Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19h9 (nr 3H) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. ni

1957-03-08 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:107, Med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19h9 (nr 3H) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, m. ni

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1957

1

Nr 107

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19h9 (nr 3H)

angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,

m. ni.; given Stockholms slott den 8 mars 1957.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv, och

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering in. in.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. AV 107

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1957

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för

Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om

bankaktiebolags kassareserv

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1949 angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,

vilken jämlikt lag den 27 april 1956 (nr 150) gäller till och med den

30 juni 1957, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1958.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1951 om räntereglering

m. m.. vilken jämlikt lag den 27 april 1956 (nr 151) gäller till och med den

30 juni 1957, skall äga fortsatt giltighet till och med "den 30 juni 1958.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1957

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland, i statsrådet

å Stockholms slott den 15 februari 1957.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sträng, Ericsson, Andersson,

Hedlund, Persson, Lindell, Lindström, Lindholm, Näsgård, Kling,

Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fortsatt giltighet av

lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser

om bankaktiebolags kassareserv, m. m., samt anför därvid följande.

I en den 17 januari 1957 dagtecknad skrivelse har fullmäktige i riksbanken

hemställt, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen dels att lagen den

3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv måtte erhålla förlängd

giltighet till och med den 30 juni 1958, dels ock att lagen den 7 december

1951 (nr 767) om räntereglering m. m. måtte erhålla förlängd giltighet

till och med den 30 juni 1958.

över fullmäktiges skrivelse har, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige

i riksgäldskontoret, bank- och fondinspektionen samt Svenska bankföreningen.

I. Lagstiftningen angående bankaktiebolagens kassareserv

Enligt 49 § 2 mom. första punkten lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om

bankrörelse var bankaktiebolag skyldigt att i tillgångar, vilka kunde med

lätthet förvandlas i penningar, redovisa kassareserv till belopp, som tillsammans

med den inneliggande kassan motsvarade minst 25 procent av de förbindelser,

som det ålåg bolaget att vid anfordran fullgöra.

1911 års lag har numera ersatts av lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om

bankrörelse, vilken trätt i kraft den 1 januari 1956. Enligt 63 § första stycket

nya banklagen är bankaktiebolag skyldigt att hålla en med hänsyn till rörelsens

art och omfattning tillräcklig kassareserv, bestående av tillgångar

som kan med lätthet förvandlas i penningar. Jämlikt andra stycket nämnda

författningsrum skall kassareserven jämte den inneliggande kassan minst

uppgå till belopp lika med summan av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1957

a) tjugufem procent av de förbindelser, som det åligger bolaget alt fullgöra

vid anfordran eller efter uppsägning inom kortare tid än en månad,

garantiförbindelser och inlåning å sparkasseräkning undantagna;

b) fyra procent av sådana bankbolagets förbindelser, som ej skall motsvaras

av kassareserv enligt a), garantiförbindelser samt obligationer eller

därmed jämförliga förbindelser undantagna.

Alltsedan år 1937 har särskilda bestämmelser — utöver vad i den permanenta

banklagstiftningen stadgas — varit meddelade beträffande bankaktiebolags

kassareserv. De nu gällande bestämmelserna i förevarande hänseende

är upptagna i lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt för Konungen

att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv.

Ifrågavarande lag, som trädde i kraft den 1 juli 1949, gällde ursprungligen

till och med den 30 juni 1950. Lagen har därefter erhållit fortsatt giltighet,

senast genom lag den 27 april 1956, nr 150, enligt vilken giltighetstiden

utsträckts till och med den 30 juni 1957. I samband med att 1949 års

lag förlängdes år 1954 vid togs också viss ändring i bestämmelsen om maximitalet

för kassareservkvoten.

De nu gällande bestämmelserna har i huvudsak följande innehåll.

