Sök i Ratio Lex

Angående återbäring av vissa skattebelopp, m. m

1956-03-02 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1956:92, Angående återbäring av vissa skattebelopp, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1956

1

Nr 92

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående återbäring av

vissa skattebelopp, m. m.; given Stockholms slott den

2 mars 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås dels att apotekarna H. E. Blom, Nyköping, och

J. A. Berke, Tranås, erhåller återbäring av vissa erlagda skattebelopp, dels

att dödsboet efter före detta kammarskrivaren i tullverket D. J. N. Norrby

befrias från viss ersättningsskyldighet till kronan.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 92

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1956

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 mars

1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lindholm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler frågor om

återbäring av vissa skattebelopp och om befrielse från viss ersättningsskyldighet

till kronan samt anför därvid.

1 :o

I skilda till Kungl. Maj :t ställda skrifter har apotekarna Hjalmar Emanuel

Blom, Nyköping, samt Johan Adolf Berke, Tranås, gjort ansökningar i syfte

att erhålla restitution av den skatt, som de enligt övergångsbestämmelserna

till 1945 års uppbördsförordning påförts för inkomstökning i av dem bedrivna

apoteksrörelser till den del nämnda skatt belöpte å av sökandena

enligt gällande bestämmelser inlevererade avgifter till apotekskollektivet.

Över ansökningarna har, efter remiss, utlåtanden avgivits av vederbörande

länsstyrelser, medicinalstyrelsen — efter hörande av apotekens avgiftsnämnd

— samt statskontoret.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 7 februari 1936 med däri sedermera företagna

ändringar är apoteksinnehavare skyldig att erlägga s. k. allmän avgift

till bestridande av vissa utgifter för gemensamma ändamål inom apoteksväsendet.

Avgiften utgår på apotekets rörelsevinst efter en progressiv

skala. Rörelsevinsten fastställes av en särskild beredning, avgiftsberedningen,

med tillämpning av grunder som bestämmes av den s. k. avgiftsnämnden.

Till ledning för fastställandet av rörelsevinsten har apoteksinnehavaren

att årligen till avgiftsberedningen avgiva deklaration angående inkomster

och utgifter vid rörelsen under föregående kalenderår.

I fråga om beskattningen av apoteks rörelsevinst gäller enligt regelmässigt

tillämpade principer, att vinsten till den del den belagts med allmän avgift

är fritagen från inkomstbeskattning.

Enligt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen den 31 december

1945 (nr 896) i deras lydelse enligt förordningen den 29 juni 1946 (nr

472) om ändring i förstnämnda förordning medgavs skattskyldig, med

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1956

vissa inskränkningar, befrielse från att erlägga bland annat följande skatter,

som skulle ha utgått på grund av 1946 och 1947 års taxeringar, nämligen

dels hälften av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten enligt

1946 års taxering, dels hela den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten

enligt 1947 års taxering dels ock hela den kommunala inkomstskatten enligt

förenämnda båda taxeringar. I syfte att förhindra att skattskyldig utnyttjade

nämnda bestämmelser till att förskaffa sig obehörig skattebefrielse föreskrevs

emellertid tillika, att om skattskyldig under år 1945 eller 1946 eller

motsvarande räkenskapsår redovisat en sammanräknad nettoinkomst, som

med minst 1 000 kronor översteg vad han normalt redovisade som inkomst,

skulle skattebefrielsen icke avse den del av nämnda skatter, som belöpte

på inkomstökningen, i den män denna berott på åtgöranden av den skattskyldige

i syfte att erhålla befrielse från att erlägga skatt eller på annan

därmed jämförlig omständighet. Även om inkomstökningen icke berott på

åtgöranden, som nyss sagts, eller annan därmed jämförlig omständighet,

skulle skattebefrielse likväl, jämlikt punkt 4 a) i övergångsbestämmelserna,

icke äga rum för bl. a. inkomstökning, som motsvarades av en genom tidigare

nedskrivning bildad, under beskattningsåret framkommen dold reserv

i lager av tillgångar, avsedda för omsättning eller förbrukning i rörelse, eller

i tillgångar för stadigvarande bruk.

Beträffande beskattningen av Blom framgår följande av handlingarna i

ärendet.

