tämligen snävt begränsat men ändå

omfatta ett befolkningsunderlag stort nog för att ge ett tillräckligt rikt

differentierat klientel. Möjligheterna till en nära kontakt med ett rikt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

differentierat urval från nykterhetsvårdens anstalter talar härvid till förmån

för stockholmsregionen.

Kommittén har vidare undersökt möjligheterna till ett samgående med

Stockholms stad och därvid företrädesvis diskuterat klinikens förläggning

till S:t Görans sjukhus. Kommittén har emellertid avvisat denna lösning,

då densamma skulle innebära, att kliniken icke förrän efter en lång följd

av år kan repliera på sådana speciallaboratorier och forskningsinstitutioner

av skilda slag, med vilka kliniken och den därtill knutna teoretiska

institutionen måste bedriva ett nära samarbete. Skulle framdeles ytterligare

kliniker för alkoholsjukdomar anses böra inrättas i Göteborg och Lund—

Malmö, anser emellertid kommittén, att frågan om samgående med respektive

sjukvårdsinrättningar förtjänar att ånyo övervägas.

Vid övervägandet av föreliggande möjligheter har kommittén funnit, att

som alternativ till karolinska sjukhuset något annat område icke nu lämpligen

kan komma ifråga. Kommittén erinrar i detta sammanhang om att

antalet vårdplatser enligt dess förslag är betydligt mindre än som tidigare

förutsatts, varför möjligheterna att bereda kliniken plats på karolinska

sjukhusets område förbättrats. Två alternativa lägen har därvid närmare

övervägts av kommittén, det ena i närheten av psykiatriska kliniken — alternativ

I — och det andra närmare sjukhusets centrallaboratorium —

alternativ II. En förläggning i närheten av psykiatriska kliniken är enligt

kommittén avgjort att föredraga framförallt med hänsyn till sjukvårdens

intressen. Kliniken för alkoholsjukdomar skulle då kunna infogas i ett

komplex av kliniker med närbesläktade uppgifter, bl. a. de planerade nya

neurologiska och neurokirurgiska klinikerna. Med hänsyn till Uppsalavägens

karaktär av huvudtrafikled i förening med områdets lutning mot

norr kan emellertid kliniken för alkoholsjukdomar icke förläggas mellan

den nuvarande psykiatriska kliniken och nämnda väg. Under sådana förhållanden

återstår endast möjligheten att inkräkta på Eugeniahemmets

område. Då emellertid även de tidigare nämnda nervklinikerna avses skola

uppföras på Eugeniahemmets område, måste vid en förläggning till detta

område av kliniken för alkoholsjukdomar det exakta läget för denna klinik

bestämmas under beaktande av frågan om nervklinikernas förläggning. Då

stora svårigheter torde möta vid ett förverkligande av detta alternativ, har

kommittén icke ansett sig kunna avvisa det andra alternativet med klinikens

förläggning i närheten av centrallaboratorierna, vilket troligen skulle innebära

en enklare och snabbare lösning av markfrågorna.

Beträffande den teoretiska forskningsinstitutionens förläggning — varvid

kan diskuteras anknytning till farmakologiska institutionen vid karolinska

institutet, till forskningsdelen vid karolinska sjukhusets centrallaboratorier

eller till själva kliniken —- har kommittén stannat för att

föreslå, att institutionen med dess speciallaboratorier förlägges i nära

anslutning till klinikens vårdavdelningar. Kommittén framhåller därvid

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1956

angelägenheten av att den kliniska och teoretiska alkoholforskningen

samordnas och att nära kontakt kan uppehållas mellan kliniken och den

teoretiska institutionen.

Rörande den närmare utformningen av klinikbyggnaden och den teoretiska

institutionsbyggnaden anför kommittén i huvudsak följande.

Klinikbyggnaden föreslås inrymma tre vårdavdelningar om vardera 15

platser, en vårdavdelning om 4 platser för kvinnliga patienter samt en

intagningsavdelning om 8 platser. Därjämte avses i byggnaden skola inrymmas

poliklinisk behandlingsavdelning samt en avdelning för arbetsterapi

och lokaler för klinisk forskning. Varje vårdavdelning för manliga

patienter utformas med två 4-patientrum, ett 2-patientrum och fem 1- patientrum. Vidare bör varje vårdavdelning förses med dagrum, matrum,

behandlingsrum, läkare- och undersökningsrum, expedition m. m., varjämte

bör finnas ett för avdelningarna gemensamt rum för gruppterapi.

