Sök i Ratio Lex

Angående lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m

1957-03-15 · 52 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:120, Angående lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

1

Nr 120

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående lönegradsplaceringen

för vissa tjänster m. m.; given Stockholms

slott den 15 mars 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sigurd Lindholm

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ändrad lönegradsplacering av tjänster

på grundval av överenskommelser, som efter förhandlingar träffats med

personalens huvudorganisationer. Förslagen avser bl. a. docenter, landsfiskaler,

lantmätare, tullförvaltare, trafikanstaltsföreståndare vid kommunikationsverken,

ordinarie folkskollärare samt vissa övnings- och yrkeslärare,

viss arbetsledarpersonal, personal i bevakning och arbetsdrift vid fångvårdsanstalterna,

viss personal inom sjukvårdsområdet, tjänstemän i nuvarande

11 lönegraden med arbetsledande eller i övrigt särskilt kvalificerade uppgifter

ävensom telefonistpersonal vid televerket. Förslagen, som förutsatts skola

genomföras fr. o. m. den 1 juli 1957, beräknas medföra en årlig kostnadsökning

för löner på omkring 23 miljoner kronor.

I propositionen framlägges vidare förslag rörande en friare lönesättning

för högskoleutbildad teknikerpersonal.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 120

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 mars

1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för civildepartementet, statsrådet Lindholm, frågor om lönegrads placeringen

för vissa tjänster m. m. och om friare lönesättning för högskoleutbildad

teknikerpersonal samt anför därvid följande.

1. Lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m.

Vid anmälan av för flera huvudtitlar gemensamma frågor i årets statsverksproposition

(bil. 2, s. 2) omnämnde jag, att förhandlingar angående

s. k. B-frågor, d. v. s. förslag som beträffande vissa tjänster eller grupper av

tjänster avser omprövning av normerna för lönegradsplaceringen, hade upptagits

med personalorganisationerna i samband med de då nyligen avslutade

förhandlingarna om en löneplansrevision. överenskommelse hade härvid —

under förbehåll för Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande —- träffats

om ändrad lönegradsplacering för vissa tjänster och grupper av tjänster. Förhandlingsöverenskommelsen

innebar emellertid vidare, att lönegradsplaceringen

för vissa ytterligare grupper skulle efter kompletterande undersökningar

upptagas till behandling inom sådan tid, att resultatet kunde redovisas

för årets riksdag under dess vårsession. Med hänsyn härtill samt till

att nyssnämnda överenskommelse träffats så sent som den 14 december 1956

framhöll jag, att samtliga förslag till lönegradsändringar, som innebar ändrade

normer för lönegradsplacering, syntes böra anmälas senare under riksdagen.

Häremot har riksdagen inte haft något att erinra (SU 14, rskr 14).

Ifrågavarande kompletterande undersökningar har under de gångna månaderna

utförts inom civildepartementet. Efter förhandlingar med Statstjänarkartellen,

Statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation

och Tjänstemännens centralorganisation har härefter den 4

mars 1957 — under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande

— med dessa organisationer träffats överenskommelse beträffande

ändrad lönegradsplacering för vissa tjänster och grupper av tjänster, vilka

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år W57 3

icke omfattas av den förut nämnda överenskommelsen av den 14 decembei

1956.

Jag får nu i ett sammanhang anmäla de förslag rörande lönegradsändringar,

om vilka överenskommelse föreligger. Förslagen, som avses skola genomföras

fr. o. m. den 1 juli 1957, har sammanfattats i en tabellsammanställning,

vilken torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. 1

anslutning härtill får jag rörande bilagans uppställning och innehåll allmänt

framhålla följande.

Riksdagen har numera godkänt de i årets statsverksproposition (bil. 2,

p. 4) framlagda grunderna för en löneplansrevision (SU 14, rskr 14). Detta

innebär att nya löneplaner kommer att gälla fr. o. m. den 1 juli 1957. De nya

löneplanerna skiljer sig från de nu gällande bl. a. så till vida, att antalet

lönegrader är mindre, vilket delvis åstadkommits genom sammanslagning av

lönegrader. Såsom framgår av det följande är vissa av de förslag till lönegradsändringar,

varom överenskommelse nu träffats, betingade av dylika

sammanslagningar. Som exempel härpå kan nämnas, att de förslag till lönegradsuppflyttning

av tjänster, som tillhör nuvarande It lönegraden på löneplan

1, är en vid löneplansrevisionen förutsatt följd av sammanslagningen

av 10 och 11 lönegraderna. Mot bakgrunden av det anförda har i tabellsammanställningen

lönegradsändringarna hänförts till de nya löneplanerna. För

överskådlighetens skull har emellertid nuvarande lönegradsplacering angivits

även enligt gällande löneplan. Då någon ändring av anställningsformerna

ej föreslås i detta sammanhang, har vidare av praktiska skäl beteckningen

för anställningsform uteslutits vid tjänsternas angivande enligt

det nya löneplanssystemet.

I tabellsammanställningen har — såsom skett vid tidigare tillfällen då

mera omfattande förslag till ändrad lönegradsplacering av tjänster underställts

riksdagen — beträffande sådana områden, där avlöningskostnaderna

bestrides från riksstatsanslag, lämnats en fullständig redovisning

av den träffade överenskommelsen. Vad åter angår de affärsdrivande

verken har — likaledes på sätt tidigare skett — i fråga om tjänster i nuvarande

Ca 25 och lägre lönegrader i sammanställningen i regel endast

redovisats de nya lönegradsserier resp. tjänsleförteckningsändringar i övrigt,

som överenskommelsens tillämpning kräver. Någon antalsmässig redovisning

av de enskilda tjänster, som beröres av överenskommelsen, har

sålunda här icke lämnats. Det förutsättes i sistnämnda fall, liksom i fråga

om vissa överenskomna lönegradsändringar inom ramen för nu gällande

tjänsteförteckningar, skola ankomma på Kungl. Maj:t att sätta överenskommelsen

i kraft. Med det sålunda tillämpade systemet för redovisning av överenskommelsen

har i bilagan medtagits vissa förslag till lönegradsändringar,

i fråga om vilka det enligt gällande avlöningsreglementen ankommer på

Kungl. Maj:t eller underställd myndighet att meddela beslut. Härmed avses

givetvis icke någon saklig ändring i gällande ordning beträffande inrättande

och lönegradsplacering av tjänster.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

De i det föregående nämnda särskilda undersökningarna har främst gällt

trafikanstaltsföreståndare vid kommunikationsverken, tullförvaltare, viss

arbetsledarpersonal (mästare), personal i bevakning och arbetsdrift vid fångvårdsanstalterna

samt vissa tjänster i nuvarande 11 lönegraden. Beträffande

dessa undersökningar vill jag anföra, att de med hänsyn till den korta tid,

som stått till buds, bedrivits med stor intensitet. Vid undersökningarna,

som skett i nära samarbete med vederbörande verksmyndighet, har — delvis

i samband med studiebesök på arbetsplatserna — beträffande berörda

tjänster och grupper av tjänster gjorts ingående granskning av arbetsuppgifter,

verksamhetens karaktär och utvecklingstendenser, tjänsternas ställning

inom organisationen och övriga faktorer av betydelse för löneställningens

bedömande.

Jag får i detta sammanhang anmäla, att vid ifrågavarande undersökningar

samt vid beredningen i övrigt av förevarande ärende prövats vissa från såväl

verk och myndigheter som personalorganisationer i särskilda framställningar

framförda yrkanden om ändrad lönegradsplacering eller ändrad benämning

för olika tjänster.

I fråga om de förslag, som framkommit som resultat av de förut nämnda

särskilda undersökningarna, får jag anföra följande.

Landsfiskaler. I prop. 1953: 165 föreslogs en viss jämkning i fråga om

fördelningen av antalet landsfiskalstjänster inom de för dessa tjänster gällande

lönegraderna 27, 29 och 31. Ifrågavarande förslag grundade sig närmast

på då föreliggande arbetsstatistik för år 1952. På grund av den sedan

dess fortgående, kraftiga ökningen av landsfiskalernas göromål, i synnerhet

med avseende på brottmål, överenskoms vid de i december 1956 förda förhandlingarna,

att en översyn av lönegradsplaceringen för landsfiskaler skulle

ske. Översynen skulle grundas på förutsättningen att lönegradsserien ej

skulle ändras.

En sådan översyn har nu skett. Vid denna har kunnat beaktas föreliggande

arbetsstatistik för ettvart av åren 1953—1956. Såsom resultat av utredningen

föreslås, att 110 tjänster uppflyttas från lönegrad 27 (A 21) till lönegrad

29 (A 23). Liksom hittills förutsättes det ankomma på Kungl. Maj:t att

besluta om fördelning av landsfiskalstjänsterna inom ramen för berörda antal.

Vissa trafikanstaltsföreståndare m. fl. Vid förhandlingarna i december

överenskoms, att en översyn skulle ske av lönegradsplaceringen för tullförvaltare,

postmästare, telekommissarier och stationsinspektorer inom ramen

för nu tillämpade lönegrader för dessa tjänster. En sådan översyn har nu

verkställts, varvid med beaktande bl. a. av trafikutvecklingen, den tekniska

utvecklingen och den intensifierade rationaliseringsverksamheten inom resp.

områden, vilket allt skärpt kraven på hithörande tjänster, lönegradsuppflyttning

föreslagits för sammanlagt ca 120 tjänster tillhörande dessa kategorier.

I anslutning till översynen har även behandlats verksstyrelsernas personalstatsförslag

på här berörda punkter (jfr prop. 1957: 93).

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

Viss arbetsledarpersonal (mästare). Vid förhandlingarna i december förutsattes,

att den översyn, som skulle ske av lönegradsplaceringen för mästare

(motsvarande), skulle avse tjänster, som f. n. är placerade inom lönegradsområdet

19—22. Översynen skulle grundas på följande normer för placering

av angivna tjänster, nämligen att lönegrad 20 (A 14) skulle vara normalgrad

för tekniska mästartjänster samt högsta lönegrad för icke-tekniska

mästartjänster, att lönegrad 22 (A 16) skulle avses för särskilt kvalificerade

tekniska mästartjänster samt att lönegrad 23 (A 17) skulle ifrågakomma såsom

högsta lönegrad för de kvalificerade mästartjänsterna. Lönegrad 19

(A 13) förutsattes ej skola utnyttjas för berörda tjänstekategorier. I den mån

det i undantagsfall ej befanns motiverat att uppflytta mästartjänst i 19 lönegraden

till nya lönegraden A 14, skulle tjänsten nedflyttas till A 12 vid

uppkommande vakans.

Beträffande sammansättningen av de två mästarkategorierna får framhållas,

att med teknisk mästare främst avsetts kvalificerade arbetsledare av typen

verkmästare (verkstads-, byggnads- eller underhållstjänst). Som exempel

på dylika verkmästare kan nämnas den civilmilitära mästarpersonalen

tillhörande tygstaten och flygvapnet. Inom kommunikationsverken har till

denna grupp även hänförts arbetsledare vid olika typer av tekniska driftcentraler,

såsom stationsmästare vid televerket och vattenfallsverket, lokmästare,

ledningsmästare, driftverkmästare in. fl. Kvalificerade arbetsledare vid

tryckerier ingår även i denna kategori. Med icke-teknisk mästare har avsetts

kvalificerade arbetsledare inom icke-tekniska verksamhetsgrenar, t. ex. tullbevakning

och transportarbete. Det får framhållas, att inom sistnämnda

verksamhetsgrenar mästartjänster också återfinnes i de nya lönegraderna

A 10 och A 12.

Sammanlagt föreslås till uppflyttning i lönegrad ca 1 400 mästartjänster,

varav ca 550 vid försvaret och ca 700 vid affärsverken. Nedflyttning har föreslagits

av ett femtiotal tjänster, nämligen dels från lönegrad 19 (A 13) till

A 12, dels från lönegrad 21 (A 15) till A 14. Sistnämnda nedflyttningar sammanhänger

med att lönegraden A 15 ej avses skola ingå i lönegradsserien

för de tekniska mästartjänsterna.

Vid den gjorda översynen har eftersträvats att i möjlig mån renodla mästarbegreppet

för egentliga arbetsledare. Detta förklarar vissa förändringar

av benämningarna för sådana såsom mästare f. n. angivna tjänster, vilka

egentligen ej varit att betrakta som arbetsledare.

Det må slutligen framhållas, att den nu gjorda översynen av mästartjänster

i fråga om försvaret endast avsett sådana tjänster, som avlönas från avlöningsanslag.

Frågan om lönegradsplaceringen för motsvarande tjänster,

avlönade från andra anslag under fjärde huvudtiteln, är f. n. under prövning

inom civildepartementet. Det ankommer på Kungl. Maj:t att med utgångspunkt

i de normer för lönegradsplacering av dylika tjänster, som kan komma

att fastställas på grundval av det nu redovisade förslaget, vidtaga de lönegradsändringar,

som kan föranledas av den pågående prö.ningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

Personal i bevakning och arbetsdrift vid fångvårdsanstalterna. Enligt decemberöverenskommelsen

har en översyn verkställts av lönegradsplaceringen

för personal i arbetsdrift och bevakning vid fångvårdsanstalterna. Översynen

har grundats på den förutsättningen, att nuvarande lönegrad 12 (A 8)

skall vara normallönegrad för vaktkonstaplar och lönegrad 19 (A 13) högsta

lönegrad för uppsyningsmän och yrkesmästare. Översynen har bedrivits i

nära samarbete med fångvårdsstyrelsen, som i skrivelse den 3 april 1956

gjort framställning om utredning rörande löneställningen för arbetsledarpersonalen.

I anslutning till översynen har behandlats vissa i fångvårdsstyrelsens

petita för budgetåret 1957/58 upptagna förslag, till vilka med anledning

av den förestående översynen ställning ej tagits i årets statsverksproposition.

Det på grundval av översynen framlagda förslaget innebär i huvudsak följande.

En klar gränsdragning har gjorts mellan personal i arbetsdrift och personal

i bevakning. I anslutning härtill har tjänstebenämningsfrågorna ägnats

särskild uppmärksamhet.

Vad angår personalen i arbetsdrift utökas den hittillsvarande lönegradsserien

för yrkesmästare, nämligen lönegraderna 14 (A 9), 16 (A 11) och

18 (A 12), med lönegrad 19 (A 13) under benämningen förste yrkesmästare.

Härjämte uppflyttas vissa yrkesmästare inom gällande lönegradsserie. Förslaget

innefattar vidare att — på sätt redan skett vid Roxtunaanstalten -—

vid de ungdomsräjongen tillhörande anstalterna Nyköping, Skenäs, Uppsala,

Västerås och Ystad inrättas särskilda yrkeslärartjänster i utbyte mot

yrkesmästartjänster. Beträffande löneställningen för yrkeslärartjänster na

återkommer jag i det följande. Inom fångvårdens verkstadsdrift blir lönegrad

14 (A 9) den lägsta lönegraden. För överkonstaplar och vaktkonstaplar

utanför den rena verkstadsdriften avses tjänstebenämningen förste förman

resp. förman.

Vidkommande personalen i bevakning uppflyttas överkonstapelstjänsterna

från lönegrad 14 (A 9) till lönegrad 15 (A 10). Vissa uppsyningsmän får

högre lönegradsplacering. Genom bortfall av lönegrad 14 (A 9), den lägsta

lönegraden för uppsyningsmanstjänster, minskas antalet lönegrader för dylika

tjänster från tre till två. Inom ungdomsräjongen föreslås, efter mönster

från ungdomsvårdsskolorna, inrättande av vissa ytterligare tjänster för tillsynsmän

och vårdare. Samtidigt utgår motsvarande antal tjänster som överkonstapel

resp. vaktkonstapel.

Jag torde vidare få erinra, att under andra huvudtiteln i årets statsverksproposition

framlagts vissa personalstatsförslag för anstalterna Skogome,

Tidaholm, Hälsingborg, Hinseberg och Lärbro samt för kolonierna Hyttan,

Oppeby och Kungsgården ävensom för frigångshemmet Nacka och i fråga

om nybyggnaderna på Hall. Då ifrågavarande förslag vad angår tjänsternas

lönegradsplacering är upprättade enligt hittills gällande grunder, torde det

få ankomma pa Kungl. Maj :t att i dessa personalstater göra de jämkningar

i lönegradshänseende m. in., som kan anses betingade av de nu framlagda

opaginerad Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

förslagen beträffande fångvårdsanstalterna i övrigt. Samma bör gälla beträffande

det i prop. 1957: 77 framlagda förslaget till personalplan för den

tillämnade fångvårdsanstalten i Ulriksfors.

Trädgårdsmästare. Särskild utredning har vidare verkställts rörande lönegradsplaceringen

för vissa trädgårdsmästartjänster. Översynen har skett med

den utgångspunkten, att dessa tjänster skulle kunna placeras högst i lönegrad

16 (A 11) och har resulterat i att nio tjänster vid större sinnessjukhus

föreslås till uppflyttning.

Vissa tjänster i nuvarande 11 lönegraden. Vid decemberförhandlingarna

förutsattes, att sammanslagningen på den nya löneplanen av nuvarande 10

och 11 lönegraderna till nya lönegraden A 7 nödvändiggjorde ett relativt

stort antal uppflyttningar av tjänster i 11 lönegraden till nya lönegraden

A 8. Preliminär överenskommelse träffades också om dylika uppflyttningar.

Man var emellertid ense om att ett slutligt fastställande av vilka tjänster,

som skulle uppflyttas, icke kunde ske utan vissa kompletterande detaljundersökningar.

Sådana undersökningar har nu genomförts. Förslaget innebär

sammanlagt uppflyttning av ca 10 500 tjänster, varav ca 9 000 vid de

affärsdrivande verken.

De till uppflyttning föreslagna tjänsterna tillhör huvudsakligen följande kategorier,

nämligen dels lagbasar (förmän) över tjänstemän i nuvarande lönegrad

10 eller över kollektivavtalsanställda i motsvarande löneläge (sådana

tjänster finns till stort antal inom postverket och statens järnvägar), dels

tjänster med mera påtagligt ansvar för driftkontroll eller driftsäkerhet

(t. ex. vagnsynare och tågklarerare vid statens järnvägar), dels ock andra

tjänster med arbetsuppgifter av klart högre kvalitet än som normalt ankommer

på tjänstemän i nuvarande 10 lönegraden. Sistnämnda grupp innesluter

bl. a. trafikplatsföreståndare vid statens järnvägar, postexpeditionsföreståndare

(stationsmästare) vid postverket, vissa yrkesarbetare samt värmeskötare.

Bland övriga uppflyttade grupper må nämnas vissa tjänster vid

tullverket.