Prövningsnämnden för Södermanlands län påförde Blom för taxeringsåret

1947 enligt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen i Nyköping

för en skattepliktig inkomstökning av 13 510 kronor statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt jämte värnskatt med tillhopa 4 548 kronor 72 öre

samt kommunala utskylder med 1 328 kronor 3 öre. Skattepåföringen hade

föranletts därav att prövningsnämnden ansett, att under beskattningsåret i

samband med Bloms överlåtelse av en av honom i Skogs socken, Västernorrlands

län, bedriven apoteksrörelse dels framkommit dold reserv i varulager

dels ock återvunnits av Blom vid tidigare inkomsttaxeringar åtnjutna

avdrag för värdeminskning av inventarier.

Häröver anförde Blom besvär hos kammarrätten och yrkade — med förmälan

att vid berörda överlåtelse dold reserv i varulager framkommit till

belopp av 10 520 kronor samt att i samband med överlåtelsen bokföringsmässig

vinst vid avyttring av inventarier uppkommit till belopp av 4 449 kronor

men att Blom nödgats att till apotekens avgiftsberedning inbetala, av förenämnda

10 520 kronor ett belopp av 9 321 kronor och av förenämnda 4 449

kronor ett belopp av 2 804 kronor — att den skattepliktiga inkomstökningen

måtte bestämmas till allenast 2 844 kronor.

Genom utslag den 9 december 1952 utlät sig kammarrätten sålunda: Enär

handlingarna i målet föranleda till antagande, att klagandens inkomst under

år 1946 av apoteksrörelse i Skogs socken icke genom framtagande av

dold reserv i varulager, genom återvinning av värdeminskningsavdrag be
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj. ts proposition nr 92 år 195(i

träffande inventarier eller eljest genom omständigheter, som föranleda skatteplikt,

ökats med belopp, överstigande 2 844 kronor, samt ifrågavarande inkomst

varit till kommunal inkomstskatt för år 1947 skattepliktig i nämnda

socken, alltså finner kammarrätten skäligt på det sätt ändra prövningsnämndens

beslut, att klaganden dels förklaras pliktig att för en skattepliktig

inkomstökning av 2 840 kronor i Nyköping utgöra statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt samt värnskatt med tillhopa 1 112 kronor 80 öre dels

ock befrias från skyldighet att i Nyköping utgöra ifrågakomna kommunalutskylder

till belopp av 1 328 kronor 3 öre; och förordnar kammarrätten

slutligen med tillämpning av 128 § taxeringsförordningen, att klaganden

skall för år 1947 i Skogs socken enligt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

för en skattepliktig inkomstökning av 2 840 kronor erlägga

kommunalutskylder med 414 kronor 64 öre.

Efter besvär av vederbörande taxeringsintendenter fann regeringsrätten

genom utslag den 21 april 1955 med hänsyn till i målet upplysta omständigheter

jämlikt punkt 4 a) omförmälda övergångsbestämmelser skäligt att

sålunda ändra kammarrättens utslag, att Blom förpliktades att för taxeringsåret

1947 utgöra i Nyköping för en skattepliktig inkomstökning av

13 510 kronor statlig inkomst- och förmögenhetsskatt jämte värnskatt med

tillhopa det av prövningsnämnden angivna beloppet 4 548 kronor 72 öre

ävensom i Skogs kommun för en skattepliktig inkomstökning av 10 390 kronor

kommunala utskylder med 1 516 kronor 94 öre.

Beträffande beskattningen av Berke inhämtas följande.

Prövningsnämnden för Älvsborgs län påförde Berke för taxeringsåret 1946

enligt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen i Starrkärrs socken

för en skattepliktig inkomstökning av 9 110 kronor statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt jämte värnskatt med tillhopa 2 175 kronor 2 öre samt

kommunala utskylder med 624 kronor 3 öre. Den skattepliktiga inkomstökningen

motsvarades av en genom tidigare nedskrivning bildad, under beskattningsåret

framkommen dold reserv i varulager.

I besvär hos kammarrätten yrkade Berke, att den skattepliktiga inkomstökningen

måtte bestämmas till 1 360 kronor, vilket belopp Berke fått behålla

av inkomstökningen, sedan avgiften till apotekskollektivet frånräknats.