Enligt 1 § äger Konungen i den mån sådant med hänsyn till utomordentliga

omständigheter prövas nödigt — på framställning av fullmäktige i riksbanken

och efter hörande av bank- och fondinspektionen — förordna

a) att kassareserv, som avses i 63 § 1955 års lag om bankrörelse, tillsammans

med bankaktiebolags inneliggande kassa skall uppgå till viss bestämd

kvotdel, högst femtio procent, av bolagets förbindelser med undantag av

garantiförbindelser och skulder på grund av insättningar å sparkasseräkning;
b)

att viss bestämd kvotdel av den summa av bankaktiebolags inneliggande

kassa och kassareserv, som bolaget jämlikt nämnda lagrum eller, om

förordnande enligt a) meddelats, jämlikt förordnandet är skyldigt alt redovisa,

skall utgöras av, förutom inneliggande kassa, medel innestående i riksbanken

och, i händelse sådant finnes kunna medgivas, likvida avista tillgodohavanden

hos utländsk bank eller bankir;

c) att viss bestämd kvotdel av den under b) angivna summan skall utgöras

av medel innestående i riksbanken samt att, om bankaktiebolags i

riksbanken innestående medel icke uppgår till sålunda föreskrivet belopp,

bolaget skall till riksbanken gälda ränta å underskottet, beräknat enligt av

Konungen angivna grunder, efter en räntesats som fastställes av riksbanken,

dock högst en procent över riksbankens lägsta diskonto vid diskontering av

växlar på högst tre månader.

Oavsett vad som föreskrivits vid förordnande enligt a) skall kassareserven

utgöra lägst det i lagen om bankrörelse bestämda beloppet.

I 2 § stadgas, att förordnande enligt 1 § må meddelas beträffande samtliga

bankaktiebolag eller sådana, vilkas egna fonder uppgår till visst angivet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1957

belopp, och alt de bankaktiebolag, som förordnandet omfattar, må efter

storleken av egna fonder uppdelas i grupper, för vilka olika kvotdelar fastställes.

Enligt 3 § må Konungen, efter hörande av fullmäktige i riksbanken samt

bank- och fondinspektionen, beträffande visst bankaktiebolag medgiva sådan

avvikelse från meddelat förordnande, som med hänsyn till de för bolaget

föreliggande särskilda omständigheterna prövas erforderlig.

Av Konungen jämlikt lagen meddelat förordnande må ej äga tillämpning

längre än lagen äger giltighet.

Bestämmelser enligt 1949 års lag har av Kungl. Maj :t meddelats dels för

tiden den 1 oktober 1950—den 30 juni 1951 i kungörelsen den 10 augusti

1950 (nr 483), dels ock, med upphävande av nyssnämnda kungörelse, för

tiden den 1 juni 1951—den 30 juni 1952 i kungörelsen den 18 maj 1951

(nr 253). Efter därom av fullmäktige i riksbanken gjord framställning upphävdes

sistnämnda kungörelse genom kungörelsen den 8 februari 1952 (nr

32) med verkan från och med samma dag.

I sin förenämnda skrivelse har fullmäktige i riksbanken anfört att det

inom riksbanken för närvarande pågår vissa utredningar rörande den fortsatta

utformningen av kassareservpolitiken. Något slutligt resultat av utredningarna

föreligger ännu icke, och det är tills vidare ovisst, när dessa hinner

slutföras. Fullmäktige finner det erforderligt att 1949 års lag bibehålies i

beredskapssyfte i avvaktan på vad som kan framkomma av utredningarna

och föreslår därför, att lagen erhåller förlängd giltighet under förslagsvis

ett år.

Enligt ett vid bankofullmäktiges skrivelse fogat protokollsutdrag har herr

Kollberg anmält reservation mot fullmäktiges beslut och anfört, att 1 § 1949

års lag i samband med lagens förlängning borde ändras så, att den relation

mellan kassa och kassareserv, å ena sidan, och kassakrävande förbindelser,

å den andra, som enligt lagen högst kan föreskrivas, sänkes från 50 till 35

procent.

