Sök i Ratio Lex

Angående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. to

1957-03-08 · 146 sidor, varav 143 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 143 av 146 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:106, Angående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. to

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

1

Nr 106

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola m. to.; given

Stockholms slott den 8 mars 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas först en redogörelse för den under skolöverstyrelsens

ledning pågående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola samt

den pedagogiska försöksverksamheten vid högre skolor.

I anslutning härtill redovisas de synpunkter, vilka skall gälla såsom

direktiv för den sammanfattande utredning i skolfrågorna, som avses skola

ligga till grund för riksdagens beslut i början av 1960-talet angående enhetsskolans

definitiva utformning. Utredningens huvuduppgifter skall vara,

att företaga erforderliga undersökningar rörande skolans mål och uppgifter

i samhället, att på grundval av de samlade erfarenheterna från försöksverksamheten

närmare utforma och bestämma den obligatoriska, organisatoriskt

sammanhållna nioåriga skola, för vilken riksdagen uttalat sig, att

framlägga förslag angående den organisatoriska anknytningen till denna

skola av skolor för viss vidareutbildning, såsom praktiska realskolor och

kommunala flickskolor, samt att på grundval av de företagna undersökningarna

om skolans uppgifter i nutidssamhället närmare bestämma innehållet

och utformningen av de ifrågavarande skolformernas kurser.

För att skolplaneringen skall kunna bedrivas med erforderlig säkerhet

och med en allmänt genomförd nioårig enhetsskola som klar riktpunkt iir

det redan nu angeläget med en precisering så långt möjligt av den takt,

1 — IUhang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 10G.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

i vilken statsmakterna bedömer att skolreformen skall kunna förverkligas.

På grund härav framlägges för riksdagens godkännande förslag till riktlinjer

för planeringen för enhetsskolorganisationens allmänna genomförande.

Dessa riktlinjer innebär, att den nuvarande försöksperioden beräknas från

och med läsåret 1962/63 — då statsmakternas beslut om enhetsskolans

definitiva utformning förutsättes föreligga — övergå i en period, varunder

allmän övergång till obligatorisk enhetsskola skall ske. Denna period förutsättes

skola räcka till och med läsåret 1968/69. Då övergången för varje

kommun i regel bör ske successivt med början i klasserna 1 och 5, kommer

de kommuner, som startar senast läsåret 1968/69, att ha den nioåriga

skolgången genomförd från och med läsåret 1972/73. Detta läsår bör alltså

enhetsskolan beräknas vara i huvudsak helt genomförd inom riket.

I detta sammanhang beröres även vissa spörsmål rörande den fortsatta

försöksverksamhetens utveckling under övergångstiden före enhetsskolans

genomförande.

I propositionen behandlas vidare den redan av 1946 års skolkommission

väckta frågan om inrättande av särskilda statliga försöksskolor. I anslutning

till numera verkställd utredning föreslås upprättande av en särskild

statlig försöksskola i Linköping från och med budgetåret 1957/58. Den

särskilda försöksskolan avses skola organiseras som en enhetsskola med ett

trettiotal avdelningar i fullt utbyggt skick. För ändamålet äskas för nästa

budgetår anslag på riksstaten med tillhopa 595 000 kronor.

I ett tredje avsnitt av propositionen framlägges slutligen förslag beträffande

reglering av vissa ekonomiska och organisatoriska frågor, som sammanhänger

med de statliga realskolornas ställning i försöksdistrikten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 mars 1957.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell, Lindström,

Lange, Lindholm, Näsgård, Kling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, vissa frågor rörande

försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. samt anför därvid

följande.

I. Den allmänna försöksverksamheten

Den av skolöverstyrelsen ledda försöksverksamheten omfattar i överensstämmelse

med 1950 års riksdagsbeslut dels försök med en enhetsskoleorganisation

i anslutning till de riktlinjer, som uppdrogs i propositionen

1950: 70, dels också försök av olika slag inom de äldre skolformerna. Överstyrelsen

har att inkomma med årliga redogörelser för försöksverksamheten.

Från och med år 1951 har vederbörande departementschef årligen i lämpligt

sammanhang lämnat översikter rörande försöksverksamhetens gång

(prop. 1951: 136 s. 3; 1952: 149 s. 93; 1953: 126 s. 2; 1954: 137 s. 2; 1955:120

s. 3; 1956: 80 s. 2).

Utöver de sedvanliga redogörelserna för försöksverksamheten kommer

här att i ett särskilt avsnitt redovisas vissa av skolöverstyrelsen i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 23 april 1956 framlagda förslag rörande planeringen

för enhetsskolorganisationens genomförande.

1. Redogörelse för försöksverksamhet med enhetsskola

Skolöverstyrelsen har med skrivelse den 10 december 1956 inkommit

med redogörelse för försöksåret 1955/56. Redogörelsen är i sin helhet publicerad

i »Aktuellt från skolöverstyrelsen» 1957 nr 3. Av redogörelsen torde

här få redovisas följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

Försöksverksamhetens omfattning läsåret 1955/56 framgår av tabell 1.

Under verksamhetsåret tillkom 13 nya försöksdistrikt. Antalet läraravdelningar

tillhörande försöksverksamheten ökade från 2 516 läsåret 1954/55

till 3 394 och antalet elever från 61 498 till 84 941.

Tabell 1. Antal lär ar avdelning ar och elever i distrikt med enhetsskolförsök

läsåret 1955/56

Skoldistrikt

Försöks-

verksam-

het

fr. o. m.

I försöksverksamheten deltagande

Försöks- verksam- heten har

under året

omfattat

klasserna

antal

lärar-

avdel-

ningar

därav

på hög- stadiet

antal

elever

därav

på hög- stadiet

1. Bergsjö .............

1953

21

2

369

68

1-3,5—7

2. Bollnäs lk ..........

1949

58

11

1272

311

1-8

3. Bollnäs stad ........

1949

38

7

923

178

1-8

4. Boo ................

1954

19

—

459

—

1,2, 5, 6

5. Botkyrka ...........

1955

15

—

312

—

1-2

6. Burlöv .............

1949

28

7

663

157

1-9

7. Degeberga ..........

1954

15

—

269

—

1,2, 5,6

8. Ekeberga ...........

1955

3

—

66

—

1, 5

9. Falun...............

1954

39

—

1014

—

1-2,5-6

10. Gustavsberg .........

1952

26

6

622

151

1-9

11. Göteborg ...........

1953

403

56

11 766

1 648

1-9

12. Hallstahammar ......

1955

17

—

337

—

1,5

13. Hassela .............

1953

10

i

209

27

1—3,5-7

14. Hietaniemi ..........

1949

29

6

546

154

1-9

15. Holmsund ..........

1955

8

—

174

—

1,5

16. Huddinge ...........

1955

29

—

751

—

1,5

17. Huskvarna .........

1951

68

13

1814

351

1-9

18. Hälsingborg .........

1951

81

14

2151

378

1-9

19. Hömefors ...........

1955

8

—

108

1,5

20. Järna ...............

1955

9

—

177

—

1, 5

21. Jönköping...........

1953

56

2

1 549

57

1-3, 5-7

22. Kolbäck ............

1954

19

—

343

—

1,2, 5,6

23. Kols va .............

1955

7

—

148

—

1,5

24. Laxå ...............

1950

31

7

654

125

1-9

25. Lerum ..............

1949

44

11

1016

253

1-9

26. Lessebo .............

1955

4

—

103

—

1, 5

27. Lillhärdal ...........

1949

12

3

245

64

1-9

28. Linköping ...........

1950

90

14

2 493

383

1-9

29. Lomma .............

1951

24

7

574

168

1-9

30. Malmö..............

1954

49

—

1318

—

1,2, 5,6

31. Mörby långa .........

1950

31

8

638

182

1-9

32. Nacka ..............

1954

49

—

1 180

—

1,2, 5,6

33. Nederkalix ..........

1951

124

33

2 793

864

1-9

34. Njurunda ...........

1952

65

11

1 598

343

1-8

35. Oland ..............

1949

46

13

906

246

1-9

36. Perstorp ............

1952

31

5

694

113

1-8

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

5

Skoldistrikt

Försöks-

verksam-

het

fr. o. m.

I försöksverksamheten deltagande

Försöks- verksam- heten har

under året

omfattat

klasserna

antal

lärar-

avdel-

ningar

därav

på hög- stadiet

antal

elever

därav

på hög- stadiet

37. Ramnäs ............

1953

20

2

415

59

1-3, 5-7

38. Råda ...............

1955

8

—

165

—

1,5

39. Råneå ..............

1950

70

19

1479

429

1-9

40. Rämmen ............

1953

18

2

352

44

1-3,5—7

41. Skellefteå ...........

1949

102

11

2 568

316

1-9

42. Skinnskatteberg .....

1954

22

—

414

—

1,2, 5,6

43. Skultuna ............

1955

12

—

166

—

1,5

44. Skurup .............

1955

10

—

185

—

1,5

45. Skön ...............

1950

71

18

1787

440

1-9

46. Staffanstorp .........

1953

25

3

481

73

1-3,5-7

47. Stockholm ..........

1949

822

39

21349

1087

1-9

48. Sundbyberg .........

1951

126

14

3 407

466

1-9

49. Sundsvall ...........

1954

62

—

1 798

—

1, 2,5,6

50. Sura ...............

1949

37

10

892

215

1-9

51. Svedala .............

1950

29

7

654

165

1-9

52. Söderala ............

1955

26

—

433

—

1,5

53. Södertälje ...........

1952

124

18

3 685

524

1-8

54. Timrå ..............

1949

65

19

1 627

477

1-9

55. Töre ...............

1952

37

7

816

181

1-8

56. Vifolka .............

1919

29

8

528

133

1-9

57. Åhus ...............

1949

30

8

583

168

1-9

58. Älghult ............

1954

13

—

258

—

1,2, 5,6

59. Österåker ...........

1949

27

6

645

147

1—9

Summa

3 394

428

84941

11 145

Skolöverstyrelsens jörsöksavdelning har under verksamhetsåret varit

uppdelad på tre rotlar med avdelningschefen, undervisningsrådet Yngve

Norinder samt e. o. undervisningsråden Börje Beskow och Jonas Orring som

rotelchefer. På rotel 1 har tjänstgjort skolpsykologen docent Märta Björsjö,

som har handlagt ärenden rörande skolpsykologverksamheten samt lett

avdelningens psykologiska och pedagogiska undersökningar t. o. m. den 31

december 1955. Sedan docent Björsjö fr. o. m. den 1 januari 1956 förordnats

att upprätthålla annan tjänst, har fil. lic. Sven Eric Henrieson handhaft

nyssnämnda uppgifter. På försöksavdelningen har under redovisningsåret

dessutom tjänstgjort tre konsulenter för huvudsakligen pedagogiskadministrativa

arbetsuppgifter samt viss administrativ personal.

Försöksavdelningen har under läsåret 1955/56 tillkallat sakkunniga för

skilda ändamål: fortsatt utredning om inrättande av statliga försöksskolor,

samordning av den förberedande yrkesutbildningen i enhetsskola och yrkesskola,

frågor gällande utformningen av den allmänpraktiska utbildningen,

instruktionskurser för övnings- och yrkeslärare, utarbetande av förslag till

provisoriska tim- och kursplaner för försöksgymnasierna, ordnandet och

tillsynen av den skogliga undervisningen i klass 9 y samt framläggande av

förslag till försök med särskild normalskolekompetens. Sakkunniga för den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

förberedande yrkesutbildningen har även bedrivit viss konsulentverksamhet

i försöksdistrikten. Dessutom har under verksamhetsåret ett antal experter,

som redan tidigare tillkallats, fortsatt sitt utredningsarbete.

I likhet med föregående år har 13 regionala samarbetskommittéer varit i

verksamhet. I sju regioner har ordföranden i samarbetskommittéerna varit

en statens folkskolinspektör, i fem regioner en seminarierektor och i en

region en kommunal folkskolinspektör. Till samarbetskommittéerna har i

vissa fall bland annat lektorer och övningsskollärare vid inom regionen befintliga

seminarier adjungerats. Kommittéerna har som regel hållit två och

i enstaka fall tre sammanträden under året. I fem regioner har arbetsutskott

utsetts.

I de flesta regioner har man huvudsakligen arbetat med korta kurser

och auskultationer. Längre och ofta med något tidsintervall upprepade besök

av lärare med långvarig och vidsträckt erfarenhet av konsulentverksamhet

är dock fortfarande mycket uppskattade. Önskemål har också uttalats

om att den centrala konsulentverksamheten skall utvidgas. Beträffande

insatsen från de regionala konsulenterna, som i allt större utsträckning

måst anlitas, ju mer omfattande försöksverksamheten blivit, är omdömena

likaledes positiva. I fråga om auskultationerna råder delade meningar.

Väl planerade auskultationer anses av många ha stort värde. Å

andra sidan framhålles också, att vissa skolor, som ofta besöks, kan få sin

verksamhet störd av de täta auskultationerna.

Skolöverstyrelsens heltidsanställda konsulenter har besökt försöksdistrikten

under sammanlagt 53,5 dagar. Vidare har under verksamhetsåret 73

lärare anlitats såsom deltidsanställda regionala konsulenter under tillhopa

361,5 tjänstgöringsdagar.

Försöksavdelningen har under året inlett en serie regionala konferenser,

till vilka ledamöter av de regionala samarbetskommittéerna, skolledare och

representanter för näringslivet och vissa kommunala myndigheter i försöksdistrikten

kallats. Avsikten är att överläggningar i denna form skall

fortsätta under kommande verksamhetsår.

Den till försöksavdelningen knutna lekmannanämnden har under verksamhetsåret

haft två sammanträden. Rapporter har därvid lämnats om

försöksverksamhetens omfattning och bedrivande. Frågor som gällt enhetsskolans

fortsatta utbyggnad har diskuterats.

Liksom tidigare år har av försöksavdelningen utgivits en för försöksverksamheten

gemensam publikation, »På försök», samt anordnats fortbildningskurser

för enhetsskolans lärare. Kurser har sålunda hållits för regionala

konsulenter, yrkesvalslärare och handledare i praktiskt yrkesarbete

samt i mekaniskt verkstadsarbete, maskinskrivning, sömnad, handelsämnen

och hushållsgöromål i klass 9 y ävensom i modersmålet och i skoladministration.

Liksom tidigare har även för läsåret 1955/56 infordrats rapporter från

skolledarna i försöksdistrikten. Distriktsöverlärarna har därvid i samarbete

med studieledare och yrkesvalslärare svarat på vissa frågor rörande elevernas

ämnes- och linjeval på högstadiet, lärarnas utbildning och tjänstgöring,

yrkesvägledning och förberedande yrkesutbildning m. m. Den av

överstyrelsen lämnade redogörelsen grundar sig i huvudsak på dessa rap
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

porter samt på uppgifter i till överstyrelsen insända betygskataloger. Därjämte

redovisas vissa resultat från en undersökning rörande elevernas allmänintellektuella

förutsättningar.

Lärarnas formella kompetens

Den formella kompetensen hos de lärare i läroämnen, som under läsåret

1955/56 undervisat på högstadiet, framgår av tabell 2. Ett studium av

denna tabell visar, att antalet undervisande lärare med lärarutbildning

uppgår till sammanlagt 76 procent av samtliga. Jämfört med föregående år

betyder detta en obetydlig ökning med 2,9 procent, och fortfarande saknar

sålunda inemot en fjärdedel av lärarna egentlig lärarutbildning.

Bland lärarna med lärarutbildning har emellertid en tydlig förskjutning

inträtt, innebärande att antalet tjänstgörande lärare med enbart folkskollärarexamen

minskat med 9,0 procent, samtidigt som antalet »23-or»

ökat med 11,7 procent. Man kan sålunda konstatera, att andelen kompetenta

lärare i läroämnen (d. v. s. adjunkter, ämnesliirare och folkskollärare

med 23-gradsbehörighet) under redovisningsåret har ökat från 28,3 procent

till 40,2 procent.

I tabellen har medtagits endast lärare med mer än halv tjänstgöring.

Därutöver har emellertid 128 timlärare med mindre tjänstgöringsskyldighet

varit anställda. Av dessa har huvudparten eller 62,5 procent varit folkskollärare,

medan jämnt en fjärdedel haft akademisk examen med eller

utan praktisk lärarkurs.

Tabell 2. Lärarnas formella kompetens för undervisning i läroämnen

på enhetsskolans högstadium

Formell

kompe-

tens

Undervisande lärare

Samt-

liga

lärare

F. M. el.

F. K. med

praktisk

lärar- kurs

Ämnes- lärare

i löne- grad 25

(27)

Folkskoll.

med be- fordrings- kurs el.

akad.

betyg

»23-or»

Folk-

skol-

lärare

F.M., F.K.

el. T.K.

utan

praktisk

lärar-

kurs

Fil. stud.

ingen- jörer

Övriga

Antal

%

61

14,5

14

3,3

94

22,4

150

35,8

77

18,3

14

3,3

10

2,4

420

100

Som framgår av tabell 3 har huvudparten (eller inemot 95 procent) av

de lärare, som under läsåret 1955/56 undervisat i engelska i klasserna 5 och

6 i skolor av A-form, överstyrelsens behörighet att meddela sådan undervisning.

I B-skolor har däremot endast drygt 49 procent av lärarna denna

formella kompetens. Jämför man dessa siffror med motsvarande från före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

gående år, visar det sig dock, att procenttalet lärare, som har denna kompetens

för undervisning i engelska, ökat såväl i A-skolor (med cirka 4 procent)

som i B-skolor (med cirka 7 procent).

Tabell 3. Lärarnas formella kompetens för undervisning i engelska på

enhetsskolans mellanstadium

Antal lärare undervisande i

klass 5

A-form

därav

med över- styrel- sens

behö-

righet

klass 6

A-form

därav

med över- styrel- sens

behö- righet

klass

5—6

B-form

därav

med över- styrel- sens

behö-

righet

a) akademiskt betyg i ämnet

b) studentbetyg och semina-

‘29

28

16

15

4

2

riebetyg i ämnet.......

c) enbart studentbetyg i äm-

120

117

76

71

27

18

net ...................

d) enbart seminariebetyg i

51

48

45

44

16

6

ämnet ................

e) realexamen, betyg från

flickskola eller ofullstän- digt genomgånget gymna-

101

93

56

52

62

32

sium .................

13

It

5

3

9

2

f) enbart självstudier .....

10

10

11

11

4

—

Summa antal

% av totala antalet undervi-

324

307

209

196

122

60

sande lärare i klassen . ..

—

94,8

—

93,8

—

49,2

Lärarnas formella kompetens för undervisning i övningsämnen på högstadiet

skiftar något från ämne till ämne. Man kan emellertid göra en grov

uppdelning av övningsämnena i två grupper med utgångspunkt från fördelningen

av lärarkompetensen. Den ena gruppen innefattar musik, gymnastik

och teckning, den andra hemkunskap-hushållsgöromål samt manlig

och kvinnlig slöjd. I förstnämnda grupp handhas undervisningen huvudsakligen

av folkskollärare, i antal ungefär dubbelt så många som de specialutbildade

övningslärarna. I den andra gruppen tjänstgör nästan enbart seminarieutbildade

övningslärare. I samtliga ämnen undervisar dessutom lärare

utan seminarieutbildning, men med fackutbildning inom ämnet samt vanligen

pedagogiska kurser. Denna kategori utgör dock en proportionellt sett

ringa del.

Den formella kompetensen hos lärare i yrkesämnen i klass 9 y redovisas

i tabell 15 och kommenteras i avsnittet om den förberedande yrkesutbildningen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

Jämförande översikt över elevernas ämnes- och

linjeval på högstadiet

För att kunna välja den gymnasieförberedande linjen i klass 9 (9 g) bör

eleverna i klasserna 7 och 8 ha läst två främmande språk. Tabellerna 4

och 5 visar, i vilken omfattning detta har skett under läsåren 1951/57.

Tabell Jf. Elevernas ämnesval i fråga om språk i klass 7 läsåren 1951/57

Elevgrupper

År

Pojkar

Flickor

Samtliga

Antal

%

Antal

%

Antal

%

1951/52

147

43,6

207

62,0

354

52,8

1952/53

337

42,0

390

54,7

727

48,0

1953/54

521

37,1

670

48,1

1191

42,6

2 främmande språk .......

1954/55

731

36,5

958

47,5

1689

42,0

1955/56

929

36,5

1080

45,0

2009

40,6

1956/57

1399

36,5

1649

45,3

3048

40,8

1951/52

190

56,4

127

38,0

317

47,2

1952/53

466

58,0

323

45,3

789

52,0

1953/54

882

62,9

722

61,9

1604

57,4

1 främmande språk .......

1954/55

1270

63,5

1058

52,5

2328

58,0

1955/56

1619

63,5

1322

55,0

2941

59,4

1956/57

2434

63,5

1990

51,7

4424

59,2

Som framgår av tabell 4 kvarstår tendensen, att flickorna i något större

utsträckning än pojkarna väljer ämneskombinationen med två främmande

språk i klass 7. Detta är inte oväntat med hänsyn till att flickornas språkliga

skolprestationer på detta åldersstadium i allmänhet är bättre än pojkarnas.

Den ifrågavarande tendensen synes ha stabiliserat sig så, att nästan

hälften av flickorna väljer två främmande språk mot något mer än en tredjedel

av pojkarna. Därigenom har en viss stabilitet inträtt i hela elevmaterialets

fördelning mellan ämneskombinationen två främmande språk och

övriga kombinationer, så att omkring 40 procent väljer det förra alternativet

och cirka 60 procent det senare.

Tabell 5 visar, att elevgruppen med 2 främmande språk i klass 7 minskar

något vid övergången till klass 8. Huvuddelen av dessa elever väljer dock

att fortsätta med två språk. Av de elever som i klass 7 läst ett främmande

språk, väljer numera omkring hälften att även i klass 8 göra så. Den andra

hälften begagnar sig av möjligheten att fortsätta i klass 8 utan något främmande

språk. Av tabell 5 framgår vidare, att pojkarna i mindre utsträckning

än flickorna väljer språkliga ämneskombinationer i klass 8.

Tendensen att flickorna i större utsträckning än pojkarna väljer tvåspråkiga

ämneskombinationer i klasserna 7 och 8 följes under nionde skolåret

av en motsvarande — ehuru inte lika utpräglad — övervikt för flickorna

på den gymnasieförberedande linjen (9 g) och på den allmänna linjen

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

Tabell 5. Elevernas ämnesval i fråga om språk i klass 8 under

läsåren 1952/57

Elevgrupper

År

Pojkar

Flickor

Samtliga

Antal

%

Antal

%

Antal

%

1 1952/53

108

33,3

175

51,9

283

42,8

1953/54

267

35,4

335

47,9

602

41,4

j 2 främmande språk .......

1954/55

438

32,7

586

43,2

1024

38,0

1955/56

552

29,8

779

41,9

1331

35,8

1956/57

817

32,8

978

41,6

1795

37,0

i

1952/53

81

25,0

70

20,8

151

22,9

1953/54

193

25,6

237

33,9

430

29,6

1 främmande språk ......

1954/55

426

31,8

499

36,7

925

34,3

1955/56

485

26,2

691

37,1

1176

31,7

1956/57

754

30,2

896

38,1

1650

34,1

1952/53

135

41,7

92

27,3

227

34,3

1953/54

294

39,0

127

18,2

421

29,0

Utan främmande språk ....

1954/55

474

35,5

273

20,1

747

27,7

1955/56

816

44,0

391

21,0

1207

32,5

1956/57

923

37,0

479

20,3

1402

28,9

(9 a). Dessa förhållanden har, som framgår av tabell 6, varit relativt stabila

sedan läsåret 1953/54.

Vid bedömning av fördelningen på olika linjer enligt tabell 6 bör hänsyn

tagas till den omständigheten, att ett antal elever (tillsammans 10—15

procent av årskullen) efter klasserna 4, 5 och 6 avgått från försöksskolorna

till realskolor och flickskolor inom eller utom distriktet.

Tabell 6. Elevernas fördelning på olika linjer i klass 9 under

läsåren 1953/57

Elevgrupper

År

9

y

9

a

9

g

Samtliga

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

1953/54

196

65,1

64

21,3

41

13,6

301

47,8

i

1954/55

400

59,9

155

23,2

113

16,9

668

50,7

1955/56

717

64,3

255

22,9

143

12,8

11 15

48,5

1956/57

993

61,4

336

20.8

289

17,8

1618

48,4

1953/54

162

49,3

104

31,6

63

19,1

329

52 2

1954/55

282

43,5

228

35,1

139

21,4

649

49,3

1955/56

589

49,8

389

32,5

204

17,3

1182

51,5

1956/57

834

48,5

519

30,1

369

21,4

1722

51,6

1953/54

358

56,8

168

26,7

104

16,5

630

100,0

Samtliga ..............

1954/55

682

51,8

383

29,1

252

19,1

1317

100,0

1955/56

1306

56,9

614

28,0

347

15,1

2297

100,0

1956/57

1827

54,7

855

25,6

658

19,7

3340

100,0

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

11

Ämnesvalet i klasserna 8 och 9 med hänsyn till

elevernas allmänintellektuella förutsättningar m.m.

I närmast föregående redogörelse (Aktuellt 1956: 1, s. 14 ff.) lämnades

vissa uppgifter från lärarna beträffande de olika former av studierådgivning,

som tillämpats inför ämnesvalet i klass 7 inom olika distrikt. Även

eleverna fick lämna liknande uppgifter om hur de bestämt sig för tillvalsämne.

Vidare angav lärarna, hur de bedömde lämpligheten av ämnesvalet

för de olika eleverna.

Dessa uppgifter avsåg en följ dundersökning av de elever, som vårterminen

1954 tillhörde klass 6. Inom denna elevgrupp, som under läsåret

1955/56 tillhört klass 8 och omfattat sammanlagt 136 klassavdelningar

med 3 714 elever, har företagits vissa undersökningar i avsikt att utröna,

hur ämnesvalet fungerat med avseende på elevernas allmänintellektuella

förutsättningar. Motsvarande undersökningar har även genomförts i klass

9, som under läsåret omfattat 102 klassavdelningar med 2 297 elever.

Undersökningarna har bestått i att eleverna fått genomgå ett prov, som

ger möjlighet att bedöma såväl den allmänintellektuella

nivån som utpräglingsgraden av fyra olika begåvningsfaktorer. I ett

särskilt avsnitt av redogörelsen ges en beskrivning av testbatteriets innehåll

och konstruktion samt data från analysen av de särskilda begåvningsfaktorernas

fördelning inom olika grupper av det berörda undersökningsmaterialet.

I fråga om detta avsnitt torde här i huvudsak få hänvisas till

handlingarna i ärendet. I det närmast följande behandlas således endast

skillnader i allmänintellektuell nivå för olika tillvalsgrupper och linjer inom

klasserna 8 och 9; avslutningsvis redovisas en sammanfattning av resultaten

av de båda undersökningsleden.

Prövningen genomfördes under slutet av maj månad 1956 och omfattade

3 551 elever i klass 8 och 2 076 elever i klass 9. Som framgår av den följande

sammanställningen av försöksmaterialet föreligger ett bortfall i det prövade

materialet jämfört med totalmaterialet. Orsakerna till detta bortfall

är flera, bland annat frånvaro vid prövningstilIfället på grund av sjukdom,

praktisk yrkesorientering på olika arbetsplatser eller undervisning vid yrkesskola.

Före den slutliga bearbetningen begränsades materialet ytterligare,

därigenom att endast sådana elever medtogs, som hade fullständiga

provresultat, d. v. s. elever, som genomgått båda de alternativformer, som

ingick i provet. Det redovisade bortfallet i försöksmaterialet är jämnt fördelat

på de olika försöksdistrikten. Omfattningen av försöksmaterialet framgår

av följande sammanställningar.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

Klass 8

Ämneskombination

Totalt

antal

elever

Samtliga prövade

Elever med båda

provformema

Antal

%

Antal

%

1331

1 176

1 207

1286

1138

1 127

96,1

96,8

93,4

1 202

1044

1 031

90.3

88,8

85.4

Totalt

3 714

Klass £

3 551

95,6

3 277

88,2

Linje

Totalt

antal

elever

Samtliga prövade

Elever med båda

provformerna

Antal

%

Antal

%

347

644

1 211

331

635

1 no

95,4

98.6

91.7

314

588

985

90,5

91.3

81.3

9 a ..............................

9 y ..............................

Totalt

2 202

2 076

94,3

1887

85,7

Som framgår av närmast föregående redogörelse (Aktuellt 1956: 1, tab. 8)

medför valet av olika ämneskombinationer i klass 7, att klara skillnader

uppstår mellan samtliga tre tillvalsgrupper beträffande de tre faktorer, som

då togs upp i undersökningen, nämligen elevernas prestationer i ett särskilt

studieprov och i ett bokkunskapsprov samt deras erhållna betygssumma.

Dessa faktorer har alla tre relativt höga samband med den typ av

prov, som under läsåret 1955/56 förelädes samma elevgrupp, nu i klass 8.

Om man som i den sistnämnda undersökningen enbart tar hänsyn till

elevernas allmänintellektuella nivå, framgår det av tabell 7, att det fria

ämnesvalet medför en sådan differentiering av eleverna, att klart signifikanta

skillnader uppstår mellan de tre ämnesgrupperna i klass 8 (i det följande

anses en skillnad signifikant, om t-värdet för differensen uppgår till

lägst 2,6.) Detsamma är fallet, om materialet uppdelas på pojkar och flickor.

Däremot föreligger inga signifikanta skillnader i fråga om allmännivå,

om man jämför pojkar och flickor inom en och samma ämnesgrupp. I total
-

Tabell 7. Medeltal och spridningar i provet för olika ämneskombinationer

i klass 8

Ämneskombination

Pojkar

Flickor

Samtliga

Antal

M

O

Antal

M

O

Antal

M

O

2 främmande språk .......

497

6,42

1,58

705

6,25

1,60

1202

6,32

1,59

1 främmande språk .......

446

4,92

1,66

598

4,77

1,69

1044

4,85

1,69

Utan främmande språk ....

683

3,69

1,71

348

3,55

1,68

1031

3,64

1,70

Samtliga

1626

4,86

2,34

1651

5,14

1,95

3277

5,00

1,99

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

materialet för klass 8 finns emellertid en statistiskt signifikant differens

till flickornas förmån, ett förhållande, som väl stämmer överens med resultaten

från andra liknande undersökningar.

Vidare har variationen i fråga om elevernas allmänintellektuella förutsättningar

undersökts för olika ämneskombinationer i klass 8. Resultaten

åskådliggöres i diagram 1. Här har hela klass 8 indelats i tre kategorier:

I. Elever med resultat under genomsnittet (standardpoäng 1—3, omfattande

23 procent av samtliga elever i klass 8).

II. Elever med genomsnittliga resultat (standardpoäng 4—6, omfattande

54 procent).

III. Elever med resultat över genomsnittet (standardpoäng 7—9, omfattande

23 procent).

För var och en av de tre tillvalsgrupperna har angivits, hur stor del,

uttryckt i procent av alla elever inom tillvalsgruppen i fråga, som tillhör

den undergenomsnittliga, genomsnittliga resp. övergenomsnittliga kategorien

beträffande prestationer i det allmänintellektuella provet. Härvid har

kategorierna I—III inplacerats i ordning från vänster till höger i diagrammet.

Diagram 1. Procentuell fördelning av elever med övergenomsnittliga,

genomsnittliga och undergenomsnittliga provresultat inom

olika tillvalsgrupper i klass 8

(Siffrorna inom parentes anger antalet elever)

2 främmande språk

1 främmande språk

Utan främmande språk ...

1

3,6 53,8

(43) (647)

1

42,6

(512)

20,1

(210)

65,5

(684)

14.4

(150)

1

45,4 49,6 5,0

(468) 1 (511) (52)

Inom den tvåspråkiga ämneskombinationen tillhör den alldeles övervägande

delen eller sammanlagt 96,4 procent de genomsnittliga och övergenomsnittliga

kategorierna. Delar man totalmaterialet i två delar, varav

den ena ligger över medeltalet för eleverna i klass 8 och den andra under

medeltalet, finner man vidare, att över tre fjärdedelar av eleverna i den

tvåspråkiga ämneskombinationen eller 78,8 procent ligger över medeltalet för

hela klass 8.

Tillvalsgruppen med ett främmande språk har större variation. Omkring

två tredjedelar tillhör den genomsnittliga kategorien, en femtedel den

undergenomsnittliga och en sjundedel den övergenomsnittliga. Cirka hälften

eller 52,4 procent ligger över medeltalet för hela klass 8.

I ämneskombinationen utan språk har huvuddelen eller sammanlagt 95

procent av eleverna undergenomsnittliga eller genomsnittliga resultat med

ungefär lika proportioner inom dessa båda resultatkategorier. En fjärdedel

eller 24,8 procent av eleverna ligger över medeltalet för hela klass 8.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

Tabell 8. Medeltal och spridningar i provet för olika linjer inom klass 9

Linje

Pojkar

Flickor

Samtliga

Antal

M

0

Antal

M

0

Antal

M

O

9 g ......................

128

7,36

1,26

186

7,00

1,55

314

7,15

1,45

9 a ......................

231

5,88

1,50

354

5,40

1,43

588

5,59

1,48

9 y ......................

526

4,11

1,80

459

3,89

1.67

985

4,01

1,75

Samtliga

888

5,04

2,01

999

5,01

1,96

1887

5,02

1,87

En motsvarande analys av provresultaten för eleverna i klass 9 har

likaså genomförts, som framgår av tabell 8 och diagram 2. Ehuru båda

klasserna har prövats med samma prov, kan inte medeltal och spridningar

i tabell 7 direkt jämföras med motsvarande värden i tabell 8. Råpoängfördelningarna

(antalet rätt lösta uppgifter) har nämligen omräknats till 9- gradiga standardskalor för varje klass för sig. Detta har skett, därför att

materialen till sin sammansättning är olika. Så ingår t. ex. stad och landsbygd

med olika proportioner i distrikt, som endast haft klass 8, jämfört med

distrikt, som också haft klass 9. En direkt jämförelse mellan de båda klasserna

med avseende på åldersutvecklingens och den olika klasstillhörighetens

inverkan på provresultaten, som i övrigt vore intressant, är sålunda

inte möjlig att göra.

De olika linjerna i klass 9 uppvisar beträffande allmänintellektuell nivå

samma typ av skillnader, som gäller för ämneskombinationerna i klass 8.

Differenserna mellan medeltalen för linjerna 9 g, 9 a och 9 y är såväl beträffande

samtliga elever som beträffande pojkar och flickor tagna var för

sig signifikanta. Skillnaderna mellan pojkar och flickor inom samma linje

är icke signifikativa för 9 g och 9 y (t = 2,2 resp. 2,0) men däremot för 9 a

(t = 3,8). I motsats till vad som gällde för klass 8, är differensen mellan

samtliga pojkar och flickor icke signifikant för klass 9. Möjligen kan detta

tolkas så, att skillnaderna mellan pojkar och flickor i testprestationer tenderar

att utjämnas på denna åldersnivå, vilket i så fall överensstämmer

med resultat från andra liknande undersökningar.

Diagram 2. Procentuell fördelning av elever med övergenomsnittliga,

genomsnittliga och undergenomsnittliga provresultat inom

olika linjer i klass 9

(Siffrorna inom parentes anger antalet elever)

9 g

9 a

9 y

1,3

(4)

32,2

(101)

66,5

(209)

1

6,6 68,9

24,5

(39) (405)

1

(144)

37,9

54,7

1

7,4

(373)

(539)

(73)

1

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

Som framgår av diagram 2 har den elevgrupp, som är inriktad på en mera

teoretisk utbildning (9 g) ytterligare homogeniserats i jämförelse med den

tvåspråkiga gruppen i klass 8. Praktiskt taget alla elever i 9 g ligger över

den undergenomsnittliga kategorien. Detta förhållande understrykes ytterligare

därav att nio tiondelar eller 90,8 procent av 9 g-eleverna uppnår

resultat, som ligger över medeltalet för hela klass 9.

I klass 9 a har något mer än nio tiondelar eller 93,4 procent av eleverna

resultat, som ligger över den undergenomsnittliga kategorien, och knappt

två tredjedelar eller 65,4 procent överträffar medeltalet för klass 9. För

9 y gäller, att mer än hälften eller 62 procent tillhör de genomsnittliga och

övergenomsnittliga kategorierna. Det fria ämnesvalet på högstadiet före

klass 9 har vidare medfört, att mer än en fjärdedel eller 29,4 procent av

eleverna i 9 y har resultat, som ligger över medeltalet för hela klass 9.

Detta förhållande, liksom den omständigheten att 7,4 procent har resultat

bland de 23 procent bästa i klass 9, gör det angeläget att bereda möjligheter

för en kvalificerad utbildning även inom den yrkesförberedande linjen

(9 y).

Resultaten av den genomförda analysen bör rimligen tolkas så, att valet

av studieriktning på högstadiet medför en koncentration av elever med

högre allmänintellektuell nivå till en mera teoretisk studiegång (dels den

tvåspråkiga ämnesgruppen i klass 8, dels den gymnasieförberedande linjen

i klass 9). Dessa grupper blir med andra ord mera homogena i fråga om allmänintellektuella

förutsättningar.

Vad gäller eleverna på den allmänna linjen (9 a) är verkan av ämnes- och

linjevalet i stort sett likartad men mindre utpräglad, och såväl ämnesgruppen

med ett främmande språk i klass 8 som linjen 9 a täcker en ganska

stor variationsbredd i begåvningshänseende. Detta förhållande bör uppmärksammas

vid kursplanernas och undervisningens utformning. Den yrkesförberedande

linjen (9 y) utmärkes av en mera markerad ökning av

variationsvidden, vilket ställer krav på differentierade utbildningsmöjligheter,

avpassade både för elever med svagare allmänintellektuella förutsättningar

och, som redan påpekats, för sådana elever, som kan tillägna sig en

mer kvalificerad utbildning med t. ex. teknisk inriktning. De nämnda verkningarna

av ämnesvalet understryker vidare önskvärdheten av att möjligheterna

till alternativkurser utnyttjas icke minst inom linjen 9 y.

Såsom tidigare nämnts omfattade undersökningarna även fördelningen

inom undersökningsmaterialet av vissa begåvningsf aktörer,

närmare bestämt den verbala, den numeriska, den induktiva och den spatiala

begåvningsfaktorn.

Resultaten av undersökningarna, såväl i vad avser den allmänna begåvningsnivån

som vad gäller de olika sidorna av begåvningsstrukturen, sammanfattas

på följande sätt.

Undersökningarna visar, att den elevgrupp, som i klass 8 valt ämneskombinationen

med två främmande språk och i klass 9 övergått till den

gymnasieförberedande linjen (9 g), allmänt intellektuellt utgör en betydligt

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

mera kvalificerad och homogen grupp än de övriga. Detta skulle sannolikt

ha kommit att framträda ännu tydligare, om ej ett antal av enhetsskolans

elever övergått till högre skolor, redan innan de nått den nionde klassen.

Vidare är att märka, att av de elever, som valt den gymnasieförberedande

linjen, ej stort mer än hälften ämnar fortsätta med gymnasiestudier i vanlig

mening. En icke obetydlig del ämnar övergå till kvalificerad yrkesutbildning

av olika slag.

I fråga om den elevgrupp, som i den nionde klassen valt den allmänna

linjen (9 a), liksom den grupp, som i klass 8 valt ämneskombinationen med

endast ett främmande språk, visar undersökningarna, att dessa båda grupper

allmänt intellektuellt är mera heterogena och genomsnittligt ej står på

samma nivå som 9 g-eleverna och de, som valt tva främmande språk i klass

8. Med hänsyn till de olika begåvningskomponenter, som undersökts, visar

emellertid den allmänna linjens elever liksom de elever,, som i klass.8 nöjt

sig med endast ett främmande språk, en mera odifferentierad fördelning.

Vad slutligen beträffar den yrkesförberedande (9 y-) linjens elever och

de, som i klass 8 ej läst något främmande språk, utgör dessa allmänt intellektuellt

sett självfallet den mest heterogena gruppen. Den omfattar i

det föreliggande materialet sådana ytterligheter som å ena sidan hjälpklasselever

och å andra sidan en del elever, som allmänt intellektuellt står

på samma nivå som de teoretiska linjernas. I fråga om de olika sidorna av

begåvning, som undersökts, visar det sig, att den spatiala faktorn, som ju

anses ha visst samband med förmågan att förstå tekniska sammanhang,

synes vara den mest framträdande hos den elevgrupp, som valt den yrkesförberedande

linjen.

Den stora begåvningsvariation, som elevklientelet på enhetsskolans högstadium

faktiskt uppvisar, ger anledning till den allmänna slutsatsen, att

en differentiering av eleverna på endast tre linjer — den gymnasieförberedande,

den allmänna och den yrkesförberedande — icke på långt när är

tillräcklig. Det behövs också en mera markerad differentiering inom dessa

linjer. En sådan är redan nu i viss mån möjlig med hjälp av de alternativa

kurser, som skolöverstyrelsen föreslagit och börjat låta utarbeta. Därvidlag

är det emellertid ej tillräckligt med en differentiering av kurserna endast

eller huvudsakligen med hänsyn till deras svårighetsgrad. Det bör också

ske en differentiering med hänsyn till elevernas intresseinriktning och förutsättningar

för olika arbetssätt. Ej minst med tanke på deras egna levnadsplaner

och planer för fortsatt utbildning är det nödvändigt med en

rikare och mera individuellt betonad variation än den, som förekommit

hittills.

Organisation av klassavdelningarna på högstadiet

med hänsyn till ämnesval,alternativkurseroch

special 1c lasser

Under läsåret 1955/56 har eleverna i klasserna 7, 8 och 9 varit fördelade

på olika typer av avdelningar på sätt framgår av tabellerna 9 och 10.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957 17

Tabell 9. Klassavdelningar i klasserna 7 och 8

Elevgrupper

Antal avdelningar

klass 7

klass 8

Elever undervisade i samma klasser:

28

12

22

Elever undervisade i skilda klasser:

59

43

81

23

6

26

Helt odifferentierade klasser, omfattande elever med 2, 1 och utan

främmande språk ...........................................

10

Tabell 10. Organisation av undervisningen i klass 9 g och klass 9 a

Typ av klassavdelningar

Antal elever

9 g

9 a

Eleverna uppdelade på 9 a- och 9 g-klasser skilda från varandra ..

236

419

Eleverna tillhörande gemensamma 9 a/g-klasser men uppdelade på

skilda grupper i ämnena modersmål, matematik, tyska, franska

98

in

Eleverna undervisade tillsammans i samtliga ämnen..............

18

n

I fem distrikt med klass 9 har avdelningar av klass 9 g ej varit organiserade.

Detta gäller Huskvarna, Hälsingborg, Sundbyberg och Svedala, inom

vilka distrikt eleverna övergått till realskola eller gymnasium, samt Lillhärdal,

där man saknat underlag för 9 g-avdelning (en elev har övergått till

gymnasium).

Utöver val mellan olika antal språk i klasserna 7 och 8 har eleverna

också haft möjligheter att välja mellan två olika alternativvkurser i ämnena

engelska, tyska, fysik, kemi och matematik. I vilken utsträckning sådan

undervisning med alternativkurser organiserats under läsåret 1955/56

framgår av tabell 11.

Tabell 11. Tillämpning av alternativkurser i klasserna 7 och 8

Altemativkursernas omfattning

Antal avdelningar

lclass 7

klass 8

Alt.kurs 1 i samtliga berörda ämnen för alla elever i klassen......

86

72

Alt.kurs 2 i samtliga berörda ämnen för alla elever i klassen......

57

38

Alt.kurs 1 resp. 2 i olika ämnen för elever i samma klass........

26

21

Under redovisningsåret har 16 specialklasser varit organiserade på högstadiet.

2 — Dihan g till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 106.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

Elevernas omsättning i enhetsskolan

Avgången av elever från enhetsskolans mellanstadium framgår av tabell

12.

Tabell 12. Elevernas övergång till andra skolor från enhetsskolans

klasser Jf—6 vid slutet av vårterminen 1956

Mottagande skolor

Antal elever avgångna efter

klass 4

klass 5

klass 6

Samrealskola, kommunal realskola ...............

59

32

350

Högre allmänt läroverk:

klass l5 .....................................

392

78

13

klass l4 ....................................

4

11

280

Flickskola .....................................

257

79

91

Praktisk realskola ..............................

—

—

184

S:a

712

200

918

Avgångna elever i procent av totala elevantalet ..

9,4 %

1,8 %

11,6 %

Avgången av elever från enhetsskolans högstadium till yrkesskolor eller

skolor av gymnasiekaraktär framgår av tabell 18.

Tabell 13. Elevernas övergång till andra skolor från enhetsskolans

högstadium (klasserna 7—9) vid slutet av vårterminen 1956

Mottagande skolor

Antalet elever avgångna efter

klass 7

klass 8

klass 9

Högre allmänt läroverk, samrealskola, kommunal

realskola, flickskola ..........................

29

1

14

Allmänt gymnasium

RF ........................................

—

1

16

RF ........................................

—

—

14

LI4 ........................................

—

12

18

LF ........................................

—

—

6

AP ........................................

—

1

14

AP ........................................

—

—

14

F örsöksgy mnasium

RF ........................................

—

—

33

AP ........................................

—

—

26

Tekn. gymnasium ..............................

—

—

2

Handelsgymnasium .............................

—

—

9

Yrkesskolor ...................................

5

78

101

S:a

34

93

270

Avgångna elever i procent av totala elevantalet ...

0,7 %

2,5 %

11,8 %

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1957

19

Yrkesvägledning

I den yrkesvägledande verksamheten på enhetsskolans högstadium ingår

som viktiga moment teoretisk yrkesorientering, praktisk yrkesorientering,

enskild studie- och yrkesvägledning samt s. k. kontaktarbete. Med

det senare avses yrkesvalslärarnas i olika former genomförda samråd med

elevernas föräldrar, övriga lärare, skolliikare, skolsköterska, skolpsykolog

och andra personer, som på ett eller annat sätt förvärvat kännedom om

eleverna.

Ansvariga för verksamheten i dess helhet är i första hand kommunalt

anställda yrkesvalslärare. Hittills har dessa i huvudsak rekryterats

bland folkskollärare, som erhållit behörighet för uppgiften efter att

ha deltagit bland annat i endera av de båda speciella fortbildningskurser,

som arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med skolöverstyrelsen anordnade

åren 1951 och 1954.

Som teoretisk yrkesorientering betecknas den yrkesorienterande

undervisning, som inom ramen för ämnet samhällskunskap

meddelas under cirka 10 timmar i klass 7, cirka 30 timmar i klass 8 och

cirka 10 timmar i klass 9. Målet för denna undervisning är att i gradvis

ökad omfattning informera eleverna om yrken och utbildningsvägar. Ej

minst strävar man därvid efter att uppmärksamma frågor beträffande arbetsanpassning

och yrkeslämplighet.

Till sin hjälp har läraren en på skolkonmiissionens initiativ utarbetad

studieplan jämte yrkesorienterande litteratur av olika slag, arbetsböcker,

bildband och i viss utsträckning filmer. Ibland engageras representanter för

hembygdens näringsliv, vilka berättar och informerar om sitt arbete. Självfallet

företas därjämte i anslutning till undervisningen vissa studiebesök på

arbetsplatser och i företag.

Från åtskilliga distrikt framhåller man, att man har behov av ytterligare

hjälpmedel. Man vill ha flera arbetsböcker, flera branschbeskrivande

broschyrer, flera filmer och bildband. Den tanken framförs också, att man

i yrkesorientering borde utarbeta en sammanfattande lärobok för eleverna.

Praktisk yrkesorientering förekommer som tillvalsämne

i klass 8. Den utgör ett komplement till den yrkesorienterande undervisningen

genom att ge eleverna möjligheter att praktiskt pröva ett begränsat

antal yrken. Vanligen sker detta på så sätt att eleverna tillbringar fyra

veckor av läsåret ute i arbetslivet, varunder de får tillfälle att närmare lära

känna tre eller fyra olika yrken. I görligaste mån söker man härvid tillgodose

elevernas egna uttalade önskemål. Efter återkomsten till skolan

från respektive praktikplatser får eleverna i en eller annan form redogöra

för sina erfarenheter. Läraren har därvid möjlighet att korrigera eventuella

missuppfattningar och skilja ut väsentliga synpunkter från oväsentliga.

Som tillvalsämne är den praktiska yrkesorienteringen i princip frivillig.

Ej mindre än 75 procent av pojkarna och 05 procent av flickorna har emellertid

under året deltagit i densamma. Då elevantalet i klass 8 uppgått till

3 714, betyder detta, att sammanlagt 2 593 ungdomar utnyttjat denna möjlighet

till praktisk erfarenhet av yrkeslivet. I viss utsträckning har härvid

interkommunal samverkan ägt rum. Sammanlagt 386 elever har sålunda

hänvisats till annan kommun för erhållande av praktisk yrkesorientering.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1057

För pojkarnas del har det framför allt varit yrken inom metallindustrien,

som lockat till sig praktikanter. Främst har det därvid gällt olika slags mekaniska

yrken, t. ex. bil-, motorcykel- och cykelmekaniker samt radioservicemän.

Därnäst kommer handel, livsmedelsindustri, elektriska installatörsarbeten,

övriga byggnads- och anläggningsarbeten, jord- och skogsbruk,

militära yrken, samfärdsel, träindustri samt pappers- och grafisk industri

i nämnd ordning.

Flickornas praktik företer mindre spridning på olika yrkesområden. I

första rummet kommer för deras del, handel, därnäst hälso- och sjukvård,

barnavård, kontorsgöromål samt husligt arbete. Sedan följer hotell- och

restaurangbranschen, textil- och beklädnadsindustri, undervisning, postoch

telegraf, livsmedelsindustri, pappers- och grafisk industri samt vissa

tekniska arbetsområden.

I somliga större distrikt har ungdomsförmedlingen i huvudsak svarat för

anskaffandet av praktikplatser. I andra distrikt återigen har yrkesvalslärarna

själva ombesörjt denna del av arbetet. Åtskilliga av lärarna uppger,

att just anskaffandet av praktikplatser berett dem de största svårigheterna.

Samtidigt anser man genomgående, att den praktiska yrkesorienteringen

spelar en väsentlig roll i skolans yrkesvägledning. Åtskilliga framhåller sålunda

att yrkesvalet i 9 y förefaller vara mera välgrundat för elever som

deltagit i praktisk yrkesorientering än för andra.

I sina strävanden att såvitt möjligt klarlägga de enskilda elevernas studie-

och yrkesvalssituation bygger yrkesvalsläraren på erfarenheterna från

den teoretiska och praktiska yrkesorienteringen. Men han utgår också från

de upplysningar om eleverna, som han erhåller i det s. k. kontaktarbetet,

varmed avses samråd i olika former med elevernas föräldrar,

övriga lärare, skolläkare, skolsköterska, skolpsykolog och andra personer,

som på ett eller annat sätt förvärvat kännedom om eleverna.

Särskilt nära samarbete strävar man efter att åvägabringa mellan yrkesvalsläraren

å ena sidan samt slöjdläraren och yrkesläraren på den allmänpraktiska

verkstaden å den andra sidan. Såväl den mångsidiga slöjden som

arbetet på den allmänpraktiska verkstaden ger nämligen särskilda möjligheter

till iakttagelser av eleverna och en därpå grundad bedömning av deras

lämplighet för olika sysselsättningar. Inom överstyrelsens försöksavdelning

har förberedelser gjorts för att utarbeta närmare anvisningar om

hur dessa möjligheter bäst skall tillvaratagas.

Alltefter som yrkesvalsläraren på olika vägar ökar sin kunskap om eleverna,

gäller det för honom att sammanställa relevanta data och tolka deras

innebörd ur studie- och yrkesvägledningssynpunkt. Ett viktigt hjälpmedel

är härvid en journal eller ett elevkort, som successivt ifylles under

högstadiet och som ger en sammanfattande redovisning av elevens allmänna

bakgrund, hans prestationer i skolan, hans erfarenheter under praktisk

yrkesorientering och förberedande yrkesutbildning m. m. Självfallet måste

till detta komma mer eller mindre ingående personliga samtal med eleverna

själva. Den sålunda bedrivna enskilda studie- och yrkesvägledningen

är en svår uppgift, som ställer stora krav på yrkesvalslärarnas

kunnande i olika avseenden. Flera av dem framhåller själva

svårigheterna, och några ifrågasätter också huruvida inte nya hjälpmedel

i form av enklare psykologiska undersökningsmetoder borde tillkomma.

Somliga understryker dessutom, att den hittillsvarande utbildningen av

yrkesvalslärare bör breddas, så att den ger förtrogenhet med bland annat

anlagstestning och intervjuteknik.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

21

Förberedande yrkesutbildning

Som framgår av tabell 6 tillhörde under läsåret 1955/56 1 306 elever

eller 56,9 procent av samtliga i klass 9 den yrkesförberedande linjen (9 y).

Av dessa var 717 pojkar och 589 flickor.

Hur dessa 1 306 elever fördelade sig mellan enhetsskola å ena sidan och

yrkes- eller industriskola å den andra sidan visas i tabell 14. Man finner

här, att sammanlagt 248 elever eller cirka 19 procent av samtliga erhållit

undervisning i yrkesämnen i yrkes- eller industriskola. Detta innebär, att

yrkesskolornas andel av utbildningsprogrammet varit ungefär densamma

som under föregående år. Av de nämnda 248 eleverna undervisades 101 i

metallyrken, medan de återstående fördelade sig ganska jämnt på husligt

arbete, handel och kontor samt olika hantverksyrken.

Tabell 14 ger också upplysning om hur de elever, som erhållit undervisning

i yrkesämnen inom enhetsskolan, fördelade sig på olika grenar. Största

antalet elever återfinner man på gren 6 (handel och kontor), gren 7 a (blandade

yrken) och gren 2 (husligt arbete). Tillsammans mottog dessa grenar

samtliga flickor och cirka 57 procent av pojkarna. Av de återstående pojkarna

undervisades huvudparten på gren 3 (metallyrken), medan grenarna

7 b (allmänpraktisk kurs) och 1 (jord- och skogsbruk) mottog relativt få

elever.