Genom utslag den 22 november 1952 fann kammarrätten med avseende å

vad i målet förekommit skäligt att, med bifall till besvären och med ändring

av prövningsnämndens beslut, förklara Berke pliktig att för en skattepliktig

inkomstökning av 1 360 kronor utgöra statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

jämte värnskatt med tillhopa 324 kronor 70 öre samt kommunalutskylder

med sammanlagt 93 kronor 16 öre.

Efter besvär av vederbörande taxeringsintendent prövade regeringsrätten

genom utslag den 13 maj 1955 med hänsyn till i målet upplysta omständigheter

jämlikt punkt 4 a) omförmälda övergångsbestämmelser lagligt att

med ändring av kammarrättens utslag fastställa prövningsnämndens beslut.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj. ts proposition nr 92 år 1956

5

I sina förevarande ansökningar hemställer nu Blom och Berke att utfå

4 538 kronor 22 öre respektive 2 381 kronor 19 öre, motsvarande skillnaden

mellan, å ena sidan, de skattebelopp om 6 065 kronor 66 öre respektive 2 799

kronor 5 öre som sökandena fått erlägga jämlikt regeringsrättens nyssnämnda

utslag och vari ingår skatt även för den del av ifrågavarande inkomstökningar,

som de inlevererat till apotekskollektivet, och, å andra sidan, de

skattebelopp å respektive 1 527 kronor 44 öre och 417 kronor 86 öre, vilka

belöper å den del av inkomstökningarna som Blom och Berke fått behålla för

egen räkning. De äskade beloppen föreslås kunna utgå antingen från apotekens

allmänna avgifter eller genom skattebefrielse till motsvarande belopp.

Länsstyrelsen i Södermanlands län, som hörts om den av Blom gjorda

ansökningen, påpekar att den omständigheten, att Blom haft att inleverera

viss del av inkomsten till apotekskollektivet, talar för att han icke hör

svara för den del av utskylderna, som motsvarar det inlevererade beloppet.

Länsstyrelsen tillstyrker därför, att Blom medgives rätt att av inlevererade

medel utfå det belopp, varom fråga är, eller 4 538 kronor 22 öre. Däremot

anser länsstyrelsen skäl icke föreligga, att Blom av nåd beviljas ersättning

av statsmedel för ifrågavarande belopp.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller i utlåtande över den av Berke

gjorda ansökningen, att Berke till stöd för ansökningen åberopat samma

omständigheter, som förelåg till bedömande i det av regeringsrätten avgjorda

taxeringsärendet. Ett bifall till ansökningen skulle i realiteten innebära ett

åsidosättande av regeringsrättens avgörande i beskattningsfrågan. Med hänsyn

härtill anser sig länsstyrelsen icke kunna förorda bifall till ansökningen.

Medicinalstyrelsen, som införskaffat yttranden i ärendena från apotekens

avgiftsnämnd, ansluter sig till vad nämnden i sina yttranden anfört. Nämnden

framhåller, att de ifrågavarande inkomstökningarna kommit att bli föremål

för dubbelbeskattning i det att de belagts med såväl allmän avgift till

apotekskollektivet enligt härför gällande bestämmelser som skatt till stat

och kommun. En dylik dubbelbeskattning står i strid med eljest tillämpade

principer för beskattning av rörelsevinster vid apoteken, då skatt icke utgöres

för den del av en rörelsevinst, som belagts med allmän avgift. Även om

beskattningsåtgärderna får anses ha stöd i åberopat författningsrum, kan

nämnden icke undgå att finna resultatet mindre tillfredsställande ur billighetssynpunkt.

Enligt nämndens mening saknas skäl att vid tillämpningen

av 1945 års uppbördsförordning utgå från för den enskilde mera betungande

beskattningsprinciper än eljest. Nämnden anser därför att sökandena skäligen

bör erhålla gottgörelse för de uppkomna förlusterna, Blom med 4 538

kronor 22 öre samt Berke med 2 381 kronor 19 öre. Däremot kan nämnden

icke ansluta sig till länsstyrelsens i Södermanlands län uppfattning, att ersättningen

bör utgå av medel som inlevererats till apotekskollcktivel. Vid

korrigering av en beskattningsåtgärd, som resulterat i ökade intäkter för

stat och kommun men däremot icke för apotekskollektivet, torde staten uppenbarligen

böra träda emellan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 92 år 1956

Statskontoret anför, att det icke lärer kunna undvikas, att vissa ojämnheter

i taxeringen kan uppkomma vid tillämpningen av tillfälliga beskattningsregler

av merskatts natur. Ämbetsverket föreställer sig, att även i andra fall

dylika ojämnheter kan ha uppstått vid övergången till källskattesystemet.

Statskontoret finner sig därför svårligen kunna tillstyrka bifall till de gjorda

ansökningarna. Därest dessa likväl skulle anses böra tillmötesgås, delar

ämbetsverket länsstyrelsens i Södermanlands län uppfattning, att ersättningarna

bör utgå av medel, som inlevererats till apotekskollektivet. Det

torde eventuellt kunna övervägas, att beloppen må avräknas å kommande

inbetalningar till kollektivet från Blom och Berke.

Departementschefen. Som framgår av det tidigare anförda har apotekarna

Blom och Berke enligt regeringsrättens förenämnda utslag påförts skatt för

skattepliktiga inkomstökningar av, Blom 13 510 kronor vid den statliga och

10 390 kronor vid den kommunala taxeringen samt Berke 9 110 kronor vid

såväl den statliga som den kommunala taxeringen. Av nämnda inkomstökningar

har sökandena emellertid — sedan utgående avgift till apotekskollektivet

frånräknats — fått behålla allenast, Blom 2 844 kronor och Berke 1 360

kronor. Påförda skattebelopp enligt regeringsrättens utslag uppgår till sammanlagt

6 065 kronor 66 öre respektive 2 799 kronor 5 öre eller till 4 538

kronor 22 öre respektive 2 381 kronor 19 öre högre belopp än som skulle ha

utgått, därest sökandena påförts skatt allenast för den del av inkomstökningarna,

som sökandena själva fått behålla.

Förenämnda inkomstökningar har sålunda belagts med såväl allmän avgift

till apotekskollektivet enligt härför gällande bestämmelser som skatt

till stat och kommun. Ehuru genom regeringsrättens utslag fastslagits att

skattskyldighet enligt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen

förelegat för hela inkomstökningarna, kan jag dock i likhet med medicinalstyrelsen,

länsstyrelsen i Södermanlands län samt apotekens avgiftsnämnd

ej undgå att finna resultatet mindre tillfredsställande ur billighetssynpunkt.

Jag ansluter mig därför till uppfattningen, att Blom och Berke bör erhålla

ersättning med belopp, motsvarande skillnaden mellan skatt som påförts

dem enligt regeringsrättens utslag och skatt som skulle ha erlagts, därest

från inkomstökningen avräknats vad som inbetalts till apotekskollektivet,

eller sålunda Blom med 4 538 kronor 22 öre samt Berke med 2 381 kronor

19 öre. Då berörda beskattningsåtgärder resulterat i ökade intäkter för

stat och kommun men däremot ej för apotekskollektivet, synes ersättningarna

böra utgå av statsmedel, varvid de torde böra bestridas från vederbörande

inkomsttitel.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att apotekarna H. E. Blom och J. A. Berke erhåller återbäring

från vederbörande inkomsttitel av berörda skattebelopp,

Blom med 4 538 kronor 22 öre och Berke med 2 381 kronor

19 öre.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1956 7

2:o

Genom lagakraftvunnet utslag den 27 oktober 1926 dömde Stockholms

rådhusrätt kammarskrivaren i tullverket David Josef Natanael Norrby för

förskingring av tull och dragarpengar in. m. till frihetsstraff samt till avsättning

från tjänsten såsom kammarskrivare. Härjämte förpliktades Norrby

— såvitt nu är i fråga — att till generaltullstyrelsen utgiva ersättning med

6 767 kronor 75 öre.

Upprepade försök till indrivning av ifrågavarande fordran har företagits,

varvid vederbörande utmätningsman, senast den 10 februari 1951, betygat

att Norrby saknade utmätningsbara tillgångar.

Norrby avled den 27 april 1954, efterlämnande såsom enda dödsbodelägare

hustrun Aina Norrby, född 1879, med vilken han ingått äktenskap

år 1903.

I en till Kungl. Maj :t ställd, den 27 september 1955 dagtecknad skrift hemställer

boutredningsmannen i dödsboet efter Norrby, juris kandidaten Margareta

Sandberg, att generaltullstyrelsens fordran på grund av förenämnda

utslag av Stockholms rådhusrätt måtte avskrivas och dödsboet sålunda befrias

från ifrågavarande gäld. Till stöd härför framhåller boutredningsmannen,

att fru Norrby, som alltsedan kort tid efter mannens död vårdas å

Norrtulls sjukhus i Stockholm, vid tidpunkten för dödsfallet haft sparade

medel å 2 635 kronor 73 öre insatta å postsparbanken, vilket belopp upptagits

som tillgång i boet efter mannen. Det är enligt boutredningsmannen

obilligt att taga dessa sparmedel i anspråk för att generaltullstyrelsen skall

erhålla delbetalning för sin fordran.

över ansökningen har, efter remiss, utlåtanden avgivits av generaltullstyrelsen,

efter hörande av tulldirektionen i Stockholm, samt av statskontoret.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande. Enligt bouppteckningen

efter Norrby utgjorde boets tillgångar 6 087 kronor 44 öre och dess skulder

8 604 kronor 25 öre. Av sistnämnda belopp avsåg 6 767 kronor 75 öre

Norrbys förenämnda skuld till generaltullstyrelsen. Dödsboet utvisade sålunda,

därest hänsyn icke toges till nämnda skuld, en behållning av 4 250

kronor 94 öre. Under enahanda förutsättning uppgick dödsboets kvarvarande

behållning per den 12 oktober 1955 till ca 3 500 kronor, vilket belopp

dock torde komma att minskas med ytterligare ca 400 kronor, utgörande

arvode till boutredningsmannen. Därefter skulle sålunda återstå ca 3 100

kronor. Fru Norrbys nuvarande inkomster utgöres av — förutom folkpension

— familjepension från statskontoret med 202 kronor 95 öre för månad.

Vårdkostnaderna vid hennes vistelse å sjukhus uppgår till 3 kronor för

dag. Under tiden från mannens död till och med november 1955 har å pensionerna

kunnat besparas ett belopp av ca 2 200 kronor.

Generaltullstijrelsen uttalar, att dödsboets tillgångar ej torde behöva tagas

i anspråk för försörjningen av fru Norrby. Från styrelsens sida är emel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 92 år 1956

lertid ej något att erinra, därest Kungl. Maj :t det oaktat skulle finna skäligt

vidtaga åtgärd för efterskänkande av förenämnda fordran.

Statskontoret framhåller, att fru Norrby av dödsboets kvarvarande tillgångar,

ca 3 100 kronor, rimligen bör få behålla det belopp å 2 635 kronor

73 öre, som hon enligt uppgift har sparat före mannens död. Härefter kvarstår

endast 400 å 500 kronor. Det kan övervägas, om ej sistnämnda belopp

bör tagas i anspråk för fullgörande av en del av mannens ersättningsskyldighet.

Med hänsyn till beloppets ringa storlek och med beaktande av omständigheterna

i övrigt i föreliggande fall vill ämbetsverket dock, om än med

viss tvekan, ej motsätta sig ett efterskänkande i dess helhet av ifrågavarande

fordran.

Departementschefen. Med hänsyn till de föreliggande omständigheterna

anser jag, att dödsboet efter Norrby bör befrias från att erlägga det belopp

å 6 767 kronor 75 öre, varmed Norrby på grund av Stockholms rådhusrätts

förenämnda utslag den 27 oktober 1926 vid sin död häftat i skuld till kronan.

Frågan torde emellertid böra underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att dödsboet efter före detta kammarskrivaren D. J. N.

Norrby må befrias från skyldigheten att utgiva förenämnda

belopp, 6 767 kronor 75 öre.

Vad föredragande departementschefen under 1 :o och

2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,

bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Rydén

5604 49 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1956:184 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt vissa personer. a1 i texten
  2. SU 1956:72 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående återbäring av vissa skattebelopp, m. m. a1 i texten