Sök i Ratio Lex

Angående vissa frågor rörande verksamheten vid Apelvikens och Kronprinsessan Victorias kustsanatorier

1956-03-02 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:87, Angående vissa frågor rörande verksamheten vid Apelvikens och Kronprinsessan Victorias kustsanatorier

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1956

1

Nr 87

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor

rörande verksamheten vid Apelvikens och Kronprinsessan

Victorias kustsanatorier: given Stockholms slott

den 2 mars 1956.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Kungl. Maj :t erhåller bemyndigande att provisoriskt

medgiva förskottering kvartalsvis av till Apelvikens och Kronprinsessan

Victorias kustsanatorier utgående statsbidrag för vård av kirurgi

tuberkulos och eftervård av barnförlamningspatienter.

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 87

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1956

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

2 mars 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,

Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam,

Lindström, Lindholm.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, frågor om anstånd med

avbetalning av vissa kustsanatoriet Apelviken och Kronprinsessan Victorias

kustsanatorium beviljade lån samt om rörelsemedel för dessa sanatorier.

Föreliggande framställning

I skrivelse den 8 november 1955 har medicinalstyrelsen med överlämnande

av en av svenska kustsanatoriernas samorganisation gjord framställning

hemställt, att föreningen kustsanatoriet Apelviken och föreningen Kronprinsessan

Victorias kustsanatorium måtte erhålla anstånd med avbetalning av

vissa föreningarna beviljade lån intill utgången av år 1959 samt att styrelsen

måtte bemyndigas att fr. o. m. den 1 januari 1956 till nämnda sanatorier ur

förslagsanslagen till bidrag till driften av anstalter för kirurgisk tuberkulos

och till bidrag till vanföreanstalter efter rekvisition utanordna förskott å

sanatorierna jämlikt gällande bestämmelser tillkommande driftbidrag. Styrelsen

har därvid anfört i huvudsak följande.

Genom beslut den 18 februari 1955 beviljade Kungl. Maj:t efter riksdagens

hörande föreningen kustsanatoriet Apelviken ett lån på 600 000 kronor och

föreningen Kronprinsessan Victorias kustsanatorium ett lån på 400 000 kronor.

Samtidigt föreskrevs, att lånen skulle vara amorteringsfria under två

år efter det att desamma lyfts samt därefter avbetalas med en tredjedel under

vart och ett av de därpå följande tre åren. Kustsanatoriet Apelviken har

under juli månad 1955 lyft sitt lån medan Kronprinsessan Victorias kustsanatorium,

som av beviljat belopp lyft 250 000 kronor, kommer att före

utgången av år 1955 utkvittera resterande 150 000 kronor.

Vid sin behandling av ärendet om föreningarnas hemställan om lånemedel

framhöll medicinalstyrelsen bl. a., att lånen borde lämnas räntefria

och att med återbetalning av desamma borde få anstå tills vidare t. o. m. 1

januari 1957, då erfarenhet torde ha vunnits av det nya finansieringssystemet.

Styrelsen utgick därvid från att kustsanatoriernas inkomster och driftkostnader

skulle förbli oförändrade under år 1955. Under detta år har emel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1956

lertid sådana händelser inträffat, som man icke räknade med i november

månad 1954, då avtal om vården vid kustsanatorierna under år 1955 slöts

mellan landstingen och de landstingsfria städerna, å ena sidan, samt kustsanatoriernas

samorganisation, å den andra sidan. Genom den i början av

år 1955 träffade löneöverenskommelsen för bl. a. kustsanatoriernas personal

kommer sålunda lönekostnaderna att stiga med cirka 10 procent i förhållande

till år 1954. En ökning av utgifterna under omkostnadskontona

torde jämväl ske genom fördyring av livsmedel samt prishöjning på vissa

bränslen och andra förbrukningsartiklar. En tendens till sjunkande beläggning

å kustsanatorierna har vidare gjort sig märkbar under året. Sålunda

har t. ex. antalet för polioeftervård intagna vid Apelviken hitintills under

år 1955 nedgått till i medeltal 45 patienter per dag mot 90 föregående år.

