Sök i Ratio Lex

Angående övertagande av staden Västerviks förpliktelser gentemot vissa befattningshavare

1957-03-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:116, Angående övertagande av staden Västerviks förpliktelser gentemot vissa befattningshavare

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1957

1

Nr 116

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående övertagande

av staden Västerviks förpliktelser gentemot vissa befattningshavare;

given Stockholms slott, den 8 mars

1957.

Kungl. Maj :t vill härined, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå

riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 mars 1957.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell, Lindström,

Lange, Lindholm, Näsgård, Kling.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga angående övertagande

av staden Västerviks förpliktelser gentemot vissa befattningshavare

samt anför därvid följande.

Enligt 1 § lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i

judiciellt avseende äger Kungl. Maj:t med stadsfullmäktiges samtycke

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr 116

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 116 år 1957

förordna, att rådhusrätt i stad skall upphöra och staden i judiciellt avseende

förenas med domsaga. Beträffande stad, där domstols- och magistratsgöromålen

ej bereder sysselsättning åt, förutom borgmästaren, minst

två lagfarna ledamöter i rådhusrätten, må Konungen, jämlikt 2 § nämnda

lag, även utan stadsfullmäktiges samtycke meddela förordnande som nyss

nämnts. Har sådant förordnande meddelats, skall staden åliggande skyldighet

beträffande avlöning till innehavare av befattning, som genom rådhusrättens

upphörande indrages, och pension till honom och hans familj övertagas

av statsverket. Uppstår för staden utgift genom förpliktelse att bidraga

till hållande av tingshus eller genom inrättande av nya tjänster eller

eljest för stadens förvaltning, eller nödgas staden avstå från inkomst eller

rättighet, skall, såvitt ej utgiften eller förlusten motsvaras av besparing eller

annan ekonomisk förmån som beredes staden genom rådhusrättens upphörande,

sådan utgift och förlust ersättas av statsverket.

Genom beslut den 15 maj 1953 har Kungl. Maj :t med stöd av 2 och 3 §§

nyssnämnda lag anbefallt länsstyrelsen i Kalmar län att föranstalta om utredning

i de hänseenden om vilka i sistnämnda paragraf förmäles, huruvida

staden Västervik bör i judiciellt avseende förenas med Tjusts domsaga.

Länsstyrelsen har därefter förordnat särskild utredningsman1 att biträda

länsstyrelsen vid utredningen. Sedan länsstyrelsen med eget yttrande överlämnat

den verkställda utredningen och ärendet remissbehandlats, torde

jag få upptaga frågan i vad mån genom Västerviks förläggande under landsrätt

skyldighet kan uppkomma för statsverket att övertaga avlöningsförpliktelser

eller alt eljest ikläda sig ekonomiska förbindelser.

Staden Västervik hade den 1 januari 1956 ett invånarantal av 16 S00 personer.

I Tjusts domsaga var invånarantalet vid samma tidpunkt 31 567.

Domsagan, som består av ett tingslag, har tingsställe och kansli i Gamleby.

Enligt av Kungl. Maj :t den 31 oktober 1947 fastställd arbetsordning skall

rådhusrätten och magistraten i Västervik bestå av borgmästare och två

lagfarna rådmän. Dessa befattningar är för närvarande valcanta och får enligt

särskilt beslut tills vidare icke återbesättas. Vid magistraten tjänstgör

vidare två icke lagfarna rådmän, Helge Teodor Anderson och Sven Viktor

Schierbeck. Anderson är född år 1883 och erhöll den 25 oktober 1924 länsstyrelsens

fullmakt å befattningen som andre rådman. Schierbeck, som är

född år 1896, erhöll den 17 februari 1925 fullmakt å befattningen som tredje

rådman.

Utredningsmannen uttalar i sitt den 15 februari 1954 dagtecknade utlåtande

i ärendet bland annat, att den verkställda utredningen givit vid handen

att domstols- och magistratsgöromålen i staden för närvarande icke

bereder full sysselsättning åt tre lagfarna ledamöter i rådhusrätten. Någon

avsevärd ökning av doinstolsgöromålen till följd av folkökning i staden

eller av annan orsak torde ej vara att förutse inom överskådlig framtid.

Staden har följaktligen icke sadan storlek, att den kan anses äga förutsätt
1

Hovrättsfiskalen Holger Romander.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:Is proposition nr 116 år 1957

ningar att uppbära eu egen rättsskipning. Förordnande bör därtör meddelas

om att rådhusrätten skall upphöra och staden i judiciellt avseende förenas

med Tjusts domsaga. Utgående från att staden sålunda kommer att

ingå i gemensamt tingslag med Tjusts domsaga samt att statsverket vid

rådhusrättens upphörande har att övertaga stadens förpliktelser gentemot

rådmännen Anderson och Schierbeck har utredningsmannen gjort vissa

beräkningar beträffande de ekonomiska verkningarna för staden av indelningsändringen.

Genom förändringen besparade utgifter uppskattas till

261 283 kronor. Nytillkommande utgifter och förlorade inkomster har upptagits

till ett belopp av 67 370 kronor. Enligt utredningsmannens beräkningar

skulle staden således genom indelningsändringen vinna en årlig besparing

av 193 913 kronor. Emellertid kan staden antagas få svara för avlöning

och pensionering av rådmannen Schierbeck i dennes egenskap av

kronokamrerare med ett årligt belopp av omkring 24 000 kronor för tiden

intill november 1961.

Beträffande frågan om statsverkets skyldighet enligt 2 § lagen den 17

juni 1932 att övertaga staden åliggande förpliktelser beträffande avlöning

och pension till innehavare av befattning som indrages genom rådhusrättens

upphörande anför utredningsmannen, att samtliga befattningar såsom

lagfarna ledamöter av rådshusrätten och magistraten förutsättes vara vakanta

vid tidpunkten för landsrättsförläggningen. Av ledamöterna kommer

därför endast rådmännen Anderson och Schierbeck att behöva överföras på

indragningsstat. Vid sådant förhållande har statsverket att övertaga staden

åvilande skyldighet beträffande avlöning till sistnämnda befattningshavare

i deras egenskap av rådmän. Förpliktelse föreligger otvivelaktigt för staden

att utgiva ersättning för såväl fast lön jämte rörligt tillägg som sportler.

I undantagsfall har vid tillämpning av nyssnämnda lag ansetts, att statsverket

icke vore pliktigt att utge ersättning för lönetillägg, om beslutet

härom icke blivit fastställt av Kungl. Maj :t. Statsverkets ersättningsskyldighet

med avseende å de rörliga tilläggen skulle därför möjligen kunna

ifrågasättas. Då besluten angående dessa tillägg fattats långt innan utredningen

om landsrättsförläggning påbörjats och vid eu tidpunkt då det icke

varit ifrågasatt att rådhusrätten skulle indragas, föreligger emellertid enligt

utredningsmannen uppenbarligen icke sådana omständigheter, som kan

föranleda begränsning av statsverkets skyldighet liärutinnan. Något pensionsreglemente

fanns icke i staden, då rådmännen Anderson och Schierbeck

utnämndes. De har ej heller sedermera blivit underkastade något sådant.

De torde därför ej vara berättigade till pension men synes ej heller

vara skyldiga alt avgå vid viss ålder. Alltsedan år 1945 har Anderson och

Schierbeck, utan att något formligt beslut därom synes ha fattats, utöver

avlöningsförmånerna uppburit viss mindre del av staden tillkommande tullfrihetsersätlning.

Utredningsmannen finner icke skyldighet föreligga för

statsverket att utge ersättning härför.

Statsverkets ersättningsskyldighet skulle i enlighet med det anförda omfatta

i första hand Andersons och Schierbecks fasta löner jämte kristillägg

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 år 1957

enligt det s. k. ramavtalet. Dessa uppgår för närvarande till respektive

1 327 kronor och 1 131 kronor. Utöver avlöningsförmånerna äger Anderson

och Schierbeck uppbära vissa sportler; Anderson två femtedelar av auktionsprovisionen

samt lösen för auktionskammarens protokoll och Schierbeck

en femtedel av auktionsprovisionen. Efter en genomsnittsberäkning

av sportlerna under en femårsperiod föreslår utredningsmannen, att ersättningen

i detta avseende för Andersons del bestämmes till 879 kronor

GO öre och för Schierbecks del till 289 kronor. Ersättningsskyldigheten för

statsverket skulle således för år räknat uppgå beträffande Anderson till

(1 327 + 879: 60) 2 206 kronor 60 öre och beträffande Schierbeck till (1 131

+ 289) 1 420 kronor. Ersättningsskyldigheten bör kvarstå under befattningshavarnas

återstående livstid.

Länsstyrelsen, som inhämtat yttranden av stadsfullmäktige i Västervik

samt häradsrätten i Tjusts domsaga, finner i likhet med utredningsmannen,

att rådhusrätten snarast möjligt bör upphöra och staden i judiciellt avseende

förenas med domsagan. Utredningsmannens förslag i fråga om statsverkets

ersättningsskyldighet gentemot befattningshavare vid rådhusrätten

och magistraten har icke föranlett något uttalande från länsstyrelsens sida.

Stadsfullmäktige har uttalat, att de i princip icke vill motsätta sig en ifrågasatt

landsrättsförläggning. Enligt häradsrätten bör en förening ske av staden

med domsagan, därest en lämplig domsagoorganisation därvid kan

vinnas.

Till följd av remiss har yttranden i ärendet avgivits av Göta hovrätt och

statskontoret.

Hovrätten ansluter sig till uppfattningen, att den föreslagna landsrättsförläggningen

genomföres snarast möjligt så snart nytt tingshus hunnit

färdigställas i Västervik.

Statskontoret uttalar i ersättningsfrågan, att staden, därest rådhusrätten

upphör, lärer vara skyldig alt bereda ersättning åt rådmännen Anderson

och Schierbeck. Jämlikt bestämmelserna i lagen den 17 juni 1932 (nr 263)

torde det vid stadens landsrättsförläggning ankomma på statsverket att

svara för stadens förpliktelser mot dessa befattningshavare. Statskontoret

förordar, att ersättningarna till dem bestämmes till de av utredningsmannen

beräknade beloppen, att utgå under deras återstående livstid. Ifrågakommande

belopp torde böra anvisas att utgå från allmänna indragningsstaten.

Såsom utredningsmannen framhållit i ärendet torde de avlöningsförmåner,

som tillkommit Anderson och Schierbeck av tullfrihetsersättningen

till Västerviks stad, icke längre komma att utgå vid stadens förläggande

under landsrätt. Enligt statskontoret torde staten ej heller äga skyldighet

att lämna gottgörelse för denna del av inkomstbortfallet.

Departementschef en

Domstols- och magistratsgöromålen i Västervik bereder, såsom av den

lämnade redogörelsen framgår, icke sysselsättning åt en rådhusrätt med den

organisation nya rättegångsbalken förutsätter. Vid sådant förhållande bör

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 116 ur 1957

stadens egen jurisdiktion upphöra. Jag avser därför att föreslå Kungl. Maj :t

att med stöd av 2 § 1932 års lag meddela förordnande om rådhusrättens

upphörande och stadens förenande i judiciellt avseende med Tjusts domsaga.

Ikraftträdandet av beslutet synes dock böra anstå till dess nytt tingshus

hunnit uppföras.

Innan beslut om stadens förenande i judiciellt avseende med domsagan

kan meddelas, måste på grund av 2 § andra stycket i 1932 års lag riksdagens

samtycke utverkas till att statsverket övertager stadens förpliktelser

gentemot de icke lagfarna rådmännen Anderson och Schierbeck. Mot beräkningen

av de ersättningar, som i detta avseende föreslagits, har jag icke

något att erinra.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att medgiva

att till rådmännen i Västervik Helge Teodor Anderson och

Sven Viktor Schierbeck må från och med den dag, då föreskrift

om stadens förenande i judiciellt avseende med Tjusts

domsaga träder i kraft, från allmänna indragningsstaten

utbetalas årlig ersättning, till Anderson med 2 206 kronor

60 öre och till Schierbeck med 1 420 kronor.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Johansson

570459 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:238 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående övertagande av staden Västerviks förpliktelser gentemot vissa befattningshavare. a1 i texten
  2. SU 1957:89 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående övertagande av staden Västerviks förpliktelser gentemot vissa befattningshavare. s. 1 i texten