Angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1956157 m. m
1956-02-23 · 36 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 33 av 36 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1956:86, Angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1956157 m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1956
1
Nr 86
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av
priserna på fisk under budgetåret 1956157 m. m.;
given Stockholms slott den 23 februari 1956.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den 30 maj
1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m., så ock om fortsatt
giltighet av samma förordning;
2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr
372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur;
3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr
374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
m. m.;
dels bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
statsrådet i övrigt hemställt.
GUSTAF ADOLF
Hj. R. Nilson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen begäres bemyndigande att under budgetåret 1956/57 reglera
priserna på fisk ävensom importen och exporten av fisk enligt i huvudsak
de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår. Jordbruksnämnden
föreslås emellertid skola erhålla uppdrag att genomföra en begränsning
av uttagandet utav prisregleringsavgifter.
De nu gällande förordningarna om viss reglering av handeln med fisk,
m. in., angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
ävensom angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur
in. in., vilkas giltighetstid utgår den 30 juni 1956, föreslås skola förlängas
att gälla till den 1 juli 1957. Samtidigt föreslås ändring av 12 § förstnämnda
förordning. I
I Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 86
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1956
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 12 § förordningen den 30 maj 1952 (nr 320)
om viss reglering av handeln med fisk, m. in., så ock om fortsatt
giltighet av samma förordning
Härigenom förordnas, dels att 12 § förordningen den 30 maj 1952 om viss
reglering av handeln med fisk, m. m.,1 vilken enligt förordning den 12 maj
1955 (nr 214) gäller till och med den 30 juni 1956, skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives, dels att förordningen i sålunda ändrat skick
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1957.
12 §.
Medel som inflyta till jordbruksnämnden genom upptagande av prisregleringsavgifter
ävensom avkastningen därav skola, enligt de närmare
föreskrifter Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden
meddelar, användas för täckande av kostnader i samband med
prisreglering på fisk, däribland kostnader hos nämnden för uppbörd av avgifterna
och kontroll av att de rätteligen uttagas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1956.
Förslag
till
Förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, vilken enligt förordning
den 12 maj 1955 (nr 215) gäller till och med den 30 juni 1956, skall äga
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1957.
1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1953: 373.
Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
3
Förslag
till
Förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 374) angående
reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.
Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering
av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur in. in., vilken enligt förordning
den 12 maj 1955 (nr 216) gäller till och med den 30 juni 1956, skall
äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1957.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1956
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 februari 1956.
N ärvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Torsten
Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson,
Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anmäler statsrådet Hjalmar Nilson vissa frågor angånde regleringen
av priserna på fisk m. m. samt anför därvid följande.
I. Inledning
I förordningen den 30 maj 1952 (nr 320; ändrad genom förordningen
1953: 373) om viss reglering av handeln med fisk, m. in., vilken förordning
gäller till och med den 30 juni 1956, är bestämmelser meddelade om handelsreglering
— grundad på auktorisation av s. k. producentföreningar —
och om prisregleringsavgift på fisk. Importen och exporten av fisk och fiskprodukter
regleras med stöd av kungörelsen den 14 mars 1947 (nr 82) angående
allmänt importförbud samt förordningarna den 5 juni 1953 (nr 372)
och 374) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur
respektive utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. Enligt sistnämnda
förordningar, vilka likaså äger giltighet till och med den 30 juni
1956, fordras i princip tillstånd av statens jordbruksnämnd för import och
export av fisk och fiskprodukter.
Genom beslut den 12 maj 1955 bemyndigade Kungi. Maj :t statens jordbruksnämnd
att för tiden till och med den 30 juni 1956, i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som angivits i proposition nr 105 till 1955
års riksdag samt jordbruksutskottets utlåtande 1955: 20, anordna reglering
.av priserna på fisk samt av importen och exporten av fisk och skaldjur utav
vissa slag ävensom förordna om upptagande av prisregleringsavgift å svenskfångad
fisk och importfisk enligt 5 och 8 §§ nyssnämnda förordning 1952:
320. I samma beslut föreskrev Kungl. Maj :t att de lån å 500 000, 2 500 000
och 500 000 kronor, som Kungl. Maj :t genom särskilda beslut år 1946 beviljat
de tre s. k. prisregleringsföreningarna, nämligen Ostkustfisk, centralförening
u. p. a., Västkustfisk, förening u. p. a. och Sydkustfisk, förening u. p. a.,
skulle få innehas räntefritt jämväl för tiden den 1 juli 1955—den 30 juni
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
1956, såvitt gällde lånei. s halva belopp, samt att lånen till återstående del
under samma tid skulle löpa med 3,5 procent ränta. Jordbruksnämnden
bemyndigades samtidigt att av de medel, som innestår i prisregleringskassan
för fisk, till regleringsföreningarna på fiskets område jämväl under budgetåret
1955/56 utlämna lån för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar till
utlandet på villkor, som föreskrivits av Kungl. Maj :t genom särskilt beslut
den 3 september 1954. Kungl. Maj :t föreskrev vidare, att kostnaderna för
kvalitetskontroll av fisk och fiskprodukter, i den mån de icke kunde täckas
av inflytande kontrollavgifter, skulle till ett belopp av högst 50 000 kronor
bestridas ur clearingkassan för fisk. Slutligen bemyndigade Kungl. Maj:t
jordbruksnämnden att för bestridande av kostnaderna under budgetåret
1955/56 för den befattningshavare, som har till uppgift att främja fiskexporten,
disponera ett belopp av högst 90 000 kronor, varav 60 000 kronor
från reservationsanslaget till Främjande av beredning och avsättning av fisk
in. m. och återstoden från nyssnämnda clearingkassa.
I skrivelse, som inkommit till jordbruksdepartementet den 17 februari
1956, har statens jordbruksnämnd framlagt förslag till reglering av priserna
på fisk under budgetåret 1956/57 m. m. Nämnden har anmält, att den i de
frågor, som berörts i skrivelsen, dels haft överläggningar med nämndens råd
i fiskregleringsfrågor, dels samrått med fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök
och statens priskontrollnämnd. Fiskeristyrelsen har därvid förklarat
sig i sak biträda jordbruksnämndens förslag. Priskontrollnämnden har i särskild
skrivelse den 20 februari 1956 uttalat, att den ansett sig kunna lämna
utan erinran, att det nuvarande systemet för prisregleringen på fisk upprätthålles
jämväl under nästa budgetår i huvudsaklig överensstämmelse med de
av jordbruksnämnden angivna riktlinjerna. Priskontrollnämnden har dock
för sin del föreslagit, att prisregleringsavgiften för på västkusten och sydkusten
ilandförd och försåld fisk samt för importfisk skall bestämmas till
högst 3 procent av inköpsvärdet samt prisregleringsavgiften för strömming
till högst 3 öre per kilogram.
I detta sammanhang torde jag även få anmäla, att 1951 års fiskhandelsutredning
avgivit ett den 5 december 1955 dagtecknat betänkande angående
fiskhandeln i Sverige, vilket f. n. är föremål för remissbehandling. II.
II. Reglering av priserna på fisk m. in.
Nuvarande förhållanden
Innebörden av prisregleringen. Prisregleringen innebär i huvudsak att
jordbruksnämnden, i samråd med statens priskontrollnämnd, för västkusten
och sydkusten efter överläggning med fiskarorganisationerna därstädes fastställer
minimipriser på de viktigaste fiskslagen och därigenom möjliggör för
fiskarna att utfå lägst dessa priser för bl. a. den fisk, som säljes till färskkonsumtion
inom landet. Den fisk, som vid försäljning cj uppnår de sålunda
fastställda minimipriserna (överskotIsfisk), övertages av för ända
-
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
målet särskilt bildade prisregleringsföreningar, på västkusten föreningen
Västkustfisk och på sydkusten föreningen Sydkustfisk. Denna överskottsfisk
exporteras i färskt eller berett skick eller användes inom landet exempelvis
för framställning av konserver och fiskmjöl. För verksamheten med
omhändertagandet av överskottsfisken erhåller föreningarna av jordbruksnämnden
vissa i förväg bestämda statliga bidrag, s. k. pristillägg. Dessa
utgår — bortsett från vissa inskränkningar beträffande exporten — i princip
med visst belopp per kilogram bevisligen uppkommen överskottsfisk.
För överskottsfisken utbetalar prisregleringsförening till fiskaren ett pris,
s. k. garantipris, vilket fastställes av föreningen och bestämmes under hänsynstagande
till erhållna pristillägg och beräknade försäljningsmöjligheter
för överskottsfisken. Garantipriset fastställes i förväg och är det pris, som
fiskaren lägst kan påräkna för sina leveranser av fisk.
Prisregleringen på ostkusten innebär, att jordbruksnämnden till föreningen
Ostkustfisk (centralorganisation för de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna
på ostkusten) årligen utbetalar vissa statliga medel, s. k. prisutjämningsbidrag.
Bidragen möjliggör för föreningen Ostkustfisk att till fiskförsäljningsföreningarna
betala ett högre pris än eljest varit möjligt för
övervägande delen av den strömming, som ej kan avsättas till färskkonsumtion
inom landet. Prisutjämningsbidrag har i allmänhet fått åtnjutas för
färsk eller frusen exportströmming, saltströmming för den inhemska marknaden
och färsk strömming, vilken såsom djurföda levereras till pälsdjursfarm.
Ett bemyndigande för jordbruksnämnden att utvidga prisregleringen
till strömming för foder- och konservändamål har under år 1955 icke tagits
i anspråk. Icke heller har nämnden utnyttjat rätten att genomföra
prisreglering för torsk på ostkusten norr om Blekinge enligt det på västoch
sydkusten gällande systemet. Prisregleringen på ostkusten är således
— till skillnad mot den prisreglering, som upprätthålles på väst- och sydkusten
— f. n. så utformad, att den enskilde fiskaren ej blir tillförsäkrad
vare sig ett av staten bestämt lägsta pris för den strömming, som avsättes på
färskmarknaden inom landet, eller ett fast pris (garantipris) för strömmingsöverskottet.
Kostnaderna för prisregleringen täckes av prisregleringsavgifter, vilka
upptages av förstahandsköpare av fisk m. fl. För svenskfångad fisk utgör
avgifterna f. n. 5 procent av inköpssumman för fisk, som ilandföres på västoch
sydkusten och säljes till minimipris och däröver, samt 4 öre per kilogram
för strömming, som säljes för färskkonsumtion eller rökning. Under
år 1955 har regleringsavgift utgått för all fisk med undantag av skarpsill,
som ilandförts på västkusten, samt för sill och torsk, som ilandförts på
sydkusten. För importfisk, som i samband med införsel säljes på kommunal
fiskauktion, utgör avgiften 5 procent av inköpspriset. Avgiften för annan
importfisk har under år 1955 utgjort för färsk och frusen saltvattensfisk
5 procent av värdet, beräknat enligt tulltaxeförordningen, för islandssill 4,5
öre per kilogram av nettovikten samt för annan beredd importsill 3,6 procent
av nyssnämnda värde. Sistnämnda avgift har fr. o. m. den 2 februari
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1956
1956 höjts till 3,7 procent. Avgiften på importfisk är så avvägd, att den i
stort sett motsvarar den avgift, som utgår för svenskfångad fisk.
Som närmare framgår av avsnittet om utrikeshandeln med fisk har
Kungl. Maj :t den 20 januari 1956 bemyndigat jordbruksnämnden att bestämma,
att införselavgift skall erläggas för färska och frysta filéer av
torsk, kolja, kungsfisk, vitling och gråsej. De medel, som inflyter vid uttagande
av införselavgifterna, skall tillföras jordbruksnämndens prisregleringskassa
för fisk att användas för med kassan avsedda ändamål. I anslutning
till införande av införselavgifter på berörda fiskfiléer har jordbruksnämnden
beslutat att fr. o. in. den 30 januari 1956 tills vidare slopa prisregleringsavgifterna
på torsk, kolja, kungsfisk, vitling och gråsej samt på
importerade filéer av dessa fiskslag.
Prisregleringsföreningarnas behov av rörelsemedel täckes till stor del av
de förut omförmälda statslånen. Föreningen Västkustfisk och föreningen
Sydkustfisk åtnjuter enligt Kungl. Maj :ts beslut den 12 maj 1955 därutöver
rätt jämväl under budgetåret 1955/56 att mot av riksgäldskontoret ställda
garantier i Sveriges kreditbank aktiebolag respektive riksbanken mot sedvanlig
ränta erhålla lån intill 3 000 000 respektive 2 000 000 kronor.
Fångst- och prisutvecklingen m. m. Jordbruksnämnden lämnar i sin skrivelse
inledningsvis vissa uppgifter rörande fångst- och prisutvecklingen inom
saltsjöfisket, exporten och importen av fisk och fiskprodukter, fiskkonsumtionen
inom landet, prisutvecklingen för fiskets förnödenheter, lönsamheten
inom fisket samt det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande
verksamhet i fråga om prisregleringen av fisk. Vidare lämnas vissa
uppgifter angående utvecklingen inom saltsjöfisket av antalet fiskare och
fiskebåtar.
Vad först angår antalet fiskare framgår av jordbruksnämndens uppgifter.
vilka såsom bilaga 1 torde få bifogas detta protokoll, att under år 1954
en fortsatt minskning skett av antalet yrkesfiskare på samtliga kuststräckor.
Denna minskning är särskilt stor på ost- och västkusten, där den utgör
9 respektive 5 procent. Även på västkusten har antalet yrkesfiskare nu
nedgått under det antal, som redovisas för förkrigsåren 1935/39. Vad angår
binäringsfiskarna har antalet under år 1954 minskat på syd- och västkusten
men ökat på ostkusten. Av en utav nämnden uppgjord tablå över antalet
fiskebåtar, vilken såsom bilaga 2 torde få fogas till detta protokoll, kan utläsas,
att under år 1954 en fortsatt övergång skett till fiskebåtar med allt större
hästkraftsantal.
I fråga om fångstutvecklingen anför jordbruksnämnden, att det svenska
havsfiskets avkastning under år 1954 uppgick till cirka 193 miljoner kilogram
med ett förstahandsvärde av i runt tal 124 miljoner kronor. För år
1955 kan fångstmängden, enligt hittills för nämnden tillgängliga statistiska
uppgifter, beräknas överstiga sistnämnda kvantitet och ligga vid omkring
207 miljoner kilogram till eif fångslvärde av omkring 130 miljoner kronor.