Dessa faktorer sammantagna medverkar till, att vårddagskostnaden för år

1955 beräknas stiga till cirka 30 kronor för kustsanatoriet Apelviken och

26 kronor för Kronprinsessan Victorias kustsanatorium. Då underskotten å

kustsanatoriernas verksamhet enligt förenämnda avtal överföres till nästkommande

år, under vilket utgifterna ökas med motsvarande belopp och

därmed även dagavgiften, kommer kustsanatoriernas aktuella behov av

driftmedel icke att bli tillfredsställande tillgodosett. Härtill kommer, att kustsanatoriernas

inkomster i form av statsbidrag, ersättningar från landsting

och landstingsfria städer samt vårdavgifter även för löpande år inflyter

först i efterhand. Nu berörda förhållanden medför, att behovet av en rörlig

reserv av driftmedel framstår som en ofrånkomlig nödvändighet under ytterligare

några år.

Landstingen och städerna utanför landsting har ansett sig sakna anledning

att lämna särskilda bidrag till amoxdering av de den 18 februari 1955

beviljade lånen, som allenast avsett att täcka behovet av likvida medel under

en övergångsperiod. Amorteringarna kan därför icke — i motsats till

ränteutgifterna — belasta kustsanatoriernas driftutgifter. Vid sådant förhållande

och i betraktande av kustsanatoriernas under år 1955 förvärrade

ekonomiska ställning är det nödvändigt, att sanatorierna erhåller en viss

tids uppskov med lånens amortering förslagsvis till utgången av år 1959.

Yttranden

Statskontoret erinrar om, att enligt gällande bestämmelser om finansieringen

av sanatoriernas verksamhet skall kostnaderna till största delen

slutligt stanna å landstingen, medan statsverket skall bestrida en mindre

del. Under dessa omständigheter synes det ligga närmast till hands, att behovet

av erforderliga rörelsemedel tillgodoses genom i första hand landstingens

försorg. Statskontoret motsätter sig emellertid icke, att bestämmelserna

rörande statsbidrag — efter riksdagens medgivande — ändras så,

att även medicinalstyrelsen erhåller möjlighet att utbetala förskott å statens

bidrag. Som förutsättning härför bör emellertid gälla, att landstingen

på ett eller annat sätt vidtager åtgärder för ett proportionsvis motsvarande

stöd. Eljest kommer statsbidragsförskottet att få karaktären av ett ränte
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 87 år 1956

fritt lån, vilket icke torde stå i överensstämmelse med den av statsmakterna

innevarande år intagna ståndpunkten rörande sanatoriernas förseende

med rörelsemedel. Genom ett sådant förfarande synes anstalternas behov av

medel kunna tillgodoses utan lån och bättre möjligheter skapas för en återbetalning

av de lämnade lånen i enlighet med föreskrivna ainorteringsbestämmelser.

Därest landstingen icke kan förmås att i erforderlig utsträckning

på förhand bidraga till sanatoriernas medelsförsörjning, synes annan

utväg icke stå till buds än att förse sanatorierna med rörelsekapital genom

lån, löpande med ränta. Som villkor för ett uppskov med amorteringen av

de beviljade lånen synes i sådant fall böra uppställas, att räntan anpassas

efter rådande ränteläge eller till 4V2 procent. Det bör icke ifrågakomma, att

behovet av rörelsemedel tillgodoses både genom förskott enbart från statsverket

och statslån.

Medicinalstyrelsen — som med anledning av statskontorets yttrande avgivit

förnyat utlåtande i ärendet — anför bl. a. följande.

Vid sammanträde med representanter för landstingsförbundet och stadsförbundets

sjukvårdsdelegation den 17 december 1955 upptogs frågan om

möjligheterna för landstingen att enligt statskontorets förslag lämna kustsanatorierna

vissa bidrag i form av förskott för den händelse medicinalstyrelsen

skulle erhålla möjlighet att utbetala förskott å statens bidrag.