Den förberedande yrkesutbildningen har genomförts i samarbete mellan

enhetsskola, näringsliv och yrkesskola. Härvid har man tillämpat flera olika

organisationsalternativ, varav de viktigaste är följande:

A. Såväl allmänbildande ämnen som yrkesteori och yrkesarbete i enhetsskola.

B. Allmänbildande ämnen, yrkesteori och en del av yrkesarbetet i enhetsskola,

resten av yrkesarbetet som praktik hos enskild företagare.

C. Allmänbildande ämnen och yrkesteori i enhetsskola, yrkesarbetet helt

som praktik hos enskild företagare.

D. Allmänbildande ämnen i enhetsskola, yrkesteori och yrkesarbete i kommunal

eller enskild yrkesskola.

E. Såväl allmänbildande ämnen som yrkesteori och yrkesarbete i kommunal

eller enskild yrkesskola.

Gren 1 (jord- och skogsbruk) har i de flesta fall organiserats helt inom

enhetsskolan. Den praktiska utbildningen har härvid meddelats i särskilda

skoljordbruk (Hietaniemi, Oland) eller skogsförläggningar (Råneå). Elever

från Vifolka har enligt överenskommelse med JUF erhållit såväl praktisk

som teoretisk jordbruksundervisning på Valla gård utanför Linköping. I

ett skånedistrikt (Svedala) har yrkesarbetet förlagts som praktik hos enskilda

företagare. Två göteborgselever har erhållit hela sin utbildning under

nionde skolåret i Jordhammars maskin- och lantmannaskola.

Gren 2 (husligt arbete) har i elva distrikt organiserats helt inom enhetsskolan.

I sju distrikt har huvudparten av all utbildning på denna gren likaså

givits inom skolan, medan en mindre del av praktiken erhållits hos enskilda

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 14. Elevernas fördelning på olika skoltyper och 9 y-grenar

Skoldistrikt

Antal elever på olika grenar med under- visning i yrkesämnen inom enhetsskolan.

Antal elever på olika grenar med undervisning i

yrkesämnen inom yrkes- eller industriskola

1. Jord- o.skogs- bruk

2. Hus- ligt

arbete

3. Me- tall- yrken

6. Han- del och

kontor

7 a.

Blanda- de yrken

(hant- verk)

7 b. All- mänprak- tisk kurs

Samtliga

Husligt

arbete

Metall- yrken

Handel

och

kontor

Andra

yrken

(hant-

verk)

Samtliga

Burlöv .........

_

4

_

16

9

_

29

_

_

Gustavsberg ....

—

5

8

10

—

—

23

—

—

—

—

—

Göteborg .......

—

—

49

73

22

—

144

12

25

—

10

47

Hietaniemi .....

9

13

5

—

—

—

27

—

1

—

—

1

Huskvarna......

—

—

—

19

12

14

45

22

7

—

—

29

Hälsingborg ....

—

9

7

10

7

—

33

—

—

—

—

—

Laxå ...........

—

8

—

—

8

—

16

—

2

—

—

2

Lerum .........

—

—

8

11

6

—

25

3

—

—

—

3

Lillhärdal.......

—

8

—

—

3

—

11

—

—

—

—

—

Linköping ......

—

8

—

—

—

—

8

—

4

n

25

40

Lomma.........

—

7

12

9

10

—

38

—

—

—

—

—

Mörbylånga.....

—

7

—

6

9

—

22

—

—

—

—

—

Nederkalix .....

—

28

11

17

46'')

15

117

—

—

—

—

—

Oland ..........

8

9

8

—

14

—

39

—

—

—

—

—

Råneå .........

8

24

—

—

12

ii

55

—

10

16

7

33

Skellefteå.......

—

8

—

13

7

—

28

—

13

—

—

13

Skön ...........

—

13

8

13

26

—

60

—

—

—

—

—

Stockholm:

Björkhagen .. .

_

7

_

10

9

26

Västberga ....

—

15

16

21

31

—

83

—

—

—

—

—

Sundbyberg.....

—

—

—

—

21

—

21

9

25

25

7

66

Sura ...........

—

19

—

18

—

—

37

—

11

—

—

11

Svedala ........

2

5

—

11

12

—

30

—

3

—

—

3

Timrå..........

—

IG

11

23

10

12

72

—

—

—

—

—

Vifolka .........

5

9

—

—

7

—

21

—

—

—

—

—

Åhus ...........

—

8

9

7

5

—

29

—

—

—

—

—

Österåker.......

—

—

9

10

—

—

19

—

—

—

—

—

S:a elever

32

230

161

297

286

52

1058

46

101

52

49

248

Därav ^,kar •••

flickor ...

32

16

161

90

218

52

569

—

101

11

36

148

—

214

—

207

68

—

489

46

—

41

13

100

*) Av dessa tillhör 30 elever grenarna 5 a och 5 b (kurs för elmontörer resp. vårdpersonal).

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

företagare. I tre distrikt — Burlöv, Hälsingborg och Västberga — har all

praktisk utbildning skett hos enskilda företagare. Samarbete med yrkesskola

enligt alternativen D och E har förekommit i Göteborg, Huskvarna,

Lerum och Sundbyberg.

Även gren 3 (metallyrken) uppvisar exempel på skilda organisationsalternativ.

I sex distrikt har grenen sålunda helt organiserats inom enhetsskolan.

I tre andra distrikt — Gustavsberg, Lomma och Timrå — är detta likaså

fallet med undantag av att en mindre del av praktiken skett hos enskilda

företagare. I fyra distrikt har den praktiska utbildningen helt förlagts till

enskilda företagare. I inte mindre än tio distrikt slutligen har undervisningen

inom grenen helt eller delvis meddelats i yrkesskola.

På grenarna 6 (handel och kontor) och 7 a (blandade yrken) har ett särskilt

livligt samarbete etablerats med näringslivet. I inte mindre än 15 resp.

20 distrikt har nämligen den praktiska utbildningen inom dessa grenar

helt eller delvis skett hos enskilda företagare. Samarbete med yrkesskolor

har också förekommit, ehoru i mindre omfattning.

En allmänpraktisk gren (7 b) har under året förekommit i fem skoldistrikt.

På ett undantag när (Huskvarna) har den organiserats helt inom

enhetsskolan.

De allmänpraktiska grenarna är främst avsedda för elever, som av en

eller annan anledning inte i klass 9 kan börja en utbildning med sikte på

ett visst yrkesområde. Men de har också en uppgift att fylla, när det

gäller att öka elevernas möjligheter till utbildning för skilda yrkesområden

i skoldistrikt med odifferentierat näringsliv och förutsättningar att i skolmässig

form ordna endast en eller annan yrkesbestämd gren av 9 y. De

allmänpraktiska grenarna bör således, allt efter elevernas skilda behov,

kunna ge fortsatt yrkesorientering, förberedande allmänpraktisk utbildning

eller utbildning med sikte på ett mera avgränsat yrkesområde.

Under redovisningsåret har av försöksavdelningen tillkallade särskilda

sakkunniga behandlat vissa problem rörande utformningen av den allmänpraktiska

utbildningen på gren 7 b. I detta planeringsarbete, som fortfarande

pågår, avser man bland annat att utarbeta förslag till lämpliga arbetsuppgifter

av olika svårighetsgrader i metallarbete, elektroteknik, motorteknik,

ytbehandling och snickeri, att utforma anvisningar för lärarna

samt att planlägga inredning och utrustning av den allmänpraktiska verkstaden.

Angelägenheten av detta planläggningsarbete framgår av den omständigheten,

att åtskilliga skoldistrikt, som ännu inte har undervisning på allmänpraktisk

gren, nu synes vara intresserade för att organisera sådan. Flertalet

skolledare anger också på särskild förfrågan, att ett antal elever (uppgifterna

växlar mellan 5 och 50 procent) skulle vara bättre betjänta av en

allmänpraktisk än av en yrkesbestämd utbildning.

Beträffande lärarnas formella kompetens för undervisning

i yrkesämnen i klass 9 y hänvisas till tabell 15. Införda uppgifter

bär här specificerats för olika grenar, eftersom utbildningsförhållandena

skiftar ganska avsevärt. Av tabellen framgår, att cirka 30 procent av

lärarna saknar egentlig pedagogisk utbildning. Jämfört med förhållandena

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

Tabell 15. Lärarnas formella kompetens för undervisning

i yrkesämnen i klass 9 y

Omfattningen av

lärarnas utbildning

Antal lärare på respektive grenar

%

Gren 1

jord- och

skogsbruk

Gren 2

husligt

arbete

Gren 3

metall- yrken

Gren 6

handel

och

kontor

Gren 7

hantverk

och blan- dade yrken

Seminarieutbildning .

—

37

2

—

5

70,3

F olkskollärarexamen

-f- facklig utbild- ning .............

_

_

5

9

9

Utbildning genom

fack- eller yrkessko- la praktik

-f- pedagogisk kurs

t

4

11

17

9

Utbildning genom

fack- eller yrkessko- la + praktik.....

15

11

1

11

8

29,7

under föregående verksamhetsår har dock en förbättring inträtt. Procenttalet

lärare utan pedagogisk utbildning har nämligen sjunkit med cirka 10

procent.

Som lärare på grenen för jord- och skogsbruk har bland annat fungerat

en agronom, en lantmästare och två länsskogvaktare. Samarbete har ägt

rum med skogsvårdsstyrelserna, domänverket och enskilda skogsbolag.

På den husliga grenen har företrädesvis skolköks-, lanthushålls- och

handarbetslärarinnor undervisat. Barnavårdslärarinnor har i regel ej kunnat

anställas av distrikten, varför undervisningen i barnavård huvudsakligen

ombesörjts av sjuksköterskor och barnsköterskor.

På metallgrenen har lärarna i regel haft samma skolning som motsvarande

lärare i verkstads- och yrkesskolor, d. v. s. långvarig praktik samt

undervisningsvana och/eller pedagogisk utbildning i någon av de yrkespedagogiska

kurser, som anordnats av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Två av dem har fått utbildning på Nääs’ slöjdseminarium. Dessutom har

ett mindre antal folkskollärare med kompletterande facklig utbildning undervisat

på denna gren.

På handels- och kontorsgrenen har lärarna i övervägande utsträckning

rekryterats bland personer, som genomgått olika slags handelsinstitut. Till

dessa kommer fyra civilekonomer och lika många med examen från handelsgymnasium.

Som framgår av tabellen har vidare ett antal folkskollärare

med kompletterande facklig utbildning undervisat på denna gren,

varjämte erfarna yrkesmän medverkat i vissa distrikt.

På grenen för hantverk och blandade yrken slutligen har lärarna i stort

sett samma utbildning som lärare i respektive ämnen på de andra grenarna.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

Ännu läsåret 1954/55 bedrevs undervisningen i klass 9 y enligt lokala

undervisningsplaner, vilka före läsårets början utarbetats i samarbete mellan

försöksavdelningen, den kommunala skolledningen och vederbörande

statens folkskolinspektör (jfr Aktuellt 1956: 1, s. 22). I början av år 1955

fastställde emellertid skolöverstyrelsen en förebild till timplan

för klass 9 y, vilken publicerades i Aktuellt 1955: 10 och senare ingick

i den nya upplagan av Timplaner och huvudmoment, jämte huvudmoment

för olika grenar av 9 y. Med ledning härav har den lokala skolledningen

numera att varje år enligt särskilt formulär utarbeta förslag till

organisation av klass 9 y.

2. Redogörelse för pedagogisk försöksverksamhet vid högre skolor

Skolöverstyrelsen har med förutnämnda skrivelse av den 10 december

1956 inkommit med redogörelse även för den pedagogiska försöksverksamheten

vid högre skolor under läsåret 1955/56. Redogörelsen är i sin helhet

publicerad i »Aktuellt från skolöverstyrelsen» 1957 nr 4. Den grundar sig

på de rapporter över anställda försök, som ingivits av rektorerna eller

andra försöksledare vid försöksskolorna.

Under läsåret 1955/56 beviljades 378 försök vid sammanlagt 140 skolor.

Antalet försök läsåret 1954/55 uppgick till 475.

Överstyrelsen anmärker inledningsvis, att ett flertal försök av olika anledningar

numera avförts från försöksprogrammet.

Flera försökspunkter har från och med början av läsåret 1956/57 avförts

därför att de av vederbörande myndigheter beslutats skola utgöra

normala inslag i undervisningen vid de högre skolorna. Detta gäller försöken

med särskild realexamen, fast linjedelning på flickskolans högstadium,

treåriga linjer ledande till realexamen, upprättande av nya praktiska realskollinjer,

organiserad läxhjälp och skrivningar i svenska på ämnets egna

timmar i vissa klasser på realskolestadiet.

Åtskilliga i och för sig värdefulla försök har även därutöver befunnits

lämpliga att avföra från överstyrelsens allmänna inbjudan till försöksverksamhet.

Anledningen kan dels vara den att en mer systematisk verksamhet

med dessa försök kräver speciellt god tillgång på lokaler och bibliotek, dels

den att dessa försök kräver en viss samordning för att ge mera pålitliga

resultat. En del av ifrågavarande arbetsmetoder kan ej sällan utan svårighet

tillämpas i det dagliga skolarbetet, varför ur den synpunkten ingen större

olägenhet uppstår, om försöken avföres från överstyrelsens inbjudan. Försöken

i deras systematiska form torde emellertid böra överföras till de

särskilda försöksskolor, som överstyrelsen föreslagit och till försöksläroverkcn.

Grupparbete, individualiserande undervisning, studiehalvdagar, koncentrationsveckor,

nya former av läxor, undervisning utan läxor samt ämneskoncentration

på gymnasiet och i realskolan har redan upphört som försök.

Då nästa inbjudan till försöksverksamhet utfärdas torde ytterligare

inskränkningar få övervägas.

T övrigt torde av redogörelsen här få redovisas följande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1957

Realskolestadiet

Särskild re al examen

Överstyrelsen lämnar vissa sifferuppgifter beträffande den under läsåret

1955/56 såsom försök bedrivna verksamheten med linjer ledande till särskild

realexamen. I anslutning till rektorernas rapporter framföres vidare

vissa synpunkter rörande linjens utformning m. m.

I likhet med föregående år är man allmänt tillfredsställd med att linjen

fått upprättas. Man önskar dock snarast besked angående examens kompetensvärde.

Ett annat ofta framfört önskemål är att eleverna på särskild

linje må bilda en egen grupp med från de andra eleverna skild undervisning.

_

Enligt gällande bestämmelser måste även eleverna på särskilda linjen ha

godkända betyg i ämnet modersmålet för uppflyttning till högre klass. Erfarenheterna

visar att denna bestämmelse ej sällan förorsakat allvarliga

olägenheter. Det är därför sannolikt att man framdeles får överväga att

även i detta ämne införa alternativa kurser, icke minst med hänsyn till de

i övrigt begåvade elever, som lider av läs- och skrivsvårigheter.

Korrespondensrealskolor

Verksamheten med korrespondensrealskolor har under läsåret 1955/56

fortsatt under samma förutsättningar, som närmast föregående år. Från

och med höstterminen 1955 har två nya statsunderstödda korrespondensrealskolor

startat, nämligen i Vittangi i Norrbottens län och i Oviken i

Jämtlands län. Dessa skolor har således varit i verksamhet endast det läsår,

som denna rapport avser.

Antalet statsunderstödda korrespondensrealskolor m. m. framgår av

följande sammanställning.

Skola

Antal

elever

Antal

examina

Skola

Antal

elever

Antal

examina

Amnehärad (2 avd.) ....

46

i

Norra Ny.............

24

2

58

7

22

Finnskoga-Dalby.......

26

Vittangi (Kiruna) ......

18

—

I Amnehärads skola bedrives undervisningen så att eleverna sammanhålles

i avdelningar med i stort sett gemensam arbetstakt, och på liknande

sätt bedrives arbetet i Oviken och Vittangi. Även om man i skolorna i

Finnskoga-Dalby och i Norra Ny håller samman eleverna i gemensamma

avdelningar med en gemensam studieledare, så arbetas dock här med stora

individuella variationer med starka inslag av arbete i mindre grupper. Slutligen

kan nämnas att man i Björkvik tillämpar en form av koncentrationsläsning

(tredagarsläsning) i skolan omväxlande med individuellt arbete i

hemmet.

Det får anses värdefullt att man inom denna del av försöksverksamheten

kan få utpröva så pass många olika variationer av arbetet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition nr 106 år 1957

27

Koncentration san ordning ar

I sin inbjudan till fortsatt försöksverksamhet vid högre skolor läsåret

1956/57 anför överstyrelsen bl. a.:

Bestämmelserna om periodläsning i bland annat läroverksstadgan § 15

mom. 3 ger utrymme för de olika former av koncentrationsläsning, som har

prövats i försöksverksamheten. Denna har bestyrkt värdet och användbarheten

av de anordningar det här gäller. Överstyrelsen finner det angeläget

och ändamålsenligt, att periodläsning (koncentrationsläsning) tillämpas i

vidgad omfattning. Framställning till överstyrelsen behöver ej göras härför.

När realexamen berörs av koncentrationsläsningen, därigenom att vissa

ämnen avslutas på höstterminen i högsta realskoleklassen, fordras, att

anmälan härom göres till undervisningsavdelningens examensrotel i god tid

innan förhörsämnena för den muntliga prövningen i realexamen fastställes.

Rapport agående försök med ämneskoncentration har lämnats

av fem skolor.

Engelska—tyska har i klass 34 koncentrerats så att ena språket lästs

under förra hälften av terminen och det andra under den senare.

I engelska har resultatet blivit ovanligt bra, i tyska ungefär normalt.

I realskolans högsta klass har kemi avslutats under höstterminen och

matematik i stället fått fler timmar under våren. Försöket har i en annan

skola anordnats så, att större delen av kemin förlagts till tiden efter

realexamensskrivningarna. Kemiundervisningen anses vinna på att bli mer

koncentrerad.

Meningen med försöket med koncentration av geometriundervisningen

har varit att undersöka om det systematiska geometristudiet

lämpligen bör uppskjutas till realskolans två sista årsklasser.

Försöket som påbörjades läsåret 1951/52 har under läsåret bedrivits vid

31 skolor.

Den tveksamhet inför anordningen, som trots i det hela positiva erfarenheter,

kommit till uttryck i de föregående årens redogörelser synes denna

gång kanske än mer framträdande. Årets rapporter visar nämligen att närmare

hälften av skolorna är tveksamma inför eller ännu icke vill yttra sig

om värdet av försöket. Försöket synes böra fortsätta ytterligare något år,

så att större erfarenhet kan vinnas innan en slutlig sammanfattning göres.

Skrivningar på ämnets egna timmar

De senaste årens utveckling inom språkundervisningen har bland

annat inneburit en strävan efter mer aktiva språkkunskaper, en sammangjutning

av ämnets muntliga och skriftliga delar. I denna utveckling har

försöken med språkskrivningar på ämnets egna timmar, med övergång från

längre till kortare skrivningar varit av betydande värde och intresse.

Försöket hade inför läsåret 1955/56 medgivits vid 38 skolor. Två av dem

har emellertid meddelat att försöket nedlagts, då den extra timtilldelning,

som man hemställt om icke kunnat medgivas.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

Liksom föregående år är rapporterna från de skolor, som genomfört försöket

nästan genomgående positiva, och i många fall har ungefär samma

synpunkter framförts som i tidigare rapporter.

Såsom beräknades i redogörelsen för försöksverksamheten läsåret

1954/55, har skolöverstyrelsen nu sedan dessa försök pågått även under

läsåret 1955/56 gjort en sammanfattande granskning av resultaten för

samtliga försöksår.

Den föreliggande undersökningen visar, att intresset bland skolorna för

en förkortning av skrivtiden till två lektionstimmar i främmande språk på

realskolestadiet är mycket stort. Vad som i tidigare försöksrapporter sagts

om det pedagogiska värdet av att förlägga skrivningarna till ämnets timmar

bekräftas, men ett stort antal skolor anser, att den förlust i timmar som

språken härigenom gör till förmån för andra ämnen bör kompenseras på

något sätt.

De slutsatser, som omedelbart kan dragas av undersökningen är, att anvisningarna

beträffande språkskrivningarnas anordning på enhetsskolans

högstadium och i treåriga realskolan inte nu behöver ändras. Vilka slutsatser

som bör dragas för övriga högre skolors del överväges för närvarande

inom skolöverstyrelsen.

Tolv skolor har under året deltagit i försök med skrivningar i

svenska på ämnets egna timmar, vilket gått ut på att undersöka huruvida

elevernas förmåga att skriftligen uttrycka sig på modersmålet lika väl

skulle kunna ådagaläggas i en kort koncentrerad framställning över en

given begränsad uppgift som vid uppsatsskrivning av gängse typ.

Försöket som utförts i gymnasiets lägre ringar och i klasserna 35, 45, 24

och 34 har inneburit att en eller ett par skrivningar i svenska utbytts emot

övningsskrivningar på ämnets egna timmar. Dessa kortare skrivningar har

i allmänhet varit uppsatser men även andra former har förekommit.

Uttalandena om värdet av försöket är i stort sett positiva. Allmänt tycks

man dock anse att icke mer än en, högst två skrivningar per termin bör

utbytas.

I cirkulär den 27 augusti 1956 har överstyrelsen med stöd av Kungl.

Maj:ts bemyndigande medgivit att i ringarna I4 och I3 samt i klasserna

34 och 45 högst två ordinarie skolskrivningar (halvdagsskrivningar) må utbytas

mot ett lämpligt antal övningsskrivningar under vederbörande lärares

direkta ledning. Således är försöket numera ordinarie anordning.

Fortlöpande undervisning i sam hällslära genom

hela realskolan

I försöket deltog under läsåret 1955/56 15 skolor med sammanlagt 61

klassavdelningar. Då försöksverksamheten pågått sedan läsåret 1951/52

och 21 skolor med ett växlande antal avdelningar fört fram försöket genom

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

hela realskolan och kontinuerligt deltagit i försöket under dessa år, har

överstyrelsen ansett, att pågående försök nu bör slutföras.

Försökets uppläggning och de erfarenheter, som i det ganska omfattande

rapportmaterialet redovisas av skilda skolor och försöksledare, uppvisar

åtskilliga gemensamma drag. Av de 21 skolorna har 18 anslagit V2 — 1

veckotimme i genomsnitt till samhiillsläran i klasserna l4—34 och 1°—4J

(i tre fall 1 veckotimme), under det att tre skolor inte avsatt någon bestämd

tid till undervisningen i samhällslära utan tagit upp hithörande frågor,

när tillfälle naturligt erbjudit sig. Förskjutningar i historiekursen, så

att i allmänhet 1900-talet behandlats i realldassen, rapporteras från tio

skolor, medan övriga skolor genom att behandla vissa partier i historiekursen

kursivt inte gjort några avvikelser från kursplanerna.

Av de 21 skolor, som konsekvent genomfört försöket med samhällsläran

fördelad på realskolans olika klasser, har 16 en klart positiv inställning till

försöket, två är tveksamma och tre rent negativa. De fördelar, som man

anser följa med en fortlöpande undervisning, kan i korthet sammanfattas

så. Spridningen av undervisningen i ämnet ger goda möjligheter till anknytning

till aktuella händelser och intresset för samhället och samhällets

sätt att fungera väcks, tidningsläsningen stimuleras. Läses ämnet endast

i avslutningsklassen, blir det i första hand ett ämne, som skall redovisas i

examen — det blir ett »pluggämne». Det är lättare att smälta kursen i samhällslära,

när den ges i mindre koncentrerad form, och sex skolor hävdar

direkt, att eleverna får lättare att tillgodogöra sig undervisningen i avslutningsklassen,

under det att andra säger sig inte med säkerhet kunna uttala

sig på den senare punkten. Självverksamheten i samband med studiebesöken

är värdefull. De elever, som aldrig når fram till realexamen utan

tidigt lämnar skolan, får också del av undervisningen i samhällskunskap.

Slutligen framhålles, att det aktuella stoffet berikar historiestudiet.

De som redovisar en negativ inställning till försöket anser, att elevernas

intresse bättre fångas i avgångsklassen och att arbetet där kan avsätta

värdefullare resultat. Det är slöseri med tiden att börja undervisningen i

de lägre klasserna.

Sammanfattningsvis kan på grundval av det föreliggande rapportmaterialet

konstateras, att flertalet av de i försöket deltagande skolorna ger

uttryck åt den uppfattningen, att den gradvisa kontakten med samhället

ökar elevernas intresse för detta och för samhällsläran. Kontakten med

samhället erhålles bäst genom väl planlagda studiebesök och samtal kring

dessa. Undervisningen i de lägre klasserna kan med fördel koncentreras

kring studiebesöken och den systematiska undervisningen sparas till de

högre klasserna.

Under försöksverksamhetens gång har förslag framställts om att få pröva

en fördelning av den egentliga kursen i samhällslära på de två sista läsåren

i realskolan — en anordning, som kan anses vara ett mellanting mellan nu

gällande undervisningsplan och försöken med fortlöpande undervisning genom

hela realskolan. Överstyrelsen, som anser, att en sådan variant av

försöket borde kunna ge ytterligare värdefull vägledning, när det gäller

studiegången i samhällsläran, har därför inbjudit till sådan försöksverksam
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

het innevarande läsår. Enligt överstyrelsens mening bör de förslag till åtgärder

beträffande studiegången i samhällslära, som med utgångspunkt

från det under försöksverksamheten samlade rapportmaterialet eventuellt

kan framläggas, vänta till dess att ett par års erfarenhet vunnits av den

nya försöks varianten.

Matematik avkortad kurs

Försöket innebär att elever, som så önskar i klasserna 45, 34 och 55, 44,

kan välja en matematikkurs där geometrien borttagits och i stället tyngdpunkten

förskjutits mot ämnets aritmetiska delar.

Skolöverstyrelsen har ansett, att en sådan kurs bör ha värde för vissa av

de elever, som i enlighet med läroverksstadgans 6 § 3 mom. eljest skulle

välja bort ämnet matematik.

I likhet med de föregående åren har verksamheten varit av ringa omfattning.

Nitton skolor har rapporterat, att de planerat deltaga, vid sex skolor

kom försöket emellertid aldrig till stånd. Anledningen till den stora tveksamheten

från elevernas sida torde framför allt vara en viss osäkerhet om

kompetensvärdet av en sålunda genomgången avkortad kurs.

Bok- och bibliotekskunskap

Försök med särskild undervisning i bok- och bibliotekskunskap, som påbörjades

läsåret 1954/55, har fortsatts vid två av de tre skolor, som var

med från början. Två nya skolor har tillkommit, därav en där försöket icke

förorsakat statsverket någon utgift.

De i försöket deltagande bibliotekarierna har beviljats nedsättning i sin

undervisningsskyldighet och därutöver har skolorna tilldelats extra timmar

för att möjliggöra uppdelning av klasserna.

Föregående års goda erfarenheter har bekräftats. Rektor vid ett läroverk

med praktisk lärarkurs framhåller redan nu, att verksamheten bör göras

till ordinarie anordning.

Så som undervisningen lagts upp framgår det med all tydlighet, att försöken

icke bara befrämjat ett rationellt utnyttjande av skolornas bibliotek

utan även i hög grad stimulerat till friare arbetsformer vid undervisningen

i flera av skolans ämnen.

Gymnasiet

Fria studier på det differentierade gymnasiet

Inför läsåret 1955/56 inbjöd överstyrelsen till försök med en ny form

av fria studier. De härför mest lämpade eleverna i de två högsta ringarna

skulle befrias från den ordinarie undervisningens schemabundna timmar och

tilldelas studiebeting, som redovisas inför läraren på därför fast
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts -proposition nr 106 år 1957

ställd tid. Fördelarna med denna anordning, som skulle kunna betraktas

som en övergångsform mellan klassundervisning och fria studier ledande till

särskild prövning i studentexamen, skulle inte endast vara, att enskilda

elever vänjes vid ett friare studiesätt och får möjlighet att nå längre inom

ett ämne, utan också att undervisningen med klassens övriga elever skulle

kunna anpassas bättre efter nivån i klassen.

De fria studierna skulle alternativt kunna bedrivas på sommaren mellan

två ringar (rapport från två skolor) eller under terminerna (rapport från

elva skolor).

Studiebeting i moderna språk har givits vid sex skolor, i historia, kristendom

eller filosofi vid fem skolor och i matematik eller fysik vid två

skolor.

Med den betydelse som ett gott examensbetyg har, är det naturligt om

en anordning som denna med studiebeting prövas med en viss försiktighet

av eleverna. Det är också omöjligt att efter så kort tid som detta försök

pågått dra några säkra slutsatser av gjorda erfarenheter. Skolöverstyrelsen

anser sig dock redan nu kunna säga, att denna möjlighet till friare studier

för vissa elever torde vara av stort värde. Försöksverksamheten bör därför

fortsätta. Den medför inga extra kostnader.

Särskild prövning i studentexamen för läroverkets egna elever

har under läsåret 1955/56 avlagts i 182 fall vid 27 skolor. Vederbörande

elever har begagnat sig av möjligheten att genom prövningen avsluta skolstudierna

i ett ämne upp till tre terminer före studentexamen. Endast undantagsvis

har elever prövat i två ämnen.

Prövningarnas fördelning på de olika ämnena har varit följande:

Engelska .............. 90

Tyska ................ 30

Franska .............. 16

Spanska ............... 1

Modersmålet .......... 1

Historia ............... 5

Kristendom ........... 1

Filosofi ............... 1

Matematik ............ 11

Fysik ................. 4

Kemi ................. 7

Biologi ................ 2

Geografi .............. 5

Finska ................ 8

Överstyrelsen har den 15 april 1955 och den 4 april 1956 hos Kungl. Maj:t

hemställt att ifrågavarande anordning skulle upphöra som försök och utgöra

ett normalt inslag i läroverkens arbete. Framställningarna har dock

hittills inte föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

De skriftliga proven i studentexamen förlagda

tidigare än till vårterminen i högsta ringen

Beträffande försök med skriftligt prov i engelska på vårterminen i näst

högsta ringen har sju skolor sänt rapport. Även om ett par av skolorna

framhåller att nackdelarna med anordningen dominerar över fördelarna

rapporterar de andra skolorna goda erfarenheter och önskar fortsätta med

försöket.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. May.ts ''proposition nr 106 år 1957

Studentskrivning i valfritt skrivämne på hösten i sista ringen har förekommit

vid tjugufyra skolor. De ämnen, som kommit i fråga har varit

engelska, latin och franska. Rapporterna är genomgående positiva. Även

för svaga elever synes anordningen innebära en vinst.

Muntlig framställning

För försök med en särskilt tillrättalagd undervisning i muntlig framställning

har sedan läsåret 1953/54 vissa skolor tilldelats extra timlärartimmar,

vilka under någon timme i veckan möjliggjort uppdelning av större klassavdelningar

i två undervisningsgrupper. Första året deltog 16, året därpå

46 och läsåret 1955/56 33 skolor.

Den ändamålsenliga uppläggningen och det stora värdet av denna undervisning

har utförligt redovisats i de två föregående årsrapporterna.

Av rapporterna från skolorna framgår, att man kanske skulle kunna nå

lika gott resultat, om man spred ut undervisningen i muntlig framställning

genom att man delade klassen en timme varannan vecka under två år i

följd i stället för att som nu är vanligast dela klassen en timme varje vecka

under ett läsår. Modersmålsämnets övriga delar skulle med en sådan fördelning

sannolikt också bli mindre störda än vad nu är fallet. Ytterligare

försök torde dock erfordras innan man kan ta mer definitiv ståndpunkt i

denna fråga.

I detta sammanhang må nämnas, att överstyrelsen i form av ett supplement

till timplaner och huvudmoment vid försöksverksamhet med nioårig

pn het sskola utgivit en jämförelsevis utförlig metodisk handledning för undervisningen

i muntlig framställning. Supplementet synes kunna utgöra

en god hjälp vid den fortsatta försöksverksamheten.

Sam hällslärans ställning på gymnasiet

De under läsåret 1954/55 påbörjade försöken beträffande samhällslärans

ställning på gymnasiet har fortsatt efter samma linjer läsåret 1955/56.

Försöken har avsett att pröva lämpligheten dels av att fördela samhällsläran

på olika årskurser dels av att från historieämnet skilja samhällsläran

och betrakta den som ett självständigt ämne.

Av de elva skolor, som rapporterat försöksverksamhet med fördelning

av samhällsläran på olika årskurser, redovisar fem skolor försök med en

samhällsundervisning, som börjar i första ringen och fortlöper genom hela

gymnasiet, under det att sex skolor fördelar samhällsläran på gymnasiets

två sista årskurser. Undervisningen har vid tre skolor haft direkt anknytning

till historieundervisningen, så att t. ex. statsskickets huvudtyper genomgåtts

vid behandlingen av statsskicket i Aten, huvuddragen av rättskipningen

i samband med studiet av landskapslagarnas samhälle o. s. v. En

skola har lagt upp undervisningen med utgångspunkt från aktuella tidningsartiklar,

en annan har ägnat tiden åt ett ingående studium av kommunens

uppgifter och styrelse. Då samhällsläran fördelats endast på de två

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

sista årsklasserna, har man till näst högsta ringen fört ungefär hälften av

den kurs i samhällslära, som skall läsas i högsta ringen. Ett par skolor har

härvid med gott resultat koncentrationsläst samhällslära under olika perioder.

En utav de fem skolor, som deltagit i försöket med samhällslära som

självständigt ämne, rapporterar, att man prövat dels att ha samma lärare,

dels annan lärare än i ämnet historia i samma klass. Resultaten var i bägge

fallen goda. I övriga försöksskolor har samma lärare skött undervisningen

i de två ämnena. Endast en skola prövar samhällsläran som självständigt

ämne genom hela gymnasiet (3-årig allmän linje med 1 -j— 2 —j- 2 vtr), de

Övriga har begränsat försöket till de två sista ringarna (två skolor på 3- årig allmän linje med 2 + 2 vtr, en skola på 4-årig och en på 3-årig reallinje

med 1+1 vte).

Undervisningen i näst högsta ringen har i historia omfattat tiden fram

till omkring år 1850 och i samhällslära i allmänhet samhällets sociala struktur,

samhällsrörelser, befolkningsfrågan, socialpolitik och sociallagstiftning

— i vissa fall också staten och/eller kommunen.

Genomgående i rapporterna är intrycket, att elever och lärare ställer sig

positiva till försöket. Såväl elever med huvudsaklig intresseriktning mot

historia som elever med motsvarande inriktning mot samhällslära har kunnat

få sina intressen tillgodosedda. Undervisningen i samhällslära har också

visat sig stimulera till friare arbetsformer. En annan fördel som framhålles

är, att genom uppdelningen eller fördelningen av ämnet de stipulerade

studiebesöken lättare har kunnat komma till stånd och organiseras. Emellertid

har försöket ännu pågått för kort tid för att säkra omdömen skall

kunna ges — något som också framhålles i rapporterna, samtidigt som det

betonas, att försöken anses som synnerligen värdefulla.

Orienteringskurser i fysik och kemi

Enligt läroverksstadgan 9 § 6 mom. anordnas vid sidan av undervisningen

i obligatoriska ämnen och tillvalsämnen obligatoriska orienteringskurser

dels i näst högsta ringen i fysik på allmänna linjens sociala gren samt

i fysik och kemi på allmänna linjens språkliga gren och på latinlinjen, dels

i högsta ringen i biologi med hälsolära på allmänna linjens språkliga gren,

på latinlinjen och på reallinjens matematiska gren samt i filosofi på reallinjen.

Enligt gällande övergångsbestämmelser (SFS 370/1953) skall dessa orienteringskurser

intill utgången av läsåret 1956/57 anordnas endast i den

utsträckning skolöverstyrelsen bestämmer.

Orienteringskurs i fysik har under läsåret hållits vid nio och i kemi vid

fem gymnasier.

Ur anslaget för försöksverksamhet vid högre skolor har under året utöver

vad som i timplanen föreskrives medel utgått motsvarande 0,5 vtr

för kurs i fysik och 1,5 vtr för kurs i kemi, avsett som ersättning till lärarna

för deras extra arbete med att utarbeta redogörelser för verksamheten.

3 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1957. 1 saml. Nr 106.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. May.ts ''proposition nr 106 år 1957

Rapporterna visar att man i stort sett lagt upp kursen i fysik på samma

sätt vid de olika skolorna.

Kursen i kemi har endast hållits läsåret 1955/56, och det är naturligt att

den ännu icke funnit sin form. Rapporterna visar att de moment, som behandlar

atomernas byggnad, radioaktivitet och atomenergi medtagits och

behandlats på ungefär samma sätt både i fysik- och kemikurserna.

Rapporterna ger i allmänhet uttryck för tillfredsställelse med orienteringskurserna

i fysik och kemi även om kritiska röster icke helt saknas.

På grundval av hittills gjorda erfarenheter fortsätter försöken med orienteringskurser

i fysik och i kemi i utvidgad form ytterligare ett år, läsåret

1956/57, innan resultaten sammanfattas.

Nya verksamhetsformer inom skolan

Om fristudieförsök efter de riktlinjer, som angavs i överstyrelsens

inbjudan till fortsatt försöksverksamhet 1954/55 har fem skolor rapporterat.

Försöket fortsätter läsåret 1956/57.

Om försök med skolans timme har sex skolor rapporterat. Verksamheten

har i allmänhet bedrivits så att man någon timme samlat hela

skolan eller ibland en viss större grupp av elever. Därvid har någon särskilt

inbjuden hållit ett föredrag eller framfört något musikstycke. Vid andra

tillfällen har skolans egna lärare eller elever medverkat. På ett håll har man

som lagarbete eleverna emellan gjort en kulturhistorisk skildring av det

samhälle där skolan är belägen. Man betraktar allmänt försöket som värdefullt

för att skapa samhörighet inom skolan, något som ej sällan försvåras

av att man lever med stor splittring på olika lokaler.

Försök med klassens timme har bedrivits vid 18 skolor. Man

har haft en återkommande fri timme där man kunnat ta upp för ungdomarna

väsentliga spörsmål, som icke vanligen kan beröras eller i varje

fall icke tillräckligt ingående behandlas under en ämneslektion.

I allmänhet har man haft »timmen» en gång varannan eller var tredje

vecka. Det varnas i rapporterna för att ha den för ofta då slentrianen lätt

dödar intresset. Därest man icke har möjlighet att bedriva verksamheten på

alla stadier anses realskolans lägsta klasser och eventuellt gymnasiets första

ring de lämpligaste.

Några friluftsdagar, högst fyra halvdagar, har vid 17 skolor fått utbytas

mot s. k. hobbydagar. Under dessa har eleverna i stort sett efter fritt

val fått ägna sig åt någon hobby. Vanligtvis har man från skolornas sida

krävt redovisning av eleverna om vad de sysslat med, i en del fall på så

sätt att de i förväg fått anmäla sig till en viss verksamhet. En insänd anmälningslista

upptar icke mindre än 42 olika alternativ att välja på.

Skolans lärare har ofta ställt sig till förfogande som instruktörer, och en

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. May.ts ''proposition nr 106 år 1957

rektor framhåller som ett värde med verksamheten, »att elever och lärare

kunna mötas vid en gemensam hobby». De rapporterande rektorerna betraktar

denna verksamhet som ett värdefullt inslag i skolornas sociala liv.

3. Planeringen för enhetsskolorganisationens allmänna

genomförande

Såsom tidigare nämnts har skolöverstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t

av den 23 april 1956 framlagt vissa förslag rörande planeringen för enhetsskolorganisationens

genomförande.

Innan jag övergår till att redogöra för innehållet i överstyrelsens skrivelse,

torde jag få erinra om att framställningen i ett hänseende redan föranlett

åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. Genom beslut den 28 september

1956 uppdrogs nämligen åt överstyrelsen att verkställa utredning rörande

glesbygdernas skolfrågor samt att inkomma till Kungl. Maj:t med denna

utredning och de förslag i ämnet, vartill överstyrelsen funne anledning.

Vidare torde få anmälas, att läroverkslärarnas riksförbund i anslutning

till överstyrelsens framställning till ecklesiastikdepartementet ingivit en

promemoria.

Överstyrelsen behandlar först frågan om tidsplaneringen för

enhetsskolereformen.

Det är ur allmän synpunkt liksom för skolöverstyrelsen och de regionala

och de lokala skolmyndigheterna angeläget, framhåller överstyrelsen, att

största möjliga klarhet föreligger i fråga om de av statsmakterna avsedda

skolorganisatoriska åtgärderna. Detta gäller inte bara i fråga om planeringen

för de stora ungdomsårskullarna utan för skolväsendet i allmänhet.

Den kommunala skolplaneringen kan icke bedrivas med önskvärd säkerhet

utan kännedom om skolans framtida allmänna organisation. Styrelsen för

svenska landskommunernas förbund har också i utlåtande över skolstyrelseutredningens

betänkande framhållit, att det ur kommunala synpunkter

framstår såsom alltmera önskvärt med ett auktoritativt besked om den

takt, i vilken skolreformen väntas kunna bli realiserad åtminstone inom den

närmast överskådliga framtiden. Sådana klara riktlinjer skulle vidare, anför

skolöverstyrelsen, ge erforderliga hållpunkter för det statliga utredningsoch

planeringsarbetet. Sådana frågor, med vilkas omprövning fått anstå i

avbidan på en klarare fixering av målsättningen för det skolorganisatoriska

arbetet, skulle om dylika riktlinjer ges kunna upptagas till övervägande.

Det är av väsentlig vikt, att sådana riktlinjer fixerar tidpunkterna för omorganisationens

genomförande. De i samband med en omgestaltning av skolväsendet

uppkommande frågorna om skolplanering, om rekrytering, utbildning

och kompetens i fråga om lärare av skilda och delvis nya kategorier

samt om kursplanearbetet kan svårligen med tillbörlig säkerhet

bedömas utan tidsschema. Ett sådant ger erforderlig stadga åt och utgör

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj ris ''proposition nr 106 år 1957

en riktpunkt för reformarbetet och för de åtgärder beträffande den nuvarande

skolorganisationen, som under en övergångstid kan anses befogade

och lämpliga.

Överstyrelsen har beaktat departementschefens uttalande i propositionen

1956: 80 (s. 40—41), att en sammanfattande utredning om skolfrågorna på

grundval av de erfarenheter, som vunnits under försöksverksamheten, i

vissa avseenden bör påbörjas senast under år 1958. Det skulle härvid bland

annat bli fråga om en vetenskaplig bearbetning av de olika pedagogiska

spörsmål, som sammanhänger med enhetsskolans genomförande. Enligt

uttalandet bör den sammanfattande utredningen vara avslutad i sådan tid,

att därpå grundade förslag om enhetsskolans successiva genomförande och

skolväsendets vidare utveckling kan föreläggas riksdagen i början av 1960- talet. I propositionen 1956: 123 har departementschefen i detta ämne ytterligare

bland annat anfört, att riktpunkten för skolpolitiken bör vara, att

enhetsskolan genomföres senast i början av 1970-talet.

Överstyrelsen förutsätter, att den nämnda sammanfattande utredningen

även kommer att allmänt innefatta frågan om skolväsendets organisation

i samband med enhetsskolans genomförande, vissa nuvarande skoltypers

ersättande genom enhetsskolan, yrkesskolornas lämpliga anknytning samt

den praktiska realskolans och den kommunala flickskolans ställning.

De i departementschefens uttalanden anförda tidsangivelserna synes

överstyrelsen böra särskilt uppmärksammas. Ett beslut om tidsperioderna

för enhetsskolans genomförande är synnerligen angeläget. Terminerna för

övergång till nioårig obligatorisk skola är i stor utsträckning en allmän

bedömningsfråga, främst beroende av vilken tidpunkt som ur ekonomiska

och andra praktiska synpunkter kan anses lämplig. I yttrande över skolkommissionens

principbetänkande den 31 januari 1949 har överstyrelsen

gjort vissa preliminära uttalanden i dessa frågor. I yttrandet framhölls särskilt

behovet av att ett schema för genomförandet av enhetsskolan snarast

möjligt fixerades. Som tidpunkt för det fullständiga genomförandet av enhetsskolan

genom alla de nio årsklasserna nämndes läsåret 1970/71, men det

framhölls samtidigt, att olika omständigheter troligen komme att framtvinga

korrigeringar i tidsangivelserna.

Överstyrelsen finner för sin del — i anslutning till departementschefens

nyssnämnda uttalanden om tidpunkten för frågans behandling i riksdagen

och för enhetsskolans genomförande — önskvärt, att arbetet inom skolväsendet

får inrikta sig på att den allmänna övergången till nioårig obligatorisk

skola i den form, försöksverksamheten dessförinnan anvisar, påbörjas

under läsåren 1962/63—1968/69. De stora årskullarna har då passerat högstadiet

(realskolestadiet), och de senaste årens födelsetal och de gjorda

prognoserna antyder, att en fortgående nedgång i lärjungeantalet i en nioårig

obligatorisk skola kommer att äga rum. Gynnsammare förhållanden i

fråga om lokaler och lärartillgång kan alltså beräknas ha inträtt. Åtgärderna

på dessa områden är för övrigt i stor utsträckning beroende av och bör anpassas

med hänsyn till den tidsperiod, inom vilken enhetsskolan skall genomföras.

Den angivna perioden kan ej anses innebära en forcering av reformen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Ma]:ts ''proposition nr 106 år 1957

Övergången torde böra påbörjas i klasserna 1 och 5 och fortskrida successivt,

såsom i allmänhet skett inom försöksverksamheten. Slutåret för det

fullständiga genomförandet av enhetsskolan i samtliga nio klasser skulle

under dessa förutsättningar bli läsåret 1972/73. Efter läsåret 1968/69 bör

uppskov kunna ifrågakomma endast efter medgivande av Kungl. Maj:t.

Genomförandet under den angivna perioden synes som regel böra förutsättas

ske genom kommunernas fria åtagande, men i särskilt angelägna

situationer, i synnerhet mot slutet av perioden, torde övergång i annan ordning

böra ifrågakomma efter Kungl. Maj:ts beslut.

Överstyrelsen uttalar den förväntan, att skolväsendet på lämpligt sätt

snarast möjligt får hållpunkter beträffande övergången till enhetsskolan i

överensstämmelse med vad nu anförts. Ämbetsverket anser sig utan nu angivna

riktlinjer icke kunna på ett tillfredsställande sätt utföra det planeringsarbete

som ankommer på överstyrelsen och utan vilket reformen knappast

kan bringas i verkställighet.

Vid fastställande av ett tidsschema måste även formerna för

övergång till en hetsskola i skoldistrikten övervägas, framhåller

överstyrelsen vidare.

För närvarande sker denna i försöksdistrikten under personlig medverkan

av den centrala försöksledningen, bland annat genom upprepade besök

och konferenser före försöksverksamhetens införande och genom besök av

centralt anställda konsulenter de följande åren. När den allmänna övergången

till enhetsskoleorganisationen i landet skall påbörjas, enligt överstyrelsens

nyss framförda förslag höstterminen 1962, måste ett annat förfarande tilllämpas.

Omfattningen av verksamheten kommer då att göra en sådan ingående

central rådgivning otänkbar. De blivande mellaninstanserna torde

få väsentliga uppgifter i detta sammanhang. Överstyrelsen avser att under

de närmaste läsåren med stöd av under försöksverksamheten vunna erfarenheter

utarbeta pedagogiska och organisatoriska anvisningar rörande sådant

som bör iakttagas vid enhetsskolorganisationens införande i skoldistrikten.

Dessa anvisningar torde kunna tjäna till ledning för erforderliga lokala och

regionala åtgärder på området.

De planerade anvisningarna, som torde komma att utgöra ett väsentligt

hjälpmedel vid enhetsskolorganisationens allmänna genomförande, kan icke

enbart i skriftlig form överföras till de nya enhetsskoledistrikten. Överstyrelsen

avser därför att, sedan dessa anvisningar blivit fastställda, med dem

som grundval anordna särskilda instruktionskurser för skolledare i blivande

enhetsskoledistrikt. I detta sammanhang vill överstyrelsen på grundval av

sin erfarenhet framhålla, att en dylik instruktionsverksamhet är nödvändig

för att i det lokala planeringsarbetet sådana lösningar skall väljas som är

förenliga med skolreformens principer och lämpliga ur pedagogisk och organisatorisk

synpunkt.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1957

Anvisningarna får visserligen icke avse att fastlåsa enhetsskolorganisationen

i detalj under en alltför lång tidsperiod. Men man måste räkna med

att de kommer att bli normgivande för enhetsskolans lokala uppbyggnad

under hela den genomförande-period, som överstyrelsen förslagsvis har angivit

till läsåren 1962/63—1972/73. Även om överstyrelsen på grundval av

gjorda erfarenheter anser sig redan nu i åtskilliga avseenden kunna utarbeta

vägledande riktlinjer, bör anvisningarna dock fastställas först sedan

ytterligare erfarenhet av försöksverksamheten vunnits. Som departementschefen

i propositionen 1950: 80 (s. 39) påpekar, torde några verkligt säkra

och definitiva slutsatser beträffande utformningen av den enhet sskolorganisation

som skall genomföras knappast kunna dragas, förrän de nyligen

inrättade ordinarie lärartjänsterna på högstadiet kunnat effektivt utnyttjas

någon tid. Överstyrelsen finner det sålunda lämpligt att förlägga den definitiva

utformningen av de erforderliga pedagogiska och organisatoriska

anvisningarna till en tidpunkt, då bättre underbyggda slutsatser angående

en lämplig enhetsskolorganisations detaljer under det närmaste decenniet

kan dragas.

Överstyrelsen avser därför att bedriva arbetet med dessa anvisningar så

att de kan föreligga i sin slutliga form vid utgången av år 1960. År 1961

får då användas till en intensifierad kursverksamhet för blivande enhetsskoleledare,

såsom överstyrelsen tidigare antytt, och skoldistrikten kan därefter

vidtaga de förberedelser som erfordras.

Därefter tar överstyrelsen upp frågor om försöksverksamhetens

karaktär under övergångstiden.

Om enhetsskolorganisationens genomförande läsåren 1962/73 alltså kan

beräknas ske i väsentlig utsträckning med stöd av pedagogiska och organisatoriska

anvisningar och central utbildning av skolledare, kvarstår frågan,

under vilka former det fortsatta utbyggandet av försöksverksamheten bör

ske under tidsperioden fram till höstterminen 1962. Av tidigare anförda

skäl kan överstyrelsen fram till denna tidpunkt ej utan risk för en skadlig

fastlåsning av den framtida utformningen av enhetsskolan arbeta huvudsakligen

genom allmänna anvisningar utan måste fortsätta med den personliga

och efter lokala förhållanden anpassade rådgivning, som nu äger rum

inom försöksverksamheten. Om det sålunda ej är möjligt att under de närmast

kommande åren i väsentlig grad ändra karaktären av det organisatoriska

och pedagogiska stöd och den direkta uppmärksamhet, som överstyrelsen

ägnar de nya enhetsskoledistrikten, kan det dock finnas anledning

att överväga, om denna direktkontakt och detta direkta samarbete mellan

överstyrelsen och skoldistrikten i samtliga nya distrikt måste ha den omfattning,

som de för närvarande har inom försöksdistrikten.

Vid detta övervägande synes det överstyrelsen vara mycket betydelsefullt,

att man under de närmaste åren torde böra räkna med en väsentligt

vidgad och i viss män differentierad försöksverksamhet. Dels är det nämligen

angeläget att bygga ut den egentliga försöksverksamheten, så att

ytterligare sammanhängande försöksregioner åstadkommes och det till
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts ''proposition nr 106 år 1957

räckligt representativa urval i skilda hänseenden möjliggöres, som från

olika synpunkter kräves vid bearbetning av erhållna erfarenheter och resultat.

Dels innebär en övergång till nioårig skolgång i försöksskolans form för

många skoldistrikt också ett tillgodoseende av de krav på skolorganisationens

omedelbara vidgning, som de ökade ungdomskullarna ställer.

I det förra fallet (a), då försöksdistrikt alltså tillkommer för att i särskild

mån tillgodose försöksverksamhetens systematiska utbyggnad och

trygga en säkrare bedömning av verksamheten, kräves givetvis samma direkta

uppmärksamhet från överstyrelsens sida som beträffande de nuvarande

försöksdistrikten. I det senare fallet (b), då övergången till enhetsskolorganisationen

alltså inte är så påtagligt erforderlig för den egentliga

försöksverksamhetens utbyggnad men väl ägnad att ge administrativa och

organisatoriska erfarenheter samt tillgodose akuta utbildningsbehov, torde

av det nuvarande samarbetet mellan överstyrelsen och distrikten de åtgärder

som avser särskild undersökningsverksamhet kunna undvaras. Vidare

torde en del av det ansvar för enhetsskolearbetet i de nya distrikten, som

nu faller på överstyrelsen, i detta sammanhang med fördel kunna överflyttas

till de nya mellaninstanserna.

Överstyrelsen behandlar i det följande förutsättningarna för enhetsskolorganisationen

i de här berörda fallen.

a) För den nuvarande försöksverksamhetens systematiska utbyggnad är

det, såsom departementschefen påpekar i nämnda proposition nr 80

(s. 41), angeläget att ytterligare sammanhängande försöksregioner åstadkommes.

Detta är av väsentlig betydelse bland annat för att åstadkomma

bärkraftigt underlag för särskilda försöksgymnasier med så fullständig linjeorganisation

som möjligt.

Vidare är det, såsom överstyrelsen framhållit i sitt underdåniga utlåtande

den 22 februari 1956 med anledning av framställningar om försöksverksamhet

med nioårig enhetsskola i tre kommuner i Kronobergs län, angeläget

att vinna erfarenhet av interkommunal samverkan beträffande enhetsskolans

högstadium. Försöksverksamheten i berörda kommuner torde därför,

sedan viss erfarenhet vunnits, böra kompletteras genom motsvarande försöksverksamhet

i ytterligare ett antal distrikt.