Ökningen av fångsterna under år 1955 hänför sig i huvudsak till av västkust
-
8
Kurtgl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
fiskare direktlandad fisk i utlandet. Fångstutvecklingen sedan förkrigstiden
redovisas av nämnden i en särskild tablå, vilken såsom bilaga 3 torde få
fogas till detta protokoll. I fråga om fisket efter viktigare prisreglerade fiskslag
meddelar nämnden, att fångsterna av vintersill på västkusten under år
1955 varit väsentligt större än under år 1954. Garnmakrillfisket har under
år 1955 ökat icke obetydligt, medan makrillfisket med trål synes ha varit
av ungefär oförändrad omfattning. Fisket efter fladensill beräknas
under det sistförflutna året ha lämnat det för detta fiske hittills
bästa fångstresultatet eller cirka 40 500 ton mot cirka 35 000 ton år 1954. På
sydkusten har produktionen av sill och torsk år 1955 gått något tillhaka. På
ostkusten har strömmingsfisket år 1955 totalt sett givit ett något bättre
fångstresultat än år 1954. Nämnden upplyser vidare, att i fråga om prisreglerade
fiskslag har under år 1955 -— i likhet med vad fallet var år 1954 —
fångstbegränsningar upprätthållits på västkustsill och makrill samt tidvis
även på sydkustsill. Någon fångstbegränsning av sydkusttorsk har däremot
ej vidtagits. Vidare har under sommaren 1955 på västkusten viss fångstbegränsning
upprätthållits även på annan prisreglerad fisk än sill och makrill.
Till belysande av fiskprisernas utveckling har jordbruksnämnden upprättat
en tablå över de genomsnittliga fiskarpriserna samt minimipriserna på
fisk under tiden juli 1951—september 1955. Priserna i denna tablå, vilken
såsom bilaga t torde få bifogas detta protokoll, avser västkustfisk av olika
slag, sill och torsk vid sydkusten ävensom partipriserna på strömming i
Stockholm, allt kvartalsvis.
Beträffande den prisutveckling, som framgår av tablån, anför jordbruksnämnden,
att en jämförelse mellan priserna under fjärde kvartalet 1954—
tredje kvartalet 1955 och priserna under motsvarande kvartal närmast föregående
år ger vid handen, att — bortsett från fjärde kvartalet 1954 — för
västkustens vidkommande en sänkning skett av det genomsnittliga fiskarpriset
för all fisk. Av de i tablån särskilt redovisade fiskslagen är prissänkningen
under år 1955 genomgående för sill, medan för torsk och makrill eu
prisnedgång kan noteras endast för tredje kvartalet respektive andra och
tredje kvartalen 1955. Denna prisnedgång är för makrill betydande och torde
för andra kvartalet 1955, då säsongfisket efter makrill bedrivits, sammanhänga
bl. a. med att fångsterna ökat väsentligt jämfört med motsvarande
tid år 1954. En ökning av fångsterna kan noteras även för vintersill och
fladensill, som fångas huvudsakligen under första respektive tredje kvartalet.
Prisnedgången under år 1955 på dessa sillslag sammanhänger därjämte
med att fångsterna av vintersill i väsentligt större omfattning än under år
1954 utgjorts av en mindre och prisbilligare storlekssortering samt med att
försäljningen av fladensill till minimipris eller däröver avsevärt minskat.
För fjärde kvartalet 1954 redovisas i tablån för västkustens vidkommande
genomgående höjda fiskpriser jämfört med samma kvartal 1953. På sydkusten
redovisas, bortsett från första kvartalet 1955, höjda priser på torsk, medan
för sill lägre priser noteras under första och tredje kvartalen 1955. Partinoteringarna
på strömming i Stockholm låg under fjärde kvartalet 1954
och första kvartalet 1955 under de noteringar, som gällde under motsvarande
9
Kungi. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
kvartal nästföregående år, medan noteringarna under de följande två kvartalen
hölls högre än under år 1954. Samma tendens utmärker i stort sett partinoteringen
på strömming vid ostkusten i övrigt. Under det sistlidna året
har, såsom framgår av bilaga 4, en höjning skett av minimipriserna på västkustsill,
makrill och sydkusttorsk.
Vidare anför jordbruksnämnden, åt t exporten av fisk och fiskprodukter
— inklusive den utrikes ilandföringen med undantag av direktlandningar
av s. k. skrapfisk — under år 1955 beräknas ha uppgått till 92,2 miljoner
kilogram till ett värde av 58,5 miljoner kronor, medan motsvarande tal för
år 1954 utgjorde 82,8 miljoner kilogram och 54,4 miljoner kronor. Härvid
påpekar nämnden, att exportökningen helt hänför sig till ilandföringen
av fisk direkt i utlandet, vilken under år 1955 jämfört med år 1954 ökat
med cirka 11,6 miljoner kilogram till 39,4 miljoner kilogram. Härutöver
har svenska fiskare år 1955 i utländska hamnar direktlandat 10,1 miljoner
kilogram s. k. skrapfisk mot 7,8 miljoner kilogram år 1954. Värdet av dessa
landningar har utgjort 2,0 miljoner kronor respektive 1,4 miljoner kronor.
Sammanlagt har sålunda under år 1955 exporterats 102,3 miljoner kilogram
till ett värde av 60,5 miljoner kronor, innebärande en ökning jämfört med
år 1954 av 11,7 miljoner kilogram respektive 4,7 miljoner kronor. Importen
av fisk och fiskprodukter har mellan åren 1954 och 1955 stigit från 36,5 till
46,8 miljoner kilogram eller från 65,6 till 86,3 miljoner kronor. Kvantitetsökningen
utgör 28 procent och den värdemässiga ökningen 31 procent. Importstegringen
liar varit särskilt påtaglig i fråga om frysta fiskfiléer. Av
dessa har sålunda under år 1955 importerats 4,0 miljoner kilogram, innebärande
en ökning jämfört med år 1954 av närmare 130 procent. Importen
av färsk fisk har utgjort 10,2 miljoner kilogram, d. v. s. samma kvantitet,
som importerades år 1954. Genom att importen av färsk fisk för beredningsändamål
ökat avsevärt under år 1955 har emellertid en motsvarande minskning
skett av de kvantiteter, som tillföres färskfiskliandeln. En icke obetydlig
nedgång har skett av importkvantiteterna i fråga om färska filéer och
annan färsk fisk av betydelse med undantag av lax och långa. Importen av
såväl saltsill som konservsill har varit 45 procent större än under år 1954
och utgjorde under år 1955 14,7 respektive 9,8 miljoner kilogram. Beträffande
exporten ävensom importen av fisk och fiskprodukter hänvisar nämnden
i övrigt till en inom nämnden upprättad sammanställning, vilken såsom
bilaga 5 torde få fogas till detta protokoll.
I fråga om konsumtionen av fisk och fiskprodukter anför jordbruksnämnden,
att nämnden årligen företager konsumtionsundersökningar beträffande
fisk. Det material, som ligger till grund för dessa undersökningar, är
emellertid i viss utsträckning osäkert. Metodiken vid undersökningarna medför
vidare, att några jämförelser ej kan göras mellan konsumtionssiffrorna
och exempelvis importsiffrorna. Detta gäller enligt nämnden särskilt i fråga
om importerade filéer, som i konsumtionsundersökningurna i likhet
med annan fisk — omräknats till färskvikt med avdrag av svinn. Enligt de
senast i november 1955 utförda undersökningarna konsumerades i landet
under år 1953 totalt i runt tal 110 miljoner kilogram fisk och fiskprodukter
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
(netto, efter avdrag av svinn). För år 1954 kan konsumtionen preliminärt
beräknas ha uppgått till 111 miljoner kilogram. Konsumtionen av fisk och
fiskprodukter under år 1955 torde enligt nämnden ej oväsentligt ha överstigit
konsumtionen under år 1954 och kan uppskattningsvis anges till 118 miljoner
kilogram. Konsumtionen av färsk och fryst fisk, som beräknas lia
sjunkit från cirka 73 miljoner kilogram år 1953 till omkring 71 miljoner kilogram
år 1954, kan för år 1955 uppskattas till cirka 75 miljoner kilogram.
Av materialet vid undersökningarna framgår, afl konsumtionsökningen under
år 1955 i huvudsak utgjorts av importerad vara samt att konsumtionen
av frysta filéer fortsatt att öka. Jämfört med år 1954 har den inhemska beredningen
av dylika filéer stigit från cirka 1 300 ton till cirka 1 900 ton och
importen från 1 747 ton till 3 987 ton. Importens andel av marknadsbehovet
av frysta filéer har sålunda mellan åren 1954 och 1955 ökat från drygt hälften
till två tredjedelar. Importen har främst utgjorts av filéer av torsk och
rödspätta. Inom landet har beretts filéer huvudsakligen av torsk, sill och
strömming samt makrill. Under år 1955 har beredningen av de feta fiskslagen,
nämligen sill, strömming och makrill, ökat väsentligt. En fortsatt stegring
av ifrågavarande beredning kan enligt nämndens mening bli av stor betydelse
för det svenska fisket. Nämnden upplyser i detta sammanhang, att
den inhemska beredningen av frysta torskfiléer på sydkusten under år 1955
— liksom under närmast föregående år —- främjats genom att föreningen
Sydkustfisk till beredare utbetalat bidrag till kostnaderna för fryshuslagring
av dylika filéer, avsedda för försäljning inom landet. Bidragen har i
sin helhet bekostats av prisregleringsmedel.
Beträttande prisutvecklingen för fiskets förnödenheter framhåller jordbruksnämnden,
att under det senaste året skett endast obetydliga förändringar.
Priset på 45-kilos fisklådor, som för ett år sedan utgjorde 2 kronor
BO öre per styck, är nu 2 kronor 65 öre. Motorbrännoljan betingar nu ett
pris (i O-zon) av 23 öre per liter mot 21,5 öre vid samma tidpunkt 1955.
Bortsett från strömmingsskötar, på vilka priserna stigit något, har de genomsnittliga
priserna på fiskredskap under år 1955 varit ungefärligen desamma
som under år 1954. Prisutvecklingen på viktigare förnödenheter
inom fisket redovisas av nämnden i en särskild tablå, vilken såsom bilaga 6
torde få fogas till detta protokoll.
Jordbruksnämnden anför vidare, att lönsamhetsutvecklingen inom fisket
även under år 1955 varit föremål för undersökningar. Sålunda har statistiska
centralbyrån för att belysa inkomst- och kostnadsutvecklingen inom
iisket gjort vissa sammanställningar av material, som hämtats ur yrkesfiskarnas
självdeklarationer. Sammanställningarna, som i motsats till tidigare
år baserar sig på ett på modern samplingmetodik grundat urval av yrkesfiskare,
avser förhållandena under åren 1952 och 1953. Materialet ger vid
handen, att det beräknade kontanta nettot av fisket mellan dessa år genomsnittligt
ökade särskilt på södra östersjö- och Öresundskusten samt för insjöfisket.
Även för ostkusten som helhet noteras en mindre ökning av nettoinkomsten,
oaktat fisket vid norrlandskusten gav ett betydligt lägre netto
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
år 1953 än år 1952. För norra delen av Hallands län samt Göteborgs och
Bohus län nedgick — bortsett från båtlagsfisket — det ekonomiska utbytet
för fiskarna något. Den mindre uppgång, som redovisas för båtlagsfisket,
beror på att kostnaderna vid detta fiske sjönk. Inkomstförbättringen vid
båtlagsfisket hänförde sig vidare helt till manskapslotterna, medan utdelningen
på båt- och redskapslotterna minskade. Inom Svenska västkustfiskarnas
centralförbund har man även under år 1955 företagit vissa undersökningar
av bl. a. fladensill- och makrillfiskets lönsamhet. Under sistlidna år har
vidare inom jordbruksnämnden verkställts viss utredning av det svenska
islandssillfiskets lönsamhet år 1954. Utredningen visar, att i genomsnitt en
obetydlig minskning av lönsamheten skett jämfört med resultatet av 1953
års islandssillfiske, närmast beroende på en viss nedgång i förstahandspriserna.
Vad slutligen angår det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande
verksamhet i fråga om prisregleringen på fisk åberopar jordbruksnämnden
en inom denna upprättad tablå, vilken såsom bilaga 7 torde få bifogas statsrådsprotokollet.
Tablån utvisar bl. a., att å prisregleringsverksamheten per
den 1 januari 1956 föreligger en behållning av inemot 11,2 miljoner kronor,
medan behållningen ett år tidigare utgjorde cirka 8,3 miljoner kronor. Under
år 1955 har i regleringsavgifter influtit omkring 5,28 miljoner kronor,
varav 2,18 miljoner kronor utgöres av importregleringsavgifter. Av tablån
framgår vidare, att för väst- och sydkustens prisregleringsområden summan
av de inom respektive områden sedan systemets införande influtna regleringsavgifterna
överstiger utgifterna vid årsskiftet i form av pristillägg
in. in. med drygt 1.92 respektive 1,31 miljoner kronor, medan för strömmingsregleringen
på ostkusten underskottet från årsskiftet 1954/1955 enligt
preliminära uppgifter ökat med omkring 0,22 miljoner kronor och nu utgör
cirka 1,91 miljoner kronor.
De tre prisregleringsföreningarnas egen ekonomiska ställning betecknas
av jordbruksnämnden såsom tillfredsställande. Föreningen Västkustfisk
övertog år 1955 enligt preliminära siffror omkring 40,3 miljoner kilogram
fisk (därav cirka 34 miljoner kilogram sill) för cirka 15,3 miljoner kronor,
medan föreningen Sydkustfisk — bortsett från obetydliga kvantiteter torsk
övertog 4,2 miljoner kilogram sill för 1,1 miljoner kronor. Härutöver mottog
föreningen Sydkustfisk år 1955 från västkustbåtar 0,3 miljoner kilogram
fisk (praktiskt taget enbart torsk), vilka kvantiteter sålunda ej ingår i den
av föreningen Västkustfisk redovisade kvantiteten. År 1954 övertog föreningen
Västkustfisk 34,1 miljoner kilogram till ett förstahandsvärde ar
11,4 miljoner kronor och föreningen Sydkustfisk 4,1 miljoner kilogram till
ett förstahandsvärde av 1,1 miljoner kronor. Från västkustbåtar övertog
föreningen Sydkustfisk år 1954 dessutom 2,2 miljoner kilogram. Nämnden
påpekar i detta sammanhang att, med hänsyn till de tillämpade formerna
för fiskinköp för export på centraliserade marknader, såsom överskott registreras
även den fisk, som exporteras till sådana marknader. Föreningen
Ostkustfisk har under år 1955 prisreglerat ett överskott av cirka 7,2 miljoner
kilogram strömming mot 5,9 miljoner kilogram år 1954.