Huvudmannarepresentanterna förklarade sig därvid bestämt icke kunna

förorda något stöd i form av förskott. Medicinalstyrelsen vidhåller för sin

del sitt tidigare framlagda förslag, innebärande att styrelsen fr. o. in. den

1 januari 1956 måtte bemyndigas att till ifrågavarande kustsanatorier ur

de till styrelsens förfogande ställda förslagsanslagen till bidrag till driften

av anstalter för kirurgisk tuberkulos och till bidrag till vanföreanstalter

efter rekvisition utanordna förskott å de kustsanatorierna jämlikt gällande

författningar tillkommande driftbidragen. Enligt från kustsanatorierna under

hand införskaffade uppgifter utgjorde medelbeläggningen vid kustsanatoriet

Apelviken år 1955 i fråga om kirurgisk tuberkulos 127 patienter/dag

samt beträffande eftervård av poliofall 41,3 palienter/dag. För Kronprinsessan

Victorias kustsanatorium utgjorde motsvarande siffror 74,6 och

85,7. Med utgångspunkt härifrån skulle kustsanatoriet Apelviken erhålla

ett årligt statsbidrag med i runt tal 230 000 kronor och Kronprinsessan

Victorias kustsanatorium ett belopp av cirka 260 000 kronor. Vid en halvårsvis

återkommande förskottering skulle beräkningen av förskottets storlek

göras med ledning av sistförflutna halvårets medelbeläggning av statsbidragsberättigade

vårdformer å resp. kustsanatorium. Innan ny förskottsutbetalning

sker, skulle en avräkning göras med hänsyn till utbetalat förskott

och den verkliga beläggningen under det halvår, som förskottsutbetalningen

avser. Med ett sådant system erhålles enligt styrelsens mening

betryggande garantier för, att sanatorierna icke kommer att belastas med

någon besvärande förskottsskuld till medicinalstyrelsen. Enligt vad styrelsen

under hand inhämtat är det icke osannolikt, att ett förskott av ifrågavarande

omfattning kan visa sig vara tillfyllest för kustsanatoriernas behov

under förutsättning av oförändrat läge beträffande beläggning och prisnivå.

Beträffande amorteringsskyldigheten av redan erhållna lån vidhåller styrelsen

likaledes sin tidigare uppfattning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1956

Vad slutligen beträffar frågan om upptagande av ytterligare lån anser sig

styrelsen för sin del böra föreslå, att en sådan utväg icke beträdes annat

än i yttersta nödfall, därest föreslagen förskottslinje icke skulle visa sig

tillräcklig. Enligt styrelsens uppfattning kan ett sådant lån till kustsanatorierna

under nuvarande förhållanden icke förknippas med någon amorteringsskyldighet,

förrän tidigare erhållna lån blivit fullt återbetalda. Styrelsen

förordar, att möjlighet att erhålla lån — kustsanatoriet Apelviken ett

lån på 600 000 kronor och Kronprinsessan Victorias kustsanatorium ett

lån på 400 000 kronor — bör lämnas redan under innevarande år för den

händelse den ekonomiska ställningen vid kustsanatorierna skulle göra det

nödvändigt.

Departementschefen

Vad beträffar den gjorda hemställan om anstånd med avbetalning av de

den 18 februari 1955 beviljade lånen vill jag nämna, att föreningen kustsanatoriet

Apelviken lyft hela det föreningen beviljade lånet den 5 juli

1955 medan föreningen Kronprinsessan Victorias kustsanatorium av beviljat

lån lyft 250 000 kronor den 30 april 1955 och återstoden den 6 december

samma år. Lånen avsåg att i samband med övergång till nytt finansieringssystem

förse sanatorierna med de rörelsemedel, som erfordrades på grund

av att sanatoriernas inkomster inflöt med viss eftersläpning. Enligt meddelade

bestämmelser skall lånen vara amorteringsfria under två år efter

det desamma lyfts och därefter avbetalas med en tredjedel under vart och

ett av de därpå följande tre åren. Den första amorteringen skall alltså ske

i slutet av april 1957. Med hänsyn härtill är det icke nödvändigt att nu

taga ställning till frågan om anstånd med lånens återbetalning. Behovet av

anstånd hänger nära samman med resultatet av den revidering av gällande

avtal rörande landstingens och de landstingsfria städernas ersättningar,

som jag i det följande förordar.