För en allsidig bedömning av enhetsskolans arbetsmöjligheter under

skilda förhållanden är dot vidare nödvändigt att komplettera försöksverksamheten

med ett antal landsbygdsdistrikt, särskilt glesbygdsdistrikt. Dessa

distrikt medför speciella problem, bland annat beträffande skolskjutsar och

inackordering för högstadieundervisning, och ytterligare erfarenheter på

detta område måste vinnas. I vissa sammanhang torde en lösning av glesbygdsdistriktens

utbildningsproblem främst på högstadiet kunna erhållas

med hjälp av korrespondensundervisning i liknande former som vid korrespondensrealskolorna.

Möjligheten av ett sådant arbetssätt på enhetsskolans

högstadium bör närmare prövas i försöksverksamheten.

Försöken med korrespondensundervisning i enhetsskolan bör givetvis

icke begränsas enbart till glesbygderna eller till det teoretiska högstadiet.

Sålunda bör de försök med korrespondensundervisning i yrkesämnen på det

praktiska högstadiet som pågår ytterligare utvidgas. Överhuvudtaget bör

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majds proposition nr 106 år 1957

möjligheterna att stödja på korrespondens- och radioundervisning i sådana

sammanhang, där kvalificerade lärarkrafter cj kan erhållas eller tillräckligt

stora elevgrupper ej kan bildas, systematiskt prövas.

Försöksverksamheten på det praktiska högstadiet bör vidare kompletteras,

så att tillräcklig erfarenhet vinncs av dels förberedande yrkesutbildning

på yrkesområden, som hittills i för liten utsträckning berörts av försöksverksamheten

— hit torde i första rummet böra räknas jordbruket och

skogsbruket — dels den allmänpraktiska utbildningen. Förutsättningar för

framgångsrika försök på dessa områden kan ibland föreligga i distrikt, som

saknar möjligheter att själva eller genom samarbete med andra försöksdistrikt

anordna ett högstadium, omfattande både y-, a- och g-linje. Det

är för en systematisk komplettering av försöksverksamheten synnerligen

angeläget, att i sådana sammanhang en partiell försöksverksamhet får anordnas.

De partiella försöken med förberedande yrkesutbildning får icke

göras för ensidiga, såsom redan påpekats i den promemoria från överstyrelsens

försöksavdelning, som fogats som bilaga till planeringskommitténs

betänkande om skolan och de stora årskullarna (s. 289). Såsom där anföres

bör den omfatta minst två grenar på varje försöksort, nämligen dels en gren

inriktad på något för orten väsentligt yrkesområde, dels en mera allmän

gren. Så länge förutsättningar för uppbyggnad av ett fullständigt teoretiskt

högstadium tills vidare saknas, bör i sådant sammanhang elever kunna hänvisas

till teoretiska linjer eller skolor inom annat skoldistrikt.

_ b) Beträffande de skoldistrikt, där en övergång till enhetsskolorganisation

icke är så påtagligt erforderlig för den egentliga försöksverksamhetens

utbyggnad men väl ägnad att ge erfarenheter rörande formerna för den

regionala och centrala ledningen av den framtida skolan samt tillgodose

akuta lokala utbildningsbehov, torde i huvudsak samma krav på lokala

förutsättningar för verksamheten böra ställas som i den nuvarande försöksverksamheten.

Sålunda måste skolväsendets lokala ledning vara organiserad

på ett betryggande sätt i full överensstämmelse med för försöksverksamheten

gällande bestämmelser. Även i övrigt synes försöksverksamhetens

nuvarande bestämmelser böra gälla, Likaså bör för försöksskolorna

gällande timplaner och huvudmoment tillämpas.

Uppbyggnaden av enhetsskolorganisationen inom här berörda distrikt

måste organisatoriskt och pedagogiskt stödjas på samma sätt som i den

nuvarande försöksverksamheten. Sålunda kräves besök av representanter

för överstyrelsen i och för lokala undersökningar och överläggningar före

försöksverksamhetens igångsättande, samråd om och granskning av distriktets

organisationsplaner samt sedermera besök av centralt anställda

konsulenter och samarbete med vederbörande regionala samarbetskommitté

inom försöksverksamheten. Däremot avses ej alla dessa distrikt behöva deltaga

i samtliga inom försöksverksamheten i övrigt anordnade enkäter och

prov eller avge regelmässiga försöksrapporter.

Genomförandet av här berörda organisatoriska och pedagogiska stödåtgärder

kommer att kräva en avsevärd arbetsinsats från överstyrelsens sida.

En oundgänglig förutsättning för att en försöksverksamhet i här föreslagna

delvis nya former skall kunna ifrågakomma är därför en tillräcklig förstärkning

av överstyrelsens personal. Fn sådan förstärkning bör åstadkommas

genom att möjlighet beredes överstyrelsen att för arbetet med

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj ds ''proposition nr 106 år 1957

prövning och föredragning av framställningar om försöksverksamhet samt

för rådgivning i samband med denna försöksverksamhet anlita extra föredragande

och extra konsulenter jämte administrativ personal i erforderlig

utsträckning. Utan en sådan förstärkning av personalen kan överstyrelsen

för sin del icke finna den här föreslagna utvidgningen av försöksverksamheten

vara genomförbar.

Överstyrelsen framför även vissa synpunkter beträffande skolväsendets

ordnande utanför försöksdistrikten.

En orsak till att skoldistrikt överväger att begära försöksverksamhet med

9-årig enhetsskola torde i många fall vara en önskan att tillgodose utbildningsbehovet

för de elever, för vilka de nuvarande realskolorna och de med

dem jämställda teoretiska skoltyperna icke är den lämpliga studievägen.

Emellertid kan detta utbildningsbehov under övergångstiden i viss män

tillgodoses även av den nuvarande folkskolan, som enligt gällande bestämmelser

kan göras nioårig och organiseras med utbildningsalternativ motsvarande

dem som för detta klientel finnes i försöksskolan. I de fall då en

kommun under övergångstiden vill behålla en redan förefintlig realskola, är

den här angivna lösningen en naturlig utväg. Detsamma gäller, då en kommun

i samband med upprättandet av en ny kommunal realskola vill sörja

även för den övriga ungdomens utbildningsbehov och därvid väljer att

införa en nioårig skolgång även för dessa elever.

Övergången antingen till försöksverksamhet med 9-årig enhetsskola eller

till 9-årig obligatorisk folkskola jämte realskola torde i princip böra som

hittills vara beroende av kommunernas fria åtagande. I vissa fall torde

emellertid kommunernas framställningar av organisatoriska skäl icke böra

bifallas. Så t. ex. kan ett skoldistrikt, som anhåller att få införa försöksverksamhet,

ligga så isolerat från närmaste sammanhängande försöksregion

och försöksgymnasium (hänsyn skall härvid tagas även till andra samtidiga

projekt), att ett bifall till förslaget skulle medföra väsentliga organisatoriska

svårigheter och kostnader, som icke skulle stå i rimlig proportion till vad

som kunde vinnas med försöksverksamheten. I andra fall kan det tänkas

— särskilt mot periodens slut — att en kommun, som vill upprätta en ny

kommunal realskola, ligger omsluten av en sammanhängande försöksregion

och är isolerad från närmaste gymnasium eller eljest ligger så till, att den

lämpligen bör ingå i en försöksregion.

Vilken form en obligatorisk 9-årig skolgång än får, är det av vikt, att

samtliga elever erhåller undervisning av bästa möjliga beskaffenhet samt

att utbildningen på varje studieväg är så likvärdig som möjligt med den på

motsvarande studievägar inom andra skolformer. Detta ställer bestämda

krav på avvägningen av linjeorganisationen i den sålunda utbyggda folkskolan.

Den nya undervisningsplanen för folkskolan erbjuder i detta avseende

alternativ såväl i fråga om allmänteoretisk som praktisk undervisning.

Beträffande de yrkesbestämda linjerna i folkskolan bör man eftersträva

samma mångsidighet som i fråga om motsvarande linjer i försöksskolan.

Speciella krav bör vidare ställas på skolans ledning, på lokalerna

och deras utrustning och givetvis även på lärarpersonalen.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

T de distrikt det här gäller är meningen, att befintliga realskolor och

flickskolor skall bibehållas och att nya dylika kommunala skolor skall kunna

inrättas i erforderlig utsträckning. Även nya linjer skall kunna inrättas.

Överstyrelsen understryker i detta sammanhang särskilt, att även »övergångstidens

skolformer» måste sättas i stånd att på bästa möjliga sätt sörja

för samtliga elever. Detta får anses helt naturligt dels av rättviseskäl, dels

med hänsyn till att härigenom enhetsskolans genomförande kan på ett

lämpligt sätt förberedas och underlättas.

Även för denna utbyggnad av skolväsendet krävs en förstärkning av skolöverstyrelsens

personal, speciellt i form av en intensifierad ämneskonsulentverksamhet

på högstadiet. Till god hjälp såväl då det gäller den rådgivande

som den inspekterande verksamheten räknar överstyrelsen med att de nya

mellaninstanserna kommer att bli, särskilt i den mån den differentierade

inspektionen på realskolestadiet bygges ut.

Under tiden fram till enhetsskolorganisationens allmänna genomförande

skulle alltså, anför överstyrelsen sammanfattningsvis, förekomma följande

övergångsanordningar i skoldistrikt med nioårig skolplikt och skolorganisationen

i olika hög grad anpassad för att underlätta övergången till den

slutliga enhetsskolorganisationen: 1) distriktet bedriver försöksverksamhet

med nioårig enhetsskola och deltar därvid i undersöknings- och rapportverksamhet

i full utsträckning såsom i den nuvarande försöksverksamheten;

2) distriktet bedriver försöksverksamhet med nioårig enhetsskola men deltar

ej i alla inom försöksverksamheten förekommande enkäter, prov och

undersökningar och avger ej heller regelmässiga försöksrapporter; 3) distriktet

har genom samverkan av befintliga skolformer organiserat en nioårig

obligatorisk skolgång med de huvudsakliga valmöjligheter för eleverna,

som 1950 års skolbeslut anger och kan på denna väg åvägabringas.

Med hänsyn till lokal- och lärarbristen torde medgivande att ordna skolväsendet

enligt det andra och tredje av dessa alternativ i första hand böra

lämnas till kommuner, där arbetsmarknadsläget utgör motiv.

I fråga om den fortsatta försöksverksamheten anför

överstyrelsen följande.

Sedan den första etappen i enhetsskolförsöken avslutats och enhetsskolorganisationens

allmänna genomförande påbörjats, måste försök fortfarande

anställas i syfte att vinna en pedagogiskt och organisatoriskt successivt förbättrad

enhetsskola. Försöksverksamheten torde därvid kunna begränsas

till de särskilda försöksskolor, varom överstyrelsen avser att i samband med

framläggande av petita för budgetåret 1957/58 avgiva närmare förslag, till

lärarhögskolornas övningsskolor samt till vissa särskilt utvalda distrikt.

Övriga försöksdistrikt kommer då att övergå till en definitiv enhetsskolorganisation

i de former, varom statsmakterna kan komma att fatta beslut.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

Överstyrelsen framhåller vidare, att de i det föregående avgivna förslagen

givetvis kommer att medföra ökade krav på utbildning och

tillgång på lärare av olika kategorier. Överstyrelsen erinrar om

att — utöver vissa inom överstyrelsen pågående undersökningar — för

närvarande ett antal utredningar på detta område pågår.

Sålunda behandlas utbildningen av klass- och ämneslärare av seminarieutredningen,

1955 års universitetsutredning samt utredningen rörande inrättande

av ytterligare en lärarhögskola; 1948 års tekniska skolutredning

torde dessutom få anledning att beröra detta frågekomplex vid behandling

av frågan om läroverksingenjörers tillträde till universitet. Frågor rörande

utbildning av övnings- och yrkeslärare behandlas av 1953 års lärarinneutbildningskommitté,

slöjdlärarutredningen, 1955 års lantbruksundervisningskommitté

samt 1955 års sakkunniga för yrkesundervisningens centrala

ledning och viss lärarutbildning.

I särskild skrivelse till Kungl. Maj:t av den 23 april 1956 redogör överstyrelsen

för inom ämbetsverket pågående utredningar på förevarande område

och hemställer, att Kungl. Maj:t ville föranstalta om allsidig utredning

av frågan om införande i folkskolan av ett modifierat ämnes- och klasslärarsystem.

Det är angeläget, understryker överstyrelsen, att samtliga utredningar,

i den mån de avser lärarutbildning, bedrives under hänsynstagande till det

här föreslagna tidsschemat och de angivna organisationsmöjligheterna.

Överstyrelsen erinrar i detta sammanhang bland annat om betydelsen

av att erforderliga betingelser för enhetsskolans införande skapas genom utbyggande

— på sätt förordats av psykologutredningen — av den psykologisk-pedagogiska

forskningen och utbildningen.

Överstyrelsen anför vidare, att såsom redan framhållits i skrivelse av

den 27 januari 1956, betydligt större byggnadskvot måste ställas till skolans

förfogande än för närvarande, om det skall bli möjligt att dels tillgodose

behovet av skollokaler för de stora ungdomskullama i 14—

19-årsåldern under ett decennium framåt, dels ge de med avseende på

lokaler nödvändiga förutsättningarna för ett successivt genomförande av

enhetsskolan under 1960-talet. De nu av överstyrelsen framlagda förslagen

framhäver ytterligare behovet av nya skollokaler de närmaste åren. Därvid

framstår som ett absolut minimum den höjning av byggnadskvoten för det

allmänna skolväsendet till sammanlagt 900 miljoner kronor under budgetåren

1956/57—1958/59, varav för budgetåret 1956/57 250 miljoner kronor,

vilken överstyrelsen i nyssnämnda skrivelse begärde.

4. Departementschefen

För snart sju år sedan beslöt riksdagen, att åtgärder skulle vidtagas för

att framdeles genomföra en på nioårig allmän skolplikt grundad enhctsskola.

Såsom beslutet formulerades skulle denna skola vara avsedd att, i

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

den mån den tillämnade försöksverksamheten ådagalade lämpligheten, ersätta

folkskolan, fortsättningsskolan, den högre folkskolan, den kommunala

mellanskolan och realskolan.

Vid 1956 års riksdag nåddes full enighet kring ett uttalande av statsutskottet

(utlåtande nr 102), att enligt utskottets uppfattning den pågående

försöksverksamheten med enhetsskolorganisation skall utmynna i en obligatorisk,

organisatoriskt sammanhållen nioårig skola. Detta definitiva ställningstagande,

som tillika innefattade ett understrykande av det angelägna i

att den nya skolan skall kunna mera allmänt genomföras så snart sig göra

låter, kompletterades med följande önskemål. Genom en sammanfattande

utredning i skolfrågorna borde ske en samlad bearbetning och prövning av erfarenheterna

från försöksverksamheten och en ytterligare precisering av skolans

målsättning i anslutning till 1950 års principbeslut. Vidare borde spörsmålet

om särskilda statliga försöksskolor få sin lösning vid 1957 års riksdag,

för att denna speciella skoltyp i tid skall kunna få sin givna ställning som ett

led i den fortskridande skolreformen. Därjämte borde lärarhögskolans pedagogiska

institution förstärkas från och med budgetåret 1957/58, bland annat

för att kunna tjäna som bas för de rent vetenskapliga undersökningar och

bearbetningar, som måste utföras för den sammanfattande utredningens

behov.

Förslag om förstärkning av lärarhögskolans pedagogiska institution har

framlagts i årets statsverksproposition.

I nu förevarande sammanhang har jag funnit det lämpligt att till en

början redovisa de direktiv, som jag anser böra gälla för den sammanfattande

utredningen i skolfrågorna. I anslutning därtill kommer jag att behandla

frågan om en tidsplan till vägledning för planeringen för enhetsskolans

allmänna genomförande samt vissa därmed sammanhängande spörsmål

rörande försöksverksamheten under den återstående övergångstiden

före enhetsskolans genomförande. I ett senare avsnitt upptar jag vidare

frågan om särskilda statliga försöksskolor.

Beträffande den sammanfattande utredningen i skolfrågorna

får jag anföra följande.

Det ansågs icke nödvändigt att i 1950 års principbeslut definiera begreppet

enhetsskola, men enligt uttalande av det särskilda utskott, som förberedde

riksdagsbeslutet, innebär enhetsskoleprincipen, »att den obligatoriska

barna- och ungdomsundervisningen sammanhålles i ett sammangjutet

organiskt skolsystem, där varje uppväxande individ, oberoende av bostadsort

och av föräldrarnas sociala och ekonomiska ställning, i en på bästa sätt

tillrättalagd studiegång får, där så påkallas med det allmännas stöd, den

utbildning, för vilken hans begåvning, krafter och anlag göra honom lämpad».

Ett på enhetsskoleprincipen byggt skolsystem borde framstå som en

åt alla håll öppen, demokratisk medborgarskola, där de uppväxande skulle

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1957

erhålla utbildning efter sina gåvor och förutsättningar utan att sorteras

upp efter sin yttre startpunkt i livet. Enhetsskolans allmänna genomförande

borde föregås av omfattande och objektivt ledda försök. I den mån försöksverksamheten

ådagalade lämpligheten, skulle enhetsskolan i sinom tid

ersätta folkskolan, fortsättningsskolan, den högre folkskolan, den kommunala

mellanskolan och realskolan.

I vissa huvudkonturer framstod den nioåriga skolan rätt tydligt redan

vid riksdagsbehandlingen år 1950. Den skulle sålunda enligt principbeslutet

vara uppdelad i tre stadier, vart och ett i regel omfattande tre år, och undervisningen

på varje stadium skulle i första hand bestridas av lärare, som särskilt

utbildats för undervisning huvudsakligen på stadiet i fråga. Undervisning

i engelska skulle meddelas från och med femte klassen. Handledning

i praktiska ämnen skulle förekomma på enhetsskolans olika stadier. I klasserna

7 och 8 skulle inrymmas yrkesorientering. Senast i klass 9 skulle i nära

kontakt med yrkeslivet anordnas en förberedande yrkesutbildning eller,

där förhållandena motiverade detta, en allmänpraktisk utbildning. För

elever i nionde klassen, som icke valde utbildning av detta slag, skulle teoretisk

undervisning vara anordnad med eller utan anknytning till fortsatt

utbildning på gymnasium.

Ingenting i de nu föreliggande erfarenheterna ger mig anledning att ställa

dessa allmänna riktlinjer under debatt.

På andra punkter var läget år 1950 mera oklart; särskilt gällde detta differentieringen

i klasserna närmast under den nionde och vissa frågor rörande

skolans inre arbete. I dessa avseenden borde försöksverksamheten få fälla

utslaget. Försöken borde få en sådan omfattning och planläggning, att de

komme att allsidigt belysa de organisatoriska och pedagogiska spörsmål,

som vore förknippade med elevmaterialets anlagsdifferentiering. Olika former

av linje-, klass- och ämnesdifferentiering borde prövas. Försöksverksamheten

skulle i sin helhet ledas och redovisas av skolöverstyrelsen.

Utskottet sammanfattade sina intentioner i fråga om försöksverksamheten

i ett uttalande, som i riksdagens beslut placerades omedelbart efter

principbeslutet om enhetsskolan och hade följande lydelse: »Allsidiga försök

skola anställas angående de för enhetsskolan ändamålsenliga organisationsoch

arbetsformerna, såsom angående elevmaterialets och lärokursens differentiering

med hänsyn till lärjungarnas anlag, angående skolans inre arbete

och angående lärjungars intagning i enhetsskolan på grundval av skolmognadsprov.

»

I dessa alltjämt omstridda frågor fordras i dagens läge ytterligare överväganden,

grundade på de samlade erfarenheterna från enhetsskoleförsöken

ute i landet.

Försöksverksamheten skulle icke uteslutande syssla med enhetsskolan.

Försök skulle anställas även vid de äldre skolformerna och gälla såväl

deras utveckling under övergångstiden som frågor av allmän betydelse för

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 nr 1957

skolans och den enskilda skolformens uppgifter. I principbeslutet nämndes

särskilt, att försök skulle göras med olika former av praktiska realskolor

och att den lämpliga anknytningen till enhetsskolan av skolor för yrkesundervisning

och praktiska realskolor skulle ytterligare övervägas och under

försökstiden prövas.

Av naturliga skäl har försöksverksamheten inom de sedan länge fullt

utbyggda äldre skolformerna snabbare än enhetsskoleförsöken lett till resultat

på enskilda punkter. Bland de i försöksverksamheten utprovade anordningar,

som av statsmakterna redan godkänts till allmänt genomförande,

kan nämnas den s. k. särskilda realexamen, den organiserade läxhjälpen vid

vissa högre skolor och linjedelningen på flickskolans högstadium. Orienteringskurserna

i de naturvetenskapliga ämnena i gymnasiets båda högsta

ringar har ävenledes utexperimenterats i försöksverksamheten. Jämväl försöken

med särskild prövning i studentexamen för läroverkens egna elever

har gett positiva resultat, som torde möjliggöra att anordningen inom en

nära framtid inordnas som en normal del av gymnasiets arbetsprogram.

Jag skall dock icke dröja vid denna del av försöksverksamheten. Min

avsikt vid detta tillfälle är att ställa de egentliga enhetsskoleproblemen i

blickpunkten. De högre skolorna av äldre typ kommer jag i detta sammanhang

att beröra endast i den mån deras organisation påverkas av enhetsskolans

framväxande eller särskilda problem uppstått i fråga om deras

anknytning till denna.

I 1950 års skolproposition förklarade sig dåvarande departementschefen

anse, att en sammanfattande utredning i differentieringsfrågan borde komma

till stånd »mot slutet av 1950-talet». Från många håll har dock påyrkats

snabbare åtgärder för att få till stånd ett klarläggande och en objektiv bedömning

av försöksverksamhetens resultat. Redan i en interpellationsdebatt

i april 1953 ansåg jag mig kunna ställa i utsikt, att utredningen skulle påbörjas

något tidigare. I propositionen 1956: 80 tillkännagav jag min avsikt

att inom en nära framtid föranstalta om en sammanfattande utredning av

skolfrågorna i vissa avseenden.

Vid 1956 ars riksdag hade en överblickande utredning av skolfrågorna

förordats jämväl i väckta motioner (I: 421 och II: 513). Utredningens första

uppgift borde enligt motionärerna vara att allsidigt belysa den obligatoriska

skolans mål och uppgifter i nutidssamhället. Den skulle vidare ta ställning

till resultaten av verksamheten i försöksdistrikten och de jämförelser mellan

denna och hittillsvarande skolformer, som låter sig göra. Slutligen skulle

den utarbeta förslag till organisationsformer, timplaner och huvudmoment

för en obligatorisk, organisatoriskt sammanhållen nioårig skola. Undersökningarna

rörande skolans mål och därmed sammanhängande allmänna

frågor beräknades ta i anspråk tiden fram till 1959. Vid utgången av läsåret

1958/59 borde skolöverstyrelsens försöksavdelning i samarbete med chefen

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

för lärarhögskolans pedagogiska institution utarbeta en sammanfattande

rapport om försöken med nioårig enhetsskola. Denna rapport skulle läggas

till grund för utredningens ställningstagande till den framtida skolorganisationen.

Statsutskottet (utlåtande nr 102) tillstyrkte tillsättande av en sammanfattande

utredning i skolfrågorna. Utskottet underströk därvid bland annat

vikten av att skolans målsättning avvägdes bland annat mot bakgrunden

av en precisering av vad skolan bör ge de unga för deras kommande yrkesverksamhet.

Det vore sålunda angeläget, att kompetensfordringarna för

olika yrkesområden ingående belystes, både genom utredningens egna

undersökningar och genom införskaffande av förslag och måhända också

mera bindande utfästelser i detta hänseende från representanter för samhällets

olika yrkesområden. Utredningen borde tillsättas så snart som möjligt

och utredningsarbetet — som borde ske i intim kontakt med skolöverstyrelsens

försöksavdelning och lärarhögskolans pedagogiska institution —

borde vara avslutat i sådan tid, att därpå grundat förslag skulle kunna föreläggas

riksdagen tidigast möjligt i början av 1960-talet och senast år 1962.

Den rätta tidpunkten för att igångsätta den sålunda planerade utredningen

är enligt min mening nu inne.

Självfallet innebär detta icke, att försöksverksamheten nu kan upphöra

eller skäras ned. Det erfarenhetsmaterial, som under försöksverksamheten

har insamlats, är i vissa delar rikhaltigt men i andra avseenden mer eller

mindre knappt. I fråga om enhetsskolesystemets verkningar i klasserna 1—8

föreligger redan rätt omfattande erfarenheter. Försöksverksamheten rörande

klass 9, som påbörjades först läsåret 1953/54, torde kunna ge besked om

ändamålsenligheten i stora drag av den prövade uppdelningen på de tre

huvudlinjerna 9 g, 9 a och 9 y men har ännu knappast nått den utveckling,

som är önskvärd för bedömandet av vissa icke oviktiga organisationsdetaljer.

Särskilt gäller detta en sådan skolorganisatorisk nyhet som den förberedande

yrkesutbildningen i 9 y. Ännu mera begränsat är erfarenlietsmaterialet

rörande enhetsskolelevernas fortsatta studier; ingen elev från enhetsskolan

kan ännu ha avlagt studentexamen, om han följt den vanliga tidtabellen.

Slutligen är ökad erfarenhet nödvändig i fråga om den interkommunala

samverkan, som fordras för den fulla utvecklingen av en nioårig obligatorisk

skola.

Genomförandet av den planerade utredningen är således beroende även

av material, som endast kan tillhandahållas genom fortsättande och utbyggande

av försöksverksamheten; ytterligare erfarenheter kan komma till

nytta vid de därpå följande förberedelserna för det blivande riksdagsbeslutet.

Under de närmaste åren kommer kraven på försöksverksamheten av allt

att döma att skärpas. Utredningen kommer under arbetets gång högst san
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

nolikt att ställas inför problem, som behöver belysas genom ytterligare

undersökningar eller genom bearbetningar och sammanfattningar av redan

insamlat material. I många fall torde hänvändelser under hand till skolöverstyrelsens

försöksavdelning, lärarhögskolans pedagogiska institution

eller andra på området verksamma institutioner vara tillräckliga för att de

erforderliga försöken eller sammanfattningarna skall komma till stånd. I

andra fall, exempelvis om särskilda anslag är erforderliga, har utredningen

att underställa sina önskemål Kungl. Maj:ts prövning. Detsamma bör i

regel ske, om utredningen finner, att undersökningar och observationer, som

måste utsträckas över flera år och alltså icke kan komma till omedelbar

användning under utredningens gång, likväl bör företagas med hänsyn till

framtida behov.

Jag har intet att invända mot att utredningen inledes med undersökningar

rörande skolans mål och uppgifter i nutidssamhället. Ingående undersökningar

av detta slag utfördes senast i början av 1940-talet av den då

arbetande skolutredningen. Samhället och samhällslivet förändras dock i

våra dagar snabbt. Den nya utredningen måste beakta dessa förändringar

och därvid vara vaken jämväl för tidstendenser, som först i en framtid kan

väntas nå sin fulla utveckling. Kursinnehåll och arbetsmetoder måste därför

tid efter annan omprövas med hänsyn till sin ändamålsenlighet för den

unga generationens start i det nya samhället.

Det är icke min mening, att utredningen skall ge sig in på att utarbeta

någon skolans eller skolarbetets filosofi. Mycket litet är i praktiken vunnet

genom allmänt hållna principuttalanden i uppfostrings- och undervisningsfrågor.

Först i den mån de principiella övervägandena utmynnar i konkreta

förslag öppnas vägen in i det praktiska skollivet. Givetvis måste de principiella

grunderna för utredningens förslag i korthet redovisas, men arbetet

bör alldeles övervägande vara inriktat på att åstadkomma genomtänkta

praktiska organisationsförslag. Samma praktiska inriktning bör känneteckna

utredningens undersökningar rörande skolans uppgifter i samhället.

Statsutskottet synes dela denna mening, då utskottet såsom exempel på

utredningsuppgifterna nämner en ingående belysning av kompetensfordringarna

för olika yrkesområden, kombinerad med införskaffande av''förslag

och eventuellt bindande utfästelser från de olika yrkesområdenas representanter.

Över huvud måste utredningens arbete i mycket hög grad präglas av att

vi nu står i slutskedet av den reformcykel, som påbörjades med tillsättandet

av 1940 års skolutredning. Det gäller nu framför allt att dra ut de praktiska

konsekvenserna av detta omfattande arbete och att efter övergångstidens

provisorier färdigställa ritningarna till ett organisatoriskt sammanhållet

skolsystem på det område försöksverksamheten täcker.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

Däri ligger en begränsning av arbetsuppgifterna. En helt förutsättningslös,

allsidig utredning av samhällets behov av undervisning och utbildning

skulle icke kunna undgå att länka in arbetet även på skolfrågor, som ligger

utanför 1950-talets försöksverksamhet. Dit hör exempelvis förskolefrågorna.

Arbetsprogrammet för den planerade utredningen är dock så omfattande,

att det med hänsyn till arbetets organisation och praktiska genomförbarhet

ter sig föga rationellt att nu öka ut det med arbetskrävande utredningsuppgifter,

som faller helt utanför ramen av 1950 års försöksverksamhet. Gränsen

mellan förskolans och småskolans arbetsområden bör således icke nu

ändras.

1946 års skolkommission ägnade ett avsnitt av sitt principbetänkande

åt frågan om barnens skolmognad och intagning i enhetsskolan (s. 187—

192). Särskilt hade ett intagningsförfarande med inslag av skolmognadsprov

fångat kommissionens intresse. Praxis på området borde visserligen

icke fastlåsas vare sig till detta eller något annat standardutförande, men

försök borde anställas i varierande utförande. I anslutning härtill beslöt

riksdagen, att i den av skolöverstyrelsen ledda försöksverksamheten skulle

ingå försök angående intagning av elever i enhetsskolan på basis av skolmognadsprov.

Intagningen av ett barn i småskolan kan självfallet icke ensidigt grundas

på den ena eller andra psykiska delfunktionen. Barnet måste bedömas som

helhet — som den komplicerade organism det i verkligheten är. Skolarbetet

ställer inte bara vissa minimikrav på barnets teoretiska intelligens utan

också på dess uthållighet, koncentrationsförmåga och behärskning av rörelseimpulserna,

på dess förmåga att glida in i klassens sociala sammanhang

och på dess rent fysiska utveckling. Skolmognadsprovet är endast ett hjälpmedel

vid bedömningen, huruvida barnets utveckling i dess helhet så mycket

avviker från det för åldern normala, att undantag från den vanliga

tidtabellen eller särskilda åtgärder i övrigt bör vidtagas till barnets bästa.

Meningarna om skolmognadsprovens värde går dock rätt mycket isär.

Utredningen bör ta del av de erfarenheter av skolmognadsproven och intagningsproceduren

i övrigt, som gjorts inom och utom den organiserade

försöksverksamheten, samt efter de kompletterande undersökningar, som

kan befinnas påkallade, granska nuvarande bestämmelser om intagning av

elever i enhetsskolan och framlägga de förslag, vartill denna granskning

kan leda.

Huvudparten av utredningens samlade arbete måste iignas den nya skolans

struktur. De individuella olikheter mellan eleverna, som redan vid intagningen

påkallar skolans uppmärksamhet, blir under de nio obligatoriska

åren successivt allt mer utpräglade. Elevmaterialet differentieras, kraven

på lärarens förmåga att differentiera sin undervisning växer därmed också,

och slutligen måste även organisatoriska hjälpmedel tillgripas: skolan själv

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 106.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

måste mer eller mindre djupgående differentieras. En stor del av den allmänna

debatten om enhetsskolan har gällt dessa differentieringsproblem.

Bedömningen av den fortskridande psykiska differentieringen inom den

uppväxande generationen är till stor del en vetenskaplig fråga. 1940 års

skolutredning inhämtade utlåtanden från psykologisk och skolhygienisk

expertis och sökte kontakt jämväl med de erfarenheter, som gjorts i samband

med skolungdomens vägledning till utbildning och yrke. På skolkommissionens

initiativ utfördes sedermera omfattande undersökningar rörande

begåvningsstruktur och faktoriell mognad hos svensk skolungdom. Dessa

undersökningar torde ha utgjort ett av fundamenten för kommissionens

organisationsförslag.

Skolkommissionens grunduppfattning synes ha varit, att den teoretiska

begåvningen visserligen framträder tämligen tidigt men att den praktiska

begåvningen mognar avsevärt senare och att elevernas yrkesplaner först

efter puberteten når erforderlig stadga och realism. Kommissionen önskade

därför sammanhålla eleverna så länge som möjligt. I klass 7 skulle eleverna

träffa det första fria ämnesvalet, då de kunde välja mellan tyska, en svensk

övningskurs och ett praktiskt ämne, i klass 8 gjordes två ämnen valfria, men

först i klass 9 infördes en linjedelning, som för det stora flertalet av eleverna

i 9 y tillika innebar ett förberedande yrkesval.

Utredningen bör nu undersöka, i vad män fortsatta forskningar fogat

nya drag till den utvecklingspsykologiska bakgrund, mot vilken vårt skolsystem

måste ses. I detta syfte bör erforderlig expertis åter tagas till råds.

Det ligger dock i sakens natur, att utvecklingspsykologiska överväganden

inte gärna kan till alla delar diktera lösningen av ett så vittförgrenat samhällsproblem

som skolans ändamålsenliga organisation. I största allmänhet

kan det väl sägas, att den första organisatoriska differentieringen i skolan

icke kan företagas före den ålder, vid vilken de grundläggande psykiska förutsättningarna

kan med nöjaktig säkerhet mätas eller eljest fastställas, och

att även efter denna tidpunkt eleverna i en klass bör hållas samman, så

länge differenserna inte är större än att eleverna kan med gott utbyte sysselsättas

inom klassens ram och där få utlopp för sina krafter och användning

för sina gåvor. Huru länge detta kan ske beror dock inte endast på det

psykiska utvecklingsförloppet utan också på lärarens förmåga och på de

hjälpmedel, som står till hans förfogande vid undervisningen.

Icke heller förloppet vid utformningen av de uppväxandes yrkesplaner

bestämmer problemet mer än till en viss grad. Man kan visserligen konstatera,

att en åtstramning av de från början orealistiska yrkesönskningarna

successivt äger rum under uppväxtåren, men ännu bland universitetsstudenterna

är framtidsplanerna icke alltid särdeles stabila. Skolan kan icke

vänta sig, att eleverna ens vid inträdet i nionde klassen allmänt skall ha

nått fram till preciserade yrkesplaner. De studiealternativ, som befinnes

nödvändiga för klasserna nedanför den nionde, måste konstrueras för ett

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957 51

elevklientel, vars psykiska differentiering redan är ett faktum men vars

yrkesplaner är i hög grad omogna.

Jag vågar givetvis icke uttala någon bestämd mening om i vilken riktning

experternas utlåtanden under sådana omständigheter kommer att gå.

Skolöverstyrelsen synes för sin del anse, att en rikare differentiering av enhetsskolans

högstadium är både önskvärd och möjlig. Denna uppfattning

kom till uttryck redan i försöksredogörelsen för läsåret 1952/53, där överstyrelsen

såsom en av försöksverksamhetens centrala uppgifter på detta

stadium angav utexperimenterandet av fler utbildningsalternativ, vilka

med hänsyn till inriktning och svårighetsgrad borde vara mera olika än de

dittills prövade. I den nu föreliggande försöksrapporten för läsåret 1955/56

har överstyrelsen upprepat denna deklaration i mycket bestämda ordalag.

»Den stora begåvningsvariation, som elevklientelet på enhetsskolans högstadium

faktiskt uppvisar, ger», säger överstyrelsen, »anledning till den

allmänna slutsatsen, att en differentiering av eleverna på endast tre linjer

— den gymnasieförberedande, den allmänna och den yrkesförberedande —

icke på långt när är tillräcklig. Det behövs också en mera markerad differentiering

inom dessa linjer.»

Så snart den blivande utredningen från de principiella övervägandena

övergår till organisationsfrågorna, anmäler sig emellertid spörsmålet, huru

den differentiering, som befunnits önskvärd, i praktiken skall åstadkommas.

Sedan länge har två meningsriktningar stått emot varandra. Den ena vill

lägga huvudansvaret för undervisningens differentiering på den enskilde

läraren och inskränka den yttre, organisatoriska differentieringen. Den

andra begär mindre av läraren men fordrar en desto rikare linjeorganisation.

Skolkommissionen tillrådde den förra lösningen. Läraravdelningarna

borde, såsom jag redan nämnt, i de flesta ämnen kunna sammanhållas till

och med klass 8. Läraren tillerkändes den största frihet i undervisningen och

förutsattes så kunna inom den orubbade klassens ram tillgodose hela skalan

av individuella studiebehov. I 1950 års proposition fann dåvarande ecklesiastikministern

det med hänsyn till landsbygdens skolförhållanden angeläget

att på allvar pröva framkomligheten av denna väg. Han förutsatte därvid

ett målmedvetet metodiskt planeringsarbete, som skulle sträcka sig över

gott och väl ett årtionde och gå rätt långt ut i undervisningsarbetets konkreta

detaljer.

I den praktiska försöksverksamheten har eleverna i klasserna 7 och 8 likväl

vanligen grupperats efter tillvalsämnena. Odifferentierade avdelningar

har kommit till stånd endast i ringa omfattning, och någon sammanfattande

redogörelse för erfarenheterna av undervisningen i sådana avdelningar synes

icke ha utarbetats. Ehuru det således icke är möjligt att på denna punkt

hänvisa till erfarenheter av direkta försök, synes mig försöksverksamheten,

tagen som helhet, ha ådagalagt, att förutsättningarna för en allmän lösning

av diffcrentieringsfrågorna på detta stadium inom klassens ram för när
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

varande icke är till finnandes. Organisatoriska hjälpmedel måste tagas i

anspråk i större utsträckning än som från början förutsetts.

I samma mån som kraven på organisatorisk differentiering växer, stiger

emellertid anspråken på det folkmängdsunderlag, som skall uppbära en försöksskolas

högstadium. De nuvarande kommunala enheterna vore i allmänhet

stora nog, om centralskolorna anordnades med odifferentierade avdelningar.

Endast för den förberedande yrkesutbildningen i 9 y skulle då interkommunal

samverkan i större omfattning obetingat fordras. Med stigande

differentieringsgrad kompliceras emellertid skolorganisationen hastigt, kraven

på skolskjutsar, skolhem och elevinackordering växer, de nuvarande

kommunerna blir för små som planeringsenheter, och interkommunal samverkan

måste tillgripas i en omfattning, som — om den drives för långt —

kan bli mer eller mindre svårmanövrerad.

Alltför vittgående slutsatser kan dock icke dragas av de hittills konstaterade

organisatoriska svårigheterna. Nya möjligheter att på ett fullt tillfredsställande

sätt lösa de mindre skoldistriktens skolfrågor öppnar sig,

sedan den nyligen antagna skolstyrelselagen trätt i kraft. De blivande länsskolnämnderna

utrustas med betydande befogenheter att påverka och leda

det interkommunala samarbete, som fordras för enhetsskolans och yrkesundervisningens

utveckling. Förutsättningarna för genomförande av organisatoriska

differentieringsanordningar inom skolväsendet måste numera

bedömas som avgjort gynnsammare än vid den tidpunkt, då skolkommissionen

utarbetade sitt förslag.

Utredningens mest krävande uppgift och om man så vill kärnpunkten i

dess arbete är den förnyade avvägningen mellan inre, pedagogisk och yttre,

organisatorisk differentiering. Enligt min mening måste dessa hjälpmedel

båda utnyttjas, om det skall bli möjligt att väl anpassa skolarbetet efter

elevernas med stigande ålder alltmer särpräglade individualiteter.

Lärarens medverkan till en differentiering inom klassens ram måste alltjämt

kunna påräknas; den är ingen nyhet för vår tid. Vad läraren kan

åstadkomma beror dock i icke ringa grad av de hjälpmedel, som ställs till

hans förfogande. De avancerade formerna av differentiering inom klassens

ram förutsätter studieplaner i olika alternativ och nödig teknisk utrustning,

men framför allt måste det finnas läroböcker, som utarbetats med tanke på

ett differentierande arbetssätt, läseböcker och annat läsmaterial för eleverna

och systematiskt utarbetade uppgifter för grupparbete och individuellt arbete.

Samma hjälpmedel är av värde även för en undervisning, som mera

försiktigt avviker från det traditionella. För halten av utredningens arbete

är det av största betydelse, att den kommer fram till en fullt realistisk uppfattning

om vad genomsnittsläraren kan prestera under olika förhållanden.

I den mån utredningen under loppet av sitt arbete konstaterar brister i

skolornas utrustning, som kan tänkas hämma utvecklingen mot ett friare

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

och mera differentierat arbetssätt, förväntar jag, att utredningen framlägger

förslag till avhjälpande av dylika brister.

Icke mindre viktigt är dock, att utredningen, när den föreslår organisatoriska

differentieringsåtgärder, noggrant genomstuderar åtgärdernas praktiska

och ekonomiska konsekvenser i distrikt av olika struktur. Särskilt

måste landsbygdsförhållandena uppmärksammas. Skolstyrelseutrednmgen

undersökte i sitt betänkande (SOU 1955: 31 s. 231—238) storleken av det

befolkningsunderlag, som fordrades för den nuvarande enhetsskolan samt

för yrkesskolor, gymnasier och vissa andra skolformer, och bedömde på

denna grund omfattningen av det interkommunala arbete, som kunde väntas

bli erforderligt på skolans område. Skolöverstyrelsen har nyligen tillkallat

sakkunniga för utredning av glesbygdernas skolfrågor. Enligt direktiven

skall dessa sakkunniga undersöka möjligheterna att på olika sätt begränsa

den internatverksamhet, som är nödvändig i glesbygderna; bland annat

skulle ambulerande lärare, koncentrationsläsning i vissa ämnen samt radiooch

korrespondensundervisning kunna komma till användning i detta syfte.

Den utredning, som jag nu ämnar föreslå, bör hos överstyrelsen göra sig

underrättad om gången och resultatet av de sakkunnigas arbete. Hur långt

utredningen kan driva den organisatoriska differentieringen torde i hög

grad komma att bero av de krav sådana anordningar ställer på befolkningsunderlaget

och därmed på de olika formerna av centralisering. I varje fall

måste huvudförslagen vara väl användbara även inom ett för landsbygden

avsett fullgott skolsystem.

Ingen tvekan kan råda om att förberedande yrkesutbildning i större eller

mindre utsträckning bör ingå i det differentierade högstadiets arbetsprogram.

Elevernas yrkesval förberedes för närvarande genom en yrkesorienterande

undervisning inom ramen för ämnet samhällskunskap, s.k. teoretisk

yrkesorientering. I klass 8 kan de elever, som så önskar, upptaga praktisk

yrkesorientering såsom tillvalsämne. De får då tillfälle att genom vistelse

i yrkesmiljö under sammanlagt fyra veckor praktiskt lära känna nagra

yrken. Den praktiska yrkesorienteringen tycks vara populär som tillvalsämne.

Under läsåret 1955/56 deltog inte mindre än 75 procent av pojkarna

och 65 procent av flickorna. De omkring 56 procent av eleverna, som sedan

övergår till 9 y, kan välja mellan skilda yrkesalternativ, fler eller färre alltefter

skoldistriktets resurser. Den av skolöverstyrelsen år 1955 fastställda

förebilden till timplan för klassen upptar 8 olika grenar, av vilka flertalet

kan förekomma i två eller flera varianter. Ett av utbildningsalternativen är

den allmänpraktiska utbildning, som främst är avsedd för elever, vilka ännu

är odeciderade eller av någon anledning inte kan draga nytta av de erbjudna

yrkcsalternativen. Sakkunniga inom skolöverstyrelsen arbetar för närvarande

med denna utbildningstyps ändamålsenliga utformning.

Yrkesarbetet i 9 y utgöres i viss utsträckning av praktik hos enskilda

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

företagare. Det kan också fullgöras i yrkesskolor av olika slag. Läsåret

1955/56 erhöll 19 procent av eleverna i 9 y undervisning i kommunala eller

enskilda yrkesskolor.

I vissa remissyttranden över skolkommissionens betänkande och i motioner

vid 1950 års riksdag föreslogs, att den förberedande yrkesutbildningen

skulle påbörjas ett år tidigare, alltså i klass 8. Särskilda utskottet

ställde sig dock betänksamt. Utskottet ville emellertid under vissa förutsättningar

inte avstyrka försök med att låta klart yrkesmogna och välbegåvade

elever påbörja en förberedande yrkesutbildning redan i åttonde klassen.

Försöksverksamheten bör nu kunna ge ett säkrare underlag för bedömandet

av dessa spörsmål. Onekligen kan goda allmänpedagogiska skäl åberopas

för en förstärkning av den praktiskt orienterade undervisningen i

klass 8 åtminstone för vissa elevgrupper. De uppväxande har vid denna

ålder ett starkt behov av kroppsrörelse och praktisk sysselsättning, teoretiska

studier bjuder emot mer eller mindre, skolledan är särskilt utbredd i

denna klass. Om skolans resurser räckte till för en yrkesutbildning i vidgad

omfattning, kunde man måhända diskutera att påbörja den tidigare. I den

mån praktik i näringslivet måste begagnas för utbildningen, inställer sig

dock alltjämt de betänkligheter, åt vilka särskilda utskottet år 1950 gav

uttryck. Skolöverstyrelsen nämner i sin senaste försöksrapport, att anskaffandet

av praktikplatser för yrkesorienteringen i klass 8 berett lärarna de

största svårigheterna. När utredningen nu tar ställning till frågan, måste,

synes det mig, utgångspunkten vara vad skolan på egen hand kan åstadkomma

för dessa elever med de hjälpmedel, som på rimlig tid kan ställas

till dess förfogande.

Om i fortsättningen liksom hittills yrkesundervisningen i klass 8 i stort

sett måste inskränkas till yrkesorientering, torde redan nu en tämligen fast

grund vara lagd för dess organisation, även om anstalterna för den erforderliga

anlagsprövningen kan behöva förbättras. Erfarenheterna från den

förberedande yrkesutbildningen i 9 y är ännu så länge mera flytande. Utredningen

bör vara beredd att successivt upptaga de frågor rörande denna utbildning

och dess hjälpmedel, som anmäler sig under den fortsatta försöksverksamheten.

Enligt 1950 års principbeslut skulle även yrkesskolornas anknytning till

enhetsskolan övervägas och under försökstiden prövas. Denna fråga har

redan behandlats av 1952 års yrkesutbildningssakkunniga i vad avser industri,

hantverk, handel och husligt arbete (SOU 1954: 11). Anknytningen

av yrkesskolorna på jordbrukets område ligger under utredning hos 1955

åxs lantbruksundervisningskommitté, och motsvarande problem på den

lägre skogsundervisningens område beredes av 1956 års skogsskoleutredning.

Det synes därför icke nödvändigt för den nya utredningen att på sitt program

upptaga frågor rörande yrkesskolornas anknytning till enhetsskolan.

Därest under utredningens gång något spörsmål av detta slag aktualiseras,

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. May.ts ''proposition nr 106 år 1957

bör utredningen hos chefen för ecklesiastikdepartementet på lämpligt sätt

anmäla vad som förekommit.

Behovet av en alhtiän linje i den nioåriga skolan har kommit till uttryck

i försöksskolans klass 9 a. I förarbetena för 1950 års principbeslut framstår

denna linjes uppgifter knappast med samma skärpa och självklarhet som

de yrkesförberedande och gymnasieförberedande linjernas. Enligt skolkommissionen

är den avsedd för elever, som önskar fortsatt teoretisk utbildning

i klass 9 men inte ämnar fortsätta på gymnasium. Elevbesättningen i klass

9 a skulle alltså närmast motsvara den elevgrupp, som hittills avslutat studierna

med realexamen. Vid de planerade undersökningarna rörande skolans

mål och det däremot svarande kursinnehållet bör utredningen särskilt uppmärksamma

frågan om den allmänna linjens ställning i skolsystemet och

uppgifter i samhället. Icke minst bör linjens speciella problem beaktas vid

den undersökning rörande kompetensfordringarna för olika yrkesområden,

som utredningen i enlighet med riksdagens uttalade önskemål bör företaga.

I den allmänna debatten har enhetsskolans lämplighet som gymnasieförberedande

skolform kommit att inta det hittills största rummet. Skolöverstyrelsen

anställde läsåret 1952/53 jämförande kunskapsprov i vissa grenar

av ämnena modersmålet, engelska, tyska och matematik, varvid elever, som

läste två språk i enhetsskolans klass 8, ställdes mot jämnåriga elever i realskolans

näst högsta klass. Påföljande år fick de elever, som övergått till

9g — utan att i förväg ha underrättats — deltaga i vårens realexamensskrivning

i engelska. 1 bada fallen gav försöken klara utslag till realskolegruppens

förmån. De konstaterade differenserna var med ett par undantag

statistiskt säkerställda och i vissa fall betydande.

Tolkningen av differenserna är däremot mera tveksam. Vid den tidpunkt,

då försöken anställdes, fanns ännu inga ordinarie lärartjänster på försöksskolornas

högstadium. I stor utsträckning sköttes undervisningen antingen

av akademiskt utbildade lärare utan praktisk lärarutbildning och med

mycket obetydlig lärarerfarenhet eller av folkskollärare utan vidareutbildning

för högstadiet. Enhetsskolan hade ännu icke hunnit få en stabiliserad

lärarkår med inträning på de specialproblem, som är utmärkande för skolformen.

Andra omständigheter kan ha medverkat. Skolöverstyrelsen framhåller

i sin försöksredogörelse, att vid denna tidpunkt klasserna 9 a och 9 g

ännu i de allra flesta fall måste undervisas gemensamt samt att kurserna i

enhetsskolan var upplagda med delvis andra syftemål än i realskolan och i

praktiken icke torde ha differentierats efter skilda elevgruppers behov i den

utsträckning, som förutsatts vid försöksverksamhetens startande.

De försök, som jag här berört, gällde den första, ännu fåtaliga elevårgången

vid försöksskolorna. Det kan erinras om att de kommunala mellanskolorna

under sin första verksamhetstid hade liknande svårigheter att

hävda sig i konkurrensen med de äldre läroverken. Ännu på 20-talet stod

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

striden het om de kommunala mellanskolorna. I våra dagar synes värdet

av deras arbetsinsatser icke längre ifrågasättas.

Åtskilligt har redan gjorts för att avhjälpa de brister, som vid de första

försöken konstaterades hos försöksskolorna. Jämlikt beslut av 1954 års riksdag

har ordinarie lärartjänster numera inrättats på enhetsskolans högstadium.

Möjligheterna att ge 9 g separat undervisning har vidgats, särskilt

i de såsom grund för gymnasiestudierna viktigaste ämnena. Skolöverstyrelsen

har fastställt nya timplaner och huvudmoment för försöksskolorna; de

upptar i moderna språk, matematik, fysik och kemi alternativkurser, som

bättre än de tidigare kursföreskrifterna tillgodoser de gymnasieinriktade

elevernas behov. Läroböcker, som planlagts efter enhetsskolans förhållanden,

har successivt utkommit. Det kan förväntas, att dessa åtgärder allteftersom

de hinner verka, skall öka undervisningens effektivitet.

Utredningen har självfallet att uppmärksamma de fortsatta erfarenheterna

av nämnda åtgärder och behovet av sådana ytterligare anordningar, som

befinnes erforderliga för att den undervisning, som avslutas med genomgång

av klass 9 g, skall utgöra en tillfredsställande grund för fortsatta gymnasiestudier.

Vilka förslag som därvid än kan framkomma, ändras likväl icke utredningens

huvuduppgift, nämligen att utforma en obligatorisk nioårig skola,

där — såsom 1955 års statsutskott underströk — lika stor vikt kan fästas

vid undervisningen och utbildningen av de medelmåttiga begåvningarna,

av de väl kvalificerade och av hjälpklassklientelet; den måste ge de uppväxande

den första skolningen för livet i ett progressivt samhälle och duga

som grund både för det relativa fåtal, som genom sina uppslag ger impulserna

till framstegen, för de betydligt flera, som skall föra ut uppslagen i

praktisk tillämpning, och för de många, som genom sitt dagliga arbete sätter

oss i stånd att skörda frukterna av de nya tankarna.

I 1950 års riksdagsbeslut upptogs de praktiska realskolorna och de kommunala

flickskolorna icke bland de skolformer, som enhetsskolan skulle

ersätta. I departementschefens hemställan hade de däremot nämnts. Enhetsskolan

skulle »till viss del» ersätta även dessa skolformer.

Om den praktiska realskolan utan sammanpressning inkomponerades i

enhetsskolan, komme dess högsta klass att skjuta upp ovanför de nio obligatoriska

klasserna såsom en frivillig tionde klass. Och om flickskolan på

liknande sätt lyftes in i en skola med nio obligatoriska klasser, komme den

att sträcka sig två år utöver den egentliga skolpliktstiden; två frivilliga

klasser måste alltså organiseras, en tionde och en elfte. Den obligatoriska

skolan skulle da ha övertagit en del av dessa skolformers uppgifter, men

icke alla — det var tankegången i 1950 års skolproposition.

En sådan problemställning är naturligtvis icke unik. Den obligatoriska

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

sexåriga folkskolan fick redan på 1890-talet en frivillig överbyggnad i folkskolans

högre avdelning. Om den skola, som nu är i vardande, skall inrymma

jämväl den praktiska realskolans och flickskolans studiemål, måste dess nio

obligatoriska klasser på samma sätt kompletteras med frivilliga överbyggnader.

Enligt skolkommissionen skulle de praktiska realskolorna vara uppdelade

i två stadier. Det lägre stadiet skulle bestå av vanliga odifferentierade avdelningar

av enhetsskolans sjunde och åttonde klasser. Endast det högre

stadiet, som skulle omfatta de nionde och tionde skolåren, finge alltså en

mera speciell och yrkesinriktad prägel. Eu utbyggnad av skolformen med

ett elfte skolår borde övervägas. Vid slutet av nionde klassen borde en avgångsetapp

anordnas för dem som ville lämna skolan vid skolpliktstidens

slut.