Enligt gällande bestämmelser fördelas beställningarna såsom furir (motsvarande)

på två lönegrader, nämligen lönegraderna 10 och 11. Därvid gäller

såsom huvudregel, att vederbörande skall vara placerad i 10 lönegraden

t. o. m. det kalenderkvartal, då han under tre år innehaft furirsbeställning

(motsvarande). Förhandlingsöverenskommelsen innebär att nuvarande grunder

för fördelning av furirsbeställningarna på lönegraderna 10 och 11 i

fortsättningen skall gälla lönegraderna A 7 och A 8.

I det föregående har jag behandlat vissa förslag, som grundar sig på

särskilda utredningar i anslutning till decemberöverenskommelsen. Beträffande

förslaget i övrigt får jag anföra följande.

Vissa högre tjänster vid kommunikationsverken. Med stöd av Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 30 oktober 1953 tillkallades särskilda sakkunniga lör

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr UO år 1957

att verkställa översyn av löneställningen för vissa tjänstemän i ledande ställning

vid kommunikationsverken. Den 26 november 1954 avgav de sakkunniga

sitt betänkande. Med hänsyn till de divergerande uppfattningar om

sakkunnigförslaget, som framkom under remissbehandlingen, ansågs, såsom

anmäldes av chefen för kommunikationsdepartementet i prop. 1955: 178,

förslaget ej böra genomföras utan ytterligare överväganden. På några punkter

har förslaget sedermera realiserats (prop. 1956: 121). På ytterligare

några punkter kommer det att sakna aktualitet den 1 juli 1957 genom vissa

av de lönegradssammanslagningar, som följer av löneplansrevisionen.

De nu träffade förhandlingsöverenskommelserna innehåller förslag om

uPP^yttning av vissa högre tjänster vid kommunikationsverken, som i allt

väsentligt överensstämmer med de av nyssnämnda sakkunniga framlagda

förslagen. Med anledning härav torde sakkunnigbetänkandet icke böra föranleda

någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.

Vissa tjänster vid universitet och högskolor m. m. Beträffande det högre

undervisningsväsendet innebär förslaget bl. a. uppflyttning av ca 350 tjänster

för docenter, forskardocenter, forskningsläkare och lärare i skilda medicinska

ämnen från lönegrad 30 (A 23) till lönegrad A 24. Motsvarande

uppflyttning föreslås vidare för sammanlagt 20 överläkartjänster och 63

tjänster som biträdande överläkare vid de statliga undervisningsjukhusen.

Beträffande viss arvodesanställd lärarpersonal (biträdande lärare, assistenter

in. fl.) vid universiteten och högskolorna får erinras, att enligt gällande

bestämmelser heltidsanställd biträdande lärare åtnjuter arvode med

belopp, som nära ansluter till lönen i nuvarande 25 löneklassen å 3-ort. Docentkompetent

sådan lärare åtnjuter tilläggsarvoden härå med dels ett belopp

motsvarande skillnaden mellan lönen i 30 löneklassen å vederbörande

lärosätes ortsgrupp och det arvode, som tillkommer annan biträdande lärare,

dels ett belopp motsvarande det kompensationstillägg, som utgår till

icke sjukvårdsberättigad tjänsteman i 30 löneklassen.

Med hänsyn till inräkningen i de nya lönerna av kompensationstilläggen

samt förslaget om uppflyttning i lönegrad av docenterna bör en justering

vidtagas i fråga om arvodesförmånerna för docentkompetent biträdande lärare.

Även i övrigt erfordras vissa justeringar av arvodesförmånerna till här

avsedd biträdande lärarpersonal. Därest icke riksdagen har något att erinra

häremot torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela beslut härutinnan.

Vissa tjänster vid undervisningsväsendet m. m. Enligt gällande bestämmelser

utgår till rektor, tillhörande avlöningsgrupp III vid högre allmänna,

enskilda och tekniska läroverk, avlöningsförstärkning med 504 kronor för

ar. Bektor för lärarhögskolan i Stockholm, rektor vid folkskoleseminarium

samt rektor, tillhörande avlöningsgrupp IV, vid nyssnämnda läroverk åtnjuter

avlöningsförstärkning med 1 008 kronor. Beträffande samtliga nu

nämnda rektorer, vilka genom löneplansrevisionen kommer att inplaceras

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

1 nya lönegraden B 1, har vid förhandlingarna överenskommits att avlöningsförstärkningen

i fortsättningen skall utgå med 1 200 kronor för år.

Samma avlöningsförstärkning bör tillkomma rektor vid försvarets läroverk.

I 1956 års statsverksproposition (bil. 2, s. 10—11) framhölls, att vissa

undersökningar pågick inom civildepartementet med anledning av ett av

lantbruksstyrelsen framlagt förslag, att vid lantbruksskolorna och de större

lantmanna- och trädgårdsskolorna ett antal åmneslärartjånster skulle uppflyttas

från Ca 27 till Ca 29. Ifrågavarande undersökningar var då ännu icke

avslutade. Förhandlingsöverenskommelse har nu träffats om uppflyttning

av sex ämneslärartjänster från Ca 27 (A 21) till A 23. Det torde böra uppdragas

åt lantbruksstyrelsen att besluta om fördelningen av dessa tjänster

på här avsedda undervisningsanstalter.

Enligt överenskommelsen skall ordinarie folkskollärartjänst uppflyttas

från lönegrad 21 (A 15) till A 16. överenskommelsen innebär vidare, att

nu utgående arvoden för tjänstgöring i 7 och högre klasser enligt 23 § 1 och

2 mom. Arf skall slopas för såväl ordinarie som icke-ordinarie folkskollärare.

Vid förhandlingarna har överenskommits, att vad som år 1953 avtalats

med personalorganisationerna om antalet tjänster i nuvarande 23 lönegraden

för folkskollärare med vidareutbildning (jfr iprop. 1954: 149, s. 2)

skall upphöra att gälla. Detta innebär, att ianspråktagandet av vidareutbildade

folkskollärare inom skolorganisationen i det följande kommer att bedömas

uteslutande från skolorganisatoriska synpunkter, beträffande såväl

skolform och stadium som antal.

Som nämnts innefattar överenskommelsen om lönegradsuppflyttning för

folkskollärare endast ordinarie tjänster. Motsvarande lönegradsuppflyttning

bör emellertid komma till stånd även av sådan icke-ordinarie folkskollärartjänst

i lönegrad Ce 21, som avses i kungörelsen den 5 juni 1953, nr 341, om

särskilda åtgärder för ordnande av undervisning, från vilken distriktsöverlärare

befriats, samt av folkskollärartjänst i Ce 21 vid statens skolor tillhörande

barna- och ungdomsvården. Liksom beträffande övriga folkskollärare

har överenskommits, att folkskollärare vid ungdomsvårdsskola ej vidare

skall äga uppbära särskilt arvode för tjänstgöring i 7 och högre klasser. Någon

ändring har däremot icke avsetts beträffande det särskilda arvode om

804 kronor för år, som nu utgår till sistnämnda folkskollärare.

I pr oj». 1955: 25 framlades förslag till lönegradsplacering av hl. a. yrkeslärartjänster

inom undervisningsväsendet in. fl. områden. Härvid hänfördes

yrkeslärartjänsterna vid ungdomsvårdsskolorna till 20 lönegraden, medan

löneställningen för de centrala verkstadsskolornas yrkeslärare bestämdes

enligt 21 lönegraden. Samma lönegradsplacering som vid ungdomsvårdsskolorna,

d. v. s. 20 lönegraden, har bestämts för yrkeslärartjänsterna vid

den till fångvården hörande ungdomsanstalten Roxtuna. Vid den i anslutning

till löneplansrevisionen genomförda översynen av tjänsteförteckningen

har — med beaktande hl. a. av ett uttalande av statsutskottet i dess av riksdagen

godkända utlåtande 1956:52 — frågan om lönegradsplaccringen av

yrkeslärarna vid fångvården och ungdomsvårdsskolorna upptagits till för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

nyad prövning. Härvid har beträffande dessa tjänster överenskommelse

träffats om uppflyttning till lönegrad 21 (A 15). I vad avser fångvården

föreslås sistnämnda placering skola gälla även beträffande vissa till inrättande

föreslagna yrkeslärartjänster vid andra anstalter än Roxtuna.

Lantmätare. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1956/57 (jfr prop.

1956: 1, bil. 11, s. 451—453) och i särskild skrivelse den 9 februari 1956

har lantmäteristyrelsen kraftigt understrukit nödvändigheten av att omedelbara

åtgärder vidtages för förbättring av lantmätarnas befordringsläge.

överenskommelse har nu träffats om vissa lönegradsförbättringar inom

lantmäteriets distriktsorganisation. Vid ett godtagande av överenskommelsen

torde antalet tjänster i 31 lönegraden böra ökas med 25 ordinarie och

antalet tjänster i 29 lönegraden ökas med 5 ordinarie och 10 extra ordinarie.

I 27 lönegraden bör antalet ordinarie tjänster minskas med 30 och antalet

extra ordinarie tjänster ökas med 10. Antalet tjänster i reglerad befordringsgång

bör minskas med 20.

Vissa tjänster inom sjukvårdsområdet. I prop. 1955:209 uppdrogs, i anslutning

till vissa på det kommunala området träffade avtalsuppgörelser,

riktlinjer för lönegradsplacering av sjuksköterskeijänster på sjukhusens

s. k. specialavdelningar, d. v. s. operations- eller röntgenavdelningar, laboratorier

och jiolikliniker (mottagningsavdelningar). Dessa riktlinjer innebar

bl. a., att — frånsett de ledande tjänsterna — sjukskötersketjänsterna

på specialavdelningarna skulle fördelas på 12 och 14 lönegraderna.

Nyligen har inom det kommunala området — som i fråga om sjukskötersketjänster

är det dominerande i jämförelse med motsvarande statliga

område — träffats avtalsuppgörelse av innebörd att sjukskötersketjänsterna

på specialavdelningarna hädanefter skall vara placerade i lönegrad 14

(A 9) som normalgrad. Då tjänsterna vid de statliga sjukhusens specialavdelningar

liksom hittills bör lönegradsplaceras efter samma normer som

motsvarande kommunala tjänster, föreslås uppflyttning från lönegrad 12

(A 8) till lönegrad 14 (A 9) av ett antal statliga sjukskötersketjänster på

specialavdelningar. I samband härmed bar — likaledes i anslutning till vad

som bestämts (på det kommunala området — den fasta övertidsersättning å

240 kronor för år, som tillkommer vissa sjuksköterskor i lönegrad 12 (A 8),

förutsatts inte längre skola utgå under de två första tjänstgöringsåren efter

examen från sjuksköterskeskola.

Även övriga i detta sammanhang framlagda förslag i fråga om statliga

sjukskötersketjänster innebär en anpassning till vad som överenskommits

inom det kommunala området.

I anslutning till det nu anförda får jag anmäla, att direktionen för karolinska

sjukhuset i en till civildepartementet den 4 mars 1957 inkommen

skrivelse hemställt, att tjänsterna för förste köksföreståndare vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet skall uppflyttas från lönegrad Ca 22 (A

16) resp. Ca 21 (A 15) till Ca 23 (A 17) resp. Ca 22 (A 16). Då den föreslag
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

na löneställningen överensstämmer med vad som enligt nyligen träffade förhandlingsöverenskommelser

på det kommunala området kommer att tilllämpas

för ekonomiföreståndare vid vissa större kroppssjukhus fr. o. in.

den 1 juli 1957, finner jag mig böra tillstyrka direktionens förslag. Lönegradsuppflyftningen

torde böra genomföras fr. o. in. den 1 juli 1957.

I enlighet med vad som överenskommits på det kommunala området har

tjänsterna som chef gymnast vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

föreslagits skola uppflyttas från lönegrad 18 (A 12) till A 13.

I 1955 års statsverksproposition (bil. 2, s. 5—6) uipptogs frågan om löneställningen

för tvättföreståndarpersonalen vid statens sinnessjukhus till behandling

på grundval av en särskild undersökning. Med stöd härav föreslogs

vissa lönegradsförändringar för berörda personal. Sedan genom på det kommunala

området nyligen träffade uppgörelser frågan om tvättföreståndarpersonalens

löneställning ånyo aktualiserats, har vissa tvättföreståndartjänster

och biträdande tvättföreståndartjänster ansetts böra uppflyttas en

lönegrad. Vid förslagets utarbetande har beaktats det i 1954 års statsverksproposition

(bil. 2, s. 19) gjorda uttalandet med avseende på en jämförelse

mellan kroppssjukhusens och sinnessjukhusens tvättföreståndartjänster.

Slutligen har, i anslutning till uppgörelserna på det kommunala området,

tjänsterna som maskintvättare uppflyttats en lönegrad.

Telefonister vid televerket. Vid televerket finnes f. n. tjänster såsom lokaltelefonist

i Ca 6 och såsoin landstelefonist i Ca 8. Förslaget innebär, att

dessa båda tjänstetyper ersättes med en, nämligen för telelonist i den nya

lönegraden A 5. Samtidigt avses för icke-ordinarie telefonister skola införas

samma befordringsgång, som nu gäller för bl. a. biträden för skriv- och

kontorsgöromål enligt kungörelsen 1947: 436.

Vissa chefstjänster m. m. I anslutning till den prövning av tjänsteförteckningsfrågor,

för vilken nu redogjorts, har företagits eu översyn av löneställningen

för vissa chefstjänster, varom förhandlingar med personalorganisationerna

ej ägt rum. Härvid har det ansetts motiverat att de tjänster, som

f. n. tillhör 22 lönegraden på löneplan 2 och som enligt den beslutade löneplansrevisionen

skulle komma att inplaceras i nya lönegraden B 7 (nuvarande

lönegraderna 21 och 22 på löneplan 2), i stället häntöres till lönegrad

B 8. De åsyftade chefstjänsterna är beställningen som överbefälhavare

i lönegrad Mp 22 och tjänsten som bankinspektör i Cr 22 samt generaldirektörstjänsterna

i Cp 22 vid statens organisationsnämnd, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap och medicinalstyrelsen. Vad särskilt angår uppflyttningen

av överbefälhavarbeställningen får erinras att cheferna för armén,

marinen och flygvapnet (nu i Mp 21) kommer alt vid de nya löneplanernas

ikraftträdande hänföras till nya lönegraden B 7. Chefen för utrikesdepartementet,

ministern för utrikes ärendena, och ett vart av övriga statsråd

uppbär f. n. de kontanta avlöningsförmåner, som tillkommer befattningshavare

med lön enligt löneklass 24 resp. 22 å löneplan 2. Ifragava
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

rande avlöningsförmåner synes fr. o. in. den 1 juli 1957 böra utgå enligt

lönegraderna B 9 resp. B 8.

I övrigt har det vid den företagna prövningen funnits motiverat att överdirektörstjänsten

vid försvarets forskningsanstalt i lönegrad Cp 17 (B 5)

omregleras till generaldirektörstjänst i B 6 samt att tjänsten som sparbanksinspektör

i Cr 15 (B 4) uppflyttas till B 5. Med anledning av förslaget om

en omreglering av överdirektörstjänsten vid forskningsanstalten får erinras

om vad statsutskottet i sitt utlåtande 1956: 4 (s. 61) anfört i denna fråga.

Slutligen har en närmare prövning av frågan om budgetsekreterartjänsternas

(A 25) inplacering i det nya lönesystemet givit vid handen, att för

dessa tjänster tills vidare bör utnyttjas endast lönegradens högsta löneklass.

Tjänsterna bör därför enligt löneöverenskommelsens beteckningssystem tillhöra

lönegrad AB 25.

För egen del förordar jag, att de föreliggande av mig i det föregående redovisade

förslagen godtages och underställes riksdagens prövning. Förslagen

synes böra genomföras fr. o. m. den 1 juli 1957. Vissa av förslagen påkallar

övergångsanordningar och ikraftträdandebestämmelser, som Kungl.

Maj:t bör äga besluta om. Bl. a. föranledes ändringar i gällande personalförteckningar.

Under hänvisning till att riksdagen numera fattat beslut i

enlighet med vad i årets statsverksproposition (bil. 2, p. 1) förordats, föreslår

jag, att riksdagens bemyndigande inhämtas att vidtaga erforderliga

ändringar i personalförteckningarna. Detta bemyndigande bör jämväl avse

sådana ändringar i personalförteckningarna, som betingas av den av riksdagen

numera godkända löneplansrevisionen. För Kungl. Maj :t torde vidare

böra utverkas bemyndigande att medge de överskridanden under budgetåret

1957/58 av maximerade anslag och anslagsposter, som föranledes av förslagen.

I detta sammanhang bör vidare riksdagens bemyndigande för Kungl.

Maj :t inhämtas att vidtaga av förslagen betingade ändringar i av Kungl.

Maj :t med stöd av riksdagens beslut utfärdade avlönings- och pensionsförfattningar.

I anslutning härtill får jag framhålla, att vid förhandlingarna

förutsatts att vid nu avsedda tjänsteförteckningsändringar de vanliga löneklassreglerna

skall tillämpas samt att vid bestämmande av ålderspension,

förtidspension och tjänstelivränta genomgående skall tillämpas s. k. medeltalsberäkning,

d. v. s. hänsyn tagas till de faktiska pensionsunderlagen under

en treårsperiod. Vidare har förutsatts, att nedflyttning av tjänst icke

skall påverka nuvarande tjänstinnehavares lönegradsplacering.

De tillstyrkta förslagen innebär uppflyttning av i runt tal 28 000 tjänster,

varav ca 14 000 folkskollärartjänster och ca 10 500 tjänster i nuvarande 11

lönegraden. Lönekostnadsökningen för statsverket vid ett genomförande av

förslagen kan för år uppskattas till i runt tal 23 miljoner kronor. Av nämnda

belopp hänför sig ca 7 miljoner kronor till de affärsdrivande verken samt

ca 16 miljoner kronor till statsförvaltningen i övrigt och statsunderstödd

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

verksamhet. I samband härmed får jag anmäla, att kostnaderna för sådan

tjänstetidsbefordran, varom överenskommelse träffades i samband med den

av riksdagen numera godkända löneplansrevisionen, kan uppskattas till ea

7 miljoner kronor, varav ca 1 miljon kronor faller på de af färsdrivande

verken. Den sammanlagda lönekostnadsökningen för löneplansrevisionen —

beträffande vilken för riksdagen tidigare redovisats en ökning av lönekostnaderna

med i runt tal 200 miljoner kronor för år — och för de nu föreslagna

tjänsteförteckningsändringarna kan sålunda beräknas uppgå till ca

230 miljoner kronor, varav ca 78 miljoner kronor faller på de affärsdrivande

verken och ca 152 miljoner kronor på statsförvaltningen i övrigt och

statsunderstödd verksamhet. Frågan om den anslagsmässiga regleringen av

de nu föreslagna tjänsteförteckningsändringarna torde, liksom beträffande

löneplansrevisionen (1957 års statsverksprop., bil. 2, s. 23), böra anmälas

för riksdagen först sedan överenskommelse träffats om de statsanställdas

löner under år 1957.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

1) godkänna de i bilagan till statsrådsprotokollet i detta

ärende upptagna förslagen om placering i lönegrad av vissa

tjänster m. m.,

2) godkänna övriga i det föregående berörda förslag,

3) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för förslagens genomförande fr. o. m. den 1 juli 1957,

4) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga av förslagen betingade

ändringar i vederbörliga personalförteckningar,

5) bemyndiga Kungl. Maj :t att för budgetåret 1957/58

medge de överskridanden av maximerade anslag och anslagsposter,

som kan föranledas av vad sålunda föreslagits, samt

6) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga av förslagen betingade

ändringar i med stöd av riksdagens beslut utfärdade

avlönings- och pensionsförfattningar.