Vad angår sanatoriernas behov av ytterligare rörelsemedel synes en väsentlig

orsak till föreliggande svårigheter att tillgodose det aktuella behovet

av driftmedel vara, att sanatorierna enligt gällande avtal mellan landstingen

och de landstingsfria städerna samt kustsanatoriernas samorganisation först

i efterhand erhåller täckning för inträffande kostnadsstegringar. Härtill

kommer — såsom framgick redan förra året i samband med det då yppade

behovet av rörelsemedel — att sanatoriernas inkomster i form av statsbidrag,

ersättningar från landsting och landstingsfria städer samt vårdavgifter

även för löpande år inflyter först i efterskott. Nu angivna förhållanden

har medfört, att sanatorierna trots de redan beviljade lånen kommit

att lida brist på likvida medel. Med hänsyn härtill har medicinalstyrelsen

hemställt, att ytterligare rörelsekapital måtte ställas till förfogande av

statsmedel.

För egen del anser jag uppenbart, att den nuvarande ordningen för finansieringen

av verksamheten vid ifrågavarande sanatorier icke är tillfreds
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 87 år 1956

ställande. Jag anser det därför angeläget, att de åtgärder snarast vidtages,

som kan vara ägnade att för framtiden trygga sanatoriernas behov av rörelsemedel.

Härvid synes i första hand ifrågakomma att söka få till stånd

en ändring av nuvarande ersättningsbestämmelser. Enligt min mening bör

därför det förenämnda avtalet uppsägas att gälla fr. o. m. den 1 januari

1957 samt vid de förhandlingar, som med anledning härav påkallas, nuvarande

ersättningsbestämmelser omprövas i syfte att för framtiden undanröja

de olägenheter, som visat sig förenade med nuvarande anordning. Jag

vill i detta sammanhang även understryka vikten av att tillgängliga vårdplatser

utnyttjas så effektivt som möjligt. Jag förutsätter, att medicinalstyrelsen

ägnar detta problem fortlöpande uppmärksamhet samt framlägger

de förslag, vartill utvecklingen kan föranleda.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen är det emellertid

nödvändigt att redan nu vidtaga åtgärder för att säkerställa verksamheten

vid ifrågavarande sanatorier under den närmaste framtiden. Det behov av

förskottsmedel för driftens upprätthållande, som framdeles kan uppkomma,

låter sig icke beräknas med ledning av i ärendet företagen utredning. Jag

anser mig med hänsyn härtill icke böra föreslå, att behovet av rörelsekapital

tillgodoses lånevägen. Jag förordar i stället, att Kungl. Maj :t bemyndigas

att tills vidare under budgetåren 1955/57 vid behov medgiva förskottering

kvartalsvis av till sanatorierna utgående statsbidrag, varvid bör

gälla att förskott må utanordnas för varje kvartal med högst det belopp,

som kan beräknas belöpa på detta kvartal. Härigenom synes garantier vinnas

för att sanatorierna icke kommer att lida brist på rörelsemedel i avbidan

på ett genomförande av den av mig i det föregående förutsatta ändrade

ordningen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att tills vidare under budgetåren

1955/56 och 1956/57 vid behov medgiva förskottering

av Apelvikens och Kronprinsessan Victorias kustsanatorier

tillkommande statsbidrag för vård av kirurgisk tuberkulos

och eftervård av barnförlamningspatienter.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Jan ödmann

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 55

603525

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:226 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa frågor rörande verksamheten vid Apelvikens och Kronprinsessan Victorias kustsana a1 i texten
  2. SU 1956:91 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa frågor rörande verksamheten vid Apelvikens och Kronprinsessan Victorias kustsanatorier. s. 1 i texten