Enligt beslut av 1956 års riksdag kan en dylik avgångsetapp anordnas

efter den nuvarande praktiska realskolans tredje klass och examensfria treåriga

linjer upptagas i organisationen. Någon praktisk realskola av den typ

skolkommissionen tänkte sig har däremot ännu icke organiserats. Sannolikt

har skolmännen ute på fältet ansett det omöjligt att uppskjuta studiet av

linjernas karaktärsämnen så länge som till nionde skolåret. Skulle utredningen

vid sin prövning av skolorganisationen i dess helhet finna sig böra

föreslå en tidigare differentiering av högstadiet än den av skolkommissionen

förordade, bör det bli möjligt att lösa anknytningsproblemet utan alltför

stora rubbningar i skoltypens hittillsvarande studiegång. Under alla

omständigheter måste dock formerna för lärogångens avslutande omprövas.

Den nuvarande slutexamen är knappast den rätta formen för den avslutande

kunskapsredovisningen i en med enhetsskolan samorganiserad skolform.

Den kommunala flickskolan skulle enligt skolkommissionen uppbyggas

på ett sätt, som organisatoriskt ansluter sig till det för de praktiska realskolorna

föreslagna. Klasserna 7 och 8 skulle, i den mån de förekomme vid

flickskolorna, vara avdelningar av samma slag som i den vanliga enhetsskolan,

blott med den skillnaden, att de stode öppna endast för flickor. Den

egentliga flickskolan skulle vara treårig och omfatta klasserna 9, 10 och 11,

de båda senare frivilliga. Den skulle vid sidan av fortsatt bildningsarbete

med tonvikt på språk och humaniora även ge en viss utbildning för hemmets

uppgifter och borde med ett sådant arbetsprogram kunna tänkas

hävda sin plats vid sidan av gymnasier, yrkesskolor och andra ungdomsskolor.

Kommissionens förslag var dock i denna del icke enhälligt. Fem

av dess ledamöter ansåg, att flickskolan som särskild skolform borde avvecklas.

Särskilda utskottet vid 1950 års riksdag fann skolformens ställning på

längre sikt svårbedömlig. Hänsyn måste tagas såväl till de utbildningsalter
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1957

nativ, vilka i en framtid erbjöde sig för den kvinnliga ungdomen, som till

målsmännens inställning till skolformen. Först sedan ytterligare erfarenhet

vunnits om skolformens livskraft och frågan om dess inlemmande i enhetsskolesystemet

erhållit en mera omedelbart aktualitet, borde beslut om

dess ställning fattas.

I de försöksdistrikt, som vid försöksverksamhetens början hade kommunal

flickskola, har denna vanligen fått fortsätta sin verksamhet utan andra

organisatoriska ändringar än att den sjuåriga lärokursens båda första

klasser indragits. Under Kungl. Maj:ts prövning ligger doek för närvarande

en framställning från ett försöksdistrikt att få anordna flickskolan jämväl

med en treårig linje enligt skolkommissionens mönster.

Utredningen bör nu grundligt skärskåda flickskolefrågan i dess olika aspekter.

De planerade undersökningarna rörande skolans mål bör kunna

belysa samundervisningens och den speciella flickundervisningens ställning

och värde som led i den demokratiska fostran för nutidssamhället och

underlätta för utredningen att avgöra, huruvida särskilda flieklinjer eller

flickklasser skäligen bör tillhandahållas inom den obligatoriska skolans ram

på grund av framkommande önskemål från föräldraopinionens sida. Slutligen

bör utredningen undersöka, i vad mån en speciell, inbyggd eller påbyggd

flickskola är behövlig med hänsyn till den kvinnliga ungdomens utbildning

för hem och yrke.

Den förlängda utbildning, som den kommunala flickskolan erbjuder,

torde framför allt utnyttjas av flickor, som av den ena eller andra anledningen

inte anser sig kunna sikta på studentexamen och inte heller omedelbart

kan övergå till utbildning i sitt blivande yrke. Fn närmare utredning

skulle antagligen visa, att även manlig ungdom understundom befinner sig

i en likartad situation. Skolöverstyrelsen har i en skrivelse av den 1 oktober

1956 framlagt vissa synpunkter på frågan. Det händer ej sällan, säger överstyrelsen,

att enhetsskolelever, framför allt från klass 9 a, söker sig fortsatt

utbildning i avvaktan på det definitiva yrkesvalet. Orsaken är vanligen dels

ett påtagligt känt behov av och intresse för vidare utbildning, dels föräldrarnas

uppfattning att deras barn är alltför unga för att omedelbart efter

den obligatoriska skolans slut övergå till förvärvsarbete. Överstyrelsen

åberopar i detta sammanhang även utländska erfarenheter.

Personligen anser jag det föga önskvärt, att ett tomrum uppstår mellan

den obligatoriska skolans slut och inträdet i yrket. Jag delar överstyrelsens

mening, att tillfällen till ordnade, ehuru frivilliga studier i skälig utsträckning

bör stå öppna för de unga under en sådan övergångstid, utan att dessa

skall behöva uppställa ett så högt liggande studiemål som studentexamen.

De redan berörda frågorna om överbyggnader till enhetsskolan med den

praktiska realskolans och flickskolans inriktning framstår i detta perspektiv

såsom delar av ett större sammanhang. Det kan icke längre tagas för

givet, att behoven i tillräcklig utsträckning kommer att täckas genom att

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Ktiiigl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

dessa skolformer med oförändrat studiemål och i stort sett oförändrad elevbesättning

samordnas med den obligatoriska skolan. Såväl mer eller mindre

djupgående förändringar i nämnda skolformers struktur som rena nybildningar

kan befinnas önskvärda. Utredningen har alltså vid sin behandling

av frågekomplexet fria händer att föreslå även utbildningsalternativ, som

mer eller mindre radikalt skiljer sig från de redan existerande. Dock bör

utredningsarbetet, åtminstone i denna etapp, begränsas till anordningar,

som i likhet med de praktiska realskolorna och flickskolorna nära anknyter

till den gemensamma nioåriga grundskolan och kan samorganiseras med

denna.

Det sagda innebär icke något uppdrag åt utredningen att utarbeta förslag

till en allmän gymnasier ef orm. Jag har redan påpekat, att ännu så länge

endast obetydliga erfarenheter gjorts av de tidigare enhetsskolelevernas

gymnasiestudier. Försöksgymnasiernas verksamhet har hittills varit starkt

begränsad, ingen enda latinlinje har ännu upprättats vid dessa gymnasier,

och endast två av dem — Nederkalix och Kärrtorp — kan betecknas som

försöksgymnasier i trängre mening. Sakkunniga inom skolöverstyrelsen

arbetar för närvarande med skolformens undervisningsplaner. De nya timoch

kursplanerna torde kunna tagas i bruk hösten 1957. Dessa omständigheter

hänvisar de egentliga gymnasiefrågoma till en senare etapp av utredningsarbetet.

När den utredning, som nu skall tillsättas, har avslutat sitt

krävande arbete rörande enhetsskolans utgestaltning, kan fullständigare

erfarenheter väntas föreligga; vid denna tidpunkt torde också verkningarna

av 1953 års gymnasiereform kunna bedömas med större säkerhet än nu.

På Kungl. Maj:ts prövning bör bero, huruvida den utredningsetapp, som

gäller gymnasiet, vid läglig tidpunkt skall uppdragas åt förevarande utredning

eller frågan beredas på annat sätt.

Jämväl lärarutbildningsanstaltema faller utanför den utredning, som nu

avses. Den år 1954 beslutade lärarhögskolan har först detta läsår trätt i

funktion, och de äldre seminariernas angelägenheter har just utretts av den

samma år tillsatta seminarieutredningen. Ett nytt lärarutbildningsproblem

har visserligen anmälts av skolöverstyrelsen, då den ifrågasatt, att ett modifierat

ämnes- och klasslärarsystem skulle komma till användning på folkskolans

och enhetsskolans högstadium. För beredning av denna fråga, som

är av relativt brådskande natur, har emellertid särskilda sakkunniga tillkallats.

Däremot torde användningen av de skilda lärarkategorierna på

skolans olika stadier böra slutligt bedömas av den utredning, som nu tillsättes.

Jag har med det anförda uppdragit gränskonturerna för den organisatoriska

delen av utredningens verksamhet. Den skall avse den obligatoriska

nioåriga skolan och de närmast anslutande skolformer, som kan komma att

samorganiseras med denna. Samma yttre gränser gäller naturligtvis för

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

uppdragets pedagogiska del. Huru långt arbetet i detta stycke skall drivas

på den inre linjen, måste däremot delvis bli beroende av utredningens eget

bedömande.

Under en stor del av utredningsarbetet torde undersökningar angående

skolans målsättning och organisationens däremot svarande utgestaltning

komma att bedrivas parallellt och ömsesidigt påverka varandra. I slutfasen

förenas de båda arbetslinjerna, till en enda, då den organisation, som föreslås,

skall fyllas med ett kursinnehåll, som täcker skolans aktuella samhällsuppgifter,

och förutsättningar skall skapas för en sund planering av skolans

inre arbete.

Även när arbetet förts så långt, att kursinnehållet för olika stadier är i

stora drag fastställt, kräver den fortsatta pedagogiska planläggningen ganska

betydande arbetsinsatser. I praktiskt taget varje ämne är olika studieplaner

möjliga. Vare sig valet mellan dem skall träffas av utredningen, av

ämneskonferenserna eller av de enskilda lärarna, måste planerna vara

tämligen fullständigt utarbetade, när avgörandet träffas. Liksom hittills

torde det vara lämpligt att för varje ämne och klass (eller åtminstone stadium)

ämnets timtal och undervisningens huvudmoment fixeras. Därjämte

måste dock i större eller mindre utsträckning alternativkurser och olika

upplagda studieplaner utarbetas och anvisningar meddelas rörande bruket

av och valet mellan de alternativ som bjuds.

De erfarenheter, som under försöksverksamheten gjorts av skolans inre

arbete, bör av utredningen noga beaktas. Jag har redan i annat sammanhang

understrukit vikten av att utredningen i denna del av sitt arbete icke

stannar vid blotta rekommendationer utan, där så är möjligt, framlägger

förslag till positivt främjande åtgärder. Åtskilligt — och kanske det mest

centrala i uppfostran — är visserligen i så hög grad avhängigt av den enskilde

läraren och hans personliga förutsättningar, att icke alltför mycket

står att vinna genom anvisningar utifrån. Jag är sålunda fullt medveten om

att man inte kan garantera skolan framgång i de karaktärsfostrande och

personlighetsdanande uppgifterna genom stadgeparagrafer och pedagogisk

teknik. Men jag tror, att det vid allt reformarbete på skolans område är

angeläget, att dessa uppfostrans djupaste uppgifter icke får skymmas bort

av organisation och teknik.

Med den avgränsning, jag i det föregående angivit, skulle utredningens

huvuduppgifter vara,

1) att företaga erforderliga undersökningar rörande skolans mål och

uppgifter i samhället,

2) att på grundval av de samlade erfarenheterna från försöksverksamheten

närmare utforma och bestämma den obligatoriska, organisatoriskt

sammanhållna nioåriga skola, för vilken riksdagen uttalat sig,

3) att framlägga förslag angående den organisatoriska anknytningen till

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

denna skola av skolor för viss vidareutbildning, såsom praktiska realskolor

och kommunala flickskolor,

4) att på grundval av de företagna undersökningarna av skolans uppgifter

i nutidssamhället närmare bestämma innehållet och utformningen av

de under föregående punkter nämnda skolformernas kurser, samt

5) att utföra de kostnadsberäkningar och utarbeta de författningsförslag,

som fordras för den föreslagna skolorganisationens bedömande och

genomförande.

Jag har i det föregående endast kunnat beröra en del av de frågor, inför

vilka utredningen på grund av sitt uppdrag kommer att ställas. I de många

detaljer, som anmäler sig under arbetets gång, har utredningen fria händer

att föreslå vad som befinnes bäst förenligt med grundtankarna i riksdagens

beslut om en obligatorisk, organisatoriskt sammanhållen nioårig skola för

barna- och ungdomsundervisningen i riket.

Med åberopande av vad jag sålunda anfört såsom direktiv för den sammanfattande

utredningen i skolfrågorna ämnar jag senare denna dag göra

särskild framställning om bemyndigande att tillkalla sakkunniga för ändamålet.

I förutnämnda skrivelse den 23 april 1956 har skolöverstyrelsen starkt

understrukit angelägenheten av att ett tidsschema för enhetsskolans genomförande

snarast fastställes. Jag har ansett det lämpligt att i anslutning till

överstyrelsens framställning och till vad jag i det föregående anfört här

upptaga frågan om riktlinjer för planeringen för enhetsskolorganisationens

allmänna genomförande.

Övergången till nioårig enhetsskola kräver självfallet en intensiv och noggrann

planering såväl på det lokala och regionala som på det centrala planet.

Planeringsarbetet kan ej såsom tidigare bedrivas för varje skolform

för sig utan måste under övergångstiden omfatta alla de skolformer, som

skall uppgå i enhetsskolan eller till vilka denna skall anknyta. Hittills har

särskild organisationsplan reguljärt fastställts endast för den obligatoriska

skolan. Ett första steg mot en vidgad aspekt vid detta planeringsarbete har

tagits i och med den vid fjolårets riksdag beslutade utformningen av realskolan

under övergångstiden före enhetsskolans genomförande. I samband

därmed har sålunda vederbörande realskolekommuner anbefallts att verkställa

utredning rörande skolväsendets ordnande på realskolestadiet under

övergångstiden. Dylik utredning skall omfatta både folkskolan och de högre

skolorna. L skolöverstyrelsens anvisningar i anledning av Kungl. Maj:ts

cirkulär i ämnet framhålles, att utredningsarbetet i regel måste avse såväl

en preliminär översikt av organisationen vid genomförd enhetsskola som en

detaljplanering för skolväsendet under övergångstiden. Inom den enskilda

kommunen måste således den skolorganisatoriska utvecklingen mot enhetsskola

klarläggas i sina huvuddrag innan det blir möjligt att bedöma den

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

lämpligaste skolorganisationen under övergångstiden. Ändringar i övergångstidens

skola på realskolestadiet måste vara sådana, att de både är

ändamålsenliga med hänsyn till dagens skolsituation och underlättar anpassningen

mot enhetsskolan.

En ytterligare och avgörande åtgärd för att möjliggöra en rationellare

skolplanering har också vidtagits genom den vid fjolårets riksdag beslutade

reformen av skolväsendets lokala och regionala ledning. Genom tillkomsten

från och med den 1 juli 1958 av de gemensamma skolstyrelserna på det

lokala planet och länsskolnämnderna på det regionala planet erhålles de

nödvändiga organen för ett effektivt planeringsarbete, som kan omfatta

skolväsendet i stort. Avsikten är att i anslutning härtill kommunernas skolorganisationsplaner

framdeles skall omfatta samtliga skolformer och skoltyper;

i organisationsplanerna skall vidare också anges i vilka hänseenden

organisationen bygger på interkommunal samverkan.

För att skolplaneringen skall kunna bedrivas med erforderlig säkerhet

och med en allmänt genomförd nioårig enhetsskola som klar riktpunkt är

det givetvis redan nu angeläget med en precisering så långt möjligt av den

takt, i vilken statsmakterna bedömer att skolreformen skall kunna förverkligas.

Vad skolöverstyrelsen anfört om vikten av en tidsplanering för reformens

genomförande kan jag helt ansluta mig till. Enligt min mening bör

ett ställningstagande från statsmakternas sida i denna fråga till vägledning

för planeringsarbetet icke längre uppskjutas.

Såsom framgår av vad jag anfört i det föregående bör den sammanfattande

utredningen i skolfrågorna vara slutförd i sådan tid att därpå grundade förslag

kan föreläggas riksdagen i början av 1960-talet. Jag anser mig böra

utgå från att statsmakterna senast vid 1962 års riksdag skall kunna besluta

om enhetsskolans definitiva utformning och i anslutning därtill om det

slutgiltiga tidsschemat för en allmän övergång till nioårig enhetsskola. Som

riktpunkt för planeringen bör alltså tagas läsåret 1962/63, från och med

vilket år den nuvarande försöksperioden kan beräknas övergå i en period,

varunder allmän övergång till obligatorisk enhetsskola skall ske. Överstyrelsen

anser, att denna period skall räcka till och med läsåret 1968/

69. Jag ansluter mig till denna beräkning och delar också överstyrelsens

uppfattning, att övergången, liksom för närvarande inom försöksverksamheten,

för varje kommun i regel bör ske successivt med början i klasserna 1

och 5. De kommuner, som startar på detta sätt vid periodens början, kommer

att ha den nioåriga skolgången fullständig från och med läsåret

1966/67. De kommuner, som startar under periodens slutår, kommer att ha

den nioåriga skolgången genomförd från och med läsåret 1972/73. Detta

läsår bör alltså enhetsskolan beräknas vara i huvudsak helt genomförd inom

riket; såsom överstyrelsen uttalat bör nämligen uppskov med införande

efter läsåret 1968/69 förutsättas komma i fråga endast efter särskilt medgivande

av Kungl. Maj:t.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kunql. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

Överstyrelsen framhåller fullt riktigt, att en allmän successiv övergång

till enhetsskola under perioden 1962/63—1968/69 icke kan anses innebära

någon forcering av reformen. De stora årskullarna har då passerat högstadiets

åldrar och de senare årens födelsetal och verkställda prognoser beträffande

födelsetalets fortsatta utveckling tyder på en fortsatt nedgång av

barnantalet i enhetsskoleåldern. För att ytterligare belysa detta skall jag

ange några siffror. Antalet barn i folkskoleåldern (7—14 år) uppgick år

1956 till närmare 874 000, vilken siffra också betecknar det högsta talet

genom tiderna för denna åldersgrupp. Motsvarande siffra beräknas till omkring

748 000 år 1962, 672 000 år 1968 och 664 000 år 1972. Lägges till de

tre sista talen det beräknade antalet barn i de två årskullarna närmast

ovanför folkskoleålderns sju årskullar erhålles omkring 994 000 år 1962,

879 000 år 1968 och 857 000 år 1972. Medan det obligatoriska skolväsendet

i dag sörjer för huvuddelen av skolgången för omkring 875 000 barn, kommer

alltså samma skolväsende, fullt påbyggt med två årsklasser år 1972,

att ha att sörja för skolgången för omkring 860 000 barn. Till jämförelse

kan också nämnas, att för läsåret 1956/57 det sammanlagda elevantalet

i skolålderns nio första klasser kan för samtliga slag av heltidsskolor beräknas

till omkring 970 000.

I pedagogiskt hänseende gäller nu för försöksverksamheten av skolöverstyrelsen

utfärdade timplaner och huvudmoment. I organisatoriskt avseende

tillämpas för försöksverksamheten i första hand de s. k. allmänna försöksskolebestämmelserna.

Övergången till försöksverksamheten sker för

närvarande i varje särskilt fall under nära medverkan av den centrala försöksledningen

i skolöverstyrelsen. I och med att den nuvarande försöksperioden

från och med läsåret 1962/63 kan förutsättas övergå i en period

av allmänt successivt genomförande av enhetsskolan över hela landet kommer

omfattningen av enhetsskolorganisationen självfallet att göra en dylik

ingående central rådgivning omöjlig. Den centrala planeringsmyndighetens

medverkan i det allmänna genomförandet måste därför i förevarande avseende

begränsas till i huvudsak anvisningar av olika slag samt viss centralt

och regionalt ordnad rådgivning till skolledare m. fl. såsom förberedelseåtgärder

för genomförandet. Väsentliga uppgifter i fråga om enhetsskoleplaneringen

och enhetsskolans uppbyggande i kommunerna kommer därigenom

att överflyttas på länsskolnämnderna.

Skolöverstyrelsen har i sin skrivelse på tal om de här avsedda anvisningarna

uttalat, att man borde räkna med att de kommer att bli normgivande

för enhetsskolans lokala uppbyggnad under genomförandeperioden.

Jag vill i anledning härav blott framhålla, att utfärdandet av dylika

anvisningar före läsåret 1962/63 bör ske i samråd med den utredning, som

jag i det föregående behandlat, och att därefter utfärdade anvisningar självfallet

skall stå i överensstämmelse med de riktlinjer för enhetsskolans definitiva

utformning, varom statsmakterna då kan förutsättas ha beslutat.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 1G6 år 1957

De riktlinjer för planeringen för enhetsskolorganisationens allmänna

genomförande, som jag nu förordat, torde böra underställas riksdagens godkännande.

Vad därefter gäller den fortsatta försöksverksamheten

fram till läsåret 1962/63 vill jag till en början erinra om vissa uttalanden i

denna fråga, som gjordes vid fjolårets riksdag. Statsutskottet (utlåtande nr

102 s. 21) förklarade sig därvid dela min i propositionen nr 80 uttalade

mening, att en ökad omfattning av försöksverksamheten är angelägen med

hänsyn till önskvärdheten av att ytterligare sammanhängande försöksregioner

åstadkommes och till det förhållandet, att det utan en verksamhet

i större omfattning icke torde vara möjligt att vid bearbetningen av erfarenheter

och resultat göra det tillräckligt representativa urval i olika hänseenden,

som från vetenskapliga synpunkter kräves. Utskottet erinrade också

om att utskottet redan vid 1953 års riksdag pekat på att en utökning av

försöksverksamheten jämväl synes ägnad att i sin män råda bot på den

platsbrist inom realskolan, som för närvarande gör sig gällande.

Skolöverstyrelsen har nu i sin skrivelse av den 23 april 1956 räknat med

att under tiden fram till enhetsskolans genomförande skulle förekomma

tre olika typer av verksamhet, nämligen för det första försöksverksamhet

varvid distriktet i full utsträckning deltager i undersöknings- och rapportverksamheten,

för det andra försöksverksamhet varvid distriktet ej deltager

i alla inom försöksverksamheten förekommande enkäter, prov och undersökningar

samt för det tredje verksamhet med nioårig obligatorisk skolgång

med de huvudsakliga valmöjligheter för eleverna, som 1950 års principbeslut

anger och som genom samverkan mellan befintliga skolformer kan

åvägabringas.

Jag har redan i det föregående framhållit att försöksverksamheten måste

utvidgas ytterligare. I organisatoriskt hänseende bör den fortsatta utbyggnaden

enligt min mening främst inriktas på att söka åstadkomma ytterligare

försöksregioner av olika struktur, framför allt på landsbygden. Det är

därvid av största vikt, att lämpliga former för interkommunal samverkan

utprövas, särskilt med hänsyn till de problem som sammanhänger med

högstadieverksamheten. Såsom jag tidigare i olika sammanhang framhållit

blir det nämligen utan ett omfattande samarbete över kommungränserna

aldrig möjligt att i vårt land genomföra en enhetsskola i egentlig bemärkelse.

Vad skolöverstyrelsen anfört och förordat beträffande den första kategorien

av försöksdistrikt kan jag i huvudsak ansluta mig till utom på en

punkt. Överstyrelsen uttalar, att förutsättningar för framgångsrika försök

på det praktiska högstadiet — i detta sammanhang avses främst jordbruk

och skogsbruk samt allmänpraktisk utbildning — ibland kan föreligga i

skoldistrikt, som saknar möjlighet att själva eller genom samarbete med

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

andra försöksdistrikt anordna ett högstadium, omfattande både y-, a- och

g-linje. Så länge förutsättningar för uppbyggnad av ett fullständigt teoretiskt

högstadium tills vidare saknas, bör enligt överstyrelsens mening i

dylika fall kunna få ordnas partiell försöksverksamhet och elever hänvisas

till teoretiska linjer eller skolor inom annat skoldistrikt. Enligt min mening

bör emellertid ett för distriktets egen del sålunda lokalt begränsat högstadium

få ordnas såsom försöksverksamhet med enhetsskola endast under

den förutsättningen, att distriktet i samverkan med annat eller andra försöksdistrikt

ordnar också den övriga utbildning, som tillhör enhetsskolans

högstadium. Det blir då fullständig försöksverksamhet med enhetsskola

med en sådan organisation av högstadiet i interkommunal samverkan, som

kan väntas bli väl så ofta förekommande i den allmänt genomförda enhetsskolan.

Skulle däremot den av distriktet bedrivna verksamheten begränsas

till utbildning, utmynnande i 9 y och eventuellt även 9 a, är det

uppenbarligen icke fråga om en enhetsskoleverksamhet; fortfarande skulle

en definitiv uppsortering ske av eleverna på olika skolformer senast från

och med sjunde klass utan de fortlöpande valmöjligheter inom högstadiets

ram, som är en av kärnpunkterna i enhetsskolesystemet. Jag vill också särskilt

framhålla, att i sådana fall, som här avses, det just är den interkommunala

samverkan som skall grunda förutsättningarna för enhetsskolans

högstadium. En på det åsyftade sättet begränsad liögstadieverksamhet bör

enligt min mening hänföras till den tredje av skolöverstyrelsen angivna

kategorien, vilken jag anser icke kunna räknas såsom försöksverksamhet

med enhetsskola. Den tredje kategorien avser nämligen skoldistrikt, där en

utbyggnad av folkskolan till en nioårig obligatorisk folkskola avses skola

ske parallellt med bibehållande och eventuellt utbyggande av realskolan och

andra nuvarande skolformer. Det är en anordning helt i syfte att under

övergångstiden före enhetsskolans genomförande utöka den nuvarande folkskolans

utbildningsmöjligheter och den är naturligtvis som sådan värd allt

beaktande. Jag vill emellertid understryka, att en dylik utformning av en

kommuns skolväsende icke får uppfattas såsom någon variant inom enhetsskolans

ram eller såsom någon godtagbar ersättning för enhetsskolan. Jag

vill också framhålla, att vid utnyttjandet av de samhällsresurser, som kan

avdelas för utbildning av ungdom på här ifrågavarande åldersstadier inom

grundskolan, kraftsamlingen måste ske på försöksverksamhetens fortsatta

utbyggande och enhetsskolans successiva genomförande; införande av nioårig

skolgång i folkskolan under övergångstiden blir i det sammanhanget

med nödvändighet en sekundär angelägenhet.

Vad jag nyss uttalat om s.k. partiell försöksverksamhet gäller givetvis

även den andra av skolöverstyrelsen angivna kategorien. Vad överstyrelsen

i övrigt anfört beträffande denna grupp föranleder i huvudsak ingen erinran

från min sida. Jag vill i detta sammanhang blott erinra om mitt uttalande i

propositionen 1956:80 s. 41, att, därest en avlastning av försöksavdel
5

— Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 10G.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

ningens i överstyrelsen arbetsbörda befinnes erforderlig, det i första hand

bör ankomma på överstyrelsen att överväga, huruvida icke handläggningen

av en del rutinmässiga ärenden kan överföras till andra arbetsenheter inom

överstyrelsen för att försöksavdelningen skall få större möjligheter att koncentrera

sig på den konstruktiva delen av försöks- och undersökningsarbetet.

Vid en fortsatt utbyggnad av försöksverksamheten enligt de av överstyrelsen

framlagda riktlinjer, som jag här anslutit mig till, torde detta särskilt

böra gälla sådana försöksdistrikt, som väsentligen är att hänföra till den

andra av de två kategorierna av försöksdistrikt.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående förordade riktlinjer

för planeringen för enhetsskolorganisationens allmänna genomförande.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

67

II. Särskilda försöksskolor

I 1957 års statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, har Kungl.

Maj:t under punkten 183 föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild

proposition i ämnet, till Särskilda försöksskolor för budgetåret 1957/58

beräkna ett förslagsanslag av 625 000 kronor.

Sedan beredningen av denna anslagsfråga numera avslutats, anhåller jag

att få ånyo anmäla densamma.

1. Inledning

I skoldiskussionen har under senare år vid skilda tillfällen upptagits

frågan om inrättande av skolor, speciellt anordnade för pedagogisk försöksverksamhet.

I sitt principbetänkande (SOU 1948: 27 s. 88 f.) uttalade 1946 års skolkommission,

att som ett viktigt komplement till spontana pedagogiska

experiment fordrades försöksverksamhet av mera permanent och systematisk

karaktär. Syftemålet med den systematiska försöksverksamheten borde

vara att underkasta pedagogiska uppslag en noggrant kontrollerad praktisk

prövning under förhållanden, som i varje fall inte vore ogynnsamma för

att på detta sätt skapa klarhet om metodernas bärkraft; de pedagogiska

verkningarna av skilda organisatoriska arrangemang kunde också undersökas.

För att dessa syften skulle nås, borde man enligt kommissionens

mening inrätta särskilda försöksskolor, som hade möjlighet att hålla ständig

kontakt med den psykologisk-pedagogiska forskningen och med skolöverstyrelsens

centrala instans för försöksverksamheten. De särskilda försöksskolorna

borde, ansåg kommissionen, anknytas till lärarutbildningsanstalter

samt i regel nyinrättas, varvid mest lämpligt vore, att dylika

skolor upprättades på platser, där nya skolor under alla förhållanden måste

komma till stånd inom en nära framtid. Kommissionen ansåg det ej nödvändigt

att dröja med startandet av försöksskolorna tills skolreformen

genomförts; tvärtom vore det önskvärt, att de kom till stånd omedelbart.

Vid anmälan av skolkommissionens principbetänkande i propositionen

1950:70 uttalade chefen för ecklesiastikdepartementet i denna fråga (s.

583) att, i den mån det för försöksverksamheten befunnes ändamålsenligt

att särskilda försöksskolor inrättades, skolöverstyrelsen torde böra framlägga

förslag därom.

Skolkonnnissionen tog ånyo upp frågan om särskilda försöksskolor i sitt

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

betänkande »Den första lärarhögskolan» (SOU 1952: 33), varvid föreslogs,

att till den första lärarhögskolan skalle anknytas, förutom en övningsskola,

även en särskild experimentskola.

I propositionen 1951+: 209 angående inrättande av en första lärarhögskola

togs icke ställning till frågan om en särskild till lärarhögskolan knuten

experimentskola. Detta ansågs nämligen kunna ske först sedan nätet av

med lärarhögskolan samverkande skolor av olika slag hade upporganiserats

och möjligheterna för dess utvidgning med en experimentskola kunde

överskådas. Det framhölls vidare att, om på lärarhögskolans initiativ eller

eljest experimentskolan framdeles skulle komma att aktualiseras, detta

alltså borde betraktas som en ny fråga, vilken borde i vanlig ordning utredas

och prövas.

Härnäst aktualiserades spörsmålet av skolöverstyrelsen, som i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 10 maj 1954 hemställde om utredning av frågan om

inrättande av särskilda försöksskolor och därvid anförde bland annat

följande.

Den på skolkommissionens initiativ igångsatta praktiska utprövningen

av systemet med en 9-årig enhetsskola utvidgas för varje år på ett naturligt

sätt till att omfatta allt flera skoldistrikt, som frivilligt anmäler sig

till denna försöksverksamhet och vilka bedömes äga tillräckliga förutsättningar

för den praktisk-pedagogiska uppbyggnaden av ett sådant skolsystem.

Åt denna mycket krävande och viktiga uppgift bör dessa distrikt

få ägna sig mera odelat än hittills. Man kan inte rimligtvis begära att dessa

distrikt, som inte utvalts med tanke på att utgöra lämpliga enheter för

mer ingående och mer vetenskapligt upplagda experiment, hädanefter ensamma

skall utnyttjas även för sådana.

Enligt 1950 års allmänna riktlinjer för skolväsendets utveckling (SFS

1950: 549) skall allsidiga försök anställas angående bland annat »elevmaterialets

och lärokursens differentiering med hänsyn till lärjungarnas anlag».

Ehuru värdefulla erfarenheter härom även i fortsättningen kommer

att kunna påräknas från de vanliga försöksdistrikten, behöver förutsättningarna

för och verkningarna av olika pedagogiska och organisatoriska

arrangemang härvidlag ingående prövas även vid särskilda försöksskolor.

Där kan sådana försök bedrivas under så pass överskådliga och kontrollerbara

förhållanden, att man kan beräkna att inom rimlig tid nå tillräckligt

säkra resultat. Eftersom de kommuner, vilka såsom ett frivilligt åtagande

medgivits rätt att bedriva försöksverksamhet med nioårig enhetsskola, ej

i tillräcklig omfattning kunnat intresseras för försök med undervisning i

odifferentierade klasser på högstadiet, är det enligt överstyrelsens mening

hög tid att genom inrättande av de av skolkommissionen föreslagna särskilda

försöksskolorna skapa erforderliga förutsättningar för dylika försök.

Enär det synes vara både naturligt och nödvändigt att mera direkt än

hittills engagera den ordinarie lärarutbildningen i den pågående försöksverksamheten

med enhetsskola, förefaller det vara lämpligt att inrätta

försöksskolor av denna typ i så nära anslutning som möjligt till folkskoleseminarier,

företrädesvis sådana som kan tänkas i en framtid bli omorganiserade

till lärarhögskolor. Dessa försöksskolor bör dock ej i samma ut
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

sträckning som övningsskolorna användas för rutinmässiga undervisningsövningar

utan snarare ha karaktären av experiment- och demonstrationsskolor,

där noggrant kontrollerade försök kan följas och genomföras så

ostört som möjligt. _ .....

Överstyrelsen har räknat med att det i första hand skulle behöva inrättas

tre eller fem sådana särskilda försöksskolor, knutna till lämpliga folkskoleseminarier.

Då emellertid denna skoltyps ställning, ledning och organisation

i övrigt behöver närmare klarläggas, hemställer överstyrelsen,

att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om sådan utredning eller uppdraga åt

överstyrelsen att låta utföra densamma.

Med anledning av nämnda framställning anbefallde Kungl. Maj:t genom

beslut den 18 juni 1954 skolöverstyrelsen att verkställa utredning av frågan

om inrättande av särskilda försöksskolor såsom ett led i den systematiska

försöksverksamheten på skolväsendets område samt att med utredningen

och de förslag, vartill denna kunde giva anledning, inkomma till

Kungl. Maj:t.

För att såsom sakkunniga verkställa ifrågavarande utredning tillkallade

skolöverstyrelsen folkskolinspektören i Stockholms läns norra inspektionsområde

Stellan Orrgård, ordförande, adjunkten vid småskoleseminariet i

Strängnäs Gunnar Herrström och konsulenten vid överstyrelsens försöksavdelning,

numera folkskolinspektören Henning Öberg. Som vetenskaplig

expert anlitade de sakkunniga professorn Torsten Husen.

De sakkunniga överlämnade den 5 december 1955 till överstyrelsen

»Betänkande med förslag angående inrättande av särskilda försöksskolor

i anslutning till vissa lärarutbildning sanstalter». Tillfälle att inkomma med

yttrande över betänkandet bereddes genom överstyrelsens försorg försöksverksamhetens

regionala samarbetskommittéer, statens folkskolinspektörers

förbund, städernas folkskolinspektörsförbund, vissa lärarförbund, Sveriges

psykologförbund, statens psykologisk-pedagogiska institut, målsmännens

riksförbund, de pedagogiska och psykologiska institutionerna vid universitet

och högskolor samt folkskolestyrelser och seminarierektorer på de

orter, som av de sakkunniga föreslagits såsom förläggningsorter för särskilda

försöksskolor.

Med skrivelse den 29 september 1956 har nu skolöverstyrelsen till Kungl.

Maj:t överlämnat den verkställda utredningen och däröver avgivna yttranden

samt framlagt förslag i ämnet.

I ärendet har därefter yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

statens lönenämnd, överståthållarämbetet i Stockholm, länsstyrelserna

i Östergötlands län, Värmlands län och Norrbottens län samt

stadsfullmäktige i Stockholm, Linköping och Karlstad ävensom drätselkammaren

i Luleå.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj:ts -proposition nr 106 år 1957

2. Förslag och yttranden

A. Behovet av särskilda försöksskolor. Försöksskolornas uppgifter m. m.

Utredningen

Utredningen lämnar inledningsvis en kort redogörelse för några tidigare,

huvudsakligen på privat initiativ tillkomna svenska skolor med försökskaraktär.

Ett särskilt avsnitt ägnas vidare försöksskolan på Emdrupborg i

Köpenhamn. I vad gäller dessa redogörelser torde här få hänvisas till betänkandet.

I den allmänna diskussionen om speciella försöksskolor har ibland framhållits

vissa omständigheter, som skulle förringa värdet av de i dylika

skolor vunna resultaten eller försvåra försöksarbetet. Utredningen granskar

olika invändningar av detta slag och anför därvid i huvudsak följande.

Man har ifrågasatt, om de vid försöksskolor uppnådda resultaten kan

vara av allmänt värde och gälla även vanliga skolor, som arbetar under

helt andra betingelser. Om flera parallella försök bedrives, kan det ofta

också vara svårt, har man hävdat, att avgöra, vilken effekt den ena eller

andra anordningen haft. Vad sistnämnda invändning beträffar, torde svårigheterna

enligt utredningens uppfattning kunna undvikas därigenom att

ledningen tillser, att icke försök, som så att säga korsar varandra, förlägges

till samma klass. I övrigt hänvisar utredningen beträffande dessa spörsmål

till ett senare avsnitt, där de vetenskapligt-metodiska problemen

dryftas.

På grundval av erfarenheter från den — ofta kortvariga — försöksverksamhet,

som bedrivits vid de privata skolorna, har man också hävdat, att

lärarna rätt snart blir »utbrunna», förbrukar sitt intresse för försöksverksamhet

och att intensiteten i försöken därför ganska snart kan avta. Denna

invändning förtjänar utan tvekan beaktande. Den torde dock snarare gälla

en försöksverksamhet av s. k. pionjärtyp, där både initiativen till försöken

och genomförandet av dessa helt ankommer på den enskilda skolans ledning

och lärare, än på en mera vetenskapligt upplagd systematisk försöksverksamhet

vid skolor, som i avsevärd utsträckning får arbeta med förelagda

uppgifter och får pröva organisationsformer och metoder av direkt

betydelse för den pedagogiska utvecklingen inom landets skolväsen och för

den pedagogiska forskningen. Om också den nämnda risken icke helt kan

undgås, torde den i väsentlig utsträckning kunna motverkas, om därjämte

tjänstgöring vid försöksskola tillmätes betydande meritvärde vid tillsättning

av skolledartjänster och lärartjänster vid lärarutbildningsanstalter.

Man har också hävdat, att försöksskolorna lätt kan få svårigheter att

trygga sin elevrekrytering genom den särställning dessa skolor kommer att

intaga. Statliga försöksskolor, som genom förmånliga anställningsvillkor

kan knyta särskilt kvalificerade lärare till verksamheten, torde emellertid

kunna utöva en stark dragningskraft, varför man snarare skulle kunna

befara en större elevtillströmning, än skolan kan mottaga. För denna uppfattning

talar erfarenheter från övningsskolorna vid vissa seminarier.

Utredningen anser sig icke kunna tillmäta de framförda invändningarna

den betydelsen, att man behöver avstå från tanken på att inrätta särskilda

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1957

försöksskolor. Viktiga förutsättningar för att försöksskolorna skall kunna

motsvara förväntningarna är dock enligt utredningens mening, att en central

försöksledning för verksamheten vid försöksskolorna organiseras, lämpligen

inom skolöverstyrelsens försöksavdelning, att de enskilda skolorna

tillförsäkras en fullgod pedagogisk ledning och att i likhet med vad som

sker i försöksskolan på Emdrupborg konferenser av olika slag får stort

utrymme. Av mycket stor betydelse finner utredningen det också vara, att

skolorna sättes i stånd att draga till sig intresserade och lämpliga lärare.

Som alternativ till särskilda försöksskolor har under utredningsarbetet

och även i andra sammanhang framförts förslag om utspridda försök,

fördelade på ett antal härför intresserade lärare vid skilda skolor i

landet.

Ett argument, som kan anföras mot en utspridd försöksverksamhet är,

påpekar utredningen, att samarbetet lärarna emellan, vilket med tanke på

erfarenheterna från Emdrupborg synes vara av vital betydelse, torde komma

att avsevärt försvåras. Vidare framhåller de sakkunniga, att de undersökningar,

som kan komma ifråga, synes vara av två slag: dels måste

enhetsskolan utprovas i en vetenskapligt kontrollerad och mera systematisk

försöksverksamhet än som kan komma till stånd i de nuvarande försöksdistrikten,

dels bör undersökningar göras rörande många problem, som

aktualiseras oberoende av skolsystemets organisation, följaktligen både i

nuvarande situation och efter enhetsskolans genomförande. Väl torde enligt

utredningens uppfattning en utspridd försöksverksamhet kunna lämna

bidrag till lösningen av problem av sistnämnda slag, men för en mera

systematisk utprovning av enhetsskolan synes den icke lämpad. Som exempel

nämnes, att utformningen av högstadiet med den däri ingående förberedande

yrkesutbildningen kräver sådana organisatoriska anordningar,

som av bland annat ekonomiska skäl kan genomföras endast vid en särskild

skolenhet.

En försöksverksamhet, som skall kunna ge cn lösning både på vissa med

enhetsskolans uppbyggnad förknippade problem och på en rad andra pedagogiska

och metodiska problem, kan, menar utredningen, endast genomföras

i speciella försöksskolor. Utredningen föreslår därför inrättande av

ett antal särskilda försöksskolor, vilka liksom försöksskolan på Emdrupborg

är distriktsskolor, till vilka flertalet eller samtliga elever inom ett överlärardistrikt

eller skolområde hänvisas.

Med hänsyn till vad skolöverstyrelsen anfört i sin tidigare berörda skrivelse

den 10 maj 1954 har utredningen i sitt arbete utgått från följande

två förutsättningar, nämligen dels att de blivande försöksskolorna skall

upprättas i anslutning till folkskoleseminarium eller lärarhögskola utan att

fördenskull ha karaktären av övningsskolor, dels att de skall organiseras

som nioåriga enhetsskolor.

De blivande försöksskolorna bör enligt utredningens mening ha en t r e
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

faldig uppgift. De skall tjäna i första hand skolväsendets utveckling

men även i viss utsträckning den pedagogiska forskningen genom att möjliggöra

vetenskapligt upplagda och kontrollerade försök. De skall tjäna

lärarutbildningen genom att föra de blivande lärarna i beröring med en

försöksverksamhet av mera systematisk art. Slutligen skall de förmedla

kännedom om försöksarbetet och försöksresultaten till lärarna i kringliggande

skolor och försöksdistrikt och utgöra centraler för lärarnas pedagogiska

fortbildning. Det sistnämnda förutsätter ej blott att lärare beredes

möjlighet till auskultation utan även att viss kursverksamhet förlägges

till försöksskolorna.

Utredningen anför vidare, att det utan tvekan vore av värde, om en

vidgad krets av lärare även utanför en försöksskola på ett eller annat sätt

kunde knytas till verksamheten. Ett antal försök av allmänt-pedagogisk

art borde i samarbete med försöksskolan kunna prövas av lärare utanför

skolan. En sådan verksamhet skulle dock enligt utredningens uppfattning

ej behöva ingå i den av skolan vetenskapligt redovisade verksamheten

utan ha mera begränsade, praktiska syften: att sprida uppslag och idéer

från verksamheten vid försöksskolan och på ett tidigt stadium pröva dessa

i det praktiska fältarbetet.

I ett särskilt avsnitt av betänkandet går utredningen in på frågan om

aktuella undersökningsuppgifter för försöksskolorna. I

detta sammanhang erinrar de sakkunniga om de förteckningar över önskvärda

praktiskt-pedagogiska undersökningar, som i olika sammanhang uppgjorts

av 1946 års skolkommission, skolöverstyrelsen och statens psykologisk-pedagogiska

institut m. fl.

Det nödvändiga urvalet bland mångfalden undersökningsuppgifter bör

enligt de sakkunnigas mening träffas av försöksverksamhetens centrala

ledning. Utredningen avser att med det följande endast nämna några

exempel på undersökningar, som den funnit särskilt betydelsefulla. Som

mest angelägna betraktar utredningen de försök, som har direkt betydelse

för lösningen av de med enhetsskolans utformning förknippade problemen.

I detta sammanhang nämnes följande:

Effekten av olika differentieringssystem.

Olika metoder för individualisering av skolarbetet.

Grupparbetets utformning.

_ Avvägningen mellan individuella uppgifter, grupparbete och klassundervisning.

Samverkan mellan skolämnena i problemet samlad undervisning.

Avvägningen mellan klasslärarsystem och ämneslärarsystem på skolans

olika stadier.

Bland aktuella undersökningsuppgifter, som har sin givna betydelse oavsett

skolsystem och som också skulle kunna hänvisas till försöksskolorna,

nämnes:

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957 73

Anpassningen av olika läroämnen och kursmoment med hänsyn till elevernas

mognadsgång.

Effektiviteten och anspråken på läraren vid olika arbetssätt.

Elevantalet i klassen och dettas betydelse för arbetssätt, studieresultat

och fostran.

Metoder för nybörj arundervisning i läsning, skrivning, räkning, främmande

språk.

Arbetssättets och undervisningsmetodernas effektivitet i relation till

skolans målsättning; metodernas beroende av mognadsfaktorerna.

Hemarbetets problem.

Skoldagens längd. Lektionernas och rasternas längd. Olika ämnens och

sysselsättningars placering på dagsschemat.

Läroböckernas utformning.

Utprovning av olika hjälpmedel och materiel för skolarbetet.

Skolbyggnadens problem. Skolrummets utrustning.

Metodiska problem i färdighetsämnena.

Metodiska problem i B-skolor, speciellt B 3-skolor.

Ett följande kapitel i betänkandet ägnas försöksverksamhetens

vetenskapliga uppläggning.

Enligt utredningens uppfattning torde det böra ankomma på försöksskolornas

centrala ledning att utifrån vetenskapliga synpunkter planlägga

verksamheten vid försöksskolorna, samordna och fördela försöksuppgifterna

mellan skolorna, utöva den centrala kontrollen av verksamheten, ombesörja

den centrala bearbetningen av det insamlade materialet och svara

för publiceringen av resultaten.

De sakkunniga anser sig icke själva kunna ta ställning till de vetenskapligt-principiella

frågorna men har velat belysa dessa spörsmål genom att

dels redogöra för vissa norska och danska uttalanden i ämnet, dels återge

en av professorn Torsten Ilusén för utredningens räkning utarbetad promemoria

rörande pedagogisk forskning vid särskilda

försöksskolor. En kort redogörelse torde här få lämnas för de

synpunkter Husén framlagt i nämnda promemoria.

Frågan om att söka föra ut forskningsrönen från de vetenskapliga institutionerna

till aktuell skolpraxis är, framhåller Husén, inte endast ett

kommunikationsproblem, d. v. s. en fråga om att låta lärarna få ta del av

resultaten, utan också en fråga om att på bättre sätt personligen engagera

lärarna i det pedagogiska forskningsarbetet. En sådan verksamhet skulle

man enligt Husén kunna kalla aktionsforskning. Teorien bakom denna

anges i korthet vara följande.

Så snart det är fråga om metoder som rör en lärares eller arbetsledares

förhållande till andra människor, barn eller underordnade, föreligger ett

personligt engagemang från den överordnades sida, som medför att han

svårligen utan vidare vill ändra sina tillvägagångssätt. Det gäller här situationer,

då hans självkänsla, prestige o. s. v. är involverad. Han har som

regel ganska bestämda uppfattningar, attityder, beträffande vad som är

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1957

riktigt respektive felaktigt. Om man skall få honom att ändra sin uppfattning

och därmed också sina metoder, måste han få tillfälle att själv upptäcka

fakta och därvid bringas att själv inse, huruvida dessa strider mot

hans tidigare använda metoder. Kan man engagera honom i att formulera

problem och vara med om att samla in fakta som skall användas till belysning

av skolproblemen, har man, just därigenom att han själv är verksam

i själva utforskandet, betydligt större utsikter att få honom att se på problemen

på annat sätt.

Husén framhåller, att aktionsforskning som regel inte annat än i undantagsfall

kan förekomma i de ordinära skolorna, eftersom medverkan som

regel kräves av tränade forskare. Betydligt större möjligheter till aktionsforskning

föreligger dels i samband med lärarutbildning och dels vid särskilda

försöksskolor. Ett av syftena med att upprätta en särskild lärostol

i skolforskning vid lärarhögskolan har varit att på ett mera intimt sätt

sammanknyta lärarutbildningen med den pedagogiska forskningen. Man

kan då på ett mera framgångsrikt sätt påverka de blivande lärarna än vad

som vore möjligt, sedan de väl utexaminerats och hunnit stelna i viss

praxis. Vid särskilt upprättade försöksskolor torde, anför Husén, betingelserna

för framgångsrikt bedriven aktionsforskning vara ännu större, eftersom

lärarna där mer eller mindre helt kommer att medverka vid utförandet

av undersökningarna.

När det gäller frågan om vad särskilda försöksskolor kan åstadkomma

beträffande pedagogisk forskning, behandlar Husén till en början olikheterna

mellan tre typer av pedagogisk forskning, nämligen dels traditionell,

laboratoriemässig forskning, dels aktionsforskning och dels försöksverksamhet

i den praktiska skolsituationen. Av det förda resonemanget drar

Husén följande slutsatser.

Idealet ur rent vetenskaplig synpunkt är givetvis, om man kan genomföra

pedagogiska undersökningar med den precision och med de kontroller

som förekommer i den traditionella, laboratoriemässiga forskningen. Av

rent praktiskt-administrativa skäl är dock detta som regel inte möjligt,

då det gäller forskningsföremål inom social vetenskaperna. Den pedagogiska

forskningen utgör på det hela taget intet undantag härifrån. Av olika skäl

kan man många gånger inte åstadkomma den strikthet man önskar, helt

enkelt därför att sådana kontrollåtgärder på ett alltför radikalt sätt skulle

ingripa i den pedagogiska verklighet man vill undersöka.

Om man sålunda många gånger av administrativa och etiska skäl inte

kan åvägabringa ideala experimentella betingelser, får man därför ingalunda

ge upp försöken att så långt detta är möjligt genomföra undersökningarna

med iakttagandet av övriga, vetenskapliga spelregler. Mellan de

ideala experimentvillkoren å ena sidan och den rena intuitiva bedömningen

å den andra föreligger en kontinuerlig skala med olika grader av

vetenskaplig precision.

Det är sålunda enligt Huséns uppfattning bättre att inom ramen för det

praktiskt möjliga genomföra en undersökning, där man i görligaste mån

söker hålla faktorerna under kontroll, än att inte genomföra någon undersökning

alls.

Då det gäller pedagogisk forskning i anslutning till särskilda försöks
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

skolor, har man, anför Husen vidare, att beakta dels de problem som skall

undersökas, dels storleken av de elevgrupper man behöver för att genomföra

experimenten, dels representativiteten hos elever och lärare och dels

den experimentella uppläggningen.

Undersökningsproblemen uppdelar Ilusén i tre grupper. Bland organisatorisk-administrativa

experiment nämnes bland annat frågan om lämpliga

former för differentiering av elevmaterialet i själva undervisningen. De metodiska

problemen, vilka kan avse antingen själva undervisningsformen

eller den speciella ämnesmetodiken, anses komma att bli av stor betydelse.

I gruppen av mera renodlat pedagogisk-psykologiska försök nämnes såsom

exempel undersökningar rörande användbarheten hos och effekten av olika

slags undervisningsmateriel, läroböcker, audio-visuella hjälpmedel m.m.

samt undersökningar rörande lektionstidens längd, lektionernas förläggande

på olika tider av dagen och växlingar mellan olika ämnen.

I fråga om storleken av de elevgrupper, som man behöver arbeta med

för att få mera generaliserbara resultat, finner Husén det svårt att komma

med exakta angivelser. Ett antal av cirka 100 barn på var och en av klassnivåerna

inom en försöksskola anser Husén dock kunna vara tillräckligt

för ett flertal typer av experiment.

Det framhålles i detta sammanhang, att upprättandet av ett flertal försöksskolor

möjliggör att vissa undersökningar kan utföras parallellt i två

eller flera skolor. Bortsett från att underlaget därvid rent antalsmässigt

blir större, vinner man också den fördelen att man kan göra undersökningarna

i varierande skolmiljöer, vilket givetvis ökar resultatens pålitlighet

och i större utsträckning möjliggör att man kan generalisera.

Husén understryker, att frågan om representativiteten hos barnmaterial

och lärare är väsentlig. I fråga om barnmaterialet kan frågan lösas genom

att eleverna rekryteras till försöksskolan enligt samma principer som gäller

beträffande övriga skolor på orten. Man bör dock beakta, att föräldrarna

på orten kan komma att vilja konkurrera om att få in sina barn i denna

skola, då man kan förutsätta att den på grund av sin kvalitet, icke minst

vad beträffar lärarna, kan bli mera lockande än övriga skolor på orten.

När det gäller lärarrekryteringen avvisar Ilusén av bland annat pedagogiska

och undersökningstekniska skäl tanken på att tillgodose försöksskolorna

med lärare, som beträffande undervisningsskicklighet och övriga

meriter fördelar sig på samma sätt som alla lärare i landet på stadiet i

fråga.

Förutsättningen för att man med framgång skall kunna bedriva experiment

och försök vid försöksskolan är, att vid skolan tjänstgörande lärare

ställer sig positiva till och sålunda accepterar att undervisningen göres till

föremål för mera systematiskt inriktade, vetenskapliga studier samt att de

också besitter en personlig och utbildningsmässig lämplighet för att lämna

sin medverkan till sådana undersökningar. Det betyder, att man till försöksskolorna

måste söka knyta lärare, som icke endast dokumenterat god

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1957

undervisningsskicklighet, utan också har en gynnsam inställning till pedagogiska

undersökningar och är beredda att böja sig för fakta. Det är enligt

Huséns uppfattning väsentligare, att man får lärare med sådan inställning

till såväl det praktiska skolarbetet som de objektiva studierna av detta,

än att man får ett representativt lärarurval. Lärarna bör nämligen själva i

hög grad engageras för forskningsarbetet och inte endast vara föremål för

studier av forskare utifrån. Härvid förutsättes, att vetenskaplig expertis

utifrån medverkar under alla stadier av de undersökningar som avses

komma till utförande. Forskningsarbetet vid försöksskolorna skulle sålunda

komma att bära prägel av aktionsforskning. Vid många experiment

kommer, framhålles det vidare, lärarfaktorn att kunna elimineras eller

kontrolleras genom att man använder övliga vetenskapliga förfaranden.

Uppläggningen av experimenten kommer i viss mån att påverka försöksskolornas

organisation. Husén framhåller, att s. k. experiment-kontrollgruppsförfarande

som regel endast kan användas inom försöksskolorna.

Man kan låta ett par avdelningar på viss klassnivå tjänstgöra som experimentgrupper

och ett par andra som kontrollgrupper. I vissa fall kan man

låta avdelningarna på viss klassnivå inom en försöksskola fungera såsom

experimentgrupper och inom en annan försöksskola såsom kontrollgrupper.

Däremot kan man, understryker Husén, på grund av bristande representativitet

i fråga om lärarna ej låta ordinära skolor tjänstgöra såsom kontrollgrupper

till försöksskolorna. Man kan också använda det s. k. rotationsförfarandet,

vilket ofta lämpar sig utmärkt för metodiska experiment, men

också torde vara användbart för differentieringsexperiment.

Avslutningsvis anför Husén följande.

Forskningsarbetet vid försöksskolorna kan av angivna skäl icke få karaktären

av laboratorieforskning utan får, som tidigare framhållits, karaktären

av aktionsforskning. Syftet med försöksskolorna är icke endast att göra

vetenskapliga experiment utan också att de skall vara centra för uppslag

och stimulans till förnyelse inom skolan. Vissa frågor, såsom metodiska

problem, kan som regel med framgång belysas med undersökningar inom

dessa skolor. Andra frågeställningar kan endast få en preliminär belysning

genom förförsök inom försöksskolorna. Ytterligare undersökningar måste

göras i de ordinära skolorna. Detta torde bli fallet med åtskilliga både organisatoriska

och metodiska försök. Förförsöken vid försöksskolorna kan

då ge upplysning om, vilka resultat som under relativt gynnsamma betingelser

kan ernås.

Yttranden över utredningens förslag

Remissinstansernas allmänna inställning till utredningens förslag

är positiv. Förslaget har tillstyrkts av praktiskt taget alla som yttrat

sig. Inte minst från lärarutbildningshåll har man uttalat tillfredsställelse.

I yttrandet från jolkskoleseminariet för manliga elever i Linköping påpekas,

att den pedagogiska sidan av försöksarbetet av många skäl hittills

kommit att spela en alltmer underordnad roll och att det därför är av vikt

att så snart som möjligt skapa möjligheter för ett metodiskt forskningsarbete

i fråga om skolans väsentligaste uppgift, den pedagogiska. I yttrandet

från jolkskoleseminariet i Lund konstateras likaså, att ett förverk
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1057

ligande av förslaget till särskilda försöksskolor kommer att bli .av stor

betydelse för skolan, »samtidigt som de nuvarande försöksdistrikten kommer

att befrias från vissa försök, för vilka de för närvarande saknar lörutsättningar».

Läroverkslärarnas riksförbund, Sveriges seminarielärares förening,

Sveriges folkskollärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund

liksom Sveriges psykologförbund och flera av försöksverksamhetens regionala

samarbetskommittéer framhåller de särskilda försöksskolornas betydelse

såsom komplement till den pågående försöksverksamheten. En av de

regionala samarbetskommittéerna (region nr 5) menar dock, att de särskilda

försöksskolorna borde i fråga om den pedagogiska och metodiska

försöksverksamheten snarast möjligt få ersätta den nuvarande, »som pa

grund av sin omfattning inte kan ledas annat än med förtunnad vägledning

på stort avstånd».

Det allmänt sett mest kritiskt inställda yttrandet kommer från institutionen

för pedagogik vid Uppsala universitet, där man hävdar, att en enhetsskola

av huvudsakligen odifferentierad modell inom den hittillsvarande

försöksverksamheten visat sig så orealistisk, att man har svart att acceptera

dess utprövande som huvudmotivering för inrättande av särskilda

försöksskolor. Främst vänder sig institutionen mot utredningens resonemang

om särskilda försöksskolor contra utspridda försök. »Vid

god planläggning och kontroll av utspridda försök skulle man», anför institutionen,

»kanske effektivare nå samma resultat, som en förvuxen och

därför okontrollerbar försöksverksamhet samt av dessa förhållanden betingade

särskilda försöksskolor skulle kunna ge.» Framför allt i vad gäller

representativiteten hos elev- och läraruppsättning och när det gäller försök

med skolor av B 2- och B 3-typ ger institutionen förord för spridda försök.

Även i yttrandet från pedagogiska institutionen vid Göteborgs universitet

förordas i första hand spridd försöksverksamhet. Mera allvarligt

syftande och mera omfattande pedagogiska forskningar anses sålunda utan

tvekan böra förläggas till vanliga skolor; endast få typer av pedagogiska

experiment bör förläggas till särskilda försöksskolor.

Statens psykologisk-pedagogiska institut, ett par av de regionala samarbetskommittéerna

(regionerna nr 1 och 13), seminarielärarföreningen och

de två folkskollärarförbunden anser det lämpligt att komplettera de särskilda

försöksskolorna med viss försöksverksamhet förlagd till vanliga

skolor. Svårigheten att eljest få ett tillräckligt representativt lärar- och

elevklientel, behovet av ett stort underlag för undersökningarna och önskemålet

att kunna bedriva flera försök samtidigt anförs därvid som motivering.

Fn av de nämnda samarbetskommittéerna liksom folkskoleseminariet

i Luleå framhåller, att försök, som gäller undervisning bland den

tvåspråkiga befolkningen i Norrland och glesbygdernas speciella skolproblem

över huvud taget, bör förläggas till sin naturliga miljö men ändå

kunna ledas och övervakas av närmaste särskilda försöksskola. Att försöksverksamhet

med avdelningar av B-formen bör bedrivas i den miljö där

skolor av denna form hör hemma och inte i till städer förlagda särskilda

försöksskolor, framhålles i ett flertal remissyttranden, bland annat från

seminarielärarföreningen och folkskollärarförbunden.

Remissinstanserna har i stort sett ej mycket att invända mot de av

utredningen sammanfattningsvis angivna huvuduppgifterna för

försöksskolorna. Två regionala samarbetskommittéer (regionerna nr 2 och

7) och de båda folkskollärarförbunden framhåller, att försöksskolorna bör

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1957

bli centra för lärares pedagogiska fortbildning. Härifrån avrådes emellertid

mycket bestämt i yttrandet från folkskoleseminariet för manliga elever i

Linköping, där man anser, att denna fortbildning bör förläggas till lärarhögskolor

och seminarier, enär försöksskolornas egentliga uppgift bör vara

att bedriva praktisk-pedagogisk forskning och försöksverksamhet. Liknande

synpunkter anföres också i yttrande från en av de regionala samarbetskommittéerna

(region nr 13), som menar att det alltför mycket skulle

komma att förrycka försöksskolornas huvudsakliga verksamhet, om dessa

i enlighet med utredningens förslag skulle åläggas att i stor utsträckning

ordna kursverksamhet och auskultationsmöjligheter för lärare.

Folkskoleseminariet i Lund anmärker, att utredningen tagit alltför ringa

hänsyn till yrkesundervisningen i enhetsskolan och dess problem. I utredningens

uppräkning av aktuella undersökningsuppgifter

saknas sålunda problemställningar inom detta område av undervisningen.

1° seminariets yttrande understrykes vidare kraftigt att övningsämnena ej

får bli bortglömda i sammanhanget; hänsyn härtill måste tas, när det gäller

planeringen av lokaler för övningsämnena i de nya försöksskolorna. Inte

heller de speciella landsbygdsproblemen anses tillräckligt beaktade av

utredningen.

Skolöverstyrelsen

Överstyrelsen delar i stort sett utredningens uppfattning om de särskilda

försöksskolornas uppgifter. En närmare avvägning mellan dessa torde

emellertid enligt överstyrelsens mening ej kunna ske förrän efterhand som

erfarenheter vinnes. Dock vill överstyrelsen redan nu understryka, att

dessa skolors huvuduppgift bör vara praktisk-pedagogisk forskning och

försöksverksamhet. Det skulle alltför mycket komma att inkräkta på

denna uppgift, om försöksskolorna därjämte, såsom de sakkunniga tänkt

sig, skulle fungera som centraler för lärarnas pedagogiska fortbildning.

Denna senare uppgift bör enligt överstyrelsens mening i stället huvudsakligen

fullgöras av respektive försöksskolas »moderskola» — lärarutbildningsanstalten.

När det gäller det principiellt viktiga avvägningsspörsmålet om bedrivande

av praktisk-pedagogisk forskning och försöksverksamhet i särskilda

skolor respektive vanliga skolor, vill överstyrelsen för sin del ej tänka sig

ett antingen-eller, utan det bör snarare bli ett både-och. Så är också förhållandet

flerstädes utomlands, t. ex. i U.S.A. Där är vanligt, för att ej

säga regel, att de till lärarutbildningen anknutna försöksskolorna av flera

skäl numera förlägger en del av sin verksamhet till vanliga skolor inom

räckhall. Ett av skälen är det som professor Husen i sin promemoria särskilt

framhållit, nämligen »att på ett bättre sätt personligen engagera

lärarna i det pedagogiska forskningsarbetet» eller närmare bestämt i den

del därav som man kallat för »aktionsforskning».

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

Yttranden över skolöverstyrelsens förslag

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Östergötlands län, Värmlands

län och Norrbottens län ävensom stadsfullmäktige i Stockholm, Linköping

och Karlstad samt drätselkammaren i Luleå ställer sig positiva till

förslaget om upprättande av särskilda försöksskolor.

Statskontoret anser däremot tillräckliga skäl för inrättande av försöksskolor

i enlighet med det föreliggande förslaget icke vara för handen och

avstyrker därför inrättande av dylika skolor. Enligt ämbetsverkets mening

finnes utrymme inom den nuvarande försöksorganisationens ram för samtliga

de undersökningsuppgifter, vilka är av betydelse för den slutliga utformningen

av den nioåriga enhetsskolan.

Från Stockholms stads sida noteras med tillfredsställelse överstyrelsens

fastslående av att försöksskolornas huvuduppgift bör vara praktisk-pedagogisk

forskning och försöksverksamhet samt dess avståndstagande från det

av utredningen uttryckta önskemålet att skolorna tillika skulle vara centraler

för lärarnas pedagogiska fortbildning.

De enligt överstyrelsens förslag till försöksskolorna knutna externa försöksklasserna

skulle, anföres i yttrandet från Stockholm, såsom impulsgivare

innebära ett synnerligen värdefullt och befruktande inslag i den

reguljära försöksverksamheten. Det framhålles vidare, att organiserandet

och vidmakthållandet av ett fast samarbete mellan den särskilda försöksskolan

och ett antal externa försöksklasser inte endast skulle innebära en

tillgång utan — med hänsyn till behovet av ett tillräckligt stort elevantal

som underlag för undersökningarna — rent av vara en förutsättning för ett

framgångsrikt bedrivande av undersökningsverksamheten.

B. Försöksskolornas organisation. Central och lokal ledning

Utredningen

För den centrala ledningen av verksamheten vid de särskilda

försöksskolorna föreslår utredningen, att ett försöksråd upprättas inom

skolöverstyrelsens försöksavdelning. Den centrala ledningens huvudsakliga

uppgifter har redan angivits i det föregående. Försöksrådet bör tillsättas

vid ingången av det budgetår, då den första försöksskolan startar. I försöksrådet

föreslås ingå ledamöterna av skolöverstyrelsens försöksavdelning,

överstyrelsens skolpsykolog och professorn i skolforskning vid den

eller de lärarhögskolor, som kommer att få särskild försöksskola. Professorn

i pedagogik vid universitetet i stad, där försöksskola men icke lärarhögskola

finnes, bör även tillhöra försöksrådet.

Då försöksskolorna skall anknytas till statliga lärarutbildningsanstalter,

bör de, anser utredningen, vara statliga skolor. Den centralt ledda systematiska

försöksverksamhet, som skall bedrivas vid de särskilda försöksskolorna,

kan enligt utredningens bestämda uppfattning konsekvent genomföras

endast vid statliga försöksskolor.

Utredningen har, som redan framhållits, utgått från att försöksskolorna

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

skall organiseras som nioåriga enhetsskolor. De timplaner

och huvudmoment vid försöksverksamhet med nioårig enhetsskola, som

gäller i försöksdistrikten, bör tillämpas även i de särskilda försöksskolorna,

därest icke speciella försök motiverar avvikelser.

Utredningen har ingående övervägt, vilken storlek försöksskolorna

lämpligen bör ha. Därvid har beaktats att skolorna måste få ett tillräckligt

brett underlag för undersökningarna. Å andra sidan måste skolenhetens

storlek avvägas med hänsyn till vad som från ekonomiska, administrativa

och pedagogiska synpunkter kan anses vara lämpligt och möjligt. Även

lokala förhållanden måste givetvis beaktas. Att från början fastställa

samma storlek på alla försöksskolorna anser utredningen därför icke möjligt.

I fråga om antalet specialklasser anses försöksskolorna icke böra erhålla

en gynnsammare ställning än andra skolor. Inom den i det följande

angivna organisationens ram bör försök anställas med skolmognadsklasser

och observationsklasser.

Därest icke lokala förhållanden lägger hinder i vägen, bör enligt utredningens

mening de särskilda försöksskolorna organiseras i huvudsak

enligt följande alternativ.

Alternativ 1. Skolan organiseras helt enligt Aa-formen med 4 parallellavdelningar

på lågstadiet och 3 på vartdera av mellan- och högstadierna.

Sammanlagt skulle alltså 30 normalklasser ingå. Skolan bör därjämte ha 3

specialklasser, exempelvis 2 hjälpklasser och en avdelning för undervisning

av läs- och skrivretarderade barn, den sistnämnda eventuellt ersatt med

läsklinik.

Alternativ 2. Skolan organiseras med 3 parallellavdelningar av klasserna

1 och 2 enligt a-typ och en avdelning av b-typ, 2 parallellavdelningar av

klasserna 3—6 enligt A-typ och 3 avdelningar i varje årsklass på högstadiet.

Dessutom anordnas 2 Bl-avdelningar, en för klasserna 3—4 och en

för klasserna 5—6. Antalet normalklasser blir alltså enligt detta alternativ

26. Härtill bör komma specialklasser såsom i alternativ 1.

Alternativ 8. Med hänsyn till att de svårskötta B2- och B3-formema

även i framtiden torde komma att finnas åtminstone i våra glesbygder,

synes det vara mycket angeläget, att också dessa skolformer blir föremål

för systematisk försöksverksamhet. I en eller ett par av de särskilda försöksskolorna

bör därför organisationen kunna vara följande. Klasserna 1 och 2

anordnas med 3 parallellavdelningar av a-typ och en avdelning av b-typ,

klasserna 3-—6 med 2 parallellavdelningar av A-typ och en avdelning av

B2-typ, varjämte en avdelning av B3-typ anordnas. Högstadiet organiseras

såsom i de båda andra alternativen, likaså specialundervisningen. Antalet

normalklasser blir detsamma som enligt alternativ 2.

Organisationen enligt de tre alternativen framgår av följande tablå.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

Klass

1

a-typ .

»

2

a-typ .

»

1—2

b-typ .

»

3

a-typ .

»

4

A-typ

»

3—4

Bl-typ

»

5

A-typ

»

6

A-typ

»

5—6

Bl-typ

»

3—6

B2-typ

»

1—6

B3-typ

» 7 .........

» 8 .........

» 9 .........

Hjälpklasser .....

Läs- och skri vklass

Antal avdelningar

Alt. 1 Alt. 2 Alt. 3

.................. 4 3 3

4 3 3

.................. 1 1

.................. 4 2 2

.................. 3 2 2

.................. 1

.................. 3 2 2

.................. 3 2 2

.................. 1

.................. 1

.................. 1

.................. 3 3 3

.................. 3 3 3

.................. 3 3 3

.................. 2 2 2

.................. 1 1 1

Summa avdelningar 33 29 29

En skola med omfång enligt alternativ 1 beräknas kräva ett befolkningsunderlag

av 6 000 å 7 000 personer och en skola enligt alternativ 2 och 3

ett befolkningsunderlag av 5 000 å 6 000 personer.

Det bör, anser utredningen, tillkomma försöksrådet att efter samråd med

vederbörande skolas försöksnämnd och de kommunala skolmyndigheterna

bestämma vilket alternativ — eller eventuellt vilken variant därav — som

bör väljas för varje försöksskola. Det synes utredningen icke nödvändigt,

att specialklasser förekommer vid varje skola. Organisationen bör överhuvud

taget kunna anpassas efter försöksuppgifternas karaktär och de

lokala förhållandena.

Ehuru de sakkunniga med hänsyn till mängden av problem, som pockar

på sin lösning, finner det i och för sig önskvärt att verksamheten vid de

särskilda försöksskolorna med det snaraste upptages i full utsträckning,

anser de det icke vara möjligt eller ens lämpligt att starta dessa skolor med

alla nio årsklasserna på en gång. Utredningen föreslår därför, att försöksskolorna

första arbetsåret skall omfatta antingen klasserna 1—7 eller 1—5,

beroende på de lokala förutsättningarna. Efter hand påbygges skolorna till

nioåriga enhetsskolor.

Med hänsyn till försöksresultatens representativitet rekommenderar

utredningen, att elevrekryteringen sker regionalt. Normalt bör

sålunda samtliga elever inom det överlärardistrikt eller skolområde, som

försöksskolan betjänar, hänvisas till försöksskolan, och avgång till högre

skola efter klass 4 eller 6 bör i regel icke förekomma. Undantag bör dock

kunna medgivas, exempelvis för elever som efter klass 6 önskar övergå till

praktisk realskola.

De sakkunniga understryker, att försöksskolorna bör tillförsäkras en

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1967. 1 samt. Nr 106.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

effektiv och väl kvalificerad ledning. Utredningen finner följande befattningshavare

oundgängligen nödvändiga vid varje utbyggd försöksskola:

en försöksledare, en rektor, en skolpsykolog och eu studieledare. På

skolans kansli bör anställas en befattningshavare i kansliskrivares tjänsteställning,

varjämte tillräckliga anslag för skrivhjälp bör finnas. I övrigt bör

samma befattningshavare finnas som vid skolor av samma storleksordning

inom den vanliga försöksverksamheten med nioårig enhetsskola.

Beträffande tillsättning, kompetens och uppgifter för de föreslagna befattningshavarna

anför utredningen följande.

Då försöksskola är knuten till lärarhögskola, bör professorn i skolforskning

vara försöksledare. Av övriga försöksledare bör lämpligen krävas docentkompetens

i pedagogik eller psykologi. Befattningen bör vara förenad

med ordinarie eller extra ordinarie lektorat i psykologi och pedagogik vid

vederbörande folkskoleseminarium. Det lämpligaste tillvägagångssättet

synes vara, att befattning som lektor och försöksledare utlyses i vanlig ordning

och att vid tillsättningen, som bör ske genom Kungl. Maj:t, avgörande

hänsyn tages till de sökandes kvalifikationer som ledare för försöksverksamheten.

Försöksledarens huvuduppgift blir att i enlighet med direktiv

från försöksrådet och efter beslut av skolans försöksnämnd organisera försöksverksamheten

vid skolan och övervaka densamma. Han bör också

främja kontakten mellan försöksskolan och lärarutbildningsanstalterna på

orten.

Rektor bör förordnas av Kungl. Maj:t, i regel för en tid av sex år, och

skall vara ledare av skolan med den inskränkning, som betingas av försöksledarens

särskilda arbetsuppgifter inom denna. För behörighet till rektorat

bör krävas behörighet till ordinarie folkskollärartjänst eller ordinarie

adjunktstjänst vid skolan.

För rektor och försöksledare bör gälla särskild av skolöverstyrelsen fastställd

instruktion.

Skolpsykologen, som bör tillsättas av skolöverstyrelsen, bör äga den

högre kompetensen enligt psykologutredningens förslag (SOU 1955:11,

s. 65 ff). Utöver sådana arbetsuppgifter, som måste anses falla inom en

skolpsykologs normala verksamhetsområde, bör det åligga honom att vara

försöksledaren behjälplig i hans arbete, t. ex. med statistisk bearbetning av

undersökningsresultaten.

Studieledaren bör erhålla samma arbetsuppgifter som inom den vanliga

försöksverksamheten. Förordnande bör utfärdas av skolöverstyrelsen.

Enligt utredningens förslag skall för den lokala ledningen av varje försöksskola

även finnas en försöksnämnd och en lokalstyrelse.

. För försöksnämnden bör gälla en av skolöverstyrelsen fastställd instruktion.

Nämnden bör ha som främsta uppgift att ha överinseende över och

samordna försöksverksamheten vid skolan. Självskrivna ledamöter bör

vara lärarhögskolans respektive seminariets rektor (ordförande), försöksledaren

(verkställande ledamot och föredragande i försöksärenden), skolans

rektor (föredragande vid tillsättning av lärartjänst), skolpsykologen, studieledaren

och den kommunala skolledaren i det skoldistrikt, där försöksskolan

är belägen. En ledamot i nämnden utses av skolans lärarkollegium

och en ledamot väljes av lärarhögskolans respektive seminariets kollegium,

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

i båda fallen för två läsår. I stad med universitet (högskola) bör dessutom

en av universitetet (högskolan) för samma tid utsedd professor eller docent

inom det psykologisk-pedagogiska forskningsområdet ingå i nämnden.

Nämnden bör vid behov adjungera experter. Bland annat bör skolans

läkare, statens folkskolinspektör och rektorer vid andra lärarutbildningsanstalter

på orten kunna kallas att närvara vid nämndens överläggningar i

viktigare frågor rörande försöksverksamheten. Nämnden bör också åtminstone

en gång varje termin sammankalla försöksskolans samtliga lärare

till information och samråd rörande försöksuppgifterna.

Lokalstyrelsen bör ha till sin huvudsakliga uppgift att handlägga sådana

ärenden, som sammanhänger med kommunens ekonomiska åtaganden

gentemot skolan. Självskrivna ledamöter bör vara lärarhögskolans respektive

seminariets rektor (ordförande), skolans rektor (sekreterare) och den

kommunale skolledaren på orten. Dessutom bör i lokalstyrelsen ingå en av

skolans kollegium utsedd representant för lärarkåren samt tre av stadsfullmäktige

utsedda ledamöter. De icke självskrivna ledamöterna bör utses

för en tid av fyra år i sänder.

Utredningen räknar med att försöksnämnd, försöksledare, rektor, skolpsykolog

och, då så erfordras, även studieledare vid varje skola tillsättes, då

skolan påbörjar sin verksamhet.

I fråga om försöksskolornas lärare konstaterar utredningen, att

behov torde komma att föreligga dels av heltidsanställda lärare, dels av

lärare, som fullgör timlärartjänstgöring eller fyllnadstjänstgöring vid skolan.

Med hänsyn till de speciella arbetsuppgifter, som kommer att åvila

lärarna vid försöksskolorna, och de pedagogiska kvalifikationer, som dessa

uppgifter kräver, bör lärarna utväljas med stor omsorg, framhåller utredningen.

Lärartillsättningen bör ske i samma ordning som vid seminarierna,

dock med det undantaget, att de befogenheter, som vid dessa tillkommer

rektor, vid de särskilda försöksskolorna i stället skall ankomma pa försöksnämnden.

Beträffande anställningsformen för heltidsanställda lärare bör enligt utredningens

uppfattning i princip gälla att tjänsterna skall vara ordinarie

tjänster. Lärarna i de särskilda försöksskolorna bör tillförsäkras trygghet i

anställningen, och alltför täta lärarbyten, som skulle kunna äventyra hela

verksamheten, bör undvikas. Att uppehålla ordinarie eller icke-ordinarie

lärartjänst bör kunna förordnas ordinarie eller extra ordinarie lärare vid

statlig eller statsunderstödd skola. De sakkunniga finner det vidare angeläget,

att garantier skapas för att lärare, som innehar ordinarie anställning

vid annan skola, beviljas erforderlig tjänstledighet från denna anställning

under förordnande vid försöksskola, även om sådant förordnande skulle förlängas

och sträcka sig över en följd av år.

Enligt utredningens mening bör i princip undervisningen på lågstadiet

bestridas av småskollärare, på mellanstadiet av folkskollärare och på högstadiet

av ämncslärare, övningslärare och yrkeslärare. Modifikationer i

denna uppdelning bör dock kunna förekomma. Dels kan sådana stundom

visa sig önskvärda av praktiska skiil, dels måste givetvis en annan fördel
-

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1957

ning av de olika lärarkategoriernas arbetsområden kunna prövas. Det kan

exempelvis bli fråga om att undersöka, i vilken utsträckning det kan vara

lämpligt att använda ämneslärare på mellanstadiet och klasslärare för vissa

elever på högstadiet.

Utredningen framhåller slutligen, att det framlagda organisationsförslaget

endast tar sikte på huvuddragen. Av detaljproblemen, exempelvis

den närmare avgränsningen mellan rektorns och försöksledarens uppgifter,

torde vissa kunna lösas, sedan försöksrådet dragit upp riktlinjerna för verksamheten,

andra åter först sedan erfarenheter av arbetet vid försöksskolorna

vunnits.

Yttranden över utredningens förslag

Utredningens förslag, att de särskilda försöksskolorna skall vara statliga

har ej föranlett några invändningar. Tvärtom har åtskilliga remissinstanser

— däribland såväl läroverkslärarnas riksförbund, de båda folkskollärarförbunden,

Sveriges psykologförburid som ett par folkskoleseminarier

— framhållit att man endast därigenom kan få garantier för följdriktighet

och enhetlighet i försöksskolornas arbete.

Remissinstanserna har ej mycket att erinra mot utredningens förslag

beträffande försöksskolornas storlek och organisation. Folkskoleseminariet

i Karlstad menar dock, att det kan visa sig lämpligt att

starta en försöksskola med en enklare organisation än utredningen tänkt

sig. Klasserna 6—7 anses sålunda böra medtagas redan vid starten endast

i det fallet att en enhetsskola med ett representativt klientel av dessa årsgrupper

redan finns i det utvalda skolområdet. Att inrätta en försöksskola

enligt utredningens alternativ 3 — med B2- och B3-avdelningar — skulle

vidare i ett stadssamhälle vålla vissa svårigheter.

Såsom redan framgått av ett tidigare avsnitt, reagerar man bland remissinstanserna

tämligen allmänt emot tanken på att förlägga avdelningar av

B-fonnen till de särskilda försöksskolorna, även om enighet råder om att

systematisk försöksverksamhet är behövlig beträffande B-skolor. Sålunda

hävdar exempelvis seminarielärarföreningen, att försöksverksamhet med avdelningar

av B-form — i synnerhet B2- och B3-formerna — bör förläggas

till den miljö, där dessa skolor hör hemma och gälla det barnmaterial, de

hemförhållanden m. in., som är utmärkande för B-skoloma. Föreningen

anser, att erfarenheterna från de konstruerade B2-skolor, som seminarierna

tidigare arbetat med, icke inbjuder till förnyade försök, vare sig vid seminarier

eller försöksskolor.

Folkskoledirektionen i Stockholm anser sig icke kunna förorda att högstadieavdelningar

upprättas redan från starten, då detta kan medföra

svårigheter dels med institutionslokalerna, dels med lärarrekryteringen.

Folkskoleseminariet i Lund har intet att anmärka mot organisationsförslaget

under förutsättning att någon klass 9 y ej skall förekomma. Skall

9 y förekomma bör man överväga om det ej vore möjligt att anordna två

skilda försöksskolor, en omfattande klasserna 1—6 och en omfattande högstadiet,

eventuellt i anslutning till gymnasium. Målsmännens rilcsförbund

anser, att de särskilda försöksskolorna bör kombineras med försöksgymnasier.

Utredningens förslag om regional elevrekrytering till
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

styrkes av de båda folkskollärarförbunden, folkskolseminariet i Karlstad

och en regional samarbetskommitté (region nr 7). Avvikande mening anmäler

emellertid Stockholms folkskoledirektion, folkskolestyrelsen i Solna

och eu regional samarbetskommitté (region nr (i). Folkskoledirektionen menar,

att önskemålet om ett såvitt möjligt ogallrat elevklientel i försöksskolan

bör kunna tillgodoses på frivillighetens väg genom föräldraupplysning

men däremot ej genom att resa hinder för den enskilde.

Beträffande den lokala ledningen innehåller remissyttrandena

många olika synpunkter och förslag.

Från institutionen för pedagogik vid JJppsala universitet framhålles, att

kravet på docentkompetens för försöksledaren är »mycket välbetänkt»,

medan man vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping finner

krav på lektorskompetens tillräckligt för den lokale försöksledaren. Därest

denne samtidigt skall tjänstgöra som lektor måste undervisningsskyldigheten

väsentligt begränsas, framhålles det vidare.

Sveriges psykologförbund anser det vara en olämplig anordning, att, som

de sakkunniga föreslagit, förena försöksledartjänsten med ordinarie eller

extra ordinarie lektorat i psykologi och pedagogik. Fn sådan anordning

måste anses allvarligt äventyra försöksledarens möjligheter att effektivt

planlägga och leda den vetenskapliga försöksverksamheten. Förbundet

anser det därför nödvändigt, att försöksledaren befrias från huvuddelen av

de arbetsuppgifter, som ett lektorat skulle medföra.

Stockholms folkskoledirektion anser, att det förutom skolforskningsprofessorn

behövs ytterligare minst en heltidsanställd försöksledare. En av de

regionala samarbetskom mitteerna (region nr 13) går ett steg längre och

menar, att man för det direkta försöksarbetet skulle behöva minst två

heltidsanställda försöksledare. I de båda sistnämnda yttrandena framföres

också önskemål om att försöksskolan dessutom får en heltidstjänst för

en kvalificerad pedagogisk statistiker.

Målsmännens riksförbund hävdar, att försöksskolans rektor bör ha en

sådan kompetens, att vederbörande kan bedöma problem rörande både

folkskola, realskola och gymnasium. De båda folkskollärarförbunden framhåller

vikten av att rektor vid försöksskolan är väl förtrogen med alla skolans

stadier och tillägger att den praktiska lärarerfarenheten speciellt som

klasslärare bör tillmätas stor betydelse.

Statens psykologisk-pedagogiska institut anser, att personalen på assistent-

och biträdessidan bör förstärkas.

Beträffande den av utredningen föreslagna lokala försöksnämnden ifrågasättes

av folkskoleseminariet i Luleå och folkskolestyrelsen i samma stad,

om ej också försöksdistrikten borde vara representerade i denna. Vidare

ifrågasätter seminarielärarföreningen, om ej nämnden borde förstärkas även

med representanter för målsmän och näringsliv.

I fråga om den föreslagna lokalstyrelsen har de flesta remissinstanser ej

uttalat sig. Flertalet av dem som gjort det — däribland folkslcolestyrclserna

i Linköping, Luleå och Lund — synes vara av den uppfattningen, att

lokalstyrelsens uppgifter lämpligen borde kunna överföras till den för hela

skoldistriktet gemensamma skolstyrelsen.

Skolöverstyrelsen

Överstyrelsen delar utredningens uppfattning, att staten bör vara huvudman

för de särskilda försöksskolorna. Vidare finner överstyrelsen det natur
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Majds proposition nr 106 år 1957

ligt, att försöksskolorna under enhetsskolans prövotid organiseras

såsom reguljära enhetsskolor. Huruvida försöksskolorna efter enhetsskolans

genomförande kan anförtros andra angelägna försöksuppgifter, bör framtida

överväganden få utvisa. Ehuru dessa skolor alltså under sin första

verksamhetsperiod bör vara enhetsskolor, biträder överstyrelsen utredningens

uppfattning, att de fördenskull inte behöver vara varandra alldeles

lika vare sig ifråga om storlek eller inre organisation.

I likhet med en del av remissinstanserna vill överstyrelsen bestämt avstyrka,

att försök som avser B-skolornas arbetssätt förlägges till skolor i

stadsmiljö. En viss del av sin verksamhet bör försöksskolorna förlägga till

en för sådana försök mera naturlig och representativ miljö. Även undersökningsmetodiskt

är detta självfallet önskvärt för att ej säga nödvändigt.

Därigenom kommer också landsbygden — vilket är mycket viktigt — att

bli representerad i försöksskolornas verksamhet.

Såväl försök i läraravdelningar av B-formen som en del andra försök,

däribland sådana som gäller viss förberedande yrkesundervisning, bör förläggas

till vanliga skolor. Tanken att de särskilda försöksskolorna skulle

kunna göras »representativa» i den meningen, att de var för sig skulle

kunna bli en fullständig enhetsskola — låt vara i miniatyr — är enligt överstyrelsens

mening orealistisk. Däremot bör försöksskolorna i kombination

med en lämpligt dimensionerad extern försöksverksamhet kunna representera

en så långt möjligt fullständig enhetsskolorganisation. Därav följer

också, att själva den försöksskola, som direkt anknytes till en lärarutbildningsanstalt

bör kunna få något mindre format än de sakkunniga tänkt sig.

I fråga om elevrekryteringen tillstyrker överstyrelsen utredningens förslag,

att försöksskolorna bör vara distriktsskolor med regional intagning.

Därigenom håller man också möjligheterna mera öppna för att vid eventuellt

framtida behov åter kunna helt överföra en del av dessa skolor till

respektive kommuners reguljära skolväsen. Vad beträffar de särskila försöksskolor,

som kan komma att direkt anknytas till lärarhögskola, är det

enligt överstyrelsens mening emellertid mycket önskvärt, att dessa inom

ramen för sin externa organisation får anknytning till försöksgymnasier,

eventuellt även till praktiska realskolor.

Överstyrelsen anser, att de sakkunniga i viss mån därigenom att de

kommit att något överdimensionera försöksskolornas storlek också frestats

att överorganisera såväl den lokala som den centrala ledningen av

dessa skolor.

Att befattningen såsom försöksledare skulle vara förenad med professur

i skolforskning vid lärarhögskola eller lektorat i pedagogik vid folkskoleseminarium,

finner överstyrelsen olämpligt. Överstyrelsen anser, att de

krav, som kommer att ställas på denna befattning, motiverar, att befattningen

blir heltidstjänst. Försöksledaren kan då helt disponeras för försöksskolan.

Rektor vid moderanstalten bör vara chef för även försöks
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1957

skolan och försöksledaren därmed ha karaktär av biträdande rektor i vad

avser den pedagogiska och administrativa ledningen av försöksskolan. Det

synes emellertid lämpligt, att kompetensområdet mellan de båda chefsbefattningarna

icke markeras alltför hårt utan möjlighet hålles öppen att

tillämpa den arbetsfördelning, som i det enskilda fallet kan visa sig mest

praktisk och lämplig.

I vissa fall kan sålunda försöksledaren komma att få — under rektor —

utöva icke blott den pedagogiska utan även den administrativa ledningen

av försöksskolan, medan i andra fall måhända befinnes lämpligare, att försöksledaren

i stället anförtros exempelvis den pedagogiska tillsynen av

övningsskolan mot att rektor i stället svarar för de administrativa uppuppgifterna

avseende försöksskolan. För att i sistnämnda fall en sådan mera

naturlig tjänsteförening icke alltför mycket skall inkräkta på försöksledarens

övriga uppgifter kan lämpligen en av övningsskolans lärare utses såsom

tillsynslärare för att därstädes biträda med löpande göromål. Försöksledaren

bör nämligen självfallet ha sin expedition förlagd till försöksskolan.

Vid den tekniska ledningen av försöksarbetet — både det interna och det

externa — kommer försöksledaren närmast att biträdas av skolpsykologen,

vilken bör ha den kompetens som de sakkunniga föreslagit. Fastän uppgiften

att tjänstgöra såsom ämneslärare i pedagogik enligt överstyrelsens

förslag ej skulle tillkomma försöksledaren, bör av denne i regel fordras behörighet

för lektorat. För ledning av en någorlunda utbyggd försöksskola

skulle alltså behövas: en försöksledare tillika konrektor, en skolpsykolog

och en studieledare samt erforderlig biträdespersonal.

Även den till försöksskolan knutna försöksnämnden synes vara något

överdimensionerad. Enligt överstyrelsens mening bör såsom försöksnämnd

tills vidare kunna fungera: läraranstaltens rektor (ordförande), försöksledaren,

skolpsykologen, studieledaren, lektorn i pedagogik samt en representant

för lärarkollegiet från vart och ett av de olika undervisningsstadier,

som försöksverksamheten berör. Självfallet bör nämnden med sig också

kunna adjungera andra, t. ex. skolläkare och representant för skoldistrikt,

där extern försöksverksamhet pågår.

Den av de sakkunniga föreslagna särskilda lokalstyrelsen för försöksskolan

bör enligt överstyrelsens mening ej komma till stånd. De på kommunen

ankommande uppgifterna kan lämpligen handläggas av den för

distriktet gemensamma skolstyrelsen.

Vad slutligen beträffar den centrala ledningen av försöksskolorna anser

överstyrelsen att det av utredningen föreslagna försöksrådet ej behöver

tillsättas. Dess funktion kan tills vidare fullgöras av överstyrelsens försöksavdelning,

förstärkt med professorn i praktisk pedagogik vid lärarhögskolan.

Det förtjänar i detta sammanhang erinras om att försöksavdelningen

sedan 1954 till sig har knuten en lekmannanämnd, vilken också i

vissa avseenden kan och bör vara en rådgivande instans vid den centrala

ledningen av de särskilda försöksskolornas verksamhet.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

1 ttranden över skolöverstyrelsens förslag

o I yttrandet från Stockholms stad uttalas, att det knappast torde kunna

råda några delade meningar om att staten, såsom skolöverstyrelsen föreslagit,

bör svara för li u v u d m a n n a skåpet för de särskilda försöksskolorna,

eftersom verksamheten är avsedd att tjäna skolväsendets utveckling

i allmänhet och sålunda icke främst siktar till att tillgodose behovet

av skolundervisning inom de kommuner till vilka skolorna lokaliseras. I

yttrandet betonas vidare överstyrelsens uttalande, att de särskilda försöksskolorna

icke behöver vara varandra alldeles lika vare sig i fråga om

storlek eller inre organisation. I det fall en särskild försöksskola, såsom

torde bli fallet i Stockholm, måste inrymmas i redan befintliga lokaler

anses sålunda ^ försöksskolans avdelningsantal i huvudsak böra avpassas

efter lokaltillgången och lärjungeområdets storlek, även om skolan därmed

skulle bli något större än som från andra synpunkter vore idealiskt. I fråga

om den regionala intagningen av elever i försöksskolorna anföres

från stadens sida i huvudsak följande. Om överstyrelsen med sitt

uttalande om regional intagning avser, att alla barn inom försöksskolans

upptagningsområde skall hänvisas att ända till skolpliktens upphörande gå

i nämnda skola, vidhålles bestämt den av folkskoledirektionen tidigare

uttalade åsikten att behovet att bibehålla försöksskolans elevmaterial

ogallrat bör, såsom nu sker beträffande lärarhögskolans övningsskola, tillgodoses

på frivillighetens väg. Redan det förhållandet, att samtliga barn

inom ett område obligatoriskt hänvisas till en försöksskola av här ifrågavarande

art, kan måhända inge betänkligheter på sina håll. Av desto

större vikt är det därför, att eleverna där har samma möjligheter som eleverna

i andra överlärardistrikt att t. ex. efter klass 0 söka till andra skolor.

Liknande synpunkter beträffande elevrekryteringen anförs från Linköpings

stads sida. Med anledning av den motivering skolöverstyrelsen anfört

för den regionala rekryteringen och det framlagda förslaget till extern försöksverksamhet

kan det ifrågasättas, om kravet på regional rekrytering

behöver upprätthållas alltför rigoröst. Några större svårigheter att i framtiden

återföra en eventuell försöksskola till stadens reguljära skolväsen

torde knappast uppkomma. Däremot torde för Linköpings del ett konsekvent

genomförande av en regional rekrytering till skolan helt utestänga

flickorna i den planerade försöksskolans upptagningsområde, Tornhagsområdet,

från att söka sig till den femåriga linjen vid stadens kommunala

flickskola. Å andra sidan torde den statliga försöksskolan med de högt kvalificerade

lärarkrafter, som den sannolikt torde komma att få, utöva en

stark dragningskraft. Det är därför för närvarande omöjligt att avgöra, i

vilken utsträckning en avgång till flickskolan kan komma att ske. Särbestämmelser

för Tornhagsområdet beträffande intagning vid flickskolan

skulle skapa en onödig irritation bland målsmännen och även flickor från

detta distrikt bör därför få söka och vinna inträde i flickskolan.

Skolöverstyrelsens förslag beträffande försöksskolornas lokala le dning

möter vissa^invändningar från remissinstanserna. Från Stockholms

stads sida hävdas sålunda, att den av överstyrelsen nu förordade beskurna

personaluppsättningen för skolans omedelbara ledning är klart otillräcklig,

icke för att driva skolan, men väl för att därjämte bedriva en undersökningsverksamhet,

som kan ge resultat inom en icke alltför avlägsen framtid.

Även i fråga om försöksnämndens sammansättning anmäles en i viss

män avvikande mening. Särskilt iögonfallande framstår personaluppsätt
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

ningens otillräcklighet mot bakgrunden av överstyrelsens rekommendation

av extern försöksverksamhet och s. k. aktionsforskning i försöksskolans

regi. Försöksskolorna har beräknats få en omfattning av 25—30 avdelningar

och utgör sålunda ordinära överlärarskolor; för Stockholms vidkommande

torde det bli fråga om en något större skolenhet. För den omedelbara ledningen

av en sådan skola föreslår nu överstyrelsen i realiteten ingen personal

utöver den, som man kan förvänta att ett vanligt enhetsskoledistrikt

i framtiden kommer att få. Enligt vår erfarenhet kan överläraren-försöksledaren

med all sannolikhet i den reguljära arbetstiden ej inrymma den för

försöksskolorna tänkta forskningsverksamheten.

Den mest rationella lösningen i Stockholm synes vara, att försöksskolan

förses med en överlärare (rektor), som på vanligt sätt handhar både den

pedagogiska och den administrativa ledningen av skolan. Vidare bör för den

direkta undersökningsverksamheten anställas två försöksledare, av vilka

den ene har till särskild uppgift att sörja för kontakten med försöksdistrikten

och svara för den del av verksamheten, som förlägges utanför den särskilda

försöksskolan. Kompetenskraven för dessa tjänster bör sättas till

filosofie licentiatexamen i pedagogik eller eventuellt psykologi. Slutligen

måste självfallet erforderlig personal för statistisk bearbetning och liknande

ställas till försöksledarnas förfogande alltefter verksamhetens omfattning.

Den i och för sig önskvärda kontakten med lärarutbildningsanstalten

torde tillfredsställande kunna uppehållas genom försöksnämnden, där såväl

moderanstaltens rektor som professorn i skolforskning skall ingå. Sistnämnde

befattningshavare bör fungera som försöksskolans vetenskaplige

expert samt tillsammans med försöksskolans chef och försöksledarna bilda

ett arbetsutskott i försöksnämnden, där detaljplanering av undersökningar

kan ske. Beträffande försöksnämndens sammansättning i övrigt är det ett

oeftergivligt villkor, att även den kommunala skolledningen blir företrädd

där, för Stockholms vidkommande genom förste folkskolinspektören. Detta

krav motiveras i synnerhet av att extern försöksverksamhet förutsättes

ingå som en integrerande del i försöksskolans arbete.

Försöksledarens arbetsuppgifter enligt överstyrelsens förslag anses även

av Linköpings stad bli alltför omfattande. Om försöksskolorna verkligen

skall bli de härdar för pedagogisk förnyelse, som man önskat, borde försöksledaren

helt befrias från rutinmässiga, administrativa arbetsuppgifter.

Det vore därför rimligt att behålla överlärartjänsten vid skolan, varvid

tjänsten borde arvoderas enligt samma grunder som gäller för övriga överlärare

i staden. I försöksnämnden anses — med hänsyn till samarbetet

med stadens övriga skolor, stadens ekonomiska åtaganden m. m. — den

kommunal skolledaren och/eller representant för skolstyrelsen böra ingå

som ordinarie ledamot.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har av överstyrelsens förslag ej kunnat

bilda sig en fullständig uppfattning om försöksskolans ställning till moderskolan,

vilket bl. a. gäller de befogenheter och åligganden moderskolans

rektor avses erhålla beträffande försöksskolan. Länsstyrelsen finner det

därför svårt att ta ställning till frågan om det är välbetänkt att ålägga

rektorn för moderskolan att utöva chefsskapet jämväl över försöksskolan,

och ifrågasätter om det inte vore lämpligare, att försöksledaren ii ven är

rektor och att sambandet mellan moder- och försöksskola tryggas på annat

sätt. Detta spörsmål bör enligt länsstyrelsens mening göras till föremål för

ytterligare överväganden.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

Enligt riksräkenskapsverkets mening bör den administrativa ledningen av

försöksskolan helt åvila rektor vid lärarutbildningsanstalten. I motsats till

skolöverstyrelsen förordar ämbetsverket vidare, att den av de sakkunniga

föreslagna lokalstyrelsen inrättas, och motiverar detta med att försöksskolorna

skall vara statliga.

Drätselkammaren i Luleå konstaterar med tillfredsställelse att försöksskolan

enligt överstyrelsens förslag lägges under den blivande allmänna

skolstyrelsen och att en speciell lokalstyrelse därigenom blir obehövlig.

C. Försöksskolornas antal och förläggning

Ut r e dningen

Under hösten 1954 och våren 1955 besökte utredningen folk- och småskoleseminarierna

på följande orter, nämligen Stockholm, Uppsala, Linköping,

Jönköping, Växjö, Kalmar, Kristianstad, Lund, Göteborg, Karlstad,

Falun, Härnösand, Umeå och Luleå. Vid dessa besök hölls överläggningar

med rektorer och lärare — främst i ämnet psykologi och pedagogik

— vid seminarierna samt med representanter för de kommunala myndigheterna

och för skolväsendet på orten. I ett avsnitt av betänkandet lämnar

utredningen en redogörelse för vad som under överläggningarna framkom

beträffande lokalförhållandena och skolsituationen i de olika kommunerna.

Till utredningen hade vidare överlämnats, att tagas i övervägande vid

utredningsuppdragets fullgörande, en den It februari 1949 till Kungl. Maj:t

ingiven framställning av Solna skolutredningskommitté, att Kungl. Maj:t

måtte föranstalta om upprättande av en statlig försöks- och mönsterskolanläggning

av enhetsskoletyp för det s. k. Bergshamraområdet i Solna stad.

I anledning av nämnda remiss har utredningen hållit överläggningar även

med representanter för de kommunala myndigheterna och skolväsendet

i Solna.

Vid de av utredningen hållna konferenserna har inga överenskommelser

träffats, då utredningen icke haft fullmakt att ingå sådana. Icke heller har

det varit möjligt att vid konferenserna framlägga utredningens slutliga

ståndpunkt i fråga om försöksskolornas organisation, kommunernas inflytande

över och andel i kostnaderna för skolorna eller de organisatoriska och

andra förutsättningarna för inrättande av en försöksskola på en plats.

Överenskommelse mellan staten och de kommuner, som kommer att erhålla

försöksskolor, måste sålunda, framhåller utredningen, träffas i annan

ordning.

När det gäller valet av förläggningsorter för särskilda försöksskolor

erinrar utredningen om att skolöverstyrelsen i sin tidigare

nämnda skrivelse av den 10 maj 1954 uttalat, att det syntes lämpligt att

anknyta försöksskolor företrädesvis till sådana folkskoleseminarier, som

kunde tänkas i en framtid bli omorganiserade till lärarhögskolor. Då lärarhögskolefrågan

inte avancerat längre än att en dylik inrättats i Stockholm

och utredning igångsatts om förläggande av en andra lärarhögskola till

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

Malmö eller Lund eller annan lämplig ort i södra Sverige, finner utredningen

sig böra i urvalsfrågan följa även andra principer än dem som angivits

i överstyrelsens nyssnämnda framställning.

Av stort värde måste det enligt utredningens mening vara, om samarbete

med vetenskaplig psykologisk och pedagogisk expertis lätt kan etableras.

Även utifrån denna synpunkt skulle de fyra nuvarande universitets- och

högskolestäderna först komma i åtanke. En oundgänglig förutsättning är

det dock icke, att denna expertis finnes på platsen. Utredningen har i det

föregående föreslagit, att ett särskilt försöksråd inom skolöverstyrelsens försöksavdelning

skall svara för den vetenskapliga uppläggningen och bearbetningen

av försöken. Vidare skulle en viss ensidighet icke kunna undvikas,

om försöksskolorna uteslutande eller huvudsakligen förlädes till de

nämnda städerna. Stockholm och Göteborg, Uppsala och Lund representerar

icke normaltypen för svenska städer utan storstaden respektive den

medelstora universitetsstaden. Det synes utredningen vara av vikt för

försöksresultatens representativitet, att även andra stadstyper blir representerade

i denna försöksverksamhet.

Utredningen räknar därför med särskilda försöksskolor även på andra

orter än de ovannämnda. Emellertid måste ett förhållande särskilt beaktas.

Vissa försök torde komma att ha alldeles särskild betydelse för Norrlands

vidkommande. I all synnerhet där kan frågan om odifferentierade högstadier

uppkomma, och i första band där torde varaktigt behov av B3-skolor

även i framtiden föreligga. Under sådana omständigheter vore det knappast

rimligt, om icke åtminstone en försöksskola förlädes till Norrland, naturligtvis

under förutsättning att den kan utformas på ett tillfredsställande

sätt.

Det av utredningen förda resonemanget utmynnar i en uppdelning av de

besökta seminarieorterna i fyra grupper, nämligen 1) universitetsstäderna

Lund och Uppsala; 2) storstäderna Göteborg och Stockholm; 3) Norrlandsstäderna

Härnösand, Luleå och Umeå; och 4) övriga städer av mera normal

syd- eller mellansvensk typ, d. v. s. Falun, Jönköping, Kalmar, Karlstad,

Kristianstad, Linköping och Växjö. En tillräckligt facetterad försöksverksamhet

förutsätter enligt utredningens bestämda uppfattning, att

en eller två städer inom var och en av de fyra grupperna blir förläggningsort

för en av de särskilda försöksskolorna.

Utredningen uppställer vidare frågan, vilka önskemål man kan ha i

fråga om skolväsendet på en plats, där en särskild försöksskola skall upprättas.

Enligt skolkommissionen borde försöksskolorna helst nyinrättas. Fördelarna

härmed är enligt utredningens mening uppenbara. Först och främst

uppkommer i sådana fall icke problemet, hur man skall förfara med till

skolan redan knutna lärare. Vidare bör det åtminstone i vissa fall vara

möjligt att redan vid skolans uppförande och inredning taga hänsyn till

skolans uppgift som försöksskola. Om det sålunda får anses vara en bestämd

fördel, att en nyinrättad skola kan ställas till förfogande, måste förekomsten

av åttaårig skolpliktst id anses vara eu nästan oundgänglig förutsättning,

framhåller de sakkunniga. Endast i så fall torde det vara möjligt att inom

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. ]\[aj:ts ''proposition nr 106 år 19,57

försöksskolans rekryteringsområde tillämpa nioårig skolpliktstid. Därutöver

bör det önskemålet uppställas, att befolkningen inom försöksskolans

rekryteringsområde icke har en från social synpunkt ensidig sammansättning

och att dess numerär tillåter en skola av erforderlig storlek. Däremot

anser sig utredningen icke böra fästa avseende vid de nuvarande personella

resurserna vid seminarierna, eftersom förhållandena i detta hänsende snabbt

nog kan ändras. Ett samarbete mellan en försöksskola och »vanliga» försöksdistrikt

borde kunna bli utomordentligt fruktbärande. Utredningen är

därför böjd att anse det som en fördel, om försöksverksamhet med enhetsskola

redan förekommer i en stad, där en försöksskola skall inrättas, eller

på icke alltför långt avstånd från staden. Att sedan genomförandet av den

redan pågående försöksverksamheten inom en seminariestad i enskilda fall

snarare skulle försvåras än underlättas, om en försöksskola förlädes dit, är

en omständighet, som enligt utredningens uppfattning icke behöver inverka

på den principiella riktigheten i detta ståndpunktstagande. Förekomsten av

andra lärarutbildningsanstalter i staden eller av utbildning av andra lärare

än enbart folkskollärare är givetvis också en fördel liksom förefintligheten

av ett väl utvecklat skolväsen med skilda skoltyper och utbildningsanstalter.

Med utgångspunkt i de krav utredningen sålunda ansett sig böra uppställa

på en ort, som skall vara lämplig såsom förläggningsort för en särskild

försöksskola, granskar utredningen städerna i de tidigare angivna fyra

grupperna.

I den första gruppen, universitetsstäderna Uppsala och Lund, ger utredningen

förord åt L u n d, som anses nu böra erhålla en försöksskola. Valet

av Lund grundar sig på följande resonemang.

I Lund iir skolplikten ännu inte åttaårig. Enligt vad utredningen inhämtat

väljer emellertid eleverna i mycket stor utsträckning två frivilliga år

utöver skolpliktstiden. Man är vidare beredd att inom den närmaste tiden

göra det åttonde skolåret obligatoriskt. Någon olikhet mellan de till gruppen

hörande båda städerna i detta hänseende behöver man således icke

räkna med. De i det föregående framförda önskemålen synes alla kunna bli

tillgodosedda i Lund. Samarbete med universitetets psykologiska och pedagogiska

expertis kan etableras. Försöksskolan kan förläggas till en helt

nyinrättad skola, som avses bli förlagd omedelbart söder om Tuna park.

Åttaårig skolplikt kan införas. Befolkningssammansättningen inom den

tilltänkta skolans upptagningsområde anges vara gynnsam. Skolan kan

erhålla en lämplig storlek. Praktisk lärarkurs är förlagd till folkskoleseminariet

och Katedralskolan och även till två läroverk i Malmö. Försöksverksamhet

med nioårig enhetsskola pågår såväl i närbelägna skoldistrikt,

nämligen Burlöv, Lomma, Malmö (Limhamn), Staffanstorp och Svedala,

som i något längre bort belägna, Hälsingborg, Perstorp och Skurup. Därtill

kommer att en till Tunaområdet förlagd försöksskola skulle få ett mycket

gynnsamt läge, i det att även försöksgymnasiet och folkskoleseminariet

(respektive den eventuella lärarhögskolan) planeras bli förlagda dit. Vissa

institutioner skulle kunna utnyttjas av försöksgymnasiet och försöksskolan

gemensamt. Ett centrum för försöksverksamhet, lärarutbildning och

fortbildning av lärare skulle vidare här kunna skapas.

Även i Uppsala finnes mycket goda förutsättningar för inrättande av en

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

försöksskola. Emellertid kommer utredningen i det följande att föreslå, att

en försöksskola skall förläggas till Stockholm, där den skulle kunna utnyttjas

för auskultation av betydligt fler lärarutbildningsanstalter och försöksdistrikt

än om den förlädes till Uppsala. Därtill kommer att kontakt mellan

å ena sidan universitetet och lärarutbildningsanstalterna i Uppsala, å

andra sidan en försöksskola i Stockholm lätt torde kunna upprätthållas. Utredningen

anser därför, att Lund i första gruppen bör placeras före Uppsala

och nu erhålla en försöksskola.

De båda städerna i andra gruppen, Göteborg och Stockholm,

uppfyller också de flesta önskemål, som uppställts i det föregående.

Skolpliktstiden omfattar i bägge städerna minst åtta år. Försöksverksamhet

med nioårig enhetsskola pågår inom båda städerna såväl som i deras

närhet. Som centra för lärarnas fortbildning skulle dit förlagda försöksskolor

kunna betjäna ett mycket stort antal lärare. Båda, speciellt den i

Stockholm, skulle kunna utnyttjas av ett mycket betydande antal läraraspiranter.

Då lärarhögskola redan är inrättad i Stockholm, anser utredningen

det självfallet att en av försöksskolorna bör förläggas dit.

Vilken skolanläggning i Stockholm som skall ifrågakomma kan icke nu

avgöras. Om en nyinrättad skola med lämpligt läge i förhållande till lärarhögskolan

skall ställas till förfogande, torde man få räkna med att försöksverksamheten

ej kan börja förrän höstterminen 1959. En försöksskola,

anknuten till lärarhögskolan i Stockholm, skulle emellertid också kunna

förläggas till Solna. Möjligheterna att åstadkomma en stor försöksskola

torde dock vara större i Stockholm än i Solna. Utredningen vill därför förorda,

att undersökningarna i första hand inriktas på att förlägga försöksskolan

till Stockholm.

Även i Göteborg är förutsättningarna för upprättande av en försöksskola

så gynnsamma, att enligt utredningens mening en sådan bör komma till

stånd där.

Utredningen anser alltså, att i andra gruppen Stockholm bör komma i

första rummet och Göteborg i andra. I anslutning till lärarutbildningsanstalter

på dessa båda platser bör försöksskolor nu inrättas. Försöksskolan

i Stockholm bör anknytas till lärarhögskolan där. Vilken skola i Stockholm

som skall komma i fråga bör avgöras efter underhandlingar med Stockholms

stad. Alternativt kan i stället Nybodaskolan inom stadsdelen Huvudsta i

Solna inrättas till försöksskola, i vilket fall försöksverksamheten kan påbörjas

höstterminen 1957 och då provisoriskt förläggas till Ekensbergsskolan

i Råsunda. I Göteborg bör försöksskolan anslutas till folkskoleseminariet

för kvinnliga elever. Försöksverksamheten kan där förläggas till Mossebergs-

och Guldhedsskoloma.

Av städerna i den tredje gruppen, Norrlandsgruppen, anser utredningen

i första hand Lule å nu böra ifrågakomma såsom förliiggningsort för

en försöksskola.

Vissa omständigheter talar emot tanken att nu förlägga en försöksskola

till Härnösand. Någon helt nyinrättad skola kan icke ställas till förfogande,

och försöksverksamheten skulle ta i anspråk eu stor del av de klasser, som

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

icke ingår i intern övningsskola. Svårigheter att omplacera sådana vid den

ifrågakommande skolan redan tjänstgörande lärare, vilka icke skulle deltaga

i försöksverksamheten, kan därför befaras uppstå. Med tanke på att

såväl den eventuella försöksskolan som läroverket är belägna på Härnön

kan också svårigheter att genomföra en regional rekrytering av försöksskolan

tänkas uppkomma.

Både i Luleå och Umeå finnes goda förutsättningar för inrättande av en

försöksskola. Åttaårig skolplikt kan införas i Luleå, och intresse för nioårig

har deklarerats. Lokalsituationen i Umeå synes icke lägga hinder i vägen

för införande av åttaårig skolplikt. Försöksverksamhet med nioårig enhetsskola

pågår inom fyra distrikt i Norrbotten. I Umeå-trakten har försöksverksamhet

höstterminen 1955 påbörjats i Holmsund och Hörnefors.

För Umeå talar att vetenskapligt bibliotek där finnes och att praktisk

lärarkurs är förlagd till läroverket. I Luleå förekommer endast utbildning

av folkskollärare, men avståndet Haparanda—Luleå torde icke lägga oöverstigliga

hinder i vägen för auskultation i Luleå av elever från småskoleseminariet

i Haparanda. För Luleå talar att en försöksskola där skulle kunna

helt nyinrättas och att kontakten med en försöksskola för de fyra försöksdistrikten

i Norrbotten säkerligen skulle vara av mycket stort värde för

dessa. Från och med läsåret 1956/57 kommer nionde klass att finnas inom

samtliga fyra distrikt. Dessutom finnes försöksgymnasium i Nederkalix.

Utredningen vill för sin del tillmäta dessa skäl avgörande betydelse och

anser därför, att i tredje gruppen Luleå bör placeras före Umeå och nu

erhålla en försöksskola.

Av övriga seminariestäder, grupp fyra, väljer utredningen i första hand

Linköping och i andra hand Karlstad till att nu få särskilda

försöksskolor.

I denna grupp torde Falun, Jönköping och Kristianstad icke nu böra

ifrågakomma som förläggningsorter för särskild försöksskola. Mot Falun

talar att ingen nyinrättad skola kan ställas till förfogande, att en försöksskola

skulle komma att engagera ett relativt sett stort antal av distriktets

klasser, vilka båda omständigheter skulle aktualisera frågan om förflyttning

av lärare, och att den särskilda försöksverksamheten kunde komma att

ingripa i den »vanliga», främst på högstadiet. Som det framhölls vid överläggningarna,

kan försök med odifferentierade klasser ej gärna tänkas i

ett distrikt, där man från början planlagt ett starkt differentierat högstadium.

Icke heller i Kristianstad synes en helt nyinrättad skola kunna ställas

till förfogande. Därtill kommer att de få försöksskolor det för närvarande

kan bli fråga om bör utplaceras på längre avstånd från varandra än som

skulle bli fallet, om en förlädes till Lund och en till Kristianstad. Mot Jönköping

talar främst om också icke uteslutande följande förhållande. Seminariet

är provisoriskt. Om det skall varaktigt inlemmas i seminarieorganisationen,

måste ny seminariebyggnad uppföras. LTnder sådana omständigheter

måste man allvarligt räkna med möjligheten, att en eventuell indragning

av folkskoleseminarier kan komma att medföra, att seminariet i Jönköping

nedlägges.

I valet mellan Kalmar, Karlstad, Linköping och Växjö, synes Linköping

böra komma i första rummet. Försöksverksamhet med nioårig enhetsskola

pågår såväl i Vifolka i stadens närhet som i vissa delar av staden. Framställning

om att få vidga denna försöksverksamhet till att avse hela staden

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1957

har ingivits till Kungl. Maj:t. Ett försöksgymnasium med allmän linje är

från och med höstterminen 1955 förlagt till läroverket i staden. Skolöverstyrelsen

har föreslagit, att i mån av behov praktisk lärarkurs från och med

höstterminen 1956 skall förläggas till folkskoleseminariet för manliga elever

och högre allmänna läroverket. Den under uppförande varande Tornhagsskolan

kommer att tagas i bruk höstterminen 1956 och kan redan nämnda

termin, tidigare än någon annan av de föreslagna skolorna, påbörja sin

verksamhet.

En försöksskola skulle även komma att draga nytta av det nuvarande

kvinnliga folkskoleseminariets välutrustade psykologiska institution. Enligt

förslag av skolöverstyrelsen skall för övrigt de båda seminarierna ställas

under gemensam ledning från och med den 1 juli 1956. Med tanke på att

kvinnliga seminariet är provisoriskt, bör försöksskolan anknytas till manliga

seminariet.

När det gäller att avgöra, vilken av de tre återstående städerna som dessutom

bör kunna erhålla en särskild försöksskola, kan man icke bortse från

att seminariet i Växjö är provisoriskt, ehuru i övrigt goda förutsättningar

för inrättande av en försöksskola på denna plats synes föreligga. Vid Rostads

folkskoleseminarium i Kalmar har sedan gammalt särskilt intresse

för pedagogiska och psykologiska problem funnits. Lokalsituationen i Kalmar

synes dock i olika avseenden vara mindre gynnsam än i Karlstad, där

försöksskolan kan helt nyinrättas och förläggas i seminariets omedelbara

närhet. Under sådana förhållanden synes Karlstad böra tillerkännas företräde.

I skolöverstyrelsens förutnämnda skrivelse den 10 maj 1954 förklarade

sig överstyrelsen räkna med att det i första hand skulle behöva inrättas

tre eller fem särskilda försöksskolor. Med tanke på vad professor Husén

anfört om önskvärdheten av att vissa undersökningar kan utföras parallellt

på två eller flera skolor, anser utredningen, att antalet särskilda

försöksskolor snarare bör bestämmas till fyra eller sex. Då det synts

utredningen tvivelaktigt, om fyra försöksskolor skulle ge ett tillräckligt

kvantitativt underlag för den här ifrågavarande försöksverksamheten med

dess många betydelsefulla uppgifter såväl för utprovandet av enhetsskolan

som för den pedagogiska utvecklingen inom det svenska skolväsendet på

längre sikt, stannar utredningen för att föreslå, att sex försöksskolor nu

skall inrättas.

Försöksskolorna i Stockholm och Göteborg skulle, anser utredningen,

lämpligen kunna organiseras enligt alternativ 1 (se s. 80), skolorna i Lund

och Linköping enligt alternativ 2 och skolorna i Karlstad och Luleå enligt

alternativ 3.

De sakkunniga räknar med att försöksskolan i Linköping kan påbörja sin

verksamhet med klasserna 1—5 redan höstterminen 1956. Om specialklasser

skall ingå, torde dessa, då skolan är fullt utbyggd, behöva förläggas till

annan skolbyggnad än Tornhagsskolan, som iir planerad för 26 klasser. Det

synes utredningen mest realistiskt att räkna med att försöksskolorna i

Göteborg, Karlstad, Luleå och Lund kan påbörja sin verksamhet först

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1957

höstterminen 1958. Vid åtminstone ett par av dessa torde försöksverksamheten

redan första året kunna omfatta klasserna 1—7. När försöksskolan

i Stockholm kan påbörja sin verksamhet kan avgöras först sedan klarhet

om skolans förläggning vunnits. För den händelse Solna-alternativet förverkligas,

skulle verksamheten enligt utredningens beräkningar kunna börja

med klasserna 1—5 höstterminen 1957.

Yttranden över utredningens förslag

Beträffande antalet anser sig statens psykologisk-pedagogiska institut

ej finna skäl för den snabba utbyggnad av försöksskolorna, som föreslagits.

Det skulle vara fördelaktigare att inrätta en eller ett par försöksskolor

och avvakta erfarenheterna från denna verksamhet, innan den fullständiga

utbyggnaden kommer till stånd, framhåller institutet. Målsmännens

riksförbund menar, att ett successivt utbyggande av försöksskolorna

är att förorda med tanke på de krav på förändringar av skollokalernas utformning,

som erfarenheterna kunde komma att ge vid handen. Även städernas

folkskolinspektörsförbund anser en viss återhållsamhet vara påkallad,

när de första försöksskolorna inrättas. Förbundet tillråder därför att

börja med fyra sådana skolor. En av de regionala samarbetskommittéerna

(region nr 6) anser däremot att antalet försöksskolor bör ökas till sju.

I remissyttrandena förekommer också vissa ändringsförslag beträffande

försöksskolornas förläggning. I stället för Stockholm såsom förläggningsort

förordas sålunda Solna av folkskolestyrelsen därstädes. En av

de norrländska samarbetskommittéerna (region nr 2) anser, att en försöksskola

bör placeras i Umeå i stället för i Luleå. Folkskoleseminariet i Kalmar

och seminariet för kvinnliga elever i Linköping önskar, att försöksskolor

anknyts till dessa utbildningsanstalter i stället för till vissa andra av

utredningen föreslagna. Pedagogiska institutionen vid Uppsala universitet

liksom den försöksregion, som Uppland tillhör, argumenterar för Uppsala

såsom förläggningsort.

Skolöverstyrelsen

Överstyrelsen anser liksom de sakkunniga det vara självklart, att en av

försöksskolorna förlägges till Stockholm i så nära anslutning som möjligt

till den nu startade första lärarhögskolan. Likaså utgår överstyrelsen ifrån

att varje universitetsstad, som beräknas i sinom tid erhålla lärarhögskola,

också i anslutning till denna bör få en särskild försöksskola. Förslag om

inrättande av en skola av sistnämnda slag bör dock uppgöras samtidigt

med förslaget om lärarhögskola. Det är nämligen enligt överstyrelsens mening

av stor vikt, att försöksskolan verkligen blir en integrerande del av

lärarhögskolan. Förläggningen av en sådan försöksskola, dess lärarrekrytering

och inordnande i lärarutbildningen kan emellertid självfallet ej med

tillräcklig säkerhet bedömas förrän i samband med projekterandet av själva

lärarhögskolan. Eftersom utredning pågår om inrättande av en andra lärarhögskola

eventuellt förlagd till Lund bör i detta sammanhang även frågan

om en därtill ansluten försöksskola beaktas. Under sådana förhållanden

torde enligt överstyrelsens mening motsvarande frågor för Göteborgs och

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

Uppsalas del aktualiseras först i samband med att det blir bestämt, att

lärarhögskolor skall inrättas även på dessa orter.

Det antal försöksskolor, som överstyrelsen i förevarande sammanhang

anser sig kunna föreslå, bör emellertid begränsas till fyra. Förutom beträffande

den redan nämnda i Stockholm med anknytning till lärarhögskolan

ansluter sig överstyrelsen i fråga om de övriga tre till utredningens

förslag, nämligen att försöksskolor upprättas i Luleå, Linköping och Karlstad,

anslutna till respektive folkskoleseminariet i Luleå, folkskoleseminariet

för manliga elever i Linköping och folkskoleseminariet i Karlstad.

Tidpunkterna för organiserande och igångsättande av sådana skolor anser

överstyrelsen självfallet böra bestämmas först efter förhandlingar mellan

stat och kommun på de orter, som slutligen kommer i fråga till erhållande

av särskilda försöksskolor. Likaledes säger det sig självt, att ingen av dessa

skolor skulle kunna börja sin verksamhet före läsåret 1957/58.

Yttranden över skolöverstyrelsens förslag

Överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Östergötlands län, Värmlands

län och Norrbottens län ävensom stadsfidlmäktige i Stockholm, Linköping

och Karlstad samt drätselkammaren i Luleå ställer sig positiva till

förslaget att förlägga särskilda försöksskolor till Stockholm, Linköping,

Karlstad respektive Luleå.

Länsstyrelsen i Norrbottens lön finner förläggningen av en av försöksskolorna

till nämnda län med placering i Luleå mycket välmotiverad. Intresset

för skolfrågor är påfallande stort inom Norrbottens län med dess

stora årsklasser skolpliktiga. På grund av sin geografiska och demografiska

struktur torde länet vidare erbjuda de bästa förutsättningar för skolförsök

av olika slag. Beträffande lokaliseringen till Luleå framhåller länsstyrelsen,

att staden ur kommunikationssynpunkt är gynnsamt belägen för hela övre

Norrland. Som skolstad är Luleå betydande och förfogar över goda lärarkrafter.

Den rätta »atmosfären» för en försöksskola torde därför kunna påräknas

där. Enligt vad länsstyrelsen under hand erfarit, avses den blivande

försöksskolan att inrymmas i en ny anläggning och placeras inom ett område

av staden, som befolkningsmässigt har en lämplig social struktur.

I yttrandet från Stockholms stad uttalas, att en särskild försöksskola

säkerligen skulle innebära en värdefull tillgång för huvudstadens skolväsen.

För Stockholms del anses det med hänsyn till erforderliga förhandlingar

ej sannolikt, att en försöksskola kan börja sin verksamhet redan hösten

1957; det synes mera realistiskt att tänka sig läsåret 1958/59. Det framhålles,

att målsmännen till eleverna i det överlärardistrikt, i vilket den

blivande försöksskolan kommer att vara bcliigen, bör underrättas i god tid

om den förestående förändringen i skolförhållandena, varför det vore önskvärt

med ett principbeslut i frågan vid 1957 års riksdag. Sedan av statsmakterna

i princip beslutats till vilka orter försöksskolorna bör förläggas,

bör det ankomma på de statliga myndigheterna att taga kontakt med vederbörande

kommun för överläggningar rörande de praktiska möjligheterna

att inom kommunen uppriitta en försöksskola och de åtgärder som erfordras

för ett förverkligande härav.

Statskontoret — som, såsom tidigare nämnts, avstyrker förslaget om in7

— liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 10G.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

rättande av särskilda försöksskolor — finner det speciellt betänkligt att anknyta

en försöksskola till lärarhögskolan i Stockholm; förutsättningar för

övervägande av en ytterligare utbyggnad av högskolans organisation anses

ännu inte föreligga.

Från Linköpings stads sida hälsas förslaget om förläggande av en försöksskola

till staden med tillfredsställelse. Med hänsyn till förutsedda svårigheter

med omplacering av lärare och elever samt de omfattande förberedelser

i övrigt, som blir erforderliga i samband med inrättandet av en särskild

försöksskola, uttalar dock staden det önskemålet, att, om beslutet om

skolans inrättande skulle komma att dröja till slutet av vårriksdagen och

nödiga förberedelser dessförinnan ej kunnat vidtagas, försöksskolan i så fall

ej måtte inrättas förrän läsåret 1958/59.

D. Kostnads- och lönefrågor

Utredningen

Enligt de sakkunnigas mening bör, såsom tidigare nämnts, de statliga

försöksskolorna inrättas på platser, där färdiga skolor finnes att övertaga

eller helst där nya skolor under alla omständigheter måste komma till stånd

inom en nära framtid. De kommer alltså att rekryteras av elever, som

annars skulle ha gått i folkskola eller realskola. Med hänsyn härtill finner

utredningen det motiverat, att kostnaderna för varje försöksskola fördelas

mellan stat och kommun.

Utredningen anser, att det i princip bör åligga kommunen att tillhandahålla

och underhålla erforderliga skollokaler och inventarier.

För detta ändamål bör skoldistriktet erhålla statsbidrag enligt 60 § i allmänna

försöksskolebestämmelserna. Skolbyggnader och inventarier, som

tillhandahålles av kommun, bör förbli kommunal egendom men med rätt

för försöksskolan att disponera desamma så länge försöksverksamhet där

bedrives.

Det kan emellertid förutsättas, framhåller utredningen, att en försöksskola

av här ifrågavarande slag behöver vissa lokaler och anordningar, som

i allmänhet icke ingår i skolornas byggnadsprogram. Sålunda torde det med

hänsyn till den väntade stora frekvensen av hospiteringar vara önskvärt,

att — där så kan ske vid nybyggnad — lärosalarna göres något rymligare

än vad som för närvarande är brukligt i enhetsskolan. Även aulan bör göras

större, bland annat emedan skolan avses bli centrum för lärarkurser och

annan pedagogisk fortbildning. Arbetsrum behövs för försöksledaren och

skolpsykologen. Vidare erfordras bland annat psykologiskt laboratorium

med lämplig utrustning samt lokaler för bearbetning och arkivering av försöksmaterial.

Här exemplifierade särskilda lokaler och anordningar anser

utredningen helt böra bekostas av statsverket.

Att beräkna kostnaderna för nyuppförande av en försöksskola av den

typ och omfattning, som tidigare skisserats, finner de sakkunniga ytterst

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

vanskligt med hänsyn till en mängd skiftande och okända faktorer. Utredningen

uppskattar emellertid den sammanlagda kostnaden för en skola

enligt alternativ 1 med inventarier till omkring 7 miljoner kronor, varav

omkring 1 miljon torde komma på de lokaler jämte inventarier, som enligt

vad nyss sagts helt skulle bekostas av statsverket. I vissa fall torde dock

utrymmen inom exempelvis seminariebyggnaden kunna utnyttjas för somliga

av de angivna ändamålen.

Uppvärmning och belysning av samtliga lokaler i försöksskolan

bör enligt utredningens uppfattning bekostas av kommunen.

Personalen vid de särskilda försöksskolorna bör, anser utredningen,

vara statsanställd, varför den helt bör avlönas av statsverket.

Försöksledaren har av utredningen föreslagits skola inneha ordinarie eller

extra ordinarie lektorat vid seminariet. Hans undervisningsskyldighet föreslås

bli nedsatt till hälften av vad som gäller för lektor vid folkskoleseminarium.

Då professor vid lärarhögskola tjänstgör som försöksledare,

bör denne enligt utredningens åsikt beredas erforderlig lättnad i sina övriga

arbetsuppgifter. Då den första lärarhögskolan för närvarande befinner sig

på organisationsstadiet, har utredningen icke kunnat bilda sig en uppfattning

om på vad sätt den nödvändiga avlastningen skall kunna komma till

stånd. Det torde få ankomma på lärarhögskolans styrelse att framlägga

förslag härom. Till försöksledare bör dessutom utgå ett särskilt arvode om

förslagsvis 2 400 kronor per år.

Rektor bör enligt utredningens förslag, om han äger adjunktskompetens,

placeras i lönegrad Cbl2 och därutöver uppbära arvode för två veckotimmar

i likhet med vad som föreslagits för rektor vid lärarhögskolans i

Stockholm övningsskola. Då förtrogenhet med experimentell psykologi och

pedagogik måste anses vara av stort värde för skolledarna vid försöksskolorna,

bör rektor med folkskollärarutbildning och fil. lic.-examen i pedagogik

eller psykologi kunna placeras i samma lönegrad. Rektor med folkskollärarutbildning

men icke adjunktsbehörighet bör placeras i lönegrad

Cb 6 och därjämte uppbära arvode för två veckotimmar. Undervisningsskyldigheten

för rektor bör omfatta fem veckotimmar.

Skolpsykologen föreslås bli placerad i lönegrad Ca 32. Studieledaren bör

åtnjuta nedsättning i undervisningsskyldigheten och uppbära ersättning

enligt samma grunder som inom den vanliga försöksverksamheten med nioårig

enhetsskola.

Om de särskilda försöksskolorna skall kunna draga till sig de för verksamheten

lämpligaste lärarna, bör de, framhåller de sakkunniga, kunna

bereda lärarna bättre avlöningsförmåner än vad som eljest gäller för lärare

på motsvarande stadium. Det anses sålunda skäligt, att lärarna på mellanstadiet

placeras i samma lönegrad som övningsskollärarna vid seminarierna,

d. v. s. Ca 25. I analogi härmed bör lärarna på lågstadiet avlönas enligt

lönegrad Ca 19. Adjunkterna bör placeras i lönegrad Ca 29 och därutöver

erhålla arvode för två veckotimmar. Bland annat med hänsyn till försöksresultatens

representativitet anser utredningen, att på högstadiet vissa tjänster

bör inrättas för folkskollärare med behörighet till 23-gradstjänst. Dessa

bör då placeras i lönegrad Ca 27. Vid kostnadsberäkningen har utredningen

dock utgått från att samtliga ämneslärare på högstadiet är adjunkter i 29

lönegraden. Härigenom har beräkningarna icke låsts fast vid någon viss

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

relation mellan adjunkter och andra lärare på högstadiet. — För ickeordinarie

lärare med behörighet till ordinarie lärartjänst bör motsvarande

Ce-lönegrader tillämpas. — Utredningen anser sig icke nu böra förorda

generell nedsättning för de särskilda försöksskolornas lärare i den undervisningsskyldighet,

som åligger lärarna på motsvarande stadium i den vanliga

försöksverksamheten med nioårig enhetsskola. Först sedan erfarenheter

av verksamheten vunnits, torde det enligt de sakkunnigas mening bli

möjligt att bedöma, om och i vilken utsträckning sådan nedsättning kan

vara erforderlig.

I vilken omfattning den särskilda försöksverksamheten kan komma att

beröra övningsämnen, praktiska ämnen och yrkesämnen anses icke nu

kunna bedömas. Utredningen har därför icke ansett sig böra framlägga

förslag om lönesättning för lärare i dessa ämnen men förutsätter, att frågan

blir föremål för behandling inom skolöverstyrelsen, sedan försöksrådet dragit

upp närmare riktlinjer för verksamheten vid de särskilda försöksskolorna.

För skolans vaktmästare föreslås lönegrad Ca 11 och för kansliskrivaren

lönegrad Ce 15.

Då det finnes anledning antaga, att läroböcker och undervisningsmateriel

kommer att bli föremål för försöksverksamhet, föreslår

utredningen att det skall tillkomma försöksnämnden att bestämma,

vilka läroböcker som skall anskaffas. Kostnaderna bör därför bestridas av

statsverket, men bidrag bör lämnas av kommunen med belopp motsvarande

vad som för enahanda ändamål utgår till andra skolor av samma storleksordning

inom skoldistriktet. Material till goss- och flickslöjden och till

undervisningen i hushållsgöromål bör helt bekostas av kommunen enligt

för skoldistriktet i övrigt gällande bestämmelser.

Till försöksskolans bibliotek bör enligt de sakkunnigas mening utgå

anslag från stat och kommun i enlighet med vad som gäller för övriga skolor

inom distriktet. Därutöver bör under de två första åren av försöksskolans

verksamhet utgå tilläggsanslag av statsmedel till bibliotekets första

bokuppsättning, förslagsvis 10 000 kronor vartdera året.

Det anses vidare böra åvila kommunen att med statsbidrag i vanlig ordning

avlöna skolläkare, skolsköterska, skoltandläkare, bespisnings- och

städningspersonal samt att bekosta skolbarnsbespisning, skolbad och andra

skolsociala anordningar.

Då omfattningen av den kursverksamhet, som skall bedrivas

vid försöksskolorna, för närvarande icke kan överblickas, har utredningen

icke kunnat göra några kostnadsberäkningar i detta hänseende.

Merkostnaderna för statsverket för en fullt utbyggd särskild

försöksskola enligt alternativ 1 — alltså kostnaderna utöver dem som

annars åvilar statsverket för en lika stor enhetsskola av vanlig typ -— beräknas

av utredningen komma att uppgå till ungefär följande belopp i ortsgrupp

4, hyresgrupp 4.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj ds ''proposition nr 106 år 1957

Engångskostnader:

Skolbyggnader jämte inventarier, högst..................

Tilläggsanslag till bibliotek, fördelat på två år............

Summa kronor

Årliga kostnader:

Försöksledare, rektor och skolpsykolog ..................

Lärare ...............................................

Övrig personal ........................................

Övriga kostnader......................................

Summa kronor

1 000 000

20 000

1 020 000

70 000

150 000

30 000

20 000

270 000

Vid beräkningen av statsverkets merkostnader för lärarnas avlöning har

utredningen beaktat dels att skoldistriktets kostnad enligt statsbidragskungörelsen

för varje tjänst på lågstadiet (1 300 kronor) och mellanstadiet

(1 900 kronor) bortfaller, dels att staten övertar skoldistriktets till 22 procent

uppgående del av kostnaden för övningslärarnas avlöning, varjämte

hänsyn tagits till den föreslagna lönegradshöjningen för lärarna och det

föreslagna arvodet till adjunkterna för två veckotimmar.

Yttranden över utredningens förslag

Remissinstanserna uttalar sig endast undantagsvis om principerna för

den av de sakkunniga föreslagna kostnadsfördelningen. De synes

i stort sett acceptera denna. Man understryker dock i ett par yttranden

från kommunalt håll — bland annat från Stockholms folkskoledirektion —

angelägenheten av att särskilda överläggningar kommer till stånd beträffande

kommunens ekonomiska åtaganden. Med anledning av att de sakkunniga

föreslagit, att även vaktmästare vid försöksskola skulle vara statligt

anställda, påpekar folkskoledirektionen de komplikationer, som kan

komma att uppstå, om statsanställda sådana skulle sköta och övervaka

uppvärmning, belysning och städning, vilket allt bekostas.av kommunen.

»Hittills har det funnits endast en huvudman för den dagliga driften i såväl

folkskolor som läroverk. Genom utredningens förslag uppstår i försöksskolan

ett dubbelt huvudmannaskap, som lätt torde leda till oklarheter och

tvister ifråga om befogenhet och skyldighet.» Direktionen förutsätter

emellertid, att utredningens förslag i det stycket blir föremål för ytterligare

överväganden, innan en sådan princip fastställes.

I ett flertal yttranden framföres synpunkter och förslag ifråga om den

lönes fällning, som föreslagits för olika ^befattningshavare.

Lär ar förbunden går ej närmare in pa lönefrågor utan förutsätter, att såväl

dessa som frågor om undervisningsskyldigheten blir föremål för förhandling

i vanlig ordning.

I yttrandet från institutionen för pedagogik vid Uppsala universitet

framhålles helt allmänt, att den föreslagna lönesättningen både för försöksledaren

och för skolpsykologen synes vara för låg. Sveriges psykologförbund

säger sig däremot intet ha att erinra mot den föreslagna lönesättningen

för skolpsykologtjänsterna.

Stockholms folkskoledirektion anser, att utredningen placerat försöksskolans

rektor alltför lågt i lönehänseende. Direktionen erinrar om att flertalet

rektorer vid realskolorna därstädes är placerade i Cb 13, trots att

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

antalet avdelningar vid dessa skolor är mindre än det försöksskolorna

skulle komma att få. Det erinras också om att överlärarna i Stockholm har

en lön, som motsvarar Cb 7—Cb 9. Beträffande vaktmästare upplyses också

från såväl Stockholm som Linköping, att lönesättningen för motsvarande

tjänst i kommunal regi med både en och två lönegrader överstiger den av

de sakkunniga föreslagna.

Beträffande lärarnas undervisningsskyldighet betonas av alla lärarförbunden

men även från folkskoleseminariet i Lideå, kvinnliga seminariet i

Göteborg och folkskolestyrelsen i Lideå, att man redan från början bör

räkna med en viss nedsättning av denna. En av de regionala samarbetskommittéerna

(region nr 13) anser, att lärarna redan från starten bör erhålla

två timmars schemalagd konferenstid per vecka, enär det »just

under de första åren torde vara särskilt stort behov av kontakt mellan lärarna

och av konferenser eller internt samråd ifråga om försökens upolässrning

och genomförande».

Skolöverstyrelsen

Överstyrelsen är i stort sett ense med de sakkunniga i fråga om fördelningen

mellan stat och kommun av kostnaderna

för de särskilda försöksskolorna. Dessa skolor är tills vidare att anse såsom

nioåriga enhetsskolor. I likhet med övriga sådana skolor har de att betjäna

ett bestämt skolområde inom respektive skoldistrikt, där de alltså tillgodoser

ett utbildningsbehov, vilket kommunen under alla förhållanden hade

måst sörja för i en eller annan form.

Att dessa försöksskolor emellertid tills vidare bör ha staten till huvudman

betingas ej endast av att de anknyts till den statliga lärarutbildningen,

framhåller överstyrelsen, utan också och framför allt därav att de anförtros

vissa praktisk-pedagogiska forsknings- och försöksuppgifter i samband

med den statligt ledda försöksverksamheten på skolväsendets område. Från

statens sida synes dessa skolor först och främst böra komma i åtnjutande

av statsbidrag enligt de bestämmelser, som gäller för övrig försöksverksamhet

med nioårig enhetsskola. Men därjämte bör de av statsmedel erhålla

gottgörelse för vissa väsentliga merkostnader, som betingas av de särskilda

llPPgifter, som dessa försöksskolor har utöver dem som tillkommer vanliga

försöksskolor.

Enligt dessa överstyrelsens huvudsynpunkter skulle kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun sålunda bli i stort sett följande.

Kommunen bör med hjälp av de statsbidrag, som utgår till försöksskolor

av ifrågavarande typ, svara för anläggningskostnader och övriga kostnader

av investeringsliknande natur. Därigenom blir kommunen automatiskt

rättsägare i avseende på dessa investeringar, om skolan framdeles skulle

behöva förändras till en vanlig kommunal skola.

Kommunen bör också på motsvarande sätt primärt svara för kostnader

av löpande, driftsmässig natur, vilka kommunen likaledes under alla förhållanden

måste ikläda sig, när det gäller vanlig försöksverksamhet med

s. 103 Kontrollera mot PDF

103

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

nioårig enhetsskola. Hit hör kostnader för undervisningsmateriel, läroböcker,

skolbibliotek, skolsociala anordningar, skolhälsovård, lokalernas uppvärmning

och renhållning, belysning, städning och dylikt. Till skillnad från

de sakkunniga anser överstyrelsen, att även kostnaderna för vaktmåstarlöner

bör bestridas av kommunen.

Förutom statsbidrag i vanlig ordning bör på statsverket falla kostnaderna

för speciell materiel, som oundgängligen behövs för försökens genomförande.

Av statsverket bör vidare bestridas dels kostnaderna för försöksledaren,

lärarpersonalen, skolpsykologen, dels de av de speciella försöksuppgifterna

direkt betingade kostnaderna för bitriideshjälp. I dessa kostnader bör inräknas

— förutom avlöningar — driftskostnader av lönemässig natur, nämligen

sjukvård samt rese- och flyttningsersättningar. Personalkostnader i

övrigt, t.ex. annan biträdeshjälp än nyss sagts samt vaktmästarlöner, bör

däremot bestridas av kommunen.

Överstyrelsen anser, att det sasom villkor för upprättande av statlig

försöksskola på viss ort bör uttryckligen föreskrivas, att vederbörande

kommun åtagit sig att tillhandahålla erforderliga lokaler och att svara för

de övriga anordningar, som enligt nyss anförda fördelningsprincip bör åvila

kommunen. Denna bör självfallet inkomma med särskild ansökan härom

med bifogande av erforderlig utredning m. m.

Härefter övergår överstyrelsen till frågan om lönesättningen för

den statligt engagerade personalen.

Med hänsyn till de krav, som måste ställas på försöksledaren som ledare

för försöksverksamheten, kan en lägre löneställning än lönegrad Cb 13 icke

ifrågakomma. Därjämte bör utgå den till rektor vid lärarutbildningsanstalt

utgående särskilda ersättningen motsvarande TA-arvode för två veckotimmar.

Undervisningsskyldigheten bör vara fem veckotimmar. Förordnandetiden

bör vara sex år. I övrigt bör tillämpas för seminarierektor gällande

tillsättningsbestämmelser.

Skolpsykologen bör hänföras till Ce 32. Ordinariesättning av denna tjänst

bör sålunda ej nu ifrågakomma i avvaktan på ställningstagande till psykologutredningens

förslag. Av denne befattningshavare bör krävas den högre

kompetensen enligt psykologutredningens förslag (SOU 1955: 11). Tjänsten

bör tillsättas av skolöverstyrelsen.

Studieledaren bör erhålla arvode enligt för dylik befattning vid enhetsskola

gällande grunder. Förordnandet bör meddelas av skolöverstyrelsen.

Vad beträffar anställnings- och löneförhållandena för lärarpersonalen bör

dessa tills vidare ansluta sig till vad som för de olika skolstadierna gäller

för motsvarande lärarutbildningsanstalter. De speciella arbetsuppgifter,

vilka skulle ankomma på lärarpersonalen vid försöksskolorna, torde nämligen

till kvalitet i stort sett kunna anses jämförliga med uppgifterna för

motsvarande lärargrupper vid liirarutbildningsanstalterna, och rekryterings
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

området torde bli detsamma som för dessa anstalter. Därtill kommer den

organisatoriska samordningen med seminarierna, som gör en anknytning

till ett redan existerande system önskvärt. Överstyrelsen har därför funnit

lämpligast, att lärarna på låg- och mellanstadierna anställes som övningsskollärare

i lönegrad 25 samt högstadielärare som adjunkter i lönegrad 29.

Dylik adjunkt bör därjämte på sätt för närvarande gäller vid läroverk med

praktisk lärarkurs åtnjuta ersättning motsvarande T A-arvode för två veckotimmar.

Från lärarförbundens sida har starkt framhållits önskvärdheten

av att tjänsterna ordinariesättes. Särskilt med hänsyn till önskvärdheten

att lösa vissa lokala övergångsförhållanden, vilka kan uppkomma i samband

med övergången till den nya organisationen, finner överstyrelsen det

angeläget, att redan nu ordinariesättning i viss utsträckning kommer till

stånd. Svårigheter föreligger emellertid att innan ännu någon skola inrättats

överblicka behovet av ordinarie tjänster. Det torde därför lämpligen

böra ankomma på Kungl. Maj:t att efter utredning och förslag av skolöverstyrelsen

närmare fixera antalet ordinarie tjänster för budgetåret

1957/58. Övriga tjänster på stat bör extra-ordinariesättas.

Undervisningsskyldigheten bör tills vidare vara densamma som gäller för

ifrågavarande lärare vid seminariernas övningsskolor respektive läroverk

med praktisk lärarkurs, dock att för deltagande i konferenser och av liknande

skäl undervisningsskyldigheten bör generellt nedsättas med en veckotimme.

Det från såväl lärarorganisationer som från annat håll framförda

önskemålet om att försöksskolornas lärare redan från början borde inom

ramen för sin tjänstgöring få avsätta viss tid för gemensamma konferenser

om angelägna försöksproblem, finner nämligen överstyrelsen berättigat.

För lärare över stat (timlärare, lärare i reglerad befordringsgång etc.)

bör tillämpas för motsvarande lärare vid övningsskolor respektive läroverk

med praktisk lärarkurs gällande anställnings- och ersättningsbestämmelser.

Övningslärarna bör anställas och avlönas enligt de grunder, som gäller

för motsvarande seminarielärare. Vad tidigare sagts beträffande ordinariesättning

och nedsättning av undervisningsskyldigheten bör gälla även övningslärarna.

Med hänsyn till de för dessa lärare gällande speciella anställningsprinciperna

bör visserligen inga e. o. tjänster inrättas; Kungl. Maj:t

bör dock äga möjlighet att även för dessa lärare medge ordinariesättning

för budgetåret 1957/58 på sätt föreslås skola gälla för övriga lärare.

För de expedit ionella uppgifterna synes tills vidare tillfyllest med kanslibiträdestjänster

i Ce 11.

TA-arvodena bör ges karaktär av avlöningsförstärkning, varigenom dessa

grundar rätt till anståndstraktamenten och flyttningsersättningar, vilket

är av stor betydelse för rekryteringen till skolorna.

Det kan för närvarande ej bedömas, huruvida och i vilken utsträckning

extern försöksverksamhet kan komma att under läsåret 1957/58 anordnas

vid med försöksskolorna samverkande skolor. Överstyrelsen har därför i

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

detta sammanhang icke ansett sig böra gå in på de eventuella ersättningsfrågor,

som kan uppkomma i ett dylikt läge. Frågan torde få anmälas för

Kungl. Maj:t, när en sådan organisation aktualiseras. Överstyrelsen utgår

från att uppkommande dylika kostnader får bestridas från avlöningsstatens

post till Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Som de sakkunniga antytt, torde även enligt överstyrelsens uppfattning

statsverkets totalkostnader för en nyuppförd och fullt utbyggd

försöksskola av föreslagen typ endast mycket approximativt kunna

uppskattas. Särskilt gäller detta investeringskostnaderna.

Vad beträffar de löpande kostnaderna för löner till den statligt anställda

personalen vid en särskild försöksskola omfattande klasserna 1—7 enligt

utredningens alternativ 1 och med den lönesättning, som nyss föreslagits,

torde dessa kunna uppskattas till ungefär följande belopp:

Försöksledare, skolpsykolog, studieledare .................... 64 920

Lärare m. fl.............................................. 591 450

Summa kronor 656 370

eller avrundat 656 000

Beloppen grundar sig på följande detalj beräkning.

1 försöksledare Cb 13 (TA-arvode 2 vtr) ................... 32 924

1 skolpsykolog Ce 32 .................................... 24 996

1 studieledare (lägst) .................................... 7 000

24 klasslärare lönegrad 25 ................................. 427 104

2 adjunkter lönegrad 29 (TA-arvode 2 vtr) ................. 45 676

33 vtr läroämnen TC 27 .................................. 21 813

95 vtr gymnastik, musik och teckning TC 20 ................ 42 465

38 vtr hemkunskap (hushållsgöromål) TC 17 ................ 14 934

82 vtr slöjd TC 15 ....................................... 29 930

1 kanslibiträde Ce 11 .................................... 9 528

Summa kronor 656 370

eller avrundat 656 000

Statsverkets nuvarande kostnader för en vanlig försöksskola av samma

omfattning kan uppskattas till ungefär följande belopp:

Distriktsöverlärare, studieledare ............................ 25 200

Lärare .................................................. 356 800

Summa kronor 382 000

Statsverkets merkostnader uppgår sålunda till ungefär 274 000 kronor.

De övriga kostnader, vilka skulle bestridas av statsmedel, uppskattar

överstyrelsen under en försöksskolas första år sålunda:

1) Sjukvård ............................................. 3 000

2) Rese- och flyttningsersättningar......................... 7 000

3) Utrustning m. m....................................... 25 000

Summa kronor 35 000

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

Budgettekniskt synes enligt överstyrelsens mening kostnaderna lämpligen

böra bestridas i följande ordning.

Med hänsyn till önskvärdheten att redovisningsmässigt överblicka dessa

medel och då oklarhet i vissa fall ännu råder om skolornas anknytning till

seminarier eller lärarhögskola torde — åtminstone i avvaktan på seminarieutredningens

förslag — erforderliga medel böra anvisas under särskilda

riksstatsanslag. Avlöningar samt omkostnader av lönemässig natur (sjukvård,

rese- och flyttningsersättningar) bör anvisas från gemensamt förslagsanslag

(Särskilda försöksskolor: Driftkostnader). För disposition av anslaget

fastställes sedermera avlönings- respektive omkostnadsstat med sedvanlig

fördelning på anslagsposter. För övriga omkostnader bör uppläggas särskilt

reservationsanslag (Särskilda försöksskolor: Utrustning m. m.). Under sistnämnda

anslag beräknas medel till utrustning och materiel och dylikt, som

är direkt betingad av experiment verksamheten.

Yttranden över skolöverstyrelsens förslag

Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun bör

enligt riksräkenskapsverkets mening avvägas så att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som gäller beträffande de allmänna läroverken,

lönekostnaderna bestrids direkt av statsmedel samt kommunen tillhandahåller

lokaler och bekostar dessas underhåll, inredning och möbelutrustning,

uppvärmning och belysning m. in. I enlighet med överstyrelsens förslag

anses vidare staten böra svara för de merkostnader, som föranleds av

försöksskolornas särskilda uppgifter. Ämbetsverket förutsätter, att avtal

träffas mellan staten och kommunen beträffande kommunens bidrag till

skolans drift.

Drätselkammaren i Luleå förklarar sig beredd att föreslå stadens beslutande

organ att åtaga sig de förpliktelser, som enligt överstyrelsens förslag

skall åvila kommunen. Drätselkammaren har således intet att erinra mot

att kostnaderna för viss biträdeshjälp och för vaktmästarlöner bestrids av

kommunen. De praktiska konsekvenserna beräknas bli, att den av kommunen

tillhandahållna biträdeshjälpen skall ställas till förfogande från det

kansli som förutsätts komma att upprättas i samband med tillskapandet av

den gemensamma skolstyrelsen för staden, medan de statsavlönade biträdena

direkt knyts till skolan. Även Linköpings stad godtar överstyrelsens

fördelningsprinciper.

Stockholms stad framhåller, att det icke är möjligt att få ett klart begrepp

om arten och omfattningen av statens eller kommunens ekonomiska

åtaganden, så länge det icke har bestämts vilken skola som skall tagas i

bruk som särskild försöksskola i Stockholm. Klarhet kan nås först genom

en överenskommelse förhandlingsvägen mellan stat och kommun. Vissa

erinringar framföres mot överstyrelsens förslag, vilket i jämförelse med sakkunnigförslaget

anses innebära ökade utgifter för kommunen. Utgångspunkten

för kostnadsfördelningen måste vara, att samtliga de merkostnader,

som uppkommer med anledning av försöksskolans forsknings- och

försöksverksamhet skall bestridas av statsverket och icke endast, såsom

övertyrelsen föreslagit, vissa väsentliga merkostnader, som betingas av de

särskilda uppgifter som de särskilda försöksskolorna skulle ha utöver dem

som tillkommer vanliga försöksskolor. Den särskilda försöksskolan i Stockholm

beräknas bli inrymd i redan befintliga skollokaler. Det synes natur
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

ligt, att erforderliga ändringsarbeten, inredning, utrustning och inventarier

i dessa lokaler, som innebär ett tillskott utöver det normala lokalprogrammet

för en högstadieskola, bekostas av statsverket.

Beträffande undervisningsmateriel och läroböcker bör kommunen påtaga

sig vissa kostnader men icke den totala utgiftsposten. Enklast synes vara,

att årligen ett medeltal kronor per elev i stadens högstadieskolor framräknas

och multipliceras med försöksskolans elevantal. För detta belopp

skulle kommunen svara men icke för mera.

Lärarbibliotekets behov av speciallitteratur anses böra ankomma på

statsverket. Vid blivande förhandlingar måste beaktas den i Stockholm

tillämpade kombinationen mellan lärjunge- och stadsbibliotek.

I fråga om skolans personal hävdas med bestämdhet, att man måste

söka bygga upp en organisation med samma arbetsgivare för samtliga anställda

i skolan. Förslaget att vissa befattningshavare skulle vara statligt

anställda och andra vara anställda av kommunen (viss biträdespersonal,

vaktmästare och städerskor), synes — med hänsyn till olikheter i fråga om

avlöningsbestämmelser och arbetstidens längd för statliga och kommunala

befattningshavare, olägenheter vid förhandlingar med vederbörande personalorganisationer

in. in. — olämpligt både ur principiella och praktiska

synpunkter. Vidare synes det vara angeläget att tillskapa enkla och schematiskt

verkande regler för bidragsgivningen, vilken samtidigt lämpligen

bör nära ansluta till ett bidragssystem, som gäller i fråga om likartad

verksamhet. Närmast till hands torde då ligga de bestämmelser rörande

fördelningen av driftkostnaderna mellan stat och kommun, som beslutats

vid 1956 års riksdag med avseende på realskolorna, innebärande att staten

svarar för avlöningskostnaderna för vaktmästare, eldare och övrig betjäning

samt för renhållning och städning medan kommunen påtager sig den

del av driftkostnaderna som avser bränsle, lyse m. m.

Beträffande den föreslagna lönesättningen för försöksskolornas

personal gör statskontoret vissa uttalanden. För befattningen som försöksledare

anser statskontoret lönegradsplacerad tjänst icke böra komma ifråga;

innehavaren av tjänsten bör erhålla arvode enligt de regler som gäller för

konsulenterna inom skolöverstyrelsens försöksavdelning. I fråga om skolpsykologtjänsten

anser ämbetsverket en placering i högst 29 lönegraden

böra övervägas. Enligt statskontorets mening saknas vidare anledning att

i vad gäller lärarpersonalens anställnings- och löneförhållanden frångå de

föreskrifter, som eljest tillämpas vid de försöksvis inrättade nioåriga enhetsskolorna.

Riksräkenskapsverket finner det ur rekryteringssynpunkt vara tillfyllest

att, utöver de löner som gäller för motsvarande befattningshavare vid enhetsskolan,

bereda lärarpersonalen vid de särskilda försöksskolorna viss

avlöningsförstärkning, vilken bör, på sätt för närvarande gäller vid läroverk

med praktisk lärarkurs, utgå i form av arvode för särskilt uppdrag

och beräknas till el i belopp motsvarande TA-arvode för tvä veckotimmar.

Enligt ämbetsverkets mening bör vidare försöksledaren placeras i lönegrad

Ce 63 och skolpsykologen, i överensstämmelse med överstyrelsens förslag,

i lönegrad Ce 32.

Statens lime nämnd anser sig icke för försöksledaren kunna tillstyrka

högre löncställning än den som gäller för rektor vid lärarhögskolans övningsskola,

d. v. s. Cb 12 jämte två TA-arvoden. Skolpsykologen bör enligt

nämndens mening placeras i 31 lönegraden. I övrigt föranleder skolöver
-

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

styrelsens förslag i vad avser lönesättningen för ifrågavarande personal

icke annan erinran från nämndens sida än att lärare i reglerad befordringsgång

ej bör erhålla ersättning motsvarande två TA-arvoden. (En av nämndens

ledamöter och en vid ärendets behandling i nämnden deltagande suppleant

förklarar sig i särskilt yttrande anse, att nämnden bort avstå från att

avge utlåtande i ärendet.)

I anknytning till överstyrelsens resonemang om antalet ordinarie

lärartjänster anföres i yttrande från Linköpings stad bland annat

följande. Mycket stora svårigheter skulle uppkomma, om samtliga av överstyrelsen

beräknade 24 lärartjänster på lågstadiet och mellanstadiet besattes

med lärare från andra distrikt. Det torde däremot vara möjligt att

kunna mottaga 12—18 lärare utifrån, under förutsättning att de återstående

tjänsterna kan besättas med lärare från staden. Vid stadens skolor

finns anställda flera väl kvalificerade lärare, som visat stort intresse för

pedagogiskt försöksarbete och som även i stark konkurrens med sökande

från andra orter bör kunna komma i fråga till tjänster av förevarande slag.

Antalet ordinarie tjänster vid skolan bör dock begränsas till 12 varav 5—

6 på lågstadiet och 6—7 på mellanstadiet. För övningslärarnas del torde

inga svårigheter uppkomma genom att omedelbart ordinariesätta samtliga

tjänster. Adjunktstjänsterna bör också ordinariesättas från början, om

man önskar få väl kvalificerade lärare; vissa svårigheter har hittills förelegat

att besätta adjunktstjänsterna vid enhetsskolorna. Beträffande tjänsternas

ledigförklarande är det ett bestämt önskemål att utannonseringen

kommer att ske i god tid, så att situationen kan väl överblickas i början

eller mitten av maj, då nya tjänster vid stadens skolor normalt utannonseras.

E. Förslagens genomförande

Skolöverstyrelsen

Överstyrelsen förutsätter, att de föreslagna fyra försöksskolorna inrättas

successivt under de närmaste åren. Ivostnadsstater för var och en av skolorna

kommer efter vederbörliga utredningar att ingivas i samband med

överstyrelsens årliga anslagsäskanden. Det synes emellertid överstyrelsen

angeläget, att riksdagen redan nu i princip beslutar inrättande av skolorna.

Under budgetåret 1957/58 räknar överstyrelsen med att endast en av de

fyra skolorna träder i funktion. Förläggningen av denna torde böra beslutas

av Kungl. Maj:t på förslag av skolöverstyrelsen. Överstyrelsen utgår från

att denna skola kommer att omfatta klasserna 1—7 enligt alternativ 1 i de

sakkunnigas förslag. Som vid redovisningen av överstyrelsens kostnadsberäkningar

framgått, erfordras vid bifall till detta förslag en försöksledare

i Cb 13, en skolpsykolog i Ce 32, två adjunkter i Ca eller Ce 29, 24 klasslärare

i Ca eller Ce 25 samt ett kanslibiträde i Ce 11. Antalet heltidstjänster

i övningsämnen kan beräknas till en i gymnastik med lek och idrott, en i

hushållsgöromål och två i slöjd. Med hänsyn till de för övningslärare gällande

speciella anställningsprinciperna bör motsvarande tjänster icke inrättas

i dessa ämnen. Kostnaden uppskattas totalt till 691 000 kronor.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts pi-oposition nr 106 år 1957

Överstyrelsen har vid anslagsberäkningen utgått från att kostnaderna för

samtliga tjänster med alternativ anställningsform belastar anslagsposten

till Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

Överstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t ville, i förekommande fall

efter riksdagens medgivande,

dels besluta, att särskilda statliga försöksskolor skall från och med budgetåret

1957/58 eller den senare tidpunkt, Kungl. Maj:t bestämmer, successivt

upprättas vid lärarhögskolan i Stockholm samt i anknytning till

folkskoleseminariet i Karlstad, folkskoleseminariet för manliga elever i Linköping

och folkskoleseminariet i Luleå under villkor, att respektive städer

åtager sig att tillhandahålla för skolan erforderliga undervisningslokaler

jämte inredning och möbelutrustning samt att i övrigt svara för de anordningar,

som enligt Kungl. Maj:ts beslut skall ankomma på kommunen,

dels besluta, att ifrågavarande skolor skall organiseras som nioåriga

enhetsskolor,

dels medgiva inrättande från och med budgetåret 1957/58 av tjänster

för en försöksledare i Cb 13, en skolpsykolog i Ce 32, två adjunkter i Ca

eller Ce 29, 24 klasslärare i Ca eller Ce 25 samt ett kanslibiträde i Ce 11

samt att anställnings- och avlöningsförhållanden för personalen i övrigt

regleras enligt överstyrelsens förslag, samt

dels för budgetåret 1957/58 till Särskilda försöksskolor: Driftkostnader

anvisa ett förslagsanslag av 666 000 kronor samt till Särskilda försöksskolor:

Utrustning m. m. ett reservationsanslag av 25 000 kronor.

Erforderlig detaljreglering torde böra fastställas av Kungl. Maj:t på

förslag av skolöverstyrelsen.

3. Departementschefen

Den praktiska utprövning av systemet med nioårig enhetsskola, som

nu pågår ute i försöksdistrikten, har givit och kommer att ge en mängd

erfarenheter av utomordentlig betydelse för utformningen av framtidens

skola. Försöksdistriktens uppgifter är av naturliga skäl både omfattande

och mångskiftande. De yttre formerna, organisationen och administrationen,

kräver stor uppmärksamhet, undervisningens större bredd och rikare

variation framför allt på högstadiet erbjuder åtskilliga problem och sist

men inte minst innebär den nya skolformen en omdaning även i rent pedagogiskt

hänseende. Det är inte ägnat att alltför mycket förvåna, om man

i de olika försöksdistrikten inte alltid förmår ge varje moment i den mångfacetterade

verksamheten all den omsorg och den ingående prövning, som

i och för sig vore önskvärd. Eftersom denna verksamhet är grundad på ett

frivilligt åtagande från skoldistriktens sida, finns inte heller möjligheter att

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

utan vidare förelägga distrikten preciserade undersökningsuppgifter. För

vissa frågor i samband med enhetsskolans uppbyggnad är en prövning i

mer systematisk och vetenskaplig form än vad den reguljära försöksverksamheten

kan erbjuda onekligen angelägen.

Behov av systematisk och vetenskaplig experimentverksamhet föreligger

emellertid inte endast beträffande enhetsskolan. Under senare år har

vid olika tillfällen pekats på en rad metodiska och pedagogiska problem

som oberoende av skolsystemets organisation skulle behöva underkastas

praktisk prövning.

Det är under sådana förhållanden naturligt, att frågan om inrättande av

skolor anordnade speciellt för försöksverksamhet nu aktualiseras. Tanken

på särskilda försöksskolor är inte ny. Såsom här tidigare erinrats om, ingick

det i de planer för skolväsendets utveckling, som uppgjordes av 1946

års skolkommission, att dylika skolor skulle upprättas. Vid dessa skolor

skulle enligt skolkommissionens avsikt bedrivas permanent och systematisk

försöksverksamhet i ständig kontakt med den psykologisk-pedagogiska

forskningen.

Skolkommissionens förslag om särskilda försöksskolor föranledde inte

några omedelbara åtgärder. I 1950 års skolproposition förutsattes emellertid,

att skolöverstyrelsen skulle ta initiativ i denna fråga, i den mån det

för försöksverksamheten skulle befinnas ändamålsenligt att inrätta särskilda

försöksskolor. Överstyrelsen fann sig i sin tur böra dröja med förslag

i ämnet till dess man hade möjlighet att närmare bedöma i vilken utsträckning

de allsidiga försök, som 1950 års riksdag uttalat sig för, skulle kunna

komma till utförande i samband med den då beslutade försöksverksamheten

med nioårig enhetsskola.

I den tidigare nämnda skrivelsen av den 10 maj 1954 uttalade överstyrelsen,

att det vore hög tid att genom inrättande av de av skolkommissionen

föreslagna särskilda försöksskolorna skapa förutsättningar för bland

annat försök med undervisning i odifferentierade klasser på högstadiet. Då

vissa frågor i samband med inrättande av dylika skolor behövde närmare

klarläggas, begärde överstyrelsen att en utredning skulle verkställas. Den

begärda utredningen är numera genomförd och överstyrelsens härpå grundade

förslag i ämnet föreligger här till prövning.

Det sålunda sedan rätt lång tid förutsedda behovet av speciella försöksskolor

har, såsom jag redan antytt, klart belagts. Utredningen föreslår inrättande

av ett antal särskilda försöksskolor och framhåller därvid, att

man endast i sådana skolor kan genomföra en försöksverksamhet, som skall

kunna ge lösning både på vissa med enhetsskolans uppbyggnad förknippade

problem och på en råd andra pedagogiska och metodiska problem, som

aktualiseras oberoende av skolsystemets organisation. De föreliggande remissyttrandena

ger också uttryck för ett allmänt känt behov av den syste
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

in

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

matiska och vetenskapligt upplagda försöksverksamhet, som skulle möjliggöras

genom de föreslagna försöksskolorna.

Liksom utredningen, skolöverstyrelsen och det stora flertalet remissinstanser

ställer jag mig positiv till tanken att upprätta en typ av skola, där

man har särskilda möjligheter att under fortlöpande vetenskaplig kontroll

ingående pröva förutsättningarna för och verkningarna av olika pedagogiska,

metodiska och organisatoriska arrangemang. Framför allt de rent

pedagogiska frågorna, som inom den nuvarande försöksverksamheten med

enhetsskola av praktiska skäl inte kunnat ägnas tillräcklig uppmärksamhet,

skulle här kunna ges ökat utrymme. Även om det naturligen måste ta viss

tid innan en försöksskola kan i större omfattning visa upp resultat av sin

verksamhet, räknar jag med att den under enhetsskolans uppbyggnad skall

•kunna bidra med värdefulla rön och bli en impulsgivare för den pågående

försöksverksamheten.

Denna skoltyps största värde ligger dock däri att den ständigt fortsätter

sin experimentverksamhet och blir ett permanent organ för nydaningsarbetet

inom skolväsendet. Det ligger i sakens natur, att skolundervisningen

aldrig kan sägas nå en absolut definitiv utformning. Den psykologiska och

pedagogiska forskningen kommer ständigt med nya rön, samhällslivets

krav på skolundervisningen förändras och förnyas oupphörligt. Skolan

måste så långt det är möjligt följa med i utvecklingen och ju snabbare

denna utveckling går, desto starkare blir kraven på speciella resurser för

skolans fortlöpande omdaning. Ett stadigvarande forum för forskning och

praktiska experiment inom skolorganisationen är en förutsättning för en

fortskridande skolreform.

När jag nu övergår till att behandla de olika punkterna i utredningens

och skolöverstyrelsens förslag vill jag först framhålla, att denna nya verksamhet

givetvis icke från början vare sig kan eller bör regleras i detalj. Dess

speciella karaktär kräver en smidig anpassning till såväl skiftande undersökningsbehov

som lokala förhållanden. Det är vidare, i avvaktan på närmare

erfarenheter av denna hittills oprövade skoltyp, nödvändigt att man

till en början får pröva sig fram under relativt obundna former. I det följande

kan därför på många punkter endast dras upp vissa allmänna riktlinjer.

Inom den ram riksdagen kan komma att besluta, torde Kungl. Maj:t

och vederbörande myndigheter böra ha möjligheter att praktiskt lösa uppkommande

frågor.

Skolöverstyrelsen har understrukit, att de särskilda försöksskolornas huvuduppgift

bör vara praktisk-pedagogisk forskning och försöksverksamhet,

och avvisat utredningens förslag att dessa skolor jämväl skulle fungera som

centraler för lärarnas pedagogiska fortbildning. För egen del biträder jag

helt dessa överstyrelsens synpunkter. En närmare avvägning av uppgifterna

torde, såsom överstyrelsen vidare anfört, kunna ske först efter hand

som erfarenheter vinnes.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

Liksom överstyrelsen anser jag, att ett system med särskilda försöksskolor

icke bör utesluta, att den här åsyftade systematiska försöksverksamheten

till någon del förlägges till vanliga skolor. Den särskilda försöksskolan

bör ha möjlighet att placera försök även i klassavdelningar utanför

den egna skolan på skolorten eller i dess närhet. Utöver vissa praktiska och

undersökningstekniska fördelar vinner man genom s. k. spridda försök att

en vidgad krets av lärare direkt engageras i forskningsarbetet.

Härmed kommer jag in på en av professor Husen i den tidigare redovisade

promemorian berörd fråga. Det gäller, som Husén framhållit, inte endast

att låta lärarna få ta del av nya forskningsrön från vetenskapliga institutioner

utan framför allt att på bättre sätt personligen engagera dem

i det pedagogiska forskningsarbetet. Det är enligt min mening av stor vikt,

att verksamheten vid försöksskolan får karaktär av s. k. aktionsforskning.

I den nyss nämnda promemorian och i ett annat avsnitt av utredningens

betänkande ges exempel på aktuella undersökningsuppgifter för de föreslagna

försöksskolorna. Valet av arbetsuppgifter bör såsom föreslagits ankomma

på försöksverksamhetens centrala ledning. I detta sammanhang vill

jag också betona vikten av att man bedriver »rena» försök, d. v. s. undviker

att till samma avdelning förlägga försök som korsar varandra.

Det torde inte råda någon tvekan om att staten bör vara huvudman för

en skola av här förordat slag. Syftet att bedriva centralt ledda, systematiska

undersökningar torde eljest knappast kunna förverkligas. Såsom överstyrelsen

föreslagit bör försöksskolan tills vidare organiseras som en reguljär

enhetsskola, varvad man dock inte bör räkna med att den ensam skall

kunna omfatta en komplett enhetsskolorganisation. I vissa hänseenden

torde samordning få ske med skolväsendet i övrigt på orten.

Skolöverstyrelsen liksom ett flertal remissinstanser har ställt sig avvisande

till utredningens förslag att inom en särskild försöksskola organisera

avdelningar av B-formen. Jag vill i denna fråga instämma med överstyrelsen.

Undersökningsverksamhetens behov av läraravdelningar av B-form

torde böra tillgodoses genom externa försöksklasser. Av de tre organisationsalternativ

utredningen framlagt torde sålunda närmast alternativ 1

böra komma i fråga.

Ett representativt elevmaterial är en av grundförutsättningarna för försöksskolans

undersökningsarbete. Elevrekryteringen bör därför, i enlighet

med vad som föreslagits, ske regionalt, vilket i princip innebär att samtliga

barn inom ett visst område hänvisas till försöksskolan och att avgång

till andra skolor efter klass 4 och 6 icke bör förekomma. Vid bestämmande

av skolans förläggning och dess rekryteringsområde gäller det vidare att

tillse att befolkningsunderlaget icke har en från social synpunkt ensidig

sammansättning.

Utredningens uttalande att avgång till andra skolor efter klass 4 eller 6

i regel icke bör förekomma, har under remissbehandlingen mött vissa in
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

113

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

vändningar bland annat från Stockholms stad och Linköpings stad. Man

har därvid hävdat, att barnen inom skolans upptagningsområde icke bör

tvingas att ända till skolpliktens upphörande gå i denna skola utan att

behovet att bibehålla försöksskolans elevmaterial ogallrat bör tillgodoses

på frivillighetens väg. Härigenom skulle onödig irritation bland målsmännen

undvikas.

Avgång från försöksskolan till andra skolor bör inte heller enligt min

mening förhindras med tvång. Genom bland annat en på lämpligt sätt anordnad

upplysningsverksamhet bland målsmännen torde åtskilligt kunna

göras för att undvika en gallring av försöksskolans elevklientel. Det finnes

anledning att förmoda att försöksskolan skall kunna vinna sådant förtroende

hos föräldrarna, att konkurrensen från andra skolformer ej skall

inverka störande på försöksskolans verksamhet.

Innan jag går vidare bland organisationsfrågorna, vill jag här behandla

de delar av föreliggande förslag, som gäller försöksskolornas antal och förläggning.

Utredningen har funnit antalet särskilda försöksskolor böra bestämmas

till sex, vilket skulle ge ett enligt utredningens mening tillräckligt stort

underlag för undersökningarna och medge anordnande av vissa försök

parallellt vid två eller flera skolor. Av den tidigare redogörelsen har vidare

framgått, att utredningen, efter att ha klargjort vilka krav man bör uppställa

på en försöksskolas förläggningsort, ingående granskat förutsättningarna

på så gott som samtliga seminarieorter i landet. Utredningen har

därefter såsom förläggningsorter för de sex särskilda försöksskolorna ansett

sig böra föreslå Göteborg, Karlstad, Linköping, Luleå, Lund och Stockholm.

Överstyrelsen har begränsat sig till att nu föreslå inrättande av fyra särskilda

försöksskolor, nämligen i Karlstad, Linköping, Luleå och Stockholm.

Härutöver räknar dock överstyrelsen med att varje universitetsstad, som

beräknas i sinom tid erhålla lärarhögskola, också i anslutning till denna bör

få en särskild försöksskola.

Vid remissbehandlingen av utredningens förslag har man bland annat

från psykologisk-pedagogiska institutets sida varnat för den snabba utbyggnad

av försöksskolorganisationen som föreslagits. Institutet har ansett

det fördelaktigare att börja med en eller ett par skolor och avvakta

erfarenheterna från denna verksamhet, innan den fullständiga utbyggnaden

kommer till stånd.

För egen del anser jag det vara nödvändigt att först komma i gång med

en särskild försöksskola och att man sedan mot bakgrunden av erfarenheter

beträffande denna skolas organisation och start tar ställning till huruvida

och i vad mån verksamheten bör utbyggas. I dagens läge är jag därför icke

beredd att tillstyrka inrättande av mer än en särskild försöksskola. Av den

8 — Diliavg till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 106.

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

verkställda utredningen har framgått, att ett flertal orter är väl lämpade

för den planerade försöksverksamheten. Intresset för projektet har visat

sig stort på de berörda orterna. Då det är av vikt att den nu förordade särskilda

försöksskolan snarast kan börja sin verksamhet, torde det för valet

av förläggningsort få bli avgörande om förutsättningar för omedelbart

igångsättande föreligger. Den enda av de ifrågavarande städerna, där en

särskild försöksskola under ändamålsenliga förutsättningar kan starta

redan läsåret 1957/58, synes vara Linköping.

Den till försöksskola i Linköping föreslagna s. k. Tornhagsskolan är nyuppförd

och togs i bruk hösten 1956. Befolkningen i skolans upptagningsområde

anses ha en från skilda synpunkter lämplig sammansättning. Försöksverksamhet

med enhetsskola har sedan 1950 pågått i vissa delar av

staden. Från och med innevarande läsår är denna verksamhet utvidgad till

att avse hela staden med början i klasserna 1, 2, 5 och 6. I samband härmed

nedlägges successivt den femåriga realskollinjen vid stadens högre

allmänna läroverk och den sjuåriga linjen vid kommunala flickskolan omorganiseras

successivt till femårig linje. Avgång från försöksskolan efter

klass 4 skulle här alltså inte bli aktuell, men möjligen efter klass 6 till den

femåriga flickskollinjen. Den från och med läsåret 1956/57 startade försöksverksamheten

kommer hösten 1957 att nå klass 7. Staden har vidare

försöksgymnasium, anknutet till högre allmänna läroverket, samt två folkskoleseminarier,

ett för manliga elever och ett provisoriskt för kvinnliga

elever. Det sistnämnda seminariet är försett med en välutrustad institution

för psykologi och pedagogik, vilken, om seminariet såsom föreslagits kommer

att nedläggas, i viss utsträckning torde kunna utnyttjas av försöksskolan.

Stadens karaktär av skolstad kommer vidare att ytterligare stärkas

om, såsom beräknat, praktisk lärarkurs förlägges till det manliga seminariet

och högre allmänna läroverket. Från stadens sida har visats ett mycket

stort intresse för att få en särskild försöksskola förlagd till orten.

Enligt min mening bör alltså från och med nästa budgetår den s. k.

Tornhagsskolan i Linköping inrättas såsom en statlig särskild försöksskola.

Vid den fortsatta behandlingen av frågor rörande försöksskolans organisation

och ledning anser jag det därför naturligt och mest ändamålsenligt

att utgå från förhållandena i nämnda stad och anpassa skolans utformning

härefter utan anspråk på att därmed skapa en i allo lämplig förebild

för eventuella ytterligare försöksskolor.

Den särskilda försöksskolan i Linköping torde nästa läsår kunna starta

med klasserna 1—7 och alltså vara fullt utbyggd från och med läsåret

1959/60. Antalet avdelningar på de olika stadierna torde i stort sett kunna

bli det i utredningens alternativ 1 angivna. Speciella övergångsproblem men

även skolanläggningens storlek medför givetvis, att vissa justeringar i organisationsförslaget

måste tillåtas. I systemet med regional elevrekrytering

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

ligger ju för övrigt att skolan måste ha en viss elasticitet. Innan skolans

högstadium är fullt utbyggt, torde man vidare böra räkna med att staden

övergångsvis skall kunna disponera vissa klassrum för kommunala klassavdelningar.

Inom skolväsendet i Linköping förekommer för närvarande

duplicering i tämligen stor utsträckning. Även om under själva omorganisationen

vissa hänsynstaganden till stadens lokalsvårigheter kan bli erforderliga,

torde försöksskolans speciella uppgifter göra det nödvändigt att

duplicering så långt möjligt undvikes.

I såväl utredningens som skolöverstyrelsens förslag har det tagits för

givet, att en särskild försöksskola skall vara organisatoriskt anknuten till

folkskoleseminarium eller lärarhögskola. Ett mycket intimt samarbete bör

även enligt min uppfattning förekomma mellan försöksskola och lärarutbildningsanstalt

på orten. Den erforderliga kontakten synes dock böra

åstadkommas på annat sätt än genom att försöksskolan direkt underordnas

lärarutbildningsanstalten. Att såsom överstyrelsen tänkt sig pålägga rektor

för lärarutbildningsanstalten — i detta fall folkskoleseminariet för manliga

elever i Linköping — chefskapet även för försöksskolan synes mig

knappast lämpligt, i synnerhet som praktisk lärarkurs beräknas bli förlagd

till detta seminarium. Även av rent psykologiska skäl torde det vara

lämpligare, att försöksskolan inte blir ett annex till folkskoleseminariet utan

en självständigt arbetande enhet.

Enligt överstyrelsens förslag skulle, utöver seminarierektorn-chefen, för

försöksskolans ledning finnas en försöksledare tillika biträdande rektor, en

skolpsykolog och en studieledare samt erforderlig biträdespersonal. Överstyrelsen

har vidare föreslagit, att lärarnas löneförmåner och undervisningsskyldighet

i huvudsak skulle vara desamma som vid ett seminariums

övningsskola respektive lärarkursläroverk.

Jag anser mig för egen del böra förorda, att försöksskolan även i vad avser

personalen i stort sett uppbygges som en vanlig enhetsskola. Beträffande

lärarkåren bör man sålunda i huvudsak utgå från de avlönings- och

tjänstgöringsförhållanden som gäller inom den nuvarande försöksverksamheten.

Till lärarfrågorna återkommer jag längre fram. När det gäller skolans

ledning räknar jag med att skolledaren liksom i den reguljära enhetsskolan

skall biträdas av en studieledare. Försöksskolans speciella forsknings-

och undersökningsuppgifter gör det dock nödvändigt att så långt

möjligt avlasta skolans chef rent administrativa arbetsuppgifter och låta

honom i första hand vara försöksledare. Den mest ändamålsenliga lösningen

synes därför vara, att den kommunale överläraren (s. k. annan

överlärare) får bibehålla vissa uppgifter beträffande Tornhagsskolan även

efter det att den fått ställningen som särskild försöksskola. Detta arrangemang

synes för övrigt naturligt med hänsyn till att försöksskolan i många

frågor måste samarbeta med det kommunala skolväsendet. De av överstyrelsen

förordade principerna för fördelningen mellan stat och kommun

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

av kostnaderna för försöksskolan, till vilka principer jag redan nu vill

uttala min anslutning, innebär bland annat att kommunen — i förekommande

fall med sedvanligt statsbidrag såsom för kommunal enhetsskola

— svarar för kostnader för undervisningsmateriel, läroböcker, skolhälsovård,

lokalernas uppvärmning och städning m. m. samt står som rättsägare

till skolbyggnaderna. En mängd administrativa uppgifter, som sammanhänger

med kommunens engagemang i försöksskolan, bör lämpligen

skötas av överläraren. Även det huvudsakliga administrativa arbetet med

elevintagningar, meddelande av ordningsföreskrifter och andra praktisktadministrativa

uppgifter synes böra åvila denne. Den pedagogiska ledningen

av arbetet i försöksskolan liksom frågor rörande den statliga personalen

bör däremot ankomma på skolans chef, försöksledaren. En detaljavvägning

av de båda befattningshavarnas uppgifter torde inte nu kunna

göras; arbetsfördelningen bör, i huvudsak enligt de riktlinjer som här angivits,

få anpassas efter vad som under verksamhetens gång befinnes

lämpligt.

Representanter för Linköpings stad har under ärendets fortsatta beredning

anslutit sig till en dylik uppläggning av skolledningens organisation.

Det s. k. Tornhagsområdet utgör för närvarande ett eget överlärardistrikt.

Med hänsyn till den minskning i överlärarens arbetsuppgifter, som följer

av att Tornhagsskolan blir en statlig försöksskola, torde distriktsindelningen

komma att ändras så, att ytterligare någon skolanläggning faller

på denne överlärares lott.

Såsom skolstyrelse, i den mån en dylik fordras för bland annat de på

staden ankommande uppgifterna beträffande försöksskolan, bör fungera

Linköpings stads skolstyrelse.

För den lokala ledningen av skolan bör såsom både utredningen och skolöverstyrelsen

förordat även finnas en försöksnämnd. Nämnden bör enligt

min uppfattning närmast vara en arbetsgrupp, som får verka under tämligen

obundna former. Dess uppgift bör vara att under den centrala ledningen

ha överinseendet över skolans försöksverksamhet och att utgöra

ett organ för samarbete och samråd mellan den särskilda försöksskolan samt

representanter för lärarutbildningsanstalterna på orten, det kommunala

skolväsendet och den därinom bedrivna försöksverksamheten. Försöksnämndens

sammansättning torde tills vidare böra vara följande: försöksledaren

vid den särskilda försöksskolan, rektorerna vid ortens lärarutbildningsanstalter

— alltså även rektor vid högre allmänna läroverket, om

praktisk liirarkurs förlägges dit — den kommunale skolledaren, studieledaren

vid den särskilda försöksskolan samt tre av denna skolas lärarkollegium

utsedda ledamöter, representerande vart och ett av de olika undervisningsstadierna.

Den centrala ledningen av försöksskolan bör utövas av skolöverstyrelsen,

som härvid bör samarbeta med den vetenskapliga expertisen vid lärar
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1957

högskolans i Stockholm pedagogiska institution. På överstyrelsen bör sålunda

ankomma bland annat att i samråd med nämnda expertis bestämma

försöksuppgifterna och dra upp riktlinjer för försöksverksamhetens bedrivande,

ombesörja bearbetningen av det insamlade materialet och svara för

publiceringen av resultaten. Överstyrelsens försöksavdelning, som bland sin

personal numera har två skolpsykologer, och lärarhögskolans pedagogiska

institution, som från och med den 1 juli 1957 avses skola erhålla en väsentlig

personalförstärkning, torde vidare fortlöpande komma att lämna den särskilda

försöksskolan ett mycket betydelsefullt bistånd.

Jag har redan nämnt, att jag biträder vad överstyrelsen föreslagit i fråga

om fördelningen av kostnaderna för den särskilda försöksskolan. Med hänsyn

till skolans speciella forsknings- och försöksuppgifter har jag funnit det

nödvändigt att den drivs i statlig regi. Det är å andra sidan naturligt att

kommunen, som genom försöksskolan får en del av ortens utbildningsbehov

tillgodosett, sörjer för vissa kostnader i samband med denna skola.

På staten bör i överensstämmelse med överstyrelsens förslag falla alla

kostnader för försöksledaren och lärarpersonalen, inklusive studieledaren,

och för den biträdespersonal, som betingas av de speciella försöksuppgifterna.

I statens kostnader ingår vidare statsbidrag av olika slag till kommunen

enligt de regler som gäller för den vanliga kommunala försöksverksamheten.

Slutligen bör staten ställa särskilda medel till förfogande för

anskaffande av den speciella utrustning och materiel, som krävs för försökens

genomförande, exempelvis viss facklitteratur, apparatur och av särskilda

försök betingad undervisningsmateriel.

Övriga kostnader bör, såsom överstyrelsen förordat, bestridas av kommunen.

Jag övergår härefter till att närmare behandla frågor rörande den statligt

anställda personalen.

För behörighet till tjänsten som försöksledare och chef för den särskilda

försöksskolan torde böra krävas licentiatkompetens, helst i psykologi eller

pedagogik, och i övrigt i huvudsak uppställas de villkor som gäller för behörighet

till rektorstjänst vid allmänt läroverk. Tjänsten bör placeras i

lönegrad Cb 12. Förordnandetiden bör omfatta sex år. Då försöksledaren

i största möjliga utsträckning bör få ägna sig åt själva undersökningsarbetet

och därmed sammanhängande frågor torde någon reguljär undervisningsskyldighet

icke böra föreskrivas för honom. Därest han i viss utsträckning

— exempelvis för demonstration av viss metodik eller därför

att det ur undersökningssynpunkt befinnes lämpligt — bestrider undervisning,

bör ersättning såsom för övertimmar ej utgå.

Studieledaren bör åtnjuta arvode och nedsättning av undervisningsskyldigheten

enligt de regler som gäller för dylik befattningshavare inom den

vanliga försöksverksamheten med enhctsskola.

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts -proposition nr 106 år 1957

I fråga om lärartjänsterna har jag redan nämnt, att jag funnit lönesättningen

böra bli i huvudsak densamma som i en reguljär enhetsskola. Såsom

lärare i läroämnen bör även förekomma folkskollärare med vidareutbildning.

Också beträffande lärarnas anställnings- och tjänstgöringsförhållanden

i övrigt bör den vanliga enhetsskolans regler tillämpas, dock med de avvikelser

som betingas av att tjänsterna blir statliga. Med hänsyn till de

speciella undersökningsuppgifterna vill jag dock beträffande undervisningsskyldigheten

för samtliga lärarkategorier föreslå, att i densamma skall, i

den utsträckning Kungl. Maj:t bestämmer, få inräknas tid för konferenser,

utarbetande av undervisningsmetodik och liknande.

Med den omfattning den särskilda försöksskolan i Linköping kan beräknas

få under läsåret 1957/58, torde från och med nästa budgetår böra

inrättas två lärartjänster i läroämnen, varav den ena som adjunktstjänst i

lönegrad 29, alternativt ämneslärartjänst i lönegrad 27, och den andra som

folkskollärartjänst i 23 lönegraden, samt 12 folkskollärartjänster och likaledes

12 småskollärartjänster. Samtliga dessa tjänster torde i personalförteckningen

böra upptagas som ordinarie tjänster, dock med rätt för Kungl.

Maj:t att, därest det med hänsyn till övergångsförhållandena befinnes

lämpligare, beträffande de 24 folk- och småskollärartjäns terna medge utbyte

av ordinarie tjänst mot extra ordinarie tjänst. Kungl. Maj:t torde

vidare böra ha möjlighet att, när antalet avdelningar på respektive stadier

kan slutligt bestämmas, vid behov medge utbyte av folkskollärartjänst mot

småskollärartjänst och vice versa.

Vid beräkningen av medelsbehovet måste också beaktas, att utöver här

angivna lärartjänster kommer att föreligga behov av timlärare och andra

icke-ordinarie lärare.

Behovet av övningslärare under försöksskolans första läsår är svårt att

nu bedöma. I första hand torde böra räknas med att undervisningen i

övningsämnen bestrides av timlärare. Kungl. Maj:t torde dock böra ha

rätt att, om så visar sig mer ändamålsenligt, inrätta ordinarie övningslärartjänster.

Slutligen bör bland den statliga personalen upptagas en extra ordinarie

kanslibiträdestjänst i Ce 11.

Vid tillsättningen av försöksledartjänsten och lärartjänsterna måste givetvis

hänsyn tas till de speciella krav experimentverksamheten ställer.

Vad gäller själva förfarandet vid tjänstetillsättningen torde det, i varje

fall under skolans första verksamhetstid, vara lämpligast att tillsättningen

i huvudsak anförtros åt central myndighet. Med avvikelse från vad som

nu gäller för enhetsskolan och från vad i propositionen nr 61 till årets riksdag

föreslagits såsom huvudregel för undervisningsväsendet, vill jag sålunda

för den särskilda försöksskolan föreslå, att samtliga ordinarie och

icke-ordinarie lärartjänster tills vidare tillsättes av skolöverstyrelsen. Då

s. 119 Kontrollera mot PDF

119

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1957

folk- och småskollärartjänster första gången skall besättas, bör i viss utsträckning

tillsättning utan ledigförklarande få äga rum. Försöksledaren

bör förordnas av Kungl. Maj:t, varvid även kallelseförfarande bör kunna

komma i fråga. Annan icke-ordinarie lärarpersonal än nyss nämnts, torde

böra förordnas av skolans chef, om anställningen avser kortare tid än en

termin, och eljest av överstyrelsen. Skolans chef bör även äga förordna innehavare

av kanslibiträdestjänsten. Studieledaren bör utses av överstyrelsen.

I samband med försök i externa klassavdelningar kan vissa kostnader för

ersättningar tänkas uppkomma. Såsom överstyrelsen förutsatt torde eventuella

dylika kostnader i enlighet med Kungl. Maj:ts närmare bestämmande

få bestridas ur de medel, som anslås till avlöningar till icke-ordinarie

personal.

En förutsättning för att en särskild försöksskola i enlighet med vad jag

här förordat skall kunna inrättas i Linköping från och med nästa budgetår,

är givetvis att Linköpings stad är beredd att påtaga sig de kostnader och

uppgifter, som beräknats falla på kommunen. Gentemot det av överstyrelsen

framlagda förslaget har från stadens sida i remissyttrandet endast

gjorts vissa smärre erinringar, t. ex. beträffande ledningen för försöksskolan,

försöksnämndens sammansättning och elevrekryteringen. I vad avser

fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för försöksskolan

har staden helt godtagit överstyrelsens förslag. Såsom jag antytt i det föregående

har vidare under ärendets beredning förekommit överläggningar

mellan representanter för staden och ecklesiastikdepartementet. Enighet

har därvid nåtts om de riktlinjer efter vilka jag utformat mitt förslag.

Såsom är brukligt exempelvis vid förstatligande av kommunala gymnasier,

torde kommunalt åtagande i enlighet med vad hår föreslagits från

statsmakternas sida böra uppställas som villkor för den statliga försöksskolans

inrättande.

För den särskilda försöksskolan erforderliga bestämmelser torde i huvudsaklig

överensstämmelse med de riktlinjer, som här uppdragits, få meddelas

av Kungl. Maj:t efter förslag av skolöverstyrelsen.

För ifrågavarande ändamål torde från och med budgetaret 1957/58 pa

riksstaten böra uppföras dels ett förslagsanslag till Särskilda försöksskolan i

Linköping: Driftkostnader, dels ett reservationsanslag till Särskilda försöksskolan

i Linköping: Utrustning. Medelsbehovet under förslagsanslaget

beräknar jag till 570 000 kronor, vilket belopp torde fördelas på olika poster

i enlighet med den stat jag i min efterföljande hemställan kommer att

föreslå. Reservationsanslaget torde för nästa budgetår böra upptagas med

25 000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och förordat hemställer jag

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

a) besluta, att en särskild försöksskola, tills vidare i huvudsak

organiserad såsom nioårig enhetsskola, skall från

och med budgetåret 1957/58 eller den senare tidpunkt

Kungl. Maj:t bestämmer upprättas i Linköping under villkor

att Linköpings stad åtager sig att tillhandahålla för

skolan erforderliga undervisningslokaler jämte inredning

och möbelutrustning samt att i övrigt svara för de anordningar

och kostnader, som i enlighet med vad jag i det

föregående förordat skall ankomma på staden;

b) godkänna följande personalförteckning för särskilda

försöksskolan i Linköping, att tillämpas tills vidare från

och med budgetåret 1957/58:

Personalförteckning

Befattning Tjänstemän å ordinarie stat Lönegrad

1 försöksledare .............................. Cb 12

1 adjunkt eller ämneslärare----Ca 29 respektive Ca 27

1 folkskollärare i 23 lönegraden ............... Ca 23

12 folkskollärare.............................. Ca 21

12 småskollärare.............................. Ca 15

c) godkänna följande stat för särskilda försöksskolan i

Linköping, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1957/58:

Stat

Avlöningar

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... 300 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal,

förslagsvis................... 165 000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis.......... 95 000 560 000

Omkostnader

1. Sjukvård m. m., förslagsvis........ 3 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ...... 7 000 10 000

Summa kronor 570 000

d) till Särskilda försöksskolan i Linköping: Driftkostnader

för budgetåret 1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 570 000 kronor;

e) till Särskilda försöksslcolan i Linköping: Utrustning

för budgetåret 1957/58 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 25 000 kronor.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

121

III. Vissa frågor rörande högre skolor

i försöksdistrikten

1. Frågornas tidigare behandling

Frågan om förefintliga statliga realskolors ställning inom försöksdistrikt

med nioårig enhetsskola upptogs första gången till behandling vid 1952

års riksdag, varvid i propositionen nr 149 (s. 110—122) angivna grunder

för försöksverksamhetens organisation på realskolestadiet och för statsbidrag

till nämnda verksamhet i skoldistrikt, där statlig realskola finnes,

godkändes av riksdagen (SU 174, Rskr 333). Beträffande principerna för

realskolans ställning i här avsedda försöksdistrikt innebär nämnda grunder

i huvudsak följande. Samordnande av enhetsskolan och realskolan inom

ett försöksdistrikt bör ske efter endera av följande två linjer, nämligen

antingen så att realskolan successivt avvecklas och ersättes av enhetsskolans

högstadium eller också på det sätt att realskolan tills vidare bibehålies

som en statlig sektion av kommunens skolväsende, varvid realskolans organisation

och arbete så nära som möjligt anpassas efter enhetsskoleprogrammet.

Det ankommer på Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall pröva

vilket alternativ som skall användas.

I nämnda proposition behandlades även vissa med frågan om den statliga

realskolans ställning i försöksdistrikten förknippade spörsmål av ekonomisk

och administrativ natur. Vad därvid föreslogs skulle endast utgöra

ett provisorium för tiden till och med utgången av budgetåret 1953/54 i

avvaktan på de ytterligare erfarenheter, som erfordrades för en mer varaktig

reglering av hithörande frågor. Här torde få lämnas en redogörelse

för vissa i propositionen gjorda uttalanden.

Vid tillämpningen av alternativet att successivt avveckla realskolan

borde de kostnader, som vid de allmänna läroverken bestredes av terminsoch

inskrivningsavgifterna, övertagas av kommunen. Staten borde dock

fortfarande stå för de fyllnadsbelopp, som dittills utgått för täckande av

ljus- och vedkassornas utgifter. Statens bidrag borde i detta hänseende

beräknas till skillnaden mellan medeltalet av statsbidraget under de tre

budgetåren närmast före avvecklingens påbörjan och det bidrag, som i

vanlig ordning utginge till den krympande realskolan. Sedan realskolan

helt avvecklats, borde — såvida icke annat dessförinnan föreskreves —

statsbidraget vara lika med nyss nämnda treårsgenomsnitt.

Särskilda statsbidrag borde sålunda tills vidare utgå som kompensation

för de förmåner, kommunen haft av statens huvudmannaskap för realskolan,

samtidigt som kommunen borde svara för vissa kostnader, som dittills

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

bestritts på annat sätt. Kommunerna syntes icke bli lidande på en dylik

uppgörelse. Den måste bedömas med beaktande jämväl av de byggnadsbidrag,

vartill kommunen bleve berättigad, när realskolan inlemmades i

enhetsskolan. Det kunde till och med ifrågasättas, huruvida icke en kommun

med hänsyn till byggnadsbidragens storlek i vissa fall kunde komma

att intaga en alltför gynnad ställning, om den dessutom skulle få räkna sig

till godo de särskilda statsbidragen. Det förutsattes därför, att det i samband

med blivande beslut om statsbidrag till byggnadsföretag, som berörde

enhetsskolans högstadium, från fall till fall skulle av Kungl. Maj:t prövas,

huruvida det borde ställas som villkor, att de särskilda förmånerna

skulle nedsättas eller upphöra utgå.

Så länge någon del av realskolan funnes kvar, borde realskolans ordinarie

och extra ordinarie lärare fortfarande vara knutna till denna skola.

Skulle deras tjänstgöring icke rymmas inom realskolans ram, kunde den i

behövlig utsträckning förläggas till enhetsskoleklasser. Till frågan, huruvida

lärartjänsterna på realskolans stat även längre fram under försökstiden

skulle anses knutna till realskolan och huruvida ledigblivande tjänster

skulle kunna återbesättas, syntes ställning icke behöva tagas i det förevarande

sammanhanget.

Vid tillämpning av det andra alternativet, att bibehålla realskolan, borde

termins- och inskrivningsavgifter upphöra att uttagas och motsvarande

kostnader övertagas av kommunen i den mån de ej komme att täckas genom

statens bidrag till ljus- och vedkassan eller genom andra inkomstkällor.

I propositionen 1955:120 togs ånyo upp frågor rörande statliga realskolor

inom försöksdistrikten. Härvid uttalades, att några fasta riktlinjer för reglering

av de ekonomiska och organisatoriska förhållandena ej kunde genomföras

utan en särskild undersökning av hithörande frågor. En sådan undersökning

ansågs vid denna tid böra igångsättas.

I enlighet med vad vidare i propositionen föreslogs, erhöll Kungl. Maj:t

riksdagens bemyndigande (SU 122; Rskr 285) att för budgetåren 1954/55

—1956/57 provisoriskt reglera de ekonomiska och organisatoriska frågor,

som sammanhängde med de statliga realskolornas ställning i försöksdistrikten

och med samordnandet av högre skolor och försöksskolan i dylika

distrikt. En precisering på förhand av de linjer efter vilka de olika problemen

borde provisoriskt lösas under den angivna tidsperioden ansågs i propositionen

inte möjlig. Vissa allmänna normer samt vissa redan då förutsebara

problemställningar ansågs dock kunna anges. Härom anfördes följande.

De vid 1952 års riksdag uppdragna riktlinjerna bör alltjämt vara vägledande

för de fall, där den statliga realskolan avvecklas och förpuppas.

Kommunerna synes alltså i dylika fall alltjämt böra kunna erhålla särskilt

statsbidrag till ersättning för de fyllnadsbelopp av statsmedel, som vid

realskolans bibehållande skulle ha utgått för täckande av ljus- och vedkassornas

utgifter. Bidragsbeloppet synes kunna beräknas på grundval av

det hittills tillämpade treårsgenomsnittet, där ej särskilda lokala förhållan
-

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

den gör att en dylik medeltalsberäkning blir missvisande. Frågan huruvida

och i vad mån förevarande bidrag skail utgå bör vidare alltjämt bedömas

med beaktande av storleken av de byggnadsbidrag, som utgått eller må

utgå till kommunen för skolbyggnadsföretag, avseende lokaler för försöksskolans

högstadium eller ersättningslokaler för sådana utrymmen, som tas

i anspråk för högstadiet.

Även i de fall, där realskolan bibehålies vid sidan av försöksverksamheten,

bör såsom hittills i regel terminsavgiftssystemet avskaffas vid realskolan

och kommunen övertaga motsvarande kostnader, i den mån de ej

täckes av statsbidrag till ljus- och vedkassan eller av andra inkomstkällor.

Vad gäller lärartjänsterna vid realskolan bör framhållas, att realskolan

efter en avveckling visserligen förpuppas och saknar lärjungar och i regel

även rektor, men att detta formellt likväl ej innebär att den nedlägges;

så länge det är fråga om försöksverksamhet bör ett slutligt nedläggande ej

ske. Lärartjänsterna i kunskapsämnen bör således fortfarande kvarstå på

realskolans stat. De kan då antingen återbesättas i hittillsvarande omfattning

eller ock vakanssättas utan att uppehållas med vikarie. I det förstnämnda

fallet är lärarna enligt kungörelsen 1951: 598 skyldiga att helt eller

delvis fullgöra sin tjänstgöringsskyldighet på försöksskolans högstadium;

i det senare fallet inrättas i stället motsvarande antal tjänster på försöksskolans

högstadium. Från ekonomiska synpunkter är det utan betydelse

vilken väg som väljes, ty i båda fallen står staten för hela avlöningskostnaden.

Såvitt gäller övningslärartjänster och vaktmästartjänster får observeras,

att för avlönande av kommunalt anställda övningslärare statsbidrag utgår

med 78 procent och att till kostnaderna för kommunala vaktmästartjänster

intet statsbidrag utgår. Frågan huruvida övningslärartjänster och vaktmästartjänster

skall återbesättas på realskolans stat i de fall, där realskolan

avvecklas och förpuppas, synes liksom frågan om ersättning för bidrag till

ljus- och vedkassornas utgifter böra bedömas mot bakgrunden av de byggnadsbidrag,

som utgått eller må utgå för försöksskolans högstadium.

I de fall, där realskolan bibehålies men likväl på ett eller annat sätt

hopkrympes för anpassningen till försöksverksamheten, kan givetvis för

den kvarvarande delen av realskolan uppstå en minskning i behovet av

tjänster av nu avsedda slag. Hur därvid bör förfaras är i hög grad beroende

av skiftande lokala förhållanden. Även här bör emellertid beaktas bland

annat det eventuella byggnadsbidrag, som kommunen må erhålla för sådana

lokaler för försöksskolans högstadium, som eljest måst uppföras för

realskolans behov.

Där övningslärare och vaktmästare alltjämt är anställda vid realskolan,

bör de givetvis vara skyldiga att, tjänstgöra även vid försöksskolan.

I distrikt, där den statliga realskolan avvecklas och förpuppas, synes i

regel de administrativa uppgifter, som handhafts av rektor vid realskolan,

böra ankomma på den särskilda skolstyrelsen. Realskolornas bibliotek, materiel

och samlingar bör utan ersättning få utnyttjas för försöksskolans räkning.

Eventuella behållningar av kassor och fonder torde, diir dessa ej kan

nyttjas för föreskrivna ändamål och permutation i vederbörlig ordning ej

sker, i regel böra fonderas i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till

frågan om realskolans nedläggande.

I och med att realskolan avvecklas eller krympes, minskas automatiskt

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1957

de statliga anslagsmedlen till biträdespersonal på rektorsexpeditionen, bibliotekariearvode

m. m. Den ökade kostnad, som därmed uppstår för kommunen,

torde i regel få anses uppvägd av de statsbidrag, som i olika hänseenden

utgår till försöksskolan, bland annat i form av särskilt försökskostnadsbidrag.

Den i propositionen 1955: 120 förordade undersökningen av hithörande

frågor uppdrogs av Kungl. Maj:t den 30 juni 1955 åt skolöverstyrelsen,

som jämväl genom tidigare beslut av Kungl. Maj:t anbefallts att avgiva

förslag till bestämmelser i fråga om de för realskola och enhetsskola gemensamma

ekonomiska förhållandena i vissa försöksdistrikt.

Med anledning av de sålunda givna uppdragen har skolöverstyrelsen i

skrivelse den 7 februari 1957 gjort framställning beträffande vissa frågor

rörande högre skolor inom försöksdistrikten. Överstyrelsens förslag är

grundade på en av f. d. rektorn vid högre allmänna läroverket i Halmstad

Erik Hernqvist på överstyrelsens uppdrag verkställd utredning, över vilken

yttranden avgivits av vissa rektorer och skolstyrelser m. fl.

2. Skolöverstyrelsens förslag

Överstyrelsen har vid sin framställning fogat en översikt över de högre

skolorna i försöksdistrikten, i vilken dessa skolor sammanförts i tre huvudgrupper,

nämligen (A) högre kommunala skolor, (B) statliga realskolor som

ej är samorganiserade med gymnasium (eller försöksgynmasium) samt (C)

statliga realskolor, samorganiserade med gymnasium (eller försöksgymnasium).

Inom dessa huvudgrupper inordnas den högre skolan i överensstämmelse

med det tidigare angivna beslutet vid 1952 års riksdag enligt

endera av följande två principer: (a) den högre skolan (realskoledelen) bibehålies

som en fristående sektion av skolväsendet i distriktet, men dess

organisation och arbete anpassas så nära som möjligt efter enhetsskoleprogrammet;

(b) den högre skolan (realskoledelen) avvecklas successivt och

ersättes med enhetsskolans högstadium. Beträffande vissa skolor, som av

överstyrelsen hänföres till underavdelningen b), anföres följande.

I några fall, det gäller Bollnäs, Linköping, Skellefteå och Sundsvall, har

bestämts att den fyraåriga realskolan skall med en eller undantagsvis två

paralleller tills vidare bibehållas med tanke på elever från kringliggande

distrikt och inflyttande elever, vilka tidigare ej läst engelska. Sedan från

och med läsåret 1955/56 ämnet engelska är obligatoriskt i klasserna 5 och

6 i folkskolan och numera även har samma förstärkningsanordningar där

som inom försöksverksamheten, har nämnda anledning till bibehållande av

den fyraåriga realskollinjen bortfallit. Av samma skäl torde likaså behov

av sexåriga flickskolelinjer vid sidan av de femåriga ej längre föreligga. Då

det emellertid av utfärdade bestämmelser framgår att den fyraåriga linjen

icke är avsedd för elever som tillhör eller kommer från skoldistrikt där för
-

s. 125 Kontrollera mot PDF

125

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

söksverksamhet med nioårig enhetsskola bedrives och då anordningen dessutom

uppenbarligen är en ren övergångsföreteelse, bör de här nämnda högre

skolorna anses tillhöra gruppen b).

Resultatet av överstyrelsens gruppering av de högre skolorna i försöksdistrikten

framgår av följande sammanställning.

A. Högre kommunala skolor

a) Den högre kommunala skolan bibehålies

Falun: flickskola (37—77; l6—6° för icke enhetsskolelever), praktisk

realskola (l4—44)

Linköping: flickskola (37—77)

Nacka: praktisk realskola (l4—44)

Sundsvall: flickskola (37—77)

Södertälje: flickskola (37—7‘, 2®—66)

Västerås: flickskola med realskollinje (linjerna ej bestämda), praktisk

realskola (l4—44)

b) Den högre kommunala skolan avvecklas

Burlöv: högre folkskola

Hallstahammar: realskola (beslut om avveckling föreligger ännu ej)

Jokkmokk: realskola (beslut om avveckling föreligger ännu ej)

Linköping: realskola (linje vid kommunala flickskolan och inbyggd i

folkskolan)

Mörbylånga: högre folkskola

Råneå: realskola

Töre: realskola

Västerås: realskola (inbyggd i folkskolan)

Åseda: realskola (beslut om avveckling föreligger ännu ej)

B. Statliga realskolor, ej samorganiserade med gymnasium

a) Realskolan bibehålies (öppen för försöksdistriktets egna elever)

Huskvarna: samrealskola (l4—44, l4 endast för elever, som ej läst

engelska)

Sundbyberg: samrealskola (24—44)

b) Realskolan avvecklas

Skurup: samrealskola

Svedala: samrealskola

Timrå: samrealskola

C. Statliga realskolor samorganiserade med gymnasium (eller försöksgymnasium

)

a) Realskolan bibehålies (öppen för försöksdistriktets egna elever)

Falun: h. allm. läroverk (35—5r’; l4—44 för icke enhetsskolelever)

Stockholm: Brännkyrka: samrealskola (35—55; l4—44), kommunalt

gymnasium

Stockholm: Gubbängen: samrealskola (35—5S; l4—44), kommunalt

gymnasium

Stockholm: Enskede: h. allm. läroverk (35—5n; l4—44), försöksgymnasium
Södertälje:

h. allm. läroverk (3®—5r’)

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

b) Realskolan avvecklas

Bollnäs: h. allm. läroverk (doek l4—l4 kvar för icke enhetsskolelever)
Göteborg:

Lundby: samrealskola, försöksgymnasium

Linköping: h. allm. läroverk (dock l4—L kvar för icke enhetsskolelever),

försöksgymnasium

Nederkalix: samrealskola, försöksgymnasium

Skellefteå: h. allm. läroverk (dock l4—i4 kvar för icke enhetsskolelever),

försöksgymnasium

Sundsvall: h. allm. läroverk (dock l4—f4 kvar för icke enhetsskolelever),

försökgymnasium

Västerås: h. allm. läroverk

Observeras bör att överstyrelsen, med viss avvikelse från den i sammanställningen

återgivna grupperingen, vid framläggandet av sina förslag med

skolor tillhörande grupp C eller gymnasieskolor endast avser sådana statliga

realskolor, som är samorganiserade med statliga gymnasier eller försöksgymnasier.

Skolöverstyrelsen erinrar inledningsvis om att försöksskolan enligt principerna

för försöksverksamheten skall vara en kommunal skola, där varje

skolenhet förvaltningsmässigt utgör en del av distriktets skolväsen under

den för samtliga skolenheter gemensamme skolledaren, medan de allmänna

läroverken däremot förvaltningsmässigt utgör fristående enheter, var och

en under sin skolstyrelse och rektor. De högre kommunala skolorna intar i

vissa avseenden en mellanställning mellan de nämnda skolformerna, men

deras ställning företer dock i vissa andra avseenden stor likhet med de allmänna

läroverken. Det är därför, framhåller överstyrelsen, ej överraskande,

att ett avsevärt antal främst organisatoriska, administrativa och ekonomiska

spörsmål, i första hand under övergångsperioden, uppstår i försöksdistrikt,

som har en eller flera högre skolor inom sitt område vid försöksverksamhetens

början.

I icke så få fall inträffar det, påpekar överstyrelsen, att inom ett och

samma skoldistrikt förefintliga högre skolor omorganiseras efter principiellt

skilda linjer. Sålunda har till exempel i samtliga fall hittills den kommunala

flickskolan bibehållits trots att läroverkets realskola avvecklats, och

i några fall har även en kommunal (praktisk) realskola tills vidare bibehållits.

Vad de högre kommunala skolorna beträffar torde det

emellertid enligt överstyrelsens mening vid deras inlemmande i försöksverksamheten

knappast uppstå några mera betydande organisatoriska, administrativa

eller ekonomiska problem utöver dem som regleras genom

Kungl. Maj:ts beslut i varje enskilt fall om försöksverksamhetens införande.

Överstyrelsen, som erinrar om att vissa samordningsproblem redan

lösts genom de åtgärder som vidtagits med anledning av 1951 års skolstyrelseutrednings

och realskolutredningens förslag, har därför vid behandlingen

av förevarande frågor i huvudsak lämnat de högre kommunala

skolorna utanför.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1957

Beträffande de statliga läroverken tar överstyrelsen till en

början upp en principiell fråga av betydelse i här aktuella sammanhang.

I de fall, då realskoledelen av ett högre allmänt läroverk avvecklas och

ersättes av försöksskolans högstadium eller då ett statligt försöksgynmasium

bygges upp ovanpå högstadiet, erhålles en skolanläggning som tills

vidare kan kallas en gymnasieskola. Med hänsyn till att det statliga gymnasiet

under den gemensamma skolstyrelsen självständigt skall ledas av en

rektor och till att det vid varje skolanläggning bör finnas endast en chef

bör enligt överstyrelsens uppfattning gymnasiedelen i förevarande avseenden

betraktas som huvuddelen av en gemensam läroanstalt. Även åtskilliga

andra skäl talar härför, t. ex. frågan om förvaltning och disposition av

kassor och fonder inklusive stipendiefonder, fördelningen av lärarnas tjänstgöring

och erhållande av underlag för lärartjänster i såväl läro- som övningsämnen.

Överstyrelsen utgår därför ifrån som allmän princip i de sammanhang

som här kommer i fråga, att i gymnasieskolor skall gymnasiedelen

betraktas som läroanstaltens huvuddel.

Bland frågor av ekonomisk natur behandlar överstyrelsen först vissa

spörsmål rörande ljus- och vedkassan (expenskassan).

Genom beslut av 1955 års vårriksdag (Prop. 120 s. 33 f; SU 122 s. 44;

Rskr 285) prolongerades en tidigare av 1952 års riksdag uppdragen princip.

Denna innebär att från och med det läsår avvecklingen av den statliga

realskolan påbörjas och tills vidare skall, med viss angiven inskränkning,

till kommunen utgå statsbidrag med ett belopp vilket tillsammans med anslaget

till ljus- och vedkassan för den återstående delen av realskolan är

lika med det genomsnittliga bidraget till ljus- och vedkassan de tre sista

åren innan realskolans avveckling påbörjades. Någon framställning om

statsbidrag enligt detta beslut av 1955 års riksdag har icke gjorts.

Ett av skälen för här omnämnda statliga ersättning för inkomstbortfall

till läroverkets huvudkommun var att denna utan statsbidrag fått uppföra

byggnader avsedda jämväl för elever från andra kommuner inom läroverkets

upptagningsområde. Sedan sedvanligt statsbidrag — efter slopande

av inskrivnings- och terminsavgifterna — numera införts för byggnader

jämväl för statliga realskolor, har detta skäl för extra statsbidrag bortfallit,

framhåller överstyrelsen. Genom att försöksskolan är en kommunal

skola blir skyldigheten att mottaga elever från andra skoldistrikt ej heller

på samma sätt författningsmässigt reglerad som förr och den kommer, när

cnhetsskola införes i allt lier distrikt, cj heller att behöva tas i anspråk på

samma sätt som tidigare. Under en övergångstid kan dessutom dessa samarbetsfrågor

i första hand regleras enligt bestämmelserna i § G mom. 3

folkskolestadgan. Överstyrelsen erinrar vidare om att då en statlig realskola

avvecklas, så synes därmed också skoldistriktets skyldighet att tillhandahålla

bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning bortfalla.

Skolöverstyrelsen föreslår därför att bestämmelsen om särskilt statsbidrag

till ersättning för de fyllnadsbelopp av statsmedel som vid realskolans

bibehållande skulle ha utgått för täckande av ljus- och vedkassans utgifter

upphör att gälla i och med utgången av budgetåret 1956/57.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

Från och med läsåret 1957/58 kommer ljus- och vedkassan, om riksdagen

följer Kungl. Maj:ts förslag i årets statsverksproposition, att benämnas

expenskassan.

Överstyrelsen föreslår beträffande de till kategorierna B och C hänförda

skolorna — i det följande kallade fristående realskolor respektive gymnasieskolor

— att från och med den 1 juli 1957, i den mån realskolorna vid

denna tidpunkt ej är avvecklade, de kostnader, som faller på expenskassan,

fördelas budgetårsvis mellan statsverket och kommunen i förhållande till

det antal klassavdelningar, som finns kvar i den statliga realskolan, och

det antal, som övergått till försöksskola.

Beträffande fristående realskolor (B), vilka blir helt avvecklade vid utgången

av budgetåret 1956/57 eller senare, föreslår överstyrelsen vidare, att

eventuell behållning av ljus- och vedkassan respektive expenskassan skall

återgå till statsverket, sedan räkningar avseende tiden före avvecklingen

likviderats. Kungl. Maj:t föreslås dock erhålla bemyndigande att medge

att kassans behållning eller del därav, om särskilda skäl föreligger, må

överföras till kommunen.

Vad beträffar gymnasieskolorna (C) blir frågan om ljus- och vedkassans

respektive expenskassans eventuella avveckling under nämnda tid aktuell

endast i de fall, då ett statligt försöksgymnasium organiserats ovanpå en

statlig realskola som övergått i försöksskola. I detta fall bör enligt överstyrelsens

mening kassan ej avvecklas och dess behållning icke överföras till

statsverket. Den bör i stället överföras till försöksgymnasiet, i den mån

detta ej redan skett. Även i de fall då det förflyter viss begränsad tid

mellan den tidpunkt, då den statliga realskolan är helt avvecklad, och den

tidpunkt, då försöksgymnasiet börjar upporganiseras, bör kassans behållning

överföras till gymnasiet.

När det gäller biblioteks- och materielkassan erinras om

att kommunen numera har att bekosta möbler och inventarier för hela

skolan, alltså även för den kvarvarande delen av den statliga realskolan.

Övriga på denna kassa ankommande utgifter såsom till böcker, kartor, undervisningsmateriel

av olika slag, expenser för rektorsexpeditionen m. m.

bör enligt överstyrelsens mening betalas av statsverket för kvarvarande

delar av realskolan. Anslag till kassan bör utgå efter samma grunder som

för en fristående realskola, men kommer successivt att minska allt eftersom

de förutvarande klassavdelningarna i realskolan försvinner.

Enligt 1956 års riksdags beslut skall hälften av eventuella hyresinkomster

tillfalla denna kassa. Den kvarvarande delen av realskolan och den kommunala

försöksskolan bör då dela hyresmedlen varje budgetår i proportion

till antalet klassavdelningar i respektive skolor.

Skulle efter fullständig avveckling av den statliga realskolan någon behållning

finnas i denna kassa, bör enligt överstyrelsens mening denna be
-

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Kuiigl. May.ts proposition nr 106 år 1957

träffande fristående realskolor (B) få användas till inköp av undervisningsmateriel

för enhetsskolans högstadium men när det gäller gymnasieskolor

(C) kvarstå vid läroverket och därmed tillfalla gymnasiet.

Om nu ifrågavarande kassa skulle stå i skuld till någon av det statliga

läroverkets övriga kassor vid ingången av det sista läsår, då någon klass

finnes kvar av den statliga realskolan, så bör dylik skuld betalas under

detta läsår. Överstyrelsen anser sig emellertid icke kunna bortse från att

fall kan uppstå då kassan trots detta ej är helt skuldfri när realskolan avvecklats.

Kungl. Maj:t bör, efter framställning i varje enskilt fall och om

särskilda skäl föreligger, då ha möjlighet att medge statsbidrag till gäldande

av kassans skuld eller del därav, varvid utgiften bör belasta anslaget till

Allmänna läroverken: Bidrag till läroverkens kassor.

I samband härmed torde också vad beträffar fristående realskolor (B) böra

bestämmas att skolans biblioteks- och undervisningsmateriel skall icke bara

få disponeras av utan också överföras i kommunens ägo, dock med det villkoret

att böcker och materiel skall utnyttjas av det högstadium som ersätter

realskolan.

Huruvida vid gymnasieskolor (C) realskoledelens biblioteks- och undervisningsmateriel

också skall övergå i kommunens ägo eller endast få disponeras

av de kommunala avdelningarna i skolan finner överstyrelsen mera

tveksamt. Åtskilliga skäl, icke minst önskan om en viss likformighet vid

handläggningen av dessa frågor, talar för att böcker och materiel bör överföras

i kommunens ägo. Emellertid kommer vid åtskilliga av här avsedda

skolor det statliga gymnasiet att kraftigt svälla varigenom högstadiedelen

nödvändigtvis måste minska och bli ganska liten. Icke minst den naturvetenskapliga

materielen kommer då att i avsevärt ökad omfattning erfordras

för undervisningen på det statliga gymnasiet. Detsamma gäller i icke ringa

omfattning kart- och planschmateriel. För övrigt torde det i åtskilliga fall

vara mycket svårt att bestämma vilken materiel som kan sägas tillhöra

realskolan respektive gymnasiet.

Överstyrelsen föreslår därför att i gymnasieskolor (C) den biblioteks- och

undervisningsmateriel som tillhört realskoledelen får förbli i den statliga

skolans ägo, även om materielen givetvis bör få utnyttjas vid undervisningen

i de avdelningar, som tillhör det kommunala högstadiet och som är

förlagda till den skolanläggning vari det statliga gymnasiet ingår. Utan

hinder av vad därom eljest är stadgat, bör dock böcker och annan undervisningsmateriel

för realskolestadiet efter beslut av skolstyrelsen eller, i

förekommande fall, efter överenskommelse mellan vederbörande skolstyrelser,

kunna överföras i kommunens ägo, om de därigenom bättre kan utnyttjas

av den åldersgrupp, för vilken de är avsedda.

Understöds- och premiekassans inkomster har hittills huvudsakligen

utgjorts av dess andel i inflytande inskrivningsavgifter. Vid

genomförandet av det av 1956 års riksdag beslutade systemet med avgifts
9

— Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 106.

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1957

fri undervisning vid statliga läroverk kommer ifrågavarande kassa att i

stället tillföras anslag av statsmedel. Då vid en realskola under avveckling

anslaget till kassan inte kan bestämmas i förhållande till antalet nyinskrivna

elever, föreslår överstyrelsen beträffande såväl fristående realskolor

(B) som gymnasieskolor (C) att det belopp, som skall ligga till

grund för proportionering av statsbidraget till kassan under realskolans

avvecklingsperiod, skall fastställas av överstyrelsen. Beloppet bör, såvida

inga speciella omständigheter medfört onormalt höga eller låga inkomster,

utgöra ett avrundat medeltal av inkomsterna till kassan de tre sista åren

före avvecklingens början, varvid dock endast sådana inkomster till kassan

medräknas, som är avsedda att ersättas av statsbidraget.

Har kassan hittills fått t. ex. ersättning för djäknepenningar o. dyl., bör

dylika medel alltfort tillfalla skolan att i likhet med statens anslag användas

till understöd och premier m.m. enligt gällande bestämmelser dels i

kvarvarande delar av statliga realskolan och dels i klasserna 7—9 i enhetsskolan.

Skulle behållning finnas i kassan, när realskolan helt avvecklats, bör

denna behållning få användas till premier m.m. i enhetsskolans högstadium.

I fråga om byggnadsfonden erinras om att denna kommer att

försvinna i och med att terminsavgifter ej längre upptages och att jämlikt

1956 års riksdags beslut fondens tillgångar och eventuella skulder skall

övertagas av kommunen, varvid dock föreskrivits att eventuella behållningar

skall av kommunen nyttjas för sådana ändamål, som enligt nu gällande

bestämmelser tillgodoses av byggnadsfonden.

I den utredning, som ligger till grund för skolöverstyrelsens framställning

har i fråga om donationsfonder framlagts ett förslag, som i princip

kan sägas innebära att donationsfonder vid statliga realskolor överlämnas

till skolstyrelsen för förvaltning, samt att stipendiemedel utdelas bland

eleverna på försöksskolans högstadium i sin helhet, vilket i detta avseende

innebär ett accepterande av tanken att försöksskolans högstadium och ej

endast vissa delar därav utgör en direkt fortsättning av den tidigare befintliga

realskolan. Fondernas räkenskaper borde granskas genom riksräkenskapsverkets

försorg eller också borde lag om tillsyn av stiftelser den 24 maj

1929 tillämpas.

Överstyrelsen framhåller att fonderna vid de allmänna läroverken är av

det mest skiftande slag beträffande storlek, syfte, förvaltning, sättet för

disposition in. in. Huvudparten av fonderna torde vara avsedda för utdelning

av belöningar av olika slag bland eleverna. Andra ändamål förekommer

emellertid även t. ex. förstärkning av undervisningsmaterielen i något

visst ämne. Vanligen förvaltas visserligen fonderna av rektor men ej sällan

har donator bestämt att någon institution utanför skolan skall förvalta dem.

Det torde med hänsyn till bland annat här angivna förhållanden vara

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

förenat med stora svårigheter att nu utfärda generella bestämmelser om hur

med donationsfonderna skall förfaras då ett allmänt läroverk eller del därav

avvecklas på grund av att försöksverksamhet införes i distriktet.

Överstyrelsen föreslår därför att varje högre skola, som kommer att helt

eller delvis avvecklas i samband med att försöksverksamhet införes i

distriktet, skall åläggas att senast ett år före det skolan är helt avvecklad

inkomma med utredning och förslag om hur man efter avvecklingen skall

förfara med skolans donationsfonder, samt att Kungl. Maj:t, där så befinnes

erforderligt beträffande förvaltningen, utverkar riksdagens bemyndigande

att utfärda av förslagen föranledda erforderliga föreskrifter.

Vid behandlingen av frågan om kostnader för arvode åt skolbibliotekarie

erinrar överstyrelsen om att den kommunala skolbiblioteksverksamheten

har karaktär av frivilligt åtagande. Vad beträffar det

statliga arvodet till skolans bibliotekarie, föreslår överstyrelsen att detta,

beräknat enligt gällande bestämmelser och med de jämkningar som kan

föranledas av realskolans avveckling, utbetalas i vanlig ordning. Det bör

sedan ankomma på vederbörande skolchef att hos kommunen utverka det

fyllnadsbelopp, som kan utgå för den händelse bibliotekarien, som väl normalt

torde vara fallet, även omhänderhar biblioteksverksamheten inom de

kommunaliserade delarna av läroanstalten.

Anslagsmedel för biträdeshjälp på rektor sexpedition

föreslås av överstyrelsen, såvitt gäller fristående realskolor (B), beräknas

enligt gällande grunder för kvarvarande del av realskolan. Anslags beloppet

bör lämpligen utbetalas till kommunen, som då kan tillsätta heltidsanställt

biträde som ordinarie eller extra ordinarie.

Vid gymnasieskolor (C) bör enligt överstyrelsens mening gymnasiedelen

betraktas som läroanstaltens huvuddel. Överstyrelsen finner det här mest

ändamålsenligt att gymnasiets biträdespersonal beräknas så, att den kan

tjänstgöra för hela skolan. Vid dessa skolor bör därför anslaget till skolans

biträdespersonal beräknas enligt för de allmänna läroverken gällande bestämmelser,

varvid högstadieavdelningarnas elever räknas in i det elevantal

enligt vilket anslaget bestämmes. Ett belopp motsvarande vad som

enligt vanliga grunder för kommunala skolor skulle ha utgått, om högstadiet

varit fristående, bör därefter inlevereras från kommunen till statsverket.

Beloppets storlek bör tills vidare fastställas av överstyrelsen.

I samband med behandlingen av biblioteks- och materielkassan har överstyrelsen,

såsom framgått av det föregående, avgivit vissa förslag om äganderätt

och disposition av biblioteks- och undervisningsmateriel då en realskola

avvecklas. Om statlig realskolas egendom därutöver

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

anser överstyrelsen för närvarande böra framhållas följande. Skolbyggnaden

är uppförd och skoltomten upplåten av kommunen. Det torde knappast

råda någon tvekan om att det är kommunen som äger fastigheten,

och kommunens förbindelse då den statliga skolan upprättades att ställa

byggnad m. m. till skolans förfogande kan uppenbarligen icke utgöra hinder

för kommunen att använda byggnad och tomt för den kommunala

enhetsskolans högstadium. Samma gäller för skolmöbler, inventarier och

dylikt, som bekostats av kommunen.

Härefter övergår skolöverstyrelsen till att behandla organisationsfrågor

och börjar därvid med ett spörsmål rörande ordinarie tjänster

för lärare i läroämnen.

Genom Kungl. Maj:ts beslut angående avveckling av realskolan respektive

realskoledelen vid de allmänna läroverken i Lundby (Göteborg), Linköping,

Skellefteå, Skurup, Sundsvall och Västerås har bestämts att lediga

och ledigblivande tjänster tills vidare må återbesättas i hittillsvarande omfattning.

Enligt kungörelsen 1951: 598 är lärare i läroämnen, vid allmänna

läroverk och högre kommunala skolor, som utnämnes efter 1 juli 1951,

skyldiga att vid omorganisation av ortens skolväsen tjänstgöra i enhetsskolan.

Någon olägenhet av den föreskrivna anordningen behöver sålunda

icke uppstå. Beträffande realskolan respektive realskoledelen vid de allmänna

läroverken i Bollnäs, Nederkalix, Svedala och Timrå har någon

motsvarande bestämmelse icke utfärdats.

Då frånvaron av bestämmelser i förevarande avseende emellanåt förorsakar

olägenheter, föreslår överstyrelsen att lediga och ledigblivande

ordinarie tjänster för lärare i läroämnen vid statlig skola skall få återbesättas

endast i de fall då Kungl. Maj:t i samband med medgivande om försöksverksamhet

utfärdat eller utfärdar uttryckliga bestämmelser härom.

Enligt överstyrelsens mening synes övervägande skäd tala för att anordningen

med återbesättande av lediga och ledigblivande tjänster vid en

»förpuppad» realskola så småningom ej längre bör tillämpas.

Härnäst behandlar överstyrelsen frågor rörande ordinarie ö vningslärartj

än ster.

Sådan förflyttning av övningslärare som avses i 14 § 2 mom. övningslärarstadgan

bör enligt överstyrelsens mening inte ske mot befattningshavarens

vilja, såvida icke starka skäl föreligger. Så länge den ordinarie

övningsläraren tjänstgör på samma plats som förut, kan han utan större

olägenhet formellt bibehållas vid sin statliga befattning liksom ordinarie

lärare i läroämnen.

Under realskolans avvecklingsperiod bör staten svara för vederbörande

lärare som om han fullgjorde hela sin tjänstgöring vid den statliga skolan,

oavsett graden av fyllnadstjänstgöring vid den kommunala delen.

Från och med det första läsår, då den statliga realskolan är helt avvecklad,

bör kommunen svara för övningslärarens samtliga avlöningskostnader,

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

till vilka dock hör utgå sedvanligt statsbidrag (78 procent). Däremot bör

staten i dessa fall svara för lärarens pensionsavgift.

Blir försöksskolans högstadium anknutet till ett gymnasium på vars timplan

vederbörande lärares ämne icke förekommer, bör i sådant fall förfaras

med övningslärartjänsten på samma sätt som nyss angivits. För

övriga övningsäinnen bör ordinarie övningslärartjänst, oavsett antalet veckotimmar

i ämnet på gymnasiet, överflyttas dit med fyllnadstjänstgöring

på försöksskolans högstadium, varigenom befattningshavaren (med tillhörande

lönegradsuppflyttning) bibeliålles vid sin statliga anställning på

samma ort.

Några speciella övergångsbestämmelser torde icke erfordras för övningslärare

vid högre allmänt läroverk med realskola som endast delvis avvecklas.

Bibehålies, som vanligen sker, den fyraåriga realskolelinjen så

finns där också underlag för bibehållande under övergångstiden av förefintliga

övningslärartjänster, varvid läraren dock givetvis måste få en

del av sin undervisning i form av fyllnadstjänstgöring.

Om slutligen här avsedd övningslärare avgår under statlig realskolas

avvecklingsperiod eller efter det realskolan helt avvecklats bör den ledigblivande

ordinarie statliga tjänsten icke återbesättas. Undantag härifrån

bör dock kunna bland annat övervägas vid de gymnasieskolor där någon

del av realskolan övergångsvis bibehålies.

Bland organisationsfrågorna behandlar överstyrelsen slutligen vissa problem

angående ordinarie vaktmästartjänster. Överstyrelsen

föreslår, att staten, tills vidare under försöksperioden, kvarstår som

huvudman för skolans vaktmästare och svarar för samtliga med hans tjänst

förenade kostnader även sedan den statliga realskolan respektive realskoledelen

helt avvecklats, dock endast så länge den vaktmästare, som är tjänstinnehavare

vid början av realskolans avveckling, kvarstår i tjänst. Givetvis

skall, anför överstyrelsen, vaktmästaren allt eftersom avvecklingen fortskrider

hänvisas att fullgöra de med motsvarande kommunala tjänst

förenade arbetsuppgifterna. Skulle i något fall frivillig överenskommelse

härom icke kunna uppnås, torde i 13 § Saar avsedd förflyttning icke kunna

undvikas.

Vidare föreslår överstyrelsen att, då en vaktmästartjänst vid den statliga

realskolan under pågående eller efter avslutad avveckling blir ledig, den

icke skall återbesättas med staten som huvudman. Först i och med att

den statliga vaktmästartjänsten indrages bör samtidigt kommunens skyldighet

att tillhandahålla vaktmästarbostad bortfalla.

Slutligen föreslår överstyrelsen också att Kungl. Maj:t utverkar riksdagens

bemyndigande i följande avseende. För samtliga statligt nyanställda

vaktmästare bör från och med den 1 juli 1957 införas en bestämmelse om

att befattningshavaren, vid sådan omorganisation av distriktets skolväsen,

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1957

som är föranledd av att försöksverksamhet införes, skall vara skyldig att

fullgöra sitt arbete vid den kommunala skolan på det sätt som det kommunala

tjänstereglementet föreskriver.

I fråga om allmänt läroverks arkiv gäller enligt § 2 kungörelsen

1924:408 att, om läroverket avvecklas, arkivet skall överlämnas till närmaste

landsarkiv eller arkivdepå för framtida förvaring. Med hänsyn till

de praktiska olägenheter, som dylikt överlämnande i många fall skulle

medföra, föreslår överstyrelsen att arkivhandlingarna skall kvarstanna vid

den skola, som ersätter den statliga. Om ett statligt gymnasium finnes, som

tidigare varit förenat med den statliga realskolan, finner överstyrelsen det

vara mest ändamålsenligt, att hela det förutvarande högre allmänna läroverkets

arkiv förblir odelat och vårdas av gymnasiets rektor. Samma

anordning bör också tillämpas, där ett statligt gymnasium bygges upp på

en förutvarande statlig realskola, som övergår till kommunal enhetsskola.

När det gäller förvaring av arkivalier, anses kommunen under alla förhållanden

böra bekosta erforderligt brandsäkert förvaringsrum för skolans

arkivalier.

De av överstyrelsen här föreslagna åtgärderna berör helt naturligt ett

flertal författningar, vilka om verkställigheten skulle ske på vanligt sätt

skulle behöva ändras, sannolikt på åtskilliga ställen. Den organisationsförändring

som orsakar behovet av ändrade bestämmelser är emellertid en

temporär företeelse under försöksperioden. Med hänsyn härtill är det därför

enligt överstyrelsens uppfattning principiellt riktigast och dessutom

mest ändamålsenligt att tills vidare samla alla för försöksverksamheten gällande

föreskrifter i en enda kungörelse. Överstyrelsen, som erinrar om att de

av försöksverksamheten föranledda ändringarna och tilläggen i folkskolestadgan

m. fl. stadgor finnes samlade i nådigt brev den 15 juni 1956 till

skolöverstyrelsen angående ändring av allmänna försöksskolebestämmelserna,

föreslår därför att de av förevarande skrivelse föranledda undantagen

från läroverksstadgan med flera bestämmelser regleras genom tillägg

till nyssnämnda allmänna försöksskolebestämmelser.

3. Remissyttranden

I ärendet har utlåtanden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket

och riksarkivet.

Statskontoret har funnit överstyrelsens förslag föranleda erinringar i följande

hänseenden.

Beträffande ljus- och vedkassan (expenskassan) vid realskola, som är

samordnad med statligt gymnasium, anser statskontoret, att vid fördelningen

mellan stat och kommun av utgifter, som åvilar kassan, hänsyn

bör tagas jämväl till klassavdelningarna å gymnasiet.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1957

Enligt skolöverstyrelsen bör efter avvecklingen av en realskola, som

icke är samordnad med statligt gymnasium, nämnda kassas behållning eller

del därav kunna överföras till kommunen, om särskilda skäl föreligger.

Statskontoret vill för sin del hävda den uppfattningen, att behållningen

alltid bör återgå till statsverket.

Vid fördelningen av de hyresinkomster, som tillfaller biblioteks- och

materielkassan, bör, när det är fråga om en realskola, som är samordnad

med statligt gymnasium, enligt statskontorets mening gymnasieklasserna

medräknas.

För de fall, då en med gymnasium icke samordnad skola helt avvecklats,

har skolöverstyrelsen förordat dels att behållningen i nyssnämnda kassa

finge användas för inköp av undervisningsmateriel för enhetsskolans högstadium

dels ock att realskolans biblioteks- och undervisningsmateriel icke

endast skulle få disponeras av kommunen utan också överföras i dess ägo.

Statskontoret kan icke tillstyrka, att bestämmelser av dylik innebörd införs.

Kassans behållning bör inlevereras till statsverket. Vad angår nu berörda

materiel vill ämbetsverket framhålla, att den omständigheten, att en realskola

avvecklats i samband med försöksverksamhet å högstadiet, icke innebär,

att skolan nedlagts.

Vad härefter angår frågan om storleken av det statsbidrag, som bör tillfalla

understöds- och premiekassan under en realskolas avvecklingstid, bör

enligt statskontorets mening, såvitt avser gymnasieskolor, proportioneringen

av bidraget ske med hänsynstagande till såväl klassavdelningarna å

gymnasiet som kvarvarande realskoleavdelningar. Ämbetsverket kan icke

tillstyrka, att kassans medel, däri inbegripen eventuell ersättning för

djäknepenningar och dylikt, användes till understöd och premier även i

klasserna 7—9 i enhetsskolan. Ej heller kan statskontoret biträda förslaget,

att befintlig behållning i kassan efter realskolans avveckling får tillgodose

dylika ändamål. Behållningen bör i stället tillfalla statsverket.

Vidkommande spörsmålet om arvode åt biträdespersonal å rektorsexpeditionerna

vid enhetsskola som är samordnad med statligt gymnasium har

skolöverstyrelsen föreslagit den anordningen, att gymnasiets biträdespersonal

beräknades så att den kunde tjänstgöra för hela skolan, att arvodet

beräknades enligt för de allmänna läroverken gällande bestämmelser samt

att vederbörande kommun därefter till statsverket inlevererade ett belopp,

vars storlek fastställdes av överstyrelsen. I sådana fall torde enligt statskontorets

mening enhetsskolans högstadium i regel utgöra den större delen

av skolan, och det synes därför vara mera ändamålsenligt, att ifrågavarande

personal anställes och avlönas av kommunen samt att staten bidrager med

det belopp, som enligt gällande bestämmelser utgår för den statliga delen

av skolan.

Föreskrifter om återbesättande av lediga och ledigblivande ordinarie

tjänster för lärare i läroämnen har meddelats blott för en del av redan nu

helt eller delvis avvecklade statliga skolor. Statskontoret, som finner det

vara av vikt, alt enhetliga bestämmelser gäller i förevarande hänseende,

anser, att tjänster, varom nu är fråga, icke i något fall bör återbesättas vid

avvecklade delar av statlig realskola. Motsvarande befattningar bör i

stället inrättas på enhetsskolans högstadium.

Vad beträffar ordinarie övningslärartjänster kan statskontoret icke biträda

skolöverstyrelsens förslag, att statsverket under eu realskolas avvecklingspcriod

ensamt skulle bestrida liirares avlöning oavsett graden av

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 106 år 1957

fyllnadstjänstgöring vid den kommunala delen. Enligt statskontorets mening

bör avlöningskostnaderna fördelas på sedvanligt sätt. Ämbetsverket

kan icke heller tillstyrka, att staten för tid efter realskolans avveckling, då

läraren avlönas av kommunen, skall svara för de på denna tid belöpande

pensioneringskostnaderna. I överensstämmelse med vad som gäller i fråga

om övningslärartjänster ä enhetsskolans högstadium bör nämnda kostnader

åvila kommunen.

När en realskola, som icke är samordnad med statligt gymnasium, blivit

helt avvecklad, uppkommer frågan om vem som i fortsättningen skall svara

för avlöningen av eu statligt anställd ordinarie vaktmästare. Skolöverstyrelsen

har föreslagit, att staten kvarstode som huvudman för vaktmästaren

och svarade för samtliga med hans tjänst förenade kostnader. Statskontoret

motsätter sig bestämt en sådan lösning. Därest överenskommelse icke kan

uppnås därom, att vaktmästaren övergår i kommunens tjänst, bör han förflyttas

till annan statlig befattning.

Enligt riksräkenskapsverkets mening bör eventuella behållningar i Ijusoch

vedkassan samt biblioteks- och materielkassan inlevereras till statsverket

eller, om statligt gymnasium finnes organiserat i anslutning till realskola,

som övergått i enhetsskola, tillfalla gymnasiets motsvarande kassor.

I ärendet har föreslagits att i förekommande fall nu utgående ersättning

för djäknepenningar m. in. alltjämt bör tillfalla vederbörande skola att användas

till understöd och premier m. in. dels i kvarvarande delar av realskolan

och dels i klasserna 7—9 i enhetsskolan. Enligt riksräkenskapsverkets

mening torde ifrågavarande medel i princip få användas endast för

kvarvarande delar av realskolan. Med hänsyn till dessa ersättningars ringa

belopp och det med ersättningarnas fördelning och redovisning förenade

arbetet torde emellertid en fullständig avveckling av desamma böra övervägas.

Enligt förslaget skulle vid realskolas avveckling befintlig behållning i

understöds- och premiekassan få användas till premier m. m. i enhetsskolans

högstadium. Riksräkenskapsverket förordar, att dylik behållning tillföres

statligt gymnasium, inom vars upptagningsområde den avvecklade

realskolan är belägen.

I fråga om dispositionen av donationsfonderna anser riksräkenskapsverket

det icke möjligt att utfärda generella bestämmelser. Dylika frågor

bör därför av Kungl. Maj:t prövas från fall till fall. I avvaktan på Kungl.

Maj:ts beslut i dessa frågor bör förvaltningen av fonderna överflyttas till

vederbörande länsskolnämnd.

Vad angår granskningen av donationsfondernas räkenskaper anför riksräkenskapsverket

följande. Så länge någon del av realskolan finnes kvar,

ingår fonderna i skolans räkenskaper och kommer således under riksräkenskapsverkets

granskning. Fonder, som enligt vad här föreslagits, överförts

till länsskolnämnds förvaltning, blir på motsvarande sätt föremål för revision

av riksräkenskapsverket. Fonder, som efter Kungl. Maj:ts prövning

skall disponeras för enhetsskolan och sålunda ställas under förvaltning av

vederbörande skolstyrelse, synes böra revideras genom vederbörande kommuns

försorg.

I förslaget uttalas att kommunen får anses ha en självklar rätt att för

enhetsskolans högstadium disponera de skollokaler, möbler och inventarier,

som kommunen tidigare tillhandahållit den statliga realskolan. Riksräken
-

s. 137 Kontrollera mot PDF

137

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

skapsverket, som icke har något att erinra häremot, får förorda att kommunens

rätt i förevarande hänseende klarlägges genom uttryeldiga bestämmelser.

Riksräkenskapsverket har heller intet att erinra mot förslaget att undervisningsmateriel,

kartor, böcker in. in., som inköpts dels av terminsavgiftsmcdel,

dels av statsmedel och i en del fall även av kommunala medel, får

nyttjas och övertagas av enhetsskolans högstadium, när den statliga realskolan

helt nedlagts. Riksräkenskapsverket förutsätter att jämväl dessa

förhållanden regleras i de avsedda bestämmelserna.

Riksarkivet påpekar, att de statliga läroanstalternas ställning i arkivhänseende

regleras genom ett flertal stadganden. Härvid namnes Kungl.

Maj:ts stadga angående vissa offentliga arkiv, den s. k. allmänna arkivstadgan

(senaste lydelse 1946:427), som innehåller de grundläggande bestämmelserna

rörande arkivens förvaring och vård, kungörelsen 1903: o6

och riksarkivets cirkulär (SFS) 1921:612, vilka rör förtecknandet av låroverksarkiven,

kungörelsen 1946:501, vari föreskrives att ifrågavarande

arkiv skall inspekteras genom riksarkivariens försorg, kungörelsen 1946:

428, vari anges de förutsättningar, under vilka undervisningsanstalter må

leverera sina arkiv till lands- eller länsarkiv, kungörelsen 1924: 408, som

innehåller dels förbud mot utgallring eller annan förstöring av arkivalier,

för såvitt denna icke blivit i författningsenlig ordning föreskriven, dels i § 2

(senaste lydelse 1946:426) ett stadgande, att upphörd statsmyndighets

arkiv, därest ej Kungl. Maj:t annorledes förordnar, skall levereras till arkivmyndighet,

i detta fall till vederbörande lands- eller länsarkiv. I den

föreliggande frågan bör särskilt det senare stadgandet beaktas.

Såvitt bekant finns inga bestämmelser för hur enhetsskolornas handlingar

skall vårdas. Närmast till hands liggande är att anse, att de skall vårdas

enligt bestämmelserna för vården av folkskolans handlingar. Skyldigheten

att vårda dessa får utläsas ur § 29 folkskolestadgan, vari föreskrives: »Läraren

åligger vården om skolans undervisningsmateriel och övriga inventarier,

varöver ordentlig förteckning bör av honom upprättas. Läraren

åligger att enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär föra dagbok med

examenskatalog ävensom efter bestämmande av skolrådet övriga förteckningar,

som kunna finnas erforderliga.»

Riksarkivet har vid sin prövning av frågan icke funnit skäl föreligga för

dispens från leveransbestämmelserna i kungörelsen 1924: 408, och menar,

att frågan bör lösas efter andra linjer. Do svårigheter, som enligt vad i

ärendet framförts, skulle uppstå för den tillträdande skolledaren, är icke

av annan art än de som eljest gör sig gällande, när en myndighets verksamhet

övergår i eu annans, och de kan enligt riksarkivets förmenande effektivt

undanröjas. Den nämnda kungörelsen stadgar leverans till lands- respektive

länsarkiv tre månader efter myndighetens upphörande. Tillämpas denna

bestämmelse, kan givetvis svårigheter uppstå, enär skolverksamheten i och

för sig icke upphör, och ledaren för skolan därför har behov av handlingarna

under en övergångstid. Leveransfristen bör utsträckas, förslagsvis till 10

år. Om leveransskyldigheten inträder först efter så pass lång tid, har

handlingarna hunnit förlora i aktualitet, och man har utan tvivel att räkna

med, att skolans ledare då hyser önskan att bli av med den gamla realskolans

handlingar, som kan för honom belägga ett dyrbart arkivutrymme.

Det bör icke heller förglömmas, att handlingar vid behov kan äterlänas från

lands- och länsarkiven.

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

I fråga om handlingar, tillhörande de realskolor, som samorganiseras med

försöksgymnasier, delar riksarkivet skolöverstyrelsens mening.

Under den tid realskolans handlingar förvaras hos enhetsskolorna bör

givetvis samtliga statliga arkivförfattningar, som nu avser de ifrågavarande

handlingarna, vara gällande för desamma och icke blott, såsom skolöverstyrelsen

föreslår, de författningar, som gäller förteckningssättet.

Den arkivfråga, som berörs, bör emellertid icke blott ses ur den synpunkt,

som här närmast anlagts, skolledarens behov av handlingar. Det

tillkommer riksarkivet att för den historiska forskningen trygga bevarandet

av arkivhandlingar. Med tanke på detta sitt åliggande och med kännedom

om bristerna i det kommunala arkivväsendet anser sig riksarkivet icke

kunna tillstyrka ifrågavarande handlingars överlämnande i kommunal vård.

Vid den ifrågavarande arkivfrågans lösning bör vidare tillses, att nya

diarier, liggare, protokollsböcker etc. vid övergången upplägges. En bestämmelse

i den riktningen synes snarast böra utformas så, att volymer och

serier i realskolornas arkiv skall anses avslutade i och med skolans förändring

till försöks- respektive enhetsskola och icke får direkt fortsättas

för dessa skolors verksamhet.

4. Departementschefen

Vid 1952 års riksdag fastslogs principen, att samordnandet av statlig

realskola och enhetsskola i ett försöksdistrikt skall ske antingen så att realskolan

i takt med utbyggandet av försöksskolans högstadium successivt

avvecklas och förpuppas eller så att realskolan bibehålies som en statlig

sektion av kommunens skolväsende, varvid dock i organisatoriskt hänseende

realskolan på olika sätt anpassas till försöksverksamheten. Såsom

framgått av den tidigare lämnade översikten över de högre skolorna i försöksdistrikten

har denna princip för samordning av olika skolformer i stort

sett tillämpats även i fråga om högre kommunala skolor i försöksdistrikten.

När det gäller de högre kommunala skolorna föreligger, såsom skolöverstyrelsen

påpekat, knappats några organisatoriska, administrativa eller ekonomiska

problem av sådan vikt och omfattning att de behöver upptagas i

förevarande sammanhang. De i det följande framlagda förslagen beträffande

högre statliga skolor i försöksdistrikten kan dock möjligen i något

fall komma att vara vägledande även för de högre kommunala skolornas

del, i den mån liknande problem uppstår beträffande dessa skolor.

I fråga om de statliga skolorna har överstyrelsen särskilt nämnt en anordning,

som förekommer vid läroverken i Bollnäs, Linköping, Skellefteå

och Sundsvall. Vid dessa läroverk har nämligen den fyraåriga realskollinjen

i viss omfattning bibehållits, ehuru realskolan i övrigt avvecklats. När det

gäller tillämpningen av den vid 1952 års riksdag uppdragna samordningsprincipen

kan dock dessa fall anses följa det alternativ, som föreskriver

total avveckling av realskolan, eftersom den fyraåriga linjen i princip är

öppen endast för elever, som icke tillhör eller kommer från försöksdistrikt.

s. 139 Kontrollera mot PDF

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

Försöksverksamhetens utbyggnad till alltfler skoldistrikt kan givetvis medföra

en omprövning av frågan om behovet av dylik linjes fortsatta upprätthållande.

Fm annan sak är emellertid att man vid lösningen av de praktiska

problemen det här gäller måste beakta, att viss del av den statliga realskolan

faktiskt är kvar på de här angivna orterna.

Det är av praktiska skäl svårt att finna generella lösningar på de ekonomiska

och organisatoriska problem som uppkommer vid bedrivande av

försöksverksamhet med enhetsskola i skoldistrikt, där statlig realskola finns.

De lokala förhållandena är varierande och ofta måste lösningen bli beroende

på en bedömning från fall till fall. En ram, inom vilken vissa alternativa

lösningar rymmes, bör dock fastställas. Givetvis kan likväl situationer

uppstå, som här inte kunnat förutses. I dylika fall bör det få ankomma

på Kungl. Maj:t att, för såvitt inte frågans betydelse och räckvidd

bedömes kräva riksdagens särskilda medverkan, meddela erforderliga bestämmelser.

Jag vill i detta sammanhang vidare påminna om att hela denna reglering,

även om den i viss mån kan bli vägledande också på längre sikt, dock

är en temporär företeelse, avsedd närmast för tiden intill dess enhetsskolan

allmänt genomföres.

Jag vill också framhålla, att en fullkomlig »millimeterrättvisa» med avseende

på olika detaljer i exempelvis kostnadsfördelningen mellan stat och

kommun i de relativt få fall, som det gäller under övergångstiden, måste

undvikas, enär det eljest skulle bli nödvändigt med åtskilliga för verksamheten

synnerligen komplicerande och betungande anordningar.

Liksom överstyrelsen anser jag det i vissa fall lämpligt att tillämpa

skilda regler för å ena sidan statliga realskolor samorganiserade med statligt

gymnasium — av den vanliga typen vid högre allmänt läroverk eller av

försöksgymnasiekaraktär — och å andra sidan övriga statliga realskolor.

För den förstnämnda typen av läroanstalter kommer jag i det följande för

enkelhetens skull att använda benämningen gymnasieskolor och för den

andra kategorien uttrycket fristående realskolor.

De av mig i det följande framlagda riktlinjerna torde böra tillämpas från

och med redovisningsåret 1957/58.

Vid behandlingen av frågor rörande läroverkens kassor synes överstyrelsen

ha utgått ifrån att man i de berörda kommunerna kommer att från och

med budgetåret 1957/58 övergå till systemet med avgiftsfri undervisning

vid de allmänna läroverken. Även jag anser mig böra anpassa mina förslag

till detta nya system. Därest i något fall det gamla systemet bibehålies,

torde dock de regler som här föreslås, utan större svårigheter kunna tilllämpas,

varvid emellertid får observeras att det äldre och det nyare systemet

skiljer sig i fråga om t. ex. vilka kostnader som skall bestridas av en

viss kassa.

I likhet med överstyrelsen föreslår jag, att den sedan budgetåret 1952/53

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj ds ''proposition nr 106 år 1957

förefintliga möjligheten till särskilt statsbidrag såsom ersättning för de fyllnadsbelopp

av statsmedel, som vid realskolans bibehållande skulle ha utgått

för täckande av ljus- och vedkassans utgifter, avskaffas med utgången av

innevarande budgetår. Då numera bvggnadsbidrag kan utgå även till realskolor,

synes nämligen anledning ej längre finnas att bibehålla detta speciella

statsbidrag.

Beträffande ljus- och vedkassan eller, såsom den från och med nästa

budgetår föreslagits bli benämnd, expenskassan torde vidare böra

gälla att kostnader, som är av den natur att de skall bestridas av kassan,

fördelas mellan statsverket och kommunen i förhållande till det antal klassavdelningar,

som finns kvar i den statliga delen av skolanläggningen, och

antalet kommunala avdelningar där. Statsanslag till kassan bör sålunda

utgå endast för de statliga klassavdelningarna.

Efter fullständig avveckling av realskolan är det beträffande gymnasieskolorna

naturligt, att expenskassan fortfarande består. Den kommer då att

vid ett högre allmänt läroverk avse endast läroverkets gymnasium och bör,

där försöksgymnasium är anknutet till det kommunala högstadiet, överföras

till försöksgynmasiet. Även i det fall, då viss kortare tid förflyter

mellan den tidpunkt då realskolan är helt avvecklad och till dess försöksgymnasiet

börjar sin verksamhet, bör Kungl. Maj:t kunna medge att behållning

i expenskassan överföres till försöksgynmasiet. När det gäller en

fristående realskola bör däremot vid dess fullständiga avveckling förefintlig

behållning återgå till statsverket. Om särskilda skäl föreligger bör

dock Kungl. Maj:t i sistnämnda fall kunna bestämma att behållningen helt

eller delvis skall tillfalla kommunen. Om osedvanligt stor behållning föreligger,

kan detta nämligen bero på att kassan tillförts speciella anslag från

kommunen, vilka skäligen inte bör tillkomma statsverket.

Vad nu beträffande expenskassan föreslagits i fråga om kostnader, som

skall bestridas av kassan, statligt anslag till kassan och förfarandet med

kassan vid fullständig avveckling av realskolan bör även gälla för biblioteks-

och materie lkassan.

Överstyrelsen har, när det gäller sistnämnda kassa, funnit sig böra räkna

med att det kan förekomma att kassan ej är helt skuldfri, när realskolan

avvecklats. För dylikt fall har överstyrelsen ansett, att Kungl. Maj:t bör

ha möjlighet att, efter framställning i varje enskilt fall och om särskilda

skäl föreligger, medge statsbidrag till gäldande av kassans skuld eller del

därav, varvid utgiften borde belasta anslaget till Allmänna läroverken: Bidrag

till läroverkens kassor. För egen del anser jag det självklart att, om

någon läroverkskassa vid fullständig avveckling av fristående realskola

uppvisar skuld, denna skuld måste kunna regleras genom särskilt bidrag ur

det angivna riksstatsanslaget. Beträffande högre allmänt läroverk, där

kassorna även efter realskolans avveckling kommer att bestå, och i fråga

s. 141 Kontrollera mot PDF

141

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

om försöksgynmasium, som får övertaga avvecklad realskolas kassor, kan

det däremot vara mera tveksamt om i samband med realskolans avveckling

en kassas skuld till annan läroverkskassa eller mera betydande obetalad

skuld i övrigt skall regleras genom särskilt bidrag. Om skulden enbart har

samband med realskolan och i övrigt speciella skäl föreligger, torde dock

Kungl. Maj:t böra ha möjlighet medge att medel får utgå till skuldens

gäldande helt eller delvis.

Enligt det nya kassasystemet vid läroverken skall av eventuellt inflytande

hyresmedel hälften tillfalla kommunen och hälften läroverket, varvid

läroverkets andel i regel skall tillföras biblioteks- och materielkassan. Vid

här ifrågavarande skolor bör biblioteks- och materielkassans normala andel

i hyresinkomsterna fördelas mellan det statliga läroverket och den kommunala

försöksskolan i förhållande till antalet klassavdelningar i respektive

skolor inom skolanläggningen.

I fråga om dispositionen av en avvecklad realskolas biblioteksoch

undervisningsmateriel har statskontoret ställt sig avvisande

till överstyrelsens förslag att denna materiel, såvitt gäller fristående

realskolor, skulle kunna överföras i kommunens ägo. Den av statskontoret

hävdade meningen, att staten borde förbehålla sig formell äganderätt till

materielen, eftersom den statliga skolan endast är förpuppad och ej slutligt

nedlagd, är från formella synpunkter givetvis riktig, men då man inte

har anledning att räkna med att den statliga skolan skall återupptaga sin

verksamhet och materielen givetvis bör få användas där den för närvarande

bäst behövs, har jag inte något att erinra emot att i enlighet med överstyrelsens

förslag även äganderätten till en fristående realskolas biblioteksoch

undervisningsmateriel efter realskolans fullständiga avveckling övergår

till kommunen. För gymnasieskolornas del vill jag tillstyrka, att berörda

materiel i första hand överföres till gymnasiet respektive försöksgymnasiet

och sålunda förblir i statlig ägo. Är någon del av enhetsskolans högstadium

förlagd till samma skolanläggning som gymnasiet bör materielen även få

nyttjas vid undervisningen i de kommunala avdelningarna. Också i fråga

om gymnasieskolorna bör överlåtelse till kommunen kunna ske, om det

gäller materiel enbart eller huvudsakligen avsedd för stadiet under gymnasiet.

Beslutanderätten bör i detta fall tillkomma skolöverstyrelsen.

Så länge någon del av realskolan finns kvar, bör, liksom beträffande

övriga kassor, statsanslag utgå till premie- och understödska

s s a n i den omfattning som motiveras av antalet kvarvarande statliga

avdelningar. Några bestämmelser om hur bidraget till denna kassa normalt

skall beräknas, föreligger ännu inte. Om beräkningen kommer att anknytas

till antalet nyinskrivna elever, kan givetvis en specialregel bli behövlig för

realskolor under avveckling.

Liksom denna kassas inkomster i form av ordinärt statsanslag bör vad

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 106 år 1957

till kassan inflyter såsom ersättning för djäknepenningar o. dyl. användas

endast för elever i statliga avdelningar.

Efter realskolans fullständiga avveckling bör beträffande gymnasieskolor

med understöds- och premiekassan förfaras såsom föreslagits ifråga om de

nyss behandlade två kassorna. Vid fullständig avveckling av en fristående

realskola synes, i enlighet med vad riksräkenskapsverket föreslagit, en överföring

av eventuell behållning i kassan till statligt gymnasium, inom vars

upptagningsområde den avvecklade realskolan är belägen, vara att förorda.

Beslut om dylik överföring torde i varje särskilt fall böra meddelas av

skolöverstyrelsen, som därvid även bör beakta, huruvida förekomsten av

sådana förmåner, som utgår ur anslaget till Allmänna läroverken: Ersättning

för djäknepenningar m. in., bör föranleda särskild åtgärd. Jag vill i

detta sammanhang nämna, att jag i likhet med riksräkenskapsverket anser

en fullständig avveckling av dessa förmåner böra övervägas.

Byggnadsfonder kommer med avgiftssystemets avskaffande inte

längre att förekomma vid de allmänna läroverken och torde därför inte

behöva beaktas i förevarande sammanhang.

Några generella regler för hur vid realskolans avveckling skall förfaras

med till läroverket knutna donationsfonder torde icke kunna ges.

Dylika permutationsfrågor bör i stället på vanligt sätt prövas av Kungl.

Maj:t i varje särskilt fall. Inte endast i de fall då realskolan helt försvinner,

utan även då den i mer eller mindre begränsad form lever kvar, torde det

finnas anledning att undersöka, huruvida den ändrade skolorganisationen

bör medföra förändring i den hittillsvarande dispositionen av läroverkets

fonder. Utredning och förslag i ämnet bör såsom skolöverstyrelsen anfört

ankomma på vederbörande skola. I avvaktan på Kungl. Maj:ts beslut i

fråga om donationsfond bör enligt min mening, därest i något fall genom

realskolans avveckling ett organ för fondens förvaltning i enlighet med

donationsföreskrifterna saknas, förvaltningen provisoriskt få utövas av

kommunens skolstyrelse. Under detta provisorium torde granskningen av

fondens räkenskaper få ske på samma sätt som beträffande kommunens

räkenskaper i övrigt.

Beträffande frågan om arvode till skolbibliotekarie biträder

jag helt överstyrelsens förslag.

I vad gäller anslag till biträdeshjälp på rektorsexpeditionerna

anser jag mig däremot ej helt böra godtaga vad överstyrelsen

förordat. Enligt min uppfattning bör den statliga anslagstilldelningen i

fråga om både fristående realskolor och gymnasieskolor beräknas med utgångspunkt

i den statliga delen av skolanläggningen. Om kommunen är

villig att såsom huvudman anställa och avlöna personal, som betjänar såväl

den kommunala som den statliga delen av skolanläggningen, mot att

det statliga läroverket bidrar med sina för ändamålet tillgängliga medel,

torde detta vara en lämplig lösning av själva anställningsfrågan. Kan en

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. May.ts proposition nr 106 år 1957

sådan överenskommelse ej nås, torde man närmast få räkna med en deltidsanställning

hos de två parterna.

Kommunens rätt att för den kommunala enhetsskolans högstadium disponera

de skollokaler, möbler och inventarier, som kommunen

tidigare tillhandahållit den statliga realskolan, har av de myndigheter

som uttalat sig i ärendet inte satts i fråga. Inte heller jag anser någon

tvekan föreligga på denna punkt. Lika självklart är att kommunens åtaganden

i nämnda hänseenden kvarstår beträffande kvarvarande del av läroverksorganisationen,

vilken givetvis, när det gäller t. ex. ett högre allmänt

läroverk, kan komma att behöva ökade utrymmen på grund av gymnasiets

expansion.

Överstyrelsen har beträffande ordinarie lärartjänster i läroämnen

erinrat om att det i besluten om avveckling av realskolan respektive

realskoledelen vid de allmänna läroverken i Lundby (Göteborg),

Linköping, Skellefteå, Skurup, Sundsvall och Västerås medgivits, att lediga

och ledigblivande ordinarie tjänster tills vidare får återbesättas i hittillsvarande

omfattning, och att genom kungörelsen 1951: 598 föreskrivits skyldighet

för lärare i läroämne vid allmänt läroverk och högre kommunal

skola, utnämnd respektive förordnad efter utgången av juni 1951, att vid

omorganisation av ortens skolväsen tjänstgöra på försöksskolans högstadium.

Bestämmelser om återbesättande av lärartjänster har däremot ej

givits beträffande läroverken i Bollnäs, Nederkalix, Svedala och Timrå.

Jag vill för min del förorda den principen, att sådana ordinarie tjänster

för lärare i läroämnen vid skolor av här ifrågavarande slag, som den 1 juli

1957 är lediga eller senare blir lediga, skall återbesättas endast i den mån

det med hänsyn till undervisningen i den kvarvarande delen av den statliga

läroanstalten bedömes erforderligt. När det gäller en redan helt avvecklad

fristående realskola, innebär detta att ingen ledigblivande statlig tjänst i

fortsättningen återbesättes. I övriga fall bör — såvitt fråga ej är om tjänst

knuten till gymnasiedelen av gymnasieskola — återbesättande ej få ske

utan särskilt medgivande. Fråga om återbesättande torde böra prövas av

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Majrts bemyndigande, av skolöverstyrelsen.

De här förordade principerna medför, att kommunala lärartjänster i

större utsträckning än hittills måste inrättas för försöksskolans högstadium.

Detta får dock under övergångstiden anses uppvägt bland annat därigenom

att nuvarande innehavare av statliga lärartjänster får kvarstå vid dessa,

även sedan deras tjänstgöring efter realskolans avveckling blivit helt förlagd

till det kommunala högstadiet.

De riktlinjer för återbesättande av ordinarie lärartjänster i läroämnen,

som jag här föreslagit, bör tillämpas även för ordinarie övnings1

ii r a r e. I anslutning till vad överstyrelsen anfört om överflyttning av

ordinarie övningslärartjänst vid avvecklad statlig realskola till försöksgymnasium,

vill jag framhålla, att dylik (iverflyttning torde få övervägas i varje

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

särskilt fall med utgångspunkt i de principer för inrättande av tjänst, på

vilka övningslärarstadgan är grundad.

I fråga om ordinarie övningslärartjänst bör vidare gälla, att tjänsten bibehålies

som statlig, så länge nuvarande innehavare kvarstår vid tjänsten.

Med avvikelse från vad överstyrelsen föreslagit, vill jag beträffande kostnaderna

för tjänsten under realskolans avvecklingsperiod förorda en tilllämpning

av vad som gäller vid fyllnadstjänstgöring, endast med den skillnaden

att den statliga övningslärarens fyllnadstjänstgöring vid den kommunala

enhetsskolan skall kunna uppgå till 100 procent. Om tjänstgöringen

blir helt förlagd till den kommunala skolan, utgörs statens kostnader för

övningsläraren av, förutom sedvanligt statsbidrag med 78 procent till avlöningskostnader

för fyllnadstjänstgöringen, dels hela pensionskostnaden,

dels, i de fall då läraren i sin statliga tjänst har en högre lönegradsplacering

än motsvarande kommunale lärare, den merkostnad som härigenom uppkommer

enligt fördelningsprinciperna vid fyllnadstjänstgöring.

Även när det gäller läroverkens vaktmästare bör nu befintliga

ordinarie statliga tjänster bibehållas, så länge nuvarande tjänsteinnehavare

kvarstår. Kostnaderna bör därvid helt åvila statsverket. I fråga om återbesättande

av ledig tjänst bör den för lärarna angivna principen gälla. Vid

tillämpningen av nämnda princip torde böra uppställas den presumtionen,

att behov av minst en ordinarie vaktmästartjänst föreligger så länge någon

linje av den statliga skolan finns kvar. Jag anser mig för övrigt kunna

räkna med att övergång till motsvarande kommunala tjänst i stor utsträckning

skall komma till stånd på frivillighetens väg. För samtliga från och

med den 1 juli 1957 nyanställda statliga ordinarie vaktmästare bör uttryckligen

föreskrivas skyldighet att vid sådan omorganisation av distriktets

skolväsen, som är föranledd av att försöksverksamhet införes, fullgöra sin

tjänstgöring vid kommunal försöksskola. Skyldighet att, såsom överstyrelsen

föreslagit, därvid uppfylla de vidgade förpliktelser som motsvarande

kommunala tjänstereglemente kan föreskriva, torde däremot ej böra komma

i fråga.

Vad slutligen beträffar avvecklad realskolas arkiv, vill jag ansluta

mig till riksarkivets förslag i ämnet och förordar sålunda för de helt avvecklade

fristående realskolorna ett uppskov på tio år med skyldigheten att

leverera handlingarna till lands- respektive länsarkiv, under vilken tid de

statliga arkivförfattningarna alltjämt skall vara gällande för ifrågavarande

handlingar. Realskola, som är samorganiserad med försöksgymnasium, bör

vid avvecklingen överlämna sina handlingar till försöksgymnasiet. När realskolan

vid högre allmänt läroverk avvecklas, kvarblir givetvis handlingar

rörande realskolan vid den återstående delen av det statliga läroverket.

Vad riksarkivet uttalat beträffande uppläggande av nya liggare, protokollsböcker

m. m. för den kommunala delen av skolanläggningen torde böra

beaktas.

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 år 1957

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen

utfärda erforderliga föreskrifter i huvudsaklig överensstämmelse med

vad jag här förordat.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående förordade grunder

för reglering av vissa ekonomiska och organisatoriska frågor

beträffande högre skolor i försöksdistrikt med nioårig enhetsskola.

Vad departementschefen sålunda under I—III hemställt,

däri statsrådets övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans

Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Nils Bergsten

10 — Bihang till riksdagens protokoll 1957.

1 samt

Nr 106.

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Maj ds proposition nr 106 år 1957

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Den allmänna försöksverksamheten .............................. 3

1. Redogörelse för försöksverksamhet med enhetsskola............. 3

2. Redogörelse för pedagogisk försöksverksamhet vid högre skolor ... 25

3. Planeringen för enhetsskolorganisationens allmänna genomförande 35

4. Departementschefen ......................................... 43

II. Särskilda försöksskolor .......................................... 67

1. Inledning ................................................... 67

2. Förslag och yttranden ....................................... 70

A. Behovet av särskilda försöksskolor. Försöksskolornas uppgifter

m. m..................................................... 70

B. Försöksskolornas organisation. Central och lokal ledning..... 79

C. Försöksskolornas antal och förläggning ..................... 90

D. Kostnads- och lönefrågor ................................. 98

E. Förslagens genomförande .................................. 108

3. Departementschefen ......................................... 109

III. Vissa frågor rörande högre skolor i försöksdistrikten................ 121

1. Frågornas tidigare behandling ................................ 121

2. Skolöverstyrelsens förslag .................................... 124

3. Remissyttranden ............................................ 134

4. Departementschefen ......................................... 138

Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1957

670258

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:317 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående översyn av bestämmelserna om ersättning för resekostnader enligt sjukförsäkringslagen, m. m. s. 7 i texten
  2. SU 1957:127 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds framställningar angående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m.m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten