Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1956/57 till universitetskanslersämbetet, m. m

1956-02-10 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:84, Angående anslag för budgetåret 1956/57 till universitetskanslersämbetet, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 84 år 1956

1

Nr 84

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för

budgetåret 1956/57 till universitetskanslersämbetet,

m. m.; given Stockholms slott den 10 februari 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en viss förstärkning av universitetskanslersämbetets

personalorganisation.

Förslag framlägges vidare om inrättande från och med den 1 juli 1956

av den av statsmakterna beslutade professuren i teoretisk alkoholforskning

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Slutligen beröres frågan om inrättande av en personlig professur i medicin,

särskilt njursjukdomar, vid Lunds universitet för forskardocenten

N. Al vvall.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr Si

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 februari 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, följande.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.

Maj:t under punkt 76 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, för budgetåret 1956/57 beräkna

a) till Universitetskanslersämbetet: Avlöningar ett förslagsanslag av

220 000 kronor och

b) till Universitetskanslersämbetet: Omkostnader ett förslagsanslag av

30 000 kronor.

Sedan beredningen av berörda anslagsfrågor numera avslutats, anhåller

jag att åter få anmäla desamma.

Jag torde vidare få anmäla frågan om inrättande av en professur i teoretisk

alkoholforskning vid karolinska mediko-kirurgiska institutet samt även

beröra frågan om inrättande av en personlig professur i medicin, särskilt

njursjukdomar, vid universitetet i Lund för forskardocenten N. Alwall.

A. Universitetskanslersämbetet

1. Universitetskanslersämbetet: Avlöningar

Anslag Nettoutgift

1954/55 .............................. 164 800 168 000

1955/56 (statsliggaren s. 497)............ 172 000

1956/57 (förslag) ...................... 219 000

Med anledning av en av kanslern för rikets universitet gjord framställning

bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 27 maj 1955 chefen

för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst två sakkunniga för att

inom kanslersämbetet biträda med utredning rörande ämbetets framtida

organisation. Samma dag tillkallade jag såsom sakkunniga för nämnda

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956

ändamål ledamoten av riksdagens första kammare, studiesekreteraren E. B.

Holmqvist och ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren

N. I. Johansson.

I skrivelse den 16 december 1955 angående anslag för nästa budgetår

till universitetskanslersämbetet har kanslern — sedan under loppet av hösten

1955 samråd med de sakkunniga ägt rum — framlagt förslag till viss

omorganisation av kanslersämbetet. I organisationsfrågan anför kanslern

inledningsvis följande.

Jag får erinra därom, att statsutskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande 1955: 191 angående åtgärder i syfte att öka universitetens och

högskolornas kapacitet m. m. bland annat pekat på den enligt utskottets

mening tvingande nödvändigheten av att universitetskanslersämbetet snarast

erhölle en sådan förstärkning av sin organisation och sina arbetskrafter

att det skulle bli möjligt för ämbetet att bemästra icke blott de alltjämt

ökande arbetsuppgifterna utan även de nya uppgifter, som följde av åtgärder

till upprustning i olika avseenden av under ämbetets överinseende

ställda lärosäten. Det syntes vidare utskottet betydelsefullt att kanslersämbetet

s organisation anpassades även med hänsyn till sådana ämbetets

åligganden, som avsåge rationaliseringssträvanden berörande den högre

undervisningen. Utskottet hade därvid bland annat haft sin uppmärksamhet

riktad på de frågor, som stode i samband med en fortlöpande granskning

av föreliggande studieplaner i syfte att i möjligaste mån begränsa

studietidens längd.

Med anledning av detta uttalande från riksdagens sida vill jag understryka

att kanslersämbetet från och med nästa budgetår är i oavvisligt

behov av den angivna förstärkningen av organisationen för att ämbetet

skall kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra de arbetsuppgifter, som

i alltmera ökad omfattning redan har lagts och ytterligare förväntas komma

att läggas på ämbetet. Detta framstår som desto mera nödvändigt

som ämbetet, organisatoriskt sett, sedan åtskilliga år tillbaka icke varit

så rustat, som göromålens antal och deras ofta komplicerade och tidskrävande

art påfordrat. På grund av bristen på personal har åtskilliga uppgifter,

som eljest normalt bort kunna utföras av ämbetets tjänsteman, i betydande

utsträckning måst anförtros åt särskilda utom ämbetet stående,

med till förfogande ställda medel ur åttonde huvudtitelns kommittéanslag

avlönade arbetskrafter.

Till belysning av arbetets omfattning vid universitetskanslersämbetet

har kanslern liimnat en uppgift om antalet vid ämbetet diarieförda

ärenden för vart och ett av åren 1910—1955. T anslutning härtill anför

kanslern följande.

Antalet diarieförda ärenden vid universitetskanslersämbetet har under

senaste tioårsperiod stigit med över ettusen, innebärande en ökning med

ungefär 50 procent. Antalet ärenden under år 1955 uppgår till och med den

9 december till 3 387 och överstiger sålunda antalet ärenden vid samma

tidpunkt nästföregående år med över 400 stycken, trots att frågor rörande

förordnande av biträdande lärare och kliniska amanuenser jämlikt nådigt

brev den 3 juni 1955 decentraliserats från kanslersämbetet till de lokala

akademiska myndigheterna. Detta synes mig markera ett förhållande»

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956

som även tidigare kunnat konstateras, nämligen att den allmänna stegringen

av ämbetets arbetsuppgifter varit sådan, att parallellt med eller redan

året efter en beslutad decentralisering av vissa grupper av ärenden likväl

det sammanlagda antalet ärenden ökat. I det på Kungl. Maj:ts prövning

för närvarande beroende förslaget till nya universitetsstatuter har vissa

ytterligare decentraliseringsåtgärder av mig förordats. Därest dessa åtgärder

vinner Kungl. Maj:ts bifall, kommer kanslersämbetet att avlastas från

vissa ämbetet nu åvilande uppgifter. Att märka är emellertid, att de ärenden,

som härvid kommer att bortfalla, är av huvudsakligen rent rutinmässig

art, vilkas handläggning visserligen tager viss tid i anspråk men vilkas

avskiljande från ämbetet icke i och för sig innebär någon nämnvärd lättnad

i kvalitativt avseende.

De lämnade uppgifterna rörande antalet diarieförda ärenden lämnar icke

en riktig bild av den samlade arbets volymen. Sålunda erhåller exempelvis

universitetens och högskolornas särskilda petitaframställningar, även i de

fall då de avser ett flertal olika anslagsrubriker och omfattar vitt skilda frågor,

i regel allenast ett diarienummer för varje anslagsbegärande lärosäte.

Antalet ärenden är därför i realiteten väsentligt större än vad som framgår

av det angivna siffermaterialet.

Vad beträffar de till handläggning föreliggande ärendena torde kunna

konstateras, att deras svårighetsgrad väsentligt ökat, bland annat på grund

av vidtagna löneregleringar, reformering av utbildningen på olika områden,

nyutfärdade stadgar, nya studieplaner, särskilda åtgärder för ökad

kursundervisning m. m. Vissa grupper av ärenden har visserligen karaktär

av engångsuppgifter (exempelvis förslag till nya examensstadgor), medan

däremot andra måste kontinuerligt fullföljas. Till denna kategori hör

granskningen av studieplaner bland annat i syfte att begränsa studietidens

längd. Sistnämnda arbetsuppgift, som är tidsödande, kräver stor noggrannhet

och omsorg vid handläggningen.

I en vid kanslerns skrivelse fogad promemoria har lämnats en översikt

över de olika arbetsuppgifterna vid kanslersämbetet. I anslutning

till promemorian anför kanslern följande.

Jag vill framhålla dels att remissyttranden rörande betänkanden och utredningar

av olika slag —■ med de numera angivna korta remisstiderna,

vilka ofta nog sammanfaller med tiden för petitaärendenas behandling —

i regel är mycket arbetskrävande och av högt kvalificerad natur, dels ock

att kanslersämbetet har att på grund av remisser från flertalet av statsdepartementen

yttra sig i ärenden, vilka fordrar en allmän kringsyn och

erfarenhet rörande vitt skilda områden inom och utanför den egentliga

statsförvaltningen. Detta bör särskilt uppmärksammas, då det gäller ämbetets

organisation med hänsyn till det behov, som till följd härav föreligger

för ämbetet av väl utbildad personal med fullgod administrativ erfarenhet.

Ämbetets litenhet — även efter en upprustning — ärendenas kvalificerade

art och de begränsade befordringsmöjligheterna gör det icke

möjligt för ämbetet att tillgodose sitt behov av arbetskrafter genom anställande

av amanuenspersonal. I detta avseende råder en mycket väsentlig

skillnad mellan ett verk av kanslersämbetets natur och ett departement

eller vanligt centralt ämbetsverk.