Bankofullmäktiges framställning tillstyrkes av fullmäktige i riksgäldskontorct,

som betonar den berörda lagstiftningens betydelse ur beredskapssynpunkt.

Icke heller bank- och fondinspektionen har något att erinra mot den av

bankofullmäktige föreslagna förlängningen av giltighetstiden för 1949 års

lag
Svenska

bankföreningen avstyrker att lagen erhåller förlängd giltighet i

oförändrat skick. Bankföreningen erinrar om den år 1954 vidtagna höjningen

från 25 till 50 procent av maximitalet för kassareservkvoten. Föreningen

påpekar att den ansett nämnda skärpning opåkallad och åberopar

nu de därvid utvecklade skälen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 107 år 1957

Departementschefen

I 1955 års banklag upptages — liksom tidigare i den äldre banklagen av

år 1911 — särskilda bestämmelser om skyldighet för affärsbank att enligt vissa

normer redovisa kassareserv till tryggande av bankens likviditet. Vid sidan

om dessa bestämmelser har alltsedan år 1937 funnits en särskild, penningpolitiskt

motiverad kassareservlagstiftning, för närvarande upptagen i 1949

års provisoriska beredskapslag. I samband med att förslag till den nya banklagen

förelädes 1955 års riksdag uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet

att det torde få betraktas såsom tveksamt huruvida en penningpolitisk

beredskapslagstiftning på detta område i fortsättningen borde få

samma konstruktion som i 1949 års lag. En omprövning av principerna för

denna lagstiftning torde, framhölls det vidare, med hänsyn härtill icke kunna

anses opåkallad.

I den nu föreliggande framställningen från bankofullmäktige har fullmäktige

meddelat, att inom riksbanken för närvarande pågår vissa utredningar

rörande den fortsatta utformningen av kassareservpolitiken. Något

slutligt resultat av utredningarna föreligger ännu icke, och det är, enligt

vad fullmäktige anfört, ovisst när dessa hinner slutföras. Under sådana

förhållanden och då det i princip torde råda enighet om att en beredskapslagstiftning

på förevarande område är nödvändig biträder jag förslaget, att

1949 års lag ges fortsatt giltighet under ytterligare ett år eller alltså till och

med den 30 juni 1958.

Under remissbehandlingen har av bankföreningen yrkats att maximitalet för

kassareservkvoten, som 1954 höjdes från 25 till 50 procent, måtte nedsättas.

Yrkanden av enahanda innebörd förelåg, då frågan om en förlängning

av 1949 års lag prövades vid 1955 och 1956 års riksdagar. Dessa yrkanden

avvisades emellertid, då den lägre likviditetskvoten icke var tillräcklig om

man med lagen ville även för de större bankerna nå en verkan motsvarande

den som ernåtts med de tidigare överenskommelserna mellan riksbanken

och affärsbankerna om en restriktiv kreditgivning. Någon anledning att nu

intaga en annan ståndpunkt föreligger icke. Maximitalet för kassareservkvoten

bör salunda enligt min mening bibehållas vid 50 procent.

II. Lagstiftningen om räntereglering

Hösten 1951 infördes lagstiftning som syftar till att möjliggöra bl. a. en

reglering av räntan vid in- och utlåning av penningar. Bestämmelserna är

upptagna i lagen den 7 december 1951 (nr 767) om räntereglering in. in.

Lagen, som ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1953, har därefter

erhållit fortsatt giltighet, senast genom lag den 27 april 1956, nr 151, enligt

vilken giltighetstiden utsträckts till och med den 30 juni 1957. Ränteregleringslagen,

som har karaktär av fullmaktslag, har hittills icke tagits i anspråk.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1957

7

Beträffande lagens närmare innehåll må följande här nämnas.

Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § erfordras för att lagens huvudbestämmelser

skall träda i tillämpning att Konungen på framställning av

fullmäktige i riksbanken därom meddelat särskilt förordnande. Sådant förordnande

må meddelas i den mån så prövas oundgängligen nödigt för att

uppnå det mål, som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet.

