Angående vissa frågor rörande verksamheten vid Apelvikens och Kronprinsessan Victorias kustsanatorier
1956-03-02 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1956:87, Angående vissa frågor rörande verksamheten vid Apelvikens och Kronprinsessan Victorias kustsanatorier
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1956
1
Nr 87
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor
rörande verksamheten vid Apelvikens och Kronprinsessan
Victorias kustsanatorier: given Stockholms slott
den 2 mars 1956.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Hedlund
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att Kungl. Maj :t erhåller bemyndigande att provisoriskt
medgiva förskottering kvartalsvis av till Apelvikens och Kronprinsessan
Victorias kustsanatorier utgående statsbidrag för vård av kirurgi
tuberkulos och eftervård av barnförlamningspatienter.
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 87
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1956
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 mars 1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,
Lindström, Lindholm.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, frågor om anstånd med
avbetalning av vissa kustsanatoriet Apelviken och Kronprinsessan Victorias
kustsanatorium beviljade lån samt om rörelsemedel för dessa sanatorier.
Föreliggande framställning
I skrivelse den 8 november 1955 har medicinalstyrelsen med överlämnande
av en av svenska kustsanatoriernas samorganisation gjord framställning
hemställt, att föreningen kustsanatoriet Apelviken och föreningen Kronprinsessan
Victorias kustsanatorium måtte erhålla anstånd med avbetalning av
vissa föreningarna beviljade lån intill utgången av år 1959 samt att styrelsen
måtte bemyndigas att fr. o. m. den 1 januari 1956 till nämnda sanatorier ur
förslagsanslagen till bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos
och till bidrag till vanföreanstalter efter rekvisition utanordna förskott å
sanatorierna jämlikt gällande bestämmelser tillkommande driftbidrag. Styrelsen
har därvid anfört i huvudsak följande.
Genom beslut den 18 februari 1955 beviljade Kungl. Maj:t efter riksdagens
hörande föreningen kustsanatoriet Apelviken ett lån på 600 000 kronor och
föreningen Kronprinsessan Victorias kustsanatorium ett lån på 400 000 kronor.
Samtidigt föreskrevs, att lånen skulle vara amorteringsfria under två
år efter det att desamma lyfts samt därefter avbetalas med en tredjedel under
vart och ett av de därpå följande tre åren. Kustsanatoriet Apelviken har
under juli månad 1955 lyft sitt lån medan Kronprinsessan Victorias kustsanatorium,
som av beviljat belopp lyft 250 000 kronor, kommer att före
utgången av år 1955 utkvittera resterande 150 000 kronor.
Vid sin behandling av ärendet om föreningarnas hemställan om lånemedel
framhöll medicinalstyrelsen bl. a., att lånen borde lämnas räntefria
och att med återbetalning av desamma borde få anstå tills vidare t. o. m. 1
januari 1957, då erfarenhet torde ha vunnits av det nya finansieringssystemet.
Styrelsen utgick därvid från att kustsanatoriernas inkomster och driftkostnader
skulle förbli oförändrade under år 1955. Under detta år har emel
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1956
lertid sådana händelser inträffat, som man icke räknade med i november
månad 1954, då avtal om vården vid kustsanatorierna under år 1955 slöts
mellan landstingen och de landstingsfria städerna, å ena sidan, samt kustsanatoriernas
samorganisation, å den andra sidan. Genom den i början av
år 1955 träffade löneöverenskommelsen för bl. a. kustsanatoriernas personal
kommer sålunda lönekostnaderna att stiga med cirka 10 procent i förhållande
till år 1954. En ökning av utgifterna under omkostnadskontona
torde jämväl ske genom fördyring av livsmedel samt prishöjning på vissa
bränslen och andra förbrukningsartiklar. En tendens till sjunkande beläggning
å kustsanatorierna har vidare gjort sig märkbar under året. Sålunda
har t. ex. antalet för polioeftervård intagna vid Apelviken hitintills under
år 1955 nedgått till i medeltal 45 patienter per dag mot 90 föregående år.