2. Friare lönesättning för högskoleutbildad teknikerpersonal

Inledning

Inom landet råder f. n. en markerad brist på högskoleutbildade tekniker.

Bristsituationen har under de senare åren lett till en alltmer kännbar konkurrens

om denna teknikerpersonal med följd att löneläget på arbetsmarknaden

uppskruvats.

Från skilda statliga verk och institutioner har anmälts, att stora svårigheter

uppkommit genom dels ökad avgång av kvalificerade tekniker, dels allt
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

mer tilltagande rekryteringssvårigheter inom detta område. I anslutning härtill

har framhållits angelägenheten av att möjligheter skapas för en smidigare

anpassning av de statliga teknikerlönerna till löneläget på den enskilda

arbetsmarknaden, än som kan ske inom ramen för gällande statliga lönesystem.

Genom beslut den 17 juni 1955 bemyndigade Kungl. Maj :t med anledning

härav dåvarande chefen för civildepartementet att tillkalla högst sex sakkunniga

med uppdrag att verkställa utredning rörande en friare lönesättning

för högskoleutbildad teknikerpersonal inom vissa delar av det statliga verksamhetsområdet.

De sakkunniga1 — vilka antagit benämningen civilingenjörsutredningen

— har den 29 juni 1956 avgivit betänkande (stencilerat) angående en friare

lönesättning för högskoleutbildad teknikerpersonal inom vissa delar av det

statliga verksamhetsområdet.

över betänkandet har, efter remiss, yttranden avgivits av försvarets civilförvaltning,

fortifikationsförvaltningen, armétygförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen och chefen för flygvapnet, chefen för armén, chefen

för marinen, försvarets forskningsanstalt, arbetsmarknadsstyrelsen, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket,

matematikmaskinnämnden, flygtekniska försöksanstalten, patent-

och registreringsverket, statens lönenämnd (efter samråd med statens

befordningsnämnd), telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, försvarets

fabriksstyrelse, Svenska stadsförbundet, Statstjänstemännens riksförbund

(SR), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens

centralorganisation (TCO) och Svenska arbetsgivareföreningen.

Försäkringsinspektionen och rikets allmänna kartverk har inkommit med

skrivelser i ärendet, varjämte skrifter inkommit från Rikets allmänna kartverks

tjänstemannaförening, Statsverkens ingenjörsförbund och Tekniska

läroverkens ingenjörsförbund.

Allmänna synpunkter

Civilingenjörsutredningen. Utredningen har från myndigheter och verk

med teknisk personal inskaffat vissa uppgifter rörande den högskoleutbildade

teknikerpersonalens storlek och sammansättning m. in. Från undersökningen

har utredningen undantagit lantmätarna vid lantinäteristaten, de

tekniska tjänsterna vid högskolorna och militära beställningar.

Inom det av utredningen undersökta området uppgick det totala antalet

högskoleutbildade tekniker i statens tjänst den 1 oktober 1955 till 2 218,

varav ca 25 procent vid försvaret, ca 35 procent vid affärsverken och ca 40 procent

vid övriga verk. Under åren 1951—1953 steg antalet civilingenjörer inom

‘Numera generaldirektören R. G. Renlund, ordförande, dåvarande ledamoten av riksdagens

andra kammare G. L. Andersson, Molndal, ledamoten av riksdagens andra kammare N G

Hansson Skegne, numera generaldirektören B. E. Johnsson, f. d. överdirektören K.-G. Ljungdahl

samt ledamoten av riksdagens första kammare G. V. Sundelin, Fellingsbro J 8

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

undersökningsområdet från sammanlagt 2 082 till 2 240. Fr. o. m. 1954

minskade antalet och utgjorde, som nyss nämnts, den 1 oktober 1955 2 218.

Även siffrorna för antalet nyanställda visar en stigande tendens under åren

1951—1953 men en sjunkande tendens fr. o. m. 1954. Omsättningen på civilingenjörer

har under ifrågavarande tidsperiod varit mycket stor, vilket medfört

störningar i organisationen och en ökad belastning genom behov av

handledning för den nyanställda personalen.

Som en följd av svårigheterna att i önskvärd utsträckning erhålla civilingenjörer

har tjänster i många fall tillsatts med ingenjörer, som innehar

lägre kompetens. Dessutom har vissa arbetsorganisatoriska förändringar

inom verken vidtagits. Trots detta förelåg inom det av utredningen undersökta

området den 1 oktober 1955 ett underskott på 494 civilingenjörer eller

ca 18 procent av antalet civilingenjörstjänster (inkl. vakanser). Bristen fördelade

sig med 161 på försvarsförvaltningarna, 179 på affärsverken och 154

på övriga verk.

De nuvarande rekryteringssvårigheterna anser utredningen främst bottna

i de otillräckliga utbildningsmöjligheterna. Utredningen framhåller vidare

att, så länge dessa inte förbättras, generella åtgärder, som i lönehänseende

vidtages i syfte att öka statens möjligheter att konkurrera med det enskilda

näringslivet om här avsedd personal, sannolikt endast torde leda till att även

från enskild sida lönehöjningar genomföres, varigenom redan befintliga löneskillnader

kommer att vidmakthållas.

Utredningen framhåller, att det lönestatistiska material, som utredningen

haft till sitt förfogande, synes visa, att lönerna i enskild tjänst ofta ligger

högre än i statens tjänst och att detta är särskilt påtagligt i lönelägena över

29 lönegraden. I lönelägena därunder, inom vilka ingenjörsbristen är mest

markant och avgången störst, synes löneskillnaden vara mindre framträdande.

Utredningen har icke ansett, att sådana åtgärder som en allmän lönegradsuppflyttning,

en ändring av löneklassintervallerna, tillskapande av ett

speciellt högstlönegradssystem eller införande av en särskild löneplan skulle

vara ägnade att mera varaktigt eliminera eller minska rekryteringssvårigheterna

beträffande högskoleutbildad teknikerpersonal inom statsförvaltningen.

Då utredningen kommit till den uppfattningen, att lönereglerande åtgärder

av generell natur inte löser personalsvårigheterna, har utredningen

i stället övervägt sådana ändringar av gällande regler, som inom vissa gränser

och utan att nuvarande lönesystem i princip eftergives, ger myndigheterna

möjlighet till individuell lönesättning. Utredningen har därvid stannat

för att föreslå viss ändring i fråga om tillgodoräkning av icke statlig

anställning för inplacering i reglerad befordringsgång, generösare tillämpning

— i samband med delegering till vissa myndigheter av beslutanderätten

— av bestämmelserna om förmånligare löneklassplacering i 24 § och

25 § 1 mom. Saar samt utsträckt användning av den vid vattenfallsverket

tillämpade kontrakt sanställningsformen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

Remissyttrandena. Försvarets civilförvaltning ifrågasätter om inte den

av utredningen redovisade bristen är väl stor. Det förefaller som om myndigheterna

i sina uppgifter i vissa fall medräknat rena omsättningsvakanser.

Dessutom kan det vara osäkert om civilingenjörskompetens erfordras

för samtliga medräknade tjänster. Civilförvaltningen anser det angeläget,

att kompetensfrågorna fortlöpande prövas vid tjänstetillsättningar och att

därvid bl. a. uppmärksammas möjligheterna att göra lämpliga omfördelningar

av arbetsuppgifterna.

Statskontoret hyser starka betänkligheter mot att för högskoleteknikernas

del tillämpas en friare lönesättning och finner det ytterst tveksamt, om på

grundval av utredningens betänkande ändrade lönevillkor bör komma till

stånd för civilingenjörer i statlig tjänst. Även riksräkenskapsverket uttalar

vissa farhågor för konsekvenser av utredningens förslag.

Statens lönenämnd anför i sitt utlåtande bl. a. följande:

Statens lönenämnd har för sin del funnit det tveksamt, om och i vad mån

de av utredningen angivna åtgärderna kunna vara ägnade att verksamt bidraga

till att underlätta rekrytering och kvarhållande av högskoleutbildad

teknikerpersonal i statstjänst eller om ytterligare åtgärder äro erforderliga

och kunna tänkas genomförbara utan alltför svårbemästrade konsekvenser.

Även de av utredningen föreslagna åtgärderna kunna givetvis — såsom

utredningen själv påpekat — medföra följdverkningar, som äro svåra att

överblicka. Huru långt man vill gå måste bli beroende av en mycket vansklig

avvägning av å ena sidan vikten av att i nuläget locka högskoleutbildad

teknikerpersonal till statstjänst eller att kvarbliva i sådan tjänst och å andra

sidan de konsekvenser, som kunna uppstå i form av krav på liknande åtgärdei

beträffande annan personal, beträffande vilken rekryteringssvårigheter

redan nu föreligga eller senare kunna uppstå. Lönenämnderi finner

det emellertid angeläget, att åtgärder vidtagas för att säkra tillgången på

bär ifrågavarande teknikerpersonal i statstjänst. Nämnden, som icke ansett

sig böra framlägga längre gående förslag än utredningen, vill därför tillstyrka,

att de av utredningen föreslagna åtgärderna till en början försöksvis

vidtagas.

Försvarets forskningsanstalt, vars ståndpunkt i allt väsentligt delas av

flera fackmyndigheter och personalorganisationer, framhåller i sitt utlåtande

bl. a. följande:

Enligt forskningsanstaltens uppfattning äro de av civilingenjörsutredningen

föreslagna åtgärderna icke tillfyllest för att ens tillfälligt råda bot

på den akuta bristen på kvalificerad teknisk personal inom den statliga sektorn

av arbetsmarknaden. Utredningens rädsla för att på allvar föreslå mera

radikala ändringar i de statligt anställda teknikernas anställnings- och löneförhållanden,

torde främst bottna i farhågan för konsekvenser inom andra

områden av statsförvaltningen. I den mån anställningsproblem föreligga

beträffande andra personalkategorier böra dessa givetvis lösas med hänsyn

till där relevanta omständigheter, men anstalten anser att detta icke får

hindra lösningen av den uppkomna bristen i fråga om teknisk personal.

En väsentlig förbättring av de högre teknikernas löneförhållanden med möjlighet

till anpassning efter duglighet skulle icke blott förhindra en högst

beklaglig avgång av dylik personal utan även locka till nyanställning och

till att yngre anställda kvarstå i statens tjänst på grund av de förbättrade

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

befordringsutsikter, som ett dylikt förhållande otvivelaktigt skulle innebära.

Anstalten förstår de synpunkter, som framförts av utredningen, att staten

icke i alla avseenden kan tävla med den privata arbetsmarknaden, som både

kan och är villig att i fri konkurrens betala vad den kvalificerade personalen

är värd. Någon generell lönelyftning är icke lösningen, men om staten

icke skall komma i ett ohjälpligt underläge i konkurrensen om den kvalificerade

arbetskraften, erfordras väsentliga förbättringar av denna personals

löneförhållanden. Erfarenheten visar, att det fortfarande icke torde vara

nödvändigt, att de statliga lönerna höjas ända upp till den nivå, där de

privata f. n. ligga, beroende bl. a. på den psykologiska verkan av en fastare

anställning, trivseln i arbetet, människans olust att ändra sina vanor in. fl.

faktorer, vilka dämpa det lockande i möjligheten att erhålla bättre löneförmåner

på den privata arbetsmarknaden. En höjning av löneläget för de

kvalificerade teknikerna i statstjänst torde ej heller resultera i en generell

ökning av de privatanställdas löner, enär de privata företagarna icke torde

ha ekonomiska möjligheter att genomgående höja de redan förut relativt

goda löneförmånerna för denna kategori. Utredningens förhoppning, att den

vidgade intagningen vid de tekniska högskolorna skall resultera i att den

nuvarande bristen på civilingenjörer successivt skall avtaga, kan forskningsanstalten

icke dela.

Försvarets forskningsanstalts och utredningens synpunkter på verkan av

en generell lönelyftning delas dock ej av samtliga remissmyndigheter. Armétijgförvaltningen,

marinförvaltningen, arbetsmarknadsstyrelsen och matemaiikmaskinnämnden

framhåller sålunda, att en generell lönelyftning är det

enda som på längre sikt kan avhjälpa svårigheterna. Marinförvaltningen

och matematikmaskinnämnden liksom byggnadsstyrelsen, flygtekniska försöksanstalten

och SACO anser dessutom, att utredningens rädsla för motsvarande

höjningar av lönerna på den privata marknaden är orealistisk. Då

näringslivet ständigt måste anlägga lönsamhetssynpunkter, torde nämligen

de enskilda företagarnas möjligheter att öka de högskoleutbildade teknikernas

löner icke vara obegränsade. Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit,

att generella lönelyftningar skulle kunna medföra, att de enskilda

företagen tvingades göra en omprövning av kompetensfrågorna och därigenom

vissa tekniker skulle kunna frigöras och komma det allmänna till

godo.

Fortifikationsförvaltningen, telestyrelsen och järnvägsstyrelsen framhåller,

att de motser framtiden med oro på grund av att svårigheten att förvärva

och behålla kvalificerade tekniker äventyrar verkens skötsel. Armétyg

f örvaltningen har förklarat sig kunna lösa sina uppgifter endast genom

att i ej obetydlig omfattning anlita utomstående civil expertis.

Flertalet remissinstanser synes i stort sett vara eniga om att staten har

den proportionellt största bristen på tekniker och att orsaken härtill är för

låg lönesätlning inom statsförvaltningen. Ej ens genom enbart generella

lönehöjningar skulle staten kunna komma upp i konkurrenskraftigt läge.

Det skulle dessutom vara nödvändigt, all eu omprövning gjordes av de

högre tekniska tjänstemännens löner, att flera befordringstjänster inrättades

och all lönegradsplaceringen även i den reglerade befordringsgången förbättrades.

O

liihany till riksdagens protokoll 1957. i samt. Nr 120

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

Hera remissmyndigheter har betonat nödvändigheten av att en fortlöpande

omprövning av kompetensfordringarna på statliga ingenjörstjänster göres,

så att högskoleutbildade tekniker icke användes, där sådana icke oundgängligen

är nödvändiga.

Matematikmaskinnämnden, flygtekniska försöksanstalten och vattenfallsstyrelsen

framhåller, att behov av jämkning av de nuvarande statliga lönebestämmelserna

föreligger även för akademiker med betyg i matematik, fysik,

kemi eller därtill angränsande ämnen.

Svenska stadsförbundets styrelse framhåller i sitt utlåtande, att det framståi

som en tvingande nödvändighet att de tekniska högskolornas elevmottagningskapacitet

snarast utökas. Styrelsen anför vidare hl. a. följande:

Utredningen har icke gått närmare in på frågan, huruvida de förefintliga

vakanserna i någon mån skulle kunna fyllas med utländska högskoleingenjörer.

Inom andra områden av arbetsmarknaden har utvägen att''anställa utländsk

arbetskraft visat sig framkomlig och en närmare belysning av möjligheterna

att på detta sätt lindra bristen skulle ha varit av intresse.

Styrelsen vill slutligen också framhålla, att det ur den privata industriens

synpunkt borde vara av intresse att tillse, att den offentliga sektorn av arbetsmarknaden

— staten och kommunerna — tillföres högskoleutbildade

tekniker i den omfattning, som är nödvändig för att hålla samhällsmaskineriet

i funktion på ett tillfredsställande sätt. Detta måste vara livsvillkor

for den privata industrien. Det må räcka med att peka på samhällets tjänster

i fråga om transportväsende, kraftleveranser, telegraf- och telefonförbindelser,

stadsplanering samt väg- och vattenbyggnadsverksamhet. Privatlndustnen

måste självfallet planera sin expansion, sä att man håller den

inom ramen för den tillgång på högre teknisk arbetskraft, som icke oundgängligen

åtgår för upprätthållandet av samhällets funktioner.

Från dessa synpunkter vill styrelsen ifrågasätta, om icke staten borde

undersöka möjligheterna till samarbete mellan den offentliga arbets«ivarsektorn

och den enskilda i syfte att åstadkomma ömsesidig anpassning beträffande

fördelningen av den högskoleutbildade tekniska arbetskraften.

Svenska arbetsgivareföreningen framlägger i sitt utlåtande i huvudsak

följande synpunkter.

Den av utredningen redovisade bristen på civilingenjörer bör ses mot bakgrunden

av den nuvarande målsättningen beträffande omfattningen av den

stathga verksamheten. Denna målsättning kan ifrågasättas med hänsyn till

att i åtskilliga fall verksamheten i fråga kan ombesörjas av enskilda löretag.

Rekrytermgssvårigheterna bottnar främst i de otillräckliga utbildningsmöjligheterna

och således endast delvis i löneförhållandena. Fn generell

lonelyftning skulle icke utgöra ett verksamt medel. Några åtgärder i syfte

att förbättra begynnelselönerna för yngre civilingenjörer skulle ej kunna

motverka den av utredningen konstaterade avgången av civilingenjörer i

3o.:^rs^Idern>. Vllket förhållande främst synes bero på sämre bcfordringsmojligheter

mom statens område. Vidare skulle dylika åtgärder kunna få

konsekvenser vad beträffar lönefrågan för andra akademikergrupper i statlig

tjänst. Föreningen ifrågasätter, om icke en bidragande orsak till övergången

av civilingenjörer från statlig till enskild tjänst är andra överväganden än

rf.nt ekonomiska hänsynstaganden. Det är ytterst sannolikt att sådana omstandigheter,

som den friare ställning ett enskilt företag kan erbjuda, för

åtskilliga civilingenjörer blir av avgörande betydelse.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957 19

Reglerade befordringsgången

Gällande bestämmelser. Jämlikt kungörelsen den G juni 1952, nr 490, skall

bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1947 angående reglerad befordringsgång

för viss icke-ordinarie personal i statens tjänst, i den mån ej

Kungl. Maj :t beträffande visst verk eller viss grupp av tjänstemän annorlunda

förordnar, äga motsvarande tillämpning beträffande icke-ordinarie

tjänstemän med bl. a. avgångsexamen vid teknisk högskola. För sådan tjänsteman

skall tillämpas den i sistnämnda kungörelse angivna kortare befordringsgången.