De årligen föreliggande petitafrågorna, avseende (iver ett 100-tal anslag

på riksstaten, intager en mycket central plats inom kanslersämbetets

arbetsuppgifter och kräver omfattande förarbeten samt stor förtrogenhet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kutigl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956

med icke blott budgettekniska spörsmål och olika riksdagsfrågor utan även

med universitetens och högskolornas särskilda problem. Kanslersämbetets

samordnande verksamhet på dessa områden bör särskilt understrykas. I

petitaärenden har ämbetet att avgiva yttranden och förslag till — förutom

ecklesiastikdepartementet — inrikes-, finans- och civildepartementen.

Vissa av dessa frågor kräver samråd med byggnadsstyrelsen. Överläggningar

är vidare i regel erforderliga med vederbörande universitets- och

högskolemyndigheter för närmare precisering av anslagsäskandena och

nödvändiga kompletteringar av gjorda framställningar. På grund av svårigheter,

icke minst till följd av universitetens och högskolornas alltför

knappa resurser med avseende å administrativ personal, inlämnas petitaframställningama

ofta nog icke inom härför angiven tid, med påföljd att

arbetet inom ämbetet blir ytterligt forcerat. Trots detta har det icke visat

sig möjligt att avgiva ämbetets yttranden och skrivelser i petitaärenden

inom den tid, som för ärendenas behandling i departementen varit önskvärd.

Först genom en förstärkning av de kvalificerade arbetskrafterna inom

kanslersämbetet torde en bättre sakernas ordning på detta område kunna

uppnås.

I detta sammanhang torde vidare böra observeras att antalet rena rutinärenden

undan för undan minskat och att de övriga ärendena i mycket

hög grad påfordrar närmare utredningar och undersökningar innan de kan

upptagas till avgörande.

Nuvarande personalorganisation. Härvidlag fäster kanslern

först uppmärksamheten på kanslerns ställning inom universitets- och

högskoleorganisationen.

Kanslern utnämnes av Kungl. Maj:t efter föregånget, genom särskilda

elektorer utsedda av universiteten, karolinska institutet, Stockholms högskola

och tandläkarhögskolorna förrättat val. Kanslern intager i främsta

rummet ställningen som de nämnda lärosätenas förtroendeman. I motsats

till verkschefer (generaldirektörer m. fl.) är kanslern icke lönegradsplacerad

utan uppbär ett årligt, i avlöningsstaten för universitetskanslersämbetet

upptaget arvode. Någon pensionsrätt eller pensionsålder finnes icke angiven

för kanslern; någon daglig tjänstgöringstid är instruktionsmässigt

icke bestämd för kanslern och han är icke att räkna som någon heltidstjänstgörande

befattningshavare. Chefskapet för kanslersexpeditionen åvilar

kanslerssekreteraren.

För närvarande disponerar kanslersämbetet — kanslern oräknad — över

följande personal:

1 kanslerssekreterare i Ca 37;

1 förste byråsekreterare i Ca 29;

1 byråsekreterare i Ca 25;

1 amanuens i reglerad bcfordringsgång med särskilt arvode å 3 888 kronor

såsom extra föredragande;

1 kansliskrivare i Ca 15;

1 kanslibiträde i Ce 11;

1 kontorsbiträde i Ce 8;

(Anm.: På grund av rådande lokalbrist står denna befattning för närvarande vakant.)

1 expeditionsvakt i Ca 10.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 8J+ år 1956

Efter att ha erinrat om, att det till följd av bristen på personal inom

ämbetet under de senare åren varit oundgängligen nödvändigt att anlita

experter och utanför ämbetet stående arbetskrafter för att biträda vid fullgörande

av åtskilliga arbetsuppgifter, anför kanslern härutinnan ytterligare:

Anlitandet av experter är för kanslersämbetet i särskilda fall nödvändigt,

men en dylik anordning medför i många fall i och för sig icke i vad avser

den rent administrativa handläggningen av ärendena en avlastning för ämbetet.

En viss överarbetning inom ämbetet av genom experter m. fl. utarbetade

förslag har sålunda visat sig erforderlig. Då utanför ämbetet stående

arbetskrafter anlitats har detta vidare medfört den nackdelen, att ämbetets

personal i viss utsträckning kommit att stå främmande för ärenden,

som handlagts i denna ordning. De extra kostnader, som uppstått genom

den sålunda praktiserade anordningen, vilken i åtskilliga fall måste betecknas

som en nödlösning i ett prekärt läge, har varit betydande. För budgetåren

1952/53 och 1953/54 uppgick dessa kostnader till i avrundade tal

respektive 37 400 kronor och 41 600 kronor. För första hälften av innevarande

budgetår har dessa kostnader belöpt sig till i runt tal 19 000 kronor

och torde böra för andra hälften uppskattas till i stort sett samma belopp,

eller alltså tillhopa 38 000 kronor. I medeltal torde för de fyra budgetåren

1952/53—1955/56 ifrågavarande kostnader böra uppskattas till i runt

tal 32 000 kronor, vilket belopp med cirka 3 000 kronor överstiger avlöningen

till en befattningshavare i byråchef sgraden.

Kanslerns förslag. För att i dagens läge kunna bemästra de

föreliggande uppgifterna inom kanslersämbetet och även kunna möta den

påfrestning, som är att vänta genom förslag från 1955 års universitetsutredning

och andra med universitetens och högskolornas problem nu arbetande

utredningar, föreslår kanslern följande ändringar i ämbetets personalorganisation:
1.

Förändring av tjänsten som kanslerssekreterare i Ca 37 till tjänst som

kanslerssekreterare och expeditionschef i Co 15.

2. Inrättande av en tjänst som byråchef i Ca 37 i stället för den av numera

avlidne assessorn A. Hamacher innehavda befattningen som amanuens

i reglerad befordringsgång med särskilt föredragandearvode.

3. Inrättande av en tjänst som byrådirektör i Ca 31.

4. Förändring av tjänsten som byråsekreterare i Ca 25 till tjänst som

förste byråsekreterare i Ca 27.

5. Inrättande av en tjänst som kontorist i Ce 13.

6. Inrättande av en tjänst som kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.

Till stöd för förslagen har kanslern anfört i huvudsak följande.

1. Förändring av tjänsten som kanslerssekreterare. Såsom jag tidigare

och senast _i min underdåniga skrivelse den 22 oktober 1954 angående anslag

till universitetskanslersämbetet för budgetåret 1955/56 haft anledning

framhålla är det en mycket framträdande hrist i kanslersämbetets nuvarande

organisation att ämbetet saknar en befattningshavare i expeditionschefs

ställning med uppgift att följa samtliga ärendens beredning och med överblick

över hela det omfattande arbetsfältet. De åligganden, som nu åvilar

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 84 år 1956

kanslerssekreteraren (en betydande föredragning, deltagande i konferenser

och överläggningar, avfattandet av utlåtanden och skrivelser i en mångfald,

ofta svårbemästrade ärenden, genomgång av inkommande ärenden,

remisser från ämbetet m. fl. administrativa göromål) gör det omöjligt för

honom att i full utsträckning fungera som den sammanhållande länken

i arbetet inom kanslersämbetet. Att så sker framstar som allt mera angeläget

på grund av utvecklingen inom universitets- och högskoleorganisationen.

På universitetsutbildningens område har nämligen — såsom jag i det

föregående framhållit — genomförts ett flertal reformer i organisatoriska

och andra avseenden och ytterligare reformer är aktuella och väntas bil

detta under den närmaste tiden. Göromålen på kanslersämbetet har till

följd härav kvantitativt, men framför allt kvalitativt ökat i hög grad. Med

kanslerssekreterartjänsten är därför förenade omfattande och kvalificerade

uppgifter inom den centrala universitets- och högskoleförvaltningens område.

Genom beslut den 30 juni 1952 har Kungl. Maj:t bemyndigat kanslern

att till kanslerssekreteraren överlämna beslutanderätten i sadana ärenden,

som kanslern prövar lämpligt. I detta sammanhang vill jag, under

hänvisning till vad jag i det föregående därom anfört, här ytterligare understryka,

att kanslerssekreteraren på grund av kanslerns ställning mom universitets-

och högskoleorganisationen har att upprätthålla cheiskapet tor

kanslersexpeditionen. Uppmärksammas må även, att den utveckling, som

under de senare åren ägt rum på universitetsområdet^ mediort att Kanslersexpeditionen

fått en väsentligt ändrad karaktär i fråga om små arbetsuppgifter,

såväl med avseende å deras innehåll som deras omfattning m. m.

Jag vill även starkt trycka på vikten för kanslersämbetets insatser for

universitetens och högskolornas vidare utveckling av att förutsättningar

skapas för att även framdeles kunna till kanslerssekreterartjänsten förvärva

högt kvalificerad arbetskraft, något som knappast torde bil möjligt

utan en redan från tillträdet av befattningen väsentligt forbattrad loneställning

för dess innehavare. _

Universitetskanslersämbetet synes med hänsyn till sina speciella arbetsuppgifter

enligt mm mening, vilken också delades av statsutskottets majo

ritet vid 1954 års riksdag (se utskottets utlåtande 1954: 8 s. 38 o. 39), icke

kunna jämställas med något annat ämbetsverk. Statsutskottet ansag därför

att en förändrad löneställning för kanslerssekreterartjänsten icke borde

få tillmätas någon prejudicerande betydelse med avseende a andra tjänster

inom statsförvaltningen.

Av skäl, som sålunda anförts, vidhåller jag min vid flera tillfällen tidigare

uttalade mening, att befattningen som kanslerssekreterare bör inplaceras

i lönegraden Co 15. Genom ett pa sa sått markerat chefskap för

kanslersexpeditionen vinnes även den stadga i den organisatoriska uppbyggnaden,

som framstår som alltmera trängande.

2. Byråchef i Ca 37. De av mig framhållna kvalificerade arbetsuppgifterna

inom kanslersämbetet har gjort behovet av en tjänst i denna löneställning

behövlig. Härtill kommer, att ämbetet hittills haft eu befattningshavare,

''assessor A. Hamacher, vilken i viss utsträckning fullgjort på byråchef

ankommande uppgifter. På grund av den alltjämt ökande arbetsbördan

överfördes nämligen sedan lång tid tillbaka på kanslerssekreterarens

föredragning ursprungligen vilande löpande ärenden i stor utsträckning

på Hamacher. Delta''förhållande fastslogs också genom det särskilda föredragandearvodet,

som tillerkändes honom. Vid sidan av tjänst som asses
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956

sor i Stockholms rådhusrätt (kriminalassessor 1921, civilassessor 1923_

19o2), från vilken befattning han avgick med förtidspension, tjänstgjorde

Hamacher från och med år 1920 vid kanslersämbetet, senast som amanuens

i reglerad befordnngsgång med avlöning i Ce 25: 28 (20 736 kronor) och

föredragandearvode (3 888 kronor). Hans sammanlagda avlöning vid kanslersämbetet

uppgick alltså till 24 624 kronor, i stort sett motsvarande avlöningen

till en förste byråsekreterare i högsta löneklassen eller en byrådirektör

i 31:32. Hade icke den i viss män säregna situationen förelegat

med till Hamacher vid sidan av statstjänsten utgående avlöning, respektive

pension från kommunal tjänst hade säkerligen frågan om kanslersämbetets

förstärkning med en högre tjänsteman tidigare aktualiserats. För

att pa ett effektivt sätt stärka ämbetets personella resurser efter Hamacher

anser jag det nödvändigt att en byråchefsbefattning kommer till stånd.

3. Byrådirektör i Ca 31. Vid sidan av förutnämnda byråchefstjänst vilken

i realiteten innebär en ersättning för den av assessor Hamacher innehavda

befattningen, erfordras enligt min mening en ny tjänst i högre lönestallnmg

än förste byråsekreterare. Arbetsuppgifternas art samt den erfarenhet

och det omdöme, som kräves vid handläggningen av desamma påfordrar,

såsom jag redan tidigare påpekat, att väl kvalificerad arbetskraft

tillföres kanslersämbetet. Även rekryteringssynpunktema bör härvid uppmärksammas.

Jag har funnit mig böra förorda inrättandet av en byrådirektörsbefattning

i Ca 31.

4. Förste byråsekreterare i Ca 27 i stället för byråsekreterare i Ca 25.

Ämbetet förfogar nu över en tjänst som förste byråsekreterare i Ca 29 och

en tjänst som byråsekreterare i Ca 25. Med hänsyn till de arbetsuppgifter,

som för narvarande åligger innehavaren av sistnämnda befattning, har jag

i underdånig skrivelse den 19 oktober 1955 hemställt, att vid kanslersämbetet

måtte, räknat från och med den 1 juli 1955, antingen inrättas en förste

byrasekreterarbefattning i Cg 29 med samtidigt vakanssättande av byråsekreterarbefattningen

i Ca 25 eller dubblering av den vid ämbetet förefintliga

förste byråsekreterarbefattningen med placering i Cg 29. Detta

ärende är beroende på Kungl. Maj ds prövning. Därest kanslersämbetet i

enlighet med mitt förslag erhåller en byrådirektörstjänst, torde det vara

tillfyllest, att byråsekreterarbefattningen utbytes mot en förste byråsekreterartjänst

i Ca 27. Anmärkas må, att såväl vid universiteten i Uppsala

och Lund som vid Stockholms högskola finnes förste byråsekreterare i

denna lönegrad.

U och 6. Konto nst i Ce 13 och kontorsbiträde i reglerad be fordring sgäng.

Den kvinnliga biträdespersonalen utgöres nu. förutom av kansliskrivaren

— registratorn, av allenast ett kanslibiträde (från och med den 1 juli 1955).

Nominellt finnes också en kontorsbiträdesbefattning, vilken tjänst emellertid

står vakant på grund av att ämbetet icke förfogar över tillräckliga ämbetslokaler.

Följden härav har blivit, att skrivarbete i mycket betydande

utsträckning måst överlämnas till utskrift av renskrivningsbyråer. Kostnaderna

härför har under innevarande budgetar till och med utgången av

november månad — då ämbetet likväl haft tillgång till ett kanslibiträde —

upPn^tt till ett belopp av i runt tal 6 000 kronor, motsvarande i stort sett

avlöning i begynnelselönegraden för ett kontorsbiträde. Ämbetets utgifter

för skrivhjälp under ett budgetår kan alltså uppskattas till i stort sett

samma belopp som avlöning för två kontorsbiträden. Anlitandet av skrivbyråer

medför en viss omgång vid ärendenas behandling och ofta en för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956

sening i deras expediering, genom den tidsutdriikt som uppstår vid utskrifternas

kollationering. Jag anser mig alltså böra förorda, att medel, motsvarande

ytterligare ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång ställes

till kanslersämbetets förfogande.

Då redogörargöromålen, som förut handhafts av assessorn Hamacher,

lämpligen bör överföras på innehavaren av kansliskrivartjänsten, måste

vissa av kansliskrivarens nuvarande arbetsuppgifter läggas på annan befattningshavare.

För detta ändamål ävensom för uppehållande under

semestrar och ledigheter i övrigt av kansliskrivartjänsten synes det mig

erforderligt att en kontoristbefattning inrättas.

Kanslern framhåller vidare, att det för erhållande av en utbildningstjänst

vid kanslersämbetet vore lämpligt att därstädes bibehålla en amanuensbefattning

i reglerad befordringsgång. Då tjänsten dock vore mindre behövlig

i den dagsaktuella situationen, anser sig kanslern kunna avstå från

nämnda tjänst under de närmaste åren under förutsättning att den av

kanslern föreslagna personalorganisationen genomföres.

Merkostnaderna under avlöningsanslaget för genomförande av kanslerns

förslag uppgår till omkring 49 000 kronor. Kanslern anför:

Härvid torde emellertid böra särskilt uppmärksammas, att kanslersämbetets

av till förfogande ställda särskilda medel bestridda utgifter för

experter och sakkunniga m. fl. under de senaste budgetåren uppgått till

i medeltal 30 000 kronor. Den av mig sålunda föreslagna upprustningen av

ämbetet skulle alltså i realiteten allenast innebära en ökad utgift för statsverket

av 19 000 kronor eller om hänsyn tages till behovet för kanslersämbetet

av egna medel i viss begränsad utsträckning för anlitande i mera

exceptionella fall av experter till 25 000 kronor.

Slutligen understryker kanslern, att möjligheter numera står till buds

för ämbetet att erhålla andra och större lokaler, varför hinder icke längre

på grund av lokalbrist möter för en utvidgning av ämbetets personalkader.

Under ärendets remissbehandling har från kanslersämbetet till statens

lönenämnd överlämnats en inom ämbetet upprättad promemoria angående

bland annat plan för ämbetets organisation vid bifall till

den av kanslern föreslagna personalökningen. Av promemorian inhämtas

bland annat följande.

Fn organisation av ämbetets arbetsuppgifter fördelade på lärosäten eller

ämnesområden låter sig med den föreslagna personaluppsättningen icke

göra. Däremot kan en fördelning ske efter ärendenas art, på så sätt att

frågor som kräver förslag till riksdagen, förslag till regleringsbrev, författningsfrågor,

självständiga utredningsuppdrag samt remissyttranden (iver

kommittébetänkanden in. m. hänföres till en avdelning fhär benämnd avdelning

I), medan utnämningsfrågor, dispensärenden, frågor om ämnes-,

fakultets- och kanslerskonferenser, granskning av studieplaner, docentförordnanden,

tjänstledigheter, reservfonds- och extrautgiftsärenden, anordnande

av fortbildningskurser m. in. hänföres till en annan avdelning (här

benämnd avdelning II).

Kanslerssekreteraren skall fungera som chef för kanslersexpeditionen och

ha en ställning, motsvarande kanslichefs i vissa verk. Han skall närvara

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 8/t år 1956

vid föredragningarna för kanslern och svara för enhetligheten i ärendenas

handläggning och inom ämbetets verksamhetsområde. Han skall själv föredraga

ärenden av särskilt krävande art och i dessa avfatta kanslerns yttranden.

Enligt Kungl. Maj.ds beslut den 30 juni 1952 äger kanslern att till

kanslerssekreteraren överlåta beslutanderätten i ärenden, som kanslern

prövar lämpligt. Någon dylik beslutanderätt tillkommer icke exempelvis

expeditionschef i statsdepartement. _ På grund av kanslersämbetets speciella

konstruktion med — frånsett i nämnda fall — kanslern som ensam

beslutande äger kanslerssekreteraren icke och kommer ej heller att äga

reservationsrätt. Dylik rätt är icke heller avsedd att tilldelas andra befattningshavare

vid ämbetet. Anmärkas må emellertid, att avsaknaden

härav icke i realiteten innebär ett minskat personligt ansvar för föredragandena

i fråga om ärendenas rätta handläggning, ehuru ett dylikt ansvar

formellt icke åvilar dem. Avsett är att såväl byråchefen som byrådirektören

och de två förste byråsekreterarna skall föredraga direkt för kanslern

i närvaro av kanslerssekreteraren.

Byråchefen skall vara knuten till avdelning I och omhänderha ärenden

rörande författnings- och stadgeförslag (jämför lagbyråchefernas arbete

inom statsdepartementen), petitaärenden, remisser av kommittébetänkanden

m. m. (= ärenden som nu i stor utsträckning åvilat kanslerssekreteraren

samt för vilkas behandling i vissa fall utanför ämbetet stående arbetskrafter

(professorer m. fl.) måst anlitas).

Byrådirektören skall i främsta rummet svara för ärendena å avdelning

II och alltså bland annat överta vissa av de uppgifter, som tidigare omhänderhafts

av assessorn Hamacher.

De två förste byråsekreterarna, med föredragningsskyldighet, skall

tjänstgöra, en på vardera avdelningen.

På vardera avdelningen bör för skrivgöromål finnas ett kontorsbiträde.

Å kansliskrivaren, som är ämbetets registrator, skulle även läggas redogörargöromålen

(tidigare omhänderhavda av assessorn Hamacher).

Kontoristen är avsedd att under kansliskrivarens överinseende men likväl

i det hela självständigt utföra viss diarieföring och föring av liggare,

uppläggande av ett centralt personregister för tjänster vid universiteten

(särskilt docentbefattningar), vilket register nu saknas men är ytterligt

behövligt, utföra sakregistrering av mera krävande natur, i förekommande

fall vikariera för kansliskrivaren samt ha överinseendet över kontorsbiträdenas

arbete.

Kanslibiträdet skall utföra kvalificerad maskinskrivning, deltaga i arbetet

med intagning av studerande till de medicinska nybörjarkurserna samt

vara handsekreterare åt universitetskanslern och kanslerssekreteraren.

Å expeditionsvakten skall åvila vanliga med dylik tjänst förenade göromål

samt i mån av behov biträde med maskinskrivningsgöromål.

Remissyttranden. I ärendet har yttranden avgivits av statskontoret,

statens lönenämnd och 1955 års universitetsutredning.

Statskontoret har anfört:

Universitetskanslern har hemställt, att kanslersämbetet — frånsett biträdespersonalen

— förstärkes med ytterligare en tjänsteman. Statskontoret

kan tillstyrka detta förslag men anser, att den nytillkommande tjänsten

bör vara avsedd för amanuens i reglerad befordringsgång, särskilt som

kanslersämbetet icke förfogar över någon dylik befattning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956

Till stöd för sitt förslag om lönegradsuppflyttningar har kanslern bland

annat anfört, att utgifterna för experter och sakkunniga under de senaste

budgetåren uppgått till i medeltal 30 000 kronor för budgetår, vilka extra

kostnader vid genomförande av den förordade upprustningen helt eller till

större delen skulle bortfalla. Statskontoret får med anledning härav framhålla,

att ifrågavarande kostnader i avsevärd utsträckning hänför sig till

utarbetandet av nya universitetsstatuter och examensstadgor och sålunda

lär ha engångskaraktär, samt att det torde kunna bli nödvändigt att jämväl

framdeles anlita experter för arbetsuppgifter av så speciell natur som

de nu nämnda, även om de föreslagna löneuppflyttningarna vidtoges.

Enär frågan om uppflyttning av kanslerssekreterartjänsten till högre

lönegrad behandlats vid i952, 1953 och 1954 års riksdagar utan att därutinnan

framlagda förslag vunnit riksdagens bifall, avstyrker ämbetsverket

att löneställningen ändras för denna tjänst. Redan härav lärer följa, att

statskontoret icke kan biträda kanslerns uppfattning beträffande inrättande

av en byråchefstjänst. Då kanslern emellertid ansett sistnämnda befattning

erforderlig bland annat som ersättning för den av assessorn A.

Hamacher innehavda befattningen, får ämbetsverket erinra, att Hamachers

sammanlagda löneförmåner närmast motsvarat löneklass 32. Från denna

utgångspunkt (jfr även prop. 1952: 137, s. 12) synes Hamachers befattning

böra ersättas med en förste byråsekreterartjänst i 29 lönegraden. Statskontoret

anser sig likväl kunna förorda inrättandet av en byrådirektörstjänst

i 31 lönegraden. Ämbetsverket kan icke tillstyrka, att byråsekreterartjänsten

i lönegrad Ca 25 uppflyttas till 27 lönegraden.

Statskontorets förslag innebär sålunda, att befattningshavarna å kanslersexpeditionen,

bortsett från biträdespersonal, skall utgöras av 1 kanslerssekreterare

(37 lgr.), 1 byrådirektör (31 lgr), 1 förste byråsekreterare

(29 lgr.), 1 byråsekreterare (25 lgr.) samt 1 amanuens i befordringsgången.

Under framhållande av att innehavaren av den från och med den 1 juli

1955 nytillkomna tjänsten som kanslibiträde vid förfall för kansliskrivaren

synes kunna förordnas å dennes befattning får statskontoret avstyrka

inrättandet av en kontoristtjänst. Ämbetsverket kan icke heller finna, att

behovet av ytterligare en skrivbiträdesbefattning klarlagts, men vill icke

motsätta sig* att under posten till övrig icke-ordinarie personal beräknas

förslagsvis 3 000 kronor för tillfällig skrivhjälp.

Lönenämnden kan svårligen finna, att på universitetskanslersämbetet

ankommande arbetsuppgifter i princip skiljer sig från de arbetsuppgifter,

som i allmänhet åvilar de centrala ämbetsverken. Enligt nämndens uppfattning

bör därför den nuvarande, med centrala ämbetsverk överensstämmande

utformningen av personalorganisationen bibehållas och kanslerssekreterarens

löneställning bliva oförändrad. Den högre personalen i övrigt bör

— med utgångspunkt i det av7 kanslern föreslagna antalet — enligt nämndens

mening bestå av tre förste byråsekreterare i 29 lönegraden och en

amannens. För de för den föreslagna kontoristtjånsten avsedda arbetsuppgifterna

anser lönenämnden en kanslibiträdestjånst vara tillfyllest.

Ihiivcrsite-tsut redningen, som enligt sina direktiv har att behandla frågan

om uni versil o! sväsendels organisatoriska uppbyggnad och administrativa

struktur, framhåller, all den av kanslern föreslagna förstärkningen av kanslersämbetets

organisation på intet sätt kan anses föregripa den prövning

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956

av universitetsförvaltningens organisationsfrågor, som utredningen kommer

att företaga. Utredningen har nämligen den uppfattningen, att det föreliggande

förslaget maste betecknas sasom ett minimiförslag med hänsyn

till de omfattande uppgifter kanslersämbetet redan nu har. Under alla förhållanden

måste kanslersämbetet enligt utredningens mening inom kort ges

ytterligare personella resurser för att kunna motsvara de krav, som i ökad

omfattning kommer att ställas pa den centrala ledningen av universiteten

och vissa högskolor. Utredningen vill starkt understryka, att kanslersämbetet

icke utan vidare kan jämföras med ett centralt ämbetsverk av motsvarande

omfattning, då universitetskanslern har en annan ställning än en

statlig verkschef och förvaltningsområdet dessutom är särpräglat. Den för

universitetsutredningen avgörande synpunkten är emellertid, att kanslersämbetet

ges sådana resurser att det kan fungera icke blott som ett universitetens

förvaltningsorgan i inskränkt bemärkelse — d. v. s. för handläggning

av ärenden av i huvudsak löpande natur — utan även som ett

initiativtagande och rådgivande organ i frågor rörande högre utbildning

och forskning. Med den utveckling som pågår på dessa områden blir, framhåller

utredningen, icke minst den sistnämnda uppgiften alltmer maktpåliggande.

Utredningen tillstyrker sålunda från de utgångspunkter den har

att anlägga kanslerns förslag.

Departementschefen. Med hänsyn till universitetskanslersämbetets

alltmer växande arbetsuppgifter är enligt min mening en viss förstärkning

av ämbetets personal påkallad. Denna förstärkning bör såsom

kanslern föreslagit avse såväl den administrativt utbildade personalen som

biträdespersonalen.

Kanslern har vad beträffar den förra personalkategorien bland annat

föreslagit inrättande av en byråchefstjänst i Ca 37 och en byrådirektörstjänst

i Ca 31. Därvid har kanslern förutsatt, att den av numera avlidne

assessorn A. Hamacher innehavda amanuenstjänsten åtminstone för de närmaste

åren kunde indragas. För egen del vill jag med anledning av kanslerns

ifrågavarande förslag förorda, att en tjänst som byrådirektör i Ca 33

inrättas och att amanuenstjänsten bibehålies.

Mot den av kanslern föreslagna förändringen av byråsekreterartjänsten

i Ca 25 till en tjänst som förste byråsekreterare i Ca 27 har jag ingen

erinran.

Kanslerns förslag om en förbättrad löneställning för kanslerssekreteraren

anser jag mig däremot icke kunna biträda.

Enligt vad jag nu förordat skulle kanslersämbetets administrativt utbildade

personal komma att bestå av en kanslerssekreterare i Ca 37, en byrådirektör

i Ca 33, en förste byråsekreterare i Ca 29, en förste byråsekreterare

i Ca 27 och en amanuens i reglerad befordringsgång.

De inom kanslersämbetet förekommande arbetsuppgifterna torde såsom

hittills fördelas mellan de olika befattningshavarna på sätt kanslern med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956

hänsyn till föreliggande omständigheter finner lämpligt. Jag har sålunda

icke ansett mig böra taga ställning till det förslag till fördelning av arbetsuppgifterna

som redovisats i en inom ämbetet — i samband med ärendets

remissbehandling — upprättad promemoria. I anslutning till det sagda

må framhållas, att kanslern för närvarande äger att till kanslerssekreteraren

överlåta beslutanderätten i härför lämpliga ärenden. Jag förutsätter,

att ett dylikt överlåtande av beslutanderätt kommer att ske även till

innehavaren av den av mig förordade byrådirektörstjänsten.

I fråga om kanslersämbetets övriga personal har kanslern föreslagit en

förstärkning med en kontorist i Ce 13 och ett kontorsbiträde i reglerad

befordringsgång. Häremot har jag ingen annan erinran än att jag i stället

för kontoristtjänsten föreslår inrättande av en kanslibiträdestjänst i Ce 11.

Ämbetets biträdes- och expeditionsvaktpersonal skulle sålunda komma att

bestå av en kansliskrivare i Ca 15, två kanslibiträden i Ce 11 och två kontorsbiträden

i reglerad befordringsgång samt en expeditionsvakt i Ca 10.

Under icke-ordinarieposten torde böra beräknas ett belopp av 9 000 kronor

till extra arbetskraft, vikariatsersättningar och dylikt.

Jag beräknar hela avlöningsanslaget för nästa budgetår till 219 000 kronor.

Detta innebär en anslagshöjning med 47 000 kronor. Av höjningen

hänför sig omkring 16 000 kronor till uppräkning av löner m. m. enligt 1955

års riksdags beslut. Anslaget torde böra fördelas på poster i enlighet med

avlöningsstaten i efterföljande hemställan. I personalförteckningen för

kanslersämbetet bör vidtagas vederbörliga ändringar i anledning av vad

jag i det föregående förordat.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för universitetskanslersämbetet,

som föranledes av vad jag i det föregående anfört;

b) godkänna följande avlöningsstat för universitetskanslersämbetet,

att tillämpas tills vidare från och med budget
-

året 1956/57:

Avlöningsstat

1. Arvode till universitetskanslern ............ 38 280

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagisvis

..................................... 98 800

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ....... 47 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 34 320

Summa kronor 219 000

c) till Universite tska nslersäm be te t: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 219 000

kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 84 år 1956

2. Universitetskanslersämbetet: Omkostnader

Anslag Nettoutgift

1954/55 ............................... 17 000 18 414

1955/56 (statsliggaren s. 498) ............ 18 500

1956/57 (förslag)........................ 21 000

Universitetskanslern hemställer, att detta förslagsanslag för nästa budgetår

höjes med 2 500 kronor på sätt framgår av följande sammanställning:

1. Reseersättningar (nu 3 000) ............................ + 500

2. Bränsle, lyse och vatten (nu 1 000)...................... -f- 500

3. Övriga expenser (nu 11 500) ............................ -fl 500

+ 2 500

Beträffande nämnda anslagsposter anför kanslern:

1. Anslagsposten till reseersättningar torde på grund av höjda

biljettpriser och föreslagen ökning av ämbetets personal böra höjas med

500 kronor.

2. Delposten till bränsle, lyse och vatten torde på grund av

att andra och ökade lokaler kommer att ställas till kanslersämbetets förfogande

böra höjas med förslagsvis 500 kronor.

3. Delposten till övriga expenser, som redan nu är knappt beräknad,

torde vid utökningen av ämbetets personal böra förstärkas med

1 500 kronor. Kostnaderna för anskaffande av möbler m. m. för ämbetets

nya lokalutrymmen kan icke nu angivas; för detta ändamål synes man därför

böra räkna med ett visst överskridande av posten.

Statskontoret har lämnat kanslerns förslag utan erinran.

Departementschefen. Jag biträder kanslerns förslag. Anslaget

bör sålunda för nästa budgetår höjas med 2 500 kronor till 21 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Universitetskanslersämbetet: Omkostnader för

budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 21 000

kronor.

B. Inrättande av en professur i teoretisk alkoholforskning;

Inledning

vid karolinska institutet

I propositionen nr 155 till 1954 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen

bland annat, att en professur i teoretisk alkoholforskning skulle inrättas

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet vid tidpunkt, som Kungl.

Maj:t bestämde, dock tidigast från och med den 1 juli 1955.

Vid anmälan av denna fråga anförde jag bland annat, att en intensifierad

grundforskning på den teoretiska alkoholforskningens område vore av

central betydelse för den kliniska alkoholforskningen och därmed också

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956

för den medicinska alkoholist vår den. Den teoretiska alkoholforskningens

resultat vore därjämte grundläggande för en objektiv undervisning och

upplysning i alkoholfrågan. Jag ansåg mig därför böra tillstyrka, att en

professur i teoretisk alkoholforskning inrättades. Av vikt för den teoretiska

alkoholforskningens utveckling vore att forskningen finge en så allsidig

inriktning som möjligt. Den teoretiska alkoholforskningen i vårt land hade

hittills varit övervägande farmakologiskt och fysiologiskt betonad. En blivande

institution borde emellertid enligt min mening såvitt möjligt ge spelrum

åt forskningsuppgifter inom andra närbesläktade medicinska grundforskningsområden.

Jag fann tanken på en breddning av forskningsområdet

till att avse även andra ämnen än etylalkoholen i och för sig beaktansvärd

men ansåg, att alkoholfrågan betraktad som samhällsproblem motiverade

att den centrala forskningsuppgiften markerades i professurens benämning.

Hinder borde emellertid icke möta, att professurens innehavare — inom

ramen för den frihet vid val av arbetsuppgifter som av hävd tillerkänts

universitetsprofessorerna — upptog forskningsproblem vid sidan av den

egentliga alkoholforskningen, exempelvis i samband med jämförande undersökningar.

Med professuren borde vara förenad den undervisnings- och

examinationsskyldighet, som universitetskanslern kunde komma att föreskriva.

Jag uttalade vidare, att frågan om institutionslokaler för professuren borde

lösas genom att förutom den kliniska även den teoretiska alkoholforskningen

bereddes utrymme i anslutning till den föreslagna specialkliniken

för alkoholsjukdomar. Jag förutsatte därvid, att planeringen och utformningen

av sjukhusets forskningscentral skedde i samråd med medicinska

forskningsrådets nämnd för alkoholforskning.

Då den föreslagna specialkliniken för alkoholsjukdomar komme att föreslås

bli förlagd till Stockholm eller dess omedelbara närhet, borde enligt

min mening själva professuren knytas till karolinska institutet. Därest

kliniken skulle komma att förläggas till annan ort, finge frågan om till vilket

universitet professuren skulle knytas bli föremål för en omprövning.

I så fall finge ärendet ånyo underställas riksdagen.

Det av nykterhetskommittén i kostnadsberäkningen för professuren upptagna

anslagsbeloppet för personal- och materielkostnader, tillhopa 65 000

kronor, fann jag även efter justering med hänsyn till förändringen av penningvärdet

vara för lågt räknat.

Med hänsyn till önskvärdheten av att professuren inrättades utan onödig

tidsutdräkt borde möjligheten att provisoriskt lösa lokalfrågan undersökas.

I sitt utlåtande nr 5 anslöt sig särskilda utskottet till mitt förslag. Utskottet

framhöll, att den med tillfredsställelse såg tillkomsten av en institution

för både teoretisk och klinisk alkoholforskning. Ett nära samarbete

mellan de olika forskargrupperna, sysselsatta inom ett och samma sjukhus

och med samma patientmaterial till sitt förfogande, syntes erbjuda alkohol
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956

forskningen i dess helhet betydande fördelar och borde därför även vara

ägnat att snabbt omsätta vunna resultat i den praktiska sjukvården. Utskottet

hemställde, att riksdagen måtte besluta i enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse med vad utskottet föreslagit (skrivelse

nr 314).

Genom beslut den 18 juni 1954 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

inrikesdepartementet att utse en kommitté med uppdrag att inom inrikesdepartementet

biträda med det fortsatta utrednings- och planeringsarbetet

för uppförande av en klinik för alkoholsjukdomar. Enligt meddelade direktiv

skulle kommitténs arbete bedrivas i enlighet med de riktlinjer, som

förordats av föredragande departementschefen i det vid propositionen

1954: 158 fogade utdraget av statsrådsprotokollet över inrikesärenden, samt

med beaktande av dels vad chefen för ecklesiastikdepartementet i det vid

propositionen 1954: 155 fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

anfört i fråga om inrättande av en professur i teoretisk alkoholforskning,

dels ock vad som anförts i nu ifrågavarande avseenden i särskilda

utskottets utlåtanden 1954: 8 och 5.

Med stöd av sagda bemyndigande tillkallades samma dag såsom sakkunniga

generaldirektören och chefen för byggnadsstyrelsen G. W. Wejke,

förbundsdirektören i svenska landstingsförbundet I. J. G. Dahlgren, laboratorn

vid karolinska mediko-kirurgiska institutet L. Goldberg, överinspektören

för sinnessjukvården C. E. Åmark samt direktören för statens alkoholistanstalt

å Wenngarn J. W. G. Lönnberg. Tillika uppdrogs åt Wejke att

såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga har antagit

namnet kommittén för planering av klinik för alkoholsjukdomar.

Efter slutfört uppdrag har kommittén avgivit en i november 1955 upprättad

promemoria med förslag till klinik för alkoholsjukdomar samt institution

för teoretisk alkoholforskning (stencilerad).

Över promemorian har yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, socialstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, kanslern för rikets universitet, efter hörande

av lärarkollegiet vid karolinska institutet, statens medicinska forskningsråd,

som bifogat yttrande av nämnden för alkoholforskning, direktionen

för karolinska sjukhuset och Svenska nykterhetsvårdsförbundet.

Kommitténs förslag

Kommitténs förslag i vad det avser inrättande av en klinik för alkoholsjukdomar

kommer att i annat sammanhang anmälas av chefen för inrikesdepartementet,

som därvid även kommer att anmäla byggnadsfrågan

för den föreslagna institutionen för alkoholforskning.

I sistnämnda hänseende torde därför i detta sammanhang allenast behöva

nämnas att kommittén anser, att den för kliniken och forskningsinsti
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956

tutionen gemensamma byggnaden lämpligen bör förläggas i närheten av

karolinska sjukhusets psykiatriska klinik. Skulle erforderlig mark icke kunna

friställas där, kan enligt kommittén en förläggning till sjukhusområdets

sydvästra del godtagas, därvid byggnaden kommer att ligga närmare sjukhusets

centrallaboratorier.

Två alternativa förslag, A och B, till utformning av klinik- och institutionsbyggnad

har utarbetats av kommittén.

Alternativ A är utformat med vårdavdelningen samt poliklinik och behandlingslokaler

förlagda till en klinikbyggnad, planerad på vedertaget sätt

med mittkorridor. I en till klinikbyggnaden ansluten flygel skulle inrymmas

lokaler för den teoretiska institutionen. För detta alternativ uppskattas

byggnadskostnaderna till 4,6 miljoner kronor.

En utformning av klinikbyggnaden som en punkthuskropp, alternativ

B, har enligt kommittén visat sig ge en mer ekonomisk lösning av uppgiften.

Till en på detta sätt utformad klinikbyggnad föreslås den teoretiska institutionen

ansluten på i princip samma sätt som i föregående alternativ.

Byggnadskostnaden för detta alternativ uppskattas till 4,3 miljoner kronor.

Engångskostnaderna för inredning och utrustning

av forskningsinstitutionen uppskattas av kommittén till

650 000 kronor.

Kommittén föreslår följande personalorganisation för

forskningsinstitutionen:

1 professor i Co 14,

1 laboratorieläkare i Cg 29,

1 förste assistent med årsarvode av 13 074 kronor,

1 kontorist i Ca 13,

1 förste laboratoriebiträde i Ca 15,

1 institutionsvaktmästare i Ca 14,

1 djurvårdare i Ce 10.

Till stöd för detta förslag anför kommittén följande.

Institutionen för teoretisk alkoholforskning skall enligt riksdagens beslut

förestås av en professor, vilken i likhet med övriga professorer vid karolinska

institutet bör vara placerad i lönegrad Co 14. Det omfattande forskningsarbete,

som skall bedrivas vid institutionen kräver emellertid insatser av ett

flertal forskare. Vid institutionen bör därför inrättas dels en befattning som

laboratorieläkare med heltidstjänstgöring, konstruerad på samma sätt som

t. ex. motsvarande tjänst vid statens farmaceutiska laboratoriums biologiska

avdelning, dels ock en arvodesbefattning som förste assistent. För befattningen

som förste assistent bör gälla samma villkor som för motsvarande

befattningar vid andra forskningsinstitutioner. Det bör beaktas, att i den

undervisning som skall bedrivas vid forskningsinstitutionen ingår demonstrationer

och laborationer som kräver ett omfattande förberedelsearbete,

vilket i första hand kommer att åvila assistenten. För att kunna taga ansvaret

för demonstrationer och laborationer rörande effekten av alkohol och

narkotika erfordras på assistentbefattningen en väl kvalificerad kraft.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 81+

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1,956

Kontoristen skall tjänstgöra som institutionschefens sekreterare. Befattningshavaren

skall därjämte svara för skötseln av institutionens räkenskaper,

diarieföring och registrering samt ordnandet och skötseln av institutionens

bibliotek. Därutöver bör befattningshavaren kunna anförtros viss

statistisk bearbetning av försöksresultat. Befattningshavaren bör sålunda

självständigt kunna sammanställa statistiskt primärmaterial i tabeller och

diagram samt utföra avancerade statistiska beräkningar (korrelationsberäkningar,

X2-analys m. in.). Med hänsyn till arbetsuppgifternas svårighetsgrad

kunde det övervägas huruvida icke här ifrågavarande befattningshavare

borde placeras i 15 lönegraden. Kommittén har dock stannat vid att föreslå

en placering tills vidare i Ca 13.

På laboratoriebiträdet bör ankomma att praktiskt handhava en råd biologiska

och kemiska bestämningsmetoder, förberedelser till laboratorieförsök,

provtagning på försöksdjur och människor m. m. Befattningshavaren

bör kunna självständigt bearbeta erhållna primäruppgifter, planera alternativa

arbetsmoment och äga kännedom om olika statistiska metoder för

kontroll och bearbetning av erhållna data. Med hänsyn till de krav som

sålunda kommer att ställas på dess innehavare bör befattningen vara placerad

i Ca 15.

Innehavaren av befattningen som institutionsvaktmästare bör förutom

alla med en ordinär vaktmästarebefattning förenade sysslor föra förteckning

över å institutionen befintlig materiel, medverka vid preparation av

försöksdjur samt vara verksam som finmekaniker för att dels hålla institutionens

apparatur i stånd, dels å institutionen nytillverka lämplig apparatur.

Speciellt sistnämnda uppgift gör det oundgängligen nödvändigt att

anställa en väl kvalificerad person. Arbetets omfattning medger icke att

tjänsten som institutionsvaktmästare kombineras med annan syssla. Befattningen

bör med hänsyn till arbetsuppgifternas art placeras i Ca 14.

Med hänsyn till den stora omfattning, i vilken djurförsök bedrives, är det

oundgängligen nödvändigt att till institutionen knyta en heltidsanställd

djurvårdare. Skötseln av försöksdjur av olika slag, blandning av lämpliga

dietkoster etc. är så tidsödande, att en befattning som djurvårdare icke kan

kombineras med annan tjänst. Befattningen bör placeras i Ce 10.

Kommittén har i detta sammanhang tagit upp fråga om inrättande av

en befattning som biokemist och en befattning som sociolog. Några förslag

härom framlägges emellertid icke nu. Kommittén anför:

I propositionen 1954: 158 uttalade föredragande departementschefen, att

han delade alkoholistvårdsutredningens uppfattning att till kliniken borde

knytas en befattningshavare med biokemisk utbildning. Då det emellertid

ännu icke kan förutses, vilken omfattning denna forskning kan komma att

få, vill kommittén emellertid icke nu föreslå inrättandet av en särskild befattning

för en biokemist. Sedan erfarenheter vunnits beträffande verksamheten

vid institutionen, bör dock eventuellt övervägas att vid institutionen

inrätta en tjänst som laborator i biokemi i Ca 34.

Alkoholistvårdsutredningen förutsatte att vid kliniken skulle inrättas en

befattning för en sociolog. Även härmed torde dock enligt kommitténs mening

böra anstå intill dess verksamheten vid kliniken bedrivits under några

år och ett tillräckligt stort erfarenhet smaterial lämpat för bearbetning ur

sociologiska synpunkter samlats. Tills vidare bör sociologisk forskning inom

institutionen kunna bedrivas i samarbete med sociologiska institutionen

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ds proposition nr 84 år 1956

vid Stockholms högskola, varvid kommittén förutsätter att erforderliga

forskningsanslag kan ställas till förfogande för bearbetning av det material

som efter hand insamlats på kliniken. I detta sammanhang må erinras om

att bland de lokaler som skall inrymmas i klinikbyggnaden även upptagits

arbetsrum för en sociolog jämte ett biträde.

Det för forskningsinstitutionen erforderliga årliga materielanslaget

uppskattar kommittén till omkring 30 000 kronor.

Provisoriska åtgärder för forskningsinstitutionens

inrättande från och med budgetåret 1956/57.

För att göra det möjligt att inrätta professuren i teoretisk alkoholforskning

från och med den 1 juli 1956 har kommittén i enlighet med direktiven

undersökt förutsättningarna för att provisoriskt lösa lokalfrågan för forskningsinstitutionen.

Enligt vad kommittén under hand erfarit, kan flera vägar

diskuteras för en sådan provisorisk lösning, förutsatt att provisoriet

icke blir långvarigare än 3—4 år. Den lösning som därvid i första hand bör

väljas är enligt kommittén att förlägga institutionen till Konung Gustaf V:s

forskningsinstitut, där lokaler enligt vad kommittén inhämtat skulle kunna

ställas till förfogande från och med den 1 juli 1956. Om institutionen

förlägges dit, skulle alkoholforskning kunna bedrivas dels inom detta forskningsinstitut,

dels på andra institutioner i samarbete med där verksamma

forskare.

Kommittén föreslår, att professuren i teoretisk alkoholforskning inrättas

från och med nyssnämnda tidpunkt, och att därvid jämväl befattningarna

som förste assistent, kontorist, laboratoriebiträde och institutionsvaktmästare

inrättas. Vidare bör enligt kommitténs förslag för budgetåret 1956/57

anvisas ett materielanslag om 30 000 kronor samt en viss del av det erforderliga

inrednings- och utrustningsanslaget för inköp av apparatur och

dylikt, förslagsvis 200 000 kronor.

Kommittén framhåller, att om av någon anledning provisoriet skulle bli

mera långvarigt lokalfrågan måste omprövas. Även i sådant fall syntes

vissa möjligheter stå öppna för en godtagbar lösning, varvid dock kostnader

kunde uppstå för inredning av de provisoriska lokalerna, vilka kostnader

icke nu kunde närmare uppskattas.

Yttranden

Av yttrandena inhämtas bland annat följande.

U niversitetskanslern och lärarkollegiet vid karolinska institutet anser,

att inrättande av den beslutade professuren i teoretisk alkohol forskning från

och med den 1 juli 1956 är av väsentlig angelägenhetsgrad, och konstaterar

med tillfredsställelse, att möjligheter synes föreligga för en provisorisk lösning

av forskningsinstitutionens lokalfråga.

Medicinalstyrelsen, statens medicinska forskningsråd och nämnden för

alkohol forskning finner kommitténs förslag rörande forskningsinstitutionen

väl motiverade.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 84 år 1956

Socialstyrelsen anser önskvärt, att professuren i teoretisk alkoholforskning

och forskningsinstitutionen kominer till stånd så snart sig göra låter,

samt tillstyrker de av kommittén föreslagna provisoriska åtgärderna.

Departementschefen

Såsom av det föregående framgår har kommittén för planering av klinik

för alkoholsjukdomar avgivit förslag rörande inrättande av en dylik klinik

och en därtill anknuten institution för teoretisk alkoholforskning. I anledning

av kommitténs förslag kommer chefen för inrikesdepartementet att i

annat sammanhang föreslå, att för kliniken och forskningsinstitutionen

uppföres en nybyggnad på karolinska sjukhusets område.

För att göra det möjligt att inrätta den av 1954 års riksdag i princip

beslutade professuren i teoretisk alkoholforskning har kommittén undersökt

förutsättningarna för att i avvaktan på nybyggnadens färdigställande

provisoriskt lösa forskningsinstitutionens lokalfråga. Den lösning som

därvid i första hand borde väljas vore enligt kommittén att förlägga institutionen

till Konung Gustaf V:s forskningsinstitut, där enligt vad kommittén

inhämtat lokaler skulle kunna ställas till förfogande från och med den 1 juli

1956. Därvid skulle alkoholforskning kunna bedrivas inom detta forskningsinstitut

och på andra institutioner i samarbete med där verksamma

forskare. Enligt vad jag under hand inhämtat har emellertid en numera

inom karolinska institutet företagen undersökning givit vid handen, att

rymligare och från flera synpunkter bättre lokaler kan provisoriskt under

några år framåt upplåtas åt en institution för teoretisk alkoholforskning

inom den för bakteriologiska institutionen uppförda nybyggnaden.

Då förutsättningar sålunda föreligger att provisoriskt lösa lokalfrågan

för en institution för teoretisk alkoholforskning, anser jag mig böra förorda,

att den av 1954 års riksdag i princip beslutade professuren i teoretisk

alkoholforskning vid karolinska institutet inrättas från och med den 1 juli

1956.

I fråga om behovet av hjälpkrafter, materiel och utrustning vid forskningsinstitutionen

under första verksamhetsåret har jag låtit inhämta vissa

kompletterande uppgifter från ledamoten av kommittén, laboratorn L.

Goldberg. Med anledning av dessa och kommitténs förslag anser jag mig

böra förorda, att som hjälpkrafter åt professurens innehavare anställes ett

kanslibiträde och ett laboratoriebiträde, båda placerade i Ce 11. Vidare

torde böra beräknas ett belopp av 10 000 kronor till assistent- och vaktmästarhjälp

m. m. Till materiel torde böra anvisas 20 000 kronor och till

utrustning 60 000 kronor. Vad jag nu förordat rörande hjälpkrafter, materiel

och utrustning avser endast nästa budgetår. I fråga om medelsanvisningen

för dessa ändamål under därefter följande budgetår är jag icke beredd

att nu taga ställning.

Mina sålunda redovisade ställningstaganden torde förutom ändring i

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956

personalförteckningen för karolinska institutet böra föranleda höjning av

vissa av Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition under åttonde huvudtiteln

äskade anslag till institutet.

Sålunda bör anslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar

(punkten 97) höjas med 62 200 kronor till 5 582 200 kronor. Av

höjningen hänför sig 26 900 kronor till ordinarieposten, 24 800 kronor till

icke-ordinarieposten och 10 500 kronor till posten till rörligt tillägg. I anslutning

härtill bör avlöningsstaten för institutet omräknas. Vidare bör

anslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel m. m. (punkten

99) höjas med 20 000 kronor till 1 185 000 kronor och anslaget till Karolinska

mediko-kirurgiska institutet: Inredning och utrustning av nya lokaler

(punkten 102) höjas med 60 000 kronor till 1 791 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte — med de ändringar av Sina i årets statsverksproposition

under punkterna 97, 99 och 102 i bilagan åttonde huvudtiteln framställda

förslag, vilka föranledes av vad jag nu förordat — föreslå riksdagen, att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för karolinska mediko-kirurgiska

institutet, som föranledes av vad jag under nyssnämnda

punkt 97 och här förut anfört;

b) godkänna följande avlöningsstat för karolinska mediko-kirurgiska

institutet, att tillämpas tills vidare från och

med budgetåret 1956/57:

Avlöningsstat

Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

............................... 1 812 900

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 987 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................ 1 892 800

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ............... 915 500

Summa kronor 5 608 200

Särskilda uppbördsmedel

1. Bidrag från Malmstenska donationsfonden 4 000

2. Bidrag från Ekmanska donationsfonden . . 8 000

3. Bidrag från Mimi Althainz donationsfond . 14 000

Summa kronor 26 000

Nettoutgift kronor 5 582 200

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 84. år 1956

c) till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av

5 582 200 kronor;

d) till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Materiel

m.m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 1 185 000 kronor;

e) medgiva, att inredning och utrustning för institutionen

för virusforskning vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet, må beställas till ett värde av högst 300 000 kronor,

att gäldas tidigast under budgetåret 1957/58;

f) till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning

och utrustning av nya lokaler för budgetåret 1956/57 anvisa

ett reservationsanslag av 1 791 000 kronor.

C. Fråga om inrättande av en personlig professur i medicin,

särskilt njursjukdomar, vid universitetet i Lund

för forskardocenten Nils Alwall

Vid 1955 års riksdag väcktes två likalydande motioner (I: 24 och II: 31),

i vilka yrkades, att vid universitetet i Lund måtte inrättas en personlig

professur i medicin, särskilt njursjukdomar, för forskardocenten vid universitetet

Nils Alwall.

Statsutskottet uttalade i avgivet utlåtande (nr 135), bland annat, att

enligt utskottets mening mycket starka skäl talade för att ifrågavarande

professur inrättades redan från och med budgetåret 1955/56. Utskottet

framhöll emellertid samtidigt, att frågan om professurens inrättande hade

samband med vissa andra spörsmål angående den personella och materiella

utrustningen vid lasarettets i Lund njurklinik och kostnaderna härför.

Dessa spörsmål syntes utskottet böra bliva föremål för ytterligare övervägande.

Utskottet vore därför icke berett att biträda det i motionerna

gjorda yrkandet om inrättande av professuren redan från och med budgetåret

1955/56. Utskottet förutsatte emellertid att Kungl. Maj:t efter ytterligare

utredning för 1956 års riksdag framlade förslag om inrättande av

professuren från och med den 1 juli 1956. Enligt utskottets mening borde

underhandlingar komma till stånd mellan vederbörande universitetsmyndigheter

och direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund

rörande landstingets medverkan i fortsättningen till understödjande av den

av Alwall vid lasarettet i olika avseenden bedrivna verksamheten. Utskottet

utgick jämväl från att genom universitetsmyndigheternas försorg utredning

förebragtes rörande samtliga de med inrättandet av professuren förbundna

kostnaderna. Då Alwalls förordnande som forskardocent utlöpte

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj ds proposition nr 84 år 1956

med utgången av år 1955, ville utskottet i anslutning till sitt gjorda ställningstagande

uttala, att hinder icke borde möta att Alwall under första

halvåret 1956 erhölle förlängt förordnande som forskardocent. Utskottet

hemställde, att riksdagen måtte — med avslag å motionerna — i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört angående en personlig

professur för Alwall.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet sålunda föreslagit (skrivelse

nr 307).

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 juni 1955 uppdrog

chefen för ecklesiastikdepartementet den 5 september 1955 åt kommissionen

för förhandlingar med Malmöhus läns landsting och Malmö stad

rörande frågor, som äger samband med den medicinska undervisningens och

forskningens anordnande i Lund och Malmö, att upptaga förhandlingar

med nämnda landsting rörande landstingets medverkan till understödjande

av Alwalls verksamhet.

Efter förhandlingar med Malmöhus läns hälso- och sjukvårdsstyrelse den

31 oktober och den 20 december 1955 har kommissionen med skrivelse

den 17 januari 1956 överlämnat utredning och förslag i ämnet.

Kommissionens förslag må här i korthet beröras.

Av kommissionens utredning framgår, att landstinget, om den ifrågasatta

professuren inrättas från och med den 1 juli 1956, är berett medverka till

inrättande av en med professuren förenad överläkarbefattning vid Malmöhus

läns sjukvårdsinrättningar i Lund ävensom ikläda sig halva kostnaden

för de ombyggnadsarbeten, som anses erforderliga i anledning härav. Kommissionen

har förutsatt, att frågan om de framtida driftkostnaderna för den

nya överläkaravdelningen kommer att regleras i enlighet med de principer,

som gäller för den nuvarande provisoriska njuravdelningen.

I ombyggnadsfrågan har under förhandlingarna enighet nåtts om ett den

28 november 1955 dagtecknat förslag om tillbyggnad av medicinska kliniken,

vilket preliminärt kostnadsberäknats till 515 000 kronor. Med tilllämpning

av de principer, som hittills gällt för bestämmande av statens

bidrag till ny- och ombyggnader vid lasarettet i Lund, beräknar kommissionen

statens bidrag till hälften av nämnda belopp eller 257 500 kronor,

varav 75 000 kronor skulle anvisas för budgetåret 1956/57 och 182 500

kronor för budgetåret 1957/58. Tillbyggnaden beräknas kunna vara färdigställd

omkring den 1 juli 1958.

Kommissionen har även framlagt förslag om den på statsverket ankommande

medelsanvisning till personal, utrustning och materiel, som skulle

erfordras vid inrättande från och med den 1 juli 1956 av den ifrågasatta

professuren för Alwall.

De erforderliga hjälpkrafterna vid professuren beräknas av kommissionen

till cn klinisk amanuens, en förste amanuens, ett kanslibiträde och ett laboratoriebiträde.

Befattningen som förste amanuens skulle inrättas från och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956

med budgetåret 1958/59 och övriga befattningar från och med budgetåret

1956/57.

Till utrustning föreslår kommissionen anvisande av ett engångsanslag av

125 000 kronor, varav 25 000 kronor för budgetåret 1956/57, 50 000 kronor

för budgetåret 1957/58 och 50 000 kronor för budgetåret 1958/59.

Den årliga medelsanvisningen till materiel beräknar kommissionen till

16 000 kronor, vilket belopp för vartdera av budgetåren 1956/57 och

1957/58 anses kunna nedsättas till 10 000 kronor.

Över kommissionens förslag har utlåtanden avgivits den 1 februari 1956

av statskontoret, den 3 februari 1956 av kanslern för rikets universitet och

den 6 februari 1956 av byggnadsstyrelsen.

Statskontoret, som med hänsyn till statsutskottets förutnämnda uttalande

icke ansett sig böra ingå i prövning av frågan om den ifrågasatta professuren

bör inrättas, har i huvudsak ingen erinran mot kommissionens förslag.

Ämbetsverket har ansett sig icke kunna närmare bedöma beräkningen

av de begärda anslagsmedlen.

Kanslern tillstyrker, att den ifrågasatta professuren för Ahvall inrättas

från och med den 1 juli 1956. Mot kommissionens förslag anmärker kanslern

i huvudsak endast, att med inrättande av befattningen som klinisk amanuens

bör kunna anstå till dess att 1955 års läkarutbildningsutredning framlagt

sina förslag.

Byggnadsstyrelsen, som införskaffat ritningarna till det i ärendet åberopade

tillbyggnadsförslaget, har i huvudsak ingen erinran mot detsamma.

På grundval av föreliggande utredningsmaterial vore det emellertid svårt

att i annan mån bedöma riktigheten av den uppgivna kostnaden, 515 000

kronor, än att den syntes i stort sett rimlig. Styrelsen framhåller, att ett

definitivt förslag med kostnadsberäkning bör upprättas för att underställas

1957 års riksdag.

Departementschefen. Såsom av det föregående framgår har förhandlingskommissionens

utredning om förutsättningarna och kostnaderna för inrättande

av den ifrågasatta personliga professuren för forskardocenten N.

Alwall avgivits den 17 januari 1956 och remissbehandlingen av ärendet

avslutats den 6 februari 1956. De av kommissionen beräknade kostnaderna

för professurens inrättande är betydande. De på statsverket fallande engångskostnaderna

uppgår sålunda till sammanlagt 382 500 kronor, och de

årliga kostnaderna vid genomförd organisation till i runt tal 87 000 kronor.

Härtill kommer, såsom byggnadsstyrelsen understrukit, svårigheten att på

grundval av föreliggande utredningsmaterial bedöma riktigheten av de beräknade

byggnadskostnaderna. Med hänsyn till vad jag nu anfört anser

jag, att ställningstagandet till kommissionens förslag bör, sedan utredningsmaterialet

kompletterats, anstå till höstens budgetarbete.

Med stöd av riksdagens förutnämnda skrivelse nr 307 har Kungl. Maj:t

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 84 år 1956

genom beslut den 2 december 1955 medgivit, att Alwall finge — utan hinder

av föreskrifterna i 18 § bestämmelserna rörande docent- och forskardocentbefattningar

vid universiteten och karolinska institutet — av universitetskanslern

förordnas att under tiden den 1 januari—den 30 juni 1956

fortfarande vara forskardocent vid universitetet i Lund. Kanslern har meddelat

förordnande i enlighet härmed. Då det kan förmodas, att 1957 års

riksdag kommer att föreläggas förslag om inrättande av den ifrågasatta

professuren för Alwall från och med den 1 juli 1957, torde Kungl. Maj:t,

därest riksdagen icke har någon erinran däremot, böra få medgiva, att

Alwall förordnas som forskardocent vid universitetet även under tiden

den 1 juli 1956—den 30 juni 1957.

Vad departementschefen sålunda under A och B hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämmer, bifaller

Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margaretha Blennow

3 — Biharig till riksdagens protokoll 1956.

1 samt

Nr 81,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:314 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om anslag för budgetåret 1956/57 till universitetskanslersämbetet. a1 i texten