Vårdavdelningen för kvinnor bör utformas med fyra 1-patientrum och

ett mindre dagrum. Även på intagningsavdelningen bör varje patient disponera

ett rum, varjämte bör finnas dag- och matrum, expedition, behandlingsrum

m. m.

Polikliniken skall, förutom expeditionslokaler, väntrum och behandlingsrum,

inrymma vissa laboratorielokaler samt rum för socialmedicinsk

assistent, kuratorer och praktikanter samt psykolog.

Bland lokalerna för klinisk forskning bör förutom laboratorier även

upptagas arbetsrum för sociologisk forskning samt ett konferensrum.

Inom institutionen för teoretisk alkoholforskning skall, förutom expeditionslokaler,

inrymmas bl. a. human-experimentellt laboratorium, djurexperimentellt

laboratorium, elektrofysiologiskt laboratorium, kemiskt laboratorium,

alkohollaboratorium, laboratorium för arbete med överlevande

organ och isotoplaboratorium. Vidare skall finnas djuravdelning och verkstäder

samt för undervisningens behov en hörsal med cirka 70 platser.

Två olika förslag i fråga om byggnadens utformning, alternativ A och B,

har övervägts av kommittén. Enligt alternativ A är vårdavdelningen samt

poliklinik och behandlingslokaler förlagda till en klinikbyggnad, planerad

på vedertaget sätt med mittkorridor samt med lokaler för den teoretiska

institutionen i en till klinikbyggnaden ansluten flygel. Enligt alternativ

B avses klinikbyggnaden skola utformas som en punkthuskropp med

den teoretiska institutionsbyggnaden ansluten på samma sätt som enligt

alternativ A. Byggnadskostnaderna för alternativ A beräknas till 4,6 miljoner

kronor och för alternativ B till 4,3 miljoner kronor. Kostnaderna för

utrustning av klinikbyggnaden och den teoretiska forskningsinstitutionen

kan överslagsvis uppskattas till 800 000 respektive 650 000 kronor.

I fråga om personalorganisationen för kliniken erinrar kommittén om

att kliniken enligt givna direktiv skall förestås av en överläkare, som bör

vara psykiater. Med hänsyn till att klinikchefen förutom sjukvårdande

uPPgifter i stor utsträckning måste ägna sig åt undervisning och forskning,

är det enligt kommittén nödvändigt att till befattningen erhålla en

vetenskapligt och i fråga om undervisningsmeriter väl kvalificerad kraft.

På karolinska institutets stat bör enligt kommittén tills vidare uppföras

en befattning som laborator i lönegrad Ca 34 (lämpligen benämnd labo
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

rator i klinisk alkoholforskning) förenad med överläkarbefattningen vid

kliniken mot särskilt arvode.

Till kliniken bör vidare knytas en heltidsanställd biträdande läkare med

ett arvode av 24 048 kronor per år. För arbetet på vårdavdelningarna och

polikliniken erfordras fyra förste underläkare, vilka bör deltaga i såväl

sluten som öppen vård.

Kommittén föreslår vidare inrättandet av en befattning som socialmedicinsk

assistent i Ca 27 samt två kurator stjänster i respektive Ca 19 och

Ca 17. För det psykoterapeutiska arbetet föreslås en tjänst som assistentpsykolog

i reglerad befordringsgång (Cf 19—Ce 25). För arbetsterapi bör

avses en arbetsinstruktör i Ca 14.

För kontorsgöromål erfordras fem befattningshavare, därav en kontorist

i Ca 13, ett kanslibiträde i Ce 11 och tre kontor sbiträden i reglerad

befordringsgång.

Såsom sjukvårdspersonal föreslås 8 översköterskor i Ca 14, 7 assistentsköterskor

i Ce 12, 1 polikliniksköterska och 1 behandlingssköterska i

Ca 14, 3 förste skötare i Ca resp. Ce 13, 6 sjukvårdare i Ca resp. Ce 12 samt

10 undersköterskor i Ce 7. Dessutom tillkommer biträdespersonal. Sammanlagt

skulle antalet befattningshavare vid kliniken uppgå till 68.

IV. Yttranden

Flertalet remissinstanser ansluter sig till kommitténs uppfattning, att

verksamheten vid alkoholist kliniken bör utformas med

särskild hänsyn till forskningens och undervisningens behov. I likhet med

kommittén anser sålunda lärarkollegiet vid karolinska institutet, att urvalet

av vårdklientelet bör ske i huvudsak med hänsyn till detta behov, varigenom

kliniken verksammast kan bidraga till alkoholsjukdomarnas bekämpande.

Lärarkollegiet finner det väl motiverat att begränsa intagningen av patienter

till i huvudsak lättare alkoholskador och patienter, som ur medicinsk

synpunkt kan bedömas medicinskt påverkbara, men understryker

därjämte nödvändigheten av att ökade möjligheter till medicinsk behandling

av de svårare alkoholisterna beredes genom en upprustning av anstaltsvården.

I den planerade verksamheten bör inrymmas icke blott de

egentliga alkoholsjukdomarna utan jämväl andra former av narkomani,

t. ex. kroniska sömnmedelsförgiftningar och morfinism. Även medicinalstyrelsen

delar kommitténs mening i fråga om principerna för vårdklientelets

utväljande och uttalar, att klinikchefen bör ha stor frihet vid sitt

urval av klientel. Socialstyrelsen ansluter sig till uppfattningen, att verksamheten

bör anpassas särskilt efter forskningens och undervisningens

behov och att urvalet av patienter huvudsakligen bör bestämmas med

hänsyn härtill. Vid en avvägning mellan forskning, undervisning och vård
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

verksamhet förefaller det, ehuru det aktuella behovet av vårdresurser är

synnerligen stort, vara på lång sikt riktigast att låta ett till huvudstaden

förlagt specialsjukhus i första hand tjäna forskningens och undervisningens

intressen. Den av kommittén förordade sovringen av klientelet är

dock olämplig. Både med hänsyn till forskningen och läkarutbildningen

måste det vara av intresse, att studiematerialet är mera allsidigt sammansatt

så att det icke i huvudsak representerar endast en kategori av

alkoholskadade och därtill den minst skadade. Det torde sålunda vara

önskvärt, att klientelet mera överensstämmer med det klientel, som kommer

att möta läkaren i dennes framtida verksamhet. Klinikchefen bör ha

samma frihet vid sitt urval av vårdklientel som överläkarna vid statliga

undervisningssjukhus, men det är varken önskvärt eller behövligt att i

förväg bestämma arten av det klientel, som skall mottagas. Även om praktiska

omständigheter medför, att huvudparten av klientelet kommer att

utgöras av personer från Stockholm med omgivningar, synes i princip

ingen vårdbehövande oavsett alkoholskadans natur och vederbörandes

hemort böra vara utestängd från kliniken. Intagning bör vidare, även om

vården i princip skall vara helt frivillig, kunna ske på remiss av inom

nylcterhetsvården verksam läkare, om det eljest befinnes lämpligt, att patienten

mottages. Socialstyrelsen ansluter sig helt till kommitténs uppfattning,

att ökade möjligheter till medicinsk behandling särskilt vid nykterhetsvårdens

anstalter bör beredas och understryker, att en upprustning

härutinnan i själva verket är en förutsättning för att kliniken skall kunna

fungera tillfredsställande.

Svenska nykterhelsvårdsförbundet anser sig icke kunna odelat ansluta

sig till kommitténs förslag i fråga om klinikens uppgifter och patienturvalet.

Kliniken bör enligt förbundet anordnas i närmare överstämmelse

med de av alkoholistutredningen angivna principerna och sålunda avses

— förutom för de av kommittén föreslagna ändamålen — även för nykterhetsnämndernas

och anstalternas klientel i den mån speciell sjukhusbehandling

kan vara erforderlig. Förbundet ifrågasätter också, huruvida

det icke med hänsyn till såväl forskning som undervisning är av värde att

även svårare fall intages på kliniken.