Denna befordringsgång innebär, att vederbörande tjänsteman

skall avlönas enligt lönegrad Cf 21 under ett och ett halvt år och lönegrad

Ce 23 under två år, varefter befordran till lönegrad Ce 25 sker.

Enligt 7 § nyssnämnda kungörelse den 30 juni 1947 skall, där i särskilda

fall myndighet finner anledning ifrågasätta tillämpning av högre begynnelselön

eller förmånligare befordringsgång än som följer av huvudbestämmelserna,

myndigheten inhämta yttrande från en särskild nämnd, statens

befordringsnämnd. Här avsedd avvikelse må icke utan Kungl. Maj :ts medgivande

vidtagas, med mindre myndigheten och nämnden är ense om åtgärden.

Civilingenjörsutredningen. I fråga om den reglerade befordringsgången

har utredningen övervägt en sådan ändring, att myndigheterna själva skulle

äga befogenhet att utan att inhämta yttrande från befordringsnämnden,

avgöra frågor om tillgodoräkning av tidigare anställningstid hos icke-statlig

arbetsgivare. Vidare har diskuterats, huruvida icke myndigheterna skulle

få befogenhet att inom befordringsgångens ram i speciella fall vid nyrekrytering

medgiva dels högre lön än som följer av en dylik tillgodoräkning, dels

högre lön än begynnelselönen utan att tidigare praktik kan åberopas, dels

ock snabbare uppflyttning inom befordringsgången än som följer av bestämmelserna.

Även beträffande högskoletekniker, som redan är anställda

i befordringsgången, har berörts frågan, om myndigheten i undantagsfall

bör kunna medgiva förmånligare löneställning, exempelvis för att kvarhålla

särskilt kvalificerad tjänsteman vid verket. Vid en bedömning av föreliggande

frågor har utredningen emellertid med hänsyn till konsekvenserna

på andra områden ansett sig böra förorda endast, att vederbörande myndighet

erhåller bemyndigande att avgöra frågor om tillgodoräkning av ickestatlig

anställning. Därvid förutsättes, att dylik anställning prövats vara av

betydelse för verket. En sådan dispensrätt förutsättes omfatta de myndigheter,

som rekryterar högskoletekniker, och bör lämpligen regleras genom

en undantagsbestämmelse från kungörelsen den 6 juni 1952, nr 490, i vad

den avser tillämpningen av 7 § befordringskungörelsen. Beslut i dylika ärenden

föreslås skola anmälas till civildepartementet. Därest sådan myndighet

härutöver finner anledning i andra särskilda fall ifrågasätta tillämpning av

högre begynnelselön eller förmånligare befordringsgång än som följer av bestämmelserna

i befordringskungörelsen, bör frågan underställas Kungl.

Maj :t.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

Remissyttrandena. Verksmyndigheterna och personalorganisationerna är

enligt remissyttrandena i stort sett ense om att de nuvarande bestämmelserna

om reglerad befordringsgång är till stort men vid nyanställning av civilingenjörer

och att de också förhindrar möjligheterna att behålla redan anställda

yngre civilingenjörer. Flera myndigheter har framhållit, att det varit

helt omöjligt att anställa någon ingenjör i befordringsgången.

Statskontoret framhåller, att myndigheterna icke bör äga rätt att tillgodoräkna

anställning före examens avläggande.

Utredningens förslag tillstyrkes i huvudsak av flygförvaltningen, arbetsmarknadsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

matematikmaskinnämnden, patent- och registreringsverket samt försvarets

fabriksstyrelse, varjämte Svenska arbetsgivareföreningen icke har velat motsätta

sig förslaget.

I övrigt har i yttrandena yrkats på än längre gående befogenheter för

myndigheterna. Vidare har förslag framförts om befordringsgångens slopande

eller om förbättringar i densamma.

Förmånligare löneklassplacering

Gällande bestämmelser. Jämlikt 24 § Saar äger Kungl. Maj :t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, vederbörande myndighet, om och i den mån

så prövas skäligt, meddela beslut eller utfärda bestämmelser, varigenom i

visst fall eller viss grupp av fall förmånligare placering eller uppflyttning i

löneklass (lönerum) inom lönegraden må erhållas än som följer av huvudbestämmelserna.

Enligt 25 § 1 mom. Saar äger Kungl. Maj :t för bibehållande vid tjänsten

av den, som innehar tjänst i lönegrad omfattande flera löneklasser, där

tjänstemannen är särskilt kvalificerad för tjänsten och det anses påkallat

av statens intresse, medgiva att tjänstemannen må åtnjuta lön enligt i löneplanen

upptagen högre löneklass, dock högst enligt den löneklass, vars

nummer med två enheter överstiger numret för högsta löneklassen inom lönegraden.

Sådant medgivande innebär icke ändring i tjänstemannens löneklassplacering.

Civilingenjörsutredningen. En generösare tillämpning av bestämmelserna

i 24 § och 25 § 1 mom. Saar skulle enligt utredningens mening ge myndigheterna

möjligheter att efter individuell prövning och med hänsyn till den

betydelse vederbörande har eller beräknas få för verket i fråga kunna erbjuda

tjänstemannen bättre löneförmåner än eljest. En sådan tillämpning

av nyssnämnda författningsrum borde gälla tjänster på löneplan 1 fr. o. m.

lönegrad 25 och uppåt. Vidare har utredningen funnit det lämpligt, att tilllämpningsrätten

i här avsedda frågor delegeras till vissa myndigheter, undex

det att sadana frågor i övrigt underställes Kungl. Maj :t, som därvid förutsättes

komma att vara generösare i tillämpningen än som nu är fallet. Sådan

myndighet, som erhållit beslutanderätten i dessa frågor, föreslås skola

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

göra anmälan till civildepartementet om sina beslut. Tillämpningsrätten borde

lämpligen kunna delegeras, i första hand till verk med teknisk inriktning,

som i sin verksamhet har ett relativt stort antal högskoletekniker. Med

denna utgångspunkt har utredningen funnit följande myndigheter böra ifrågakomma,

nämligen telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

försvarets fabriksstyrelse, fortifikationsförvaltningen, armétygförvaltningen,

marinförvaltningen, flygförvaltningen, försvarets forskningsanstalt, vägoch

vattenbyggnadsslyrelsen, byggnadsstyrelsen och flygtekniska försöksanstalten.

Remissyttrandena. Statskontoret avstyrker förslaget i denna del och anför

till stöd härför följande:

Statskontoret är av den uppfattningen, att myndigheterna inför trycket

av rådande personalsvårigheter komma att i avsevärd utsträckning utnyttja

de möjligheter till friare löneawägning, som härigenom skulle öppnas.

Någon individuell prövning av lönesättningen lärer knappast kunna förväntas.

Även om denna delegationsrätt -—• såsom utredningen förordat — begränsas

till vissa myndigheter, håller statskontoret före, att ett genomförande

av utredningens förslag i denna del kommer att leda till en allmän lydtning

av lönenivån för högskoleteknikerna vid dessa myndigheter, vilket förhållande

med all sannolikhet kommer att få återverkningar på andra håll

inom förvaltningen. Utredningen har visserligen ansett, att myndighet, som

erhållit beslutanderätten till sig delegerad, skulle anmäla besluten till civildepartementet.

Enligt ämbetsverkets förmenande kan dock härigenom någon

effektiv kontroll knappast utövas beträffande myndigheternas sätt att

utnyttja rätten att på egen hand besluta om tillämpningen av sagda bestämmelser.

I anslutning till vad som sålunda anförts är statskontoret icke berett

tillstyrka utredningens förevarande förslag utan vill förorda, att Kungl.

Maj :t alltjämt förbehåller sig beslutanderätten i dessa frågor. Att härvid en

generösare tillämpning av bestämmelserna kan ifrågakomma, synes icke

möta samma betänkligheter.

I övriga remissyttranden tillstyrkes i huvudsak utredningens förslag. Någon

större förhoppning, att förslaget i detta hänseende skall medföra någon

avsevärd förbättring i den nuvarande bristsituationen, uttalas dock ej.

SACO, SR och TCO anser, att det högsta utrymmet för löneökning, som

förslaget innebär, bör vidgas. SACO föreslår därvid en utökning till fyra

löneklasser över vederbörande lönegrads högsta löneldass. Svenska arbetsgivareföreningen

anser, att delegationsrätten bör begränsas till att avse civilingenjörer

avlönade enligt lägst lönegrad 27.

Mot utredningens förslag om vilka myndigheter, som bör erhålla beslutanderätt

i dessa frågor, anmäles i vissa yttranden avvikande mening av innebörd

att kretsen av myndigheter bör vidgas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

Kontraktsanställning

Gällande bestämmelser. Genom beslut den 30 juni 1952 har Kungl. Maj:t

bemyndigat vattenfallsstyrelsen att anställa viss personal genom personliga

avtal. Bemyndigandet avser ledande ingenjörspersonal vid byggnadsverksamheten,

vartill i detta sammanhang räknas även konstruktionsverksamhet

och av verkets byggande uppgifter i övrigt föranledd verksamhet. Kontraktsanställning

kan användas vid såväl nyanställning, som då fråga uppkommer

att vid verket kvarhålla viss tjänsteman. I sistnämnda fall förutsättes, att

tjänstemannen avgår från sin tjänst, vilken därvid skall vakantsättas. Medgivande

till sådan vakantsättning skall från fall till fall inhämtas av Kungl.

Maj :t. Kontraktsvillkoren ankommer det däremot på styrelsen att bestämma.

Civilingenjörsutredningen. Utredningen bär tagit upp frågan om utsträckning

till flera myndigheter av den f. n. endast vid vattenfallsverket tillämpade

kontraktsanställningsformen. Från vattenfallsverkets sida hade vitsordats

betydelsen av att kunna utnyttja denna anställningsform i de fall,

då verket haft ett oavvisligt behov av att behålla eller anställa för uppgifterna

synnerligen kvalificerade personer. Även från andra myndigheters sida

hade framhållits önskvärdheten av att kunna anställa tjänstemän enligt

personliga kontrakt.

En mera vidsträckt tillämpning av denna anställningsform kan enligt utredningens

mening få konsekvenser på andra områden och rubba lönenivån

för teknikerpersonalen. Trots dessa farhågor förordar utredningen, att bemyndigande

i begränsad utsträckning lämnas att tillämpa kontraktsanställningsformen,

förslagsvis åt samma myndigheter, som skulle erhålla beslutanderätt

beträffande frågor enligt 24 § och 25 § 1 mom. Saar. Rätten föreslås

gälla tjänster på löneplan 2 och i lönegrad 37 på löneplan 1, då det gäller

såväl att nyanställa som att kvarhålla tjänsteman. Enligt utredningens

mening bör denna rätt icke utsträckas till övriga tjänstemän på löneplan 1,

med hänsyn till den utvidgning av tillämpningen av 24 § och 25 § 1 mom.

Saar, som utredningen förordat. Tjänsteman, som erhåller kontraktsanställning,

skall avgå från sin tjänst och denna vakantsättas. Medgivande till sådan

vakantsättning skall inhämtas hos Kungl. Maj:t, men kontraktsvillkoren

fastställas av myndigheterna.

Remissyttrandena. Vattenfallsstyrelsen redogör i sitt utlåtande för erfarenheterna

av kontraktsanställningen, som nu tillämpats under fyra år. Styrelsen

anser den vara ett surrogat för ett rationellt och riktigt lönesystem,

men att den dock varit till mycken nytta för vattenfallsstyrelsen i nuvarande

läge. Styrelsen anför vidare bl. a. följande.

Vattenfallsstyrelsen har använt kontraktsanställningsformen för att förhindra

redan anställd tjänsteman att lämna verket för att tillträda annan

bättre betald anställning. Kontraktsanställningsfrågan har därvid tagits upp

till prövning, då vederbörande tjänsteman meddelat sin avsikt att lämna

tjänsten. Vidare har vattenfallsstyrelsen själv tagit initiativet till att kon
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1057

traktsanställa särskilt värdefulla tjänstemän, om vars arbetskraft vattenfallsstyrelsen

måst försäkra sig för att icke plötsligt riskera dess avgång

vid en för verket oläglig tidpunkt. Så har t. ex. teknikerna på vattenfallsstyrelsens

atomkraftbyrå bundits medelst kontrakt, för att de icke skall

lämna vattenfallsstyrelsens tjänst, då de erhållit utbildning och erfarenhet

och blivit begärliga på arbetsmarknaden. Slutligen har kontrakt använts även

vid nyanställningar. Vattenfallsstyrelsen har däremot aldrig använt kontraktsanställning

endast för att bereda kvalificerad tjänsteman högre lön,

alltså i sådana fall, då vederbörande ändock haft för avsikt att kvarstanna i

verket, t. ex. av åldersskäl. Till följd av dessa principer har de kontraktsanställda

kommit att huvudsakligen omfatta rätt unga tekniker, som befinner

sig i sådan ålder, att de är värdefulla på allmänna marknaden. Kontraktsanställningen

har dock varit förbunden med vissa olägenheter, beroende på

att den i regel begränsats till ledande ingenjörspersonal på byggande och konstruerande

avdelningar samt på att vattenfallsstyrelsen har varit förhindrad

att själv pensionera de anställda.

Svenska stadsförbundets styrelse avstyrker utredningens förslag och anför

bl. a.:

Mot en utökning av kontraktsanställningssystemet vill styrelsen inlägga

en bestämd gensaga. En sådan ökning skulle enligt styrelsens uppfattning

kunna medföra allvarliga konsekvenser, särskilt mot bakgrunden av att de

kontrakterade lönerna i praktiken icke torde kunna hållas hemliga. En avsevärd

uppskruvning av löneläget för civilingenjörerna skulle knappast kunna

undvikas och följdverkningarna härav skulle vara svåra att begränsa. Också

kommunerna skulle försättas i ett mycket bekymmersamt läge.

Utöver stadsförbundet har ingen av remissinstanserna velat motsätta sig,

att det vid vattenfallsstyrelsen tillämpade kontraktsanställningssystemet får

en mera ubredd tillämpning.

Statskontoret framhåller i denna del i huvudsak följande.

Med hänsyn till konstaterade gynnsamma verkningar av kontraktsanställningen,

som jämväl skapat bättre möjligheter att behålla civilingenjörer med

författningsenliga löner i lägre lönelägen, vill statskontoret icke motsätta

sig, att denna anställningsform jämväl får tillämpas vid de av utredningen

angivna myndigheterna. Mot en vidgad användning av kontraktsanställningsformen

kan givetvis invändas, att konsekvenser kunna uppkomma inom

andra förvaltningsområden. Även om man icke kan bortse från dessa risker,

synas dock återverkningarna icke bliva alltför framträdande, eftersom befattningshavarna

vid övergång till anställning mot kontrakt nödgas taga avsked

från sina löneplansreglerade tjänster.

Beträffande utredningens förslag om vilka tjänster, som bör ifrågakomma,

och vilka myndigheter, som bör erhålla bemyndigande att tillämpa kontraktsanställning,

har dock olika synpunkter framkommit.

Fortifikationsförualtningen, chefen för armén, arbetsmarknadsstyrelsen,

väg- och vattenbyggnadsstgrclsen, matematikmaskinnämnden, patent- och registreringsverket,

SIt och Svenska arbetsgivareföreningen tillstyrker sålunda

utredningens förslag i denna del. SR ifrågasätter dock om det icke skulle — i

avbidan på resultatet av översynen av Saar — bliva för staten billigare och från

rekryterings- och anställningssynpunkt förmånligare, om vederbörande finge

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

kvarstå i innehavd tjänst och tilldelades ett arvode, vilket icke skulle vara

maximerat till vissa löneklasser inom eller över den innehavda tjänstens lönegrad.

Arbetsgivareföreningen utgår vid sitt tillstyrkande från att syftet med

kontraktsanställningen kommer att iakttagas, d. v. s. att nyanställa eller

söka kvarhålla högre och särskilt kvalificerade civilingenjörer och således ej

i direkt konkurrerande syfte.

Försvarets civilförvaltning, försvarets forskningsanstalt och flygtekniska

försöksanstalten föreslår, att möjlighet till kontraktsanställning skall omfatta

tjänster fr. o. in. 33 lönegraden på löneplan 1. Civilförvaltningen har i

samband härmed föreslagit begränsning till 9 lönegraden på löneplan 2. Civilförvaltningen

framhåller vidare, att snabba avgöranden i de allra flesta

fall av kontraktsanställning torde vara av nöden och att inhämtande av

Kungl. Maj :ts beslut om vakantsättning allenast skulle fördröja ärendets avgörande.

I stället borde en generell bestämmelse införas att samtliga befattningar,

som blivit lediga genom övergång till kontraktsanställning, skall

hållas vakanta.

Statskontoret framhåller att med den ståndpunkt ämbetsverket tagit till

frågan om en delegering av beslutanderätten vid tillämpningen av 24 § och

25 § 1 mom. Saar ämbetsverket finner det kunna övervägas att låta kontraktsanställningen

avse tjänster i något lägre lönegrader än den 37 :e. Under

inga förhållanden synes dock kontraktsanställning böra medgivas för tjänster

under 31 lönegraden. Beträffande befattningar å löneplan 2 håller ämbetsverket

före, att kontrakt endast bör ifrågakomma för tjänster i lägst 9 lönegraden.

Riksräkenskapsverket har föreslagit samma avgränsning. Någon anledning

att därvid inskränka vattenfallsstyrelsens nuvarande befogenheter

att tillämpa kontraktsanställningsformen utan sådan särskild begränsning,

anser riksräkenskapsverket icke föreligga.

Även marinförvaltningen, flygförvaltningen, chefen för marinen, telestyrelsen,

järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, försvarets fabriksstyrelse och

SACO har ansett, att kontraktsanställning bör kunna medgivas för tjänster

fr. o. in. lönegrad 31 på löneplan 1.

Armé ty g förvaltningen föreslår, att kontraktsanställningen utsträckes till

förslagsvis lägst 29 lönegraden och byggnadsstyrelsen en utsträckning till

lönegraderna mellan 37 och 29. TCO framhåller, att det är nödvändigt, att

kontraktsanställning i erforderlig utsträckning får användas även för tjänstemän,

som avlönas enligt löneplan 1, om inte TCO:s förslag om utvidgning

av gränserna för löneökning enligt 25 § 1 mom. Saar bifalles.