Enligt 4 § äger riksbanken föreskriva viss anmälningsskyldighet för den

som yrkesmässigt driver utlåning av penningar. Anmälningsskyldigheten

omfattar tillämpade räntesatser och övriga villkor samt planerade ränteändringar.

Bestämmelser angående räntestopp meddelas i 5 §. Sålunda äger riksbanken

föreskriva, att den som utlånar penningar icke må utan tillstånd av

myndighet som Konungen bestämmer tillämpa högre ränta vid vass utlåning

eller, om jämväl inlåning av penningar sker från allmänheten på räkning

som av bank allmänneligen begagnas, lägre ränta vid viss sådan inlåning

än den, som han tillämpade å dag som i föreskriften angives, eller, om han

då icke i jämförbar form utlånade eller inlånade penningar, den ränta, som

den angivna dagen var att anse som gängse eller som han före nämnda dag

senast tillämpat. Föreskrift om räntestopp meddelas att gälla för viss tid,

högst sex månader. Då skäl därtill finnes må räntestoppet förlängas, varje

gång för högst sex månader. Har räntestopp föreskrivits beträffande viss

ut- eller inlåning, äger riksbanken då så prövas skäligt förordna om sänkning

av utlåningsräntan eller höjning av inlåningsräntan. Sådant förordnande

må jämväl meddelas beträffande allenast viss person eller visst företag.

Förordnande gäller under den tid räntestoppet är gällande.

I 6 § stadgas, att riksbanken äger fastställa viss högsta ränta vid viss utlåning

(maximiränta) eller viss lägsta ränta vid viss inlåning av penningar

från allmänheten på räkning som av bank allmänneligen begagnas (minimiränta).

Maximiränta må ej överskridas och minimiränta ej underskridas

med mindre myndighet som Konungen bestämmer givit tillstånd därtoll. För

föreskrift om maximi- och minimiränta gäller samma tidsbegränsning som

för räntestopp.

De nu återgivna bestämmelserna kompletteras med ett stadgande i 2 § att

med ränta skall likställas varje annan gotlgörelse som utgör vederlag vid

lån av penningar. Vidare gäller enligt 3 §, att lagens föreskrifter ej har avseende

å ränta, för vars beräknande eller fastställande gäller särskilda bestämmelser,

givna i allmän författning eller eljest meddelade av Konungen.

Enligt 7 § äger riksbanken föreskriva, att obligationer, förlagsbevis och

likartade skuldförbindelser ej må utgivas utan tillstånd av riksbanken. Ett

undantag utgör därvid skuldebrev, som utgives av riksgäldskontoret.

I 8 § lämnas vissa bestämmelser om tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter

som lämnas med stöd av lagen. 9 och 10 §§ upptager ansvarsbestämmelser

m. in. 1 11—13 §§ meddelas vissa processuella föreskrifter. Jämlikt

14 § slutligen äger Konungen meddela de närmare föreskrifter, som erfordras

för lagens tillämpning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1957

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av lagen om räntereglering

m. in. har av Kungl. Maj :t meddelats genom kungörelse den 7 december

1951 (nr 768). Denna kungörelse, som ursprungligen i likhet med ränteregleringslagen

gällde till och med den 30 juni 1953, har senast genom kungörelse

den 27 april 1956, nr 152, erhållit förlängd giltighet till utgången av

juni 1957. 1951 års kungörelse innehåller bl. a. bestämmelser att vissa frågor

avseende tillämpningen av ränteregleringslagen skall handläggas av

en särskild nämnd, räntenämnden. Närmare föreskrifter om räntenämndens

verksamhet m. m. är meddelade i instruktionen den 7 december 1951 (nr

769) för räntenämnden.

Bankofullmäktige har i sin tidigare omnämnda skrivelse — under erinran

om att giltighetstiden för ränteregleringslagen utlöper den 30 juni 1957

— förordat, att lagen i beredskapssyfte ges förlängd giltighet, förslagsvis

under ett år.