Mot de föreslagna vårdformerna vid kliniken — sluten och

öppen vård — har lärarkollegiet vid karolinska institutet intet att erinra.

Kollegiet understryker särskilt önskvärdheten av ett relativt begränsat upptagningsområde,

som möjliggör en fortlöpande kontroll av klinikmaterialet.

Socialstyrelsen anser, att behovet av poliklinisk verksamhet i anslutning till

sjukhuset tillfredsställande motiverats av kommittén. Socialstyrelsen anför

vidare.

Det kan dock förtjäna övervägas, om icke en poliklinikverksamhet enligt

de angivna riktlinjerna kan komma att kollidera med den av kommittén

omfattade huvudprincipen, att klinikens klientel i huvudsak bör

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 83 år 1956

utväljas med hänsyn till forskningens och undervisningens behov. Då

man räknar med ganska långa behandlingstider, kommer polikliniken sannolikt

snart att erhålla ett omfattande fast klientel. Vid behov skulle patienterna

i denna grupp tagas in på kliniken för sluten vård. Ehuru några

beräkningar härom icke framlagts, synes det ej osannolikt, att frekvensen

av dylika intagningar kan bli jämförelsevis hög, vilket medför motsvarande

begränsning av möjligheterna att sovra klinikpatienterna med hänsyn

till de för tillfället aktuella forskningsuppgifterna. I praktiken torde

dessa olägenheter kunna motverkas genom en medveten begränsning av

poliklinikklientelet och ett samarbete med samhällets nuvarande nykterhetsvårdsorgan.

Statens medicinska forskningsråd och nämnden för alkoholforskning finner

kommitténs motivering för anordnande av poliklinik övertygande.

Förslaget om en begränsning av platsantalet vid kliniken har

— med ett undantag — tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de remissinstanser,

som yttrat sig i frågan. Enligt lärarkollegiet vid karolinska institutet

kan det tänkas, att under vissa tidsperioder behovet av ett utökat kvinnligt

patientmateriel gör sig gällande. En av vårdavdelningarna bör därför utformas

så, att den kan mottaga patienter av båda könen. Socialstyrelsen

anser — med anledning av den av kommittén på grundval av en beräknad

vårdtid av 2—4 veckor gjorda uppskattningen av klinikens kapacitet —

att vårdtidens längd icke enbart får bestämmas av den takt med vilken

den medicinska behandlingen framskrider utan att även andra omständigheter

bör beaktas. Svenska nykterhetsvårdsförbundet hyser betänkligheter

mot förslaget om nedskärning av det tidigare planerade platsantalet vid

kliniken. Därest denna anordnas med ett åttiotal platser, vilket tidigare

var avsett, borde vård kunna beredas även för fall, som intages efter förordnande

av myndighet eller som kommer från anstalt. Det kan enligt

förbundet icke vara lämpligt att starta verksamheten i mindre skala än

vad 1946 års alkoholistvårdsutredning förutsatte. Det är enligt förbundet

angeläget, att ytterligare specialsjukhus snarast planeras. Att avvakta erfarenheterna

från den föreslagna kliniken kan icke vara tillrådligt.

Förslaget att förlägga kliniken och institutionen för

teoretisk alkoholforskning till karolinska sjukhusets

område tillstyrkes av flertalet remissinstanser. I fråga om den

närmare placeringen av kliniken inom området förordas i de flesta fall

kommitténs alternativ I, d. v. s. i närheten av psykiatriska kliniken. Lärarkollegiet

vid karolinska institutet uttalar, att en placering av kliniken enligt

alternativ I ofrånkomligen måste leda till ökade krav på ianspråktagande

av en viss del av Eugeniahemmets mark. Utan tillgång till ytterligare tomtområde

utanför karolinska sjukhuset synes nämligen delta alternativ vara

ogenomförbart. De ingående förhandlingar med Eugeniahemmet, som i detta

fall erfordras, kan tänkas innebära en viss fördröjning av projektets realiserande.

Då alternativ I emellertid genom sin nära belägenhet till psykia
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

triska kliniken och den blivande neurologiska kliniken är överlägset alternativ

II, tillstyrker kollegiet det förstnämnda alternativet. Universitetskanslern

anser flera skäl tala för en lösning enligt alternativ I. Då en förläggning

enligt alternativ II emellertid troligen skulle innebära en enklare

och snabbare lösning av markfrågorna och för klinikens teoretiska forskningsinstitution

medföra vissa bestämda fördelar, synes kanslern en lösning

enligt sistnämnda alternativ jämväl kunna godtagas.

Byggnadsstyrelsen anför.

Beträffande de olika alternativen till byggnadens förläggning vill styrelsen

framhålla, att vid en slutlig prövning härav hänsyn icke blott torde

behöva tagas till möjligheten att inom sjukhusområdet förlägga de neurologiska

och neurokirurgiska klinikerna. Även de under utredning varande

frågorna om Norrback ainstitutets framtida ställning och de behov av utbyggnader,

som kan uppstå vid institutet i samband med planerade utvidgningar

av de medicinska och sociala rehabiliteringsresurserna inom

området, torde behöva beaktas. Med uppförandet av nybyggnaden framtvingas

vidare på ett tidigare stadium än eljest skulle varit fallet kostnader

för en på längre sikt planerad ringkulvert för värmedistribution och

transporter, innefattande även Norrbackainstitutet. De för kliniken erforderliga

kulvertarna ingår nämligen — både i alternativ I och alternativ II

— i detta blivande system, men blir för alternativ I av större omfattning.

Direktionen för karolinska sjukhuset framhåller bl. a., att nya kliniker

icke bör inrättas vid sjukhuset, innan bristen på lokaler vid centrallaboratorierna,

administrations- och ekonomilokaler samt personalbostäder hävts.

Direktionen delar helt kommitténs uppfattning att det bl. a. med hänsyn

till sjukvårdens intressen är att föredraga, att kliniken för alkoholsjukdomar

förlägges i närheten av psykiatriska kliniken. Kliniken skulle då

infogas i ett större komplex av kliniker med närbesläktade uppgifter och

vidare skulle en samordning av användningen av manlig personal möjliggöras.

Det av kommittén föreslagna läget enligt alternativ I sammanfaller

emellertid till huvudsaklig del med den plats, där de planerade nervklinikerna

ansetts böra förläggas. Såvitt direktionen kan finna är de skäl, som

av kommittén anförts mot en placering av kliniken för alkoholsjukdomar

mellan den nuvarande psykiatriska kliniken och Uppsalavägen, icke av avgörande

betydelse för frågan om klinikens placering på det sätt, som enligt

kommitténs och direktionens mening ansetts vara att föredraga. Direktionen

yttrar härom.

Det icke bebyggda område, som finnes mellan psykiatriska kliniken och

Uppsalavägen, synes vara tillräckligt för uppförande av en byggnad av

den storlek, som avses för alkoholkliniken och forskningsinstitutionen.

Byggnadstekniska hinder för uppförande av en byggnad av ifrågavarande

storleksordning på denna plats bör enligt direktionens mening ej förefinnas.

Om klinikbyggnaden förlägges i nära anslutning till tomtgränsen mot

Uppsalavägen, så att direkt ingång från gatan till kliniken och speciellt

polikliniken anordnas, borde detta vara till eu avgjord fördel. Direktionen

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

anser följaktligen, att placeringen av klinikbyggnaden på sistnämnda ställe

ånyo bör upptagas till prövning, Det är nämligen angeläget, att det ännu

odisponerade område, som kommittén enligt alternativ II ansett böra komma

i fråga, reserveras för framtida ändamål.

Direktionen anser slutligen, att möjligheterna till ett samgående mellan

stat och kommun vid uppförande av kliniken bör utredas med hänsyn till

de fördelar ur bl. a. kostnadssynpunkt, som härigenom kan vinnas.

I fråga om den närmare utformningen av klinikbyggnaden

finner socialstyrelsen alternativ B vara att föredraga med hänsyn bl. a.

till att vårdavdelningarnas interiörer då icke kommer att domineras av långa

korridorer. Även byggnadsstyrelsen anser, att utförande såsom punkthus

innebär vissa fördelar för en klinik av förevarande art, vartill kommer, att

kostnaden, såvitt nu kan bedömas, torde kunna bli något lägre än enligt

alternativ A. De av kommittén gjorda kostnadsberäkningarna finner byggnadsstyrelsen

vara låga. Nämnden för alkoholforskning finner föreslagna

utrymmen tillräckliga för det närmaste behovet.

Beträffande personalorganisationen har lärarkollegiet vid karolinska

institutet intet att erinra. Socialstyrelsen befarar, att de föreslagna

tjänsterna för socialarbetare kommer att bli otillräckliga. Nämnden för alkoholforskning

uttalar, att antalet befattningshavare vid kliniken och polikliniken

torde stå i överensstämmelse med erfarenheterna från andra universitetssjukhus

med psykiatriska avdelningar, där såväl undervisning och forskning

som öppen och sluten sjukvård bedrives. Det är av vikt, att internmedicinsk

sakkunskap blir representerad inom klinikens läkarstab med

hänsyn till såväl den höga frekvensen av somatiska sjukdomstillstånd hos

klientelet som den betydelse internmedicinska frågeställningar måste tillmätas

inom alkoholforskningen.

V. Departementschefen

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen avsågs den av statsmakterna

år 1954 beslutade kliniken för alkoholsjukdomar skola ha till

uppgift att i viss utsträckning fylla rådande brist på vårdplatser för alkoholskadade.

Kliniken borde vidare fungera som centrum för såväl vetenskaplig

forskning rörande alkoholismens problem som utbildning av specialister

på området. Poliklinik i vanlig mening borde icke anordnas. Antalet

vårdplatser vid kliniken skulle uppgå till cirka 80. Då kommitténs

förslag innebär ett frångående av det tidigare beslutet i fråga om klinikens

uppgifter och utformning, torde jag till en början få upptaga dessa frågor

till behandling.

Redan i propositionen nr 158/1954 uttalade jag, att det planerade alkoholistsjukhuset

borde bli ett centrum för forskningen rörande alkoholismens

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

problem. Effektiva metoder för behandlingen av det ständigt växande antalet

alkoholsjuka synes ännu så länge saknas och kan enligt min uppfattning

ej åstadkommas utan en intensifierad forskning på området. På

grund härav måste verksamheten vid kliniken i hög grad inriktas på att

tjäna forskningen och undervisningen. För att klinikens uppgift skall kunna

fullgöras och ■—• såsom jag hoppas — härigenom framgångsrika metoder

skapas för behandlingen av den betydande folksjukdom, som alkoholismen

otvivelaktigt är, bör vårdklientelet utväljas med speciell hänsyn härtill.

Kommittén har härvid ansett, att endast sådana patienter, som frivilligt

söker vård vid kliniken, bör mottagas. Det svårast skadade alkoholistklientelet,

som blivit föremål för tvångsinternering eller andra långtgående åtgärder

från samhällets sida, bör i varje fall till en början i princip uteslutas

från vård vid kliniken. För egen del finner jag starka skäl tala för denna

kommitténs uppfattning. Hos de svåraste alkoholmissbrukarna finns ej sällan

en negativ inställning till behandlingen av deras sjukdom. Med all sannolikhet

skulle därför de patienter tillhörande anstaltsklientelet, som förmåddes

att söka vård vid kliniken, ofta förorsaka stora disciplinära svårigheter

och verka avskräckande på övriga vårdsökande. Jag vill emellertid

erinra om att — såsom socialstyrelsen påpekat i sitt yttrande — det även

inom den kategori vårdsökande, som man tänkt sig skulle helt frivilligt söka

sig till kliniken, torde finnas en del ganska svåra fall. Jag vill också framhålla

att, i den mån vunna erfarenheter vid kliniken motiverar detta, man

bör kunna mottaga även anstaltsklientel vid kliniken, när så befinnes lämpligt

med hänsyn till forskningens behov. Överhuvudtaget torde det därför

icke vara lämpligt att nu binda klinikens patientmaterial till vissa angivna

kategorier alkoholsjuka.

Oberoende av i vilken utsträckning anstaltsklientel kan komma att vårdas

på kliniken för alkoholsjukdomar anser jag, att problemet att skapa ytterligare

medicinska vårdmöjligheter för detta klientel utöver vad som f. n.

står till buds bör lösas i särskild ordning. Jag förutsätter i detta sammanhang,

att delegationen för utredning av frågan om mentalsjukvården och

särskilt den öppna mentalsjukvårdens organisation in. in. har sin uppmärksamhet

riktad på detta spörsmål och att detsamma även prövas i samband

med utbyggnad av organisationen för anstaltsvård av alkoholmissbrukare.

Med utgångspunkt från principen, att forskning och undervisning bör vara

det centrala i verksamheten vid kliniken, kan jag ansluta mig till kommitténs

förslag, att jämväl öppen vård skall anordnas vid denna. Med de

behandlingsmetoder, som avses att tillämpas — främst psykoterapi — torde

det nämligen ur medicinsk synpunkt vara nödvändigt att både före och efter

intagning på kliniken kunna behandla vederbörande patient polikliniskt

samt följa resultatet av behandlingen. Jag är emellertid i detta sammanhang

angelägen betona, att den polikliniska vården av alkoholmissbrukare

i princip alltjämt bör vara en kommunal uppgift. Den poliklinik, som jag

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 83 dr 1956

finner böra inrättas vid kliniken för alkoholsjukdomar, skall sålunda icke

ha samma karaktär som 1. ex. poliklinikerna för alkoholskadade i Stockholms

stad, utan den bör organiseras efter mönster av vissa av de polikliniker,

som förekommer vid karolinska sjukhuset och som betingats av

undervisningens och forskningens behov. Jag vill kraftigt understryka nödvändigheten

av att en begränsning av patienttillströmningen till polikliniken

sker — genom remissförfarande eller annan lämplig anordning — så att

verksamheten icke får större omfattning än som kan direkt motiveras med

hänsyn till undervisningen och forskningen.

Vårdplatserna vid kliniken bör ha karaktär av riksplatser. Även om rent

faktiskt de flesta vårdsökande torde komma från Stockholm eller dess närhet,

bör i princip ingen vara utesluten från möjligheten att erhålla vård vid

kliniken.

Med hänsyn till den delvis ändrade målsättningen för klinikens verksamhet

föranleder den av kommittén föreslagna begränsningen i antalet

vårdplatser vid densamma i och för sig ingen invändning från min sida, särskilt

som klinikens kapacitet härigenom icke torde minska till följd av den

förkortning av vårdtiderna, som kan påräknas genom den föreslagna polikliniska

eftervården. Det synes dock böra undersökas, huruvida man icke

kan något utöka platsantalet, t. ex. till 60, utan motsvarande ökning av

kostnaderna.

Såsom jag framhöll i propositionen nr 158/1954 torde kliniken för alkoholsjukdomar

böra förläggas till Stockholm eller dess närhet. Härvid synes

vissa möjligheter finnas för en förläggning av kliniken till något av Stockholms

stads sjukhus. Då en lösning enligt denna linje torde förutsätta ytterligare

förhandlingar med staden, varigenom klinikens tillkomst sannolikt

skulle avsevärt fördröjas, anser jag mig böra avvisa denna möjlighet. Kommitténs

utredning har emellertid givit vid handen, att en förläggning av

kliniken till karolinska sjukhusets område går att genomföra. Möjligheterna

till en sådan förläggning torde för övrigt ökas betydligt genom det föreslagna

minskade vårdplatsantalet. Jag vill därför trots det begränsade utrymmet

på Norrbackaområdet tillstyrka, att kliniken förlägges till karolinska

sjukhuset.

I proposition den 10 februari 1956 har chefen för ecklesiastikdepartementet

föreslagit, att den av 1954 års riksdag i princip beslutade professuren i

teoretisk alkoholforskning skall inrättas vid karolinska institutet fr. o. m.

den 1 juli 1956. Professuren torde i enlighet med vad som uttalades härom

1 proposition nr 155/1954 böra baseras på kliniken för alkoholsjukdomar.

Då den erforderliga samordningen mellan klinisk och teoretisk forskning

rörande alkoholismen synes bäst kunna främjas härigenom, finner jag i

likhet med kommittén övervägande skäl tala för att lokaler för en institution

för teoretisk alkoholforskning förlägges i anslutning till kliniken.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 83

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

Beträffande placeringen av kliniken för alkoholsjukdomar hade det bl. a.

med tanke på vårdpersonalens rationella utnyttjande varit önskvärt, om

densamma kunnat förläggas i närheten av karolinska sjukhusets psykiatriska

klinik. En förläggning intill psykiatriska kliniken enligt det av kommittén

förordade alternativet I, som förutsätter intrång på Eugeniahemmets

område, synes emellertid icke böra ifrågakomma med hänsyn till de olägenheter

för hemmet, som ett dylikt intrång skulle medföra. Vid en dylik förläggning

måste även hänsyn tagas till planeringen av de kommande nervklinikernas

förläggning. Den av kommittén övervägda möjligheten att förlägga

kliniken för alkoholsjukdomar mellan psykiatriska kliniken och Uppsalavägen

har av mig ytterligare undersökts. Även om en förläggning på

denna plats torde vara rent byggnadstekniskt möjlig, skulle den medföra

vissa kostnadsökningar, och jag anser mig därför redan av detta skäl böra

avvisa denna lösning. Med hänsyn till angelägenheten av att kliniken snarast

kommer till stånd, tillstyrker jag en förläggning enligt kommitténs

alternativ II, d. v. s. i närheten av karolinska sjukhusets centrallaboratorier.

En sådan förläggning synes vara möjlig utan att i alltför hög grad inkräkta

på det område, som avsetts för framtida utvidgningar av verksamheten vid

sjukhuset. Det exakta läget för kliniken torde få bestämmas med särskilt

beaktande härav.

I fråga om den närmare utformningen av klinikbyggnaden och den teoretiska

institutionens lokaler förordar jag ett utförande i huvudsaklig överensstämmelse

med kommitténs alternativ B, d. v. s. som punkthus. Detta utförande

torde komma att innebära vissa fördelar för en klinik av förevarande

art, varjämte kostnaderna, såvitt nu kan bedömas, synes bli något

lägre vid detta alternativ än vid ett utförande enligt kommitténs alternativ

A, d. v. s. ett utförande av klinikbyggnaden på vedertaget sätt med mittkorridorer.

Det fortsatta planeringsarbetet rörande klinikens utformning

torde böra anförtros åt kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta

utbyggande.

Byggnadskostnaderna för alternativ B har av kommittén för planering

av klinik för alkoholsjukdomar uppskattats till 4,3 miljoner kronor. Byggnadsstyrelsen

har ansett kostnadsberäkningarna vara låga. Jag anser mig

emellertid böra tills vidare godtaga kommitténs kostnadsberäkning såsom

huvudsaklig norm vid det fortsatta planeringsarbetet. I samband härmed

förutsätter jag, att alla de möjligheter till kostnadsbesparingar tillvaratages

som kan ske utan att syftet med byggnadsföretaget förfelas.

Kostnaderna för den av kommittén föreslagna personalorganisationen vid

kliniken torde böra uppskattas till i runt tal 800 000 kronor för år. Jag

finner emellertid icke anledning att nu till prövning upptaga frågan om

erforderlig personalstat för kliniken. Även till frågan om kostnaderna för

utrustning av kliniken synes ställning böra tagas framdeles.

För nästa budgetår torde för uppgörande av huvudritningar och andra

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 år 1956

förberedande arbeten böra anvisas ett anslag av 500 000 kronor under

rubriken Uppförande av klinik för alkoholsjukdomar m. in. Vid utgången

av innevarande budgetår förefintlig reservation å det nuvarande anslaget

till uppförande av klinik för alkoholsjukdomar torde få överföras till det

nya anslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta att vid karolinska sjukhuset skall i huvudsaklig

överenstämmelse med av mig förordat förslag uppföras

en byggnad, inrymmande en klinik för alkoholsjukdomar

med cirka 60 vårdplatser ävensom en institution för teoretisk

alkoholforskning;

b) till Uppförande av klinik för alkoholsjukdomar m. m.

för budgetåret 1956/57 under statens allmänna fastighetsfond,

inrikesdepartementet, anvisa ett investeringsanslag av

500 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven-Olof Hedengren

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:203 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppförande av klinik för alkoholsjukdomar vid karolinska sjukhuset. a1 i texten
  2. SU 1956:79 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående uppförande av klinik för alkoholsjukdomar vid karolinska sjukhuset. s. 1 i texten