Vattenfallsstyrelsen framhåller i denna fråga bl. a.:

Dea föreslagna inskränkningen medför, att det viktiga byrådirektörsskiktet

på löneplan 1 undantages från kontraktsanställningen, d. v. s. det skikt,

varifrån chefstjänsterna rekryteras. Det var svårigheter att rekrytera chefstjänsterna,

som var en av huvudorsakerna till att vattenfallsstyrelsen fick

möjlighet att kontraktsanställa tjänstemän. Vidare finnes specialister, t. ex.

forskare, vars värde är helt personligt och därför knappast kan inplaceras på

nagon \iss tjänst. Kontraktsanställningen kan ingalunda helt ersättas av

den föreslagna möjligheten att ge extra löneklasser. Den löneökning, som

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

kan ges genom några extra löneklasser, torde i inånga fall väga mycket lätt

gentemot goda löneanbud från industrien och kan inte heller förenas med

någon förpliktelse från den enskildes sida att kvarstå i tjänst viss tid. Vattenfallsstyrelsen

får därför bestämt avstyrka den föreslagna inskränkningen

i vattenfallsstyrelsens nuvarande befogenheter.

I vissa yttranden har slutligen framförts önskemål om vidgning av kretsen

av myndigheter, som skulle erhålla bemyndigande till kontraktsanställning.

Pensionering i samband med kontraktsanställning

Civilingenjörsutredningen. Frågan om pensioneringsform vid kontraktsanställning

har utredningen ägnat särskild uppmärksamhet. Utredningen,

som haft kontakt med 1951 års pensionsutredning, har övervägt, huruvida

det vid vattenfallsverket tillämpade systemet med SPP-pensionering bör gälla

eller om pensionering bör ske enligt statliga normer. Enligt utredningens

mening talar övervägande skäl för att pensioneringen ordnas enligt det senare

alternativet. Därvid bör pensionsnivån avvägas så, att den är relativt

god i förhållande till SPP:s vanligaste pensioneringsplan, dock icke så hög,

att den inbjuder till alltför stor övergång till kontraktsanställningsformen.

Utredningen har med dessa utgångspunkter kommit fram till att kontraktsanställningen

torde anses fördelaktig, även förenad med pensionsrätt enligt

en lägre lönegrad än den, vari den kontraktsanställde tidigare varit placerad.

Vid bestämmande av pensionsnivån kan enligt utredningens mening olika

alternativ ifrågakomma. Pensionen kan avvägas efter lönegraden närmast

under den, som tjänstemannen tillhörde före kontraktsanställningen. Den

kan även tänkas fixerad till viss lönegrad. Enligt utredningens mening hör

pension utgå enligt en för samtliga kontraktsanställda gemensam högsta

lönegrad, förslagsvis lönegrad 33 på löneplan 1. Eftersom pensionen för

tjänster i lönegrad 12 och lägre på löneplan 2 understiger pensionen i lönegrad

37, hör emellertid införas en maximeringsregel, som förhindrar att

tjänsteman, som före kontraktsanställningen var berättigad till pension enligt

lönegrad 12 eller lägre på löneplan 2, kommer i gynnsammare ställning

— relativt sett — i pensionshänseende än tjänsteman i 37 lönegraden. Utredningen

förordar en sådan begränsning, alt tjänsteman, som före kontraktsanställningen

var placerad i lönegrad 12 eller lägre på löneplan 2,

erhåller pension enligt den lönegrad, som med tre enheter understiger den,

som tjänstemannen tidigare tillhörde.

Remissyttrandena. Vattenfallsstyrelsen framhåller i denna fråga mot bakgrunden

av sina erfarenheter av kontraktsanställningen bl. a. följande:

De nu hos vattenfallsstyrelsen kontraktsanställda har i regel tecknat pensionsförsäkring

hos SPP. Som utredningen framhåller, har del visat sig vid

förhandlingar med tjänstemän rörande kontraktsanställning, alt de ofta tvekat

inför eu sådan anställningsform på grund av att de föredraga statens

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

pensionsförmåner framför SPP:s, enär statens pensioner brukat vara värdebeständigare.

Har de i sådana fält valt att kvarstå som löneplansanställda

synes deras önskan att lämna verket icke ha varit så stark som de velat göra

gällande. Man kan dock utgå från att en anställd föredrager en lägre pension

från staten framför eu något högre från SPP om löneförmånerna i övrigt

är likvärdiga. Goda pensionsförmåner medför också, att lönebeloppen kan

hållas lägre. Det har dock aldrig förekommit, att någon velat minska på de

pensionsbelopp, han redan varit berättigad till. Skulie så ske, torde tjänstemannen

öka sina löneanspråk för att bli i slånd att teckna en tilläggspensionsförsäkring.

Om utredningen vill göra kontraktsanställningen mindre

attraktiv genom att knappa in på pensionsförmånerna, tycks den förbise, att

i varje kontraktsfall finns alllid tre alternativ: kvarstannande som tjänsteman,

kontraktsanställning samt avgång ur tjänst. Det sista alternativet är

ju del som skall elimineras genom kontraktsanställningen. Vattenfallsstyrelsen

anser, att den kontraktsanställde åtminstone bör bibehållas vid de

pensionsförmåner, som tillkom honom vid kontraktsanställningens början

eller som är förenade med den tjänst han upprätthåller. Beträffande kontraktsanställda,

som ej uppehåller någon viss tjänst, bör verken ha frihet alt

bestämma pensionsförmånerna. Utredningen vill ge verken fria händer att

bestämma lönerna för de kontraktsanställda, men gör samtidigt en inskränkning

beträffande pensionsbeloppen, en tankegång, som förefaller svår att

förstå.

Statskontoret, riksräkenskapsverket och telestyrelsen förordar, att pensioneringen

för de kontraktsanställda ordnas genom anslutning till SPP.

Statskontoret anför härom bl. a.:

Enligt statskontorets mening måste det icke minst med hänsyn till pågående

utredning om det statliga pensionsväsendets uppbyggnad in. in. (1951

ars pensionsutredning), ur principiell synpunkt möta starka betänkligheter

mot att, med bibehållande av den reguljära pensioneringsformen, för én enstaka

kategori befattningshavare bryta sambandet mellan lön och anställningsform

å ena sidan och pensionsrätt å den andra. Icke heller har ämbetsverket

kunnat finna, att utredningen påvisat några större olägenheter med

SPP-alternativet. Snarare torde det förhålla sig så, att erfarenheterna från

vattenfallsverket visat, att ett utbyte av den statliga pensionsrätten mot SPPpensioneringen

varit en av de faktorer, som bidragit till att antalet kontraktsanställningar

kunnat begränsas. Kontraktsanställningen får härigenom också

den karaktär av temporär anordning, vartill den syftar. Ett bibehållande av

de statliga pensionsförmånerna, ehuru med något sänkt pensionsnivå, torde

däremot komma att medföra att kontraktsanställningen blir det normala.

\id no angivna förhallanden är statskontoret icke berett giva sin anslutning

till utredningens förslag till pensionsfrågans ordnande. Även om det måhända

i vart fall på kort sikt, kan förefalla som om anslutning till SPP ställer

sig oförmånligare ur kostnadssynpunkt för statsverket, vill ämbetsverket

sålunda förorda att vid en utsträckning av kontraktsanställningsformen till

andra myndigheter än vattenfallsverket pensioneringen tills vidare ordnas

genom SPP, ett pensioneringsystem som för övrigt redan förekommer på

annat håll inom statsförvaltningen, nämligen bl. a. vid atomkommittén, de

statliga forskningsråden och de halvstatliga forskningsinstituten. En fortsättning

och utvidgning av SPP-pensioneringen inom förevarande område

förutsätter emellertid en fastare organisation än som hittills tillämpats inom

vattenfallsverket. En anslutningsplan bör upprättas med SPP med staten så*°m

arbetsgivare, detta bl. a. med hänsyn till utformningen av samordningsbestämmelserna

i 27 § 1 mom. andra stycket 1947 års allmänna tjänstepen
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

sionsreglemente och 16 § 1 mom. andra stycket 1947 ars allmänna familjepensionsreglementc.

Viss maximering av den pensionsgrundande inkomsten

bör härvid kunna ifrågakomma på samma sätt som normalt sker inom det

enskilda näringslivet. Vidare torde i detta sammanhang böra klargöras, i

vilken utsträckning tillgodoräkning i pensionshänseende bör medgivas av

kontraktsanställningstid vid återgång till löneplansanställning — annan än i

förordnandetjänst. Skäl tala enligt statskontorets uppfattning för att en dvlik

tillgodoräkning begränsas till så stor del av tiden, som svarar mot värdet

av samtidigt överlåtna försäkringsförmåner.

Riksräkenskapsverket anför härutinnan bl. a. följande:

Såvitt riksräkenskapsverket kunnat finna, har det vid vattenfallsverket

tillämpade pensioneringssystemet inneburit en för såväl verket som vederbörande

tjänsteman tillfredsställande inbördes avvägning av de med kontraktsanställningen

förenade avlönings- och pensionsförmånerna. Med hänsyn

härtill och då kontraktsanställningen av utredningen avses skola utgöra

en allenast temporär lösning, synes enligt riksräkenskapsyerkets mening

tillräcklig anledning saknas att tillämpa ett annat system än det inom

vattenfallsverket prövade, vilket förefaller vara ägnat att underlätta överflyttning

av tjänstemän från den privata till den statliga sektorn.

Svenska arbetsgivareföreningen finner utredningens förslag till lösning av

pensionsfrågan för de kontraktsanställda föga tillfredsställande i ett hänseende.

Genom att man avser att frångå det system med SPP-pension, som

f. n. tillämpas vid kontraktsanställning, kommer just de konsekvenser att

inträda, som utredningen sökt undvika, nämligen att civilingenjörer i 35- årsåldern kan komma att lämna sin statliga anställning för att i enskild

anställning helt kunna intjäna SPP-pension genom 30 års tjänst. Det uppskov

med ev. avgång, som för staten står att vinna genom SPP-systemet,

går således förlorat genom utredningens förslag. Föreningen får därför föreslå,

att pensionsfrågan för kontraktsanställda löses så, att kontraktsanställd

vid avgång före uppnådd pensionsålder erhåller rätt till fribrev och

att intjänat pensionsbelopp inbetalas till SPP eller annan försäkringsinrättning,

därest vederbörande så önskar. I de fall vederbörande åter kvarstår

i statlig tjänst till uppnådd pensionsålder, kommer således den av utredningen

föreslagna pensionsordningen att tillämpas.

I övriga yttranden har ej framställts någon erinran mot principerna i utredningens

förslag. Från flera håll har dock framhållits, att pensionsnivån

ej bör sänkas vid kontraktsanställning.

Anslagsfrågor

Civilingenjörsutredningcn. För de myndigheter, vilka ifrågasatts kunna

få rätt såväl att tillämpa berörda uppmjukning i fråga om 24 och 25 §§

Saar som att anställa personal genom personliga kontrakt och vilkas utgifter

hestrides av anslag å driftbudgeten, bör — om de ifrågasatta åtgärderna

genomföres — särskilda medel uppföras a särskild delpost alteinativt in
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

räknas i befintlig delpost för avlöningar till icke-ordinarie personal för täckande

av de merutgifter, som kan föranledas av förslaget.

Remissyttrandena. Försvarets civilförvaltning förutsätter, att kostnaderna

skall bokföras under resp. verks avlöningsanslag, anslagsposten till avlöning

av övrig icke-ordinarie personal, och att vid anvisande av de olika

avlöningsanslagen föreskrifter skall givas i vilken utsträckning kontraktsanställningsform

må användas. Statskontoret föreslår, att en särskild delpost

för att täcka uppkomna merutgifter för löner upptages å myndigheternas

avlöningsstat, vilken post torde böra redovisas med förslagsvis angivet

belopp. Riksräkenskapsverket slutligen framhåller, att i anslutning till utredningens

först angivna alternativ en särskild förslagsvis beräknad post

bör uppföras för avlöning av kontraktsanställd personal. För merkostnaderna

vid tillämpning av 24 och 25 §§ Saar i fråga om icke-ordinarie personal

bör medel däremot beräknas under icke-ordinarieposten. Föreskrift bör

vidare meddelas att besparing, som vid kontraktsanställning uppkommer

å icke-ordinarieposten, icke må av vederbörande myndighet utnyttjas.

Departementschefen

Såsom jag inledningsvis framhållit råder f. n. inom landet stor brist på

högskoleutbildad teknikerpersonal. Några exakta uppgifter om det aktuella

underskottet föreligger visserligen inte, men den totala bristen torde kunna

uppskattas till minst 1 000 civilingenjörer. Bristsituationen har under de

senare åren lett till en alltmer kännbar konkurrens om denna teknikerpersonal,

med följd att löneläget på arbetsmarknaden uppskruvats.

Från skilda statliga verk och institutioner har anmälts, att på grund av

angivna förhållanden stora svårigheter uppkommit genom dels ökad avgang

av kvalificerade tekniker, dels alltmer tilltagande rekryteringssvårigheter

inom detta område. I anslutning härtill har framhållits angelägenheten

av att möjligheter skapas till en smidigare anpassning av de statliga teknikerlönerna

till löneläget på den enskilda arbetsmarknaden än som kan ske

inom ramen för gällande statliga lönesystem. Nödvändigheten av ökade möjligheter

till en personlig löncsättning för kvalificerade specialister har ävenledes

understrukits.

Här angivna förhållanden utgör bakgrunden till att en särskild utredning

~ civilingenjörsutredningen — tillkallades med uppdrag närmast att klargöra,

enligt vilka principer ett friare lönesystem för högskoleutbildad teknikerpersonal

lämpligen borde konstrueras och att framlägga de alternativa

lösningar, som därvid kunde komma i fråga.

Innan jag redovisar mitt ställningstagande till resultatet av civilingenjörsutredningens

arbete, torde jag böra något ingå på frågan om de åtgärder

i övrigt, som vidtagits eller bör vidtagas för att komma till rätta med bristen

på tekniker med högskoleutbildning. Jag syftar härvid främst på frågorna

om vidgade utbildningsmöjligheter och om ett mera ändamålsenligt

utnyttjande av denna personal. Huruvida en lättnad i bristsituationen skulle

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

kunna åstadkommas genom ökat anlitande av utländska tekniker med motsvarande

utbildning är ett spörsmål, som jag inte anser mig nu böra taga

under övervägande.

Vad först angår utbildningen av civilingenjörer och andra högskoleutbildade

tekniker är det givetvis, såsom framhållits i flera yttranden över civilingenjör

sutredningens betänkande, synnerligen angeläget, att utbildningsmöjligheterna

förbättras. Särskilda åtgärder i detta syfte har också

vidtagits. Jag får sålunda erinra, att en väsentlig ökning av intagningen vid

de tekniska högskolorna skett under de senaste åren och att förslag om en

ytterligare ökning av antalet utbildningsplatser underställts årets riksdag

(prop. 1957: 99). Behovet av vidare åtgärder i detta hänseende övervägs

inom universitetsutredningen.

Bristen på högskoletekniker inom statsförvaltningen torde emellertid först

på längre sikt kunna avhjälpas eller minskas genom ökad intagning vid högskolorna.

Andra åtgärder måste därför, såsom ock framhållits i vissa remissyttranden,

vidtagas för att inom det statliga verksamhetsområdet säkra

tillgången på oundgängligen erforderlig högskoleutbildad teknikerpersonal.

Härvidlag ifrågakommer främst en strängare hushållning med dylik personal

inom det statliga området. Jag får i detta sammanhang erinra om att

enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 mars 1952 tillkallats särskilda utredningsmän

(kompetensutredningen) med uppdrag att verkställa utredning

rörande gällande kompetensfordringar för statstjänstemän m. fl. och

därmed sammanhängande frågor. I den rådande situationen har jag anmodat

utredningsmännen att med förtur till behandling upptaga frågan om ett effektivare

utnyttjande av den högskoleutbildade teknikerpersonalen. I åtskilliga

fall torde nämligen ett mera rationellt utnyttjande av personal med

teknisk utbildning kunna åstadkommas genom en översyn av nu tillämpade

krav på formell kompetens. Det är givetvis angeläget, att utredningen av

detta spörsmål bedrives med största skyndsamhet. Detta gäller också de av

utredningsmännen igångsatta undersökningarna för att utröna möjligheterna

att genom en vidareutbildning av läroverks- och institutsingenjörer

avlasta högskoleteknikerna mindre kvalificerade arbetsuppgifter.

Enligt vad jag inhämtat från kompetensutredningen, kan vissa förslag i

angivna hänseenden väntas under vårens lopp. Jag vill emellertid i detta sammanhang

med skärpa betona, att det oavsett kompetensulredningens uppdrag

åligger myndigheterna att själva medverka till att alla åtgärder vidtages,

som kan vara ägnade att mildra olägenheterna av teknikerbristen. Det

bör därför ankomma på de myndigheter, som tar i anspråk högskoleutbildade

tekniker, att vid uppkommande vakanser, vid omorganisationer eller

vid ändring av myndighetens arbetsuppgifter i varje särskilt fall noggrant

överväga, om det för viss uppgift verkligen är erforderligt med högskoleutbildad

tekniker, eller om det — ev. efter omfördelning av göromålen — kan

vara tillräckligt med befattningshavare med annan utbildning.

Svenska stadsförbundet har granskat förevarande spörsmål från en vidare

aspekt och ifrågasatt, om inte staten borde undersöka möjligheterna

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

till samarbete mellan den offentliga arbetsgivarsektorn och den enskilda i

syfte att åstadkomma ömsesidig anpassning beträffande fördelningen av den

högskoleutbildade tekniska arbetskraften. Åsyftas härmed att staten skulle

söka åstadkomma en överenskommelse om något slags kvotering av exempelvis

nyutexaminerade civilingenjörer, vill jag ej medverka därtill. År avsikten

åter, att diskussioner skulle komma till stånd rörande vilka arbetsuPP§ifter

inom olika områden av arbetsmarknaden, som i nuvarande bristsituation

bör ankomma på civilingenjörspersonal, eller med andra ord för

vilka göromål vi har råd att i nuvarande läge anlita sådana ingenjörer, bör

det för staten vara angeläget att inte undandra sig medverkan.

Jag övergår härefter till att redovisa mitt ståndpunktstagande till vad civilingenjörsutredningen

anfört och föreslagit.

Civilingenjörsutredningens undersökningar visar, att den 1 oktober 1955

inom det statliga området förelåg en brist på minst 500 högskoleutbildade

tekniker. Detta motsvarade ca 18 procent av hela antalet för civilingenjörer

avsedda tjänster. Enligt utredningens undersökningar torde vidare bristen

inom det statliga området vara mera markerad än inom den privata sektorn

av arbetsmarknaden.

Utredningen framhåller, att de nuvarande rekryteringssvårigheterna inom

statsförvaltningen i fråga om högskoleutbildad/ teknikerpersonal främst

bottnar i de otillräckliga utbildningsmöjligheterna och att de endast delvis

sammanhänger med löneförhållandena. Utredningen framhåller vidare att

— så länge utbildningskapaciteten icke väsentligt förbättras — generella

åtgärder, som i lönehänseende vidtages för att öka statens konkurrenskraft

om personalen i fråga, sannolikt endast kommer att leda till att lönehöjningar

genomföres även inom det enskilda näringslivet. Härigenom skulle

befintliga löneskillnader komma att bibehållas. Med hänsyn härtill har utredningen

ansett, att lönereglerande åtgärder av generell natur — i form

av allmän lönegradsuppflytlning, särskilt högstlönegradssystem e. d. —

ej kan lösa personalsvårigheterna. Därest särskilda åtgärder skall vidtagas

i syfte att motverka statsförvaltningens svårigheter att i nuvarande läge

rekrytera eller behålla högskoleutbildad teknikerpersonal, förordar utredningen

i stället sådana åtgärder, som inom vissa gränser och utan ändring

av gällande lönesystem ger myndigheterna möjligheter till individuell och

friare lönesättning. Utredningens förslag härutinnan avser att nuvarande

tillämpning av bestämmelserna om reglerad befordringsgång och löneklassplacering

uppmjukas och att kontraktsanställning i viss ökad utsträckning

skall få tillämpas.

Vad utredningen anfört rörande verkan av en generell lönelyftning i en

eller annan form för den högskoleutbildade teknikerpersonalen i statsförvaltningen

har mött gensagor i flera remissyttranden. Det bär nämligen

gjorts gällande, att de privata företagarna inte skulle ha ekonomiska möjligheter

att genomgående höja de redan förut relativt goda löneförmånerna

för denna personalkategori. Arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasätter t. o. m.

om inte generella lönelyftningar från statens sida skulle kunna leda till att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

31

de enskilda företagarna tvingades göra en omprövning av kompetensfrågorna.

Härigenom skulle viss teknikerpersonal kunna frigöras och komma det

allmänna till godo.

För egen del ansluter jag mig till civilingenjörsutredningens uppfattning.

Så länge tillgången på civilingenjörer inte ökar i samma takt som efterfrågan

eller snabbare, kan jag nämligen inte finna annat, än att löneavvägningen

huvudsakligen tjänar som instrument för en fördelning mellan arbetsmarknadens

olika sektorer av den tillgängliga personalen. Att en generell

löneökning för statens högskoleutbildade tekniker skulle i nämnvärd

grad medföra en lättnad i bristsituationen, synes svårt att förstå. I vart fall

kan väl ett klart besked på denna punkt inte erhållas utan praktiska försök

av sådan art och omfattning, att ett genomförande av dessa försök i och för

sig skulle kunna leda till allvarliga störningar inom det nu aktuella avsnittet

av arbetsmarknaden.

Vad så angår huvudfrågan, nämligen om och i vilken utsträckning ett system

med friare lönesättning för den högskoleutbildade teknikerpersonalen

inom statsförvaltningen bör tillämpas, har statskontoret sagt sig hysa starka

betänkligheter. Ämbetsverket finner det över huvud tveksamt, om på grundval

av utredningens betänkande ändrade lönevillkor bör komma till stånd

för civilingenjörer i statlig tjänst. Viss tveksamhet om ett genomförande av

de av utredningen ifrågasatta åtgärderna har, om än inte lika markerat,

kommit till uttryck hos ytterligare ett par remissmyndigheter. De myndigheter

åter, som tar i anspråk högskoleutbildad teknikerpersonal, har genomgående

betonat svårigheterna att med nuvarande lönesättning förvärva

och kvarhålla dugande högskoleutbildade tekniker. Situationen anses brydsam

och ägnad att inge allvarliga farhågor för framtiden. Det görs gällande,

att vad civilingenjörsutredningen föreslagit närmast bör betraktas som

ett minimum eller såsom ett provisorium i syfte att i någon mån bidraga till

att förbättra det nuvarande rekryteringsläget.

Jag finner det uppenbart, att vidtagande av särskilda åtgärder, genom vilka

högskoleteknikerna i lönehänseende sättes i en gynnsammare ställning

än andra tjänstemannagrupper inom statsförvaltningen, kan komma att leda

till krav på förbättringar för andra personalkategorier. I sina yttranden över

civilingenjörsutredningens betänkande har f. ö. matematikmaskinnämnden,

flygtekniska försöksanstalten och vattenfallsstyrelsen påpekat, att behov av

jämkning av gällande lönebestämmelser på sina håll redan föreligger för

akademiker med betyg i matematik, fysik och kemi eller angränsande ämnen.

Man måste vidare räkna med att den förmånligare löneställning, som i

ett individuellt fall medges en tekniker, kan ge upphov till krav på motsvarande

förmån från andra befattningshavare inom vederbörande verk. Betänkligheter

kan sålunda från dessa utgångspunkter anföras mot en uppmjukning

av det statliga lönesystemet för den högskoleutbildade teknikerpersonalen.

Jag får vidare erinra, att den av riksdagen nyligen beslutade

löneplansrevisionen för statstjänstemännen innebär en icke oväsentlig genomsnittlig

förbättring av de statliga tjänstemännens löner, ej minst i de

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

löneskikt, som omfattar den högskoleutbildade teknikerpersonalen. Behovet

av uppmjukande åtgärder borde till följd härav ha minskat, sedan civilingenjörsutredningen

avgav sitt betänkande.

Å andra sidan torde det stå klart, att stundom mycket stora svårigheter

föreligger för verksmyndigheterna att i nuläget täcka det oundgängliga behovet

av högskoletekniker. Detta synes särskilt vara förhållandet på sådana

områden inom statsförvaltningen, där en insats av forskningskaraktär eller

högt kvalificerat tekniskt utvecklingsarbete krävs. Det bör visserligen inte

vara uteslutet, att en viss förbättring av teknikerläget i allmänhet kan följa

med löneplansrevisionen. Ytterligare åtgärder torde emellertid vara erforderliga,

åtminstone inom nyss angivna områden, där till följd av den hastiga

tekniska utvecklingen inom landet konkurrensen om teknikerna synes vara

särskilt hård. Mot bakgrunden härav anser jag det, trots de anförda betänkligheterna,

nödvändigt, att vissa begränsade åtgärder nu vidtages för att förbättra

statsförvaltningens möjligheter att konkurrera om högskoleteknikerna.

I fråga om den reglerade befordringsgången innebär utredningsförslaget,

att vederbörande myndigheter skall äga att, utan hörande av statens befordringsnämnd,

avgöra frågor om tillgodoräkning av icke-statlig anställning

av betydelse för verket. Beslut i dylikt ärende föreslås skola anmälas

till civildepartementet. Därest myndighet finner anledning i andra fall ifrågasätta

tillämpning av högre begynnelselön eller förmånligare befordringsgång,

än som följer av bestämmelserna i befordringskungörelsen, avses

Kungl. Maj :ts medgivande skola inhämtas.

I remissyttrandena har från flertalet myndigheter och personalorganisationer

yrkats på än längre gående befogenheter för myndigheterna. Vidare

har förslag framförts om befordringsgångens slopande eller om förbättringar

i densamma.

Jag finner det i rekryteringsfrämjande syfte lämpligt, att vederbörande

myndigheter erhåller befogenhet att medgiva högskoletekniker rätt att i den

reglerade befordringsgången tillgodoräkna tidigare anställningstid hos ickestatlig

arbetsgivare, i den mån anställningen anses vara av betydelse för verket

och i den mån den avser tid efter examens avläggande. Någon anmälningsskyldighet

beträffande sådana beslut torde icke böra föreskrivas. I övligt

är jag ej beredd tillstyrka någon ändring i förhållande till vad som f. n.

gäller, i fråga om vare sig befordringsgångens uppbyggnad eller ärendenas

handläggning. Frågor om förbättrad placering i befordringsgången, på grund

av högie examen e. d., bör därför alltjämt prövas av befordringsnämnden.

I fråga om löneklassplacering föreslår utredningen viss generösare tilllämpning

än f. n. av bestämmelserna i 24 § och 25 § 1 mom. Saar samt delegering

till vissa myndigheter av beslutanderätten i dylika frågor om förmånligare

löneklassplacering. Förslaget har tillstyrkts i flertalet yttranden. Statskontoret

pekar emellertid på riskerna för att vid myndighet, som erhåller

rätt att fatta beslut om förmånligare löneklassplacering än den författningsenliga,

utvecklingen kan leda till en allmän lyftning av lönenivån för

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

högskoleteknikerna. Enligt ämbetsverkets mening bör Kungl. Maj:t alltjämt

förbehålla sig beslutanderätten. Att härvid en generösare tillämpning av bestämmelserna

kan ifrågakomma möter enligt statskontorets mening icke

samma betänkligheter.

Jag delar statskontorets uppfattning på denna punkt och är i vart fall inte

f. n. beredd att tillstyrka en delegering av beslutanderätten i fråga om löneklassplacering

för högskoletekniker.

Utredningen har slutligen tagit upp frågan om en utsträckning till flera

myndigheter av den f. n. endast vid vattenfallsverket tillämpade kontraktsanställningsformen.

Utredningen förordar, att bemyndigande att tillämpa

denna anställningsform lämnas vissa verk med teknisk inriktning, som i sin

verksamhet har ett relativt stort antal högskoletekniker. Med denna utgångspunkt

anser utredningen följande myndigheter böra komma i fråga,

nämligen telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, försvarets fabriksstyrelse,

fortifikationsförvaltningen, armétygförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, försvarets forskningsanstalt, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen och flygtekniska försöksanstalten. Rätten

att utnyttja kontraktsanställningen föreslås begränsad till tjänster på

nuvarande löneplan 2 och i lönegrad 37 på löneplan 1 i fråga om såväl nyanställning

som kvarhållande av tjänsteman vid verket. Begränsningen till

37 lönegraden på löneplan 1 är betingad av de särskilda anordningar beträffande

löneklassplacering utredningen förordat. Tjänsteman, som erhåller

kontraktsanställning, skall enligt förslaget avgå från sin tjänst och denna

vakantsättas. Medgivande till sådan vakantsättning skall inhämtas hos Kungl.

Maj :t, men kontraktsvillkoren skall fastställas av myndigheten.

Svenska stadsförbundet har inlagt en bestämd gensaga mot utredningens

förslag i denna del. Förbundet framhåller, att en ökning av kontraktsanställningen

skulle kunna medföra allvarliga konsekvenser, särskilt mot bakgrunden

av att de konlrakterade lönerna i praktiken icke torde kunna hållas

hemliga, med en ytterligare uppskruvning av löneläget som följd. I övrigt

har remissmyndigheterna genomgående godtagit förslaget om en vidgad tilllämpning

av kontraktsanställningsformen. Vad angår de tjänster, på vilka

sådan anställning skulle kunna komma i fråga, har däremot olika uppfattningar

kommit till uttryck i yttrandena. Förslag har sålunda, å ena sidan,

väckts om att kontraktsanställningen skall kunna tillämpas från 29, 31 eller

33 lönegraden på löneplan 1. Å andra sidan har beträffande löneplan 2 från

vissa håll ifrågasatts en nedre begränsning vid 9 lönegraden. I yttrandena

framhålles vidare allmänt, att den inom statsförvaltningen rådande bristen

på högskoletekniker till väsentlig del är eu följd av att befattningshavarna

ej anser sig ha tillräckliga befordringsutsikter. Det görs sålunda gällande,

att de högre tjänsterna är för få och för lågt placerade. I ett par yttranden

bär också framhållits betydelsen av att bland åtgärderna för hävande av bristen

på kvalificerade tekniker får ingå en översyn av lönegradsplaceringen

för de för högskoletekniker avsedda tjänsterna.

Såsom jag förut framhållit, anser jag alt generellt verkande åtgärder för

It liiluing till riksdagens protokoll 1957. t samt. .Yr 120

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

förbättring av högskoleteknikernas löneställning ej bör vidtagas. En allmän

böjning av lönegradsplaceringen kan därför inte komina i fråga. Det torde

vidare stå klart, att mera väsentliga avsteg — av rekryteringsskäl — från de

inom statsförvaltningen allmänt tillämpade normerna för lönegradsplacering

av tjänster med hänsyn till ansvarsställning samt göromålens art och kvalitativa

beskaffenhet inte kan göras utan att krav på motsvarande förbättring

reses från tjänstemän eller tjänstemannagrupper med likvärdiga arbetsuppgifter

men med annan utbildning. Vid sådant förhållande finner jag den såsom

nödvändig bedömda förbättringen av högskoleteknikernas befordringsforliållanden

lämpligen böra komma till stånd genom en vidgad användning

av kontraktsanställningsformen. Jag är emellertid ej beredd att i full utsträckning

tillstyrka civilingenjörsutredningens förslag. Innan närmare erfarenheter

vunnits om hur en friare lönesättning för högskoleteknikerna verkar

i praktiken, torde viss försiktighet böra iakttagas. Jag anser, att såsom

en forsoksanordning följande bör gälla i fråga om kontraktsanställning av

här avsedd personal.

Kontraktsanställning skall kunna tillämpas för högskoleutbildad teknikerpersonal

med undantag av lantmätare samt innehavare av militär eller

civilmilitär beställning. Beträffande sistnämnda personalkategori, som avsågs

skola omfattas av de av civilingenjörsutredningen föreslagna åtgärderna,

må har inskjutas, att det visat sig nödvändigt med vissa kompletterande undersökningar,

huruvida kontraktsanställning kan ifrågakomma. Kontraktsanställningen

begränsas till personal med forskningsuppgifter eller därmed

närbesläktat högt kvalificerat utvecklingsarbete. Kontraktsanställning skall

kunna tillämpas för såväl nyanställning som bibehållande vid tjänsten av

befattningshavare med nyss angivna arbetsuppgifter. Kontraktsanställningen

begränsas till tjänster i 26 lönegraden på den nya löneplanen A (rnotsvalande

närmast lönegraderna 33 och 34 på nuvarande löneplan 1) samt tjänster

på nya löneplanen B (motsvarande lönegrad 37 på nuvarande löneplan 1

och lönegraderna 13 och uppåt på nuvarande löneplan 2). Före kontraktsanställning

skall i varje särskilt fall — såväl vid nyanställning som vid bibehållande

i tjänst av redan anställd — erfordras Kungl. Maj :ts bemyndigande

till vakantsättning av viss för högskoletekniker avsedd tjänst inom

nyss angivet lönegradsområde. Utan dylik vakantsättning får kontralctsanstallnmg

icke förekomma. Befattningshavare, som erhåller kontraktsanställning,

skall i förekommande fall avgå från sin tjänst. Kontraktsvillkoren bestämmes

— inom ramen för tillgängliga medel — av myndigheten Vad nu

sagts bor galla aven för vattenfallsverket, dock att här någon inskränkning

f. v. icke bor ske i fråga om den verksamhet, för vilken kontraktsanställning

enligt prop. 1952: 219 nu må komma till användning.

Jag vill i detta sammanhang framhålla såsom självklart, att kontraktsanstallmngsformen

inte får utnyttjas såsom ett medel för konkurrens olika

statliga myndigheter emellan om den högskoleutbildade teknikerpersonalen.

es ut om vakantsättning av tjänster för möjliggörande av kontraktsanstatlmng

bor meddelas på vederbörande departements föredragning. För att

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Knngl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

säkerställa en enhetlig prövning av hithörande ärenden vill jag emellertid

föreslå, att beredningen av ärendena anförtros en särskild delegation inom

Kungl. Maj:ts kansli, bestående av företrädare för närmast berörda fackdepartement

samt för finans- och civildepartementen. Härutöver hör teknisk

sakkunskap vara företrädd inom delegationen. Delegationen bör äga att från

berörda myndigheter erhålla de upplysningar, som erfordras för bedömande

av på delegationen ankommande frågor. Jag förutsätter att arbetet inom

delegationen skall kunna bedrivas under sådana former, att någon fördröjning

av ärendenas handläggning ej skall behöva uppkomma. Ev. kostnader

för delegationen torde enligt Kungl. Maj :ts närmare bestämmande få bestridas

från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Kostnader

för vissa förhandlingar in. in.

Vad pensionsfrågan angår har utredningen, som i denna del haft kontakt

med 1951 års pensionsutredning, övervägt huruvida det vid vattenfallsverket

tillämpade systemet med SPP-pensionering bör gälla eller om pensionsrätt

bör medgivas enligt statliga grunder. Utredningen har härvid funnit övervägande

skäl tala för det senare alternativet. Vad pensionsnivån angår har utredningen

förordat, att en för samtliga kontraktsanställda gemensam högsta

lönegrad, förslagsvis 33 lönegraden på löneplan 1, kommer till användning,

dock att tjänsteman, som före kontraktsanställningen var placerad i lönegrad

12 eller lägre på nu gällande löneplan 2, skall erhålla pension enligt den

lönegrad, som med tre enheter understiger den, som tjänstemannen tidigare

tillhörde.

I flertalet remissyttranden har förordats, att kontraktsanställningen skall

vara förenad med rätt till statlig pension. Statskontoret, riksräkenskapsverket

och telestyrelsen har dock funnit, att pensioneringen för de kontraktsanställda

bör ordnas genom anslutning till SPP. Vad angår pensionsnivån

vid statlig pensionering har från flera håll påpekats, att för redan pensionsberättigade

tjänstemän, som övergår till kontraktsanställning, en sänkning

av pensionsförmånerna ej bör ske.

Ett bedömande av pensionsfrågan är i nuvarande läge mycket vanskligt,

såsom även framgår av de skilda remissyttrandena. Innan pågående behandling

av principerna för den statliga pensioneringen slutförts, bör enligt min

uppfattning eu lösning i enlighet med utredningens förslag inte väljas. Ej

heller anser jag lämpligt att i ett sådant skede föreskriva eu viss icke-statlig

pensionering. I avvaktan på ett mera definitivt ordnande av pensionsväsendet

och närmare erfarenheter av anordningen med kontraktsanställning torde

därför statsverket inte böra binda frågan om lämpligaste pensioneringsform.

Ev. pensionering torde alltså få ordnas genom den kontraktsanställdes

egen försorg.

Vad angår kostnaderna för kontraklsanställd personal, bör dessa bestridas

vid de affärsdrivande verken av driftmedel och inom statsförvaltningen i övrigt

från det anslag, från vilket lönen skulle ha utgått, därest befattningshavaren

innehaft motsvarande vakantsatta tjänst. Särskilda medel för möjliggörande

av kontraktsanställning bör med hänsyn till verksamhetens för
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

sökskaraktär ej äskas för nästkommande budgetår. Det förutsättes alltså att

av ev. kontraktsanställning föranledda merutgifter rymmes inom vederbörliga

anslag. Vad angår avlöningsanslagen, bör kostnaderna för kontraktslön

belasta icke-ordinarieposten. Denna förutsättes därvid i förekommande fall

få överskridas med ett belopp, som, i det fall den vakantsatta tjänsten är ordinarie,

motsvarar grundlön och rörligt tillägg för denna, och, i det fall den

vakantsatta tjänsten är icke-ordinarie, motsvarar rörligt tillägg för densamma.

Det torde i övrigt få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda de närmare

föreskrifter, som kan erfordras för genomförande, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag nu anfört, av en friare lönesättning för högskoleutbildad

teknikerpersonal.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de framlagda grunderna för en friare lönesättning

för högskoleutbildad teknikerpersonal,

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de närmare

föreskrifter, som må finnas erforderliga för ett genomförande

härav.

Med bifall till vad föredraganden sålunda, med instämmande

av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition av den

lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas

till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-Axel Lindholm

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

37

Bilaga

Förslag till lönegradsändringar

Anm. I förekommande labellariska sammanställningar upptages i kolumnen

för nuvarande lönegrad dels tjänstens lönegradsbeteckning å nu gällande

löneplan, dels tjänstens lönegradsbeteckning å ny, fr. o. m. den 1 juli

1957 gällande löneplan. I kolumnen för föreslagen lönegrad angives endast

tjänstens lönegradsbeteckning å den nya löneplanen.

För flera huvudtitlar gemensamma förslag

1. Tjänst såsom docent eller forskardocent i nuvarande lönegrad 30 (A 23)

uppflyttas till lönegrad A 24 (VIII, IX och X ht).

2. Tjänst såsom lärare i gymnastik (gymnastik och idrott, gymnastik med

lek och idrott) i nuvarande lönegrad 23 (A 17) uppflyttas till lönegrad

A 18 (IV och VIII ht).

3. Folkskollärartjänst i nuvarande lönegrad 21 (A 15) uppflyttas till lönegrad

A 16 (V och VIII ht).

4. Tjänst såsom värmeskötare i nuvarande lönegrad 11 (A 7) uppflyttas till

lönegrad A 8 (IV och VIII ht samt SA).

5. I fråga om viss sjuksköterskepersonal skall följande bestämmelser tilllämpas

(IV, X och XI ht):

a) I stället för vad som angives i prop. 1955: 209, bilaga 1, punkt 1, sista

stycket skall följande gälla:

På specialavdelning med minst 3 sjuksköterske- (översköterske-)

tjänster skall en av dessa tjänster vara överskötersketjänst i 15 lönegraden

(A 10), dock icke på avdelning där överskötersketjänst i 16

lönegraden (A 11) finnes. Övriga tjänster på specialavdelning skall

vara överskötersketjänster i 14 lönegraden (A 9). Med specialavdelning

förstås operationsavdelning, röntgenavdelning, laboratorium och

poliklinik (mottagningsavdelning).

b) Den övertidsersättning å 240 kronor för år, som enligt gällande bestämmelser

tillkommer vissa sjuksköterskor i 12 lönegraden (A 8),

skall icke utgå under de två första tjänstgöringsåren efter examen

från sjuksköterskeskola. Utan hinder härav må likväl den som enligt

hittillsvarande bestämmelser ägt uppbära sådan ersättning övergångsvis

bibehålla densamma, så länge hon uppbär lön enligt lönegrad A 8.

c) Skolsköterska i lönegrad 14 (A 9) äger åtnjuta ferier. Arvode till deltidsanställd

skolsköterska skall anses inbegripa den ersättning för semester,

som eljest må tillkomma henne.

6. I fråga om viss övrig sjukvårdspersonal samt ekonomipersonal skall följande

bestämmelser gälla (II ht m. fl.):

a) Barnsköterska i lönegrad A 4 skall under de tre första anställningsåren

vara placerad i lönegrad A 3.

b) Biträden, som anställes i lönegrad A 2, skall under det första anställningsåret

vara placerade i lönegrad A 1, därest icke vederbörande vid

anställningens början uppnått 19 års ålder.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

II huvudtiteln

Nuvarande

Anta

Före-

lönegrad

t j änstebenämning

slagen

lönegrj

Ce 20 A 14

Fångvårdsanstalterna

Personal i arbetsdrift

Yrkeslärare................

2

A 15

Cg 20 A 14

Yrkeslärare................

1

A 15

Ca 18 A 12

Uppsyningsman............

1

A 13

Ca 18 A 12

Yrkesmästare..............

3

A 15

Ca 18 A 12

Yrkesmästare..............

3

A 13

Ce 18 A 12

Yrkesmästare..............

2

A 15

Cg 18 A 12

Yrkesmästare..............

1

A 13

Ca 16 A 11

Yrkesmästare..............

1

A 15

Ca 16 A 11

Yrkesmästare.............

4

A 12

Ce 16 A 11

Yrkesmästare..............

6

A 12

Cg 16 A 11

Yrkesmästare..............

1

A 12

Ce 14 A 9

Arbetsterapeut.............

1

A 11

Ca 14 A 9

Yrkesmästare..............

3

A 15

Ca 14 A 9

Yrkesmästare..............

5

A 11

Anmärkning ang. tjänstebenämning,

placering etc.

Roxtuna, mek. verkstad och

bilrep.verkstad

Roxtuna, byggnadsarbete

Förste yrkesmästare. Långholmen,

byggnadskontroll.

Tjänsten överföres till fångvårdsstyrelsens

stat och omprövas

av fångvårdsstyrelseutredningen
Yrkeslärare.

Skenäs, byggnadssnickeri,

Uppsala, mek.

verkstad, Västerås, mek.

verkstad

Förste yrkesmästare. Långholmen

2, mek. verkstad och

snickeri, Härnösand 1, snickeri
Yrkeslärare.

Skenäs, mek.

verkstad, Ystad, mek. verkstad
Förste

yrkesmästare. Malmö,

snickeri

Yrkeslärare. Uppsala, snickeri

Långholmen 2, byggnadsarbete

och tryckeri, Norrköping

1, finkonfektion, Vångdalen

1, mek. verkstad.

Tjänsten för byggnadsarbete

på Långholmen omprövas

av fångvårdsstyrelseutredningen
Härianda

2, mek. verkstad och

snickeri, Kalmar 1, mek.

verkstad, Långholmen 1,

kuverttillverkning, Svartsjö

1, mek. verkstad, Örebro 1,

grovkonfektion

Mariestad, grovkonfektion.

Föreslagen såsom extra ordinarie

i prop. 1957: 1, bil. 4

Yrkesmästare. Malmö, diversearbete
Yrkeslärare.

Nyköping, snickeri,

Skenäs, bilrep.verkstad,

Ystad, konfektion

Gävle, snickeri, Härnösand,

snickeri, Karlstad, finkonfektion,

Långholmen, tryckeri,

Malmö, snickeri

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

39

Nuvarande

Antal

Före-

Anmärkning ang. tjänste- benämning, placering etc.

lönegrad

tjänstebenämning

lönegrad

Ce 14

A 9

Yrkesmästare..............

2

A 15

Yrkeslärare. Nyköping, mek.

verkstad, Skenäs, mek.

verkstad. Ambulerande

tjänst

Ce 14

A 9

Yrkesmästare..............

3

A 12

Långholmen, byggnadsarbete,

Skenäs, byggnadsarbete,

Vänersborg, grovkonfek- tion. Tjänsterna på Lång- holmen och Skenäs omprö- vas av fångvårdsstyrelseut- redningen

Ce 14

A 9

Yrkesmästare..............

1

A 11

Ollestad, snickeri

Ca 14

A 9

Överkonstapel.............

3

of

Förste förman

Ce 14\ 9

Cg 14 JA J

Överkonstapel.............

35

of

Förste förman. 5 tjänster i

Ce 14 föreslagna såsom ordi- narie i prop. 1957: 1, bil. 4

Cg 14 A 9

Överkonstapel.............

7

of

Förste förman. Avlönade från

anslaget till driftkostnader

för tillfälliga förläggningar

Ca 13

A 9

Första vaktfru.............

1

A 10

Lärarinna. Växjö, skolkök och

trädgårdsskötsel. Avlönad

under femte huvudtiteln

Ce 13

A 9

Första vaktfru.............

1

A 11

Yrkesmästare. Växjö, konfek- tion

Ca 12

A 8

Förman...................

1

A 9

Förste förman. Skenäs

Ca 12

Ce 12

Cg 12

A 8

Vaktkonstapel.............

3

A 9

Arbetsterapeut, Gävle, Karls- krona, Uppsala

Ca 12

Ce 12

eg 12 j

hs

Vaktkonstapel.............

34

A 9

Förste förman. Bogesund 2,

Gustafsström 2, Hall 2,

Härnösand 1, Härianda 1,

Johannesberg 1, Lingatan 1,

Långholmen 2, Malmö 1,

Mariestad 5, Norrköping 1,

Mäshult 1, Ollestad 1, Orre- torp 1, Sandsjön 1, Singes- hult 1, Skåltjärnshyttan 1,

Smälteryd 1, Tenhult 1, Ty- gelsjö 1, Uppsala 1, Åby 1,

Älgberget 1, Ödevata 1, ko- lonireserv 2

Ca 12

Ce 12

eg 12

r8

Vaktkonstapel.............

39

of

Förman

Ce 121 , s

eg 12 jA 8

Vaktkonstapel.............

6

A 9

Yrkesmästare. Härnösand 1,

Kalmar 2, Långholmen 1,

Malmö 1, Norrköping 1

eg 12

A 8

Vaktkonstapel.............

6

A 9

Förste förman. Avlönade från

anslaget till driftkostnader

för tillfälliga förläggningar

eg 12

A 8

Vaktkonstapel.............

C

of

Förman. Avlönade från ansla- get till driftkostnader för

tillfälliga förläggningar

Ca 10

A 7

Vaktfru...................

1

A 8

Förman. Växjö, konfektion

Tvättföreståndare. Växjö

Ce 10

A 7

Vaktfru...................

1

A 9

s. 40 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

40

Nuvarande

Antal

Före-

slagen

lönegrad

lönegrad

t j änstebenämning

Ca 16 A

Personal i bevakning

11

Uppsyningsman............

5

A 12

Ca 16 A

11

Uppsyningsman............

2

of

Ca 14 A

9

Uppsyningsman............

1

A 12

Ca 14 A

9

Överkonstapel.............

6

A 12

Ce 14 A

9

Överkonstapel.............

6

A 12

Ca 14 A

9

Överkonstapel.............

11

A 11

Ca 14 A

9

Överkonstapel.............

3

A 11

Ca 14 A

9

Överkonstapel.............

58

A 10

Ce 141.

eg 14/A

9

Överkonstapel.............

12

A 10

Ca 13 A

9

Första vaktfru.............

1

A 11

Ca 13 A

9

Första vaktfru............

1

A 10

Ce 13 A

9

Första vaktfru.............

1

of

Ca 12 A

8

Vaktkonstapel.............

5

A 10

Ca 12 A

8

Vaktkonstapel.............

5

A 10

Ca 12 A

8

Vaktkonstapel.............

3

A 10

Ca 121

Ce 12 A

Cg 12}

8

Vaktkonstapel.............

53

of

Anmärkning ang. tjänstebenämning,

placering etc.

Hall 1, Härnösand 1, Långholmen

2, Mariestad 1

Långholmen, exp:na. Tjänsterna

föres å övergångsstat

Växjö

Tillsynsman. Nyköping 2,

Uppsala 2, Västerås 1,

Ystad 1

Tillsynsman. Kolonier 4, Västerås

1, Ystad 1

Uppsyningsman. Falun, Gävle,

Jönköping, Kalmar,

Karlskrona, Karlstad,

Kristianstad, Svartsjö, Vänersborg,

Västervik, Örebro

Uppsyningsman. Psykiatriska

avdelningen. Härianda,

Härnösand, Malmö

Uppsyningsman. Långholmen

Växjö

Översköterska. Hall

överkonstapel. Falun, Jönköping,

Kalmar, Karlstad,

Långholmen. F.n. s.k. dagkonstaplar
Överkonstapel.

Hall 1, Håga 1,

Långholmen 2, Malmö 1.

Förrådsarbete

Överkonstapel. Kroppssjukavdelningen.

Härianda,

Härnösand, Malmö

Vårdare. Nyköping, Uppsala,

Västerås, Ystad med vardera

en koloni

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

IV huvudtiteln

41

Nuvarande

Antal

Före-

slagen

lönegrad

Anmärkning ang. tjänste-

lönegrad

tjänstebenämning

Cp 12 AB 26

Forlifikationslörvaltningen

Chefsarkitekt..............

1

B 1

C?12}AB26

Sektionschef, forskare......

1

B 1

Ca 21 A 15

Armétygförvaltningen

Verkmästare...............

1

A 16

Förste verkmästare

Ca 19 A 13

Faktor ....................

1

A 14

Ca 19 A 13

Verkmästare...............

1

A 16

Förste verkmästare. Fordons-

Ca 19 A 13

Verkmästare...............

1

A 12

avd.

Förman. Provskjutningscen-

Ca 21 A 15

Flygförvaltningen

Faktor ....................

1

A 16

trålen

Ce 19 A 13

Verkmästare...............

1

A 16

Förste verkmästare. Elektro-

Ce 19 A 13

Verkmästare...............

1

A 14

avd.

Flygplanavd. Tjänsten före-

Ce 19 A 13

Försvarsstaben

Verkmästare...............

1

A 14

slagen till inrättande i prop.

1957: 110

Ca 22 A 16

Armén

Tygstaten

Förste tygverkmästare......

40

A 17

Tygverkmästare

Ca 22 A 16

Förste tygverkmästare......

9

of

Ca 21 A 15

Tygverkmästare............

36

A 16

Ca 19 A 13

Förste tyghantverkare......

121

A 14

Ce 21 A 15

Militärområdena m. m.

Verkmästare...............

1

A 14

I. militärbefälsstaben

Ca 19 A 13

Övermontör...............

1

A 14

Verkmästare. Fortifikations-

Ce 19 A 13

Verkmästare...............

11

A 14

befälhavarstaben i Boden

1 vid II., 1 vid III., 3 vid IV.,

Ce 19 A 13

Övermontör...............

1

A 14

1 vid V. och 2 vid VII.

militärbefälsstaben samt 3

vid fortifikationsbefälhavar- staben i Boden

Verkmästare. IV. militärbe-

Ce 19 A 13

Arméintendenturförvaltningens

anstalter

Faktor....................

1

A 14

fälsstaben

Tjänsten disponeras av för-

Ce 19 A 13

Marinen

Marinstaben

Faktor ....................

1

A 14

svarsstaben

Ce 21 A 15

Stockholms kustartillcriförsvar

Verkmästare...............

1

A 16

Förste verkmästare. Fortifika-

Ce 19 A 13

Verkmästare...............

1

A 14

tionsförvaltningen, kasern- detaljen

Fortifikationsförvaltningen

s. 42 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

42

Nuvarande

Antal

Före-

slagen

lönegrad

Anmärkning ang. tjänste-

lönegrad

tjänstebenämning

benämning, placering etc.

Ce 21 A 15

Blekinge kustartillerilörsvar

Verkmästare...............

1

A 16

Förste verkmästare. Fortifika-

Ce 19 A 13

Göteborgs kustartilleriförsvar

Verkmästare...............

1

A 14

tionsförvaltningen

Ca 22 A 16

Flygvapnet

Förste verkmästare...».....

81

A 17

Ca 21 A 15

Verkmästare...............

34

A 16

Härav 7 föreslagna till in-

Ca 19 A 13

Förste mästare............

221

A 14

rättande i prop. 1957: 110

Härav 3 föreslagna till in-

Högst Högst

Cp el. B 3

Cr 14

Ce 12 A 8

Försvarets forskningsanstalt

Avdelningschef.............

Garnisonssjukhusen

Sjuksköterska..............

3

1

Högst

B 4

A 9

rättande i prop. 1957: 110

Översköterska. Sollefteå,

laboratoriet

För försvarsgrenarna gemensamt förslag

För furir, musikfurir, furir i beställningsmannatjänst, fältflygare av 2.

graden och flygnavigatör av 2. graden i nuvarande lönegrad Ma eller Me 11

(A 7) tillämpas lönegrad A 8.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

V huvudtiteln

43

Nuvarande

Antal

Före-

slagen

lönegrad

Anmärkning ang. tjänste- benämning, placering etc.

lönegrad

tjänstebenämning

Ca 201. . .

Ce 20)A 14

Cp 9 AB 25

Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården

Yrkeslärare................

40

A 15

Härav 1 föreslagen till inrät-

Arbetsmarknadsstyrelsen

Byrådirektör...............

1

AB 26

tande i prop. 1957: 1, bil. 7

Ce 20 A 14

Arbetarskyddsstyrelsen

Konsulent.................

1

A 15

Ce 20 A 14

Yrkesinspektionen

Konsulent.................

1

A 15

VI huvudtiteln

Nuvarande

Antal

Före-

slagen

lönegrad

Anmärkning ang. tjänste- benämning, placering etc.

lönegrad

tjänstebenämning

Ce 31 A 24

Byggnadsstyrelsen

Byrådirektör...............

1

A 26

Stadsplanebyrån

Ca 19 A 13

Statens väginstitut

Förste verkmästare.........

1

A 14

Verkmästare

VII huvudtiteln

Nuvarande

Antal

Före-

slagen

lönegrad

Anmärkning ang. tjänste- benämning, placering etc.

lönegrad

tjänstebenämning

Ca 27 A 21

Tullverket

Tullförvaltare..............

3

A 23

Luleå, Jönköping och Uppsala

Ca 25 A 19

Tullförvaltare ..............

13

A 21

Eskilstuna, Örnsköldsvik,

Ca 23 A 17

Tullförvaltare..............

3

A 19

Karlshamn, Oskarshamn,

Umeå, Ystad, Lysekil, Skel- lefteå, Lidköping, Kristine- hamn, Visby, Köping och

Varberg

Simrishamn, Piteå och Sölves-

Ca 19 A 13

Tullmästare...............

56

A 14

borg

Härav 2 föreslagna till inrät-

Ca 19 A 13

Kusttullmästare............

26

A It

tande i prop. 1957: 1, bil. 9

Ca 19 A 13

Gränstullmästare...........

16

A 14

Ca 11 A 7

Tullvakt..................

200

A 8

Ca 11 A 7

Kustvakt..................

30

A 8

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

VIII huvudtiteln

Nuvarande

Antal

Före-

slagen

lönegrad

Anmärkning ang. tjänste- benämning, placering etc.

lönegrad

tj änstebenämning

Uppsala universitet

Ce 30 A 23

Lärare i klinisk farmakologi.

1

A 24

Lunds universitet

Ce 30 A 23

Lärare i klinisk farmakologi.

1

A 24

Ce 30 A 23

Lärare i medicin...........

2

A 24

Ca 30 A 23

Lärare i pediatrik..........

1

A 24

Jfr prop. 1954: 212 och 1957:1,

Ce 30 A 23

Lärare i psykiatri..........

1

A 24

,

bil. 10

Ce 30 A 23

Lärare i kirurgi............

2

A 24

Ca It A 7

Värmeledningsskötare, tillika

1

A 8

Värmeskötare

reparatör, av 2:a klass

Göteborgs universitet

Ce 30 A 23

Lärare i klinisk farmakologi.

1

A 24

Ce 30 A 23

Lärare i medicin...........

2

A 24

Ce 30 A 23

Lärare i pediatrik..........

1

A 24

Jfr prop. 1954: 212 och 1957:1,

Ce 30 A 23

Lärare i psykiatri..........

1

A 24

bil. 10

Ce 30 A 23

Lärare i kirurgi............

1

A 24

Karolinska institutet

Ce 30 A 23

Lärare i klinisk farmakologi.

1

A 24

Gemensamma universitetsända-

mål: Klinisk forskning

Ce 30 A 23

Forskningsläkare...........

11

A 24

Härav 4 föreslagna till inrät-

tande i prop. 1957: 1, bil. 10

De allmänna läroverken in. fl.

Cb 13 AB 26

Rektor, avlöningsgrupp I ...

4

B 1

Högre enskilt läroverk

23 1a 17

Ce 23 j A/

Lärare i teckning..........

1501

A 18

Högre allmänt läroverk, real-

skola förenad med kommu-

nalt gymnasium, högre tek-

niskt läroverk, enskilt gym-

nasium och högre enskilt

läroverk

Högre kommunala skolor

Ca 20 A 14

Ämneslärare i praktiska läro-

23

A 15

ämnen

Gymnastiska centralinstitutet

Ce 30 A 23

Docent i fysiologi, särskilt

arbetsfysiologi...........

1

A 24

Ungefärligt antal.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

45

IX huvudtiteln

Nuvarande

Antal

Före-

Anmärkning ang. tjänste- benämning, placering etc.

lönegrad

tjänstebenämning

lönegrad

Ce 27 A 21

Lantbruksstyrelsen

Mejeriinspektör............

2

A 23

Ca 27 A 21

Lantbruksundervisningsanstal-

terna

Ämneslärare...............

6

A 23

Ca 19 A 13

Hushållningssällskapen

Fiskeriassistent............

33

A 15

Fiskerikonsulent

Ce 25 A 19

Statens centrala frökontrollanstall

Assistent..................

3

A 21

Förste assistent. En å vardera

Ca 31 A 24

Lantmäterislaten

Lantmätare.................

31

se vidst.

renhetsavd., groningsavd.

och fältkontrollavd.

Distriktsorganisationen. Anta-

Ca 29 A 23

Lantmätare................

10

anm.

let tjänster 1 A 24 ökas

med 25 och antalet tjänster

Ca 27 A 21

Lantmätare...............

40

»

i A 23 med 15. Antalet

Ce 27 A 21

Lantmätare...............

40

tjänster i A 21 och i be-

Cf 21- A 15- Ce 25 A 19

Lantmätare i reglerad beford- ringsgång................

120»

»

fordringsgång minskas var- dera med 20

Ca 30 A 23

Rikets allmänna kartverk

Förste statstopograf........

3

A 24

Ce 14 A 9

Lappfogdarna m. fl.

Lapptillsynsman...........

13

A 10

Ungefärligt antal.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

X huvudtiteln

Nuvarande

Antal

Före-

slagen

lönegrad

Anmärkning ang. tjänste- benämning, placering etc.

lönegrad

tj änstebenämning

Ce 21 A 15

Flygtekniska försöksanstalten

Verkmästare...............

2

A 17

Förste verkmästare

Cg 21 A 15

Verkmästare...............

1

A 16

Förste verkmästare. Snickeri-

Ca 20 A 14

Lots- och fyrstaten

Distriktsfyrmästare.........

1

A 16

verkstaden. Tjänsten före- slagen såsom extra ordinarie

i prop. 1957: 1, bil. 12

Ca 19 A 13

Fyrmästare................

39

A 14

Ce 11 A 7

Förste eldare..............

1

A 8

Tjänstef artyg och därmed

Ce 11 A 7

Förste motorman ..........

5

A 8

jämställda fartyg

Tjänstefartyg och därmed

Ca 11 A 7

Statens sjöhistoriska museum

Värmeledningsskötare och re- paratör .................

1

A 8

jämställda fartyg

Värmeskötare

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 120 år 1957

47

XI huvudtiteln

Nuvarande

Antal

Före-

slagen

lönegrad

Anmärkning ang. tjänste- benämning, placering etc.

lönegrad

tjänstebenämning

Ca 15 A 10

Statens sinnessjukhus

Trädgårdsmästare..........

8

A 11

S:ta Maria, S:t Lars, Ulleråker,

Ca 13 A 9

Trädgårdsmästare..........

1

A 10

Restad, Säter, S:ta Gertrud,

S:t Sigfrid, Marieberg

Vipeholm

Ca 13 A 9

Tvättföreståndare..........

7

A 10

S:ta Maria, Ryhov, Ulleråker,

Ca 11 A 7

Ekonomibiträde............

18

A 8

Restad, Säter, S:ta Gertrud,

Marieberg

»Förste man» i trädgård

Ca 11 A 7

Föreståndare för djurstall...

5

A 8

Säter, S:t Sigfrid, Sundby,

Ca 11 A 7

Tvättföreståndare..........

2

A 8

Källshagen, Pärlby

Västra Mark, Salberga

Ca 10 A 7

Biträdande tvättföreståndare

7

A 8

S:ta Maria, Ryhov, Ulleråker,

Ca 111. -

Ce 11JA 7

Ekonomibiträde............

21

A 8

Restad, Säter, S:ta Gertrud,

Marieberg

Maskintvättare

Ca 10 A 7

Statens anstalt för fallandesjuka

Ekonomibiträde............

1

A 8

»Förste man» i trädgård

Ca 30 A 23

Karolinska sjukhuset

Överläkare................

4

A 24

Ce 30 A 23

Överläkare................

7

A 24

Ce 30 A 23

Biträdande överläkare......

28

A 24

Härav 3 föreslagna till in-

Ca 22 A 16

Första föreståndarinna......

1

A 17

rättande i prop. 1957: 1,

bil. 13

Ca 18 A 12

Chefgymnast...............

1

A 13

Ca 17 A 12

Föreståndarinna............

1

A 13

Ca 14 A 9

Översköterska.............

1

A 10

Hudklinikens rutinlaboratori-

Ca 121

Ce 12 A 8

Sjuksköterska..............

64 i

A 9

um

Översköterska. Specialavd.

Cg 12)

Ce 12 A 8

Biträdande tvättföreståndare

1

A 9

Härav 11 /2 föreslagen till in- rättande i prop. 1957: 1,

bil. 13

Ce 11 A 7

Ambulansförare............

1

A 8

A1\a 7

Ce 11/A ''

Maskintvättare.............

3

A 8

Ca 30 A 23

Serajimerlasarettet

överläkare................

2

A 24

Ce 30 A 23

överläkare................

2

A 24

Härav 1 föreslagen till inrät-

Ce 30 A 23

Biträdande överläkare......

13

A 24

tande i prop. 1957: 1, bil. 13

Ca 21 A 15

Första föreståndarinna......

1

A 16

Ca 18 A 12

Chefgymnast...............

1

A 13

Ca 14 A 9

Översköterska.............

2

A 10

Endokrinologiska laboratoriet.

Ca 121. „

Ce 12 |A 8

Sjuksköterska..............

25

A 9

Bakteriologiska laboratoriet.

Översköterska. Specialavd.

Ce 30 A 23

Sabbatsbergs sjukhus

Biträdande överläkare......

4

A 24

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

Nuvarande

Antal

Före-

slagen

lönegrad

Anmärkning ang. tjänste- benämning, placering etc.

lönegrad

tjänstebenämning

Ce 30 A 23

Akademiska sjukhuset i Uppsala

Överläkare................

5

A 24

Ce 30 A 23

Biträdande överläkare......

18

A 24

Härav 3 föreslagna till inrät-

Ce 30 A 23

Eugeniahemmel

Överläkare................

1

A 24

tande i prop. 1957: 1, bil. 13

Tjänsten föreslagen till inrät-

Ca 11 A 7

Statens sjuksköterskeskola i

Stockholm

Värmeledningsskötare, tillika

1

A 8

tande i prop. 1957: 1, bil. 13

Värmeskötare

Ca 27 A 21

reparatör, av 2:a klass....

Landsfiskalerna m. fl.

Landsfiskal................

no

A 23

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

49

Statens affärsdrivande verk

A. Förslag till ändringar i personalförteckningarna avseende tjänster i högre lönegrad än Ca 25

resp. Ce 31 samt tjänster för vissa lägre placerade trafikanstaltsföreståndarc

Nuvarande

Antal

Före-

slagen

lönegrad

Anmärkning ang. tjänsle- benämning, placering etc.

lönegrad

tjänstebenämning

Cp 14 B 3

Postverket

Överintendent.............

1

B 4

Cs 12 A 26

Överingenjör..............

1

B 1

Jönköping 1

Ca 29 A 23

Postmästare...............

1

A 24

Ca 27 A 21

Postmästare...............

9

A 23

Vänersborg 1, Södertälje 1,

Ca 25 A 19

Postmästare...............

18

A 21

Skövde 1, Uddevalla 1, Hä- gersten 1, Trollhättan 1,

Johanneshov 1, Stockholm

4, Stockholm Tull

Lycksele, Malmö 4, Hallsberg,

Ca 23 A 17

Postmästare...............

13

A 19

Älvsjö 1, Djursholm 1, Möln- dal 1, Åsele, Stockholm 21,

Alingsås, Storuman, Ljus- dal, Vara, Hedemora, Li- dingö 1, Ängelholm, Sten- ungsund, Ulricehamn,

Säffle

Malmö 6, Stockholm 26, Stock-

Cp 14 B 3

Televerket

Förrådsdirektör............

1

B 4

holm 11, Huskvarna 1, Gö- teborg 6, Sollentuna 1,

Malmö 7, Älvsbyn, Årjäng,

Vimmerby, Borgholm,

Stockholm 18, Rättvik

Cp 10 AB 26

Byggnadschef..............

1

B 1

Cp 10 AB 26

Överinspektör.............

1

B 1

Västerås, Jönköping, Falun

Ca 29 A 23

Telekommissarie...........

3

A 24

Ca 27 A 21

Telekommissarie...........

4

A 23

Luleå, Skövde, Mora, Väners- borg

Katrineholm, Karlshamn,

Ca 25 A 19

Telekommissarie...........

9

A 21

Ca 23 A 17

Telekommissarie...........

11

A 19

Kristinehamn, Söderhamn,

Motala, Värnamo, Lidkö- ping, Enköping, Ängelholm

Krylbo, Sunne, Ulricehamn,

Ca 21 A 15

Telekommissarie...........

1

A 17

Tranås, Hedemora, Ström- stad, Vetlanda, Strängnäs,

Fagersta, Gällivare, Simris- hamn

Finspång

Cs 12 A 26

Statens järnvägar

Arbetschef.................

2

13 1

Avdelningsdirektör. Bantek-

Cp 10 AB 26

Byrådirektör...............

3

B 1

Cp 10 AB 26

Överinspektör.............

4

B 1

niska byrån (allm. avd., bro- avd., husbyggnadsavd.)

Cp 9 AB 25

Byrådirektör...............

1

AB 26

Olskroken, Hallsberg

Ca 31 A 24

Stationsinspektor...........

2

A 25

Ca 29 A 23

Stationsinspektor...........

2

A 24

Västerås C, Krylbo

Ca 27 A 21

Stationsinspektor...........

7

A 23

Älvsjö, Värtan, Södertälje S,

Skövde, Eslöv, Kristine- hamn, Ludvika

4 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 120

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungi. Maj:ts proposition nr 120 år 1957

Nuvarande

Antal

Före-

slagen

lönegrad

Anmärkning ang. tjänste-

lönegrad

tjänstebenämning

benämning, placering etc.

Ca 25 A 19

Stationsinspektor...........

6

A 21

Filipstad V, Älmhult, Hults- fred, Söderhamn C, Troll- hättan, Ljusdal

Ca 23 A 17

Stationsinspektor...........

Statens vatten!allsverk

13

A 19

Arlöv, Piteå, Vaggeryd,

Spånga, Vara, Landeryd,

Osby, Sollefteå, Lycksele,

Finspång, Strömtorp,

Grängesberg C, Åkers styc- kebruk

Cp 13 B 1

Förrådsdirektör............

1

B 4

Ca 37 B 1

Byråchef..................

1

B 3

Ekonomidirektör. Kommersi- ella byrån

Cp 10 AB 26

Byrådirektör...............

2

B 1

Avdelningsdirektör. Driftby- råns driftavd., elektrobygg- nadsbyråns allm. avd.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrls proposition nr 120 år 1957

51

B. Förslag till ändringar i tjänsteförteckningarna avseende tjänster i Ca (Ce) 25

och lägre lönegrader

Nuvarande

Föreslagen

lönegrad

tjänstebenämning

lönegrad

tjänstebenämning

Postverket

Ce

22

A

16

Förste verkmästare.............I

A

17

Förste verkmästare

Ce

21

A

15

Verkmästare ...................(

A

16

Förste verkmästare

Ce

21

A

15

Verkstadstöreståndare...........(

A

14

Verkmästare

Ce

19

A

13

Verkmästare....................1

A

13

Tekniker

Ce

21

A

15

Faktor.........................\

A

14

Faktor

Ce

19

A

13

Faktor.........................J

Ca

19

A

13

Expeditionsförman...............

A

14

Ca

19

A

13

Kupémästare....................

A

14

Ca

19

A

13

Transportmästare................

A

14

Transportmästare. Verkmäs-

Ca

12

A

8

Brevbärarförman................\

A

8

Förste postiljon

Ca

12

A

8

Postiljon......................./

| A

8

Förste postiljon

Ca

11

A

7

Postiljon........................

\A

7

Postiljon

Ca

11

A

7

Stationsmästare ..................

A

8

Televerket

fA

17

Förste verkmästare

Ca

22

A

16

Förste verkmästare.............|

U

16

Förste verkmästare

Ca

21

A

15

Verkmästare....................>

A

15

Tekniker

Ca

19

A

13

Verkmästare....................|

A

14

Verkmästare

A

13

Tekniker

A

17

Linjemästare

Ca

22

A

16

Linjemästare...................1

A

16

Linjemästare

Ca

20 A

14

Linjemästare...................>

A

15

Tekniker

Ca

19

A

13

Stationsmästare.................J

A

14

Linjemästare

U

13

Tekniker

Ca

8

A

5

Landstelefonist.................\

A

5

Telefonist

Ca

6

A

4

Lokaltelefonist.................j

Anm. För telefonister införes

reglerad befordringsgång

(rekrvteringsgång) inotova

rande den som gäller lor

bl. a. skriv- och kontors-

biträden

Statens järnvägar

Ca

22

A

16

Ledningsmästare................|

A

17

Ledningsmästare

Ca

21

A

15

Ledningsmästare................?

A

16

Ledningsmästare

Ca

19

A

13

Ledningsmästare................)

A

14

Ledningsmästare

A

17

Förste vagnmästare

Ca

22

A

16

Lokmästare....................\

A

17

Lokmästare

Ca

20

A

14

Lokmästare....................1

A

16

Lokmästare

A

It

Lokmästare

A

17

Förste verkmästare

(''.a

22

A

16

Verkstadsmästare.............. 1

A

16

Förste verkmästare

Ca

21

A

15

Verkstadsmästare...............>

''

A

15

Tekniker

Ca

19

A

13

Verkstadsmästare...............)

A

14

Verkmästare

A

17

Spårtekniker

22

A

16

överbanmästare................\

A

17

överbanmästare

20

A

14

Överbanmästare................/

A

16

överbanmästare

A

14

överbanmästare

Ca

21

A

15

Signalmästare..................\

|A

16

Signalmästarc

Ca

19

A

13

Signalmästare..................I

1A

14

Signalmästare

s. 52 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 120 år 1957

52

Nuvarande

Föreslagen

lönegrad

tjänstebenämning

lönegrad

tjänstebenämning

Ca 21 A 15

Telemästare....................1

[A 17

Telemästare

Ca 19 A 13

Telemästare................... f

A 16

Telemästare

A 14

Telemästare

Ce 19 A 13

Faktor........................

A 14

Ca 19 A 13

Vagnmästare....................

A 14

Ca 18 A 12

Förste trädgårdsmästare..........

A 14

Ca 15 A 10

Förste reparatör................1

Ca 15 A 10

Bangårdsmästare................f

A 10

Banförman. Bangårdsmästare.

Förste reparatör. Stallför-

man. Vagnförman

Ca 14 A 9

Trädgårdsmästare................

A 12

Ca 11 A 7

Banbiträde...................

A 8

Förste banbiträde

IA 7

Banbiträde

Ca 11 A 7

Maskinbiträde................

A 8

Förste maskinbiträde

A 7

Maskinbiträde

Ca 11 A 7

Maskinvakt....................

A 8

Ca 11 A 7

Rorgängare.....................

A 8

Ca 11 A 7

Trafikbiträde.............

.

A 8

Förste trafikbiträde

|A 7

Trafikbiträde

Statens vattenfallsverk

Ca 21 A 15

Förste byggmästare.............1

A 16

Förste byggmästare

Ca 19 A 13

Byggmästare...................j-

A 14

Byggmästare

Ca 21 A 15

Driftverkmästare................j

A 16

Driftverkmästare

Ca 20 A 14

Stationsmästare.................i

A 14

Stationsmästare

Ca 19 A 13

Stationsmästare.................)

A 13

övermaskinist

Ca 21 A 15

Verkmästare....................i

A 16

Förste verkmästare

Ca 19 A 13

Verkmästare....................j-

\A 14

Verkmästare

Ca 19 A 13

Linjemästare....................

A 14

Ca 19 A 13

Övermontör.....................

A 14

Verkmästare

Ca 16 A 11

Förste montör...................

A 12

Ca 14 A 9

Slussmästare.....................

A 10

Statens reproduktionsanstalt

Ce 21 A 15

Faktor .........................

A 16

r.e 91 A 15

Bokbinderiverkmästare...........

A 16

Försvarets fabriksverk

Högst Högst

|A 17

Förste verkmästare

Ce 22 A 16

Verkmästare...............

{A 16

Förste verkmästare

|A 14

Verkmästare

Luftfartsverket

Ce 21 A 15

Brandmästare...........

A 16

Ca 20 A 14

Hangarmästare...........

A 16

Ce 19 A 13

Faktor................

A 14

Ce 11 A 7

Tillsynsman..............

IA 8

Tillsynsman

\A 7

Flygplatsman

570403 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:225 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition angående lönegradsplacenngen för vissa tjänster in. in. jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. SU 1957:90 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 2 i texten