12
Kangl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
Frågan om fortsatt prisreglering m. m.
Jordbruksnämndens överläggningar med berörda parter. I sin skrivelse
meddelar jordbruksnämnden, att den vid överläggningar med representanter
för vederbörande fiskarorganisationer samt sammanslutningar av fiskhandlare
och saltsillhandlare m. fl. berett dessa tillfälle att framföra sina
synpunkter på frågan om de fortsatta prisregleringarna på fiskets område
efter utgången av budgetåret 1955/56. överläggningar i ämnet har därjämte
ägt rum med nämndens råd i prisregleringsfrågor på fiskets område.
Beträffande vad som förekommit vid dessa överläggningar anför jordbruksnämnden
inledningsvis, att det från fiskarorganisationernas sida framhållits,
att behov föreligger av en fortsatt prisreglering på fisk efter i huvudsak
nuvarande grunder. Denna reglering innebär bl. a., att nämnden, om
förutsättningar därför föreligger, äger rätt att dels utvidga prisregleringen
att omfatta foder- och konservströnnning samt på sydkusten ilandförd makrill,
horngädda och skrubba, dels ock genomföra prisreglering på torsk för
ostkusten norr om Blekinge enligt det för väst- och sydkusten gällande
systemet. Vidare har prisregleringsföreningarna anhållit, att de även under
nästa budgetår skall få åtnjuta räntefrihet för halva beloppet av de till
dem utlämnade statslånen. Föreningen Västkustfisk har i samband härmed
anmält, att ökade anspråk av föreningen framdeles kan komma att ställas
på lån ur prisregleringskassan för fisk bl. a. med hänsyn till den stigande
omfattningen av föreningens engagemang. Vad angår handelsregleringen på
fisk ävensom regleringen av importen och exporten av fisk har organisationerna
förordat en förlängning på ett år av gällande förordningar i ämnet i
avvaktan på de förslag, som 1954 års fiskeriutredning kan komma att framlägga.
Jordbruksnämnden meddelar även, att färskfiskhandelns representanter i
stort sett, liksom tidigare, vitsordat lämpligheten av det nuvarande prisregleringssystemet.
Från visst håll inom färskfiskhandeln har man dock — upplyser
nämnden — under hänvisning till storleken av behållningen i prisregleringskassan
för fisk, velat förorda, att en sänkning skall genomföras
av de utgående prisregleringsavgifterna från nuvarande 5 till 3 procent av
inköpsvärdet. Vidare har konservindustrien framfört krav på slopande av
regleringsavgiften på islandssill för konservändamål. Saltsillhandeln har —
i avvaktan på resultatet av 1954 års fiskeriutredning — icke nu velat förorda
någon ändring av prisregleringssystemet. I fråga om tillämpningen av
systemet har framhållits angelägenheten av att en omprövning sker av garantiprisnivån,
så att fisket mera inriktas på sådana fiskslag, som finner
avsättning inom landet.
Jordbruksnämnden upplyser, att nämndens råd för prisregleringsfrågor
på fiskets område den 24 januari 1956 enhälligt uttalat sig för de av nämnden
i det följande avgivna förslagen.
13
Kungl. Majfts proposition nr 86 år 1956
Jordbruksnämndens förslag. För egen del anför jordbruksnämnden i sin
skrivelse, att den, då behov alltjämt föreligger av visst prisskydd för fiskarna,
funnit övervägande skäl tala för att prisreglering på fisk skall bibehållas
jämväl under budgetåret 1956/57. Grunderna för prisregleringen bör enligt
nämnden bibehållas i huvudsak oförändrade i avvaktan på resultatet av
1954 års fiskeriutrednings översyn av riktlinjerna för prisregleringen på
fiskets område.
Med hänsyn till omfattningen av prisregleringsverksamheten tillstyrker
jordbruksnämnden, att regleringsföreningarna även under nästa budgetår
skall få disponera hela det dem tillerkända statliga lånekapitalet, däribland
de till föreningen Västkustfisk och föreningen Sydkustfisk beviljade krediterna.
Nämnden upplyser, att föreningarnas behov av likvida medel för
finansiering av fisköverskottet varit särskilt stort under år 1955 på grund
av vissa svårigheter med kreditförsäljningen på export. Såsom tidigare anförts,
har föreningen Västkustfisk anmält, att medelsbehovet för föreningen
under nästa budgetår kan väntas ytterligare öka. Bl. a. med hänsyn härtill
anser nämnden, att en plan för amortering av de egentliga statslånen bör
fastställas först längre fram, sedan föreningarna själva hunnit bilda erforderligt
kapital för rörelsens bedrivande.
I fråga om den av regleringsföreningarna begärda räntefriheten för statslånen
erinrar jordbruksnämnden om att föredragande statsrådet i propositionen
1955: 105 ansett sig böra förorda, att föreningarna — i avvaktan på
resultatet av 1954 års fiskeriutrednings arbete — jämväl för budgetåret
1955/56 skulle bibehållas vid förmånen att vara befriade från att betala
ränta på lånens halva belopp. Enär utredningen ej kan väntas slutföra sitt
uppdrag före utgången av juni 1956, föreslår nämnden, att föreningarna
skall komma i åtnjutande av samma förmån även under nästa budgetår.
Beträffande prisregleringens finansiering framhåller jordbruksnämnden,
att den i sin år 1954 avlämnade skrivelse om fiskprisregleringen uttalade
bl. a., att den behållning av inemot 6 miljoner kronor, som vid årsskiftet
1953/1954 förelåg på prisregleringsverksamheten, fick anses utgöra en nödvändig
säkerhet för bestridande av de utgifter av kanske ännu större storleksordning,
som kunde bli erforderliga i händelse av tillstötande svårigheter
med avsättningen av fisk eller för täckande av förluster på kreditförsäljningar,
samt att föredragande statsrådet i propositionen 1954: 121 i princip
anslöt sig till detta uttalande. Nämnden erinrar vidare, att föredragande
statsrådet i propositionen 1955: 105 förklarade, att även under innevarande
budgetår prisregleringen i princip borde så bedrivas, att medelsbehovet för
att upprätthålla denna i huvudsak kunde täckas av inflytande prisregleringsavgifter,
samt att dessa — i avvaktan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings
arbete — borde kunna uttagas i den omfattning, som förekommit
under de senare åren. Nämnden anser nu, att i prisregleringskassan för fisk
innestående medel även i fortsättningen bör reserveras för angivna extraordinära
ändamål. Enligt nämndens mening erfordras sålunda för prisregleringens
upprätthållande alltjämt bemyndigande all upptaga regleringsav
-
14
Kungl. Maj. ts proposition iir 86 år 1956
gifter efter i huvudsak samma grunder som f. n. I detta sammanhang erinrar
nämnden om att den såsom förut nämnts fr. o. m. den 30 januari
1956 slopat prisregleringsavgifterna på torsk, kolja, kungsfisk, vitling och
gråsej samt på importerade filéer av dessa fiskslag.
I fråga om handelsregleringen på strömming erinrar jordbruksnämnden,
att föredragande statsrådet i propositionen 1955: 105 förklarade sig ej vara
beredd att taga ställning till 1951 års fiskhandelsutrednings promemoria
angående frågan om fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj 1952 (nr
320) om viss reglering av handeln med fisk, m. in. samt om auktorisationssystemet
på ostkusten, med hänsyn bl. a. till att i direktiven för 1954 års
fiskeriutredning ingår att verkställa en översyn även av riktlinjerna för
prisregleringen av strömming. I avvaktan på resultatet av denna översyn har
förordningen 1952: 320 erhållit fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1956.
Enligt nämndens mening är det önskvärt, att frågor, som sammanhänger
med handelsregleringen på strömming, upptages till skyndsam behandling
inom 1954 års fiskeriutredning, så att förslag i dessa frågor om möjligt kan
föreläggas 1957 års riksdag. I avvaktan härpå föreslår nämnden, att giltighetstiden
för omförmälda förordning 1952:320 skall förlängas t. o. in. den
30 juni 1957.
Jordbruksnämnden erinrar i detta sammanhang om att näringsfrihetsrådet
genom beslut den 22 juni 1954 lämnade de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna
på ostkusten tillstånd alt tillämpa av nämnden meddelade
föreskrifter om förbud mot underskridande av partinoteringar och om
minimirabatter på färsk och frusen strömming, så länge förenämnda förordning
1952:320 om viss reglering av handeln med fisk i sin nuvarande
huvudsakliga utformning äger fortsatt giltighet, dock längst t. o. in. den 30
juni 1956. Nämnden anmäler nu, att den i skrivelse till näringsfrihetsrådet
den 20 januari 1956 anhållit, att nämnda tillstånd måtte förlängas att gälla
tills vidare i avvaktan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings arbete.
Jordbruksnämnden anför härefter, att — enligt uttalande av föredragande
departementschefen i propositionen 1956: 40 angående anslag för budgetåret
1956/57 till statens jordbruksnämnd in. in. — nämndens kostnader
för uppbörd och kontroll av bl. a. prisregleringsavgif ter för fisk fr. o. in.
nästa budgetår skall bestridas av avgiftsmedlen. Härvid har förutsatts att,
såsom f. n. sker, kostnaderna för nämndens lokalombud för prisregleringen
av fisk även i fortsättningen skall täckas av medel ur prisregleringskassan
för fisk. Enligt 12 § meranämnda förordning 1952: 320 skall medel, som
intlyter till nämnden genom upptagande av prisregleringsavgifter på fisk,
enligt nämndens bestämmande användas för reglering av priset på fisk. Detta
stadgande är så allmänt hållet, att det i och för sig ej torde behöva ändras
för ett genomförande av förslaget om avgiftsmedlens användning för ifrågavarande
ändamål. Enligt nämndens mening bör dock ett förtydligande av
stadgandet ske. Nämnden föreslår därför, att paragrafen fr. o. in. den 1 juli
1956 skall erhålla följande ändrade lydelse: Medel, som inflyta till jordbruksnämnden
genom upptagande av prisregleringsavgifter ävensom avkast
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1956
ningen därav, skola enligt de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t eller jordbruksnämnden
meddelar användas för täckande av kostnader i samband
med prisreglering på fisk, däribland hos nämnden uppkommande uppbördsoch
kontrollkostnader. Vidare anmäler nämnden, att den såsom förutsatts i
propositionen 1956:40 avser att sedermera upptaga överläggningar med de
olika prisregleringsföreningarna för bestämmande av de kostnader, som i
fortsättningen skall bestridas av utgående prisregleringsavgifter för fisk.
I ett särskilt avsnitt av sin skrivelse lämnar jordbruksnämnden en redogörelse
för vissa av nämnden ( tidigare statens livsmedelskommission) uppställda
villkor för utbetalande av pristillägg till prisregleringsföreningarna
på väst- och sydkusten samt för tillämpningen härav in. in. Nämndens redogörelse
är av i huvudsak följande innehåll.
Alltsedan tillkomsten år 1946 av nu gällande prisregleringssystem har av
den administrerande myndigheten vissa villkor uppställts för utbetalande
av pristillägg till prisregleringsföreningarna på väst- och sydkusten. Sålunda
har som villkor för pristillägg bl. a. föreskrivits skyldighet för prisregleringsförening
att mottaga överskottsfisk även från inom föreningens
område hemmahörande fiskare, som ej är medlem i någon till föreningen
ansluten fiskarorganisation. I anslutning härtill har ursprungligen stadgats,
att priset på fisk, som övertages av ej ansluten fiskare, icke må understiga
det pris, som skulle ha erlagts om fiskaren varit medlem, i vidare mån
än som kan anses skäligt med hänsyn till att fiskaren kommer i åtnjutande
av prisregleringssystemets fördelar utan att deltaga i de förpliktelser, som
åtföljer medlemskapet. Genom denna föreskrift, som gällde t. o. in. den 12
oktober 1952, överläts åt regleringsföreningarna på väst- och sydkusten att
inom en viss skälighetsram själva bestämma storleken av de prisavdrag, som
en icke ansluten fiskare kunde få vidkännas för av honom levererad överskottsfisk.
Bestämmelsen tillämpades av föreningen Sydkustfisk under åren
omkring 1950 på sådant sätt, att föreningen för överskottsfångster av sill
och torsk, som levererades till föreningen av ej ansluten fiskare, utbetalade
ett pris, som med 8 öre per kilogram understeg det för den anslutne fiskaren
fastställda garantipriset. Detta pris utgjorde år 1952 28 öre per kilogram
för sill i storlekarna 1 och 2 och 20 öre per kilogram för sill i storlek
3 samt mellan 30 och 47 öre per kilogram för rensad torsk beroende på
sorteringen och om torsken levererades med eller utan huvud. Sedan år
1952 har endast obetydliga ändringar skett av garantipriserna på sydkusten.
För fiskare, hemmahörande inom västkustens prisregleringsområde, har
prisavdrag varit aktuellt nästan enbart för makrill, för vilket fiskslag — enligt
beslut av föreningen Västkustfisk — under åren 1951 och 1952 till icke
ansluten fiskare utbetalades endast 15 öre per kilogram överskoltsvara. Som
jämförelse kan nämnas, att del till den anslutne fiskaren utgående garantipriset
för orensad makrill åren 1951 och 1952 utgjorde 40 respektive 43 öre
per kilogram. Under år 1955 har garantipriset på orensad makrill varit 48 öre
per kilogram.
Under år 1950 riktades av fiskare anslutna till Blekinge fiskareförbund
(ej medlem i föreningen Sydkustfisk) anmärkningar mot de av föreningen
Sydkustfisk tillämpade prisavdragen vid mottagning av överskottsfisk. Med
anledning av dessa anmärkningar tog nämnden i november 1950 initiativ
till överläggningar mellan representanter för Blekinge fiskareförbund och
föreningen Sydkustfisk i syfte att dels nå eu överenskommelse mellan parterna
angående storleken av ifrågavarande prisavdrag, dels undersöka möjlig
-
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
heterna för förbundets anslutning till föreningen Sydkustfisk. Eu preliminär
uppgörelse kom därvid till stånd under överläggningar med ombud för
parterna men någon bekräftelse på uppgörelsen kunde icke erhållas från
Blekinge fiskareförbund. Nämnden har även därefter, senast i april 1952,
sökt få till stånd överläggningar i ämnet, vilka dock avböjts av vederbörande
representanter för de till föreningen Sydkustfisk ej anslutna fiskarna.
1 stället uttog en fiskare tillhörande Blekinge fiskareförbund sistnämnda
månad stämning på föreningen Sydkustfisk med yrkande, att föreningen
måtte förpliktas att till honom utbetala etl belopp, motsvarande hela det avdrag
om 8 öre per kilogram, som föreningen tillämpat vid mottagning av från
honom under åren 1950 och 1952 levererad överskottsfisk. I en den 13 december
1952 av Karlskrona rådhusrätt avkunnad dom bifölls käromålet till
alla delar och föreningen Sydkustfisk förpliktades att till käranden utge
yrkade beloppet jämte ränta. Sedan hovrätten över Skåne och Blekinge genom
dom den 10 oktober 1953 ogillat fiskarens talan, fastställde högsta
domstolen den 30 mars 1955, med ändring av hovrättens dom, rådhusrättens
domslut. Två av de fem ledamöter, som deltog i högsta domstolens dom,
var emellertid beträffande huvudsaken av skiljaktig mening och ansåg —
med hänsyn till bl. a. innehållet i nämndens i det följande anförda beslut —- att under den tid, varom i målet varit fråga, ett avdrag om 3 öre per kilogram
legat inom den skälighetsram, vilken föreningen Sydkustfisk haft att iakttaga.
Enligt en ny av jordbruksnämnden den 1 oktober 1952 meddelad föreskrift
gäller, att priset på fisk, som av prisregleringsförening fr. o. in. den
13 oktober 1952 övertages från icke ansluten fiskare, med högst 3 öre per
kilogram må understiga det pris, som erlägges till medlem. Beslutet tillkom
med anledning av nyssnämnda klagomål från ej anslutna fiskare och sedan
det för nämnden stod klart, att någon överenskommelse i avdragsfrågan ej
kunde träffas. I likhet med den tidigare föreskriften gäller beslutet ej för
de fall, då prisregleringsförening mottager överskottsfisk från fiskare, som
ej ställer sig till efterrättelse av vederbörande fiskarorganisationer efter
nämndens godkännande vidtagna åtgärder för begränsning av fiskfångsterna
eller som utan regleringsföreningens medgivande till annan än föreningen
försäljer fisk under minimipriset. I dylika fall är prisregleringsförening enligt
av nämnden utfärdade tillämpningsbestämmelser ej heller skyldig att
mottaga överskottsfisk.
över jordbruksnämndens beslut den 1 oktober 1952 anfördes besvär av
fiskarorganisationer från ömse sidor (Sveriges fiskares riksförbund, Västkustfisk,
Sydkustfisk och Blekinge fiskareförbund). I yttrande över besvären
den 27 februari 1953 redogjorde nämnden bl. a. för de motiv, som legat
till grund för de av myndigheterna utfärdade bestämmelserna om prisavdrag
vid leverans av överskottsfisk från icke anslutna fiskare. Såsom av yttrandet
framgår, utgör bakgrunden till bestämmelserna den omständigheten,
att prisregleringssystemet för sitt bestånd är beroende av att fiskarna är
sammanslutna i starka organisationer, som tryggar systemets upprätthållande.
Av förarbetena till prisregleringen (prop.''1946:232) framgår också,
att en nödvändig förutsättning för prisregleringssystemets tillkomst och
fortsatta bestånd är, att bakom detsamma står de på de olika kuststräckorna
förefintliga aktivt verkande fiskarorganisationerna. I överensstämmelse härmed
ingår såsom huvuddelägare i föreningarna Västkustfisk och Sydkustlisk
samtliga de på väst- respektive sydkusten verksamma större fiskarorganisationerna.
I yttrandet den 27 februari 1953 framhöll jordbruksnämnden vidare, att
i sakens natur ligger, att frågan om storleken av det högsta avdrag, som till
-
17
Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
låtits enligt nämndens förutnämnda beslut den 1 oktober 1952, har måst bedömas
enligt mera allmänna skälighetsgrunder. De överväganden, som föregått
nämndens ställningstagande i fråga om avdragets storlek, har skett
med utgångspunkt närmast från de förhållanden, som föreligger inom sydkustens
prisregleringsområde. I huvudsak torde dock dessa synpunkter
vara tillämpliga även på förhållandena inom västkustens prisregleringsområde.
I överensstämmelse härmed har också beslutet om viss maximering
av avdraget fastställts att gälla för båda regleringsområdena.
Kungl. Maj :t lämnade den 24 juli 1953 de av fiskarorganisationerna anförda
besvären utan bifall. Med anledning av Kungl. Maj :ts beslut har jordbruksnämnden
låtit föreskriften om att prisavdrag med högst 3 öre per kilogram
må göras vid leverans av överskottsfisk från icke anslutna fiskare
kvarstå oförändrad. Nämnden anmäler nu, att den avser att även under nästa
budgetår bibehålla föreskriften.
Vad angår skyddet för avsättningen inom landet av fladensill erinrar jordbruksnämnden
om att den i sitt år 1953 avgivna förslag om prisregleringen
på fiskets område under budgetåret 1953/54 förklarade sig ha för avsikt att,
därest förhållandena icke föranledde till annat, under de närmaste åren dels
upprätthålla förbud mot försäljning av islandssill, dock längst t. o. m. utgången
av september respektive år, dels inställa importlicensgivningen för
annan beredd sill än islandssill under den tid försäljningsförbudet gällde.
I motsats till vad fallet varit under tidigare år, har ifrågavarande åtgärder
icke tillgripits under år 1955. Huruvida dylika ingripanden till skydd för
avsättningen av fladensill kan komma att bli behövliga under år 1956, får
enligt nämndens mening upptagas till prövning senare efter överläggningar
med av frågan berörda parter. Nämnden upplyser, att inköpen av fladensill
för försäljning i saltat skick på den inhemska marknaden under år
1955 utgjort, uttryckt i färsk vikt, i runt tal 4 700 ton (cirka 104 500 lådor),
innebärande en nedgång jämfört med år 1954 med 30 procent, motsvarande
omkring 18 000 tunnor saltad vara. Nämnden anser det vidare alltjämt
vara av betydelse, att så långt som möjligt åtgärder beträffande kvalitetsförbättring
och dylikt vidtages för att på längre sikt bibringa fladensillen
en i förhållande till andra sillsorter ökad konkurrenskraft. Fiskets
organisationer på västkusten har, upplyser nämnden, framhållit att erfarenheterna
under senare år bekräftat, att särskilda åtgärder måste vidtagas
för att trygga avsättningen av fladensill på den inhemska marknaden. Inom
organisationerna pågår med anledning härav vissa undersökningar för klarläggande
av de åtgärder, som lämpligen bör ifrågakomma.
Jordbruksnämnden anför slutligen, att under år 1955 har — i motsats till
vad fallet var under åren 1953 och 1954 — prisreglering ej upprätthållits
på svenskfångad islandssill.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 86
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1956
III. Utrikeshandeln med fisk
Såsom framgår av den tidigare redogörelsen utgår giltighetstiden för förordningarna
angående reglering av införseln och utförseln av vissa slag av
fisk och skaldjur den 30 juni 1956. Jordbruksnämnden föreslår, att dessa
båda förordningar i avbidan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings
arbete skall förlängas att gälla ytterligare ett år.
Vad angår den fortsatta tillämpningen av importregleringen på fisk föreslår
jordbruksnämnden, att regleringen — med den ändring som föranledes
av förut omförmälda beslut om uttagande av införselavgifter på vissa
fiskfiléer — skall anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,
som tillämpas under innevarande budgetår. Nämnden lämnar i anslutning
härtill en redogörelse för den hittillsvarande tillämpningen av importregleringen
samt behandlingen av frågan om uttagande av införselavgifter.
I fråga om importregleringen anför nämnden härvid bl. a. följande.
Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen erfordras för
import av fisk, fiskprodukter och skaldjur särskilt tillstånd av jordbruksnämnden.
Från licenstvånget har emellertid vid import från i huvudsak
OEEC-området, med stöd av särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bemyndiganden,
undantagits vissa, s. k. villkorligt frilistade varuslag, nämligen
färsk helgeflundra, rocka och ål, saltad fisk med undantag av makrill, sill
och strömming, sockersaltad eller kryddad fisk med undantag av sill och
strömming, färsktorkad fisk med undantag av spillånga, rökt fisk, saltad
eller på annat sätt beredd fiskroin, ostron, musslor och andra slag av kräftdjur
än hummer samt vidare fisk- och skaldjurskonserver. Enligt de gällande
grunderna för införselregleringen skall importen av fisk begränsas i
den omfattning, som erfordras för att upprätthålla prisregleringarna på fiskets
område. I likhet med vad fallet varit under tidigare år har under år 1955
den av nämnden tillämpade principen vid beviljande av import av färsk och
fryst fisk varit, att import medgivits för täckande av det behov, som icke
kunnat tillgodoses med likvärdig svensk fiskvara. Nämnden har härvid sökt
avpassa importen så, att den kompletterat fångsterna respektive beredningen
inom landet av jämförliga fiskslag. Vid import av frysta filéer har därjämte
även beaktats tillgången inom landet på råvara, som lämpligen kan
beredas till dylika filéer. Vad angår salt, kryddad eller sockersaltad sill har
importen under de tre första kvartalen 1955 icke hindrats, medan under
fjärde kvartalet viss begränsning av importen vidtagits.
Vid sin tillämpning av importregleringen har nämnden begagnat sig av
såväl individuella som generella importlicenser. Systemet med individuella
licenser innebär, att nämnden efter ansökan medger importör rätt alt under
begränsad tid från visst land införa fiskvaror av visst slag och till viss myckenhet
eller värde. Den generella licensen utställes för import över särskilt
angivna tullanstalter av viss fisk, köpt i fast räkning, och upptager varken
kvantitet eller värde. Till skillnad mot den individuella licensen förlänges
den generella licensen automatiskt men kan hävas med mycket kort varsel.
Den generella importlicensen användes för vissa slag av färsk fisk och
begagnas i lägen, då beträffande icke frilistad sådan fisk eu kvantitativ begränsning
av importen ej anses böra upprätthållas. Vid import av djupfryst
fisk, salt sill och fiskfiléer användes individuella licenser. Enligt uttalande
av föredragande statsrådet i propositionen 1953: 197 har förutsatts, att änd
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
19
ring av användningsområdet för de generella importlicenserna ej skall äga
rum, utan att samråd skett med representanter för fiskerinäringen.
Vid den löpande importlicenseringen bedömer jordbruksnämnden importbehovet
av färsk fisk med ledning av bl. a. rapporter beträffande tillförseln
av och förstahandspriserna på svensk fisk. Vidare inhämtas för nämndens
bedömanden synpunkter från de inom varje prisregleringsområde lokalt inrättade
s. k. fiskimportnämnderna, i vilka såväl fiskarnas som handelns organisationer
är företrädda. I viktigare frågor om tillämpningen av importregleringen
på färska och frysta fiskvaror sker samråd jämväl inom ett av
nämnden inrättat centralt rådgivande organ, det s. k. fiskimportrådet. Detta
råd består av särskilt utsedda representanter för av importen berörda intressen,
nämligen fiskare, handel, beredare och konsumenter. I frågor angående
importen av saltsill sker vid behov samråd i särskild ordning med av
saltsillimporten berörda parter.
Vad härefter gäller den hittillsvarande behandlingen av frågan om uttagande
av införselavgifter erinrar jordbruksnämnden först om att i propositionerna
1953: 197, 1954: 121 och 1955: 105 förutsatts att, intill dess resultat
föreligger av 1954 års fiskeriutredning, möjligheten att uttaga införselavgifter
på fisk icke skall utnyttjas, såvida ej väsentligt ändrade förhållanden
föranleder därtill. Enligt sistnämnda proposition skulle detta emellertid
icke utesluta att — med hänsyn till utvecklingen under senare tid -—
frågan om införande av införselavgifter på fiskfiléer skulle kunna tagas upp
till övervägande. Vidare anför nämnden, att den i förra årets regleringsskrivelse
anmälde, att framställningar om bl. a. uttagande av införselavgifter
på fisk gjorts av Svenska västkustfiskarnas centralförbund i skrift
till nämnden den 5 juni 1954 och av Sveriges fiskares riksförbund i en till
nämnden för yttrande remitterad skrift den 14 september 1954, samt erinrar
om att Kungl. Maj:t sedermera för yttrande till nämnden överlämnade en
i samma syfte gjord framställning den 12 oktober 1955 av riksförbundet och
västkustfiskarnas centralförbund. Nämnden erinrar vidare, att den i yttrande
den 29 december 1955 över nämnda framställningar •— i avvaktan på de
mer långsiktiga åtgöranden, som kan föranledas av eventuella förslag från
1954 års fiskeriutredning -— bl. a. framlade förslag om uttagande av införselavgifter
på vissa fiskfiléer.
I fråga om Kungl. Maj:ts beslut i anledning av nämnda förslag samt de
av jordbruksnämnden i samband härmed vidtagna regleringsåtgärderna anför
nämnden i huvudsak följande.
Kungl. Maj:t bemyndigade den 20 januari 1956 jordbruksnämnden att bestämma,
alt införselavgifter skall erläggas för färska och frysta filéer av
torsk, kolja, kungsfisk, vitling och gråsej med belopp ej överstigande 45 öre
per kilogram. I anslutning härtill föreskrev Kungl. Maj.-t, att de medel, som
inflyter vid uttagande av införselavgift för fiskfiléer, skall tillföras nämndens
prisregleringskassa för fisk att användas för med kassan avsedda ändamål.
Kungl. Maj:t lämnade vidare utan åtgärd de av fiskarorganisationerna
i framställningarna gjorda yrkandena om skärpning av importlicenseringen
av färsk och fryst fisk samt om importstopp på salt sill.
Med stöd av nämnda bemyndigande beslöt jordbruksnämnden, alt fr. o. in.
den 30 januari 1956 införselavgift tills vidare skall utgå för angivna slag av
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
fiskfiléer med 45 öre per kilogram av varans nettovikt. I anslutning härtill
beslöt nämnden vidare i enlighet med vad nämnden förutsatt i nyssnämnda
utlåtande — att kvantitativ importreglering ej skall upprätthållas jämsides
med systemet med införselavgifter samt att vissa åtgärder skulle vidtagas
för att motverka, att systemet med införselavgifter skall medföra en
utgiftsbelastning för konsumenterna. Såsom inledningsvis anförts, har sålunda
fr. o. m. den 30 januari 1956 tills vidare prisregleringsavgifterna på
torsk, kolja, kungsfisk, vitling och gråsej samt på importerade filéer av
dessa fiskslag slopats. Beslutet syftar till att begränsa uttagandet av prisregleringsavgifterna
att i princip ungefärligen motsvara det belopp, som totalt
kan beräknas inflyta i form av införselavgifter på fiskfiléer.
För export av fisk och fiskprodukter fordras, såsom redan nämnts, i princip
licens av jordbruksnämnden. Dessa varor är emellertid upptagna bland
de varuslag, som är föremål för s. k. villkorlig exportfrilistning. Detta innebär,
att de under vissa förutsättningar tills vidare får exporteras utan särskild
licens till länder och valutaområden inom det s. k. OEEC-området
och dessutom till samtliga länder i Nord-, Mellan- och Sydamerika med undantag
av Argentina. Bland de förutsättningar, som nämnden uppställt för
frilistningen, märkes dels att den får utnyttjas endast av affärsföretag, som
är infört i svenskt firma-, förenings- eller aktiebolagsregister, dels att fisk,
som exporteras, skall vara inköpt enligt gällande bestämmelser om reglering
av handeln med fisk samt om prisreglering beträffande fisk, dels att
företag, som önskar utnyttja frilistningen, låter hos jordbruksnämnden registrera
en förbindelse att iakttaga de för licensfriheten uppställda villkoren.
Jordbruksnämnden anför i sin skrivelse, att nämnden i sådana frågor
berörande export av fisk och fiskprodukter, som är av intresse för den
svenska fiskerinäringen eller eljest av mera allmän betydelse, inhämtar uttalande
från det s. k. fiskexportrådet. Härom anför nämnden följande.
Fiskexportrådet består av representanter för de olika fiskexportinlressena^
• fiskarna, färskfiskhandlarna, salteriföretagen och konservindustrien
på västkusten (Göteborgs och Bohus län samt Halland), sydkusten (Skåne
och Blekinge) samt ostkusten (de östra kustlandskapen i övrigt). Rådet
kallas av nämnden till sammanträde bl. a. för att utröna olika exportönskemål
inför förestående handelsavtalsförhandlingar, diskutera fördelning
mellan olika kustområden av redan erhållna exportkontingenter i handelsöverenskommelser
mellan Sverige och länder, där importen av fisk och
fiskprodukter är centraliserad, och rådgöra om olika möjligheter att främja
och stödja fiskexporten i allmänhet. Behov har förelegat av regelbundet återkommande
sammanträden för behandling av uppkommande spörsmål.
Exporten till länder med centraliserad import har koncentrerats till vissa
organ, som under särskilda förutsättningar tillerkänts ensamrätt till exportlicenserna
på ifrågavarande länder. Beträffande dessa organs sammansättning
och de förutsättningar, som gäller för att exportlicenserna skall förbehållas
dem, anför jordbruksnämnden följande.
För fisk från västkusten med undantag av skarpsill och de fiskslag i övrigt,
som nämnden kan komma att bestämma, utställes exportlicenser f. n. endast
på föreningen Västkustfisk. Såsom villkor för att föreningen ensam skall
Kungl. Maj. ts proposition nr 86 ur 1956
21
erhålla licenserna gäller, alt föreningen skall, på sätt nämnden godkänner,
bereda den enskilda exporthandeln (färskfiskhandeln och salteriföretagen)
tillfälle att deltaga vid förhandlingar om avslut med den utländska köparen
och i leveranserna på träffat avslut. När det gäller export av salt sill sker
samverkan mellan fiskare och exporthandel inom ett särskilt organ, kallat
exportutskottet för svensk saltsill. I detta fall utställes exportlicens på föreningen
Västkustfisk för exportutskottets räkning. Frågan om en fastare
organisationsform för samarbetet mellan de olika exportintressena synes
f. n. icke vara aktuell. i
För fisk från sydkusten med undantag av fiskslag, som nämnden kan komma
att bestämma, beviljas under vissa förutsättningar exportlicenser tills
vidare uteslutande den av fiskare och handel för den ifrågavarande exporten
med nämndens godkännande bildade föreningen Sydsvensk exportfisk, förning
u. p. a. Som förutsättning för att föreningen skall åtnuta ensamrätt till
licenser har bl. a. föreskrivits, att föreningen och dess verksamhet skall vara
underkastad nämndens överinseende och att dess styrelse skall ha en opartisk
ordförande, utsedd av nämnden. Vidare skall föreningens verksamhet bedrivas
efter vissa av nämnden godkända riktlinjer. Föreningen skall vara
skyldig att ställa sig till efterrättelse de beslut rörande medlemskap, styrelsens
sammansättning, kvoteringar, stadgar, vinstutdelning och dylikt, som
kan komma att meddelas av nämnden.
Allmänt har stadgats skyldighet för exportorganen att tillse att allas berättigade
intressen av att deltaga i exporten blir tillgodosedda och att exporten,
om det befinnes nödvändigt, fördelas mellan exportörerna enligt
grunder, som fastställes av nämnden. Vidare har förutskickats, att företagen,
om nämnden så finner angeläget, skall (exempelvis genom att utlysa
särskilda exportauktioner) öppna möligheter för exportörerna att inbördes
tävla om exportleveranserna.
I detta sammanhang framhåller jordbruksnämnden,att behovet av ett organ
motsvarande det s. k. fiskexportrådet och av en centralisering utav fiskexporten
till särskilda organ, såvitt gäller länder med centraliserad import,
har bestyrkts vid upprepade tillfällen även under det gångna året. Enligt
nämndens mening är det, om exportmöjligheterna skall kunna tillvaratagas
rationellt, oundgängligen erforderligt att exporten även i fortsättningen regleras
i den omfattning som nu sker.
Jordbruksnämnden erinrar härefter om att Kungl. Maj :t genom beslut
den 12 maj 1955 bemyndigat nämnden att för bestridande av kostnaderna
under budgetåret 1955/56 för den befattningshavare, som har till uppgift att
främja fiskexporten (statens fiskexportrepresentant), disponera ett belopp
av högst 90 000 kronor, därav 60 000 kronor ur reservationsanslaget till
Främjande av beredning och avsättning av fisk m. m. och återstoden ur clearingkassan
för fisk. Även tidigare alltsedan befattningen tillsattes genom
Kungl. Maj :ts beslut den 6 november 1952 — har kostnaderna för befattningen
fått bestridas ur nyssnämnda reservationsanslag och clearingkassa.
Nämnden framhåller vidare, att den i tidigare sammanhang — senast i skrivelse
den JO augusti 1955 rörande anslagsäskandena för budgetåret 1956/57
- - anhållit, att ett särskilt anslag skulle uppföras till bestridande av kostnaderna
för fiskexportrepresentanten. Som skäl härför åberopar nämnden,
alt verksamheten i fråga kan beräknas bli av beslående art och att de medel,
22
Kungl. Maj-.ts proposition nr 86 år 1956
som innestår på sagda reservationsanslag och clearingkassa, kan behöva disponeras
för andra ändamål. Under hänvisning härtill hemställer nämnden nu,
att ett särskilt anslag av 90 000 kronor skall för ifrågavarande ändamål uppföras
å riksstaten för nästa budgetår. Till stöd för sin framställning anför
nämnden följande.
De skäl, som talat för inrättandet av ifrågavarande befattning, gör sig otvivelaktigt
gällande även under nästa budgetår. Vid de överläggningar, som
nyligen hållits inom fiskexportrådet, har också understrukits vikten av att
befattningen även i fortsättningen bibehålies. I samband därmed har inom
exportrådet framhållits angelägenheten av att kostnaderna för befattningen
bestrides genom ett särskilt anslag på riksstaten. Storleken av anslaget har
nämnden beräknat till 90 000 kronor, omfattande utgifterna för såväl arvode
(inklusive pensionsavgifter) som prisutjänmingstillägg (inklusive hyresbidrag)
samt resekostnader, traktamenten, expenser och övriga omkostnader.
Nämnden har härvid förutsatt, bl. a., att befattningshavaren alltjämt skall
vara placerad i Bonn.
Jordbruksnämnden framlägger härefter förslag om bestridandet av kostnaderna
för kvalitetskontrollen av fisk och fiskprodukter. Inledningsvis erinrar
nämnden om att Kungl. Maj:t den 12 maj 1955 föreskrivit, att ifrågavarande
kostnader under innevarande budgetår, i den mån de icke kan täckas
genom inflytande kontrollavgifter, skall till ett belopp av högst 50 000 kronor
bestridas ur clearingkassan för fisk och fiskprodukter. Vidare anför
nämnden.
Kvalitetskontrollen av fisk och fiskprodukter är dels obligatorisk, dels frivillig.
Den obligatoriska kontrollen omfattar för export avsedd saltad och
torkad fisk, fiskkonserver samt fiskfiléer ävensom för försäljning på hemmamarknaden
avsedd salt strömming. Den av jordbruksnämnden inrättade frivilliga
kontrollen omfattar på sydkusten ilandförd färsk torsk och sill, som
blir föremål för export, ävensom likaledes på sydkusten framställda fiskfiléer,
avsedda för försäljning inom landet. Sistnämnda kontroll inbegriper
vidare på västkusten saltad fladensill och höstsill, som försäljes på inhemska
marknaden. Enligt nämndens uppfattning är den kvalitetskontroll, som f. n.
upprätthålles på svenska fiskvaror, nödvändig för att varorna skall kunna
hävda sig på marknaden.
För bestridande av kostnaderna för kvalitetskontroll av annan fisk än för
försäljning på hemmamarknaden avsedd salt strömming upptages kontrollavgifter
av den, som begärt kontrollens utförande. Dessa avgifter förslår totalt
sett ej till täckande av kostnaderna för kontrollen. Sålunda har inkomsterna
i form av löpande kontrollavgifter understigit utgifterna för kvalitetskontrollen
med i runt tal 32 000 kronor för budgetåret 1954/55. Under åren dessförinnan
har — bortsett från budgetåret 1949 50, då konservkontrollen bekostades
av medel, som tillskjutits i särskild ordning — underskottet varierat
mellan 28 000 och 47 000 kronor. För innevarande budgetår saknas möjlighet
att nu beräkna det tillskott, som — utöver kontrollavgifterna — erfordras
för kontrollens fullgörande. Storleken av detta tillskott är nämligen beroende
av bl. a. exportens omfattning och sammansättning. Ovissheten angående
ifrågavarande förhållanden gör det ej heller möjligt att beräkna storleken
av det tillskott, som erfordras för nästa budgetår. Nämnden har emellertid
ansett sig kunna utgå från att behovet av tillskottsmedel för budgetåret
1956/57 ej kommer att överstiga 50 000 kronor.
23
Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
Fiskexportrådet, som beretts tillfälle att yttra sig angående kvalitetskontrollens
finansiering under nästa budgetår, har tillstyrkt, att — i den mån
utgifterna för kontrollen ej kan bestridas av inkommande avgifter — clearingkassan
för fisk skall tagas i anspråk för att täcka underskottet.
Jordbruksnämnden, som förklarar sig dela fiskexportrådets uppfattning,
hemställer därför om bemyndigande att under nästa budgetår för kontrollens
genomförande använda ett belopp av 50 000 kronor ur clearingkassan för
fisk. I detta sammanhang upplyser nämnden, att därest för innevarande budgetår
anvisade medel ur clearingkassan i sin helhet anlitas, behållningen i
kassan per den 1 juli 1956 kommer att uppgå till cirka 123 000 kronor.
Såsom förut nämnts, har priskontrollnämnden lämnat jordbruksnämndens
förslag till regleringar på fiskets område under budgetåret 1956/57 i
huvudsak utan erinran. Priskontrollnämnden har dock för sin del föreslagit,
att prisregleringsavgiften för de f. n. avgiftsbelagda slagen av fisk, som ilandföres
och försäljes på västkusten och sydkusten eller importeras, skall bestämmas
till högst 3 procent av inköpsvärdet samt prisregleringsavgiften för
strömming till högst 3 öre per kilogram.
Till stöd för sitt förslag anför priskontrollnämnden i huvudsak följande.
Området för avgiftsbeläggningen har under senare år alltmera vidgats och
avgifternas storlek har höjts. Från att ursprungligen år 1946 ha omfattat
vissa slag av svensktångad samt importerad färsk och frusen fisk samt sill
har regleringen efter hand utökats och omfattar nu bl. a. även saltad sill,
såväl importerad som svenskfångad. Därjämte har avgiften för torsk och sill
på sydkusten höjts från 4 till 5 procent av försäljningsvärdet. På ostkusten
har avgiften för strömming höjts från 2 till 4 öre per kilogram. Fr. o. in.
den 30 januari 1956 uttages vidare för importerade färska och frysta filéer,
beredda av torsk, kolja, vitling, gråsej eller kungsfisk, införselavgifter med
45 öre per kilogram i stället för tidigare regleringsavgift av 5 procent utav
värdet. Samtidigt har jordbruksnämnden beslutat, att regleringsavgift icke
skall utgå för nämnda fiskslag. De nya införselavgifterna beräknas vid oförändrade
import- och avsättningsförhållanden ge ungefär samma tillskott till
prisregleringskassan som de tidigare regleringsavgifterna för ifrågavarande
fisksorter. Det nyinförda systemet med införselavgifter är endast avsett att
prövas under viss tid, och priskontrollnämnden har därför icke ansett sig
böra resa invändningar mot detta försök.