Dessa faktorer sammantagna medverkar till, att vårddagskostnaden för år
1955 beräknas stiga till cirka 30 kronor för kustsanatoriet Apelviken och
26 kronor för Kronprinsessan Victorias kustsanatorium. Då underskotten å
kustsanatoriernas verksamhet enligt förenämnda avtal överföres till nästkommande
år, under vilket utgifterna ökas med motsvarande belopp och
därmed även dagavgiften, kommer kustsanatoriernas aktuella behov av
driftmedel icke att bli tillfredsställande tillgodosett. Härtill kommer, att kustsanatoriernas
inkomster i form av statsbidrag, ersättningar från landsting
och landstingsfria städer samt vårdavgifter även för löpande år inflyter
först i efterhand. Nu berörda förhållanden medför, att behovet av en rörlig
reserv av driftmedel framstår som en ofrånkomlig nödvändighet under ytterligare
några år.
Landstingen och städerna utanför landsting har ansett sig sakna anledning
att lämna särskilda bidrag till amoxdering av de den 18 februari 1955
beviljade lånen, som allenast avsett att täcka behovet av likvida medel under
en övergångsperiod. Amorteringarna kan därför icke — i motsats till
ränteutgifterna — belasta kustsanatoriernas driftutgifter. Vid sådant förhållande
och i betraktande av kustsanatoriernas under år 1955 förvärrade
ekonomiska ställning är det nödvändigt, att sanatorierna erhåller en viss
tids uppskov med lånens amortering förslagsvis till utgången av år 1959.
Yttranden
Statskontoret erinrar om, att enligt gällande bestämmelser om finansieringen
av sanatoriernas verksamhet skall kostnaderna till största delen
slutligt stanna å landstingen, medan statsverket skall bestrida en mindre
del. Under dessa omständigheter synes det ligga närmast till hands, att behovet
av erforderliga rörelsemedel tillgodoses genom i första hand landstingens
försorg. Statskontoret motsätter sig emellertid icke, att bestämmelserna
rörande statsbidrag — efter riksdagens medgivande — ändras så,
att även medicinalstyrelsen erhåller möjlighet att utbetala förskott å statens
bidrag. Som förutsättning härför bör emellertid gälla, att landstingen
på ett eller annat sätt vidtager åtgärder för ett proportionsvis motsvarande
stöd. Eljest kommer statsbidragsförskottet att få karaktären av ett ränte
-
4
Kungi. Maj:ts proposition nr 87 år 1956
fritt lån, vilket icke torde stå i överensstämmelse med den av statsmakterna
innevarande år intagna ståndpunkten rörande sanatoriernas förseende
med rörelsemedel. Genom ett sådant förfarande synes anstalternas behov av
medel kunna tillgodoses utan lån och bättre möjligheter skapas för en återbetalning
av de lämnade lånen i enlighet med föreskrivna ainorteringsbestämmelser.
Därest landstingen icke kan förmås att i erforderlig utsträckning
på förhand bidraga till sanatoriernas medelsförsörjning, synes annan
utväg icke stå till buds än att förse sanatorierna med rörelsekapital genom
lån, löpande med ränta. Som villkor för ett uppskov med amorteringen av
de beviljade lånen synes i sådant fall böra uppställas, att räntan anpassas
efter rådande ränteläge eller till 4V2 procent. Det bör icke ifrågakomma, att
behovet av rörelsemedel tillgodoses både genom förskott enbart från statsverket
och statslån.
Medicinalstyrelsen — som med anledning av statskontorets yttrande avgivit
förnyat utlåtande i ärendet — anför bl. a. följande.
Vid sammanträde med representanter för landstingsförbundet och stadsförbundets
sjukvårdsdelegation den 17 december 1955 upptogs frågan om
möjligheterna för landstingen att enligt statskontorets förslag lämna kustsanatorierna
vissa bidrag i form av förskott för den händelse medicinalstyrelsen
skulle erhålla möjlighet att utbetala förskott å statens bidrag.
Huvudmannarepresentanterna förklarade sig därvid bestämt icke kunna
förorda något stöd i form av förskott. Medicinalstyrelsen vidhåller för sin
del sitt tidigare framlagda förslag, innebärande att styrelsen fr. o. in. den
1 januari 1956 måtte bemyndigas att till ifrågavarande kustsanatorier ur
de till styrelsens förfogande ställda förslagsanslagen till bidrag till driften
av anstalter för kirurgisk tuberkulos och till bidrag till vanföreanstalter
efter rekvisition utanordna förskott å de kustsanatorierna jämlikt gällande
författningar tillkommande driftbidragen. Enligt från kustsanatorierna under
hand införskaffade uppgifter utgjorde medelbeläggningen vid kustsanatoriet
Apelviken år 1955 i fråga om kirurgisk tuberkulos 127 patienter/dag
samt beträffande eftervård av poliofall 41,3 palienter/dag. För Kronprinsessan
Victorias kustsanatorium utgjorde motsvarande siffror 74,6 och
85,7. Med utgångspunkt härifrån skulle kustsanatoriet Apelviken erhålla
ett årligt statsbidrag med i runt tal 230 000 kronor och Kronprinsessan
Victorias kustsanatorium ett belopp av cirka 260 000 kronor. Vid en halvårsvis
återkommande förskottering skulle beräkningen av förskottets storlek
göras med ledning av sistförflutna halvårets medelbeläggning av statsbidragsberättigade
vårdformer å resp. kustsanatorium. Innan ny förskottsutbetalning
sker, skulle en avräkning göras med hänsyn till utbetalat förskott
och den verkliga beläggningen under det halvår, som förskottsutbetalningen
avser. Med ett sådant system erhålles enligt styrelsens mening
betryggande garantier för, att sanatorierna icke kommer att belastas med
någon besvärande förskottsskuld till medicinalstyrelsen. Enligt vad styrelsen
under hand inhämtat är det icke osannolikt, att ett förskott av ifrågavarande
omfattning kan visa sig vara tillfyllest för kustsanatoriernas behov
under förutsättning av oförändrat läge beträffande beläggning och prisnivå.
Beträffande amorteringsskyldigheten av redan erhållna lån vidhåller styrelsen
likaledes sin tidigare uppfattning.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1956
Vad slutligen beträffar frågan om upptagande av ytterligare lån anser sig
styrelsen för sin del böra föreslå, att en sådan utväg icke beträdes annat
än i yttersta nödfall, därest föreslagen förskottslinje icke skulle visa sig
tillräcklig. Enligt styrelsens uppfattning kan ett sådant lån till kustsanatorierna
under nuvarande förhållanden icke förknippas med någon amorteringsskyldighet,
förrän tidigare erhållna lån blivit fullt återbetalda. Styrelsen
förordar, att möjlighet att erhålla lån — kustsanatoriet Apelviken ett
lån på 600 000 kronor och Kronprinsessan Victorias kustsanatorium ett
lån på 400 000 kronor — bör lämnas redan under innevarande år för den
händelse den ekonomiska ställningen vid kustsanatorierna skulle göra det
nödvändigt.
Departementschefen
Vad beträffar den gjorda hemställan om anstånd med avbetalning av de
den 18 februari 1955 beviljade lånen vill jag nämna, att föreningen kustsanatoriet
Apelviken lyft hela det föreningen beviljade lånet den 5 juli
1955 medan föreningen Kronprinsessan Victorias kustsanatorium av beviljat
lån lyft 250 000 kronor den 30 april 1955 och återstoden den 6 december
samma år. Lånen avsåg att i samband med övergång till nytt finansieringssystem
förse sanatorierna med de rörelsemedel, som erfordrades på grund
av att sanatoriernas inkomster inflöt med viss eftersläpning. Enligt meddelade
bestämmelser skall lånen vara amorteringsfria under två år efter
det desamma lyfts och därefter avbetalas med en tredjedel under vart och
ett av de därpå följande tre åren. Den första amorteringen skall alltså ske
i slutet av april 1957. Med hänsyn härtill är det icke nödvändigt att nu
taga ställning till frågan om anstånd med lånens återbetalning. Behovet av
anstånd hänger nära samman med resultatet av den revidering av gällande
avtal rörande landstingens och de landstingsfria städernas ersättningar,
som jag i det följande förordar.
Vad angår sanatoriernas behov av ytterligare rörelsemedel synes en väsentlig
orsak till föreliggande svårigheter att tillgodose det aktuella behovet
av driftmedel vara, att sanatorierna enligt gällande avtal mellan landstingen
och de landstingsfria städerna samt kustsanatoriernas samorganisation först
i efterhand erhåller täckning för inträffande kostnadsstegringar. Härtill
kommer — såsom framgick redan förra året i samband med det då yppade
behovet av rörelsemedel — att sanatoriernas inkomster i form av statsbidrag,
ersättningar från landsting och landstingsfria städer samt vårdavgifter
även för löpande år inflyter först i efterskott. Nu angivna förhållanden
har medfört, att sanatorierna trots de redan beviljade lånen kommit
att lida brist på likvida medel. Med hänsyn härtill har medicinalstyrelsen
hemställt, att ytterligare rörelsekapital måtte ställas till förfogande av
statsmedel.
För egen del anser jag uppenbart, att den nuvarande ordningen för finansieringen
av verksamheten vid ifrågavarande sanatorier icke är tillfreds
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1956
ställande. Jag anser det därför angeläget, att de åtgärder snarast vidtages,
som kan vara ägnade att för framtiden trygga sanatoriernas behov av rörelsemedel.
Härvid synes i första hand ifrågakomma att söka få till stånd
en ändring av nuvarande ersättningsbestämmelser. Enligt min mening bör
därför det förenämnda avtalet uppsägas att gälla fr. o. m. den 1 januari
1957 samt vid de förhandlingar, som med anledning härav påkallas, nuvarande
ersättningsbestämmelser omprövas i syfte att för framtiden undanröja
de olägenheter, som visat sig förenade med nuvarande anordning. Jag
vill i detta sammanhang även understryka vikten av att tillgängliga vårdplatser
utnyttjas så effektivt som möjligt. Jag förutsätter, att medicinalstyrelsen
ägnar detta problem fortlöpande uppmärksamhet samt framlägger
de förslag, vartill utvecklingen kan föranleda.
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen är det emellertid
nödvändigt att redan nu vidtaga åtgärder för att säkerställa verksamheten
vid ifrågavarande sanatorier under den närmaste framtiden. Det behov av
förskottsmedel för driftens upprätthållande, som framdeles kan uppkomma,
låter sig icke beräknas med ledning av i ärendet företagen utredning. Jag
anser mig med hänsyn härtill icke böra föreslå, att behovet av rörelsekapital
tillgodoses lånevägen. Jag förordar i stället, att Kungl. Maj :t bemyndigas
att tills vidare under budgetåren 1955/57 vid behov medgiva förskottering
kvartalsvis av till sanatorierna utgående statsbidrag, varvid bör
gälla att förskott må utanordnas för varje kvartal med högst det belopp,
som kan beräknas belöpa på detta kvartal. Härigenom synes garantier vinnas
för att sanatorierna icke kommer att lida brist på rörelsemedel i avbidan
på ett genomförande av den av mig i det föregående förutsatta ändrade
ordningen.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att tills vidare under budgetåren
1955/56 och 1956/57 vid behov medgiva förskottering
av Apelvikens och Kronprinsessan Victorias kustsanatorier
tillkommande statsbidrag för vård av kirurgisk tuberkulos
och eftervård av barnförlamningspatienter.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Jan ödmann
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 55
603525
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1956:226 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor rörande verksamheten vid Apelvikens och Kronprinsessan Victorias kustsana a1 i texten
- SU 1956:91 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa frågor rörande verksamheten vid Apelvikens och Kronprinsessan Victorias kustsanatorier. s. 1 i texten