Enligt det vid skrivelsen fogade protokollsutdraget har herr Kollberg i

reservation mot fullmäktiges beslut förklarat sig icke kunna biträda förslaget

om förlängning av ränteregleringslagen.

Bankofullmäktiges framställning tillstyrkes av fullmäktige i riksgäldskontoret

med betonande särskilt av ifrågavarande lagstiftnings beredskapskaraktär.

Svenska bankföreningen avstyrker förslaget att förlänga ränteregleringslagens

giltighetstid.

Bank- och fondinspektionen erinrar om att inspektionen i samband med

förarbetena till ifrågavarande lagstiftning och även vid ett par senare tillfällen

framfört principiella betänkligheter gentemot ränteregleringsinstitutet.

Dessa betänkligheter har icke uppgivits, ehuru inspektionen vid det tillfälle

då lagen senast prolongerades icke ansåg sig böra upprepa sin förut redovisade

principståndpunkt. Inspektionen vill emellertid nu ifrågasätta om inte tiden

kan vara inne för en omprövning av skälen för och emot ränteregleringens

fortbestånd. Det erinras om att regleringen infördes mot bakgrunden av

Koreakrisen och framhalles att de förhallanden soni då rådde avsevärt förändrats.

Härtill kommer, anför inspektionen, att penningpolitiken utvecklats i en

riktning som förefaller ha minskat behovet av att kunna tillgripa en allmän

räntereglering. Den omprövning som inspektionen sålunda vill rekommendera

förutsätter emellertid en närmare utredning i ämnet. Inspektionen

förklarar sig i avbidan på en sådan utredning icke vilja motsätta sig

den begärda prolongeringen på ytterligare ett år av ränteregleringslagen.

Departementschefen

I sin förenämnda skrivelse har fullmäktige i riksbanken anfört, att ränteregleringslagen

i beredskapssyfte bör erhålla förlängd giltighet, förslagsvis

under ett år. Jag delar denna uppfattning. Såsom framgår av den tidigare

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 107 år 1957

9

lämnade redogörelsen har ränteregleringslagen hittills icke tagits i anspråk.

Däremot har den, såsom förväntades vid lagens tillkomst, kommit att tjäna

såsom ett underlag för riksbankens strävanden att förhandlingsvägen nå

inflytande över kreditmarknadsutvecklingen. Med hänsyn till det anförda är

jag i nuvarande läge icke beredd att taga initiativ till en sådan utredning rörande

ränteregleringsinstitutet som bank- och fondinspektionen antytt. Jag

tillstyrker sålunda, att ränteregleringslagen ges förlängd giltighet under

ytterligare ett år eller alltså till utgången av juni månad 1958.

in. Departementschefens hemställan

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; samt

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över nämnda författningsförslag — vilka såsom Bilaga1 torde få

fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag — måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Åke Gustafsson

1 Bilagan, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har här uteslutits.

2 Diliany till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. AV 107

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1957

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 1 mars

1957.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Sjöwall,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet den 26 februari 1957 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen

av Halland, i statsrådet den 15 februari 1957, hade Kungl. Maj :t förordnat,

att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 19i9 (nr 3U) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; och

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet

av e. o. hovrättsassessorn G. Borggård.

Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.

Ur protokollet:

Torsten Johanson

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 107 år 1957

11

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 mars 1957.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell, Lindström,

Lange, Lindholm, Näsgård, Kling.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, lagrådets den 1 mars 1957

avgivna utlåtande över de den 15 februari 1957 till lagrådet remitterade

förslagen till

1) lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv; och

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1951 (nr 767)

om räntereglering m. m.

Föredragande departementschefen hemställer att förslagen, som av lagrådet

lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Valfrid Paulsson

570287 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:341 Skrivelse till Konungen angående regleringen för budgetåret 1957/58 av utgifterna under huvudtiteln Riksdagen och dess verk in. in. a1 i texten
  2. BU 1957:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 s. 1 i texten