I och för sig måste upphävandet av de kvantitativa regleringarna och
dessas ersättande med införselavgifter betraktas som en övergång till ett för
sitt ändamål lämpligare system, vilket ligger i linje med den strävan till
liberalisering, som förekommer på andra områden. Vid tillämpningen av
ett system med införselavgifter bör enligt priskontrollnämndens mening beaktas,
att det i stora delar av landet — framför allt på landsbygden — föreligger
vissa svårigheter för befolkningen att tillgodose behovet av färsk fisk.
Priskontrollnämnden anser därför, att landets försörjning med exempelvis
frysta fiskfiléer bör underlättas och eventuella införselavgifter på dessa varuslag
sättas så lågt som möjligt. Enligt priskontrollnämndens mening bor
man på längre sikt eftersträva att helt avskaffa dessa avgifter, varigenom
fiskhandeln de nordiska länderna emellan skulle ytterligare underlättas.
För all motverka att regleringssystemet medför en alltför stark utgittsbelastning
för konsumenterna vill priskontrollnämnden föreslå, att regleringsavgifterna
för alla fiskslag skall omprövas. Under de Ilo ar prisiegle
-
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 86 ur 1956
ringssystemet för fisk upprätthållits, har väsentliga förändringar, särskilt
för importfisken, inträffat. Sålunda inflöt under tiden 1946—1950 endast
1 188 026 kronor i regleringsavgifter för importfisk, under det att under tiden
1951—1955 dessa regleringsavgifter uppgått till 7 018 341 kronor. Under
år 1955 erhölls nära 2,2 miljoner kronor i regleringsavgifter för importfisk,
d. v. s. drygt nio gånger mera än årsgenomsnittet under den första femårsperioden.
Importen, särskilt av frysta filéer, tenderar att ytterligare öka,
varför det torde kunna förväntas, att avgifterna för importfisk skall få allt
större betydelse under närmast kommande år. Detta förhållande skulle kunna
möjliggöra, att regleringsavgifterna nu sänkes för de kvarstående avgiftsbelagda
fiskslagen.
Till belysning av resultatet utav de av priskontrollnäinnden föreslagna
sänkningarna av prisregleringsavgifterna har priskontrollnäinnden verkställt
vissa beräkningar. Dessa har skett med utgångspunkt från att import- och
avsättningsförhållandena för fisk under år 1956 skall bli oförändrade i förhållande
till närmast föregående år. Vidare räknas med samma belopp för
pristillägg som under år 1955. Detta belopp överstiger med cirka 200 000
kronor årsmedeltalen för utbetalda pristillägg under femårsperioden 1951—
1955. Regleringsavgiften för avgiftsbelagda fiskslag på väst- och sydkusten
liksom för importfisk har i enlighet med förslaget upptagits till 3 procent av
värdet samt för strömming till 3 öre per kilogram. Vidare har införselavgiften
för färska och frysta filéer av torsk, kolja, vitling, gråsej och kungsfisk
upptagits till 45 öre per kilogram. Enligt den sålunda verkställda beräkningen
skulle i avgifter inflyta cirka 3,8 miljoner kronor. Om pristillägg för
överskottsfisk på de olika kuststräckorna skulle utbetalas med samma belopp
som under år 1955 eller med cirka 2,7 miljoner kronor, skulle i överskott
återstå 1,1 miljoner kronor per år att tillföras jordbruksnämndens
prisregleringskassa. Kassan har sedan den 31 december 1950, bortsett från
ränteinkomster och omkostnader, ökat med 9,8 miljoner kronor och vid årsskiftet
1955/1956 redovisas en behållning av 11,2 miljoner kronor. Enligt
priskontrollnämndens mening har kassabehållningen därmed nått sådan
storlek, att ytterligare tillväxt i samma takt som under senare år icke torde
vara erforderlig. Priskontrollnäinnden anser det därför vara lämpligt att nu
genomföra en sänkning av regleringsavgifterna på övriga fiskslag, då införselavgifter
på vissa fiskfiléer beslutats. IV.
IV. Föredraganden
Det svenska fiskets avkastning var under åren 1952—1954 5—10 procent
högre än under de fyra närmast föregående åren och 65—70 procent
högre än under åren närmast före det andra världskriget. Trots en viss
successiv tillbakagång i fångstmängden under loppet av de tre förstnämnda
åren undergick fångstvärdet relativt sett små växlingar med en mindre ökning
under år 1954. Enligt ännu preliminära uppgifter har fångstmängden
under år 1955 stigit med omkring 7 procent och fångstvärdet med omkring
5 procent. Uppgången sammanhänger främst med ökade fångster av sill
och makrill. Direktlandningarna av fisk i utlandet bär under år 1955 stigit
med en kvantitet, som nära nog motsvarar ökningen av totalfångsten, och
har uppgått till nära en femtedel av denna. Priset till fiskare för all fisk
har i genomsnitt under det sistlidna året varit något lägre än under år 1954,
25
Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
samtidigt som endast obetydliga förändringar har skett i fråga om priserna
på fiskets förnödenheter. Konsumtionen av fisk och fiskprodukter under
år 1955 beräknas av statens jordbruksnämnd ha ej oväsentligt överstigit
konsumtionen under de närmast föregående åren. De kvantiteter, varmed
konsumtionen ökat, har i huvudsak utgjorts av importerad vara. Marknadsutvecklingen
inom landet har särskilt utmärkts av en fortsatt stark ökning
av efterfrågan på frysta fiskfiléer. Den prisreglerande verksamheten på
fiskets område har under år 1955 handhafts i huvudsak på samma sätt som
under de närmast föregående åren och torde liksom tidigare ha lämnat ett
värdefullt stöd åt strävandena att uppnå skäliga priser vid fiskarnas försäljning
av sina fångster.
Även för nästkommande budgetår föreligger, såvitt nu kan bedömas, behov
av fortsatt skydd för priserna till fiskarna. Med hänsyn härtill synes,
såsom jordbruksnämnden framhållit, övervägande skäl tala för att prisreglering
skall bibehållas under budgetåret 1956/57. I avbidan på resultatet
av 1954 års fiskeriutrednings arbete torde prisregleringen därvid böra handhas
i huvudsak på samma sätt som hittills, d. v. s. i enlighet med de uttalanden
i ämnet, som gjorts av föredragande departementschefen i propositionen
1951:81.
Prisregleringen är f. n. grundad på förordningen den 30 maj 1952 (nr
320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m. Giltighetstiden för denna
utgår den 30 juni 1956. I avvaktan på resultaten av 1954 års fiskeriutrednings
arbete bör förordningen erhålla fortsatt giltighet t. o. in. den 30 juni
1957. Vidare bör, i anslutning till vad föredragande departementschefen anfört
i propositionen 1956: 40 och i enlighet med det av jordbruksnämnden
framförda förslaget, ett sådant förtydligande ske av stadgandet i 12 § sagda
förordning om användningen av de medel, som inflyter till jordbruksnämnden
genom upptagande av prisregleringsavgifter på fisk, att därav klart
framgår, att dessa medel skall användas även för bestridande av de hos
jordbruksnämnden uppkommande kostnaderna för uppbörden av prisregleringsavgifterna
på fisk samt för kontrollen av deras rätta uttagande.
Av den redogörelse, som jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna
för upprätthållandet av prisregleringen, framgår att utbetalningarna
av pristillägg och prisutjämningsmedel för år 1955 — liksom för åren
1951__1954 — rätt avsevärt understigit summan av de under året influtna
regleringsavgifterna. Behållningen av prisregleringsmedel uppgick sålunda
den 1 januari 1956 till närmare 11,2 miljoner kronor mot 8,3 miljoner kronor
vid ingången av år 1955. Prisregleringskassan har därmed nått ett sådan
storlek, att uttagandet av avgifter bör begränsas. Därvid kan ifrågakomma
icke blott att prisregleringsavgifternas belopp sänkes utan även
att vissa slag av fisk undantages från dylik avgift. Med ledning av den nu
föreliggande utredningen är jag emellertid icke beredd att framlägga förslag
i berörda hänseenden. Enligt min mening bör det därför uppdragas åt
jordbruksnämnden att utreda dessa spörsmål. Jag utgår därvid från alt
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
nämndens utredning kommer att föreligga i så god tid, att en begränsning
av prisregleringsavgifternas omfattning eller en sänkning av deras belopp
kan genomföras vid ingången av budgetåret 1956/57. Frågan om avgifternas
omfattning eller storlek bör även tagas upp till övervägande, därest de
medel, som inflyter till prisregleringskassan genom de i det följande närmare
berörda införselavgifterna på vissa fiskfiléer, skulle visa sig mera väsentligt
överstiga det belopp, som skulle ha tillförts kassan vid ett bibehållande
av de i samband med införandet av nämnda införselavgifter slopade
regleringsavgifterna på gråsej, kolja, kungsfisk, torsk och vitling samt filéer
av dessa fiskslag. Prisregleringen torde vidare jämväl under budgetåret
1956/57 i princip böra bedrivas så, att medelsbehovet för att upprätthålla
denna i huvudsak kan täckas av inflytande prisreglerings- och införselavgifter.
I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår torde ej heller
under nästa budgetår hinder böra möta att — under särskilda förhållanden
och på de villkor, som fastställes av Kungl. Maj:t — använda behållningen
i prisregleringskassan för lån till regleringsföreningarna för tillfällig finansiering
av kreditförsäljningar på export.
Med hänsyn till omfattningen av prisregleringsverksamheten förordar
jordbruksnämnden, att prisregleringsföreningarna skall få disponera sina
statslån och de krediter, för vilka staten ställt garanti, till deras fulla belopp
jämväl under budgetåret 1956/57. Jag tillstyrker detta förslag. Prisregleringslöreningarna
har vidare under de senaste budgetåren tills vidare
varit befriade från skyldigheten att betala ränta å halva beloppet av beviljade
statslån, medan för återstoden utgått ränta. Samma bestämmelser torde
böra gälla jämväl för budgetåret 1956/57. Räntefoten, vilken under innevarande
budgetår liksom tidigare utgör 3,5 procent, synes emellertid med
anledning av den förändring i det allmänna ränteläget, som numera inträtt,
böra bestämmas till 4 procent.
Jordbruksnämnden har i sin skrivelse redogjort för utvecklingen av frågan
om prisavdrag vid leverans till prisregleringsföreningarna på syd- och
västkusten av överskottsfisk från fiskare, som icke är medlem i någon till
löreningen ansluten fiskarorganisation. Mot denna redogörelse har jag icke
något att erinra.
Vad jordbruksnämnden anfört rörande åtgärder till skydd för f 1 a d e noch
islandssillfisket föranleder ej heller någon erinran från min
sida.
Kostnaderna under innevarande budgetår för kvalitetskontroll
av tisk och fiskprodukter bestrides i enlighet med beslut av 1955 års riksdag
av inflytande kontrollavgifter jämte ett tillskott av högst 50 000 kronor
ur clearingkassan för fisk och fiskprodukter. I enlighet med jordbruksnämndens
förslag torde tillskottsmedlen även för budgetåret 1956/57 böra
beräknas till högst 50 000 kronor att utgå ur clearingkassan.
27
Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
Regleringen av import en och exporten av fisk och fiskprodukter
sker f. n. med stöd av bl. a. förordningarna den 5 juni 1953 angående
reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur (nr 372) samt
angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur in. in. (nr
374). Båda förordningarnas giltighetstid utgår den 30 juni 1956.
Av den redogörelse, som jordbruksnämnden lämnat för ifrågavarande
regleringar, framgår att dessa under det sistlidna året handhafts i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som nämnden tillämpat under en
följd av år. 1 fråga om importregleringen har emellertid en betydelsefull
förändring vidtagits under januari 1956. Såsom framgår av redogörelsen
har jordbruksnämnden sålunda med stöd av ett utav Kungl. Maj :t den 20
januari 1956 — i anslutning till uttalande i propositionen 1955: 105 och i
avvaktan på de mera långsiktiga åtgöranden, som kan föranledas av eventuella
förslag utav 1954 års fiskeriutredning — givet bemyndigande beslutat,
att fr. o. in. den 30 samma månad införselavgift skall utgå för frysta
och färska filéer av gråsej, kolja, kungsfisk (rödkolja, uer), torsk och vitling.
I samband härmed har nämnden suspenderat den dessförinnan tilllämpade
kvantitativa importregleringen för samma varuslag samt slopat
den tidigare utgående prisregleringsavgiften för såväl gråsej, kolja, kungsfisk,
torsk och vitling som filéer av dessa fiskslag. Sistnämnda åtgärd avser
att minska de inflytande prisregleringsavgifterna med ett belopp, som
ungefärligen motsvarar vad som totalt kan beräknas komma att inflyta i
form av införselavgifter på fiskfiléer. Införselavgiftsmedlen skall enligt
Kungl. Maj :ts nyssnämnda beslut tillföras jordbruksnämndens prisreglelingskassa
för fisk att användas för med kassan avsedda ändamål. Det torde
i fortsättningen böra ankomma på Kungl. Maj:t att årligen efter förslag
av jordbruksnämnden meddela föreskrifter rörande den huvudsakliga användningen
av införselavgifterna för det framförliggande budgetåret. Detta
hör lämpligen ske genom att nämnden i samband med den sedvanliga framställningen
beträffande fiskprisregleringen redovisar beräkningar rörande
storleken av inflytande införselavgifter under det framförliggande budgetåret
ävensom avgiver förslag rörande den huvudsakliga dispositionen av
ifrågavarande medel. Nämnden bör därvid — i fråga om såväl storleken
som användningen av införselavgiftsmedlen — även redovisa utfallet tör
lilländalupet år samt eu reviderad beräkning för det löpande året.
Även för nästa budgetår torde importregleringen — med de ändringar,
som föranledes av nyssnämnda beslut om uttagande av införselavgifter på
vissa fiskfiléer —- böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder, som jordbruksnämnden tillämpar under innevarande budgetår.
I avbidan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings översyn av riktlinjerna
för prisregleringen torde sålunda såsom jordbruksnämnden föreslagit
giltighetstiden för införselförordningen (1953:372) böra förlängas för tiden
l. o. m. den 30 juni 1957.
Den anordning med centralisering av exporten till säl skilda
organ, vilken under några år tillämpats beträffande länder med centralise
-
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 86 år 1956
rad import, har även under det sistlidna året fungerat tillfredsställande. Såsom
jordbruksnämnden anfört, synes det erforderligt att, för att rationellt
tillvarataga föreliggande exportmöjligheter, även under nästa budgetår reglera
exporten i ungefär samma omfattning som f. n. Jag förordar därför,
att exporten jämväl under budgetåret 1956/57 skall ordnas efter i huvudsak
de grunder, som följts under innevarande budgetår. Giltighetstiden för
uttörseltöiordningen (1953: 374) torde därför — i avbidan på resultatet av
1954 års fiskeriutrednings översyn — böra förlängas för tiden t. o. m. den
30 juni 1957.
I detta sammanhang har jordbruksnämnden erinrat om att i propositionerna
1953: 197, 1954: 121 och 1955: 105 bl. a. uttalats att — intill dess resultatet
av nyssnämnda översyn föreligger — möjligheten att uttaga import-
och exportavgifter på fisk icke bör utnyttjas, såvida ej väsentligt ändrade
förhållanden föranleder därtill. Någon ändring härutinnan är jag icke
beredd att förorda, utan samma föreskrift torde med undantag för tidigare
omtörmälda slag av tiskfiléer böra gälla även för nästa budgetår.
För budgetåret 1955/56 har medgivits, att till kostnaden för en befattning
såsom fiskexport representant får tagas i anspråk högst 90 000
kronor, därav 60 000 kronor ur reservationsanslaget till Främjande av beredning
och avsättning av fisk in. in. samt återstoden ur jordbruksnämndens
clearingkassa för fisk och fiskprodukter. Befattningshavaren är sedan
den 1 januari 1955 stationerad i Bonn.
Liksom jordbruksnämnden anser jag, att behov av ifrågavarande befattning
kommer att föreligga även i fortsättningen. Enär befattningshavaren
fortfarande synes böra vara stationerad utomlands torde till täckande avkostnaderna
för befattningen för budgetåret 1956/57 böra beräknas ett oförändrat
belopp av 90 000 kronor. Däremot kan jag ej heller i år förorda, att
till bestridande av kostnaderna för befattningen skall anvisas ett särskilt
anslag å riksstaten. Kostnaderna torde sålunda i likhet med vad nu är fallet
böra bestridas dels ur reservationsanslaget till Främjande av beredning
och avsättning av fisk in. in., dels ur jordbruksnämndens clearingkassa för
lisk och fiskprodukter. Enligt min mening bör 30 000 kronor av beloppet
bestridas ur nyssnämnda reservationsanslag samt återstoden ur fiskclearingkassan.
I
I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet utarbetats
förslag till dels förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen
den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. in., så
ock om fortsatt giltighet av samma förordning, dels förordning om fortsatt
giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av
införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, dels ock förordning om fortsatt
giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 37i) angående reglering av
utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. Förslagen torde böra föreläggas
riksdagen till antagande.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1956
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att
A. antaga förut omförmälda förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 12 § förordningen
den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln
med fisk, in. m., så ock om fortsatt giltighet av samma
förordning,
2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av vissa
slag av fisk och skaldjur, och
3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
5 juni 1953 (nr 374) angående reglering av utförseln av
vissa slag av fisk och skaldjur m. m.; samt
B. medgiva, att för tiden t. o. m. den 30 juni 1957 reglering
av priserna på fisk ävensom av importen och exporten
av fisk av vissa slag jämte därmed sammanhängande frågor
må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
förordats i det föregående.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Arne Beckman
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1956
Bilaga 1
Antal fiskare vid saltsjöfisket åren 1935—1954
(Indextal: 1935/39 = 100)
År
Ostkusten (norr om Blekinge)
Sydkusten (Blekinge och Skåne)
Yrkes-
fiskare
Binä-
rings-
fiskare
Summa
Index-
tal
Yrkes-
fiskare
Binä-
rings-
fiskare
Summa
Index-
tal
1935/39 ........
4 580
7 437
12 017
100
2 480
1128
3 608
100
1940/44 ........
5 432
6 921
12 353
103
2 558
1409
3 967
no
1945............
5 896
6 373
12 269
102
2817
1 492
4 309
119
1946............
5 528
6 168
11696
97
2 756
1423
4 179
116
1947............
5 250
6 047
11297
94
2 606
1328
3 934
109
1948............
4 926
6 099
11025
92
2 597
1236
3 833
106
1949............
4 673
6 100
10 773
90
2 532
1335
3 867
107
1950............
4 306
5 818
10124
84
2 452
1268
3 720
103
1951............
3 947
5 722
9 669
80
2 320
1175
3 495
97
1954............
3 771
5 598
9 369
78
2199
1103
3 302
92
1953............
3 616
5 598
9 214
77
2 068
1136
3 204
89
1954............
3 288
5 652
8940
74
2 027
1077
3104
86
År
Västkusten (Hallands län, Göteborgs
o. Bohus län)
Samtliga kuststräckor
Yrkes-
fiskare
Binä-
rings-
fiskare
Summa
Index-
tal
Yrkes-
fiskare
Binä-
rings-
fiskare
Summa
Index-
tal
1935/39 ........
6 586
1 406
7 992
100
13 646
9 971
23 617
100
1940/44 ........
6 749
1 247
7 996
100
14 739
9 577
24 316
103
1945............
7321
1 203
8 524
107
16 034
9 068
25102
106
1946............
7 210
1 343
8 553
107
15 494
8 934
24 428
103
1947............
7 211
1 224
8 435
106
15 067
8 599
23 666
100
1948............
7 230
1 245
8 475
106
14 753
8 580
23 333
99
1949............
7 185
1275
8 460
106
14 390
8 710
23 100
98
1950............
7 051
1231
8 282
104
13 809
8317
22 126
94
1951............
7017
1200
8 217
103
13 284
8 097
21381
91
1952............
6 874
1 140
8014
100
12 844
7 841
20 685
88
1953............
6 770
1 137
7 907
99
12 454
7 871
20 325
86
1954............
6416
1092
7 508
94
11731
7 821
19 552
83
Anm. Uppgifterna är hämtade från den officiella fiskeristatistiken. Enligt instruktionen för
statistikinsamlarna skall som yrkesfiskare anses person, som har sin huvudsakliga inkomst av
fisket. Lokala skilj aktigheter förekommer emellertid i fråga om gränsdragningen mellan yrkesoch
binäringsfiskare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1956
31
Antalet fiskebåtar åren 1935/39, 1940/44 och 1948-1954
Bilaga 2
År
Däckade båtar med motor
öppna båtar med motor
Öppna
Samt-
liga
båtar
Hkr
Sum-
Hkr
kade bå-
1-
10
11-
30
31-
90
91-
150
>150
1-5
6-
10
>10
Sum-
ma
motor
Ostkusten
1935/39 ......
1940/44 ......
••
388
625
••
••
••
4 636
4 804
8 271
8 221
13 295
13 650
1948..........
938
398
6
1
0
1343
3209
1581
89
4 879
7 182
13 404
1949..........
894
486
15
1
0
1396
3 222
1540
90
4 852
7 105
13353
1950..........
853
557
24
1
0
1435
3186
1430
98
4 714
6 847
12 996
1951..........
799
607
34
0
1
1441
3 170
1477
in
4 778
6 532
12 751
1952..........
689
626
24
1
0
1340
3103
1517
137
4 757
6 003
12 130
1953..........
731
630
25
1
0
1387
3 045
1591
159
4 795
5 901
12 083
1954..........
694
629
3l
5
2
1361
3 075
1541
174
4 790
5 622
11773
Sydkusten
2 762
1935/39 ......
749
. .
, .
. .
459
1 554
1940/44 ......
811
• •
• •
••
558
1507
2 876
1948..........
322
302
108
26
0
758
574
68
0
642
1 4*-5
2 885
1949..........
312
304
117
38
0
771
577
103
11
691
1389
2 851
1950..........
315
296
124
36
0
771
577
94
10
681
1344
2 796
1951..........
307
302
128
39
1
777
536
133
5
674
1257
2 708
1952..........
312
309
135
39
1
796
551
159
7
717
1 353
2 866
1953..........
309
295
127
45
1
777
608
160
14
782
1267
2 826
1954..........
333
275
134
48
1
791
630
133
15
778
1155
2 724
Västkusten
1935/39 ......
1940/44 ......
1345
. .
496
2 221
4 062
. .
1301
••
••
769
2 422
4 4y2
1948..........
443
217
346
325
109
1440
602
232
48
882
2 440
4 762
1949..........
455
212
352
323
129
1471
622
223
13
858
2 479
4 808
1950..........
452
170
356
322
163
1463
689
262
12
963
2 551
4 977
1951..........
404
189
345
328
226
1492
699
275
13
987
2 557
5 036
1952..........
408
206
333
293
203
1443
688
286
21
995
2 462
4 900
1953..........
430
190
328
272
226
1446
692
277
26
995
2 308
4 749
1954..........
426
196
318
272
242
1454
703
304
18
1025
2 262
4 741
Samtliga
kuststräckor
1935/39 ......
1940/44 ......
2 482
5 591
12 046
20 119
2 737
6 131
12 150
21018
1948..........
1703
917
460
352
109
3 541
4 385
1881
137
6 403
11 107
21 051
% ............
48,1
25,9
13,0
9,9
3,1
100,o
68,5
29,4
2,1
100,0
—
—
1949..........
1661
1002
484
362
129
3 638
4 421
1 866
114
6 401
10 973
21 012
% ............
45,7
27,5
13,3
10,0
3,5
100,0
69,1
29,
1,8
11*0,0
—
—
1950..........
1620
1023
504
359
163
3 669
4 452
1786
l2o
6 358
10 742
20 769
% ............
44,2
27,9
13,7
9,8
4,4
100,0
70,0
28,1
1.9
100,0
—
—
1951..........
1510
1098
507
367
228
3710
4 405
1885
149
6 439
10 346
20 495
% ............
40,7
29,6
13,7
9,9
6,1
100,0
68,4
29,3
2,3
100,0
—
—
1952..........
1409
t 141
492
333
2"4
3 579
4 342
1 962
165
6 469
9 848
19 896
% ............
39,4
31,9
13,7
9,3
5,7
100,0
67,1
30,3
2,6
100,0
—
—
1953..........
1 470
I 115
480
318
227
3 610
4 345
2 ''28
99
6 572
9 476
19 658
% ............
40,7
30,9
13,3
8,8
100,0
66,1
30,o
3,n
100,0
—
—
1954..........
1 453
1 100
483
325
245
3 606
4 408
1 978
2o7
6 593
9 039
19 238
% ............
40,3
30,5
13,4
9,0
6,8
1< 0,0
66,9
3'',"
3,1
100,0
—
—
32
Kungl. Maj. ts proposition nr 86 år 1956
Bilaga 3
Sältsjöfiskets avkastning, fördelad på olika fångstområden, mängd, värde samt procentuell
fördelning åren 1935—1955
År
Ostkusten
Sydkusten
Västkusten
Totalfångst
Därav iland- fört i utri- kes hamnar1 2
Milj. kg
*
Milj. kg
H
Milj. kg
*
Milj. kg
%
Milj. kg
*
Fångstmängd
1935/39 ........
31,9
27
11,9
10
75,6
63
119,4
100
14,8
12
1940/44 ........
37,0
31
19,3
16
64,1
53
120,4
100
IJ
1
1945............
35,3
23
23,7
16
93,6
61
152,6
100
6,7
4
1946............
29,4
18
18,0
11
113,5
71
160.9
100
13,0
8
1947............
22,2
14
19,7
13
114,0
73
155,9
100
10,1
6
1948............
25,2
14
26,6
14
132,6
72
184,4
100
12.9
7
1949............
27,3
15
32,9
18
122,2
67
182,4
100
18,1
10
1950............
27,8
15
27,7
15
131,2
70
186,7
100
24,5
13
1951............
27,8
15
28,6
16
126,3
69
182,7
100
19,0
10
1952............
27,6
13
32,0
16
144,4
71
204,0
100
28,8
14
1953............
29,3
15
32,7
16
135,3
69
197,3
100
30,7
16
1954............
28,5
15
31,1
16
133,7
69
193,3
100
27,8
14
1955 1 ..........
29,7
14
30,7
15
146,6
71
207,0
100
39,4
19
År
Ostkusten
Sydkusten
Västkusten
Totalfångst
Därav iland- fört i utri- kes; hamnar2
Milj. kr
*
Milj. kr
*
Milj. kr
%
Milj. kr
%
Milj. kr
*
Fångstvärde
1935/39 ........
8,3
28
3,7
13
17,6
59
29,6
100
3,1
10
1940/44 ........
26,3
31
13,5
16
45,8
53
85,6
100
0,3
0
1945............
29,3
26
16,4
14
67,7
60
113,4
100
7,0
6
1946............
22,9
25
10,3
11
59,5
64
92,7
100
10,1
11
1947............
20,4
23
11,2
12
58,4
65
90,0
100
5,1
6
1948............
23,6
20
16,1
14
75,6
66
115,3
100
5,9
5
1949............
22,7
22
16,1
15
65,5
63
104,3
100
6,8
7
1950............
22,6
22
14,8
15
64,2
63
101,6
100
8,8
9
1951............
24,9
23
16,4
15
67,7
62
109,0
100
8,7
8
1952............
24,4
20
18,4
15
79,2
65
122,0
100
11,0
9
1953............
24,7
20
20,3
17
76,6
63
121,6
100
10,8
9
1954............
24,4
20
20,6
16
79,5
64
124,5
100
11,6
9
1955 1 ..........
24,5
19
20,7
16
85,2
65
130,4
100
17,8
14
1 Siffrorna är uppskattade.
2 Skrapfisk är icke inkluderad.
Anm. Avrens är inkluderad i fångstmängdsuppgifterna för åren 1949—1955 men däremot
icke för åren 1935—1948. Det beräknade totala avrenset har för åren 1945, 1946, 1947 och 1948
utgjort resp. 7,5 8,8, 8,9 och 9,5 milj. kg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 80
Genomsnittliga fiskarepriser och minimipriser på fisk under tiden juli 1951—september 1955, öre/kg
Bilaga 4
Tid
Västkusten
Sydkusten
Genom- snittet av
partinote- ringar på
strömming i
Stockholm8
Genomsnittliga fiskarepriser1
Minimipriser3
Genomsnittliga
fiskarepriser
Minimipriser3
All
fisk1 2
Sill
Torsk
Mak-
rill
Annan
fisk2
Sill
nr l4 5 6
Sill
nr 34
Torsk
nr 1
Torsk
nr 2
Makrill4
(ej liten)
Sill
Torsk
Sill
nr 1
Sill
nr 3
Torsk
nr 1
Torsk
nr 2
i951
53,7
42,1
78,3
68,0
98.3
53
(42)
28
55
45
40
51.1
41,6
55
20
42
38
108,0
4:e kv.
53,4
3L9
103,3
57,5
99,9
53
(42)
28
55
45
40
51,8
53,2
55
20
42
38
113,6
1952
1-a kv
44,7
34,5
72,6
41,0
90,2
47
(31)
36
(20)
55
45
40
54,2
48,1
65
55
49
46
111.0
45.8
76,3
56,0
80,1
47
(31)
36
(13)
63
53
50
51,5
44.5
65
55
49
46
113,7
3-p kv.
6034
43,8
74,6
66,5
95,7
56
(45)
36
(31)
63
53
50
49,6
48,4
65
55
49
46
122.8
4:e kv.
55,3
36,9
94,2
74,6
95,9
53
(39)
36
(27)
63
53
50
5o,2
53,8
65
55
49
46
106,1
1953
53.3
33,6
84,3
102,1
98,3
49
(36)
36
(20)
63
53
50
47.8
49,9
65
55
49
46
102,1
75,4
41,1
77,1
59,2
93,1
49
(36)
36
(20)
63
53
50
48,6
46,4
565
655
49
46
100,0
64,0
44.7
76-3
79,6
101,2
56
(42)
36
(28)
63
53
50
51.4
50,9
65
55
49
46
122,6
4:e kv.
58,7
36,2
103,9
66,4
100,9
53
(45)
36
(28)
63
53
50
57,2
56,0
65
55
49
46
125,0
1954
49.4
35,0
86,8
56,8
95,4
49
(36)
36
(20)
63
53
50
68.2
60,0
65
55
49
46
120,1
38.6
74.1
69,0
92.7
49
(36)
34
(20)
63
53
50
44.3
44,2
65
55
49
46
100.0
3-#» kv
67.4
43.6
81,7
91,4
103,9
56
(42)
36
(28)
63
53
50
54.1
50,3
65
55
49
46
117,6
4:e kv.
6L9
37,2
115,4
74,5
102,2
53
(42)
31
(28)
63
53
50
63,9
59,5
65
55
49
46
119,9
1955
30,3
93.1
86,9
110,0
49
(38)
31
(22)
63
53
50
63,5
55,8
65
55
49
46
112,6
70.6
37^5
83,2
59,1
89,1
49
(38)
31
(22)
63
53
55 (48)
47,8
50,3
65
55
49
46
111,8
3:e kv.
60.7
41,4
77,1
79;o
85,4
59
(45)
39
(31)
63
53
55 (48)
48,2
56,4
65
55
56
53
125,2
1 Uppgifterna avser försäljningen vid fiskauktionerna i Göteborg,
Gravarne, Smögen, Lysekil och Strömstad.
2 Skarpsill, saltsill, skrapfisk och skaldjur ej medtagna.
3 Minimipriserna på sill och makrill avser orensad vara; minimipriserna
på torsk avser rensad vara med huvud.
4 Avser minimipriser vid försäljning på s. k. första auktion. (för
alla köpare). Inom parentes har angivits minimipriset vid försäljning
på s. k. andra auktion (för exportörer och beredare i fråga om sill
samt för beredare av frysta filéer i fråga om makrill).
5 Fr. o. m. andra kvartalet 1953 gäller ett gemensamt minimipris
av 58 öre för sill, som ilandföres i Blekinge.
6 Partinoteringen på strömmingen är det pris, som producentföre
-
ningen fastställt att gälla vid försäljning till återförsäljare i och för
dennes rörelse, och är sålunda ej jämförbart med de i kolumnerna
redovisade fiskarepriserna.
Anm. 1. Såväl de genomsnittliga fiskarepriserna som minimipriserna
inkluderar i förekommande fall exempelvis auktionsavgifter och
fiskarens andel i lådkostnaden.1
Anm. 2. Viss korrigering har i tablån skett av de i bilaga 4 till
prop. 1955; 105 för 3:e kvartalet 1954 angivna fiskarepriserna på västkusten
på torsk och på annan fisk samt av partinoteringen på strömming
i Stockholm. Vidare har smärre korrigeringar skett av torskpriserna
på sydkusten.
05
05
Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1956
u
Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1956
Bilaga 5
Utrikeshandeln med fisk, fiskrom, ostron och kräftdjur samt fiskkonserver omfattande
stat. nr 27-63 och 315-317
År
Utförsel
Införsel
Differens
Kommersiell export
Direkt- 1 and- ningar i
utlan- det''
Sum-
Kommersiell import
Sum-
Utförsel-
(fisk
m. m.)
stat. nr
27-63
(fiskkon-
server)
stat.nr
315-317
ma1
(fisk
m. m.)
stat nr
27-63
(fiskkon-
server)
stat.nr
315—317
ma
överskott (+)
Införsel- överskott (—)
1935/39
1940/44
1945.. .
1946.. .
1947.. .
1948.. .
1949.. .
1950.. .
1951.. .
1952.. .
1953.. .
1954.. .
1955 .
1935/39
1940/44
1945.. .
1946.. .
1947.. .
1948.. .
1919.. .
1950.. .
1951.. .
1952.. .
1953.. .
1954.. .
1955 2 . 1 2
Miljoner
25,6
kilogram
0,9
14,8
41,3
50,2
1,4
51,6
- 10,3
5,6
0,2
1,7
7,5
11,7
0,3
12,0
- 4,5
6,7
0,1
6.7
13,5
16,8
0,2
17,0
- 3,5
34,1
2,5
13,0
49,6
28,4
0,7
29,1
+ 20,5
17,6
2,5
10,1
30,2
30,1
1,2
31,3
- 1,1
47,8
1,4
12,9
62,1
66,5
28,5
0,7
29,2
+ 32,9
46,2
2,2
18,1
23,5
0,8
24,3
+ 42,2
35,5
2,7
24,5
62,7
26,8
1,5
28,3
+ 34,4
51,1
1,7
19,0
71,8
31,1
1,2
32,3
+ 39,5
5o,3
1,7
28,8
85,8
34,8
1,6
36,4
+ 49,4
48,1
1,1
30,7
79,9
36,4
2,0
38,4
+ 41,5
52,7
2,3
27,8
82,8
34,2
2,3
36,5
4- 46,3
51,2
1,6
39,4
92,2
44,1
2,7
46,8
+ 45,4
Miljoner
8,0
kronor
1,1
O 1
0,1
12,2
23,1
2,4
25,5
- 13,3
2,9
0,2
0,3
3,4
10,5
1,6
12,1
- 8,7
4,1
0,2
7,0
11,3
19,6
1,3
20,9
— 9,6
25,6
5,4
10,1
41.1
30.2
32,2
4,3
36,5
+ 4,6
17,7
7,4
5,1
30,6
5,2
35,8
- 5,6
33,6
4,9
5,9
44,4
29,7
2,5
32,2
+ 12,2
28,0
5,7
6,8
40,5
24,7
2,8
27,5
+ l&fl
23.5
7,6
8,8
39,9
29.9
6,5
36,4
+ 3,5
33,8
5,6
8,7
48,1
37,4
5,8
43,2
+ 4,9
38,9
0,0
3,7
11,0
55,4
47,1
6,8
53,9
34,2
10,8
48,7
50,3
8,7
59,0
- 10,3
35,1
7,7
11,6
54,4
54,4
11,2
65,6
- n'',2
35,2
5,5
17,8
58,5
72,4
13,9
86,3
- 27,8
1 Skrapfisk är icke inkluderad. Direktlandningar av skrapfisk uppgick
3,9, år 1951 2,5, år 1952 3,6, år 1953 2,4, år 1954 7,8 och år 1955 10,1.
2 Siffrorna är preliminära.
i milj. kg till år
1950
Hiingl. Maj:ts proposition nr 86 år 19H6
35
Bilaga 6
Prisutvecklingen på vissa förnödenheter för fisket
(Indextal 1946 = 100)
År
Skarpsilltrål
70 fot
Trålwire
1V«" 42 tr
Silltrålnät
13/is 42 tr
Snörpvadnät
2% 17 tr
Kronor
per st
Indextal
Kronor
per m
Indextal
Kronor
per kg
Indextal
Kronor
per kg
Indextal
1938......
400
67
0,45
60
4,30
54
6,60
51
55
1939......
350
58
0,57
76
4,81
60
7,08
1940/45 ..
550
92
0,67
89
7,42
93
11,47
89
1946......
600
KM
0,75
100
7,97
100
12,92
100
1947......
600
100
0,75
100
7,97
100
12,92
100
1948......
775
129
0,95
127
10,71
134
15,06
117
1949......
775
129
0,95
127
11,05
139
15,75
122
1950......
840
140
1,10
147
12,82
161
18,30
142
1951......
1 192
199
1,25
167
16,32
205
24,41
189
1952......
1155
193
1,35
180
15,85
199
23,85
185
1953......
1155
193
1,20
160
15,20
191
23,70
183
1954......
1155
193
0,95
127
15,20
15,00
191
23,40
181
1955......
1155
193
0,87
116
188
23,40
181
År
Snurrevadståg
Tross om 50 kg
Strömmingssköte;
7 200 x 300 x 19 x
x 60/6
Brännolja 0-zon
V»—låda
Kronor
per kg
Indextal
Kronor
per st
Indextal
Öre per
liter
Indextal
Kronor
per st
Indextal
1938......
1,00
29
137
33
11,2
77
1939......
1,10
31
137
33
11,7
81
1940/45 ..
2,85
81
306
75
73,3
505
_
1946......
3,50
100
410
100
14,5
100
1,60
100
1947......
3,50
100
411
100
14,8
102
1,75
109
1948......
3,25
93
415
101
17,9
123
1,85
116
1949......
3,85
no
429
105
17,4
120
1,75
109
1950......
4,15
119
432
105
19,8
137
1,75
109
1951......
4,94
141
478
116
23,1
159
2,90
181
1952......
4,85
139
493
120
23,2
160
2,95
184
1953......
4,12
118
470
115
22,7
157
2,40
150
1954......
3,58
102
486
119
21,8
150
2,50
156
1955......
3,38
97
522
127
22,0
152
2,65
166
Anm. Priset på is på västkusten har 1946—1955 varit oförändrat 32 kronor 10 öre per ton.
opaginerad Kontrollera mot PDF
560245 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Tablå över inkomster (pr i-regler ingsavgifter in. m.) och utgifter för prisregleringen på fisk under tiden
15/4l 1946—31/i2 1955, allt i kronor
Bilaga 7
05
O
Tid
Västkusten
Sydkusten
Ostkusten’ (strömming)
Importfisk
Överfört
Pris-
reglerings-
avgifter
Utgifter
Pris-
reglerings-
avgifter
Utgifter
Pris-
reglerings-
avgifter
Utgifter
Pris-
reglerings-
avgifter
ringkassan
för fisk
Pristillägg
Pristillägg
Utbetalt för
prisutjämn.2
«/41-81/12
''A—3Vi-2
Vi-3 l/l 2
l/l-°‘/l-2
l/l—81/l«
»/i—1>1/12
l/l-SVl2
l/l—SVl2
l/l—”/l»
i/i—9i/u
1946
1947
1948
1949
1950
1951
1952
1953
1954
1955
1 117 780:21
1 699 532:08
2 239 833:72
2 000 733: 09
1 546 655: 26
2 026 991:10
2 152 916:51
2 309 384: 26
2 323216:67
1 956 955:61
1 276 724:82
1 507 945:02
> 1 949 812:46
1928 838:41
2 560 254: 65
1 441 531:28
1713 595:81
1 757 128:95
1 563 805:09
1500 000: —
124 086:57
196 826:53
381401:55
306 089:17
225 914: 41
314 686:10
488 976:85
528 363: 87
512 834:04
594 931:23
80 276: 72
224 512:86
8 323: 68
292115:77
581 793: 96
138 400:72
145 048:07
214768:99
157 717:72
446 488:05
113 425: 88
191 618: 54
245 834:98
254064:84
236 396:81
310 511:65
448015: 42
534 310:05
501155: 91
548 105:17
140 726: —
132 597: —
831 289: 46
485 874: 74
525 000: —
800 000: —
800 000: —
800 000: —
3 772 680: —
80 167:09
295 221:73
240 298:87
247 384:72
324 952: 84
836 301: 45
1326 222: 23
1 352 397:96
1322 794: —
2 180 626:39
1 000 000: —
Omkostnader
Omkostnader
Omkostnader
“/il 1946
—°l/l3
1955 ..
247 997: 53
69 599:11
3154:80
Summa
19373998:51
17 447 634:02
3 674110:32
2359045:65
3 383 469:25
5291322: —
8206 367:28
1000000: —
Behållning ( + ) resp.
underskott (—)........
+ 1926364:49
+ 1315064:67
- 1907 852: 75
Ränteinkomst under
1952—1935.........
+ 10 539 948:69
015135.10
+ 11155078: 79 1 2
1 Beträffande strömmingsregleringen V4-
2 Bortsett från fonder å" tillhopa 543 168 kronor, vilka''vid regleringssystemets införande ställts till ostkustens förfogande för prisuljämningsbidrag
och sedermera helt åtgått.
8 Beloppet är preliminärt.
Anm. Beloppen i kolumnerna »prisregleringsa vgifter» avser under respektive år faktiskt influtna inkomster, medan beloppen i kolumnerna
»utgifter» avser de pristillägg, som belöper på respektive år
Kungl. Maj:ts proposition nr 86 år 1956
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1956:213 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1956/57 m. m. jämte i ämnet väckta moti a1 i texten
- JoU 1956:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1956/57 in. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten